Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om barnbidrag, m. m

1937-03-19 · 186 sidor, varav 167 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 167 av 186 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:276, Med förslag till lag om barnbidrag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

1

Nr 276.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

barnbidrag, m. m.; given Stockholms slott den 19

mars 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om barnbidrag;

2) lag om förskottering av underhållsbidrag till barn; samt

3) lag örn kommunala pensionstillskott m. m.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami.

Nr 276.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Förslag

till

Lag

om barnbidrag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I de fall, som nedan i denna lag angivas, skall av allmänna medel särskilt

bidrag (barnbidrag) utgå till uppehälle och uppfostran åt barn, vars föräldrar,

adoptivföräldrar, fader, adoptant eller adoptants make avlidit, eller vars

fader, styvfader, moder, adoptant eller adoptants make är arbetsoförmögen.

För barn, som är adopterat, utgår barnbidrag allenast därest barnet i sin

egenskap av adoptivbarn enligt 4 § är berättigat till sådant bidrag.

Såsom arbetsoförmögen anses i denna lag den, som på grund av varaktig

oförmåga till arbete är berättigad till folkpension enligt lagen örn folkpensionering.

2 §.

Rätt till barnbidrag tillkommer endast barn, som är svensk medborgare

och stadigvarande vistas här i riket; dock äger Konungen, under förutsättning

av ömsesidighet, träffa överenskommelse med främmande stat i fråga

om tillämpning av denna lag å dess undersåtar.

Barnbidrag utgår icke för längre tid än till och med den månad, under

vilken barnet fyller sexton år.

3 §.

Ärenden rörande barnbidrag handläggas av pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna.

4 §•

1 mom. Barnbidrag utgår, där ej annat följer av vad eljest i denna lag

stadgas, för barn, vars föräldrar eller, då barnet adopterats, vars adoptant

eller adoptivföräldrar avlidit. Har någon adopterat sin makes barn, utgår

barnbidrag enligt detta moment dock först då båda makarna avlidit.

2 mom. Barnbidrag utgår jämväl, där ej annat följer av vad eljest i denna

lag stadgas,

för barn, vars fader avlidit, samt för adoptivbarn till makar och hustruns

före eller under äktenskapet antagna adoptivbarn, då mannen avlidit;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 276.

3

för barn och adoptivbarn till makar, då mannen är arbetsoförmögen;

för arbetsoförmögen änklings barn och adoptivbarn i äktenskapet med

den avlidna hustrun; samt

för arbetsoförmögen frånskild makes barn och adoptivbarn i det upplösta

äktenskapet, då denne har vårdnaden om barnet.

Har i annat fall än i första stycket sägs hustru till arbetsoförmögen man

barn eller adoptivbarn, som står under hennes vårdnad, eller har arbetsoförmögen

man, ogift kvinna, änka eller frånskild hustru annat adoptivbarn än

förut sagts, eller har arbetsoförmögen ogift kvinna, änka eller frånskild hustru

barn utom äktenskap, som står under hennes vårdnad, skall, där ej annat

följer av vad eljest i denna lag sägs, barnbidrag utgå jämväl för sådant

barn.

Barnbidrag för adoptivbarn till arbetsoförmögen utgår icke, där adoptionen

skett senare än två år före den dag, då den arbetsoförmögne i anledning

av arbetsoförmågan gjort ansökning, som medfört folkpension, såvida ej på

grund av särskilda omständigheter barnbidrag finnes böra utgå, oaktat adoptionen

skett senare än nu sagts.

Då kvinna, vars barn eller adoptivbarn erhåller barnbidrag, ingår äktenskap

med man, som icke är arbetsoförmögen, indrages barnbidraget.

5 §•

1 mom. Barnbidrag enligt 4 § 1 mom. utgår, där ej nedan annorlunda

stadgas, med följande årliga belopp, nämligen 300 kronor i ortsgrupp 1,

360 kronor i ortsgrupp 2 och 420 kronor i ortsgrupp 3.

Barnbidraget utgår efter den i lagen örn folkpensionering avsedda ortsgrupp,

dit den ort hänförts, å vilken barnet stadigvarande vistas; dock att

efter flyttning till ort i dyrare ortsgrupp barnet skall hava tillhört sådan

ortsgrupp tre år, innan barnbidrag må utgå enligt de för denna gällande

reglerna, såvida icke på grund av omständigheterna prövas skäligt i särskilt

fall medgiva undantag.

2 mom. Barnbidrag enligt 4 § 2 mom. utgår, där ej nedan annorlunda

stadgas, med följande årliga belopp i nedan angivna ortsgrupper:

Ortsgrupp 1

Ortsgrupp 2 Ortsgrupp 3

för ett barn........................

» två » ........................

» tre » ........................

och för varje barn däröver ytterligare

240 kr.

420 »

600 »

120 »

300 kr,

525 »

750 »

150 »

360 kr.

630 >

900 »

180 »

överstiger moderns eller den arbetsoförmögnes årsinkomst 600 kronor i

ortsgrupp 1, 800 kronor i ortsgrupp 2 och 1,000 kronor i ortsgrupp 3, eller

har den arbetsoförmögne, därest han är gift, tillsammans med sin hustru

en årsinkomst överstigande 900 kronor i ortsgrupp 1, 1,125 kronor i ortsgrupp

2 och 1,350 kronor i ortsgrupp 3, minskas barnbidraget med sju tiondelar av

årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Barnbidrag, varom förmäles i detta moment, utgår efter den i lagen om

folkpensionering avsedda ortsgrupp, dit den ort hänförts, å vilken modern

eller den arbetsoförmögne senast blivit mantalsskriven. Finnes ej sådan

mantalsskrivningsort, utgår barnbidraget efter den ortsgrupp, dit den ort hänförts,

å vilken barnet stadigvarande vistas, eller, då modern eller den arbetsoförmögne

har flera barn och dessa stadigvarande vistas å orter, som hänförts

till olika ortsgrupper, efter den billigaste av dessa. Moder, arbetsoförmögen

eller barn, som flyttat till ort i dyrare ortsgrupp, skall dock hava

tillhört sådan ortsgrupp tre år, innan barnbidrag må utgå enligt de för denna

gällande reglerna, såvida icke på grund av omständigheterna prövas skäligt

i särskilt fall medgiva undantag.

Vistas barn stadigvarande å ort, som tillhör billigare ortsgrupp än moderns

eller den arbetsoförmögnes mantalsskrivningsort, skall på detta barn

belöpande andel av barnbidrag med hänsyn därtill nedsättas.

3 mom. Där Konungen i fråga om ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp,

jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen om folkpensionering förordnat

om förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven

inom visst intill gränsen liggande område, äger Konungen på därom av vederbörande

kommun gjord framställning förordna, att barnbidrag, som beräknas

med hänsyn till mantalsskrivning eller vistelse inom området, skall

förhöjas med hälften av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill

bidraget skulle uppgå, om mantalsskrivningen skett eller vistelsen ägt rum å

orten i den högre ortsgruppen, samt å andra sidan det belopp, vartill bidraget

uppgår å orten i den lägre ortsgruppen.

Vad i 1 mom. andra stycket, 2 mom. tredje stycket sista punkten samt 7 §

andra stycket och fjärde stycket tredje punkten stadgas angående barnbidrag

ävensom vad i 6 § 3 mom. tredje stycket lagen om folkpensionering

stadgas angående pensionsförhöjning skall äga motsvarande tillämpning å

förhöjning, som avses i detta moment.

4 mom. För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två

år, ökas barnbidraget med ett årligt belopp av 60 kronor.

6 §•

1 mom. Har barn, som avses i 4 § 1 morn., inkomst, som ej härrör från

dess eget arbete och som helt eller i mera väsentlig mån kan anses täcka

kostnaden för dess uppehälle och uppfostran, skall barnbidrag till sådant

barn antingen ej utgå eller ock nedsättas efter vad som finnes skäligt.

2 mom. Inkomst, som jämlikt 5 § 2 mom. andra stycket skall läggas till

grund för beräknande av barnbidrag enligt 4 § 2 morn., uppskattas i överensstämmelse

med de grunder, som angivas i 7 § lagen om folkpensionering.

Har barn, som avses i 4 § 2 morn., inkomst, som ej härrör från dess eget

arbete, skall den på detta barn belöpande andelen av barnbidraget minskas

med nämnda inkomst. Vid uppskattning av sådan inkomst, som nu sagts,

skall avkastning av fastighet och kapital höjas med 3 procent av det belopp,

varmed sammanlagda behållna värdet av fastighet och kapital må över
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

5

stiga 2,000 kronor. Såsom inkomst skall jämväl räknas bidragsförskott, vartill

barnet må vara berättigat enligt lagen om förskottering av underhållsbidrag

till barn.

7 §•

Har inkomst, efter vilken barnbidrag blivit bestämt, sedermera ökats till

sådant belopp, att rätt till barnbidrag ej längre föreligger, indrages barnbidraget.

Sker eljest mera väsentlig ändring i den inkomst, efter vilken barnbidrag

blivit bestämt, må barnbidraget i enlighet därmed ökas eller minskas.

Flyttar barn, moder eller arbetsoförmögen, vars vistelse- eller mantalsskrivningsort

ligger till grund för beräkningen av barnbidrag, till ort i annan

ortsgrupp, eller överföres den ort, där vederbörande vistas eller är mantalsskriven,

till annan ortsgrupp, skall barnbidraget jämkas eller bortfalla

enligt reglerna för den senare ortsgruppen; dock att efter flyttning till ort i

dyrare ortsgrupp höjning av barnbidraget må ske endast efter ansökan och

med tillämpning av vad i 5 § 1 mom. andra stycket eller 2 mom. tredje stycket

sista punkten stadgats.

Befinnes barn, för vilket barnbidrag utgår, icke vidare vara svensk medborgare

eller stadigvarande vistas här i riket, skall barnbidraget indragas,

såvida icke detta med hänsyn till omständigheterna prövas oskäligt.

Den, för vars eget eller hustrus barn eller adoptivbarn utgår barnbidrag,

är pliktig att vid väsentlig förbättring i sina egna, hustruns eller barnets ekonomiska

förhållanden utan oskäligt dröjsmål anmäla detta till pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt, där han senast blivit mantalsskriven,

eller, örn han icke är mantalsskriven i riket, till pensionsnämndens ordförande

i det pensionsdistrikt, där barnet stadigvarande vistas. Har barn särskilt förordnad

förmyndare, åligger det denne att göra sådan anmälan vid väsentlig

förbättring i barnets ekonomiska förhållanden. Enahanda anmälningsskyldighet,

som nyss sagts, åligger barnets moder, den arbetsoförmögne eller förmyndaren,

om modern eller den arbetsoförmögne mantalsskrives å annan

ort än tillförne och denna ort räknas till billigare ortsgrupp än den förra

mantalsskrivningsorten, eller om barnet flyttar till ort, som tillhör billigare

ortsgrupp. Har kvinna, vars barn eller adoptivbarn åtnjuter barnbidrag,

ingått äktenskap, åligger henne jämväl anmälningsskyldighet som nyss sagts.

8 §•

Har moder eller arbetsoförmögen utan vederlag eller mot uppenbarligen

otillräckligt vederlag avhänt sig eller barnet egendom i sådan myckenhet, att

avhändelsen avsevärt inverkar vid beräkning av barnbidrag, ehuru det bort

förutses, att avhändelsen skulle föranleda behov av dylikt bidrag, eller har

särskilt förordnad förmyndare låtit sådant förfarande komma sig till last med

avseende å myndlingens egendom, eller

har oriktig uppgift av beskaffenhet att påverka rätten till barnbidrag åberopats,

ehuru skäligen kunnat fordras att uppgiften varit riktig,

skall ansökning örn barnbidrag avslås eller redan beviljat barnbidrag indra
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

gas; dock att, där annat ej finnes påkallat, viss tid skall bestämmas, efter vars

förlopp den omständighet, som föranlett beslutet, icke skall utgöra hinder mot

bifall till ansökning örn barnbidrag.

Har i 7 § fjärde stycket föreskriven anmälningsskyldighet försummats, må,

örn försummelsen inverkat på rätten till barnbidrag eller beloppet därav och

försummelsen icke kan anses ursäktlig, barnbidraget indragas som ovan

stadgats.

9 §•

Ansökning om barnbidrag enligt 4 § 1 mom. göres av barnets förmyndare

hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där den sist avlidne

av barnets föräldrar eller, om barnet varit adopterat, där adoptanten eller

den sist avlidne av adoptivföräldrarna senast varit mantalsskriven.

Ansökning örn barnbidrag enligt 4 § 2 mom. göres av barnets förmyndare

hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där barnets moder

eller, då fråga är om barn eller adoptivbarn till arbetsoförmögen man, där

denne senast blivit mantalsskriven.

Finnes ej mantalsskrivningsort, som förut i denna paragraf sägs, skall ansökning

göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där

barnet stadigvarande vistas.

Örn ansökning och dess behandling samt örn minskning eller indragning av

barnbidrag skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i 28—32 §§ lagen

om folkpensionering i fråga örn tilläggspension. Föreskrifterna i 33 och 34 §§

nämnda lag skola äga motsvarande tillämpning beträffande barnbidrag.

10 §.

Barnbidrag utbetalas till barnets förmyndare; dock må, om särskilda skäl

därtill äro, pensionsstyrelsen föreskriva, att utbetalning skall ske till barnavårdsnämnd

eller annan, med skyldighet för den, som sålunda erhåller förfallna

belopp, att utlämna dessa i den ordning, som prövas vara för barnet

mest gagneligt.

11 §•

Har kommun, sedan ansökning om barnbidrag gjorts, förskotterat sådant

bidrag, äger kommunen uppbära det först till betalning förfallande beloppet,

i vad detsamma hänför sig till tid, för vilken förskott utgivits, och därav tillgodogöra

sig förskottet.

12 §.

Barnbidrag utgår icke för tid, under vilken barn är intaget å allmän uppfostringsanstalt

eller straffanstalt.

Barnbidrag, som belöper å tid, under vilken barn är omhändertaget för

skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad vårdas å anstalt

i andra fall än förut i denna paragraf avses, utbetalas till det kommunala

organ, som svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

må nämnda kostnad täckas, varvid densamma skall beräknas efter de grunder,

som angivas i 51 § lagen örn fattigvården.

13 §.

Rätt till barnbidrag kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät för

gäld.

14 §.

Kostnaderna för barnbidrag bestridas av staten och av kommunerna.

Varje kommun tillskjuter i nästföljande stycke föreskriven andel i kostnaderna

för barnbidrag till barn, som efter prövning av dess pensionsnämnd

förklarats äga rätt till sådant bidrag; dock att, där barnbidrag blivit ökat,

den kommun, vars pensionsnämnd prövat ärendet rörade ökningen, skall

tillskjuta nämnda andel av ökningen. Är pensionsnämnd gemensam för två

eller flera kommuner, avgöres dessa kommuner emellan frågan örn betalningsskyldigheten

med hänsyn till vederbörandes mantalsskrivningsort eller,

där sådan ej finnes, vistelseort vid det tillfälle, då barnbidraget eller ökningen

söktes. Minskas barnbidrag, till vilket två eller flera kommuner lämna

tillskott, skola dessa kommuners andelar i återstående belopp bestämmas

efter förhållandet mellan deras förutvarande tillskott. Varje kommuns tillskott

uträknas av pensionsstyrelsen.

I föregående stycke nämnd andel i kostnaden för barnbidrag eller ökning

därav skall utgöra:

för orter tillhörande ortsgrupp 1 en åttondel;

för orter tillhörande ortsgrupp 2 en femtedel;

för orter tillhörande ortsgrupp 3 en fjärdedel; dock att, därest Stockholm

eller Göteborg hänföres till denna ortsgrupp, stadens andel skall utgöra tre

tiondelar.

Återstående kostnad bestrides av staten.

15 §.

Vad i denna lag sägs om moder till barn skall, då fråga är örn adoptivbarn

till makar eller hustru, avse hustrun.

16 §.

De närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938.

Har pensionstillägg, som avses i lagen den 1937 (nr ) angående

upphävande av 43 § lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering,

utbetalats för tid, för vilken barnbidrag bestämmes skola utgå, skall barnbidraget

minskas med belopp, motsvarande det sålunda utbetalade pensionstillägget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

till

Lag

om förskottering av underhållsbidrag till barn.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Barn, vars fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat

avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till barnet, äger att, sedan förfallodag för bidraget

förflutit utan att bidraget guldits, med belopp och under villkor som nedan

sägs av allmänna medel erhålla förskott å bidraget (bidragsförskott).

Vad sålunda stadgats skall icke äga tillämpning i fråga om barn, vars

moder sammanbor med barnets fader.

2 §•

Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare

och stadigvarande vistas här i riket; dock äger Konungen, under förutsättning

av ömsesidighet, träffa överenskommelse med främmande stat i fråga

om tillämpning av denna lag å dess undersåtar.

Bidragsförskott utgår icke för längre tid än till och med den månad, under

vilken barnet fyller sexton år.

3 §.

Bidragsförskott beviljas av barnavårdsnämnden i den kommun, där barnets

moder senast blivit mantalsskriven eller, om sådan mantalsskrivningsort

ej finnes, den kommun, där barnet stadigvarande vistas.

4 §•

1 mom. Bidragsförskott utgår, där ej nedan annorlunda stadgas, med

ett årligt belopp av 240 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor i ortsgrupp 2 och

360 kronor i ortsgrupp 3 eller, där moder har vårdnaden om två eller flera

till bidragsförskott berättigade barn, med följande årliga belopp i nedan angivna

ortsgrupper:

Ortsgrupp 1

för två barn........................ 420 kronor

för tre barn........................ 600 »

och för varje barn däröver ytterligare.. 120 »

Ortsgrupp 2 Ortsgrupp 3

525 kronor 630 kronor

750 » 900 »

150 » 180 »

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

9

För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas

bidragsförskottet med ett årligt belopp av 60 kronor.

Överstiger moderns årsinkomst 600 kronor i ortsgrupp 1, 800 kronor i

ortsgrupp 2 och 1,000 kronor i ortsgrupp 3, eller har modern, därest hon är

gift, tillsammans med sin make en årsinkomst överstigande 900 kronor i ortsgrupp

1, 1,125 kronor i ortsgrupp 2 och 1,350 kronor i ortsgrupp 3, minskas

bidragsförskottet med sju tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstiger

sagda belopp. Hava makar som nyss sagts alt försörja barn under sexton år,

som icke är berättigat till vare sig barnbidrag enligt vad därom särskilt stadgas

eller bidragsförskott, skall det för vederbörande ortsgrupp sist angivna

inkomstbeloppet ökas med 100 kronor för varje sådant barn.

2 mom. Bidragsförskott utgår efter den i lagen om folkpensionering avsedda

ortsgrupp, dit den ort hänförts, å vilken modern senast blivit mantalsskriven.

Finnes ej sådan mantalsskrivningsort, utgår bidragsförskottet efter

den ortsgrupp, dit den ort hänförts, å vilken barnet stadigvarande vistas, eller,

då modern har vårdnaden om flera till bidragsförskott berättigade barn och

dessa vistas å orter, som hänförts till olika ortsgrupper, efter den billigaste

av dessa. Moder eller barn, som flyttat till ort i dyrare ortsgrupp, skall dock

hava tillhört sådan ortsgrupp tre år, innan bidragsförskott må utgå enligt de

för denna gällande reglerna, såvida icke på grund av omständigheterna prövas

skäligt i särskilt fall medgiva undantag.

Vistas barn stadigvarande å ort, som tillhör billigare ortsgrupp än moderns

mantalsskrivningsort, skall på detta barn belöpande andel av bidragsförskott

med hänsyn därtill nedsättas.

3 mom. Där Konungen i fråga örn ort, vilken gränsar till ort i högre

ortsgrupp, jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen om folkpensionering

förordnat om förhöjning av tilläggspension till pensionstagare,

vilken är mantalsskriven inom visst intill gränsen liggande område,

äger Konungen på därom av vederbörande kommun gjord framställning

förordna, att bidragsförskott, som beräknas med hänsyn till mantalsskrivning

eller vistelse inom området, skall förhöjas med hälften av skillnaden

mellan å ena sidan det belopp, vartill bidragsförskottet skulle uppgå, örn

mantalsskrivningen skett eller vistelsen ägt rum å orten i den högre ortsgruppen,

samt å andra sidan det belopp, vartill bidragsförskottet uppgår å orten i

den lägre ortsgruppen.

Vad i 2 mom. första stycket sista punkten stadgas angående bidragsförskott

ävensom vad i 6 § 3 mom. tredje stycket lagen om folkpensionering

stadgas angående pensionsförhöjning skall äga motsvarande tillämpning å

förhöjning, som avses i detta moment.

4 mom. Bidragsförskott må icke utgå med högre belopp än barnets fader

enligt rättens beslut eller avtal är skyldig att utgiva till barnets underhåll.

Har underhållsbidrag delvis erlagts, skall det först till betalning förfallna

bidragsförskottet minskas med det sålunda erlagda beloppet.

Bidragsförskott skall icke utgå, därest beloppet av detsamma icke uppgår

till 60 kronor för år räknat.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

5 §.

1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt 4 § skall läggas till grund för beräknande

av bidragsförskott, anses det för vederbörande senast till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Härvid skall emellertid

iakttagas, att därest i detta belopp inräknats värdet av fri kost och fri

bostad, sammanlagda värdet av dessa förmåner icke må vid inkomstens beräkning

uppskattas högre än till 200 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor i ortsgrupp

2 och 400 kronor i ortsgrupp 3.

2 mom. Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall den

på detta barn belöpande andelen av bidragsförskottet minskas med nämnda

inkomst.

6 §.

Ansökning om bidragsförskott göres hos ordföranden i vederbörande barnavårdsnämnd

av barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes,

av denne. I fråga om barn utom äktenskap må ansökning göras jämväl

av barnavårdsmannen.

Ansökning, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga

upplysningar för utredande av barnets rätt till bidragsförskott ävensom en av

sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna

äro med sanningen överensstämmande. Är sökanden ur stånd att

själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av

två trovärdiga, med barnets och moderns förhållanden förtrogna personer.

Vid ansökningen skola fogas prästbevis enligt fastställt formulär ävensom i

huvudskrift eller styrkt avskrift rättens beslut eller avtal som i 1 § sägs, därest

dessa handlingar icke annorledes äro tillgängliga för barnavårdsnämnden.

7 §•

Sedan bidragsförskott sökts, skall, därest den underhållsskyldiges postadress

är känd eller kan utrönas, omedelbart med allmänna posten till honom

avsändas meddelande om ansökningen med föreläggande att inom viss kort

tid muntligen eller skriftligen yttra sig med anledning av densamma.

8 §•

Bidragsförskott må ej beviljas, där den underhållsskyldige betalar förfallet

belopp och tillika antingen ställer av barnavårdsnämnden godkänd pant eller

borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under tid, som barnavårdsnämnden

finner skälig, eller visar sannolika skäl att han skall fullgöra sin

underhållsskyldighet.

9 §•

Bidragsförskott beviljas varje gång för ett år, där ej rätten till förskott

upphör tidigare, samt utgår ej för längre tid tillbaka än två månader före den

månad, under vilken förskottet söktes.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

11

För tid, under vilken barn är intaget å allmän uppfostringsanstalt eller

straffanstalt, utgår icke bidragsförskott.

Bidragsförskott, som belöper å tid, under vilken barn är omhändertaget för

skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad vårdas å anstalt

i andra fall än förut i denna paragraf avses, utbetalas till det kommunala

organ, som svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas må

nämnda kostnad täckas, varvid densamma skall beräknas efter de grunder,

som angivas i 51 § lagen om fattigvården.

10 §.

Sedan bidragsförskott beviljats, skall, därest den underhållsskyldiges postadress

är känd eller kan utrönas, genom rekommenderat brev eller eljest

bevisligen tillställas honom skriftligt meddelande härom, därvid underrättelse

tillika skall lämnas om stadgandet i 18 § sista punkten.

11 §■

Bidragsförskott utbetalas månadsvis och må, förutom i det fall, som

avses i 9 § tredje stycket, lyftas av barnets moder eller, där särskilt förordnad

förmyndare finnes, av denne; dock äger barnavårdsnämnden, därest

barnet vistas hos annan än modern eller förmyndaren, att, då särskilda skäl

därtill äro, förordna, att bidragsförskott skall utbetalas till den, hos vilken

barnet vistas, eller till annan lämplig person.

Belopp, som ej lyftats inom tre månader efter den månad, under vilken detsamma

förfallit till betalning, vare förverkat.

12 §.

Befinnes barn, för vilket bidragsförskott utgår, icke vidare vara svensk

medborgare eller stadigvarande vistas här i riket, skall förskottet indragas,

såvida icke detta med hänsyn till omständigheterna prövas oskäligt.

13 §.

Har moder utan vederlag eller mot uppenbarligen otillräckligt vederlag

avhänt sig eller barnet egendom i sådan myckenhet, att avhändelsen avsevärt

inverkar vid beräkning av bidragsförskott, ehuru hon bort förutse, att

avhändelsen skulle föranleda behov av dylikt förskott, eller har särskilt förordnad

förmyndare låtit sådant förfarande komma sig till last med avseende

å myndlingens egendom, eller

har i fråga om moderns eller barnets inkomst eller egendom eller eljest

åberopats oriktig uppgift av beskaffenhet att påverka rätten till bidragsförskott,

ehuru skäligen kunnat fordras att uppgiften varit riktig,

skall ansökning örn bidragsförskott avslås eller redan beviljat förskott indragas;

dock att, där annat ej finnes påkallat, viss tid skall bestämmas,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 276.

efter vars förlopp den omständighet, som föranlett beslutet, icke skall utgöra

hinder mot bifall till ansökning om bidragsförskott.

14 §.

Hava förfallna underhållsbidrag guldits, och ställer den underhållsskyldige

pant eller borgen, som i 8 § sägs, eller visar sannolika skäl, att han

skall fullgöra sin underhållsskyldighet, skall bidragsförskott upphöra att

utgå.

Sedan underhållsskyldigheten upphört, skall bidragsförskott ej vidare utgå.

15 §.

Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer

barnet till godo.

16 §.

Rätt till bidragsförskott kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät

för gäld.

17 §.

För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit

förskottet, å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag

gentemot fadern.

Rätten att aterkräva bidragsförskott må av barnavårdsnämnden eftergivas,

där den underhållsskyldige genom att återbetala förskottet eller någon

del därav kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för

sig och de sina.

18 §.

Sedan den underhållsskyldige erhållit meddelande, som i 10 § sägs, bar

han att, så länge bidragsförskott utgår, till barnavårdsnämnden erlägga å

förskottet belöpande andel av underhållsbidragen, allt eftersom dessa förfalla

till betalning. Gentemot barnavårdsnämnden må icke åberopas betalning

av underhållsbidrag, som erlagts annorledes än nu sagts.

19 §.

Barnavårdsnämnden bör bereda modern eller annan, som äger föra talan

för barnet, tillfälle att i samband med återkrävandet av bidragsförskott utkräva

den del av oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta bidragsförskottets

belopp.

20 §.

Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas

av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till en

fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

21 §.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott sökes av barnavårdsnämnden

hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämndens kostnader

under visst kalenderår, skall göras före utgången av kalenderåret näst efter

det, då förskottet utgivits, där ej länsstyrelsen dessförinnan medgivit, att

i fråga om förskott för visst barn ansökning må göras senare.

Vid ansökningen skola fogas följande handlingar:

a) uppgift beträffande varje barn om namn, födelsedag och vistelseort

samt föräldrarnas namn och vistelseort;

b) specificerad uppgift å nämndens kostnader för bidragsförskott med angivande

särskilt för varje barn av förskottets belopp och tidpunkten för

dess utbetalande; där uppgiften ej åtföljes av behöriga verifikationer, skall

den vara till riktigheten styrkt av ordföranden och annan ledamot i nämnden

eller, då kassaförvaltare finnes, av denne jämte ytterligare en ledamot;

c) fullständig redogörelse för barnens och deras föräldrars ekonomiska

ställning; samt

d) redogörelse för de åtgärder, som vidtagits för bidragsförskottens återkrävande,

jämte härutinnan meddelade utslag eller beslut ävensom, i fall där

tvångsmedel mot den underhållsskyldige icke anlitats, uppgift om anledningen

härtill.

De under c) och d) omförmälda redogörelserna skola vara till riktigheten

styrkta av barnavårdsnämndens ordförande.

Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen samt genom sökanden införskaffat

eller själv låtit införskaffa den ytterligare utredning, som må vara

behövlig, har länsstyrelsen att meddela beslut i ärendet samt att utanordna

beviljat belopp.

22 §.

Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden mottagit gottgörelse ay statsverket

för bidragsförskott, av den underhållsskyldige uppburit ersättning

för förskottet, åligger det nämnden att i samband med den ansökning om sådan

gottgörelse, som näst därefter göres, till statsverket redovisa tre fjärdedelar

av den uppburna ersättningen.

23 §.

Har barnets moder ingått äktenskap med annan än barnets fader, skall,

därest fadern avlidit, vad i denna lag sägs örn fader gälla maken.

Hava makar eller någon av dem adoptivbarn, skall vid tillämpningen av

denna lag med barnets fader avses mannen och med barnets moder hustrun.

24 §.

Över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indragning

av bidragsförskott eller rörande eftergivande av rätten att återkräva

sådant förskott må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen

inom trettio dagar från det han av beslutet erhållit del.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

25 §.

Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag föres hos Konungen

i vederbörande statsdepartement före klockan tolv å trettionde dagen

efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.

26 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

15

Förslag

till

Lag

om kommunala pensionstillskott m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Till beredande dels av understöd (kommunala pensionstillskott), i penningar

eller naturaförmåner, åt personer, vilka uppbära folkpension enligt

lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering och icke jämlikt 9 § 1—3 styckena

samma lag äro uteslutna från tilläggspension, men ändock finnas vara

i behov av fattigvård, dels av understöd (kommunala tillskott till invalidunderstöd

eller till blindhetsersättning) av enahanda slag åt personer, vilka

finnas vara i behov av fattigvård, oaktat de uppbära understöd enligt förordningen

den 28 juni 1935 örn invalidunderstöd eller ersättning enligt förordningen

den 20 april 1934 om blindhetsersättning, dels av understöd (kommunala

tillskott till barnbidrag eller till bidragsförskott) av enahanda slag åt

barn, vilka finnas vara i behov av fattigvård, oaktat för dem utgå barnbidrag

enligt lagen den örn barnbidrag eller bidragsförskott

enligt lagen den om förskottering av underhållsbidrag

till barn, dels ock av bidrag (kommunala sjukvårdsbidrag) till bestridande,

gemensamt med pensionsstyrelsen, av kostnader för åtgärder till förebyggande

eller hävande av arbetsoförmåga, må fattigvårdssamhälle ställa medel

till fattigvårdsstyrelsens förfogande med föreskrift, att tillskott och bidrag,

som utdelas av dessa medel, icke skola vara att anse såsom fattigvård. Sådana

tillskott och bidrag må icke tilldelas andra personer än dem, som äro

mantalsskrivna inom fattigvårdssamhället och där äga hemortsrätt i fråga

örn fattigvård. I övrigt äger samhället bestämma de grunder, som för beviljande

av tillskott och bidrag böra av fattigvårdsstyrelsen iakttagas. Har

sådant bestämmande ej skett, ankommer på styrelsen att bevilja tillskott och

bidrag i den mån styrelsen prövar nödigt. Tillskott må efter omständigheterna

jämkas eller indragas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938, då lagen den 15 maj 1936 (nr

144) örn kommunala pensionstillskott m. m. skall upphöra att gälla.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 19 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen frågan örn den

s. k. barnpensioneringen samt anför:

Inledning.

Gällande bestämmelser.

Enligt 3 § lagen den 11 juni 1920 örn barn i äktenskap äro föräldrarna

pliktiga att sörja för barnets person och att giva det sorgfällig uppfostran.

Jämlikt 13 § äro föräldrarna skyldiga vidkännas kostnaden för barnets uppehälle

och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar. I kostnaden för barnets

underhåll skall enligt 14 § envar av föräldrarna taga del efter sin förmåga.

Underhållsskyldigheten upphör ej innan barnet erhållit den utbildning, som

med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig,

och ej i något fall förrän barnet fyllt sexton år. Är barnet, sedan dess nyssnämnda

rätt till underhåll upphört, i följd av sjukdom eller annan dylik orsak

ur stånd att självt försörja sig, äro föräldrarna jämlikt 16 § i mån avförmåga

skyldiga att giva barnet skäligt underhåll. Leva föräldrarna åtskilda

på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad, eller är deras

äktenskap upplöst, är enligt 15 § den av föräldrarna, som ej har vårdnaden

om barnet, skyldig att betala underhållsbidrag. Har ingendera av föräldrarna

vårdnaden örn barnet, åligger sådan skyldighet bägge föräldrarna.

Barn utom äktenskap äger enligt 3 § lagen den 14 juni 1917 örn barn utom

äktenskap av föräldrarna njuta uppehälle och uppfostran efter ty med avseende

å båda föräldrarnas villkor må anses skäligt. Denna rätt till underhåll

upphör ej förän barnet fyllt sexton år och ej heller senare än det fyllt aderton

år, där ej barnets anlag och omständigheterna i övrigt föranleda, att barnet

bör erhålla fortsatt utbildning. I kostnaden för barnets underhåll skall

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

envar av föräldrarna taga del efter sin förmåga. Fader eller moder, som ej

har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag. Är barnet, sedan

dess nyssnämnda rätt till underhåll upphört, i följd av sjukdom eller annan

dylik orsak ur stånd att självt försörja sig, äro föräldrarna enligt 6 § i mån

av förmåga skyldiga att giva barnet skäligt underhåll. I 13 § föreskrives, att

för varje barn utom äktenskap skall förordnas en barnavårdsman, som har

att bistå modern med råd och upplysningar samt tillse, att barnets rätt och

bästa behörigen tillvaratages. Särskilt åligger det barnavårdsmannen sörja

för, bland annat, att åtgärder ofördröjligen vidtagas för fastställande av barnets

börd samt tillförsäkrande av underhåll åt barnet ävensom biträda med

indrivande och tillhandahållande av underhållsbidrag.

I lagen den 11 juni 1920 om makes underhållsskyldighet mot andra makens

barn stadgas, att, om make under sin vårdnad har barn i tidigare gifte eller

utom äktenskap, den andra maken, så länge äktenskapet består, är skyldig att

jämte honom efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll. Vad sålunda

stadgats skall ej medföra ändring i den underhållsskyldighet, som må åligga

den andre av barnets föräldrar.

Enligt 13 § lagen den 14 juni 1917 örn adoption hava adoptant och adoptivbarn

samma plikt att underhålla varandra som föräldrar och barn i äktenskap.

Är adoptanten gift, har hans make den underhållsskyldighet mot adoptivbarnet,

som åligger make mot andra makens barn. Barnets föräldrar äro

ej skyldiga att bidraga till dess underhåll, där ej adoptanten samt, örn denne

är gift, hans make bliva ur stånd att fullgöra sin underhållsskyldighet.

I förhållande till det allmänna är föräldrars underhållsskyldighet gentemot

deras barn fastställd i 3 § lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården. Där

stadgas, bland annat, att föräldrar äro pliktiga att utan fattigvårdssamhälles

betungande försörja sina minderåriga barn, d. v. s. barn som ej fyllt

sexton år, ävensom att det åligger föräldrar och barn att i mån av behov å

ena samt förmåga å andra sidan försörja varandra, så att de ej falla fattigvården

till last. Motsvarande bestämmelser återfinnas i nämnda lagrum rörande

ena makens underhållsskyldighet mot andra makens barn eller adoptivbarn

samt adoptants underhållsskyldighet mot adoptivbarn.

Enligt 1 § fattigvårdslagen skall minderårig, som befinnes sakna medel till

sitt livsuppehälle, erhålla fattigvård, där hans behov icke annorledes avhjälpes.

Fattigvården omfattar det underhåll och den vård, som äro erforderliga,

samt jämväl uppfostran. Minderårig, som på grund av nöd eller annan

dylik anledning är i behov av vård utom hemmet, omhändertages för skyddsuppfostran

eller samhällsvård enligt vad därom stadgas i barnavårdslagen.

Enligt 62 § fattigvårdslagen äger fattigvårdsstyrelse att av den, som åtnjutit

fattigvård, uttaga ersättning därför, i den mån styrelsen icke finner skäl

till eftergift. Ilar fattigvårdssamhälle tillskyndats kostnad för fattigvård,

som enligt 1 § lämnats någon, för vilkens försörjning skyldeman enligt 3 §

bort svara, äger fattigvårdsstyrelsen jämlikt 63 g att av den, vilken ansvarigheten

åligger, uttaga ersättning för denna kostnad, i den mån styrelsen

icke finner skäl till eftergift. Anspråk på ersättning för fattigvårdskostnad

Bihang till riksdagens protokoll IDUT. 1 sand. Nr 276.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majis proposition nr 276.

av understödstagare eller av försörjningspliktig, som i 3 § sägs, må icke bifallas,

där den ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller någon

del därav kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för

sig och de sina.

Enligt 1 § i den numera upphävda lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

skulle envar svensk man eller kvinna försäkras till erhållande

av pension. Rätt till pension inträdde enligt 2 § vid varaktig oförmåga till

arbete och senast vid fyllda 67 år, även örn varaktig arbetsoförmåga då ännu

icke var för handen. Jämlikt 6 § fjärde stycket skulle för pensionsberättigad

änkling, änka, frånskild make eller ogift kvinna, som var till arbete

varaktigt oförmögen och hade att försörja barn eller adoptivbarn under 15

år, ävensom för pensionsberättigad ogift man, som var till arbete varaktigt

oförmögen och hade att försörja adoptivbarn under 15 år, pensionen ökas,

därest årsinkomsten ej uppgick för man till 425 och för kvinna till 400

kronor jämte 170 kronor för varje sådant barn, med särskilt pensionstilllägg

för barnen. Enahanda rätt skulle tillkomma jämväl äkta makar, av

vilka mannen var pensionsberättigad och till arbete varaktigt oförmögen och

vilkas sammanlagda årsinkomst ej uppgick till 825 kronor jämte 170 kronor

för varje barn. Beloppet av sådant pensionstillägg utgjorde 102 kronor för

varje barn med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten

översteg 425 kronor för man, 400 kronor för kvinna samt 825 kronor för

äkta makar. Därjämte skulle jämlikt 33 § bestämmelserna i 6 § tillämpas

på personer, vilka icke voro berättigade till pensionstillägg utan i stället

erhöllo understöd. Sedan lagen om allmän pensionsförsäkring upphävts

genom lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering, vilken trätt i kraft den

1 januari 1937, skall enligt 43 § i övergångsbestämmelserna till sistnämnda

lag pensionstillägg enligt 6 § fjärde stycket lagen om allmän pensionsförsäkring

fortsätta att utgå och nya sådana tillägg beviljas enligt de vid utgången

av år 1936 gällande bestämmelserna.

I lagen den 15 maj 1936 örn kommunala pensionstillskott m. m. stadgas,

bland annat, att till beredande av understöd (kommunala pensionstillskott),

i penningar eller naturaförmåner, åt personer, vilka äga uppbära folkpension

enligt lagen örn folkpensionering och icke jämlikt vissa bestämmelser i samma

lag äro uteslutna från tilläggspension, men ändock finnas vara i behov

av fattigvård, eller understöd (kommunala tillskott till invalidunderstöd eller

till blindhetsersättning) av enahanda slag åt personer, vilka finnas vara i behov

av fattigvård, oaktat de uppbära understöd enligt förordningen den 28

juni 1935 örn invalidunderstöd eller ersättning enligt förordningen den 20

april 1934 om blindhetsersättning, fattigvårdssamhälle må ställa medel till

fattigvårdsstyrelsens förfogande med föreskrift, att tillskott, som utdelas av

dessa medel, icke skola vara att anse som fattigvård.

Vid utebliven betalning av underhållsbidrag stå vissa tvångsmedel den underhållsberättigade

till buds. För underhållsbidrag fastställt genom dom eller

utslag kan utmätning sökas i den underhållsskyldiges egendom. I lagen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

19

den 14 juni 1911 om införsel i avlöning, pension eller livränta stadgas, att,

om någon enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två personer

bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn och underlåter

betala förfallet belopp, den till underhåll berättigade äger erhålla införsel i

den underhållsskyldige tillkommande avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning

till gäldande av såväl förfallet belopp som bidraget i övrigt, i den

mån det förfaller till betalning. Införsel i lön beviljas av vederbörande utmätningsman.

Införsel må ej beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som

förfallit till betalning tidigare än ett år, innan beslutet meddelades. Ej heller

må bestämmelse givas, enligt vilken avlöning skulle komma att innehållas

för annat bidragsbelopp än sådant, som är förfallet, då innehållandet skall

äga rum, eller som förfaller näst därefter. Då införsel beviljas, förordnar utmätningsmannen

hur stort belopp av avlöningen, som skall innehållas, med

föreskrift att vid varje avlöningstillfälle visst angivet belopp, motsvarande

vad den underhållsskyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv och

för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta

underhållsbidrag, skall förbehållas den underhållsskyldige, samt att sålunda

innehållande må ske endast i den mån avlöningen överskjuter sistnämnda

belopp.

I 72 § b) lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård och ungdomsskydd

(barnavårdslagen) stadgas, att den, som enligt av domstol meddelat

slutligt utslag eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till

sitt barn, som ej fyllt sexton år, men av lättja eller liknöjdhet underlåter att

fullgöra denna plikt och därigenom föranleder sådan försämring av det uppehälle

och den uppfostran, som lagligen tillkomma barnet, att särskild åtgärd

mot den försumlige prövas påkallad för att framtvinga underhållsskyldighetens

fullgörande, är skyldig att efter föreläggande av barnavårdsnämnden

inställa sig till och efter sin förmåga fullgöra honom å fattigvårdsanstalt eller

eljest anvisat arbete. Den arbetsskyldige kan kvarhållas å anstalten intill

dess grundad anledning föreligger till antagande, att han skall söka efter

förmåga fullgöra sina skyldigheter mot barnet, dock ej i oavbruten följd

under längre tid än ett år. Vederbörande polismyndighet har att på begäran

meddela handräckning dels för delgivning av arbetsföreläggande och

dels för inställande till arbete av den, som underlåter att efterkomma sådant

föreläggande. Undandrager sig någon att fullgöra anvisat arbete eller lämnar

han utan tillstånd arbetet eller visar han tredska att efterkomma givna

föreskrifter eller gör han sig skyldig till uppförande, som strider mot sedlighet

eller god ordning, äger barnavårdsnämnden, örn han fyllt 21 år och icke

är till arbete oförmögen, tilldela honom varning. Därest han icke låter rätta

sig av varningen, kan han ådömas tvångsarbete för en tid av minst en och

högst sex månader.

Enligt lagen den 14 juni 1911 örn förbud för vissa underhållsskyldiga afl

avflytta från riket är stadgat förbud för den, som enligt rättens eller dorna
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

rens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till

barn eller adoptivbarn under sexton år, att avflytta från riket, om han icke

hos vederbörande överexekutor ställt av överexekutor godkänd pant eller

borgen för underhållsskyldighetens fullgörande tills barnet fyllt sexton år.

Är fara för handen, att underhållsskyldig avflyttar från riket utan att hava

fullgjort honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet, äger utmätningsman

på begäran av den underhållsberättigade, fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd

meddela förbud för den underhållsskyldige att avflytta.

Jämlikt kungörelsen den 25 november 1927 om efterlysning av vissa underhållsskyldiga

kan den, som enligt rättens eller domarens beslut eller

skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av

lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn

och som underlåter att betala förfallet belopp, efterlysas, om upplysning

saknas var han uppehåller sig. Efterlysning verkställes av statens inspektör

för fattigvård och barnavård genom tryckta meddelanden, som genom

länsstyrelsernas försorg tillställas rikets polismyndigheter, fattigvårdsstvrelser

och barnavårdsnämnder.

Historik.

Redan den nya arbetar för säkring skommittén upptog i sitt år 1893 framlagda

förslag till lag angående försäkring för beredande av pension vid varaktig

oförmåga till arbete en bestämmelse örn barnpensionering med pension

å 30 kronor för år till varje minderårigt barn inom äktenskap efter avliden

försäkrad man.

I den på detta kommittéförslag grundade proposition (nr 22), som

förelädes 1895 års riksdag, bibehölls bestämmelsen om barnpensionering,

ehuru kostnaden härför, som enligt kommitténs förslag skulle åligga arbetstagare

och arbetsgivare, överflyttats på staten. Begränsningen av pensionen

till barn inom äktenskap bibehölls i propositionen. I motion (II: 168)

av herr Göthberg m. fl. föreslogs emellertid bland annat sådan utvidgning av

barnpensioneringen, att densamma bomme att omfatta jämväl utomäktenskapliga

barn. Under propositionens behandling i kamrarna motiverade vederbörande

departementschef nämnda begränsning därmed, att den föreslagna

uppfostringshjälpen icke vore någon fördel, avsedd att beredas barnen, utan

givits med hänsyn till familjen som en appendix till hustrupensioneringen

för att hustrun skulle kunna ha barnen hos sig och sköta dem. Det för frågans

behandling tillsatta särskilda utskottet avstyrkte (utlåtande nr 2) visserligen

bifall till propositionen i dess föreliggande form men hemställde

om en riksdagsskrivelse rörande ny utredning i ämnet, därvid utskottet såsom

en anmärkningsvärd oegentlighet i förslaget framhöll, att åt den del

av försäkringen, som avsåge beredande av uppfostringshjälp till minderåriga

barn, givits en så begränsad omfattning, att dylik hjälp skulle utgå endast

till försäkrade mäns efterlevande äkta barn. Denna begränsning, fortsatte

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

utskottet, hade sin grund i rena kostnadsskäl. Det vore emellertid enligt utskottets

mening en alltför uppenbar orättvisa, om de för en försäkrad man

erlagda avgifterna skulle komma endast hans äkta barn till godo, för att hänsynen

till kostnaden bort bliva avgörande.

I det nya förslag till pensionsförsäkring, som av Kungl. Majit förelädes

1898 års riksdag (prop. nr 55), uteslöts barnpensionen, enär den ansågs för

liten att fylla det därmed avsedda ändamålet, under det att den beräknade

kostnaden därför likväl uppginge till ett ganska betydande belopp.

Frågan om övergivna mödrars och deras barns ställning drogs inför Kungl.

Majit genom en år 1910 avgiven petition, undertecknad av åtskilliga läkare

och advokater med flera, bosatta i Stockholms stad eller län. I petitionen

yrkades, att lagberedningen och den år 1907 tillsatta fattigvårdslagstiftningskommittén

måtte erhålla uppdrag att avgiva särskilt förslag dels till lagstiftning,

som på effektivt sätt tillgodosåge utom äktenskapet födda barns och

deras mödrars rättsliga ställning, dels ock till lagstiftning angående mera

effektiva bestämmelser mot gifta familjeförsörjare, som försummade sin

försörjningsskyldighet. Kungl. Majit beslöt den 10 februari 1911, att petitionen

skulle överlämnas till lagberedningen och nämnda kommitté att tagas

i övervägande vid fullgörande av dem givna uppdrag, med förordnande,

att beredningen och kommittén skulle undersöka, huruvida de ämnen, som

i petitionen avsågos, skulle kunna särskilt för sig behandlas och, därest sadan

behandling funnes kunna äga rum, snarast möjligt inkomma med förslag

till lagstiftning i berörda hänseende.

Ålderdomsförsäkringskommittén upptog frågan om änke- och barnpensionering

i sitt år 1912 avgivna betänkande om allmän pensionsförsäkring och

anförde bland annat, att för arbetsföra änkor, därest de hade minderåriga

barn att försörja, behov av särskilt understöd i många fall måste anses föreligga.

Ett genomförande av en barnpensionering till förmån endast för inom

äktenskap födda barn syntes kommittén emellertid icke tillfredsställa det behov,

som i detta avseende förelåge, enär detta i liknande mån måste anses

vara förhanden i fråga örn de utom äktenskap födda barnen ävensom beträffande

barn till änklingar.

Vad en särskild änkepensionering (inbegripande även änklingar) beträffade,

syntes dess syfte, anförde kommittén vidare, i viss man vara tillgodosett

redan inom ramen av den utav kommittén föreslagna försäkringen. En mera

omfattande pensionering av änkor (och änklingar) samt ogifta mödrar syntes

kommittén visserligen behjärtansvärd, men torde, för att kunna begränsas

till en ej alltför hög kostnad, böra i främsta rummet tillgodose det verkliga

behovet av understöd. En komplettering av kommitténs förslag i sådan

riktning skulle sålunda, i överensstämmelse med förslagets övriga läggning,

avse att understödja behövande änkor (och änklingar) samt ogifta mödrar

med minderåriga barn. Av kostnadsskäl ansag sig likväl kommittén icke

böra framställa något förslag.

En av kommitténs ledamöter, Hjalmar Branting, var i förevarande hänseende

skiljaktig från kommitténs majoritet och anförde bland annat:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

En änka eller ogift moder (och likaså änkling) med barn är på visst sätt,

även när hon är arbetsför, utan tvivel invalid i den mening, att en del av hennes

arbetskraft måste avses för barnens vård och uppehälle. Denna synpunkt

gjordes gällande redan av Nya arbetarförsäkringskommittén, och det

skulle vara ett steg tillbaka, om man nu släppte denna viktiga del av invaliditelsfrågan

ur sikte.---Ur samhällets synpunkt måste det ju för öv
rigt

vara av alldeles särskild vikt att bringa hjälp ej blott åt dem, som hade

sitt arbetsliv bakom sig, utan också samtidigt tänka på den generation, som

kommer.

Branting ansåg, att barntillägg skulle utgå med högst 75 kronor för varje

barn, och föreslog därför följande tilläggsstadgande:

För änkling, änka eller ogift kvinna med minderåriga barn under 15 år utgör

pensionstillägget, därest årsinkomsten icke uppgår till ett belopp av 300

kronor för man och 250 kronor för kvinna jämte 150 kronor för varje sådant

barn, hälften av detta belopp, minskat med halva inkomsten. Tillägget utgår

i dessa fall, även örn varaktig oförmåga till arbete icke är förhanden.

I yttrande över ålderdomsförsäkringskommitténs betänkande uttalade sig

kommerskollegium samt länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs och Norrbottens

län ävensom ett flertal kommuner för barnpensionering enligt Bräntings

reservation. Svenska fattigvårdsförbundets arbetsutskott kritiserade

förslaget örn understödjande av icke invalida ogifta mödrar, enär detsamma,

om det icke kompletterades av reglerande bestämmelser, dels skulle leda till

direkt främjande av lösa förbindelser, då det nämligen skulle vara ekonomiskt

fördelaktigare för föräldrar med flera barn att icke ingå äktenskap utan i

stället uppbära avgifterna för barnen, och dels innebära, att samhällets krav

å bidrag från barnafadern så gott som definitivt avskreves.

Vid framläggande för 1913 års riksdag (prop. nr 126) av kommitténs förslag

anförde departementschefen i fråga örn pensionstillägg för barn, bland

annat, att han för sin del ansåge det önskvärt, att särskilt pensionstillägg för

barn måtte kunna i vissa fall utgå. Då en självförsörjande änka (änkling)

eller ogift moder med oförsörjda barn hade större behov av inkomster än en

sådan utan barn, men icke i regel härför kunde påräkna högre inkomst av

sitt arbete, vore det givetvis ett önskemål, framhöll departementschefen, att

staten för de minsta inkomsttagarna här trädde reglerande emellan. Vid närmare

granskning av förhållandena ansåg han sig dock för det dåvarande böra

inskränka pensionstillägget för barn till änkor, ogifta mödrar och änklingar,

som vore invalider enligt förevarande lagförslags mening. Uppenbart vore

med avseende å dessa behovet störst. Av kostnadsskäl föreslogs i propositionen

en nedsättning i det av Branting föreslagna pensionstillägget från 75 till

60 kronor.

Vid nämnda riksdag yrkades i motion inom andra kammaren av herr Pettersson

i Södertälje m. fl. (nr 306), att skrivelse måtte avlåtas till Kungl. Majit

med anhållan örn utredning av bland annat frågan om pensioner av allmänna

medel till barn samt de därmed sammanhängande frågorna om uttagande

av barnförsörjningsbidrag av tredskande fäder och mödrar och förskott å

sådana bidrag från det allmännas sida. I motioner vid samma riksdag av

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

herrar Berglund (I: 130) samt Lindhagen och Hellberg (II: 319) hemställdes

om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran att jämte de uppdrag om utredning

angående barns rätt gentemot försumliga försörjare, som redan givits

lagberedningen och fattigvårdslagstiftningskommittén, desamma även måtte

erhålla uppdrag att inkomma med utredning angående sådan lagstiftning,

varigenom för barn till ogift moder samt övergiven och frånskild hustru bidrag

till underhåll skulle utbetalas av det allmänna, utan att hänvändelse för

att erhålla sådant bidrag behövde ske genom fattigvården och utan att det

mottagna bidraget behövde anses såsom erhållen fattighjälp. Slutligen yrkades

i motion nr 298 i andra kammaren av herr Zetterstrand, bland annat,

att barnpensionering borde komma även äkta makar till del samt att barnpension

till ogift kvinna borde utgå endast i den mån uppfostringshjälp från

barnafadern ej kunde utfås.

Det för frågans behandling tillsatta särskilda utskottet ansåg (utlåtande nr

1) det med barnpensionerna avsedda syftet behjärtansvärt men fann sig icke

kunna förorda bifall till barnpensioneringen med hänsyn till att flera därmed

förbundna frågor icke kunde bliva lösta förrän i samband med den då pågående

revisionen av fattigvårdslagstiftningen. Utskottet hemställde örn avslag

å de framställda skrivelseförslagen, enär det vöre sannolikt, att de ämnen, som

där berördes, redan vore eller inom kort skulle bliva föremal för utredning

inom lagberedningen eller fattigvårdslagstiftningskommittén. Reservation

avgavs inom utskottet av herr Eriksson i Grängesberg för bifall till herrar

Lindhagens och Hellbergs motion. Kamrarna stannade emellertid i olika beslut

i frågan.

Vid 19U års första lagtima riksdag väckte herrar Lindhagen och Berglund

motioner (I: 41, II: 188) av samma innehåll som motionerna vid föregående

års riksdag. Lagutskottet, dit motionerna överlämnades, fann (utlåtande

nr 13) frågan om understöd i lämplig form av allmänna medel till ensamstående

mödrar förtjänt av synnerligt behjärtande men hemställde på vissa

anförda skäl att motionerna icke måtte föranleda någon åtgärd, vilket även

blev riksdagens beslut.

Två likalydande motioner i ämnet väcktes vid 1915 års riksdag av herr

Bäckström m. fl. i första kammaren (nr 60) och herr Eriksson i Grängesberg

m. fl. i andra kammaren (nr 163), därvid hemställdes att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit måtte anhålla, att Kungl. Majit ville utreda, i vilken

omfattning och under vilka former understöd, som ej hade fattigvårds karaktär,

kunde från det allmänna eller i vissa fall genom det allmännas medverkan

utgå för att tillförsäkra barn till ensamma mödrar tillfredsställande

uppehälle och vård samt för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Vederbörande

tillfälliga utskott, som funno motionernas syfte i hög grad behjärtansvärt,

hemställde emellertid örn avslag å desamma med hänsyn till pågående

utredning i ämnet, vilken hemställan vann kamrarnas bifall.

Vid 1917 års riksdag väcktes i andra kammaren motion (nr 330) av herr

Persson i Norrköping m. fl. med yrkande, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit måtte anhålla, att Kungl. Majit ville utreda och förelägga nästa riks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

dag förslag om förskott utan fattigvårds karaktär från det allmänna för

underhåll åt utom äktenskap födda barn samt inom äktenskap födda barn,

där föräldrarna levde skilda eller hustrun övergivits. I enlighet med lagutskottets

hemställan (utlåtande nr 29) beslöt riksdagen att till Kungl. Maj:t

avlåta skrivelse (nr 239) med anhållan, att Kungl. Maj:t ville i sammanhang

med den utredning om den offentliga barnavården, som då försigginge inom

fattigvårdslagstiftningskommittén, taga under övervägande möjligheten att

bereda förskott av allmänna medel åt barn utom äktenskap ävensom i vissa

fall åt barn inom äktenskap samt därefter framlägga förslag i ämnet.

Efter förslag av pensionsstyrelsen framlade Kungl. Maj:t frågan ånyo för

1918 års lagtima riksdag. I propositionen (nr 184), vilken vann riksdagens bifall,

föreslogs införande i pensionsförsäkringslagen av bestämmelser örn barntillägg

till invalida änkor, änklingar, ogifta kvinnor och äkta makar. Pensionstillägget

bestämdes till 75 kronor för varje barn under 15 år, där årsinkomsten

ej översteg för änkling 300 kronor, för änka eller ogift kvinna

283 kronor och för äkta makar 583 kronor, samt, där årsinkomsten översteg

nämnda belopp, 75 kronor för varje barn med avdrag av sex tiondelar av

den överskjutande årsinkomsten.

Vid 1919 års lagtima riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Olsson

i Morstrand m. fl. en motion (nr 200), åsyftande utredning örn understöd

av allmänna medel utan fattigvårds verkan åt behövande änkor till underhåll

och uppfostran av deras inom äktenskapet födda och under detsamma

adopterade barn.

I utlåtande (nr 4) över motionen anförde andra kammarens fjärde tillfälliga

utskott:

Utskottet finner för sin del motionärens framställning i hög grad behjärtansvärd.

Oemotsägligen föreligger här ett samhällsintresse av betydelsefullaste

slag, så visst som statens framtid beror på den omvårdnad och

fostran, som kommer det uppväxande släktet till del. Det synes för den skull

vara en tvingande nödvändighet, att staten i detta hänseende, där så behöves,

träder hjälpande emellan, och att denna hjälp lämnas icke som en nådegåva,

utan som en skyldighet fullgjord i statens eget intresse. Danmark är det

enda europeiska land, där sadan änkehjälp förekommer. Den infördes där

genom den s. k. Enkebörnsloven av den 29 april 1913. Det torde, särskilt

med hänsyn till nu rådande ekonomiska förhållanden, vara av vikt, att en

liknande lagstiftning snarast möjligt kommer till stånd även i Sverige. Huruvida

ifrågavarande understöd bör ske i form av pensionsförsäkring eller på

något annat sätt, är en fråga, som enligt utskottets mening lämpligast bör

överlåtas åt en blivande utredning att avgöra.

Utskottet hemställde, att andra kammaren för sin del måtte besluta, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit skulle anhålla örn utredning, på vilket

sätt och efter vilka grunder understöd av allmänna medel kunde utan

fattigvårds verkan beredas behövande änkor till underhåll och uppfostran

av deras inom äktenskapet födda och under detsamma adopterade barn.

Andra kammaren biföll utskottets hemställan, varemot första kammaren,

under åberopande av att såväl pensionsstyrelsen som fattigvårdslagstiftningskommittén

var för sig redan hade sin uppmärksamhet riktad på frågan, beslöt

att icke biträda andra kammarens beslut.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 276.

25

Vid 1921 års riksdag utsträcktes rätten att erhålla pensionstillägg för barn

till att omfatta även ogift man, som hade adoptivbarn att försörja, och gift

invalid man med barn. även örn hustrun icke var invalid. Barntillägget höjdes

samtidigt till 102 kronor för varje barn.

Jämlikt riksdagens ovannämnda skrivelse av år 1917 innefattade fattigvårdslagstiftningskommittén

i sitt den 19 april 1921 avgivna betänkande

jämväl förslag till understöd för vård av barn till ensamstående moder samt

anförde härom:

En lämplig lösning av frågan örn understödjandet av barn utom äktenskap

ansåg kommittén kunna vinnas genom att den offentliga understödsverksamheten

beträffande dessa barn överflyttades till barnavårdsnämnden,

även då det gällde barnets understödjande i hemmet. Förutsättningen för

understödets utgående skulle vara att modern på ett tillfredsställande sätt

ombesörjde barnets vård. Genom att understödsverksamheten överlämnades

till barnavårdsnämnden vunnes den fördelen, att bidrag, som nämnden

lämnade modern för hennes barn, undandroges de rättsverkningar i avseende

å ersättningsplikt och tvångsåtgärder, som skulle följa av dess egenskap

av fattigvård gentemot henne. Kommittén hade icke funnit skäl att i enlighet

med dåvarande danska alimentationslagstiftning konstruera understödet

såsom ett förskotterande av det fadern åliggande underhållsbidraget. Understödet

finge nämligen i många fall bestämmas till annat belopp än underhållsbidraget

och utgå vare sig något underhållsbidrag blivit bestämt eller icke

samt även för det fall att fadern ej kunnat anträffas eller vöre död. Det naturligaste

och för faderns ställning till modern och barnet mest tillfredsställande

vore slutligen, att frågan om hans bidrag till barnets underhåll ordnades

direkt med modern och barnavårdsmannen samt att bidraget utgjordes

direkt till henne utan mellankomst av det allmänna; fadern måste härigenom

känna sig på ett helt annat sätt bunden till modern och barnet än om hans

bidrag efteråt skulle betalas till en kommunal myndighet genom ett förfarande,

som mer eller mindre finge karaktären av en straffexekution. Det vore

emellertid, enligt kommitténs förmenande, av stor betydelse för beloppet av

understödet, om barnets fader vore förpliktad att utgiva underhållsbidrag till

modern och i vilken mån detta av honom fullgjordes. Likaså borde beloppet

av det underhållsbidrag, som i allmänhet ålades en fader, bliva i viss mån

normerande för bestämmandet av barnavårdsnämndens bidrag.

I fråga örn barn till ensamstående hustrur ansåg kommittén, att i den man

ett förläggande av understödsverksamheten av utomäktenskapliga barn till

barnavårdsnämnden innebure en fördelaktigare anordning än om modern

skulle nödgas anlita fattigvården, enahanda fördel naturligen borde beredas

de ensamstående hustrurna. Kommittén fann även praktiska skäl tala för

nämnda anordning. Visserligen förefunnes i sistnämnda fall oftast ett hem,

där barnet kunde vårdas och uppfostras, men behovet av ett krattigt ingripande

vore ej mindre här, då möjligheten att erhålla bidrag från mannen

ofta vore ännu mindre än beträffande fader till barn utom äktenskap. Det

vore vidare en fördel att barnavårdsnämnden finge en särskild anledning att

öva tillsyn över barnen i dessa hem och sålunda på ett tidigare stadium vidtaga

åtgärder till förhindrande av barnens försummande.

Beträffande änkors barn .skulle enligt kommitténs åsikt deras hjälpbehov

bäst kunna tillgodoses genom pensionsförsäkring. Kommittén ansåg sig

emellertid endast höra upptaga frågan örn kommunalt understöd till dessa

barn. Den dåvarande danska lagstiftningen i ämnet med sina bestämmelser

om vissa inkomstgränser som avgörande för frågan om rätt till under
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

stöd samt sina fixa understödsbelopp stöde enligt kommitténs mening närmare

en pensionering, varför, om en lagstiftning av denna innebörd skulle

genomföras, detta borde ske genom en verklig pensionsförsäkringslag, som

tilläventyrs då komme att omfatta även änklingar med barn, eventuellt jämväl

ensamstående hustrur med barn. En naturlig lösning av frågan kunde

enligt kommitténs uppfattning vinnas därigenom, att man förläde även understödsverksamheten

beträffande änkors barn till den kommunala barnavårdsmyndigheten.

Förläggandet dit av understödsverksamheten för de

ensamstående mödrarnas barn i övrigt krävde i och för sig enligt kommitténs

uppfattning en dylik överflyttning även av hjälpen åt änkornas barn.

På grundval av dessa överväganden upptog kommittén i 10 kap. av sitt författningsförslag

bestämmelser av följande innebörd:

Därest moder vore i behov av understöd för utom äktenskap fött barn under

sexton år, som hon hade i sin vård, och anledning ej förelåge att barnet borde

av barnavårdsnämnden omhändertagas för vård eller skyddsuppfostran,

skulle nämnden lämna modern det bidrag, som krävdes för att hon skulle kunna

giva barnet erforderlig vård. Bidrag skulle även lämnas henne, om hon icke

själv vårdade barnet men beredde detsamma vård hos annan. Samma rätt

till understöd som mödrar till barn utom äktenskap ägde enligt förslaget ensamstående

hustrur, då äktenskapet gått åter eller makarna vunnit hemskillnad

eller äktenskapsskillnad, ävensom då rätten enligt 15 kap. 11 § giftermålsbalken

vid yrkande om äktenskapets upplösning förordnat om sammanlevnadens

hävande för tiden intill dess laga kraft ägande dom förelåge.

Härmed likställdes även det fall, då makarna levde åtskilda samt hustrun

ensam tillerkänts vårdnaden om barnet. Slutligen tillerkändes även änkor

rätt till understöd för sina barn under motsvarande villkor som stadgats för

nyssnämnda kategorier av ensamstående mödrar. Enär understödet endast

avsåge ensamstående mödrar med barn undantogos sådana fall, då barnets

föräldrar levde tillsammans, då modern ingått äktenskap och hennes man

vore underhållsskyldig för barnet samt då modern levde tillsammans med

och hade barn med annan man än barnets fader. Endast barnets fader skulle

vara skyldig att ersätta understöd av ifrågavarande beskaffenhet. Statsbidrag

utgick enligt kommitténs förslag endast till kostnaden för understödet

åt barn under två år och föreslogs till en tredjedel av berörda kostnad.

I anledning av väckta motioner hemställde 1924 års riksdag på förslag av

andra lagutskottet (utlåtande nr 18) i skrivelse (nr 134), att Kungl. Majit

måtte låta verkställa utredning, huruvida icke pensionstillägg för barn kunde

i en eller annan form utgå även till änka efter enligt pensionsförsäkringslagen

pensionsberättigad man.

I den proposition (nr 150) med förslag till lag om samhällets barnavård

m. m., som förelädes 1924 års riksdag, upptogos icke bestämmelser av den art

kommittén föreslagit beträffande understöd åt barn till vissa ensamstående

mödrar. Vederbörande departementschef, som ställde sig principiellt avvisande

till ett överflyttande från fattigvårdsstyrelsen till barnavårdsnämnden av

understödsverksamheten bland barn, som vistades i föräldrahemmet, förklarade

att, oavsett de övriga skäl som kunde åberopas mot förslaget, ekonomiska

skäl lade hinder i vägen för förslagets framläggande.

I sitt utlåtande (nr 27) över propositionen samt en i ämnet väckt motion

framhöll andra lagutskottet, att vägande skäl utan tvivel kunde anföras för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

27

att understöd utan fattigvårds karaktär bereddes änkor, vilka vore i behov

därav för sina barns uppfostran. Utskottet ansåg det önskvärt att en utredning

angående möjligheten att medelst en utvidgning av pensionsförsäkringen

lösa frågan komme till stånd, varvid jämväl övriga möjliga utvägar för detta

betydelsefulla spörsmåls lösande borde komma under övervägande.

Riksdagen hemställde därefter i skrivelse (nr 245) till Kungl. Majit om utredning

angående understöd utan fattigvårds karaktär till änkor, vilka vore

i behov därav för sina barns uppfostran.

I anledning av denna riksdagsskrivelse anbefallde Kungl. Majit pensionsstgrelsen

att verkställa utredning angående möjligheterna att tillgodose detta

behov medelst en utvidgning av pensionsförsäkringen. I sitt den 19 oktober

1925 avgivna yttrande i ärendet anförde pensionsstyrelsen bland annat följande:
Styrelsen

ställde sig på anförda skäl synnerligen betänksam emot att en

utvidgning av den med pensionsförsäkringen förenade understödsverksamheten

anlitades som utväg för att på ifrågasatt sätt bereda understöd åt behövande

men icke invalida änkor med barn. Styrelsen funne det emellertid

synnerligen önskvärt, att hjälp bereddes sådana änkor, utan att denna hjälp

finge fattigvårds karaktär. I sådant hänseende erinrade styrelsen dels om

de förslag, som framställts om att kommunala understöd för ifrågavarande

ändamål skulle befrias från karaktär av fattigvård, dels om en på detta område

i Danmark gällande lagstiftning, varigenom ifrågavarande spörsmål

lösts genom statsbidrag till kommunala understöd utan fattigvårds karaktär.

En eventuell utredning i ämnet syntes styrelsen jämväl böra omfatta frågan

huruvida icke även andra än änkor borde bliva delaktiga av den ifrågasatta

understödsverksamheten. Styrelsen funne det vara av stort intresse, att en

utredning så snart ske kunde komme till stånd rörande möjligheten av att

i samband med en mera genomgripande ändring av avgiftspensionsförsäkringen

i densamma inbegripa även barnpensionering i en eller annan form.

Till pensionsstyrelsens utlåtande var fogat ett särskilt uttalande av styrelsens

chef med anslutning av två av dess ledamöter. I detta uttalande erinrades

bland annat om att angelägenheten att bereda understöd åt obemedlade

eller mindre bemedlade personer, som icke vore invalider men som hade

försörjningsplikt gentemot minderåriga barn, kunde lösas dels enligt den

rena understödslinjen, varvid kostnaderna uteslutande bestredes av allmänna

medel, dels enligt försäkringslinjen som en särskild försäkringsform i nära

anslutning till socialförsäkringen, varvid försäkringskostnaderna utginge dels

av bidrag från de försäkrade och dels av allmänna medel. I uttalandet framhölls

vidare, att spörsmålet örn understöd åt dem, vilka hade minderåriga

barn att försörja, borde göras till föremål för en fullständig utredning i sammanhang

med behandling av förslag rörande ifrågasatt förhöjning av pensionsavgifterna,

därvid problemets lösning enligt såväl understödslinjen som

försäkringslinjen borde komma under övervägande.

Kungl. Majit uppdrog därefter genom beslut den 15 januari 1926 åt pensionsstyrelsen

att verkställa utredning rörande möjligheten att i samband med

ifrågasatta ändringar av avgiftspensionsförsäkringen bereda understöd åt

obemedlade eller mindre bemedlade personer, vilka hade minderåriga barn

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

att försörja, vid vilken utredning såväl understödslinjen som försäkringslinjen

borde komma under övervägande.

Detta utredningsuppdrag resulterade i vissa statistiska utredningar, vilka

inom pensionsstyrelsen utfördes under ledning av aktuarierna Askelöf, Jerneman

och Lindh och vilkas resultat jämte ytterligare utredning av ämnet i

form av en av aktuarien Lindh utarbetad promemoria den 16 december 1929

av pensionsstyrelsen överlämnades till Kungl. Majit.

Frågan huruvida, utöver vad då ägde rum, understöd i en eller annan form

kunde beredas obemedlade eller mindre bemedlade personer med försörjningsplikt

mot minderåriga barn uppdrogs sedermera åt 1928 års pensionsförsäkringskommitté

att närmare undersöka. I betänkande den 26 april 1934

med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen anmälde

kommittén, att omförmälda fråga enligt kommitténs mening vore av sådan

natur, att bestämmelser i ämnet icke lämpligen borde infogas i den av kommittén

föreslagna lagstiftningen utan göras till föremål för särskild utredning.

1934 års barnpensioneringssakkunniga.

Den 28 september 1934 bemyndigade Kungl. Majit chefen för socialdepartementet

att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning av frågan örn understöd till obemedlade eller mindre

bemedlade personer med försörjningsplikt mot minderåriga barn, varvid

jämväl samhälleliga hjälpåtgärder åt föräldralösa barn borde tagas under

övervägande.

Direktiv för de sakkunniga.

I direktiven för de sakkunnigas arbete redogjorde jag i egenskap av föredragande

departementschef för, bland annat, de ovannämnda av 1924 års

riksdag beslutade skrivelserna samt anförde vidare:

Efter min mening utgör nu berörda spörsmål en betydelsefull angelägenhet.

Det synes rimligt, att samhället lämnar ett verksamt stöd åt sådana personer,

som äro urståndsätta att därförutan på ett tillfredsställande sätt sörja

för sina barns uppfostran. Likaledes torde anspråk kunna ställas på samhälleliga

hjälpåtgärder i fråga om föräldralösa barn.

Huruvida åtgärder i här angivet syfte böra komma till stånd i anslutning

till pensionsförsäkringen eller andra utvägar böra sökas, torde först efter

en närmare utredning kunna avgöras. Då denna utredning icke med fördel

synes mig kunna komma till utförande på sätt och i den ordning tidigare

förutsatts, har jag ansett densamma böra anförtros åt särskilda sakkunniga.

För ändamålet torde högst fem sakkunniga böra tillkallas, och böra de sakkunniga

beredas tillgång till det material för frågans bedömande, som kan

föreligga inom pensionsstyrelsen och pensionsförsäkringskommittén.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade jag den 1 oktober 1934 såsom

sakkunniga dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare fru

Vira Eklund, t. f. generaldirektören H. Elliot, dåvarande ledamoten av riksdagens

andra kammare landshövdingen Bernh. Eriksson, ledamoten av riks
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

dagens andra kammare fru Olivia Nordgren samt advokaten Märta Wikström,

varjämte åt Eriksson uppdrogs att vara de sakkunnigas ordförande.

De sakkunniga antogo benämningen »1934 års barnpensioneringssakkunniga».

De sakkunnigas förslag.

1934 års barnpensioneringssakkunniga ha till fullgörande av sitt uppdrag

avgivit dels den 31 januari 1936 ett betänkande med förslag rörande bidrag

åt barn till änkor och vissa invalider samt åt föräldralösa barn (statens offentliga

utredningar 1936: 6) och dels den 18 november 1936 ett betänkande

med förslag rörande förskottering av underhållsbidrag till barn utom äktenskap

m. fl. (statens offentliga utredningar 1936:47).

Här torde i korthet få lämnas en redogörelse för huvudinnehållet i de båda

betänkandena.

I det tidigare betänkandet föreslå de sakkunniga ett särskilt understöd,

s. k. barnbidrag, för barn till änkor och vissa i folkpensioneringslagens mening

till arbete varaktigt oförmögna personer samt för föräldralösa barn.

Barnbidraget, som icke medför återbetalningsskyldighet, utgår enligt förslaget

för ett barn till änka eller arbetsoförmögen med högst 240 kronor örn året samt

med proportionellt minskade belopp i den mån barnantalet är större (4 och

8 §§). För föräldralösa barn utgör barnbidraget högst 300 kronor om året

(9 §). För barn under två år skall utgå ett tillägg med 60 kronor örn året.

Överstiger änkans eller den arbetsoförmögnes årsinkomst 600 kronor, minskas

barnbidragen med 7/io av det belopp, varmed årsinkomsten överstiger

600 men ej 900 kronor, och med hela det belopp, varmed densamma överstiger

900 kronor. Är den arbetsoförmögne gift och har han tillsammans

med sin hustru en årsinkomst överstigande 900 kronor, minskas barnbidragen

med 7/io av det belopp, varmed makarnas sammanlagda årsinkomst överstiger

900 men ej 1,200 kronor, och med hela det belopp, varmed nämnda inkomst

överstiger 1,200 kronor. Inkomsten beräknas i huvudsak enligt samma

regler som den inkomst, vilken lägges till grund för beräknande av tillläggspension.

De sakkunniga framlägga även ett särskilt tilläggsförslag, innefattande

dyrortsgradering av såväl barnbidragen som inkomstgränserna.

Som organ för handhavande av barnbidragsverksamheten föreslå de sakkunniga

pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna (3 §). Ansökan örn barnbidrag

göres hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där

änkan eller den arbetsoförmögne senast blivit mantalsskriven (10 §). För

föräldralöst barn göres ansökan hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt,

där den sist avlidne av föräldrarna senast varit mantalsskriven

(10 §). Ärendet behandlas därefter i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som gäller för ansökan om tilliiggspension (10 §). Därest kommun, sedan

ansökan om barnbidrag gjorts, förskotterat sådant bidrag, äger kommunen

uppbära det först till betalning förfallande beloppet, i vad detsamma hänför

sig till tid, för vilken förskott utgivits, och därav tillgodogöra sig förskottet

(12 §).

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Kostnaderna för barnbidragen skola enligt förslaget gäldas till tre fjärdedelar

av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars pensionsnämnd

prövat ärendet (15 §).

Genom föreslagna övergångsbestämmelser upphäves 43 § lagen om folkpensionering.

Utan hinder av att nämnda stadgande upphäves, skall dock

enligt förslaget sådant pensionstillägg för barn, varom ansökan ingivits före

ovannämnda dag, utgå enligt vad i sagda lagrum stadgas.

Det senare betänkandet behandlar barn utom äktenskap samt barn, vilkas

föräldrar på grund av hemskillnad eller söndring leva åtskilda eller fått

sitt äktenskap upplöst. Enligt förslaget äger barn, vars fader enligt rättens

beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande

av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet,

att, sedan förfallodag för bidraget förflutit utan att bidraget guldits, av

allmänna medel erhålla förskott å bidraget (1 §). Detta förskott, som benämnes

bidragsförskott, skall beviljas av barnavårdsnämnden i den kommun,

där barnets moder senast blivit mantalsskriven eller, om ej sådan mantalsskrivningsort

finnes, den kommun, där barnet är mantalsskrivet eller

under året skall mantalsskrivas (3 §). Bidragsförskott utgår i huvudsak med

samma belopp, som gäller för barnbidragen, med den inskränkningen att

bidragsförskottet icke får överstiga det belopp barnets fader genom rättens

beslut eller avtal är skyldig att utgiva till dess underhåll (4 §). För rätt

till bidragsförskott gälla liksom för barnbidrag vissa inkomstgränser. Överstiger

sålunda moderns årsinkomst 900 kronor, minskas förskottet med hälften

av det inkomstbelopp, som överstiger 900 men ej 1,200 kronor och med

hela det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 1,200 kronor (4§). Har moder

ingått äktenskap med annan man än barnets fader, och hava makarna en

sammanlagd årsinkomst, överstigande 1,200 kronor, minskas förskottet med

hälften av det belopp, varmed sammanlagda årsinkomsten överstiger 1,200

men ej 1,500 kronor och med hela det belopp, varmed nämnda inkomst

överstiger 1,500 kronor (4 §). Den inkomst, som sålunda skall läggas till

grund för beräknande av bidragsförskott, uppskattas enligt samma grunder

som motsvarande inkomst i fråga örn barnbidrag (5 §). Bidragsförskott beviljas

varje gång för ett år, där ej rätten till förskott upphör tidigare, samt

utbetalas månadsvis (9 och 11 §§). För lämnat bidragsförskott inträder den

barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, å vederbörande kommuns vägnar

i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot fadern (17 §). Utgift för bidragsförskott

bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas av barnets

fader, till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den kommun,

vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet (20 §). Gottgörelse av statsverket

för bidragsförskott sökes av barnavårdsnämnden hos länsstyrelsen. Vid

ansökan skall fogas, bland annat, ingående och fullständig redogörelse för

barnets och föräldrarnas ekonomiska ställning samt redogörelse för

de åtgärder, som vidtagits för bidragsförskottets återkrävande av fadern

ävensom i fall, där tvångsmedel för ersättningsskyldighetens utkrävande

icke anlitats, uppgift örn anledningen härtill (21 §).

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

31

Det senare betänkandet inrymmer därjämte dels ett tilläggsförslag, innehållande

stadganden beträffande dyrortsgradering, dels ock ett ändringsförslag

till det tidigare förslaget till lag om barnbidrag av innehåll bl. a., att

barnbidrag skall utgå till alla barn, vilkas fäder avlidit, sålunda förutom

änkors barn jämväl barn utom äktenskap och barn, vilkas föräldrar vunnit

äktenskapsskillnad, då deras fäder avlidit.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

Yttranden över de sakkunnigas förslag ha avgivits av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statskontoret, statens inspektör för fattigvård

och barnavård, Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, befolkningskommissionen,

styrelserna för svenska stadsförbundet och svenska

landskommunernas förbund samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har bifogat yttranden från

statens samtliga fattigvårds- och barnavårdskonsulenter samt Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna från kommunala myndigheter, varjämte vissa

länsstyrelser bifogat yttranden från länens barnavårdsförbund.

På grundval av de sakkunnigas förslag och däröver avgivna yttranden

hava inom socialdepartementet utarbetats förslag till lag örn barnbidrag samt

lag om förskottering av underhållsbidrag till barn. Därjämte har inom departementet

upprättats förslag till lag om kommunala pensionstillskott m. m.

Jag övergår nu till en redogörelse för berörda lagförslag.

Departement sförs la tfen.

Allmän motivering.

Inledande synpunkter.

De sakkunniga.

De sakkunniga hava utgått från uppfattningen om fattigvården som en

olämplig understödsform för barn, i vilket avseende anförts, bland annat, följande:
Det

är numera en allmänt erkänd uppfattning, att det åligger samhället att

ingripa och bistå den enskilde vid iråkad nöd. Vid utövande av denna hjälpverksamhet

har särskild uppmärksamhet ägnats barnen, och det har framstått

allt klarare, att omvårdnad om dessa är påkallad, förutom av humanitära

skäl, av samhällets eget intresse att dana ett livskraftigt släkte. Fattigvården

var tidigare den enda hjälpformen. Under de senare årtiondena har

emellertid den uppfattningen mer och mer trängt igenom, att vissa genom

sina orsaker klart avgränsade understödsbehov böra tillgodoses icke av fattigvården

utan genom åtgärder som kunna hänföras till socialförsäkringen

eller äga med denna besläktad karaktär.

Enligt de sakkunnigas mening föreligga behjärtansvärda och väl grundade

skäl för genomförande av en sådan reform. Det kan icke förnekas, att huru

välordnad och humaniserad fattigvården än är, fattigvårdsunderstöd likväl

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

ofta för barnens föräldrar och närstående medför en känsla av osäkerhet,

beroende och mindervärdighet. Dessa omständigheter kunna även inverka på

barnens känslo- och tankeliv och giva detta en för framtiden olycklig inriktning.

För det unga släktets utveckling är utan tvivel föräldrahemmet en faktor

av den allra största betydelse. Ett gott föräldrahem, där barnen få växa upp

under föräldrarnas vård och fostran, kan icke, även örn hemmet är ringa och

förhållandena torftiga, ersättas av det bästa barnhem. Ur samhällets synpunkt

är det därför av särskild vikt, att det allmännas försörjningsbidrag till

minderåriga barn lämnas i sådan form och till sådana belopp, att föräldrarnas

förmåga och intresse av att själva vårda och fostra sina barn stödjas och

uppmuntras. Det är otvivelaktigt, att den känsla av trygghet och social värdighet,

som ett understöd av pensions karaktär till de minderåriga barnen ger

en fattig änka, sporrar henne att uppbjuda alla krafter för att kunna hålla

samman hemmet och själv vårda sina barn.

De sakkunniga hava vidare framhållit, att den hjälp, som erhölles genom

fattigvården, utginge med olika belopp i skilda kommuner. Av vissa genom

de sakkunnigas försorg utförda undersökningar framginge, att de understöd,

som av kommunerna lämnades till änkors barn, inom en del kommuner

knappast vore hälften så stora som inom andra. Denna betydelsefulla

skillnad i understödsbelopp kunde enligt de sakkunnigas mening icke

tillfredsställande förklaras, vare sig såsom härledande av olika levnadskostnader

eller av olika ekonomisk bärkraft hos kommunerna, utan den måste

till viss del bero på olika uppfattning hos fattigvårdsstyrelserna i fråga örn

vad som kunde anses vara skälig hjälp.

I det senare betänkandet hava de sakkunniga påpekat, att de nyssnämnda

olägenheterna med synnerlig skärpa framträdde ifråga örn de utomäktenskapliga

barnen och de s. k. skilsmässobarnen, vilka redan på grund av de olyckliga

familjeförhållanden, under vilka de måst växa upp, vöre missgynnade i

förhållande till de barn, som fått åtnjuta uppfostran i ett hem, där föräldrarna

gemensamt sökt att på bästa sätt draga försorg om barnen. Kanske

även mödrarna, vilka väl ofta icke för egen del behövt anlita fattigvården,

vore obenägna att för barnens räkning begagna denna utväg, vilket kunde

medföra fara för att barnen komme att lida allvarlig nöd.

De sakkunniga tillägga:

Härtill komme att dessa barn i regel genom dom eller avtal tillförsäkrats

rätt till ett regelbundet utgående underhållsbidrag. Att låta barnen tillföljd

av den betalningsskyldiges försummelse eller oförmåga att fullgöra sin skyldighet

falla fattigvården till last vöre, enligt de sakkunnigas mening, icke

blott skadligt ur samhällets synpunkt utan även i hög grad stötande för den

enskildes rättsmedvetande.

Vid utformandet av hjälpverksamheten för den grupp av barn, som avsåges

i det första betänkandet, d. v. s. framför allt barn till änkor och vissa invalider,

övervägde de sakkunniga, huruvida icke hjälpen till dessa barn, de

s. k. barnbidragen, endast borde utgå till föräldrar, som vårdade barnen i sina

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

33

hem. Genom en sådan begränsning skulle emellertid barnbidrag icke komma

att utgå i talrika fall, där trängande behov kunde föreligga, exempelvis då

en änka för att skaffa sig utkomst måste taga en anställning, som omöjliggjorde

för henne att behålla barnen hos sig. Den skulle även kunna leda

till att föräldrar, som vore olämpliga att vårda barnen, likväl sökte att få behålla

dem i det mindre goda hemmet för att komma i åtnjutande av barnbidraget.

I andra fall, då det vore uppenbart att barnet borde komma i åtnjutande

av anstaltsvård, skulle en sådan begränsning kunna motverka åtgärder

i sådant syfte.

Även örn barnens vistelse hos föräldrarna icke gjordes till förutsättning för

barnbidragets utgående, kunde det dock tänkas att detta gjordes beroende av,

att föräldrarna bibehölles vid den rättsliga vårdnaden om barnen. Härigenom

skulle vinnas att sambandet mellan föräldrar och barn icke bleve helt

avskuret. Enligt de sakkunnigas mening vore likväl därmed föga vunnet.

Släpptes kravet på att barnen skulle vårdas i föräldrarnas hem, syntes enligt

de sakkunnigas mening ur flera synpunkter det enda riktiga vara, att i den

nya förordningen samma princip följdes, som tillämpades beträffande barntillägg

enligt pensionsförsäkringslagen, nämligen att barnbidrag utginge utan

hänsyn till var barnen vårdades eller vem som hade den rättsliga vårdnaden.

De sakkunniga hava till prövning upptagit även frågan, huruvida hjälpverksamheten

bör byggas på ett försäkrings- eller understöd ssystem.

Det förstnämnda alternativet har emellertid avvisats av de sakkunniga

med följande motivering:

Enligt vår nya folkpensioneringslag bliva pensionsavgifterna i allmänhet

avsevärt förhöjda. Skulle härutöver barnbidragsverksamheten grundas på

avgifter, är det att befara, att vissa sociala försäkringsgrenar, vilka ännu icke

i vårt land nått erforderlig utbyggnad och vilka måste grundas på avgiftsbetalning,

skulle väsentligt förhindras i sin utveckling. Med den utformning

socialförsäkringen erhållit i Sverige är alltså, enligt de sakkunnigas mening,

på här ifrågavarande område ett på försäkringsavgifter byggt system icke att

förorda.

Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för gällande

bestämmelser äro båda föräldrarna skyldiga att taga del i kostnaden för barnets

underhåll. Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, är skyldig

betala underhållsbidrag. I anslutning till dessa bestämmelser hava de

sakkunniga beträffande de fall, då visserligen arbetsduglig försörjningspliktig

funnes, men barnens försörjning likväl icke behörigen tillgodosåges, anfört:
Då

det gällde att understödja nu ifrågavarande barn, måste därför bidraget

från det allmänna så avpassas, att det genom underhållsbidragens uteblivande

uppkomna nödläget avhjälptes men vårdnadshavare^ underhållsskyldighet

fullgjordes som förut. Det genom dom eller avtal bestämda underhållsbidraget

finge anses vara en måttstock på föräldrarnas inbördes förmåga

att bidraga till barnets underhåll. För att vinna den eftersträvade anpassningen

efter vårdnadshavare^ underhållsskyldighet, borde därför understödet

anknytas till beloppet av detta bidrag, så att understödet icke finge överstiga

detta belopp.

Bill ann till riksdagens protokoll 1937. 1 saini. Nr 27(i.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

De sakkunnigas förslag innebär sålunda i korthet, att det allmänna utbetalar

det underhållsbidrag, som den försörjningsskyldige icke erlägger. Som

motivering för denna lösning av spörsmålet hava de sakkunniga hänvisat till

de starka formella garantier, som i och med bestämmelserna om föräldrars

underhållsskyldighet mot barn skapats för barnens rätt till underhållsbidrag,

samt anfört:

Den för ett utomäktenskapligt barn förordnade barnavårdsmannen hade

sålunda som en av sina främsta uppgifter att tillse, att barnets fader så snart

som möjligt genom avtal eller dom bleve förpliktad att utgiva ett efter båda

föräldrarnas villkor avpassat underhållsbidrag. Vid hemskillnad eller äktenskaps

upplösning hade domstolen att i händelse av tvist mellan makarna

bestämma underhållet till barnen. Dessa garantier hade, framför allt i vad

de avsåge de utomäktenskapliga barnen, förestavats av samhällets intresse

att tillförsäkra dessa barn vederbörligt underhåll. De sakkunnigas förslag

att låta det allmänna under angivna förutsättningar utbetala underhållsbidraget

kunde icke anses annat än som ett steg vidare på den inslagna vägen.

Då bidragsförskottet enligt de sakkunnigas förslag icke skall ha karaktären

av fattigvård, har ej heller föreslagits ersättningsskyldighet för den, som

mottager detsamma. Faderns civilrättsliga skyldighet att utgiva underhållsbidrag

kvarstår emellertid, oaktat barnet erhållit bidragsförskott. Sedan

barnet mottagit detta, bör emellertid rätten till underhållsbidraget eller mot

bidragsförskottet svarande del därav tillkomma det allmänna. De sakkunniga

hava därför föreslagit ett stadgande av innebörd, att det allmänna, sedan

bidragsförskott utgivits, skall för detsamma inträda i barnets rätt till

underhållsbidrag gentemot fadern.

Då den underhållspliktige sålunda blir skyldig att ersätta det allmänna

det utgivna beloppet, har den föreslagna hjälpverksamheten närmast fått

formen av en förskottering. I anslutning härtill hava de sakkunniga benämnt

de belopp, som skola utbetalas, bidragsförskott, en beteckning som

— enligt de sakkunnigas mening — icke förde tanken på någon fattigvården

närstående form av understödsverksamhet.

Y ttrandena.

De sakkunnigas uppfattning om fattigvården som en olämplig understödsform

för barn har vunnit anslutning i flertalet yttranden över det

tidigare betänkandet. En motsatt åsikt har emellertid även gjort

sig gällande.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har vänt sig mot kritiken

av fattigvården såsom hjälporgan för nu ifrågavarande grupper av hjälpbehövande

samt har därvid anfört:

Den humanisering av fattigvården, som de sakkunniga själva omnämna

och vilken oavbrutet pågått sedan den nya fattigvårdslagen år 1919 trädde

i kraft, har medfört, att i allmänhet inga befogade klagomål mot densamma

kunna framställas. Den tillsyn, som genom fattigvårdsinspektionen och fattigvårdskonsulenterna

utövas över kommunernas handhavande av understödsverksamheten,

samt klagorätten borgar för att var och en, som är be
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

35

rättigad lill hjälp, erhåller sådan i erforderlig omfattning. Samma torde

förhållandet vara med barnavårdsnämndernas verksamhet i fråga örn omhändertagandet

av nödställda barn. I den mån motivet för det framlagda

förslaget till barnpensionering sålunda bygger på att barnen ej erhålla erforderlig

hjälp genom de nuvarande kommunala hjälporganen för att danas

till ett livskraftigt släkte, måste jag inlägga en bestämd gensaga mot detsamma.

Även om jag kan förstå de sakkunnigas uttalande örn känslan avberoende

och mindervärdighet hos föräldrar, som äro nödsakade att begära

hjälp av fattigvården för sina barn, jämförd med känslan av oberoende och

självständighet vid erhållandet av ett med pension likartat understöd, kan

jag dock icke finna, att detta berättigar till en så radikal omläggning av

barnunderstödsverksamheten som föreslagits. Grunderna till den föreslagna

reformen äro att söka i den av olika skäl alltmera populära uppfattningen, att

hjälp helst bör lämnas av det allmänna utan fattigvårds karaktär. Att

fruktan eller motviljan för fattigvårdshjälp dock mer och mer försvinner

framgår å andra sidan av de senare årens tillgängliga fattigvårdsstatistik,

omfattande åren 1928—1933, som år för år utvisar ökat antal understödstagare

och ökade utgifter, trots en alltmer utbyggd sociallagstiftning. Ökningen

i antalet understödstagare och understödets värde under dessa år

framgår av följande siffror:

Ökning i understöds- Ökning i understödets

tagarnas antal värde med

Från 1928 tili 1929 .......... + 4,350 = 1.3 % + 2,386,000 kr. = 3.8 %

» 1929 > 1930 + 11,490 = 3.3 % + 2,987,000 > = 4.6 %

, 1930 » 1931 + 68,400 = 19.1 % + 7,933,000 > = 11.7 %

» 1931 » 1932 + 97,700 = 22.9 % +11,441,000 > =15.1%

» 1932 > 1933 + 68,400 = 13.1 % + 6,678,000 > = 7.7 %

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i åttonde distriktet samt stadsfullmäktige

i Gävle ha även ansett de sakkunnigas kritik av fattigvården i

viss mån oberättigad eller onödigt hård.

Länsstyrelsen i Stockholms län har funnit de sakkunnigas anmärkningar

mot fattigvården missvisande, åtminstone såvitt de berörde Stockholms län,

samt har härom anfört:

I stället för den omförmälda känslan av osäkerhet och beroende syntes

det fastmera vara så, att anspråk på fattigvårdshjälp gripit omkring sig i en

vid fattigvårdslagens tillkomst säkerligen varken avsedd eller anad omfattning,

och »mindervärdighetskänslan» hos en del av fattigvårdsklientelet vore

så ringa, att de understödssökande ej sällan uppträdde direkt pockande. I

någon mån torde detta belysas av det förhållandet, att under nästförflutna

året 116 enskilda hos länsstyrelsen klagat över fattigvårdsstyrelsen beslut

att icke lämna fattigvårdsunderstöd i begärd omfattning.

Länsstyrelsen har även gentemot de sakkunnigas kritik av understödsbeloppens

växlande storlek olika kommuner emellan påpekat, att fattigvårdsstyrelserna

i de olika kommunerna i Stockholms län enat sig om vissa

enhetliga understödsbelopp på grundval av en inom länsstyrelsen utarbetad

taxa. Dessa understödsbelopp läge högre än vad den av de sakkunniga verkställda

utredningen utvisade.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har åberopat ett yttrande av magistraten

i Eskilstuna, som ansett de sakkunnigas kritik av fattigvården åtminstone

i någon mån överdriven och möjligen präglad av en viss överkänslighet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Länsstyrelsen i Kalmar län har velat fästa uppmärksamheten på den av

de sakkunniga påpekade olikheten i fråga örn storleken av understödsbeloppen

å olika orter samt därutinnan anfört:

Enligt länsstyrelsens erfarenhet från ersättningsprocesserna kommunerna

emellan angående fattigvårds- och barnavårdskostnader förekomme många

onödiga tvister i fråga om beloppen av understöd till barn. Här syntes det

som om hemortskommunerna ej sällan anlade för snäva ekonomiska synpunkter

på ersättningsfrågorna. Sagda förhållande alstrade i sin tur benägenhet

hos vistelsekommunerna att nedpressa understöden. Rättelse av dessa

missförhållanden kunde tänkas ernås genom fastställande tidvis för hela

riket av normalunderstöd åt harn vid såväl ^ackordering som vård i hemmen.

Barnbidragen utgjorde just dylika normalunderstöd, fastställda på

grundval av, bland annat, vissa inkomstberäkningar. De sakkunnigas tanke

att genom barnbidragen tillförsäkra harn vissa bestämda understöd funne

länsstyrelsen därför väl värd beaktande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har anfört bland annat följande:

Ifrågavarande lagförslag torde givetvis icke avse att upphäva de skyldigheter,

som föräldrar enligt gällande civillag hava för sina barns uppehälle och

uppfostran, men fråga är om icke en uppluckring av begreppen i en sådan

riktning komme att äga rum, därest den av barnpensioneringssakkunniga

föreslagna lagen om barnbidrag samt den ifrågasatta alimentationslagstiftningen

skulle komma till stånd. Genom dessa ifrågasatta lagar skulle resp.

föräldrar erhålla rätt till bidrag utan understöds karaktär. En rätt att på

grund av ett rent faktiskt förhållande, en ringa eller ingen årsinkomst, komma

i åtnjutande av barnbidrag skulle säkerligen för många framstå såsom

ett delvis överflyttande av försörjningsskyldigheten å samhället.

Säkerligen kommer ett införande av barnbidrag dessutom att i åtskilliga

fall leda därtill, att vederbörande försörjare slappas i sina omsorger att själva

försöka underhålla sina barn. Fall låta väl tänka sig att en försörjare, som

är berättigad till barnbidrag, underlåter att försöka skaffa sig ytterligare inkomst

eller rent av avstår från en sådan inkomst för att i stället få behålla ett

högre barnbidrag eller för att hindra att ett sådant bidrag ej skall komma

att utgå. Enligt länsstyrelsens uppfattning torde barnbidrag komma att lämnas

i mångå fall, där under samma omständigheter understöd av fattigvårds

karaktär aldrig skulle hava kommit i fråga, överhuvud taget torde man få

anse att rätten att under vissa angivna omständigheter utan vederlag fran

statens sida erhålla bidrag kommer att verka demoraliserande på den egna

initiativkraften och viljan till försörjning. x . ,

Under sådana omständigheter samt då numera i fattigvardslagen samt i de

liva barnavårdslagarna uttömmande bestämmelser lämnats rörande föräldrars

underhållsskvldighet mot sina barn, synes det länsstyrelsen ej lämpligt

att stadga bestämmelser, enligt vilka barns levnadsbehov, låt vara delvis,

bliva utan återbetalningsskyldighet tillgodosedda genom särskilda samhällets

anordningar. Innan en fullständig utredning kommer till stand angående de

fölider, som ett införande av dessa principer kan medföra för den nu gällande

fattigvårdslagstiftningen, förmenar länsstyrelsen att de i detta lagforslag

ifrågasatta hjälpåtgärderna måste utformas så att de överensstämma med den

gällande fattigvårdslagstiftningen och sålunda fa fattigvårds karaktar Principerna

för samhällets understödsverksamhet sådana de kommit till uttryck i

den nu gällande fattigvårdslagstiftningen komma annars att helt sönderbrytas.

Länsstyrelsen anser ej heller de ay de sakkunniga anförda omständigheter,

som skulle motivera en ändring i förevarande hänseende, utgöra ti

opaginerad Kontrollera mot PDF

/

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

räckliga skäl för ett sönderbrytande av hittills gällande principer för fattigvårdsbegreppet.

Med den humanisering, som under senare tid kännetecknat

den svenska fattigvården, torde några allvarligare olägenheter ej vara att befara

därest samtliga föräldrar jämväl i fortsättningen bliva tvungna att vända

sig till fattigvården för att erhålla hjälp för den händelse de därförutan skulle

vara urståndsätta att på ett tillfredsställande sätt sörja för sina barns uppfostran.

Även i andra avseenden har emellertid de sakkunnigas principiella inställning

till ifrågavarande spörsmål mött gensagor.

Systemet med standardiserade bidrag har väckt betänkligheter hos socialstyrelsen,

som härom uttalat:

En dylik standardisering ter sig utan tvivel tilltalande ur synpunkten, att

den föreslagna hjälpen är avsedd att förbehållas åt barnet som sådant. Emellertid

lärer i verkligheten en dylik distinktion icke kunna ens till skenet upprätthållas;

i de flesta fall skulle barnbidrag på ett eller annat sätt komma

att såsom tillskott tillföras en familjebudget i dess helhet. Härigenom skulle

vissa ojämnheter framkallas, vilka vöre ägnade att leda mindre gynnade familjers

och allmänhetens tankar mot föreställningar om social orättvisa.

Även länsstyrelsen i Uppsala län, barnavårdsnämnden i Uppsala samt

fattigvårdsstyrelserna i Jönköping och Västerås ha uttryckt sympatier för en

individuell behovsprövning till skillnad från en schematiserad understödsverksamhet.

I flera av yttrandena har framhävts faran av att från fattigvården utskilja

vissa grupper hjälpbehövande, som skola erhålla understöd utan fattigvårds

karaktär.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har sålunda påpekat, att

hittills erforderlig hjälp från det allmänna lämnats för alla barn, antingen

genom fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd, med samma rättsverkningar.

Skulle förslaget upphöjas till lag, komme en klassificering av de

understödda barnen att införas, då de barn, vilkas belägenhet icke enligt de

sakkunniga kunde anses vara »särskilt behjärtansvärd» men som ändock

vöre i behov av understöd, skulle uppbära sådant av fattigvården med dess

rättsverkningar. Här vöre det på sin plats att för dessa barn och deras föräldrar

tala om en känsla av beroende och mindervärdighet samt för barnen

sådan inverkan på deras känslo- och tankeliv, som för framtiden kunde giva

dem en olycklig inriktning. Det torde för dessa föräldrar och barn alltid

bli svårt att förstå varför de skulle placeras i en sämre klass än andra.

Liknande synpunkter lia anförts av länsstyrelserna i Kalmar och Jämtlands

län, fattigvårdsstyrelsen i Västerås, barnavårdsnämnden i Hälsingborg, fattigvårds-

och barnavårdskonsulenten i första distriktet, svenska fattigvårdsoch

barnavårdsförbundet samt styrelsen för svenska stadsförbundet.

I detta sammanhang har krav framförts på allmän revision av samhällets

understödsväsen för vinnande av större enhetlighet.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har i detta avseende anfört:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Splittring av understödsarbetet har under de senaste årtiondena varit ett

starkt framträdande drag i lagstiftningen. Ytterligare ett stort steg skulle nu

tagas i samma riktning till skada för de omsider framkomna enhetssträvandena.

Innan ytterligare utvidgningar med i viss mån fristående hjälpformer

tillskapas, bör upptagas till övervägande, huru ett enhetligt system i samhällets

hjälpverksamhet skall åstadkommas. En revision i syfte att få olika grenar

av hjälparbetet sammanförda på sådant sätt, att det lätt kan överskådas

samtidigt som verkligt effektiv hjälp på humanaste sätt kommer alla till del,

som behöva stöd av det allmänna, synes för närvarande vara det problem,

som starkast ropar på lösning. Härvid bör särskilt övervägas om den rätta

hjälpformen är den, som hittills i det övervägande antalet fall av hjälpbehov

tillämpats, nämligen efter företagen behovsprövning tilldelandet av understöd

efter vars och ens behov, eller om man skall övergå till att meddela hjälp

efter på förhand fastställda taxor, sedan vederbörandes inkomst utan närmare

undersökning uppskattats till visst belopp. Vill man undvika den s. k.

understödstagarandans utbredning, synes den förra vägen vara den säkraste

att använda sig av.

Nämnda krav har framställts jämväl av socialstyrelsen, fattigvårds- och

barnavårdskonsulenten i åttonde distriktet, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Kalmar och Jämtlands län, fattigvårdsdirektören och

fattigvårdsnämnden i Stockholm med instämmande av stadsfullmäktige, fattigvårdsstyrelsen

i Norrköping med instämmande av stadsfullmäktige, fattigvårdsstyrelserna

i Jönköping och Västerås, barnavårdsnämnden i Malmö med

instämmande av stadsfullmäktige därstädes, barnavårdsnämnden i Hälsingborg

samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Beträffande frågan om sambandet mellan rätten till barnbidrag och föräldravården

har socialstyrelsen understrukit betydelsen av att hjälp lämnas

i sådan utsträckning och form, att vården och uppfostran av de minderåriga

i största möjliga mån förblir en hemmens sak.

Länsstyrelsen i Uppsala län har uttryckt en önskan, att vårdsynpunkten

borde vinna mera beaktande än i de sakkunnigas förslag. Länsstyrelsen har

nämligen ansett, att det icke vore tillräckligt, att samhället delade ut vissa

belopp till barnens uppehälle. Man måste också sörja för att dessa belopp

användes till barnens bästa. Framför allt för de föräldralösa barnen men

även för övriga kategorier erbjöde enligt länsstyrelsens mening de sakkunnigas

förslag föga garanti i detta avseende.

Liknande synpunkter ha framförts av barnavårdsnämnden i Uppsala.

Befolkningskommissionen har som en särskilt betydelsefull följd av förslaget

framhållit, att ett skiljande av barn från hemmet i och för samhällsvård

på grund av ekonomiska skäl icke längre skulle behöva förekomma i

samma utsträckning som för närvarande.

I några yttranden har uttalats missnöje med att de sakkunniga icke ägnat

frågan om ett försäkringssystem med egna avgifter mera ingående prövning.

Statskontoret har sålunda som en huvudanmärkning mot förslaget framhållit,

att förslaget sökte nå det uppställda målet genom rent benefika understöd

till de avsedda bidragstagarna. Statskontoret har härom vidare

anfört:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

39

Det synes statskontoret vara fara värt, att av denna orsak förslagets förverkligande

skulle kunna medverka till att undergräva och uppluckra den

känsla av ansvar för familjen och av skyldighet att, i mån av förmåga, träffa

anstalter för de efterlevandes försörjning, av vilken varje familjeförsörjare

bör vara besjälad och som det ligger i samhällets intresse att stärka och uppmuntra.

Från denna utgångspunkt måste statskontoret beklaga, att de sakkunniga

ägnat så påfallande liten uppmärksamhet åt att söka finna en lämplig

form för en barnpensionering, som i princip grundar sig på försäkring med

egna avgifter, ehuru i lämplig utsträckning kombinerad med bidrag från det

allmännas sida. De skäl, som de sakkunniga anfört mot avgiftsbetalning, kan

statskontoret icke finna bindande. Tvärtom håller ämbetsverket före, att

från nyssberörda synpunkt mycket talar för att problemets lösning bör sökas

efter denna linje, enligt vilken verksamheten mera skulle få karaktär

av en hjälp till självhjälp än av ren understödsverksamhet. Statskontoret

anser denna väg så mycket mera värd att närmare undersökas som det förefaller

ämbetsverket, att verksamheten därigenom skulle på ett naturligt

sätt kunna anslutas till den i vårt land genomförda folkpensioneringen. Enligt

ämbetsverkets mening kan det överhuvudtaget icke vara lämpligt att

med avsende å barnbidragsverksamheten gå in för ett helt nytt system nied

så genomgripande verkningar som det föreslagna, utan att dessförinnan på

allvar övervägts, huruvida icke en anknytning kan ske till redan bestående

anordningar och förhållanden.

Socialstyrelsen, magistraten i Eskilstuna med instämmande av länsstyrelsen

i Södermanlands län samt barnavårdsnämnden i Malmö med instämmande

av stadsfullmäktige därstädes ha uttalat sig i samma riktning som

statskontoret.

Kommunalfullmäktige i Mörbylånga kommun och kommunalstämman i

Östads kommun lia ansett frågan böra lösas i överensstämmelse med den allmänna

folkpensioneringen.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har uttalat betänksamhet

mot införandet av ett slags fast pension, som icke hade något som helst samband

med erlagda avgifter.

I yttrandena över det senare betänkandet har i regel

de sakkunnigas uppfattning om fattigvården som en olämplig understödsform

för barn vunnit anslutning. Statens inspektör för fattigvård och barnavård,

fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna i första och åttonde distrikten,

länsstyrelserna i Östergötlands, Älvsborgs och Jämtlands län, stadsfullmäktige

i Borås och Gävle, barnavårdsnämnderna i Västerås och Malmö, fattigvårdsstyrelsen

i Göteborg samt Gävleborgs läns barnavårdsförbund hava

emellertid icke velat instämma i de sakkunnigas kritik av fattigvården.

De allmänna invändningarna mot de sakkunnigas senare förslag hava till

en början inriktats på den splittring och oreda i samhällets hjälpverksamhet,

som den föreslagna förskotteringen befarats komma att medföra. Statskontoret

har icke velat bestrida, att det mången gång kunde vara i och för

sig önskvärt, att samhället i sådana fall, som här avsåges, lämnade hjälp

efter vissa fast angivna grunder. Ämbetsverket vore dock icke övertygat örn,

att det vare sig vore lämpligt eller fullt ut läte sig göra att avgränsa den före
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

slagna hjälpformen från sådan understödsverksamhet, som i andra former

efter individuell prövning lämnades av det allmänna. I andra avseenden,

framförallt då det gällde sjukvård, kunde det inträffa, att barnets moder

bleve beroende av hjälp från fattigvården eller i vissa fall — då det gällde

sjukvård för barnet — från barnavårdsnämnden, varvid andra synpunkter

måste vinna tillämpning och en behovsprövning äga rum. Statens inspektör

för fattigvård och barnavård har framhållit, att förslagets genomförande

bomme att skapa oreda och förvirring såväl bland hjälpbehövande som understödsorgan

särskilt i sådana fall, då bidragsförskottet icke vore tillräckligt

utan måste kompletteras med annan hjälp från det allmänna. Länsstgrelsen

i Skaraborgs län har uttalat farhågor för att tillskapandet av en ny vårdform,

som i många fall icke ersatte utan måste anlitas vid sidan av fattigvården,

innebure olägenheter för de hjälpsökande. Länsstgrelsen i Malmöhus län

har ansett det som en måhända oundviklig svaghet i förslaget, att i flera

fall fattigvården ändock måste anlitas i stället för eller jämsides med förskottssystemet.

Barnavårdsnämnden i Luleå har antagit, att fattigvården i

många fall hellre bomme att anlitas än förskotteringen, åtminstone i de fall,

där det underhållsbidrag, som fadern hade skyldighet att erlägga, vore lägre

än det understöd, som fattigvårdsstyrelsen på orten brukade utbetala.

Gentemot farhågorna för splittring av hjälpverksamheten hava stadsfullmäktige

i Kungälv erinrat, att man genom det nyinrättade socialregistret

erhållit en översikt över hela den kommunala hjälpverksamheten.

Barnavårdsnämnden i Malmö har — med instämmande av länsstgrelsen i

Malmöhus län— framhållit:

Det torde ligga i öppen dag, att en klassificering av understöd i »bättre»

och »sämre» menligt måste inverka på de strävanden, som alltsedan år 1918

pågått för att modernisera och humanisera vårt fattigvårdsväsende. Alla

försök att höja den allmänna fattigvården måste med dylika tendenser från

början vara dömda att misslyckas. Genom tillkomsten av den nya fattigvårdslagstiftningen

hade beretts utsträckta möjligheter att vid fattigvårdsarbetes

utövande anlägga humanitära synpunkter, och ett målmedvetet tilllämpande

av dessa synpunkter i fattigvårdslagens anda skulle för visso så

småningom kunnat höja fattigvården i det allmänna medvetandet. För att

kunna vinna detta onekligen behjärtansvärda syfte vore det av icke ringa

betydelse, att lagstiftningen inom närliggande områden icke tillfördes bestämmelser,

som uppenbarligen direkt måste motverka strävanden för fattigvårdens

inordnande på dess rätta plats i det sociala arbetet.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har anfört:

Skall man vid hjälpens utmätande över huvud anlägga »värdighetssynpunltter»,

synes man vid utgallringen av vissa grupper från den eljest normala

understödsformen böra — i den mån det överhuvud är möjligt — taga

sikte på de mera asociala fallen. En gallring bland fall, där hjälpen regelmässigt

får anses påkallad av oförvållad nöd, synes lätt få betänkliga konsekvenser

för hela understödsarbetet. Det må med fullt fog sägas, att barnen

äro landets stora tillgång och att särskilda åtgärder kunna vara påkallade

för att för hjälpa de sämst ställda av dem till att bliva samhälls dugliga medborgare.

Men det kan icke vara riktigt, att t. ex. åldringar och av sjukdom

drabbade personer, som redan gjort sin insats i samhällsarbetet, samtidigt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

skola hänvisas till understödsformer, som genom systematisk deklassering få

karaktären av mindervärdighet. Omsorgen om barnen kan icke få leda till en

gradering av understödsformerna, som sätter de gamla och sjuka på »undantag».

En utveckling i denna riktning måste betraktas såsom en utveckling

bakåt och en allvarlig fara för hela socialvården.

Liknande synpunkter hava framförts av barnavårdsnämnden i Västerås.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har ansett, att den föreslagna förskotteringen

skulle bereda försumliga och mindre ansvarskännande föräldrar en

privilegierad ställning, samt har funnit behovsprövning genom fattigvårdsmyndigheterna

i här avsedda fall fortfarande vara påkallad.

I detta sammanhang har åter kravet på enhetliga bestämmelser för den sociala

hjälpverksamheten blivit rest. Statskontoret har därvid betonat angelägenheten

av att åtgärder vidtoges för vinnande av i möjligaste mån enkla

och klara linjer, då det gällde samhällets understödjande åtgärder gentemot

medborgare, som vore i behov av hjälp från det allmänna eller som ansetts

böra beredas understöd eller bidrag i någon form. Det kunde icke bestridas,

att nu rådande förhållanden medförde olägenheter icke blott för de hjälpbehövande

individerna utan även för staten och landets kommuner, vilka senare

jämväl hade att utöva kontrollerande och reviderande verksamhet inom det

sociala området. Med den omfattning det allmannas sociala verksamhet numera

tagit vore det också nödvändigt att öva skärpt uppsikt över att icke

genom anlitande av hjälp i olika former, där detta icke borde få ske, missbruk

ägde rum samt att icke på grund av bristande kunskap örn gällande föreskrifter

misstag gjordes. Barnavårdsnämnden i Stockholm har ansett, att

likartade regler borde tillskapas såväl för förslagen rörande barnbidrag och

bidragsförskott som för den av befolkningskommissionen föreslagna mödrahjälpen.

Tydligt vore, att därest nu en till sin omfattning betydande samhällelig

hjälpverksamhet komme till stånd vid sidan örn den nuvarande offentliga

barnavårds- och fattigvårdsverksamheten i syfte att delvis ersätta

densamma och utan att medföra dess rättsverkningar, behovet av snar revision

av bestämmelserna rörande det offentliga understödsväsendet och klara

linjer för denna verksamhet vunne ökad aktualitet och icke längre syntes

kunna undanskjutas. Vid en dylik överarbetning borde även representanter

för dem, som vore praktiskt verksamma inom dessa områden, beredas

tillfälle att deltaga.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförblindet —- som funnit det praktiska

genomförandet av en förskottering efter de av de sakkunniga löljda linjerna

vara förenat med betydande olägenheter — har ifrågasatt, huruvida icke

hela den föreslagna lagstiftningen örn barnbidrag och förskottering av underhållsbidrag

borde tagas under omprövning i samband med en utredning

angående allmän revision av fattigvårdslagen och vissa delar av lagen örn

samhällets barnavård. Styrelsen för svenska stadsförbundet har hemställt,

att frågan örn en bättre ställning för de utomäktenskapliga barnen finge

upptagas lill slutligt övervägande i samband med den allmänna revision av

gällande lagstiftning örn kommunernas understödsverksamhet, som för varje

dag visade sig bli allt nödvändigare.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Kravet på enhetliga bestämmelser för den sociala hjälpverksamheten har

även funnit stöd hos fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i nionde distriktet,

länsstyrelsen i Norrbottens län, fattigvårdsdirektören i Stockholm, befolkningskommissionen

samt ett antal mindre kommuner.

Socialstyrelsen har framhållit, att ett förverkligande av de sakkunnigas förslag

skulle märkbart föregripa samt begränsa möjligheterna till en rationell

avvägning av olika hjälpformer vid en allmän översyn av den samhälleliga

hjälpverksamheten. Liknande synpunkter hava framförts av stadsfullmäktige

i Borås med instämmande av länsstyrelsen i Älvsborgs län. Länsstyrelsen

i Kristianstads län har erinrat örn en vid innevarande års riksdag väckt

motion rörande omarbetning av nuvarande bestämmelser för samhällets

hjälpverksamhet, syftande till ett planmässigt ordnande av den nu splittrade

hjälpverksamhetens skilda former, samt har hemställt, att ifrågavarande lagförslag

måtte vila i avbidan på riksdagens beslut i anledning av den väckta

motionen samt den utredning, som kunde komma att verkställas.

I fråga om den föreslagna förskotteringen hava några kommuner påpekat,

att ett system likartat med det föreslagna redan tidigare tillämpats inom

dessa kommuner. De sakkunnigas förslag innebure för ifrågavarande kommuner

framför allt den fördelen, att ersättning komme att lämnas för tre

fjärdedelar av kostnaden.

Befolkningskommissionen har anfört:

Ett ur befolkningspolitisk synpunkt särskilt värde hos förslaget ligger däri,

att dess förverkligande skapar ökad trygghet för de barn, vilkas vård och

fostran vilar på ensamstående mödrar i små ekonomiska förhållanden.

Risken för att faderns oförmåga eller uraktlåtenhet att bidraga till barnets

försörjning skall medföra understödsberoende av allmänna fattigvården behöver

icke längre vara så överhängande. Särskilt betydelsefull ur allmänna

familjesociala synpunkter är enligt kommissionens mening den systematiska

prövning och det effektiva ianspråktagande av de underhållsskyldigas bidragsförmåga,

vilka sammanhänga med förskotteringsverksamheten. övervakningen

av den enskilda försörjningsplikten i förening med bidragsförskotteringens

rättsliga form är ägnad att tillvarataga, stödja och uppmuntra

föräldrarnas förmåga och intresse av att i ökad omfattning själva vårda och

fostra sina barn. Kommissionen anser, att detta viktiga syfte främjas genom

bidragsförskotteringens befrielse från fattigvårds karaktär.

Länsstyrelsen i Uppsala län har framhållit, att de barn, varom nu vore fråga

— de utomäktenskapliga och skilsmässobarnen — säkerligen tillhörde

samhällets mest hjälpbehövande kategorier, samt har därefter fortsatt:

örn man förutsättningslöst undersöker, vari de speciella svårigheterna för

dessa barn bestå, finner man emellertid, att de lika mycket härflyta av föräldrarnas

brist på ansvarskänsla och personlig förmåga att taga hand om

barnens uppfostran som av brist på medel. Ofta föreligger ju en kombination

av båda. Skall man hjälpa dessa barn, är det därför icke tillräckligt, att

barnets moder får lyfta vissa penningbelopp, utmätta efter schablonmässiga

grunder. Det är större utsikt att omvårdnaden ger lyckligt resultat, örn dess

form och storlek avpassas efter de individuella fallen, och det är svårt att

inse, att häri skulle ligga något nedsättande. Skulle en eller annan moder

finna det mindre behagligt, att hennes uppgifter och förhållanden prövas av

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

en kommunal myndighet, synes detta i varje fall vara mindre betydelsefullt

än att barnen få den bästa hjälp, som kan lämnas. För den individualiserade

hjälpen åter — vilken självfallet bör i normala fall leda till att sambandet

mellan barnet och modern behålles och stärkes — behövs visserligen pengar,

men också att de organ, som skola hava barnavården om hand, utvecklas genom

att de få bättre tillgång på kvalificerade krafter. Den uppfattningen har

säkerligen vuxit hos många av dem, som under åratal mest oegennyttigt och

mest uthålligt arbetat i barnavården, men som med nuvarande organisation

se sig ur stånd att fylla alla de krav, som barnavardsarbetet ställer på dem.

Såväl barnavårdsmannainstitutionen som barnavårdsförbunden behöva

stärkas.

Farhågor av liknande slag som dem, åt vilka länsstyrelsen i Uppsala län

givit uttryck, återfinnas i flera andra yttranden. Länsstyrelserna i Östergötlands,

Kronobergs och Gävleborgs län, kommunalfullmäktige i Motala, Lenhovda,

Slätthögs, Övre Ulleruds, Bergs, Svegs, Frostvikens, Ramsele, Njurunda

och Tanums kommuner samt Växjö landskommun, barnavårdsnämnderna i

Södertälje och Eda kommun ävensom fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden

i Falun samt fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden i S:t Nicolai

kommun hava framhållit, att den föreslagna lagstiftningen bomme att

verka förslappande framförallt på barnafädernas ansvarskänsla samt främja

de fria utomäktenskapliga förbindelserna. Styrelsen för svenska stadsförbundet

har ansett den absoluta rätten till förskott efter generella grunder ägnad

att verka uppluckrande på ansvarskänslan. Kommunalfullmäktige i Bergs

kommun hava betonat, att fadern komme att känna sig mindre bunden till modern

och barnet, när hans underhållsbidrag skulle betalas till en kommunal

myndighet i stället för direkt till modern.

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i sjätte distriktet har ansett det

icke helt uteslutet, att de försumligas antal komme att ökas. Därvid har åsyftats

närmast de barnafäder, som hade mycket ringa inkomster och kanske i

vissa fall ingen kontant inkomst (s. k. hemmasöner) men ändå sökte att i görligaste

mån fullgöra sina åligganden gentemot barnet. Dessa barnafäder befunne

sig i regel i sådana ekonomiska förhallanden, att de tvångsmedel, som

stöde barnavårdsnämnderna till buds för framtvingande av underhållsskyldigheten,

icke kunde komma i tillämpning. Det läge då nära till hands, att

dessa barnafäder, då de fått vetskap örn att det allmänna ansvarade för underhållsbidragen,

upphörde med inbetalning av sina bidrag. Liknande synpunkter

hava framförts av kommunalfullmäktige i Undersåkers kommun.

Gentemot de sakkunnigas kritik av den individuella behovsprövningen har

styrelsen för svenska stadsförbundet anfört:

Man befarar att med denna metod barnens underhåll i vissa fall skulle bli

otillräckligt. Där understödets knapphet kunde hänföras till bristande ekonomiska

möjligheter för enstaka kommuner, sammanhänger en sådan olägenhet

uppenbarligen med det problem, som gang efter annan och nu senast

efter ett förslag från kommunalskatteberedningen varit under diskussion,

nämligen frågan om en utjämning av kostnaderna för fattigvård och barnavård.

Beror det otillräckliga understödet åter på bristande intresse för lämnande

av tillräcklig hjälp, torde det finnas möjligheter att genom skärpt upp
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

sikt över understödsverksamhetens utövande åstadkomma rättelse. I och för

sig synes den individuella prövningen av understödsfallen väl motiverad i de

lijälpformer, som icke falla under socialförsäkringen, där generella regler

torde vara det naturliga. En sammanblandning av regler för pensionering

och understöd torde böra undvikas. Visar den kommunala understödsverksamheten

så konstitutiva brister som en otillfredsställande individuell provning^

de olika fallen, böra åtgärder vidtagas för att bringa rättelse i detta

förhållande. Att på denna grund tillskapa en särlagstiftning för en »gynnad»

grupp kan icke vara försvarligt gentemot övriga av systemets brister alltfort

drabbade.^ Det må i förbigående framhållas, att de sakkunniga själva genom

att föreslå dyrortsgruppering av förskotten medgivit, att en växling av understödsbeloppen

inom olika kommuner i och för sig icke kan anses oskälig.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård, fattigvårds- och barnavårdskonsulenten

i åttonde distriktet samt ett antal landskommuner hava framhållit,

att bidragsförskott komme att utgå i många fall, där verkligt behov

icke förelåge, därvid erinrats om att anhöriga till modern ofta tagit hand om

barnets försörjning.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har vidare erinrat:

Begreppet att det allmännas hjälp skall vara av supplementär natur —

d. v. s. anlitas först när andra resurser äro uttömda eller otillräckliga — kommer

genom det föreslagna förfarandet att väsentligt rubbas. I de fall, då bidragsförskottet

är otillräckligt för barnens försörjning, kommer visserligen

supplementärprincipen i tillämpning, när fattigvårdens eller barnavårdens

hjälp även måste anlitas, men det är ej heller tillfredsställande, att det allmänna

skall lämna hjälp för ett och samma ändamål, nämligen barnens uppfostran,

under olika former och med olika rättsverkningar som följd.

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i nionde distriktet, länsstyrelserna

i Västmanlands och Västernorrlands län, barnavårdsförbundet i Gävleborgs

län, stadsfullmäktige i Gävle och Hudiksvall samt kommunalfullmäktige i

Valbo kommun hava uttalat betänkligheter mot ett fullständigt slopande av den

individuella behovsprövningen. Länsstyrelsen i Västmanlands län har påpekat,

att i sådana fall, där ett barn ekonomiskt sett omhändertagits av annan

än modern och barnets behov således blivit avhjälpt, det måste vara onödigt

att belasta det allmänna med utgifter för förskotteringen. Stadsfullmäktige i

Gävle hava erinrat om att den omständigheten, att förskotteringen handhades

av barnavårdsnämnderna, ej behövde innebära, att en behovsprövning icke

kunde äga rum. I detta sammanhang hava stadsfullmäktige påpekat, att genom

de schematiska bestämmelserna för bidragsförskotten och svårigheten

att kunna genomföra en i alla avseenden effektiv kontroll över bidragens användning

risk förelåge för missbruk av den föreslagna hjälpverksamheten.

Stadsfullmäktige i Hudiksvall hava ifrågasatt en bestämmelse om rätt för

barnavårdsnämnd att i särskilda fall, då uppenbarligen intet verkligt behov

förelåge, vägra bidragsförskott, i vilket fall ärendet lämpligen borde hänskjutas

till länsstyrelsen för dess prövning.

Kommunalfullmäktige i Gällivare kommun hava framställt den principiella

invändningen mot förslaget, att detsamma skulle innebära en ytterligare utvidgning

av den statliga kontrollen över kommunernas sociala verksamhet

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

och förvaltning och därigenom en ytterligare inskränkning i den kommunala

självstyrelsen.

I anslutning till kritiken av de sakkunnigas förslag hava i några yttranden

självständiga förslag till ordnande av undersöksverksamheten för barn framlagts.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har härutinnan anfört:

Om man ansåge fattigvården som understödsform för barn vara behäftad

med så stora olägenheter, att densamma borde borttagas, skulle man kunna

tänka sig, att hela understödsverksamheten beträffande barn överflyttades å

barnavårdsnämnderna. Dessa omhändertoge redan nu barn för samhällsvård

och skyddsuppfostran, och ogifta mödrar stöde redan genom barnavårdsmännen

under nämndernas överinseende. Därest allt understöd åt barn

av alla kategorier erhölle namnet barnavård och hänskötes till barnavårdsnämnderna,

skulle, även örn återbetalningsskyldighet och individuell behovsprövning

fortfarande bibehölles, enligt länsstyrelsens mening de största olägenheterna

bliva eliminerade.

Länsstyrelsen, som ifrågasatt en ingående utredning av några å förevarande

områden praktiskt erfarna personer rörande den inverkan de föreslagna bestämmelserna

bomme att få på fattigvårds- och barnavårdslagstiftningen, har

föreslagit, att därvid även borde närmare undersökas, huruvida det av länsstyrelsen

framförda reformförslaget vore praktiskt genomförbart och vilka

konsekvenser det komme att medföra. I varje fall ansåge länsstyrelsen, att

reformen skulle föranleda en grundlig omarbetning av såväl fattigvårds- som

barnavårdslagarna.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har ifrågasatt, huruvida icke en revidering

av barnavårdslagen borde äga rum bland annat på sådant sätt, att beviljande

av understöd åt barn i största möjliga utsträckning komme att handhavas

av barnavårdsnämnderna.

Barnavårdsnämnden i Västerås, som motsatt sig ett utbrytande av nu ifrågavarande

del av fattigvårds- och barnavårdslagarna, har ansett det lämpligare,

att, därest dessa lagar icke längre fyllde rättmätiga anspråk på humanitet

och lämpliga hjälpmöjligheter, sådana ändringar av nämnda lagar vidtoges,

att fattigvårdsprägeln borttoges eller mildrades samt kostnaderna för fattigvård

och barnavård helt komme att bestridas av statsverket. En liknande

ståndpunkt har intagits av barnavårdsnämnden i Nättraby kommun.

Barnavårdsnämnden i Malmö har ifrågasatt, huruvida det icke borde stadgas,

att den hjälp, som lämnades ett barn, skulle betraktas som fattigvård

lämnad åt fadern, då det ju vore genom hans underlåtenhet, som understödsbehovet

uppkommit.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård samt medicinalstyrelsen hava

i samband med sina yttranden över de sakkunnigas senare betänkande föreslagit

omorganisation av barnavårdsmännens verksamhet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har ifrågasatt, huruvida icke närmare

bestämmelser angående fattigvårdens belopp och tiderna för dess utbetalande

kunde genomföras i fall, då det från början stöde klart, att fattigvårdsbeliovet

komme att bliva oförändrat bestående under längre tid.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Befolkningskommissionen har betonat vikten av att förslagen om barnbidrag

och bidragsförskott genomföras i anslutning till andra socialpolitiska

dispositioner, ägnade att underlätta och förbättra barnförsörjningen, såsom

beredande av billiga och goda bostäder, småbarnsvård, billig eller fri hälso-,

sjuk- och tandvård samt förbilligande av skolgången.

Departementschefen.

Att sörja för en god vård och fostran av det uppväxande släktet är allmänt

erkänt såsom en av samhällets allra viktigaste uppgifter. Det är på de unga

generationernas andliga och kroppsliga kvalitet, som samhällets framtid beror.

På olika vägar har samhället också sökt att bättre och bättre tillgodose

anspråken i nyssnämnda avseende. Genom ett välordnat undervisningsväsende,

varav för folkets stora massa folkskolorna och deras påbyggnader äro

av den största betydelsen, erhålla barn och ungdom den utbildning, som skall

göra dem skickade för i livet väntande uppgifter. Genom god bostads- och

socialhygien samt genom gymnastik och idrott söker man fostra ett kroppsligt

starkt släkte.

Trots alla de åtgärder, som hittills vidtagits, kvarstå ännu allvarliga brister

i den önskvärda omvårdnaden örn landets dyrbaraste tillgång, barnen och

ungdomen. Undernäring samt bristfällig utrustning med kläder och skodon

är tyvärr alltjämt en ganska vanlig företeelse i vårt samhälle. Svåra försummelser

även i fråga om tillsyn och uppfostran i egentlig mening förekomma

i tusentals fall, då mödrar för att skaffa uppehälle åt sig och de sina

nödgas lämna barnen att sköta sig själva.

Förekomsten av sålunda i olika avseenden försummade barn betingas oftast

därav, att de försörjningspliktiga föräldrarnas inkomster icke tillåta en rimlig

levnadsstandard. Detta kan hava sin grund i skilda omständigheter. Alltför

sparsamma eller alltför dåligt betalda arbetstillfällen, genom sjuklighet eller

eljest nedsatt arbetsförmåga och därmed jämförliga omständigheter kunna

föranleda ekonomiska svårigheter att bereda barnen en tillfredsställande omvårdnad

utan att därvid berättigade förebråelser kunna riktas mot familjeförsörjarna.

Det stora problemet, hur alla arbetsvilliga och arbetsdugliga -—

sålunda även den icke helt fullgoda arbetskraften — skola kunna beredas inkomster,

vilka möjliggöra en fullt tillfredsställande levnadsstandard för dem

själva och deras familjer, kan emellertid icke i detta sammanhang upptagas

till övervägande.

Bland de kategorier av medborgare, som hava ansvaret för uppfostran och

omvårdnad av barn, finnas emellertid vissa grupper — på grund av särskilda

karakteristika lätta att utskilja från de övriga —- vilka mera regelbundet befinna

sig i ett så ogynnsamt ekonomiskt läge, att de icke utan stöd utifrån

äro i stånd att på ett tillfredsställande sätt giva sina barn vård och underhåll.

Till ifrågavarande grupper medborgare höra ensamstående mödrar

(änkor, ogifta, frånskilda) samt familjeförsörjare, som äro beständigt arbetsoförmögna

(invalider). Vad det nu gäller är frågan, på vilket sätt samhället

skall inskrida för att i all möjlig mån skapa förutsättningar för att barnen

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 276. 47

till här angivna grupper skola undgå att bliva undernärda eller i andra avseenden

försummade.

Hittills ha ensamstående mödrar varit hänvisade till fattigvården såsom

stödorgan. Denna ordning är enligt min mening icke tillfredsställande. I

överensstämmelse med denna uppfattning uppdrogs år 1934 åt särskilt tillkallade

s. k. barnpensioneringssakkunniga att utreda frågan örn andra utvägar

för ordnandet av samhällets bistånd åt ensamstående mödrar och invalider.

Den offentliga fattigvården har till uppgift att fylla behövande samhällsmedlemmars

levnadsbehov i de fall, då detta icke tillgodoses genom särskilda,

till betryggande av samhällsmedlemmarnas ekonomiska ställning avsedda

inrättningar eller anordningar. Denna definition av begreppet fattigvård,

som är hämtad ur det fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkande, som

ligger till grund för nu gällande fattigvårdslag, framhäver tydligt fattigvårdens

subsidiära natur. Vid sidan av fattigvården ha utvecklats andra former

av samhällets hjälpverksamhet. Den viktigaste av dessa är socialförsäkringen

med dess olika grenar, såsom sjukförsäkring, olycksfallsförsäkring,

invaliditets- och ålderdomsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring. Genom

socialförsäkringens fortskridande utveckling har området för fattigvårdens

hjälpverksamhet alltmera begränsats. Vissa förslag till 1937 års riksdag komma,

därest de bliva bifallna, att verka i samma riktning. De förslag angående

lag om barnbidrag och lag örn förskottering av underhållsbidrag till

barn, som jag nu går att förorda, skola, om de av riksdagen godkännas, utgöra

steg på samma väg.

En för barn avsedd hjälpform med understöd utgående efter fasta på förhand

bestämda normer synes hava samma naturliga grund som den allmänna

folkpensioneringen. Likaväl som den, vilken på grund av hög ålder måst

lämna förvärvsarbetet, kan ha berättigade anspråk på att icke behöva vända

sig till fattigvården, böra även de, vilka äro i behov av stöd från det allmänna

på grund av sin försörjningsskyldighet mot barn, vara berättigade till hjälp

i en form, som icke i något avseende kännes förödmjukande. Härtill kommer,

såsom förut utvecklats, att samhällets omvårdnad örn barnen är förestavad

icke endast av humanitära skäl utan än mer av samhällets eget intresse

att fostra dugliga medborgare.

Om man från nu angivna ståndpunkt granskar de huvudinvändningar,

som i yttrandena rests mot de sakkunnigas förslag, synas de icke kunna tillmätas

avgörande betydelse. Det är sålunda naturligt, att för varje gång ett

nytt område avskiljes från fattigvården och hänföres till en ny hjälpform,

vissa praktiska svårigheter ifråga örn gränsdragningen uppkomma. Lika

självfallet torde vara, att när en dylik utbrytning sker, vissa kvarstående grupper

måste känna sig mer eller mindre missgynnade i förhållande till dem, som

komma i åtnjutande av den nya stödformen. Att av denna anledning motsätta

sig en förbättring för sistnämnda grupp av hjälpbehövande är dock

knappast försvarligt. Den splittring av den sociala omvårdnadens organisation,

som uppstår på grund av nya gruppers avskiljande från fattigvården, torde

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis proposition nr 276.

tillsvidare vara oundviklig. Jag överväger att låta verkställa utredning om

en allmän översyn av bestämmelserna rörande samhällets understödsverksamhet.

Då det emellertid torde dröja en avsevärd tid, innan resultatet av en

dylik utredning kan föreligga, anser jag den nu ifrågasatta reformen böra

genomföras utan att nämnda utrednings slutförande avvaktas. Det nyligen

inrättade socialregistret torde även motverka de befarade ogynnsamma följderna

av splittringen.

En annan huvudinvändning mot de sakkunnigas förslag går ut på att detsammas

genomförande vore ägnat att minska föräldrarnas ansvarskänsla.

Motsvarande invändningar rörande den enskildes känsla av ansvar för sin

och familjens försörjning gjordes på sin tid mot tanken att införa folkpensionering

och arbetslöshetsförsäkring. I enstaka fall kan väl inträffa, att ansträngningarna

att genom eget arbete bidraga till sitt barns försörjning kunna

slappas på grund av möjligheten att från det allmänna erhålla stöd för denna

försörjning, men det stora flertalet ensamstående mödrar skulle helt säkert

av det samhälleliga stödet tvärtom känna sig uppmuntrade i sina strävanden

att bereda sina barn bästa möjliga vård och fostran.

Vad angår formen för den föreslagna hjälpverksamheten ha de sakkunniga

beträffande barnbidragen övervägt, huruvida dessa borde utgå endast till

föräldrar, som vårdade barnen i sina hem eller hade den rättsliga vårdnaden

om barnen, men avvisat denna tanke av skäl som jag finner övertygande.

Även möjligheten av ett försäkringssystem med egna avgifter har av de

sakkunniga upptagits till övervägande. I några yttranden har uttalats missnöje

med att de sakkunniga icke ägnat detta spörsmål en mera ingående prövning.

Jag delar emellertid de sakkunnigas uppfattning, att ett på försäkringsavgifter

byggt system icke är att förorda på här ifrågavarande område.

Vad härefter angår förskotteringsverksamheten, så innebär densamma, att

samhället till förmån för barnen ställer sig som garant för det underhållsbidrag,

vartill barnet civilrättsligt sett är berättigat. Fördelen med denna

form för hjälpverksamheten är framför allt, att den icke framträder som en

understödsverksamhet utan endast som ett medel att förhindra, att barnen

bli lidande på grund av den bidragspliktige faderns försummelse eller oförmåga

att bidraga.

De i vissa yttranden framkomna förslagen rörande omorganisation av barnavårdsmannainstitutionen

torde få upptagas till prövning i annat sammanhang.

Hjälpverksamhetens omfattning.

De sakkunniga.

Som förut angivits bör ett understöd av pensions karaktär enligt de sakkunnigas

uppfattning förbehållas sådana behövande, vilkas hjälpbehov har

sin orsak i vissa klart avgränsade omständigheter. Det förhållande, som

för barnens vidkommande närmast motsvarade nu angivna förutsättningar i

fråga om ett särskilt hjälpbehov, vore, enligt de sakkunnigas åsikt, att båda

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 276.

49

eller endera av ett barns naturliga försörjare, dess föräldrar, vore döda. Synnerligen

beaktansvärda fall funnes dock, då försörjare levde men dennes försörjningsförmåga

bruste av andra skäl än enbart ekonomiska, såsom arbetsoförmåga

på grund av sjukdom eller hög ålder (invaliditet i pensionsförsäkringslagens

mening). De anförda fallen omfattade stora grupper av barn.

vilkas läge måste anses vara särskilt behjärtansvärt, och de omständigheter,

som föranlett deras nödläge, skilde dem, enligt de sakkunnigas mening, i sådan

grad från andra hjälpbehövande barn, att deras särskilda rätt till hjälp

av det allmänna vore väl motiverad.

Vad först angår de fall, då hjälpbehovet har sin orsak i att fadern avlidit,

hava de sakkunniga anfört, bland annat:

Hava föräldrarna sammanlevat i äktenskap, innebär faderns frånfälle ofta,

icke blott personligt utan även rent ekonomiskt, en sådan katastrof för

familjen, att dess levnadsställning helt förändras. I de flesta fall torde det

nämligen vara genom mannens arbetskraft, som familjen erhållit sin huvudsakliga

försörjning. En lagstiftning om särskilda barnbidrag bör därför i

första hand omfatta dessa barn. I de fall, då föräldrarna icke varit gifta —

åtminstone då de icke stadigvarande sammanbott — torde i allmänhet

faderns frånfälle icke medföra samma ekonomiska omvälvning. Men även

under dessa omständigheter förorsakar dödsfallet i regel en ökad^ försörjningsbörda

för modern och en försämring i barnens levnadsförhållanden.

En bjudande konsekvens av en lagstiftning, som tillerkänner understöd åt

änkors barn, synes därför vara, att även dessa faderlösa barn tillerkännas

hjälp av det allmänna. De sakkunniga anse det ligga närmast till hands att,

när fader till barn utom äktenskap eller mannen i ett genom skillnad upplöst

äktenskap avlidit, hans efterlämnade barn jämställas med barn till änkor

och inrymmas i lagen om barnbidrag. Det blir nämligen för dessa barn icke

fråga örn förskottering av belopp, som sedermera återkräves, utan örn ett

understöd. Förskotteringens organisation, som bygger på ett mera tillfälligt

hjälpbehov, orsakat av faderns underlåtenhet att betala uppfostringsbidrag,

lämpar sig ej heller för att avhjälpa det mera konstanta nödläge, som vållas

av faderns död.

'' I fråga om betydelsen av moderns frånfälle hava de sakkunniga anfört:

Obestridligt är att makans och moderns bortgång ofta medför ekonomiska

svårigheter för mannen och barnen, icke blott då hon i livstiden genom förvärvsarbete

lämnat tillskott till det gemensamma hushållet, utan även då

hennes arbete varit förlagt uteslutande till hemmet. Särskilt värdefullt är

givetvis hustruns arbete i hemmet under barnens första uppväxtår. Ur ekonomisk

synpunkt kan emellertid hustruns lråntälle i regel icke tillmätas

samma betydelse som mannens, och även om en änkling elter hustruns död

kan få svårigheter för sina barns vård, torde han i allmänhet kunna anskaffa

nödig hjälp i hemmet utan att därför behöva det allmännas stöd. Som ovan

framhållits måste en samhällelig understödsverksamhet av nu ifrågavarande

slag inskränkas till sådana fall, där hjälpbehovet i regel är särskilt framträdande,

och de överväganden, för vilka nu redogjorts, hava nied hänsyn

härtill lett de sakkunniga till den uppfattningen, att understöd av den karaktär

det här gäller icke bör tillförsäkras barn till arbetsföra änklingar. Beträffande

denna fråga bör även beaktas, att ett i lag garanterat understöd i vissa

fall skulle kunna komma att försvaga faderns eget intresse lör barnens försörjning.

Bihanq till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 270.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

De föräldralösa barnen, vilka vore helt ensamstående i livet, syntes enligt

de sakkunnigas mening framför andra barn berättigade till samhällets skydd

och omvårdnad. Det kunde dock förefalla tveksamt, örn dessa barn borde

inordnas i nu förevarande lagstiftning. Härom hava de sakkunniga vidare

anfört:

I stor omfattning torde nämligen barnens ekonomiska ställning efter föräldrarnas

frånfälle vara så svag, att de måste lita till kommunens hjälp för sin

försörjning. Föräldrahemmet är upplöst och barnen måste under alla omständigheter

omhändertagas av andra. Under sådana förhållanden kan det

synas vara utan betydelse för barnen, örn de av samhället erhålla sin försörjning

genom kommunen eller på annat sätt. Utöver de skäl av psykologisk

natur, vilka i det föregående anförts, torde emellertid även andra omständigheter

föreligga, som tala för att dessa barn böra komma i åtanke vid genomförande

av en lagstiftning om särskilda barnbidrag. Genom förefintligheten

av ett bestämt bidrag torde det vara lättare att skaffa barnen goda

fosterföräldrahem. Ofta torde det finnas släktingar eller vänner till föräldrarna,

som skulle vara villiga bereda barnen tillflykt i sina hem, men vilkas

ekonomiska förhållanden icke medgiva detta utan viss ersättning. Skulle

kostnaden härför bestridas av kommunen, kan det emellertid befaras, att understöden

bestämmas till så låga belopp, att omhändertagande av barnen på

angivet sätt omöjliggöres. Det bör även beaktas, att i många fall barnbidrag

tidigare utgått till sådana barn, då modern varit änka eller fadern till

äventyrs invalid, och det skulle för såväl barnen som deras närmaste te sig

oförklarligt, varför barnen, när understödsbehovet blivit större än förut,

skulle mista sitt barnbidrag och bliva hänvisade till kommunens hjälp.

Vad slutligen angår invaliditet hos försörjare som förutsättning för barnbidrag

hava de sakkunniga ansett, att barnbidrag böra utgå endast till personer,

som erhålla folkpension och äro invalider i folkpensioneringslagens

mening. Härom har yttrats:

Beträffande barn inom äktenskap kunde de skäl, som anförts för barnbidrag

då fadern avlidit, sägas motivera sådant bidrag jämväl i de fall, då

fadern blivit varaktigt oförmögen till arbete. Detta gällde tydligen icke blott

medan äktenskapet bestode, utan även och i ännu högre grad sedan den invalide

mannen blivit änkling. Vore å andra sidan mannen arbetsduglig men

hustrun invalid, torde visserligen ofta svårigheten att försörja barnen vara

betydande och måhända icke sällan större än för en arbetsduglig änkling,

som lättare torde kunna erhålla hjälp i hemmet. Så länge mannen, vilken i

regel måste anses såsom huvudförsörjare, vore arbetsför, hade emellertid de

sakkunniga, ehuru med tvekan, ansett sig icke kunna förorda att barnbidrag

i sådana fall skulle utgå.

Enligt de sakkunnigas förslag erhålla vidare barn utom äktenskap

barnbidrag, då modern är invalid, samt barn till frånskilda barnbidrag, då

någon av föräldrarna är invalid, allt dock under förutsättning att den arbetsoförmögne

har vårdnaden om barnet.

Omfattningen av den föreslagna förskotteringsverksamheten sammanhänger

med formen för denna verksamhet. Som framgår av den förut lämnade

redogörelsen för gällande bestämmelser rörande föräldrars underhållsskyldighet

mot barn, åligger det ifråga om barn utom äktenskap samt barn till

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

51

föräldrar, som leva åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad

eller vilkas äktenskap upplösts, den av föräldrarna, som ej har vårdnaden

örn barnet, att fullgöra sin underhållsskyldighet mot detsamma genom

att utgiva underhållsbidrag.

Då den nu ifrågavarande hjälpverksamheten i princip innebär ett förskotterande

av det underhållsbidrag, som genom dom eller avtal tillförsäkrats barn,

kommer förskotteringen sålunda att inom nyssnämnda grupper av barn endast

omfatta dem, som på angivet sätt garanterats underhållsbidrag. Den

viktigaste av de grupper, som härigenom kommer att uteslutas, utgöres av de

utomäktenskapliga barn, vilkas fader är okänd. Enligt av de sakkunniga

verkställd statistisk utredning (sid. 71 och 79 i det senare betänkandet) uppgår

nämnda grupp av barn å landsbygden till omkring 13 och i städerna till

omkring 9 procent av de utomäktenskapliga barnen. Som skäl för dessa

barns uteslutande från den föreslagna lagstiftningen hava de sakkunniga anfört

i huvudsak följande:

Orsaken till att faderskap till ett barn icke i laga ordning fastställts kan vara

den, att modern icke kunnat eller vägrat lämna tillräckliga upplysningar

för faderns uppspårande och faderskapets fastställande eller att fadern icke är

anträffbar. Ofta torde även anledningen vara att söka däri, att vederbörande

barnavårdsman icke nedlagt tillräcklig energi för att få faderskapet fastställt.

Dessa barns ställning är särskilt^ behjärtansvärd, och de sakkunniga övervägde

därför till en början att föreslå en hjälpverksamhet utan fattigvårds

karaktär, omfattande alla nödställda minderåriga barn. En sådan hjälpverksamhet

kan emellertid knappast organiseras som en form av pensionering

utan bör grundas på individuell behovsprövning. En hjälpform, som garanterade

modern till utomäktenskapligt barn ett fast understöd,^ så snart moderns

inkomst understege visst angivet belopp, kan nämligen svårligen genomföras,

emedan moderns intresse för att få faderskapet till barnet fastställt

därigenom skulle minskas med påföljd, att modern säkerligen i åtskilliga fall

komme att vägra att lämna upplysning om vem, som vore barnets fader. Det

kan även antagas att barnavårdsmannens intresse för faderskapets fastställande

komme att i motsvarande grad minskas. Konsekvensen skulle sålunda

bliva, att kategorien utomäktenskapliga barn med okänd fader komme

att högst väsentligt ökas, en konsekvens som skulle direkt motverka de

gynnsamma resultat, som i hithörande avseenden uppnåtts genom lagstiftningen

om barn utom äktenskap. Om emellertid hjälpverksamheten sålunda

.skulle grundas på en individuell behovsprövning vore, som förut framhållits,

föga vunnet med försöken att skarpt särskilja den ifrågavarande hjälpverksamheten

från fattigvården. Det bör även anmärkas, att medtagandet av barn

med okända fäder skulle lia den påföljden, att man även i de lall, da ett

underhållsbidrag i laga ordning bestämts, nödgades frångå principen, att just

detta belopp garanterades och understödet icke linge överstiga detsamma.

Gruppen barn med okända fäder skulle annars komma i en gynnad särställning.

Nämnda princip har emellertid en sådan betydelse för ett rättvist reglerande

av understödets belopp, att densamma icke bör slopas. Det bör slutligen

särskilt framhållas, att det utgivna understödet återkräves av den underhållsskyldige.

Ett utsträckande av hjälpverksamheten till barn med okänd

fader skulle därför jämväl innebära ett avsteg från denna grundsats. Det

torde ej vara obefogat antaga, att antalet barn utom äktenskap med okänd

fader komme att minskas, örn den föreslagna lagstiftningen genomfördes. De

förmåner denna innebär torde nämligen med all säkerhet komma att öka in
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

tresset hos såväl modern till barn utom äktenskap som barnavårdsmannen att

söka få faderskapet till barnet fastställt.

De sakkunniga hava vidare föreslagit det undantaget från principen

om förskotterande av icke erlagda underhållsbidrag, att förskotteringen icke

skall omfatta de fall, då fadern har den rättsliga vårdnaden örn barnet och

modern sålunda är skyldig att betala underhållsbidrag, vilka fall de sakkunniga

icke ansett det vara nödvändigt medtaga med hänsyn till deras ringa

förekomst. Enligt den av de sakkunniga verkställda statistiska undersökningen

(sid. 73 och 80 i betänkandet) inskränka sig de fall, då fadern har

vårdnaden om barn utom äktenskap, till på landsbygden 3 procent och i

städerna 1.5 procent. Motsvarande uppgift har icke lämnats för skilsmässobarnen.

Yttrandena.

Beträffande frågan, vilka hjälpbehövande barn, som böra

komma i åtnjutande av barnbidrag, ha vissa anmärkningar och

önskemål framställts i yttrandena över det tidigare betänkandet.

Sålunda ha länsstyrelsen i Stockholms län samt svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet ansett det orättvist, att den invalide mannen skulle vara

berättigad till barnbidrag, medan exempelvis en arbetsför man med sjuk

eller invalid hustru och minderåriga barn eller arbetsför änkling med barn

eller en fattig familj med minderåriga barn, vilken hemsöktes av sjukdom,

skulle få vända sig till fattigvården för erhållande av hjälp.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har erinrat örn att den föreslagna avgränsningen

av fattigvårdsbegreppet skulle medföra det olyckliga förhållandet, att

allenast barn i äktenskap, där fadern ej vore invalid men på grund av arbetslöshet

eller andra orsaker icke kunnat försörja familjen, skulle bliva hänvisade

till fattigvården. Den mindervärdighet, som de sakkunniga ville borttaga

från änkor och ogifta mödrar genom överflyttningen av förevarande

bjälpåtgärder från fattigvård till socialförsäkring, komme säkerligen att med

dubbel tyngd åvila de föräldrar, som för sina barn i äktenskap endast hade

att åtnjuta understöd av fattigvårds karaktär. Åtgärder av denna art komme

med säkerhet ej att stimulera äktenskapsfrekvensen.

Rätt till barnbidrag åt änkling med minderåriga barn har påyrkats av barnavårdsnämnden

i Malmö med instämmande av stadsfullmäktige samt barnavårdsnämnden

i Hälsingborg ävensom kommunalfullmäktige i Örkeneds

och Svegs kommuner. Barnavårdsnämnden i Hälsingborg har ansett, att barnbidrag

jämväl borde utgå till arbetsför man med invalid hustru, och kommunalfullmäktige

i Örkeneds kommun, att barnbidrag borde tillkomma de

minderåriga barnen, då mannen vore sjuklig om också icke invalid.

Kommunalfullmäktige i Våxtorps kommun lia ansett det önskvärt, att även

sådana barn, som för närvarande erhölle fattigvård på grund av faderns eller

moderns liknöjdhet, bristande arbetsvilja eller dylikt, erhölle barnbidrag.

Befolkning skommissionen har ansett, att om hjälpbehövande änklingar

med minderåriga barn och äkta makar med barn, då hustrun vore invalid,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

53

icke lämpligen ansåges kunna eller böra inordnas i det av de sakkunniga

föreslagna hjälpsystemet, starka skäl dock talade för en utredning om på vad

sätt även hjälpbehövande inom denna kategori kunde beredas hjälp utan fattigvårds

karaktär. En tredje kategori av hjälpbehövande utgjordes av de

barnrika familjerna. Kommissionen hade att jämlikt sina direktiv upptaga

det med dessa förhållanden förknippade problemet.

Beträffande de föräldralösa barnen ha barnavårdsnämnderna i Malmö

och Hälsingborg givit uttryck för tvekan örn lämpligheten av att barnbidrag

skulle utgå till dessa barn, framför allt med hänsyn till att dessa barn i stor

utsträckning bleve omhändertagna för samhällsvard, vilken till sina rättsverkningar

vore likvärdig med fattigvård. Barnavårdsnämnden i Uppsala

har avstyrkt förslaget i denna del samt framhållit, att det enda naturliga

vore ett samhälleligt omhändertagande genom barnavårdsnämnderna.

I fråga örn förskotteringens omfattning har i flera yttranden

över det senare betänkandet beklagats, att icke alla barn kunna komma

i åtnjutande av de förmåner densamma erbjuder. Statens inspektör för

fattigvård och barnavård samt fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna i

första och tredje distrikten hava betonat olägenheten av en sådan klassificering

av de understödda barnen, som förslaget bomme att medföra. Styrelsen

för svenska stadsförbundet har anmärkt, att de sakkunnigas förslag

ingalunda omfattade en viss homogen och klart avgränsad grupp.

Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, att det kunde inträffa, att

barn med samma understödsbehov i ena fallet erhölle fattigvård och i andra

fallet understöd utan fattigvårds karaktär och detta till och med i en och

samma familj. Man kunde fråga sig, om icke något dylikt skulle vara ägnat

att väcka ännu kraftigare misstämning än den, som enligt de sakkunniga

redan nu gjorde sig gällande gentemot fattigvårdsbegreppet.

Förutom dessa allmänna anmärkningar hava i yttrandena vissa detaljer

rörande förskotteringslagstiftningens omfattning kritiserats. Framför allt har

de sakkunnigas ståndpunkt i fråga om de barn, för vilka faderskapet icke blivit

fastställt, väckt gensagor. Befolkningskommissionen bär sålunda härom

anfört:

I fråga om dessa barn av okänd fader framträda med synnerlig skärpa

de olyckliga familjeförhållanden, vilka missgynna de utomäktenskapliga barnen

vid jämförelse med de barn, som uppväxa i ett hem under båda föräldrarnas

gemensamma omvårdnad. Kommissionen anser, att de nu ifrågavarande

barnen icke böra utsättas för den otrygghet och den rättsverkan,

vilka känneteckna fattigvården och vilka alldeles särskilt för dessa barn

kunna innebära deklassering och kväva ambitionen. Utan att bestrida en

viss giltighet av de av de sakkunniga andragna skälen för att ställa barn

av okänd fader utanför den föreslagna lagstiftningen, föreslår dock kommissionen

en omarbetning av förslaget på denna punkt. Till ytterligare stöd

för denna hemställan erinrar kommissionen örn att hithörande fall äro

ganska skiftande. Att lämna erforderlig hjälp utan fattigvårds karaktär till ett

barn, vars moder efter bästa förmåga sökt underlätta barnavårdsnämndens

forskningar efter barnets avviknc fader, torde exempelvis icke vara ägnat

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

att öka antalet hithörande fall. I fråga om mödrar, vilka uppenbarligen

visa tredska, krävas visserligen skärpta åtgärder. Men kommissionen menar,

att dylika åtgärder väl kunna vidtagas utan att barnen behöva hänvisas till

fattigvård. Kommunernas intresse för efterforskningarna kan stimuleras genom

minskning av statsbidraget till 50 procent i dylika ouppklarade fall.

Kommissionen håller det icke för uteslutet, att en effektiv övervakning av

de tredskande mödrarna från barnavårdsnämndens sida kan vara ägnad att

i högre grad minska antalet okända faderskap, än örn sådana fall hänvisades

till fattigvården.

Önskvärdheten av att ifrågavarande grupp barn måtte medtagas i förevarande

lagstiftning har betonats av statskontoret, socialstyrelsen, länsstyrelserna

i Älvsborgs, Gotlands, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens

län, stadsfullmäktige i Skövde, Borås, Trollhättan, Eskilstuna och Lysekil,

kommunalfullmäktige i Grangärde, Rämens, Almby, Brunflo, Nederkalix

och Jokkmokks kommuner, barnavårdsnämnderna i Stockholm, Göteborg,

Eskilstuna, Sölvesborg, Jämshög, östra Tollstad, Falun, Visby, Söderhamn,

Luleå och Boden, fattigvårdsdirektören i Stockholm, fattigvårdsstyrelserna i

Eskilstuna och Falun samt en minoritet inom svenska fattigvårds- och barnavård

sförbundet. Barnavårdsnämnden i Stockholm samt minoriteten inom

svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet hava framhållit, att helst endast

de fall borde vara uteslutna från hjälpverksamheten, där moder vägrade uppgiva

fadern. Nämnden har i detta sammanhang påpekat, att man, om de sakkunnigas

förslag i denna del antoges, torde hava anledning vänta en ökning

av antalet rättegångar för faderskapets fastställande, särskilt i de fall, då

den uppgivne fadern vore avliden. För närvarande saknades nämligen anledning

att. då han dött utan att efterlämna tillgångar, anhängiggöra talan

mot hans stärbhus för att få faderskapet fastställt. Kommunalfullmäktige

i Nederkalix kommun hava ansett, att möjligen de fall kunde undantagas

från rätt till bidragsförskott, då modern vägrade att uppgiva vem som vore

barnets fader eller eljest ställde sig avvisande mot åtgärder för faderskapets

fastställande. Barnavårdsnämnderna i Jämshög och Östra Tollstad hava ansett

det orättvist, att barn med okänd fader skulle uteslutas från den föreslagna

hjälpverksamheten, när faderskapet icke kunnat fastställas, emedan

fadern avlidit eller holle sig undan. Länsstyrelsen i Örebro län har påpekat,

att det oftast berodde på omöjligheten att skaffa bevis eller på försummelse

från barnavårdsmannens eller nämndens sida, att faderskapet till ett barn

icke kunnat fastställas. Som ett korrektiv mot det av de sakkunniga åberopade

skälet att icke utsträcka hjälpverksamheten till nu ifrågavarande

barn eller att intresset för faderskaps fastställande därigenom skulle minskas

har länsstyrelsen föreslagit, att ersättning av statsmedel för bidragsförskott

åt utomäktenskapliga barn endast skalle utgå i fall, då faderskapet i laga

ordning fastställts. Stadsfullmäktige i Eskilstuna hava ansett, att örn man i

likhet med de sakkunniga funne, att underhållsbidraget ovillkorligen måste

vara fastställt för att förskott skulle kunna utgivas, det icke borde möta

alltför oöverstigliga svårigheter att genom en ändring i lagstiftningen införa

sådana bestämmelser, att en dylik fastställelse kunde tillsvidare, intill dess

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Mcij.ts proposition nr 276.

barnafadern eventuellt bleve känd, verkställas av myndighet, t. ex. barnavårdsnämnden.

Barnavårdsnämnden i Boden bar föreslagit en sådan lösning,

att i de fall, då barnets moder blivit urståndsatt att lagligen erhålla

erkänd fader till sitt barn, ehuru denne angivits, nämligen örn fadern avlidit

kort tid efter barnets avlelse eller där av modern utpekad fader genom edgång

friats från faderskapet, men sannolika skäl förelåge, att den angivne

fadern kunnat vara fader till barnet, modern oell barnet borde erhålla hjälp

av det allmänna utan fattigvårdskaraktär. Ett liknande förslag har framförts

av kommunalfullmäktige i Jokkmokks kommun.

Länsstyrelserna i Värmlands och Västerbottens län samt stadsfullmäktige i

Gävle hava uttryckligen förklarat, att de, i motsats till förut angivna myndigheter,

funne de av de sakkunniga för deras ståndpunkt i förevarande avseende

åberopade skälen övertygande.

De sakkunnigas ståndpunkt att endast faderns underhållsbidrag men ej

moderns skall vid dess uteblivande förskotteras har även mött kritik i yttrandena.

Medicinalstyrelsen har sålunda föreslagit, att i detta avseende fader

och moder måtte bliva likställda. Samma uppfattning har hävdats av stadsfullmäktige

i Eskilstuna samt svenska fattigvårds- och barnavärdsförbundet.

Socialstyrelsen har ifrågasatt, huruvida den omständigheten, att fadern sällan

hade vårdnaden om barn borde stå hindrande i vägen för rätt till bidragsförskott.

Statskontoret har ansett, att i förslaget underhållsskyldigheten kommit

att alltför mycket betonas i fråga om barnets fader, medan moderns

skyldighet att underhålla sitt barn skjutits i bakgrunden.

Länsstyrelsen i .Jönköpings län har framhållit, bland annat:

De grupper av barn, som enligt förslaget skulle komma i fråga till erhållande

av bidragsförskott, kunde enligt länsstyrelsens förmenande ur försörjningssynpunkt

näppeligen anses sämre ställda än barn till föräldrar, vilka

visserligen vore förenade i äktenskap, som icke gått sönder, men vilkas försörjningsmöjligheter

på grund av sjukdom eller annan orsak icke vore tillräckliga

för barnens behov, ej heller barn utom äktenskap, för vilka faderns

underhållsskyldighet icke kunnat fastställas genom rättens beslut eller avtal.

Att på sätt de sakkunniga föreslagit bereda vissa grupper av barn hjälp i

annan form än fattigvård syntes därför länsstyrelsen innebära en orättvisa

mot övriga barn, som icke erhölle motsvarande förmån. Da det häijämte

måste anses såsom ett synnerligen viktigt samhällsintresse, att familjen fortfarande

bomme att vara den huvudsakliga formen för samlevnad och barns

fostran, vore det enligt länsstyrelsens åsikt av vikt, att de fria förbindelserna

icke uppmuntrades genom åtgärder, som vore ägnade att placera barn i fria

förbindelser i bättre försörjningssituation än de inom äktenskap födda barnen.

Svenska fattigvårds- och barnavärdsförbundet har papekat, att bland de

alltjämt till fattigvården hänvisade grupperna märktes barn i ett bestående

äktenskap, vilkas båda föräldrar levde men av någon annan orsak än varaktig

arbetsoförmåga hos fadern vore urståndsätta att giva sina barn full

försörjning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Departementschefen.

I yttrandena har de sakkunnigas begränsning av det klientel, som skall

komina i åtnjutande av barnbidrag, på flera punkter mött kritik. I anslutning

till denna kritik kan framför allt ifrågasättas, huruvida icke barn till

änkling samt barn till äkta makar, av vilka hustrun är invalid, böra medtagas.

Försiktigheten torde emellertid bjuda, att rätt till barnbidrag tills

vidare begränsas i enlighet med de sakkunnigas förslag. I fråga om barn till

invalider överensstämmer detta även i huvudsak med vad som hittills gällt

beträffande pensionstillägg för barn. Skiljaktighet föreligger därutinnan, att

under det pensionstillägg enligt 1913 års lag utgår beträffande barn utom äktenskap,

när modern är arbetsoförmögen, samt i fråga om barn till frånskilda

makar, när någon av föräldrarna är till arbete oförmögen, barnbidrag

enligt departementsförslaget utgår i motsvarande fall endast då den, som

är till arbete oförmögen, har vårdnaden om barnet.

Vad angår den föreslagna förskotteringslagstiftningen, har i ett stort antal

yttranden anmärkts på det förhållandet, att barn med okänd fader uteslutes

från rätt till bidragsförskott. Önskemål hava framställts, att lagförslaget

mätte underkastas sådan omarbetning, att denna brist undanröjdes. För

flertalet av dem, som framställt ett dylikt yrkande, torde det ej ha stått klart,

att uteslutandet av denna grupp barn är en given följd av den form för hjälpverksamheten,

som de sakkunniga föreslagit. Frågeställningen blir därför

närmast den, huruvida fördelarna med den föreslagna formen för hjälpverksamheten

kunna anses uppväga nämnda olägenhet. Trots det synnerligen

behjärtansvärda läge, i vilket de nu ifrågavarande barnen kunna befinna sig,

anser jag emellertid icke förskotteringsformen för understödjande av utomäktenskapliga

barn och skilsmässobarn för närvarande böra offras för att åt

ifrågavarande grupp av barn bereda understöd utan fattigvårds karaktär.

Goda skäl kunna även anföras för att utsträcka förskotteringen till fall, då

fadern har vårdnaden örn barnet och modern brister i sin betalningskyldighet.

Jag anser emellertid, att den av de sakkunniga föreslagna begränsningen

i detta avseende tillsvidare bör bibehållas. Begränsningen överensstämmer

med den föreslagna lagstiftningens karaktär av hjälp åt ensamstående

mödrar samt har beträffande barnbidragen i viss mån sin motsvarighet i det

förhållandet, att dylikt bidrag icke utgår för barn till arbetsför änkling.

Slutligen ma anmärkas, att fragan om hjälp åt de barnrika familjerna

torde få upptagas till behandling i annat sammanhang.

Barnbidragens oell bidragsförskottens maximibelopp.

De sakkunniga.

De för närvarande utgående pensionstilläggen för barn till invalider uppgå

till högst 102 kronor om året för varje barn. Detta belopp ha de sakkunniga

iunnit alldeles otillräckligt för barnens försörjning. För bedömande av frågan

huru stora barnbidragen borde vara för att fylla sitt ändamål lia de sakkunniga,

som förut angivits, införskaffat uppgifter från ett antal fattigvårds
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 276.

57

styrelser och barnavårdsnämnder rörande kommunernas kostnader för understödjande

och vård av minderåriga barn. Resultatet av utredningen återfinnes

å sid. 83 ff. i de sakkunnigas tidigare betänkande.

Bearbetningen av detta material hade givit vid handen, att medelbeloppet

av det månatliga fattigvårdsunderstöd, som lämnades änkor med ett barn,

för landsbygden i dess helhet kunde beräknas uppgå till inemot 20 kronor.

Beträffande änka med flera minderåriga barn framginge av undersökningen,

att om understödet till första barnet vöre lågt — mindre än 15 kronor för

månad — nedsättning för de följande barnen sällan förekomme, men att

en dylik nedsättning vore regel, om understödet till det första barnet uppginge

till 25 kronor för månad eller däröver. Läge understödet i fråga mellan

15 och 25 kronor, förekomme nedsättning redan för andra barnet i omkring

40 procent av de observerade kommunerna och först för tredje barnet

i omkring 20 procent av fallen, under det att i återstående 40 procent någon

nedsättning icke förekomme. I omkring en femtedel av kommunerna utginge

ett något högre understöd till späda barn. I städerna torde medelunderstödet

röra sig omkring 20—25 kronor i månaden för första barnet med i

allmänhet omkring 5 kronor lägre understöd för de följande barnen. Beträffande

de ersättningsbelopp, som kommunerna brukade lämna vid utackordering

av barn i fosterföräldrahem, framginge av undersökningen, att

den månatliga kostnaden i medeltal uppginge till något över 20 kronor.

Den första fråga, som med hänsyn till utredningens resultat uppställt sig

för de sakkunniga, har varit den, huruvida bidragen borde utgå med lika

belopp för barn räknat, oberoende av antalet barn i en familj, eller om någon

reduktionsregel borde tillämpas. De sakkunniga hava bestämt sig för det

senare alternativet med hänsyn till utredningens nyss angivna resultat i detta

avseende samt emedan det syntes de sakkunniga obestridligt, att i en familj

försörjningskostnaden för varje barn bleve lägre ju flera barnen vore.

De sakkunniga hava vidare ansett skäligt, att barnbidraget utginge med

något förhöjt belopp under de två första levnadsåren, emedan ett barn under

sina första levnadsår behövde mera tillsyn än äldre barn och sålunda minskade

moderns möjlighet till förvärvsarbete. Enligt de sakkunnigas mening

borde även barnbidraget till föräldralösa barn utgå med högre belopp än till

andra barn.

Slutligen hava de sakkunniga haft att taga ställning till frågan, huruvida

barnbidragen skulle utgå med lika belopp över hela landet eller efter dyrortsgradering.

Lika starka skäl för en dyrortsgradering syntes de sakkunniga visserligen

icke föreligga, då det gällde barnbidrag som beträffande tilläggspensioner

inom folkpensioneringen, men det vore likväl enligt de sakkunnigas

mening obestridligt, att en tyngre försörjningsbörda åvilade barnaförsörjare

på en dyrare än på en billigare ort. De sakkunniga hava därför framlagt ett

särskilt tilläggsförslag rörande dyrortsgraderade barnbidrag, upptagande tre

olika ortsgrupper, vilket nära anslöte sig till det förslag rörande dyrortsgraderade

folkpensioner, som den 30 november 1935 avgivits av särskilda sakkunniga.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

I fråga om bidragens belopp hava de sakkunniga stannat vid att föreslå

belopp, som ungefärligen motsvarade medeltalet av det månatliga fattigvårdsunderstöd,

som av landsbygdskommunerna lämnades för minderåriga barn

till änkor.

I överensstämmelse med nu angivna grunder hava de sakkunniga föreslagit,

att barnbidrag för barn till arbetsför änka skulle utgå med följande högsta

årliga belopp:

1

2

3

4

5

6

O.

barn

Dyrortsgrupp 1

Dyrortsgrupp 2

Dyrortsgrupp 3

För

barnen

tilsam-

mans

Ökning

för varje

barn

För

barnen

tillsam-

mans

Ökning

för varje

barn

För

barnen

tillsam-

mans

Ökning

för varje

barn

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

240

240

300

300

360

360

420

180

525

225

630

270

600

180

750

225

900

270

720

120

900

150

1,080

180

840

120

1,050

150

1,260

180

960

1

120

1,200

150

1,440

180

För föräldralösa barn hava de sakkunniga föreslagit barnbidragets årliga

belopp till för varje barn 300 kronor i dyrortsgrupp 1, 360 kronor i dyrortsgrupp

2 och 420 kronor i dyrortsgrupp 3.

För de två första åren av barnets levnad skulle enligt förslaget de utgående

barnbidragen ökas med ett årligt tilläggsbelopp av 60 kronor.

Barnbidragen för barn till arbetsoförmögna hava de sakkunniga föreslagit

till samma belopp som de barnbidrag, vilka skola utgå till arbetsföra änkors

barn. Som motivering härför hava de sakkunniga anfört:

De bidragsbelopp, vilka avse understöd till barn åt arbetsför änka, kunna

måhända synas vara knappt tilltagna, men av ekonomiska och andra skäl

anse sig de sakkunniga icke böra föreslå högre belopp. Att barnbidragen

för en invalid änka skulle utmätas knappare vore uppenbarligen obilligt. En

sådan änka har visserligen sin folkpension att lita till, men denna är enbart

avsedd att täcka hennes egna behov. I samma ställning befinna sig

tydligen icke blott övriga ensamstående invalida personer med minderåriga

barn, utan även familjer med minderåriga barn, där båda föräldrarna äro invalider.

Icke i något av de anförda fallen torde barnbidragen kunna utmätas

lägre än när det är fråga om en arbetsför änka. I en familj, där fadern

är invalid och modern arbetsför, kan moderns ställning i viss mån anses vara

likartad med en änkas. Är mannen intagen på vårdanstalt, är den i förevarande

hänseende fullkomligt densamma. Är han hjälplös, men vistas hemma,

är hustrun därigenom ofta vida mer hindrad från förvärvsarbete än en

arbetsför änka med minderåriga barn, ty den förra har icke blott barnen utan

även mannen att vårda. Endast i de fall, då mannen är invalid, men ej hjälplös,

kan hustruns ställning vara något fördelaktigare än en änkas; mannen

kan nämligen då ofta hava tillsynen över barnen medan hustrun arbetar utom

hemmet. De svårare invaliditetsfallen torde emellertid i så stor utsträck
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

59

ning förekomma bland, de invalider, som bliva berättigade till barnbidrag, att

de sakkunniga ansett sig icke böra föreslå särskilda lägre barnbidragsbelopp

för de fall, där mannen är invalid, men ej fullt hjälplös. Snarast borde,

i fall av hjälplöshet, ett särskildt vårdbidrag böra lämnas. Detta är en fråga,

som visserligen är värd att beaktas, särskilt då minderåriga barn förefinnas,

men som har för stor räckvidd för att bringas till lösning i detta sammanhang.

Av grunderna för den föreslagna lagstiftningen rörande bidragsförskott följer,

att bidragsförskottens belopp i princip skola motsvara det genom dom

eller avtal bestämda underhållsbidraget. Från denna princip hava emellertid

de sakkunniga föreslagit det undantaget, att bidragsförskotten icke få överstiga

vissa bestämda normalbelopp. De sakkunniga hava härutinnan framhållit

följande:

Då det är fråga om att avhjälpa ett ekonomiskt nödläge, kan det allmänna

icke tänkas bidraga med större belopp än som är erforderligt härför. Även

om det i vederbörlig ordning bestämda underhållsbidraget överstiger sistnämnda

belopp, bör bidragsförskottet ej sättas högre än detta. Ehuru barnet är

berättigat till underhåll efter båda föräldrarnas villkor, kan vid uteblivande

av faderns underhållsbidrag det allmänna icke gå längre än att bereda barnet

nödtorftig försörjning. Det härför erforderliga beloppet måste för vinnande

av likformighet i tillämpningen fastställas generellt.

För bestämmande av dessa normalbelopp lia de sakkunniga verkställt en

utredning rörande beloppen av de underhållsbidrag, som fader till barn utom

äktenskap och till barn, vilkas föräldrar vunnit hemskillnad eller äktenskapsskillnad,

förpliktas utgiva (se sid. 73 och ff., 81 och ff. samt 85 i det senare

betänkandet). Av utredningen hava de sakkunniga funnit framgå, att barnbidragens

normalbelopp ganska nära motsvara medelvärdet för de månatliga

underhållsbidragen å landsbygden och i de mindre städerna. De sakkunniga

hava därför ansett skäl icke föreligga att vid fastställandet av bidragsförskottens

belopp frångå vad som skulle gälla för barnbidragen med undantag

av att det särskilda tillägget under barnets späda ålder föreslagits icke skola

utgå i fråga om bidragsförskotten för att förenkla uträkningen av dessa.

Liksom i fråga örn barnbidragen hava de sakkunniga framlagt särskilt tillläggsförslag

rörande dyrortsgraderade bidragsförskott i anslutning till det

den 30 november 1935 avgivna förslaget rörande dyrortsgraderade folkpensioner.

Yttrandena.

De föreslagna barn bidragsbeloppens storlek har i flertalet

yttranden lämnats utan erinran. Anmärkningar saknas emellertid icke.

Sålunda har barnavårdsnämnden i Göteborg funnit det vara en väsentlig

brist i förslaget, att de sakkunniga icke lämnat klart besked, huruvida de med

sitt förslag åsyftat att vinna full försörjning eller endast att lämna bidrag till

försörjningen. På grund av denna ovisshet har nämnden ansett det ändainålslöst

att ingå på ett bedömande av lämpligheten av bidragens storlek.

Fattigvdrdsnämnden i Stockholm har ansett de föreslagna barnbidragen

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

otillräckliga, om icke dyrortsgradering genomfördes. Om däremot barnbidragen

bestämdes enligt den ifrågasatta dyrortsgraderingen, skulle de sannolikt

bliva tillräckliga även för huvudstadens vidkommande.

Länsstyrelsen i Kalmar län har påpekat, att högsta utgående barnbidrag

visserligen motsvarade högsta löpande fattigvårdsunderstöd, men har samtidigt

erinrat örn att fattigvårdsunderstöden emellanåt måste utfyllas med tillfälliga

understöd för anskaffande av kläder och skodon m. m. När det gällde

att bereda barn anstaltsvård, nödgades även fattigvården ingripa.

Fattigvårds- och barnavårdslconsulenten i sjunde distriktet har även ansett

de föreslagna beloppen otillräckliga.

Kommunalfullmäktige i Jukkasjärvi kommun ha funnit bidragsbeloppen

otillräckliga för försörjning av barn till änkor och arbetsoförmögna i samhällen

med höga levnadskostnader.

Stadsfullmäktige i Kungsbacka åter ha ansett bidragens belopp i vissa fall

kunna nedprutas.

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i åttonde distriktet har visserligen

icke ansett de ifrågasatta beloppen i och för sig för stora men har framhållit,

att understödet ofta bleve rikligare tillmätt än den inkomst mannen själv

genom produktivt arbete under sin krafts dagar kunnat förvärva för barnens

försörjning.

Socialstyrelsen har anfört, bland annat:

Inom styrelsen funnes visst material, grundat på ettåriga hushållsräkenskaper

för familjer med olika barnantal, vilket material skulle kunna vara ägnat

att belysa hithörande levnadskostnadsfrågor. Vid en mera summarisk

granskning av ifrågavarande hushållsboksmaterial finge man det intrycket,

att å ena sidan det av de sakkunniga föreslagna barnbidraget för ett barn beträffande

landsbygden — särskilt i fråga om familjer med naturahushållning

— läge väl högt, och å andra sidan att de tillägg, med vilka barnbidraget enligt

förslaget skulle höjas alltefter ökat barnantal, vore proportionsvis låga.

Vöre denna uppfattning riktig, borde sålunda den upprättade skalan för barnbidrag

kunna begynna med ett något lägre belopp än det föreslagna, men i

stället stegras något mera än som föreslagits med växande barnantal. Särskilt

diskutabel syntes den starka nedgången i tilläggsbidraget vara, som förslaget

innebure vid övergången från tre- till fyrabarnsbestånd, detta så mycket mer

som hållbara belägg för en så kraftig relativ levnadskostnadsminskning vid

och efter denna gräns torde saknas.

Barnavårdsnämnden i Uppsala har ansett barnbidragen otillräckliga för

änka med fyra barn.

Stadsfullmäktige i Västervik ha funnit barnbidraget för familjer med mera

än tre barn alldeles för lågt samt ansett detsamma böra höjas för varje barn

utöver tre till 168 eller åtminstone 144 kronor. Däremot kunde möjligen

barnbidraget för familjer med färre barn sänkas något litet.

Principen örn en relativ nedsättning av bidragen med hänsyn

till större antal barn har kritiserats i flera yttranden.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård samt barnavårdsnämnden i

Stockholm ha föreslagit, att, då barn icke vårdas hos föräldrarna utan måste

utackorderas eller vårdas på annat sätt, samma bidrag, som är avsett för ett

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 276.

61

barn, bör utgå för varje barn i familjen. Barnavårdsnämnden har därvid

påpekat, att, då i skilda sammanhang förslag väckts örn att på olika sätt söka

motverka nativitetsminskning, man torde vara berättigad att betrakta förhöjda

eller i varje fall icke sänkta barnbidrag såsom ett naturligt led i det

allmännas positiva åtgärder i denna fråga.

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i åttonde distriktet har ansett en

uppenbar orättvisa uppstå i fråga örn barnen till vissa invalider (tuberkulossjuka,

sinnessjuka m. fl.), vilka barn säkerligen under en stor del av barndomen

vore omhändertagna av samhället. För omhändertaget barn ur en

ettbarnsfamilj erhölles nämligen bidrag med ett belopp och för ett barn ur

en sexbarnsfamilj med ett annat belopp.

Stadsfullmäktige i Malmö hava erinrat örn att de sakkunniga tydligen utgått

från att samtliga eller åtminstone flertalet barn inom en familj finge

tillfälle vistas på ett och samma ställe. Att så alltid komme att ske vore dock

ingalunda säkert. Ur synpunkten att supplerande fattigvård borde undvikas,

vore det önskvärt, att vid bidrags bestämmande hänsyn toges till även andra

omständigheter än barnantal och inkomster.

Kommunalfullmäktige i Slätthögs kommun ha föreslagit, att bidraget skulle

utgå med 120 kronor örn året för varje barn oavsett barnantalet.

I fråga om bidragen till de föräldralösa barnen har socialstyrelsen

icke funnit styrkt, att detta skäligen borde sättas väsentligt högre

än för änka eller invalid med ett barn. Ifrågasättas kunde för övrigt, huruvida

icke — detta ej minst i betraktande av barnets verkliga intresse — uttryckligen

borde föreskrivas, att beträffande storleken av dylikt bidrag hänsyn

skulle tagas till vårdkostnaden i det enskilda fallet. Det torde nämligen

kunna antagas, i analogi med vad som gällde barn, vilka fostrats i föräldrahemmet,

att denna kostnad bleve mindre i hem, som upptoge ett flertal föräldralösa

barn. Standardiseringen av beloppen kunde göra det ekonomiskt

fördelaktigt att anordna fosterbarnshem i större skala.

Barnavårdsnämnden i Malmö har anfört:

Om de sakkunnigas förslag i denna del bringades till verkställighet, måste

detta helt naturligt komma att medföra en allmän förhöjning av fosterlönerna

i vårt land med ty åtföljande allvarliga ekonomiska konsekvenser för

kommunerna. Det vore nämligen ingalunda så — vilket en icke initierad

möjligen skulle kunna frestas att antaga — att en förhöjning av fosterlönernas

storlek utgjorde någon som helst garanti för en förbättrad standard hos

fosterhemmen. En tämligen enhällig uppfattning torde snarare se en fara

i ett dylikt system, i det detsamma ansåges kunna medföra, att ekonomiska

synpunkter -—- mer än nu — spelade in för vederbörande barnafostrare vid

deras tagande av fosterbarn.

Liknande synpunkter ha i detta avseende gjorts gällande av fattigvårdsoch

barnavårdskonsulenten i sjätte distriktet, fattigvårdsstyrelsen i Västerås,

barnavårdsnämnden i Hälsingborg samt kommunalfullmäktige i Ströms kommun.

Pensionsstyrelsen, kommunalnämnden i Säby kommun samt barnavårds
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

nämnden i Luleå lia ifrågasatt, huruvida tillägget till bidraget

under barnets späda ålder vore motiverat.

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i sjunde distriktet har framhållit,

att en moders försörjningsmöjligheter, örn hänsyn toges till barnet, knappast

vore större då barnet vore i åldern 2—4 år än då det vöre under 2 år. Det

ifrågasattes därför, att tillägget kunde utgå till och med den månad, under

vilken barnet fyllde 4 år.

Med avseende å de sakkunnigas förslag rörande dyrorts g raderade

barnbidrag ha pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, drätselnämnden i

Stockholm och länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län framhållit,

att detta måste ses i samband med frågan om dyrortsgraderade folkpensioner.

Dyrortsgradering har uttryckligen förordats av länsstyrelserna i Östergötlands

och Malmöhus län, stadsfullmäktige i Stockholm efter förslag av

fattigvårdsnämnden och styrelsen för pensionsnåmndernas upplysnings- och

registreringsbyrå, stadsfullmäktige i Sundbyberg samt pensionsstyrelsens ombud

därstädes, stadsfullmäktige i Malmö efter förslag av fattigvårdsstyrelse

och drätselkammare, fattigvårdsstyrelsen i Hälsingborg, barnavårdsnämnden

i Lund med instämmande av stadsfullmäktige därstädes, stadsfullmäktige

i Göteborg efter förslag av fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd,

drätselkammaren i Borås, stadsfullmäktige i Uddevalla, kommunalfullmäktige

i Själevads kommun samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård samt länsstyrelsen i Gotlands

län lia ställt sig tveksamma till genomförandet av dyrortsgradering. Den

förstnämnde har därvid särskilt fäst sig vid svårigheterna att draga gränsen

mellan olika dyrortsområden samt länsstyrelsen i Gotlands län vid de ökade

kostnader för statsverket, som genomförandet av dyrortsgraderingen skulle

medföra. Länsstyrelsen i Jönköpings län har åberopat ett av länsstyrelsen avgivet

yttrande över särskilda sakkunnigas betänkande med förslag rörande

dyrortsgraderade folkpensioner, i vilket yttrande länsstyrelsen framhållit, att

nämnda sakkunnigas utredning icke syntes länsstyrelsen vara tillfyllest för

att undanröja en ej sällan förekommande uppfattning, att den föreslagna

dyrortsgrupperingen innebure en metod att uppehålla en högre levnadsstandard

åt pensionstagarna inom vissa orter (särskilt en del städer) än den standard,

varunder exempelvis det stora flertalet av landsbygdens pensionstagare

finge leva.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har starkt ifrågasatt

lämpligheten av dyrortsgradering av barnbidragen, även om sådan skulle genomföras

för tilläggspensionerna, samt har härom uttalat:

De barn, som enligt förslaget skulle bliva berättigade till understöd, vöre

i slör utsträckning sådana, som bleve omhändertagna av barnavården och

följaktligen vore eller bleve utackorderade i enskilda hem. Att vid utackorder^

hem valdes i landsorten, där levnadskostnaderna i regel vore låga,

finge anses genomgående bli fallet. Under sådana omständigheter kunde en

dyrortsgradering av bidragen, som toge hänsyn till barnets hemort, icke vara

motiverad. En dylik gradering med hänsyn till barnets vistelseort kunde lika

litet anses berättigad.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

63

I avstyrkande riktning ha även yttrat sig länsstyrelserna i Stockholms och

Skaraborgs län, fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna i andra, sjätte och

åttonde distrikten, kommunalfullmäktige i Alunda, Kisa, Säby, Klinte, Växtorps,

Ströms och Skellefteä kommuner saint flertalet ordförande i Göteborgs

stads pensionsnämnder. Avgörande för fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna

i andra och åttonde distrikten ha därvid varit de tekniska svårigheterna

vid förslagets genomförande. Kommunalfullmäktige i Alunda kommun

ha ansett, att om en dylik gradering genomfördes, skillnaden i beloppen i

vart fall borde bliva oväsentlig. Kommunalnämnden i Såby kommun har

framhållit skillnaden mellan folkpensionerna och barnbidragen i nu förevarande

hänseende samt har därvid påpekat, att en av de ofrånkomliga levnadsomkostnaderna,

bostadshyran, som betydde så mycket för en pensionsberättigad,

betungade icke denne avsevärt mera örn han hade ett eller ett par barn. Detsamma

gällde uppvärmning, lyse etc. Den största merkostnaden för den försörjningspliktige

folie på posterna mat och kläder. Prisskillnaden å dessa förnödenheter

i olika dyrorter vore mindre utpräglad än ifråga om exempelvis

hyresvärdet. I något fall, t. ex. kostnad i samband med barnens skolgång,

kunde denna t. o. m. ställa sig billigare i dyrort än å rena landsbygden. Liknande

synpunkter lia gjorts gällande av kommunalfullmäktige i Ströms kommun.

Kommunalfullmäktige i Skellefteå landskommun lia funnit dyrortsgraderingen

av barnbidrag olämplig, då i många fall fosterbarnshemmet kunde

vara beläget i annan ortsgrupp än barnets föräldrars mantalsskrivningsort,

varigenom svårigheter i tillämpningen uppstode.

Medicinalstyrelsen har framhållit:

Förslaget rörande dyrortsgraderade barnbidrag vöre knappast tillräckligt

för att i avsevärd grad undanröja behovet av bistånd från fattigvården i

de dyrare orterna. Vid sådant förhållande syntes det medicinalstyrelsen kunna

övervägas, att de belopp, varmed kostnaderna för ifrågavarande barnkategoriers

underhåll ansåges böra överflyttas från kommunerna till staten, bestämdes

till lika ur skatteutjämningssynpunkt avvägda belopp för varje barn,

samt att kostnader, som därutöver erfordrades för barnens underhåll, liksom

hittills bestredes av kommunerna, vilka hade bäst möjlighet att i varje särskilt

fall anpassa bidragen efter behovet.

I samband med frågan om barnbidragens storlek har i vissa av yttrandena

föreslagits införande av kommunala pensionstillskott till bidragen.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård bar härom anfört:

Denna lösning vore den bästa i fall, där barnbidraget visat sig otillräckligt.

Att fullständigt på detta sätt kunna lösa frågan torde emellertid, enligt inspektörens

åsikt, icke kunna ske, försåvilt ej kommun förklarades skyldig att

lämna eventuellt felande bidrag i nu nämnda form. Där hemortsrättskommunen

ej sammanfölle med den kommun, som bleve skyldig att i egenskap

av vederbörandes mantalsskrivningskommun lämna viss del till barnbidraget,

torde det bli synnerligen svårt att överhuvud taget få ytterligare hjälp, därest

ej etl obligatoriskt åläggande härom förefunnes eller fattigvårdsstyrelsen kunde

förväntas liga rätt att hos den understöddes hemortskommun uttaga ersättning

härför.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Fattigvårdsdirektören i Stockholm har ansett försiktigheten bjuda att,

därest dyrortsgradering ej komme till tillämpning, lagen om kommunala pensionstillskott

för mera kostnadsdragande fall utvidgades att omfatta tillskott

till barnbidrag, vilket däremot ej syntes fattigvårdsdirektören erforderligt, om

sådan gradering genomfördes.

Styrelsen för pensionsnämndernas upplysnings- och registreringsbyrd i

Stockholm har även ifrågasatt ändring av bestämmelserna om kommunala

pensionstillskott.

Stadsfullmäktige i Stockholm ha funnit bestämmelse om kommunalt pensionstillskott

i vissa fall erforderlig även med dyrortsgraderade barnbidrag.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har ifrågasatt införandet av kommunala

pensionstillskott till barnbidragen i stället för dyrortsgradering med hänsyn

till förslagets ekonomiska konsekvenser samt för att skapa större rättvisa

mellan såväl olika dyrorter som samhällsgrupper.

Länsstyrelsen i Blekinge län har ansett erforderligt, att, om dyrortsgradering

icke genomfördes, särskilda bestämmelser utfärdades, som möjliggjorde

beredande, efter särskild prövning för varje särskild kommun, av tilläggsbidrag

inom sådan kommun eller del av kommun.

Bidragsförskottets belopp har klandrats i några av yttrandena

över det senare betänkandet. Sålunda har länsstyrelsen i Uppsala län påpekat,

att med de angivna beräkningsgrunderna hänsyn icke kunde tagas till det

verkliga behovets storlek. Enligt erfarenheten i länet, vilken torde bekräftas

från andra håll, varierade emellertid kostnaden för ett barn efter barnets ålder,

hälsotillstånd med mera. Sålunda vore det ganska vanligt, att utackorderingskostnaden

för ett spädbarn vore högre än för ett barn i skolåldern,

samt att högre ersättningsbelopp begärdes för gossar än för flickor. Genom

barnavårdsförbundets bemedling hade man visserligen försökt att åstadkomma

en viss standardisering av bidragen, men detta hade dock icke kunnat genomföras

till fullo framför allt icke beträffande de utackorderingar, som

sköttes av mödrarna själva.

Barnavårdsnämnden i Stockholm har anmärkt på den föreslagna reduceringen

vid större barnantal samt påpekat, att de utomäktenskapliga barnen

komme i gynnsammare ställning än de äktenskapliga på grund av att de förra,

per familj räknat, vanligen vore färre än de senare. Barnavårdsnämnden i

Nättraby kommun har framhållit, att beloppen i allmänhet vore för små, då

flera barn funnes, varför i dylika fall understöd måste lämnas från kommunen.

Enligt nämndens mening borde förskottsbeloppen ej i något fall understiga

200 kronor för varje barn. Barnavårdsnämnden i Traryds kommun har

ansett bidragsförskottet för två barn ej böra sättas lägre än 460 kronor, för

tre barn 650 kronor och för varje barn därutöver 150 kronor. Statens inspektör

för fattigvård och barnavård har i huvudsak intet att erinra mot beloppen.

Han har ansett, att desamma komme att täcka de nödvändigaste utgifterna

för fostran och vård. Man måste emellertid räkna med, att fosterlegorna i

allmänhet, där dessa nu läge lägre, komme att framtvingas till motsvarande

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

65

belopp. Med hänsyn till den reducering av bidragsförskottet, som uppstode,

då moder hade vårdnaden örn två eller flera barn, vilka vöre utackorderade,

måste vidare tagas med i beräkningen, att ett tillskott bleve nödvändigt från

fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd.

Länsstyrelsen i Jämtlands län samt kommunalfullmäktige i Brunflo ha upplyst,

att inom länet bidragsförskottet ofta bleve otillräckligt, emedan det normala

barnuppfostringsbidraget utgjorde 25 kronor i månaden. Fattigvårdsstyrelsen

i Sundsvall, vars yttrande åberopats av stadsfullmäktige, har ansett,

att bidragsförskotten vid dyrortsgradering endast bleve otillräckliga, om barnet

måste vårdas å anstalt. Barnavårdsnämnden i Getinge kommun har

framhållit, att bidragsförskotten bleve otillräckliga i dyrtider. Länsstyrelsen

i Västmanlands län och barnavårdsnämnden i Malmö hava påpekat, att bidragsförskotten

i rätt många fall bleve otillräckliga, och stadsfullmäktige i

Göteborg ha ansett gränserna för storleken av bidragsförskotten väl snäva. Å

andra sidan hava stadsfullmäktige i Hudiksvall funnit bidragsförskotten kunna

minskas något, då det syntes billigt att jämväl modern i någon mån bidroge

till barnets försörjning. Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i

nionde distriktet har ansett det vara en olägenhet med de generella bestämmelserna

rörande bidragsförskott, att i stora delar av landet, där fosterlega

för utackorderade barn ej överstege 20 kronor i månaden, moderns skyldighet

att bidraga till barnets underhåll helt avkopplades i det fall, att barnet

omhändertoges för samhällsvård.

Principen om bidragsförskottets begränsning till det genom

dom eller avtal bestämda beloppet har mött kritik i

några yttranden.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har åberopat ett yttrande av stadsfullmäktige

i Borås, i vilket påpekats, att så länge underhållsskyldigheten fullgjordes direkt

eller genom barnavårdsmannen det icke läge något stötande i att bidragen

bleve olika stora för olika barn allt efter faderns ekonomiska villkor, men

att det däremot förefölle egendomligt och orättvist, alt hjälp lämnades genom

samhället med olika belopp till kanske i precis lika hög grad behövande

mödrar.

Fattigvårdsstyrelsen i Göteborg har erinrat, att, då underhållsbidraget

icke enbart fastställes med hänsyn till barnets behov utan även med hänsyn

till faderns betalningsförmåga, fattigvård måste lämnas i de fall, då faderns

betalningsförmåga vore svag och underhållsbidraget på grund därav bestämts

till mindre belopp än vad som vore erforderligt för barnets underhåll och

vård. Liknande påpekanden hava gjorts av länsstyrelsen i Uppsala län samt

fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i första distriktet.

Barnavårdsnämnden i Malmö har framhållit, att även om bestämmelsen

att bidragsförskott icke utginge med högre belopp än barnets fader enligt rättens

beslut eller avtal vore skyldig att utgiva till dess underhåll måste anses

naturlig med hänsyn till hjälpens karaktär av förskott, man dock måste fråga

sig, örn icke detta kunde komma att innebära, att barnafäderna — för att där
Bihang

till riksdagens protokoll 1037. 1 sami. Nr 276. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

med giva möjlighet till högsta bidragsförskott -— skulle visa sig villiga att

skriva högre underhållsbidrag än som motsvarade deras ekonomiska förmåga.

I fråga om förslaget rörande dyrortsgraderade bidragsförskott

har barnavårdsnämnden i Stockholm framhållit följande:

Dyrortsgradering borde uppenbarligen komma till stånd, om det skulle finnas

någon möjlighet för en moder att å en dyrort försörja sitt barn med bidragsförskottet

utan att behöva därjämte anlita fattigvården. Läte sig emellertid

en dylik gradering icke genomföras i fråga om såväl bidragsförskottens

storlek som de inkomstbelopp, till vilka de skulle stå i relation, syntes det

nämnden angelägnare, att de föreslagna högre inkomstgränserna bibehölles

än att bidragsförskotten utginge med förhöjda belopp. Det torde nämligen,

enligt nämndens mening, vara av större betydelse, att ett flertal mödrar på

denna väg erhölle någon hjälp, än att ett mindre antal barn finge ett högre

bidragsförskott.

Dyrortsgradering har vidare uttryckligen förordats av Stockholms stads

kammarkontor och drätselnämnd, stadsfullmäktige i Lidköping samt kommunalfullmäktige

i Jämshögs, Partille och Själevads kommuner.

Fattigvdrdsdirektören i Stockholm, stadsfullmäktige i Sundsvall samt

svenska fattigvårds- och barnavårds förbundet hava uttalat sig för dyrortsgradering

beträffande bidragsförskotten, örn sådan komme till stånd i fråga

örn folkpensionerna och barnbidragen.

Jämväl länsstyrelsen i Västerbottens län har framhållit sambandet med

dyrortsgraderingen av folkpensionerna samt förklarat, att även om lika starka

skäl för en dyrortsgradering icke förelåge, då det gällde bidragsförskotten, vore

det likväl obestridligt, att en tyngre försörjningsbörda åvilade barnförsörjare

på en dyrare än på en billigare ort, varför länsstyrelsen icke ville ställa

sig avvisande mot den ifrågasatta dyrortsgraderingen av bidragsförskotten.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har ställt sig betänksam lill

förslaget om dyrortsgradering under åberopande av de skäl, han anfört mot

dyrortsgradering av barnbidragen. Länsstyrelsen i Jönköpings län har uttalat

tveksamhet angående riktigheten och lämpligheten av den ifrågasatta

dyrortsgraderingen samt föreslagit liksom i fråga örn barnbidragen en

sådan lösning, att vederbörande kommuner skulle äga möjlighet att själva

meddela ett tillskott till bidragsförskottet, vilket tillskott, på sätt som örn

kommunala pensionstillskott vore stadgat, icke skulle vara att anse som fattigvård.

Barnavårdsnämnden i Lenhovda har uttalat betänkligheter mot det

rättvisa i en dyrortsgradering. Drätselkammaren i Boden har avstyrkt dyrortsgradering

icke minst ur synpunkten, att staden, som tillhörde högsta dyrortsgruppen,

vore omgiven av en intill stadsgränserna bebyggd landskommun,

som tillhörde lägsta dyrort, vilket med bestämdhet torde innebära, att staden

finge en icke önskvärd inflyttning av barnaföderskor eller mödrar till barn

utom äktenskap.

Befolkningskommissionen har tillstyrkt förnyat övervägande av möjligheterna

att meddela tillfällig, supplementär hjälp utan fattigvårds karaktär utöver

bidragsförskott eller i avvaktan på beslut därom. Anledning funnes näm
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

67

ligen att förmoda, att av olika skäl en sammanblandning av fattigvård och

bidragsförskott ej sällan eljest skulle bliva nödvändig. Därmed skulle den i

här ifrågavarande fall viktiga avgränsningen från fattigvården icke kunna

iakttagas.

Departementschefen.

Med hänsyn till den föreslagna lagstiftningens syfte synas barnbidragens

och bidragsförskottens normalbelopp böra så avpassas, att det allmänna genom

desamma helt utfyller vad som eljest skulle komma att brista i de för

barnets uppehälle och uppfostran nödvändiga ekonomiska tillgångarna. Vid

bestämmandet av beloppens storlek får emellertid ej förbises, att den föreslagna

lagstiftningen omfattar, med undantag beträffande de föräldralösa

barnen, sådana fall, då bidrag till barnets uppehälle i en eller annan form kan

påräknas från den ena av barnets föräldrar, nämligen modern. De av de

sakkunniga föreslagna beloppen synas mig hava blivit, under iakttagande av

de omständigheter, som sålunda äro av betydelse vid bestämmandet av deras

storlek, i stort sett väl avvägda.

Vad förut anförts äger emellertid tillämpning endast under den förutsättningen,

att dyrortsgradering av beloppen genomföres. I annat fall bliva beloppen

uppenbart för små å dyrorterna. Genom proposition nr 15 har för

årets riksdag framlagts förslag innefattande dyrortsgradering av folkpensionerna.

De skäl, som anförts för dyrortsgradering därutinnan, äga tillämpning

jämväl i fråga örn dyrortsgradering av nu ifrågavarande belopp. Vad

häremot anförts av styrelsen för svenska landskommunernas förbund synes

mig icke böra tillmätas någon större vikt. Jag vill i detta sammanhang erinra

örn, att i lagförslagen intagits bestämmelse av innehåll, att därest barn stadigvarande

vistas å ort, som tillhör billigare ortsgrupp än moderns eller den

arbetsoförmögnes mantalsskrivningsort, å detta barn belöpande belopp med

hänsyn därtill skall nedsättas.

Särskild kritik har riktats mot den föreslagna relativa nedsättningen av

beloppen vid större barnantal. Av kostnadsskäl låter det emellertid knappast

tänka sig, att samma belopp skulle utgå för varje barn som nu föreslås

för ett barn. En sänkning av det för ett barn föreslagna beloppet åter skulle

innebära fara för att fattigvård måste tillskjutas i det stora antalet fall, där

endast ett till hjälp berättigat barn finnes. Liknande betänkligheter skulle

visserligen icke möta mot att bestämma beloppet med hänsyn till det faktiska

förhållandet, huruvida barnet vårdas tillsammans med sina syskon. En

sådan anordning låter sig emellertid endast med svårighet genomföra i praktiken.

Av nu anförda skäl ansluter jag mig sålunda till de sakkunnigas förslag

i förevarande hänseende.

Förslaget örn högre barnbidrag för de föräldralösa barnen har icke vunnit

allmän anslutning. Det torde emellertid få anses motiverat därav, att dessa

barn för sitt uppehälle helt äro hänvisade till barnbidraget. De farhågor,

som i detta sammanhang uttalats för en allmän höjning av fosterlönerna,

kunna väl icke helt avvisas. Det bör emellertid uppmärksammas, att det ålig
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

ger barnavårdsnämnderna att vid utövandet av sin kontroll över fosterbarnsvården

i möjligaste mån tillse, att, därest fosterlönerna höjas, denna höjning

kommer barnen tillgodo genom förbättring i deras villkor.

Slutligen har den föreslagna begränsningen av bidragsförskotten till det

genom dom eller avtal bestämda beloppet klandrats i några yttranden. Det

kan icke förnekas, att i några dock sannolikt fåtaliga fall denna begränsning

kan nödvändiggöra tillskott från fattigvården. Begränsningen är emellertid

en nödvändig följd av hjälpverksamhetens konstruktion som ett förskotterande

av visst fastställt underhållsbidrag.

I fråga örn bidragsförskotten har den avvikelsen gjorts från sakkunnigförslaget,

att tillägg under barnets späda ålder föreslås skola utgå liksom beträffande

barnbidragen.

Då det uppenbarligen i åtskilliga fall kommer att inträffa, att tillskott

måste lämnas för att utfylla otillräckliga barnbidrag och bidragsförskott,

har jag i syfte att bereda kommunerna möjlighet att lämna tillskott utan

fattigvårds karaktär till barnbidrag och bidragsförskott låtit verkställa omarbetning

av lagen om kommunala pensionstillskott m. m.

Inkomstgränser och avdrag för inkomst.

De sakkunniga.

Enligt 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring var rätten till pensionstillägg

för barn på sådant sätt beroende av föräldrarnas inkomst, att från

det högsta barntillägget, 102 kronor, skulle dragas 6/io av det belopp, varmed

årsinkomsten översteg för man 425 kronor, för kvinna 400 kronor samt för

äkta makar 825 kronor. Den enligt 6 § lagen om folkpensionering utgående

tilläggspensionen till pensionsberättigad, vilkens årsinkomst ej uppgår

till 450 kronor, belöper sig till ett belopp av 250 kronor, minskat med 7/io av

vad den pensionsberättigades årsinkomst må överstiga 100 kronor.

De sakkunniga hava föreslagit, att inkomstgränsen för åtnjutande av oreducerat

barnbidrag skall sättas till, för änka 600 kronor samt för äkta makar

900 kronor. Enligt tilläggsförslaget rörande dyrortsgraderade barnbidrag

äro även nämnda belopp dyrortsgraderade.

Vid avvägandet av dessa belopp ha de sakkunniga utgått från arbetsför änkas

förhållanden, därvid de sakkunniga ansett, att en sådan änkas existensminimum

borde upptagas något högre än det belopp av 450 kronor, som

enligt lagen om folkpensionering gällde för rätt till tilläggspension utan hänsyn

till förekomsten av barn. Man borde nämligen enligt de sakkunnigas mening

beakta, att en sådan änka såväl i fråga om kläder som föda krävde

mera än en invalid eller åldrig person. Att för invalida änkor eller övriga

ensamstående invalida personer med minderåriga barn uppställa andra regler

i detta avseende än för arbetsföra änkor hava de sakkunniga ansett icke

vara görligt, då särskilt beträffande änkor det ofta vore omöjligt att draga

en bestämd gräns mellan arbetsföra och invalider.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Beträffande inkomstgränsen för äkta makar hava de sakkunniga erinrat

örn att enligt 1913 års pensionsförsäkringslag den övre inkomstgränsen för

erhållande av oavkortade barntillägg i det närmaste vore dubbelt så hög som

för en ensamstående person. En sådan regel hava de sakkunniga emellertid

icke ansett sig kunna förorda i fråga om barnbidragen, detta särskilt med

hänsyn till att den del av levnadskostnaderna, som utgjordes av hyra för bostad,

ingalunda behövde vara dubbelt så hög för två makar med minderåriga

barn som för en ensamstående person i samma ställning. Inkomstgränsen

har därför i detta fall ansetts böra sättas till 900 kronor.

Beträffande avdragsreglerna hava de sakkunniga framhållit, att dessa regler

i fråga om barnbidragen icke kunde såsom inom folkpensioneringen ha

någon betydelse för att främja intresset av sparande för ålderdomen men väl

för att påverka de arbetsföra änkornas eller hustrurnas intresse att genom

förvärvsarbete bereda de sina försörjning. Ur sistnämnda viktiga synpunkt

kunde förutnämnda enligt 6 § lagen om folkpensionering gällande avdragsregel

synas väl sträng, åtminstone beträffande lägre inkomster, och det kunde

ifrågasättas, huruvida icke en mildare avdragsregel i sådana fall borde

uppställas för barnbidragen. De sakkunniga hava likväl stannat vid att föreslå

en liknande avdragsregel, som den för tilläggspensioner gällande.

Härom hava de sakkunniga anfört:

Det kunde icke vara lämpligt, att olika avdragsregler gällde för de båda

understödsformerna, då ett betydande antal invalider med tilläggspensioner

även erhölle barntillägg. Det borde även bemärkas, att de inkomstbelopp,

som vid barnbidragens beräkning icke skulle verka minskande, vöre mångdubbelt

högre än motsvarande inkomstbelopp inom folkpensioneringen, och

de vore så pass stora, att de på landsbygden i allmänhet torde någorlunda

motsvara en arbetsför änkas existensminimum. De skäl, som kunde anföras

för vare sig en välvilligare avdragsregel eller för denna regel själv, kunde

därför knappast tillmätas giltighet beträffande inkomster, vilka mera avsevärt

överstege denna gräns. De sakkunniga föresloge alltså, att intill ett inkomstbelopp,

som med 300 kronor överstege 600 kronor för en änka och 900

kronor för äkta makar, sju tiondelar av inkomsten över nämnda gränser

skulle avdragas från barnbidragen och att för den del av inkomsten, som

överstege för en änka 900 och för äkta makar 1,200 kronor, barnbidraget

skulle minskas med inkomstens hela belopp. Genom denria^ ytterligare begränsning

åstadkommes, att barnbidrag icke komme att utgå till föräldrar,

då deras inkomster voxe jämförelsevis goda.

De omförmälda olika inkomstgränserna skola enligt tilläggsförslaget rörande

dyrortsgraderade barnbidrag jämväl dyrortsgraderas. Av följande tabell

framgå de av de sakkunniga föreslagna barnbidragsbeloppen i ortsgrupp 1

vid viss årsinkomst.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majis proposition nr 276.

Årsinkomst:

kronor

Barnbidragens

belopp, kro

n o r

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

6 barn

Ensamstående person:

0—600....................

240

420

600

720

840

960

700.........................

170

350

530

650

770

890

800..........................

100

280

460

580

700

820

900..........................

30

210

390

510

630

750

1,000.....................

—

110

290

410

530

650

1,100..........................

—

10

190

310

430

550

1,200..........................

—

—

90

210

330

450

1,300..........................

—

—

—

110

230

350

1,400..........................

—

—

—

10

130

250

1,500..................

—

—

—

_

30

150

1,600......................

—

—

—

—

50

Två makar:

0—900............

240

420

600

720

840

960

1,000..................

170

350

530

650

770

890

1.100................

100

280

460

580

700

820

1.200.................

30

210

390

510

630

750

1,300.................

—

110

290

410

530

650

1.400...............

—

10

190

310

430

550

1,500..................

—

—

90

210

330

450

1,^00......................

—

—

—

110

230

350

1,700......................

10

130

250

1,800...................

—

_

____

30

150

1,900....................

—

—

—

—

50

I fråga om bidragsförskotten hava de sakkunniga föreslagit inkomstgränserna

i stort sett 300 kronor högre än för barnbidragen. I fråga om äkta

makars inkomst är dock skillnaden vid dyrortsgradering icke fullt så stor.

Den högre inkomstgränsen har av de sakkunniga motiverats framför allt därmed,

att hänsyn tagits till det stora antalet kvinnliga yrkesutövare med lön

huvudsakligen i form av naturaförmåner, vilkas värde måste skattas till tämligen

högt belopp. Dessa kvinnor kunde vanligen icke ha barnet hos sig och

deras kontanta lön räckte icke till för att betala fosterlega för barnet. Värdet

av den föreslagna lagstiftningen skulle väsentligt minskas, om densamma

icke komme att omfatta denna kategori av hjälpbehövande mödrar. Ur principiell

synpunkt motiverades den högre inkomstgränsen för ogifta mödrar

och frånskilda hustrur därmed, att det för dessa icke vore fråga örn understöd

i egentlig mening utan örn ett förskott, som återkrävdes av den underhållsskyldige.

Avdragskvoten för högre inkomst hava de sakkunniga föreslagit till en

halv i stället för sju tiondelar för att förenkla uträkningen av bidragsförskotten.

Yttrandena.

De av de sakkunniga föreslagna inkomstgränserna för rätt till

barnbidrag lia i allmänhet icke föranlett anmärkningar i yttrandena.

Länsstyrelsen i Uppsala län har emellertid erinrat örn, att enligt de sakkunnigas

utredning nära 66 % av änkor med minderåriga barn hade en inkomst

av mindre än 600 kronor och således redan med ett oförsörjt barn

bleve berättigade till barnbidrag, samt har härom anfört:

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

De gjorda beräkningarna framkallade stor tvekan, huruvida det verkligen

kunde vara riktigt, att en så betydande del av änkorna vore i behov av bidrag

av allmänna medel, eller örn man icke här hade att befara en mindre lycklig

utsträckning av den offentliga understödsverksamheten till grupper, som hittills

rett sig med egna krafter. Det måste också erinras, att den nu nämnda

inkomstberäkningen icke vore densamma som av de sakkunniga föresloges

i enlighet med de i folkpensioneringslagen angivna grunderna. Huru dessa

grunder, som vore konstruerade för åldringar och invalider, men icke tor

arbetsföra, skulle komma att falla ut vid tillämpningen av inkomstgranserna

för arbetsföra änkor, som sökte barnbidrag, kunde knappast beräknas.

Möjligen skulle man kunna antaga, att pensionsnämnderna bleve mera benägna

än beskattningsmyndigheterna att beräkna änkornas inkomst lågt och

att understödsklientelet således enligt förslaget skulle komma att fa större

omfattning än den statistiska utredningen angåve. Betänkligheterna mot

en så vidsträckt understödsverksamhet växte då i styrka.

Fattigvårdsstyrelsen i Norrköping, vars yttrande åberopats av stadsfullmäktige

därstädes, har med instämmande av länsstyrelsen i Östergötlands

lån önskat en ändrad proportion mellan de för olika inkomstgrupper föreslagna

bidragen till förmån för de sämst ställda. Fattigvårdsstyrelsen har

därvid särskilt tänkt på fall, då en änka hade flera barn i sådan ålder, att

modern kanske helt måste ägna sig åt deras vård. Det vore knappast rättvist,

att en sådan moder icke skulle få större barnbidrag än en moder med

samma antal barn, vilken vore i stånd att förtjäna 600 kronor örn året, därför

att barnen vore äldre och ej i samma grad som i det förra fallet behövde

ständig tillsyn.

Stadsfullmäktige i Kungsbacka ha påpekat, att på grund av naturaförmånernas

ofta låga värdesättning i synnerhet på landsbygden det vore troligt,

att bidrag bomme att sökas av personer, som för närvarande utan större olägenhet

fostrade sina barn utan bidrag från stat eller kommun.

Barnavårdsnämnden i Luleå samt kommunalfullmäktige i Kisa och Slätthögs

kommuner lia uttalat sig för en sänkning av inkomstgränserna med 150

kronor.

Kommunalnämnden i Flen har ansett de föreslagna inkomstgränserna vara

beräknade i knappaste laget.

Reglerna rörande avdrag för änkas inkomstha rönt kritik i några

yttranden. Medicinalstyrelsen har påpekat, att nämnda regler visserligen

vore lindrigare än folkpensioneringslagens men avsevärt strängare än motsvarande

danska lags. För att moderns intresse av att söka genom eget arbete

öka sin möjlighet att sörja för barnen icke skulle avtrubbas eller helt

bortfalla syntes det styrelsen vara önskvärt, att dessa regler ytterligare lindrades.

Statskontoret bar anmärkt, att avdragen avpassats på sådant sätt, att summan

av årsinkomst och barnbidrag är konstant beträffande ensamstående

person från en årsinkomst av 900 kronor och i Iråga örn äkta makar från en

årsinkomst av 1,200 kronor intill den högsta årsinkomst, som kan vara förenad

med barntillägg. Stockholms stads statistiska kontor har gjort en till

sin innebörd likartad anmärkning samt erinrat örn alt nu påtalade förhål
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj-.ts proposition nr 276.

lande är ägnat att motverka förslagets syfte, emedan det måste anses som

en viktig synpunkt, att avdragsreglerna påverka änkornas intresse att genom

förvärvsarbete bereda sina barn förbättrad försörjning. I samma riktning

hava även stadsfullmäktige i Sundbyberg uttalat sig.

Stadsfullmäktige i Malmö ha förklarat sig dela barnavårdsnämndens i

staden mening, att det kunde ifrågasättas, huruvida de föreslagna avdragsreglerna

skänkte erforderlig trygghet för bibehållande av den enskildes intresse

av att kunna på egen hand försörja sig och de sina.

De av de sakkunniga föreslagna inkomstgränserna för rätt till

bidragsförskott och avdragen för inkomst ha i allmänhet

icke föranlett erinringar i yttrandena.

De sakkunnigas ståndpunkt att göra rätten till bidragsförskott beroende

av moderns ekonomiska ställning har klandrats endast av majoriteten i Stockholms

stads drätselnämnd, som därutinnan framhållit:

I likhet med de sakkunniga finner nämnden det följdriktigt, att hjälpen

icke erhåller karaktär av fattigvård. De sakkunniga hava emellertid vid

förslagets utformande icke fasthållit denna princip, som vid en konsekvent

tillämpning leder till att bidragsförskott skall utgå lika till alla ifrågakommande

barn, oavsett moderns inkomst eller ekonomiska ställning i övrigt. De

hava tvärtom gjort en sådan inskränkning i principens tillämpning, att bidragsförskott

icke skall utgå, då modern är i stånd att ensam försörja barnet.

Förslagställarna hava synbarligen funnit delta innebära ett avsteg från den

av dem själva uppställda principen och för att komma förbi denna svårighet

föreslagit normer för behovets konstaterande. Uppenbart är emellertid,

att en individuell och en normaliserad behovsprövning icke företer någon skillnad

i sak. Man tvingas därför att karakterisera de föreslagna bidragsförskotten,

med den utformning förslaget givits, såsom i realiteten en efter taxa

utgående fattigvård.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anmärkt, att den föreslagna inkomstberäkningen

komme att avsevärt verka ojämnt.

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i sjunde distriktet samt barnavårdsnämnderna

i Uppsala och Linköping hava ifrågasatt riktigheten av att

inkomstgränsen för rätt till bidragsförskott sättes högre än för rätt till barnbidrag.

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten har därvid erinrat örn att

det kunde länkas, att en moder under samma tid vore berättigad till såväl

barnbidrag som bidragsförskott. Barnavårdsnämnderna i Uppsala och Linköping

hava framhållit möjligheten, att denna anordning kunde medföra

minskat intresse för en ogift moder att ingå äktenskap med barnets fader.

Om fadern bleve arbetsoförmögen skulle nämligen barnbidrag utgå, om föräldrarna

vore gifta, men modern erhålla bidragsförskott, om äktenskap icke

ingåtts. Å andra sidan har majoriteten inom stadsfullmäktige i Hudiksvall

föreslagit, att inkomstgränsen för rätt till barnbidrag skulle höjas till samma

belopp som den för rätten till bidragsförskott föreslagna. Stadsfullmäktige

i Lidköping hava hemställt, att de för rätt till bidragsförskott föreslagna

inkomstgränserna måtte höjas med 100 kronor, samt kommunalfullmäktige i

Ovansjö kommun, att motsvarande inkomstgränser för äkta makar måtte

höjas med 200 kronor. Barnavårdsnämnden i Jämshögs kommun har ansett,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

73

att det belopp, varmed makarnas inkomst skulle höjas vid förekomsten av

barn, som icke vore berättigade till barnbidrag, borde sättas högre än till föreslagna

100 kronor.

I fråga om reglerna för avdrag av inkomst har Stockholms stads statistiska

kontor anfört, bland annat:

Örn Pn betecknar det högsta bidragsförskottet för en moder med 2 eller

flera barn, kommer en inkomstökning inom gränserna

1,200 kronor och Pn + 930 kronor

att helt avdragas från bidragsförskottet. Om modern erhåller en ytterligare

arbetsinkomst inom dessa gränser, medför detta ingen ökning av hennes sammanlagda

inkomst, d. v. s. bidragsförskott + övriga inkomster. Avdragsreglerna

för gifta personer utan dyrortsgruppering eller i ortsgrupp 1 äro desamma

som i redan behandlade fall med den skillnad, att den kritiska inkomstgräns,

ovanför vilken inkomstökningen helt avdrages från barnbidraget,

ligger 300 kronor högre.

Vad sålunda sagts om inkomstökning gällde givetvis även analogt om inkomstminskning.

De påtalade olägenheterna framträdde ännu mera vid dyrortsgradering.

Det torde alltså vara uppenbart, att de föreslagna avdragsreglerna

vöre mindre ändamålsenliga och innebure vissa risker för verkningar i

motsatt riktning mot den åsyftade samt att det givetvis vore möjligt att

konstruera avdragsregler, vilka stöde helt i överensstämmelse med den föreslagna

lagstiftningens mening och vore befriade från de ovan påpekade

riskerna.

En anmärkning av liknande innebörd har framställts av befolkningskommissionen.

Jämväl Överståthållarämbetet samt fattigvårdsdirektören och fattigvårdsnämnden

i Stockholm hava betonat, att avdragsreglerna under vissa

förhållanden ledde till det resultatet, att moderns intresse av att genom eget

arbete skaffa sig inkomst motverkades.

Departementschefen.

Vad först angår reglerna för avdrag av inkomst, synas de anmärkningar,

som framställts mot förslaget i denna del av statskontoret samt Stockholms

stads statistiska kontor, böra beaktas.

Till belysande av de påpekade mindre lyckliga verkningarna av den av

de sakkunniga föreslagna avdragsregeln hava tabeller uppgjorts, avseende

barnbidrag och bidragsförskott i ortsgrupperna 1 och 3. Tabellerna, vilka

betecknats med nr 1—4, hava intagits i särskild bilaga (Bilaga A), som fogats

vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Av tabell 1 framgår exempelvis, att i ortsgrupp 1 för en änka med tre barn

och årsinkomsten 600 kronor summan av inkomst och barnbidrag utgör 1,200

kronor. Örn hennes inkomst ökas till 900 kronor, utgör summan av inkomst

och barnbidrag 1,290 kronor. Örn hennes inkomst ytterligare ökas till exempelvis

1,200 kronor, utgör summan av inkomst och barnbidrag fortfarande

1,290 kronor. Örn änkan vid en årsinkomst av 900 kronor har möjlighet

att erhålla ett arbete, som inbringar exempelvis 300 kronor örn året, har

hon således intet direkt ekonomiskt intresse av att åtaga sig detta arbete.

Tabell 3 utvisar bland annat, att i ortsgrupp 1 moder med tre barn

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

och årsinkomsten 900 kronor erhåller i bidragsförskott 600 kronor om året.

Summan av inkomst och bidragsförskott utgör alltså 1,500 kronor. Om hennes

inkomst ökas till 1,200 kronor, minskas bidragsförskottet till 450 kronor,

varför summan av inkomst och bidragsförskott utgör 1,650 kronor. Örn hennes

inkomst ytterligare ökas till exempelvis 1,500 kronor, minskas det ursprungliga

bidragsförskottet till 150 kronor. Summan av inkomst och bidragsförskott

utgör alltså fortfarande 1,650 kronor. Om modern vid en

årsinkomst av 1,200 kronor har möjlighet att erhålla ett arbete, som inbringar

exempelvis 300 kronor örn året, har hon sålunda intet direkt ekonomiskt

intresse att åtaga sig detta arbete.

Olägenheter av detta slag synas emellertid kunna avhjälpas, om avdragsregeln

i överensstämmelse med vad som gäller för rätt till tilläggspension

får sådan formulering, att viss kvot av den inkomst, som överstiger en bestämd

minimigräns, avdrages. Denna kvot torde kunna bibehållas vid av

de sakkunniga beträffande barnbidrag föreslagna sju tiondelar.

I yttrandena har även ifrågasatts riktigheten av att konstruera olika inkomstgränser

för rätten till barnbidrag och bidragsförskott. En jämförelse

mellan de vid olika inkomstgränser utgående barnbidragens respektive bidragsförskottens

belopp utvisar även, att på grund av denna olikhet vissa

mindre lyckliga resultat uppstå. I detta avseende kan hänvisas till tvenne

tabeller, avseende ortsgrupperna 1 och 3, vilka tabeller -—- betecknade nr 5

och 6 — intagits i förutnämnda Bilaga A.

Av tabell 5 framgår, att i ortsgrupp 1 för en moder med ett utomäktenskapligt

barn och 900 kronor i årsinkomst bidragsförskottet utgör 240 kronor,

medan en änka med ett barn och 900 kronor i årsinkomst erhåller

blott 30 kronor i barnbidrag. Vid 1,200 kronors årsinkomst erhåller en

änka med tre barn 90 kronor och en moder med tre utomäktenskapliga

barn 450 kronor. Vid 1,200 kronors årsinkomst är bidragsförskottet för en

moder med två utomäktenskapliga barn större än barnbidraget för en änka

med fyra barn. De påtalade olägenheterna äro lika stora i högre ortsgrupper.

På grund av nu angivna förhållanden föreslår jag den avvikelsen från

de sakkunnigas förslag, att inkomstgränserna bestämmas till samma belopp

för såväl barnbidrag som bidragsförskott. För att tillgodose de kvinnliga

yrkesutövare, vilkas avlöningsförhållanden åberopats av de sakkunniga såsom

skäl för den högre inkomstgränsen i fråga om bidragsförskotten, föreslår

jag, såsom i specialmotiveringen närmare skall angivas, särskilda regler

för beräknande av värdet av naturaförmåner. I nu nämnda syfte föreslås

jämväl bestämmande av inkomstgränserna för ogift person i dyrortsgrupp

2 till 800 kronor och i dyrortsgrupp 3 till 1,000 kronor.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har jag låtit omarbeta de

sakkunnigas förslag.

Till jämförelse mellan de belopp, som utgå enligt departementsförslaget

(A), de sakkunnigas förslag till lag om barnbidrag (B) och de sakkunnigas

förslag till lag örn förskottering av underhållsbidrag till barn (C) hava utarbetats

tabeller, avseende ortsgrupperna 1 och 3, vilka tabeller — betecknade

nr 7 och 8 — intagits i Bilaga A.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

75

Verksamhetens organisation.

De sakkunniga.

Barnbidragen hava de sakkunniga föreslagit skola handhavas av pensionsstyrelsen

och pensionsnämnderna med biträde av styrelsens ombud. De

sakkunniga hava ansett det uteslutet ur saväl ekonomiska som organisatoriska

synpunkter att skapa en ny organisation för ändamålet. Vid valet av pensionsstyrelsen

och pensionsnämnderna har framför allt den omständigheten

varit avgörande för de sakkunniga, att reglerna för barnbidrags utgående

utformats i anslutning till bestämmelserna om folkpensionering, särskilt ifråga

örn uppskattningen av de sökandes inkomster. Möjligheten att som kommunalt

organ anlita barnavårdsnämnderna eller att skapa någon form av

arbetsgemenskap mellan dessa och pensionsnämnderna har även övei vägts av

de sakkunniga. Det kunde visserligen synas önskvärt att för barnbidragsverksamheten

anlita den speciella sakkunskap, som funnes representerad

hos barnavårdsnämnderna, men de sakkunniga hava likväl ansett detta icke

erforderligt med hänsyn till den utformning, som de föreslagna bestämmelserna

erhållit. De sakkunniga hava funnit pensionsnämnderna vara väl skickade

att handhava verksamheten, och den enda mera vägande invändning,

som enligt de sakkunnigas mening kunde riktas mot en sadan anordning,

nämligen att det ofta förflöte ganska lång tid mellan pensionsnämndernas

sammanträden, borde lämpligen kunna undanröjas genom en ändring i för

dem gällande instruktion. Därtill komme, att denna olägenhet i väsentlig

mån kunde motverkas genom den i förslaget förutsatta möjligheten till kommunal

förskottering av barnbidrag.

Vid avgörandet av frågan örn lämpligt organ för förskotteringen av

underhållsbidrag hava de sakkunniga till en början avvisat tanken på

fattigvårdsstyrelserna på grund av nödvändigheten att klart särskilja förskotteringsverksamheten

från fattigvården. Det läge däremot enligt de sakkunnigas

mening nära till hands att låta pensionsnämnderna få hand örn

verksamheten, enär förskotteringen byggde på ett bidragssystem, som hade

åtskilliga beröringspunkter med folkpensioneringen. Denna lösning innebure

bland annat den fördelen, att förskotteringens karaktär av ett slags pensionering,

skild från fattigvården, tydligt markerades. Inom pensionsnämnderna

vore man därjämte van vid den inkomstberäkning, som bleve nödvändig

för bidragsförskottens bestämmande.

Då de sakkunniga likväl ansett övervägande skäl tala för att anförtro verksamheten

åt barnavårdsnämnderna, hava de motiverat sin ståndpunkt med

att dessa nämnder handhade uppsikten över de utomäktenskapliga barnen

och på grund härav vore väl förtrogna med dessa barns levnadsförhållanden.

De undersökningar rörande barnets och föräldrarnas förhållanden, som bleve

erforderliga för prövning av ansökan örn bidragsförskott, syntes därför,

örn förskotteringen anförtroddes barnavårdsnämnderna, i regel icke behöva

bliva alltför betungande. Som stöd för sitt förslag hava de sakkunniga vidare

erinrat örn alt nämnderna redan nu vöre viii insatta i den indrivnings
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

verksamhet, som förslaget pålade dem, varjämte nämnderna i barnavårdsmännen

hade en kår av funktionärer, som åtminstone i större kommuner

torde vara väl lämpad för de nya uppgifter förskotteringen komme att medföra.

Yttrandena.

Mot den av de sakkunniga föreslagna organisationen av barnbidragsverksamheten

hava starka gensagor framställts i ett flertal yttranden.

V ad först angår handhavandet av barnbid r ags ver ksamhet

e n har pensionsstyreisen funnit det vara uppenbart, att i den mån understödsklientelet,

såsom i stor utsträckning bleve fallet, komme att utgöras

av arbetsföra personer, det i samma mån fordrade lokal tillsyn och kontroll

i en långt högre grad än ett klientel, som utgjordes av invalider och åldringar.

En dylik effektivare tillsyn och kontroll kunde näppeligen, åtminstone

när det gällde större kommuner, utövas av pensionsnämnd. utan borde

tillkomma kommunal myndighet med egen medelsförvaltning och möjlighet

att för ändamålet anlita särskilda tjänstemän.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har anfört, bland annat:

Till en början ville inspektören vända sig mot den schablonmässiga uppskattning

av vederbörandes inkomst, som pensionsnämnderna vore nödsakade

att företaga i brist på personal, som kunde verkställa ingående undersökningar

i varje understödsfall. En styrka i understödsverksamheten sådan den hittills

bedrivits i kommunerna hade varit den individuella prövning, som företagits

i varje fall, och den hjälp, som i enlighet härmed meddelats. Genom det nu

föreslagna förfarandet skulle detta upphöra. Men ej nog härmed. Det torde

vara fullständigt uteslutet, att pensionsnämnderna skulle i tillfyllestgörande

grad kunna följa de en gång uppkomna understödsfallen. De sakkunniga förutsatte

tydligen även detta, då de i 6 § föreskreve plikt för föräldrar eller förmyndare

att, örn de ekonomiska förhållandena väsentligt förbättrades, utan

oskäligt dröjsmål anmäla detta hos vederbörande pensionsnämndsordförande.

Erfarenheten från understödsverksamheten ute i kommunerna torde

ganska tydligt ha givit vid handen, att något pålitligt meddelande från de understöddas

sida icke vore att förvänta i detta avseende. Ovissheten örn vad

som menades med att de »ekonomiska förhållandena väsentligen förbättras»

torde också medföra, att dylika uppgifter icke kunde förväntas inkomma. Den

enda möjligheten att följa fallen torde vara, att en fortlöpande tillsyn utövades.

Den föreslagna organisationen funne inspektören icke vara lycklig och

icke heller i stånd att — åtminstone icke utan utbyggnad med åtföljande organisationskostnader

—- utöva den tillsyn, vilken förut omnämnts vara både

befogad och nödvändig. Skulle den föreslagna reformen genomföras, ansåge

inspektören, att barnavårdsnämnden borde anlitas såsom verkställande orgam

Även fattigvårdsstyrelsen kunde komma ifråga, men då verksamheten

avsåge barn och då nämnden i många fall ändå torde komma i beröring med

de barn, som tilldelades barnbidrag, talade alla skäl för att denna myndighet

finge hand om uppgiften. De sakkunniga förutsatte också enligt 11 § att, örn

särskilda skäl förelåge, pensionsstyrelsen finge föreskriva, att utbetalning av

barnbidrag skulle ske till barnavårdsnämnderna eller annan med skyldighet

att utlämna dessa i den ordning, som prövades vara för barnet mest gagneligt.

Av motiven framginge ej, huruvida barnavårdsnämnd, örn den enligt

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

77

nämnda paragraf medgåves rätt att uppbära barnbidrag, kunde förfara därmed

t. ex. på sådant sätt, att bostadshyra erlades, matanvisningar och kläder

anskaffades och i övrigt ordnades så att bidraget huvudsakligen komme föräldrarna

och barnen till godo in natura, då föräldrarna visade sig sakna förmåga

att handha kontanter men ändock icke ansåges olämpliga att vårda

barnen. Vidare behövdes i stor utsträckning lämnas råd och hjälp till föräldrar

vid barnens fostran och utbildning. Hela systemet med tillsyn och

rådgivning i alla dess många detaljer läte sig mycket lättare genomföra och

mottoges med större förståelse, om det utövades av det kommunala organ,

som medverkat till barnbidragets beviljande. Inspektören finge därför bestämt

tillstyrka, att barnavårdsnämnden bleve organ för den ifrågasatta verksamheten.

Den förskottering av barnbidrag, som i avvaktan på pensionsstyrelsens

beslut förutsattes, skulle även kunna verkställas genom barnavårdsnämnden.

Stadsfullmäktige i Stockholm ha biträtt av barnavårdsnämnden, fattigvårdsnämnden

och drätselnämnden uttalad uppfattning, att barnavårdsnämnderna

i stället för pensionsnämnderna borde anförtros den nya verksamheten.

Det huvudsakliga skälet har för dessa myndigheter varit, att den

fortlöpande kontroll, som nu utövades av fattigvårdsstyrelse respektive barnavårdsnämnd

över såväl understödens behövlighet och användning som

barnens vård, helt bortfölle, om verksamheten skulle handhavas av pensionsnämnderna.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Kalmar län ha — för undvikande

av splittring i den sociala hjälpverksamheten — föreslagit, att barnavårdsnämnderna

måtte få handhava barnbidragen.

Länsstyrelsen i Stockholms län har ansett barnavårdsnämnderna på grund

av arten av deras verksamhet vara de organ, som hade bästa möjlighet och

förmåga att tillse, att den föreslagna hjälpformen fyllde sitt syfte. Barnavårdsnämnderna

borde därvid tillerkännas befogenhet att avgöra, huruvida

understöden skulle utgivas kontant eller in natura.

Stadsfullmäktige i Göteborg, Malmö, örebro, Karlskrona, Sölvesborg och

Avesta ha jämväl förordat barnavårdsnämnderna som organ för barnbidragsverksamheten.

De kommunala myndigheterna i Malmö och Örebro, vilkas

uppfattning i förevarande avseende biträtts av stadsfullmäktige i nämnda städer,

lia framför allt betonat, att barnavårdsnämnderna på grund av sin organisation

vore mera lämpade än pensionsnämnderna för den fortlöpande kontrollen

över försörjarens och barnens inkomster samt bidragens användning.

Barnavårdsnämnden i Göteborg har framhållit, bland annat:

Pensionsnämnderna kunde icke äga den ingående kännedom örn ifrågavarande

personers ekonomiska ställning och övriga å barnbidragets beviljande

och storlek inverkande faktorer, som erfordrades, utan måste därför

antingen själva genom undersökning vid besök i hemmen eller genom inhämtande

av de upplysningar, som hos olika myndigheter eller i ett centralregister

stöde att vinna, erhålla kunskap och bilda sig ett omdöme örn vederbörandes

förhållanden. Detta medförde olägenheter i första fallet för de hjälpbehövande,

vilka på det sättet besvärades av flera myndigheter, i senare fallet för

pensionsnämnderna, vilka finge fatta sina beslut grundade på andrahandsuppgifter.

Att uppdraga åt barnavårdsnämnderna att handlägga hithörande

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

ärenden syntes barnavårdsnämnden däremot kunna ske utan några olägenheter

och utan några större organisationsändringar. Barnavårdsnämndernas

nuvarande uppgifter kunde enligt nämndens mening sägas på ett mycket intimt

sätt hänga samman med ifrågavarande ärenden icke blott på det sätt, att

de gällde understödsfrågor av liknande beskaffenhet, utan ock därigenom

att de ofta komme att gälla samma klientel. Enligt 2 § lagen örn samhällets

barnavård ålades barnavårdsnämnden att med uppmärksamhet följa de

inom kommunen rådande förhållandena i avseende å barns vård och uppfostran.

Det syntes nämnden uppenbart, att just handläggandet av barnbidragsärendena

skulle bliva ett synnerligen kraftigt hjälpmedel för barnavårdsnämnderna

vid fullgörandet av denna uppgift, då nämnderna därigenom helt

osökt komme i beröring med det stora flertalet behövande barn inom kommunen.

Barnavårdsnämnden i Karlskrona har påpekat, att barnavårdsnämnderna

vore lämpligare som organ för den nya verksamheten än pensionsnämnderna,

bl. a. med hänsyn till de åtminstone i större kommuner befintliga

barnavårdsbyråerna, av vilka de flesta hade egen kassarörelse.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län, som uttalat sympatier för att åt barnavårdsnämnderna

överlåta mesta möjliga av ifrågavarande ärenden, varigenom

större garanti för sakkunnig och enhetlig behandling syntes vara att förvänta,

har erinrat om att pensionsnämnderna i regel på grund av saknad av fast

anställda tjänstemän icke torde vara fullt rustade för den betydande utvidgning

av deras arbete, som ärenden rörande barnbidrag givetvis skulle medföra.

Stadsfullmäktige i Gävle lia med instämmande av länsstyrelsen i Gävleborgs

län bl. a. påpekat den enligt fullmäktiges mening mindre tilltalande

konsekvensen av de sakkunnigas förslag, att frågan om bidrag åt de föräldralösa

barnen, som hittills tillhört barnavårdsnämndernas verksamhet,

överflyttades till den för uppgiften åtminstone för närvarande sämre rustade

pensionsnämnden. Därest det skulle anses mindre lämpligt att från pensionsnämnderna

överföra barnbidragen för barn till arbetsoförmögen, vilka

bidrag hade sin motsvarighet i nu utgående pensionstillägg för barn,

skulle problemet kunna lösas så, att dessa bidrag bibehöllos hos pensionsnämnderna,

medan övriga bidrag — för änkors barn och föräldralösa barn

— skulle handhavas av barnavårdsnämnderna.

Svenska stadsförbundets styrelse har yttrat, bland annat:

Gällde det endast att räkna ut beloppen och besluta dem, läge ju pensionsnämnderna

närmast till, när såsom i förslaget bidragsgrunderna avpassats

efter för folkförsäkringen gällande principer. Men ville man för alla fall nå

effektiva resultat av bidragsverksamheten, torde man icke kunna stanna med

detta. Redan tanken att beloppens avpassande efter inträffade ändringar i

inkomstförhållandena skulle vara beroende av barnens målsmän av ena eller

andra slaget och icke av det utbetalande organets kontroll syntes orimlig. Men

vida betänkligare syntes vara, att någon tillsyn över barnen och de förhållanden,

under vilka de levde, svårligen kunde väntas ifrågakomma från pensionsnämndernas

sida. Särskilt i fall, där mödrar och barn vistades på olika

orter, torde det vara nödvändigt att tillse, alt medlen komme till avsedd användning.

En understödsform med enbart penningutbetalning utan någon

personlig omvårdnad av barnen syntes innebära en halvmesyr. Men med

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 276.

79

den organisation av understödsväsendet, man ännu finge räkna med, syntes

det naturliga vara, att barnavårdsnämnderna finge taga hand örn barnbidragsverksamheten,

ehuru detta innebure en utvidgning av dessas verksamhetsområde.

Befolkningskommissionen, som erinrat örn att kommissionen föreslagit, att

barnavårdsnämnderna skulle handhava vissa uppgifter beträffande hjälp till

nödställda mödrar, har ansett det önskvärt och lämpligt, att de frågor, som

berörde barnavården liksom den därmed sammanhängande mödravården,

kunde omhänderhavas av en och samma kommunala nämnd.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett skäl tala för att förlägga prövningen

av barnbidragen till barnavårdsnämnderna men framhållit, att frågan om

lämpligaste organ för barnbidragen, bidragsförskotten samt den av befolkningskommissionen

föreslagna mödrahjälpen borde underkastas mera ingående

övervägande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anslutit sig till tanken, att

pensionsnämnderna skulle handhava verksamheten, samt därvid särskilt

gentemot vissa erinringar örn behövligheten av efterkontroll av barnbidragsfallen

påpekat, att pensionsnämnderna hade att utöva efterkontroll i fråga örn

ändrade inkomster fördem, som åtnjöte folkpension eller tilläggspension. Länsstyrelsen

har emellertid ansett sig böra föreslå, att möjlighet i lagen bereddes

kommun, att, där så efter prövning av Kungl. Maj:t funnes lämpligt, låta

handläggningen av ärenden örn barnbidrag överflyttas från pensionsnämnd

till barnavårdsnämnd, med bibehållande i övrigt av den ordning för ärendenas

behandling, som i 27—34 §§ i lagen om folkpensionering stadgas.

Förespråkare lia ej heller saknats för fattigvårdsstyrelserna som organ för

verksamheten. Fattigvårdsstyrelsen i Jönköping har salunda funnit fattigvårdsstyrelserna

uppenbart bättre skickade än pensionsnämnderna att handlägga

ifrågavarande ärenden.

Fattigvårdsstyrelsen i Göteborg har kritiserat den föreslagna organisationen

framförallt för dess bristande snabbhet samt anfört:

Visserligen hade som motvikt mot denna olägenhet förutsatts möjlighet till

kommunal förskottering av bidragen. Oftast skulle det emellertid ankomma

på fattigvården att snabbt ingripa till hjälp vid ett t. ex. genom försörjarens

död plötsligt uppkommet understödsbehov i avvaktan på barnbidragsansökningens

slutliga avgörande. Då det avsåges att genom barnbidragen befria

barnen från att behöva anlita fattigvården, vore det enligt styrelsens mening

en otillfredsställande ordning, att på grund av långsamheten i handläggningen

av barnbidragen fattigvården ganska ofta nödgades träda till i begynnelsen.

Den med hänsyn till kravet på snabbhet effektivaste ordningen vore,

att en och samma kommunala myndighet hade att upptaga ansökning örn

barnbidrag och träffa slutligt avgörande. Den föreslagna organisationen med

pensionsstyrelsen som central beslutande myndighet kunde emellertid enligt

styrelsens åsikt anses motiverad därav, att staten skulle svara för tre fjärdedelar

av kostnaderna för barnbidragen, varjämte största möjliga garanti för

en enhetlig behandling av ärendena vore förenad med en sådan ordning

samt barnbidragen tillika finge en förstärkt karaktär av pension med det

större sociala värde, som vore förenat därmed. Denna huvuddetalj i organisationen

borde därför, enligt styrelsens mening, kunna godtagas även från

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majis proposition nr 276.

kommunal synpunkt, under villkor att möjlighet skapades för pensionsstyrelsen

till en snabbare handläggning av barnbidragsäiendena än den, som

nu gällde beträffande pensionsärendena. Som kommunalt organ för ärendena

rörande barnbidrag ansåge styrelsen, att fattigvårdsstyrelsen vore lämpligast.

De utredningar det här vore fråga om hänförde sig nämligen uteslutande

till rent ekonomiska förhållanden, varjämte fattigvårdsstyrelsen

hade en organisation, som bäst lämpade sig för dylika utredningar. Härtill

vore att beakta, att i ett stort antal fall förhållandet komme att vara det,

att, då ansökan örn barnbidrag kunde ifrågakomma, fattigvårdsunderstöd i

fallet redan lämnats dessförinnan eller måste lämnas i avvaktan på barnbidragsansökningens

slutliga handläggning hos pensionsstyrelsen, vadan fattigvårdsstyrelsen

i dessa ärenden ändock måste göra samma utredningar,

som komme i fråga i samband med barnbidragsansökningar i fallen. Därjämte

tillkomme det ävenledes viktiga förhållandet, att fattigvården, även

sedan barnbidrag börjat utlämnas, komme att i ett stort antal fall behöva

lämna understöd till familjer, till vilka hörde barn, som erhölle barnbidrag.

Fattigvårdsstyrelsen vore även ur praktisk-organisatorisk synpunkt närmast

till att handhava den efterkontroll av barnbidragen, vilken med hänsyn till

änkornas från tid till tid ofta mycket växlande inkomster vore nödvändig.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har funnit vissa skäl tala

för barnavårdsnämnden såsom det lämpligaste organet för den föreslagna

hjälpverksamheten men bar å andra sidan som sin åsikt uttalat, att barnavårdsnämnden

icke borde belastas med nya tidskrävande uppgifter, framför

allt icke av understödsnatur, helst som dess uppgifter under de senare åren

genom ny lagstiftning väsentligt utökats. Emellertid har förbundet framhållit,

att ett intimt samarbete måste äga rum mellan pensionsnämnden och

barnavårdsnämnden, ett samarbete, som borde underlättas genom ett stadgande

i själva lagtexten. Enligt förbundets åsikt kunde måhända samarbetet

mellan de båda nämnderna lämpligast åstadkommas genom att en ledamot

av barnavårdsnämnden deltoge i pensionsnämndens behandling av ärenden

rörande barnbidi-ag, genom gemensamma tjänstemän eller dylikt.

Bestämmelser örn samarbete mellan olika kommunala

myndigheter med hänsyn till barnbidragen ha efterlysts även i åtskilliga

andra yttranden. Sålunda har fattigvårds- och barnavärdskonsulenten

i andra distriktet föreslagit, att ordföranden i barnavårdsnämnden skulle

vara berättigad, att, då pensionsnämnd behandlade ärende rörande barnbidrag,

närvara och få sin mening antecknad till protokollet. Fattigvårdsnåmnden,

fattigvårdsdirektören och barnavårdsnämnden i Stockholm ha förordat

samarbete mellan barnavårdsnämnden och pensionsnämnden, vilket

samarbete enligt fattigvårdsnämndens mening för Stockholms del borde erhålla

den formen, att pensionsnämnden finge anlita barnavårdsnämndens

tjänstemän för utrednings- och kontrolluppgifter samt för tillsynen å bidragens

användning, medan barnavårdsnämnden föreslagit, att underrättelse

skulle givas barnavårdsnämnd om varje fall, där barnbidrag söktes eller

beviljades. Länsstyrelsen i Uppsala län och barnavårdsnämnden i Uppsala

ha föreslagit, att en representant för barnavårdsnämnden skulle vara ledamot

av pensionsnämnden.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Länsstyrelsen i Östergötlands lån liksom stadsfullmäktige och fattigvårdsstyrelsen

i Norrköping ha funnit samarbete böra äga rum mellan pensionsnämnden

och fattigvårdens organ, medan barnavårdsnämnden i Linköping

ansett, att barnavårdsnämnden och pensionsnämnden å ena sidan borde

samarbeta med fattigvårdsstyrelsen å andra sidan.

Barnavårdsnämnden i Lund, vars yttrande biträtts av stadsfullmäktige

därstädes, har ansett, att samarbete mellan pensionsnämnd och barnavårdsnämnd

borde göras obligatoriskt, exempelvis på det sätt. att det föreskreves,

att pensionsnämnden skulle inhämta barnavårdsnämndens yttrande i varje

särskilt fall, innan beslut om barnbidrags utgående fattades.

Pensionsnämnden i örebro har med instämmande av stadsfullmäktige

därstädes ifrågasatt sådant samarbete mellan pensionsnämnd och barnavårdsnämnd,

att den senare genom sina organ endast handhade den fortlöpande

inkomstkontrollen.

Samarbete har vidare förordats av barnavårdsnämnden i Hälsingborg mellan

pensionsnämnd och barnavårdsnämnd samt av kommunalfullmäktige i

Kroppa mellan pensionsnämnd, barnavårdsnämnd och fattigvårdsstyrelse.

Fattigvårdsstyrelsen i Hälsingborg har ifrågasatt, att erforderliga utredningar

skulle verkställas genom barnavårdsnämndens försorg med hänsyn

till att pensionsnämnderna icke förfogade över tillräcklig arbetskraft för

detta ändamål.

Kommunalfullmäktige i Älvkarleby ha gillat förslaget om pensionsnämnderna

som organ för den nya verksamheten men föreslagit stadgande om att

i pensionsnämnden skulle finnas minst en kvinna.

Vikten av skyndsam handläggning av ärenden rörande barnbidrag

har särskilt framhållits av fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i

sjunde distriktet samt stadsfullmäktige i Göteborg.

De sakkunnigas förslag att förlägga förskotteringen till

barnavårdsnämnderna har i allmänhet icke mött motstånd i yttrandena.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har anfört:

Då det övervägande antalet fall komme att beröra barn utom äktenskap

och dessa barn förut genom barnavårdsmannaverksamheten vore föremål

för barnavårdsnämndernas uppmärksamhet, syntes alla skäl tala för att icke

ytterligare en kommunal nämnd inblandades. Tyvärr torde detta visserligen

ändock bli oundvikligt, då bidragsförskottet vore otillräckligt för barnets

försörjning och ytterligare hjälp påkallades genom fattigvårdsstyrelse, men

samma förhållande skulle uppstå, örn fattigvårdsstyrelse omhänderhade förskotteringen

och barnavårdsnämnd bleve nödsakad ingripa med omhändertagande.

Genom att barnavårdsnämnd omhänderhade förskotteringen, bleve

det åtminstone icke obligatoriskt, att både fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd

behövde syssla med alla fall, där det rörde barns utom äktenskap

bidragsförskott, vilket däremot skulle bli förhållandet, örn fattigvårdsstyrelse

handhade förskotteringen. Då vidare indrivningen av underhållsbidrag huvudsakligen

komme att skötas av barnavårdsmän, vilka stöde under tillsyn

av barnavårdsnämnd, talade även detta för att denna nämnd i första hand

borde komma i fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 276. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Socialstyrelsen, som även anslutit sig till förslaget om barnavårdsnämnderna

som det lämpligaste organet, har framhållit, bland annat:

Detta ståndpunktstagande dikterades i viss mån därav, att styrelsen funne

önskvärt, att så vitt möjligt alla ärenden rörande hjälp åt behövande barn

omhänderhades av ett och samma organ. Härtill komme, att det ville synas,

som om barnavårdsnämnderna skulle vara de mest skickade att öva tillsyn

över förskottens rätta användning och att öva tillsyn över barnavårdsmännens

uppgifter enligt föreliggande förslag. Det torde icke böra lämnas ur

sikte, att ett införande av förskottering av underhållsbidrag vore ägnat att

än mer slappa ansvarskänslan hos försumliga barnafäder och att det därför

framstode såsom särskilt angeläget, att ett organ, vilket vore förtroget med

praktiska frågor rörande underhållsbidrag åt barn, erhölle befattning med

förskotteringen och därmed sammanhängande spörsmål.

I samma riktning som nämnda myndigheter hava även uttalat sig Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Blekinge och Västerbottens län, barnavårdsnämnden,

fattigvårdsnåmnden och fattigvårdsdirektören i Stockholm samt

Stockholms stads kammarkontor ävensom barnavårdsnämnderna i Eskilstuna,

Karlskrona och Sölvesborg samt Blekinge barnavdrdssällskap.

Den ökade arbetsbörda, som den föreslagna lagstiftningen pålägger barnavårdsnämnderna,

har betonats av medicinalstyrelsen, som framhållit, att vissa

svårigheter i administrativt hänseende kunde bliva förenade med den

ifrågasatta förskotteringens handhavande och särskilt då med indrivningen

från barnets fader av de förskotterade medlen. Barnavårdsnämndernas organisation

måste därför göras mera administrativt lätthanterlig än tillförne

med noggrann bokföring och täta sammanträden. Länsstyrelsen i Malmöhus

län har erinrat örn att beträffande kommunens rätt att utfå statsbidrag

uppställdes den fordran, att tillräckligt effektiva åtgärder vidtagits mot barnets

fader. Givet vore, att barnavårdsnämnderna därigenom komme att

åsamkas ett synnerligen maktpåliggande och svårskött arbete. Det kunde enligt

länsstyrelsens uppfattning ifrågasättas, huruvida barnavårdsnämnderna i

stora kommuner vore i stånd att fullgöra detta uppdrag utan att för sådant

ändamål anställa särskilda tjänstemän.

Stadsfullmäktige i Hudiksvall hava icke velat fördölja, att barnavårdsnämndernas

uppgifter enligt förslaget bleve rätt betungande och ansvarsfulla.

Härom har yttrats:

Det skulle nämligen bli dessa nämnders uppgift att såväl mottaga och

bedöma som att utan överordnad myndighets bistånd beräkna och besluta

om bidragsförskott, allt under den egna kommunens risk. Först efter varje

års utgång skulle nämnden i sin tur hos länsstyrelsen vara i tillfälle att få sin

förvaltning kontrollerad. Felbedömning, felberäkning, förment eftergivenhet

mot barnafadern etc. skulle kunna medföra minskat eller uteblivet statsbidrag,

och fråga vore därför, huruvida det icke kunde anses nödvändigt erhålla

sakkunnig överordnad myndighets eller persons stöd till nämnderna vid

den ifrågasatta lagens tillämpning. För Hudiksvalls stads vidkommande syntes

anställande av fast avlönad och väl kvalificerad tjänsteman bliva en nödvändighet,

ty dessa ärendens handläggning kunde icke av nämnden i dess

nuvarande organisationsform jämte nämndens omfattande uppgifter i övrigt

på ett nöjaktigt sätt handhavas.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

83

Barnavårdsnämnden i Hälsingborg har ansett det uppenbart, att med hänsyn

till de nya arbetsuppgifter, som pålades nämnden, barnavårdsbyråns organisation

måste utbyggas.

Barnavårdsnämnden i Växjö landskommun har framhållit, att den föreslagna

lagstiftningen aktualiserade behovet av utbildad arbetskraft.

Barnavårdsnämnden i Nättraby kommun har ifrågasatt barnavårdsnämndens

kompetens att handhava de föreslagna nya uppgifterna.

Den ökning av arbetsbördan, som den föreslagna lagstiftningen komme

att medföra för barnavårdsnämnderna, har även framhållits av länsstyrelserna

i Stockholms, Östergötlands och Västerbottens län samt ett stort antal

kommuner.

Några myndigheter hava förordat pensionsnämnderna som organ för förskotteringen.

Drätselnämnden i Stockholm har härutinnan framhållit:

Om hjälpformen borde vara av pensions karaktär i likhet med de i de

sakkunnigas tidigare betänkande föreslagna barnbidragen, följde därav, att

förskotteringsverksamhetens handhavande icke borde läggas å något kommunalt

organ. De sakkunnigas förslag, att uppgiften skulle uppdragas åt

barnavårdsnämnden, syntes oriktigt, då denna nämnd därigenom skulle komma

att fungera som ett ombud för barnet och tillika vara utrustad med beslutanderätt

i målet. Här syntes det därför vara nödvändigt att, på sätt de

sakkunniga förordat i fråga om barnbidragsverksamheten, låta verksamheten

handhavas av pensionsstyrelsen såsom centralt statligt organ och pensionsnämnderna

såsom dennas lokalorgan inom pensionsdistrikten; eventuellt kunde

man såsom lokalorgan även tänka sig länsstyrelserna. Indrivningen av ersättning

för bidragsförskotten från de underhållsskyldiga borde då också ombesörjas i

vanlig ordning. Att uppdraga indrivningen åt kommunerna syntes drätselnämnden

olämpligt, icke minst med hänsyn till att en starkt varierande praxis

för sådant fall kunde befaras uppkomma inom skilda kommuner, vilket i

sin tur av de underhållsskyldiga komme att uppfattas såsom orättvisor. Barnavårdsnämnderna

skulle naturligtvis tillvarataga de utomäktenskapliga barnens

rätt och bästa genom att ej blott övervaka, att barnen genom dom eller

avtal bleve tillerkända det underhållsbidrag av fadern, vartill de enligt lag

vore berättigade, utan även tillse, att barnen erhölle bidragsförskott, därest

sådant i anledning av faderns försumlighet erfordrades.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har anfört:

Att handhavandet av verksamheten med förskotteringen överlämnades åt

barnavårdsnämnderna syntes av flera skäl olämpligt. Da ändamalet med

förslaget vore att få bort den karaktär av fattigvård, som präglade jämväl

den hjälpverksamhet, som utövades av barnavårdsnämnderna under benämningen

samhällsvård, syntes det vara av stor vikt, att denna skillnad även

komme till uttryck däri, att förskottsverksamheten handhades av ett annat

organ än fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd. Men det vore icke blott

angelägenheten att få till stånd en synlig skillnad utåt mellan ifrågavarande

verksamhet och verksamheten av fattigvårdskaraktär, som talade härför. Att

låta samma organ, barnavårdsnämnden, avgöra, huruvida kostnaden för vården

av ett barn skulle utgå enbart av kommunala medel eller till största delen

av statsmedel, kunde givetvis komma att få icke önskvärda konsekvenser.

Barnavårdsnämnderna skulle sålunda kunna meddela samhällsvård i de fall,

där annan kommun vore hemortskommun och kostnaden på grund därav

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kunell. Maj.ts proposition nr 276.

kunde förväntas bliva i sin helhet ersatt, och förskottsbidrag i sådana fall,

där barnet ägde hemortsrätt i den förskottsbeviljande kommunen. Ett sådant

förfarande skulle även giva kommunerna möjlighet att inverka på hemortsrättsförhållandena.

Genom att en kommun i fall, där barnet hade hemortsrätt

i annan kommun, beviljade samhällsvård, bundes hemortsrätten vid den

andra kommunen. Därest åter barnet hade hemortsrätt i den bidragsbeviljande

kommunen och barnavårdsnämnden i stället för att meddela samhällsvård

beviljade bidragsförskott, vunnes en möjlighet att övervältra kostnaden

för barnets framtida vård på en annan kommun. I fall, då uttrycken i den

beviljande barnavårdsnämndens protokoll, som ofta visat sig icke med tillräcklig

tydlighet angiva arten av vården, ej gåve säker ledning för avgörande,

huruvida samhällsvård eller bidragsförskott åsyftades, skulle även kunna

uppkomma svårigheter vid avgörande i hemortsrättsfrågor.

Andra eller vidlyftigare undersökningar torde icke behöva göras beträffande

nu ifrågavarande barn än beräffande de barn, som enligt förslaget till lag

om barnbidrag skulle komma i åtnjutande av dylikt bidrag, enär förutsättningarna

för bidrags beviljande i huvudsak sammanfölle. Därest pensionsnämnderna,

såsom föreslagits, kunde verkställa de för beviljande av barnbidrag

nödiga undersökningarna, torde de sålunda även vara skickade att handhava

de undersökningar, som erfordrades för beviljande av bidragsförskott.

Det torde icke heller föreligga något hinder för att indrivningsverksamheten

utfördes av barnavårdsnämnderna, oavsett att bidragsförskotten beviljades av

pensionsnämnderna. Länsstyrelsen ansåge således övervägande skäl tala för

att verksamheten med förskotteringen anförtroddes åt pensionsnämnderna

och icke åt barnavårdsnämnderna.

Länsstyrelsen i Hallands län har icke reservationslöst kunnat ansluta sig till

lanken att låta den ifrågavarande verksamheten utövas genom barnavårdsnämnderna,

då det syntes länsstyrelsen vara fara värt, att bidragsförskotten

likväl härigenom skulle få någon anstrykning av det offentliga understödets

karaktär. Ur denna synpunkt skulle det troligen vara till fördel, örn annat

organ kunde anförtros uppgiften ifråga. Då länsstyrelsen emellertid icke vore

beredd att i detta avseende framlägga något förslag, ville länsstyrelsen blott

framhålla såsom önskvärt, att denna fråga vid ärendets fortsatta beredning

gjordes till föremål för ytterligare överväganden.

Barnavårdsnämnden i Umeå har även ansett övervägande skäl tala för

pensionsnämnderna som organ för verksamheten samt härom anfört:

Då nämndens kostnader för omhändertagna barn vore av fattigvårdsnatur,

men sakkunnigeförslagets kostnader icke skulle vara av sådan karaktär, skulle

barnavårdsnämnd tvingas att handhava kassor av såväl fattigvårds som

icke fattigvårds karaktär. Sådan anordning syntes ägnad att åstadkomma

förvirring och svårigheter. Invändningen att barnavårdsnämnd redan nu

handhade och beslutade örn kostnader av icke fattigvårds natur enligt 62 §

barnavårdslagen jämförd med 49 och 51 §§ fattigvårdslagen gällde ej, emedan

dessa kostnader faktiskt vore fattigvårdsutgifter, även om vissa inskränkningar

vore vidtagna rörande deras inverkan på hemortsrätten och deras återsökbarhet.

Örn handhavandet av ifrågasatta förskottering uppdroges åt pensionsnämnd

skulle redan i organisationen klarhet föreligga beträffande bidragens

karaktär. Sakkunnigas önskemål att kunna utnyttja barnavårdsnämnds

och barnavårdsmans kännedom om bidragssökande skulle kunna

tillgodoses på det sättet, att ansökningen om bidragsförskott underställdes

barnavårdsnämnds prövning och beslutet gjordes avhängigt av barnavårds
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

nämnds tillstyrkan. Någon avsevärd tidsutdräkt skulle vid sadan anordning

icke behöva uppkomma, och fråga vore, om det icke skulle vara mera betryggande,

örn besluten tillkomme efter samråd mellan tvenne myndigheter.

Även fattigvårdsstyrelsen har förespråkare vid valet av organ för förskotteringen.

Stadsfullmäktige i Göteborg hava sålunda hemställt, att verksamheten måtte

anförtros barnavårdsnämnd eller fattigvårdsstyrelse.

Fattigvårdsstyrelsen i Göteborg samt kommunalfullmäktige i Hjärtums kommun

hava uttalat sig för fattigvårdsstyrelsen som det lämpligaste organet.

Den förstnämnda myndigheten har framhållit, att det vore förenat med allvarliga

praktiska olägenheter att anförtro den nya verksamheten åt barnavårdsnämnderna,

framför allt för barnavårdsnämnderna i de mindre kommunerna,

som därigenom ställdes inför uppgifter, som de icke finge lätt att

bemästra. Kommunalfullmäktige i Hjärtum hava påpekat som skäl för sin

ståndpunkt bl. a., att fattigvården vid behov måste bringa hjälp, innan bidragsförskott

efter vederbörlig prövning hunne beslutas, varjämte själva proceduren

mera syntes höra samman med fattigvårdsstyrelsens allmänna ekonomiskt

betonade uppgift. Båda myndigheterna hava därjämte framhävt

den splittring av den samhälleliga hjälpverksamheten, som bleve en följd av

förslagets genomförande.

I ett flertal andra yttranden hava erinringar gjorts mot den befarade organisatoriska

splittringen.

Statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län samt stadsfullmäktige

i Mariestad hava påpekat, att, örn förslaget genomfördes, det

skulle bliva ej mindre än tre organ, som komme att under olika betingelser

handhava hjälpverksamheten för barn, nämligen fattigvårdsstyrelserna,

pensionsnämnderna och barnavårdsnämnderna. Det vore till och med icke

uteslutet, att samtliga dessa tre komme att anlitas för en och samma familj.

Slutligen har i några yttranden förordats, att barnbidragsverksamheten

och förskotteringen måtte överlåtas å samma organ.

Pensionsstyreisen har som ett önskemål uttalat, att barnbidragsverksamheten

och förskotteringen måtte anförtros ett gemensamt organ redan av det

skälet, att klientelet i ett stort antal fall bleve gemensamt för de båda understödsgrenarna,

varjämte enligt styrelsens mening tillsyn och kontroll borde

tillkomma en kommunal myndighet med egen medelsförvaltning och möjlighet

att för ändamålet anlita särskilda tjänstemän. Ur dessa synpunkter

lämnade de sakkunnigas förslag åtskilligt övrigt att önska. Styrelsen har

därvid erinrat om det fall, att en änka hade ett barn i äktenskap med den avlidne

maken, ett utomäktenskapligt barn, vars fader underläte att fullgöra sin

skriftligen avtalade skyldighet att lämna underhållsbidrag till barnet, samt

ett barn, vars fader vore okänd. Hon hade vid behov av understöd åt barnen

att vända sig i fråga örn första barnet till pensionsnämnden, i fråga örn andra

barnet till barnavårdsnämnden och i fråga örn tredje barnet till fattigvårdsstyrelsen.

Här förelåge sålunda en betänklig splittring i den kommunala understödsverksamheten.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Pensionsstyrelsen har vadare anfört:

Nämnda splittring medförde bland annat, att redan utgående bidragsförskott

mäste, i händelse fadern doge eller modern bleve invalid, upphöra för

att, efter förnyad ansökan, som skulle ställas till annan myndighet och i

viss mån bedömas efter andra grunder, utbytas mot barnbidrag. Även i fråga

om nödig kontroll å understödsverksamheten måste förslaget ingiva starka

betänkligheter. En mycket stor del av barnbidragen (bortåt 50 °/o) ginge till

änkor, som ej vore arbetsoförmögna. I fråga om dessa insatte understödsbehovet

i regel omedelbart och mycket starkt vid makens frånfälle men

kunde efter ett eller annat års förlopp bortfalla genom att änkan erhölle arbetsanställning.

Detta gällde särskilt i de större kommunerna, där pensionsnämnden,

som i motsats mot barnavårdsnämnden ej hade tillgång till personal

för kontroll, saknade varje möjlighet att utöva sådan.

Barnavårdsnämnden i Stockholm har ansett, att, örn man ville söka undvika

dubbelarbete och åstadkomma största möjliga förenkling, det icke gärna

kunde bliva fråga om något annat alternativ, än att hela denna hjälpverksamhet

beträffande barn förlädes till barnavårdsnämnden.

,Fattigvdrdsnämnden och fattigvdrdsdirektören i Stockholm, Stockholms

stads kammarkontor, länsstyrelsen i Blekinge län, Blekinge barnavårdssällskap

samt barnavårdsnämnderna i Göteborg, Linköping, Karlskrona och Sölvesborg

hava i yttranden över de sakkunnigas senare betänkande hemställt,

att handhavandet av barnbidragen måtte anförtros barnavårdsnämnderna.

Befolkningskommissionen har understrukit vikten av en omprövning av

de sakkunnigas tidigare förslag med hänsyn till lämpligheten att anförtro

pensionsnämnderna de föreslagna uppgifterna.

Länsstyrelsen i örebro län har ansett, att av praktiska skäl barnbidrag och

bidragsförskott borde beviljas av samma organ, därvid barnavårdsnämnderna

närmast komme i fråga. För att icke göra saken alltför invecklad för

de hjälpsökande borde i varje fall, enligt länsstyrelsens mening, ansökningen

om hjälp, antingen det gällde barnbidrag eller bidragsförskott, mottagas av

barnavårdsnämnden.

Departementschefen.

Den av de sakkunniga föreslagna organisationen av hjälpverksamheten har

mött starkt motstånd i åtskilliga yttranden, därvid ett flertal olika alternativ

föreslagits för lösning av spörsmålet. Sålunda ha önskemål framställts örn

ett gemensamt organ för de båda olika formerna för hjälpverksamheten.

Obestridligt är, att en sådan gemensam organisation skulle innebära åtskilliga

praktiska fördelar för såväl de hjälpsökande som myndigheterna. Man

får emellertid icke förbise, att barnbidragen och bidragsförskotten äro av

helt olika natur. De förra avse nämligen att bringa hjälp i ett nödläge

av stadigvarande natur, orsakat av försörjarens frånfälle eller invaliditet.

Bidragsförskotten däremot inträda vid de mera tillfälliga hjälpbehov, som

ha sin grund i barnafaderns underlåtenhet att erlägga de underhållsbidrag

han förpliktats utgiva till barnet. Denna olikhet mellan de båda hjälpformerna

undanskymmes icke av det förhållandet, att nämnda underlåtenhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Majis proposition nr 276.

från barnafaderns sida i många fall kan bliva av stadigvarande natur. Vid

den organisatoriska utformningen av hjälpverksamheten måste hänsyn även

tagas till denna olikhet. Utgångspunkterna för barnbidragen äro i princip

till övervägande del likartade med utgångspunkterna för folkpensionerna.

Med hänsyn härtill faller det sig naturligt att anförtro handhavandet av dessa

båda hjälpformer åt samma organ. De farhågor, som uttalats beträffande

svårigheterna att praktiskt genomföra denna tanke, böra icke överskattas.

Vad därvid särskilt angår pensionsnämndemas möjlighet att kontrollera

de hjälpbehövandes förhållanden, en synpunkt som i yttrandena

tilldelats en framskjutande roll, kan erinras örn att pensionsstyrelsen och

pensionsnämndema redan nu utöva en dylik kontroll över sitt klientel. Ett

utbyggande av denna kontroll i anslutning till pensionsväsendets övertagande

av barnbidragen torde icke möta oöverstigliga hinder.

Vad angår förskotteringen, äro pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna,

som förut påpekats, på grund av förskotteringens natur icke lämpliga

organ för densamma. De skäl de sakkunniga anfört för sitt förslag att överlämna

förskotteringen åt barnavårdsnämnderna finner jag däremot övertygande.

Denna ståndpunkt har också i flertalet yttranden vunnit gillande.

Som i åtskilliga yttranden framhållits kommer den nya verksamheten att

vålla framför allt barnavårdsnämnderna ökat arbete. Det torde i större kommuner

även bliva nödvändigt att för verksamhetens behöriga skötsel utöka

antalet barnavårdstjänstemän. Som en motvikt mot de ökade kostnader, som

bliva en följd härav, komma emellertid, som i det följande skall närmare utvecklas,

kommunerna att få sina kostnader för såväl barnbidrag som bidragsförskott

till en väsentlig del ersatta av statsmedel.

Den nu föreslagna organisationen kommer givetvis att medföra ytterligare

splittring av den samhälleliga hjälpverksamheten. Olägenheterna härav

kunna dock väsentligt minskas genom ett på lämpligt sätt ordnat samarbete

mellan de olika organen för samhällets hjälpverksamhet. Från flera håll

ha krävts särskilda föreskrifter rörande formerna för detta samarbete.

Jag anser det emellertid icke lämpligt tillmötesgå detta krav, innan praxis

givit anvisning på den lämpligaste av de olika möjligheter, som därutinnan

kunna ifrågakomma.

Frågan rörande organisationen av nu ifrågavarande verksamhet torde få

upptagas till förnyad prövning i samband med en allmän översyn av bestämmelserna

rörande samhällets hjälpverksamhet.

Statens och kommunernas kostnader för barnbidrag och bidragsförskott.

Enligt 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring skulle kostnaden för

pensionstilläggen bestridas till 3/4 av staten samt till V4 av landstingen och

kommunerna, med sådan fördelning dem emellan, att kommun, som icke

deltoge i landsting, bekostade V* av de på densamma ankommande pensionstilläggen

men annan kommun blott Vs
I

lagen örn folkpensionering stadgas, att varje kommun skall bidraga med

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Vs av tilläggspension och staten med återstoden av kostnaden efter avdrag

av tillskott från folkpensioneringsfonden.

I en innevarande års riksdag förelagd proposition nr 15 rörande dyrortsgradermg

av folkpensionerna föreslås, att den kommunala andelen i kostnaden

for tilläggspension skall utgöra, för orter tillhörande ortsgrupp 1 en

åttondel, för orter tillhörande ortsgrupp 2 en femtedel samt för orter tillhö;and"

ortsg™PP 3 en fjärdedel; dock att, därest Stockholm eller Göteborg

hantoras till sistnämnda ortsgrupp, stadens andel skall utgöra tre tiondelar

En av de sakkunniga verkställd utredning rörande kommunernas nuvarande

kostnader för understöd åt barn till änkor och åt föräldralösa barn

(sid. 87 ff. i det första betänkandet) utvisade, att kommunernas årliga kostnader

i detta avseende för budgetåret 1937/1938 kunde uppskattas till om
i.

™* 3f_miljoner kronor- Kostnaden för barnbidrag till änkors barn och

föräldralösa barn beräknades av de sakkunniga uppgå till, utan dyrortsgraering

9.3 miljoner kronor och med dyrortsgradering 10.6 miljoner kronor.

Kommunernas nuvarande kostnader för understöd till dessa barn skulle sålunda

utgöra avsevärt mera än en fjärdedel av totalkostnaden, ett resultat

som gällde såväl för landsbygden som för städerna.

De sakkunniga hava icke ansett nödigt att verkställa utredning angående

den inverkan på fattigvårds- och barnavårdskostnader, som en höjning av

de nuvarande enligt pensionsförsäkringslagen utgående bamtilläggen till invalidernas

barn kunde komma att medföra. Enligt de sakkunnigas mening

kunde man emellertid antaga, att med dessa låga barntillägg fattigvård i ett

mycket stort antal fall måste lämnas och att ett genomförande av de högre

barnbidrag, som föresloges av de sakkunniga, helt säkert skulle komma att

medföra en avsevärd lättnad i kommunernas utgifter.

Huvudsakligen på grund av den lättnad i kommunernas fattigvårds- och

barnavårdskostnader, som ett genomförande av de föreslagna barnbidragen

enligt de sakkunnigas mening komme att medföra för kommunerna, hava

de sakkunniga föreslagit, att kostnaderna för barnbidragen skola täckas med

tre fjärdedelar av staten och en fjärdedel av kommunerna.

Bidragsförskotten medföra kostnader för det allmänna, i den mån utgivna

bidragsförskott icke kunna återkrävas av barnets fader. I fråga om fördelningen

av dessa kostnader hava de sakkunniga erinrat om att man kunde

välja mellan två alternativ, antingen att låta statsverket helt vidkännas kostnaderna

eller att fördela dem mellan stat och kommun.

_ skatteutjämningssynpunkt vore det enligt de sakkunnigas åsikt givetvis

av stort värde, om kommunerna kunde befrias från de kostnader förskotteringen

komme att medföra. De sakkunniga hava vidare erinrat om

att med denna lösning svårigheten bortfölle att avgöra, vilken kommun som

i varje särskilt fall skulle bära kostnaden för förskottet. De sakkunniga

hava emellertid papekat, att förskotteringen i stor utsträckning komme att

ersätta fattigvård, som eljest skolat utgå, samt hava vidare anfört:

Då fattigvården icke övergått att vara en statlig uppgift, torde det ej heller

vara lämpligt att helt från kommunerna avlyfta utgifterna för förskotte
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

89

ringen. Det föreligger nämligen fara för att kommunen, om så skedde, skulle

bliva alltför rundhänt med bidragsförskotten, då kommunen därigenom

inbesparade fattigvårdskostnad. Visserligen äro de föreslagna förskotten

bundna vid bestämda inkomstgränser och andra klart angivna förutsättningar,

varigenom nämnda fara i viss mån minskas. Det torde emellertid vara

oundvikligt, att det kontrollerande av sökandes uppgifter, som bör föregå

förskottets beviljande, gärna blir slentrianmässigt, om kommunen icke behöver

bidraga till kostnaderna. Än svårare är det att undvara det kommunala

ekonomiska intresset, då det blir fråga om att göra återkravsrätten mot

barnets fader gällande. Det ligger nämligen i sakens natur, att statens kontroll

över att kommunen i detta avseende icke gör sig skyldig till någon försummelse,

svårligen kan bli tillräckligt effektiv, framförallt därför att denna

kontroll icke kan utsträckas över en längre tidrymd. Vid övervägandet av

de olika synpunkter, som inverka på frågans bedömande, ha de sakkunniga

funnit den lämpligaste lösningen vara en sådan fördelning, att statsverket

svarar för tre fjärdedelar och vederbörande kommun för en fjärdedel av

kostnaderna.

Den av de sakkunniga verkställda statistiska utredningen (sid. 47 i det senare

betänkandet) utvisar, att landskommunernas årliga utgifter för barn

utom äktenskap i de fall, då fadern lever och vistas på känd ort och då försummelse

att erlägga bidrag föreligger, kan beräknas uppgå till 1,130,000

kronor. Då kostnaderna för förskotteringen utan dyrortsgradering beräknades

för landsbygden uppgå till 2,270,000 kronor, kunde, hava de sakkunniga

framhållit, den genom förskotteringen bortfallande fattigvårdskostnaden anses

betydligt överstiga en fjärdedel av den beräknade kostnaden för förskotteringen.

För städernas del, beträffande vilka en liknande uppskattning som

för landsbygden icke verkställts, räknade de sakkunniga med ungefär samma

resultat.

Yttrandena.

Den föreslagna fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för

barnbidragen har i stort sett vunnit gillande i yttrandena.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har emellertid ansett,

att den kommunala bidragsandelen icke bort sättas högre än till 1ji samt som

motivering härtill anfört bland annat följande:

Lagstiftarna ha vid flera tillfällen framhållit betydelsen av effektiva skatteutjämningsanordningar.

Här föreligger otvivelaktigt ett lämpligt tillfälle

att, låt vara i mindre omfattning, förverkliga skatteutjämningsintentionerna

genom att sänka den föreslagna kommunala kostnadsandelen, och styrelsen

finner det naturligt, att denna andel icke bör vara högre än den kommunala

bidragsandel, som ifrågakommer beträffande tilläggspension, d. v. s. V8. Såsom

ytterligare skäl för att den kommunala bidragsandelen sättes så låg som

möjligt kan åberopas det faktum, att varje ekonomisk börda, som generellt

lägges på primärkommunerna, kommer att hårdast drabba de mest skattetyngda,

fattigaste, kommunerna. Det är sålunda ur skatteutjämningssynpunkt

av största vikt, att kommunbidraget till täckande av kostnaderna för

barntillägg icke bestämmes högre än kommunbidraget till tilläggspensionerna.

Som ytterligare skäl härför kan framhållas, att en lag örn barntillägg

innebär skyldighet för kommunerna att tillämpa densamma. De kostnader,

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

sora kommunerna härigenom åsamkas, kunna kommunerna ej på något sätt

befria sig från. Då statsmakterna ålägga kommunerna vissa ekonomiska

förpliktelser, böra dessa också sörja för att kommunernas utgifter bli de

minsta möjliga.

Jämväl stadsfullmäktige i Sundbyberg och Jönköping samt kommunalfullmäktige

i Gamla Uppsala, Smögens och Skellefteå kommuner ha yrkat, att

kommunens bidrag icke måtte sättas högre än till Vs.

Barnavårdsnämnden i Stockholm har, med instämmande av drätselnämnden,

erinrat om att de sakkunniga vid beräknandet av kommunernas

kostnader för understöd åt barn till änkor och invalider samt föräldralösa

barn icke tagit hänsyn till den ersättning, som i vissa fall lämnades av statsverket.

Förslaget syntes visserligen, fortsatte barnavårdsnämnden, avse en

förhöjd standard för de understödsbehövande barnen, men nämnden ifrågasatte

skäligheten av att kommunerna skulle drabbas av en så stor del av den

härav föranledda kostnadsökningen, som föreslagits, och kanske i en del fall

få övertaga kostnader, som nu i sin helhet bestredes av statsverket.

Kommunalfullmäktige i Våxtorps kommun hava ansett, att kostnaderna

borde helt bestridas av statsverket eller att kommunens andel i vart fall

icke borde sättas högre än till Vs.

Jämväl kommunalfullmäktige i Tomelilla köping hava förordat, att kostnaderna

i sin helhet måtte betalas av statsverket.

Kommunalfullmäktige i Gökhems kommun hava föreslagit, att kommunen

och landstingen skulle vidkännas vardera Vs av kostnaderna och statsverket

återstoden.

Kommunalfullmäktige i Själevads kommun hava yrkat sådan fördelning

av kostnaderna, att landskommunerna ej måtte drabbas av de statliga merkostnaderna

för högre barnbidrag å dyrorterna.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård, som avstyrkt de sakkunnigas

förslag, har emellertid icke haft något att invända mot den ifrågasatta

kostnadsfördelningen. Även om förslaget icke upphöjdes till lag utan

barnbidragen till änkor och arbetsoförmögna samt åt föräldralösa fortfarande

komme att utgå på nu tillämpat sätt efter individuell prövning genom

fattigvårdsstyrelser och barnavårdsnämnder, borde enligt inspektörens mening

bidrag av staten för dessa barn tilldelas kommunerna''efter i huvudsak

samma grunder som föreslagits av de sakkunniga. Ersättningen av statsverket

kunde lämpligen sökas hos vederbörande länsstyrelse, som skulle

pröva ersättningsanspråken i samband med andra framställningar om bidrag

av staten enligt 61 § fattigvårdslagen. Genom den sålunda föreslagna anordningen

skulle enligt inspektörens förmenande den risk, de sakkunniga ansåge

föreligga att ifrågavarande barn icke erhölle erforderlig hjälp, åtminstone

ur synpunkten att kommunerna av sparsamhetsskäl icke lämnade

sådan hjälp, försvinna.

Länsstyrelsen i Blekinge län har i detta sammanhang föreslagit, att kommunernas

kostnader vid bestämmande av kommunernas rätt till understöd

av skatteutjämningsmedel borde likställas med kostnader för fattigvårds
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 276.

91

och barnavårdsväsen samt därför erforderliga ändringar vidtagas i förordningen

angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda

kommuner.

I fråga örn bidragsförskotten bar styrelsen för svenska stadsförbundet

framhållit, att de förutsättningar, under vilka förskotten skulle lämnas, med

strikt fastställda regler om inkomstgräns och andra förutsättningar syntes

föga kräva kommunens medverkan. Styrelsen har vidare anfört:

Genom förskottens beviljande endast på ett år i sänder torde statsmakterna

hava i sin hand att övervaka återkravsrättens behöriga användande och

därigenom förebygga misstag. Bidragets storleksordning torde icke påkalla

en uppdelning på stat och kommun. Genom att staten ensam toge dessa

kostnader på sig skulle man kunna undvika en mera invecklad kontrollapparat.

Gång efter annan på de senare åren har i olika sammanhang fördelning

av understödskostnader mellan stat och kommun i proportion 3/i till

V* föreslagits. Men skäligheten av denna proportion har ännu aldrig blivit

slutligt prövad. Att låsa fast den i fråga örn förevarande detaljspörsmål synes

därför mindre tilltalande.

Barnavårdsnämnderna i Linköping och Norrköping hava ansett det önskvärt,

att staten finge övertaga hela kostnaden för bidragsförskotten. Nämnderna

hava såsom motivering till denna ståndpunkt anfört, att de sakkunnigas

farhågor för att kommunerna vid sådant förhållande skulle bliva alltför

rundhänta med bidragsförskott vore obefogade på grund av den föreslagna

statliga kontrollen samt med hänsyn till att bidragsförskotten vore bundna

till vissa bestämda inkomstgränser. Nämnderna hava befarat, att på

grund av den av de sakkunniga föreslagna kostnadsfördelningen städerna

skulle få bära en oproportionellt stor andel av ifrågavarande kostnader på

grund av ökad inflyttning till städerna från landsbygden. Barnavårdsnämnden

i Linköping har tillika erinrat örn att särskilt städer och andra större

samhällen icke torde undslippa rätt betydande kostnader för utökad arbetshjälp

å barnavårdskontoret vid genomförande av de föreslagna åtgärderna.

Stadsfullmäktige i Katrineholm hava åberopat ett av fattigvårdsstyrelsen

och barnavårdsnämnden gemensamt avgivet yttrande, i vilket framhållits,

att örn statsverket övertoge hela kostnaden för ifrågavarande barn, det bleve

lättare för barnen att tillgodoses utan onödiga dröjsmål, då man icke behövde

räkna med de hinder, som den kommunala egoismen hade stora möjligheter

att åstadkomma. Det har även i yttrandet erinrats örn att statens

myndigheter fått tillräckliga maktmedel i sin hand för stimulerandet av

barnavårdsnämndens intresse för uppgiften att indriva så mycket som möjligt

av vederbörande.

Fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden i Visby lia ävenledes ansett,

att staten borde påtaga sig hela kostnaden, emedan det annars kunde

med visshet förutsägas, att åtskilliga missbruk komme att ske från mindre

nogräknade kommuners sida. Gentemot de sakkunnigas påstående, att det

kommunala ekonomiska intresset ej kunde undvaras, då det gällde återkravsrätten,

har framhållits, att, då bidragsförskott endast finge beviljas för ett år

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

i sänder, staten således kunde vid förnyat beslut om bidrag pröva, i vad mån

återkravsrätten gjorts gällande.

Jämväl stadsfullmäktige i Lidköping samt kommunalfullmäktige i Hemse,

Norra Vings, Bergs och Söderala kommuner hava uttalat sig för att statsverket

helt borde svara för ifrågavarande kostnader, därvid kommunalfullmäktige

i Hemse och Bergs kommuner framförallt betonat värdet av en

skatteutjämning.

Barnavårdsnämnden i Stockholm har framhållit, bland annat:

Det vore otvivelaktigt ett statsintresse, att ett barn erhölle sådan vård och

sådan uppfostran, som vore ägnade att göra det till en duglig samhällsmedlem.

Då den första och viktigaste förutsättningen härför vore, att tillräckliga medel

stöde till förfogande för barnets underhåll, syntes det nämnden naturligt och

riktigt, att staten iklädde sig garanti härför. Man skulle med en sådan lösning

komma ifrån att behöva anknyta förskottsverksamheten till moderns mantalsskrivningsort

och kunna låta barnets vistelseort bliva avgörande, vilket

skulle möjliggöra en bättre tillsyn över att beloppen verkligen komme till

användning för tillgodoseende av barnets behov, något som i de mycket vanliga

fall, där modern och barnet vistades å skilda orter, vore förenat med

betydande svårigheter. Vidare skulle detta stå i god överensstämmelse med

barnavårdslagens allmänna kompetensregel. Ytterligare skulle varje anledning

att taga hänsyn till hemortsrätten bortfalla.

Drätselnämnden i Stockholm har påpekat, att om förskotteringsverksamheten

lades å barnavårdsnämnden och sålunda gjordes till en kommunal

självförvaltningsuppgift, det vore givet, att kommunerna också skulle svara

för kostnaderna; om och i vad mån statsbidrag skulle utgå, bleve då allenast

en smakfråga. Därest verksamheten åter — enligt vad nämnden föreslagit

— anförtroddes åt pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna eller länsstyrelserna,

följde därav, att kommunerna icke borde hava något att skaffa

med förskotteringen utan allenast att genom barnavården tillse, att medlen

komme barnen till godo. Spörsmålet örn kommunerna skulle deltaga i kostnaderna

löste sig då, enligt nämndens mening, av sig självt, ty att staten

skulle avvältra någon del av bördan å kommunerna vore motsatsen till

skatteutjämning.

Nämnden har erinrat om att de sakkunniga med sitt förslag ansett det

nödvändigt, att ett kommunalt ekonomiskt intresse anknötes till verksamheten

dels för att säkerställa en omsorgsfull prövning av ansökningarna och

dels för att vinna en effektiv indrivning. Om fattigvårdskaraktären skulle

undvikas och någon behovsprövning alltså icke ske samt statliga organ svarade

för indrivningen, bortfölle båda dessa skäl. Med hänsyn därtill och

då fråga vore om införande av en helt ny uppgift, har nämnden för sin

del ansett självfallet, att kommunerna borde helt frikallas från att deltaga

i kostnaderna för bidragsförskotten.

Stockholms stads kammarkontor har erinrat om att det enligt de sakkunnigas

mening vore nettokostnaden för bidragsförskotten, som skulle fördelas,

alltså efter det ersättning utkrävts av den underhållsskyldige, så långt

detta varit möjligt, samt har vidare anfört:

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

93

Man skulle i stället kunna tänka sig, att bruttokostnaden för utdelat bidragsförskott

fördelades mellan stat och kommun efter den av de sakkunniga

angivna fördelningsgrunden samt att kommunen liksom enligt förslaget

finge övertaga fordringsrätten mot den underhållsskyldige. Kommunen

skulle vidare medgivas rätt att, i den mån som förskottet kunde återkrävas

av denne, i första hand göra sig täckt för den fjärdedel av förskottet, som

kommunen skulle ha att svara för, men med skyldighet att till statsverket

redovisa återstoden av influtna medel. Genom en sådan anordning skulle

kommunen fortfarande ha ett direkt ekonomiskt intresse av att kontrollen

vid sökandet av bidragsförskott bleve så effektiv som möjligt, vilket synes

kontoret vara den viktigaste sidan av saken, då garanti härigenom torde

vinnas för att förskott icke beviljas utan att vederbörliga förutsättningar

härför prövats föreligga. Även i fråga om återkrävandet av ersättning från

barnafadern skulle kommunen ha ett väsentligt direkt intresse av att betalning

erhölles, nämligen vad angår den på kommunen belöpande fjärdedelen

av förskottet. Om så skulle finnas behövligt för att säkerställa en effektiv

indrivning från kommunernas sida jämväl i övrigt, syntes, i anslutning till

den danska alimentationslagen, kunna införas föreskrifter örn nedsatt statsbidrag

till kommun, som befunnes i mera betydande omfattning hava gjort

sig skyldig till försummelse med avseende på indrivningen.

Drätselkammaren i Boden har framhållit, att statens bidrag med största

sannolikhet icke komme att på långt när uppgå till av kommunernas

utlagda ersättningar, örn hänsyn toges till alla de fall, där förskottering måste

utbetalas men icke av statens granskningsman godkändes.

Kommunalfullmäktige i Gällivare kommun hava ansett statsverket böra

svara för 90 % av kostnaderna.

Stadsfullmäktige i Arboga hava föreslagit, att hela bidragsförskottet till

barn, vars föräldrar vore hemskilda eller frånskilda, borde kunna aterfas

av statsmedel. Förslaget har huvudsakligen motiverats med att sådana barn

finge samma hemortsrätt som fadern, medan bidragsförskottet utlämnades av

moderns hemortskommun.

För en minskning av den kommunala andelen i bidragsförskotten till Vs

hava barnavårdsnämnden i Kopparbergs kommun samt en minoritet inom

stgrelsen för svenska landskommunernas förbund uttalat sig. Barnavårdsnämnden

motiverar sin ståndpunkt med att en effektivare skatteutjämning

därigenom komme till stånd. Ehuru det enligt nämndens mening vore fördelaktigt

att låta den faktiska mantalsskrivningskommunen och ej hemortskommunen

bära den kommunala andelen av kostnaden, kunde det lätt riskeras,

örn kommunandelen sattes för högt, att obenägenhet uppstode att bevilja

bidragsförskott till därtill berättigade, som ägde hemortsrätt i andra kommuner,

vartill komme att landskommuner, som gränsade till städer, komme

att bliva lidande på den föreslagna anordningen.

I motsats härtill hava statskontoret, socialstyrelsen och länsstyrelsen i Hallands

län uttalat sig för en ökning av den kommunala andelen. Statskontoret

har ansett kommunandelen väl låg i synnerhet med hänsyn till att de

fattigvårdskostnader, för vilka kommunen samtidigt skulle befrias, enligt vad

utredningen givit vid handen bleve ganska avsevärda. Socialstyrelsen har

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

ansett, att statens andel borde minskas med hänsyn till att kommunerna

annars finge ett relativt ringa intresse av att begränsa bidragsförskottens

storlek och att se till, att återbetalning skedde i största möjliga utsträckning.

Därest denna utväg icke befunnes lämplig, kunde måhända övervägas

att genom ett lämpligt avvägt statsbidrag till vissa administrationskostnader

öka kommunernas intresse för att upp till en rimlig kostnadsgräns vidtaga

åtgärder för återfående av utlämnade förskottsbidrag. Härvid läte tänka

sig, att kostnaderna för den utredning, som kunde falla på annan kommun

än den, som hade att besluta om bidragsförskott, helt skulle täckas av statsmedel.

Länsstyrelsen i Hallands län har motiverat en höjning av den kommunala

andelen med hänvisning till att höjningen troligen ur allmän utgiftssynpunkt

vöre fördelaktig, emedan intresset att efterhålla de underhållsskyldiga

skulle påtagligt stimuleras.

Lånsstgrelsen i Norrbottens län har ansett det sannolikt, att kommunernas

ekonomiska intresse måste engageras i högre grad än de sakkunniga

förutsatt.

Överståthållarämbetet har uttalat som sin mening, att kostnaderna för

förskotteringen till viss del borde åvila kommunerna, emedan kommunernas

fattigvårdskostnader i viss mån genom förskotteringen bortfölle, samt

att kommunernas andel i vart fall ej borde bestämmas till högre belopp än

en fjärdedel.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som föreslagit, att pensionsnämnderna

skulle handhava förskotteringen, har ifrågasatt, huruvida icke beträffande

bidragsförskotten samma förfarande kunde tillämpas som av de sakkunniga

föreslagits beträffande barnbidrag. Därutöver har framhållits bland annat:

Staten skulle sålunda utbetala förskotten och sedermera erhålla ersättning

av kommunerna för på dem belöpande andel. Kommunen skulle äga rätt

att tillgodogöra sig de belopp, som kunde utbekommas av barnens fäder, i

den mån dessa belopp tillsammantagna för ett år icke överstege kommunens

andel i kostnaderna för samma år.; i motsatt fall skulle överskjutande belopp

redovisas till staten. En sådan ordning torde dock förutsätta, att kommunens

andel i kostnaderna sattes ganska högt, exempelvis till tre fjärdedelar.

Därest så bleve fallet, torde det endast undantagsvis inträffa, att kom.

munen kunde av barnens fäder utfå mera än det belopp, som utgjorde kommunens

andel. Någon vidlyftigare kontroll över kommunens indrivningsverksamhet

behövde sålunda icke ifrågakomma, då staten icke komme att

hava något större intresse av denna verksamhets effektivitet. Arbetet med

granskning av ansökningar om ersättning av statsmedel skulle ävenledes genom

ett dylikt anordnande av verksamheten bortfalla. Kommunens tillskott

skulle i likhet med vad som föreslagits beträffande barnbidrag uträknas av

pensionsstyrelsen.

Socialstyrelsen har erinrat om att inom kommunalskatteberedningen utredning

påginge rörande statens deltagande i kostnaderna för fattigvård

och barnavård samt vidare anfört:

Innan denna utredning slutförts och dess resultat underkastats statsmakternas

prövning, lärer det icke vara möjligt att rätt bedöma, i vad mån staten

bör deltaga i kostnaderna för förskottering av bidragsförskott. Relatio
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

95

nen mellan statsbidrag till fattigvårds- och barnavårdskostnader och statsbidrag

för förskottskostnaderna måste nämligen antagas komma att indirekt

inverka på kommunernas handlande i en rad av praktiska spörsmål rörande

förskotteringen. Här må endast påpekas, att, om statsbidrag för kommunens

fattigvårdskostnad komme att närma sig statens bidrag till förskott, kommunen

knappast längre skulle äga något intresse av att söka utröna, vem

som vore fader till utomäktenskapligt barn, och att i mån av behov medverka

till åstadkommandet av avtal örn underhållsbidrag. Med hänsyn till

att fattigvård skall utmätas efter behovsprincipen, medan detta icke är

fallet med föreslagna bidragsförskott, skulle intressekonflikter kunna yppa

sig redan i fall, där statsbidrag till fattigvårdskostnad långt understege statsbidrag

till förskottering av underhållsbidrag.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har som sin åsikt uttalat,

att tiden ännu ej vore mogen för åtgärden att överföra samtliga här ifrågavarande

kostnader på staten. Denna åtgärd borde föregås av en omfattande

utredning rörande statens övertagande av kostnaderna även för andra grenar

av det allmännas hjälpverksamhet.

Även länsstyrelsen i Stockholms län har betonat, att skatteutjämningsfrågan

borde lösas i ett sammanhang, samt att det borde undvikas att i små

portioner avlyfta kommunernas skattebörda och lägga densamma på staten.

Departementschefen.

De sakkunniga hava huvudsakligen grundat sitt förslag ifråga om fördelningen

av kostnaderna för barnbidragen på den lättnad i kommunernas fattigvårds-

och barnavårdskostnader, som ett genomförande av den föreslagna

lagstiftningen örn barnbidrag komme att medföra för kommunerna. Nämnda

synpunkt talar givetvis för att kommunerna skola bära viss del av kostnaden.

Beträffande storleken av denna andel kan jag dock icke helt ansluta mig till

de sakkunnigas förslag. Med hänsyn till att barnbidragen utformats i nära

anslutning till folkpensioneringen med bland annat samma förfarande vid

fastställande av rätten till barnbidrag och bestämmande av bidragets belopp,

som stadgats för tilläggspensioner, anser jag nämligen anledning icke föreligga

att beträffande barnbidragen ifrågasätta en annan fördelning av kostnaderna

än den, som i förutnämnda proposition till innevarande års riksdag föreslagits

beträffande tilläggspensionerna.

Ifråga om kostnaderna för bidragsförskotten delar jag de sakkunnigas

mening, att statsverket icke ensamt bör påtaga sig dessa kostnader. Den av

de sakkunniga föreslagna fördelningen av kostnaderna torde få anses innebära

en lämplig avvägning med hänsyn till de olika synpunkter, som inverka

på frågans bedömande.

Kostnadsberäkningar.

Med anledning av de i det föregående omförmälda avvikelserna från de

sakkunnigas förslag i fråga om inkomstgränser, avdrag för inkomst och fördelning

av kostnaderna hava vissa kompletterande kostnadsberäkningar måst

utföras, för vilka jag nu skall redogöra. Jag börjar därvid med barnbidragen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Barnbid ra gen.

För det antagna fall, att departementsförslaget varit gällande vid 1930 års

utgång, framgår antalet änkor med till barnbidrag berättigade barn ävensom

kostnaderna för barnbidragen av följande tabell.

Änkor med barn under

Änkebarn under

Bidrags-

16 år

16

år

kostnader

1.000-tal

Samtliga

Understödda

Samtliga

Understödda

kr.

Stockholm (ortsgrupp 3) ..

2,020

1,240

2,940

1,880

529

Göteborg (ortsgrupp 3) ...

1,310

1,000

2,100

1,680

465

Övriga städer:

Ortsgrupp 1............

470

310

830

580

102

> 2............

5,490

4,130

9,580

7,580

1,711

. 3............

470

390

820

700

195

Samtliga städer..........

9,760

7,070

16,270

12,420

3,002

Landsbygden:

Ortsgrupp 1............

19,110

16,390

38,000

33,680

6,256

> 2............

1,620

1,470

3,220

2,990

711

» 3............

290

280

580

560

162

Hela landsbygden........

21,020

18.140

41,800

37£30

7,129

Hela riket

30,780

25,210

58,070

49,650

10,131

Fördelningen mellan ortsgrupper av det totala antalet änkor med barn

under 16 år har för städerna, utom Stockholm och Göteborg, samt för

landsbygden skett i proportion till folkmängden i vederbörande dyrortsgrupper.

Då antalet barn under 16 år till änkor kan antagas hava sedan 1930 års

utgång nedgått med 15 procent, böra nu angivna siffror för att återgiva

det sannolika förhållandet under budgetåret 1937/1938 reduceras. Då emellertid

änkornas antal icke kan antagas minskat i motsvarande omfattning,

kommer kostnadsreduktionen icke att bliva fullt så stor. Med hänsyn tagen

jämväl till den fortgående förskjutningen i befolkningssiffrorna mellan städer

och landsbygd torde kostnaderna kunna beräknas till de i följande tabell

angivna belopp.

Preliminär beräkning ät bidragens årsbelopp, i 1 000-tal kronor, för barn till änkor

vid 1987 års utgång.

Dyr

o r t s g r

upp

Inalles

1

2

3

Stockholm ...........................

_

490

490

Göteborg ............................

—

—

430

430

Övriga städer........................

100

1,610

180

1,890

Landsbygden........................

5,390

610

140

6,140

Hela riket

5,490

2,220

1,240

8,950

opaginerad Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Vid sina kostnadsberäkningar hade emellertid de sakkunniga ej tagit hänsyn

till att, då änka och barn var för sig hade förmögenhet, inkomsten härav

vid beräknandet av dess belopp icke uppdelats mellan änkan och barnet

utan sammanräknats. Ej heller hade hänsyn tagits till att inkomst från

fastighet och kapital skulle på visst sätt höjas. Å andra sidan hade de sakkunniga

icke räknat med förekomsten av privilegierade inkomster. Till följd

härav inrymma de förut angivna kostnadssiffrorna en viss marginal. Denna

har vid en uppskattning befunnits uppgå till omkring 6 procent för landsbygden

och omkring 2 procent för städerna. Med hänsyn särskilt till de

privilegierade inkomsterna torde det emellertid vara lämpligt att låta de

förut beräknade kostnaderna vara oförändrade utom beträffande den huvuddel,

över 90 procent, av landsbygden, som tillhör dyrortsgrupp 1. Här

torde en nedsättning av 5 procent kunna av anförda skäl vidtagas.

De beräknade kostnaderna för bidrag åt barn till änkor under budgetåret

1937/1938 skulle då i dyrortsgrupp 1 bliva 5,220,000 kronor och i hela

riket 8,680,000 kronor.

Härtill kommer emellertid kostnaden för bidrag åt sådana barn till änkor,

vilka icke äro mantalsskrivna hos modern. Dessas antal torde kunna uppskattas

till i runt tal 2,000 och den årliga bidragskostnaden till 410,000

kronor. Tilläggsbidraget för barn under två år torde medföra en årlig kostnad

av 60,000 kronor. Den totala kostnaden för bidragen åt barn till änkor

synes sålunda för budgetåret 1937/1938 kunna beräknas till 9,150,000 kronor.

Sistnämnda siffra skall emellertid ökas med kostnaden för barnbidrag åt

de utomåktenskapliga barn och barn till frånskilda makar, vilkas fader avlidit.

Denna kostnad uppgår enligt de sakkunnigas beräkningar till 1,350,000

kronor.

Ifråga örn barn till invalider hade de sakkunniga vid sina kostnadsberäkningar

antagit, att för hela antalet barn till invalida personer högsta bidragsbelopp

utgår. Detta är till en del redan motiverat av försörjarnas ringa inkomster,

men dessutom skulle härigenom i viss mån kompenseras den ytterligare

tillströmning av bidragstagare, vilken, om än icke i alltför stor utsträckning,

kan förväntas till följd av de vidgade inkomstgränserna. Av

samma anledning har korrektion för minskad nativitet icke företagits.

Kostnaderna torde sålunda med ledning av en undersökning, som av de

sakkunniga verkställts för att klarlägga barntilläggens fördelning inom olika

dyrortsgrupper, kunna uppskattas till följande belopp:

Dyrortsgrupp 1.......................

> 2.......................

> 3 Stockholm o. Göteborg

Övriga städer.........

1,000-tal kr.

... 5,370

... 1,040

... 410

... 120

Inalles 6,940

Härtill kommer kostnaden för tilläggsbidrag åt barn under två års ålder,

50,000 kronor, eller sammanlagt 6,990,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 276.

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Antalet föräldralösa barn har av de sakkunniga uppskattats till omkring

4,500. Dessa barn skulle fördela sig å olika dyrortsgrupper på följande sätt:

Dyrortsgrupp 1.............................................. 3,150

> 2.............................................. 900

’ 3.............................................. 450

Inalles 4,500

Kostnaden för barnbidrag åt dessa barn har uppskattats till 1,W0,000

kronor.

Kostnaderna för barnbidragen vid 1937 års utgång, fördelade å olika ortsgrupper,

framgår av följande tabell.

Totalkostnad

1,000-tal

D y

o r t s g r

upp

kr.

1

2

3

Barn till änkor......................

9,150

5,490

2,350

1,310

* * ogifta och frånskilda kvinnor

(mannen död)......................

1,350

390

380

580

Barn till invalider..................

6,990

5,400

1,050

540

Föräldralösa barn................

1,400

980

280

140

Inalles

18,890

12,260

4,060

2,570

Om kommunbidraget förutsättes utgå efter samma regler som inom folkpensioneringen,

skulle det utgöra följande procent av totalkostnaden:

I dyrortsgrupp 1............................................ 12.5 %

* 2............................................ 20.0 %

> 3, Stockholm o. Göteborg .................... 30.0 %

Övriga städer ............................ 25.0 %

Kommunbidraget skulle sålunda, om det i dyrortsgrupp 3 antoges vara i

genomsnitt 28 å 29 procent, kunna beräknas till följande belopp:

1,000-tal kr.

Dyrortsgrupp 1.............................................. 1,530

* 2.............................................. 810

» 3.............................................. 740

Inalles 3,080

Statens kostnader för bidragen ifråga skulle alltså kunna beräknas till

15,800,000 kronor, om den föreslagna lagen vore i kraft hela budgetåret 1937/

1938. För tiden 1 januari—30 juni 1938 torde kostnaden kunna beräknas

till hälften, eller till 7,900,000 kronor, under förutsättning att alla för detta

halvår avsedda utbetalningar verkställdes.

Till jämförelse härmed må erinras om att de sakkunniga beräknat statsverkets

kostnader för barnbidragen under budgetåret 1937/1938 till 15 miljoner

kronor.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

99

Jag övergår härefter till bidragsförskotten.

Bidragsförskotten.

I fråga om barn utom äktenskap kunna kostnaderna för år 1938, enligt

de sakkunnigas förslag, utan hänsyn tagen till avdrag på grund av mödrarnas

inkomst och till kostnaderna för dyrortsgradering, beräknas till följande

belopp.

1,000-tal kr.

Stockholm och Göteborg ............ 820

Övriga städer ...................... 1,110

Landsbygden.................. 2,440

Inalles 4,370

Hänsyn måste emellertid tagas till mödrarnas ekonomiska förhållanden.

De sakkunniga hava i detta hänseende påpekat, att man beträffande landsbygden

knappast kunde räkna med någon mera avsevärd inverkan av bestämmelserna

rörande avdrag för inkomst till följd av den låga lönenivå,

som vöre rådande i fråga örn jordbruks- och skogsarbete. Detta gällde såväl

om mödrarna fortfarande vore ogifta som då de ingått äktenskap med

annan man än barnets fader. Härvid borde jämväl tagas i betraktande, att

inom jordbruks- och skogskommunerna i 60 respektive 65 procent av fallen

det månatliga försörjningsbidraget torde uppgå till 15 kronor eller därunder,

vilket i sin mån bidroge till att för närvarande minska det antal fall, då avdragsreglerna

kunde hava betydelse.

1 fråga om de mera industriellt betonade områdena på landsbygden vore,

hava de sakkunniga vidare anfört, mödrarnas inkomstförhållanden naturligtvis

helt annorlunda, såvida de hade anställning inom industrien eller

vore gifta med industriarbetare. Det hade därför synts de sakkunniga föi''- svarligt, alldenstund de blandade och industrikommunerna svarade för 80

procent av kostnaderna för försummelsefallen å landsbygden, att totalkostnaden

för landsbygden nedsattes med omkring 10 procent.

Vad de sakkunniga sålunda yttrat om landsbygdens förhållanden torde

beträffande jordbruks- och skogskommuner fortfarande äga giltighet även

med hänsyn till de i förhållande till de sakkunnigas förslag sänkta inkomstgränser

och skärpta avdragsregler, vilka nu föreslås. Med hänsyn tagen dels

till de regler för beräkning av naturainkomster, som föreslås, och dels till det

förhållandet, att den taxerade inkomsten skall läggas till grund för beräkning

av bidragets storlek, torde det vara tillrådligt att stanna vid en nedsättning

å landsbygden av den förut beräknade kostnaden med 10 procent, vilken

nedsättning lämpligen torde kunna användas inom hela dyrortsgrupp 1.

I städerna torde, hava de sakkunniga anfört, såväl för kvinnor, och då särskilt

för fabriksarbeterskor, som för deras män, örn de sedermera ingått äktenskap,

lönenivån vara avsevärt högre än på landsbygden. De sakkunniga

havn dock av försiktighetsskäl ansett sig icke böra minska de ur de statistiska

undersökningarna beräknade kostnaderna med mera än 20 procent,

ehuru nedsättningen, särskilt i storstäderna och i de mera industribetonade

stadsgrupperna, förmodats bliva icke obetydligt större.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Mai ts proposition nr 276.

Detta de sakkunnigas yttrande avser närmast kostnaderna vid en tillämpning

i hela riket av bestämmelserna för dyrortsgrupp 1. Den inkomstgräns

över vilken avdrag för moderns inkomst skulle äga rum var av de sakkunniga

i denna dyrortsgrupp föreslagen till 900 kronor. Departementsförslaget

upptager som motsvarande inkomstgränser i dyrortsgrupperna 2 och 3 respektive

800 och 1,000 kronor. Man torde därför vid tillämpning av sistnämnda

dyrortsgradering kunna minska de utan avdrag för moderns inkomst

beräknade kostnadsbeloppen med de avdrag, som enligt de sakkunniga

bort erhållas vid tillämpning å motsvarande dyrortsområde av de bestämmelser,

som av dem föreslagits för dyrortsgrupp 1.

Avdragen i fråga skulle bliva

1,000-tal kr.

Stockholm och Göteborg .............. 164

Övriga städer......................... 222

Landsbygden.......................... 244

Inalles 630

Vid en dyrortsgradering utan inkomstavdrag skulle det ligga närmast till

hands, att de i det föregående angivna kostnadssiffrorna höjdes med 50 procent

i dyrortsgrupp 3 och med 25 procent i dyrortsgrupp 2. Detta förutsätter

emellertid, att det utfästa månatliga bidraget överensstämmer med

förskottsmaximum per månad. Det framgår emellertid av en närmare undersökning

av de sakkunnigas utredning rörande de utfästa månadsbeloppens

fördelning efter storlek (sid. 74 och 81 i det senare betänkandet), att

särskilt vid övergång till dyrortsgrupp 3 en så stor förhöjning icke behöver

vidtagas, utan att man skulle kunna nöja sig med en förhöjning av högst

40 procent. Alldenstund Stockholm och Göteborg tillhöra dyrortsgrupp 3,

städerna i övrigt i genomsnitt dyrortsgrupp 2 och förhöjningen för landsbygden

torde kunna inskränkas till 2 å 3 procent, skulle den utan inkomstavdrag

beräknade kostnaden under dessa förutsättningar bliva:

1,000-tal kr.

Stockholm och Göteborg ............ 1,150

Övriga städer........................ 1,390

Landsbygden........................ 2,500

Inalles 5,040

Med hänsyn till avdragen skulle följande kostnader kvarstå:

1,000-tal kr.

Stockholm och Göteborg ............ 990

Övriga städer ...................... 1,170

Landsbygden........................ 2,260

Inalles 4,420

I det föregående har hänsyn icke tagits till möjligheten, att en kvinna har

flera utomäktenskapliga barn under 16 år. Täger man endast de fall i betraktande,

där fadern är känd och barnets föräldrar icke sammanbo, äro

också fall med flera barn relativt sällsynta. I städerna förekommer detta

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

i 8.5 procent av fallen, å landsbygden endast i 6.7 procent. Fall med flera än

två barn äro utomordentligt sällsynta. Naturligtvis förekomma dock fall, där

kvinnan samtidigt har utomäktenskapliga barn även med okända fäder. Den

förskottsnedsättning, som tilläventyrs skulle kunna förekomma vid fall av

flera utomäktenskapliga barn, torde sålunda kunna lämnas helt ur räkningen.

Emellertid tillkommer även kostnaden för de utomäktenskapliga barn,

vilkas fader lever, men vistas på okänd ort eller utom riket, vilken kostnad

av de sakkunniga beräknats till i runt tal 700,000 kronor.

Den totala kostnaden för bidragsförskott till barn utom äktenskap torde

sålunda få uppskattas till 5,100,000 kronor.

Kostnaden för bidragsförskott till barn, vilkas föräldrar vunnit hemskillnad

eller äktenskapsskillnad, torde kunna uppskattas till det av de sakkunniga

beräknade beloppet 1,300,000 kronor.

Den sammanlagda årskostnaden för bidragsförskott skulle sålunda bliva

6,400,000 kronor. Härav skulle på staten falla tre fjärdedelar, eller 4,800,000

kronor. Motsvarande belopp enligt de sakkunnigas förslag utgjorde 4,950,000

kronor. — För vad kommunen icke kunnat indriva av barnafadern äger den

kalenderårsvis i efterskott utfå ersättning av statsverket. Med hänsyn härtill

torde något anslagsbelopp för ändamålet icke behöva upptagas för budgetåret

1937/1938.

Specialmotivering.

Förslaget till lag örn barnbidrag.

De sakkunnigas förslag till lag om barnbidrag, tilläggsförslag avseende de

ändringar i förslaget till lag om barnbidrag, vilka betingas av dyrortsgradering,

samt utkast till ändring av förslaget till lag örn barnbidrag hava såsom

bilaga (bilaga B) fogats vid detta protokoll.

1 §•

Denna paragraf motsvarar 1 § i de sakkunnigas förslag.

Nämnda stadgande innehöll, sådant det utformats i de sakkunnigas ändringsförslag,

en uppräkning av de viktigare av de olika kategorier barn, som

omfattades av den föreslagna lagstiftningen, varjämte angavs, att i de fall

och i den ordning därefter i lagen stadgades, ett såsom barnbidrag betecknat

särskilt bidrag skulle utgå för att bereda barnen uppehälle och uppfostran.

Departementsförslagets 1 § innehåller tre stycken. I första .stycket har en

mera uttömmande uppräkning än den i sakkunnigförslaget gjorda verkställts

beträffande de olika slags barn lagstiftningen avser. Som ett andra

stycke har upptagits en bestämmelse, som angiver, att för barn, sorn är

adopterat, barnbidrag utgår allenast därest barnet i sin egenskap av adoptivbarn

enligt 4 § är berättigat till sådant bidrag. Utgående barnbidrag upp
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

hör alltså, därest barnet adopteras och det ej i sin egenskap av adoptivbarn

är berättigat till barnbidrag. Hos adoptivbarns naturliga föräldrar föreliggande

förhållande kan sålunda icke grunda rätt till barnbidrag. Slutligen

har i ett tredje stycke närmare angivits vem som enligt lagen skall anses såsom

arbetsoförmögen.

I förevarande sammanhang må nämnas, att särskilda underrubriker i lagtexten

ansetts obehövliga.

2 §•

Denna paragraf motsvarar paragrafen med samma nummer i de sakkunnigas

förslag.

I sin motivering till stadgandet hava de sakkunniga anfört bl. a. följande:

För att den samhälleliga hjälpverksamhet, som avses med den föreslagna

lagstiftningen, endast skall komma sådana barn till godo, som mera stadigvarande

vistas i vårt land, hava de Sakkunniga såsom villkor för rätten till

barnbidrag uppställt krav på mantalsskrivning här i riket. Då emellertid

mantalsskrivning som bekant äger rum endast i slutet av varje år, hava de

sakkunniga, närmast med tanke på sådana barn, som äro födda tidigare under

året, givit bestämmelsen örn mantalsskrivning den utformningen, att

barnbidrag skall tillkomma icke blott barn, som äro mantalsskrivna i Sverige,

utan även barn, som under året skola mantalsskrivas härstädes.

I fråga om medborgarskap såsom förutsättning för rätt till barnbidrag hava

de sakkunniga utgått från, att i varje fall de barn, som hava svenskt medborgarskap,

skola omfattas av den föreslagna lagstiftningen. Då emellertid

föräldrar och barn i vissa fall kunna hava olika medborgarskap, hava de

sakkunniga därjämte övervägt att jämväl medgiva barnbidrag, åtminstone i

vissa fall, då visserligen ej barnet men någon av dess föräldrar är svensk

medborgare. Sålunda hava de sakkunniga ifrågasatt, örn icke barnbidrag

borde kunna beviljas exempelvis, då en svensk kvinna varit gift med en utländsk

man, fött barn, som erhållit utländskt medborgarskap, samt därefter

blivit änka och bosatt sig med barnet i Sverige, varigenom barnet blivit mantalsskrivet

härstädes, örn emellertid kvinnan i det anförda exemplet genom

giftermålet blivit utländsk medborgare och sedermera såsom änka återförvärvat

sitt svenska medborgarskap, blir också barnet därigenom i regel

svensk medborgare. Då det sålunda ofta torde finnas möjlighet att ernå

svenskt medborgarskap för sådana grupper av nyss omförmälda barn, som

närmast skulle kunna ifrågakomma för barnbidrag, och det knappast kan

anses erforderligt att i en lagstiftning av förevarande slag lämna undantagsbestämmelser

i fråga om medborgarskap för vissa ovanligare fall, hava de

sakkunniga ansett lämpligt inskränka rätten till barnbidrag till sådana barn,

som själva hava svenskt medborgarskap. För att likväl lämna en möjlighet

öppen för en vidsträcktare tillämpning av hjälpverksamheten hava de sakkunniga

dock, särskilt med tanke på de nordiska länderna, föreslagit att Konungen,

under förutsättning av ömsesidighet, skall kunna ingå överenskommelse

med främmande stat, att barn, som där har medborgarskap, skab i

avseende å lagens tillämpning likställas med barn, som har svenskt medborgarskap.

De pensionstillägg för barn till vissa invalider, som för närvarande utgöra

den enda motsvarigheten till de föreslagna barnbidragen, utgå för barn intill

15 års ålder. Som emellertid 16 år utgör en oftare använd åldersgräns i

nyare författningar, bland annat inom områdena för folkpensionering och

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

103

fattigvård, hava de sakkunniga ansett, att rätten till barnbidrag bör upphöra

först vid 16 års ålder. Med hänsyn till lämpligheten av att barnbidrag icke

lämnas blott för en del av en månad, har gränsen, i analogi med stadgandet

i 33 § första stycket folkpensioneringslagen, bestämts så, att barnbidrag utgår

för tiden till och med den månad, under vilken barnet fyller 16 år.

Yttrandena.

Kommunalfullmäktige i Motala kommun hava förklarat sig sympatisera

med tanken att åldersgränsen för rätt till barnbidrag höjdes till aderton år för

det fall att vederbörande bedreve studier.

Departementschefen.

Svenskt medborgarskap och mantalsskrivning här i riket föreskrivas i lagen

om folkpensionering som villkor för rätt till tilläggspension. De sakkunniga

hava angivit samma fordringar för rätt till barnbidrag. Jag föreslår

som en första förutsättning för rätt till sådant bidrag svenskt medborgarskap.

Som de sakkunniga påpekat kunna skäl anföras för att i vissa fall

utsträcka rätten till barnbidrag till barn, som är utländsk undersåte. Jag

delar emellertid de sakkunnigas uppfattning, att dessa fall torde bliva så

sällsynta, att särskilda undantagsbestämmelser icke äro erforderliga. Stadgandet

rörande rätt för Konungen att träffa överenskommelse med främmande

stat angående vidgad tillämpning av lagen har underkastats en mindre

omarbetning i formellt avseende. Vad angår den andra av de sakkunniga

föreslagna förutsättningarna för rätt lill barnbidrag, har det synts mig mindre

lämpligt att stadga mantalsskrivning här i riket som villkor för sådan rätt.

I fråga örn barn, som fötts före den årliga mantalsskrivningen, torde det nämligen

icke kunna förrän vid mantalsskrivningsförrättningen avgöras, huruvida

barnet skall mantalsskrivas bär i riket. Däremot torde man kunna

fordra stadigvarande vistelse här i riket för rätt till barnbidrag.

I fråga om åldersgränsen för rätt till nämnda bidrag finner jag icke anledning

frångå de sakkunnigas förslag. Att, såsom i ett yttrande påpekats, höja

åldersgränsen för det fall, att barnet bedreve studier, torde icke överensstämma

med lagstiftningens syfte. Stadgandet rörande åldersgränsen har emellertid

omarbetats för att utmärka, att det här är fråga örn en maximigräns

och att barnbidrag således kan upphöra före uppnådda sexton års ålder.

3 §■

Beträffande förevarande paragraf, som är likalydande med motsvarande

stadgande i de sakkunnigas förslag, får jag hänvisa till den allmänna motiveringen.

4 §•

Första momentet i denna paragraf är i huvudsak likalydande med 9 §

första stycket i de sakkunnigas förslag.

I sin motivering till 9 § hava de sakkunniga bland annat anfört:

Till de föräldralösa barn, som lämpligen skola omfattas av den nu ifrågasatta

lagstiftningen, böra till en början hänföras sådana barn, som liava

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

äktenskaplig börd och vars föräldrars äktenskap blivit upplöst genom döden.

Hava föräldrarna varit skilda, vore det tänkbart, att barnen under en viss

tid komme att omfattas av förskotteringslagstiftningen och därför jämväl i

fortsättningen, efter båda de försörjningsskyldigas död, borde hänföras dit.

Den särskilda^ ställning, som ett föräldralöst barn intager, bör dock enligt de

sakkunnigas åsikt medföra, att även dessa barn efter båda föräldrarnas död

hänföras till området för den nu förevarande lagstiftningen. Samma skäl

hava ock föranlett de sakkunniga att därunder inbegripa jämväl barn utom

äktenskap, vilkas båda föräldrar avlidit, oavsett om de tidigare erhållit understöd

enligt förskotteringslagstiftningen eller ej.

De sakkunniga hava vidare påpekat, att de ansett adoptivbarn till änkor

böra i förevarande lagstiftning jämställas med äktenskapliga barn, oavsett

örn adoptionen skett inom eller utom äktenskap. Därefter har yttrats:

Beträffande föräldralösa barn är problemet emellertid något mera invecklat.

Frågan är, om nian såsom förutsättning för barnbidrag bör uppställa

det villköl et, att ej blott adoptivföräldrarna utan ock de naturliga föräldrarna

avlidit. För en sådan ordning kunde anföras den omständigheten, att efter

adoptivföräldrarnas frånfälle de naturliga föräldrarna äro försörjningspliktiga

gentemot barnen, men de sakkunniga hava likväl i enlighet nied sin

uppfattning om adoptivbarnens ställning ansett det riktigare att låta rätten

till barnbidrag vara beroende allenast på adoptivföräldrarnas frånfälle, oavsett

örn de naturliga föräldrarna därefter äro i livet eller icke. Likaså bör

i enlighet med nämnda uppfattning adoptivbarn, som antagits av allenast

en person, kunna tilldelas barnbidrag, sedan denne adoptant, som trätt i

både faders och moders ställe, avlidit. För ett speciellt fall synes emellertid

en särskild regel böra uppställas. Då någon adopterat sin äkta makes barn,

synes det riktigast, att rätt till barnbidrag såsom för föräldralöst barn skall

föreligga först då båda makarna avlidit, alltså icke då enbart adoptanten är

död men den naturliga fadern eller modern lever.

Andra momentet i paragrafen motsvarar 4 § första oell andra styckena

samt 8 § första—fjärde styckena i de sakkunnigas förslag till lag örn barnbidrag

i dess lydelse enligt ändringsförslaget.

I sin motivering till 8 § hava de sakkunniga huvudsakligen uppehållit sig

vid gränsdragningen mellan de kategorier barn till invalider, som skulle erhålla

barnbidrag, och de, sorn skulle få bidragsförskott.

I fråga om stadgandet i 8 § tredje stycket hava de sakkunniga anfört:

Det har synts de sakkunniga nödvändigt att genom en särskild regel i görligaste

mån avlägsna möjligheten för invalider att genom obehörigt antagande

av adoptivbarn förskaffa sig barnbidrag. Det teoretiskt mest lämpliga

sättet att förhindra sådant hade måhända varit att blott medgiva barnbidrag

för sådana barn, som adopterats före invaliditetens inträdande. Ett stadgande

av sådant innehåll skulle emellertid i praktiken bliva alltför svårt att

genomföra, då det mycket ofta är så gott som omöjligt att fastställa en viss

tidpunkt för invaliditetens inträdande. Det är vidare tydligt, att man icke

heller kan nå det uppställda syftet genom att medgiva barnbidrag endast till

sådana barn, som adopterats viss tid före ansökningen örn barnbidrag; följ - den härav bleve blott, att ansökningen uppskötes. De sakkunniga hava därför

i stället som utgångspunkt för den erforderliga begränsningen valt vederbörandes

ansökan örn folkpension. De personer, som det här gäller, äro ju

i egenskap av invalider berättigade till folkpension, och dennas storlek gör,

att man knappast behöver befara, att ansökan härom fördröjes av illojala

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

105

skäl. De sakkunniga hava alltså föreslagit, alt barnbidrag för adoptivbarn

icke skall utgå, där adoptionen skett senare än två år före den dag, då adoptanten

gjort ansökan, som för honom eller benne medfört folkpension. Den

föreslagna tiden av två år kan möjligen synas vara väl lång och medföra, att

adoptivbarn onödigtvis uteslutas från barnbidrag, men en viss möjlighet härtill

förefinnes vid varje begränsning av ifrågavarande slag, och de sakkunniga

anse det nödvändigt att uppställa erforderliga garantier mot missbruk.

Som motivering för bestämmelsen, att barnbidrag för barn till änka skall

indragas, när änkan ingår nytt äktenskap, hava de sakkunniga anfört:

Förutsättningen för samhällets ekonomiska bistånd, nämligen det nödläge,

som huvudförsörjarens frånfälle vållat, har ju i dylika fall i allmänhet blivit

undanröjd. Vidare bör beaktas den omständigheten, att mannen i det nya

äktenskapet jämlikt lagen örn makes underhållsskyldighet mot andra makens

barn är pliktig bidraga till underhållet för änkans barn i det förra giftet.

Gentemot dessa omständigheter, som tala för ett indragande av barnbidraget

vid änkans omgifte, kan såsom grund för ett motsatt förfarande aberopas, att

risken att förlora barnbidrag troligen i åtskilliga fall skulle medföra en stark

benägenhet hos änkor i förevarande situation att leva i fria förbindelser i

stället för att gifta örn sig. Trots denna icke önskvärda konsekvens hava de

sakkunniga ansett sig böra föreslå, att då änka ingår nytt äktenskap, barnbidraget

indrages. Så snart det nya äktenskapet upplöses, bör emellertid

rätten till barnbidrag ånyo inträda för barnen i det förra äktenskapet, oavsett

örn orsaken till det senare äktenskapets upplösning varit skilsmässa eliel

mannens död. I sistnämnda fall uppstår därjämte möjlighet för änkan att

erhålla barnbidrag jämväl för de barn, som kunna finnas i det senare äktenskapet.

De nu anförda reglerna för olika fall torde följa av förslagets allmänna

principer och hava icke direkt angivits i författningstexten. För att

bestämmelsen om indragning av barnbidrag vid änkas omgifte skall vinna

tillämpning, blir det givetvis nödvändigt, att pensionsstyrelsen erhåller underrättelse

om sådan ändring i änkas civilstånd, och de sakkunniga hava

också förutsatt, att lämpliga anordningar vidtagas i detta syfte.

Såsom grund för bestämmelsen, att barnbidrag till invalid kvinnas barn

skall indragas, då kvinnan gifter sig, hava de sakkunniga framhållit, att

barnbidrag enligt förslaget icke skulle utgå för barn till invalid kvinna, som

vore gift med arbetsduglig man.

Yttrandena.

I yttrandena har framför allt bestämmelsen att barnbidrag skall indragas

vid moderns giftermål kritiserats. Statens inspektör för fattigvård och barnavård,

som erinrat örn att vid flera tillfällen motioner väckts örn borttagande

av styvfaders underhållsskyldighet, emedan sådan skyldighet kunde bliva till

nackdel för barnet, har ansett, att någon form borde utfinnas, som berättigade

styvbarn att efter individuell prövning eller på annat sätt fortfarande

uppbära barnbidrag. Barnavårdsnämnden i Stockholm har förklarat, att

dess erfarenhet gåve vid handen, att det hos allmänheten funnes mycket liten

förståelse för styvfädernas försörjningsskyldighet, att dess utkrävande

därför ofta vore förenat med stora svårigheter och ofta medförde slitningar

i äktenskapet, vilka särskilt ginge ut över hustrun, samt att den för barnet

självt alltid förorsakade en försämring, örn barnet flyttades från elt gott

fosterhem till styvfadern endast därför att denne krävdes för fosterlönen.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Det torde för dessa fall i stället vara tillräckligt med en omprövning av hjälpbehovet

och ett bedömande av i vilken män det ingångna äktenskapet påverkat

änkans inkomster. Länsstyrelsen i Gotlands län, som framhållit, att mannen

i det nya äktenskapet i många fall saknade förmåga att försörja hustruns

tidigare barn, har föreslagit, att barnbidraget i dylika fall, där särskilda

omständigheter vore för handen, fortfarande skulle utgå, även sedan modern

ingått äktenskap. Fattigvårdsstyrelserna i Malmö och Hälsingborg ha framför

allt påpekat olämpligheten av ifrågavarande bestämmelse för det fall, att

barnen vore utackorderade och mannen icke hade möjlighet att mottaga

dem i det nya hemmet eller bekosta underhållsbidrag för dem samt yrkat, att

bestämmelsen måtte mildras. Kommunalfullmäktige i Alunda, Älvkarleby

och Söderala kommuner ha även vänt sig mot bestämmelsen ifråga, därvid

kommunalfullmäktige i Älvkarleby ifrågasatt, att barnbidraget skulle nedsättas

till hälften vid änkas giftermål, varigenom styvfadern skulle erhålla viss

ekonomisk lättnad för det nya hemmets bildande.

Pensionsstyreisen har ansett den föreslagna karenstiden av två år i fråga

om adoptivbarn under vissa omständigheter, t. ex. vid invaliditet på grund

av olycksfall, vara obillig. Styrelsen har därför föreslagit, att undantag

från bestämmelsen skulle kunna ske, när i visst fall föreliggande omständigheter

gåve anledning därtill.

Departementschefen.

I fråga om lagstiftningens omfattning får jag hänvisa till den allmänna

motiveringen, där detta spörsmål behandlats.

Bestämmelsen att barnbidraget skall indragas, när kvinna, vars barn erhåller

dylikt bidrag, gifter sig, har naturligt nog mött en del kritik. Obestridligt

är att stadgandet örn makes underhållsskyldighet mot andra makens

barn ofta vållat slitningar och förvecklingar. Så länge emellertid denna

grundsats är gällande, torde den jämväl i en lagstiftning som den föreslagna

böra iakttagas. Även örn i åtskilliga fall det nödläge, som vållats av mannens

död, icke avsevärt förbättrats genom det nya giftermålet och det sålunda

med hänsyn härtill kunde synas befogat att låta barnbidraget fortfara,

skulle det dock framstå som en oegentlighet, örn barnbidrag utginge

till styvbarnen, medan makarnas egna barn, som ha lika stort behov därav,

icke erhålla bidrag. I fråga om barn till invalid kvinna betingas stadgandet

av att barnbidrag icke utgår till sådan kvinna, som är gift med arbetsför

man.

Med anledning av pensionsstyrelsens påpekande har bestämmelsen i de

sakkunnigas förslag, att barnbidrag till invalids adoptivbarn icke skulle utgå,

örn adoptionen skett senare än två år före den dag, då ansökning gjorts, som

medfört pension, jämkats så att bidrag skall utgå, örn det med hänsyn till

omständigheterna i det särskilda fallet finnes böra ske.

De avvikelser i formellt avseende, som departementsförslaget ifråga örn

denna paragraf företer vid jämförelse med de sakkunnigas förslag, äro huvudsakligen

betingade av att i förevarande paragraf angivits de olika grup
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

107

per barn, som äro berättigade till barnbidrag, medan i 5 § angivas barnbidragens

belopp för olika fall. Därjämte har lagtexten på ett par punkter

förtydligats.

5 §•

Första momentet har sin motsvarighet i 9 § andra och tredje styckena i

de sakkunnigas tilläggsförslag rörande dyrortsgraderade barnbidrag.

Nämnda förslag grundar sig på ett av särskilda sakkunniga den 30 november

1935 framlagt förslag rörande dyrortsgraderade folkpensioner. Sistnämnda

förslag ligger i sin tur till grund för en till innevarande års riksdag avlåten

proposition nr 15 med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8,

13, 29 och 40 §§ lagen örn folkpensionering. I det vid denna proposition fogade

lagförslaget stadgas bl. a., enligt 6 § 2 morn., att tilläggspension skall utgå

med olika belopp i tre särskilda ortsgrupper. Indelningen i ortsgrupper

skall enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar verkställas av den

myndighet, som har att verkställa indelning i ortsgrupper enligt 48 § 1

mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928, d. v. s. socialstyrelsen,

och gäller för en tid av tio år i sänder. Den första indelningen skall emellertid

enligt övergångsbestämmelse till lagförslaget gälla endast för åren

1938—1940. Pensionsberättigad anses enligt förslaget tillhöra den ortsgrupp,

inom vilken han är mantalsskriven; dock att efter flyttning till ort

i dyrare ortsgrupp pensionsberättigad skall hava tillhört sådan ortsgrupp

tre år, innan hans pension må utgå enligt de för denna gällande reglerna,

såvida icke på grund av omständigheterna prövas skäligt i särskilt fall medgiva

undantag.

Andra momentet utgör en nied vissa sakliga jämkningar verkställd sammanfattning

av 4 § femte—åttonde styckena och 8 § femte—nionde styckena

i de sakkunnigas tilläggsförslag, vilka stycken innehålla med tillämpning

av dvrortsgradering avfattade bestämmelser örn storleken av barnbidrag

och örn avdrag för inkomst. Rörande de detaljbestämmelser, vilka härutinnan

föreslagits av de sakkunniga, må här allenast omnämnas, att efter

flyttning till ort i dyrare ortsgrupp vederbörande i regel skall ha tillhört sådan

ortsgrupp två år, innan barnbidrag må utgå enligt de för denna gällande

reglerna.

Tredje momentet saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag men halsin

förebild i 6 § 3 mom. av det genom propositionen nr 15/1937 framlagda

förslaget till lag angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen örn

folkpensionering. Där stadgas, att Konungen i fråga örn ort, vilken gränsar

till ort i högre ortsgrupp, på därom av vederbörande kommun gjord framställning

äger förordna, att tilläggspension till pensionstagare, vilken är

mantalsskriven inom visst intill gränsen liggande område, skall förhöjas

med 50 kronor, därest de båda orterna tillhöra ortsgrupp 1 och 2 eller 2 och

3, samt med 100 kronor, därest de tillhöra ortsgrupp 1 och 3. Erinras må

att enligt förslaget skillnaden i beloppet mellan tilläggspensionerna å de

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

olika ortsgrupperna utgör 100 kronor. Vad som beträffande tilläggspension

stadgats därom, att sådan pension efter flyttning till ort i dyrare ortsgrupp

först efter det vederbörande i tre år tillhört sådan ortsgrupp skall medföra

förhöjning av tilläggspensionen, skall äga motsvarande tillämpning å förhöjning

som nyss sagts. Pensionsförhöjningen skall enligt 6 § 3 mom. sista

stycket utbetalas av kommunen, som äger att av statsmedel utfå ersättning

med hälften av vad för ändamålet utgivits.

Fjärde momentet företer endast obetydlig, formell avvikelse från de båda

likalydande bestämmelserna i 4 § sista stycket och 8 § åttonde .stycket i de

sakkunnigas förslag.

Yttrandena.

Kommunalfullmäktige i Älvkarleby kommun hava föreslagit, att, till förhindrande

av att i en plötsligt fader- och moderlös syskonskara även syskonbanden

måste slitas, efter särskild prövning ett belopp av högst 600 kronor

örn året skulle utgå till den, som inträdde som fostermor för barnen.

Vidare lia beträffande vissa detaljer i förslaget rörande dyrortsgradering

erinringar gjorts i yttrandena. Sålunda har pensionsstyrelsen ansett flyttning

till högre ortsgrupp först efter tre år böra medföra rätt till förhöjning

av barnbidrag. Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i femte distriktet

har ställt sig tveksam till lämpligheten att medgiva ortstillägg vid överflyttnyig

från billigare ort till dyrare sådan. Kommunalfullmäktige i Solna kommun,

fattigvårdsstyrelsen och drätselkammaren i Malmö samt barnavårdsnämnden

i Lund ha framhållit nödvändigheten av särskilda bestämmelser

till förebyggande av icke lojal inflyttning till kommuner i högre dyrortsgrupp.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har föreslagit, att

till förhindrande av missbruk tidsbegränsningen för vinnande av högre

barnbidrag måtte utsträckas från två till fem år, samt har påpekat, att svårigheter

kunde möta vid tolkningen av uttrycket »stadigvarande» i 4 och

8 §§ av förslaget rörande dyrortsgradering av barnbidragen.

Departementschefen.

Beträffande frågorna örn barnbidragens storlek, avdrag för inkomst samt

inkomstgränser får jag hänvisa till den allmänna motiveringen.

Detaljerna beträffande dyrortsgraderingen hava bragts till överensstämmelse

med förslaget rörande dyrortsgraderade folkpensioner därigenom, att den

tid, efter vilken flyttning till ort i dyrare ortsgrupp medför förhöjning av

barnbidrag, utsträckts från två till tre år, samt att bestämmelser örn förhöjning

av barnbidrag i gränsområde till dyrort upptagits.

I likhet med vad som föreslagits ifråga om 2 § har även i andra momentet

av denna paragraf föreskrift, att barnets mantalsskrivningsort i visst hänseende

skulle vara avgörande, utbytts mot ett stadgande, att barnets stadigvarande

vistelseort därutinnan skall vara bestämmande.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

109

6 §•

Första momentet motsvarar 9 § tredje stycket i de sakkunnigas förslag.

I motiveringen till sistnämnda stadgande hava de sakkunniga framhållit,

bland annat, att de ansett det mindre lämpligt att för de föräldralösa barnen

fastställa en inkomstberäkning efter fasta och mera schematiska grunder.

De sakkunniga hade nämligen velat ernå en friare prövning av dessa barns

inkomster och hade därjämte avsett att genom detta mera individuella bedömande

skapa större möjligheter att lämna hjälp åt barn, som icke längre

hade någon av de närmaste försörjarna i livet. Beträffande adopterade barn

hava de sakkunniga påpekat, att såsom inkomst borde betraktas sådant underhållsbidrag,

som lämnades av barnens naturliga föräldrar.

Andra momentet har sin motsvarighet i 5 § första och andra styckena

samt 8 § sista stycket i de sakkunnigas förslag.

I fråga örn beräknande av inkomst för fastställande av tilläggspension stadgas

i 7 § första stycket lagen örn folkpensionering, att årsinkomsten utgör all

den inkomst, som någon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen

åtnjuta. Såsom inkomst räknas dock icke folkpension och ej understöd, som

någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva, i

den mån det icke överstiger en med hänsyn till understödstagarens behovskälig

försörjning. Pension eller understöd, som utgår på grund av gåva,

testamente eller försäkring, vilken icke är i lag föreskriven, eller ock, utan

samband med olycksfall i arbete, på grund av egen eller anhörigs förutvarande

arbetsanställning, räknas ej heller såsom inkomst, i den mån beloppet

sammanlagt icke överstiger 300 kronor. — I andra stycket av sistnämnda

paragraf föreskrives, att där inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner,

uppskattningen skall verkställas efter regler, som fastställas av Konungen.

— Enligt paragrafens tredje stycke skall vid uppskattning av fastighets

eller kapitals avkastning denna höjas med 2 procent av det belopp, varmed

sammanlagda behållna värdet av fastighet och kapital må överstiga 5,000

kronor, och med ytterligare 3 procent av det belopp, varmed samma värde

må överstiga 10,000 kronor. — I fjärde stycket stadgas, att ifråga örn äkta

makar årsinkomsten för envar av dem skall beräknas utgöra hälften av deras

sammanlagda årsinkomst och värdet av fastighet eller kapital beräknas utgöra

hälften av sammanlagda behållna värdet av- makarnas fastighetsinnehav

eller kapital, där ej i särskilda fall pensionsstyrelsen med hänsyn till föreliggande

omständigheter finner beräkningen tillsvidare böra ske såsom för ogift

person.

Enligt de av Kungl. Maj:t jämlikt 7 § andra stycket lagen om folkpensionering

fastställda huvudreglerna för uppskattning av naturaförmåner (Kungl,

brev den 18 september 1936 till pensionsstyrelsen) skall årliga värdet av fri

kost för en person uppskattas lill 265 kronor. Årliga värdet av fri bostad

får enligt samma regler ej uppskattas till lägre belopp än 60 kronor och årliga

värdet av fritt bränsle till husbehov eller fri vedbrand och värme skall

uppskattas till 15 kronor samt fritt lyse till 10 kronor. Uppskattningen av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

naturaförmåner bestående av vissa kvantiteter av särskilda varuslag skall ske

efter en fastställd tabell.

1 sin motivering till 5 § första och andra styckena hava de sakkunniga ifråga

om beräknande av barns inkomst anfört bland annat följande:

De till barnbidrag berättigade barnens inkomster kunna vid bestämmande

av barnbidrag tagas i beräkning efter två principiellt olika tillvägagångssätt.

Antingen kan man sammanräkna dessa inkomster med änkans och alltså

låta dem inverka på samma sätt på det för alla barnen gemensamma barnbidraget,

eller också kan man låta varje barns inkomst föranleda minskning i

detta barns andel av det till en början endast med hänsyn till änkans inkomster

beräknade barnbidraget. Genom att beräkningen sker på sistnämnda

sätt, kommer sambandet mellan barnets inkomst och dess andel i barnbidraget

att klart och direkt framträda. Då den hjälp, som lämnas genom den

föreslagna lagstiftningen, i princip icke bör sträcka sig längre än till att garantera

ifrågavarande barn ett bestämt underhållsbelopp, hava de sakkunniga

alltså som huvudregel föreslagit, att då ett barn åtnjuter en viss inkomst, motsvarande

avdrag skall göras från den del av barnbidraget, som belöper på detta

barn. Med en sådan uppdelning på varje barn skapar man också på ett

enkelt sätt rättvisa mellan barnen inbördes. Om ett barn har större inkomster

än sina syskon, skulle nämligen dessa inkomster vid en sammanräkning —

örn icke relativt komplicerade bestämmelser häremot uppställdes — medföra

minskning i syskonens barnbidrag, vilket icke kan anses riktigt med hänsyn

till att ett omyndigt barns inkomster endast få användas för dess eget uppehälle

och uppfostran.

Vid utarbetandet av bestämmelserna för inkomstberäkningen hava de sakkunniga

även tagit hänsyn till det fall, att ett barn samtidigt blir berättigat till

barnbidrag och bidragsförskott. De sakkunniga hava erinrat örn att då

barn, berättigat till barnbidrag, erhåller underhållsbidrag från någon av föräldrarna,

underhållsbidraget skall som inkomst avdragas från barnbidraget.

Skulle underhållsbidrag från barnets fader upphöra att utgå och barnet på

grund härav bliva berättigat till bidragsförskott, får även detta såsom inkomst

avdragas från barnbidraget. För att emellertid utmärka, att i ett dylikt fall

barnbidraget inträder subsidiärt i förhållande till bidragsförskottet och icke

tvärtom, hava de sakkunniga föreslagit ett stadgande av innebörd, att såsom

inkomst jämväl skall räknas bidragsförskott, vartill barnet är berättigat enligt

lagen örn förskottering av underhållsbidrag lill barn. Det skall sålunda

icke råda valfrihet mellan sökande av barnbidrag och bidragsförskott i fall,

då barnet är berättigat till bådadera. Sökes icke bidragsförskott skall likväl

det bidragsförskott, som efter ansökan skolat utgå, räknas som inkomst, vilken

skall fråndragas barnbidraget.

I 5 § tredje stycket och 9 § fjärde stycket hade de sakkunniga vidare upptagit

likalydande bestämmelser av innehåll, att örn barn, som fyllt fjorton år,

hade arbetsinkomst, som i huvudsak försloge till dess försörjning, på detta

barn belöpande barnbidrag skulle nedsättas efter vad som funnes skäligt, dock

ej till lägre belopp än hälften av vad som eljest skolat utgå.

I motiveringen till detta .stadgande hava de sakkunniga anfört, att de ansett

det lämpligt att skilja mellan barnets arbetsinkomst och dess övriga in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

lil

komster. Skulle barns arbetsinkomst i full utsträckning avdragas vid bestämmande

av barnbidrag, komme detta säkerligen enligt de sakkunnigas uppfattning

att medföra en minskad benägenhet att låta barnen söka bidraga till

sitt eget uppehälle. Beträffande äldre barn kunde dock en sådan arbetsinkomst

stundom uppgå till så stort belopp, att det icke kunde anses rimligt

att helt och hållet bortse från densamma vid fastställande av barnbidrag.

De sakkunniga hava även beträffande vissa andra inkomster än sådana,

som härrörde från barnets eget arbete, övervägt lämpligheten av att mildra

föreskriften om inkomsternas avdragande å barnbidraget. Sålunda kunde det

enligt de sakkunnigas mening ifrågasättas att på visst sätt begränsa denna avdragsregel

i fråga om sådana inkomster, som hade karaktär av pupillförsäkring,

periodiskt understöd och dylikt, för att icke eljest motverka benägenheten

hos enskilda att på dylikt sätt sörja för sina barns framtida uppehälle

och hos släktingar och vänner att understödja ensamställda barn. Gentemot

dessa i och för sig beaktansvärda synpunkter syntes dock de sakkunniga den

grundsatsen böra fasthållas, att det allmänna icke borde träda emellan i andra

fall än då det förefintliga behovet icke kunde tillgodoses på annat sätt, och

de sakkunniga hade därför icke ansett sig böra frångå den regeln, att ett barns

inkomst, som ej härrörde från dess eget arbete, skulle avdragas å den på detta

barn belöpande andelen av barnbidraget. Ä andra sidan syntes emellertid

enligt de sakkunnigas mening denna regel icke i erforderlig grad tillgodose

sitt syfte att minska barnbidraget i vissa fall, nämligen då ett barns inkomst

härrörde från fastighet eller annat kapitalvärde, vars förekomst i regel torde

innebära en avsevärd tillgång för barnet utöver avkastningens belopp. På

grund härav hade de sakkunniga i analogi med 7 § tredje stycket folkpensioneringslagen

föreslagit en skärpt beräkningsmetod för dylika fall.

Med tillämpning av föreslagna regler för beräkning av barnbidraget skulle

denna beräkning tillgå på följande av de sakkunniga angivna sätt.

Först fastställes enligt föreskrivna beräkningsgrunder änkans inkomst och

på grundval därav uträknas ett preliminärt barnbidragsbelopp, gemensamt

för änkans samtliga barnbidragsberättigade barn. Därefter erhålles en på

varje barn belöpande andel genom alt nyssnämnda belopp fördelas på barnen

efter huvudtalet. Varje sådan andel minskas härefter med respektive

barns inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, varvid avkastning från

fastighet och kapital ökas på ovan angivet sätt. Örn den summa, som skall

avdragas, uppgår till minst så stort belopp, som barnets andel, erhåller alltså

detta barn icke något barnbidragsbelopp. Slutligen tages skälig hänsyn till

de olika barnens egen arbetsinkomst. I det föregående har antagits, att varje

barns inkomst är bestämd för sig. Skulle en familj leva i oskiftat dödsbo

och alltså erhålla en gemensam inkomstsumma, torde det emellertid i regel

icke möta större svårigheter alt fördela denna summa på de olika delägarna

efter deras andel i boet.

Yttrandena.

I fråga örn beräknande av barns inkomst har pensionsstgreisen framhållit,

att barn icke skulle kunna draga någon fördel av det förhållandet, alt det

belopp av 600 kronor, vartill vid barnbidragets primära beräkning hänsyn

icke skulle tagas, härvid till äventyrs icke blivit helt utnyttjat. Styrelsen,

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

som ansett, att den stränga åtskillnad mellan försörjarens och barnens inkomster,

som präglade förslaget, icke i praktiken skäligen kunde upprätthållas,

har föreslagit ändring i syfte att det fria inkomstbeloppet skulle kunna tillgodoräknas

även barnen i den mån det ej tidigare tagits helt i anspråk. Rörande

den av de sakkunniga föreslagna avdragsregeln har styrelsen vidare

anmärkt, att i vissa fall tvenne familjer med fullkomligt samma ekonomiska

ställning skulle bliva olika behandlade vid tilldelningen av barnbidrag, exempelvis

örn i ena fallet en änka jämte sina barn ärvt ett visst belopp efter den

avlidne mannen, varvid beloppet i fråga fördelades mellan henne och barnen,

och om i det andra fallet änkan efter mannens frånfälle ärvt samma belopp

efter exempelvis sina föräldrar, varvid dess avkastning helt komme att

upptagas som hennes egen inkomst. För att åtminstone i det väsentligaste

undvika det påpekade missförhållandet har pensionsstyrelsen föreslagit, att

till 4 § såsom ett sista stycke måtte fogas följande bestämmelse:

Har barn inkomst och uppgår denna jämte övriga barns under sexton år

och änkans inkomster lill mer än 600 kronor, skall den på barnet belöpande

andelen av barnbidraget minskas med dess inkomst, i den mån denna

överstiger den gräns, intill vilken varje barns inkomst behöver medräknas för

att änkans och barnens sammanlagda inkomster skola uppgå till 600 kronor.

Styrelsen har även påpekat,att bestämmelsen om avdrag av arbetsinkomst

för barn, som fyllt 14 år, i praktiken knappast torde kunna effektivt genomföras.

Endast beträffande barn, som, då ansökan om barnbidrag ingåves,

fyllt 14 år, torde dylik arbetsinkomst mera allmänt komma till vederbörandes

kännedom. Bestämmelsen i fråga torde därför enligt styrelsens

mening komma att verka synnerligen ojämnt. Då den dessutom icke kunde

vara av nämnvärd ekonomisk betydelse för verksamhetens finansiering,

ville styrelsen föreslå, att den utginge. Slutligen har styrelsen föreslagit en

bestämmelse av innebörd, att barns inkomst, bestående av pension eller understöd,

som utginge på grund av gåva, testamente eller försäkring, vilken

icke vöre i lag föreskriven, eller ock, utan samband med olycksfall i arbetet,

på grund av anhörigs förutvarande arbetsanställning, ej skulle räknas som

inkomst, i den mån det på barnet belöpande sammanlagda beloppet icke

överstege 60 kronor. Styrelsen har genom den föreslagna bestämmelsen velat

uppmuntra det enskilda initiativet på detta område, som bland annat tagit

sig uttryck däri, att inom folkförsäkringen en kombination av s. k. barnförsäkring

med en temporär överlevelseränta från försörjarens frånfälle vunnit

en icke ringa utbredning.

Örebro stads pensionsnämnd, vars yttrande åberopats av stadsfullmäktige

därstädes, har i likhet med pensionsstyrelsen föreslagit, att försörjarens fria

inkomstbelopp skulle kunna tillgodoräknas även barnen i den mån det ej

tagits helt i anspråk, samt att bestämmelsen om avdrag av arbetsinkomst

för barn, som fyllt fjorton år, måtte utgå.

Socialstyrelsen har ansett det rimligt, att minderårig, som fyllt fjorton år

och alltså passerat minimiåldern för barns användande i arbete, skulle, där

ej dess psykiska eller fysiska utveckling eller annan särskild omständighet ta
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

lade häremot, genom anmälan till organ för den offentliga arbetsförmedlingen

konfronteras med den öppna arbetsmarknaden, innan barnbidrag finge

utgå. En dylik anordning skulle måhända innebära ej så litet minskade anspråk

på barnbidrag och, vad viktigare vore, bringa den unga arbetskraften

i kontakt med arbetsmarknaden och dess möjligheter samt inskärpa samhällsplikten

att efter förmåga, från härför lämpad ålder, bidraga till det

produktiva arbetet. Anordningen förtjänade särskilt beaktande ur synpunkten

av den ökade relativa efterfrågan på ungdomlig arbetskraft, som kunde

förväntas uppstå i samband med de allt mindre årskullar, vilka — till följd

av nativitetsminskningen — komme att inträda på arbetsmarknaden. Med

hänsyn till anförda omständigheter borde det enligt styrelsens åsikt övervägas,

huruvida icke den föreslagna åldersgränsen 16 år kunde sänkas, dock

med rätt för vederbörande myndigheter att efter ny prövning utsträcka bidragstiden

till den nämnda åldersgränsen. Tillika har styrelsen med hänsyn

till önskvärdheten av att upprätthålla det även bland familjer i små

ekonomiska omständigheter utbredda intresset att genom livförsäkring sörja

för efterlevande ifrågasatt, huruvida icke den procentsats å behållna värdet

av kapital, vilken enligt förslaget skulle jämställas med inkomst, borde nedsättas

i fråga örn kapital, som med barnet som förmånstagare utfallit genom

dylik försäkring. Även örn en dylik anordning kanske icke finge alltför

stor praktisk räckvidd, skulle den dock markera, att barnbidrag finge uppfattas

såsom ett led i en hjälp till självhjälp.

Stadsfullmäktige i Falun ha framhållit det önskvärda i att arbetsgivarepensioner

eller understöd av arbetsgivare till barn — antingen i samband

nied sådan pension eller sådant understöd till änka eller, efter änkas frånfälle,

utan dylikt samband — gjordes till så kallad privilegierad inkomst vid

bestämmande av barnets inkomst.

Departementschefen.

De sakkunnigas förslag har jag ansett mig kunna i huvudsak upptaga i

departementsförslaget.

De i några yttranden framförda synpunkterna rörande den av de sakkunniga

vid inkomstberäkningen upprätthållna skillnaden mellan änkans

och barnens inkomster kunna visserligen icke frånkännas visst berättigande.

Med hänsyn framför allt till vikten av att bibehålla så enkla och klara regler

som möjligt för inkomstberäkningen finner jag dock de gjorda anmärkningarna

icke vara av den betydelse, att de föranleda mig att frångå de sakkunnigas

förslag i denna del. Däremot delar jag den av pensionsstyrelsen

uttalade åsikten, att hänsyn icke torde behöva tagas lill barnens arbetsinkomst.

Härigenom skulle även barnens intresse för att söka skaffa sig arbete

starkare stimuleras än genom de sakkunnigas förslag i detta avseende.

Tredje stycket av 5 § och fjärde stycket av 9 § i sakkunnigeförslaget hava

därför uteslutits i departementsförslaget.

I några yttranden lia uttalats önskemål örn en privilegiering av vissa inkomster.

Med hänsyn till den ringa praktiska betydelsen av en dylik privi
flihang

till riksdagens protokoll 11)37. 1 sami. Nr 276.

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

legiering i den nu föreslagna lagstiftningen anser jag dessa önskemål icke

böra föranleda någon ändring i de sakkunnigjas förslag.

7 och 8 §§.

Dessa paragrafer motsvara 6 och 7 §§ i de sakkunnigas tilläggsförslag. I

8 § sista stycket och 9 § sista stycket nämnda förslag har hänvisats till, bland

annat, 6 och 7 §§ i förslaget.

De sakkunniga hava såsom motivering till 6 och 7 §§ anfört:

Dessa paragrafer motsvara i tillämpliga delar 8 § 2 och 3 morn., respektive

9 § första och andra styckena folkpensioneringslagen och hava även formulerats

i anslutning till nämnda lagrum.

_ I fråga örn förslagets 6 § finnes bland annat den olikheten i förhållande till

förebilden, att möjlighet till jämkning i fastställt barnbidrag upptagits utan

folkpensioneringslagens begränsning till en gång om året — detta med hänsyn

till att större variationer i försörjarnas ekonomiska förhållanden här

kunna förväntas än beträffande invalider och åldringar — och att i stället

såsom garanti mot alltför många jämkningar uppställts fordran på mera väsentlig

inkomstförändring.

I både 6 och 7 §§ av förslaget hava vidare intagits stadganden om de skyldigheter,

som ansetts böra åvila en särskilt förordnad förmyndare, då sådan

finnes. Rätten till barnbidrag utgår nämligen enligt förslaget oberoende av

om änkan själv eller annan person har förmynderskapet och vårdnaden beträffande

barnen.

Bestämmelserna angående dyrortgradering hava hämtats från det förslag

rörande dyrortsgraderade folkpensioner, som den 30 november 1935 framlagts

av särskilda sakkunniga.

Yttrandena.

Pensionsstyreisen har påpekat, att den i 6 § tredje stycket stadgade anmälningsskyldigheten

borde utsträckas till det fall, att änkan ingått nytt giftermål.

Kommunalfullmäktige i Älvkarleby kommun ha yrkat, att 7 § måtte

ändras därhän, att påföljden av försummelsen — minskat eller indraget barnbidrag

— icke drabbade barnen utan gärningsmannen, änkan eller förmyndaren,

som skulle återbetala det orättmätigt erhållna barnbidraget. Fattigvårds-

och barnavardskonsulenten i åttonde distriktet samt fattigvårdsnämnden

och fattigvårdsdirektören i Stockholm hava betonat de krav, som komme

att ställas på efterkontrollen, då det gällde barn till arbetsföra änkor. En

prövning av samtliga barnbidrag borde enligt konsulentens åsikt göras en

gång om året, enligt fattigvårdsnämndens och fattigvårdsdirektörens mening

minst två gånger om året.

Departementschefen.

Med anledning av pensionsstyrelsens påpekande har för moder, vars barn

åtnjuter barnbidrag, föreslagits anmälningsskyldighet, när hon ingår äktenskap.

Den av kommunalfullmäktige i Älvkarleby kommun gjorda anmärkningen

saknar icke visst berättigande. Det torde emellertid knappast vara

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

115

möjligt att till förhindrande av sådant förfaringssätt, som omförmäles i departementsförslagets

8 §, konstruera en påföljd av förmögenhetsnatur, som

uteslutande drabbar den skyldige. Av de bestämmelser, som föreslagits av

de sakkunniga, följer, att i vissa fall, då någon genom benefik avhändelse

av egendom, oriktig uppgift eller försummad anmälningsskyldighet orättmätigt

förskaffat sitt barn högre barnbidrag än som rätteligen bort utgå, en

indragning av barnbidrag kan göras för så lång tid, att förlusten för det

allmänna kan täckas. Denna möjlighet torde innebära en viss fördel med

hänsyn till att i dylika fall en ersättningstalan ofta torde vara utsiktslös. —

Den ståndpunkt, vilken förslaget i 8 § intar, sammanfaller enligt vad som

inhämtats med den praxis, som pensionsstyrelsen tillämpat beträffande

barntillägg enligt 1913 års pensionsförsäkringslag.

Då barnbidragen skola handhavas av pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna,

torde särskilda bestämmelser rörande efterkontrollen i fråga om barnbidragen

icke vara erforderliga.

De ändringar av saklig natur, som, utöver vad förut angivits, vidtagits i

7 §, sammanhänga med ändringen i 2 §, varigenom barnets mantalsskrivningsort

utbytts mot dess stadigvarande vistelseort. 8 § har, utan ändring

i sak, i vissa delar erhållit en annan formulering än motsvarande paragraf i

de sakkunnigas förslag.

9 §•

Denna paragraf motsvaras i de sakkunnigas förslag av 10 §.

Som motivering till detta stadgande hava de sakkunniga framhållit, att, då

pensionsnämnderna enligt förslaget skulle tjänstgöra såsom kommunala organ

för barnbidragsverksamheten, det vore naturligt, att ansökan om barnbidrag,

i likhet med ansökan om folkpension, gjordes hos pensionsnämndens

ordförande. Enär vederbörande kommun enligt förslaget skulle ansvara för

en fjärdedel av barnbidragskostnaderna, bleve vidare frågan om vilken pensionsnämnd,

som skulle behandla ansökningen, av stor betydelse.

De sakkunniga hava härom anfört:

Enligt folkpensioneringslagen är härvidlag mantalsskrivningsorten avgörande

och det torde knappast finnas några bärande skäl för att välja en annan

princip i fråga om barnbidragen. Emellertid uppstå härvidlag andra spörsmål,

då ju olika barn inom en familj kunna vara mantalsskrivna på skilda

ställen och detsamma jämväl kan vara förhållandet beträffande föräldrar och

deras barn. I fråga om barn till änkor och invalider hava de sakkunniga ansett

erforderligt att fastställa en gemensam ansökningsort för alla barn inom

samma familjeenhet, oavsett om något eller några av dem vistas å annan ort

och äro mantalsskrivna därstädes. Detta torde ur olika synpunkter kunna

anses lämpligt, och med de sakkunnigas förslag örn gemensam beräkning av

barnbidrag för alla barnen är en dylik anordning särskilt påkallad. De sakkunniga

hava därför föreslagit, att ansökan skall göras hos pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt, där änkan eller den arbctsoförmögne

senast blivit mantalsskriven.

I fråga örn föräldralösa barn finns det större anledning att låta ansökan

för varje särskilt barn göras å barnets mantalsskrivningsort. Även örn flera

föräldralösa barn i samina syskonkrets erhålla barnbidrag, fastställes ju enligt

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

förslaget särskilt bidrag för vart och ett av dem, och de sakna därjämte det

sammanhållande moment, som föräldrarna eller en efterlevande av dem utgör.

Emellertid har just den omständigheten, att föräldralösa barn till följd

av denna rotlöshet ofta skickas från en ort till en annan, föranlett de sakkunniga

att icke låta barnets mantalsskrivningsort bliva avgörande. En sådan

anordning skulle kunna medföra risker för att föräldralösa barn förflyttades

med hänsyn till de kommunala utgifterna för barnbidrag. På grund av det

nu anförda hava de sakkunniga föreslagit, att ansökan om barnbidrag för

föräldralöst barn skall göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt,

där den sist avlidne av föräldrarna eller, örn barnet varit adopterat,

där adoptanten eller den sist avlidne av adoptivföräldrarna senast varit

mantalsskriven.

För att en behörig ansökningsort alltid skall finnas, hava de sakkunniga

vidare för samtliga grupper av barn föreskrivit, att om det ej finnes sådan

mantalsskrivningsort, som förut sagts, ansökan skall göras hos pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt, där barnet är mantalsskrivet

eller under året skall mantalsskrivas. En sådan ort måste alltid finnas, då

rätt till barnbidrag föreligger, på grund av bestämmelsen i förslagets 2 § örn

mantalsskrivning såsom förutsättning för barnbidrag.

28—34 §§ i lagen om folkpensionering, till vilka hänvisning skett, innehålla

följande bestämmelser:

Enligt 28 § skall ansökning örn folkpension avfattas enligt fastställt formulär

och innehålla nödiga upplysningar för utredande av sökandens pensionsrätt.

Avser ansökningen tilläggspension, skall ansökningen därjämte innehålla

cn av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna

äro med sanningen överensstämmande. Är sökanden ur stånd

att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas

av två trovärdiga, med sökandens förhållanden förtrogna personer.

Vid ansökningen skall fogas prästbevis enligt fastställt formulär eller, där

hinder därför möter, annat bevis, som pensionsstyrelsen må finna skäl godtaga.

Vad angående ansökning om pension stadgats, gäller även angående

ansökning örn ökning av pension. — I 29 § stadgas bl. a., att örn någon

söker folkpension, vari ingår tilläggspension, pensionsnämnden skall pröva

de i ansökningen lämnade upplysningar och åberopade handlingar samt på

grund av denna prövning och kända förhållanden fastställa sökandens årsinkomst

och besluta, huruvida sökanden bar rätt till tilläggspension. Avslås

med stöd av 9 § första stycket (på grund av oriktiga uppgifter m. m.) ansökning

i vad gäller tilläggspension, skall pensionsnämnden, där den finner

den omständighet som föranlett beslutet icke skola utgöra binder mot bifall

till ansökning örn tilläggspension efter viss tids förlopp, meddela bestämmelse

härutinnan. Snarast möjligt efter besvärstidens utgång skall pensionsnämndens

ordförande insända nämndens beslut jämte handlingarna

i ärendet till pensionsstyrelsen. I sistnämnda paragraf föreskrives vidare,

att vad angående handläggning av ansökning om pension stadgats, även

gäller angående handläggning av ansökning om ökning av pension. Minskning

eller indragning av pension av orsak, som angivits i 8 § 1 mom. första

stycket (varaktig oförmåga till arbete ej längre för handen) och 2 mom.

(inkomstökning) samt 9 § (oriktiga uppgifter m. m.), beslutas av pensionsnämnden

i det pensionsdistrikt, där pensionstagare^ senast blivit mantalsskriven,

varefter ordföranden snarast möjligt skall insända beslutet jämte

handlingarna i ärendet till pensionsstyrelsen. Innan pensionsnämnd fattar

beslut i ärende rörande minskning eller indragning av pension, skall nämn
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

den, om så ske kail, lämna pensionstagare!! tillfälle att yttra sig. — Enligt

30 § må ändring i pensionsnämnds beslut hos pensionsstyrelsen sökas genom

besvär av enskild sakägare ävensom av kommun och av ombud för

pensionsstyrelsen. Besvären skola insändas till pensionsnämndens ordförande,

så att de äro honom tillhanda sist å trettionde dagen efter beslutets

meddelande, den dagen oräknad då sådant skedde. Ordföranden

åge ock att över nämndens beslut anföra besvär. Över anförda besvär skall

nämnden avgiva yttrande att åtfölja handlingarna till pensionsstyrelsen.

Enligt 31 § skall pensionsstyrelsen, örn styrelsen i ärende rörande ansökning

om folkpension, vari ingår tilläggspension, finner, att pensionsnämndens

beslut är lagligen grundat, fastställa beslutet ävensom, där sökanden funnits

berättigad till pension, bestämma pensionsbeloppet. Vid pensionsbeloppets

bestämmande må tilläggspensionens belopp höjas så, att pension kan

utbetalas månadsvis jämnt i tiotal ören. Pensionsstyrelsen utfärdar pensionsbrev,

vilket genom pensionsnämndens försorg tillstädes den, som äger

uppbära pensionen. Finner pensionsstyrelsen, att pensionsnämnds beslut

icke är lagligen grundat, skall styrelsen, där ej på grund av anförda besvär

rättelse kan ske, återförvisa ärendet till förnyad prövning; dock att, där fel

uppenbarligen blivit begånget vid fastställandet av sökandens årsinkomst

samt detta fel antingen uppkommit allenast genom felräkning eller ock icke

överstiger ett belopp av 100 kronor, pensionsstyrelsen må, efter vederbörandes

hörande, utan återförvisning verkställa nödig rättelse. I behandling av

fråga örn återförvisning oell i handläggning av besvärsmål skola deltaga

minst två av styrelsens ledamöter; skolande av dessa åtminstone en hava

fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som uti domarämbeten må

nyttjas. Uppstå i fall, clå två ledamöter deltaga, skiljaktiga meningar, skall

ytterligare en ledamot tillkallas. Härutöver gällö vad allmänna lagen stadgar

angående omröstning till dom. Vad angående handläggning av ansökning

örn pension sålunda stadgats, gäller i tillämpliga delar även handläggning

av andra ärenden rörande pension, i vilka pensionsnämnd meddelat

beslut. — I 32 § stadgas, att klagan över pensionsstyrelsens beslut i ärende

rörande pension ej må föras av enskild sakägare. Justitiekansler!! eller efter

justitiekanslerns medgivande kommun, pensionsnämnds ordförande och pensionsstyrelsens

ombud må söka ändring i pensionsstyrelsens beslut hos Konungen

genom besvär, vilka skola löre klockan tolv å trettionde dagen från

den dag beslutet gavs vara inkomna till socialdepartementet. — Enligt

33 § utgår folkpension från och nied den månad, varunder rätt till pension

inträtt, vilket, där ej rätten visas hava tidigare varit för handen,

anses hava skett vid den tid, då pensionen söktes, till och med den månad,

varunder pensionstagare!! avlidit eller pensionens indragning beslutats.

Pension utgår dock ej för längre tid tillbaka än sex månader före den månad,

under vilken pensionen söktes, ändå att rätten visas hava tidigare förvärvats.

Detsamma skall i tillämpliga delar gälla i fråga örn ökning eller

minskning av pension. Finnes grundad anledning antaga att folkpension

bör minskas eller indragas, äger pensionsstyrelsen, innan beslut därom i

vederbörlig ordning fattats, förordna i förra fallet, att pensionen tillsvidare

skall utgå nied det minskade belopp, vartill förhållanden:! ina föranleda, och

i senare fallet, att pensionen tillsvidare icke skall utbetalas. Ilar någon sorn

åtnjuter folkpension ej lyftat visst belopp därav före utgången av året näst

efter det, under vilket beloppet förfallit till betalning, skall beloppet vara

förverkat. — 1 34 8 föreskrives, alt pensionsstyrelsen skall, därest någon genom

oriktiga uppgifter eller annorledes utverkat tilläggspension, som icke

borde hava tillerkänts honom, örn skill därtill prövas löreligga, vidtaga erforderliga

åtgärder för att återfå vad för mycket utbetalats.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Yttrandena.

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i åttonde distriktet samt kommunalfullmäktige

i Hova kommun hava föreslagit, att i fall, då barn omhändertagits

av barnavårdsnämnd, denna nämnd eller den barnavårdsnämnd,

där barnet hade hemortsrätt, skulle beredas tillfälle att söka barnbidrag.

Barnavårdsnämnden i Stockholm bär påpekat, att i ett stort antal fall varken

barnets vistelse- eller mantalsskrivningsort, om sådan funnes, komme

alt sammanfalla med den ort, vars pensionsnämnd skulle pröva ansökan

örn barnbidrag, ett förhållande som enligt nämndens mening torde komma

att medföra svårigheter och komplikationer av olika slag. Pensionsstyrelsen

har framhållit, att ansökan om barnbidrag för barn och adoptivbarn till

änka eller arbetsoförmögen person med hänsyn till föreskriven inkomstberäkning

under alla omständigheter borde göras av änkan eller den arbetsoförmögne

samt i förening med förmyndare, där särskilt förordnad sådan

finnes.

Departementschefen.

Barnbidragsverksamheten har i flera avseenden utformats i nära anslutning

till folkpensioneringen. Då även samma lokala organ skola handhava

prövningen av såväl barnbidrag som folkpensioner, torde det vara

lämpligt, att reglerna xörande prövningen av ansökning om folkpension och

barnbidrag bliva så överensstämmande som möjligt.

I fråga om rätten att göra ansökning om barnbidrag kunna vissa skäl anföras

för en utvidgning utöver den av de sakkunniga föreslagna begränsningen

till förmyndaren, särskilt i de fall, då barnet omhändertagits av

barnavårdsnämnd. Då emellertid ett av den föreslagna lagstiftningens syftemål

är att möjliggöra för barnets moder att upprätthålla förbindelsen

med barnet och detta även i de fall, då barnet av en eller annan anledning

måst omhändertagas av barnavårdsnämnden, torde den av de sakkunniga

föreslagna begränsningen böra bibehållas, i vart fall tills det visar sig, att

allvarliga praktiska olägenheter påkalla ändring i detta avseende.

Avvikelserna från de sakkunnigas förslag beträffande förevarande paragraf

äro av huvudsakligen formell natur. I överensstämmelse med en förut

omförmäld ändring i 2 § har — i tredje stycket — barnets mantalsskrivningsort

utbytts mot barnets stadigvarande vistelseort. Förfarandet i fråga

om minskning eller indragning av tilläggspension har även uttryckligen gjorts

tillämpligt å barnbidrag.

10 §.

Förevarande stadgande är likalydande med 11 § i de sakkunnigas förslag.

I motiveringen till denna paragraf hava de sakkunniga anfört:

Den som är ett barns förmyndare, antingen det är en av föräldrarna eller

en särskilt förordnad person, har att förvalta barnets ekonomi och med tillgängliga

medel sörja för dess uppehälle och uppfostran. Det är då självfallet,

att barnbidrag i regel bör utbetalas till förmyndaren. Emellertid kan

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

det tydligen finnas fall, då en sådan åtgärd är mindre lämplig antingen på

grund av förhållanden, som sammanhänga med förmyndarens person, eller

av andra orsaker. För att skapa en utväg att undvika olägenheter av dylik

art hava de sakkunniga föreslagit, att utbetalning av bambidragsbelopp icke

ovillkorligen skall behöva ske till förmyndaren utan att, om skäl därtill äro,

utbetalningen må kunna göras till barnavårdsnämnd eller annan. Beslut om

sådan avvikelse från regeln örn förmyndaren såsom betalningsmottagare skall

enligt förslaget fattas av pensionsstyrelsen, varigenom tillräckliga garantier

torde förefinnas för bestämmelsens behöriga handhavande. Den som sålunda

erhåller förfallna belopp skall givetvis utgiva dem för barnets räkning på

lämpligt sätt.

Yttrandena.

Socialstyrelsen och kommunalfullmäktige i Risinge kommun hava föreslagit,

att utbetalningen av barnbidrag borde ske genom barnavårdsnämndernas

försorg. Socialstyrelsen har motiverat sitt förslag med att stadgandet i förevarande

paragraf icke utgjorde en fullgod garanti för att utbetalade barnbidrag

på bästa sätt bomme barnet till godo. Den föreslagna ändringen vore enligt

styrelsens mening ägnad att bevaka barnens direkta intresse och stärka

barnavårdsnämndernas ställning i det sociala hjälparbetet. Länsstyrelsen i

Blekinge lån har förordat, att till vinnande av större garanti för att bidragen

komma till bästa gagn pensionsnämnderna måtte få sig ålagt att i varje särskilt

fall avgöra, huruvida bidragen skola utbetalas till barnavårdsnämnd

eller barnavårdsman. Barnavårdsnämnden i Malmö har ansett, att barnavårdsnämnden

i och med barnets omhändertagande normalt borde anses

som den riktiga betalningsmottagaren. En liknande synpunkt har framförts

av fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i andra distriktet. Styrelsen för

svenska stadsförbundet har funnit det mindre tillfredsställande, att pensionsstyrelsen

skulle avgöra, när skäl förelåge för utbetalning av barnbidrag till

annan än barnets förmyndare, enär denna myndighet icke kunde hava samma

förutsättningar att bedöma frågan som en kommunal styrelse.

Departementschefen.

I likhet med de sakkunniga finner jag det vara lämpligt, att barnbidrag

som huvudregel utbetalas till barnets förmyndare, men att pensionsstyrelsen,

om särskilda skäl föranleda därtill, skall äga föreskriva utbetalning i annan

ordning. De uttalade farhågorna för att pensionsstyrelsen icke skulle hava

samma förutsättningar som en kommunal myndighet att träffa avgörande

härutinnan synas vara överdrivna. Det torde nämligen i flertalet fall, då

stadgandet skall tillämpas, komma att föreligga en framställning från vederbörande

barnavårdsnämnd, som kan förväntas därvid förebringa fullständig

utredning till stöd för ansökningen.

11—13 §§.

Förevarande paragrafer överensstämma med 12—14 §§ i de sakkunnigas

förslag.

I motiveringen till 12 § hava de sakkunniga anfört, att stadgandet tillkom
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

mit för att underlätta kommunala förskotteringar av barnbidrag i avbidan

på slutlig prövning och utbetalning. Som förebild till stadgandet har tjänat

11 § första stycket lagen om folkpensionering.

Såsom motivering till 13 § i de sakkunnigas förslag har anförts:

För vistelse i allmän uppfostringsanstalt eller straffanstalt utkräves icke

någon ersättning, och det synes de sakkunniga riktigast, att barnbidrag, som

eljest skolat utgå, blir indraget för den tid, då ett barn under dylika omständigheter

försörjes på allmän bekostnad. Bestämmelse härom har upptagits i

första stycket av förevarande paragraf. För att pensionsstyrelsen skall få

kännedom om att barn, som erhållit barnbidrag, intagits i uppfostrings- eller

straffanstalt eller utskrivits från dylik anstalt, kan lämpligen underrättelse

härom lämnas pensionsstyrelsen från anstalten i fråga. Ett dylikt förfaringssätt,

som för närvarande tillämpas beträffande pensionstillägg för sådana fall,

som avses i 9 § tredje stycket pensionsförsäkringslagen, synes de sakkunniga

vara den mest praktiska anordningen även i fråga örn barnbidrag.

Paragrafens andra stycke avser dels barn, som omhändertagits för skyddsuppfoslran

eller samhällsvård enligt barnavårdslagen, och dels barn, som på

allmän bekostnad åtnjuta annan anstaltsvård. Med det sistnämnda avses

närmast sådana fall, då barn genom kommuns försorg erhållit vård å sjukhus

av slag eller intagits å fattigvårdsanstalt för mera tillfällig vård, exempelvis

i avbidan på vårdmöjligheter i någon för barnet lämpad formn samtliga

nu angivna fall föreligger regelmässigt ersättningsskyldighet från barnets

och dess föräldrars sida. Det torde då vara lämpligt att det barnbidrag, som

belöper på vårdnadstiden, må tagas i anspråk för täckande av kostnaderna

för vården. Det kunde ju knappast vara riktigt att låta bidraget utgå som

förut, trots att barnet i annan ordning åtnjuter underhåll från det allmänna.

A andra sidan torde det ej heller vara tillrådligt att även i dessa fall låta barnbidraget

bortfalla, då det här är fråga om barn, som omhändertagits genom

komunala myndigheters försorg, och man till äventyrs skulle kunna befara

en minskad benägenhet från dessa myndigheters sida att företaga ingripande,

där detta medförde indragning av eljest utgående barnbidrag. De sakkunniga

hava således funnit sig böra föreslå, att ifrågavarande barnbidrag skall utbetalas

till det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden, och att

nämnda kostnad härav må täckas med iakttagande av de beräkningsgrunder,

som angivas i 51 § fattigvårdslagen. Skulle härefter återstå någon del av

barnbidraget — vilket endast undantagsvis torde bliva fallet — bör detta belopp

överlämnas till barnets förmyndare för att användas till något barnets

behov. Direkt stadgande härom hava de sakkunniga icke ansett erforderligt

att upptaga i författningstexten.

Enligt 51 § fattigvårdslagen skall ersättning för lämnad vård utgå med belopp,

vartill kostnaden därför skäligen kan skattas. Konungen eller den myndighet

Konungen därtill förordnar äger, örn och i den utsträckning förhållandena

det påkalla, samt för tid, som befinnes lämplig, efter vederbörandes

hörande, fastställa det belopp, med vilket ersättning för vård å anstalt eller

inrättning i olika fall skall utgå. Sådan fastställelse, som nu sagts, har senast

skett genom vårdtaxa den 20 december 1935 enligt fattigvårds- och

barnavårdslagen.

I några yttranden ha efterlysts bestämmelser örn vilket kommunalt

organ, som skulle handhava den i 12 § omförmälda förskotteringen. Bärna
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

vårdsnämnden i Göteborg har därjämte ifrågasatt, huruvida de kommunala

organen ägde tillgång till erforderliga medel för en dylik förskottering.

Departementschefen.

Förevarande paragrafer ha samtliga sin motsvarighet i lagen örn folkpensionering.

Den kommunala förskotteringen av barnbidragen motsvaras av

förskotteringen av folkpensioner och torde liksom denna få handhavas av

det organ varje kommun finner lämpligt härför.

14 §.

Denna paragraf motsvarar 15 § i de sakkunnigas tilläggsförslag rörande

dyrortsgradering av barnbidragen.

I motiveringen till denna paragraf hava de sakkunniga framhållit, att da

det stadgades, att den kommunala kostnadsandelen för ett visst barnbidrag

skulle gäldas av den kommun, vars pensionsnämnd prövat ärendet, därmed

givetvis borde förstås, att pensionsnämnden ingått i saklig prövning av detsamma

och icke endast haft att förklara sig obehörig och hänvisa sökanden

till pensionsnämnden i annan kommun.

De särskilda bestämmelserna i fråga örn den kommunala kostnadsandelen

vid ökning eller minskning av barnbidrag hava upptagits i anslutning till

motsvarande stadganden i 13 § lagen örn folkpensionering.

Yttrandena.

Från vissa håll hava uttalats farhågor för ogynnsamma verkningar av ett

genomförande av de sakkunnigas förslag, att vederbörande mantalsskrivningskommun

i stället för hemortskommunen skall deltaga i kostnaderna för

barnbidragen. Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, att, därest

hjälp lämnades i form av barnbidrag, sådan hjälp icke skulle utgöra

hinder för förvärv av hemortsrätt, under det att, om motsvarande hjälp

lämnades av fattigvårdssamhälle till behövande, som icke vore berättigad

till barnbidrag, sistnämnda hjälp skulle inverka på frågan örn förvärv av

hemortsrätt. Länsstyrelsen i Kalmar län har påpekat, att de sakkunnigas

förslag måste antagas komma att verka till ytterligare upplösning av det omtvistade

hemortsrättsbegreppet. Drätselkammarens i Malmö första avdelning

har, med instämmande av stadsfullmäktige därstädes, erinrat om att enligt

de sakkunnigas förslag det fallet kunde inträffa, alt barnbidrag beviljades en

familj från en kommun, varefter familjen flyttade till annan kommun, där

den vunne hemortsrätt och komme i åtnjutande av fattigvård. Understöd

komme då att utgå från två olika kommuner. Fattigvårdsstyrelsen i Malmö

har befarat, att barnbidrag icke komme att sökas för barn, som vore mantalsskrivet

i en kommun och hade hemortsrätt i annan kommun. Drätselkammaren

i Borås har gjort gällande, att i nu förevarande hänseende jämförelse

icke kunde göras med folkpensioneringen, emedan tilläggspensionerna

utginge till äldre personer, som vöre mera stationära och i regel bodde i sina

hemortskommuner, medan barn, som erhölle barnbidrag, ofta kunde kom
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

ma att ändra vistelseort upprepade gånger under den tid barnbidraget utginge.

Farhågor av nu omförmält slag hava även uttalats av kommunalfullmäktige

i Tomelilla och Bollnäs kommuner.

Departementschefen.

I fråga örn skälen för den föreslagna fördelningen av kostnaderna mellan

staten och kommunerna får jag hänvisa till den allmänna motiveringen.

I överensstämmelse med barnbidragens allmänna karaktär har föreslagits,

att den kommunala andelen skall tillskjutas av den kommun, där vederbörande

är mantalsskriven och sålunda icke av hemortskommunen. Farhågorna

för att denna lösning av frågan örn kostnadernas fördelning skall komma

att vålla svårigheter torde vara överdrivna. Någon mera avsevärd skillnad

i detta hänseende mellan barnbidragen och folkpensionerna torde icke

vara att förvänta, allra minst sedan kommunandelen föreslagits lika för

båda.

Avvikelserna i sak från det av de sakkunniga föreslagna stadgandet äro

huvudsakligen betingade av ändringen i fråga om kommunandelens storlek.

För det fall att pensionsnämnd är gemensam för två eller flera kommuner

har, då vederbörande saknar mantalsskrivningsort, vistelseorten förklarats

vara avgörande för fördelningen av betalningsskyldigheten.

15 och 16 §§.

15 § överensstämmer i sak med 16 § i de sakkunnigas förslag. 16 § är likalydande

med 17 § i nämnda förslag.

Övergångsbestämmelserna.

Enligt 39 § lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering skulle

lagen träda i kraft den 1 januari 1937. Samma dag skulle 1913 års lag om

allmän pensionsförsäkring upphöra att gälla. Utan hinder av att sistnämnda

lag sålunda upphört att gälla skola jämlikt 43 § lagen örn folkpensionering

pensionstillägg enligt 6 § fjärde stycket i 1913 års lag fortsätta att utgå och

nya sådana beviljas enligt de vid utgången av år 1936 gällande bestämmelserna.

Den 5 innevarande månad har till lagrådet remitterats förslag till

lag angående upphävande av nämnda 43 §. Enligt berörda lagförslag, varom

jag senare i dag kommer att föreslå avlåtande av proposition till riksdagen,

skall stadgandet i fråga upphöra att gälla från och med den 1 januari 1938.

Utan hinder härav skall dock ifrågavarande paragraf fortfarande äga tilllämpning

beträffande pensionstillägg, som beviljats eller sökts före sagda

dag. Beviljas barnbidrag åt barn, för vilket pensionstillägg utgår på grund

av vad nu sagts, skall pensionstillägget indragas. Emellertid kan, såsom

under 9 § anförts, barnbidrag beviljas retroaktivt. Har pensionstillägg redan

utbetalats för tid, för vilken barnbidrag bestämmes skola utgå, bör barnbidraget

minskas med belopp, motsvarande det sålunda utbetalade pensionstillägget.

Föreskrift härom har upptagits såsom övergångsbestämmelse

till lagen om barnbidrag.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Förslaget till lag om förskottering av underhållsbidrag till barn.

De sakkunnigas förslag till lag om förskottering av underhållsbidrag till

barn samt tilläggsförslag, avseende de ändringar i nyssnämnda lagförslag,

vilka betingas av dyrortsgradering, hava såsom bilaga (Bilaga C) fogats vid

detta protokoll.

1 §•

Denna paragraf överensstämmer helt med 1 § i de sakkunnigas förslag.

I motiveringen till första stycket hava de sakkunniga anfört.

Enligt detta lagrum förskotteras det underhållsbidrag, fadern enligt rättens

beslut eller i viss form upprättat avtal förpliktats utgiva till sitt barn.

Såväl utomäktenskapliga barn som barn i äktenskap inbegripas under stadgandet.

För sistnämnda kategori kan föräldrarnas underhållsskyldighet

fastställas genom rättens beslut eller avtal i de fall, då föräldrarnas äktenskap

upplösts genom dom å återgång eller äktenskapsskillnad, eller föräldrarna

vunnit hemskillnad eller på grund av söndring leva åtskilda. Stadgandets

tillämpning förutsätter därjämte, att modern eller särskilt förordnad

förmyndare har vårdnaden örn barnet.

Styvfaderns underhållsbidrag förskotteras icke, när barnets naturlige fader

är i livet. Då moder med utomäktenskapligt barn eller barn från tidigare,

genom .skilsmässa upplöst äktenskap gifter sig, blir maken, så länge

äktenskapet består, sålunda även vid hemskillnad och uppkommen söndring,

underhållsskyldig mot sådant barn. Samtidigt kvarstår emellertid faderns

underhållsskyldighet mot barnet oförändrad. Barnet kan sålunda bliva

berättigat till underhållsbidrag från två olika personer. De sakkunniga

ha funnit det vara naturligast att anknyta förskotteringen till faderns underhållsskyldighet.

I överensstämmelse härmed kan enligt förslaget bidragsförskott

fortfara att utgå, ehuru barnets moder gifter sig. Uteblir sålunda

underhållsbidraget från styvfadern, får barnet nöja sig med det underhållsbidrag,

som lämnas av fadern, och uteblir jämväl detta inträder rätt

till bidragsförskott. Örn däremot barnets naturlige fader avlidit, bör givetvis

styvfaderns underhållsbidrag kunna förskotteras. Det har stadgats i 23 §,

att i dylikt fall vad i lagen sägs om fader till barn skall gälla styvfadern.

Underhållsskyldigheten mot adoptivbarn kan under samma omständigheter

som beträffande barn i äktenskap fastställas genom rättens beslut eller

avtal, när barn adopterats av äkta makar eller ena maken adopterat den

andres barn eller adoptant medför adoptivbarnet i äktenskap utan att den

andre maken adopterar barnet. Detsamma gäller givetvis örn ena maken

som ogift adopterat barn, som efter äktenskapets ingående adopteras jämväl

av andre maken. Ogift adoptants underhållsskyldighet mot adoptivbarn

kan däremot icke fastställas i den ordning, som angives i förevarande lagrum.

Genom adoptionen åtager sig adoptanten och, om denne är gift, hans

make föräldrarnas försörjningsskyldighet gentemot barnet. Örn emellertid

adoptanten och i förekommande fall hans make helt och hållet sakna möjlighet

att bidraga till adoptivbarnets underhåll, torde den naturlige faderns

underhållsskyldighet inträda enligt tidigare avtal eller dom, såvida ej jämkning

sker i hans underhållsskyldighet. Kunna adoptanten och dennes make

i någon mån bidraga till adoptivbarnets underhåll, torde faderns bidrag få

lämpas därefter. Då emellertid föräldrarnas subsidiära underhållsskyldighet

mot adopterat barn icke har nämnvärd praktisk betydelse, lia de sakkunniga

ansett sig kunna bortse härifrån. 1 23 § stadgas därför att vad

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

i lagen sägs om föräldrar till barn beträffande adoptivbarn skall äga motsvarande

tillämpning å adoptant och dennes make.

Av formuleringen av 1 § framgår, att förskotteringen anknyter till den

lagstadgade underhållsskyldigheten. Örn make genom så beskaffat avtal

som i paragrafen angives exempelvis åtagit sig underhållsskyldighet efter

äktenskapets upplösning gentemot hustruns barn från ett tidigare äktenskap,

kan detta avtal icke läggas till grund för förskottering.

Enligt 20 § lagen örn barn i äktenskap äger rätten att i mål angående återgång

av äktenskap, hemskillnad och äktenskapsskillnad samt angående

vårdnaden örn barn, när föräldrarna på grund av söndring leva åtskilda, att

för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna örn vårdnaden

ävensom förordna, att svaranden skall utgiva skäligt bidrag för nämnda tid.

Är å landet ansökan eller anmälan ingiven till domaren eller stämning uttagen

men bar målet ej förevarit vid rätten, äger domaren meddela förordnande,

som nyss nämnts. Förordnandet går i verkställighet lika med laga

kraft ägande dom, men kan när som helst av rätten återkallas. Stadganden

av liknande innebörd återfinnas i lagen örn barn utom äktenskap. Sålunda

föreskrives i 28 § denna lag, att därest i mål örn fastställande av faderskap

och underhållsskyldighet utslag ej omedelbart kan givas, men tvist är allenast

örn beloppet av underhållsbidrag eller sannolika skäl föreligga till antagande

att svaranden är bidragsskyldig, rätten äger förordna, att svaranden

skall utgiva skäligt bidrag för tiden till dess rätten meddelar slutligt utslag.

I 29 § stadgas alt om å landet stämning uttagits men målet ännu ej förevarit

vid rätten, domaren äger, där käranden förebringar sannolika skäl till antagande

att svaranden är bidragsskyldig, förordna att svaranden skall utgiva

skäligt bidrag för tiden till dess rätten meddelar slutligt utslag. De nyssnämnda

interimistiska förordnandena gå i verkställighet lika med laga kraft

ägande dom. Slutligt utslag, varigenom rätten ådömt svaranden bidragsskyldighet,

går på enahanda sätt i verkställighet, där ej rätten annorlunda

förordnat. Har svaranden, efter det han på grund av förordnande som nyss

nämnts eller slutligt utslag, som ej vunnit laga kraft, betalat underhållsbidrag,

genom laga kraft ägande dom funnits icke vara underhållsskyldig, må

lian dock ej av den, som mottagit underhållsbidraget, söka åter vad han utgivit

men äger av allmänna medel återbekomma guldna bidragsbelopp jämte

ränta. Ansökan härom göres hos länsstyrelsen inom ett år från det domen

vunnit laga kraft. Vad av allmänna medel utgivits skall stanna å statsverket,

där ej länsstyrelsen på grund av särskilda omständigheter finner skäligt

förordna, att staten skall söka sitt åter av den som mottagit underhållsbidraget.

Då det är av vikt, att de ifrågavarande barnen kunna bringas snabb hjälp,

samt det ofta kan dröja avsevärd tid, innan en laga kraft ägande dom rörande

underhållsskyldigheten föreligger, ha de sakkunniga tänkt sig, att det

skall vara tillräckligt med ett icke laga kraftvunnet rättens beslut rörande

underhållsskyldigheten för rätt till bidragsförskott. Örn utbetalat bidragsförskott

återkrävts av den uppgivne fadern lill utomäktenskapligt barn och

därefter laga kraft ägande utslag meddelas, varigenom denne förklaras icke

vara underhållsskyldig, äger han enligt ovan anförda bestämmelser av allmänna

medel erhålla ersättning för det utbetalda. Örn fader till barn i äktenskap

nödgats återbetala bidragsförskott, som utgivits på grund av icke

laga kraftvunnet rättens beslut, samt fadern därefter genom beslut, som vinner

laga kraft, finnes icke vara skyldig att utgiva underhållsbidrag, torde

lian i vissa fall vara berättigad att av barnavårdsnämnden erhålla gottgörelse

för vad han nödgats utgiva. Föreskrift örn att det allmänna skulle äga

att söka åter det utgivna av den som mottagit bidragsförskott har ej ansetts

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

böra meddelas. Rätt till bidragsförskott bör icke kunna grundas allenast

på beslut av domaren.

För avtal, genom vilket underhållsskyldigheten fastställts, fordras skriftlighet

och bevittning av två personer för att bidragsförskott skall utgå. Villkoren

överensstämma med fordringarna på avtal, som skall ligga till grund

för beslut örn införsel och arbetsföreläggande.

Som grund för stadgandet i paragrafens andra stycke hava de sakkunniga

framhållit, att, om bidragsförskott utginge i det där avsedda fallet, detta

skulle gynna de fria förbindelserna och förhindra, att barnet genom föräldrarnas

äktenskap bleve legitimerat. För det fall, att modern sammanlevde

med annan man än barnets fader, kunde visserligen skäl anföras för

bidragsförskottets upphörande, framför allt da kontrahenterna även hade

gemensamma barn, men hänsynen till det förstnämnda barnets ställning

hade emellertid gjort, att de sakkunniga i detta fall ansett bidragsförskott

böra utgå.

Yttrandena.

Svenska fattigvårds- och barnavdrdsförbundet har ansett det vara av behovet

påkallat, att det närmare klargjordes, under vilka omständigheter ett

visst bidrag skulle anses vara oguldet, samt har vidare yttrat:

Det förekommer ofta, att en underhållsskyldig på grund av arbetslöshet eller

sjukdom under en begränsad period ej kan erlägga sitt bidrag roen sedan

åter är i tillfälle att börja regelbundet inbetala detsamma månad för månad,

dock utan möjlighet att kunna erlägga de tidigare förfallna och oguldna bidragen.

En del barnavårdsmän förfara i dylika fall på sådant satt, att inflytande

belopp alltid antecknas såsom betalning för det äldsta oguldna bidraget.

Den underhållspliktige ligger alltså ständigt efter med betalningen

den tid, som motsvarar hans tidigare arbetslöshets- eller sjukdomsperiod,

och de senast förfallna bidragen betraktas sålunda städse såsoni oguldna.

Andra barnavårdsmän låta bidragen för nämnda period stå hvar såsom obetalade

och anteckna de erlagda beloppen som avseende den månad, da de

inbetalats; de senast förfallna bidragen äro sålunda antecknade såsom erlagda.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle förskott kunna utgå i det förra

fallet men icke i det senare. Givetvis har man därför anledning att vanta,

att det förra förfaringssättet blir allmänt tillämpat med påföljd, att torskotteringen

från första början får ett mycket stort omfång. Antalet underhållsskyldiga,

som under de stora arbetslöshetsperioderna under de sista 15 arén

varit urståndsätta att fullgöra sin skyldighet och som sedan ej forman avbetala

alla oguldna bidrag, torde nämligen vara mycket stort. I a grund av

det anförda vill förbundet föreslå en bestämmelse av innebord, att hänsyn

icke skall tagas till underhållsbidrag, vilka förfallit till betalning före lagens

ikraftträdande.

Barnavårdsnämnderna i Stockholm och Norrköping hava ifrågasatt, att

rätt till bidragsförskott skulle inträda först sedan en månad förflutit efter underhållsbidragets

förfallodag. Barnavårdsnämnden i Stockholm har därvid

anfört:

Enligt förslaget äger barnets representant att påkalla bidragsförskott, sa

snart förfallodagen för bidraget förflutit. Då underhållsbidrag vanligen torde

fastställas alt utgå månadsvis i förskott å månadens forsta dag, skulle

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

alltså den omständigheten, att bidrag uteblivit nämnda dag, redan följande

dag kunna föranleda att tillämpning av den föreslagna lagen påkallades.

Visserligen täger utredningen av ett ärende, innan bidragsförskott kan beviljas

och utbetalas, någon tiel. Dock torde man i regel icke behöva räkna med så

lång tid som en månad för detta ändamål. Då nu införsel vanligen icke torde

beviljas, med mindre än att en skuld, motsvarande minst en månads underhållsbidrag,

föreligger, och den bidragsberättigade icke behöver riskera att gå

förlustig bidragsförskott, om han eller hon dröjer så lång tid, synes det nämnden

kunna ifrågasättas, om icke minst en månads skuld bör föreligga, innan

tillämpning av den föreslagna lagen må påkallas. Man kan nämligen val tänka

sig, att en förut ordentligt betalande fader på grund av tillfällig sjukdom

eller annan dylik anledning icke kan erlägga sitt underhållsbidrag å första

dagen i månaden, men att han senare under månaden fullgör sin skyldighet.

I sådant fall har ett onödigt arbete måst utföras av nämnden som tillika, i

händelse fadern insänder sitt bidrag till modern, innan han hunnit få del

av nämndens beslut om bidragsförskott, kan riskera att förlora statsbidraget

för den ifrågavarande månaden.

Barnavårdsnämnden i Stockholm har vidare bestritt riktigheten av de sakkunnigas

uppfattning, att i fråga om adoptivbarn de naturliga föräldrarnas

subsidiära underhållsskyldighet icke hade nämnvärd praktisk betydelse, samt

har upplyst om att nämnden emellanåt nödgades taga denna skyldighet i anspråk.

— Nämnden har föreslagit, att rätt till bidragsförskott skulle kunna

grundas jämväl på interimistiskt förordnande av domaren i fråga om skyldighet

att gälda underhållsbidrag.

Gävleborgs läns barnavårdsförbund har för det i de sakkunnigas motivering

till förevarande stadgande angivna fall, då underhållsskyldig till barnavårdsnämnden

återbetalat utgivet bidragsförskott och denne därefter genom utslag,

som vinner laga kraft, finnes icke vara skyldig utgiva underhållsbidrag, föreslagit,

att det utgivna skulle kunna återgäldas av allmänna medel.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har föreslagit, att som villkor

för åtnjutande av bidragsförskott skulle stadgas, att barnets moder icke

veterligen förde ett liv, som väckte allmän förargelse. Barnavårdsnämnden

i Malmö har ställt sig tveksam till införandet av ett dylikt villkor med hänsyn

till att bidragsförskottet borde betraktas som en barnet tillkommande

rättighet. Nämnden har emellertid ansett det ligga något för det allmänna

rättsmedvetandet stötande i att låta en om barnets andliga vård mindre nogräknad

moder utan vidare hava rätt till bidragsförskott, då ju bidragsförskottet

i praktiken komme att betraktas som en förmån för modern.

Slutligen har barnavårdsnämnden i Stockholm i fråga om stadgandets avfattning

framställt önskemål om att den förutsättning för bidragsförskott,

som innefattades i att barnets moder eller särskilt förordnad förmyndare

hade vårdnaden om barnet, måtte uttryckligen angivas i lagtexten.

Stadgandet i andra stycket av förevarande paragraf har kritiserats i åtskilliga

yttranden.

Statskontoret har befarat komplikationer av ifrågavarande stadgande, vilket

statskontoret ansett icke utgöra ett följdriktigt tillämpande av principen

att barnet skall hava rätt till visst underhåll från det allmänna.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. 127

Länsstyrelsen i Jönköpings län har ansett stadgandet ägnat att gynna de

fria förbindelserna.

Länsstyrelsen i Blekinge län och Blekinge barnavårdssällskap hava funnit

det anmärkningsvärt, att medan de sakkunniga föresloge, att ifråga om äkta

makar hänsyn skulle tagas till makarnas inkomst vid bidragsförskottets bestämmande,

så att detta kunde helt eller delvis bortfalla, bidragsförskottet

vid sammanlevnad utan vigsel skulle utgå med fullt belopp. Härigenom

komme man att uppmuntra bibehållandet av< en icke legaliserad förbindelse.

Stadsfullmäktige i Eskilstuna hava visserligen icke velat förneka, att barnens

ställning i viss mån kunde förbättras genom föräldrarnas giftermål.

Örn föräldrarna av någon anledning icke inginge äktenskap, borde denna

omständighet dock icke leda därtill, att barnen berövades en rätt, som enligt

förslaget skulle tillerkännas andra barn av samma kategori.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ifrågasatt lämpligheten av att bidragsförskott

utginge i det fall, att modern sammanbodde med annan man

än barnets fader. Länsstyrelsen har därvid ansett barnets rätt kunna iakttagas

genom att modern icke ginge med på sammanboende, därest detta

skulle medföra indragning av bidragsförskott.

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i tredje distriktet har erinrat om

att ifrågavarande stadgande kunde komma att medföra, att en kvinna sammanbodde

och födde barn med den ene mannen efter den andre, emedan

bidragsförskott icke utginge i det fall att hon sammanbodde med barnets

fader.

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i sjätte distriktet har påpekat,

att i de fall, då de sammanboende kontrahenterna även hade gemensamma

barn, dessa barn finge underhållas av fattigvården och sålunda tvenne

hjälpformer komme till användning för barnens underhåll.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, barnavårdsnämnderna i Visby och Malmö,

Gävleborgs låns barnavårdsförbund samt stadsfullmäktige i Gävle hava särskilt

klandrat den föreslagna skillnaden mellan de fall, då modern sammanlevde

med barnets fader och då hon sammanlevde med annan man. — Barnavårdsnämnden

i Malmö har ifrågasatt ett stadgande av innebörd, att därest

modern sammanbodde med annan man än barnets fader, bidragsförskott

endast skulle utgå under särskilda förhållanden. — Barnavårdsnämnden i

Visby har föreslagit, att bidragsförskott ej heller skulle beviljas i det fall, att

modern sammanlevde med annan man än barnets fader. — Stadsfullmäktige

i Gävle ha ansett, att om bidragsförskott icke kunde beviljas barn, vars

moder sammanlevde med barnets fader, sådant förskott ej heller borde utgå

för barn, vars moder sammanlevde med annan man. -— Gävleborgs läns barnavårdsförbund

har funnit det stötande för den allmänna rättsuppfattningen,

att en moder, vilken holle samman med barnafadern, skulle förvägras

bidragsförskott, medan en kvinna, som redan övergivit barnafadern och

flyttat samman med annan man, skulle erhålla bidragsförskott.

Svårigheten att i varje särskilt fall kontrollera, huruvida verkligen sammanboende

förelåge, har påpekats av fattigvårds- och barnavårdskonsulen
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

ten i sjätte distriktet, Gävleborgs läns barnavårdsförbund och stadsfullmäktige

i Gävle. Kommunalfullmäktige i Mora kommun slutligen hava ställt

sig ytterst tveksamma till lämpligheten av ifrågavarande stadgande.

Departementschefen.

Som villkor för rätt till bidragsförskott har föreslagits, att förfallodag

för underhållsbidraget förflutit utan att bidraget guldits. Rätt till bidragsförskott

skall sålunda inträda,1 så snart dröjsmål med underhållsbidragets

betalning — även ett obetydligt sådant — föreligger. Visserligen torde det

ofta förekomma, att underhållsbidrag, som betalas regelbundet, erlägges

först en vecka eller kanske längre tid efter förfallodagen. I dylika fall torde

emellertid barnets moder hava inrättat sig efter den försenade betalningen,

och dröjsmålet torde icke vålla några allvarligare olägenheter. Det finnes

knappast någon anledning antaga, att barnets moder i dylika fall kommer

att underkasta sig besväret med sökande av bidragsförskott endast för att

erhålla betalning några dagar tidigare, än hon eljest kunnat påräkna. I de

fall åter då fadern betalar underhållsbidragen oregelbundet, skulle det endast

innebära ett onödigt uppskov för modern, om man i överensstämmelse

med vad som föreslagits i några yttranden skulle föreskriva en väntetid av

en månad för rätt till bidragsförskott, ett uppskov som ofta skulle nödga

modern att vända sig till fattigvården. Det kan även påpekas, att prövningen

av ansökan om bidragsförskott ändock ofta torde medföra ett visst dröjsmål

med bidragsförskottets utbetalande.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har föreslagit sådan begränsning

i rätten till bidragsförskott, att hänsyn icke skulle tagas till underhållsbidrag,

vilka förfallit till betalning före lagens ikraftträdande. Behovet

av en dylik begränsning torde dock vara mindre framträdande med

hänsyn därtill, att enligt 9 § i förslaget bidragsförskott ej utgår för längre

tid tillbaka än två månader före den månad, under vilken förskottet söktes.

Av förevarande paragraf, jämförd med 23 § i de sakkunnigas förslag,

framgår, att i fråga om adoptivbarn de sakkunniga icke tagit hänsyn till de

naturliga föräldrarnas försörjningsskyldighet. Även om, såsom barnavårdsnämnden

i Stockholm påpekat, denna försörjningsskyldighet icke alldeles

saknar praktisk betydelse, ansluter jag mig emellertid till de sakkunnigas

ståndpunkt i detta avseende.

För rätt till bidragsförskott fordras, att underhållsskyldigheten fastställts

genom avtal eller rättens beslut. Att utsträcka rätten till bidragsförskott till

fall, då endast beslut av domaren föreligger, finner jag icke lämpligt. Särskild

bestämmelse örn rätt att av allmänna medel erhålla ersättning i de

fall, då barnafadern återgäldat bidragsförskott samt därefter genom lagakraftvunnet

beslut förklaras icke vara underhållsskyldig, torde icke vara erforderlig.

Den av de sakkunniga föreslagna avfattningen av första stycket torde kunna

bibehållas. Ett förtydligande av stadgandets innebörd i enlighet med

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Majis proposition nr 276.

vad barnavårdsnämnden i Stockholm föreslagit synes med hänsyn till lagens

konstruktion icke erforderligt.

Den i paragrafens andra stycke stadgade begränsningen av rätten till bidragsförskott

torde svårligen kunna undvaras, örn man icke vill direkt uppmuntra

de fria förbindelserna. Skäl kunna anföras för en utvidgning av

stadgandet till att omfatta de fall, då modern sammanbor med annan man

än barnets fader. Med hänsyn till svårigheten att i dylikt fall fastställa, att

sammanlevnad föreligger, skulle det dock vara nödvändigt att därjämte införa

den begränsningen, att parterna hade barn tillsammans. De skäl, som

anförts mot den av de sakkunniga föreslagna gränsdragningen mellan å ena

sidan de fall, då modern sammanlevde med barnets fader, och å andra sidan

de fall, då hon sammanlevde med annan man, finner jag emellertid icke vara

av den beskaffenhet, att de sakkunnigas ståndpunkt i detta hänseende bör

frångås.

2 §

Denna paragraf motsvarar paragrafen med samma nummer i sakkunnigeförslaget,

vilken sistnämnda överensstämde med 2 § i de sakkunnigas förslag

till lag om barnbidrag.

Särskild motivering för stadgandet har icke lämnats av de sakkunniga.

Yttrandena.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har påpekat, att det icke torde kunna

avgöras, var ett barn skall mantalsskrivas, förrän vid tiden för mantalsskrivningen

samt har ifrågasatt, huruvida icke, åtminstone i de fall, då mantalsskrivning

ej förelåge, vistelsen borde bliva avgörande. En liknande erinran

har framförts från kommunalfullmäktige i Jukkasjärvi kommun. Barnavårdsnämnden

i Malmö har framhållit, att även om den lagliga underhållsskyldigheten

numera kvarstode till lägst 16 år, det icke så sällan inträffade, att

avtal skreves upptagande underhållsskyldigheten till femton år eller »till 16

år eller den tidigare tidpunkt då barnet kunde sig självt försörja». I den

föreslagna avfattningen av förevarande paragraf talades icke örn tidpunkten

för bidragets upphörande, därest denna tidpunkt skulle hava fastställts till

före uppnåendet av sextonårsåldern. Länsstyrelsen i Blekinge län har, med

hänsyn till avfattningen av 9 § i de sakkunnigas förslag, hemställt, att ordet

»utgår» i andra stycket av denna paragraf måtte ersättas med »kan utgå».

Departementschefen.

I denna paragraf har, med anledning av de i yttrandena gjorda påpekandena,

barnets mantalsskrivningsort utbytts mot dess stadigvarande vistelseort.

Vidare har stadgandet rörande rätt för Konungen att träffa överenskommelse

med främmande stat angående vidgad tillämpning av lagen underkastats

en mindre omarbetning i formellt hänseende. Andra stycket har omarbetats

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 270. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

för att utmärka, att det här är fråga om en maximigräns och att bidragsförskott

således kan upphöra före uppnådda sexton års ålder.

Bestämmelserna i 2 § i förevarande lag överensstämma efter de omarbetningar,

som nyss angivits, helt med i departementsförslaget upptagna stadganden

i 2 § lagen om barnbidrag.

3 §.

Denna paragraf motsvarar paragrafen med samma nummer i de sakkunnigas

förslag.

I motiveringen till paragrafen hava de sakkunniga ani ört:

Vid prövningen av frågan, vilken barnavårdsnämnd som bör besluta örn

bidragsförskott, ha de sakkunniga haft att taga hänsyn till flera synpunkter

av olika betydelse. Vad först angår de utomäktenskapliga barnen är att märka,

att enligt 14 § lagen örn barn utom äktenskap barnavårdsnämnden i den

församling, där kvinnan är kyrkobokförd, eller örn hon ej är i riket kyrkobokförd,

där hon vistas, har att förordna barnavårdsman för barnet. Jämlikt

16 § samma lag har barnavårdsnämnden att utöva tillsyn å bärna vårdsmannens

verksamhet. Tillsynen kan med hänsyn till moderns eller barnets

vistelseort överflyttas till annan barnavårdsnämnd. Vid prövning av ansökan

om bidragsförskott är det givetvis av betydelse, om nämnden med lätthet

kan kontrollera sökandens uppgifter om moderns och barnets ekonomiska

förhållanden samt övervaka bidragsförskottets användande. Det vore

därför fördelaktigt, örn den barnavårdsnämnd, som har tillsynen över den

för barnet förordnade barnavårdsmannen, finge besluta örn bidragsförskott

till barnet. Då modern och barnet vistas å samma ort, vinnes denna fördel

i stort sett, om prövningen av ansökan anförtros åt barnavårdsnämnden

i den kommun, där modern mantalsskrivits. Att anknyta till vistelsekommunen

torde icke låta sig göra med hänsyn till de täta förändringar avvistelseort

som kunna förekomma. Örn barnet är utackorderat å annan ort

än den där modern vistas, kan tvekan råda örn vilken kommuns barnavårdsnämnd

som bör väljas. För att undvika att ansökan örn bidragsförskott åt

flera barn till samma moder prövas av olika barnavårdsnämnder torde

emellertid övervägande skäl tala för barnavårdsnämnden i moderns mantalsskrivningskommun

även i detta fall.

I fråga örn den andra huvudgruppen av barn, som skola bliva berättigade

till bidragsförskott, nämligen barn lill frånskilda föräldrar, är situationen i

viss mån en annan, emedan dessa barn i regel icke tidigare haft kontakt med

barnavårdsnämnden. Ur förut angivna synpunkter är emellertid även i detta

fall barnavårdsnämnden i moderns mantalsskrivningskommun att föredraga

och detta så mycket hellre som dessa barn vanligen torde vistas hos modern.

Denna fråga måste emellertid ses i samband med den i den allmänna

motiveringen närmare avhandlade, vilken kommun, som har att bära kostnaden

för bidragsförskott. I sistnämnda avseende lia de sakkunniga kommit

till den slutsatsen, att den kommun, där modern senast mantalsskrivits, bör

svara för kostnaden. Det är naturligtvis av största vikt, att samma kommun

som får bära de av förskotteringen föranledda kostnaderna även får bestämma

när och med vilket belopp bidragsförskott bör utgå. I motsatt fall

skulle nämligen lätt tvister kunna uppkomma mellan kommunerna såväl

rörande frågan, huruvida förutsättningarna för bidragsförskottets beviljande

varit för handen, som beträffande beloppet av förskottet.

Örn barnets moder avlidit och särskild förmyndare förordnats, får bi
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts propositiQn nr 276.

dragsförskott sökas i den kommun, där modern vid sin död varit mantalsskriven.

Yttrandena.

Ifrågavarande stadgande har mött kritik i åtskilliga yttranden. Länsstyrelserna

i Älvsborgs, örebro och Västmanlands län, stadsfullmäktige i Borås,

kommunalfullmäktige i Jukkasjärvi och Almby kommuner samt barnavårdsnämnderna

i Stockholm, Norrköping och Västerås ävensom fattigvårdsstyrelsen

i Göteborg och fattigvårdsdirektören i Stockholm hava framhållit,

att ifrågavarande stadgande komme att vålla praktiska svårigheter. Därvid

har i vissa av nämnda yttranden särskilt erinrats om det fall,

att den kommun, där modern mantalsskrivits, icke sammanfölle med

hennes eller barnets vistelseort. Härigenom komme prövningen av ansökan

samt övervakningen av bidragsförskottets användning att försvåras.

Länsstyrelsen i örebro län, kommunalfullmäktige i Almby kommun,

barnavårdsnämnden i Norrköping, fattigvårdsstyrelsen i Göteborg samt fattigvårdsdirektören

i Stockholm hava därför föreslagit, att prövningen skulle

förläggas till barnets vistelsekommun. Därigenom vunnes, framhåller barnavårdsnämnden

i Norrköping, den fördelen, att barnavårdsnämnden kunde

från ort och ställe lämna erforderliga uppgifter för ansökan om bidragsförskott

samt hjälpa till med bidragsförskottens återkrävande. Länsstyrelsen i

Västmanlands län har föreslagit, att bidragsförskott skulle utbetalas av moderns

vistelsekommun, enär endast denna kunde skaffa sig någon säker uppfattning

om de förhållanden, som skulle utgöra förutsättning för bidragsförskottens

utgivande.

Barnavårdsnämnden i Linköping har påpekat, alt särskilda svårigheter

förefunnes i det fall, att utomäktenskapliga barn omhändertagits för samhällsvård

och utackorderats i enskilt hem i annan kommun. Därest modern

nu flyttat till annan kommun, där hon blivit mantalsskriven men icke

vunnit hemortsrätt, torde barnavårdsnämnden i sistnämnda kommun vara

mindre skickad än nämnderna både i moderns hemortskommun och barnets

vistelsekommun att utan nödig omgång verkställa de ingående undersökningar,

vilka måste ligga till grund för de uppgifter och redogörelser, som

angivits i 21 § av förslaget. Länsstyrelsen i Gotlands län har påpekat, att

ifrågavarande stadgande icke överensstämde med de föreskrifter rörande

barnavårdsnämnds befogenhet att öva tillsyn över barnavården, som innefattades

i lagen om barn utom äktenskap och barnavårdslagen. Vissa olägenheter

uppstode, örn man vid tillämpningen av bestämmelserna rörande bidragsförskott

frånginge de allmänna reglerna angående barnavårdsnämndernas

kompetens. Kommunalfullmäktige i Gråmanstorps kommun hava

ansett bidragsförskott böra beviljas av den barnavårdsnämnd, som lagligen

hade att övervaka barnets vård. Stadsfullmäktige i Trollhättan, som ansett

förevarande stadgande ur flera synpunkter olämpligt, hava anfört:

Barnavårdsman förordnas av barnavårdsnämnden i den kommun, där

modern är kyrkobokförd, och kan sedan tillsynen över barnavårdsmannaskapet

med hänsyn till moderns eller barnets vistelseort överflyttas å annan

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

barnavårdsnämnd. Moderns kyrkobokföring och mantalsskrivning sammanfalla

icke alltid. Det förhållandet inträffar icke så sällan, att modern

är kyrkobokförd i en kommun, är mantalsskriven i en annan och äger hemortsrätt

i en tredje. Härtill kommer kanske, att barnet ej vistas i någon av

omnämnda kommuner. Det bör också bemärkas, att moderns mantalsskrivning

kan överklagas och på grund härav bliva ändrad. Bestämmelsen om

att förskottet skall sökas hos barnavårdsnämnden i moderns mantalsskrivningskommun

synes därför vara ägnad att i en del fall medföra stora svårigheter.

Då barnavårdsnämnden i den kommun, som lämnar bidragsförskottet,

skall utkräva bidraget av den underhållsskyldige, samt i all synnerhet

som barnavårdsmannen även givits rätt att söka bidragsförskott och kan

av barnavårdsnämnden förordnas att mottaga detsamma, synes det fullmäktige

lämpligast att förskottet får sökas i den kommun, där barnavårdsmannen

för barnet är förordnad. Genom en sådan bestämmelse minskas i hög

grad svårigheterna dels vid sökande av förskottsbidrag dels vid bidrags återkrävande

av den underhållsskyldige och dels vid sökande av eventuellt statsbidrag

till sådant förskott. Modern till barn utom äktenskap är också, när

det gäller barnet, van vid att i första hand vända sig till barnavårdsmannen

för detsamma. Beträffande övriga barn, som enligt förslaget ha rätt till

bidragsförskott, så finna fullmäktige det lämpligast, att förskottet sökes hos

barnavårdsnämnden i den kommun, där modern vistas.

Stadsfullmäktige i Gävle hava ifrågasatt, om icke praktiska skäl talade för

en sådan anordning, att ansökan om bidragsförskott finge göras till barnavårdsnämnden

i vistelsekommunen, som jämväl verkställde erforderlig utredning,

varefter bidragsförskottet beviljades av barnavårdsnämnden i mantalsskrivningskommunen.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, som ansett det av praktiska

skäl otänkbart, att de sakkunniga kunnat avse annat än att ansökning örn

fortsatt förskott skulle göras hos samma nämnd som förut beviljat förskottet,

har påyrkat, att detta särskilt skulle angivas i lagen. Lånsstgrelsen i

örebro lån har påpekat, att det under viss del av året kunde vara föremål

för tvekan, var ett barn skulle mantalsskrivas. Länsstyrelsen i Gotlands län

har påpekat, att det förefölle som om man icke beaktat, att bestämmelser

vore erforderliga för det fall, att barnet under bidragsåret bytte mantalsskrivningsort.

Barnavårdsnämnden i Stockholm har med hänsyn till ifrågavarande ärendens

brådskande natur ifrågasatt rätt för ordföranden, annan ledamot eller

tjänsteman att fatta beslut om bidragsförskott.

Departementschefen.

Av de sakkunnigas motivering till förevarande stadgande torde framgå,

att det icke är möjligt att vid valet av lämplig barnavårdsnämnd för prövning

av ansökan om bidragsförskott tillgodose alla de olika synpunkter, som

kunna läggas på detta spörsmål. Trots de olägenheter, med vilka de sakkunnigas

förslag på denna punkt är behäftat, anser jag dock ingen av de i

yttrandena förordade lösningarna av frågan vara att föredraga framför den

av de sakkunniga föreslagna. De svårigheter, som härflyta av att modern

eller barnet vistas i annan kommun än den, vars barnavårdsnämnd har

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 276.

133

att pröva ärendet, torde kunna väsentligt minskas genom ett på lämpligt

sätt organiserat samarbete mellan barnavårdsnämnderna i de olika kommunerna.

Med anledning av vissa erinringar i några yttranden må påpekas, att

förändring av mantalsskrivningsort har betydelse först då bidragsförskott

nästa gång sökes, därvid ansökan skall göras i den kommun, där vederbörande

senast mantalsskrivits.

På grund av svårigheten att före mantalsskrivningsförrättningen avgöra,

var barn skall mantalsskrivas, har för det fall, att mantalsskrivningsort ej

finnes för barnets moder, barnets stadigvarande vistelseort föreslagits vara

avgörande i nu förevarande hänseende.

4 §•

Denna paragraf motsvarar 4 § i de sakkunnigas tilläggsförslag rörande

dyrortsgradering.

Beträffande paragrafens första stycke — 1 mom. första stycket i departementsförslaget

— hava de sakkunniga i motiveringen framhållit, att därest

vårdnaden om förskottsberättigade barn överflyttades till särskilt förordnad

förmyndare, vilket framför allt inträffade vid moderns död, barnens situation

bleve så snarlik de föräldralösas, att förskottet borde utgå oreducerat,

även om förmyndaren hade vårdnaden om flera barn till samma moder. Såsom

motivering för andra stycket i sakkunnigförslaget — vilket stycke saknar

motsvarighet i departementsförslaget — hava de sakkunniga anfört, att

hänsyn även tagits till det fall, att exempelvis änka med två barn från det genom

döden upplösta äktenskapet även hade ett barn utom äktenskap. Om

de i äktenskap födda barnen vore berättigade till barnbidrag och det utomäktenskapliga

till bidragsförskott, borde det senare reduceras till det belopp,

som skolat utgå, örn änkan haft tre till förskott berättigade barn.

Som motivering för sin ståndpunkt att låta bidragsförskott fortfara att utgå,

ehuru modern ingått äktenskap, hava de sakkunniga anfört, bland annat:

Otvivelaktigt har grundsatsen om skyldigheten för äkta make att bidraga

till underhållet av andra makens barn i tidigare gifte eller utom äktenskap

i sin praktiska tillämpning medfört allvarliga olägenheter. Fria förbindelser

bliva sålunda icke legaliserade, emedan den manlige kontrahenten icke

vill påtaga sig försörjningsskyldigheten för kvinnans barn med annan man.

Styvbarnen komma givetvis också i en mycket svår situation, framför^ allt

när familjeförsörjarens inkomster äro så knappa, att de endast med svårighet

förslå till nödtorftig försörjning åt hans egna barn. Dessa och andra

olägenheter ha ofta påvisats, bland annat i flera riksdagsmotioner. Givetvis

kan det icke ifrågakomma, att de sakkunniga inom den begränsade ramen

av sitt uppdrag ingå på spörsmålet örn en ändring i de ifrågavarande civilrättsliga

bestämmelserna. Dessa bestämmelser torde emellertid icke lägga

hinder i vägen för en sådan lösning av problemet, att det allmänna lämnar

bidrag till försörjning av styvbarnen, då makarnas inkomster äro otillräckliga

och barnens fader icke fullgör sin underhållsskyldighet. En sådan lösning

skulle även betydligt mildra de olägenheter ett strängt fasthållande vid styvfaderns

underhållsskyldighet medför. Visserligen lia de sakkunniga i sitt

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

tidigare betänkande föreslagit, att barnbidrag skall indragas, då änka gifter

om sig. Situationen är emellertid en helt annan för de nu ifrågavarande

kvinnorna, emedan barnets naturlige fader är i livet. Det bör även ihågkomma,

att det framför allt är styvfaderns underhållsskyldighet mot hustruns

utomäktenskapliga barn, som vållat förvecklingar.

De sakkunniga hava vidare förklarat sig anse, att vid beräknandet avmakarnas

inkomst hänsyn även borde tagas till makarnas försörjningsskyldighet

mot deras minderåriga barn, d. v. s. makarnas gemensamma barn eller

ena makens barn, mot vilket andre maken vore försörjningsskyldig. Däremot

borde hänsyn icke tagas till barn, mot vilket endast ena maken vore

försörjningsskyldig, exempelvis mannens barn utom äktenskap, om vilket

lian icke hade vårdnaden.

Ifråga om paragrafens näst sista stycke — 4 mom. andra stycket i departementsförslaget

— hava de sakkunniga anfört:

Örn den underhållsskyldige delvis erlagt underhållsbidraget, kunde man

möjligen tänka sig att presumera, att lika stor del av bidraget komme att

erläggas för framtiden, och sålunda från bidragsförskottet avdraga det belopp,

som man antoge komme att erläggas. De sakkunniga ha emellertid

ansett det vara praktiskt lämpligare att låta endast det först till betalning

förfallna bidragsförskottet minskas med det erlagda beloppet, trots risken

att bidragsförskott härigenom kommer att utgå för underhållsbidrag, som

annars möjligen kommit att erläggas av den underhållsskyldige.

Slutligen hava de sakkunniga i fråga om sista stycket — 4 mom. sista

stycket i departementsförslaget -— framhållit, att detsamma tillkommit för

att förhindra, att bidragsförskott söktes, när beloppet skulle bliva så obetydligt,

att det icke kunde anses bringa sökanden nämnvärd hjälp. De sakkunniga

hava därvid erinrat örn att, därest bidragsförskott skulle utgå för

flera barn till samma moder, förskottet bortfölle, endast örn sammanlagda

beloppet understege den bestämda summan.

Yttrandena.

De sakkunnigas ståndpunkt att bidragsförskott skall utgå, oaktat modern

gifter sig, har i allmänhet icke föranlett erinringar i yttrandena. Statens inspektör

för fattigvård och barnavård samt barnavårdsnämnden i Stockholm

hava emellertid påtalat olikheten i detta avseende mellan förslaget till lag

om barnbidrag och förevarande förslag. Inspektören har funnit denna olikhet

stötande för rättskänslan. Barnavårdsnämnden har ansett det föreligga

större anledning att låta barnbidrag fortfara att utgå efter änkans-moderns

giftermål än att låta bidragsförskott i motsvarande fall fortfara, emedan i

sistnämnda fall den bidragspliktige fortfarande funnes i livet. Länsstyrelsen

i Jönköpings län har ansett, att grundsatsen örn makes underhållsskyldighet

mot andra makens barn icke på sätt de sakkunniga föreslagit borde

uppluckras, så länge de civilrättsliga bestämmelserna härom vore oförändrade.

Barnavårdsnämnden i Stockholm har påpekat, att den av de sakkunniga

föreslagna regeln att bidragsförskottets belopp skulle proportionellt minskas

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

135

nied hänsyn till antalet av de barn, om vilka modern hade vårdnaden, innebure

fara för att vårdnaden örn några av barnen överflyttades till annan

person, varigenom på vart och ett av de övriga, under moderns vårdnad

kvarstående barnen komme att belöpa ett större bidrag.

Stadsfullmäktige i Gävle hava ifrågasatt, att den av de sakkunniga föreslagna

regeln örn höjning av inkomstgränsen vid beräkning av bidragsförskottet

i visst fall, då makarna bade gemensamma barn, borde utsträckas

att gälla även ifråga om ogift moder.

I fråga örn bestämmelserna rörande dyrortsgradering har barnavårdsnämnden

i Stockholm förordat, att bestämmelsen örn att vid flyttning från

billigare till dyrare ortsgrupp höjning av bidragsförskottet kunde ske först

efter två år måtte uppmjukas med hänsyn till det vanliga fall, att en från

landsbygden till stad inflyttad, ung ogift kvinna under vistelsen där bleve

mor, innan de två åren förflutit. Nämnden har jämväl ifrågasatt, att, liksom

bidragsförskott skall nedsättas för barn, som vistas i billigare ortsgrupp än

den modern tillhör, bidragsförskottet även skulle kunna höjas, då barnet

vistades inom dyrare ortsgrupp än moderns.

Beträffande stadgandet att, därest underhållsbidrag delvis erlagts, det först

till betalning förfallna bidragsförskottet skulle minskas med det sålunda

erlagda beloppet, bar barnavårdsnämnden i Stockholm icke funnit anledning

föreligga, varför icke nämnda regel borde gälla även beträffande i fortsättningen

erlagda belopp.

Stadgandet i paragrafens sista stycke har klandrats i flera yttranden.

Barnavårdsnämnden i Stockholm och Stockholms stads kammarkontor samt

barnavårdsnämnden i Norrköping hava funnit bestämmelsen olämplig och

opsykologisk med hänsyn till att densamma skulle vara ägnad att motverka

mödrarnas strävan att förbättra sin ställning. Länsstyrelsen i Skaraborgs

län, barnavårdsnämnden i Lidköping samt barnavårdsnämnderna i Lösens

och Nättraby kommuner hava ansett ifrågavarande stadgande böra utgå ur

förslaget. Stadsfullmäktige i Gävle hava ansett bidragsförskott understigande

ett belopp av 120 kronor böra bortfalla, dock icke i det fall, att bidragsförskottet

utgör hela det belopp, som barnets fader är skyldig att utgiva.

Barnavårdsnämnden i Sölvesborg har påyrkat, att ifrågavarande

gräns måtte sänkas. Statens inspektör för fattigvård och barnavård, länsstyrelsen

i Blekinge län, Blekinge barnavårdssällskap samt svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet hava föreslagit, att gränsen måtte bestämmas

till 60 kronor, medan barnavårdsnämnden i Karlskrona och Gävleborgs

läns barnavårds/örbund ansett, att gränsen borde fastställas till 50 kronor.

Socialstyrelsen bar förklarat sig anse, att även ett belopp, understigande 120

kronor per år, i många fall, särskilt på landsbygden och i det fall att flera förskottsberättigade

barn funnos, skulle vara till avsevärd hjälp. Till förekommande

av praktiska olägenheter ville styrelsen ifrågasätta, huruvida ej

bidragsförskottet kunde utanordnas kvartalsvis, då beloppet vore ringa. Styrelsen

bar vidare föreslagit, att i vart fall bidragsförskottets minimibelopp

borde dyrortsgraderas.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Departementschefen.

Denna paragraf behandlar frågan om bidragsförskottens maximibelopp.

Jag får härutinnan i huvudsak hänvisa till motsvarande avdelning i den

allmänna motiveringen. Vissa detaljspörsmål torde emellertid här få upptagas

till behandling.

Enligt förslaget skola vid bestämmande av bidragsförskottets belopp de

barn sammanräknas, vilka stå under moderns rättsliga vårdnad. Hänsyn

skall därvid enligt sakkunnigeförslaget tagas jämväl till de barn, berättigade

till barnbidrag, om vilka modern har vårdnaden. De uttalade farhågorna

för att vårdnaden skulle komma att överflyttas i avsikt att höja bidragsförskottets

belopp torde vara helt ogrundade med hänsyn därtill, att det

för dylik överflyttning fordras medverkan av domstol. Vad de sakkunniga

i nu förevarande hänseende föreslagit synes mig lämpligt. De sakkunnigas

förslag har därför upptagits i departementsförslaget med allenast den avvikelsen,

att bestämmelsen, att till barnbidrag berättigade barn även skola

medräknas, med hänsyn till dess ringa praktiska betydelse uteslutits.

Den föreslagna skillnaden ifråga om rätten till barnbidrag och bidragsförskott

för det fall, att barnets moder ingått äktenskap, har kritiserats i

några yttranden. Jag vill emellertid i denna del ansluta mig till de sakkunnigas

förslag. Denna skillnad i behandlingen av barnbidrag och bidragsförskott

kan anses till fullo motiverad därav, att när barnafadern är i livet

hans underhållsskyldighet kvarstår oberoende av den äkta mannens underhållsskyldighet

mot barnet.

Beträffande det fall att underhållsbidrag delvis guldits har ifrågasatts, att

avräkning härför skulle ske icke allenast, såsom de sakkunniga föreslagit, å

det först till betalning förfallna bidragsförskottet utan att samma regel skulle

gälla även för i fortsättningen erlagda belopp. Betalning av underhållsbidrag,

som erlägges efter det den underhållsskyldige erhållit meddelande

om att ansökning om bidragsförskott beviljats, må emellertid enligt 18 § icke

åberopas gentemot barnavårdsnämnden. En bestämmelse om att till modern

erlagd delbetalning skulle avräknas å bidragsförskottet torde med hänsyn

härtill icke vara behövlig.

Med anledning av de anmärkningar, som i yttrandena framställts mot det

föreslagna minimibeloppet för bidragsförskott, bär detta minskats till 60

kronor. Bestämmelsen härom kommer att huvudsakligen hava betydelse i

fall, då bidragsförskottet skall reduceras på grund av moderns inkomst.

Liksom i fråga om barnbidragen hava detaljföreskrifterna rörande dyrortsgraderingen

i departementsförslaget ändrats därhän, att den tid, efter

vilken flyttning till ort i dyrare ortsgrupp medför förhöjning av bidragsförskott,

utsträckts från två år till tre år, ävensom att bestämmelse upptagits örn

förhöjning av bidragsförskott i gränsområde till dyrort. Några avvikelser beträffande

bestämmelserna rörande dyrortsgradering från vad som gäller i

fråga örn barnbidragen synas icke motiverade.

I formellt avseende avviker departementsförslaget från de sakkunnigas förslag

huvudsakligen därigenom att momentindelning införts.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

5 §.

Denna paragraf motsvarar 5 § i de sakkunnigas förslag, vilken i sin tur

i vissa delar överensstämmer med 5 § i de sakkunnigas förslag till lag örn

barnbidrag.

I fråga om innehållet i 7 § lagen örn folkpensionering, vilken paragraf omförmäles

i 5 § i sakkunnigförslaget, hänvisas till vad därom anförts i specialmotiveringen

till 6 § i departementsförslaget rörande lag örn barnbidrag.

5 § i de sakkunnigas förslag till lag om förskottering av underhållsbidrag

till barn har icke särskilt motiverats.

Yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Uppsala, stadsfullmäktige i Gävle samt Gävleborgs

låns barnavårdsförbund hava efterlyst bestämmelse örn att hänsyn skulle tagas

till barns arbetsinkomst. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har ifrågasatt,

huruvida det i detta sammanhang funnes anledning till att tillämpa de

i 7 § första stycket folkpensioneringslagen omförmälda undantag från vad

som skulle räknas som inkomst.

Departementschefen.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle inkomstberäkningen för fastställande

av rätten såväl till barnbidrag som till bidragsförskott ske efter samma grunder

som inkomstberäkningen för fastställande av rätten till tilläggspension.

Att samma regler böra gälla för inkomstberäkningen i fråga örn barnbidragen

som beträffande tilläggspensionerna synes lämpligt, helst som dessa understöd

skola handhavas av samma organ. Det synes emellertid ej vara nödvändigt,

att samma regler gälla för fastställandet av inkomsten, då det är fråga

om bidragsförskotten. Ur olika synpunkter är det önskvärt, att därvid så

enkel metod som möjligt användes för beräknandet av sökandens inkomst.

Mest ändamålsenligt torde det vara att såsom inkomst godtaga det senast

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Denna inkomstuppskattning

blir visserligen schematisk framför allt såtillvida, som

vid prövning av ansökan om bidragsförskott hänsyn icke kan tagas till efter

taxeringen inträffade förändringar i vederbörandes ekonomiska förhållanden.

Härvid bör emellertid ihågkommas, att då bidragsförskott endast beviljas

för ett år i sänder, årlig omprövning i nämnda hänseende kommer att äga

rum.

Som i den allmänna motiveringen omförmälts har den för rätten till bidragsförskott

avgörande inkomstgränsen sänkts till samma belopp som föreslagits

i fråga örn barnbidragen. När emellertid inkomstgränsen för rätten

till bidragsförskott sålunda sänkes, måste man taga hänsyn till den stora

gruppen kvinnliga yrkesutövare, vilkas lön huvudsakligen utgår i form av

naturaförmåner. Dessa kvinnor kunna vanligen icke ha sitt barn hos sig

utan måste utackordera detsamma. Kontantlönen räcker emellertid sällan

till för att betala fosterlegan för barnet. Då löneförmånerna för denna

kategori mödrar emellertid taxeras till tämligen högt belopp, skulle med

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

den nu föreslagna låga inkomstgränsen ett stort antal av dessa mödrar, som

vore i behov av samhällets stöd för beredande av uppehälle och uppfostran

åt sina barn, uteslutas från rätt till bidragsförskott eller få vidkännas avsevärd

minskning av sådant förskott. Till motverkande av denna följd av

inkomstgränsens sänkning föreslås, att värdet av förmån, bestående av fri

kost och fri bostad, vid inkomstens beräkning icke må uppskattas till högre

belopp än, i ortsgrupp 1 200 kronor, i ortsgrupp 2 300 kronor samt i ortsgrupp

3 400 kronor.

I fråga om uppskattningen av barns inkomst torde liksom vid barnbidragen

hänsyn ej behöva tagas till barnets arbetsinkomst. Beträffande beräknandet

av annan inkomst ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag att icke

angiva mera detaljerade riktlinjer för denna beräkning med hänsyn till den

relativt underordnade roll dylik inkomst torde komma att spela i de fall, då

bidragsförskott utgår.

6 §•

Denna paragraf överensstämmer i sak med paragrafen med samma nummer

i de sakkunnigas förslag.

I motiveringen till förevarande paragraf hava de sakkunniga erinrat om

att stadgandet avfattats i nära överensstämmelse med 28 § lagen om folkpensionering.

De sakkunniga hava vidare framhållit, att det, då barnet utackorderats,

kunde vara av visst värde att fosterföräldrarna vore behöriga

att göra ansökan. Särskilt stadgande härom hade de sakkunniga emellertid

icke ansett nödigt med hänsyn till alt barnavårdsman tillerkänts behörighet

att göra ansökan örn bidragsförskott för barn utom äktenskap samt

fosterföräldrarna vid behov kunde vända sig till denne för ingivande av ansökan

örn förskott.

Yttrandena.

Barnavårdsnämnderna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping,

fattigvårdsstyrelsen i Göteborg samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

hava yrkat, att ansökan om bidragsförskott måtte få göras jämväl

hos annan än barnavårdsnämndens ordförande, därvid av flertalet föreslagits,

att ansökan skulle få upptagas av samma personer, som avses i 17 §

barnavårdslagen.

I fråga om behörigheten att göra ansökan örn bidragsförskott

har statens inspektör för fattigvård och barnavård påpekat, att då det kunde

befaras, att barnavardsman saknades för manga barn och svårigheter ofta

förelåge att erhålla barnavårdsman, fråga uppstode vem som skulle söka

bidragsförskott, därest modern vägrade eller underläte att göra detta. Barnavårdsnämnden

i Stockholm har ansett, att ansökan borde kunna göras av

fosterföräldrarna särskilt med hänsyn till frånskilda föräldrars barn, vilka

icke hade barnavårdsman. Befogenhet att söka bidragsförskott borde även

tillerkännas barnavårdsnämnd, som omhändertagit barnet för samhällsvård

eller skyddsuppfostran. Barnavårdsnämnden i Göteborg har hemställt, att

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276

139

ansökan måtte få göras även av annan person än de i förslaget angivna i fall,

då det befunnes ofrånkomligen nödvändigt att barnets rätt icke äventyrades.

Fattigvårdsstyrelsen i Göteborg har påpekat det otillfredsställande i att ansökan

örn bidragsförskott icke finge göras av vederbörande fosterhem, av

myndighetspersoner såsom polisman, kronobetjänt, läkare eller barnmorska

eller av vederbörande fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd. Stadsfullmäktige

i Sundsvall hava föreslagit, att fattigvårdsstyrelsen i barnets vistelsekommun

skulle vara behörig att göra ansökan. Barnavårdsnämnden i Stockholm,

stadsfullmäktige i Sundsvall, Gävleborgs läns barnavårds/örbund samt

svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet hava ifrågasatt, att ärende rörande

bidragsförskott skulle kunna av barnavårdsnämnderna upptagas utan

särskild ansökan.

Barnavårdsnämnden i Umeå har föreslagit bestämmelse om att vid ansökningen

skall fogas mantalsskrivningsbevis. Barnavårdsnämnden i Stockholm

har — med hänsyn till stadgandet i 19 § — ifrågasatt bestämmelse om

att vid ansökningen jämväl skulle fogas fullmakt från modern för barnavårdsnämnden

att utkräva barnets andel av underhållsbidraget. Stadsfullmäktige

i Gävle hava ifrågasatt särskild bestämmelse om skyldighet för barnavårdsnämnden

att i görligaste mån kontrollera de av sökanden lämnade

uppgifterna.

Departementschefen.

Vad först angår frågan till vem ansökning om bidragsförskott skall riktas,

har i flera yttranden gjorts gällande, att ansökning borde få göras förutom

hos barnavårdsnämndens ordförande, vilket de sakkunniga föreslagit, även

hos andra personer. I detta sammanhang har sålunda åberopats 17 § barnavårdslagen,

där det stadgas, att, om i fall, då enligt nämnda lag barnavårdsnämnden

hade att ingripa, någon ville påkalla dess åtgärd, han hade att göra

anmälan därom hos nämnden eller dess ordförande eller annan ledamot av

nämnden eller den som nämnden kunde hava utsett att mottaga sådan anmälan.

Det synes emellertid lämpligt att vidbliva de sakkunnigas ståndpunkt

i detta hänseende. Det torde nämligen, särskilt i mindre kommuner,

vara av betydelse, att nämndens ordförande får hand om ansökningarna på

ett så tidigt stadium som möjligt för att införskaffa nödvändiga kompletteringar

av de lämnade uppgifterna. Enligt 15 § barnavårdslagen finnes möjlighet

för kommunen att, då så anses nödigt, besluta, att särskilda tjänstemän

må anställas av barnavårdsnämnden för att utföra något eller några

av de göromål, som åligga ordföranden. Det torde kunna antagas, att denna

möjlighet kommer att begagnas särskilt av de större kommunerna.

I fråga örn behörigheten att göra ansökning örn bidragsförskott torde liksom

i fråga örn barnbidragen få erinras örn att ett av lagstiftningens syftemål

är att främja bibehållandet av förbindelsen mellan moder och barn. Behörigheten

att söka bidragsförskott torde med hänsyn härtill icke böra utsträckas

längre än vad de sakkunniga föreslagit. Av samma skäl torde ej

heller barnavårdsnämnderna böra tillerkännas befogenhet att utan ansökning

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

besluta om bidragsförskott. Risken för att bidragsförskott i något fall icke

skulle komma att utgå trots behov härav, emedan behörig sökande icke funnes,

torde vara mycket ringa.

Beträffande de handlingar, som skola bifogas ansökningen, har yrkats, att

mantalsskrivningsbevis skulle särskilt angivas. Det torde emellertid icke

vara nödvändigt att betunga sökanden med att förete dylikt bevis. I fall av

behov torde ordföranden få införskaffa upplysning i detta hänseende.

Särskilda bestämmelser om skyldighet för barnavårdsnämnden att kontrollera

riktigheten av sökandens uppgifter torde ej vara erforderliga. Det ligger

nämligen i sakens natur, att barnavårdsnämnden har skyldighet att i görligaste

mån kontrollera riktigheten av de uppgifter, på vilka nämnden grundar

sitt beslut.

7 §•

Denna paragraf har sin motsvarighet i 7 § av de sakkunnigas förslag.

I motiveringen till paragrafen hava de sakkunniga anfört:

Innan bidragsförskott beviljas bör tillfälle beredas den försörjningsskyldige

att yttra sig. Härigenom kontrolleras riktigheten av sökandens uppgift,

att underhållsbidraget icke behörigen erlagts. I samband härmed skall den

underhållsskyldige givetvis uppmanas att erlägga förfallet, oguldet belopp.

Då bidragsförskottet icke kan beviljas, förrän förklaringstiden utgått, samt

det är av största vikt, att den behövande så snart som möjligt erhåller förskottet,

bör förklaringstiden i regel sättas endast till några dagar. Hänsyn

bör naturligtvis därvid tagas till den underhållsskyldiges boningsort, postgång

med mera. Är den underhållsskyldiges postadress icke känd för barnavårdsnämnden,

kan nämnden icke anses vara skyldig att vidtaga annan åtgärd

än en förfrågan hos sökanden eller liknande, icke särskilt tidskrävande

åtgärd. Sökandens rätt att skyndsamt erhålla bidragsförskottet får i dylikt

fall icke åsidosättas för den underhållsskyldiges hörande.

Yttrandena.

Länsstyrelsen i Hallands län, Blekinge barnavårdssällskap samt barnavårdsnämnden

i Getinge hava erinrat om att stadgandet för sin tillämpning

förutsatte, att den underhållsskyldiges postadress vore känd. Barnavårdsnämnden

har yrkat, att i lagtexten borde uttryckligen angivas, huru man i

annat fall hade att förfara. Att det allmänna till följd av den underhållsskyldiges

fördöljande av sin vistelseort skulle lida minskning i sin rätt, vore enligt

nämndens förmenande icke tillfredsställande. Barnavårdsnämnden i

Hemse har likaledes betonat, att därest den underhållsskyldige icke vore anträffbar,

detta ej borde hindra det allmänna att återfå kostnaderna. Blekinge

barnavårdssällskap, Gävleborgs läns barnavårdsförbund och barnavårdsnämnden

i Göteborg hava föreslagit, att den i förevarande paragraf stadgade

underrättelsen skulle meddelas genom rekommenderat brev, därvid barnavårdsnämnden

ifrågasatt, att även mottagningsbevis skulle fordras. Blekinge

barnavårdssällskap har vidare ansett det önskvärt, att ifrågavarande paragraf

fullständigades med en erinran, att barnavårdsnämnden före ansökningsförfarandets

igångsättande borde vidtaga sedvanliga åtgärder för att

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

förmå den underhållsskyldige att fullgöra sin plikt. Barnavårdsnämnden i

Malmö har påpekat, att i flertalet fall den underhållsskyldige skulle underlåta

att svara samt har funnit underrättelseförfarandet otympligt. Kommunalfullmäktige

i Vännäs kommun slutligen hava ansett stadgandet innebära

en alltför långt gående humanitet.

Departementschefen.

Det synes överensstämma med god ordning, att den underhållsskyldige beredes

tillfälle att yttra sig över gjord ansökning örn bidragsförskott. Anledning

att stadga ovillkorlig rätt härtill kan dock icke anses föreligga. Om

hans adress icke är känd eller ej kan utrönas, bör sålunda den omständigheten,

att meddelande icke lämnas honom, icke medföra någon rättsförlust

för barnavårdsnämnden. För att giva ett tydligare uttryck häråt hava orden

»därest den underhållsskyldiges postadress är känd eller kan utrönas» tilllagts

till paragrafens av de sakkunniga föreslagna lydelse.

Då det ej kan anses lämpligt, att barnavårdsnämnden endast med stöd

av moderns uppgifter avkräver barnets fader underhållsbidrag, som till

äventyrs redan kunna vara guldna, har stadgandet härom i de sakkunnigas

förslag uteslutits ur departementsförslaget. Redan den omständigheten att

den underhållsskyldige beredes tillfälle att yttra sig över en ansökning örn

bidragsförskott torde innebära anledning för honom att erlägga underhållsbidrag,

som äro oguldna.

Ifrågavarande underrättelse torde icke behöva tillmätas sådan betydelse,

att den ovillkorligen skall ske genom rekommenderat brev.

I formellt avseende avviker departementsförslaget från de sakkunnigas

förslag jämväl därutinnan, att det icke angivits, vem som har att verkställa

de åtgärder, varom stadgas i paragrafen. Bestämmelser härom synas böra

utfärdas i den ordning, som omförmäles i 26 §.

8 §.

Paragrafen överensstämmer med 8 § i de sakkunnigas förslag.

I motiveringen till denna paragraf hava de sakkunniga anfört:

Som förebild för detta stadgande har tjänat 5 § lagen den 14 juni 1917

örn införsel i avlöning, pension eller livränta. I såväl nämnda lag som ifrågavarande

förslag presumeras, att den underhållsskyldige ej för framtiden

kommer att fullgöra sin underhållsskyldighet, emedan han underlåtit betala

förfallna belopp. Örn emellertid den underhållsskyldige av tillfällig orsak

såsom sjukdom eller dylikt förhindras att erlägga förfallna belopp, är presumtionen

icke riktig och den underhållsskyldige skall ej behöva underkasta

sig omgången att inbetala underhållsbidragen till barnavårdsnämnden. På

grund härav har stadgats, att örn den underhållsskyldige betalar förfallna

belopp och ställer säkerhet för underhållsskyldighetens fullgörande eller

visar sannolika skäl, att han kan fullgöra sin underhållsskyldighet, bidragsförskott

ej må beviljas. Det har ej ansetts nödvändigt att lämna särskilda

föreskrifter rörande beskaffenheten av borgenssäkerheten eller förfaringssättet

med mottagen pant eller borgen.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Majis proposition nr 276.

Yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Malmö har som sin åsikt uttalat, att stadgandet i de

allra flesta fall komme att bliva av ringa värde och medföra avsevärda svårigheter.

Departementschefen.

I detta sammanhang må återigen erinras örn stadgandet i 9 § första stycket,

enligt vilket bidragsförskott ej utgår för längre tid tillbaka än två månader

före den månad, under vilken förskottet sökes. För att bidragsförskott

skall beviljas måste därför den underhållsskyldige häfta i skuld för

underhållsbidrag förfallet till betalning under den månad, då ansökningen

göres, eller någon av nästföregående två månader. Örn emellertid bidragsförskott

sökes på grund av dylik aktuell försummelse, torde det med hänsyn

till sökandens rätt icke vara orimligt fordra, att den underhållsskyldige för

att undgå tvångsförfarande med avseende å underhållsbidragens betalning

skall erlägga samtliga oguldna underhållsbidrag.

9 §.

Denna paragraf är likalydande med paragrafen med samma nummer i de

sakkunnigas förslag.

I motiveringen till paragrafen hava de sakkunniga beträffande första stycket

anfört:

Rätt till bidragsförskott inträder vid underlåten betalning av förfallet

bidrag. Då underhållsbidrag emellertid i regel utgår månadsvis, skulle ny

ansökan vara erforderlig för varje månad bidraget icke behörigen guldits.

För att undvika en dylik anordning bygger lagförslaget, såsom ovan berörts,

på den presumtionen, att vid utebliven betalning av förfallet belopp, underhållsbidraget

icke heller kommer att erläggas för framtiden. Presumtionen

har dock ansetts icke böra utsträckas utöver ett år. Uteblir underhållsbidraget

ånyo efter förloppet av denna tid, måste ny ansökan göras. Om faderns

underhållsskyldighet upphör före utgången av ett år eller barnet under denna

tid uppnår sexton års ålder, bör givetvis bidragsförskott ej beviljas för

längre tid än rätten härtill kvarstår.

Då förskottet har till uppgift att avhjälpa ett aktuellt behov, borde det

principiellt sett icke beviljas för förfluten tid. För att emellertid moder

icke under alla förhållanden skall behöva omedelbart söka bidragsförskott,

då underhållsbidraget uteblir för en månad, med risk att annars förlora

rätten till bidragsförskott för denna tid, har möjlighet bereus att erhålla förskott

för en tid av två månader före den månad, under vilken förskott

sökts.

Andra och tredje styckena av förevarande paragraf motsvara 12 § i förslaget

till lag örn barnbidrag.

Yttrandena.

Gävleborgs läns barnavårdsförbund och stadsfullmäktige i Gävle hava ansett

det av praktiska skäl vara att föredraga, att bidragsförskott icke beviljades

för ett år utan endast för viss tid, dock högst ett år. Barnavårds
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

143

nämnden i Stockholm har ifrågasatt, huruvida icke i likhet med vad som gällde

för folkpensioner bidragsförskott kunde utgå för en tid av sex månader

tillbaka, medan barnavårdsnämnden i Hemse föreslagit, att bidragsförskott

skulle utgå allenast från och med den månad, under vilken förskottet söktes.

Fattigvårdsstyrelsen i Göteborg har framhållit, att på grund av möjligheten

att bevilja bidragsförskott retroaktivt understöd från fattigvården kunde

komma att dubbleras med bidragsförskott.

Departementschefen.

För att tillförsäkra barnet och dess moder erforderlig trygghet bör bidragsförskott

varje gång beviljas för en tidrymd av ett år, givetvis under förutsättning

att underhållsskyldigheten eller rätten till förskott icke upphör tidigare.

Ifråga örn den tid, för vilken bidragsförskott kan beviljas retroaktivt, finner

jag ej skäl att frångå de sakkunnigas förslag.

10 §.

Beträffande 10 § hänvisas till vad i det följande anföres under 18 §.

11 §•

Denna paragraf motsvarar paragrafen med samma nummer i de sakkunnigas

förslag.

I sin motivering till förevarande paragraf hava de sakkunniga anfört:

Då förmyndaren handhar barnets ekonomi, bör denne även lyfta bidragsförskottet.

Förmyndare för barn i äktenskap är fadern. Går föräldrarnas

äktenskap åter eller vinna de hemskillnad eller äktenskapsskillnad, skall den

vara barnets förmyndare, som skall hava vårdnaden om barnet. För underårig!

barn utom äktenskap skall modern vara förmyndare. Har vårdnaden om

barnet tillagts fadern, skall han vara dess förmyndare. Då förmynderskapet

sålunda i stort sett följer vårdnaden samt bidragsförskott icke utgår i fall, då

fadern bar vårdnaden om barnet, bör modern lyfta bidragsförskottet, där icke

särskilt förordnad förmyndare finnes. Framför allt i fråga om de utomäktenskapliga

barnen kan det emellertid tänkas, att bidragsförskottet i vissa fall

icke kommer barnen till godo. Denna risk är särskilt stor, när barnet är utackorderat.

Det bar därför föreslagits, att barnavårdsnämnden skall äga förordna,

att förskottet skall utbetalas till barnavårdsmannen. Denne har därefter

att på lämpligt sätt använda pengarna för barnets räkning. När barnet

är utackorderat bör sålunda barnavårdsmannen med förskottet betala den

överenskomna ersättningen till fosterföräldrarna. Därest frånskild hustru

eller moder till utomäktenskapligt barn för egen del tillägnar sig bidragsförskottet

i sådan omfattning, att det kan rubriceras som grovt missbruk eller

grov försummelse vid vårdnadens utövande, kan vårdnaden fråntagas benne.

Yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Malmö har föreslagit, att bidragsförskott alltid skulle

utbetalas till den, som bade barnet i sin vård. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län samt fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden i Göteborg hava ansett,

att barnavårdsnämnden borde få avgöra, huruvida bidragsförskottet skulle få

utbetalas till barnets moder eller till den, som hade barnet i sin vård. Svenska

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Majis proposition nr 276.

fattigvårds- och barnavårdsförbundet har gjort gällande, att i lagen borde

medgivas, att bidragsförskott finge utbetalas till den, som hade vården om

barnet. Barnavårdsnämnden i Stockholm har ifråga om barn till frånskilda

föräldrar föreslagit, att det skulle läggas i barnavårdsnämndens hand att bestämma,

att utbetalningen skulle kunna få äga rum till den, som hade vårdnaden

örn barnet, eller genom barnvårdsnämnden i den ort, där barnet vistades,

tillhandahållas den, som vårdade barnet. Detta vore enligt nämndens

mening alldeles särskilt påkallat, om bidragsförskott skulle sökas hos barnavårdsnämnden

i moderns mantalsskrivningskommun och icke på den ort,

där barnet vistades.

Departem en tschefen.

Med anledning av de i yttrandena framställda anmärkningarna har möjlighet

beretts barnavårdsnämnden att, då barnet vistas hos annan än modern

eller förmyndaren, förordna, att bidragsförskottet skall utbetalas till den, hos

vilken barnet vistas, eller till annan lämplig person.

12 och 13 §§.

12 § motsvarar tredje stycket av 12 § i de sakkunnigas tilläggsförslag rörande

dyrortsgraderade bidragsförskott. 13 § motsvarar första stycket av

13 § i de sakkunnigas förslag.

Yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Getinge har påpekat, att enligt 13 § indragning av

bidragsförskott kunde ske av anledning, som läge utanför frågan om barnets

behov. Detta stöde enligt nämndens mening knappast i god harmoni med

förslagets allmänna läggning.

Departementschefen.

Den i nyssnämnda yttrande framställda anmärkningen mot 13 § kan icke

frånkännas visst berättigande. Här må emellertid hänvisas till vad som i

detta avseende anförts ifråga om 8 § i förslaget till lag örn barnbidrag.

Ifråga örn inkomstberäkningen har i departementsförslaget vidtagits den

ändringen, att det för vederbörande senast till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet lagts till grund för rätten till bidragsförskott. Till

följd härav komma inkomstförändringar under det år, för vilket bidragsförskottet

beviljats, att sakna betydelse för förskottets belopp. I samband härmed

har den förenklingen i förfarandet ansetts böra genomföras, att på dyrortsgradering

beroende förändringar med avseende å bidragsförskottets belopp

funnits icke böra vidtagas under tid, för vilken bidragsförskott beviljats.

På grund av dessa ändringar hava första, andra och fjärde styckena av 12 §

i de sakkunnigas förslag rörande dyrortsgraderade bidragsförskott samt 13 §

sista stycket i huvudförslaget blivit obehövliga. Förutnämnda tredje stycket

av 12 § har vidare omformulerats med hänsyn till den ändring, som föreslagits

beträffande 2 § första stycket. Några mindre, formella ändringar hava

vidtagits i 13 §.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. 145

14 §.

Av denna paragraf är första stycket likalydande med 14 § i de sakkunnigas

förslag.

I motiveringen till denna paragraf hava de sakkunniga anfört:

Om under den ettårsperiod, för vilken bidragsförskott beviljats, den underhållsskyldiges

ekonomiska villkor förbättras eller han av andra skäl icke

vill underkasta sig det tvångsförfarande, som förskotteringen medför, bör

han ha möjlighet att avbryta denna för att kunna i fortsättningen betala

underhållsbidragen direkt till barnets moder. Härför fordras emellertid, att

han betalar samtliga förfallna oguldna underhållsbidrag, sålunda icke endast

förskotterade bidrag, samt styrker, att han sannolikt kommer att för framtiden

behörigen erlägga underhållsbidragen. Som förebild för stadgandet,

vilket i viss mån korresponderar med 8 §, har tjänat 8 § andra stycket i

lagen den 14 juni 1917 örn införsel i avlöning, pension eller livränta.

Yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Göteborg har ansett det välbetänkt, att en uppmjukning

av denna bestämmelse komme till stånd, så att möjlighet kunde givas

barnavårdsnämnden att efter omsorgsfull prövning av förefintliga omständigheter

låta bidragsförskottet upphöra. Det kunde nämligen icke anses

vara ett samhällsintresse att försvåra för den underliållsskyldige att efter

bästa förmåga utan samhällets ingripande fullgöra sin skyldighet.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har framhållit, att enligt

de sakkunnigas förslag ett en gång börjat förskotteringsförfarande aldrig

skulle upphöra förrän samtliga förfallna oguldna underhållsbidrag guldits,

varjämte skulle fordras att den underliållsskyldige ställt viss pant eller borgen

för skyldighetens fullgörande i fortsättningen. Även om man — i motsats

till vad de sakkunniga föreslagit — ej toge hänsyn till underhållsbidrag,

förfallna före lagens ikraftträdande, så innebure förslaget, att förskotteringsförfarandet

erhölle en permanens, som knappast kunde vara önskvärd. Om

vederbörande vore arbetslös 6 månader men därefter erhölle en anställning,

som visserligen satte honom i stånd att regelbundet betala sitt bidrag men

dock ej gåve honom möjlighet att avbetala —- åtminstone ej helt -— sin skuld

till stat och kommun för lämnade förskott, så skulle förskotteringsförfarandet

oavbrutet fortsätta. Det förefölle förbundet, som om det vore riktigare,

att förskotteringen upphörde, så snart den underhållspliktige bleve

i tillfälle att regelbundet erlägga de efter hand förfallande bidragen.

Departementschefen.

Örn barnets moder eller särskilt förordnade förmyndare samt i förekommande

fall vederbörande barnavårdsman förklara sig icke vidare påfordra,

att bidragsförskott skall utgå, bör bidragsförskottet givetvis upphöra. Utan

medgivande av dessa personer bör dock bidragsförskott icke upphöra att

utgå, örn endast ettdera av de i paragrafens första stycke stadgade villköl en

uppfyllts.

Andra stycket av paragrafen innebär i sak icke någon nyhet utan har endast

tillagts i förtydligande syfte.

Bihang till riksdagens protokoll 1037. 1 sami. Nr 270.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

15 §.

Denna paragraf är likalydande med 15 § i de sakkunnigas förslag.

I motiveringen till paragrafen hava de sakkunniga påpekat, att ett liknande

stadgande givits i 30 § fattigvårdslagen. 1 fråga om de utomäktenskapliga

barnen torde, framhålla de sakkunniga, i flertalet fall en effektiv

övervakning kunna utövas med hjälp av barnavårdsmännen. Vid missbruk

av bidragsförskottet kan, påpeka de sakkunniga vidare, jämlikt 11 § förordnas,

att detsamma skall utbetalas till vederbörande barnavårdsman eller,

i svårare fall, modern fråntagas vårdnaden.

Yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Malmö har framhållit, att, därest det överhuvudtaget

skulle bliva möjligt för en större barnavårdsnämnd att åtlyda föreskriften

i 15 §, särskilda tillsyningstjänstemän måste tillsättas för detta arbete.

I detta sammanhang har nämnden föreslagit, att i paragrafen måtte

upptagas ett stadgande av innehåll, att därest bidragsförskottet icke komme

barnet till godo i den utsträckning, som rimligen kunde fordras, förskottet

skulle kunna indragas. Barnavårdsnämnden i Jukkasjärvi kommun har

påpekat svårigheterna att övervaka bidragsförskottets användning, då bidragsförskottet

måste sändas till orter, belägna långt från den kommun, vars

barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Därjämte har barnavårdsnämnden

framhållit, att det beträffande barn till frånskilda vore svårt att förhindra,

att bidragsförskottet missbrukades. Barnavårdsnämnden i Getinge har ansett

det vara ogörligt att utöva den i paragrafen föreskrivna kontrollen.

Departementschefen.

Med förevarande stadgande har hos barnavårdsnämnderna inskärpts vikten

av att de iakttaga den självfallna skyldigheten att övervaka, att de utdelade

bidragsförskotten komma barnen till godo. Denna övervakning torde

emellertid bliva förenad med åtskilliga vanskligheter. Särskilt besvärlig

måste övervakningen ställa sig i de oftast förekommande fallen, nämligen

då barnet vistas hos modern. I dessa fall blir det nämligen en ömtålig uppgift

att avgöra, i vad mån bidragsförskottet använts för barnets eller moderns

behov, övervakningen blir i detta avseende lättare att fullgöra, då

barnet är utackorderat. Här yppa sig emellertid svårigheter i de fall, då

barnet vistas inom annan kommun än den, vars barnavårdsnämnd har

att fullgöra övervakningen. Genom ett på lämpligt sätt ordnat samarbete

mellan barnavårdsnämnderna torde emellertid dessa svårigheter i viss

mån kunna övervinnas. I samband med frågan örn övervakningen har även

i vissa yttranden berörts frågan om åtgärder till förhindrande av missbruk

av bidragsförskotten. Härvid må erinras om att barnavårdsnämnden, därest

barnet vistas hos annan än modern eller förmyndaren, enligt 11 § äger förordna,

då särskilda skäl därtill äro, att bidragsförskott skall utbetalas till

den, hos vilken barnet vistas, eller till annan lämplig person. Därjämte kan, i

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

147

likhet med vad redan de sakkunniga anfört, påpekas, att därest barnets

moder missbrukar bidragsförskottet i sådan utsträckning, att det kan betecknas

som grovt missbruk eller grov försummelse vid vårdnadens utövande,

vårdnaden kan fråntagas henne. Ytterligare åtgärder till förhindrande av

missbruk synas icke vara erforderliga.

16 §.

Denna paragraf är likalydande med 16 § i de sakkunnigas förslag.

17 §.

Denna paragraf motsvarar 17 § i de sakkunnigas förslag.

I motiveringen till paragrafen hava de sakkunniga anfört:

Av stadgandet följer bland annat, att barnavårdsnämnden kan gentemot en

tredskande försörjare använda samma tvångsmedel som barnets moder. Barnavårdsnämnden

är därvid underkastad de inskränkningar, som gälla för

tvångsmedlens användande. Är faderns underhållsskyldighet fastställd genom

avtal, kan sålunda utmätning för bidragsförskottet icke erhållas utan

föregående dom. I 8 § tredje stycket lagen den 14 juni 1917 om införsel i

avlöning, pension eller livränta har föreskrivits, att sedan underhållsskyldigheten

upphört, beslut örn införsel ej vidare skall äga tillämpning, ändå att

den underhållsskyldige häftar för oguldet underhållsbidrag, där det ej är

fråga örn underhållsbidrag, som fader till barn utom äktenskap har att erlägga

till barnets moder. Då faderns underhållsskyldighet mot barnet upphört,

kan barnavårdsnämnden sålunda icke genom införsel i lön uttaga ersättning

för tidigare utgivet bidragsförskott.

Då införsel sökes i samma lönebelopp såväl av barnavårdsnämnden för

utgivet bidragsförskott som av modern för det förskottet överskjutande beloppet

av underhållsbidraget och det belopp, som skall innehållas, ej förslår,

torde beloppet få fördelas mellan modern och nämnden i förhållande till vars

och ens fordran (jämför 7 § andra stycket lagen den 14 juni 1917 örn införsel

i avlöning m. m.). Då modern för barnets räkning har krav på förfallna

underhållsbidrag för längre tid tillbaka än barnavårdsnämnden, har nämnden

icke bättre rätt än barnet till innehållna belopp av lönen, varför de tidigast

förfallna underhållsbidragen böra uttagas innan barnavårdsnämnden

erhåller täckning för sin fordran.

Andra stycket av denna paragraf har sin närmaste motsvarighet i 65 § fattigvårdslagen

och 68 § 2 mom. andra stycket barnavårdslagen. Då nämnda

bestämmelser emellertid närmast äro avsedda som riktlinjer för de dömande

myndigheterna i fattigvårds- och barnavårdsmål, överlämnar stadgandet i

förevarande paragraf avgörandet åt barnavårdsnämnden. Vid ansökan örn

statsbidrag kontrolleras emellertid örn förutsättningarna för eftergift kunna

anses hava förelegat.

I detta sammanhang må anmärkas, att de sakkunniga till närmare prövning

upptagit frågan rörande tvångsmedel för ersättningens utkrävande av

den underhållsskyldige. De sakkunniga hava därvid erinrat om att till

buds stående tvångsmedel framför allt vore utmätning, införsel i lön och arbetsföreläggande.

Av den av de sakkunniga verkställda statistiska utredningen

franninge beträffande landsbygden, att i de fall, då tvångsåtgärder

mot försumliga försörjare kommit till användning, åtgärderna i omkring 85

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj-.ts proposition nr 276.

procent av fallen bestått i införsel, i omkring 12 procent i arbetsföreläggande

samt i omkring 3 procent i utmätning. Av dessa tvångsmedel hade

införseln i omkring 70 procent, arbetsföreläggandet i omkring 56 procent och

utmätningen i omkring 40 procent av fallen helt eller delvis medfört resultat.

För städerna vore materialet i detta hänseende icke lika fullständigt som

för landsbygden men syntes peka i samma riktning.

De sakkunniga hava även övervägt frågan örn skärpning av tvångsmedlen

samt härom anfört:

Utan vidare torde vara uppenbart, att en ändring ifråga om förutsättningarna

för vinnande av utmätning eller själva förfarandet för utmätningen med

hänsyn till fordran på underhållsbidrag icke vore motiverad. Vad härefter

angår införselförfarandet är detsamma obestridligen förenat med vissa ofta

påtalade olägenheter. Särskilt har framhållits, att det är lätt för en underhållsskyldig

att genom att lämna sin arbetsanställning undandraga sig införselbeslutets

verkningar. Tydligt torde emellertid vara att denna och liknande

svårigheter äro grundade i sakens natur och näppeligen kunna avlägsnas.

Vidkommande slutligen arbetsföreläggandet som tvångsmedel har i villkoren

för meddelande av arbetsföreläggande inrymts den stundom klandrade begränsningen,

att vederbörandes underlåtenhet att erlägga underhållsbidrag

skall föranleda sådan försämring av det uppehälle och den uppfostran, som

lagligen tillkomma barnet, att särskild åtgärd mot den försumlige prövas påkallad

för att framtvinga underhållsskyldighetens fullgörande. På grund av

denna begränsning kan arbetsföreläggandet icke komma till användning, så

snart modern eller annan kan bereda barnet tillräcklig försörjning, även om

fadern försummar sin underhållsskyldighet.

De sakkunniga hava erinrat om en vid 1930 års riksdag av herr Björk i

Tryde väckt motion med yrkande om skrivelse till Kungl. Maj:t om sådan

ändring i 72 § b) lagen örn samhällets barnavård, att lagen måtte lämna effektiv

utväg till barnafaderns tvingande att fullgöra honom åvilande försörjningsskyldighet.

Andra lagutskottet, till vilket motionen hänvisades, fann

(i utlåtande nr 26) dennas syfte behjärtansvärt men kunde likväl icke förorda

densamma samt anförde vidare:

Arbetsföreläggandet är ett tvångsmedel, som staten hittills använt för att

framtvinga försörjningsskyldighetens fullgörande av barnets fader respektive

moder i sådana fall, då eljest försämring i barnets uppehälle eller uppfostran

skulle inträffa. Uppenbart bör detta tvångsmedel icke tillgripas, därest barnet

kan utan märkbar försämring i dess uppehälle och uppfostran underhållas

av den icke försumlige partens tillgångar. I annat fall skulle arbetsföreläggandet

i själva verket innebära en tvångsåtgärd för att förhjälpa den

betalande parten att erhålla ersättning för utgift, som föranletts därav att den

andra parten icke fullgjort honom lagligen ålagd betalningsskyldighet. Att

beröva en person friheten av sådan anledning torde icke stå i överensstämmelse

med nutida rättsuppfattning. För övrigt må erinras, att lagen anvisar

andra utvägar för ernående av betalning från den försumlige, nämligen införsel

i lön och utmätning.

Utskottets ståndpunkt vann riksdagens gillande.

De sakkunniga hava uttryckt sin anslutning till denna riksdagens ståndpunkt

samt vidare anfört:

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

149

Beträffande förfarandet vid arbetsföreläggande har anmärkts, att detsamma

vore omständligt och tidsödande, framförallt på grund av den prövning av

föreläggandets laglighet, som åligger vederbörande polismyndighet, innan

handräckning meddelas för verkställighet. Det torde emellertid vara oundvikligt

att ett förfarande, som åsyftar att beröva en person friheten för en tid

som kan utsträckas till ett år, är omgärdat med starka garantier mot missbruk.

Överhuvud torde enligt de sakkunnigas mening inom ramen för nuvarande

lagstiftning i ämnet en skärpning av ifrågavarande tvångsmedel icke

kunna komma till stånd utan att den försörjningspliktiges rätt och säkerhet

åsidosattes i en utsträckning, som vore främmande för den i vårt land härskande

rättsuppfattningen. I samband med en allmän revision av bestämmelserna

för den sociala hjälpverksamheten torde dock frågan böra upptagas

till förnyad prövning.

Yttrandena.

I fråga örn förevarande paragraf har barnavårdsnämnden i Stockholm såsom

sin åsikt framhållit, att det allmänna i första hand borde erhålla täckning

för utgivna bidragsförskott, innan modern erhölle vad som därefter

kunde återstå av de medel, som genom införsel kunde uttagas av fadern.

Nämnden har vidare betonat vikten av att barnavårdsman underrättades

om beviljat förskott samt att samarbete komme till stånd mellan barnavårdsmannen

och barnavårdsnämnden beträffande indrivningen av underhållsbidrag.

Detta vore av sådan vikt, att det borde komma till uttryck i lagen

eller möjligen i de särskilda tillämpningsbestämmelser, som kunde komma

att meddelas. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har ansett det

vara av behovet påkallat, att det klargjordes, huruvida statens fordran för

förskott skulle ha företrädesrätt framför kommunens fordran för fattigvård

eller barnavårdskostnad. Ett mycket vanligt fall bleve, att kommunen genom

fattigvårdsstyrelsen eller barnavårdsnämnden haft kostnader på t. ex.

30 kronor per månad, varav 20 kronor täcktes genom förskott och resten av

resp. fattigvårds- och barnavårdsanslag. På staten folie alltså 15 kronor

och på kommunen sammanlagt lika mycket. Man frågade sig på vad sätt

då ett hos den underhålls-(försörjnings-) skyldige uttaget belopp på t. ex

20 kronor skulle fördelas mellan staten och kommunen. Barnavårdsnämnden

i Hälsingborg har önskat uttryckligt stadgande om att det ålåge barnavårdsnämnd,

som lämnat bidragsförskott, att vidtaga alla erforderliga åtgärder

för att återkräva förskottet. Barnavårdsnämnden i Stockholm har

i fråga om paragrafens andra stycke framhållit, att den där upptagna bestämmelsen

icke torde erhålla någon vidare tillämpning, emedan nämnden

löpte risk att vid ansökan örn statsbidrag förvägras sådant, örn länsstyrelsen

icke ansåge förutsättningar för eftergift hava förelegat. Stadsfullmäktige i

Gävle samt Gävleborgs läns barnavårds/Urband hava ifrågasatt sådant förtydligande

av andra stycket i förevarande paragraf, att det klart franninge,

att möjlighet funnes att eftergiva bidragsförskott antingen tillsvidare eller

för all framtid. I samband med yttrandena över förevarande stadgande

hava statens inspektör för fattigvård och barnavård, länsstyrelsen i Hedlands

län, stadsfullmäktige i Gävle, barnavårdsnämnderna i Stockholm och Getinge

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

kommun, Gävleborgs läns barnavårds förbund samt svenska fattigvårds- och

barnavårds förbundet föreslagit sådan ändring av 72 § b) barnavårdslagen,

att arbetsföreläggande kunde meddelas, ehuru på grund av utgående bidragsförskott

försörjarens försummelse icke föranlett försämring i barnets uppehälle

och uppfostran. Sistnämnda förbund har tillika ifrågasatt ändring

av 71 § fattigvårdslagen för att göra denna paragraf tillämplig i fråga örn

statens och kommunens fordran för förskotterat bidrag.

De sakkunnigas ståndpunkt med avseende å tvångsmedlens skärpning har

mött motstånd i ett stort antal yttranden. För en skärpning av tvångsmedlen

hava sålunda uttalat sig statens inspektör för fattigvård och barnavård, fattigvårds-

och barnavårdskonsulenterna i första, andra, tredje, femte och

nionde distrikten, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings och Norrbottens

län, stadsfullmäktige i Arboga och Skellefteå, kommunalfullmäktige i

Alunda, övre Ullerud, Norra Råda, Lits, Undersåkers, Revsunds, Njurunda

och Hjärtums kommuner samt barnavårdsnämnderna i Skara och Östra

Tollstad. Konsulenten i tredje distriktet har förordat skärpning av bestämmelserna

rörande försumlig försörjares intagning å tvångsarbetsanstalt. Konsulenten

i femte distriktet samt kommunalfullmäktige i Lits och Njurunda

kommuner hava föreslagit, att arbetsföreläggande måtte meddelas efter prövning

av domstol. Kommunalfullmäktige i Norra Råda kommun hava ifrågasatt

förlust av rösträtt och valbarhet för försumliga försörjare. Stadsfullmäktige

i Skellefteå slutligen hava föreslagit, att tvångsarbete skulle ådömas

den, som lämnar en anställning, emedan införsel i lön meddelats för gäldande

av uppfostringsbidrag.

Statskontoret har i detta sammanhang föreslagit, att till underlättande av

indrivningsarbetet barnavårdsnämnderna skulle äga rätt att till vederbörande

uppbördsman för kronoutskylder i orten överlämna indrivningen av förskotterade

underhållsbidrag mot erläggande av indrivningsprovision av sex

procent i likhet med vad som gällde vid indrivning av nämnda utskylder.

Genom en dylik anordning skulle kunna undvikas en olämplig konkurrens

mellan olika slag av utskylder och avgifter m. m. Vid bedömandet av barnavårdsnämndernas

åtgärder i indrivningsavseende skulle även vid ersättningsärendenas

behandling inom länsstyrelserna kronouppbördsmännens intyg

vara ur statsverkets synpunkt av särskilt värde. Statens inspektör för

fattigvård och barnavård har erinrat om en av honom tidigare gjord hemställan

om införande av särskild ersättning i form av avgift eller provision

till utmätningsman för hans befattning med ärenden angående införsel till

gäldande av underhållsbidrag.

Departementschefen.

Enligt de sakkunnigas förslag inträder för lämnat bidragsförskott vederbörande

barnavårdsnämnd i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot fadern.

Det torde enligt min mening icke finnas anledning att tillerkänna

det allmänna något slags företrädesrätt i förhållande till barnet beträffande

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

förfallna underhållsbidrag. Vid konkurrens mellan statens krav på grund

av bidragsförskott och kommunens krav på grund av såväl bidragsförskott

som fattigvård torde ej heller det ena kravet böra tillerkännas företrädesrätt

framför det andra.

Det har i vissa yttranden ifrågasatts ändring av 72 § b) barnavårdslagen

och 71 § fattigvårdslagen för att göra dessa stadganden tillämpliga i fall, då

bidragsförskott meddelats. Dessa paragrafer synas emellertid böra tolkas

på sådant sätt, att de även i sin nuvarande lydelse äga tillämpning i förevarande

fall.

I fråga örn andra stycket av förevarande paragraf har yrkats en omformulering

i syfte att klargöra, att eftergift, som där sägs, kunde meddelas

tillsvidare eller för all framtid. Ett dylikt förtydligande av paragrafens

innebörd torde emellertid ej vara erforderligt. Ej heller torde det i

paragrafen behöva uttryckligen angivas, att barnavårdsnämnden har att

vidtaga alla erforderliga åtgärder för att återkräva utgivet förskott. Detta

torde nämligen framgå av en jämförelse med innehållet i 21 §.

Beträffande de från åtskilliga håll framförda yrkandena om en skärpning

av tvångsmedlen mot försumliga försörjare ansluter jag mig — utan

att förneka behovet av en dylik skärpning i och för sig — till de sakkunnigas

ståndpunkt att en sådan skärpning för närvarande icke bör äga rum.

Frågan örn särskild ersättning till utmätningsman för hans befattning med

ärenden angående införsel till gäldande av underhållsbidrag torde icke böra

upptagas till prövning i detta sammanhang.

18 §.

I sammanhang med 18 § upptages även 10 § till behandling.

Dessa paragrafer motsvara paragraferna med samma nummer i de sakkunnigas

förslag.

I motiveringen till 18 § hava de sakkunniga anfört:

Då barnavårdsnämnden för utgivet bidragsförskott inträder i barnets rätt

till underhållsbidrag gentemot fadern, har barnavårdsnämnden icke bättre

rätt än barnet. Örn sålunda barnets fader erlägger underhållsbidrag till barnet,

sedan bidragsförskott utgivits, måste barnavårdsnämnden vid återkrävandet

av förskottet finna sig i att vidkännas minskning med det av fadern

erlagda underhållsbeloppet. Barnets moder skulle därför kunna erhålla saväl

bidragsförskott som underhållsbidrag och förskottet skulle icke kunna återkrävas

av den underbållsskyldige. Detta gäller dock endast under förutsättning,

att fadern, då han erlade underhållsbidraget, saknade kännedom örn

att rätten till underhållsbidraget övergått å barnavårdsnämnden, eller sålunda

att bidragsförskott utgivits. Det har därför stadgats i 10 §, att meddelande

om utgivet förskott skall lämnas den underbållsskyldige, samt i förevarande

paragraf, att den underhållsskyldige efter erhållet meddelande härom skall

erlägga underhållsbidragen till barnavårdsnämnden. Det bar i denna paragraf

även erinrats örn, att underhållsbidrag, som erlägges annorledes än till

barnavårdsnämnden, icke må åberopas gentemot nämnden, varjämte nämnden

i 10 § ålagts att underrätta den underbållsskyldige härom.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

Beträffande 10 § hava de sakkunniga påpekat, att barnavårdsnämnden

löpte risken att gå förlustig rätten till underhållsbidrag, som betalades innan

den underhållsskyldige erhållit meddelande enligt nämnda paragraf, varför

sådant meddelande borde expedieras skyndsammast möjligt.

Yttrandena.

I fråga örn 10 § hava länsstyrelsen i Hallands län samt barnavårdsnämnderna

i Nättraby och Getinge kommuner påpekat att meddelande, varom i

nämnda paragraf stadgades, endast kunde ske, örn den underhållsskyldiges

adress vore känd. Barnavårdsnämnden i Getinge kommun har uttalat önskemål

örn, att detta förhållande måtte bringas till uttryck i lagtexten, samt

har framhållit, att det näppeligen vore tillfredsställande, att det allmänna

skulle lida minskning i sin rätt till följd av den underhållsskyldiges fördöljande

av sin vistelseort. Länsstyrelsen i Kristianstads län har föreslagit stadgande

örn underrättelse till modern (förmyndaren) örn beviljat bidragsförskott.

Med avseende a 18 § har barnavårdsnämnden i Nättraby kommun framhållit,

att barnavårdsmannens skyldighet att vaka över att den underhållsskyldige

betalade icke borde överföras å barnavårdsnämnden. Barnavårdsnämnden

i Stockholm har erinrat om att, därest fadern även efter det han

erhållit del av barnavårdsnämndens beslut om bidragsförskotts beviljande

erlade underhållsbidrag till modern i stället för till barnavårdsnämnden,

sådan betalning enligt förslaget visserligen icke finge åberopas gentemot

barnavårdsnämnden. Men örn fadern på grund därav saknade förmåga att

återgälda vad nämnden utgivit och modern uppenbarligen icke vore skyldig

att betala ater vad hon uppburit i bidragsförskott, kunde man fråga sig,

huruvida nämnden i allt fall komme att erhålla gottgörelse av statsmedel för

under tiden utgivna bidragsförskott. Det syntes därför kunna ifrågasättas,

att nämnden vid erhållen kännedom om faderns betalning finge rätt att

minska bidragsförskotten med vad fadern sålunda vid sidan därav erlagt.

Departementschefen.

I 10 § har liksom i 7 § tillagts villkoret att den underhållsskyldiges postadress

är känd eller kan utrönas. Skulle så icke vara fallet och meddelande

om beviljat bidragsförskott sålunda icke kunna nå honom, torde det vara

oundvikligt, att barnavårdsnämnden förlorar sin återkravsrätt gentemot den

underhållsskyldige, därest denne, okunnig om att bidragsförskott utgår, erlägger

underhållsbidrag direkt till barnets moder.

Fall av nu angiven beskaffenhet torde emellertid icke kunna antagas bliva

så talrika, att särskilda bestämmelser enligt vad barnavårdsnämnden i Stockholm

föreslagit bliva erforderliga för desamma. Givetvis bör nämnden icke

förlora sin rätt till statsbidrag i dylikt fall av den anledningen, att modern

tillika mottagit underhållsbidrag från fadern.

Sedan bidragsförskott beviljats, kommer betalningen av underhållsbidragen

från barnets fader att få ske genom barnavårdsnämndens förmedling.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 276.

153

En dylik ordning, enligt vilken underhållsbidrag från försumliga fäder förmedlas

genom barnavårdsnämnden, tillämpas på sina håll redan nu med

framgång.

I formellt avseende avviker departementsförslaget beträffande 10 § från de

sakkunnigas förslag huvudsakligen därutinnan, att det icke angivits, vem

som har att verkställa de åtgärder, varom stadgas i paragrafen. Bestämmelser

härom synas böra utfärdas i den ordning, som omförmäles i 26 §.

19 §.

Denna paragraf motsvarar 19 § i de sakkunnigas förslag.

I motiveringen till paragrafen hava de sakkunniga yttrat:

Denna paragraf har tillkommit för att hos barnavårdsnämnderna inskärpa,

att nämnderna icke ha att tillgodose allenast sitt eget krav på ersättning för

utgivet bidragsförskott utan därjämte äro skyldiga att ombesörja att jämväl

den barnet tillkommande andelen av underhållsbidragen utkräves. Beträffande

barn utom äktenskap torde väl detta enklast kunna ske genom att den

för barnet förordnade barnavårdsmannen samtidigt utsöker såväl barnavårdsnämndens

som barnets belopp. Då fråga är örn barn i äktenskap, bör barnets

moder lämpligen meddela barnavårdsnämnden fullmakt att utkräva barnets

andel av underhållsbidraget.

För att barnets andel skall kunna beräknas, måste först beloppet av det

bidragsförskott, som belöper å ifrågavarande barn, bestämmas. Man får därvid,

då bidragsförskott utgår till flera barn under samma moders vårdnad,

ha i minnet, att av sammanlagda förskottsbeloppet lika stor del får anses falla

på varje barn dock med den begränsningen, att förskottsbeloppet icke för

något barn må överskrida det genom avtal eller rättens beslut bestämda

underhållsbidraget.

Yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Getinge har ansett ifrågavarande stadgande falla

utanför ramen för den föreslagna lagstiftningen. Barnavårdsnämnden i Hälsingborg

har med hänsyn till att barnavårdsnämnd icke torde vara behörig att

utan fullmakt av barnets moder eller barnavårdsman avkräva barnets fader

oguldna underhållsbidrag, som överstege bidragsförskottet, föreslagit, att

stadgandet måtte givas en mindre kategorisk avfattning. Stadsfullmäktige i

Sundsvall hava ifrågasatt, att för undvikande av onödig omgång nämnden

måtte förklaras behörig att utan särskild legitimation hos vederbörande utkräva

hela det oguldna underhållsbidraget. Medicinalstyrelsen har föreslagit,

att bestämmelsen måtte förtydligas med tillägg av orden »och överlämnas

till modern».

Departementschefen.

Med anledning av det av barnavårdsnämnden i Hälsingborg gjorda påpekandet

har förevarande stadgande omformulerats. Däremot har jag icke

funnit skäl tillmötesgå de önskemål ifråga örn stadgandets avfattning, som

framställts av medicinalstyrelsen och stadsfullmäktige i Sundsvall.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

20 §.

Denna paragraf motsvarar 20 § i de sakkunnigas förslag.

Beträffande spörsmålet, vilken kommun, som i varje särskilt fall borde

vidkännas den kommunala andelen av kostnaden för bidragsförskott, hava

de sakkunniga till en början erinrat om att den föreslagna förskotteringen i

stor utsträckning komme att ersätta fattigvård, som eljest måst lämnas. Det

vöre därför av vikt, att förskotteringen på det sätt kunde anknyta till fattigvården,

att den kommun, som i varje särskilt fall genom förskotteringen befriades

från fattigvårdskostnad, finge bära den kommunala andelen av kostnaden

för förskotteringen.

I anslutning till vad sålunda anförts hava de sakkunniga lämnat följande

översikt av fattigvårdslagens bestämmelser om hemortsrätt:

Fattigvård meddelas i det fattigvårdssamhälle, där den hjälpbohövande

vistas. Detta samhälle kan därefter erhålla ersättning för den lämnade fattigvården

av det samhälle, där den hjälpbehövande har hemortsrätt. Svensk

medborgare har hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle, inom vilket han senast

varit mantalsskriven utan att hava under det år, som mantalsskrivningen

avser, kommit i åtnjutande av fattigvård, som utövar inverkan på förvärv

av hemortsrätt. Hustrun har samma hemortsrätt som mannen. Upplöses

äktenskapet genom mannens död eller eljest, behåller hustrun den hemortsrätt,

hon under äktenskapet senast ägde, till dess annan tillkommer henne.

Har någon under det år, för vilket han mantalsskrivits inom visst fattigvårdssamhälle,

åtnjutit s. k. obligatorisk fattigvård eller har under samma år annan

fattigvård meddelats honom av annat fattigvårdssamhälle än det, där han

mantalsskrivits, vinner han med vissa undantag ej hemortsrätt på grund av

nämnda mantalsskrivning. I fråga örn inverkan på förvärv av hemortsrätt

likställes med fattigvård, som någon själv åtnjutit, fattigvård, som åtnjutits

av hans minderåriga barn och adoptivbarn, så ock för mannen fattigvård,

vilken tilldelats hans hustru eller under bestående äktenskap åtnjutits av

minderåriga barn, som hon ägt före äktenskapet, eller av hennes minderåriga

adoptivbarn, såvitt ifrågavarande barn hava hennes hemortsrätt. Fattigvård

åt barn utom äktenskap inverkar ej på faderns förvärv av hemortsrätt.

De sakkunniga hava härefter fortsatt:

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att i fråga om barn utom äktenskap

moderns hemortsrättskommun får bära fattigvårdskostnaden för barnet.

Fattigvård åt barn till frånskilda föräldrar skall däremot påvila mannens

hemortsrättskommun. Då emellertid hustrun vid äktenskapets upplösning

har mannens hemortsrätt, komma barnen att lia samma hemortsrätt som

modern, tills hon och fadern komma att mantalsskrivas å skilda orter. Härvid

är emellertid att märka, att om fattigvård måst lämnas för barnen under

det år, som mantalsskrivningen avser, den nya mantalsskrivningen icke medför

förändring av hemortsrätten för fadern. Vill man sålunda åstadkomma,

att i flertalet fall just den kommun, som genom förskotteringen befrias från

fattigvårdskostnad, får bära den kommunala andelen av kostnaderna för förskotteringen,

och samtidigt åvägabringa en gemensam lösning av frågan för

såväl utomäktenskapliga barn som barn till frånskilda makar, bör moderns

hemortsrättskommun få svara för de kostnader förskotteringen medför. De

sakkunniga ha emellertid icke velat anknyta till fattigvårdslagens hemortsrättsbegrepp

utan i stället låtit den faktiska mantalsskrivningsorten vara avgörande

för kostnadsfördelningen. De invecklade och i tillämpningen synner
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

155

ligen betungande reglerna om hemortsrätt skulle för att kunna utsträckas

till den föreslagna lagstiftningen behöva i vissa avseenden modifieras. Dessa

modifikationer skulle lätt komma att skapa förvirring och medföra konsekvenser,

som svårligen kunde överblickas förrän efter en längre tids tillämpning.

Hemortsrättsprocesserna skulle sannolikt även komma att starkt ökas

särskilt under tiden närmast efter lagens ikraftträdande. Å andra sidan kan

icke förnekas, att slopandet av hemortsrättsbestämmelserna på detta område

innebär vissa olägenheter. En viss fara förefinnes sålunda, att särskilt mödrar

med flera barn, som kunna förväntas i förevarande hänseende åsamka

vederbörande kommun mera avsevärda utgifter, komma att på ett eller annat

sätt förhindras att flytta från en kommun lill en annan eller också tvingas att

flytta till annan kommun för att å denna övervältra kostnaden för bidragsförskott

till barnen. Nu nämnda samt andra olägenheter av liknande slag

minskas emellertid högst väsentligt, örn statsbidraget till ifrågavarande kostnader,

såsom de sakkunniga föreslagit, sättes så högt som till tre fjärdedelar.

Slutligen bör även ihågkommas, att det här egentligen icke är fråga örn en

understödsverksamhet utan ett förskotterande av vissa bidrag, som därefter

skola avkrävas den underhållsskyldige.

Yttrandena.

De sakkunnigas ståndpunkt att avkoppla bestämmelserna om hemortsrätt

från den föreslagna hjälpverksamheten har väckt starkt motstånd hos

åtskilliga av de hörda myndigheterna.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har sålunda framhållit, att konsekvenserna

av att erhållet bidragsförskott ej skulle inverka på förvärvet av hemortsrätt

ej läte sig överblickas, samt har vidare anfört:

Så mycket torde emellertid kunna sägas, att särskilt städerna sannolikt

efter några år komma att få stark känning härav. Möjlighet för moder att

med bidragsförskott kunna någon kortare tid själv underhålla barnet måste

anses vara för handen. I längden torde detta dock ej gå, men kan under

tiden hemortsrätt redan hava erhållits. Möjligheterna för kommunerna att i

sådant hänseende vidtaga åtgärder för övervältrande av kostnaden för fattigvård

från en kommun till en annan, komma säkerligen härigenom att bliva

betydligt större än nu. De missförhållanden i dessa avseenden, som på sista

tiden så starkt påtalats, kunna förväntas bliva i mycket hög grad ökade.

Gävleborgs läns barnavårdsförbund har icke funnit det lyckligt att helt

skilja hemortsrätten från varje sammanhang med beviljandet av bidragsförskott

utan vore av den meningen, att därest så skedde, avsevärda olägenheter

komme att vållas för ett effektivt genomförande av lagförslaget. Förbundet

har erinrat örn att vissa, särskilt mindre, kommuner säkerligen skulle

bliva ganska ovilliga att bevilja bidragsförskott till sådana där mantalsskrivna

mödrars barn, vilka ej ägde hemortsrätt i kommunen, eftersom de ej

skulle få kommunandelen ersatt av hemortskommunen.

Förbundet har fortsatt:

Och även om en barnavårdsnämnd måste omhändertaga ett till bidragsförskott

berättigat barn, hade den icke möjlighet att från hemortskommunen

återsöka mer än den del av vårdavgiften, som eventuellt överstege bidragsförskottet,

samt finge själv vidkännas kostnaden för en fjärdedel av detta.

Enär likväl omhändertagande för samhällsvård inverkade på hemortsrätten,

kunde barnet icke vinna ny hemortsrätt. Å andra sidan vore det icke heller

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

löjligt att tvångsvis mantalsskriva modern och barnet i hemortskommunen

jämlikt 3 § 5 mom. mantalsskrivningsförordningen, eftersom barnet icke erhold

full försörjning av kommunen utan tre fjärdedelar av bidragsförskottet

täcktes av statsmedel. Därtill komme följande: örn ett dylikt, till bidragsförskott

berättigat barn måhända i samband med de omstiindigheter, som

gjorde barnet bidragsförskottsberättigat, måste omhändertagas av barnavårdsnämnden,

skulle denna, som ju icke kunde vara absolut förvissad örn

att vid länsstyrelsens prövning av rättigheten till statsbidrag barnet sedermera

förklarades berättigat därtill, av försiktighet och med hänsyn till den

kommande revisionen av årets förvaltning, vara nödsakad att för att skydda

sig själv återsöka hela vårdbeloppet från hemortskommunen. Därigenom

skulle nämligen kommunen icke göra någon förlust, därest statsbidrag icke

erhölles på bidragsförskottet. Den sökta kommunen komme likväl med all

säkerhet att protestera mot att utgiva mer, än vad som kunde överstiga det

sammanlagda bidragsförskottet. Sökandekommunen hade då ingen annan

utväg än att hos länsstyrelsen föra talan mot hemortskommunen, vilken å

sin sida måste anhålla, att ärendet finge vila, tills länsstyrelsen sedermera

under det följande året fått pröva ansökan örn statsbidrag till bidragsförskottet.

Detsamma bleve fallet, därest modern beviljades fattigvård för sig

och sitt harn. På detta sätt skulle med all säkerhet, då nian betänkte, vilket

stort antal dylika fall som med fullkomlig visshet varje år komme att uppstå,

ett förmodligen utomordentligt stort antal fattigvårds- och barnavårdsprocesser

uppkomma av detta speciella slag. Och det, som de sakkunniga

genom sitt förslag sökt undvika, nämligen processande mellan kommunerna

om understöd åt barnen, skulle komma att öka i stället för att minska.

Förbundet har vidare påpekat, att det anförda exemplet icke tillhörde de

mera invecklade fallen inom svensk fattigvård och barnavård utan vore ett

av de oftast förekommande. Betydligt mera komplicerade bleve förhållandena

— vid i övrigt enahanda förutsättningar för ett omhändertagande av

barnavårdsnämnden, resp. beviljande av fattigvård, som det nyssnämnda -—

där, såsom ofta förekomme, barnets vistelseort vore en kommun, moderns

mantalsskrivningsort en annan och hemortsrätten läge i en tredje kommun.

Vilket invecklat förfaringssätt som där skulle bli följden, därest på en gång

bidragsförskott beviljades och barnet därjämte erhölle kommunal hjälp av

barnavårds- eller fattigvårdskaraktär, insåges lätt, har förbundet framhållit,

av var och en med den nuvarande svenska lagstiftningen rörande hemortsrätt

och rätt till återsökning förtrogen.

Därjämte har förbundet framhållit, att med all sannolikhet en icke obetydlig

motvilja mot lagen skulle framskapas hos alla de kommuner, vilka

utan att vara hemortskommuner nödgades bestrida med bidragsförskotten

förenade utgifter. Det torde väl icke heller vara alldeles ur vägen, yttrar

förbundet, att erinra om risken för att de tyvärr mindre nogräknade kommuner,

vilka alltjämt beklagligt nog funnes, med de av de sakkunniga föreslagna

bestämmelserna icke sällan genom beviljande av fattigvård eller omhändertagande

av barn för samhällsvård, varigenom hela kostnaden kunde

återsökas från hemortskommunen, skulle söka kringgå den nya lagen.

Förbundet har i anslutning till vad sålunda anförts framlagt ett förslag

till ändring av den av de sakkunniga utarbetade lagtexten.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

157

Barnavårdsnämnden i Stockholm Ilar påpekat, att det kanske komme att

inträffa, att, om barnet ej ägde hemortsrätt inom kommunen, barnavårdsnämnden

eller fattigvårdsstyrelsen hellre omhändertoge barnet för samhällsvård

eller beviljade det understöd för att därigenom kunna få ersättning av

hemortskommunen för hela kostnaden. Huruvida i så fall invändning från

hemortskommunen därom, att barnet i stället bort beviljas bidragsförskott,

av de dömande myndigheterna skulle godtagas, vore tvivelaktigt. Gentemot

sistnämnda betänkligheter har emellertid Överståthållarämbetet framhållit,

att i process mellan kommuner vederbörande länsstyrelse torde vara

oförhindrad att, örn den funne bidragsförskott rätteligen böra utgå, taga hänsyn

härtill vid bedömande av anspråk på återbetalning från hemortskommunen.

Någon ändring av förslaget härutinnan syntes därför icke erforderlig.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har upplyst örn att det för

närvarande understundom beredde svårigheter för en hemortskommun, som

i sista hand finge bestrida hela kostnaden för en persons försörjning i form

av fattigvård, att få till stånd en ansökning om pension i den kommun, där

vederbörande vore mantalsskriven och i regel även vistades. Samma svårigheter

kunde förväntas i fråga om förskott men säkerligen i mycket större

utsträckning. Härtill kunde läggas, påpekar förbundet, att det, när förskott

söktes, mycket ofta torde bli tre kommuner, som finge taga befattning med

barnet, nämligen när hemortsrättskommunen, barnets vistelsekommun och

moderns mantalsskrivningskommun vore tre skilda kommuner. Även om

de två senare kommunerna sammanfölle, bleve den underhållsskyldige föremål

för krav från två olika kommuner, det ena för fattigvård eller barnavård,

det andra för förskott.

Förbundet har tillagt, att här mötte frågan, vilket av dessa krav som skulle

äga företräde.

Stadsfullmäktige i Eskilstuna hava påpekat, att i allmänhet förflyttningen

av minderåriga barn från en kommun till en annan icke torde bliva så

stor, varför de hemortsrättsprocesser, som kunde uppkomma, i händelse nuvarande

hemortsrättsbestämmelser bibehöllos, torde komma att inskränka

sig till ett fåtal. Under sådana förhållanden och då större rättvisa gentemot

såväl barnen och deras föräldrar som ock gentemot kommunerna kunde

skipas, därest hemortsrättsbestämmelserna bibehölles, syntes övervägande

skäl tala för bibehållandet av desamma.

Åtskilliga exempel på förslagets ogynnsamma verkningar i nu förevarande

hänseende hava anförts i yttrandena.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har sålunda velat fästa uppmärksamheten

på att ett slopande av hemortsrättskommunens ersättningsskyldighet

torde komma att skapa en tendens, som åtminstone icke komme att främja

den föreslagna lagstiftningens utveckling, i det att en moders mantalsskrivningskommun,

som icke tillika vore hennes hemortsrättskommun, komme

att söka få utgiva fattigvård med rätt lill ersättning för hela det utgivna

beloppet i stället för förskottsbidrag med ersättning för endast 3/4 av beloppet.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Majlis proposition nr 276.

Kommunalfullmäktige i Gällivare kommun samt barnavårdsnämnden i

Västerås hava ansett slopandet av hemortsrättsprincipen innebära ekonomisk

nackdel särskilt för större kommuner med välordnad organisation för hjälpverksamheten

i det att icke önskvärda inflyttningar skulle komma att äga

rum till sådana kommuner.

Stadsfullmäktige i Trollhättan hava påpekat, att om en ogift kvinna med

minderåriga barn nied avseende å tilltänkt inflyttning mantalsskrivits inom

viss kommun men ej inflyttat dit, så skulle denna kommun bliva skyldig

svara för en fjärdedel av eventuellt bidragsförskott till barnen, till och med

örn modern åtnjöte fattigvård inom sin förra mantalsskrivningsort. Den

föreslagna bestämmelsen skulle, enligt stadsfullmäktiges åsikt, föranleda en

icke önskvärd tävlan mellan kommunerna å ena sidan att främja och å

andra sidan att hindra flyttning från en kommun till annan, och antalet

överklaganden i mantalsskrivningsärenden skulle helt visst komma att ökas.

Kommunalfullmäktige i Bollnäs kommun och barnavårdsnämnden i Nättraby

kommun hava erinrat om att slopandet av hemortsrättsbestämmelserna

kunde förhindra att personer, som åtnjuta bidragsförskott, finge flytta

från en kommun till en annan.

Länsstyrelsen i Uppsala län har påpekat, att örn fattigvård, såsom säkerligen

ofta skulle bliva fallet, komme att utgå samtidigt med bidragsförskott

till samma barn eller om fattigvård utginge till ett barn och bidragsförskott

till ett annat barn till samma moder, komme ersättningsrätten att tillhöra

olika kommuner. Två särskilda ersättningsprocedurer måste fullföljas i

båda fallen.

En erinran av liknande innebörd har gjorts av barnavårdsnämnden i

Umeå.

Kommunalfullmäktige i Tåsjö kommun hava framhållit, att den av de

sakkunniga föreslagna ordningen kunde leda därhän, att barnavårdsnämnd

av ovillighet att åsamka sin kommun utgift för barn, som i fattigvårdshänseende

ägde hemortsrätt inom annan kommun, vägrade bevilja bidragsförskott

för dylika barn.

Länsstyrelsen i Kalmar län har understrukit de redan av de sakkunniga

uttalade farhågorna uti förevarande avseende samt förklarat sig befara en

ökning av mantalsskrivningsprocesserna.

En ökning av antalet mantalsskrivningsprocesser hava även fattigvårdsstyrelsen

i Göteborg och kommunalfullmäktige i S:t Nikolai och Almby kommuner

ansett sannolik.

För bibehållandet av hemortsrättsprincipen hava ytterligare uttalat sig

statskontoret, fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i nionde distriktet,

länsstyrelserna i Jönköpings, Gotlands, Älvsborgs och örebro län, styrelsen

för svenska stadsförbundet samt ett flertal kommunala myndigheter.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har betonat de av de sakkunniga

uttalade farhågorna för ogynnsamma verkningar av hemortsrättsprincipens

slopande samt framhållit alt hemortsrättsbestämmelsernas avigsidor

i stor utsträckning och i många former direkt drabbade de personer,

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

159

som behövde kommunalt understöd, och att utan tvivel genom den av de

sakkunniga föreslagna ståndpunkten förhållandet komme att bli detsamma

för ytterligare en stor grupp människor.

Barnavårdsnämnden i Stockholm tiar påpekat behovet särskilt för mindre

kommuner av förlagsmedel från statsverket till bestridande av bidragsförskott,

emedan det kunde dröja avsevärd tid, innan kommunen finge ersättning

för sina utlägg.

Departementschefen.

De svårigheter av praktisk art, som de sakkunnigas förslag i förevarande

hänseende befarats komma att medföra, synas i yttrandena hava överdrivits.

Detta omdöme torde vara befogat framför allt med hänsyn till att kommunandelen

skall uppgå till endast en fjärdedel av kostnaderna för bidragsförskotten.

Jag ansluter mig därför även i förevarande hänseende till de sakkunnigas

förslag.

21 §.

Denna paragraf motsvarar paragrafen med samma nummer i de sakkunnigas

förslag.

Medan de sakkunniga funnit en skärpning av tvångsmedlen gentemot försumliga

försörjningsskyldiga icke för närvarande böra äga rum, hava de

emellertid funnit det vara av största vikt att de till buds stående möjligheterna

att indriva underhållsbidragen utnyttjades. De sakkunniga hava härom

anfört:

Då enligt de sakkunnigas förslag statsbidrag skall lämnas för en väsentlig

del av kostnaderna för förskotteringen, kan man icke enbart förlita sig

på det kommunala intresset som drivfjäder för en effektiv indrivningsverksamhet.

Staten måste kontrollera, att statsbidrag icke utgår i andra fall än

då det varit omöjligt att utfå ersättning av den underhållsskyldige. Denna

kontroll föreslå de sakkunniga anordnad i samband med prövningen av ansökan

örn statsbidrag. Som förebild ha närmast tjänat de bestämmelser, som

givits i 61 § fattigvårdslagen för det fall, att fattigvårdsstyrelse vill erhålla

gottgörelse av statsmedel för fattigvård, som lämnats vissa särskilt angivna

kategorier lijälpbehövande såsom utlänningar m. fl. Redan när ansökan

göres örn bidragsförskott, bör barnavårdsnämnden sålunda genom förhör

med sökanden eller på annat sätt inhämta upplysning örn bland annat barnets

och föräldrarnas ekonomiska ställning, varom uppgift skall lämnas vid

ansökan örn statsbidrag. Redogörelse måste även lämnas ej blott för de

åtgärder, som vidtagits för förskottets återkrävande av fadern, utan även i

förekommande fall för anledningen till att tvångsmedel icke anlitats. Den

anslagsbeviljande myndigheten har att vid sin prövning införskaffa den ytterligare

utredning som kan vara behövlig. Genom dessa bestämmelser vinnes

ett dubbelt syftemål. Den anslagsbeviljande myndigheten kan nämligen

då dels kontrollera, att de villkor som stadgats rörande barnets och moderns

inkomst icke åsidosatts, dels ock utöva press på barnavårdsnämnderna att

använda till buds stående tvångsmedel för ersättningsskyldighetens utkrävande

genom att förvägra barnavårdsnämnden statsbidrag i de fall, då nämnden

icke gjort vad på densamma ankommer i sistnämnda hänseende.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Prövningen av ansökan om statsbidrag borde enligt de sakkunnigas mening

anförtros länsstyrelserna, som enligt förslaget även skulle upptaga besvär

över barnavårdsnämndernas beslut i frågor rörande förskotteringen. De sakkunniga

hava emellertid — i anslutning till ett den 30 juni 1936 avgivet betänkande

örn socialstyrelsens organisation, enligt vilket inom socialstyrelsen

skulle upprättas en byrå för ärenden rörande fattigvård och barnavård med

statens inspektör för fattigvård och barnavård som chef — framhållit, att

socialstyrelsen som central prövningsmyndighet för ansökan om statsbidrag

erbjöde vissa fördelar. I vart fall skulle vederbörande myndighets beslut rörande

ansökan om statsbidrag kunna överklagas hos Kungl. Maj :t.

I specialmotiveringen hava de sakkunniga ifråga örn denna paragraf anfört:
Av

stadgandets avfattning framgår, att statsbidrag på en gång bör sökas

för bidragsförskott, som utgivits under ett kalenderår. Den tid, inom vilken

ansökan om statsbidrag skall göras, har bestämts med hänsyn till att barnavårdsnämnden

skall hava medhunnit att anlita behövliga tvångsmedel för ersättningsskyldighetens

utkrävande, innan ansökan göres. Trots detta måste

det ofta inträffa, att effekten av exempelvis ett arbetsföreläggande icke hunnit

visa sig, när ansökan om statsbidrag göres. Denna omständighet bör givetvis

ej utgöra anledning att förvägra barnavårdsnämnden statsbidrag.

Yttranden.

Länsstyrelsen i Kalmar län har framhållit, att det föreslagna förfarandet

med all säkerhet komme att i icke ringa grad öka arbetsbördan för länsstyrelsen

samt, då kontrollen enligt sakens natur måste vara sträng, giva anledning

till många motsättningar mellan barnavårdsnämnderna och länsstyrelserna.

Den ökning i arbetsbördan, förfarandet komme att medföra för barnavårdsnämnderna

i de större kommunerna, har betonats av barnavårdsnämnderna

i Stockholm samt Risinge kommun. Barnavårdsnämnden i Hälsingborg har

påpekat, att det särskilt för landskommunerna mången gång komme att erbjuda

svårigheter att så verifiera sina anspråk på gottgörelse, som lagen

krävde. Fattigvårdsstyrelsen i Göteborg har givit uttryck för farhågor, att

1''esultaten av den kontroll, länsstyrelserna hade att utöva, skulle bliva ett

övergivande av den nuvarande skälighetsprövningen ifråga om användning

av tvångsmedel och tillgripande därav även i fall, då detsamma av barnavårdsnämnden

betraktades som ändamålslöst eller t. o. m. skadligt. Länsstyrelsen

i Norrbottens län har ansett, att den föreslagna kontrollen av att statsbidrag

ej utginge i andra fall än då det varit omöjligt att utfå ersättning av den

underhållsskyldige enligt sakens natur svårligen kunde tänkas i och för sig

erhålla nöjaktig effektivitet. Barnavårdsnämnden i Getinge kommun har påpekat,

att örn sådana upplysningar, som avsågos i 21 § c), skulle införskaffas

före ansökans beviljande, detta komme att fördröja förskottets utbetalande.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård samt länsstyrelsen i Malmöhus

län hava förordat, att ansökningarna örn statsbidrag anförtroddes åt en

central myndighet. Länsstyrelsen i Gotlands län bar däremot funnit en

dylik centralisering varken önskvärd eller lämplig.

Ifråga om tiden, inom vilken ansökan skall ingivas, bär medicinalstyrelsen

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

161

föreslagit, att ansökan skulle få göras före utgången av andra kalenderåret

näst efter det bidragsförskottet utgivits. Det kunde nämligen, framhåller styrelsen,

tänkas inträffa, att resultatet av vidtagna åtgärder icke hunne föreligga

inom det kalenderår, som följde näst efter det, då förskottet utgivits.

Barnavårdsnämnden i Julita kommun har framställt ett likartat förslag. Länsstyrelsen

i Skaraborgs län har yrkat, att ansökan örn gottgörelse för bidragsförskott,

för undvikande av dubbelarbete för länsstyrelserna, måtte avse hela

den tid, vanligen ett år, för vilket sådant förskott beviljats, och sökas exempelvis

före den 1 juli efter det nämnda tid gått till ända. En liknande synpunkt

har framförts av barnavårdsnämnden i Skara. Svenska fattigvårdsoch

barnavårdsförbundet har påpekat, att kontrollförfarandet inskränkts till

det tillfälle, då gottgörelse av staten söktes. Enligt förbundets åsikt kunde

man emellertid befara, att införandet av kanske invecklade och tidsödande

kontrollbestämmelser snart skulle komma att påyrkas, avseende att förmå

kommunerna att även i fortsättningen hålla kravet levande. Då det därför

läge i kommunernas eget intresse att från början få till stånd en för alla parter

tillfredsställande ordning, ville förbundet ifrågasätta, om en dylik ej skulle

kunna vinnas genom att tidpunkten, då gottgörelse skulle sökas, framskötes.

Förbundet har därför föreslagit, att det bestämdes, att statsbidrag icke kunde

utgå förrän viss tid förflutit efter det att förskottet utbetalats. Styrelsen för

svenska landskommunernas förbund har ifrågasatt, att Kungl. Majit medgåves

rätt att företaga prövning av ansökan, som på grund av särskilda omständigheter

inkommit för sent.

Gävleborgs läns barnavårds förbund har föreslagit, att den i 21 § b) omförmälda

uppgiften skulle bestyrkas med ordförandens eller kassaförvaltarens

underskrift och ej med bådaderas. Barnavårdsnämnden i Göteborg har ansett,

att med avseende å bestyrkande av riktigheten av de uppgifter, som angåvos

i 21 § b), c) och d), borde förfaras såsom i fattigvårdslagen föreskreves

vid sökande av gottgörelse av staten för fattigvård.

Departementschefen.

Av stadgandets formulering torde framgå, att barnavårdsnämnden har att

på en gång söka gottgörelse för de bidragsförskott, som utgivits under ett kalenderår.

Då det emellertid kan inträffa, att visst ärende rörande återkrav av

bidragsförskott icke kunnat avslutas före utgången av den stadgade ansökningstiden,

bör ansökning om gottgörelse för dylikt förskott kunna ingivas senare,

örn länsstyrelsen före fristens utgång lämnat sitt medgivande härtill.

Med anledning av i yttrandena framställda erinringar har ifråga örn uppgift,

som avses i 21 § b), föreskrivits, alt densamma kan bestyrkas av antingen

nämndens ordförande eller dess kassör, i båda fallen jämte annan ledamot

av nämnden.

I övrigt hava erinringarna mot den av de sakkunniga föreslagna paragrafen

icke föranlett några ändringar i sak. De avvikelser, som förevarande paragraf

företer vid jämförelse med den av de sakkunniga föreslagna, äro uteslutande

av formell natur, med undantag av att lill sista stycket gjorts ett tillägg

av innebörd, att länsstyrelsen jämväl har att utanordna beviljat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 276.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj.ts proposition ni 276.

22 §.

Denna paragraf motsvarar 22 § i de sakkunnigas förslag.

De sakkunniga hava påpekat, att sedan statsbidrag beviljats, det kunde

inträffa, att den underhållsskyldiges ekonomiska ställning så förbättrats, att

han kunde betala resterande underhållsbidrag. En särskilt anordnad kontroll

med hänsyn till en dylik förändring i den försörjningsskyldiges förhållanden

kunde knappast ifrågakomma. Man finge, enligt de sakkunnigas mening,

för dylika fall lita till kommunens intresse att indriva dess egen andel av

kostnaden för bidragsförskott. I den mån ersättning från underhållsskyldig

inflöte till barnavårdsnämnden, vore nämnden givetvis skyldig att till statsverket

redovisa dess andel av ersättningen.

Yttrandena.

Statskontoret har särskilt fäst sig vid det fall, då den underhållsskyldiges

ekonomiska ställning, efter det förskottet utgått och blivit av statsverket

och vederbörande kommun ersatt, så avsevärt förbättrats, att den

underhållsskyldige borde kunna betala resterande förskotterat underhållsbidrag.

Även om, såsom de sakkunniga framhållit, en särskilt anordnad

kontroll med hänsyn till en dylik förändring i den försörjningsskyldiges

förhållanden knappast kunde ifrågakomma, torde det likväl enligt statskontorets

åsikt icke vara tillräckligt att för dylika fall allenast lita till kommunens

intresse att indriva dess egen andel av kostnaden för bidragsförskottet.

Det torde för övrigt kunna ifrågasättas, påpekar statskontoret, huruvida,

sedan ersättning av statsverket en gång lämnats, kommunen ägde av

den underhållsskyldige återkräva statsverkets anpart vid kostnadsfördelningen,

utan att särskilt stadgande härom meddelades. Enligt vad erfarenheten

givit vid handen hade knappast en sådan rätt ansetts förefinnas i

fall, där vederbörande kommun av landsting erhållit gottgörelse för

sjukvårdskostnader.

Departementschefen.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas ståndpunkt, att man i fråga om den

förbättring i den underhållsskyldiges ekonomiska ställning, som kan inträffa

efter det statsbidrag beviljats, är hänvisad att lita till kommunens

eget ekonomiska intresse med hänsyn till denna förbättring.

I anledning av vad statskontoret anfört våll jag framhålla, att stadgandets

avfattning torde giva vid handen, att barnavårdsnämnden å statsverkets vägnar

äger återkräva bidragsförskott av den underhållsskyldige.

Ifrågavarande stadgande har endast underkastats en mindre omarbetning

av formell natur.

23 §.

Denna paragraf motsvarar 23 § i de sakkunnigas förslag.

Motivering till stadgandet återfinnes under 1 § i sakkunnigförslaget.

I förtydligande syfte har paragrafen något omarbetats.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. 163

24—26 §§.

Dessa paragrafer motsvara paragraferna med samma nummer i de sakkunnigas

förslag.

I motiveringen hava de sakkunniga påpekat, att som besvärsinstans föreslagits

länsstyrelserna, vilka på grund av sin befattning med fattigvårdsoch

barnavårdsmål hade nödig erfarenhet för att handlägga jämväl nu

ifrågavarande ärenden. Mot länsstyrelsernas beslut torde enligt de sakkunnigas

mening talan böra få fullföljas hos Kungl. Maj:t i statsrådet. De sakkunniga

ha emellertid även haft under övervägande ett besvärssystem, likartat

med det som gäller i fråga om folkpensioneringen. Om nämligen den

ovan omförmälda omorganisationen av socialstyrelsen genomfördes, kunde

man, hava de sakkunniga anfört, tänka sig socialstyrelsen som besvärsinstans

över barnavårdsnämnderna, en instans som såtillvida kunde anses jämförbar

med pensionsstyrelsen, att talan mot dess beslut tillätes endast i vissa starkt

begränsade undantagsfall.

En omformulering har skett i fråga örn 24 § för att utmärka att klagan

icke kan föras över varje barnavårdsnämndens beslut enligt denna lag såsom

exempelvis beslut att begagna tvångsmedel vid återkrävande av bidragsförskott.

Beträffande 25 § har den förändringen vidtagits, att i paragrafen införts

orden vederbörande statsdepartement i stället för socialdepartementet.

Förslaget till lag om kommunala pensionstillskott m. in.

På sätt jag i det föregående anfört har förslag upprättats till ny lag om

kommunala pensionstillskott m. m., varigenom åt kommunerna beredes möjlighet

att lämna tillskott utan fattigvårds karaktär till barnbidrag och bidragsförskott.

Föredraganden hemställer härefter — under framhållande av att proposition

i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna avlåtas utan

hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända — att upprättade förslag till

lag om barnbidrag,

lag om förskottering av underhållsbidrag till barn samt

lag örn kommunala pensionstillskott m. m.

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henry Rooth.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 276 (baagor),

Bilaga A.

Tabell 1.

Beloppet ar inkomst + barnbidrag Tid olika inkomstl&gen och barnantal enligt

sakkunnigförslaget.

Ortsgrupp 1.

1

2

3

4

6

I n k

omst+barnbid

r a g

Inkomst, kronor

änka med

änka med

änka med

änka med

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

(0—) 600..........................

840

1,020

1,200

1,320

700..........................

870

1,050

1,230

1,350

800..........................

900

1,080

1,260

1,380

900..........................

930

1,110

1,290

1,410

1,000..........................

1,000

1,110

1,290

1,410

1,100..........................

1,110

1,290

1,410

1,200..........................

1,200

1,290

1,410

1,300..........................

1,300

1,410

1.400..........................

1,410

1,500..........................

1,500

Tabell 2.

Beloppet ar inkomst + barnbidrag vid olika inkomstlftgen och barnantal enligt

sakkunnigförslaget.

Ortsgrupp 3.

1

2

3

4

5

I n k

omst + barnbid

ras

Inkomst, kronor

änka med

änka med

änka med

änka med

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

(0—) 900..........................

1,260

1,560

1,800

1,980

1,000..........................

1,290

1,560

1,830

2,010

1,100..........................

1,320

1,590

1,860

2,040

1,200..........................

1,350

1,620

1,890

2,070

1,300..........................

1,350

1,620

1,890

2,070

1,400..........................

1,400

1,620

1,890

2,070

1,500..........................

1,620

1,890

2,070

1,600..........................

1,620

1,890

2,070

1,700..........................

1,700

1,890

2,070

1,800..........................

1,890

2,070

1,900..........................

1.900

2,070

2,000..........................

2,070

2,100..........................

2,100

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276 (baagor)

165

Tabell 3.

Beloppet av inkomst + bidragsförskott vid olika inkomstlagen oell barnantal enligt

sakkunnigförslaget.

Ortsgrupp 1.

1

2

3

4

5

Inkomst, kronor

Inkomst + bidragsförskott

moder med

1 barn

moder med

2 barn

moder med

3 barn

moder med

4 barn

(0-) 900............................

1,140

1,190

1,240

1,200

1,300

1,320

1,500

1,620

i,000............................

1,370

1,550

1,670

1^100 ........................

1,420

1,600

1,720

1^200............................

1,470

1,650

1,770

1*300............................

1,470

1,650

1,770

1400............................

1,400

1,650

1,770

ljöOO............................

1,500

1,650

1,600

1,770

1^600............................

1,770

1JOO............................

1,700

1,700

lia»............................

1,800

Tabell 4.

Beloppet av inkomst + bidragsförskott vid olika inkomst lägen oell barnnntal enligt

sakkunnigförslaget.

Ortsgrupp 8.

1

2

3

4

5

Inkomst, kronor

Inkomst + bidragsförskott

moder med

1 barn

moder med

2 barn

moder med

3 barn

moder med

4 barn

(0—) 1.200..........................

1,300..........................

1,400..........................

1,560

1,610

1,660

1,830

1,880

1,930

2,100

2,150

2,200

2,280

2,330

2,3*0

1,500..........................

1.710

1,980

2.250

2,430

1,600..........................

1,710

1,980

2,250

2,430

1J00..........................

1,700

1,800

1,980

2,250

2,430

1*800..........................

1,980

2,250

2,430

2,430

1,900..........................

1,900

2,250

2*000..........................

2,000

2,250

2,430

2*100..........................

2,250

2,430

2*200..........................

2,200

2,430

2,300..........................

2,400 .......................

2,300

2,430

2,400

2,500..........................

2,500

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 276 (bilagor)

Tabell 5.

Jämförelse mellan barnbidrag (Å) och bidragsförskott (B) enligt de sakknnnlgas

förslag.

Ortsgrupp 1.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

il

12

18

Inkomst,

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

6 barn

kronor

A

B

A

B

A

B

A

B

A

B

A

B

Ensamstående

(0—)600........

240

240

420

420

600

600

720

720

840

840

960

960

700........

170

240

350

420

530

600

650

720

770

840

890

960

800........

100

240

280

420

460

600

580

720

700

840

820

960

900........

30

240

210

420

390

600

510

720

630

840

750

960

1,000........

190

110

370

290

550

410

670

530

790

650

910

1,100........

_

140

10

320

190

500

310

620

430

740

550

860

1,200........

_

270

90

450

210

570

330

690

450

810

1,300........

170

350

110

470

230

590

350

710

1,400........

_

_

_

250

10

370

130

490

250

610

i;500........

_

_

_

_

_

150

270

30

390

150

510

i fion

170

290

190

50

410

310

1*700........

_

__

i;soo........

210

1,900........

2,000........

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276 (baagor),

167

Tabell 6.

Jämförelse mellan barnbidrag (A) och bidragsförskott (B) enligt de sakkunnigas

förslag.

Ortsgrupp 3.

1

2 1

3

4 !

5

« t

7

8 1

9

10 1

11

12 |

13

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

6 barn

Inkomst,

kronor

A

B

A

B

A

B

A

B

A

B

A 1

B

Ensamstående

(0—)900........

360

360

630

630

900

900

1,080

1,080

1,260

1,260

1,440

1,440

1,000........

290

360

560

630

830

900

1,010

1,080

1,190

1,260

1,390

1,440

ljlOO .

220

360

490

630

760

900

940

1,080

1,120

1,260

1,300

1,440

1,200........

150

360

420

630

690

900

870

1,080

1,050

1,260

1,230

1,440

1,300........

50

310

320

580

590

850

770

1,030

950

1,210

1,130

1,390

1,400

260

220

530

490

800

670

980

850

1,160

1,030

1,340

li500........

—

210

120

480

390

750

570

930

750

1,110

930

1,290

1,6'' O

20

380

290

600

470

830

650

1,010

830

1,190

1J00

__

_

280

190

550

370

730

550

910

730

1,090

1 800

_

180

90

450

270

630

450

810

630

990

1 900

_

_

350

170

530

350

710

530

890

2,000

_

_

___

_

250

70

430

250

610

430

790

2 100

_

_

_

150

—

330

150

510

330

690

2,200

_

_

_

_

—

230

50

410

230

590

2,300

_

_

_

_

—

130

—

310

130

490

2,400........

210

30

390

2,000........

290

2,600........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

190

2,700........

2,800........

1 —

opaginerad Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 276 (baagor),

Tabell 7.

Jämförelse mellan beloppen enligt departementsförslaget (A) samt de sakkunnigas

förslag rörande barnbidrag (B) och bidragsförskott (C).

Ortsgrupp 1.

Kvinna med

1 barn

Kvinna med

2 barn

Kvinna med

3 barn

Kvinna med

4 barn

A

B

C

A

B

C

A

B

G

A

B

G

240

240

240

420

420

420

600

600

600

720

720

720

170

170

240

350

350

420

530

530

600

650

650

720

100

100

240

280

280

420

460

460

600

580

580

720

30

30

240

210

210

420

390

390

600

510

510

720

—

—

190

140

110

370

320

290

550

440

410

670

140

70

10

320

250

190

550

370

310

620

—

—

—

270

180

90

450

300

210

570

170

110

—

350

230

110

470

—

40

250

160

10

370

—

150

90

—

270

—

20

170

Inkomst, kronor

(0-) 600.

700.

800.

900.

1,000.

1,100.

1,200.

1,300.

1,400.

1,500.

1,600.

1,700.

1,800.

1,900.

2,000.

Tabell 8.

Jämförelse mellan beloppen enligt departementsförslaget (A) samt de sakkunnigas

förslag rörande barnbidrag (B) och bidragsförskott (C).

Ortsgrupp 3.

Inkomst, kronor

Kvinna med

1 barn

Kvinna med

2 barn

Kvinna med

3 barn

Kvinna med

4 barn

A

B

1 C

A

B

C

A

B

c;

A

B

C

(0—) 900......

360

360

360

360

360

360

310

260

210

630

630

560

490

420

350

280

210

140

70

630

560

490

420

320

220

20

630

630

630

630

580

530

480

380

280

180

900

900

830

760

690

620

550

480

410

340

270

200

130

60

900

830

760

690

590

490

390

290

190

90

900

900

900

900

850

800

750

650

550

450

350

250

150

1,080

1,080

1,010

940

870

800

730

660

590

520

450

380

310

240

170

100

30

1,080

1,010

940

870

770

670

570

470

370

270

170

70

1,080

1,000......

360

290

1,100......

290

220

1,080

1,080

1,080

1,030

980

930

830

730

630

530

430

330

1,200......

220

150

1,300......

150

50

1,400......

80

1,500......

10

1,600......

1,700......

1,800......

1,900......

2,000......

2,100......

2,200......

—

2,300......

230

130

2,400......

2,500......

—

2,600......

2,700......

2,800......

i 1 II

Alm. Därest beloppet av bidragsförskott icke uppgår till 60 kronor för år räknat, skall detsamma

icke utgå. *

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 276 (baagor).

169

Bilaga B.

Förslag

till

tag om barnbidrag.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

För att bereda uppehälle och uppfostran åt barn till änkor och arbetsoförmögna

samt åt föräldralösa barn utgår särskilt bidrag (barnbidrag) i de fall

och i den ordning nedan stadgas.

2 §.

Rätt till barnbidrag tillkommer endast barn, som är mantalsskrivet eller

under året skall mantalsskrivas här i riket, och som har svenskt medborgarskap;

dock äger Konungen, under förutsättning av ömsesidighet, ingå överenskommelse

med främmande stat, att barn, som där har medborgarskap, skall i

avseende å tillämpning av denna lag likställas med barn, som har svenskt

medborgarskap.

Barnbidrag utgår för tiden till och med den månad, under vilken barnet

fyller sexton år.

3 §.

Ärenden rörande barnbidrag handläggas av pensionsstyrelsen och pensionsnämndema.

Barnbidrag för änkors barn.

4 §.

Barnbidrag utgår för barn och adoptivbarn till änka i äktenskapet med

den avlidne mannen.

Har änka barn i ett föregående äktenskap eller annat adoptivbarn än förut

sagts, utgår barnbidrag för sådant barn, dock ej för barn och adoptivbarn i

ett genom skillnad upplöst äktenskap och ej för adoptivbarn, som änkan

antagit efter det sista äktenskapets upplösning genom mannens död.

Är änka varaktigt oförmögen till arbete, utgår barnbidrag för adoptivbarn,

som hon antagit efter mannens död, därest adoptionen skett senast två år

före den dag, då hon såsom arbetsoförmögen gjort ansökan, som medfört folkpension.

Då änka, vars barn erhåller barnbidrag, ingår nytt äktenskap, indrages

barnbidraget.

Barnbidraget utgår med högst följande årliga belopp: för ett barn 240 kronor,

för två barn 420 kronor, för tre barn 600 kronor och för varje barn däröver

ytterligare 120 kronor, överstiger änkans årsinkomst 600 kronor,

minskas ovan angivna barnbidrag med sju tiondelar av det inkomstbelopp,

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 276 (bilagor).

som överstiger 600 men ej 900 kronor, och med hela det belopp, varmed

årsinkomsten överstiger 900 kronor.

För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas

utgående barnbidrag med ett tilläggsbelopp efter 60 kronor om året.

5 §.

Änkas inkomst uppskattas enligt de grunder, som angivas i 7 § första—

tredje styckena lagen om folkpensionering.

Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall den på detta

barn belöpande andelen av barnbidraget minskas med nämnda inkomst. Vid

uppskattning av barns inkomst skall avkastning av fastighet och kapital

höjas med 3 procent av det belopp, varmed sammanlagda behållna värdet av

barnets fastighet och kapital må överstiga 2,000 kronor.

Ilar barn, som fyllt fjorton år, arbetsinkomst, som i huvudsak förslår till

dess försörjning, må på detta barn belöpande barnbidrag nedsättas efter vad

som finnes skäligt, dock ej till lägre belopp än hälften av vad som eljest

skolat utgå.

6 §.

Har inkomst, efter vilken barnbidrag blivit bestämt, sedermera ökats till

sådant belopp, att rätt till barnbidrag ej längre föreligger, indrages barnbidraget.

Sker eljest mera väsentlig ändring i den inkomst, efter vilken barnbidrag

blivit bestämd, må barnbidraget i enlighet därmed ökas eller minskas.

Befinnes barn, för vilket barnbidrag utgår, icke längre hava svenskt medborgarskap

eller icke vidare vara här i riket mantalsskrivet, skall barnbidraget

indragas, såvida icke detta med hänsyn till omständigheterna prövas oskäligt.

Änka, för vars barn utgår barnbidrag, är pliktig att, örn hennes eller barnets

ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål

anmäla detta till pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där hon

senast blivit mantalsskriven. Har barnet särskilt förordnad förmyndare, åligger

det denne att göra sådan anmälan vid väsentlig förbättring i barnets ekonomiska

förhållanden.

7 §.

Har änka utan vederlag eller mot uppenbarligen otillräckligt vederlag

avhänt sig eller barnet egendom i sådan myckenhet, att avhändelsen avsevärt

inverkar vid beräkning av barnbidrag, ehuru hon bort förutse, att avhändelsen

skulle föranleda behov av dylikt bidrag, eller har särskilt förordnad förmyndare

låtit sådant förfarande komma sig till last med avseende å myndlingens

egendom, eller

har i fråga om änkans eller barnets inkomst eller egendom åberopats oriktig

uppgift av beskaffenhet att påverka rätten till barnbidrag, ehuru skäligen

kunnat fordras att uppgiften varit riktig,

skall ansökan örn barnbidrag avslås eller redan beviljat barnbidrag indragas,

dock att där annat ej finnes påkallat, viss tid skall bestämmas, efter

vilkens förlopp den omständighet, som föranlett beslutet, icke skall utgöra

hinder mot bifall till ny ansökan om barnbidrag.

Har änka eller särskilt förordnad förmyndare försummat den i 6 § tredje

stycket stadgade skyldigheten att göra anmälan om ändrade ekonomiska förhållanden,

må, om försummelsen inverkat på rätten till barnbidrag eller beloppet

därav och försummelsen icke kan anses ursäktlig, barnbidraget indragas

så som ovan stadgats.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276 (bilagor).

171

Barnbidrag för barn till arbetsoförmögna.

8 §.

Barnbidrag utgår:

för barn och adoptivbarn till äkta makar, då mannen är varaktigt oförmögen

till arbete,

för barn och adoptivbarn till änkling i äktenskapet med den avlidna

hustrun, då änklingen är varaktigt oförmögen till arbete,

för adoptivbarn till frånskild make, som är varaktigt oförmögen till arbete,

dock ej för sådant barn, som adopterats jämväl av den arbetsoförmögnes

make i det genom skillnad upplösta äktenskapet eller som varit sistnämnda

makes barn i annat äktenskap, samt

för adoptivbarn till ogift man eller kvinna, som är varaktigt oförmögen till

arbete.

Har arbetsoförmögen gift man eller dennes hustru eller arbetsoförmögen

änkling eller frånskild make barn i ett föregående äktenskap eller annat adoptivbarn

än förut sagts, utgår barnbidrag för sådant barn, dock ej för barn och

adoptivbarn i ett genom skillnad upplöst äktenskap.

Barnbidrag för adoptivbarn utgår icke, där adoptionen skett senare än två

år före den dag, då den arbetsoförmögne gjort ansökan, som medfört folkpension.

Då ogift eller frånskild kvinna, vars barn erhåller barnbidrag, ingår äktenskap,

indrages barnbidraget.

Barnbidraget utgår med högst följande årliga belopp: för ett barn 240

kronor, för två barn 420 kronor, för tre barn 600 kronor och för varje barn

däröver ytterligare 120 kronor.

Är den arbetsoförmögne gift och har han tillsammans med sin hustru en

årsinkomst, överstigande 900 kronor, minskas ovan angivna barnbidrag med

sju tiondelar av det belopp, varmed makarnas sammanlagda årsinkomst överstiger

900 men ej 1,200 kronor, och med hela det belopp, varmed nämnda

inkomst överstiger 1,200 kronor.

Är den arbetsoförmögne ogift, frånskild eller änkling och har en årsinkomst,

överstigande 600 kronor, minskas ovan angivna barnbidrag med sju

tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 600 men ej 900

kronor, och med hela det belopp, varmed densamma överstiger 900 kronor.

För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas

utgående barnbidrag med ett tilläggsbelopp efter 60 kronor örn året.

Vad i 5, 6 och 7 §§ stadgas skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande

barnbidrag enligt denna paragraf. I fråga örn beräkning av äkta makars

inkomst skall därjämte gälla vad som föreskrives i 7 § fjärde stycket lagen örn

folkpensionering.

Barnbidrag för föräldralösa barn.

9 §.

Barnbidrag utgår för barn, vars föräldrar eller, då barnet adopterats, vars

adoptant eller adoptivföräldrar avlidit. Har någon adopterat sin äkta makes

barn, utgår barnbidrag enligt denna paragraf först då båda makarna avlidit.

Barnbidraget utgår med ett årligt belopp av högst 300 kronor. För tiden

till och med den månad, under vilken barnet fyller två år, ökas barnbidraget

med ett tilläggsbelopp efter 60 kronor om året.

Har barnet inkomst, som ej härrör från dess eget arbete och som helt eller

i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaden för dess uppehälle och upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 276 (bilagor).

fostran, skall barnbidrag antingen ej utgå eller ock nedsättas efter vad som

finnes skäligt.

Har barn, som fyllt fjorton år, arbetsinkomst, som i huvudsak förslår till

dess försörjning, må barnbidraget nedsättas efter vad som finnes skäligt,

dock ej till lägre belopp än hälften av vad som eljest skolat utgå.

Vad i 6 och 7 §§ stadgas skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande

barnbidrag enligt denna paragraf.

Ansökan och utbetalning med mera.

10 §.

Ansökan örn barnbidrag för barn eller adoptivbarn till änka göres av änkan

eller, da särskilt förordnad förmyndare finnes, av denne hos pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt, där änkan senast blivit mantalsskriven.

Ansökan örn barnbidrag för barn eller adoptivbarn till arbetsoförmögen

person, varom i 8 § sägs, göres av denne eller, då särskilt förordnad förmyndare

finnes, av den sistnämnde hos pensionsnämndens ordförande i det

pensionsdistrikt, där den arbetsoförmögne senast blivit mantalsskriven.

Ansökan om barnbidrag för föräldralöst barn göres av förmyndaren hos

pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där den sist avlidne av

föräldrarna eller, om barnet varit adopterat, där adoptanten eller den sist

avlidne av adoptivföräldrarna senast varit mantalsskriven.

Finnes ej mantalsskrivningsort, som förut i denna paragraf sägs, skall ansökan

göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där

barnet är mantalsskrivet eller under året skall mantalsskrivas.

Örn ansökan och dess behandling skall i tillämpliga delar gälla vad som

stadgas i 28—32 §§ lagen om folkpensionering i fråga örn tilläggspension.

Föreskrifterna i 33 och 34 §§ nämnda lag skola ock äga motsvarande tillämpning

beträffande barnbidrag.

11 §•

Barnbidrag utbetalas till barnets förmyndare; dock må, örn särskilda skäl

därtill äro, pensionsstyrelsen föreskriva, att utbetalning skall ske till barnavårdsnämnd

eller annan, med skyldighet för den, som sålunda erhåller förfallna

belopp, att utlämna dessa i den ordning, som prövas vara för barnet

mest gagneligt.

12 §.

Har kommun, sedan ansökan om barnbidrag gjorts, förskotterat sådant

bidrag, äger kommunen uppbära det först till betalning förfallande beloppet,

i vad detsamma hänför sig till tid, för vilken förskott utgivits, och därav tillgodogöra

sig förskottet.

13 §.

Barnbidrag utgår icke för tid, under vilken barn är intaget å allmän uppfostringsanstalt

eller straffanstalt.

Barnbidrag, som belöper å tid, under vilken barn är omhändertaget för

skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad vårdas å anstalt

i andra fall än förut i denna paragraf avses, utbetalas till det kommunala

organ, som svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas må

nämnda kostnad täckas, varvid densamma skall beräknas efter de grunder,

som angivas i 51 § lagen om fattigvården.

14 §.

Rätt till barnbidrag kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät för gäld.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj.ts proposition nr 276 (bilagor).

15 §.

Kostnaden för barnbidrag gäldas till tre fjärdedelar av staten och till en

fjärdedel av den kommun, vars pensionsnämnd prövat ärendet; dock att,

där barnbidrag blivit ökat, den kommun, vars pensionsnämnd prövat ansökningen

om ökning, skall bidraga med en fjärdedel av ökningen. Är pensionsnämnd

gemensam för två eller flera kommuner, avgöres dessa kommuner

emellan frågan om betalningsskyldigheten med hänsyn till vederbörandes

mantalsskrivningsort vid det tillfälle, då barnbidraget eller ökningen söktes.

Minskas barnbidrag, till vilket två eller flera kommuner lämna tillskott, skola

dessa kommuners andelar i återstående belopp bestämmas efter förhållandet

mellan deras förutvarande tillskott. Varje kommuns tillskott uträknas

av pensionsstyrelsen.

16 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den---.

Genom denna lag upphäves 43 § lagen örn folkpensionering. Utan hinder

härav skall dock sådant pensionstillägg för barn, varom ansökan ingivits före

ovannämnda dag, utgå enligt vad i sagda lagrum stadgas. Därest barn, för

vilket pensionstillägg utgår, erhåller barnbidrag, skall pensionstillägget indragas;

och skall härvid iakttagas, att då barnbidrag finnes böra utgå för

samma tid, som redan utbetalat pensionstillägg avser, barnbidraget skall

minskas med belopp, motsvarande det å berörda tid belöpande pensionstilllägget.

Tilläggsförslag

avseende de ändringar i förslaget till lag om barnbidrag, vilka betingas

av dyrortsgradering.

4 §.

Barnbidrag utgår---avlidne mannen.

Har änka---mannens död.

Är änka---medfört folkpension.

Då änka,---indrages barnbidraget.

Barnbidraget utgår med högst nedanstående årliga belopp i olika ortsgrupper:
Ortsgrupp

1. Ortsgrupp 2. Ortsgrupp 3.

för ett barn ........................ 240 kronor 300 kronor 360 kronor

» två » 420 » 525 » 630 »

»tre » ;;;”...................600 » 750 » 900

och för varje barn däröver ytterligare.. 120 » 150 » 180 »

överstiger änkas årsinkomst 600 kronor i ortsgrupp 1, 750 kronor i ortsgrupp

2 och 900 kronor i ortsgrupp 3, minskas ovan angivna barnbidrag med

följande belopp:

i ortsgrupp 1 sju tiondelar av det inkomstbelopp, som överstiger 600 men ej

900 kronor, och hela det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 900 kronor;

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 276 (bilagor).

i ortsgrupp 2 sju tiondelar av det inkomstbelopp, som överstiger 750 men

ej 1,050 kronor, och hela det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 1,050

kronor; samt

i ortsgrupp 3 sju tiondelar av det inkomstbelopp, som överstiger 900 men

ej 1,200 kronor, och hela det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 1,200

kronor.

Barnbidrag för änkas barn utgår efter den i lagen om folkpensionering avsedda

ortsgrupp, dit den ort hänförts, å vilken änkan senast blivit mantalsskriven;

dock att efter flyttning till ort i dyrare ortsgrupp änkan skall hava

tillhört sådan ortsgrupp två år, innan barnbidrag må utgå enligt de för denna

gällande reglerna, såvida icke på grund av omständigheterna prövas skäligt

i särskilt fall medgiva undantag. Finnes ej sådan mantalsskrivningsort.

som ovan sagts, utgår barnbidrag efter den ortsgrupp, dit den ort hänförts, å

vilken barnet är mantalsskrivet, eller, då änkan har flera barn och dessa äro

mantalsskrivna å orter, som hänförts till olika ortsgrupper, efter den billigaste

av dessa.

Vistas barn stadigvarande å en ort, som tillhör billigare ortsgrupp än

änkans mantalsskrivningsort, skall på detta barn belöpande barnbidrag med

hänsyn därtill nedsättas.

För tiden —--om året.

6 §•

Har inkomst, — — — eller minskas.

Flyttar änka till ort i annan ortsgrupp eller överföres den ort, där hon är

mantalsskriven, till annan ortsgrupp, skall barnbidraget jämkas eller bortfalla

enligt reglerna för den senare ortsgruppen; dock att efter flyttning till

ort i dyrare ortsgrupp höjning av barnbidraget må ske endast efter ansökan

och med iakttagande av att änkan skall hava tillhört sådan ortsgrupp två år,

innan barnbidrag må utgå enligt de för denna gällande reglerna, såvida icke

på grund av omständigheterna prövas skäligt i särskilt fall medgiva undantag.

Befinnes barn,--— prövas oskäligt.

Änka, för---ekonomiska förhållanden. Änka och särskilt förordnad

förmyndare vare ock skyldiga att till ordföranden anmäla, om änkan eller

barnet mantalsskrives å annan ort än tillförne och denna ort räknas till billigare

ortsgrupp än den förra mantalsskrivningsorten, eller om barnets stadigvarande

vistelseort eljest utbytes mot en ort, som tillhör billigare ortsgrupp.

7 §•

Har änka--— om barnbidrag.

Har änka eller särskilt förordnad förmyndare försummat den i 6 § sista

stycket stadgade anmälningsskyldigheten i fråga örn ändrade ekonomiska förhållanden

eller ändrad mantalsskrivnings- eller vistelseort, må, om---—

ovan stadgats.

8 §•

Barnbidrag utgår:

för barn —--till arbete,

för barn---till arbete,

för adoptivbarn -— — — äktenskap, samt

för adoptivbarn---till arbete.

Har arbetsoförmögen —- — — upplöst äktenskap.

Barnbidrag för---medfört folkpension.

Då ogift---indrages barnbidraget.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276 (bilagor). 175

Barnbidraget utgår med samma årliga belopp i olika ortsgrupper, som i 4 §

angives.

Är den arbetsoförmögne gift och har han tillsammans med sin hustru en

årsinkomst, överstigande 900 kronor i ortsgrupp 1, 1,125 kronor i ortsgrupp 2

och 1,350 kronor i ortsgrupp 3, minskas barnbidraget med följande belopp:

i ortsgrupp 1 sju tiondelar av det belopD, varmed makarnas sammanlagda

årsinkomst överstiger 900 men ej 1,200 kronor, och hela det belopp, varmed

nämnda inkomst överstiger 1,200 kronor;

i ortsgrupp 2 sju tiondelar av det belopp, varmed makarnas sammanlagda

årsinkomst överstiger 1,125 men ej 1,425 kronor, och hela det belopp, varmed

nämnda inkomst överstiger 1,425 kronor; samt

i ortsgrupp 3 sju tiondelar av det belopp, varmed makarnas sammanlagda

årsinkomst överstiger 1,350 men ej 1,650 kronor, och hela det belopp, varmed

nämnda inkomst överstiger 1,650 kronor.

Är den arbetsoförmögne ogift, frånskild eller änkling och har en årsinkomst

överstigande 600 kronor i ortsgrupp 1, 750 kronor i ortsgrupp 2 och

900 kronor i ortsgrupp 3, minskas barnbidraget med följande belopp:

i ortsgrupp 1 sju tiondelar av det inkomstbelopp, som överstiger 600 men ej

900 kronor, och hela det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 900 kronor;

i ortsgrupp 2 sju tiondelar av det inkomstbelopp, som överstiger 750 men

ej 1,050 kronor, och hela det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 1,050

kronor; samt

i ortsgrupp 3 sju tiondelar av det inkomstbelopp, som överstiger 900 men

ej 1,200 kronor, och hela det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 1,200

kronor.

Barnbidrag för barn till arbetsoförmögen person, varom i denna paragraf

sägs, utgår efter den i lagen örn folkpensionering avsedda ortsgrupp, dit den

ort hänförts, å vilken den arbetsoförmögne senast blivit mantalsskriven; dock

att efter flyttning till ort i dyrare ortsgrupp den arbetsoförmögne skall hava

tillhört sådan ortsgrupp två år, innan barnbidrag må utgå enligt de för denna

gällande reglerna, såvida icke på grund av omständigheterna prövas skäligt i

särskilt fall medgiva undantag. Finnes ej sådan mantalsskrivningsort, som

ovan sagts, utgår barnbidrag efter den ortsgrupp, dit den ort hänförts, å

vilken barnet är mantalsskrivet, eller, då den arbetsoförmögne har flera barn

och dessa äro mantalsskrivna å orter, som hänförts till olika ortsgrupper, efter

den billigaste av dessa.

Vistas barn stadigvarande å en ort, som tillhör billigare ortsgrupp än den

arbetsoförmögnes mantalsskrivningsort, skall på detta barn belöpande barnbidrag

med hänsyn därtill nedsättas.

För tiden---om året.

Vad i---örn folkpensionering.

9 §.

Barnbidrag utgår---makarna avlidit.

Barnbidraget utgår med högst följande årliga belopp, nämligen 300 kronor

i ortsgrupp 1, 360 kronor i ortsgrupp 2 och 420 kronor i ortsgrupp 3.

Barnbidraget utgår efter den i lagen om folkpensionering avsedda ortsgrupp,

dit den ort hänförts, å vilken barnet senast blivit mantalsskrivet; dock

att efter flyttning till ort i dyrare ortsgrupp barnet skall hava tillhört sådan

ortsgrupp två år, innan barnbidrag må utgå enligt de för denna gällande reglerna,

såvida icke på grund av omständigheterna prövas skäligt i särskilt fall

medgiva undantag.

För tiden till och med den månad, under vilken barnet fyller två år, ökas

barnbidraget med ett tilläggsbelopp efter 60 kronor örn året.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Majas proposition nr 276 (baagor).

Har barnet---finnes skäligt.

Har barn,---skolat utgå.

Vad i---denna paragraf.

15 §.

Kostnaden för---där barnbidrag blivit efter ansökning ökat, den

kommun, vars pensionsnämnd prövat ansökningen, och, där ökningen skett

utan ansökning, den kommun, där vederbörande vid ökningen var mantalsskriven,

skall bidraga med en fjärdedel av ökningen. Är pensionsnämnd

---av pensionsstyrelsen.

Utkast

till

Ändring av förslaget till lag om barnbidrag.

1 §•

För att bereda uppehälle och uppfostran åt barn, vars fader avlidit, och

barn till arbetsoförmögna samt---nedan stadgas.

Barnbidrag för barn till änkor m. fl.

4 §.

Barnbidrag utgår för barn, vars fader avlidit, samt för adoptivbarn till

äkta makar och hustruns före eller under äktenskapet antagna adoptivbarn,

då mannen avlidit.

Då moder, vars barn erhåller barnbidrag enligt denna paragraf, ingår äktenskap,

indrages barnbidraget.

Barnbidraget utgår---120 kronor, överstiger moderns årsinkomst

•--- 900 kronor.

För tiden —--örn året.

5 §.

Moders inkomst---örn folkpensionering.

Har barn---— 2,000 kronor. Såsom inkomst skall jämväl räknas bi
dragsförskott,

vartill barnet är berättigat enligt lagen om förskottering av

underhållsbidrag till barn.

. Har barn---skolat utgå.

6 §.

Har inkomst---eller minskas.

Befinnes barn,---prövas oskäligt.

Moder, för vars barn---ekonomiska förhållanden.

7 §•

Har moder utan vederlag---myndlingens egendom, eller

har i fråga om moderns eller barnets---varit riktig,

skall ansökan---örn barnbidrag.

Har moder eller---ovan stadgats.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 276 (bilagor).

8 §•

Barnbidrag utgår:

för barn och adoptivbarn till äkta makar, då mannen är varaktigt oförmögen

till arbete,

för barn och adoptivbarn till änkling i äktenskapet med den avlidna hustrun,

då änklingen är varaktigt oförmögen till arbete,

för arbetsoförmögen frånskild makes barn och adoptivbarn i det upplösta

äktenskapet, då denne har vårdnaden om barnet.

Har hustru till arbetsoförmögen man barn eller adoptivbarn, som står under

hennes vårdnad, eller har arbetsoförmögen man, ogift kvinna, änka eller

frånskild hustru annat adoptivbarn än förut sagts eller har arbetsoförmögen

ogift kvinna, änka eller frånskild hustru barn utom äktenskap, som står under

hennes vårdnad, utgår barnbidrag jämväl för sådant barn.

Barnbidrag för---medfört folkpension.

Då kvinna, vars barn erhåller barnbidrag enligt denna paragraf, ingår äktenskap,

indrages barnbidraget.

Barnbidraget utgår---120 kronor.

Har den arbetsoförmögne en årsinkomst, överstigande 600 kronor, minskas

ovan angivna barnbidrag med sju tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten

överstiger 600 men ej 900 kronor, och med hela det belopp, varmed

densamma överstiger 900 kronor.

Är den arbetsoförmögne gift och har han tillsammans med sin hustru en

årsinkomst, överstigande 900 kronor, minskas ovan angivna barnbidrag med

sju tiondelar av det belopp, varmed makarnas sammanlagda årsinkomst överstiger

900 men ej 1,200 kronor, och med hela det belopp, varmed nämnda inkomst

överstiger 1,200 kronor.

För tiden---örn året.

Vad i 5, — — — örn folkpensionering.

10 §.

Ansökan om barnbidrag, varom i 4 § sägs, göres av moder eller---

pensionsdistrikt, där modern senast blivit mantalsskriven.

Ansökan om barnbidrag för barn eller adoptivbarn till arbetsoförmögen

person göres av — ■—- ■—- blivit mantalsskriven.

Ansökan om--—- varit mantalsskriven.

Finnes ej----skall mantalsskrivas.

Om ansökan---beträffande barnbidrag.

16 §.

Vad i denna lag sägs om moder till barn skall, då fråga är om adoptivbarn

till äkta makar eller hustru, äga motsvarande tillämpning å hustrun.

17 §.

De närmare föreskrifter sorn, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

tlihang lill riksdagens protokoll 10.17. I sami. Nr 270.

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 270 (bilagor).

Bil ngn C.

Förslag

till

Lag om förskottering av underhållsbidrag till barn.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Barn, vars fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat

avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till barnet, äger att, sedan förfallodag för bidraget

förflutit utan att bidraget guldits, med belopp och under villkor som nedan

sägs av allmänna medel erhålla förskott å bidraget (bidrugsförskott).

Vad sålunda stadgats skall icke äga tillämpning ifråga örn barn, vars moder

sammanbor med barnets fader.

2 §•

Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är mantalsskrivet

eller under året skall mantalsskrivas här i riket och som har svenskt medborgarskap;

dock äger Konungen, under förutsättning av ömsesidighet, ingå

överenskommelse med främmande stat, att barn, som där har medborgarskap,

skall i avseende å tillämpning av denna lag likställas med barn som har

svenskt medborgarskap.

Bidragsförskott utgår för tiden till och med den månad under vilken barnet

fyller sexton år.

3 §.

Bidragsförskott beviljas av barnavårdsnämnden i den kommun, där barnets

moder senast blivit mantalsskriven eller, örn ej sådan mantalsskrivningsort

finnes, den kommun, där barnet är mantalskrivet eller under året skall

mantalsskrivas.

4 §•

Bidragsförskott utgår för ett barn med högst 240 kronor om året samt, örn

moder har vårdnaden örn två eller flera till bidragsförskott berättigade barn,

med högst följande årliga belopp: för två barn 420 kronor, för tre barn 600

kronor och för varje barn däröver ytterligare 120 kronor. Har moder vårdnaden

jämväl örn barn, berättigade till barnbidrag enligt vad därom särskilt

stadgats, skola vid bidragsförskottets bestämmande dessa barn medräknas.

Överstiger moderns årsinkomst 900 kronor, minskas ovan angivna förskott

med hälften av det inkomstbelopp som överstiger 900 men ej 1,200 kronor

och med hela det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 1,200 kronor.

Har moder ingått äktenskap med annan än barnets läder och hava makarna

en sammanlagd årsinkomst, överstigande 1,200 kronor, minskas ovan

angivna förskott med hälften av det belopp, varmed makarnas sammanlagda

årsinkomst överstiger 1,200 men ej 1,500 kronor, och med hela det belopp,

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 276 (bilagor).

varmed nämnda inkomst överstiger 1,500 kronor. Därest makarna hava att

försörja barn under sexton år, som icke är berättigat till vare sig barnbidrag

eller bidragsförskott, skola i detta stycke angivna belopp ökas med 100 kronor

för varje sådant barn.

Bidragsförskott må icke utgå med högre belopp än barnets fader enligt

rättens beslut eller avtal är skyldig att utgiva till dess underhåll.

Har underhållsbidrag delvis erlagts skall det först till betalning förfallna

bidragsförskottet minskas med del sålunda erlagda beloppet.

Bidragsförskott, som enligt ovan angivna grunder icke uppgår till ett belopp

av 120 kronor för år räknat, bortfaller.

5 §.

Inkomst, som enligt 4 § skall läggas till grund för beräknande av bidragsförskott,

uppskattas enligt de grunder, som angivas i 7 § första—tredje styckena

lagen örn folkpensionering.

Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall den på detta

barn belöpande andelen av bidragsförskottet minskas med nämnda inkomst.

6 §.

Ansökan örn bidragsförskott göres hos ordföranden i vederbörande barnavårdsnämnd

av barnets moder eller, där särskilt förordnad fömyndare finnes,

av denne. Ifråga om barn utom äktenskap må ansökan göras jämväl av

barnavårdsman.

Ansökan, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga

upplysningar för utredande av barnets rätt till bidragsförskott ävensom en av

sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna

äro med sanningen överensstämmande. Är sökanden ur stand att

själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av

två trovärdiga, med barnets och moderns förhållanden förtrogna personer.

Vid ansökan skola fogas prästbevis enligt fastställt formulär ävensom i

huvudskrift eller styrkt avskrift rättens beslut eller avtal, varigenom barnets

fader förpliktats att utgiva bidrag till barnets underhåll, därest dessa handlingar

icke annorledes äro tillgängliga för barnavårdsnämnden.

7 §•

Sedan bidragsförskott sökts, åligger det barnavårdsnämnden att omedelbart

med allmänna posten till den underhållsskyldige avsända meddelande

härom med uppmaning att erlägga vad av underhållsbidraget kvarstår oguldet

samt med föreläggande att inom viss kort, av barnavårdsnämnden bestämd

tid muntligen eller skriftligen yttra sig med anledning av ansökningen.

8 §.

Bidragsförskott må ej beviljas, där den underhållsskyldige betalar förfallna

belopp.och tillika antingen ställer av barnavårdsnämnden godkänd pant

eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under tid, som barnavårdsnämnden

finner skälig, eller visar sannolika skäl all han skall fullgöra

sin underhållsskyldighet.

9 §.

Bidragsförskott beviljas varje gång för clt år, där ej rätten till förskott

upphör tidigare, samt utgår ej för längre tid tillbaka än två månader före den

månad, under vilken förskottet söktes.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ls proposition nr 276 (bilagor).

För tid, under vilken barn är intaget å allmän uppfostringsanstalt eller

straffanstalt, utgår icke bidragsförskott.

Bidragsförskott, som belöper å tid, under vilken barn är omhändertaget

för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad vårdas å

anstalt i andra fall än förut i denna paragraf avses, utbetalas till det kommunala

organ, som svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas må

nämnda kostnad täckas, varvid densamma skall beräknas efter de grunder,

som angivas i 51 § lagen om fattigvården.

10 §.

Sedan bidragsförskott beviljats, åligger det barnavårdsnämnden att genom

rekommenderat brev eller eljest bevisligen tillställa den underhållsskyldige

skriftligt meddelande härom, därvid underrättelse tillika skall lämnas örn

stadgandet i 18 § sista punkten.

11 §•

Bidragsförskott utbetalas månadsvis oell må, förutom i det fall som avses

i 9 § tredje stycket, lyftas av barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare

finnes, av denne; dock äger barnavårdsnämnden, där fråga är om

barn utom äktenskap, förordna att bidragsförskottet skall utbetalas till vederbörande

barnavårdsman.

Bidragsförskott som ej lyftats inom tre månader efter den månad, under

vilken förskottet förfallit till betalning, vare förverkat.

12 §.

Har inkomst, efter vilken bidragsförskott blivit bestämd, sedermera ökats

till sadant belopp, att rätt till bidragsförskott ej längre föreligger, indrages

förskottet. Sker eljest mera väsentlig ändring i den inkomst, efter vilken

bidragsförskott blivit bestämt, må förskottet i enlighet därmed ökas eller

minskas.

Befinnes barn, för vilket bidragsförskott utgår, icke längre liava svenskt

medborgarskap eller icke vidare vara här i riket mantalsskrivet, skall förskottet

indragas, savida icke detta med hänsyn till omständigheterna prövas

oskäligt.

Moder, för vars barn utgår bidragsförskott, är pliktig att, örn hennes eller

barnets ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats eller fadern direkt till

henne betalat underhållsbidrag för barnet eller modern ingått äktenskap, utan

oskäligt dröjsmål anmäla detta till vederbörande barnavårdsnämnds ordförande.

Har barnet särskilt förordnad förmyndare, åligger det denne att göra

sådan anmälan vid väsentlig förbättring i barnets ekonomiska förhållanden.

13 §.

Har moder utan vederlag eller mot uppenbarligen otillräckligt vederlag avhänt

sig eller barnet egendom i sådan myckenhet, att avhändelsen avsevärt

inverkar vid beräkning av bidragsförskott, ehuru hon bort förutse, att avhändelsen

skulle föranleda behov av dylikt förskott, eller har särskilt förordnad

förmyndare låtit sådant förfarande komma sig till last med avseende å myndlingens

egendom, eller

har i fråga om moderns eller barnets inkomst eller egendom eller eljest

åberopats oriktig uppgift av beskaffenhet att påverka rätten till bidragsförskott,

ehuru skäligen kunnat fordras att uppgiften varit riktig,

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Majas proposition nr 276 (bilagor).

skall ansökan om bidragsförskott avslås eller redan beviljat förskott indragas,

dock att där annat ej finnes påkallat, viss tid skall bestämmas, efter

vilkens förlopp den omständighet, som föranlett beslutet, icke skall utgöra

hillder mot bifall till ny ansökan om bidragsförskott.

Har moder eller särskilt förordnad förmyndare försummat den i 12 § tredje

stycket stadgade anmälningsskyldigheten må, om försummelsen inverkat på

rätten till bidragsförskott eller beloppet därav och försummelsen icke kan

anses ursäktlig, bidragsförskottet indragas så som ovan stadgats.

14 §.

Hava förfallna underhållsbidrag guldits och ställer den underhållsskyldige

pant eller borgen, som i 8 § sägs, eller visar sannolika skäl att han skall fullgöra

sin underhållsskyldighet, skall bidragsförskott upphöra att utgå.

15 §.

Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer

barnet till godo.

16 §.

Rätt till bidragsförskott kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät för

gäld.

17 §.

För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet,

å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag

gentemot fadern.

Rätten att återkräva bidragsförskott må av barnavårdsnämnden eftergivas,

där den ersättningsskyldige genom att återbetala detta eller någon del därav

kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina.

18 §.

Sedan den underhållsskyldige erhållit meddelande, som i 10 § sägs, har

han att, så länge bidragsförskott utgår, till baruavårdsnämnden erlägga underhållsbidragen

allt eftersom de förfalla. Betalning av underhållsbidrag, som

erlägges annorledes än nu sagts, må icke åberopas gentemot barnavårdsnämnden.

19 §.

Det åligger barnavårdsnämnden att vid återkrävande av bidragsförskott

tillse, att jämväl den del av oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta

beloppet av bidragsförskottet, utkräves av fadern.

20 §.

Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas

av barnets fader, till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den

kommun vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.

21 §.

Gottgörelsc av statsverket för bidragsförskott sökes av barnavårdsnämnden

hos länsstyrelsen. Ansökan, avseende nämndens kostnader under visst

kalenderår, skall göras före utgången av kalenderåret näst efter det, då bi
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 276 (bilagor).

dragsförskottet utgivits, vid äventyr om det försummas, att rätten lill gollgörelse

för denna kostnad skall anses förfallen.

Vid ansökningen skola fogas följande handlingar:

a) uppgift å barnets namn, födelsedag och vistelseort samt föräldrarnas

namn och vistelseort;

b) specificerad uppgift för varje barn rörande bidragsförskottets belopp

och tidpunkten för dess utbetalande; skolande uppgiften, där den ej åtföljes

av behöiiga verifikationer, vara till riktigheten styrkt av barnavårdsnämndens

ordförande samt, då särskild kassaförvaltare finnes, av denne jämte

ytterligare en ledamot av nämnden;

c) ingående och fullständig redogörelse för barnets och föräldrarnas ekonomiska

ställning; samt

d) redogörelse för de åtgärder, som vidtagits för bidragsförskottets återkrävande

av fadern, därvid härutinnan meddelade utslag eller beslut böra

vidfoga* ävensom i fall, där tvångsmedel för ersättningsskyldighetens utkrävande

icke anlitas, uppgift örn anledningen härtill. De under c) och d)

omförmälda redogörelserna skola vara till riktigheten styrkta av barnavårdsnämndens

ordförande.

Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen samt genom sökanden införskaffat

eller själv låtit införskaffa den ytterligare utredning, som må vara

behövlig, har länsstyrelsen att meddela beslut i ärendet.

22 §

Ilar barnavårdsnämnden, efter det nämnden mottagit statsbidrag för bidragsförskott,

av barnets fader uppburit ersättning för förskottet, åligger det

nämnden att i näst därefter ingående rekvisition av statsbidrag till statsverket

redovisa tre fjärdedelar av den uppburna ersättningen.

23 §.

Vad i denna lag sägs örn föräldrar till barn skall, där fråga är örn adoptivbarn,

äga motsvarande tillämpning å adoptant och dennes make. Har fader

till barn avlidit och barnets moder ingått äktenskap, skall vad i lagen sägs

örn fader gälla maken.

24 §.

Över barnavårdsnämnds beslut i ärenden enligt denna lag må den som

beslutet rörer anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar, räknade

från det han av beslutet erhållit del.

25 §.

Klagan över länsstyrelsens beslut i ärenden som avses i denna lag föres

hos Konungen i socialdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen efter

den, då klaganden erhöll del av beslutet.

26 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den--

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276 (bilagor).

183

Tilläggsförslag ’

avseende lie ändringar i forslaget till lag om förskottering av underhållsbidrag

till barn, vilka betingas av dyrortsgradering.

4 §■

Bidragsförskott utgår för ett barn med högst följande årliga belopp, nämligen

med 240 kronor i ortsgrupp 1, med 300 kronor i ortsgrupp 2 och med

360 kronor i ortsgrupp 3. Har moder vårdnaden om två eller flera till bidragsförskott

berättigade barn utgår bidragsförskott med högst följande årliga

belopp i nedan angivna ortsgrupper:

Ortsgrupp 1. Ortsgrupp 2. Ortsgrupp 3.

för två barn ........................ 420 kronor 525 kronor 630 kronor

» tre » ........................ 600 » 750 » 900 »

och för varje barn däröver ytterligare.. 120 » 151 » 180 »

Har moder vårdnaden jämväl om barn, berättigade till barnbidrag enligt

vad därom särskilt stadgats, skola vid bidragsförskottets bestämmande dessa

barn medräknas.

Överstiger moderns årsinkomst 900 kronor i ortsgrupp 1, 1,050 kronor i

ortsgrupp 2 och 1,200 kronor i ortsgrupp 3, minskas ovan angivna bidragsförskott

med följande belopp:

i ortsgrupp 1 hälften av det inkomstbelopp, som överstiger 900 men ej

1,200 kronor, och hela det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 1,200

kronor;

i ortsgrupp 2 hälften av det inkomstbelopp, som överstiger 1,050 men ej

1,350 kronor, och hela det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 1,350

kronor; samt

i ortsgrupp 3 hälften av det inkomstbelopp, som överstiger 1,200 men ej

1,500 kronor, och hela det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 1,500

kronor.

Har moder ingått äktenskap med annan än barnets fader och hava makarna

en sammanlagd årsinkomst, överstigande 1,200 kronor i ortsgrupp 1,

1,350 kronor i ortsgrupp 2 och 1,500 kronor i ortsgrupp 3, minskas bidragsförskottet

med följande belopp:

i ortsgrupp 1 hälften av det belopp, varmed makarnas sammanlagda årsinkomst

överstiger 1,200 men ej 1,500 kronor, och hela det belopp varmed

nämnda inkomst överstiger 1,500 kronor;

i ortsgrupp 2 hälften av det belopp, varmed makarnas sammanlagda årsinkomst

överstiger 1,350 men ej 1,650 kronor, och hela det belopp, varmed

nämnda inkomst överstiger 1,650 kronor; samt

i ortsgrupp 3 hälften av det belopp, varmed makarnas sammanlagda årsinkomst

överstiger 1,500 men ej 1,800 kronor, och bela det belopp, varmed

nämnda inkomst överstiger 1,800 kronor. Därest makarna---sådant barn.

Bidragsförskott utgår efter den i lagen örn folkpensionering avsedda ortsgrupp,

dit den ort hänförts, å vilken modern senast blivit mantalsskriven;

dock att efter flyttning till ort i dyrare ortsgrupp modern skall hava tillhört

sådan ortsgrupp två år, innan bidragsförskott må utgå enligt de för denna

gällande reglerna, såvida icke på grund av omständigheterna prövas skäligt

i särskilt fall medgiva undantag. Finnes ej sådan mantalsskrivningsort, som

ovan sagts, utgår bidragsförskottet efter den ortsgrupp, dit den ort hänförts,

ä vilken barnet är mantalsskrivet, eller, då modern har vårdnaden om flera

lill bidragsförskott eller barnbidrag berättigade barn och dessa äro mantals
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276 (bilagor).

skrivna å orter, som hänförts till olika ortsgrupper, efter den billigaste av

dessa.

Vistas barn stadigvarande å en ort, som tillhör billigare ortsgrupp än moderns

mantalsskrivningsort, skall på detta barn belöpande bidragsförskott

med hänsyn därtill nedsättas.

Bidragsförskott må---dess underhåll.

Har underhållsbidrag---erlagda beloppet.

Bidragsförskott, som---räknat, bortfaller.

12 §.

Har inkomst,---eller minskas.

Flyttar moder till ort i annan ortsgrupp eller överföres den ort, där hon

är mantalsskriven, till annan ortsgrupp, skall bidragsförskottet jämkas eller

bortfalla enligt reglerna för den senare ortsgruppen; dock att efter flyttning

till ort i dyrare ortsgrupp höjning av bidragsförskottet må ske endast efter

ansökan och med iakttagande av att modern skall hava tillhört sådan ortsgrupp

två år, innan bidragsförskott må utgå enligt de för denna gällande reglerna,

såvida icke på grund av omständigheterna prövas skäligt i särskilt fall

medgiva undantag.

Befinnes barn,---prövas oskäligt.

Moder, för---ekonomiska förhållanden. Moder och särskilt för
ordnad

förmyndare vare ock skyldiga att till ordföranden anmäla, om modern

eller barnet mantalsskrives å annan ort än tillförne och denna ort räknas

till billigare ortsgrupp än den förra mantalsskrivningsorten, eller örn

barnets stadigvarande vistelseort eljest utbytes mot en ort, som tillhör billigare

ortsgrupp.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

185

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen..............................................................

Förslag till lag om barnbidrag...........................................

Förslag till lag om förskottering av underhållsbidrag till barn.............

Förslag till lag om kommunala pensionstillskott m. ......................

Utdrag ur statsrådsprotokollet den 19 mars 1937 ............................

Inledning...............................................................

Gällande bestämmelser..........................................

Historik ......................................................

1934 års barnpensioneringssakkunniga ..........................

Direktiv för de sakkunniga ..................................

De sakkunnigas förslag ......................................

Yttranden över de sakkunnigas förslag .......................

Departementsförslagen...................................................

Allmän motivering................................................

Inledande synpunkter...........................................

De sakkunniga...............................................

Yttrandena..................................................

Departementschefen............................. • • •...........

Hjälpverksamhetens omfattning..................................

De sakkunniga...............................................

Yttrandena..................................................

Departementschefen...........................................

Barnbidragens och bidragsförskottens maximibelopp...............

De sakkunniga...............................................

Yttrandena..................................................

Departementschefen ..........................................

Inkomstgränser och avdrag för inkomst..........................

De sakkunniga...............................................

Yttrandena..................................................

Departementschefen ..........................................

Verksamhetens organisation.....................................

De sakkunniga...............................................

Yttrandena..................................................

Departementschefen...........................................

Statens och kommunernas kostnader för barnbidrag och bidragsförskott

...................................................

Yttrandena..................................................

Departementschefen...........................................

Kostnadsberäkningar............................................

Barnbidragen.................................................

Bidragsförskotten.............................................

Specialmotivering................................................

Förslaget till lag örn barnbidrag................................

1 § ........................................................

2 § .......................................................

Bihang till riksdagens protokoll 1937. I sami. Nr 27 (i.

1

2

8

15

16

16

16

20

28

28

29

31

31

31

31

31

34

46

48

48

52

56

56

56

59

67

68

68

. 70

73

75

75

76

86

87

89

95

95

96

99

101

101

101

102

13

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

Bilagor

3 § ........................................................

4 § ........................................................

5 § ........................................................

6 § ........................................................

7 och 8 §§.........................................

9 §.......................................................;

10 § ................................................

11—13 §§..................................................''

14 § ........................................................

15 och 16 §§................................................

Övergångsbestämmelserna.....................................

Förslaget till lag om förskottering av underhållsbidrag till barn____

2 ;;;;;

3 §........................................................

4 § ........................................................

5 § ........................................................

6 § ........................................................

7 § ........................................................

8 § ........................................................

9 § ........................................................

10 § ........................................................

11 § ........................................................

12 och 13 §§...........................

14 §...................................................;.;.;

15 §........................................................

16 §........................................................

17 §........................................................

18 § ........................................................

19 § ......................................................

20 § ........................................................

21 § ........................................................

22 § ........................................................

23 § ........................................................

24—26 §§ ....................................................

Förslaget till lag om kommunala pensionstillskott m. m...........

Sid.

103

103

107

109

114

115

118

119

121

122

122

123

123

129

130

133

137

138

140

141

142

143

143

144

145

146

147

147

151

153

154

159

162

162

163

163

.................................................................. 164

Bilaga A ........................................................ 164

Bilaga B ........................................................ 169

Bilaga C ........................................................ ]78

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

371152

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:421 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om barnbidrag m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. S2LU 1937:4 Memorial angående ersättning åt e. o. hovrättsassessorn O. Bergholtz, vilken inom sammansatta statsoch andra lagutskottet biträtt vid behandlingen av vissa fråg s. 1 i texten
  3. 1LU 1937:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av 2 § lagen den 26 maj 1909 s. 2 i texten
  4. 2LU 1937:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 44 § och 81 § 4 mom. lagen den 4 juni 1918 s. 6 i texten
  5. S2LU 1937:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn barnbidrag m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Visa alla 8