Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m

1937-01-20 · 98 sidor, varav 80 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 80 av 98 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:281, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

1

Nr 281.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 m. m.; given Stockholms slott den 2

april 1937.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till

dels lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

dels förordning angående ändrad lydelse av 8 § 3 mom. och 17 § 1 mom.

taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379),

dels ock förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande

skog vid taxering av fastighet.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 281.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 5 § 1 mom. och 10 § samt anvisningarna till 9

och 10 §§J kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola hava ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

5 §•

1 mom. Från skatteplikt till fastighetsskatt undantagas:

a) nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden;

b) staten samt---fastighetens värde.

10 §.

Vid taxering---annat ändamål än jordbruk med binäringar eiler

skogsbruk;

för annan fastighet:

a) markvärde eller---och anläggningar;

b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten,

skolande särskilt angivas vad av byggnadsvärdet som belöper å maskiner

och liknande tillgångar, vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt

eller därmed jämförligt ändamål (särskilt maskinvärde); samt

c) parkvårde eller---och dylikt.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse av anvisningarna till 9 och 10 §§, se S. F. S. 1932:291.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

3

Anvisningar

till 9 §.

1. Med fastighets---betald köpeskilling.

Vid sidan av faktiskt betalda köpeskillingar — vilkas betydelse såsom uppskattningsgrund

dock ingalunda må underskattas — måste vid taxeringen

beaktas andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande av

allmänna saluvärdet å en fastighet, såsom fastighetens avkastning m. m.

Särskilt vad angår jordbruksfastighet böra till ledning vid taxeringen gälla

de enhetsvärden, som föreslagits i den ordning, taxeringsförordningen närmare

omförmäler.

Vid taxering av annan fastighet, särskilt bostadsfastighet, kan ofta förfaras

så, att man utgår från förhållandena beträffande ett tillräckligt antal

för ändamålet utvalda fastigheter, vilka varit föremål för försäljning under

normala förhållanden i allmänna marknaden eller för vilka eljest det allmänna

saluvärdet är känt, och verkställer taxeringen under jämförelse med

värdena å dessa fastigheter. Vid en dylik jämförelse kan avkastningens och

framför allt hyresavkastningens storlek tjäna till ledning. Stundom torde det

emellertid ej vara möjligt att använda en dylik uppskattningsgrund, utan

måste värderingsmetoden lämpas efter omständigheterna i det särskilda fallet.

Beträffande byggnad för industriellt ändamål eller annan byggnad, för vilken

det är svårt att direkt beräkna en normal hyresavkastning, kan det exempelvis

visa sig lämpligt att utgå från antingen den faktiska eller den uppskattade

anskaffningskostnaden, som förvandlas till nuvärde under beaktande av

ändringar i penningvärdet, byggnadens ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid

m. m.

När allmänna saluvärdet skall utrönas väsentligen med ledning av avkastningen,

bör märkas, att fråga är örn den normalt paräkneliga framtida avkastningen,

samt att värdet vanligen erhålles genom kapitalisering av denna

enligt den procentsats, varmed för fastigheter av ifrågavarande slag kalkyleras

vid affärer å fastighetsmarknaden. Hänsyn måste emellertid tagas

jämväl till variationer i avkastningen och dennas sannolika varaktighet, vilka

förhållanden kunna böra föranleda modifikationer i det värde, som framkommer

vid enkel kapitalisering. Härvid bör beaktas, att nuvärdet av ett

avkastningsbelopp är mindre, ju längre avlägsen den tidpunkt är vid vilken

avkastningsbeloppet förväntas utfalla. Kan avkastningen även vid normal

användning av fastigheten antagas komma att förete mera avsevärda växlingar

eller bliva av kort varaktighet, kan en mera noggrann beräkning bliva

erforderlig. Därvid kan tillgå så, att varje beräknelig framtida nettoårsavkastning

diskonteras till ett nuvärde, varefter de salunda crhallna nuvärdena

sammanläggas. Det torde ej sällan förekomma att, där värdet i första hand

utiöncs efter annan metod än avkastningsmetoden, denna senare metod

lämpligen bör användas för kontroll och eventuell justering av värdesättningen.

Särskilt kan ett sådant förfaringssätt anbefallas, där för en äldre

byggnad förutses en jämförelsevis kort återstående varaktighetstid.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S1.

Allmänna saluvärdet bör sålunda framgå såsom resultat av ett övervägande

av olika beträffande fastighetsvärdena i allmänhet och särskilt värdet

å den ifrågavarande fastigheten kända förhållanden.

Det må---andra synpunkter,

2. Vid värdesättning--—- angivna enhetsvärden.

3. Taxering av---erlagda köpeskillingar.

Outbyggt vattenfall uppskattas till värdet på normal lågvatteneffekt enligt

för orten gällande pris på vattenkraft, under hänsynstagande till den tid, som

beräknas förflyta, tills fallet blir utbyggt, möjligheter till korttidsreglering

av vattenföringen vid fallet, förhållanden som inverka på kostnaderna för

fallets utbyggande såsom fallhöjd, fallets långsträckthet och grundförhållanden,

avstånd från järnvägsstation och huvudsaklig kraftavsättningsort, kostnader

för andel i regleringsdamm m. m. (fallvärde).

Normal lågvatteneffekt beräknas, vare sig vattendraget är reglerat eller ej,

efter den faktiska bruttofallhöjden vid normalt lågvattenstånd och den faktiska

normala lågvattenmängden (jfr vattenlagen 14 kap. 1 §). Vattenmängd,

som vid normal lågvattenföring måste avslås till samfärdsel och andra behov,

medräknas ej.

Outbyggt vattenfall---omedelbart utbyggas.

Den mark å land, som tages i anspråk för anläggningen med bostadshus,

upptages till skäligt värde (utmålsvärde).

Värdet å i kraftverk ingående byggnader, däri inbegripna fasta maskiner,

uppskattas särskilt för byggnadsarbeten, jämväl bostadshus, särskilt för turbinutrustning,

särskilt för elektrisk utrustning och särskilt för reservkraftmaskineri

med utgångspunkt från den faktiska anskaffningskostnaden, omräknad

till värdet vid den tidpunkt taxeringen avser under hänsynstagande

till prisändringar, som ägt rum sedan de tidpunkter, då anskaffning skett,

och erforderlig avskrivning (värde å byggnader). Vid uppskattning av avskrivningens

storlek beaxtas, att för större anläggningar vanligen kan beräknas

en längre varaktighetstid än för mindre sådana.

Avdrag får---till användning.

Värdet av regleringsdamm uppskattas med hänsyn till dels dammbyggnaden,

dels för densamma i anspråk tagen mark. Dammbyggnaden uppskattas

på sätt ovan sagts örn till kraftverk hörande byggnad. I kostnaden för

byggnaden inräknas kostnad för sådana rensningar intill dammen ovan- och

nedanför densamma, som erfordrats för att avbörda vattnet genom dammen.

Värdet av de vattenfallsfastigheter, som bidragit till regleringsdammen, minskas

i stället med belopp, svarande mot deras andel i dammanläggningen.

4. För jordbruksfastighet — — — sin normala avkastningsförmåga

(skogsmarkens avkastningsvärde).

Såsom skogsmark — — — lämpa sig för skogsproduktion. Är å skogbeväxt

hagmark (betesmark) betestillgången det väsentliga och skogsproduktionen

av underordnad betydelse, skall marken likväl redovisas såsom skogsmark,

såvida icke densamma är att betrakta såsom kultiverad betesäng. Med

kultiverad betesäng avses sådan---egentliga kulturåtgärder.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

5

Till skogsmark —--särskilt angivas.

Består en del av en taxeringsenhets skogsområde av skyddsskog eller annan

därmed jämförlig skog, skall, därest för denna del av skogsområdet här

ovan omnämnt förhöjt kostnadsavdrag skall beräknas, särskild värdesättning

för sådan del av taxeringsenheten äga rum.

Särskild förmån---anvisningarna till 10 §.

5. Jordbruksfastighet eller--— gälla enligt punkt 4 här ovan.

6. Örn två —--särskild kommun.

7. Vid uppskattning —--räntans belopp.

till 10 §.

1. Det i — ---åsätta taxeringsvärdet.

2. Vid angivande---taxeringen, m. m.

3. Såsom skogsvärde---till 9 §.

4. Tomt- och industrivärde---i längden angivas.

5. Vid uppskattning---eventuellt parkvärde.

Enligt lagen örn vad till fast egendom är att hänföra skola till fabrik eller

annan för industriell verksamhet inrättad byggnad höra, bland annat, byggnadens

ägare tillhöriga motorer, maskiner, kärl eller därmed jämförliga redskap,

som för sin användning kräva och jämväl vila på fast, från grunden

berett underlag (fasta maskiner). Värdet av fasta maskiner skall, om de äro

avsedda att i huvudsak direkt tjäna industriellt ändamål, vid fastighetstaxeringen

angivas såsom särskilt maskinvärde. På samma sätt skall förfaras

beträffande dylika fasta maskiner i liknande byggnad, som ej är att enligt

nämnda lag hänföra till fast egendom. Därest fast maskin, som är avsedd

att i huvudsak direkt tjäna industriellt ändamål, är hänförlig till fast inredning

i byggnad, vars värde ingår i byggnadsvärde å annan fastighet, skall,

ändock att byggnaden icke är i huvudsak inrättad för industriell verksamhet,

den fasta maskinens värde angivas såsom särskilt maskinvärde. Vad

nu sagts om fast maskin, som är avsedd att i huvudsak direkt tjäna industriellt

ändamål, skall även tillämpas å maskin eller liknande anordning,

vilkens värde ingår i byggnadsvärde, därest den är avsedd att i huvudsak direkt

tjäna ett ändamål jämförligt med ett industriellt sådant, såsom fallet kan

vara med anordning för distribution av eldfarliga oljor, vissa anordningar i

spannmålslagerhus, automobilgarage m. m. Då i byggnadsvärde ingår värde

av ledningar och liknande inrättningar, vilka förbinda i särskilt maskinvärde

inbegripna maskiner med byggnaden, skall i det särskilda maskinvärdet

ingå även värdet av dessa, därest de närmast äro att betrakta som tillbehör

till maskinerna och hava sitt väsentliga värde tillsammans med dem,

samt antagas kan att borttagande av maskinerna skulle föranleda, att även

ledningarna m. m. avlägsnades. Uteslutet är ej, att byggnadsvärde i sin

helhet tillika bör betecknas som särskilt maskinvärde; så kan exempelvis

vara fallet med sådan förvaringscistern för eldfarliga oljor, som är att betrakta

såsom byggnad.

Särskilt maskinvärde kan sålunda icke förekomma i fråga örn bygg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

nåd, som uteslutande är avsedd för bostadsändamål. Värdet av fasta

maskiner, vilka hava övervägande annat syfte än att direkt tjäna industriellt

eller likartat ändamål, såsom anläggningar för belysning och uppvärmning,

sanitetsanordningar, personhissar eller annat som är avsett för

att göra byggnaden lämplig såsom uppehållsplats för människor, skall, vare

sig byggnaden är inrättad för industriellt eller därmed jämförligt ändamål

eller ej, icke ingå i särskilt maskinvärde.

Vanligen skall såsom särskilt maskinvärde angivas skillnaden mellan, å

ena sidan, hela byggnadsvärdet och, å andra sidan, värdet av byggnaden

med bortseende från maskinerna m. m. Därest byggnad i huvudsak ej har

annat ändamål än att utgöra skydd för maskiner eller dylikt, vilka ej kunna

avlägsnas utan att även byggnaden i det väsentliga borttages, skall emellertid

såsom särskilt maskinvärde upptagas värdet av maskinerna med bortseende

från byggnaden. I laxeringslängden skall antecknas särskilt maskinvärde.

Parkvärde förekommer---såsom parkvärde.

6. Ingår i---vattenfallets värde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938; dock skall densamma redan

dessförinnan lända till efterrättelse, såvitt angår allmän fastighetstaxering

år 1938.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

7

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § 3 moni. och 17 § 1

mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)1.

Härigenom förordnas, att 8 § 3 mom. och 17 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

8 §•

3 mom. Därjämte skola--— högst åtta. Består taxeringsdistriktet

av två eller flera kommuner, bestämmes antalet ledamöter från varje kommun

av länsstyrelsen i samband med indelningen i taxeringsdistrikt under

iakttagande att ledamöterna skola vara högst fem från varje kommun, dock

sammanlagt högst tio.

17 §.

1 mom. Till ledning---sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter örn fastighetens

areal av olika ägoslag, användning och byggnader, gällande brandförsäkringsvärde,

den senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och därmed

jämförlig avkastning av fastigheten samt till fastigheten hörande särskilda

förmåner ävensom, beträffande jordbruksfastighet, örn åkerjordens

dränering, kreatursbesättningen och skogen, beträffande annan fastighet, örn

anskaffningsår och anskaffningskostnader för sådana maskiner och liknande

tillgångar, för vilka särskilt maskinvärde skall angivas, samt, beträffande

fastighet, därå vattenfall finnes, uppgifter örn normal lagvatteneffekt, anläggningsår

och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet--— av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937.

1 Senaste lydelse av 17 § 1 morn., se S. F. S. 1932: 292.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Allmänna

värderings■

grunder.

Begreppet

skogsmark.

Förslag

till

förordning med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet.

Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skall jämte de föreskrifter,

som meddelas i kommunalskattelagen, tillämpas följande

Instruktion för värdering av skogsmark och växande skog.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga på sätt

i punkterna 4, 5 och 6 närmare angives (skogsmarkens avkastningsvärde).

Växande skog skall värdesättas med hänsyn till dess faktiska värdeavkastning

enligt punkterna 4, 5, 6 och 7 (skogsvärdet).

A. Skogsmark.

2. Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark, som, vare sig

den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion.

Till skogsmark hänföres således även ljungmark och annan dylik

mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses lämpa sig för

skogsproduktion. Är å skogbeväxt hagmark (betesmark) betestillgången det

väsentliga och skogsproduktionen av underordnad betydelse, skall marken

likväl redovisas såsom skogsmark, såvida icke densamma är att betrakta såsom

kultiverad betesäng. Med kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig

mening under plog lagd, i huvudsak foderproducerande men ej sällan något

trädbevuxen betesmark, som för betets förbättrande är föremål för ordnad

skötsel, varmed förstås sådana åtgärder som röjning, dikning, planering,

kalkning, gödsling, frösådd med mera. Såsom skogsmark skall ej heller upptagas

sådan skoglös eller ej sällan något trädbevuxen ängsmark, som, ehuru

den visserligen kan användas för skogsproduktion, i främsta rummet disponeras

för foderproduktion genom bete eller slåtter samt med god hushållning

även bör därtill användas (naturlig betes- eller slåtteräng), ehuru den ej är

föremål för egentliga kulturåtgärder.

Till skogsmark räknas icke s. k. impediment, vartill hänföras mossar, myrar,

kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark, som på grund av klimatiska

förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist eller de lösa jordlagrens

ringa djup är av den beskaffenhet, att någon egentlig skogsproduktion

där icke kan påräknas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

9

Värdet av sådan mark ävensom, i förekommande fall, av bete å skogsmark

skall inräknas i värdet av fastigheten i övrigt.

3. Arealen skogsmark beräknas, vad angår statens och andra allmänna

skogar, efter därom av domänstyrelsen meddelade eller eljest tillgängliga officiella

uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning med

tillgängliga och tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar efter uppgifter i

dessa; samt, vad angår övriga skogar, med ledning av uppgifter från jordregistret,

ekonomiska kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock efter

ingivna deklarationer och andra upplysningar, som kunna införskaffas.

4. Skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga (boniteten) skall beräknas

efter den årliga virkesavkastning, uppskattad i kubikmeter per hektar,

som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk

och under antagande, att marken vore beväxt med ett tillfredsställande

samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång). Boniteten

är således icke beroende av att den för viss tid uttagbara virkesavkastningen

är vare sig högre än normalt, på grund av att skogen är melån

vanligt väl sluten eller innehåller relativt stor tillgång på moget virke,

eller lägre än normalt, på grund av att skogen är utglesnad eller utgöres av

övervägande ungskog, utan boniteten bestämmes av den uthålliga årliga virkesavkastning,

skogsmarken skulle lämna, örn skogstillgången under rationell

skötsel vore normal. Såsom sådan normal virkesavkastning är att anse exempelvis

den, som i medeltal uppnås på sådana större skogsbruk, där det väl

sörjes för såväl återväxt som beståndsvård, och där det finnes ett väl slutet

och på behöriga åldrar väl fördelat virkesförråd.

Boniteten skall bestämmas efter den virkesproducerande förmågan utan

hänsyn till föreliggande möjlighet eller sätt för virkesavkastningens utnyttjande.

Vidare är att märka, att boniteten skall vara genomsnittlig och således

skall för skogsmarken i dess helhet avvägas med hänsyn till dess i olika

delar skiftande producerande förmåga.

Vid bestämning av boniteten skall hela den normala årliga virkesavkastningen

uppskattas i kubikmeter per hektar och avse virke i rått tillstånd,

mätt i verklig kubikmassa fast mått på bark, d. v. s. den virkeskvantitet,

som erhålles, då virket mätes på rot efter noggranna s. k. massatabeller. Boniteten

angives — utom i visst i anvisningarna till kommunalskattelagen angivet

fall då skyddsskog eller liknande skog ingår i en taxeringsenhet — som

en för hela taxeringsenheten i fråga gällande medelbonitet. Finnas för skogen

tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar, angivande skogsmarkens olika

boniteter eller innehållande andra uppgifter, varav medelboniteten kan

bedömas, sker uppskattningen med ledning därav. Saknas sådana handlingar,

uppskattas boniteten med ledning av vad som är känt eller kan utrönas

örn skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten å trakten i övrigt.

Den uppskattade boniteten jämkas till den av bonitetsklasserna i tabell I,

som ligger närmast. Bonitet, som uppskattas högre än den högsta i tabellen

angivna bonitetsklassen, jämkas till närmaste hela tal.

5. För värdering i penningar av den sålunda uppskattade normala virkes
-

Areal

skogsmark.

Bonitel.

Halvards.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

avkastningen beräknas virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde)

enligt de pris, som under åren 1932—1936 på grund av prissättning nämnda

år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav dylik normal

virkesavkastning anses sammansatt (normal sortimentssammansättning). I

de särskilda anvisningar, som jämlikt 59 § taxeringsförordningen skola fastställas

för varje län eller område av län, bestämmes vad som för länets

eller områdets vidkommande skall anses såsom normal sortimentssammansättning.

Finnes för skogen ordnad bokföring tillgänglig, må densamma kunna läggas

till grund för prissättningen, under förutsättning att de bokförda priserna

varit av normal beskaffenhet och sålunda för liknande förhållanden representativa.

I de fall, där virke försålts å rot, erhållas de för prissättningen behövliga

medeltalen direkt för vart och ett av de nämnda åren, under förutsättning

att det å rot försålda virket har den sålunda fastställda sortimentssammansättningen

och ett för skogen genomsnittligt avsättningsläge. Eljest

kunna de erhållna priserna ej direkt användas som taxeringsunderlag utan

måste jämkas. Så t. ex. inträffar ofta, att endast den grövsta och värdefullaste

skogen sålts å rot, medan småvirket använts till husbehov, såsom

vanligt är i jordbruksbygder, eller kvarlämnats i skogen, såsom sker i vissa

trakter med otillfredsställande avsättningsförhållanden. Men även om dylika

extrema fall ej föreligga, inträffar, att den årliga virkesavkastningen å en

skog visst år är sammansatt av onormala mängder grovt eller klent virke,

eller att avverkning skett på särskilt långa eller korta körvägar med mera,

och kunna även i dylika fall jämkningar i de erhållna priserna bliva nödvändiga.

Å sådana skogar med ordnad bokföring, där virket försäljes i upparbetat

skick, skola från bruttopriserna avdragas alla direkta avverknings- och transportkostnader,

såsom kostnader för huggning, körning, flottning eller annan

transport till den plats, för vilken bruttopriserna gälla, direkt arbetsledning,

avmätning och intumning, tillfälliga kojbyggnader, vintervägar och lastplatser,

skogsaccis- och skogsvårdsavgift- samt olycksfalls- och försäkringsavgifter

i den mån de äro direkt hänförliga till drivningsarbetet. Därvid är

att märka, att såsom avdragsgilla kostnader skola godkännas allenast sådana,

som äro representativa för skogens genomsnittliga avsättningsförhållanden

och som icke äro beroende av avverkningarnas förläggning eller virkesförrådets

anhopning i sämre eller bättre avsättningslägen.

Vid rotvärdets bestämmande enligt den normala sortimentssammansättningen

skall iakttagas, att brukliga handelsmått, t. ex. toppmätt massa inom

bark för timmer, löst mått för brännved etc., måste omräknas till verklig

kubikmassa fast mått på bark. För varje sortiment och klass av ekonomiskt

likvärdiga sortiment skall rotvärdet utrönas för vart och ett av de år, som

skola läggas till grund för beräkningen, samt medeltal för dessa årsvärden

uträknas. Ur medeltalen bestämmes rotvärdet för samtliga sortiment enligt

den fastställda normala sortimentssammansättningen på sätt framgår av följande

uträkning, vilken allenast utgör ett exempel:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

11

Sortimentsklass:

I: timmer .................. 35 %

II: sulfitved och l:a björkved 20 %

III: sulfatved, props och lia

barrved................ 20%''

IV: kolved, industribränsle och

diverse virke .......... 25 %

å 8 kronor

»6 »

per

»

kubikmeter

»

kronor

»

2: 80

1:20

» 4 »

»

»

»

0: 80

» 1 »

»

»

»

0: 25

Rotvärde

per

kubikmeter

kronor

5:05.

Det bör beaktas, att den normala sortimentssammansättningen skall avse

hela virkesavkastningen, oberoende av huruvida viss del av denna icke vinner

avsättning. Skulle sålunda å viss trakt virke, i exemplet här ovan hänfört

till fjärde sortimentsklassen, ej vara avsättningsbart, bör i exemplet detta utföras

med värdet 0, då medelpriset blir endast 4 kronor 80 öre per kubikmeter.

Motsvarande gäller även, då försäljning skett på rot men virke under

viss brösthöjdsdimension ej kunnat vinna avsättning, ehuru dess kubikmassa

ingår i den för skogen beräknade årliga virkesavkastningen.

Saknas ordnad bokföring för skogen, eller hava för det genomsnittliga prisläget

representativa virkesförsäljningar ej förekommit, eller anses de bokförda

priserna icke kunna läggas till grund för beräkningen, uppskattas rotvärdet

med ledning av det medelpris för orten, som jämlikt förenämnda särskilda

anvisningar med hänsyn till skogens läge anses tillämpligt för en normalt

sammansatt virkesavkastning. Vid uppskattningen må det sålunda erhållna

värdet jämkas med hänsyn till utdrivningens större eller mindre svårigheter

i fråga om körvägar och flottningsförhållanden m. m. dylikt, ävensom därtill,

att sämre mark producerar ej blott kvantitativt mindre virke utan även

mindre värdefulla sortiment.

Vid uppskattning efter nu angivna grunder finnes alltså möjlighet att

taga hänsyn till varje särskild skogs läge i förhållande till avsättningsort

och annat, som inverkar på virkesvärdet. Vid enahanda bonitet och avsättningsläge

skall samma rotvärde åsättas den normala virkesavkastningen, även

örn skogsbruk i olika syften bedrives med olika omloppstider. Avvikelser

från den omloppstid, som kan anses motsvara den för orten normala sortimentssammansättningen,

inverka visserligen på den verkliga virkesavkastningens

sammansättning och värde, men skall hänsyn till dessa avvikelser tagas

vid beräkningen av växande skogens värde enligt punkt 7.

Det enligt det föregående bestämda rotvärdet jämkas till den av prisklasserna

i tabell I, som ligger närmast.

6. Den enligt punkt 4 bestämda normala årliga virkesavkastningen per

hektar skogsmark multipliceras med det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet.

Från den värdeavkastning, som därvid framkommer, skall avdragas en tredjedel

för kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,

skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m.

För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund av gällande

lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste skötas i skydds
-

Skogsmarkens

avkastningsvärde.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

syfte med anlitande för skogens vård och underhåll av en osedvanligt stor

del av avkastningens värde, må avdraget för kostnader efter prövning i varje

särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej till mer än hälften

av den beräknade normala värdeavkastningen. Det sålunda reducerade värdet

anses utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning per hektar skogsmark.

Skogsmarkens värde per hektar (skogsmarkens avkastningsvärde) skall utgöra

fyra och en halv gånger nettovärdet på ett års normal avkastning.

Till underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som, vid avdrag

för kostnader med en tredjedel, angiver skogsmarkens värde per hektar

vid förekommande kombinationer mellan bonitets- och rotvärdesklasser. Vid

avdrag för kostnader med mera än en tredjedel kan tabell I icke användas,

• utan särskild värdeberäkning måste göras.

B. Växande skog.

^r^uuiv ''1 o 7'' Växande sko» ska11 — oavsett örn avverkningsrätt till densamma upp^

högst ingång.Iåtits eller eJ — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt befinner

sig, och den värdeavkastning, som för framtiden därur kan uttagas

under förutsättning av en rationellt driven hushållning. Därest skogen innehaller

ett sa beskaffat virkesförråd, att den beräknade normala värdeavkastningen

genast och uthålligt kan uttagas, och sålunda normal skogstillgång

förefinnes, sättes värdet å den växande skogen (skogsvärdet) till tjugo och en

halv gånger nettovärdet på den normala årliga värdeavkastningen. I fråga

örn denna värdeberäkning hänvisas till tabell I, som jämväl angiver skogsvärdet

per hektar vid normal skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits

i fråga örn skogsmarkens avkastningsvärde.

Emellertid är den växande skogens slutenhet, sammansättning och beskaffenhet

i övrigt vanligen sådan, att den faktiska skogstillgången betingar

ett från det normala mer eller mindre avvikande skogsvärde. Detta

värde i förhållande till det normala utgör den relativa skogstillgången, som

betecknas med tal, uttryckta i tiondelar. Talet för relativa skogstillgången

är således 1.0, örn skogsvärdet överensstämmer med det normala. Relativ

skogstillgång 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v. innebär, att det förhandenvarande virkesförrådet,

såsom i utglesnade eller vanskötta skogar med allmän virkesbrist

eller i välskötta skogar med brist på moget virke, icke medgiver normal

värdeavkastning. Är detta fallet, skall skogsvärdet sättas i motsvarande

mån lägre. På samma sätt innebär relativ skogstillgång l.l, 1.2, 1.3

o. s. v., att skogsbeståndet till följd av mer än vanligt stor slutenhet eller

jämförelsevis god tillgång på moget virke under viss tid kan medgiva större

avverkning eller uttagande av värdefullare dimensioner än som för normal

värdeavkastning kan beräknas, varför skogsvärdet i samma mån sättes högre.

Den erforderliga jämkningen av de i tabell I angivna skogsvärdena vid normal

skogstillgång sker med stöd av de kända avvikelser, skogens virkesförråd

och dettas sammansättning med avseende på åldrar och mogenhetsklasser

samt grövre och klenare dimensioner uppvisar vid jämförelse med förrådet

å en normalt sammansatt skog och skogens därav beroende förmåga att vid

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281. 13

uthålligt skogsbruk giva en mot åsatt bonitet och rotvärde svarande värdeavkastning.

För att underlätta bedömandet av relativa skogstillgången med utgångspunkt

från förefintligt virkesförråd bar upprättats bifogade tabell II, vilken

för olika boniteter och omloppstider utvisar den storlek för ett normalt sammansatt

och slutet virkesförråd, som motsvarar relativa skogstillgången 1.0.

Tabellens användning framgår av följande exempel. I en viss landsända

skall enligt för länet jämlikt 59 § taxeringsförordningen fastställda särskilda

anvisningar och hjälptabell 100-årig omloppstid tillämpas för skogar, vars

bonitet bestämts till 2.5. Örn sådan skog innehåller virke i normal ålders- och

dimensionsfördelning, skall virkesförrådet enligt tabellen (och hjälptabellen)

uppgå till 83 kubikmeter per hektar för att relativa skogstillgången skall vara

1.0. Om skogen på grund av allmän gleshet innehåller allenast 50 kubikmeter i

genomsnitt per hektar, men i övrigt beträffande ålders- och dimensionsfördelning

kan betraktas som normal, är relativa skogstillgången 60/83 eller 0.6 av

det normala.

Då normal ålders- och dimensionsfördelning oftast ej är för handen, måste

den enligt nyssnämnda regel funna relativa skogstillgången vanligen jämkas

ytterligare, nämligen uppåt, om förrådet är sammansatt av äldre bestånd

eller grövre virke än normalt, och nedåt, örn de äldre åldersklasserna saknas

eller bestånden äro sammansatta av övervägande klena dimensioner.

Det skall uppmärksammas, att det förhandenvarande totala virkesförrådet

— vari skall ingå jämväl virke av mindre dimensioner än den minsta uppskattade

— utan hänsyn till att viss del av dess avkastning måhända icke

är avsättningsbar eller utnyttjas för husbehov, skall ligga till grund för jämförelse

med det normala virkesförrådet.

Innebörden av ovan angivna värderingsmetod belyses därav, att å skogar,

för vilka tillförlitliga hushållningsplaner finnas, ur vilka översikt kan erhållas

rörande den virkesavkastning som omedelbart och i framtiden årligen bör

kunna utvinnas, skogens och skogsmarkens sammanlagda värde kan erhållas

på det sätt att dessa avkastningar värderas i penningar med tillämpning av

de priser, som varit bestämmande för det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet,

och skogsbrukets hela till nutiden diskonterade avkastning därefter uträknas

efter 4 procents räntefot, varefter avdrag sker med en tredjedel för beräknade

omkostnader. Av det sålunda erhållna värdet skall ett enligt ovan i punkt

6 angivna grunder beräknat värde redovisas såsom skogsmarkens avkastningsvärde,

resten såsom den växande skogens värde. Relativa skogstillgången

är i detta fall det tal, som erhålles, örn nämnda värde å den växande

skogen divideras med 20l/2 gånger den normala årliga värdeavkastningen,

minskad med en tredjedel.

Endast undantagsvis lärer relativa skogstillgången kunna sättas lägre än 0.2.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937 och skall första gången

tillämpas i avseende å 1938 års allmänna fastighetstaxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. I, utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika boniteter och rotvärden. ^

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Virkesavkast-

Markens

normala virkesavkastningsförmåga por hektar i

kbm. fast mått

(b o

nitet)

snittliga rotvärde

0.50

0.75

1.00

1.25

1.50

1.75

2.00

2.25

2.50

2.75

3.00

3.25

3.50

3.75

4.00

4.50

5.00

5.50

6.00

6.50

7.00

7.60

8.00

per kbm.

Kronor

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång (relativ skogstillgång 1.0), kronor per hektar

0.60............

1

1

2

2

2

3

3

3

4

4

5

5

5

6

6

7

8

8

9

10

11

11

12

3

5

7

9

10

12

14

15

77

79

57

55

54

56

57

37

34

39

47

44

48

51

55

0.76............

1

2

2

3

3

4

6

5

6

6

7

7

8

8

9

10

11

12

14

15

16

17

18

5

8

10

13

15

18

21

23

26

59

31

33

36

39

47

46

57

56

65

67

75

77

85

1.00............

o

2

3

4

5

5

6

7

8

8

9

10

11

11

12

14

15

17

18

20

21

23

24

7

10

14

17

21

24

27

31

34

38

47

44

48

57

55

65

69

75

95

89

96

703

709

1.25............

2

3

4

5

6

7

8

8

9

10

11

12

13

14

15

17

19

21

23

24

26

28

30

1

9

13

17

21

26

30

34

38

43

47

57

56

60

64

69

77

95

94

703

lil

750

759

737

1.50............

2

3

5

6

7

8

9

10

11

12

14

15

16

17

18

20

23

25

27

29

32

34

36

10

15

21

26

31

36

41

46

51

56

62

67

75

77

95

95

703

773

123

733

744

754

164

1.75............

3

4

5

7

8

9

11

12

13

14

16

17

18

20

21

24

26

29

32

34

37

39

42

7,2

18

24

30

36

42

48

54

60

66

75

78

94

90

96

709

750

735

744

755

767

779

797

2.oo............

3

5

6

8

9

11

12

14

15

17

18

20

21

23

24

27

30

33

36

39

42

45

48

14

21

27

34

41

48

55

62

68

75

82

99

96

703

709

753

737

750

764

778

797

505

579

2.25............

3

5

7

8

10

12

14

15

17

19

20

22

24

25

27

30

34

37

41

44

47

51

54

15

23

31

38

46

54

62

69

77

85

95

700

108

775

123

739

754

769

795

500

575

231

546

2.50............

4

6

8

9

11

13

15

17

19

21

23

24

26

28

30

34

38

41

45

49

53

56

60

17

26

34

43

51

60

68

77

85

94

703

lil

750

128

737

754

777

188

505

222

539

556

573

2.75............

4

6

8

10

12

14

17

19

21

23

25

27

29

31

33

37

41

45

50

54

58

62

66

19

28

38

47

56

66

75

85

07

703

773

755

132

747

750

769

799

507

226

544

563

585

301

3.00............

5

7

9

11

14

16

18

20

23

55

27

29

32

34

36

41

45

50

54

59

63

68

72

21

31

41

51

62

72

82

92

703

773

753

733

744

754

764

795

505

556

546

567

587

308

359

'' 3.25............

5

7

10

12

15

17

20

22

24

27

29

32

34

37

39

44

49

54

59

63

68

73

78

1

22

33

44

56

67

78

89

700

lil

755

733

744

755

767

779

500

222

544

567

589

377

333

355

3.50............

5

8

11

13

16

18

21

24

26

29

32

34

37

39

42

47

53

58

63

68

74

79

84

24

36 I

48 |

60

72

84

96

108

750

7351

744

755

767

779

797

575

539

563

587

377

335

359

383

Kungl. Maj:ts proposition nr 281■

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. I (forts.)» utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika boniteter och rotvärden.

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Virkesavkast- ningens genom- j

snittliga rot- j värde per kbm.

Kronor

Markens normala virkesavkastningsför

måg

a per hektar

kbm. fast mått (bonitet)

0.50

0.75

1.00

1.25

1.50

1.75

2.00

2.25

2.50

2.76

3.00

3.25

3.50

3.75

4.00

4.50

5.00

5.50

6.00

6.50

7.00

7.50

8.00

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång (relativ skogstillgång 1.0), kronor per hektar

3 75

6

8

11

14

17

20

23

25

28

31

34

37

39

42

45

51

56

62

68

73

79

84

90

56

38

51

64

77

90

103

115

128

141

154

167

179

795

205

537

256

282

308

333

559

384

470

4 oo

9

12

15

18

21

24

27

30

33

36

39

42

45

48

54

60

66

72

78

84

90

96

27

41

55

68

82

96

109

123

137

150

164

178

191

505

579

546

573

307

358

355

383

470

437

6

10

13

16

19

22

26

29

32

35

38

41

45

48

51

57

64

70

77

83

89

96

102

29

44

58

73

87

102

116

131

145

160

174

189

503

578

535

567

590

379

349

378

407

436

465

7

10

14

17

20

24

27

30

34

37

41

44

47

51

54

61

68

74

81

88

95

101

108

31

46

62

77

92

108

123

138

154

769

185

200

575

537

546

577

308

338

369

400

437

467

495

7

11

14

18

21

25

29

32

36

39

43

46

50

53

57

64

71

78

86

93

100

107

114

32

49

65

81

97

114

130

146

162

179

195

577

227

543

560

595

355

357

390

455

454

487

579

8

11

15

19

23

26

30

34

38

41

45

49

53

56

60

68

75

83

90

98

105

113

120

34

51

68

85

103

120

137

154

171

188

505

555

239

256

573

SOS

345

376

470

444

478

573

547

1 5 95

8

12

16

20

24

28

32

35

39

43

47

51

55

59

63

71

79

87

95

102

110

118

126

36

54

72

90

108

126

144

161

179

197

575

533

557

569

587

353

359

395

437

466

505

538

574

! f» 50

8

12

17

21

25

29

33

37

41

45

50

54

58

62

66

74

83

91

99

107

116

124

132

38

56

75

94

113

132

150

169

188

207

556''

544

263

585

307

338

376

473

457

489

556

564

607

9

13

17

22

26

30

35

39

43

47

52

56

60

65

69

78

86

95

104

112

121

129

138

39

59

79

98

118

138

157

177

196

576

236

555

575

595

374

354

393

435

475

577

550

589

659

6.00............

9

14

18

23

27

32

36

41

45

50

54

59

63

68

72

81

90

99

108

117

126

135

144

41

62

82

103

123

144

164

185

505

556

546

567

267

308

358

369

470

457

495

533

574

675

656

6.50............

10

20

24

29

34

39

44

49

54

59

63

68

73

78

88

98

107

117

127

137

146

156

44

67

89

lil

133

155

178

200

222

547

567

289

311

333

355

400

444

489

533

577

655

666

777

11

16

21

26

32

37

42

47

53

58

63

68

74

79

84

95

105

116

126

137

147

158

168

48

72

96

120

144

167

191

215

539

563

287

311

335

359

383

437

478

556

574

655

670

778

765

. 7.50............

11

17

23

28

34

39

45

51

56

62

68

73

79

84

90

101

113

124

135

146

158

169

180

51

77

103

128

154

179

205

231

556

282

308

333

359

384

470

467

573

564

675

666

778

769

850

Kungl. Majlis proposition nr 2S1

opaginerad Kontrollera mot PDF

03

Tab. I (forts.), utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika boniteter och rotvärden.

övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Virkesavkast-

Markens normala virkesavkastnin

gsförmåga per hektar i

kbm. fast mått (bon

i t e t)

snittliga rot-

0.50

0.75

1.00

1.25

1.50

1.75

2.00

2.25

2.50

2.75

3.00

3.25

3.50

3.75

4.00

4.50

5.00

5.50

6.00

6.50

7.00

7.50

8.00

värde per kbm.

Kronor

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång (relativ skogstillgång 1.0), kronor per hektar

8.00 ..........

12

18

24

30

36

42

48

54

60

66

72

78

84

90

96

108

120

132

144

156

168

180

192

55

82

109

137

164

191

219

246

273

301

328

355

383

410

437

492

547

601

656

711

765

820

875

9.oo ..........

14

20

27

34

41

47

54

61

68

74

81

88

95

101

108

122

135

149

162

176

189

203

216

62

92

123

154

185

215

246

277

308

338

369

400

431

461

492

554

615

677

738

800

861

923

984

10.00 ..........

15

23

30

38

45

53

60

68

75

83

90

98

105

113

120

135

150

165

180

195

210

225

240

68

103

137

171

205

239

273

308

342

376

410

444

478

513

547

615

683

752

820

888

957

1,025

1,093

11.00 ..........

17

25

33

41

50

58

66

74

83

91

99

107

116

124

132

149

165

182

198

215

231

248

264

75

113

150

188

226

263

301

338

376

413

451

489

526

564

601

677

752

827

902

977

1,052

1,128

1,203

12.00 ..........

18

27

36

45

54

63

72

81

90

99

108

117

126

135

144

162

180

198

216

234

252

270

288

82

123

164

205

246

287

328

369

410

451

492

533

574

615

656

738

820

902

984

1,066

1,148

1^30

1,312

13.00 ..........

20

29

39

49

59

68

78

88

98

107

117

127

137

146

156

176

195

215

234

254

273

293

312

89

133

178

222

267

311

355

400

444

489

533

577

622

666

711

800

888

977

1,066

1,155

1,244

1,333

1,421

14.00 ..........

21

32

42

53

63

74

84

95

105

116

126

137

147

158

168

189

210

231

252

273

294

315

336

96

144

191

239

287

335

383

431

478

526

574

622

670

718

765

861

957

1,052

1,148

1,244

1,339

1,435

1,531

15.00 ..........

23

34

45

56

68

79

90

101

113

124

135

146

158

169

180

203

225

248

270

293

315

338

360

103

154

205

256

308

359

410

461

513

564

615

666

718

769

820

923

1,025

1,128

1^30

1,333

1,435

1,538

1,640

16.00 ..........

24

36

48

60

72

84

96

108

120

132

144

156

168

180

192

216

240

264

288

312

336

360

384

109

164

219

273

328

383

437

492

547

601

656

711

765

820

875

984

1,093

1,203

1,312

1,421

1,531

1,640

1,749

17.00 ..........

26

38

51

64

77

89

102

115

128

140

153

166

179

191

204

230

255

281

306

332

357

383

408

116

174

232

290

349

407

465

523

581

639

697

755

813

871

929

1,046

1,162

1,278

1,394

1,510

1,626

1,743

1,859

18.00 ..........

27

41

54

68

81

95

108

122

135

149

162

176

189

203

216

243

270

297

324

351

378

405

432

123

185

246

308

369

431

492

554

615

677

738

800

861

923

984

1,107

1£30

1,353

1,476

1,599

1,722

1,845

1,968

19.00 ..........

29

43

57

71

86

100

114

128

143

157

171

185

200

214

228

257

285

314

342

371

399

428

456

130

195

260

325

390

454

519

584

649

714

779

844

909

974

1,039

1,169

1,298

1,428

1,558

1,688

1,818

1,948

2,077

20.00 ..........

30

45

60

75

90

105

120

135

150

165

180

195

210

225

240

270

300

330

360

390

420

450

480

137

205

273

342

410

478

547

615

683

752

820

888

957

1,025

1,093

1,230

1,367

1,503

1,640

1,777

1,913\2,050

2,187\

Kungl. Maj:ts proposition nr 281■

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 281.

Tab. II, utvisande storleken av ett normalt sammansatt och slutet virkesförråd för olika boniteter och omloppstider.

Virkesavkastning per hektar i kubikmeter (bonitet)

Om-

lopps-

tid

Massa-

till-

växt

0.50

0.75

1.00

1.25

1.50

1.75

2.00

2.25

2.50

2.75

3.00

3.25

3.50

3.75

4.00

4.50

5.00

5.50

6.00

6.50

7.00

7.50

8.00

år

%

N o

r m

a 1 t

v i

r k

s f

ö r r

å d

P e

r li

e k t

a r

i k

u b i km

e t

e r

60

5.0

10

15

20

25

30

35

40

45

50

55

60

65

70

75

80

90

100

110

120

130

140

150

160

80

3.7

14

20

27

34

41

47

54

61

68

74

81

88

95

101

108

122

135

149

162

176

189

203

216

100

3.0

17

25

33

42

50

58

67

75

83

92

100

108

117

125

133

150

167

183

200

217

233

250

267

120

2.4

21

31

42

52

63

73

83

94

104

115

125

135

146

156

167

188

208

229

250

271

292

—

-

140

2.0

25

38

50

63

75

88

100

113

125

138

150

163

175

188

200

225

250

275

300

—

—

—

—

160

1.7

29

44

59

74

88

103

118

132

147

162

176

191

206

221

235

265

294

—

—

-

—

—

—

Kungl. Maj:ts proposition nr 281■

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. III. Exempel på hjfilptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt &r 1938.

Virkesav- kastningens

genomsnitt- liga rotvärde

per kbm.

Kronor

Markens normala virkesavkastningsförmåga per hektar i kubikmeter fast mått (bonitet)

Anvisningar

0.50

0.76

1.00

1.25

1.60

1.75

2.00

2.25

2.50

2.75

3.00

3.25

3.50

3.75

4.00

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång, kronor per hektar

4.00........

6

9

12

15

18

21

24

27

30

33

36

39

42

45

48

Markvärde

27

11

55

68

82

96

109

123

137

150

161

178

191

205

519

Skogsvärde

Dåliga avsättningsförhål-

4.25........

6

10

13

16

19

22

26

29

32

35

38

41

45

48

51

Markvärde

landen, höga avverk-

29

44

58

73

87

102

116

131

115

160

171

189

503

518

232

Skogsvärde

nings- och transport-

4''50........

7

10

14

17

20

24

27

30

34

37

41

44

47

51

54

Markvärde

kostnader.

31

16

62

77

92

108

153

138

151

169

185

500

215

531

216

Skogsvärde

4.75........

7

11

14

18

21

25

29

32

36

39

43

46

50

53

57

Markvärde

32

19

65

81

97

lil

130

116

162

179

195

511

227

513

560

Skogsvärde

5.00........

8

11

15

19

23

26

30

34

38

41

45

49

53

56

60

Markvärde

31

51

68

85

103

120

137

151

171

188

505

555

539

556

573

Skogsvärde

5.25........

8

12

16

20

24

28

32

35

39

43

47

51

55

59

63

Markvärde

36

51

72

90

108

126

lil

161

179

197

515

233

551

569

287

Skogsvärde

Medelgoda avsättnings-

5.60........

8

12

17

21

25

29

33

37

41

45

50

54

58

62

66

Markvärde

i och transportförhål-

38

56

75

91

113

132

150

169

188

507

226

511

563

282

301

Skogsvärde

5.75........

9

13

17

22

26

30

35

39

43

47

52

56

60

65

69

Markvärde

39

59

79

96

118

138

157

177

196

516

536

255

275

595

311

Skogsvärde

6.00........

9

14

18

23

27

32

36

41

45

50

54

59

63

68

72

Markvärde

11

62

82

103

123

lil

161

185

505

556

516

267

587

308

328

Skogsvärde

6.50........

10

15

20

24

29

34

39

44

49

54

59

63

68

73

78

Markvärde

44

67

89

lil

133

155

178

500

555

511

567

589

311

333

355

Skogsvärde

7.00........

ii

16

21

26

32

37

42

47

53

58

63

68

74

79

84

Markvärde

Goda eller utmärkta av-

18

72

96

120

lil

167

191

215

239

563

587

311

335

359

383

Skogsvärde

portförhållanden.

7.60........

11

17

23

28

34

39

45

51

56

62

68

73

79

84

90

Markvärde

51 1

77

103

128

151

179

205

231

556

282

308

333

359

381

110

Skogsvärde

Omloppstid,

år........

160

140

120

100

90

80

Normalt vir-

kesförråd,

kbm......

59

68

75

80

83

83

83

86

90

93

97

102

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

19

Exempel å användning av hjälptabellerna.

Ett hemman innehåller enligt taxeringslängden, bland annat, 30 hektar

skogsmark. Med hänsyn till skogens normala virkesavkastningsförmåga

och belägenhet hava rotvärdesiffran 5 kronor per kubikmeter och bonitetssiffran

3 kubikmeter per hektar ansetts kunna användas, vadan skogsmarksvärdet

(skogsmarkens avkastningsvärde) per hektar enligt hjälptabellen (tab.

III) beräknas till 45 kronor och således skogsmarksvärdet å hela arealen till

1,350 kronor. Den relativa skogstillgången anses motsvara 0.8 av normal

skogstillgång. Då enligt hjälptabellen virkesvärdet per hektar utgör 205 kronor,

blir alltså den faktiska skogstillgångens värde per hektar 205 X 0.8 =

164 kronor eller således sammanlagt för hela arealen 4,920 kronor. Hemmanet

uppskattas alltså med hänsyn till skogsmarken och växande skogen till

respektive 1,350 och 4,920 kronor eller sammanlagt 6,270 kronor. I taxeringslängdens

anmärkningskolumn antecknas siffrorna 5; 3; 0.8.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 2 april 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

PeHRSSON-BRAMSTORP, WESTMAN, WIGFORSS, MÖLLER, LEVINSON, ENGBERG,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Genom skrivelse från finansdepartementet den 3 oktober 1936 anmodades

domänstyrelsen att till departementet inkomma med yttrande och förslag

angående de ändringar i gällande instruktion för värdering av skogsmark

och växande skog, som styrelsen kunde finna påkallade med hänsyn till dess

tillämpning vid allmän fastighetstaxering år 1938. Sedan yttranden av styrelsen

inhämtats från samtliga Överjägmästare, vissa jägmästare och en

skogstaxator, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, Sveriges

skogsägareförbund, skogssällskapet och skogsägareföreningarnas riksförbund

samt efter tagen del av den jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 10 november

1933 av särskilda sakkunniga inom finansdepartementet utarbetade redogörelsen

rörande taxeringsutfallet för skogsmark och växande skog m. m.

(Statens off. utredn. 1936: 52) avgav domänstyrelsen i en den 20 januari

1937 dagtecknad skrivelse förslag i berörda avseende. Denna skrivelse —

som torde få såsom bilaga fogas vid dagens statsrådsprotokoll (bil. 1) — utställdes

till yttrande av myndigheter och sammanslutningar.

Yttranden hava på grund härav inkommit från Överståthållarämbetet och

samtliga länsstyrelser, lantbruksstyrelsen och kammarrätten, svenska landskommunernas

förbund, svenska landstingsförbundet, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund, Sveriges skogsägareförbund, skogsägareföreningarnas

riksförbund, skogssällskapet ävensom handelskammaren i Gävle samt

Smålands och Blekinge handelskammare.

Den 16 februari har till åtskilliga myndigheter och sammanslutningar m. m.

remitterats en i anledning av förestående allmänna fastighetstaxering inom

finansdepartementet utarbetad promemoria med förslag till vissa ändringar

i kommunalskattelagen m. m. I denna promemoria hava under olika avdelningar

behandlats dels grunderna för taxering av annan fastighet, dels brandförsäkringsvärdets

betydelse för fastighetstaxeringen, dels taxering av vatten
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

fall m. m., dels fasta maskiner, och hava vid promemorian varit fogade förslag

till ändrad lagstiftning rörande dessa frågor.

Yttranden över promemorian hava inkommit från Överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser, vattenfallsstyrelsen, kammarrätten, kommunalskatteberedningen,

1936 års skattekommitté, svenska landskommunernas förbund,

Sveriges industriförbund, svenska vattenkraftföreningen samt svenska

teknologföreningens avdelning för industriell ekonomi och organisation.

Svenska stadsförbundet och svenska landstingsförbundet hava meddelat, att

de ej begagnade dem berett tillfälle att avgiva yttrande.

Jag kommer i det följande att under olika punkter beröra de spörsmål, som

sålunda varit föremål för utredning.

Värdering av skogsmark och växande skog.

I de yttranden över domänstyrelsens förslag till instruktion för värdering

av skogsmark och växande skog, som inga pa ett närmare bedömande av

detta spörsmål, har särskilt framhållits frågan om avvägningen vid den förestående

allmänna fastighetstaxeringen av allmänna värdenivån för skog och

skogsmark i förhållande till dels den motsvarande värdenivå, som uppnåtts

vid tidigare allmänna fastighetstaxeringar, dels gällande saluvärden å sådan

egendom. Ur denna synpunkt hava i de olika yttrandena upptagits till behandling

en eller flera av de faktorer, som inverka på skogstaxeringens allmänna

värdenivå, nämligen bonitet, virkespris, avdrag för allmänna omkostnader,

kapitaliseringsprocent samt — beträffande växande skog — relativ

skogstillgång, varjämte i ett antal yttranden frågan om avvägningen avsagda

värdenivå sammanställts med frågan om repartitionstalet för skogsvärde.

Av de hörda myndigheterna hava nio länsstyrelser mer eller mindre bestämt

givit uttryck åt den meningen, att den vid senaste allmänna fastighetstaxering

gjorda värdesättningen av skogsmark och växande skog resulterat i

värden, som understiga gällande saluvärden.

Sålunda uttalar länsstyrelsen i Södermanlands län, att ägare av skogsfastigheter

hittills intagit en gynnad ställning gentemot andra skattedragare, i det

att skogsmark och växande skog vid fastighetstaxering ej upptagits till fulla

värden och viss förmögenhet sålunda undgått beskattning. En ändring härutinnan

måste enligt länsstyrelsens mening anses vara påkallad.

Enligt vad länsstyrelsen i Gotlands län anför lärer erfarenheten från de

senaste taxeringarna hava visat, att de hittills åsätta taxeringarna så långt

ifrån lett till någon övervärdering i taxeringsväg av den växande skogen, att

det tvärtom snarare finge anses vara regel, att de taxerade skogsvärdena överlag

i mer eller mindre väsentlig mån understege vad som skäligen borde därå

belöpa, om i det allmänna skattesystemet värdet å skogsmark och växande

skog skulle komma i behörig relation till värdena å fastighet i övrigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 281-

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att, åtminstone i detta

län, den använda skogstaxeringsmetoden vid de allmänna fastighetstaxeringarna

nog torde hava resulterat i skogsvärden, som icke oväsentligt understigit

saluvärdena.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län yttrar:

»I Skaraborgs län torde en tillämpning av senaste hjälptabeller för skogstaxeringen

hava medfört en skogstaxering, motsvarande knappast 50 procent

av skogens saluvärde. Hela det praktiska fastighetstaxeringsarbetet förryckes

också genom den låga skogsvärderingen. Skogstaxeringsarbetet är närmast

en uträkning med tillämpning av den för länet upprättade hjälptabellen. För

att efter skogstaxeringens slut bringa taxeringsvärdena å fastigheter, bestående

av såväl skog som inägor, i närmare överensstämmelse med saluvärdet

nödgas beskattningsmyndigheterna värdera sådana fastigheters inägojord efter

ett annat och högre å-pris än det för skoglösa fastigheter tillämpade.»

En tankegång liknande den, för vilken länsstyrelsen i Skaraborgs län givit

uttryck, har även länsstyrelsen i Stockholms län varit inne på, då i dess yttrande

påpekas att, om vid användandet av skogstaxeringstabellerna erhållas

resultat, som i alltför hög grad avvika från det allmänna konjunkturläget, följden

otvivelaktigt blir den, att nämnderna söka utjämna avvikelserna genom

tillägg, respektive avdrag å andra i en fastighets taxeringsvärde ingående värdefaktorer,

ett förfaringssätt som icke vöre avsett eller önskvärt men som vid

angivna förhållanden icke torde kunna undvikas.

Vidare framhålla ytterligare ett par länsstyrelser i sina yttranden den väsentliga

stegring av saluvärdet å skogsmark och växande skog, som ägt rum

under senaste år.

Endast länsstyrelsen i Uppsala län har direkt uttalat, att under år 1936

taxeringsvärdena och saluvärdena i stort sett sammanfalla.

I ett särskilt, av en taxeringsnämndsordförande avgivet yttrande, till vilket

länsstyrelsen i Älvsborgs län hänvisar, uppgiver denne, att han ägde kännedom

örn en hel del köp av skogsfastigheter under 1936 och början av 1937,

att priserna i regel icke visade några större avvikelser från taxeringsvärdena,

att man knappast kunde tala örn någon allmän stegring av priserna på skogsfastighet,

men att man däremot möjligen kunde säga, att det låga ränteläget

och de hösten 1936 höjda virkespriserna skapat ett visst intresse för kapitalplacering

i skogsfastigheter.

Handelskammaren i Gävle framhåller, bland annat, att även örn i vissa

fall en stigande tendens för saluvärdena skulle kunna påvisas, denna är begränsad

till allra senaste tid samt till sin styrka och framför allt sin långvarighet

alltför obestämd för att därav böra få dragas alltför vittgående slutsatser.

Kammarrätten uttalar härom, att i betraktande av det nuvarande ränteläget

och nu rådande konjunkturer på virkesmarknaden det torde vara uteslutet

att godtaga ett resultat av nästkommande allmänna fastighetstaxering,

som innebure en sänkning av skogsfastigheternas taxeringsvärden. Å andra

sidan lärer enligt kammarrättens mening en större ökning av dessa värden

under de osäkra ekonomiska förhållanden, som för närvarande råda, ej

heller vara tillrådlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

Ingen av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna har gjort gällande,

att den vid 1933 års allmänna fastighetstaxering framkomna värdenivån

å skogsmark och växande skog överstiger nu gällande allmänna saluvärden

å sådan egendom, ej heller synes någon av dessa anse, att en lägre

sådan nivå bör eftersträvas vid den förestående fastighetstaxeringen.

Vad angår beräknande av den normala årliga virke savkastningens rotvär~

de gäller enligt anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen, att virkets netto\

ärde per kubikmeter å rot skall beräknas enligt det pris, som för liknande

sortiment i genomsnitt varit i orten gällande under viss tidsperiod. Vid 1933

års allmänna fastighetstaxering lågo priserna för de fem åren 1927—1931

till grund för beräkningen av saluvärdet.

Domänstyrelsens förslag till ny skogsvärderingsinstruktion innehåller bestämmelse,

att rotvärdet skall beräknas enligt priserna under femårsperioden

1932—1936. I domänstyrelsens yttrande finnes intagen en sammanställning

över rotnetto å försålt virke från kronoskogar under åren från och

med 1927, vilken i medelvärden för hela landet upptager följande priser:

år 1927 .................................. kronor 6: 68

» 1928 .................................. » 5:75

» 1929 .................................. » 6:00

» 1930 .................................. * 4:78

»> 1931.................................. » 3:22

» 1932 .................................. ’> 3:31

» 1933 .................................. » 3:91

» 1934 .................................. » 4:69

» 1935 .................................. » 4:55

»> 1936 .............................. c:a » 7:00

medeltal för åren 1927—1931 .............. » 5:29

» » » 1932—1936 .......... c:a » 4:70,

Domänstyrelsen anför, att det torde få anses särskilt betydelsefullt, örn

taxeringen kan grundas på slutna prisserier utan det subjektiva bedömande

av mer eller mindre representativa årspriser, som eljest måste förekomma,

Styrelsen framhåller, att det visserligen torde kunna förutsättas, att taxeringen

kommer att äga rum vid ett dagsprisläge, som med all sannolikhet

kommer att i högre eller lägre grad överstiga 1932—1936 års medelpriser,

men detta bör enligt styrelsens mening icke medföra några svårigheter för

ett riktigt genomförande av taxeringen. Dess nivå bestämmes nämligen dessutom

och väsentligen av för taxeringen gällande kapitaliseringsprocent och

förvaltningskostnadsavdrag.

Mot domänstyrelsens förslag rörande beräkningen av den normala årliga

virkesavkastningens rotvärdc hava i flertalet av de avgivna yttrandena icke

framställts några erinringar. Endast länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar

och Hallands län samt Svenska landskommunernas förbund hava anmält av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

vikande mening i fråga om den tidsperiod, som föreslås skola ligga till grund

vid beräkningen av rotvärdet, varjämte länsstyrelsen i Blekinge län åberopar

ett av länsjägmästaren i länet avgivet yttrande, vari framställas erinringar

mot förslaget i denna del. I samtliga dessa yttranden förordas, att ett

medeltal av uppnådda virkespriser för en tidsperiod av 10 år lägges till grund

för beräkningen av rotvärdet.

Denna ståndpunkt utvecklar länsstyrelsen i Stockholms län sålunda:

»En granskning av sammanställningen över rotnettot å försålt virke synes

ägnad att ingiva betänkligheter i fråga om lämpligheten över huvud taget

ätt använda femårsperioder vid bestämmande av rotvärdena. Redan

vid avgivande av utlåtande över förslaget till skogsinstruktion vid 1933 års

allmänna fastighetstaxering ansåg länsstyrelsen det medeltal, som grundade

sig a priserna under femårsperioden 1927—1931, mindre tillfredsställande.

Länsstyrelsen uttalade då, att ett riktigare resultat skulle kunna ernås, örn

rotvärdena grundades å medeltalet av priser, som erhållits under ett

högkonjunktursår, ett övergångsår och ett depressionsår, och ansåg

sig på grund härav kunna ansluta sig till ett förslag, som innebar

att medeltalet borde beräknas å priserna från 1929, 1930 och 1931.

Det är givet, att länsstyrelsen icke i princip ansåg treårsmedeltal lämpligare

än femårsmedeltal. Tillfälliga omständigheter medförde, att just dessa år

voro typiska för de tre olika konjunkturlägena. Vill man använda en medeltalsberäkning,

som ger godtagbara utslag, synes det tvärtom nödvändigt att

i beräkningen medtaga större antal år än fem. En sammanställning av

prisuppgifterna i domänstyrelsens yttrande synes också giva vid handen, att

man med användande av tioårigt medeltal skulle erhålla för taxeringen

lämpligare medelpriser än sådana, som erhållas vid användande av den senaste

femårsperiodens medelpris.»

Länsstyrelsen i Hallands län yttrar, bland annat:

Det torde kunna förutsättas att, såsom domänstyrelsen påpekat, fastighetstaxeringen

kommer att äga rum vid ett dagsprisläge, som med största sannolikhet

överstiger 1932—1936 års medelpriser, samt att de höga virkespriserna

antagligen komma att vara bestående under en stor del av nästa fastighetstaxeringsperiod,

avseende åren 1938—1942. De låga virkespriserna skulle

sålunda komma att bidraga till sänkning av taxeringsvärdena under en

taxeringsperiod, då höga priser äro att förvänta. Det motsatta förhållandet

inträffar, då en högkonjunktur beträffande virkespriserna efterträdes av

en lågkonjunktur. Länsstyrelsen anser, att rotvärdet bör bestämmas efter

virkesprisernas medeltal under en längre tidsperiod, förslagsvis tio år, till

iörhindrande därav att de ofta förekommande konjunkturväxlingarna beträffande

virkespriserna skola hava ett alltför starkt inflytande på taxeringsvärdena.

En motsatt ståndpunkt har kommit till uttryck i yttrande från Sveriges

skogsägareförbund, däri framhålles, att, örn man en gång under en följd av

taxeringar tillämpat de slutna femårsserierna, man även i fortsättningen måste

använda denna regel, om ej uppenbara orättvisor gent emot de skattskyldiga

skola inträda. Det bör, enligt förbundets mening, icke ifrågakomma,

att man tillämpar sådan serie endast när detta är till nackdel för skattedragarna,

men överger samma princip, när den genom att verka utjämnande

skulle vara till viss fördel för de skattskyldiga.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

25

Kammarrätten förklarar sig dela den av domänstyrelsen uttalade uppfattningen,

att en tillämpning av de under åren 1932—1936 gällande virkespriserna

vid rotvärdets beräknande med all sannolikhet kommer att medföra

en allmän sänkning av rotvärdena vid instundande allmänna fastighetstaxering,

och yttrar, bland annat:

En sänkning av rotvärdesnivån vid nuvarande konjunkturläge med stigande

virkespriser kanske kan synas oegentlig, men, då man nu under flera

fastighetstaxeringsperioder tillämpat principen om användande av slutna

prisserier såsom grund för rotvärdets beräkning, syftande till en i det långa

loppet åstadkommen prisutjämning, kan en ändring härutinnan icke gärna

ifrågasättas. För taxeringens resultat är det mindre betydelsefullt, vilka priser

som komma att läggas till grund för rotvärdets beräkning. Långt viktigare

är storleken av den kapitaliseringsprocent, som vid taxeringen vinner

tillämpning.

Vad angår den vid skogstaxeringen tillämpliga kapitaliseringsprocenten må

här erinras om att denna i 1921 års skogsvärderingsinstruktion var bestämd

till 6, att den i 1927 års skogsvärderingsinstruktion sänktes till 5 och att detta

procenttal bibehölls i 1932 års instruktion. Domänstyrelsen förordar nu en

ytterligare sänkning av kapitaliseringsprocenten till 4. Angående skälen härför

får jag i huvudsak hänvisa till styrelsens yttrande. Ur dess motivering för

en sådan åtgärd må här endast framhållas, att enligt styrelsens förmenande

med utgångspunkt enbart från de senaste årens räntesatser en väsentligt lägre

kapitaliseringsprocent än 5 skulle kunna ifrågasättas. Emellertid kunde en

stor sänkning av kapitaliseringsprocenten för skogsfastigheter medföra sådana

förskjutningar av det kommunala skattetrycket, som ur allmän synpunkt

icke kunde vara lämpliga. Å andra sidan framhåller styrelsen angelägenheten

av en sådan värdesättning av skogsfastigheter, att deras taxeringsvärden

bilda ett möjligast riktigt underlag även för den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

Det utslagsgivande borde vara en riktig avvägning

av den skogliga taxeringens nivå. Därvid kunde saluvärdena tjäna till ledning

i så måtto, att alltför stora skillnader mellan taxeringsvärde och saluvärde

för skogsfastigheter icke borde uppstå. En allmän höjning av de skogliga

taxeringsvärdena vid 1938 års taxering vore på den grund berättigad. Då

detta med hänsyn till den något sänkta rotvärdesnivån icke syntes kunna genomföras,

därest kapitaliseringsprocenten och övriga värderingsfaktorer bleve

oförändrade, vore en av enbart ränteläget betingad sänkning av kapitaliseringsprocenten

väl motiverad. Styrelsen hade, även med beaktande av vad

som anförts mot en sådan åtgärd, funnit sig kunna tillråda att procenten

sättes till 4. Totalvärdet vid normal skogstillgång bleve alltså 25 årsavkastningar,

vilka borde fördelas efter samma förhållande som tidigare, så att 4 Vz

årsavkastningar utgjorde skogsmarkens värde och 20 V2 årsavkastningar

skogsvärde. Styrelsen utginge från att frågan örn sänkning av repartitionstalet

för skogsvärde från 0.04 till 0.03 i delta sammanhang upptages till förnyad

prövning.

Frågan om vilken kapitaliseringsprocent, som bör tillämpas vid den förestående

skogstaxeringen, har livligt uppmärksammats i de avgivna yttrande
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

na. Skilda meningar hava däri kommit till uttryck rörande den rätta lösningen

av detta spörsmål. I allmänhet synes viss tvekan göra sig gällande. Fyra

av de hörda sammanslutningarna, nämligen centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund, Sveriges skogsägareförbund, skogsägareföreningarnas riksförbund

och handelskammaren i Gävle synas närmast ansluta sig till tanken

att bibehålla kapitaliseringsprocenten vid 5. Av länsstyrelserna uttala sig

länsstyrelsen i Uppsala län för att örn möjligt 1933 års taxeringsvärden å

skog och skogsmark bibehållas samt länsstyrelsen i Älvsborgs län för ett

bibehållande av den skogliga taxeringen vid samma nivå som år 1933. Sex

länsstyrelser förorda närmast en medelväg, i det att de ifrågasätta en kapitaliseringsprocent

av omkring 4 V2, medan tolv länsstyrelser synas mest böjda

tor en kapitaliseringsprocent av 4, därvid emellertid flera länsstyrelser ställt

denna fråga i samband med frågan om sänkning av repartitionstalet för skogsvärdet

och åtminstone fyra angivit sådan sänkning såsom förutsättning för

sitt tillstyrkande av kapitaliseringsprocenten 4. övriga länsstyrelser hava ej

uttalat sig för något särskilt förslag.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund antager, att en sänkning av

kapitaliseringsprocenten från 5 till 4 kommer att, i stort sett, överlag höja de

vid 1933 års taxering ernådda taxeringsvärden å skogsfastigheter med 25 procent

samt anför, bland annat:

»En dylik stegring kan centralrådet dock icke finna annat än obillig med

hänsyn till de därav för skogsbruket följande konsekvenserna i skattehänseende

i vad gäller de kommunala utskylderna. Detta hade dock icke

behövt vara fallet, därest repartitionstalet för skogsvärde sänkts med 1 procent

från 4 till 3 i samband med att vid 1932 års riksdag detta tal för jordbruksfastighet

sänktes från 6 till 5. På grund av att så icke kom att ske är

skogsbrukets kommunala beskattning med hänsyn till den jämväl utgående

skogsaccisen hårdare än jordbrukets. Man kan säga, att sänkningen av repartitionstalet

för jordbruksfastighet kommit att medföra viss övervältring

av det kommunala skattetrycket på skogsbruket. Visserligen är det sant,

att det lägre repartitionstalet för jordbruksvärde även kommit skogsmarken

till godo, men denna representerar vanligen en väsentligt mindre del av värdet

än den växande skogen, varför vinsten i det ena avseendet mer än väl

uppväges av förlusten i det andra. En rättvis avvägning av skatteförhållandelia

vid nu åberopade tillfälle skulle alltså endera ha lett till en sänkning

av repai titionstalet för skogsvärde med en enhet eller till en motsvarande

sänkning av skogsaccisen. Sa skedde emellertid ej, och det är alltså närmast

av denna anledning centralrådet nu finner en förhöjning av skogsfastigheter
nas

taxeringsvärde med 25 % betänklig.---- Skulle det emellertid vid

ärendets fortsatta prövning visa sig, att frågan örn repartitionstalen nu icke

lämpligen kan lösbrytas ur sitt sammanhang med övriga kommunalskattespörsmål

för övervägande i samband med kapitaliseringsprocentens fastställande,

kan centralrådet på anförda skäl och med hänsyn jämväl till vad Sveriges

skogsägareförbund uttalat icke annat än vidhålla sitt förslag om kapitaliseringsprocentens

bibehållande vid oförändrad storlek.»

Sveriges skogsägare förbund anför, bland annat, följande:

Även om rotvärdena vid nu förestående taxering möjligen skulle komma

att något nedgå, torde sänkningen av kapitaliseringsprocenten ändock under

alla förhållanden komma att medföra, att taxeringens slutresultat blir en

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281 •

27

väsentlig höjning av skogsvärdena. Förbundet medger, att 5 procents ränteläge

inom skogsbruket kan synas högt i en tid, då räntan såväl för statliga

som kommunala och enskilda lån är lägre och Iros hålla sig å en låg nivå under

avsevärd tid framåt. Förbundet vill emellertid erinra om, att den nu förestående

taxeringen skall gälla under åren 1939, 1940, 1941, 1942 och 1943;

man har, enligt förbundets åsikt, i själva verket ingen som helst pålitlig kännedom

örn huru ränteläget kommer att gestalta sig ens vid början av denna

period och än mindre vid dess slut. Slutligen uttalar förbundet, att en höjning

av skogsbrukets taxeringsvärden icke bör ske annat än i sammanhang

med en justering nedåt av skogsvärdets repartitionstal.

Handelskammaren i Gävle framhåller, bland annat:

Det måste framstå såsom särskilt olyckligt att under nuvarande tider åstadkomma

alltför stora rubbningar i bestående värden. De värden, det nu gäller

att bestämma, komma att få sin betydelse för skattebördorna under åren

1939—1943. Enligt handelskammarens mening kan man med fog våga åtminstone

det påståendet, att de ekonomiska förhållandena under denna tid

för närvarande te sig ännu mera svårbedömbara än som vanligen är fallet, när

det gäller att skapa sig en bild av den antagliga utvecklingen. Därom torde

nämligen en ganska allmän mening råda, att man har att räkna med flera

och mera svårfixerbara faktorer än som vanligen behöva tagas med vid ett

försök till ekonomiskt förbedömande. Vad angår frågan örn ränteläget och

dess betydelse i förevarande fall är det obestridligt, att detta numera är och

under senare år varit avsevärt lägre än vid tidigare taxeringsperiod, och att

man sålunda har att räkna med lägre räntor än tidigare, även om man icke,

såsom domänstyrelsen, vid beräkningen av ränteläget utgår från den av domänstyrelsen

såsom betecknande härför anförda procentsatsen för riksbankens

officiella diskonto för 3-månaders växlar utan, såsom rätteligen bör

ske, kalkylerar med den ränta en köpare kan väntas erhålla på lång sikt.

Handelskammaren anser icke en höjning av taxeringsvärdena tillräckligt

motiverad. Enligt dess förmenande framstår, oberoende av denna fråga, en

sänkning av repartitionstalet för skogsvärde såsom rättvis och billig.

Skogssällskapet uttalar i huvudsak följande:

Stora omkastningar i taxeringsvärdena äro ägnade att medföra ogynnsamma

konsekvenser ej blott ur beskattningssynpunkt utan även med hänsyn till

1''astighetskrediten och böra såvitt möjligt undvikas. Med hänsyn till att en

nedgång av rotvärdena kunde förväntas medföra en sänkning av taxeringsvärdena

med omkring 11 % och till det nu rådande marknadsläget kunde det,

enligt sällskapets mening, förefalla befogat att såsom motvikt häremot något

sänka kapitaliseringsprocenten. Å andra sidan borde uppmärksammas, att ökningen

i arbetslönerna i skogsbruket kunde komma att på ett nog så bestående

sätt verka sänkande på rotvärdena. På anförda skäl funne sällskapet, att, därest

någon sänkning av kapitaliseringsprocenten ansåges böra ifrågakomma,

denna under alla förhållanden icke borde överstiga en halv procent.

Såsom redan påpekats, hava vissa myndigheter och sammanslutningar närmast

varit böjda för en medelväg. Ur dessa yttranden må här återgivas följande:
Länsstyrelsen

i Östergötlands län anför, att oberoende av en ändring i det

kommunala repartitionstalet för skogsvärde en sänkning av kapitaliseringsprocenten

bör genomföras, därest en sådan anses av det allmänna ränteläget

eller andra orsaker påkallad.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

De skäl, som anförts för en dylik åtgärd, synas länsstyrelsen beaktansvärda.

Att den skulle medföra en relativ och i många fall även en absolut höjning

av skogstaxeringsvärdena torde måhända icke vara ur alla synpunkter lyckligt,

men det måste å andra sidan anses såsom eftersträvansvärt att skogstaxeringen

icke alltför mycket understege saluvärdena. Det torde dock enligt

länsstyrelsens åsikt kunna ifrågasättas, örn icke en eventuell sänkning

av procentsatsen borde stanna vid 41/2 %>.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför:

Den procentuella höjning av värdena för skogsmark och växande skog,

som skulle bliva en följd av domänstyrelsens förslag om sänkning av kapitaliseringsprocenten

från 5 till 4 %>, synes, såvitt länsstyrelsen kunnat finna

utav erlagda köpeskillingar vid en del fastighetsförsäljningar i länet, skälig

och icke för högt bestämd i förhållande till gällande saluvärden. Då skogsmark

och skog skola upptagas till det värde, som de kunna anses äga vid

ett efter rationella grunder bedrivet, mera uthålligt skogsbruk, ifrågasätter

emellertid länsstyrelsen för sin del, huruvida icke kapitaliseringsprocenten

genom den föreslagna sänkningen till 4 °/o bleve något för låg. Högre procenttal

än 4V2 % borde emellertid, enligt länsstyrelsens åsikt, icke böra ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar, att alltför stora skillnader emellan

taxeringsvärdet och allmänna saluvärdet för skogsfastigheter icke böra

uppstå.

En sänkning av kapitaliseringsprocenten synes länsstyrelsen sålunda böra

ske, men ifrågasättes, huruvida icke denna lämpligen bör bestämmas till 41/2

0/o. Enligt länsstyrelsens åsikt bör det icke lämnas ur sikte att med all sannolikhet

åtminstone de första åren av taxeringsperioden goda virkespriser komma

att föreligga och det kan därför befaras, att skogsägare inför de högre

skatter, som höjt taxeringsvärde medför, i större utsträckning än eljest komma

att avverka skog och — som följd härav -— undanskjuta nödvändiga men

mera långsiktiga förbättringsföretag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner för sin del, att, till undvikande av

alltför hård skattebelastning av skogsbruket, kapitaliseringsprocenten i varje

fall icke bör sättas lägre än 4 V2.

Länsstyrelsen i Västmanlands lån anser, att den föreslagna sänkningen av

kapitaliseringsprocenten möjligen är väl stor och lämpligen synes kunna stanna

vid V2 procent. Örn så skedde, kunde måhända en sänkning av repartitionstalet

för skogsvärde komma att för närvarande sakna aktualitet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar, bland annat:

»Nu gällande taxeringsvärden å skogsmark och växande skog torde i allmänhet

vara så måttfulla, att en genomgående sänkning av dessa värden icke

kan anses påkallad. För undvikande av ett sådant resultat av den blivande

fastighetstaxeringen bör enligt länsstyrelsens åsikt kapitaliseringsfaktorn höjas-

— •—- ■—■ Då det framtida konjunkturförloppet å trävarumarknaden nu

svårligen lärer kunna bedömas, anser länsstyrelsen försiktigheten bjuda, att

man såsom kapitaliseringsfaktor väljer ett något lägre tal än domänstyrelsen

föreslagit. Länsstyrelsen vill för sin del föreslå, att kapitaliseringsfaktorn

bestämmes till 22V2, motsvarande en sänkning av kapitaliseringsprocenten till

något under 4.5. Skogsmarkens värde synes därvid böra uppskattas till 4

årsavkastningar och skogens värde till 18 V2 årsavkastningar.»

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Av de länsstyrelser, som synas vara böjda för en kapitaliseringsprocent av

4, hava länsstyrelserna i Kronobergs, Gotlands, örebro och Kopparbergs län

för en sådan sänkning uttryckligen förutsatt en nedsättning av repartitionstalet

för skogsvärde.

Sålunda anför länsstyrelsen i Kronobergs län, som finner en ändring i

andra på den skogliga taxeringens nivå inverkande faktorer i syfte att höja

denna icke kunna ifrågasättas, att under sådana förhållanden en sänkning

av kapitaliseringsfaktorn, som är betingad redan av det sedan flera år rådande

låga ränteläget i och för sig, får anses så mycket mer välgrundad. Länsstyrelsen

ansluter sig till domänstyrelsens förslag, dock under framkallande

av att åtgärder böra vidtagas för sänkning av repartitionstalet för skogsvärde.

Länsstyrelsen i Gotlands län förklarar, att da det icke far lämnas ur räkningen,

att skogsbruket redan förut på grund av vissa skattetekniska förhållanden

bliver utsatt för en rätt väsentlig skattebelastning, länsstyrelsen

anser sig icke kunna tillstyrka sänkning av kapitaliseringsfaktorn annat än

under den bestämda förutsättning att jämväl repartitionstalet sänkes.

Länsstyrelsen i Örebro län, som finner det vara obestridligt att vissa skäl

och främst det nuvarande låga ränteläget tala för en sänkning av kapitaliseringsprocenten,

håller före att med hänsyn till skattebördans fördelning en

nedsättning av kapitaliseringsprocenten för skogen icke bör ske utan att

repartitionstalet för skogsvärdet i sammanhang därmed sänkes.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som icke har något att erinra mot en

sänkning av kapitaliseringsprocenten till 4 i och för sig, finner nödvändigt

att, om en sådan sänkning skulle komma till stånd, repartitionstalet för skogsvärdet

nedsättes från 4 till 3 för minskning av skogsbrukets skattebörda.

En annan ståndpunkt intager länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån,

som tillstyrker en nedsättning av kapitaliseringsprocenten till 4 under uttalande

att, då utvecklingen efter år 1930 — med undantag för året 1931 — företett

en fortgående sänkning av räntesatsen för riksbankens officiella diskonto

från 3 V2 procent till år 1936 endast 2 Va procent, det ville synas nära nog

nödvändigt att därav nu taga konsekvensen med sänkning av kapitaliseringsprocenten

från 5 till 4 procent.

Skogsägaren förbehölles därigenom likväl en avkastning å sitt i skogsbruk

nedlagda kapital, som betydligt överstege penningkapitalets avkastning. Den

omständigheten att sådan sänkning av kapitaliseringsprocenten, bortsett fran

andra faktorers inverkan, skulle innebära ökning av de hittillsvarande skogstaxeringsvärdena

med 25 °/o utgjorde icke för länsstyrelsen skäl till tvekan

inför åtgärden, enär, åtminstone i detta län, den använda taxeringsmetoden

vid de tidigare och även den senaste fastighetstaxeringen nog torde hava

resulterat i skogsvärden, som icke oväsentligt understigit saluvärdena. När

härtill komme, att rotvärdena, som enligt taxeringsmetoden skola beräknas

som medeltal för tiden 1932—1936, skulle komma att ligga avsevärt lägre

än de för närvarande aktuella virkespriserna, vöre detta av praktisk betydelse

så tillvida, att totalresultatet av en blivande skogstaxering nu sannolikt icke

behövde befaras lända skogsägarna till förfång genom för höga taxeringsvärden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 221-

Vidare anför emellertid länsstyrelsen:

»Då det blivit ifrågasatt såsom åtgärd till motverkande av den med kapitaliseringsprocentens

nedsättning följande värdehöjningen att reducering skulle

ske av garantiskatteprocenten för skogsfastigdiet från nuvarande 4 procent

till 3 procent, vill länsstyrelsen emellertid bestämt motsätta sig en sammankoppling

av dessa båda frågor. En sådan nedsättning i garantiskatteprocenten

skulle leda till nedsättning i garantiskattetrycket å skogsbruket med

25 procent och sålunda helt uppväga förenämnda, ur avkastningssynpunkt

väl motiverade ökning i taxeringsvärde. En sådan ändring i repartitionstalet

för skogsvärdenas andel i den kommunala skattetungan är emellertid av

en helt annan betydelse än frågan om sättet för beräkning av taxeringsvärdet;

detta senare kan ju i allt fall icke i princip syfta till annat än att nå en riktig

uppskattning av saluvärdet. Frågan om repartitionstalets ändring torde

däremot icke böra prövas i detta sammanhang utan böra bero av pågående

utredningsarbete.»

Samma ståndpunkt intages av länsstyrelsen i Skaraborgs län, som finner att

förslaget om kapitaliseringsprocentens sänkning från 5 till 4 procent måste

anses vara välgrundat med hänsyn till nuvarande ränteläget och att ovissheten

inför framtida förändringar av detta ränteläge icke kan få verka återhållande

på en sänkning av kapitaliseringsprocenten. Vidare anför länsstyrelsen, att

tillräckliga skäl icke synas vara anförda för en sammankoppling av en sådan

åtgärd med en sänkning av repartitionstalet för skogsvärdet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser den föreslagna sänkningen av

kapitaliseringsprocenten berättigad med hänsyn till den faktiska värdestegring

å skogsmark och växande skog, som ägt rum genom den kraftiga nedgången

i allmänna ränteläget under senare åren.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför, att mot sänkning av kapitaliseringsprocenten

visserligen kunna förefinnas betänkligheter, men att länsstyrelsen

anser övervägande skäl tala för en sådan åtgärd och att 4 procent bör

vara en under nuvarande förhållanden lämplig siffra.

Kammarrätten yttrar:

»Med hänsyn till den väntade nedgången av rotvärdena och under förutsättning

att någon förändring icke äger rum beträffande övriga värderingsgrunder

kommer, om kapitaliseringsprocenten bibeliålles vid 5, med all säkerhet

en sänkning av skogsfastigheternas taxeringsvärden att inträda. I

betraktande av det nuvarande ränteläget och nu rådande konjunkturer på

virkesmarknaden, torde det vara uteslutet att godtaga ett sådant resultat av

nästkommande allmänna fastighetstaxering. Å andra sidan lärer enligt kammarrättens

mening en större ökning av dessa värden under de osäkra ekonomiska

förhållanden, som för närvarande råda, ej heller vara tillrådlig.

—--Försiktigheten torde därför bjuda att kapitaliseringsprocenten icke

sänkes mera än till 4 V2, varigenom, så vitt det är möjligt att nu bedöma

dessa förhållanden, en mindre höjning av taxeringsvärdena kan beräknas inträda.

Kammarrätten får alltså för sin del tillstyrka en nedsättning av kapitaliseringsprocenten

till 4 V2, vid vilket förhållande värdet å skogsmark bör

kunna bestämmas till 4 gånger den uträknade årsavkastningen och värdet å

skog till 18 gånger samma avkastning.»

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S1.

31

Smålands och Blekinge handelskammare anför:

De av domänstyrelsen föreslagna grunderna för den förestående allmänna

fastighetstaxeringen äro uppbyggda på den principen, att skogskapitalet för

den kommande femårsperioden bör bestämmas med hänsyn till den allmänna

räntenivån. Handelskammaren vill nu ifrågasätta, huruvida denna beräkningsgrund

leder till en rättvis uppskattning av skogens och skogsmarkens

skatteförmåga. Variationerna i skogskapitalets avkastning följa icke växlingarna

i det allmänna ränteläget. Skogskapitalräntan är i allmänhet under

en femårsperiod högst variabel, och allmänna räntenivån kan vara låg under

såväl lågkonjunktur som högkonjunktur. Skogskapitalräntans fluktuationer

borde, enligt handelskammarens förmenande, avspeglas i ett mera rörligt

taxeringssystem i avseende å skogsvärdet, så att detta årligen kunde omräknas

med hänsyn till rådande prisläge. Därigenom skulle vinnas icke blott

en rättvisare kommunal beskattning av skogen utan även en vid förmögenhetstaxeringen

riktigare uppskattning av skattskyldigs förmögenhet. En framkomlig

väg för ernående av detta syfte syntes kunna vara att under de år, då

allmän fastighetstaxering icke äger rum, justera det taxerade skogsvärdet

uppåt eller nedåt med hänsyn till de ändringar i nettorotvärdet, som prisväxlingar

och övriga förhållanden betinga. Därvid kunde enligt handelskammarens

åsikt det ändrade värdet ställas i relation till det vid nästföregående

allmänna fastighetstaxeringen beräknade nettorotvärdet och ändringen

bestämmas genom ett indextal, som årligen kunde fastställas för varje län.

Beträffande den nu förestående allmänna fastighetstaxeringen finner handelskammaren

sig kunna tillstyrka, att kapitaliseringsprocenten sänkes från 5

till 4.

Domänstyrelsen har föreslagit införande i den till instruktionen hörande

tabell I av två nya bonitetsklasser, nämligen 3.25 och 3.75.

De hörda myndigheter och sammanslutningar, som särskilt yttrat sig

häröver, tillstyrka samtliga förslaget i denna del, därvid flera vitsorda att den

föreslagna åtgärden skulle bliva till gagn för taxeringen såsom ägnad att

bidraga till en bättre differentiering mellan de vanligast förekommande boniteterna.

Härom uttalar kammarrätten, bland annat:

»Införandet i instruktionen av bonitetsklasserna 3.25 och 3.75 kommer principiellt

sett att bidraga till riktigare taxeringsvärden än den nu gällande bo
nitetsklassindelningen.

---Då införandet av två nya bonitetsklasser nu

förordats från skogligt håll, finner kammarrätten för sin del goda skäl tala

för den ifrågasatta ändringen av bonitetsklassindelningen.»

Vid 1933 års allmänna fastighetstaxering höjdes det avdrag för förvaltnings-

m. fl. allmänna kostnader, som närmast göres vid uträkningen av

nettovärdet på den normala årliga virkesavkastningen, från V4 till V3 av det

belopp, som erhålles genom att multiplicera bonitetssiffran med rotvärdet.

Någon ändring av detta avdrags storlek har domänstyrelsen i sitt avgivna

yttrande icke funnit skäl ifrågasätta.

Förslaget i denna del har i flertalet yttranden icke föranlett någon anmärkning.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar, att länsstyrelsen vid avgivande av

yttrande över förslaget till skogsinstruktion vid 1933 års taxering ansag tvek
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

samt, huruvida någon ökning av kostnadsavdraget borde äga runi. Denna

uppfattning grundade länsstyrelsen bland annat på den omständigheten, att

omkostnaderna å de s. k. bondeskogarna, där rationellt skogsbruk icke förekommer,

sannolikt icke ens uppginge till 25 procent.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter, huruvida icke någon

nedsättning av avdraget för allmänna kostnader, kanske till 30 procent, vore

påkallad. Denna synpunkt utvecklas vidare i ett av länsstyrelsens skogssakkunniga

biträde, länsjägmästaren i länet, avgivet yttrande, däri denne riktar

en bestämd erinran mot ett bibehållande av avdraget i fråga vid en tredjedel

av värdeavkastningen, vilket synes honom vara för högt, särskilt för mindre

skogar. I stället förordas ett avdrag beräknat efter 25 procent för skogar under

1,000 har och 30 procent för större skogar.

Domänstyrelsen föreslår beträffande de gällande bestämmelserna rörande

beräkningen av skogsvärde och relativ skogstillgång, förutom några huvudsakligen

redaktionella jämkningar i avfattningen till förtydligande av deras

innebörd, vissa ändringar som i huvudsak sammanhänga med det av styrelsen

uttalade önskemålet, att i den jämlikt 59 § taxeringsförordningen för

varje län fastställda hjälptabellen jämte särskilda anvisningar uttryckligen

fastställas icke blott omloppstiden utan även det samband mellan boniteter

och normalförråd, som enligt de för länet tillämpade omloppstiderna bestämmes

genom tabell II till skogsvärderingsinstruktionen.

Härom anför kammarrätten, att den erfarenhet i fråga om skogsfastigheters

taxering varpå kammarrätten har att bygga, torde giva stöd för antagandet,

att det av domänstyrelsen tilltänkta förfaringssättet skulle komma att medföra

avsevärda fördelar vid bestämmandet av den relativa skogstillgången,

enär därigenom fastare hållpunkter skulle vinnas för fixerandet av denna

svårbestämbara faktor samt större reda och enhetlighet i taxeringsförfarandet

tillskapas. Om alltså detta samband mellan bonitet, omloppstider och normalförråd

icke ansåges lämpligen böra fastslås i själva värderingsinstruktionen,

syntes det kammarrätten angeläget, att i varje fall, på sätt domänstyrelsen

föreslagit, i värderingsinstruktionen gives uttryck åt vikten av att detta

samband vid uppgörandet av hjälptabeller och anvisningar för de olika länen

observeras.

De hörda myndigheterna och sammanslutningarna hava allmänt kraftigt

understrukit de av domänstyrelsen i dess yttrande påtalade svårigheter, som

i samband med taxeringen av skogsvärde möter vid beräkningen av den relativa

skogstillgången, samt, i likhet med styrelsen, framhållit önskvärdheten

av en enklare och mera lättillämplig beräkningsmetod utan att dock framkomma

med något positivt förslag i sådan riktning.

Länsstyrelsen i örebro län anför:

En närmelsemetod för beräkningen av relativa skogstillgången, innebärande

största möjliga schablonisering av taxeringsförfarandet, och biträde av skogssakkunniga

utgöra givetvis betydelsefulla hjälpmedel till vinnande av riktiga

skogsvärden, men dessa synas icke vara tillräckliga. Såsom ett led i det

förberedande fastighetstaxeringsarbetet bör enligt länsstyrelsens mening ingå

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

33

en av en centralnämnd för hela länet eller större delar därav verkställd

uppskattning av en eller helst flera skogar inom varje beredningsdistrikt med

på grundval av undersökningen utarbetat förslag för varje skog till siffror

för rotvärde, bonitet och relativ skogstillgång. Genom dylika förslag skulle

såväl nämnderna som de enskilda skogssakkunniga erhålla god ledning för

bedömande av samma faktorer vid taxeringen av andra skogar inom distriktet.

Domänstyrelsen har vidare ifrågasatt en utveckling och förstärkning av

sakkunniginstitutionen vid skogstaxeringen. I sådant syfte föreslår styrelsen

dels bestämmelser av innebörd, att anlitande av biträde nied högre eller

lägre skoglig utbildning, utsedda av länsstyrelsen efter förslag av domänstyrelsen

och vederbörande skogsvårdsstyrelse, skola vara en ofrånkomlig förutsättning

för skogstaxeringens bedrivande i berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna,

dels ock en utökning av antalet länssakkunniga, förslagsvis

till två, av vilka den ene skall leda sakkunnigarbetet. Styrelsen håller före,

att ändringar i taxeringsförordningen och föreskrifterna rörande taxeringsförfarandet

i angivet syfte skulle bereda möjligheter för ett i alla avseenden

bättre skogligt taxeringsresultat och därjämte vara ägnade att hos de skattskyldiga

stärka förtroendet för fastighetstaxeringen.

Behovet av en förstärkning på sålunda antytt sätt av sakkunniginstitutionen

vid fastighetstaxeringen vitsordas av flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar.

Länsstyrelserna i Kronobergs och Malmöhus län anse icke

mera än en länssakkunnig i varje län erforderlig, och förstnämnda länsstyrelse

uttalar, att det synes böra ankomma på varje länsstyrelse att bestämma

antalet skogssakkunniga för länet efter vad som prövas erforderligt

och lämpligt.

Kammarrätten anför:

»Av behandlingen i kammarrätten av fastighetstaxeringsmål har kammarrätten

understundom fått ett starkt intryck av den fördel för taxeringen som

vinnes, särskilt då det gäller frågor om relativ skogstillgång, därest skogligt

kunnig person, som äger förstahandskännedom om den ifrågavarande skogen

eller lätteligen kan inhämta pålitliga upplysningar om densamma, får tillfälle

att yttra sig om skogens tillstånd och beskaffenhet. Visserligen finnes

i 14 § taxeringsförordningen en anvisning för beskattningsnämnd att i man

av behov tillkalla sakkunnigt biträde, men denna bestämmelse har icke

alltid blivit på ett tillfredsställande sätt tillämpad. Kammarrätten vill alitsa

förorda, att biträden med högre eller lägre skoglig utbildning i ökad utsträckning

bliva mera fast knutna vid berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna.

Samtidigt vill kammarrätten understryka vikten av att de för

utförande av sitt arbete erhålla utförliga och klara instruktioner.»

Domänstyrelsen föreslår vidare sådant tillägg till bestämmelserna i 5 §

1 mom. a) kommunalskattelagen, att såsom naturminnesmärken fredade områden

undantagas från skatteplikt.

Förslaget i denna punkt har icke föranlett någon erinran från hörda myndigheter

och sammanslutningar i vidare mån än att kammarrätten, som i

princip ansluter sig till den av domänstyrelsen uttalade uppfattningen i denna

fråga, uttalar, att befrielsen från skatteplikt icke bör gälla andra områden

o

Pihanq litt riksdagens protokoll 1937. / sami. Nr 281.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

än sådana som blivit av vederbörande länsstyrelse förklarade såsom fridlysta

naturminnesmärken.

Vid tillämpningen av de nu gällande bestämmelserna rörande värdering

av skogsmark och växande skog har stundom uppstått tveksamhet om hur

värdesättningen borde ske i det fall, att en taxeringsenhet till någon del utgöres

av skyddsskog eller därmed jämförlig skog. Därvid lärer hava förekommit,

att för skyddsskogsområdet bestämts andra siffror för rotvärde,

bonitet och relativ skogstillgång än för taxeringsenheten i övrigt, i stället för,

såsom bort ske, genomsnittliga sådana värden för taxeringsenheten i dess

helhet. Sedan med tillämpning av dessa faktorer särskilda värden uträknats

för skyddsskogsområdet och för taxeringsenheten i övrigt, hava dessa värden

sammanlagts till ett taxeringsvärde för taxeringsenheten i dess helhet. Ett

av domänstyrelsen föreslaget tillägg till punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen

är avsett att inrymma ett uttryckligt medgivande att i fall,

varom här är fråga, tillämpa särskilda värderingsgrunder för de olika delarna

av taxeringsenheten.

Mot syftet med den föreslagna tilläggsbestämmelsen hava i de inkomna yttrandena

över förslaget icke framställts några erinringar.

Kammarrätten har slutligen föreslagit ett par redaktionella ändringar i

skogsvärderingsinstruktionen samt i punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen.

Den allmänna värdenivå, som skall läggas till grund för taxeringen av

skogsmark och växande skog, bestämmes, förutom av faktiska förhållanden

såsom bonitet och relativ skogstillgång, av vissa ekonomiska faktorer, vilka

det ligger i lagstiftarens skön att bestämma, nämligen det medelpris efter

vilket rotvärdet skall kalkyleras, det omkostnadsavdrag varmed man har att

räkna för att ur den uppskattade bruttoavkastningen få fram den normala

nettoavkastningen, samt den procentsats efter vilken nettoavkastningen skall

kapitaliseras för att normalskogens värde skall erhållas. Domänstyrelsen

har nu för den förestående allmänna fastighetstaxeringen år 1938 föreslagit

oförändrat omkostnadsavdrag, ett rotvärde efter medelpriserna för åren 1932

—1936 — vilken prisserie omedelbart ansluter sig till den vid 1933 års allmänna

fastighetstaxering tillämpade prisserien för åren 1927—1931 — samt

en kapitaliseringsfaktor av 4 procent mot 5 vid förra taxeringen. Av förut

återgivna, av domänstyrelsen lämnade sifferuppgifter framgår, att den föreslagna

prisserien i förhållande till den vid 1933 års taxering tillämpade kan

antagas medföra en genomsnittlig sänkning av rotvärdet från ungefär 5.29 till

omkring 4.70 kronor per kubikmeter, d. v. s. med omkring 11 procent. Kapitaliseringsfaktorns

sänkning från 5 till 4 verkar åter därhän att värdenivån vid

oförändrade rotvärden skulle höjas nied 25 procent. Den sammanlagda verkan

av båda faktorernas ändring skulle bliva en genomsnittlig höjning av

värdenivån med omkring 13 procent. Att av de siffror, som här ligga till grund

för rotvärdets beräkning, draga säkra slutsatser låter sig visserligen ej göra.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

35

Det torde dock kunna antagas, att siffrorna giva en ungefärlig föreställning

om storleksordningen av den höjning av den allmänna värdenivån, som skulle

bliva en följd av att domänstyrelsens förslag godkännes, därvid givetvis bortses

från de ändringar, som må föranledas av de under den löpande fastiglietstaxeringsperioden

inträffade förskjutningarna i virkesmassans storlek,

rättelser av fel vid taxeringen m. m. Såsom en jämförelse må nämnas, att,

bortsett från ändringar som föranledas av omständigheter av sistberörda slag,

den genomsnittliga sänkningen av taxeringsnivån vid 1933 års taxering i förhållande

till den nivå, som ernåtts vid 1928 års taxering, belöpte sig till i runt

tal 20 procent, vilken sänkning till större delen berodde på omkostnadsavdragets

ökning från 1/i till V3 av bruttoavkastningen. Vid anmälan i statsrådet

den 18 mars 1932 av frågan om grunden för värdering av skogsmark och

växande skog vid 1933 års allmänna fastighetstaxering hade dock dåvarande

chefen för finansdepartementet på grundval av då föreliggande siffror ansett

sig kunna räkna med en nedsättning av taxeringsvärdena med i medeltal

allenast omkring 10 procent.

Innan jag tager ställning till det nu föreliggande förslaget vill jag bringa

i erinran några synpunkter rörande syftet med den gällande taxeringsmetoden,

vilka vid nyss nämnda tillfälle framlades av dåvarande chefen för finansdepartementet.

Den för taxering av skogsmark och växande skog gällande

särskilda metoden åsyftade att fastställa »det värde, som de kunna

anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk». Tidigare

(prop. 102/1927, sid. 490) hade framhållits, att man med denna metod syftade

till att — visserligen schablonmässigt — få fram värden, som skäligen

kunde anses motsvara skogens saluvärde under de närmaste åren under förutsättning

av skogens fortsatta användning för uthålligt skogsbruk. »Man

har sålunda», yttrade departementschefen (prop. 220/1932 sid. 82), »att ställa

sig frågan, hurudan kalkyl en köpare, som har för avsikt att fortsätta

med rationellt skogsbruk, plägar göra. Han måste därvid uppenbarligen

göra klart för sig, att det gäller en affär på lång sikt. Han räknar sålunda

med ej blott årsavkastningen under de närmaste åren utan den sannolika

årsavkastningen under en överskådlig framtid. Säkerligen kalkylerar han

ej heller med räntefoten för kortfristiga placeringar utan med den ränta,

han kan väntas erhålla på lång sikt. Om köpet sker under en högkonjunktur

eller en lågkonjunktur, bör i och för sig föga påverka denna del av kalkylen.

Vederbörande har strängt taget ingen anledning att komma till annat

resultat vid det ena tillfället än vid det andra men har sannolikt benägenhet

för större optimism vid högkonjunktur. Ävenledes måste det givetvis

påverka hans pris, örn lågkonjunktur eller högkonjunktur förutses under

de allra närmaste åren, i så måtto nämligen, att det uppenbarligen ställer

sig fördelaktigare, om de närmaste årens värden väntas bli höga och de

påföljande årens låga, än örn ordningen blir den motsatta. Att dessutom en

mer eller mindre knapp kapitaltillgång utövar sin verkan på efterfrågans

storlek, är tydligt, men just därför att det gäller långtidsplaceringar blir ej

heller verkan av denna faktor så stark, som om det gäller mera kortfristiga

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

sådana. Allt detta sammanlagt innebär, att saluvärdet på skogsmark och

växande skog under förutsättning av dess fortsatta användning för rationellt

skogsbruk visserligen fluktuerar men — vid oförändrat penningvärde —

inom jämförelsevis trånga gränser och mindre än de faktiska saluvärdena,

vilka lätt röna inverkan av möjligheten att omedelbart göra ett mer eller

mindre betydande kapitaluttag ur skogen. Om det exempelvis skulle kunna

påvisas, att de faktiska saluvärdena för växande skog sedan ingången av år

1928 nedgått med 25 procent, får detta följaktligen ej tagas till intäkt för ett

påstående, att taxeringsvärdena böra sänkas i samma proportion. Taxeringsvärdena

på skogen böra förete en jämnare kurva än de faktiska saluvärdena.

» Om såsom utgångspunkt antoges, att värderingsgrunderna borde

medföra en genomsnittlig nedsättning av taxeringsnivån med viss bestämd

procent, så återstode att fastställa, på vilken väg detta resultat skulle uppnås.

Departementschefen kunde ej anse, att valet härutinnan borde tillmätas

alltför stor vikt. Det vore uppenbart, att ej någon årsserie, som syftade

på tidigare priser, kunde sägas innefatta en tillförlitlig prognos rörande de

värden, som kunde påräknas i framtiden under en lång följd av år. Genom

jämkning av kapitaliseringsfaktorn kunde man med vilken serie som helst

uppnå i huvudsak samma slutliga taxeringsresultat. Att departementschefen

för sin del förordade årsserien 1927—1931 — i stället för ifrågasatt serie

avseende ett mindre antal år — finge följaktligen främst tillskrivas det förhållandet,

att denna prisserie erbjöde ett tillförlitligare statistiskt material än

den kortare serien och eliminerade mera tillfälliga faktorer, som kunde i

olika landsändar tillfälligtvis hava satt sin prägel på prissättningen.

De sålunda framlagda synpunkterna återgiva, såvitt jag kan finna, på ett

riktigt sätt innebörden av den gällande taxeringsmetoden för skogsmark

och växande skog. Enligt min mening peka dessa synpunkter oförtydbart

därhän, att en höjning av den allmänna nivån för skogstaxeringen nu bör äga

rum. En tillämpning vid taxeringen av de rotpriser, som i genomsnitt varit

gällande under åren 1932—1936, kan jag för min del godkänna, ehuru denna

serie torde representera väsentligt lägre priser än dem som nu normalt räknas

med för de närmaste åren. Någon ändring av omkostnadsavdraget har

jag ej för avsikt att föreslå. Olika avdrag för skogar av olika storlek torde

ej böra ifrågakomma, då någon allmän olikhet i prisnivå dem emellan knappast

kan påvisas. Att med en dylik grund för beräkning av rotvärdet och med

oförändrat omkostnadsavdrag behålla den gällande kapitaliseringsfaktorn 5

procent synes mig uteslutet. Denna skulle med sannolikhet i allmänhet resultera

i betydligt lägre taxeringsvärden än dem som erhöllos år 1933, och jag

har svårt att föreställa mig att någon kunde med klar insikt örn denna konsekvens

på allvar ifrågasätta oförändrad kapitaliseringsprocent. Därest kapitaliseringsfaktorn,

på sätt från några håll föreslagits, bestämdes till 4 Vä procent,

kunde väl väntas en i stort sett oförändrad taxeringsnivå. Ej heller

ett sådant resultat av taxeringen synes mig önskvärt. I själva verket hava

värdena å skogsegendomar stigit högst väsentligt sedan år 1933; sannolikt

ligga de ej sällan t. o. m. högre än 1928 års värden. Detta utgör enligt mitt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

37

förmenande ett avgörande skäl för höjning av den genomsnittliga taxeringsnivån

för dylika egendomar. Givetvis måste i detta sammanhang beaktas

den betydelse i beskattningsavseende som tillkommer taxeringsvärdena. Vid

den kommunala beskattningen öva taxeringsvärdena å skogen sin verkan

i jämförelse med andra beskattningsföremål, främst värdena å fastighet i

övrigt, varför en relativ undertaxering av skog betyder överbeskattning av

andra beskattningsföremål. Taxeringsvärdena äro grundläggande för förmögenhetsbeskattningen,

vid vilken skogen rätteligen bör medräknas till sitt

fulla värde. De äga ock betydelse för stämpelbeläggning av fång å fastighet,

särskilt arv och gåva. Ur alla dessa synpunkter verkar en relativ undertaxering

— liksom givetvis en relativ övertaxering — orättvist. Det förefaller,

som om den uppfattningen på sina håll vore rådande, att taxeringsvärdena

å skogsmark och växande skog alltid böra ligga på en lägre nivå än saluvärdena.

En sådan uppfattning är ej riktig: med metoden avses, såsom

framgår av det förut anförda, att schablonmässigt få fram värden, som skäligen

kunna anses motsvara skogens saluvärde under förutsättning av dess fortsatta

användning för uthålligt skogsbruk. Där den växande skogens värde

påverkas av tillfälliga konjunkturer, vilka locka till skogsspekulationer och

omedelbar avverkning av virke, som vid uthålligt skogsbruk borde behållas,

bör vid taxeringen hänsyn ej tagas till sålunda uppkommande övervärden,

men eljest lärer taxeringsnivån i stort sett böra följa de allmänna saluvärdena.

Det förefaller mig nu ej otroligt, att den stegring av saluvärdena å växande

skog, som på senaste tid ägt rum, delvis kan vara beroende på en hos vissa

köpare av skogsfastigheter förefintlig avsikt att under den närmaste tiden

göra stora virkesuttag, för vilka kunna erhållas goda priser, men som måhända

ej överensstämma med principerna för uthålligt skogsbruk. Denna

omständighet i förening med önskvärdheten av att kommunernas fasta beskattningsunderlag

ej blir föremål för alltför brådstörtade förskjutningar får

anses motivera en viss försiktighet vid kapitaliseringsfaktorns bestämmande.

I intet av de avgivna yttrandena har ifrågasatts en lägre kapitaliseringsprocent

än 4, vilken siffra föreslagits av domänstyrelsen. Jag vill för min

del biträda förslaget om denna kapitaliseringsprocent under framhållande

av att en dylik norm, som antagligen icke kommer att höja taxeringen till

1928 års nivå, ej kan väntas leda till värden överstigande skogarnas saluvärden

under den närmaste tiden under förutsättning av deras fortsatta användning

för rationellt skogsbruk. I många av de avgivna yttrandena har

man anslutit sig till domänstyrelsens förslag i denna punkt. Vissa myndigheter

m. fl. hava visserligen velat göra sitt tillstyrkande av förslaget beroende

av att repartitionstalet för skogsviirde, på sätt domänstyrelsen även ifrågasatt,

bliver sänkt. De som intagit denna ståndpunkt måste dock hava utgått

ifrån att en lägre taxeringsnivå än den föreslagna ej med gällande författningsbestämmelser

rimligen bör komma i fråga. Huruvida bibehållandet av

gällande repartitionstal för skogsvärde leder till överbeskattning av skogsbruket

eller ej är elt fristående spörsmål, som lärer komma att prövas vid

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

den pågående revisionen av den kommunala beskattningen. Jag saknar anledning

att här uppehålla mig vid denna fråga.

Det synes av såväl domänstyrelsens utlåtande som olika yttranden framgå,

att trots det arbete som nedlagts på den gällande skogstaxeringsmetodens utveckling

och tillämpning, densamma, framför allt på grund av svårigheten

att bestämma den relativa skogstillgången, ej lett till fullt tillfredsställande

resultat. Jag instämmer i den uppfattningen, att en förenkling av metoden

är önskvärd, och anser åtgärder böra vidtagas för att undersöka möjligheten

av metodens omarbetning i god tid före 1943 års allmänna fastighetstaxering.

Tillsvidare synes man få nöja sig med vissa smärre ändringar och

förtydliganden i skogsvärderingsinstruktionen. Utöver vad domänstyrelsen

i sådant avseende ifrågasatt föreslår jag en omformulering av näst sista stycket

i sjunde punkten av skogsvärderingsinstruktionen, avsedd att ytterligare

klargöra innebörden av begreppet relativ skogstillgång.

Domänstyrelsens förslag rörande antagande av hjälptabeller för skogstaxeringen

kan jag biträda. Till dess förslag örn ordnande av sakkunniginstitutionen

vid denna taxering lärer jag få tillfälle återkomma. Taxeringsförordningen

torde ej lägga hinder i vägen för frågans ordnande på det sätt

domänstyrelsen ifrågasätter.

Jag förordar förslaget örn införande i tabellerna av tvenne nya bonitetsklasser.

Domänstyrelsens förslag rörande förfarandet vid taxering av vissa skyddsskogar

och om skattefrihet för naturminnesmärken föranleder ej annan erinran

från min sida än att sistberörda skattefrihet synes böra inskränkas på

sätt kammarrätten föreslagit.

De smärre ändringar, som av domänstyrelsen blivit ifrågasatta, kunna i allmänhet

av mig tillstyrkas, i vissa fall med den formulering som föreslagits

av kammarrätten. Jag finner dock ej skäl att föreslå ändring i det exempel

på sortimentssammansättning som återfinnes i femte punkten av skogsvärderingsinstruktionen.

Detta exempel ändrades i 1932 års instruktion i samma

riktning som nu föreslagits; ytterligare ändring synes ej tillräckligt motiverad.

Ett par av kammarrätten föreslagna smärre redaktionella ändringar i

fjärde punkten av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen samt i skogsvärderingsinstruktionen

får jag för min del förorda. Ytterligare ett par obetydliga

formella ändringar i den föreslagna texten hava vidtagits.

Värdesättning av annan fastighet.

I första punkten av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen meddelas

vissa allmänna riktlinjer för bestämmande av allmänna saluvärdet å fastighet.

Härmed förstås i stort sett det belopp, som en förståndig köpare kan

antagas vilja betala för fastigheten, örn den tänkes såld inom den kundkrets,

som för en dylik egendom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med

hänsyn till fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande. I anvisningarna

utvecklas närmare, att faktiskt erlagd köpeskilling ej behöver vara ett uttryck

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

39

för allmänna saluvärdet, men framhålles tillika de normala köpeskillingarnas

betydelse för värdesättningen. Därefter stadgas följande:

»Vid sidan av faktiskt betalda köpeskillingar — vilkas betydelse såsom uppskattningsgrund

dock ingalunda må underskattas — mäste vid taxeringen

beaktas andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande av

allmänna saluvärdet å en fastighet, såsom fastighetens avkastning, brandförsäkringsvärde

å byggnader m. m. Särskilt vad angar jordbruksfastighet

böra till ledning vid taxeringen gälla de enhetsvärden, som föreslagits i den

ordning, taxeringsförordningen närmare omförmäler. Allmänna saluvärdet

bör sålunda framgå såsom resultat av ett övervägande av olika beträffande

fastighetsvärdena i allmänhet och särskilt värdet å den ifrågavarande fastigheten

kända förhållanden.»

Efter ett stadgande av mera speciell innebörd angivas därefter i andra anvisningspunkten

dels för jordbruksfastighet, dels för annan fastighet förhållanden

av mera speciell natur som böra beaktas vid jämförelsen mellan individuella

fastigheter inbördes, såsom fastigheternas belägenhet m. m. Slutligen

påpekas i denna punkt, att det vid värdesättningen alltid måste fasthållas,

att det, alldeles oavsett vilken metod som användes för denna, alltid,

där ej fråga är om skogsmark och växande skog, är allmänna saluvärdet, som

skall vara avgörande vid taxeringen.

Av det anförda framgår, att några allmänna riktlinjer för förfarandet vid

värdesättning av annan fastighet ej finnas. Med jordbruksfastighet är förhållandet

annorlunda. Beträffande sådan fastighet hänvisas nämligen till taxeringsförordningens

bestämmelser om enhetsvärden, som skola föreslås för

taxeringen. I denna hänvisning ligger i verkligheten stadfästande av en utformad

taxeringsmetod för jordbruksfastighet, vilken kommit till ytterligare

uttryck i formulären för fastighetsdeklarationer, längder för fastighetstaxeringen

m. m.

1 förberörda, inom finansdepartementet utarbetade promemoria har nu

föreslagits, att det nyss återgivna stycket i första punkten av anvisningarna

till 9 § kommunalskattelagen skulle ersättas med följande:

»Vid sidan---såsom fastighetens avkastning m. m.

Särskilt vad---närmare omförmäler.

Vid taxering av annan fastighet, särskilt bostadsfastighet, kan förfaras

exempelvis så, att man utgår från förhållandena beträffande ett tillräckligt

antal för ändamålet utvalda fastigheter, vilka varit föremål för försäljning

under normala förhållanden i allmänna marknaden eller för vilka eljest det

allmänna saluvärdet är känt, och verkställer'' taxeringen i övrigt i jämförelse

med värdena å dessa fastigheter. Vid en dylik jämförelse kan avkastningens

och framförallt hyresavkastningens storlek tjäna till ledning. Stundom torde

det emellertid — speciellt beträffande byggnad för industriellt ändamål,

där driften är i gång — vara lämpligt att utgå från antingen den faktiska eller

den beräkneliga anskaffningskostnaden, som förvandlas till nuvärde under

beaktande av byggnadens ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid

m. m.

När allmänna saluvärdet skall utrönas väsentligen med ledning av avkastningen,

måste beaktas att fråga är om den normalt påräkneliga framtida avkastningen,

samt att värdet erhålles genom kapitalisering av denna, därvid

givetvis hänsyn måste tagas jämväl till variationer i avkastningen och dennas

sannolika varaktighet. Väntas avkastningen komma att förete mera avse
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

värda fluktuationer, kräver en noggrann beräkning att varje årsbelopp diskonteras

till ett nutidsvärde, varefter de sålunda erhållna värdena sammanläggas.

Det torde ej sällan förekomma att, där värdet i första hand utrönes

genom annan metod än avkastningsmetoden, denna senare metod lämpligen

bör användas för kontroll och eventuell justering av värdesättningen. Särskilt

kan ett sadant förfaringssätt anbefallas, där för en äldre byggnad förutses

en jämförelsevis kort återstående livslängd.

Allmänna saluvärdet----kända förhållanden.»

Såsom motivering för detta ändringsförslag anföres i promemorian:

»Det har mot gällande bestämmelser om fastighetstaxering anmärkts, bl. a.,

att, i motsats mot vad som gällde beträffande jordbruksfastighet, allmänna

regler för värdesättning av annan fastighet saknas. Olika metoder för dylik

värdering torde visserligen vara vedertagna å olika håll, men det kan antagas

att särskilt personer, som ej tidigare sysslat med fastighetstaxering,

skulle kunna hava nytta av en antydan om olika möjligheter som i sådant

avseende stå till buds. Särskilt värdering av industrifastigheter möter ofta

stora svårigheter.

Helt allmänt sett torde kunna göras gällande, att annan fastighets allmänna

saluvärde är lika med nuvärdet av de påräkneliga normala framtida avkastningarna

av fastigheten. Att detta ej utan vidare gäller även jordbruksfastighet

beror bl. a. därpå, att i avkastningen därav normalt inkluderas

värdet av ägarens eget arbete. Man kan därför med ett visst fog göra gällande,

att för annan fastighet taxering efter avkastningsmetoden borde vara den

mest tillförlitliga. Men metoden har sin uppenbara svaghet därutinnan, att

det dels kan vara svårt att bedöma med vilken framtida avkastning normalt

bör räknas och dels kan erbjuda svårigheter att konstatera vilken kapitaliseringsprocent

som bör tillämpas vid uppskattningen. Vanligen torde man

emellertid ha tillfälle att till utgångspunkt för taxeringarna taga fastigheter,

vilkas genomsnittliga dagsvärde på den allmänna fastighetsmarknaden man

med tillhjälp av skedda försäljningar eller dyl. kan konstatera. Genom att

jämföra den påräkneliga normala avkastningen från övriga fastigheter med

avkastningen från dessa fastigheter försiggår därefter taxeringen. Med en

sådan utgångspunkt är avkastningsmetoden ofta mycket användbar, särskilt

beträffande bostadsfastighet.

Vad angår industrifastighet o. dyl. är avkastningsmetoden såsom primär

värderingsnorm antagligen i regel i praktiken mindre användbar, närmast

på den grund att ägaren själv vanligen nyttjar sin fastighet och att dess avkastning

inkluderas i allmänna rörelseinkomster. Beträffande sådan fastighet

torde man därför i vanliga fall få tillgripa annan värderingsnorm, såsom

faktisk anläggningskostnad och pris för inköp av fasta maskiner m. m. eller,

i vissa fall, en uppskattning av vad det, med kännedom om byggnadskostnaden

för dagen för visst normalt kubikutrymme skulle kosta att uppföra

en nybyggnad, varefter reduktion sker med hänsyn till ålder, förslitning,

återstående beräknelig varaktighetstid m. m. Att härvid kunna uppstå vissa

svåra problem, ej minst med hänsyn till avskrivningarna, bör emellertid ej

förbises. I detta avseende kan avkastningsmetoden lämpligen användas för

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

kontroll och justering. Det är nämligen ofta lättare att med utgångspunkt

från denna bedöma vissa värderingsfrågor. Om exempelvis en byggnad beräknas

ha kvar fem år av sin livslängd, så är dess värde i regel lika stort

som det diskonterade nuvärdet av dessa fem års avkastningar (minskade

med ränta å tomtvärdet), ett värde som, med hänsyn till att årsavkastningarna

falla under de närmaste åren, särskilt vid låg räntefot är i det närmaste

lika stort som värdet av de fem sammanlagda (med räntan å tomtvärdet

minskade) årsavkastningarna. För bedömande av värdet av ett rivningshus

kan uppenbarligen en dylik tankegång äga ett visst värde, likaså

för värdering av en äldre industrianläggning eller en sådan industrianläggning

som förutses ej kunna fullt utnyttjas under de närmaste åren.

Det lärer vara uteslutet att i kommunalskattelagen närmare utveckla de

spörsmål som i detta sammanhang kunna uppsta, men det ma ifragasättas,

huruvida det ej kan verka i viss mån klarläggande, om några allmänna, mera

principiella påpekanden göras i anvisningarna.»

I de remissyttranden, som avgivits över promemorian, har förslaget i förevarande

punkt nästan genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

I vissa yttranden hava dock ifrågasatts ändringar i formuleringen. Endast

kammarrätten har avstyrkt förslaget.

Av vissa länsstyrelser har framhållits, att de föreslagna bestämmelserna i

huvudsak återgiva redan tillämpad praxis. Länsstyrelsen i Kristianstads

län framhåller lämpligheten av att beskattningsnämnden i första instans, innan

taxering verkställes, anmodas göra sammanställningar rörande inom

laxeringsdistriktet förekommande försäljningar av annan fastighet och köpeskillingarnas

förhållande till deklarerad hyresavkastning, varigenom för vissa

typer av exempelvis bostadsfastigheter kunde framräknas viss kapitaliseringsprocent

att användas som riktlinje vid taxeringen. Detta kunde emellertid

också framhållas i de anvisningar, som länsstyrelsen komme att utfärda.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vill som en mycket viktig fördel med

förslaget beteckna, att mera uppmärksamhet däri ägnas åt värderingsgrunderna

beträffande annan fastighet än som hittills skett i kommunalskattelagens

anvisningar. Medan frågorna örn jordbruksvärdets uppskattning

och skogsvärdes beräkning kanske fått spela en dominerande roll vid de tidigare

allmänna fastighetstaxeringarna, hade nog värdesättningen av annan

fastighet och särskilt industrifastigheter icke kommit att ske med den grad

av säkerhet, som varit önskvärd, delvis beroende på frånvaron av allmänna

normer därom i kommunalskattelagen. Länsstyrelsen föreslår tillika ändringar

i de för annan fastighet gällande fastighetsdeklarationerna.

Länsstyrelsen i Uppsala län vänder sig mot den föreslagna punkten örn det

fall, då avkastningen väntas komma att förete mera avsevärda fluktuationer,

i vilken det angives att en noggrann beräkning kräver att varje årsbelopp

diskonteras till ett nutidsvärde, varefter de sålunda erhållna värdena sammanläggas.

Härom yttrar länsstyrelsen:

»Denna regel, vilken enligt närmast föregående stycke gäller annan fastighet,

särskilt bostadsfastighet, synes leda till följande sannolikt icke avsedda

resultat.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S1

Oni en affärslägenhet i en bostadsfastighet är uthyrd på 5 år mot en hyra

per år av 10,000 kronor, skall värdet erhållas genom kapitalisering av 10,000

(med avdrag av vederbörliga kostnader). Om hyran utgör för vart och ett

av de 4 första aren 10,000 samt för det femte 11,000 kronor — exempelvis

därför att affärens goodwillvärde anses stiga •— skall varje års hyra, (även

hyresbeloppen på 10,000 kronor) diskonteras, varvid sammanlagda nuvärdet

på grund av hyresstegringen blir lägre än i förstnämnda fall. Proportionsvis

enahanda sänkning erhålles, örn kontraktet föreskriver för de 4 första

åren 10,000 kronors årshyra och för det femte året en hyra av 9,500 kronor

(på grund av fastighetens förslitning). Taxeringsregeln synes i stället böra

vara att de beräkneliga arsavkastningarna för samtliga 5 åren sammanläggas

och värdet beräknas efter medeltalet. Då nämligen fastighetstaxeringen av

praktiska skäl^ får gälla för en hel 5-årsperiod, innebär detta, att densamma

icke gör anspråk på att för varje år svara mot den verkliga skatteförmågan. I

de två sista exemplen utan diskontering skulle detta visa sig till fördel, respektive

till nackdel för den skattskyldige under femte året, men denna omständighet

bör icke föranleda att taxeringsvärdet för hela perioden nedsättes i undantagsfallen

med varierande avkastning.»

Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar:

»Vad i promemorian anförts örn lämpligheten av att vid värdering av

byggnad även beakta dess ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid

m. m. anser länsstyrelsen böra komma till uttryck även i lagtexten. Vid

hittillsvarande allmänna fastighetstaxeringar torde, åtminstone här i länet,

i fråga om annan fastighet den kapitaliserade hyresavkastningen i de flesta

fall varit normgivande vid taxeringsvärdes fastställande, utan att hänsyn tagits

till den återstående tidrymd, under vilken de angivna hyresintäkterna

kunnat beräknas inflyta. 1 anseende härtill bör å fastighetsdeklaration lämnas

upplysning ej blott örn byggnaders ålder utan även örn det material,

varav de äro uppförda, och övriga omständigheter, som kunna anses vara

av betydelse vid beräknandet av deras varaktighet.»

Rörande taxering av bostadsbyggnad och tomt till sådan yttrar länsstyrelsen

i Jönköpings län, bland annat, följande:

Enligt det i Jönköpings stad tillämpade förfarandet vid såväl 1928 som

1933 års fastighetstaxeringar hava med ledning av de i 18 § taxeringsförordningen

omförmälda lagfartsförteckningar redan vid arbetets början utarbetats

två översikter över samtliga under perioden timade, i förteckningen upptagna

köp, den ena omfattande bebyggda fastigheter, den andra obebyggda.

översikten över de bebyggda fastigheterna har givit möjlighet dels att för

varje fastighet beräkna proportionen mellan köpeskilling och vid senaste allmänna

fastighetstaxering åsatt taxeringsvärde, dels att för varje fastighet beräkna

proportionen mellan köpeskillingen och den avtalade hyresavkastningens

värde enligt fastighetsdeklaration. Av de så erhållna uppgifterna

hava vissa utmönstrats, exempelvis sådana som avse köp mellan nära anhöriga

eller mellan ett aktiebolag och en enskild delägare i bolaget. Genom ordnande

av de återstående uppgifterna efter de olika stadsdelarna, har för varje

stadsdel kunnat bedömas fastighetsvärdenas förändring under de gångna åren

ävensom bruttoräntabiliteten för olika fastighetstyper. Frånsett vissa ytterlighetsfall,

som ej lämpligen kunna tagas till utgångspunkt för taxeringen av

andra fastigheter av samma typ, har genom angivna förfarandet i stort sett

god ledning erhållits för värdesättning av fastigheter utav samma art.

Av översikten över de obebyggda fastigheterna som varit föremål för köp —

i de allra flesta fall nyavstyckningar — har utrönts, huru vissa stadsdelar

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

43

utmärkas av stigande markvärden och andra av konstanta markvärden. De

av denna översikt framgående värdena visa i allmänhet mycket god inbördes

överensstämmelse och kunna vanligen efter mindre jämkningar läggas till

grund för markvärdetaxeringen.

Beträffande taxering av annan fastighet i allmänhet uttalar sagda länsstyrelse

i huvudsak:

I P. M. angives den regeln, att en annan fastighets allmänna saluvärde är

lika med saluvärdet av de påräkneliga normala framtida avkastningarna av

fastigheten. Riktigheten av denna ekvation kan ej bestridas, men någon härledning

av en fastighets allmänna saluvärde ur denna ekvation lärer svårligen

kunna göras i de normala fallen. »Den framtida avkastningen» vet man ingenting

om. Det allmänna ekonomiska läget, den olika räntabiliteten av olika

förmögenhetsobjekt, penningvärdets förskjutning åt ena eller andra hållet —

allt sådant inverkar på den framtida avkastningen, men är alldeles oåtkomligt

för ett många år på förhand skeende bedömande. Att ur en ekvation härleda

den obekanta ur en rad termer, som äro ännu obekantare — blir en olöslig

uppgift. Den enda framkomliga vägen för beräkning av den framtida avkastningen

är att verkställa densamma med ledning av den nuvarande avkastningen.

I normala fall bör därför den regeln tillämpas, att allmänna saluvärdet

i första hand skall bedömas med utgångspunkt från den nuvarande

avkastningens värde.

Olämpligt är också att i normala fall röra sig med så vaga begrepp som

»återstående beräknelig varaktighetstid», »sannolika varaktighetstiden», »återstående

livslängd». Det blir mindre tillkrånglat att bedöma en fastighets värde

i analogi med andra likartade fastigheter, vilkas anläggningskostnader man

känner, än att gissa sig till dess »sannolika varaktighetstid». Det torde endast

vara i exceptionella undantag, som man känner en framtida avkastning, som

avviker från den nuvarande eller på förhand kan veta, att en fastighet örn

ett visst antal år blir värdelös. Men dessa undantagsfall äro inbördes av mycket

skiftande art. Att binda dessa olika ärendens behandling vid en gemensam

regel kan näppeligen anses vara lyckligt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att avkastningsmetodens värde vid

taxering av annan fastighet i förslaget blivit något för generellt betonat.

Länsstyrelsen i Värmlands län anför:

»Beträffande taxering av annan fastighet är det givetvis svårt att avgöra

vilka beräkningsgrunder, som skola komma till användning för att få fram

ett så rättvist taxeringsvärde som möjligt. I fråga örn industrifastigheter

torde det vara lämpligast bedöma dessa från fall till fall. Att här på förhand

bestämma vissa beräkningsgrunder, som sedan skulle gälla för alla industrier,

synes knappast riktigt, helst som industriernas värde är beroende

på mångå olika faktorer såsom läge, råvarutillgång, kraftförsörjning m. m.

Försäljningsvärden lämpliga att läggas till grund för taxering av industrifastigheter

torde ytterst sällan föreligga. Beträffande bostadsfastigheter synes

avkastningsmetoden vara den lämpligaste. För industrifastigheter torde

den endast i undantagsfall kunna användas, detta på grund av de stora växlingar,

som förekomma inom de olika industrigrenarna. En industrifastighets

värde synes sålunda böra bedömas efter en vid taxeringstillfället beräknad

anläggningskostnad, därvid hänsyn givetvis bör tagas till att fastigheten

på grund av ålder eller andra omständigheter kan hava minskat i värde.

Våra s. k. hemmaindustrier, som endast i viss mån äro beroende av världsmarknadens

fluktuationer, torde däremot kunna värderas efter avkastnings
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

metod och skulle i så fall medeltalet för exempelvis de senaste fem årens avkastning

kunna läggas till grund för värderingen.»

Länsstyrelsen i örebro län anser att den punkt, som talar om diskontering

av framtida avkastningsbelopp till nutidsvärde, bör utgå på grund av

svårigheten att överblicka utvecklingen under ens den närmaste framtiden.

Det torde knappast få förväntas, att beskattningsmyndigheterna vid den

stundande fastighetstaxeringen skulle våga inlåta sig på en bedömning av

den normalt påräkneliga framtida avkastningen.

Kammarrätten anför:

»Då den huvudsakliga delen av de föreslagna författningsändringarna, vad

angår grunderna för taxering av annan fastighet, avse en utbyggnad av anvisningarna

till 9 § kommunalskattelagen, anser sig kammarrätten böra

framhålla, att nyssnämnda anvisningar redan nu äro av en sådan vidlyftighet,

att varje förslag om ytterligare utökning av desamma måste framkalla

tvekan. I fråga särskilt örn de uttalanden av allmänt innehåll, vilka

hava till ändamål att förtydliga givna stadganden och åt taxeringsarbetet förläna

ökad stadga och effektivitet, måste säkerhet föreligga att detta ändamål

verkligen främjas, innan en påbyggnad av ifrågavarande bestämmelser i sådant

syfte åvägabringas. Så kan emellertid ej sägas vara fallet med de två

nya stycken i punkt 1 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen, vilka

mer ingående än hittills skett behandla frågan om värdering av annan fastighet.

Vad först beträffar bostadsfastighet äro de föreslagna allmänna reglerna

rörande avkastningsmetodens tillämpning så kända och allmänt anlitade,

att det synes överflödigt att lagstifta härom. Metodens tyngdpunkt

ligger för övrigt, vilket också framhålles i promemorian, i just de praktiska

åtgärderna att beräkna huru stor avkastning för framtiden normalt bör

kunna utvinnas av fastigheten samt att fastställa den kapitaliseringsprocent,

som bör tillämpas vid uppskattningen. Härom lära emellertid några speciella

regler icke kunna givas i anvisningarna. I fråga åter om byggnad

för industriellt ändamål är givet, att användandet av anläggningskostnadsmetoden

för taxeringsvärdets fastställande — vilken för övrigt i punkt 3

av ifrågavarande anvisningar i utförligare form förordas vid taxering avkraftverk

— under vissa förutsättningar kan leda till ett riktigt resultat.

Särskilt beträffande äldre anläggningar ställer det sig emellertid ofta svårt

att utröna anskaffningskostnaden och för att kunna mera allmänt godtagas,

torde metoden dessutom tarva utarbetandet av tabeller för indextal och

avskrivningsprocenter i överensstämmelse med vad som skett i fråga om

taxering av kraftverk. Med hänsyn till den skiftande karaktären hos de

fastigheter, varom här är fråga, lärer åvägabringandet av dylika tabeller

i Större utsträckning näppeligen låta sig göra, i följd varav det praktiska

värdet av den föreslagna metoden blir i hög grad inskränkt.

Härtill kommer, att det finnes flera andra sätt för industrifastigheters taxering

än de i förslaget antydda, såsom t. ex. värdering av en fabrik efter dess

produktionsförmåga, maskininstallation, golvyta, kubikutrymme m. m. Det

kan därför tänkas, att en exemplifiering av ett visst sätt att värdera en

industrifastighet kan komma att verka så, att andra sätt för taxeringen avdylik

fastighet bliva väl mycket satta tillbaka. Detta kanske kan sägas ej

vara sa lyckligt, da det beträffande industrifastigheter, som kunna vara särskilt

svåra att värdesätta, mer än eljest gäller att låta alla tänkbara vägar stå

öppna för åstadkommande av en riktig taxering.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med erinran att jämväl i

promemorian röjes en viss tvekan örn lämpligheten av att i anvisningarna

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

45

intaga de ifrågavarande allmänna uttalandena rörande taxering av annan

fastighet får kammarrätten förklara sig icke kunna tillstyrka ändringsförslagen

i nu berörda delar.»

Svenska landskommunernas förbund yttrar:

»Erfarenheten från föregående fastighetstaxeringar giver vid handen, att

särskilt värdering av industrifastigheter i allmänhet möter stora svårigheter.

Med hänsyn till att avkastningen av en industrifastighet oftast i hög grad är

beroende av det sätt, varpå rörelsen bedrives ävensom på grund av en hel

del andra omständigheter, lärer avkastningen endast undantagsvis kunna

läggas till grund för värderingen av industrifastigheter. Någon ledning av

skedda försäljningar kunna taxeringsmyndigheterna i regel icke få vid taxering

av sådana fastigheter. I vissa fall torde en, ehuru tämligen approximativ

värdesättning kunna ske med ledning av industrianläggningens produktionsförmåga.

I de fall, då uppgift kan erhållas örn den faktiska anskaffningskostnaden

för anläggningen, däri inbegripet såväl byggnader som

fasta maskiner, erhålles en fast utgångspunkt för värdesättning, men sådana

uppgifter torde ofta icke kunna anskaffas, särskilt då fråga är om äldre

anläggningar. Enligt förslaget till anvisning till 9 § kommunalskattelagen

kan emellertid även den beräkneliga anskaffningskostnaden tagas till utgångspunkt

vid värderingen.

Förbundet, som ansluter sig till i promemorian härutinnan framförda

synpunkter, ifrågasätter dock, huruvida anvisningarna icke borde givas en

sådan avfattning, att därav framginge, att den beräkneliga anskaffningskostnaden

i regel endast borde läggas till grund för värdesättningen i sådana

fall, då uppgift om den faktiska anskaffningskostnaden icke kunnat erhållas

eller då en beräkning med ledning av den faktiska anskaffningskostnaden

på grund av anläggningens ålder är vansklig. Vidare borde enligt förbundets

förmenande intagas anvisning om att den faktiska anskaffningskostnaden

bör omräknas till nuvärde under beaktande icke blott av byggnadens

ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid m. m. utan jämväl av penningvärdets

förändring (index). Det vöre önskvärt att till ledning vid dessa

beräkningar utarbetades hjälptabeller i huvudsaklig överensstämmelse med

de till ledning vid 1933 års allmänna fastighetstaxering genom finansdepartementets

försorg utgivna hjälptabellerna rörande taxering av vattenfall och

kraftverk. Till prövningsnämndernas och i speciella fall jämväl till taxeringsnämndernas

förfogande borde stå på området sakkunniga experter,

som med ledning av givna direktiv kunde tillhandagå med råd, så att dessa

taxeringar så långt möjligt komme att följa enhetliga principer inom riket

i sin helhet.»

Det framlagda förslaget till anvisningar rörande taxering av annan fastig-Departementshet

har i det närmaste enhälligt tillstyrkts i de inkomna remissyttrandena. cAe/en*

Endast kammarrätten har avstyrkt förslaget, bland annat med den motiveringen

att det föranledde en icke önskvärd belastning av anvisningarna, som

redan vore tillräckligt vidlyftiga, samt att det till stor del återgåve redan

kända och tillämpade regler. Å andra sidan hava av vissa länsstyrelser starkt

framhållits önskvärdheten och lämpligheten av bestämmelser i den angivna

riktningen. Den omständigheten, att flertalet taxeringsnämnder i regel knappast

hava annan källa att tillgå för sin kännedom örn beskattningsrätten

än lagtexten, synes mig utgöra ett vägande skill att göra denna så fullstän
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

dig, som lämpligen kan ske. Beträffande taxering av annan fastighet i allmänhet

saknas för närvarande varje antydan örn de bägge metoder, avkastnings-

och anläggningskostnadsmetoden, som merendels tillämpas, samt örn

deras rätta innebörd och förhållande till varandra.

Mot den föreslagna textens utformning hava vissa anmärkningar framställts,

som jag funnit böra föranleda omredigering. Genom denna torde de

skäl, som föranlett kammarrättens ståndpunktstagande, delvis bortfalla. Den

av länsstyrelsen j Uppsala län framställda anmärkningen synes utgå från

att genom fastighetstaxeringen skulle fastställas värden, vilka kunde tänkas

representera ett genomsnitt under den kommande femårsperioden. Enligt

6 § kommunalskattelagen skall emellertid värdesättningen ske med hänsyn

till förhallandena vid taxeringsårets ingång. Från denna utgångspunkt lärer

anvisningspunkten vara riktig.

Jag förordar alltså, att i huvudsaklig anslutning till vad i promemorian

föreslagits anvisningar införas i kommunalskattelagen rörande grunder för

taxering av annan fastighet.

Brandförsäkringsvärdets betydelse för fastighetstaxeringen.

I den av mig förut vid behandling av frågan örn värdesättning av annan

fastighet återgivna punkten av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen

angives brandförsäkringsvärde å byggnader såsom ett av de förhållanden,

som jämte erlagda köpeskillingar kunna tjäna till ledning för bedömande

av allmänna saluvärdet. Enligt 17 § 1 mom. taxeringsförordningen skall

allmän fastighetsdeklaration innehålla uppgift om gällande brandförsäkringsvärde.

Enligt 19 § samma förordning är brandförsäkringsanstalt efter

anmaning skyldig att till ledning vid allmän fastighetstaxering avlämna uppgift

rörande försäkringsvärdet å byggnader, som äro hos anstalten försäkrade

mot brandskada.

I den inom finansdepartementet utarbetade promemorian föreslogs nu,

att brandförsäkringsvärdet såsom särskild uppskattningsnorm skulle borttagas

ur berörda anvisningspunkt och uppgifterna därom avföras ur deklarationsformulären,

men att brandförsäkringsanstalts skyldighet att efter

anmaning avlämna uppgift rörande brandförsäkringsvärde skulle bibehållas.

I motiveringen yttrades bl. a. följande:

»I äldre tider, då skatterna voro lägre än nu och mindre krav ställdes

på fastighetstaxeringen, torde brandförsäkringsvärdet hava betraktats som

ett ej betydelselöst hjälpmedel vid taxeringarna. Det kan måhända göras

gällande, att nämnda värde ej heller nu är betydelselöst såsom sådant hjälpmedel,

och att under sådana förhållanden uppgiftsskyldigheten rörande detsamma

såsom föga betungande kunde bibehållas. Skälet för dess borttagande

skulle emellertid vara, ej att uppgiftsskyldigheten vore svår att fullgöra,

utan att uppgiften örn brandförsäkringsvärdet inbjöde till att, där svång
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 281.

47

heter att företaga taxering efter annan metod förefunnes, undvika dessa genom

att anknyta värderingen till brandförsäkringsvärdet, vilket nästan i

regel skulle medföra ett oriktigt resultat.

I själva verket förefinnes intet som helst regelmässigt förhållande mellan

brandförsäkringsvärdet och allmänna saluvärdet. Det råder möjligen

en utbredd uppfattning, att i händelse av fullständig förstöring genom brandskada

ersättning från försäkringsanstalten erhålles med hela försäkringsbeloppet.

Denna uppfattning är emellertid givetvis oriktig. Brandförsäkringsvärdet

har, där ej fullständig s. k. förvärdering ägt rum, ingen annan

betydelse än att ange den maximisumma, inom vilken försäkringsbelopp

kan utbetalas vid fullständig förstöring. Huru högt försäkringsbelopp som

bestämmes beror ofta på graden av brandrisk och storleken av försäkringspremien.

Vanligt är att, där försäkringspremien är låg, försäkringsbeloppet

tilltages så högt att ej något tvivel skall föreligga örn att varje partiell

brandskada skall bliva fullt ersatt. Tillika må framhållas, att gränsen mellan

fastighet och inventarier vanligen i brandförsäkringsavtalen dragés på

ett sätt, som ej överensstämmer med civillagstiftningens gräns mellan fast

och lös egendom, och givetvis än mindre ansluter sig till skattelagstiftningens

fastighetsbegrepp. För jordbruksfastighet verkställes ju numera taxeringen

enligt normer, som sakna samband med brandförsäkringsvärdet, varför

nämnda värde för denna taxering saklöst bör kunna undvaras. Även

beträffande bostadsfastighet kan värdering regelmässigt ske efter annan

grund. I fråga om industri- eller liknande fastighet kunde väl brandförsäkringsvärdet

närmast tänkas tjäna till viss ledning vid taxeringen, men

just beträffande sådan fastighet torde riskerna för ett missledande vara särskilt

stora.

Det har därför velat synas, som om så starka skäl tala för att borttaga

brandförsäkringsvärdet såsom särskilt angiven taxeringsnorm och avföra

uppgifterna därom ur deklarationsformulären, att verkligt goda skäl behöva

anföras för att bibehålla nuvarande bestämmelser i denna punkt.

Det anförda hindrar givetvis ej, att taxeringsmyndighet bör kunna vid

behov infordra uppgift örn brandförsäkringsvärde — jämväl från försäkringsanstalt,

varför 19 § taxeringsförordningen bör bibehållas. Ej heller betages

skattskyldig rättigheten att i deklaration eller argumentering rörande

värdesättningen åberopa brandförsäkringsvärdet, vilket, i synnerhet där förvärdering

ägt rum, synes kunna vara befogat.»

Det framlagda förslaget i förevarande punkt har varit föremål för delade

meningar i de avgivna remissyttrandena. Överståthållarämbetet och sju länsstyrelser

hava ej framställt anmärkning mot detsamma. Två länsstyrelser

hava tillstyrkt detsamma utom beträffande vissa fastigheter. Fyra länsstyrelser

hava vänt sig mot förslaget, att brandförsäkringsvärdet skulle avföras

ur fastighetsdeklarationerna; tre av dessa länsstyrelser hava däremot givit

särskilt uttryck åt den meningen, att dess borttagande ur anvisningarna till

9 § kommunalskattelagen vore befogat. Tre länsstyrelser hava uttryckt tve
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

kan om de ifrågasatta ändringarna rörande brandförsäkringsvärdet. Åtta

länsstyrelser hava avstyrkt dessa ändringar.

Av de övriga myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig rörande

denna speciella fråga, har endast kammarrätten gjort erinringar och anslutit

sig till tanken att avföra brandförsäkringsvärdet såsom särskild taxeringsnorm

ur kommunalskattelagens anvisningar men låta det bibehållas i deklarationerna.

Två reservanter i kammarrätten hava helt avstyrkt förslaget i

denna punkt.

Ur yttrandena må några uttalanden här återgivas:

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar:

»Beträffande brandförsäkringsvärdets betydelse vid taxering av jordbruksfastighet

utsäges i promemorian, att taxeringen numera sker enligt normer,

som sakna samband med brandförsäkringsvärdet, varför nämnda värde för

denna taxering saklöst bör kunna undvaras. En fastighets jordbruksvärde

påverkas i hög grad av åbyggnadernas beskaffenhet och gäller detta särskilt

de små fastigheterna, där byggnadsvärdet ofta är det väsentliga. Enligt punkt

2 i anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen skall vid taxering beaktas,

om och i vilken omfattning ökning eller minskning av det värde, som erhålles

vid tillämpning av de för fastigheter av motsvarande storlek i orten

antagna enhetspriser eller andra allmänna taxeringsgrunder, bör äga rum till

följd av förhållanden, vilka äro för den fastigheten säregna, såsom åbyggnadernas

beskaffenhet, om de skilja sig från i orten för fastigheter av motsvarande

storlek vanligt medelbestånd, det vill säga om å fastigheten finnes

förnämligare bostadsbyggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller örn

åbyggnaderna äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga. Gäller det alltså

att avgöra, huruvida en ökning eller minskning i de efter enhetspris satta

värdena bör vidtagas, måste brandförsäkringsvärdet vara till god ledning, då

man av detsamma torde kunna utläsa bostadsbeståndets beskaffenhet vid

jämförelse med andra fastigheter i orten.

Det har i promemorian framhållits, att hinder ej bör möta att vid behov

infordra uppgift om brandförsäkringsvärdet, men då detta skulle komma

att medföra ökat arbete för taxeringsmyndigheterna samt lämnande av uppgift

i deklarationen icke torde förorsaka den skattskyldige särskilt besvär, anser

länsstyrelsen, att skyldigheten att utan anfordran lämna uppgift bör kvarstå.

Länsstyrelsen anser fördenskull att brandförsäkringsvärdet fortfarande bör

bibehållas som uppskattningsnorm vid fastighetstaxeringen.»

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför:

»Vad först angår det i promemorian innefattade förslaget att borttaga

brandförsäkringsvärdet såsom särskilt angiven taxeringsnorm och att avföra

uppgifterna därom ur deklarationsformulären synes det länsstyrelsen tveksamt,

huruvida uppgiftsskyldigheten i fråga örn brandförsäkringsvärden i

alla förekommande fall bör borttagas, helst som denna uppgiftsskyldighet,

såsom i promemorian säges, är föga betungande och ifrågavarande uppgifter

onekligen alltjämt kunna hava en viss betydelse vid fastighetstaxeringens

verkställande.

Ännu enligt 1910 års oförändrade skattelagstiftning gällde ju, att vid fas

tighetstaxeringen ''åbyggnader å stadsegendom’ och ''i köping och därmed

jämförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt bruks-, kvarn- och fabriksbyggnader

på landet’ m. fl. byggnader ej fingo ''upptagas till lägre värde

än det, för vilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrätt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

49

ning emot brandskada försäkrade’, nied mindre ’de särskilda skäl, vilka därtill

föranlett, i taxeringshandlingarna eller nämndens protokoll antecknas’.

Det är möjligt, att, även sedan hithörande föreskrifter ändrats, genom minnet

av dem uppgifter örn brandförsäkringsvärde någon gång inverkat vilseledande

vid taxering. Men den i promemorian uttalade farhågan, att uppgifter i

sådant avseende alltjämt skulle inbjuda till att oriktigt anknyta taxeringen av

respektive fastigheter till deras brandförsäkringsvärden synes länsstyrelsen,

med gällande tydliga bestämmelser i fråga örn de värderingsgrunder, som

skola användas, och allt bättre taxeringsorganisation, knappast grundad.

Särskilt får dylik farhåga anses ogrundad i fråga örn jordbruksfastighet,

beträffande vilken brandförsäkringsvärdet ju icke heller enligt tidigare lagstiftning

haft någon betydelse, jämförlig med den ovan berörda för annan

fastighet. Icke minst beträffande jordbruksfastigheterna innebära dock uppgifter

i förevarande avseende enligt nu gällande föreskrifter och deklarationsformulär

en mycket nyttig upplysning, som svårligen kan likvärdigt ersättas

med andra uppgifter om fastigheterna.

Då vad angår stadsfastigheter vid brandförsäkring förvärdering brukar

ske i stor utsträckning, synes det länsstyrelsen kunna vara av så mycket

större betydelse, att vid sådana fastigheters taxering uppskattningsmännen

hava uppgifter om gällande brandförsäkringsvärden.»

Länsstyrelsen i Blekinge län uttalar följande:

»Vad beträffar brandförsäkringsvärdets betydelse för fastighetstaxeringen

synes obestridligt, att starka skäl anförts för avförande av brandförsäkringsvärdet

såsom särskilt angiven uppskattningsnorm i anvisningarna för fastighetstaxeringen.

Länsstyrelsen anser dock för sin del önskvärt, att uppgifter

å brandförsäkringsvärdena tillhandahållas vid fastighetstaxeringen, så att

taxeringsmyndigheterna i varje fall må kunna verkställa jämförelse mellan

taxerings- och brandförsäkringsvärdena, vilka sistnämnda värden i regel

grunda sig på i särskild ordning granskade och prövade, detaljerade uppgifter

om byggnaderna och deras beskaffenhet. En uppgift å brandförsäkringsvärdet

kan giva anledning till verkställande av närmare undersökning

eller kontroll vid taxeringen vilken värderingsnorm, som därvid eljest må

tillämpas. Brandförsäkringsuppgifterna kunna således anses innebära en

viss garanti för att felaktigheter icke skola uppkomma vid fastighetstaxeringen.

Ehuru den i första punkten av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen

intagna bestämmelsen örn brandförsäkringsvärdet såsom uppskattningsnorm

torde böra borttagas, anser länsstyrelsen .således med stöd av vad här

ovan anförts, att uppgift örn brandförsäkringsvärdet fortfarande bör lämnas

i deklarationsformulären.»

Länsstyrelsen i Hallands län yttrar följande:

»Länsstyrelsen kan icke biträda förslaget örn att borttaga brandförsäkringsvärdet

såsom särskilt angiven taxeringsnorm och avföra uppgifterna därom

ur deklarationsformulären. Enligt länsstyrelsens erfarenhet äro uppgifterna

örn brandförsäkringsvärdena icke betydelselösa såsom hjälpmedel i

taxeringsarbetet. Särskilt de brandförsäkringsvärden, som tillkommit efter

s. k. förvärdering, vilket tillvägagångssätt för närvarande användes av ett

betydande antal försäkringsanstalter, hava varit till stor nytta för taxeringsmyndigheterna.

Då ifrågavarande uppgiftsskyldighet dessutom är toga betungande

för de skattskvldiga, anser länsstyrelsen att uppgifterna örn brandförsäkringsvärde

böra bibehållas å deklarationsformulären och sålunda fortfarande

tjäna såsom taxeringsnorm. Då det för taxeringsmyndigheterna ar

av stort värde att få reda på, huruvida brandförsäkringsvärdet tillkommit el
liihang

lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 281. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

ter s. k. förvärdering eller ej, anser länsstyrelsen, att den skattskyldiges uppgiftsskyldighet

bör utökas härmed, och vill i sådant avseende föreslå att å

deklarationsblanketterna under uppgiften om vilket år brandförsäkringen

meddelats, införes förslagsvis följande fråga:

’Har brandförsäkringen meddelats efter förut skedd värdering?’

I samband härmed bör 19 § taxeringsförordningen erhålla ett tillägg, innefattande

skyldighet för brandförsäkringsanstalt att vid meddelande av uppgift

rörande försäkringsvärde jämväl uppgiva, huruvida försäkringen tillkommit

efter s. k. förvärdering.

Länsstyrelsen vill dessutom påpeka, att det även vid inkomsttaxeringen

kan vara värdefullt att erhålla upplysning örn huruvida brandförsäkring tillkommit

efter för värdering eller ej. Å bilagorna till självdeklarationen synes

det därför lämpligt att införa en sådan förfrågan angående förvärdering, som

föreslagits beträffande fastighetsdeklarationerna.»

Kammarrätten har i förevarande punkt gjort följande uttalande:

»I promemorian föreslås tillika borttagandet av hänvisningen till brandförsäkringsvärdet

såsom norm vid uppskattningen av allmänna saluvärdet. Skälet

härtill angives vara, att uppgiften örn brandförsäkringsvärdet inbjöde

till att, där svårigheter att företaga taxering efter annan metod förefunnes,

undvika dessa genom att anknyta värderingen till brandförsäkringsvärdet,

vilket, då något som helst regelmässigt förhållande mellan detsamma och

allmänna saluvärdet icke förefunnes, nästan i regel skulle leda till oriktigt

resultat.

Kammarrätten vill först erinra örn, att någon bestämmelse örn brandförsäkringsvärdet

icke förefanns vare sig i motsvarande anvisning i förordningen

om allmän fastighetstaxering år 1922 eller i 1921 års kommunalskattekommittés

förslag till kommunalskattelag. Däremot voro de till ledning för

sistnämnda taxering avlämnade uppgifterna, såsom fastighetsdeklarationerna

då kallades, så uppställda, att upplysning örn brandförsäkringsvärdet erhölls,

varjämte den i anslutning till samma taxering utfärdade taxeringsförordningen

ålade° styrelse för inländsk brandförsäkringsanstalt eller syssloman

för utländsk sadan uppgiftsskyldighet beträffande brandförsäkringsvärdet

å vissa fastigheter. Bestämmelsens förekomst i nu gällande lag härleder sig

från 1927 års proposition med förslag till kommunalskattelag (nr 102). Anledningen

till dess införande synes hava varit, bland annat, att man velat

därmed i viss mån tillmötesgå det önskemålet, att någon ytterligare anvisning

måtte meddelas beträffande taxering av sådan fastighet, särskilt fabriksbyggnad,

som egentligen kunde användas endast just för det ändamål,

varför den brukades, och alltså svårligen kunde säljas för annat ändamål.

Otvivelaktigt lämnar i de flesta fall brandförsäkringsvärdet föga ledning

vid fastställandet av en fastighets taxeringsvärde. På grund härav torde

vara lämpligt, att bestämmelsen om brandförsäkringsvärdet såsom grund

för värdesättningen, vilken bestämmelse understundom synes kunna föranleda

en oriktig taxering, borttages. Emellertid lärer å andra sidan ej kunna

förnekas att i enstaka fall viss ledning kan vara att hämta ur brandförsäkringsvärdet.

dill följd härav synas de i 17 § 1 mom. och 19 § taxeringsförordningen

stadgade föreskrifterna om uppgiftsskyldighet i nu förevarande

avseende böra bibehållas oförändrade.

Kammarrätten får alltså tillstyrka förslaget allenast i vad detsamma avser

uteslutande ur anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen av den däri förekommande

hänvisningen till brandförsäkringsvärdet.»

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

51

Med hänsyn till det motstånd mot borttagandet ur deklarationsformulären

av uppgifter örn brandförsäkringsvärden, som kommit till uttryck i

remissvaren å departementspromemorian, kan jag ej förorda det i sådant avseende

framställda förslaget. Den lämpligaste lösningen av det föreliggande

spörsmålet synes mig vara att, på sätt förordats av vissa länsstyrelser och av

kammarrätten, bibehålla ifrågavarande uppgifter i deklarationsformulären

men borttaga nämnda värde såsom särskilt angiven taxeringsnorm ur anvisningarna

till 9 § kommunalskattelagen, vilket i själva verket innebär en återgång

till vad som gällde före år 1928. Att uppgifterna om brandförsäkringsvärdena

i vissa fall kunna vara anledning till oriktig taxering torde få anses

bekräftat i yttrandena. Genom att stadgandet örn brandförsäkringsvärdet såsom

särskild värderingsnorm strykes, borttages i och med detsamma det stöd,

som beskattningsnämnderna tiiläventyrs i detta stadgande kunnat finna för

en dylik felvärdering. Att sådana brandförsäkringsvärden, som grunda sig

på förvärdering, äga större värde för taxeringen än övriga brandförsäkringsvärden,

torde ligga i sakens natur. Vid fastställande av nya deklarationsblanketter

synes därför böra tagas i övervägande, huruvida ej i deklarationerna

uppgifter böra meddelas, i vad mån brandförsäkringsvärdena grunda

sig på förvärdering.

Taxering av vattenfall m. m.

Rörande taxering av vattenfall och kraftverk m. m. infördes genom lagstiftning

år 1932 i anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen en ny (tredje)

punkt av följande lydelse:

»Taxering av vattenfall med tillhörande byggnader torde endast undantagsvis

kunna ske med ledning av faktiskt erlagda köpeskillingar.

Outbyggt vattenfall uppskattas till värdet på normal lågvatteneffekt enligt

för orten gällande pris på vattenkraft, under hänsynstagande till den tid,

som beräknas förflyta, tills fallet blir utbyggt, regleringsmöjligheter vid

fallet, förhållanden som inverka på kostnaderna för fallets utbyggande såsom

fallhöjd, fallets långsträckthet och grundförhållanden, avstånd från

järnvägsstation och huvudsaklig kraftavsättningsort, kostnader för andel i

regleringsdamm m. m.

Normal lågvatteneffekt beräknas efter bruttofallhöjden vid normalt lågvattenstånd

och normal lågvattenmängd. Vattenmängd, som måste avstås

till samfärdsel och andra behov, medräknas ej.

Outbyggt vattenfall, som ej kan tillgodogöras tillsammans med annat vattenfall,

kan anses sakna självständigt värde, om dess fallhöjd understiger en

meter. Vattenfall, som ej kan förväntas bliva utbyggt inom överskådlig framtid,

kan jämväl anses sakna särskilt värde.

Värdet av kraftverk kan uppskattas med utgångspunkt från den avkastning,

som med hänsyn till den för anläggningen naturliga kundkretsen bör

normalt kunna påräknas från en dylik anläggning, samt normala omkostnader

för verkets årliga drift under beaktande av anläggningens påräkneliga

varaktigbetstid.

Då emellertid tillfredsställande uppgifter för bedömande av de i det föregående

angivna förhållandena vanligen ej torde stå till förfogande, bör vid

Departements
chefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

taxering av kraftverk följande värderingsmetod i regel komma till användning.

Vattenfallet såsom sådant uppskattas, såsom om det vore outbyggt och

skulle omedelbart utbyggas.

Den mark å land, som tages i anspråk för anläggningen med bostadshus,

upptages till skäligt värde.

Värdet å i kraftverk ingående byggnader, däri inbegripna fasta maskiner,

uppskattas särskilt för byggnadsarbeten, jämväl bostadshus, särskilt för turbinutrustning

och särskilt för elektrisk utrustning med utgångspunkt från

den faktiska anskaffningskostnaden, omräknad till värdet vid den tidpunkt

taxeringen avser under hänsynstagande till prisändringar, som ägt rum sedan

de tidpunkter, då anskaffning skett, och erforderlig avskrivning. Vid

uppskattning av avskrivningens storlek beaktas, att för större anläggningar

vanligen kan beräknas en längre varaktiglietstid än för mindre sådana.

Avdrag får vid uppskattningen ske för skyldighet att leverera ersättningskraft,

grundad på vattenlagen; rättighet att utfå dylik kraft skall, i den mån

rättigheten kan utnyttjas av den fastighet, varmed den är förenad, tagas i

betraktande vid dess taxering.

För uppskattning av värdet å kvarnar, sågar och liknande smärre anläggmngar

torde, i den mån ej annan värderingsgrund står till buds, sist omförmalda

värderingsmetod i tillämpliga delar kunna komma till användning.

Regleringsdamm uppskattas med hänsyn till dels för densamma i anspråk

fägen mark dels dammbyggnaden. Dammbyggnad uppskattas på sätt ovan

sagts örn till kraftverk hörande byggnad. I kostnaden för byggnaden inraknas

kostnad for rensningar intill dammen ovan- och nedanför densamma.

Värdet av de vattenfallsfastigheter, som bidragit till regleringsdammen

minskas i stallet med belopp, svarande mot deras andel i dammanläggningen.

» 00 I

I berörda inom finansdepartementet utarbetade promemoria föreslås i

dessa anvisningar ändringar av följande lydelse:

»Taxering av — ---erlagda köpeskillingar.

Outbyggt vattenfall---blir utbyggt, möjligheter till korttidsreglering

Vanvärde)0”118611 ^ faHet’ förhållanden---regleringsdamm m. m.

Normal lågvatteneffekt beräknas, vare sig vattendraget är reglerat eller ei

efter den faktiska bruttofallhöjden vid normalt lågvattenstånd och den faktiska

normala lågyattenmängden. Vattenmängd, som vid normal lågvattenfÖring

mäste avstås till samfärdsel och andra behov, medräknas ej.

Outbyggt vattenfall •—• -—- ■—■ omedelbart utbyggas.

Den mark---skäligt värde (utmålsvärde).

Värdet å • — särskilt för turbinutrustning, särskilt för elektrisk utrustning

och särskilt för reservkraftmaskineri med utgångspunkt___

mindre sådana. (Värde å byggnader.)

Avdrag får--- — till användning.

Regleringsdamm uppskattas--■ — hörande byggnad. I kostnaden för

byggnaden inräknas kostnad för sådana rensningar intill dammen ovan- och

nedanför densamma, som äro nödvändiga för att avbörda vattnet. Värdet

--andel i dammanläggningen.»

av

Tillika har i promemorian föreslagits ett tillägg till första punkten av dessa

anvisningar av innehåll att mark, som t. ex. på grund av uppdämning

satts under vatten, i regel torde sakna värde även om den före uppdämningen

haft större eller mindre sådant.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

53

Dessa ändringar motiveras i promemorian på följande sätt:

»Genom lagstiftning år 1932 infördes nya bestämmelser om taxering av

vattenfall, kraftverk m. m. Erfarenheten hade givit vid handen, att tidigare

på detta område synnerlig oklarhet varit rådande, och att taxeringarna utfallit

i hög grad ojämnt. 1932 års lagstiftning betraktades närmast som ett

försök att åstadkomma ett bättre tillstånd. Tvivel lärer emellertid ej råda

att detta försök slagit i huvudsak lyckligt ut, och att den s. k. anläggningskostnadsmetoden,

om vilken jämförelsevis utförliga anvisningar meddelades

och som ytterligare utvecklades i deklarationsformulären, kan anses utgöra

en i stort sett tillfredsställande grund för uppskattning av flertalet kraftverksfastigheter.

Dock måste metoden i tillämpningen ytterligare utvecklas,

något som emellertid i stort sett synes kunna och böra ske utan lagändringar,

genom att i viss mån omarbeta deklarationsformulären och ställa

till förfogande nya hjälptabeller m. m., för vilkas utarbetande samråd torde

böra äga rum med intresserade vattenkraftskretsar m. fl. Emellertid lärer

mot avfattningen av tredje punkten i anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen

kunna framställas några anmärkningar örn bristande tydlighet, varav

följt tvistigheter, vilka böra kunna undvikas i framtiden, om vissa förtydliganden

äga rum.

Värdet å outbyggt vattenfall skall enligt sagda anvisningar uppskattas till

värdet på normal lågvatteneffekt enligt för orten gällande pris på vattenkraft,

under hänsynstagande till olika omständigheter, däribland ''regleringsmöjligheter

vid fallet’. Detta uttryck lärer i åtskilliga fall, särskilt av intresserade

kommuner, hava uppfattats så, att hänsyn skulle tagas till möjliga

sjöregleringar och andra omständigheter som eventuellt kunna tänkas höja

fallets värde i framtiden. Detta åsyftas emellertid ej med uttrycket i fråga,

som i stället avser att antyda att fallet, därest vattenmängden invid detsamma

kan genom s. k. dygns- eller veckoreglering bättre tillgodogöras, erhåller

ett högre värde. Omformulering med hänsyn härtill synes böra äga

rum. En mera avlägsen möjlighet till sjöreglering eller dylikt avspeglar sig

i stället i ortens gällande pris för vattenkraft och kommer såmedelst att påverka

taxeringen.

Stadgandet att ''normal lågvatteneffekt beräknas efter bruttofallhöjden vid

normalt lågvattenstånd och normal lågvattenmängd’ lärer hava givit anledning

till olika tolkningar, i det kraftverksägare stundom velat göra gällande

att till grund för taxeringen skulle läggas den ''naturliga’ lågvattenmängd,

som förefanns före regleringen, medan intresserade kommuner någon gång

drivit den satsen att i ett outbyggt fall fråga skulle vara örn den lågvattenmängd,

som kunde vara att förvänta efter utbyggnad och reglering. Ingen

av dessa uppfattningar lärer vara riktig. Hänsyn bör i stället tagas till den

lågvattenmängd — liksom även till det lågvattenstånd — som faktiskt förefinnes.

Detta synes böra uttryckligen angivas i lagtexten.

Därest vattenmängd måste avstås till samfärdsel och andra behov, skall den

enligt ifrågavarande anvisningar ej medräknas. Uppenbarligen är här fråga

allenast om den åtgång på vatten för främmande behov som faktiskt inkräk
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

tar på lågvattenmängden. Om exempelvis — såsom fallet är i de norrländska

vattendragen, där lågvatten inträffar under vinterhalvåret — flottning äger

rum endast vid större vattenföring, inkräktar denna ej på lågvattenmängden.

Erfarenheten lärer lia utvisat, att förtydligande härutinnan är önskvärt.

Det stycke i anvisningarna, som behandlar värderingen enligt anläggningskostnadsmetoden

av kraftverk, synes i anslutning till den uppdelning som befunnits

böra göras i deklarationsformulären, böra så omformuleras, att särskild

uppskattning bör ske jämväl med hänsyn till reservkraftmaskineri, till

skillnad från byggnadsarbeten, turbinutrustning och elektrisk utrustning.

Vad angår regleringsdammar lär frågan om kostnaden för rensningar hava

vållat svårigheter vid tillämpningen. Det kan ej heller bestridas, att denna

fråga kan principiellt vara föremål för olika uppfattningar. Den har emellertid

i gällande lagstiftning ansetts böra lösas på det sättet, att i kostnaden

för byggnaden inräknas kostnad för rensningar intill dammen ovan- och nedanför

densamma. En sådan lösning av spörsmålet lärer alltjämt framstå

som den mest naturliga. Följdriktigt är givetvis, att hänsyn skall tagas endast

till sådana rensningar, som krävts för regleringen såsom sådan, men ej till

dem som erfordrats för tillgodoseende av sådana behov som t. ex. flottled, farled,

fiske m. m. Ett förtydligande i sådan riktning lärer vara önskvärt. Uppenbart

är, att detta bör gälla även till kraftverk hörande damm, vilket emellertid

ej torde behöva uttryckligen utsägas.

Det må ock här framhållas, att det ej lärer vara ovanligt, att kommuner

framställa yrkanden om taxering av mark, som översvämmats genom uppdämning,

under den motivering att kommunerna eljest skulle genom vattenkraftsanläggningen

gå miste om beskattningsföremål, som förut tillkommit

deni. En dylik motivering är icke bärande. Om en kommun mister jordområden,

mäste dessa betraktas som icke längre existerande för kommunen, på

samma sätt som om exempelvis en fabrik nedlägges eller dylikt. Även om ett

sådant mistande kan för kommunen framstå såsom beklagligt, lärer intet vara

att göra däråt. Ett uttryckligt stadgande i ämnet torde vara av behovet påkallat

och synes lämpligen böra hava sin plats i slutet av andra punkten av

anvisningarna till 9 §.

I gällande deklarationsformulär för vattenfallsfastigheter skiljes mellan

fallvärde, utmålsvärde och värde å byggnader. Det torde vara lämpligt att,

för belysande av sambandet mellan lagtexten och uppställningen av deklarationsformulären,

i lagtexten införa dessa benämningar på vederbörliga ställen

i tredje punkten av anvisningarna till 9 §.»

I de avgivna remissyttrandena hava förslagen till ändringar rörande taxering

av vattenfall m. m. i allmänhet lämnats utan erinran eller tillstyrkts. I

länsstyrelsernas yttranden rörande denna fråga har spörsmålet vanligen ej

gjorts till föremål för särskilt uttalande. Det har från några håll vitsordats,

att 1932 års lagändringar föranlett förbättringar av taxeringen av vattenfall

m. m.

Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter, huruvida ej det i promemorian

föreslagna tillägget till punkt 1 av anvisningarna till 9 § kommunalskattela
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

gen rörande taxering av mark, som genom uppdämning blivit satt under

vatten, kan utgå.

Länsstyrelsen i Hallands län bär överlämnat ett av en sakkunnig avgivet

yttrande, däri beröras de för taxering av vattenfall tänkbara metoderna, anläggningskostnadsmetoden

och avkastningsmetoden, och frambålles den sistnämnda

metodens principiella företräden.

Vattenfallsstyrelsen yttrar:

»I anvisningarna föreskrives, att ''normal lågvatteneffekt beräknas efter

bruttofallhöjden vid normalt lågvattenstånd och normal lågvattenmängd’.

Enligt promemorian bör detta stadgande erhålla följande lydelse: ''Normal

lågvatteneffekt beräknas, vare sig vattendraget är reglerat eller ej, efter den

faktiska bruttofallhöjden vid normalt lågvattenstånd och den faktiska lågvattenmängden.

’

Det förefaller, som om denna föreskrift borde förtydligas sålunda, att med

den faktiska normala lågvattenmängden skall förstås medeltalet för ett så

stort antal år som möjligt av de vattenmängder, vilka var för sig utgöra den

minsta vattenmängden under året, varvid, då fråga är om reglerat vattendrag,

medeltalsberäkningen skall börja med det år, då regleringen tagits i bruk.

Skulle regleringen pågått så kort tid, att statistiskt material saknas, får till

grund för taxeringen läggas den lågvattenmängd efter reglering, som beräknats

vid domstolsbehandlingen av regleringsmålet.»

Kammarrätten anför rörande ifrågavarande förslag:

»I promemorian under rubriken ''Taxering av vattenfall m. m.’ upptagna

ändringsförslag föranleda allenast följande erinringar från kammarrättens

sida. Vad angår förslaget om frånräknande från anläggningskostnaderna av

kostnaderna för sådana rensningar intill en damm, som erfordras för tillgodoseende

av behov av flottled, farled, fiske m. m., är blott det att säga, att en

dylik beskärning av anläggningskostnaderna har till följd, att fallvärdet ej

heller får påverkas av de ogynnsamma utbyggnadsförhållanden, som bestå

i skyldigheten att vidtaga de ifrågavarande åtgärderna för flottled, farled,

fiske m. m. Tillägget till sista stycket av punkt 1 av anvisningarna till 9 §

kommunalskattelagen i fråga om mark, som på grund av uppdämning blivit

satt under vatten, torde kunna undvaras. Vad däri utsäges förefaller ganska

självklart. Av kommun framställt yrkande örn taxering av översvämmad

mark synes också mera vara ett uttryck för missnöje med förlust av beskattningsföremål

än ett påstående örn att marken äger visst värde.»

Svenska landskommunernas förbund har gjort ett uttalande av följande

innehåll:

»De föreslagna ändringarna av bestämmelserna rörande taxering av vattenfall

och kraftstation, som huvudsakligen avse att förtydliga nu gällande stadganden,

torde vara lämpliga och av behovet påkallade. I detta sammanhang

vill förbundet emellertid framhålla önskvärdheten av att de ovanberörda till

ledning vid 1933 års allmänna fastighetstaxering utarbetade hjälptabellerna

rörande taxering av vattenfall och kraftverk bliva föremål för viss omarbetning

till nästkommande allmänna fastighetstaxering. Erfarenheten synes

nämligen utvisa, att berörda tabeller tillämpats så, att taxeringsvärdena å såväl

vattenfall som kraftverk i stor utsträckning blivit för låga. Så synas de

i tabellerna angivna normala fallvärdena i vissa landsdelar med goda avsättningsmöjligheter

för elektrisk energi vara för låga. Ej heller synes den avsevärda

förhöjning av fallvärdct, som kan föranledas av särskilt goda utbyggnadsmöjligheter

hava tillbörligen vid taxeringen beaktats. Örn så ej sker måste

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S1-

anläggningens taxeringsvärde bliva för lågt, då själva kraftverkets värde

beräknas enligt anläggningskostnadsmetoden samt anläggningskostnaderna

vid goda utbyggnadsmöjligheter i hög grad kunna understiga de för anläggningar

av den ifrågavarande storleksordningen normala. Örn över huvud taget

några normala fallvärden böra intagas i hjälptabellerna, synes uttryckligen

böra angivas, att avsevärda avvikelser härifrån kunna förekomma samt exempel

på sådana avvikelser anföras. Vidare synas vid hjälptabellernas tillämpning

allt för stora avskrivningar å anskaffningsvärdet hava medgivits. Särskilt

torde detta hava varit fallet beträffande äldre anläggningar, för vilka

flera års avskrivningar beräknats. Då en anläggning underhålles så, att den

trots relativt hög ålder befinner sig i fullt driftdugligt skick, bör försiktighet

vid medgivande av avskrivningar iakttagas, samt särskild uppmärksamhet

inriktas därå, att icke i såsom underhållsarbeten redovisade kostnader till

äventyrs ingå kostnader för ombyggnad och grundförbättringar. För reservstationer

böra avskrivningarna givetvis i regel beräknas till vida lägre belopp

än för vanliga kraftstationer.»

Svenska vattenkraftföreningen har till sitt utlåtande fogat ett antal publikationer

och skrifter rörande värdering av kraftverk m. m. och yttrar för egen

del i huvudsak följande:

»Föreningen anser sig kunna vitsorda, att 1933 års allmänna fastighetstaxering

i stort sett medförde något jämnare taxeringsvärden för vattenkraftverk

än den allmänna taxeringen fem år tidigare. Fortfarande uppvisade

emellertid taxeringsvärdena i många fall oförklarligt stora avvikelser

från vad som med hänsyn till resp. anläggningars ålder, storlek och läge

m. m. kunde anses motsvara allmänna saluvärdet. Hithörande förhållanden

belysas av den i meddelande nr 30 i föreningens skriftserie publicerade undersökningen,

bilaga 1, över taxeringsutfallet vid 1933 års allmänna fastighetstaxering.

Genom de till nämnda taxering utarbetade anvisningarna gavs taxeringsförfarandet

otvivelaktigt större stadga än tidigare. Ytterligare förbättringar

äro emellertid önskvärda, såsom också påpekas i promemorian. Föreningen

delar den däri uttalade åsikten att någon ingripande lagändring f. n. ej synes

erforderlig. Förbättringar böra kunna åstadkommas genom smärre justeringar

i anvisningarna, omarbetade deklarationsformulär, nya hjälptabeller

m. m. Föreningen skulle gärna se, alt härvidlag liksom år 1932 departementet

och v-attenkraftintresserade kunde samråda i viss utsträckning, vilket

också föreslås i promemorian. I detta sammanhang vill föreningen meddela,

att vissa diskussioner i hithörande frågor ägde rum hösten 1933 mellan

intresserade inom och utom föreningen. Med ledning av då föreliggande ytterligare

erfarenhet om kostnadsindex för vattenkraftverk ansågs därvid den

till 1933 års taxering utarbetade indextabellen i fortsättningen lämpligen

böra ersättas med en modifierad index, vilken jämte skrivelse av februari

1934 närslutes som bilaga 2.

Föreningen övergår härefter till de i promemorian föreslagna ändringarna

i anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen, i vad dessa röra taxering av

vattenfall m. m.

Förslaget att i anvisningen rörande värdering av outbvggt vattenfall, vilken

anvisning även är tillämplig vid taxering av utbyggt vattenfall enligt anläggningskostnadsmetoden,

i förtydligande syfte ersätta ''regleringsmöjligheter

vid fallet’ med ''möjligheter till korttidsreglering av vattenföringen vid

fallet’ synes kunna förordas. Framtida möjligheter till års- och säsongreglering

av högre upp i vattendraget eller vid fallet belägna sjöar böra

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S1.

nämligen avspegla sig i ortens gällande pris för vattenkraft. Genomförda

regleringar av sistnämnda slag medföra höjning av taxeringsvärdet pa grund

av ökning av den för värdet bestämmande vattenföringen. Föreningen vill

emellertid i detta sammanhang påpeka, att möjligheterna till korttidsreglering

endast undantagsvis torde kunna bedömas vid outbyggda vattentall. Den

citerade anvisningen blir därför i huvudsak tillämplig endast lid taxeiing av

utbyggda vattenfall. , „ .

I princip finnes intet att invända mot att vattenfallets elfekt skall beräknas

med ledning av den faktiskt förefintliga vattenföringen, d. v. s den

vattenföring som erhålles med för tillfället genomförda regleringar, och således

ej heller mot ett förtydligande i detta avseende. Man måste emellertid

göra klart för sig, att det alltid är avsevärt svårare att bestämma den taktiska

lågvattenmängden’ än att bestämma den naturliga lågvattenmängden.

I synnerhet gäller detta ett nyreglerat vattendrag. Lågvattenmängden ar

nämligen ett statistiskt begrepp, som icke kan angivas med säkerhet torrån

erfarenhet från ett antal år med genomförd reglering föreligga. Innan dess

måste man nöja sig med att, under antagande av att någon viss tappmngsplan

kommer att följas, beräkna regleringens inverkan. .

I detta sammanhang vill föreningen under åberopande av sin skrivelse^ den

10 mars 1932, meddelande nr 24 i föreningens skriftserie, bilaga 3, ånyo

anföra betänkligheter mot att värdet av ett vattenfall skall beraknas efter

normala lågvatteneffekten. Anledningen till att denna effekt pa sin tid

valdes som norm vid taxeringen i stället för den sedan länge vid köp av

vattenfall m. m. tillämpade beräkningen på basis av vattenmängden med i

medeltal nio månaders varaktighet per ar var dels att den normala lågvattenmängden

och lågvatteneffekten spela stor roll i vattenlagen, dels att lagvattenmängden

ansågs representera ett enklare och mera lättförståeligt statistiskt

begrepp än niomånadersvattenmängden. Värdering efter lagvattenmängden

Ilar emellertid enligt föreningens uppfattning ett pär olägenheter. I

reglerade (säsong- och korttidsreglerade) vattendrag är den beroende av

ovanförliggande kraftverks minskade vattenförbrukning under nätter, helgdagar

och semestertid och blir därigenom ett mera obestämt begrepp än niomånadersvattenföringen,

som är mindre beroende av tilliälliga avvikelsei

av antytt slag. En bokstavstolkning av vattenlagens lågvattendefinition utesluter

icke, att ett korttidsreglerat vattendrag, där vattenföringen åtminstone

en gång varje år nattetid nedgår till 0, skulle kunna påstås lia en normal

lågvattenmängd av 0 m3/s. Det kan anföras, att Statens MeteoiologiskHydrografiska

Anstalt för dylika korttidsreglerade vattendrag ej längre angiver

normala lågvattenmängden utan har övergått till att angiva lattenmängden

nied 95 °/o varaktighet. Utan tvivel torde de deklarerande och

taxeringsmyndigheterna i flertalet lall lia lika svårt att angiva natuiliga lagvattenmängden

som niomånadersvattenmängden. I bägge fallen måste nian

nämligen anlita tillgängliga uppslagsböcker, exempelvis ''Sveriges utbyggda

vattenkraft 1930’, där bägge vattenmängderna finnas angivna, eller ock

konsultera Statens Meteorologisk-Hydrografiska Anstalt. Den allvarligaste

olägenheten med normala lågvattenmängden är emellertid att den icke ger

något riktigt uttryck för fallets värde. Av två lika vattenfall med samma

normala lågvattenmängd har nämligen fallet i det sjöfattigare eliel nedcrbördsrikare

området, som således bar större medelvattenmängd, ett högie

värde. Hade fallen däremot baft samma niomånadersmängd, skulle värdet

luna varit praktiskt taget lika. Man kail nämligen vid normal relation mellan

värdet av kialt med olika varaktighet utgå fran att värdet av kiaft1,

risten under årets tre vattenfattigaste månader, örn utbyggnadsslorlekcn

icke är alltför extrem, i stort sett motsvarar värdet av krattöverskottet lindel

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 231.

övriga nio månader, varvid brist resp. överskott räknas från niomånaderseffekten.

Av anförda skäl vill föreningen förorda, att niomånaderseffekten

skall vara avgörande för taxeringen. Man måste självfallet samtidigt härmed

sänka kraftens enhetsvärde.

Mot det föreslagna förtydligandet beträffande vatten, som skall avstås till

andra intressen, finnes intet att erinra och ej heller mot förslaget, att undantagsvis

inom vattenkraftverk förekommande reservmaskineri särskilt skall

angivas.

Föreningen har i förutnämnda skrivelse 1932 velat framhålla, att vid taxering

av regleringsdammar bör beträffande rensningar endast rensningar för

dammens grundläggning medräknas. Föreningen ställer sig fortfarande tveksam

till den principiella lämpligheten av att även rensningar erforderliga

lör vattnets avbördande skola medräknas. Med hänsyn bl. a. till att tveksamma

gränsfall kunna förefinnas vill föreningen emellertid nu ansluta sig

lill promemorians tolkning av denna fråga och däri föreslagen förändring.

Föreningen kan således tillstyrka promemorians förslag till förtydliganden

m. m. i bestämmelserna rörande taxering av vattenfall m. m. men har

samtidigt velat uttrycka önskemål örn att taxering skall ske efter niomånaderseffekten.

Promemorians samtliga förslag till förändringar avse taxering

enligt den s. k. anläggningskostnadsmetoden. Däremot beröres icke alls den

s. k. avkastningsmetoden för taxering av vattenkraftverk, vilken enligt föreningens

förmenande utgör den principiellt riktigare metoden. I promemorians

avsnitt ''Grunderna för taxering av annan fastighet’ anföres: ''Helt allmänt

sett torde kunna göras gällande, att annan fastighets allmänna saluvärde

är lika med nuvärdet av de påräkneliga normala framtida avkastningarna

av fastigheten . . . Man kan därför med ett visst fog göra gällande, att

för annan fastighet taxering efter avkastningsmetoden borde vara den mest

tillförlitliga.’ Föreningen vill belt ansluta sig till de anförda synpunkterna

och anser, att den nuvarande lagstiftningen beträffande taxering av vattenfall

m. m. i alltför liög grad skjutit avkastningsmetoden åt sidan. Föreningen

är emellertid ingalunda ovetande om att avkastningsmetoden, vilken vid

sakkunnig tillämpning ger taxeringsvärden som bättre ansluta sig till allmänna

saluvärdet än anläggningskostnadsmetoden, vid osakkunnig tillämpning

lättare än anläggningskostnadsmetoden kan giva avsevärt felaktiga taxeringsvärden.

Metoden ställer således större krav på den taxerande. Under

alla omständigheter måste emellertid den strikta avkastningsmetoden hava

sitt värde för kontroll och justering av taxeringsvärden för vattenkraftverk

samt vid de tillfällen, då en ingående värdering behöver göras.

En av ingenjör Charles Hässler föreslagen och i flera fall tillämpad modifierad

avkastningsmetod ställer mindre krav på den taxerande än den

strikta^ metoden. Den modifierade metoden innebär, att kraftverkets normala

årsinkomst vid kraftstationsväggen beräknas efter ett standardförfarande

samt att denna inkomst anses utgöra en viss bestämd procent av taxeringsvärdet,

varför detta helt enkelt erhålles därigenom, att den beräknade

normala årsinkomsten multipliceras med ett bestämt tal. För beräkningen

av den normala årsinkomsten erfordras kännedom om kraftverkets energiproduktionsförmåga.

Denna beräkning synes, örn förklaring lämnas, böra

kunna utföras även av icke tekniker.

Den modifierade avkastningsmetoden tar icke som den strikta avkastningsmetoden

full hänsyn till alla på det allmänna saluvärdet inverkande

faktorer men gör det i betydligt högre grad än anläggningskostnadsmetoden.

Skillnaden mellan de tre metoderna vid taxering belyses i stora drag av nedanstående

tabell, som avser tre kraftverk av samma ålder, på samma ort,

med samma kraftavsättning, vid samma vattendrag och med samma fall
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

59

höjd, med samma grundförhållanden samt samma byggnader så när som på

t. ex. olika längd på vattenvägarna, varigenom utbyggnadskostnaderna blivit

skiljaktiga.

Utbyggnads
möjligheter
Dåliga
Normala
Goda
-

Anläggnings
kostnadsmetoden
-

Taxeringsvärde

Modifierad avkastningsmetod

enl. Hässler

Strikt avkastningsmetod

(= den metod som ger det

mest oantastliga taxeringsvärdet)
-

Högt Normalt

Normalt »

Lågt »

Lågt

Normalt

Högt

Av tabellen framgår, att den modifierade avkastningsmetoden ger resultat,

som ligga emellan de riktiga värdena enligt den strikta avkastningsmetoden

och värdena enligt anläggningskostnadsmetoden. En närmare undersökning

visar därutöver, att den modifierade avkastningsmetodens resultat ligga närmare

den strikta metodens värden än anläggningskostnadsmetodens.

Föreningen ifrågasätter, om icke den modifierade avkastningsmetoden

borde kunna tillämpas vid taxering i de fall, där anläggningskostnadsmetoden

ger för extrema värden och där samtidigt den strikta avkastningsmetoden

anses vara alltför komplicerad. Det skulle därför vara önskvärt, om

genom finansdepartementets försorg tabeller kunde utarbetas över normala

kraftvärdet vid kraftstationsväggen. Föreningen vill i detta sammanhang

erinra örn ingenjör Charles Hässlers utredning om normala kraftvärden,

Svenska vattenkraftföreningens publikation 289, bilaga 4. De officiella tabellerna

skulle kunna användas även vid tillämpningen av den strikta metoden.

För denna vore dessutom tabeller över normala årskostnader önskvärda.

»

Föreningen hänvisar härefter till en ännu ej publicerad uppsats och yttrar

slutligen:

»Med anledning av promemorians uttalande rörande dämningsskadad mark

vill föreningen i förbigående erinra om att skadan å mark ersättes med fulla

värdet och 50 % förhöjning. Vederbörande kommun förlorar genom skadan

visst garantiskatteunderlag men torde som regel samtidigt kunna påräkna

viss kompensation i skattehänseende huvudsakligen genom skatt på ökade

inkomster av kapital, motsvarande erhållna ersättningar. Den kommun, på

vilkens område regleringsdammen blir förlagd, torde på grund av dammen

undantagslöst erhålla full kompensation i skattehänseende. Under nuvarande

förhållanden beträffande ränteläge m. m. är det däremot i allmänhet

icke säkert att andra berörda kommuner annat än i gynnsamma fall bliva

fullt kompenserade. Sistnämnda förhållande synes föreningen mindre tilltalande

men med hänsyn till frågans komplicerade natur är föreningen icke

beredd att lämna något förslag till en förbättring.»

De förslag, som i departementspromemorian framlagts rörande ändring av Departementagällande

bestämmelser örn taxering av vattenfall, kraftverk m. m., avse alle- CÄe/ennast

förtydliganden. De hava i huvudsak ej rönt gensaga i remissyttrandena.

.lag tillstyrker förslaget i denna punkt. Dock instämmer jag med ett par av

de hörda myndigheterna därutinnan, att det föreslagna tillägget till första

punkten av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen angående värdesiittning

av översvämmad mark ej är erforderligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

CO

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

I ett pär av yttrandena hava föreslagits vissa ändringar av saklig innebörd

i hithörande bestämmelser. Jag finner ej så vägande skäl anförda för

dessa ändringar, att jag anser mig böra förorda dem. Det torde vara önskvärt,

att ej utan mycket starka skäl mera väsentliga ändringar nu vidtagas

i en värderingsmetod, som är under utveckling och som i det stora hela visat

sig motsvara på densamma ställda förväntningar. Svenska vattenkraftföreningen

har uttalat sig för att avkastningsmetoden borde erhålla större rum

vid nästa allmänna fastighetstaxering än som synes följa av gällande bestämmelser.

Jag vill i sådant avseende erinra, att hinder ej möter att enligt

gällande bestämmelser verkställa taxering enligt dylik metod, även en mera

schabloniserad sådan. För enhetlighetens skull måste dock enligt min mening

den hittillsvarande anordningen bibehållas, enligt vilken deklarationsblankett

i anslutning till anläggningskostnadsmetoden måste ifyllas även där

taxering efter annan metod påyrkas. Jag håller emellertid för sannolikt, att

det för en riktig förståelse av anläggningskostnadsmetodens innebörd och för

en riktig tillämpning av denna ofta kan vara av värde att ur kontrollsynpunkt

beakta de resultat, vartill en följdriktig användning av avkastningsmetoden

skulle leda. Den föreslagna lydelsen av anvisningarna rörande värdering av

annan fastighet i allmänhet synes mig tillräckligt starkt framhålla denna

möjlighet.

De av svenska landskommunernas förbund framförda synpunkterna synas

närmast avse taxeringsmetodernas praktiska tillämpning. Det är min avsikt

att låta förberedelserna till den kommande allmänna fastighetstaxeringen

under samråd i erforderlig omfattning med sakkunniga institutioner och

ämbetsverk bedrivas på sådant sätt, att största möjliga effektivitet av denna

taxering skall kunna utvinnas.

Fasta maskiner.

I förenämnda, inom finansdepartementet utarbetade promemoria föreslås

sådan ändring i 10 § kommunalskattelagen, att det för annan fastighet skall

särskilt angivas vad av byggnadsvärdet som belöper å maskiner och liknande

tillgångar, vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt eller likartat

ändamål (särskilt maskinvärde).

I förslag till ändrad lydelse av punkt 5 av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen

utvecklas detta förslag på följande sätt:

»Enligt lagen örn vad till fast egendom är att hänföra skall till fabrik eller

annan för industriell verksamhet inrättad byggnad höra, bland annat, byggnadens

ägare tillhöriga motorer, maskiner, kärl eller därmed jämförliga redskap,

som för sin användning kräva och jämväl vila på fast, från grunden

berett underlag. Värdet av dylika tillgångar skall, om de äro avsedda att i

huvudsak direkt tjäna industriellt ändamål, angivas såsom särskilt maskinvärde.

På samma sätt skall förfaras i fråga örn motsvarande tillgångar i

liknande byggnad, som ej är att enligt nämnda lag hänföra till fast egendom.

Utgör maskin eller annan anordning av nyss omförmäld beskaffenhet fast

inredning i byggnad, vars värde ingår i byggnadsvärde å annan fastighet,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

61

skall, ändock att byggnaden icke är i huvudsak inrättad för industriell verksamhet,

maskinens eller anordningens värde angivas såsom särskilt maskinvärde.

Detsamma skall gälla, örn maskin eller liknande anordning, vars

värde ingår i byggnadsvärde, i huvudsak direkt tjänar ett ändamål likartat

med ett industriellt sådant, såsom fallet kan vara med anordning för distribution

av eldfarliga oljor, vissa anordningar i spannmålslagerhus, automobilgarage

m. m. Då i byggnadsvärde ingår värde av ledningar och liknande

inrättningar, skall i det särskilda maskinvärdet inbegripas även värdet av

dessa, därest de närmast äro att betrakta som tillbehör till maskiner m. m.

som nyss sagts och hava sitt väsentliga värde tillsammans med dera, samt

antagas kan att borttagande av maskinerna skulle föranleda, att även ledningarna

m. m. avlägsnades; huruvida ledningarna salunda skola anses i

förevarande avseende närmast likställda med maskiner m. fl. inventarier,

torde ofta komma till uttryck i ägarens bokföring. Lteslutet är ej, att byggnadsvärde

i sin helhet tillika bör betecknas som särskilt maskinvärde; sa

kan exempelvis vara fallet med förvaringscistern för eldfarliga oljor, som

är att betrakta såsom byggnad. Särskilt maskinvärde kan sålunda icke förekomma

i fråga om byggnad, som uteslutande är avsedd för bostadsändamål.

Finnas i byggnad, som helt eller delvis är inrättad för industriellt eller likartat

ändamål, maskiner eller liknande anordningar, vilka hava övervägande

annat syfte än att direkt tjäna dylikt ändamål, såsom anläggningar för belysning

och uppvärmning, sanitetsanordningar, personhissar eller annat som

är avsett för att göra byggnaden lämplig såsom uppehållsplats för människor,

skall värdet därav icke ingå i särskilt maskinvärde. Vanligen skall såsom

särskilt maskinvärde angivas skillnaden mellan, å ena sidan, hela byggnadsvärdet

och, å andra sidan, värdet av byggnaden med bortseende tran maskinerna

m. m. Därest byggnad i huvudsak ej har annat ändamål an att

utgöra skydd för maskiner eller dylikt, vilka ej kunna avlägsnas utan att

även byggnaden i det väsentliga borttages, skall emellertid såsom särskilt

maskinvärde upptagas maskinernas värde med bortseende fran byggnaden.

1 taxeringslängden skall antecknas vilka maskiners värde som mraknats i

maskinvärdet.»

Detta förslag har närmast föranletts därav, att en riktig tillämpning av

gällande bestämmelser rörande avskrivning för värdeminskning vid inkomstbeskattningen

ofta försvåras därav, att det ej låter sig göra att vid denna

beskattning bedöma, huruvida och i vad mån värdet å fasta maskiner är

inkluderat i industrifastighets taxeringsvärde, samt att en rationell lösning av

det aktuella avskrivningsproblemet skulle försvåras, därest ej vid nästa allmänna

fastighetstaxering särskild redovisning erhålles av värde å fasta maskiner

i industrifastigheter. Av betydelse för förslagets framläggande balock

varit den omständigheten, att det för förmögenhetsberäkningen beträffande

till förmögenhetsskatt skattskyldiga personer är nödvändigt att äga

kännedom örn vilka fasta maskiner som ingå i taxeringsvärde å dem tillhöriga

fastigheter. Motiven för ändringsförslaget utvecklas närmare i förberörda

promemoria, varav ett transumt berörande ifrågavarande spörsmål torde iå

såsom bilaga (bil. 2) fogas vid statsrådsprotokollet.

I de inkomna remissyttrandena bar det stora flertalet av de börda myndigheterna

och sammanslutningarna tillstyrkt förslaget eller lämnat detta

utan erinran. Länsstyrelserna i Stockholms, Orebro och Västernorrlands

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

län hava avstyrkt förslaget, medan i tre av de avgivna yttrandena denna

fråga icke berörts.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför i huvudsak följande:

Länsstyrelsen mäste ställa sig betänksam mot förslaget att vid taxeringen

av industrifastigheter införa ett nytt begrepp, maskinvärde. De avsedda fördelarna

med förslaget hänföra sig, enligt länsstyrelsens mening, huvudsakligen

till förfarandet vid åsättande av taxering för inkomst och förmögenhet.

För själva fastighetstaxeringen skulle nämligen ett delvärde för fasta

maskiner vara av ringa betydelse. Givet vore, att taxeringsvärdet bör åsättas

med kännedom om anläggningskostnaderna, men någon uppdelning av

desamma torde icke vara nödvändig för själva fastighetstaxeringen. I fråga

örn förmögenhetsbeskattningen vore det givetvis riktigt, att det kunde vara

av värde att veta, om och i vad mån maskiners värden kunna ingå i fastighetens

taxeringsvärde. Även om ett maskinvärde skulle åsättas vid fastighetstaxeringen,

måste vid förmögenhetstaxeringen utredning verkställas om dylika

inventariers värde, vilket kunde ske endast genom granskning av räkenskaper

eller särskild undersökning på annat sätt. Avdrag för värdeminskning

av maskiner och inventarier skulle principiellt verkställas med ledning

av anskaffningsvärdena och enligt värdeminskningsplaner. I största utsträckning

borde även vid beräkningen av sagda avdrag bokföringsgranskning

anlitas för införskaffande av tillförlitlig utredning. På anförda skäl

och då berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna icke borde belastas

med arbete, som icke är nödvändigt för själva fastighetstaxeringen, ansåge

sig länsstyrelsen icke kunna förorda förslaget om maskinvärde.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför, bland annat:

»Vad som särskilt aktualiserat förslaget om införande av ett särskilt maskinvärde

torde hava varit de stora svårigheter, som tillämpningen av gällande

avskrivningsregler vållat på grund av ovisshet om vilka fasta maskiner,

som ingått i byggnadsvärdet. Detta har otvivelaktigt i stor utsträckning medfört,

att dubbel avskrivning erhållits, nämligen dels i form av vanligt värdeminskningsavdrag

till den del det belöper å de fasta maskinerna, dels såsom

avdrag för värdeminskning å samma maskiner vid taxeringen för inkomst

av rörelse. Det måste därför framstå som synnerligen önskvärt, att sådan

anordning vidtages, som kan bereda möjlighet för taxeringsmyndigheterna

att bedöma i vilken utsträckning maskiner hänförts till fastigheten vid fastighetstaxeringen

och med vilket belopp deras värde ingå i taxeringsvärdet.

---Att i taxeringslängden uppräkna de i maskinvärdet inräknade maskinerna

kan, då det gäller större företag, bli mycket betungande för nämnderna.

»

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser goda skäl hava anförts för ett

angivande av det värde å maskiner och liknande tillgångar, som beräknas

ingå i fastställt byggnadsvärde vid industriella anläggningar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, som förklarar sig icke hava något att

erinra mot införandet av maskinvärde i och för sig, anser sig böra avråda

från att belasta taxeringslängdernas anteckningskolumn med specifikation

å de maskiner och övriga inventarier, som skola innefattas i maskinvärdet.

Dylika anteckningar finge antagas ofta bliva så omfattande, att de icke

utan att förrycka tydlighet och överskådlighet kunde där inpassas jämsides

med andra nödiga anteckningar. Den i promemorian alternativt föreslagna

anordningen med särskilda, i två exemplar upprättade och med anteckning

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

63

om taxeringsnämndernas beslut kompletterade uppgifter om maskinbeståndet

syntes trots därmed förknippade olägenheter obetingat vara att föredraga.

Det kunde ock tänkas, att uträkningen av maskinvärdet protokollfördes hos

vederbörande bekattningsnämnd och medelst protokollsutdrag delgåves inkomsttaxeringsnämnden.

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar:

»Beträffande inbegripande av fasta maskiner vid fastighetstaxeringen i förekommande

fall synes ökad klarhet högeligen önskvärd, oell promemorian

innefattar enligt länsstyrelsens mening bärande skäl för att vid taxeringen av

fastigheter, till vilka höra fasta maskiner, ett särskilt maskinvärde urskiljes

och sålunda ett delvärde av byggnadsvärdet införes utöver de särskilda värden,

i vilka fastigheternas taxeringsvärden enligt bestämmelserna i 10 §

kommunalskattelagen skola redovisas.

Länsstyrelsen har icke heller funnit något att erinra rörande vad i promemorian

anföres angående regler för fastställande av särskilt maskinvärde

eller angående förfarandet vid åsättande av sådant särskilt värde och dess

utförande i fastighetstaxeringslängd.»

Länsstyrelsen i Kristianstads län yttrar:

»Det i promemorian föreslagna tillägget angående särskilt maskinvärde

för maskiner och liknande tillgångar, avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt

eller likartat ändamål och vilkas värde ingå i byggnadsvärdet, motiveras

bland annat med nödvändigheten att undvika dubbelavskrivningar å

fasta inventarier. Med nuvarande anordning har sannolikt i en del tall

extra avdrag kommit att åtnjutas genom att vid avdragets beräknande fasta

inventariers värde icke frånräknats byggnadsvärdet.

De skattskyldiga måste anses berättigade erhålla avdrag för kostnaderna

för anskaffning av i rörelsen investerat realkapital i form av fastigheter, maskiner

och inventarier. Verkställes sålunda avskrivningen å anskaffningsvärdet

för både byggnader, vartill rättsfall inbjuda, och inventarier samt å

de senare i enlighet med värdeminskningsplaner och i balansräkningar angivna

värden av dels fasta och dels lösa maskiner och inventarier, synes behov

av fastställande av särskilt maskinvärde icke föreligga.

Därest av skäl, som i promemorian angivas, anses nödvändigt att särskilt

maskinvärde fastställes, vill länsstyrelsen framhålla, att bestämmandet av

detta värde kommer att i praktiken vålla vissa svårigheter, icke blott när det

gäller att fastslå vilka inventarier, som skola anses som fasta, utan även vid

bestämmandet av hur stor del av byggnadsvärdet, som skall inbegripas i

maskinvärdet, vilket bort korrespondera med inventariernas anskaffningsvärde

minskat med eventuella avskrivningar. Då emellertid maskinvärdet under

alla förhållanden tjänar det ändamål att lämna uppgift örn vilka inventarier,

som däri inbegripas, synas skäl tala för införande av ett dylikt värde.

I fråga om det tekniska utförandet av maskinvärdet är länsstyrelsen tveksam

inför förslaget att i fastighetstaxeringslängdens anmärkningskolumn antecknas

de maskiner och inventarier, som ingå i maskinvärdet. Därest förteckningen

skall göras fullständig, är icke anmärkningskolumnen lämplig

och tillräcklig. I stället torde av deklaranten avlämnat exemplar av specifikation

å maskinbeståndet med taxeringsnämndens anteckningar fogas som

bilaga till fastighetstaxeringslängden.»

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför rörande införande av särskilt maskinvärde:
»För

egen del kan länsstyrelsen biträda det i angivna hänseende framlagda

förslaget, men har dock velat däremot anmärka, att detsamma, förutom ökat

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

arbete för beskattningsmyndigheterna, kommer att förorsaka en rätt så avsevärd

och föga önskvärd belastning av taxeringslängderna. Härutöver vill

länsstyrelsen hava påpekat att under den mellan tvenne allmänna fastighetstaxeringar

liggande perioden ofta stora förändringar beträffande maskiner

och inventarier kunna inträffa, utan att detta förhållande kommer att framträda

i taxeringslängden. Visserligen förutsättes bestämmelserna i § 12

mom. 2 vara tillämpliga jämväl beträffande åsättande av maskinvärde. Emellertid

får ju sådan taxeringsåtgärd, där det icke gäller ''fortsatt bebyggelse’,

vidtagas allenast när en ändring av taxeringsvärdet — antingen uppåt eller

nedåt —■ föreligger med minst en femtedel. Det kräves sålunda en ganska

avsevärd värdeförändring i en maskinpark för att omtaxering skall få äga

rum.

Den i förslaget ifrågasatta begränsningen i användningsområdet för maskinvärde

förefaller länsstyrelsen väl motiverad.»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar:

»I förslaget har framhållits den olägenhet, som föranledes av att osäkerhet

kan råda, om och i vad mån fasta maskiner ingå i åsatt byggnadsvärde

å industrifastighet, och som kan föranleda dubbelt värdeminskningsavdrag

vid inkomsttaxeringen. Länsstyrelsen förmenar det vara ofrånkomligt att i

detta avseende ingå på den väg, som förslaget anvisar, med särskild uppskattning

av maskinvärde. Att ökade svårigheter för beskattningsnämnderna uppkomma,

när det därvid gäller att avgöra, vilka maskiner och anordningar

som skola hänföras till fast egendom, är lika uppenbart som att någon principiell

ändring i det skatterättsliga fastighetsbegreppet därvid dock icke bör

ske. Länsstyrelsen är även på det klara med att något maskinvärde icke

behöver särskilt angivas i taxeringslängd, när fråga gäller värde, som ingår

i jordbruksvärde eller byggnadsvärde å bostadsfastighet utan endast i byggnad

för industriellt eller likartat ändamål. Det ökade arbetet för nämnderna

att avskilja sådant särskilt maskinvärde från byggnadsvärdet i övrigt, vilket

arbete under alla förhållanden även hittills måst föregå totala byggnadsvärdets

bestämmande, kommer att uppvägas genom i hög grad underlättad

möjlighet att hädanefter riktigare beräkna värdeminskningsavdragen för

fabriksinventarier vid inkomsttaxeringen. Även den föreslagna formen för

sådant maskinvärdes anteckning i taxeringslängden såsom delvärde av byggnadsvärdet

i analogi med skogsmarksvärde av jordbruksvärde samt åtgärden

med specifikation av maskinernas art i anteckningskolumn synes ändamålsenlig

och tillstyrkes.»

Länsstyrelsen i Värmlands län finner de i promemorian framförda synpunkterna

och föreslagna författningsändringarna vara väl grundade. Det

synes dock länsstyrelsen, som om ett specifikt uppräknande av de fasta maskiner,

som taxerats, skulle komma att bereda taxeringsnämnderna ej obetydliga

svårigheter.

Länsstyrelsen i örebro län anför, bland annat:

I den mån det i fastighetstaxeringsvärde ingående byggnadsvärdet lägges

till grund för beräkning av värdeminskningsavdraget, föreligger givetvis risk

för dubbel avskrivning. Tillämpas konsekvent det system att beträffande

byggnader för industriellt ändamål värdeminskningsavdraget beräknas icke

på byggnadsvärdet utan på anskaffningsvärdet, synes länsstyrelsen denna risk

vara utesluten och det föreslagna åsättandet av ett särskilt maskinvärde med

hänsyn till värdeminskningsavdragen vara överflödigt. Emellertid anser

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

65

länsstyrelsen att, då det gäller att söka åstadkomma en riktigare taxering

av industrifastigheter, uppslaget örn ett särskilt maskinvärde icke lärer kunna

utan vidare avföras. Förslaget till sådan ändring i 17 § 1 mom. taxeringsförordningen,

att i fastighetsdeklaration skall angivas jämväl anskaffningsår

och anskaffningskostnad för dylika maskiner, synes länsstyrelsen därför vara

välbetänkt, oavsett den nytta som därigenom kan komma att tillskyndas

även taxeringen för inkomst. Bestämmelsen örn åsättande enligt förslaget

av ett särskilt maskinvärde torde, enligt länsstyrelsens mening, på grund av

dess nära samband med värdeminskningsavdragen vid inkomsttaxeringen

näppeligen kunna undgå att föregripa pågående utredning rörande den statliga

och kommunala beskattningen. Länsstyrelsen uttalar, att den därför

för det närvarande icke vill ansluta sig till förslaget rörande införande av

ett maskinvärde såsom särskilt delvärde vid fastighetstaxeringen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som instämmer i förslaget, i vad det avser

införande av särskilt maskinvärde, anför vidare i fråga örn tillvägagångssättet

vid sådant värdes åsättande:

Vad angår själva förfaringssättet vid åsättande av maskinvärde synes det

lämpligt, att uppgifter å maskiner, som upptagits såsom fast egendom, lämnas

medelst särskilda bilagor till fastighetsdeklarationen. Taxeringsnämnderna

hava sedan att till protokollet under angivande av den fastighet, vars

taxering frågan gäller, upptaga samtliga de maskiner och anordningar, som

ingå i maskinvärdet, varefter dels protokollsutdrag i denna del fogas såsom

bilaga till taxeringslängden, dels hänvisning sker till bilagan genom anteckning

i taxeringslängdens anmärkningskolumn för den fastighet, vars taxering

är i fråga. Att direkt i taxeringslängden införa uppräkningar av maskiner

med mera, skulle i flertalet fall, särskilt då det gäller stora industriföretag,

stöta på praktiska olägenheter för att icke säga omöjligheter.»

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar, att enligt länsstyrelsens erfarenhet

åtminstone beträffande äldre fastigheter inom länet betydande svårigheter

möta vid genomförandet av den föreslagna utbrytningen ur byggnadsvärdet

av särskilda värden å maskiner och inventarier på grund av svårigheten

att förebringa utredning örn anskaffningskostnader och anskaffningsår.

Vidare framhåller länsstyrelsen att den föreslagna specifikationen av

maskiner och inventarier, som ingå i byggnadsvärdet, komme att medföra ett

högst väsentligt arbete för taxeringsmyndigheterna, varjämte taxeringslängderna

därigenom komme att betydligt utökas och göras mera svårhanterliga.

Enligt länsstyrelsens uppfattning vore lämpligast, att specifikationerna finge

lämnas å särskild bilaga till längden eller protokollet. Vidai-e anför länsstyrelsen:
»Uppdelningen

av byggnadsvärdet pa föreslaget sätt torde förutsätta, att

den s. k. anläggningskostnadsmetoden användes vid taxeringen. Vid de två

senaste fastighetstaxeringarna har vid uppskattningen i länet av saluvärdet

ä fastigheterna inom träförädlingsindustrien — de dominerande industrifastigheterna

inom länet — denna metod emellertid icke kunnat tillämpas.

Anledningen härtill har varit icke endast förutnämnda svårighet att fastslå

anläggningskostnadernas storlek utan även den inverkan, som de säregna

förhållandena inom träförädlingsindustrien haft å fastigheternas saluvärden.

De av länsstyrelsen vid förutnämnda fastighetstaxeringar tillkallade sakkunniga

hava också enhälligt uttalat, att ett riktigt taxeringsvärde icke kun
Hihnnq

lill riksdagens protokoll 19.''I7. 1 sami. Nr 281. •''

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

de erhållas, om man huvudsakligen lade anläggningskostnaderna till grund

vid värderingen. Saluvärdet å ifrågavarande fastigheter vore nämligen i

hög grad beroende av anläggningens produktionskapacitet, produktionskostnaden

och prisläget å trävarumarknaden. Det torde kunna förutsättas, att

vid innevarande års fastighetstaxering taxeringsmyndigheterna i länet icke

äro benägna att avvika från tidigare principer vid taxering av ifrågavarande

fastigheter.

Med hänsyn till ovan nämnda praktiska svårigheter och då uppdelningen

av byggnadsvärdet, såsom förut framhållits, icke torde böra ifrågakomma

beträffande sådana fastigheter, vid vilkas taxering avkastningsmetoden huvudsakligen

tillämpats, anser sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka förslaget

i denna del.»

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar rörande skyldigheten för skattskyldig

att till taxeringen lämna uppgift om beståndet av de fasta maskinerna

samt om anskaffningsår och anskaffningskostnader för dessa följande:

»Vid förfrågan hos ett antal industriföretag inom länet rörande möjligheten

för företagen att lämna dylika uppgifter har i några fall den invändningen

gjorts att, särskilt beträffande äldre företag, det torde bliva svårt eller rent

av omöjligt att behörigen kunna fullgöra en sådan uppgiftsskyldighet. Länsstyrelsen

har dock bibragts den uppfattningen att i allmänhet hinder icke

bör möta för vederbörande skattskyldiga att lämna nödiga upplysningar för

maskinvärdets bestämmande, om detta också understundom kan vara förenat

med betydande arbete. Även örn fullt exakta uppgifter angående maskinernas

anskaffningsår och anskaffningskostnad icke i varje fall skulle

kunna vinnas, bör likväl enligt länsstyrelsens mening tanken på ett särskilt

maskinvärde icke övergivas. Med hänsyn till det syfte detta värde har att

tjäna samt vad i promemorian anförts rörande denna sak anser nämligen

länsstyrelsen övervägande skäl tala för införandet av ett dylikt värde.»

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:

»Av de i promemorian föreslagna ändringar knyter sig huvudintresset vid

den bestämmelsen, att vid fastställande av taxeringsvärde å för fabriksrörelse

eller annan därmed likartad verksamhet avsedd fastighet ett särskilt

maskinvärde skall åsättas maskiner och liknande tillgångar, vilka äro ämnade

att huvudsakligen tjäna industriellt eller likartat ändamål. En sådan

bestämmelse kommer givetvis att i en del distrikt åsamka vederbörande beskattningsmyndigheter

ett avsevärt ökat arbete och vissa svårigheter, men

länsstyrelsen anser, att dessa olägenheter mer än väl uppvägas av de fördelar,

som genom en sådan anordning skulle vinnas, nämligen ett fastställande

av vilka maskiner och övriga inventarier i varje fall ingå i en fastighets

taxeringsvärde och därmed ett underlättande av kontrollen i vederbörandes

yrkanden om värdeminskningsavdrag å dylika inventarier. Länsstyrelsen

har således intet att erinra emot förslaget i denna del.»

Under framhållande av att kraftverksägare redan enligt nu gällande lagstiftning

är skyldig lämna uppgifter till ledning för fastighetstaxeringen i sådan

omfattning, som i förslaget förutsättes för åsättande av särskilt maskinvärde,

förklarar sig vattenfallsstyrelsen icke hava något att erinra mot införande

av sådant värde.

Kammarrätten anför rörande förslaget i denna del, bland annat:

»Det huvudsakliga ändamålet med införandet av bestämmelser av nu antydd

art synes vara åstadkommandet av förbättrade regler örn avdrag vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S1.

07

inkomsttaxeringen för värdeminskning av inventarier m. m. Då kammarrätten

ej känner till riktningen av de planer, som i sistnämnda'' avseende

kunna vara å bane, kan kammarrätten i fråga om förslaget rörande särskilt

maskinvärde vid taxering av annan fastighet taga i betraktande dess lämplighet

allenast med hänsyn till nuvarande beskattningsförhållanden, särskilt

vad fastighetsskatten angår. Vid bedömandet av förslaget från sådan utgångspunkt

är utan vidare klart, att möjlighet för taxeringsmyndigheten att

erhålla kunskap örn i en fastighet ingående fasta maskiner och deras värde

i högst väsentlig mån måste underlätta taxering av industrifastigheter och

göra värdesättningen av desamma säkrare. De ledamöter av fastighetstaxeringsavdelningen,

som deltaga i detta ärendes behandling, kunna också vitsorda,

att svårigheterna i fråga örn industrifastighets taxering ej sällan hänfört

sig just till obekantskapen örn de i fastigheten ingående fasta maskinei

na. Emellertid har ju saken också en annan sida. Framskaffandet av det

material, som erfordras för åsättande av särskilt maskinvärde, och materialets

bearbetning torde, såsom ju också mycket riktigt i promemorian framhålles,

åsamka såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna avsevärt

ökat arbete och besvär. Likaledes torde kammarrätten och regeringsrätten

få sitt arbete ökat, då det kan förväntas, att förslagets genomförande kommer

att föra med sig en tillväxt av de understundom rätt så vidlyftiga tvisterna

angående vad som är att hänföra till fastighet. Även mål i kammarrätten

angående industrifastigheters värdering kunna beräknas komma att

såväl öka i antal som bliva av större omfattning.

Vid övervägande av de skäl, som tala för och emot det i promemorian

framlagda förslaget om särskilt maskinvärde vid taxering av annan fastighet,

finner sig kammarrätten kunna, örn än med tvekan, tillstyrka samma

förslag.»

Kammarrättens utlåtande är ej enhälligt. Tre ledamöter hava uttalat i

huvudsak följande:

Det torde ifråga om större industriella anläggningar, vid vilka i regel ingå

ett stort antal maskiner, icke bliva möjligt att, på sätt föreslagits, i fastighetslängdens

anteckningskolumn angiva de maskiner och inventarier, vilkas

värde ingår i särskilt maskinvärde. Däremot torde det sammanlagda maskinvärdet

kunna upptagas i nämnda kolumn. Därest specifikation av maskinerna

med hänsyn till avskrivningskontroll befunnes nödvändig, syntes denna

böra förläggas till beredningsnämndens och taxeringsnämndens protokoll

och en hänvisning till paragrafnumret göras i anteckningskolumnen. — I

inånga fall torde fastighetsägares räkenskaper för beskattningsåret icke giva

direkt upplysning om anskaffningsår och anskaffningskostnader för maskiner

och inventarier, t. ex. då ett industriföretag övergått till ny ägare.

1936 års skattekommitté yttrar:

»Kommitténs yttrande lärer påkallas närmast ur synpunkten, huruvida

dess utredningsarbete kommer att föregripas genom de i promemorian framlagda

förslagen. Från denna .synpunkt har kommittén ingen erinran att

framställa mot desamma. Kommittén vitsordar önskvärdheten ur de synpunkter,

kommittén har att anlägga, av alt åtgärder vidtagas för erhållande

av särskild redovisning vid fastighetstaxeringen av värde å fasta maskiner.»

Kommunalskntteberedningen, som ansett sitt utlåtande böra avse allenast

frågan, huruvida promemorians förslag giva anledning till erinran med hänsyn

till beredningens arbete, anmäler, att beredningen vid granskning av

promemorian icke funnit anledning lill sådan erinran.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Departement*-

chefen.

Svenska teknolog!öreningens avdelning för industriell ekonomi och organisation

förklarar sig icke hava något att erinra mot förslaget men påkallar uppmärksamhet

på det förhållandet, att det i många fall torde för den skattskvldige

vara förbundet med vissa svårigheter att lämna exakta uppgifter rörande

anskaffningskostnader och anskaffningsår för maskiner och inventarier, för

vilka maskinvärde skall angivas, varför det vöre lämpligt att kraven på

dessa uppgifters exakthet icke ställdes alltför högt.

Sveriges industriförbund förklarar sig icke hava något att erinra mot införande

av ett särskilt maskinvärde i och för sig, men framhåller, att en ur

industriens synpunkt rationell lösning av taxenngsprobleinet icke kan vinnas

med mindre samtliga till maskiner m. m. hänförliga tillgångar — oavsett

deras karaktär av fast eller lös egendom — avskiljas från fastighetsbegreppet.

En sådan anordning skulle, enligt förbundets mening, vara rent sakligt motiverad

såtillvida, att överensstämmelse därigenom skulle åstadkommas mellan

behandlingen av maskiner vid fastighetstaxeringen och de regler, som

för närvarande gälla ifråga örn rätten till värdeminskningsavdrag å maskiner.

Skulle lagstiftning i överensstämmelse med förslaget komma till stånd,

hemställer förbundet, att det måtte beaktas att svårigheter emellanåt torde

komma att uppstå för vederbörande skattskyldiga att lämna exakta uppgifter

angående anskaffningskostnader och anskaffningsår för sådana maskiner

och inventarier, för vilka maskinvärde skall angivas. För att de uppgiftsskyldiga

företagen icke skola härutinnan onödigt betungas, synes det förbundet

angeläget att kraven på uppgifternas exakthet icke ställas för högt,

så att, där svårigheter av antydd art visas föreligga, uppgifter i ifrågakomna

avseenden böra godtagas vid taxeringen, därest de framkommit som resultat

av en utav den skattskyldige efter skälighetsprövning företagen uppskattning.

Vid ställningstagande till förslaget örn särskilt maskinvärde måste givetvis

beaktas det ökade besvär vid taxeringarna som en lagstiftning enligt förslaget

kan väntas föranleda. När trots denna olägenhet förslaget i huvudsak tillstyrkts

av de allra flesta myndigheterna och sammanslutningarna ger detta

vid handen, att ändringen är av ett starkt behov påkallad. I vissa yttranden

göres såsom ett skäl mot anordningen gällande, att denna kommer att föranleda

besvärligheter vid bedömande av frågan, huruvida maskiner äro att hänföra

till fasta eller lösa sådana. Om dylikt åtskiljande ej skett, vittnar emellertid

detta om en brist i tillämpningen av redan gällande bestämmelser, som

oavsett den ifrågasatta redovisningen av maskinvärde bör avhjälpas.

1936 års skattekommitté, under vars utredningsuppdrag det faller, bland

annat, att framlägga förslag till nya bestämmelser om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen

för värdeminskning å inventarier m. m. samt örn förmögenhetsbeskattning

o. s. v., vitsordar önskvärdheten ur de synpunkter, kommittén

har att anlägga, av att åtgärder vidtagas för erhållande av särskild redovisning

vid fastighetstaxeringen av värde å fasta maskiner. Jag vill för

egen del framhålla följande. För förmögenhetsbeskattningen är det nödvändigt

att veta, vilka maskiner som äro inbegripna i taxeringsvärdet å en

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

69

skattskyldig tillhörig fastighet, då väldet å övriga maskiner skall upptagas i

förmögenheten utöver taxeringsvärdet. I den mån avskrivning av fastighets

värde sker på grundval av byggnadsvärdet — och med en sådan avskrivningsmetod

lärer man få tillsvidare räkna i stor utsträckning — är det jämväl

nödvändigt att äga dylik kännedom. Det måste vara lämpligare att låta de

beskattningsnämnder, som besluta örn fastighetstaxeringen, skapa underlaget

för dylik kännedom än att överlåta åt de beskattningsnämnder, som verkställa

taxeringen för inkomst och förmögenhet, att söka bedöma vad fastighetstaxeringsnämnderna

kunna antagas hava avsett. Vid närmare prövning

lärer det i själva verket visa sig att det ökade arbete, som ifrågasättes,

egentligen ej innebär annat än överflyttande till de mest kompetenta nämnderna,

fastighetstaxeringsnämnderna, av en prövning som enligt gällande bestämmelser

regelmässigt åtminstone borde företagas av inkomsttaxeringsnämnderna.

Mot det ifrågavarande förslagets detaljer hava ej mera betydelsefulla anmärkningar

gjorts. Vissa gjorda påpekanden synas mig emellertid böra föranleda

justeringar. Jag biträder kammarrättens förslag om borttagande av

den sats, som innebär en hänvisning till de skattskyldigas bokföring, men

finner i motsats mot nämnda ämbetsverk att borttagande av de punkter, som

angiva metoden vid fördelning av byggnadsvärdet, skulle innebära en stympning

av förslaget, som kunde befaras föranleda tvekan och oklarhet i tillämpningen.

Jag finner ej anledning att här närmare ingå på frågan om vilken metod

som rätteligen bör användas vid taxering av fasta maskiner. Denna fråga

är egentligen ej ny och lärer ej kunna generellt besvaras. Det måste emellertid

givetvis vid taxeringen beaktas, att maskiner ofta hastigt nog kunna

minskas i värde på grund av omodernitet m. m. Jag håller för sannolikt att

uppskattningen av värdet å fasta maskiner stundom måste ske enligt ganska

summariska grunder.

De anmärkningar, som framställts mot förslaget att uppräkna maskinerna

i fastighetslängdernas anteckningskolumn, finner jag så vägande, att annan

anordning måste sökas. Det förefaller mig, som om denna fråga bäst kan

ordnas på det sätt, att den skattskyldige förpliktas inlämna sina uppgifter

i tre exemplar, varav det ena får åtfölja deklarationen, det andra lägges som

bilaga till fastighetstaxeringsnämndens protokoll och det tredje tillställes

länsstyrelsen för att hållas tillgängligt vid taxering för inkomst och förmögenhet.

Beslutar fastighetstaxeringsnämnd avvikelse från de lämnade

uppgifterna, böra anteckningar härom göras å samtliga exemplar.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Beparlemen''

chefen.

Övriga frågor rörande fastighetstaxeringen.

Jag bär att i detta sammanhang beröra tvenne framställningar, vilka avse

genomförande av vissa ändringar i skatteförfattningarna för tillämpning vid

nästa allmänna fastighetstaxering.

Den ena, ingiven av svenska landskommunernas förbund, avser sådan ändring

av gällande skatteförfattningar att under begreppet fastighet i skatterättslig

mening innefattas transformatorer, ändå att de icke äro på sådant

sätt förenade med eller uppställda i byggnad, att de såsom tillbehör till denna

äro att civilrättsligt anse såsom fast egendom.

över denna framställning hava yttranden inhämtats från sex länsstyrelser

samt kammarrätten. Av de hörda länsstyrelserna hava tre tillstyrkt och en avstyrkt

förslaget, medan två förordat en närmare utredning av den väckta

frågan.

Under framhållande av att spörsmålet har en större räckvidd och föreligger

icke endast i fråga om transformatorer, uttalar kammarrätten, att det

förefölle mindre välbetänkt att vidtaga en isolerad åtgärd på skattelagstiftningens

område beträffande dessa. Kammarrätten anser det böra tagas i

övervägande, huruvida icke en undersökning bör göras örn lämpligheten av

sådan ändring i lagen den 25 maj 1895 angående vad till fast egendom är

att hänföra, att den omständigheten att i nämnda lag avsedda maskiner och

inventarier blivit så uppställda att de ej äro att anse såsom fast egendom, icke

skall utgöra hinder för deras hänförande till fastighet i skatterättslig mening.

Emellertid hava inom kammarrätten skiljaktiga meningar uttalats, i det att

en reservant avstyrkt den ifrågasatta lagändringen, medan en annan framhållit

såsom i hög grad önskvärt att en lagändring i avsett syfte bleve genomförd

inom sådan tid, att den kunde träda i tillämpning redan vid nästkommande

allmänna fastighetstaxering.

I sitt yttrande över förberörda inom finansdepartementet utarbetade promemoria

rörande olika taxeringsspörsmål har svenska landskommunernas

förbund vidhållit sitt förslag.

Den andra av förenämnda båda framställningar, ingiven av Malmöhus läns

småbrukareförbund, innehåller en hemställan örn sådan ändring av gällande

bestämmelser om fastställande av enhetsvärden till ledning för taxeringen

av jordbruksfastighet att jord av samma beskaffenhet skall, oavsett om

den ligger i storbruk eller småbruk, taxeras lika.

. Vad angår frågan om behandling vid fastighetstaxeringen av transformatorer

delar jag den uppfattningen, att gällande lagstiftning leder till mindre

tillfredsställande resultat. Av inkomna yttranden framgår att den svårligen

låter sig lösa inom ramen för den nu gällande lagstiftningens principer.

Jag har därför för avsikt att överlämna framställningen och yttrandena över

densamma till kommunalskatteberedningen för att tagas i övervägande i samband

med det beredningen lämnade uppdraget.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

71

Vidkommande framställningen från Malmöhus läns småbrukareförbund

finner jag att densamma mera riktar sig mot den gällande lagstiftningens tilllämpning

än mot lagstiftningen såsom sådan, i vilken det kraftigt betonats

att taxeringen av jordbruksjord alltid skall åsyfta att komma fram till det

allmänna saluvärdet. Denna framställnings innehål! torde därför böra tagas

under övervägande i samband med de allmänna förberedelser, som innan

fastighetstaxeringsarbetet i bygderna tager sin början, lära få vidtagas för

att erhålla så goda förutsättningar som möjligt för en jämn och riktig fastighetstaxering.

Sammansättningen i vissa fall av taxeringsnämnd vid den årliga

taxeringen.

I 8 § 3 mom. taxeringsförordningen stadgas, bland annat, att, i det fall

att taxeringsdistrikt består av två eller flera kommuner, länsstyrelsen skall

i samband med indelningen i taxeringsdistrikt bestämma antalet ledamöter

i nämnden från varje kommun under iakttagande av att ledamöterna skola

vara högst fyra från var kommun, dock sammanlagt högst tio.

Länsstyrelsen i Älvsborgs lån har i den 4 december 1936 dagtecknad skrivelse

till finansdepartementet väckt förslag om sådan ändring av sagda bestämmelser,

att med bibehållande av maximigränsen för totala antalet ledamöter

i taxeringsnämnd för taxeringsdistrikt, bestående av flera kommuner,

högsta antalet ledamöter från varje kommun måtte höjas till fem. Såsom

skäl för förslaget åberopar länsstyrelsen den omständigheten, att från två

taxeringsdistrikt inom länet, vartdera bestående av en folkrik och en folkfattig

kommun, gjorts framställningar hos länsstyrelsen örn medgivande för

vederbörande större kommun att utse fem ledamöter i taxeringsnämnden.

Framställningarna hade motiverats därmed, att vederbörande kommuns stora

ytvidd i förening med andra geografiska förhållanden hindrat en livligare

kommunikation mellan befolkningen i kommunens olika delar samt

att i följd härav den för taxeringsnämndens verksamhet önskvärda ortskännedomen

icke kunnat bliva tillfredsställande företrädd av endast fyra ledamöter.

Över förslaget hava yttranden inhämtats från jern länsstyrelser samt kammarrätten,

vilka icke framställt några erinringar mot detsamma.

Enär syftet med den föreslagna ändringen synes mig beaktansvärt, och Departement—

då del ankommer på länsstyrelse att pröva, vilket antal taxeringsnämnds- cAe,enledamöter

får anses vara erforderligt, anser jag mig kunna tillstyrka ändring

av ifrågakomna författningsrummet i enlighet med vad därom föreslagits.

I

I överensstämmelse med det anförda hava inom finansdepartementet utarbetats

förslag till

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

dels lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

dels förordning angående ändrad lydelse av 8 § 3 mom. och 17 § 1 mom.

taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379),

dels ock förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande

skog vid taxering av fastighet.

Under framhållande av att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen

torde kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande

till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända hemställer departementschefen,

att berörda förslag måtte i proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 281.

73

Bilaga 1.

Till herr Statsrådet och Chefen för Kungl, finansdepartementet.

Genom finansdepartementets ämbetsskrivelse den 3 oktober 1936 har domänstyrelsen

anmodats att, därest ändringar i förordningen den 22 juni 1932

(nr 293) med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog ansåges

erforderliga, inkomma med yttrande och förslag angående de ändringar

i nämnda förordning, som styrelsen kunde finna påkallade med hänsyn till

dess tillämpning vid allmän fastighetstaxering år 1938.

Med anledning härav får domänstyrelsen, som i ärendet inhämtat här bilagda

yttranden från samtliga Överjägmästare, vissa jägmästare och en skogstaxator,

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, Sveriges skogsägareförbund,

Skogssällskapet samt Skogsägareföreningarnas riksförbund

— ävensom tagit del av den jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 10 november

1933 av särskilda sakkunniga inom finansdepartementet utarbetade redogörelsen

rörande taxeringsutfallet för skogsmark och växande skog m. m.

vördsamt anföra följande.

De principer, som äro grundläggande för värdering av skogsmark och

växande skog enligt den instruktion, som gällde för 1933 års allmänna fastighetstaxering,

given i nämnda förordning den 22 juni 1932, vila på 9 § kommunalskattelagen

och äro närmare utformade i punkt 4 av anvisningarna

till nämnda paragraf. De grundläggande principerna för värdering av skogsmark

och växande skog vid allmän fastighetstaxering beröras icke av de

ändringar i instruktionen, som styrelsen anser sig nu böra föreslå. Ändringsförslagen

avse sålunda väsentligen den i skogsvärderingsinstruktionen föi

varje fastighetstaxering återkommande avvägningen av den skogliga taxeringens

nivå och dessutom smärre justeringar samt förslag angående tillämpningsföreskrifter,

motiverade i huvudsak av erfarenheterna från senaste

fastighetstaxering, inhämtade yttranden och taxeringsutfallet enligt nyssnämnda

undersökning. Angående den med skogstaxeringen nära förbundna taxeringen

av övrig mark har styrelsen, sedan taxeringen i fråga avsevärt föi - bättrats, ansett hittills givna anvisningar vara tillfyllest.

Domänstyrelsen har till förslaget till instruktion för skogsmark och växande

skog lämnat motivering till av styrelsen ifrågasätta ändringar eller tillägg

ävensom påpekat i samband därmed enligt styrelsens mening önskvärda förändringar

i kommunalskattelagen och taxeringsförordningen. Understrukna

delar av texten i förslaget utmärka ifrågasatta ändringar.

Förslag till instruktion för värdering av skogsmark och växande

skog vid allmän fastighetstaxering år 1938. 1

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga på sätt

i punkterna 4, 5 och 6 närmare angives (skogsmarkens avkastningsväide).

Växande skog skall värdesättas med hänsyn till dess laktiska värdeavkastning

enligt punkterna A, 5, 6 och 1 (skogsvärdet).

Allmänna

värderings
grunder.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

A. Skogsmark.

Begreppet 2. Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark, som, vare sig

skogsmark, den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogs1

»reduktion. lill skogsmark hänföres således även ljungmark och annan

dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses lämpa sig

lör skogsproduktion. Är å skogbeväxt hagmark (betesmark) betestillgången

det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad betydelse, skall marken

likväl redovisas såsom skogsmark, såvida icke densamma är att betrakta

såsom kultiverad betesäng. Med kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig

mening under plog lagd, i huvudsak foderproducerande men ej sällan

något trädbevuxen betesmark, som för betets förbättrande är föremål förordnad

skötsel, varmed förstås sådana åtgärder som röjning, dikning, planering,

kalkning^ gödsling, frösådd med mera. Såsom skogsmark skall ej heller

upptagas sådan skoglös eller ej sällan något trädbevuxen ängsmark, som,

ehuru den visserligen kan användas för skogsproduktion, i främsta rummet

disponeras för foderproduktion genom bete eller slåtter samt med god hushållning

även bör därtill användas (naturlig betes- eller slåtteräng), ehuru

den ej är föremål för egentliga kulturåtgärder.

Till skogsmark räknas icke s. k. impediment, vartill hänföras mossar,

inyrar, kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark, som på grund av klimatiska

förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist eller de

lösa jordlagrens ringa djup är av den beskaffenhet, att någon egentlig skogsproduktion

där icke kan påräknas.

Värdet av sådan mark ävensom, i förekommande fall, av bete å skogsmark

skall inräknas i värdet av fastigheten i övrigt.

Areal skogs- 3. Arealen skogsmark beräknas, vad angår statens och andra allmänna

mark- skogar, efter därom av domänstyrelsen meddelade eller eljest tillgängliga

officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning med

tillgängliga och tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar efter uppgifter i

dessa; samt, vad angår övriga skogar, med ledning av uppgifter från jordregistret,

ekonomiska kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock efter

ingivna deklarationer och andra upplysningar, som kunna införskaffas.

Bomtet. 4. Skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga (boniteten) skall

beräknas efter den årliga virkesavkastning, uppskattad i kubikmeter per

hektar, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet

skogsbruk och under antagande, att marken vore beväxt med ett tillfredsställande

samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång).

Boniteten är således icke beroende av att den för viss tid uttagbara virkesavkastningen

är vare sig högre än normalt, på grund av att skogen är mer

än vanligt väl sluten eller innehåller relativt stor tillgång på moget virke,

t-iler lägre än normalt, på grund av att skogen är utglesnad eller utgöres avövervägande

ungskog, utan boniteten bestämmes av den uthålliga årliga

virkesavkastning, skogsmarken skulle lämna, örn skogstillgången under rationell

skötsel vore normal. Såsom sådan normal virkesavkastning är att

anse exempelvis den, sorn i medeltal uppnås på sådana större skogsbruk, där

det väl sörjes för såväl återväxt som beståndsvård, och där det finnes ett väl

slutet och på behöriga åldrar väl fördelat virkesförråd.

Boniteten skall bestämmas efter den virkesproducerande förmågan utan

hänsyn till föreliggande möjlighet eller sätt för virkesavkastningens utnyttjande.

Vidare är att märka, att boniteten skall vara genomsnittlig och således

skall för skogsmarken i dess helhet avvägas med hänsyn till dess i olika

delar skiftande producerande förmåga.

Vid bestämning av boniteten skall hela den normala årliga virkesavkastningen

uppskattas i kubikmeter per hektar och avse virke i rått tillstånd,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

75

mätt i verklig kubikmassa fast mått på bark, d. v. s. den virkeskvantitet, som

erhålles, då virket mates på rot efter noggranna s. k. massatabeller. Boniteten

angives som en för hela taxeringsenheten i fråga gällande medelbonitet.

Finnas för skogen tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar, angivande

skogsmarkens olika boniteter eller innehållande andra uppgifter, varav medelboniteten

kan bedömas, sker uppskattningen med ledning därav. Saknas

skogsuppskattningshandlingar, uppskattas boniteten med ledning av vad som

är känt eller kan utrönas om skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten

å trakten i övrigt.

Den uppskattade boniteten jämkas till den av bonitetsklasserna i tabell I,

som ligger närmast. Bonitet, som uppskattas högre än den högsta i tabellen

angivna bonitetsklassen, jämkas till närmaste hela tal.

5. För värdering i penningar av den sålunda uppskattade normala virkesavkastningen

beräknas virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde)

enligt de pris, som under åren 1932—1936 på grund av prissättning nämnda

år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav dylik normal

virkesavkastning anses sammansatt (normal sortimentssammansättning). I

de särskilda anvisningar, som jämlikt 59 § taxeringsförordningen skola fastställas

för varje län eller område av län, bestämmes, vad som för länets eller

områdets vidkommande skall anses såsom normal sortimentssammansättning.

Finnes för skogen ordnad bokföring tillgänglig, må densamma kunna läggas

till grund för prissättningen under förutsättning, att de bokförda priserna

varit av normal beskaffenhet och sålunda för liknande förhållanden

representativa. I de fall, där virke försålts å rot, erhållas de för prissättningen

behövliga medeltalen direkt för vart och ett av de nämnda åren, under

förutsättning att det å rot försålda virket har den sålunda fastställda sortimentssammansättningen

och ett för skogen genomsnittligt avsättningsläge.

Eljest kunna de erhållna priserna ej direkt användas som taxeringsunderlag

utan måste jämkas. Så t. ex. inträffar ofta, att endast den grövsta och^värdefullaste

skogen sålts å rot, medan småvirket använts till husbehov, såsom

vanligt är i jordbruksbygder, eller kvarlämnats i skogen, såsom sker i vissa

trakter med otillfredsställande avsättningsförhållanden. Men även örn dylika

extrema fall ej föreligga, inträffar, att den årliga virkesavkastningen å en

skog visst ar är sammansatt av onormala mängder grovt eller klent virke,

eller att avverkning skett på särskilt långa eller korta körvägar med mera,

och kunna även i dylika fall jämkningar i de erhållna priserna bliva nödvändiga.

A sådana skogar med ordnad bokföring, där virket försäljes i upparbetat

skick, skola från bruttopriserna avdragas alla direkta avverknings- och transportkostnader,

såsom kostnader för huggning, körning, Honning eller annan

transport till den plats, för vilken bruttopriserna gälla, direkt arbetsledning,

avmätning och intumning, tillfälliga kojbyggnader, vintervägar och lastplatser,

skogsaccis- och skogsvårdsavgifter samt olycksfalls- och försäkringsavgifter

i den mån de äro direkt hänförliga till drivningsarbetet. Därvid är att

märka, att såsom avdragsgilla kostnader skola godkännas allenast sådana,

som äro representativa för skogens genomsnittliga avsättningsförhållanden

och som icke äro beroende av avverkningarnas förläggning eller virkesförrådets

anhopning i sämre eller bättre avsättningslägen.

Vid rotvärdets bestämmande enligt den normala sorlimcntssammansättningen

skall iakttagas, att brukliga handelsmått, t. ex. toppmätt massa inom

bark för timmer, löst mått för brännved etc., måste omräknas till verklig kubikmassa

fast mått på bark. För varje sortiment och klass av ekonomiskt

likvärdiga sortiment skall rotvärdet utrönas för vart och ett av de ar, som

Rotvärde.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

skola läggas till grund för beräkningen, saint medeltal för dessa årsvärden uträknas.

Ur medeltalen bestämmes rotvärdet för samtliga sortiment enligt

den fastställda normala sortimentssammansättningen på sätt framgår av följande

uträkning, vilken allenast utgör ett exempel:

Sortimentsklass:

I: timmer .................. 30% ä 8 kronor per kubikmeter kronor 2:40

II: sulfitved oell lia björkved.. 20% » 6 » » >, » 1:20

III: sulfatved, props och l:a

barrved ................ 20% i i » » » , 0: .SO

IV: kolved, industribränsle och

diverse virke............ 30% » 1 » » > » 0:30

Rotvärde per kubikmeter kronor 4: 70.

Det bör beaktas, att den normala sortimentssammansättningen skall avse

hela virkesavkastningen, oberoende av huruvida viss del av denna icke vinne1''

avsättning. Skulle sålunda å viss trakt virke, i exemplet här ovan hänfört

till fjärde sortimentsklassen, ej vara avsättningsbart, bör i exemplet detta

utföras med värdet 0, då medelpriset blir endast 4 kronor A0 öre per kubikmeter.

Motsvarande gäller även, då försäljning skett på rot men virke under

viss^ brösthöjdsdimension ej kunnat vinna avsättning, ehuru dess kubikmassa

ingår i den för skogen beräknade årliga virkesavkastningen.

Saknas ordnad bokföring för skogen, eller hava för det genomsnittliga prisläget

representativa virkesförsäljningar ej förekommit, eller anses de bokförda

priserna icke kunna läggas till grund för beräkningen, uppskattas rotvärdet

med ledning av det medelpris för orten, som jämlikt förenämnda särskilda

anvisningar med hänsyn till skogens läge anses tillämpligt för en normalt

sammansatt virkesavkastning. Vid uppskattningen kan det sålunda bestämda

rotvärdet jämkas med hänsyn till utdrivningens större eller mindre

svårigheter i fråga örn körvägar och flottningsförhållanden m. m. dylikt, ävensom

därtill, att sämre mark producerar ej blott kvantitativt mindre virke utan

även mindre värdefulla sortiment.

Vid uppskattning efter nu angivna grunder finnes alltså möjlighet att taga

hänsyn till varje särskild skogs läge i förhållande till avsättningsort och annat,

som inverkar på virkesvärdet. Vid enahanda bonitet och avsättningsläge

skall samma rotvärde åsättas den normala virkesavkastningen, även örn

skogsbruk i olika syften bedrives med olika omloppstider. Avvikelser från

den omloppstid, som kan anses motsvara den för orten normala sortimentssammansättningen,

inverka visserligen på den verkliga virkesavkastningens

sammansättning och värde, men skall hänsyn till dessa avvikelser tågås vid

beräkningen av växande skogens värde enligt punkt 7.

Det enligt det föregående bestämda rotvärdet jämkas till den av prisklasserna

i tabell I, som ligger närmast.

Skogsma]-- 6. Den enligt punkt 4 bestämda normala årliga virkesavkastningen per

kastning helJtar skogsmark multipliceras med det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet,

"v&rdef*" Från ^en värdeavkastning, som därvid framkommer, skall avdragas en tredjedel

för kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,

skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m. För

skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund av gällande

lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste skötas i skyddssyfte

med anlitande för skogens vård och underhåll av en osedvanligt stor

del av avkastningens värde, må avdraget för kostnader efter prövning i varje

särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej till mer än hälften

av den beräknade normala värdeavkastningen. Det sålunda reducerade vär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr :JS1. 1 <

det anses utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning per hektar skogsmark.

Skogsmarkens värde per hektar (skogsmarkens avkastningsvärde) skall utgöra

furu och en halv gånger nettovärdet på ett års normal avkastning.

Till underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som vid avdrag

för kostnader med en tredjedel angiver skogsmarkens värde per hektar

vid förekommande kombinationer mellan bonitets- och rotvärdesklasser. Vid

avdrag för kostnader med mera än en tredjedel kan tabell I icke användas,

utan särskild värdeberäkning måste göras.

B. Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett örn avverkningsrätt till densamma upp- sigvarda

låtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt be- och relativ

finner sig, och den värdeavkastning, som för framtiden därur kan uttagas skogstugan

under förutsättning av en rationellt driven hushållning. Därest skogen innehåller

ett så beskaffat virkesförråd, att den beräknade normala värdeavkastningen

genast och uthålligt kan uttagas, och sålunda normal skogstillgång

förefinnes, sättes värdet å den växande skogen (skogsvärdet) till tjugo

och en halv gånger nettovärdet på den normala årliga värdeavkastningen.

I fråga örn denna värdeberäkning hänvisas till tabell I, som jämväl angiver

skogsvärdet per hektar vid normal skogstillgång för samma kombinationer,

som upptagits i fråga örn skogsmarkens avkastningsvärde.

Emellertid är den växande skogens slutenhet, sammansättning och beskaffenhet

i övrigt vanligen sådan, att den faktiska skogstillgången betingar ett

från det normala mer eller mindre avvikande skogsvärde. Detta värde i

förhållande till det normala utgör den relativa skogstillgången, som betecknas

med tal, uttryckta i tiondelar. Talet för relativa skogstillgången är således

1.0, örn skogsvärdet överensstämmer med det normala. Relativ skogstillgång

0.9, 0.8, 0.7 o. s. v. innebär, att det förhandenvarande virkesförrådet,

såsom i utglesnade eller vanskötta skogar med allmän virkesbrist eller i välskötta

skogar med brist på moget virke, icke medgiver normal värdeavkastning.

Är detta fallet, skall skogsvärdet sättas i motsvarande mån lägre. På

samma sätt innebär relativ skogstillgång 1.1, 1.2, 1.3 o. s. v., att skogsbeståndet

till följd av mer än vanligt stor slutenhet eller jämförelsevis god tillgång

på moget virke under viss tid kan medgiva större avverkning eller uttagande

av värdefullare dimensioner än som för normal värdeavkastning

kan beräknas, varför skogsvärdet i samma mån sättes högre. Den erforderliga

jämkningen av de i tabell I angivna skogsvärdena vid normal skogstillgång

sker med stöd av de kända avvikelser, skogens virkesförråd och dettas

sammansättning med avseende på åldrar och mogenhetsklasser samt

grövre och klenare dimensioner uppvisar vid jämförelse med förrådet å en

normalt sammansatt skog och skogens därav beroende förmåga att giva en

mot åsatt bonitet och rotvärde svarande framtida värdeavkastning.

För att underlätta bedömandet av relativa skogstillgången med utgångspunkt

från förefiniligt virkesförråd har upprättats bifogade tabell II, vilken

för olika boniteter och omloppstider utvisar den storlek för ett normalt sammansatt

och slutet virkesförråd, som motsvarar relativa skogstillgången 1.0.

Tabellens användning framgår av följande exempel. 1 en viss landsända

skall enligt för länet jämlikt 59 § taxeringsförordningen fastställda särskilda

anvisningar och hjälptabcll 100-årig omloppstid tillämpas för skogar, vars

bonitet bestämts till 2.-r>. Örn sädan skog innehåller virke i normal åldersoch

dimensionsfördelning, skall virkesförrådet enligt tabellen (och hjälplabellen)

uppgå till 8.3 kubikmeter per hektar för att relativa skogstillgången

skall vara 1.0. Örn skogen på grund av allmän gleshet innehåller allenast

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

50 kubikmeter i genomsnitt per hektar, men i övrigt beträffande ålders- och

dimensionsfördelning kan betraktas som normal, är relativa skogstillgången

60/83 eller 0.6 av det normala.

Då normal ålders- och dimensionsfördelning oftast ej är för handen, måste

den enligt nyssnämnda regel funna relativa skogstillgången vanligen jämkas

ytterligare, nämligen uppåt, örn förrådet är sammansatt av äldre bestånd

eller grövre virke än normalt, och nedåt, om de äldre åldersklasserna saknas

eller bestånden äro sammansatta av övervägande klena dimensioner.

Det skall uppmärksammas, att det förhandenvarande totala virkesförrådet

— vari skall ingå jämväl virke av mindre dimensioner än den minsta

uppskattade — utan hänsyn till att viss del av dess avkastning måhända

icke är avsättningsbar eller utnyttjas för husbehov, skall ligga till grund för

jämförelse med det normala virkesförrådet.

A skogar, för vilka tillförlitliga detaljerade hushållningsplaner finnas, och

för vilka tillförlitliga översikter kunna erhållas över de växlingar i den

framtida virkesavkastningen, som av nämnda orsaker äro att vänta, kan

skogens bruttovärde erhållas på så sätt, att dessa avkastningar värderas i

penningar med tillämpning av de priser, som varit bestämmande för det enligt

punkt 5 bestämda rotvärdet och hela skogsbrukets till nutiden diskonterade

avkastning därefter uträknas efter 4 procents räntefot. Efter avdrag

dels med en tredjedel för omkostnader, dels också för skogsmarkens avkastningsvärde,

som ju uppskattas efter andra grunder, erhålles den växande

skogens fristående värde.

Endast undantagsvis lärer relativa skogstillgången kunna sättas lägre

än 0.2.

Tabell I, utvisande markens samt den växande skogens värde per hektar för

olika boniteter och rotvärden.

(Tabellen har ej här uträknats.)

Tabell II, utvisande storleken av ett normalt sammansatt och slutet virkesförråd

för olika boniteter och omloppstider (återgives ej här).

Exempel på hjälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt

år 1938 (exemplifieras ej här).

Motiv

till domänstyrelsens förslag om ändringar i instruktionen

för värdering av skogsmark och växande skog vid

taxering av fastighet.

Vid punkt 1.

Huvudregeln för värdesättning av växande skog har förtydligats genom

hänvisning icke blott till punkt 7 utan även till punkterna 4, 5 och 6, varigenom

tvekan icke behöver uppstå, att denna värdesättning skall ske i anslutning

till de för skogsmarkens värdesättning fastställda grunder.

Vid punkt 2.

Ett par smärre omredigeringar hava föreslagits.

Vid punkt 4.

I bestämmelserna rörande uppskattning av boniteten föreslås endast en

mindre ändring i texten. Dessutom anser sig styrelsen böra i tabell I föreslå

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

79

införande av två nya bonitetsklasser, 3.25 och 3.75, mellan klasserna 3.0,

3.5 och 4.0. Behovet av dessa bonitetsklasser synes enligt avgivna yttranden

hava gjort sig starkt gällande i det praktiska taxeringsarbetet inom län,

där skogsmarken till stora delar ligger omkring nämnda boniteter. En sådan

utökning av tabell I har åtminstone beträffande bonitetsklass 3.25 ansetts

lämplig även av de sakkunniga för undersökning av taxeringsutfallet vid

1933 års allmänna fastighetstaxering.

Vid punkt 5.

Till grund för beräkningen av rotvärdet lågo vid föregående taxering virkespriserna

under femårsperioden 1927—31. I anslutning till dessa har nu

föreslagits, att 1932—36 års priser skola läggas till grund för taxeringen.

För bedömande härav torde viss ledning erhållas av följande sammanställning

över rotnetto å försålt virke från kronoskogar under åren från och med

år 1927:

Å r

Norrbottens

och Väster- bottens län

kronor

Södra Norr- land och

Dalarna

kronor

Svealand

utom

Dalarna samt

Götaland

kronor

Hela

landet

kronor

1927 ................................

6.10

6.58

9.66

6.68

1928 ................................

5.06

6.21

9.45

5.75

1929 ................................

5.26

6.22

9.02

6.00

1930 ................................

3.91

4.93

8.14

4.78

1931 ................................

2.41

3.17

6.00

3.22

1932 ................................

2.86

3.46

4.63

3.31

1933 ................................

3.23

4.22

5.74

3.91

1934 ................................

3.90

4.78

6.86

4.69

1935 ................................

3.45

4.96

6.74

4.55

1936 ................................

c:a 6.00

c:a 7.00

c:a 9.00

c:a 7.00

4.55

5.42

8.45

5.29

. » » 1932—36 ..............

c:a 3.90

c:a 4.90

c:a 6.60

c:a 4.70

Av sammanställningen framgår, att prisutvecklingen under åren 1932—36

varit ojämn, vilket kommer till synes även vid jämförelse mellan medeltalen

för dessa år och för perioden 1927—31. Vid sådan jämförelse bör beaktas,

att det material, som ligger till grund för medeltalen, icke varit likformigt,

beroende på inträffade förändringar i dimensionssammansättning

samt skillnader i avsättningsläge för det försålda virket. Vilket prisläge,

som med hänsyn till 1932—36 års priser kan bliva bestämmande för taxeringen,

kan därför med ovanstående uppgifter icke med säkerhet avgöras,

sannolikt torde emellertid rotvärdesnivån enligt nämnda priser komma att

genomgående sänkas något. En sådan följd av valet av årsperiod bör enligt

styrelsens mening icke i och för sig tillmätas alltför stor vikt. Det torde

nämligen få anses särskilt betydelsefullt, om taxeringen kan grundas på slutna

prisserier, utan det subjektiva bedömande av mer eller mindre representativa

årspriser, som eljest måste förekomma. I de avgivna yttrandena har

icke ifrågasatts, att andra virkespriser än för perioden 1932—36 borde komma

i tillämpning. Styrelsen anser sig icke heller böra till diskussion upptaga

något annat alternativ. Det torde visserligen kunna förutsättas, att taxeringen

kommer att äga rum vid ett dagsprisläge, som med all sannolikhet kommer

att i större eller mindre grad överstiga 1932—36 års medelpriser, men detta

bör enligt styrelsens mening icke medföra några svårigheter för ett riktigt

genomförande av taxeringen. Dess nivå bestämmes nämligen dessutom och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2S1.

8n

väsentligen av för taxeringen gällande kapitaliseringsprocent och förvaltningskostnadsavdrag,

varom styrelsen hänvisar till vad som anförts vid motiven

till punkt 6.

De ändringar, som verkställts i bestämmelserna om rotvärdets uppskattning

i de fall, då ordnad bokföring för skogen saknas, äro närmast av redaktionell

karaktär och avse att förtydliga texten. Såsom styrelsen redan i förslaget

till nu gällande instruktion påpekade, anser styrelsen, att jämkning

i rotvärdet för orten med hänsyn till väsentligt bättre eller sämre bonitet

i regel endast bör gälla närmaste prisklass. Då sådan jämkning är mindre

vanligen förekommande, har bestämmelsen härom ansetts böra givas en

mindre framträdande plats i texten.

Vid punkt 6.

Vid föregående taxering höjdes avdraget för förvaltnings- m. fl. allmänna

kostnader från V4 till Vs. De skäl, som föranledde avdragets bestämmande

till Vs, synas styrelsen alltjämt äga giltighet, och någon ändring av avdragets

storlek anses därför icke nu böra ifrågasättas.

I fråga örn kapitaliseringsprocenten vidtogs vid 1933 års taxering ingen

ändring, ehuru en sänkning från 5 °/o till 4V2 % av styrelsen då diskuterades.

De förhållanden, som därvid togos i övervägande och som redan då i och

för sig talade för sänkning, hava nu starkare accentuerats. Av de avgivna

yttrandena angående denna viktiga detalj i instruktionen må anföras följande:
Centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund yttrar: »Med hänsyn till

det nuvarande låga ränteläget skulle måhända synas påkallat, att en sänkning

av kapitaliseringsprocenten nu toges under övervägande. En sänkning

av denna med 1 enhet motsvarar en ökning av taxeringsvärdena med 25 %.

Enbart detta förhållande synes böra mana till försiktighet, då alltför tvära

omkastningar med avseende på skogsfastigheternas taxeringsvärden knappast

kunna ur det allmännas synpunkt vara till fördel. Jämförelsevis låga

taxeringsvärden å skogen torde däremot stimulera ägarna till vidtagande

av skogsvårdande åtgärder. Härigenom beredas ökade arbetstillfällen inom

skogsbruket, vilket för tillgodoseende av kommunernas skatteintressen torde

vara lika värdefullt som ett utökat garantiskatteunderlag. Då dessutom nu

omöjligen torde kunna förutses vilka räntor, som komma att bliva gällande

under den nästkommande taxeringsperioden, finner centralrådet, med beaktande

jämväl att den i kommunalskatlelagen stadgade garantiskatteprocenten

för skogsfastighet av 4 °/o måste anses relativt hög, övervägande skäl

tala för, att vid 1938 års fastighetstaxering kapitaliseringsprocenten bibehålies

oförändrad.»

Sveriges skogsägareförbund framhåller liknande synpunkter: »Det torde

kunna förväntas, att i anledning av nu rådande allmänna ränteläge förslag

komma att framställas örn räntefotens sänkning, vilket innebär motsvarande

höjning av kapitaliseringsfaktorn, d. v. s. medför en höjning av taxeringsvärdena.

Ehuru förbundet icke vill bestrida, att det nuvarande låga ränteläget

och därav exempelvis framkallade höga värden å obligationer kan

synas motivera en lägre ränta även vid beräkningen av skogsbrukets avkastningsvärden.

så vill förbundet dock uttala en varning mot att nu företaga

en sänkning av den räntefot, som tillämpades 1933. Skulle denna sänkas

från 5 till 4, innebär detta att kapitaliseringsfaktorn höjes från 20 till

25 eller med 25 °/o. Åtgärden skulle således medföra en höjning av skogsbrukets

taxeringsvärden med 25 %. Förbundet finner en sådan höjning

äventyrlig särskilt i nuvarande tid, då den kommunala beskattningen i sin

helhet ligger under omarbetning och kanske redan örn ett eller annat år

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

81

kommer att utgå efter helt nya grunder. Kommunalskatteberedningen har

hos Kungl. Maj:t begärt att få verkställa provtaxeringar (avseende den kommunala

inkomst- och fastighetsbeskattningen, skogsaccisen m. m.) i ett stort

antal kommuner. På grundval av dessa provtaxeringar kommer skatteberedningen

att framlägga förslag om den kommunala beskattningens revision.

Helt oavsett vad detta revisionsförslag kan komma att innehålla, så lärer

det dock komma att bygga sina överväganden om den kommunala inkomstskattens,

fastighetsskattens och skogsaccisens inbördes ställning i skatterepartitionen

samt om de nuvarande skattekällornas bärkraft på nu förefintliga,

i de av beredningen utförda provtaxeringarna tillämpade taxeringsvärdena

å ''annan fastighet’, jordbruksfastighets jordbruksvärde och dess skogsvärde.

Kommer nu en kommunal skattereform att grundas på dessa värden

och deras inbördes förhållande samt därefter skogsvärdena att på ovan antytt

sätt höjas högst väsentligt, så lärer skogsbeskattningen kunna komma in

på äventyrliga vägar.

Förbundet finner det önskvärt, att medan den förestående kommunala

skattereformen är under arbete, vilken reform väl säkerligen kommer att

grundas på nuvarande taxeringsvärden, icke några språngvisa förskjutningar

göras i vissa delar av fastighetsvärdena, vilka helt rubba den beräknade och

avsedda skattebelastningen å de olika näringsgrenarna.

Förbundet får av denna anledning hemställa, att kapitaliseringsprocenten

vid 1938 års allmänna fastighetstaxering bibehålies vid nuvarande 5 %.»

Av dessa yttranden framgår tydligt, vilka starka betänkligheter som

förefinnas mot en sådan höjning av taxeringsvärdena, som vid en av nuvarande

ränteläge betingad lägre kapitaliseringsprocent beräknas uppkomma.

De för ränteläget betecknande procenttalen för riksbankens officiella diskonto

för 3 månaders växlar hava under senare år varit följande:

, Vid utgången I medeltal

Ar av år för år

1930 .............................. 31/* 3.72

1931 .............................. 6 4.io

1932 .............................. 3 Va 4.39

1933 .............................. 2 Va 3.17

1934 .............................. 2 Va 2.5 0

1935 .............................. 2 Va 2.50

1936 .............................. 2 Va 2.50

Med utgångspunkt enbart från dessa räntesatser skulle enligt styrelsens

förmenande en väsentligt lägre kapitaliseringsfaktor än 5 % kunna ifrågasättas.

Såsom framhållits i de citerade yttrandena, kan en stor sänkning av

kapitaliseringsprocenten för skogsfastigheter medföra sådana förskjutningar

beträffande det kommunala skattetrycket, som ur allmän synpunkt icke

kunna anses lämpliga. Därvid får emellertid icke bortses från det för beskattningen

angelägna i sådan värdesättning av skogsfastigheter, att deras

taxeringsvärden bilda ett möjligast riktigt underlag även för den statliga inkomst-

och förmögenhetsbeskattningen. Det utslagsgivande bör sålunda vara

en riktig avvägning av den skogliga taxeringens nivå. Därvid torde saluvärdena

kunna tjäna till ledning i så måtto, att alltför stora skillnader mellan

taxeringsvärde och saluvärde för skogsfastigheter icke borde uppsta. En

allmän höjning av de skogliga taxeringsvärdena vid 1938 års taxering anses

på den grund vara berättigad. Då detta med hänsyn till den något sänkta

rotvärdesnivån icke synes kunna genomföras, därest kapitaliseringsprocenten

och övriga värderingsfaktorer bliva oförändrade, är en av enbart ränteläget

betingad sänkning av kapitaliseringsprocenten väl motiverad. Vid övervä
Bihang

lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 281. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. J\Icij:ts proposition nr 281.

gande av det procenttal, som bör läggas till grund, har styrelsen, även med

beaktande av vad som anförts mot en sådan åtgärd, funnit sig kunna tillråda,

att procenten sättes till 4 %. På så sätt blir totalvärdet vid normal skogstillgång

25 årsavkastningar i värde, fördelat efter samma förhållande som tidigare,

så att 4V2 årsavkastningar utgöra skogsmarkens värde och 2OV2 årsavkastningar

utgöra skogsvärde. Efter sådana grunder skulle sålunda ny

tabell I till instruktionen upprättas.

Vid avgivande av förslaget om sänkt kapitaliseringsprocent vill styrelsen,

i likhet med vad centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund anfört, dock

framhålla, att det för den kommunala beskattningen nu gällande repartitionstalet

för skogsvärde, 0.04, principiellt innebär en alltför hård skattebelastning

för växande skog, särskilt ungskogen, och att detta förhållande med höjda

taxeringsvärden måste bliva ännu mera framträdande. Styrelsen vill erinra

om, att i samband med sänkningen av repartitionstalet 0.06 till 0.05 för jordbruksvärde

frågan om en berättigad sänkning av repartitionstalet för skogsvärde

från 0.04 till 0.03 var föremål för särskilt övervägande. Styrelsen utgår

från att frågan i detta sammanhang upptages till förnyad prövning och att

med nuvarande skogsaccisbeskattning åtgärder för sänkning i detta repartitionstal

från 0.04 till 0.03 vidtagas.

Vid punkt 7.

I första stycket har uttrycket »ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkesförråd»

ändrats till »ett så beskaffat virkesförråd», emedan ett poängterande

av enbart åldersfördelningens betydelse icke lämpligen har sin plats i den

allmänna regeln. Av samma anledning anses orden »i åldersklasser» böra

utgå ur texten i början av andra stycket.

Tredje t. o. m. sjätte styckena av denna punkt innehålla i det praktiska

taxeringsarbetet vanligen använda tillämpningsföreskrifter för relativa skogstillgångens

bestämning med utgångspunkt från virkesförrådet. Av erfarenheterna

att döma skulle dessa mera allmänt hållna föreskrifter icke vara

tillfyllest. I flera avgivna yttranden framföres nämligen som ett önskemål,

att därjämte någon lämplig närmelsemetod anvisas för beräkning av relativa

skogstillgången, vars uppskattning tämligen allmänt anses osäker. Sålunda

har resultatet av 1933 års fastighetstaxering av förutnämnda sakkunniga sammanfattats

sålunda:

»De sakkunniga tveka icke att beteckna relativa skogstillgången som en

svårbestämbar faktor vid den använda taxeringsmetoden, om icke särskild

uppmärksamhet ägnas denna detalj i fastighetstaxeringsarbetets tidigaste

skeden. Det alltmer beaktade sambandet mellan denna faktor och boniteten

anse de sakkunniga böra föranleda, att i länsanvisningarna allmänt angivas

för uppskattningen tillämpliga normalförråd för inom länet förekommande

boniteter. I de flesta län torde de länsskogssakkunniga med utgångspunkt

från de vid 1933 års fastighetstaxering erhållna siffrorna för relativa skogstillgången

kunna med stöd av lokalkännedom för varje kommun göra vägande

uttalanden angående behovet av eventuell justering, vilka uttalanden

kunde tjäna till viss "ledning. I övrigt är för taxeringens nöjaktiga genomförande

i denna del särskilt angeläget, att skoglig sakkunskap i tid, d. v. s.

redan i beredningsnämnderna, ställes till förfogande för taxeringsarbetet.»

Av vad sålunda anförts framgår, att en bättre uppskattning av relativa

skogstillgången är särskilt eftersträvansvärd. Vid övervägande av lämpliga

åtgärder i sådant syfte genom ändringar i instruktionen har styrelsen funnit,

att tillämpningsföreskrifterna icke för närvarande kunna kompletteras med

en närmelsemetod. Av hittills vid taxeringen använda metoder har nämligen

icke någon viss metod ansetts så välgrundad, att den är värd erkännande

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

83

framför andra. Nyssnämnda sakkunnigas uttalande, att sambandet mellan

bonitet och relativ skogstillgång borde allmänt föranleda anvisningar om

normalförråd för skilda boniteter, skulle enligt styrelsens förmenande innebära

taxeringstekniska fördelar oell möjliggöra en uppskattning efter mera

likformiga grunder. Behovet av sådana anvisningar har tidigare påpekats i

samband med de förarbeten till 1933 års taxering, som omnämnas i 58 § taxeringsförordningen.

Domänstyrelsen framlade då i de uppgifter, som jämlikt

nämnda författningsrum överlämnades till länsstyrelserna, ett förslag till normalförråd

för skilda boniteter. Vid det möte mellan landskamrerarna i riket

och ett antal skogssakkunniga, som hölls i Stockholm den 5—8 oktober 1932,

var bl. a. styrelsens förslag i denna del föremål för diskussion. Mötet uttalade

sig emellertid därvid för att de omloppstider inom de olika länen, som angivits

till ledning för 1928 års taxering, och vilka för vissa län avveko från

de av styrelsen föreslagna, fortfarande skulle tillämpas vid 1933 års taxering.

Dock skulle starkare differentiering göras för olika boniteter inom länen, varvid

domänstyrelsens förslag till omloppstider och normalförråd för skilda

boniteter kunde tjäna till viss ledning.

Till följd av detta mötesuttalande har enligt de sakkunniga för undersökning

av taxeringsutfallet vid 1933 års allmänna fastighetstaxering den av domänstyrelsen

förordade principen om normalförråd för skilda boniteter vunnit

tillämpning i ett stort antal län och därjämte bidragit till en ökad differentiering

av omloppstiden för olika boniteter inom andra län. Oaktat mötesuttalandet

hava, såsom de sakkunniga påpekat, vissa ojämnheter uppstått,

närmast till följd av bristande samarbete länen emellan vid fastställande av

en sådan taxeringsgrund som den här ifrågavarande. Ett upprepande härav

skulle förhindras, om normalförråden och omloppstiderna närmare fastlåstes

i instruktionen, vilket i någon mån borde motverka den osäkerhet, som präglar

relativa skogstillgångens uppskattning. Vid övervägande av åtgärder i

den av de sakkunniga utpekade riktningen har styrelsen med hänsyn till den

tvekan inför tillämpningen, varåt 1932 års möte i Stockholm givit uttryck,

icke ansett sig böra föreslå intagande i instruktionen av en för hela landet

gällande serie, angivande normalförråd och omloppstider för olika boniteter.

Däremot bör enligt styrelsens förmenande inom varje län fastställas icke

blott omloppstider utan även det samband mellan förekommande boniteter

och normalförråd, som enligt för länet anvisade omloppstider bestämmes genom

tabell II till instruktionen. Styrelsen anser därför, att detta samband

bör angivas i den lijälptabell för länet, som skall inför länsstyrelsen faststallas

I enlighet härmed har styrelsen föreslagit ändringar i föreskrifterna om

användningen av nämnda tabell II. De tillämpliga normalförråden synas

lämpligen böra intagas som ett tillägg under den nuvarande hjälptabellen och

där angivas för varje bonitetsklass. ...

Genom den föreslagna anordningen förutsättes, att ojämnheter i uppskattningen

av relativa skogstillgången på grund av ofullständiga länsanvisningar

icke skola uppkomma. Dessutom förtjänar papekas, att en differentiering av

normalförråden på de olika boniteterna möjliggör en principiellt riktigare

tillämpning av den för visst län eller viss länsdel fastställda normala sortimentssammansättningen

än om omloppstiderna för länet, såsom skett, fastlåsas

inom snävare gränser. Genom den ytterligare schablonisering av taxeringen,

som delta förslag innebär, vinnes en önskvärd fin enkling och liktoimighet

i uppskattningsgrunden, utan att dess teoretiska grundvalar kunna

sägas bliva rubbade. .

I övrigt har styrelsen icke ifrågasatt annan ändring under denna punkt,

än ett förtydligande i näst sista stycket, varigenom värderingen uttryckligen

angives vara bunden till de priser, som varit bestämmande lör lotvärdet.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Vilka föreskrifter som än kunna bliva givna beträffande relativa skogstillgången,

anser styrelsen en tillfredsställande uppskattning av denna faktor

kunna påräknas, endast om skoglig sakkunskap utnyttjas vid taxeringen,

vilket starkt framhållits av de särskilda sakkunniga. I anslutning till liknande

yttrande i denna detalj av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund

vill styrelsen därjämte betona vikten av att lämpliga personer utväljas

för sådana uppdrag och särskilt, att de i nämnderna verkande lokala sakkunniga

enhetligt instrueras för sin uppgift, varigenom redan från början

mycket bör kunna vinnas. Därvid torde det böra påpekas, att missuppfattning

av innebörden av uppdrag såsom skogssakkunnig i fråga om rena

skatteintresset kan leda till onödigt besvär och arbete för högre taxeringsinstanser.

1 anslutning till vad sålunda anförts om möjligheterna till förbättrad uppskattning

av relativa skogstillgången vill styrelsen framföra följande synpunkter

på taxeringsarbetets organisation med hänsyn till den skogliga delen

av fastighetstaxeringen.

Vid tidigare taxeringar hava ordförandena i berednings- och taxeringsnämnderna

icke i erforderlig utsträckning erhållit biträde av skoglig sakkunskap

med de kompetensfordringar, som i 29 § av kungörelsen med vissa

föreskrifter rörande taxeringsförfarandet hava uppställts beträffande i skogshantering

sakkunniga. Detta förklaras därav, att inom länet tillgången på

sådana sakkunniga, som samtidigt äga god lokalkännedom, icke torde vara

tillräcklig för taxeringsarbetets behov. Under sådana förhållanden är det

fullt naturligt, om därjämte personer med lägre skoglig utbildning (från

skogsskola) anlitats för ändamålet. Sålunda hava huvudsakligen länsskogvaktare

men även kronojägare biträtt i nämnderna. Ofta hava dessa en

mycket god lokalkännedom och torde, rätt instruerade, vara en så värdefull

tillgång i taxeringsarbetet, att deras användning i detsamma bör konfirmeras

i gällande bestämmelser. Enligt styrelsens förmenande bör anlitande av biträde

med högre eller lägre skoglig utbildning vara en ofrånkomlig förutsättning

för den skogliga taxeringens bedrivande i berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna.

Sådana biträden — som till skillnad från förutnämnda

skogssakkunniga skulle kunna benämnas skogstaxeringsmän — böra inom

varje fastighetstaxeringsdistrikt utses av länsstyrelsen efter förslag av domänstyrelsen

och vederbörande skogsvårdsstvrelse. Skogstaxeringsman skulle

hava skyldighet att enligt de instruktioner, som av landskamrerare!! och av

länsstyrelsen tillkallade skogssakkunniga meddelas, biträda vid respektive

beredningsnämnders förslagstaxering och inom fastighetstaxeringsnämnden

deltaga i dess sammanträden med rätt och skyldighet att i händelse av avvikande

mening låta densamma antecknas till protokollet.

Genom sådan förändring i taxeringsarbetet får på intet sätt förringas betydelsen

av att bästa skogliga biträde erhålles, utan böra givetvis i första hand

undersökas möjligheterna att härför kunna få anlita personer med högre

skoglig utbildning och erforderlig lokal kännedom. Skulle sådant biträde

av olika anledningar icke kunna påräknas, är det dock angeläget, att lämplig

person med lägre skoglig utbildning erhåller uppdrag som skogstaxeringsman,

i vilken riktning praxis redan utbildat sig.

Skogstaxeringsmännens arbete i de lägre instanserna bör vara särskilt betydelsefullt

för den skogliga sakkunskap, som skall vara representerad i

fastighetsprövningsnämnden. Det oaktat torde den arbetsuppgift, som åvilar

sådan sakkunnig, vara så omfattande och mången gång så krävande, att

det kan ifrågasättas, huruvida det kan vara riktigt och lämpligt att anförtro

densamma åt endast en länsskogssakkunnig. Såvitt styrelsen kunnat finna,

borde en förstärkning av denna sakkunniginstitution förtjäna övervägas, för
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

85

slagsvis så, att inom varje län i nu föreskriven ordning förordnas två skogssakkunniga,

varav en skall leda sakkunnigarbetet.

Styrelsen håller före, att förändringar i taxeringsförordningen och föreskrifterna

rörande taxeringsförfarandet i ovan angivet syfte skulle bereda

möjligheter för ett i alla avseenden bättre skogligt taxeringsresultat och därjämte

vara ägnade att hos de skattskyldiga stärka förtroendet för fastighetstaxeringen.

I detta sammanhang vill styrelsen, med hänsyn till de mindre goda erfarenheterna

av den skogliga fastighetstaxeringen i vad avser särskilt relativa

skogstillgångens uppskattning, framhålla, att den använda taxeringsmetoden

måste anses behäftad med vissa svagheter trots betydande arbete och därmed

förenade kostnader. Dessa svagheter hänföra sig väsentligen till de ganska

svårbestämbara, men för taxeringen synnerligen utslagsgivande värdeförhållanden,

som skola finna sitt uttryck i relativa skogstillgången, och som

göra denna faktor osäker i det praktiska taxeringsarbetet. Skulle en förenkling

av detsamma kunna åstadkommas och samtidigt större säkerhet vinnas,

vore detta i hög grad önskvärt. Utan att vilja förutsäga något örn resultatet

av den nu stundande allmänna fastighetstaxeringen anser sig styrelsen

kunna förorda, att utredning verkställes örn möjligheterna till den skogliga

fastighetstaxeringens omläggning efter enklare linjer, även om styrelsen

vid detta tillfälle icke är beredd att avgiva något positivt förslag eller lämna

anvisning örn de vägar som i sådant syfte kunna vara framkomliga.

I samband med ändringsförslaget får domänstyrelsen slutligen föreslå

följande tillägg till kommunalskattelagen:

Till 5 § 1 mom. a:

1 mom. Från skatteplikt till fastighetsskatt undantagas:

a) nationalparker och såsom naturminnesmärken fredade områden.

Det understrukna tillägget avser sådana områden, som med avseende å

deras ekonomiska utnyttjande äro jämförbara med nationalparkerna och på

den grund böra undantagas från skatteplikt. Styrelsen avser dels sådana

områden, som av länsstyrelsen jämlikt lagen den 25 juni 1909 blivit förklarade

för fridlysta naturminnesmärken, dels ock sådana områden å kronan

tillhörig mark, vilka genom beslut av den myndighet, som därmed äger befattning,

tillsvidare lämnas orubbade såsom naturminnesmärken.

Till punkt 4 av anvisningarna till 9 §:

Består taxeringsenhet till en del av skyddsskog eller annan därmed jämförlig

skog, må för denna del av taxeringsenheten särskild värdesåttning äga

rum.

Med hittills gällande bestämmelser kan tvekan råda angående sättet för

beräkningen av taxeringsvärdet i det angivna fallet, varför ett förtydligande

anses vara erforderligt. Tillägget synes lämpligen kunna införas före det

tredje stycket, från slutet räknat, i anvisningstexten. Stockholm den 20

januari 1937.

G. KUYLENSTJERNA.

Gösta Olhammar.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Bilaga 2.

P. M.

med förslag till vissa ändringar i kommunalskattelagen m. m.

(I anledning av förestående allmän fastighetstaxering utarbetad inom

finansdepartementet.)

Vid prövning av frågan, huruvida och i vad mån ändringar kunna vara önskvärda

i gällande skatteförfattningar i anledning av den förestående allmänna

fastighetstaxeringen år 1938, har uppmärksamheten fästats å bl. a. frågan örn

behandlingen i skatteavseende av s. k. fasta maskiner. Vad som framför allt

bidragit till att denna fråga aktualiserats har varit den omständigheten, att frågan

om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för värdeminskning å inventarier

m. m. är föremål för prövning av den s. k. statsskattekommittén, och

att, enligt vad erfarenheten givit vid handen, vid hittillsvarande tillämpning

av avskrivningsreglerna betydande svårigheter föranletts av den rådande

oklarheten i vad mån inventarier m. m. inräknats i byggnadsvärdet. Det har

antagits, att i själva verket dubbel avskrivning i ej ringa utsträckning förekomma,

enär avskrivning ägde rum enligt de för inventarier gällande regler

även beträffande sådana inventarier, vilkas värde inginge i byggnadsvärdet,

utan att detta dock föranledde minskat avdrag för värdeminskning å själva

byggnaden. Med sannolikhet skulle avskrivningsfrågans lösning försvåras,

om ej klarhet bringas i frågan örn de fasta maskinerna, och, eftersom en tid

av fem år enligt gällande lag skall förflyta till nästa allmänna fastighetstaxering,

har det ansetts lämpligt att redan nu taga denna fråga under övervägande.

Vid detta övervägande har tagits till allmän riktlinje, att pågående utredningar

rörande dels den statliga dels den kommunala beskattningen ej böra

föregripas.

Tillika har tagits under omprövning, huruvida ej vissa andra ändringar i

skattelagarna vore önskvärda för att i ett eller annat avseende effektivisera

den förestående allmänna fastighetstaxeringen. Vissa sådana ändringar ifrågasättas

i det följande.

Fasta maskiner.

Begreppet fast egendom i civilrättslig mening.

Rörande omfattningen i civilrättsligt avseende av begreppet fast egendom

lämnas dels allmänna bestämmelser i lagen den 24 maj 1895 angående vad till

fast egendom är att hänföra, vilken lag sedermera i vissa avseenden ändrats

genom lagar den 22 juni 1911, den 22 juni 1920 och den 4 juni 1926, dels ock

specialbestämmelser beträffande elektriska anläggningar i lag den 22 juni

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt

om rätt till elektrisk kraft m m.

Lagen den 24 maj 1895 innehåller bl. a. följande:

Fast egendom är jord å landet och i stad. Till jorden höra, jämte annat,

därå uppförda hus, vattenverk och andra byggnader samt för stadigvarande

bruk i jorden anbragta ledningar och andra anläggningar.

Till byggnad höra: fast inredning, såsom avbalkningar, ledstänger, spinor,

krubbor och annat dylikt, ledningar för uppvärmning, belysning, luftväxling

samt vattens eller andra ämnens inledande eller bortförande, annat, som i

vägg, tak eller golv är inmurat eller intimrat, samt vad till stadigvarande bruk

för byggnaden blivit anskaffat, såsom dubbeldörrar, innanfönster, nycklar,

järnspislar, järnugnar, kaminer, brandredskap m. m.

Till fabrik eller annan för industriell verksamhet inrättad byggnad hör

dessutom varje motor, maskin, kärl eller därmed jämförligt redskap, som för

sin användning kräver och jämväl vilar på fast, från grunden berett underlag,

så ock kraftledningar med därtill hörande inrättningar, dock med undantag

av sådana ledningar, som från det allmänna ledningssystemet överföra kraft

till särskild maskin, som ej är att hänföra till fast egendom.

Finnes till något, som sålunda hörer till byggnad, reservdel eller duplett,

då må den ej hänföras till den fasta egendomen.

Har någon efter särskilt stadgande eller på annan emot en var gällande

grund äganderätt till byggnad eller annat, som, enligt vad nu sagts, skulle

till annans fasta egendom höra, må det ej räknas till den fasta egendomen.

Byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande^ bruk avsedd anläggning å

tomt, som besväras av inskriven tomträtt, eller å område, som besväras av

inskriven vattenfallsrätt, eller å jord, som upplåtits under besittningsrätt för

obegränsad tid (åborätt) enligt lagen örn upplåtelse under åborätt av viss jord,

må ej, ändå att byggnaden eller anläggningen tillhör ägaren av den fasta

egendomen, hänföras till denna.

För gruvdrift avsedd byggnad, stängsel, ledning m. m. må ej, ända att den

tillhör ägaren av den jord, varå gruvan är belägen, hänföras till jorden.

Såsom fast egendom anses:

byggnad å ofri tomt i stad i förening med sådan rätt till tomten, att den ej

må av ägaren återtagas, så länge tomtören erläggas eller utan att lösen för

byggnaden gives;

vattenverk å annans grund i förening med sådan rätt tdl grunden, att den

ej må av ägaren återtagas, så länge verket uppehälles;

i jordeboken upptaget fiskeri, varmed äganderätt till grunden ej är förenad;

samt

frälseränta.

I nu förevarande sammanhang äro de stadganden, genom vilka omfattningen

av begreppet tillbehör till byggnad bestämmes, av särskilt intresse^ med

hänsyn såväl till gränslinjen mellan byggnad med dess beståndsdelar å ena

sidan och tillbehören å den andra som, framför allt, till gränsdragningen mellan

sådana tillgångar som utgöra byggnad eller tillbehör till byggnad och sådana

tillgångar som icke äro att anse såsom dylika tillbehör och därför icke

äro att hänföra till fast egendom. I det senare avseendet tillerkänner lagen

_ särskilt i fråga om maskiner och vissa andra redskap i fabrik eller annan

för industriell verksamhet inrättad byggnad — det rent yttre sammanhanget

mellan maskiner och övriga inventarier å ena sidan och byggnaden å den

andra i huvudsak avgörande betydelse. Redan vid granskningen i högsta

domstolen av lagförslaget i denna del hade dock ifrågasatts att låta »det inre

sambandet» — byggnadens ändamål — bliva bestämmande för omfånget av

»byggnadens adpertinenser».

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2S1.

Begreppet fastighet i skatterättslig mening.

Omfånget av begreppet fastighet i skatterättslig mening bestämmes i 4 §

kommunalskaltelagen sålunda:

»Med fastighet förstås i denna lag vad enligt allmän lag är att hänföra till

fast egendom, så ock byggnad, ändå att den enligt allmän lag ej är hänförlig

till fast egendom; dock skall registrering enligt lagen den 22 juni 1920 med

vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt

till elektrisk kraft med mera icke föranleda därtill, att sålunda registrerad

egendom allenast på denna grund i beskattningsavseende hänföres till fastighet.

»

Det skatterättsliga begreppet fastighet och det civilrättsliga begreppet fast

egendom sammanfalla sålunda icke helt. Det förra är mera omfattande i det

avseendet, att däri alltid ingår byggnad, oavsett om den civilrättsligt är att

hänföra till fast egendom eller ej, sålunda även exempelvis byggnad å annans

grund och för gruvdrift avsedd byggnad. Då i skatteförfattningarna i detta

sammanhang talas örn byggnad, torde detta begrepp, då fråga är om byggnad

som ej är att hänföra till fast egendom, böra anses hava samma omfattning

som byggnad enligt 1895 års lag, så att, om exempelvis i byggnad å annans

grund finnas maskiner och inventarier, vilka, örn byggnaden utgjort

fast egendom i civilrättsligt avseende, skulle såsom tillbehör hänförts till

sagda egendom, dessa ingå i fastighet i skatterättslig mening (från sådan

uppfattning synes regeringsrätten hava utgått i exempelvis det rättsfall som

beröres i R. Å. 1932 not. Fi 623). Vidare föreligger i fråga om elektriska anläggningar

icke full överensstämmelse mellan begreppen fast egendom och

fastighet. I detta avseende är den skatterättsliga fastighetsbestämningen mera

inskränkt än den civilrättsliga bestämningen av fast egendom.

Det torde få anses vara närmast i enhetlighetens och enkelhetens intresse,

som skattelagstiftningen sålunda i huvudsak anknyter till den civilrättsliga bestämningen

av begreppet fast egendom. I själva verket följa emellertid just

av denna anknytning en del påtagliga olägenheter. Gränserna för det sistnämnda

begreppets omfattning äro nämligen i vissa avseenden svävande, och

motsvarande svårigheter framträda vid bedömande av frågan om vad som är

att i skatterättsligt avseende hänföra till fastighet. Särskilt torde bestämmelserna

om tillbehör till byggnad vid taxeringen giva anledning till ovisshet. Redan

begreppen »byggnad» och »till fabrik eller annan för industriell verksamhet

inrättad byggnad» framstå såsom oklara. I detta sammanhang må exempelvis

erinras om att enligt regeringsrättens avgörande cisterner för förvaring

av eldfarliga oljor hänförts till byggnad och följaktligen till skatterättslig

fastighet (R. Å. 1931 ref. 59). Understundom kan i en byggnadskonstruktion

maskinen utgöra det väsentliga och den övriga delen av konstruktionen endast

ett skydd eller omhölje åt denna, anordnat antingen så, att maskinen utgör

den bärande delen i konstruktionen, eller på sådant sätt, att skyddet är

fristående, exempelvis ett av stolpar uppburet tak. Osäkerheten i rättstillämpningen

hänför sig emellertid framför allt till de i 3 g av 1895 års lag givna

bestämmelserna om förutsättningarna för att vissa maskiner och inventarier,

bl. a. de s. k. fasta maskinerna, skola såsom tillbehör till fabrik eller annan

för industriell verksamhet inrättad byggnad hänföras till fast egendom. Såsom

förut framhållits, har det rent yttre sammanhanget tillerkänts huvudsakligen

bestämmande betydelse i detta avseende. Härav följer bl. a„ att

identiskt lika maskiner kunna bliva i nu ifrågakomna hänseende olika behandlade,

beroende på om konstruktionen av de olika byggnader, i vilka de

i de särskilda fallen äro inrymda, betingar särskilt underlag för maskinerna

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

89

eller ej, och att en och samma maskin, som förut krävt och vilat å fast, från

grunden berett underlag men efter ombyggnad av den byggnad, i vilken den

är uppställd, icke kräver särskilt sådant underlag, skulle övergå från fast

till lös egendom. Understundom kan det vara vanskligt att överhuvud taget

avgöra, huruvida på visst sätt beskaffat underlag är att anse såsom fast och

från grunden berett. Allteftersom byggnadstekniken utvecklats, torde det för

övrigt hava blivit allt mindre vanligt att för maskin erfordras sådant fast underlag.

Maskiner, som förr fastgjordes, monteras nu ofta på rullar, hjul,

trissor eller liknande anordningar för att därigenom göras lättare flyttbara.

Det torde med hänsyn härtill utan vidare kunna fastslås, att det är förenat

med svårigheter att bedöma, huruvida vid fastighetstaxeringen i de särskilda

fallen maskiner och övriga inventarier skola betraktas såsom tillbehör till

den byggnad, i vilken de äro inrymda, samt att avgöra, huruvida värde å

maskiner och inventarier i ett särskilt fall ingår i ett åsatt taxeringsvärde och,

i så fall, med vilket belopp.

Betydelsen av klarhet rörande oinfattningen av de fasta maskinerna.

Frågan om de fasta maskinerna har intresse i första hand i taxeringsavseende

men även, medelbart, med hänsyn till fastighetskrediten i vissa fall

och till försäkringsväsendet, företrädesvis brandförsäkring.

I taxeringsavseende har frågan, huruvida och med vilket belopp värdet

av maskiner inräknas i fastighets taxeringsvärde, omedelbar betydelse för

fastighetsskatten. Men indirekt är frågan vilka tillgångar innefattas i taxeringsvärdet

av betydelse även för taxeringen av inkomst och förmögenhet.

Fastighet ingår i förmögenhetsberäkningen med taxeringsvärdet. Tillika

är det för en riktig förmögenhetsberälcning nödvändigt att äga kännedom örn

vilka maskiners värden i förekommande fall skola utöver taxeringsvärdet å

fastigheten ingå i beräkningen. Vad inkomsttaxeringen angår äger denna

fråga särskilt samband med beräkningen av avdrag för värdeminskning å

byggnader samt å maskiner och inventarier. Då, såsom i det följande kommer

att närmare utvecklas, ofta värdeminskningsavdrag beräknas för byggnader

å det i taxeringsvärdet ingående byggnadsvärdet och för maskiner

eller andra inventarier å bokförda värdet eller anskaffningskostnaderna,

kunna, i brist på kännedom om det belopp, med vilket maskiners eller andra

inventariers värde ingår i byggnadsvärdet, dubbla avdrag förekomma. När

i samband med bestämmelserna om realisationsvinst åtskillnad göres mellan

fast och lös egendom, lära visserligen dessa begrepp böra fattas i civilrättslig

mening. Varthän vissa maskiner eller inventarier hänförts vid fastighetstaxeringen

äger sålunda ingen direkt relevans i detta avseende. Emellertid

är det för beräkningen av beloppet av realisationsvinst erforderligt att veta,

med vilka belopp avdrag medgivits för värdeminskning å den egendom, varom

fråga är. Ur samtliga dessa synpunkter framstår det såsom erforderligt

för en riktig taxering av inkomst och förmögenhet, att taxeringsmyndigheterna

beredas möjlighet att bedöma, i vilken utsträckning vid fastighetstaxering

maskiner hänförts till fastighet samt med vilket belopp deras värden

ingå i det åsätta taxeringsvärdet. Då det av erhållna upplysningar vill synas,

som örn rättstillämpningen på detta område företer en viss ojämnhet,

framstår det såsom en angelägenhet av desto större vikt att klarhet såvitt

möjligt vinnes i nu ifrågakomna avseenden.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Skäl för urskiljande av »särskilt maskinvärde».

Olika vägar äro tänkbara för uppnående av den önskade klarheten rörande

de fasta maskinernas ställning.

En ändring i omfånget av det civilrättsliga begreppet fast egendom kan

givetvis ej tillräckligt motiveras endast av vad som är i beskattningsavseende

önskvärt; lämpligheten därav måste främst bedömas ur andra synpunkter.

I detta avseende må särskilt framhållas de svårigheter, som en ändring av

det civilrättsliga begreppet skulle medföra i fråga örn konkurrensen mellan

ägare av fordringar mot säkerhet av fastighetsinteckning och övriga fordringsägare,

bland dem i förekommande fall sådana med säkerhet av förlagsinteckning.

Att en lösning av de föreliggande svårigheterna nu skulle kunna

vinnas genom ändrad civillagstiftning lärer vara uteslutet.

En närmare till hands liggande möjlighet vöre att vidtaga ändring i det

skatterättsliga fastighetsbegreppet. En sådan ändring skulle emellertid framstå

såsom mindre önskvärd redan av det skäl, att därigenom skulle i viss

mån förringas värdet av det stöd praxis vid tillämpningen av 1895 års lag,

trots dennas bristfällighet för nutidens förhållanden, utgör vid bedömandet

i vissa fall av omfattningen av begreppet fastighet. En utvidgning av begreppet

fastighet med avseende å maskiner och övriga inventarier — exempelvis

på det sätt att det gemensamma ändamål, byggnaden och inventarierna

äro avsedda att tjäna, tillerkändes avgörande betydelse — skulle medföra

den olägenheten, att taxeringsvärdet såsom avseende något utöver vad som

ingår i fast egendom skulle förlora i värde såsom vägledande för fastighetskrediten.

Det är även otvivelaktigt, att en sådan utvidgning av fastighetsbegreppet,

varigenom däri skulle inbegripas även smärre, lätt flyttbara föremål,

skulle medföra avsevärda tekniska svårigheter vid fastighetstaxeringen.

En inskränkning av fastighetsbegreppets omfattning, varigenom därifrån

skulle utskiljas fasta maskiner, har visserligen vid olika tillfällen ifrågasatts,

senast i 1921 års kommunalskattekommittés förslag till kommunalskattelag

(varvid dock märkes att detta förslag innefattade även ett förslag till näringsskatt).

I 1927 års proposition med förslag till kommunalskattelag (vilket

ej innefattade någon näringsskatt) upptogs emellertid icke någon sådan

inskränkning. Härom anförde föredragande departementschefen bl. a., att

det vöre sannolikt, att taxeringen skulle ställa sig lättare, örn fasta maskiner

ej inginge i det skatterättsliga fastighetsbegreppet. I många fall skulle dock

nya svårigheter skapas, då gränsen mellan vad som är byggnad och vad som

är fast maskin ofta vore mycket svår att uppdraga. Då lösa maskiner ej

beskattades genom särskild näringsskatt, skulle det däremot för vissa kommuner,

exempelvis sådana, där större kraftstationer äro belägna, kunna

medföra en avsevärd minskning av beskattningsföremålen, om fasta maskiner

undantoges. En närmare prövning av frågan har i själva verket givit

vid handen, att de av departementschefen framhållna tekniska svårigheter,

som en utbrytning av fasta maskiner ur fastighetsbegreppet skulle skapa,

bleve mycket stora och med all sannolikhet större än de som kunna väntas

följa av en fortsatt tillämpning utav nu gällande regler. Dessa svårigheter

skulle göra sig gällande vid gränsdragningen icke endast gentemot byggnad

och dess beståndsdelar utan även mot övriga tillbehör till byggnad. Härtill

kommer det i och för sig avgörande skälet mot en mera avsevärd ändring

i förevarande sammanhang av det gällande fastighetsbegreppet, att den

pågående utredningen av kommunalskattefrågan ej bör föregripas.

Örn därför den enligt nu gällande skattelagstiftning gjorda begränsningen

av fastighetsbegreppet bibehålies oförändrad, återstår möjligheten att söka

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

91

vid fastighetstaxeringen fastslå vilka maskiner m. m. i varje särskilt fall faktiskt

medräknats vid taxeringsvärdets bestämmande. Härigenom skulle kunna

ernås den för inkomst- och förmögenhetstaxeringen önskvärda större klarheten

i fråga örn vilka maskiner och övriga inventarier, som i det särskilda

fallet inräknats i fastighet och med vilket belopp deras värden ingå i det

åsätta taxeringsvärdet. Det synes då ligga närmast till hands att införa ett

särskilt delvärde för dessa maskiner och inventarier, ett maskinvärde, utöver

de särskilda värden, i vilka fastighets taxeringsvärde enligt bestämmelserna

i 10 § kommunalskattelagen skall redovisas, samt att låta de maskiner och

inventarier, som skola därunder inbegripas, i viss utsträckning närmare specificeras.

Visserligen uppstå härigenom nya svårigheter, nämligen då det

gäller att vid fastighetstaxeringen avskilja dessa maskiner och inventarier

från de tillbehör till byggnad, som icke skola inbegripas i maskinvärdet, samt

från själva byggnadens beståndsdelar, så ock då det gäller att bestämma vilken

del av byggnadsvärdet som skall anses belöpa å nämnda maskiner och

inventarier. Det må emellertid observeras, att det sätt varpå gränsdragningen

inom byggnadsvärdet i varje särskilt fall av taxeringsmyndigheterna

verkställes med hänsyn till det syfte, maskinvärdet har att tjäna, icke behöver

tillmätas alltför stor betydelse, då fråga är allenast om ett delvärde som

icke i och för sig påverkar taxeringsvärdets totalbelopp, och följaktligen, då

särskilt repartitionstal för maskinvärde icke ifrågasättes, ej heller beloppet

av fastighetsskatten. Då emellertid frågan om det särskilda maskinvärdets

omfattning på det närmaste sammanhänger med frågan om värdeminskningsavdrag

vid inkomsttaxeringen, torde sistnämnda spörsmål i detta sammanhang

böra närmare beröras.

Reglerna om rätt till avdrag för värdeminskning.

Enligt gällande skatteförfattningar kan värdeminskningsavdrag förekomma

vid beräkning av inkomst av förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan

fastighet och rörelse.

Från bruttointäkten av förvärvskällan jordbruksfastighet, däri ingår jämväl

intäkt av binäring till jordbruk, må avdrag göras för värdeminskning,

förutom å skog, jämväl å driftsbyggnader, varemot avdrag för värdeminskning

å inventarier icke får göras. Fastighet skall taxeras såsom jordbruksfastighet,

då den användes för jordbruk eller skogsbruk, därvid under jordbruk

inbegripes jämväl binäring till jordbruket. Bedrives .sålunda i samband

med jordbruk annan förvärvsverksamhet, t. ex. mejerihantering, under

sådana omständigheter, att den i förhållande till jordbruket är att betrakta

som binäring, skall värdet av de för binäringen använda byggnaderna ingå

i jordbruksfastighetens taxeringsvärde. Då sådan binäring bedrives i byggnad,

som är att betrakta såsom fabrik eller annan för industriell verksamhet

inrättad byggnad i 1895 års lags mening, äro de fasta maskiner, som

däri finnas, i sin egenskap av tillbehör till byggnaden alt hänföra lill fast

egendom, örn förutsättningarna härför eljest äro för handen. Det är sålunda

icke uteslutet, ehuru, såvitt det vill synas, sällan förekommande, att i

jordbruksfastighets taxeringsvärde — antingen på grund härav eller i anledning

av att maskin eller redskap (t. ex. kokgryta) är inmurad eller intimrad

i fastigheten — kan ingå värdet av maskin eller redskap, som användes

i förvärvskällan jordbruksfastighet. Förbudet mot värdeminskningsavdrag

å inventarier torde icke kunna antagas avse egendom, vars värde sålunda

ingår i taxeringsvärdet.

Inkomst av förvärvskällan annan fastighet torde endast i undantagsfall

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

härflyta av fabrik eller annan för industriell verksamhet inrättad byggnad.

Endast då sådan byggnad, som utgör fast egendom, jämte dennas ägare tillhöriga,

till byggnaden hörande fasta maskiner upplåtas under sådana omständigheter,

att den därför uppburna ersättningen icke jämlikt stadgande

i 28 § sista stycket kommunalskattelagen utgör intäkt av rörelse, synes i förvärvskällan

annan fastighet kunna förekomma fastighet (eller del av fastighet),

i vars taxeringsvärde (eller andel av taxeringsvärde) ingår värdet av

sådana tillbehör, som i 3 § andra stycket av 1895 års lag omförmälas. Däremot

torde i fastighet, som utgör underlag för förvärvskällan annan fastighet,

regelmässigt förekomma sådana tillbehör, som avses i första stycket av

förenämnda lagrum. Utöver de däri uppräknade torde såsom sådana tillbehör

vara att räkna bl. a. hissar, sanitetsanordningar, värmeanläggningar, fastighetsägaren

tillhöriga värme- och kylskåp, som ingå i fastighetens utrustning,

liksom honom tillhöriga inventarier såsom mangel, torkmaskin, radioantenn

e. dyl. som anskaffats för hyresgästernas gemensamma bruk. Däremot

äro vissa, fastighetsägare tillhöriga, butiksinventarier, såsom diskar o.

dyl., icke att hänföra till fast egendom (N. J. A. 1919, sid. 525), ej heller i

biograflokals golv fastskruvade bänkar (N. J. A. 1922, sid. 88).

I förvärvskällan rörelse kan användas annan fastighet, däremot icke jordbruksfastighet.

Enligt bestämmelserna i 7 § kommunalskattelagen skall fastighet

taxeras såsom jordbruksfastighet endast då den användes för jordbruk

med binäringar eller .skogsbruk, medan den skall taxeras såsom annan

fastighet, då den användes för annat ändamål.

o Till byggnad, som användes i förvärvskällan rörelse, torde i regel höra

sådana tillbehör, som omförmälas i 3 § första stycket av 1895 års lag,

ävensom, om byggnaden utgöres av fabrik eller eljest är inrättad för industriell

användning, understundom i andra stycket av samma lagrum omförmälda

tillbehör.

Erfarenheten synes hava ådagalagt, att vid prövningen i samband med

fastighetstaxeringen av vad som är att hänföra till fast egendom tillämpningen

av detta sistnämnda lagrum vållat särskilda svårigheter.

Vad nu sagts om byggnad jämte tillbehör, som utgöra civilrättslig fast egendom,

äger motsvarande tillämpning beträffande sådan byggnad, som ej är

fast egendom, jämte tillbehör till sådan.

Rörande värdeminskningsavdrag vid inkomsttaxeringen må vidare framhållas,

att detta enligt praxis kan beräknas efter olika metoder.

Beträffande byggnader beräknas värdeminskningsavdrag ifråga om annan

fastighet efter viss, i det särskilda fallet såsom skälig ansedd procent av något

av följande värden, nämligen antingen taxerade byggnadsvärdet, eventuellt

detta värde efter avdrag av det värde, varmed maskiner eller andra

inventarier, för vilka särskilt värdeminskningsavdrag åtnjutits, ansetts ingå

i byggnadsvärdet, eller brandförsäkringsvärdet eller ock anskaffningsvärdet.

Avdrag för värdeminskning av driftsbyggnader å jordbruksfastighet

plägar, då jordbruksfastighets taxeringsvärde icke redovisas med särskilt

byggnadsvärde, i regel beräknas efter viss procent av taxerade jordbruksvärdet

(R. Å. 1935 ref. 9).

Beträffande avdrag för värdeminskning å inventarier må anmärkas, att

sådant givetvis icke medgives, där avdrag sker för kostnad för underhåll och

nyanskaffning av dessa. Enligt ett tämligen nytt rättsfall (R. Å. 1934 ref. 39)

har vid beräkningen av inkomst av annan fastighet (bostadsfastighet) avdrag

ansetts befogat för värdeminskning å hissar med 5 °/o av deras uppgivna anskaiiningsvärde,

medan rör- och ringledningar icke ansetts hänförliga till

sådana inventarier, å vilka vid beräkning av inkomst av annan fastighet särskilt

avdrag för värdeminskning borde medgivas. Enligt ett annat rättsfall

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S1-

93

(R. Å. 1934 not. Fi 144) har vid beräkning av inkomst av annan fastighet

ägaren ansetts berättigad erhålla avdrag dels tor värdeminskning genom

utrangering av värmeledningspannor, dels ock för nödiga kostnader å reparation

och underhåll av de till äldre (sedermera omändrad) värmeanläggning

hörande ledningsrören ävensom å utbyte av dylika rör mot nya sådana, i

den mån sistberörda kostnader e.j föranletts av värmesystemets omläggning.

Att vid beräkningen av inkomst av .jordbruksfastighet avdrag möjligen kan

ifrågakomma för värdeminskning å sådana inventarier, som innefattas i den

fasta egendomens taxeringsvärde, har förut antytts. Hinder lärer icke föreligga

att beräkna olika stora värdeminskningsavdrag för dessa inventarier

och för driftsbyggnaderna med undantag av förenämnda egendomen, därest

med hänsyn till olika livslängd eller andra omständigheter skäl därtill föreligger.

Sådant, särskilt för inventarier beräknat avdrag torde emellertid vara

mycket sällan förekommande.

Avdrag för värdeminskning å inventarier i förvärvskällorna annan fastighet

eller rörelse har, oavsett om dessa inventariers värde ingår i taxeringsvärde

å fastighet eller icke, enligt praxis beräknats efter viss. såsom skälig ansedd

procent å anskaffningsvärde eller bokfört värde. Då avdrag^ samtidigt

göres särskilt för värdeminskning å inventarier, vilkas värde ingår i byggnadsvärdet,

och särskilt för värdeminskning å byggnader, bär understundom

avdraget för sistnämnda värdeminskning beräknats efter visst procenttal å

byggnadsvärdet efter avdrag för det värde, varå avdraget för värdeminskning

av förstnämnda inventarier beräknats. Ofta, i synnerhet beträffande fabriksfastigheter,

torde emellertid saknas utredning örn vilka inventariers värde

som ingår i byggnadsvärdet, och merendels torde vid fastighetstaxeringen,

särskilt då fråga är örn annan fastighet än fabriksfastighet, icke hava gjorts

någon särskild uppskattning hur stor del av byggnadsvärdet som belöper å

sådana inventarier. Dessa torde i förekommande fall i regel hava tagits i beräkning

vid byggnadsvärdets åsättande med värden, som icke ställts i direkt

relation till de värden, vilka, såsom förut nämnts, vanligtvis tjäna som utgångspunkt

för beräkningen av avdrag vid inkomstbeskattningen för värdeminskning,

nämligen anskaffningskostnad eller bokfört värde. Enligt rättsfall

från 1934 (R. Å. 1934 not. Fi 98) bade bolag av taxeringsnämnd medgivits

yrkat avdrag för värdeminskning å bolaget tillhöriga, i dess rörelse ingående

byggnader med belopp, motsvarande 2 °/o av byggnadernas brandförsäkringsvärde.

Prövningsnämnden hade, på yrkande av landskamreraren,

medgivit avdrag i berörda hänseende med lägre belopp, motsvarande 4 %

av fabriksbyggnaders värde och 2 % av sågverks- och bostadsbyggnaders värde,

vilka båda sistnämnda värden enligt landskamrerarens beräkning motsvarade

vad som efter förhållandet mellan brandförsäkringsvärdena å samtliga

i rörelsen ingående byggnader och fasta maskiner utgjorde å fabriksbyggnaderna,

resp. sågverks- och bostadsbyggnaderna belöpande andelar av i taxeringsvärdet

ingående byggnadsvärde. Regeringsrätten avslog av bolaget fullföljt

yrkande örn ändring, då bolaget ej förebragt utredning örn anskaffningsvärdet

å bolaget tillhöriga, i rörelsen använda byggnader.

Regler för fastställande av särskilt maskinvärde.

Av det anförda framgår, att man vid beräkningen av inkomst av annan

fastighet och av rörelse har att i avseende å värdeminskningsavdrag skilja

mellan dels inventarier, som icke hänföras till fastighet i skatterättslig mening

och därför icke inräknas i fastighetens taxeringsvärde, dels sådana tillbehör

till byggnad, som innefattas i fastighet och därmed i byggnadsvärdet,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

dels ock byggnaden i övrigt. Särskilt maskinvärde skulle här tjäna syftet att i

möjligaste män särskilja dessa i avskrivningsavseende skilda grupper genom

att angiva, vilka inventarier vid fastighetstaxeringen såsom tillbehör hänförts

till fastigheten och med vilka belopp deras värden ingå i det fastigheten

åsätta byggnadsvärdet.

Det torde vara ofrånkomligt att, därest ett maskinvärde såsom ett särskilt

delvärde införes vid fastighetstaxeringen, detta medför en viss ökning såväl

av därav berörda skattskyldigas uppgiftsskyldighet som av vederbörande

taxeringsmyndigheters arbetsbörda. Emot dessa olägenheter böra vägas de

fördelar, som äro att vinna beträffande beräkning av värdeminskningsavdrag

m. m. Och det torde omedelbart kunna fastslås, att man i sådant avseende

icke kan gå så långt att full korrespondens kommer att föreligga mellan de

olika delvärdena å byggnad och de olika kategorierna av ifrågavarande värdeminskningsavdrag,

en uppgift som för övrigt nu är omöjlig, eftersom man

ej känner de regler för värdeminskningsavdrag för vilka en utredning kan

komma att stanna. Man lärer få nöja sig med att skapa en mera allmän

sådan korrespondens, därvid beaktande att den tvekan som nu räder, huruvida

en maskin går in i byggnadsvärdet eller ej, kommer att för de flesta

normala fall undanröjas, enär vanligen maskinvärde i första hand kommer

att åsättas sådana anordningar, vilkas hänförande till fastighet eller ej varit

föremål för tvivel.

Med hänsyn härtill förefaller det tydligt, att maskinvärde icke lämpligen

bör införas ifråga örn jordbruksfastighet. Såsom förut framhållits förekomma

maskiner och inventarier såsom tillbehör till jordbruksfastighet endast i

mindre utsträckning, och särskilt avdrag för värdeminskning å dessa vid

beräkning av inkomst av förvärvskällan ifrågakommer sällan. Härtill kommer

att avdrag för värdeminskning å driftsbyggnader i brist på särskilt byggnadsvärde

i regel beräknas efter grovt schablonmässiga grunder. Under sådana

förhållanden synes icke mycket vara att vinna med att införa särskilt

maskinvärde ifråga om jordbruksfastighet att tjäna till ledning för en jämkning

av avdraget för värdeminskning å driftsbyggnader i det mycket ovanliga

fall. då särskilt avdrag medgives för värdeminskning å inventarier, vilkas

värde ingår i taxeringsvärdet.

Vid bedömande av frågan örn särskilt maskinvärdes betydelse ifråga örn

annan fastighet torde skillnad böra göras mellan sådan fastighet, som är avsedd

för fabriksrörelse eller annan därmed likartad verksamhet, å ena sidan,

och övriga fastigheter, å den andra.

Den senare gruppen utgöres huvudsakligen av fastigheter för bostadsändamål

och för butikslokaler, smdhantverk o. dyl. I denna grupp av fastigheter

har man, där de användas uteslutande för angivna ändamål, i regel

icke att räkna med andra inventarier, å vilka särskilt värdeminskningsavdrag

vid inkomsttaxeringen må beräknas, än sådana, som jämlikt 3 § första

stycket i 1895 års lag äro att hänföra till fast egendom, samt understundom,

då fråga är om butikslokaler och dylikt, viss butiks- eller annan inredning,

som icke utgör fast egendom. Vilka inventariers värde som innefattas i byggnadsvärdet

lärer beträffande denna grupp av fastigheter merendels vara relativt

lätt att avgöra. I vilken mån deras värde påverkat byggnadsvärdet

torde, såsom förut antytts, icke vid taxeringsvärdets bestämmande hava till

beloppet särskilt beräknats, då taxeringsvärdet för sådana fastigheter lärer

regelmässigt bestämmas genom kapitalisering av den beräkneliga hyresavkastningen

och ej på grundval av den faktiska anläggningskostnaden, samt

byggnadsvärdet framkommer såsom ett skillnadsvärde mellan hela taxeringsvärdet

och markvärdet. Särskilt avdrag för värdeminskning å sådana inventarier,

i den mån sådant är medgivet, lärer i regel beräknas efter viss procent

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281-

95

å anskaffningskostnaden. Ehuru sålunda värdeminskningsavdraget beräknas

med utgångspunkt från anskaffningskostnaden, medan de inventariers

värde, för vilka värdeminskningsavdrag sålunda göres, ingår i byggnadsvärdet

med ett icke närmare bestämt belopp, som framkommit i samband

med uppskattning av taxeringsvärdet i dess helhet efter avkastningsmetoden,

torde någon väsentlig felaktighet vid inkomsttaxeringen icke behöva uppkomma.

Sådana anordningar, om vilka det kan vara tveksamt huruvida de

äro hänförliga till fastighet eller e.j, torde vanligen vara av mindre värde;

där anordningarnas egenskap av tillbehör till fastighet är klar, bör det meiN

endels ej möta synnerlig svårighet att med ledning av anskaffningskostnaderna

fastställa ett skäligt värde å dem, vilket bör avdragas från byggnadens

värde vid beräkning av värdeminskningsavdrag å denna. För beräkningen

av värdeminskningsavdrag synes sålunda ett särskilt maskinvärde å nu ifrågakomma

inventarier icke vara av större betydelse. Värdeminskningsavdrag

för de i denna grupp av fastigheter förekommande inventarier, vilka icke äro

att hänföra till fast egendom (viss butiksinredning o. dyl.), torde likaledes i

regel beräknas efter visst procenttal av anskaffningskostnaderna. Då dessa

inventariers värde icke, om fastighetstaxeringen är riktigt utförd, ingår i det

taxerade byggnadsvärdet, medför särskilt avdrag för värdeminskning å dessa

inventarier givetvis icke någon jämkning av det byggnadsvärde, varå avdrag

för värdeminskning å byggnader eventuellt beräknas.

Till industrifastigheter höra ofta, förutom sådana tillbehör som omförmälas

i 3 § första stycket av 1895 års lag, jämväl sådana maskiner och redskap,

som jämlikt andra stycket av sagda lagrum äro att hänföra till fast

egendom. Vid fastighetstaxeringen torde industrifastighets värde i allmänhet,

i varje fall då den icke är föremål för uthyrning i öppna marknaden,

uppskattas med ledning av den faktiska anläggningskostnaden eller en beräknad

sådan, möjligen med viss modifikation med hänsyn till avkastningen,

då särskilda skäl därtill äro. Fasta maskiner, som vid fastighetstaxeringen

betraktats såsom tillbehör till fastigheten, torde vid tillämpning

av denna metod vanligen ingå i byggnadsvärdet med sitt anskaffningsvärde

omräknat med hänsyn till prisförändringar och reducerat med hänsyn

till efter anskaffningen undergången värdeminskning på grund av slitning

o. dyl. Förut har emellertid framhållits, att vid fastighetstaxeringen bestämmelserna

örn fasta maskiner i 3 § andra stycket av 1895 års lag torde hava

givits en rätt skiftande tolkning och att det därför ofta torde vara ovisst, vilka

maskiner som i varje särskilt fall vid denna taxering hänförts till fastigheten.

Likaså torde det ofta vara förenat med svårigheter att bedöma, med vilket

värde de maskiner, som sålunda må hava hänförts till fastigheten, ingå i det

åsätta byggnadsvärdet. Den på de fasta maskinerna belöpande andelen av

byggnadsvärdet lärer merendels icke sammanfalla med hela det anskaffningsvärde

eller bokförda värde, varå värdeminskningsavdrag för inventarier beräknas.

Detta avdrag avser ofta även sådana maskiner och inventarier, som

icke äro att hänföra till fastighet och vilkas värde följaktligen rätteligen icke

skall ingå i byggnadsvärdet. Införande av ett maskinvärde såsom särskilt

delvärde vid fastighetstaxeringen skulle visserligen icke förenkla spörsmålet,

vilka maskiner och övriga inventarier äro att hänföra till fast egendom, men

det skulle lämna besked om vilka vid fastighetstaxeringen i varje särskilt

fall medräknats, samt det värde, varmed de ingå i taxerade byggnadsvärdet.

Med för industriellt ändamål inrättad byggnad torde i detta sammanhang

höra likställas vissa byggnader, sorn visserligen icke äro inrättade för fabrikation

i inskränkt mening men äro avsedda att tjäna sådan likartad verksamhet,

att beträffande dem motsvarande problem möta i avskrivningsavse
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S1.

ende, exempelvis cisterner för förvaring av eldfarliga oljor, vilka äro att

betrakta såsom byggnader, och spannmålslagerhus.

Det ina slutligen erinras, att understundom fastighet, som delvis användes

såsom fabrik eller eljest för industriellt ändamål, kan samtidigt till annan del

nyttjas på annat stift, exempelvis såsom bostadsfastighet. Beträffande sådan

fastighet kan vad som ovan anförts ifråga om industrifastighet gälla för den

del som användes för industriellt eller liknande ändamål.

Med det anförda överensstämmer, att det särskilda maskinvärdets användningsområde

synes kunna inskränkas så att det ej omfattar alla slag

av inventarier. Särskilt böra undantagas sådana i bostadshus förefintliga

inventarier, som regelmässigt vid fastighetstaxeringen hänföras till fastighet

och om vilka i allmänhet ingen tvekan synes behöva råda att de medräknats

vid taxeringen. Hit äro att hänföra sådana tillbehör till fastighet, som

hava till uppgift att göra byggnad användbar såsom bostad eller eljest såsom

uppehållsplats för människor. Men ett sådant undantag synes följdriktigt

böra utsträckas att omfatta dylika maskiner och inventarier i fastighet

över huvud taget, sålunda även i industrifastighet, i den mån de äro avsedda

att huvudsakligen tjäna motsvarande ändamål. Helt säkert betyder

en sådan inskränkning av maskinvärdets tillämpningsområde i taxeringstekniskt

avseende, att avsevärda svårigheter undvikas.

Användningsområdet för maskinvärde skulle sålunda inskränka sig till annan

fastighet samt förekomma endast beträffande fabrik eller annan, åtminstone

delvis för industriellt eller likartat ändamål inrättad byggnad, däremot

icke beträffande ren bostadsfastighet. I maskinvärdet skulle ingå allenast

sådana maskiner och liknande tillgångar, vilka i egenskan av antingen fast

inredning eller fasta maskiner eller på annan grund utgöra tillbehör till

byggnad, och som äro avsedda att huvudsakligen direkt tjäna industriellt

eller likartat ändamål. Vad lagtexten angår synes det tillfyllest att anknyta

det särskilda maskinvärdet till inventariernas beskaffenhet, medan det bör

kunna undvikas att närmare beskriva de fastigheter, beträffande vilka dylikt

värde skall ifrågakomma.

Vid bestämmande av maskinvärdets omfattning med avseende å tillbehör

till byggnad kräva ledningar och liknande inrättningar särskild uppmärksamhet.

Frågan örn i vilken utsträckning dessa böra ingå i maskinvärdet bör

jämväl lösas med beaktande av att maskinvärdet särskilt avser att vid inkomsttaxeringen

vara till ledning för värdeminskningsavdrags beräkning.

Att här finna en fullt allmängiltig norm lärer vara uteslutet, då företagen i

sina böcker tillämpa mycket varierande regler i avseende å gränsdragningen

emellan byggnader och inventarier. En naturlig och i det hela något så

när tillfredsställande gränsdragning synes kunna ske så att värdet av ledningar

och liknande inrättningar inräknas i maskinvärdet, då ledningarna

utgöra tillbehör till maskiner och inventarier, vilka ingå i maskinvärdet, på

sådant sätt att de hava sitt väsentliga värde tillsammans med maskinerna,

samt att maskinernas borttagande kan förväntas föranleda avlägsnandet

även av ledningarna.

Åsättande av maskinvärde skulle innebära en uppskattning av vad av det

i vanlig ordning beräknade byggnadsvärdet som belöper å maskiner och inventarier,

vilka innefattas i maskinvärdet. Huru vid denna uppskattning bör

förfaras, torde få bliva beroende av omständigheterna i de särskilda fallen.

Då byggnaderna i förhållande till maskinerna i regel framstå såsom det primära,

torde det ur denna synpunkt vara mest följdriktigt att vid uppdelning

så förfares, att först uppskattas värdet av byggnaden med bortseende

från de maskiner och inventarier, som skola ingå i maskinvärdet (byggnaden

i inskränkt mening), varefter maskinvärdet framkommer såsom ett skill
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S1-

nadsvärde mellan det åsätta byggnadsvärdet och det sålunda uppskattade

värdet å byggnaden i inskränkt mening. Understundom kunna dock förhållandena

vara sådana, att maskinerna äro att uppfatta såsom det primära i en

byggnadskonstruktör och själva byggnaden såsom det sekundära, så t. ex.

i det förut omförmälda fallet att maskinen är den bärande konstruktionen

för byggnad, som utgör endast ett tak eller omhölje till denna. I sådant fall

torde ett motsatt tillvägagångssätt vid maskinvärdets beräkning framstå såsom

det naturliga. Ur synpunkten av maskinvärdets syfte att tjäna till ledning

vid beräkning av värdeminskningsavdrag torde det tillvägagångssätt,

sorn sålunda i varje fall synes mest naturligt, kunna godkännas.

Maskinvärdet synes lämpligen böra inpassas i taxeringsvärdet, ej såsom

ett självständigt redovisningsvärde utan såsom ett delvärde av byggnadsvärdet

på samma sätt som värdet å skogsmark utgör delvärde i förhållande till

jordbruksvärdet. Härigenom undvikes att med införandet av maskinvärde

gives en ny och mera inskränkt innebörd åt termen byggnadsvärde.

Förfarandet vid åsättande av särskilt maskinvärde.

För att syftet med ett särskilt maskinvärde skall kunna fyllas, måste vid

inkomsttaxeringen för vederbörande taxeringsnämnd finnas tillgängliga uppgifter

icke endast örn maskinvärdets belopp, utan även örn vilka maskiner

och övriga inventarier som innefattas i detta värde. Av sådan anledning torde

det icke kunna undvikas, att fastighetstaxeringslängderna belastas med

specifikation å dessa maskiner och inventarier, vilken lämpligen torde kunna

lämnas i kolumnen för anteckningar. Det merarbete, dessa anteckningar

skulle medföra, torde icke bliva alltför betungande, då fastigheter, i vilkas

taxeringsvärde särskilt maskinvärde skulle ingå som delvärde, icke äro^ allmänt

förekommande — i ett stort antal kommuner torde icke finnas någon

sådan fastighet, och mer än ett fåtal dylika fastigheter torde icke förekomma

utom i en mindre del av kommunerna. Därtill kommer, att antalet fasta

maskiner i varje med sådana utrustad fastighet i allmänhet är ringa. Någon

olägenhet för den skattskyldige torde det knappast kunna medföra att

sålunda gåves offentlighet åt vilka fasta maskiner, som finnas i hans fastighet.

Däremot vinnes genom en dylik anordning den fördelen, att den skattskyldige

ur fästighetstaxeringslängden kan göra sig underrättad om vilka

maskiner vid fastighetstaxeringen hänförts till fastigheten. Även andra utvägar

äro tänkbara. En sådan vore alt låta de uppgifter angående maskinbeståndet,

som vederbörande skattskyldige synes böra avlämna till ledning

för maskinvärdets åsättande, göra samma tjänst sorn en specifikation i fastighetstaxeringslängden.

Dessa uppgifter, som då finge lämnas å särskilda bilagor

till fastighet sdeklarationen och upprättas i två exemplar, skulle kompletteras

med anteckningar rörande vederbörande beskattningsnämnders beslut

i fråga örn maskinvärdet. Det eila exemplaret skulle fogas vid huvudskriften

av vederbörlig fastighetstaxeringslängd, medan det andra exemplaret

skulle år för år under löpande fastighetstaxeringsperiod i samma ordning

som föregående årets fastighetslaxeringslängd ställas till vederbörande

inkomsttaxeringsnämnds förfogande. En sådan anordning synes emellertid

vara förenad med praktiska olägenheter i olika avseenden.

För åsättande av maskinvärde, vilken åtgärd avses skola verkställas i samma

ordning som fastighetstaxering i övrigt, torde, på sätt nyss antytts, erfordras

uppgifter från vederbörande skattskyldiga, utöver vad gällande skutteförfattningar

förutsätta, angående beståndet av maskiner oell inventarier,

vilkas vinden skola ingå i maskinvärdet, samt rörande anskaffningskostna
nilian

fl lill riksdagens pralalali 1937. 1 sand. Nr 281. ~

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 281-

anskaffningsår för dessa. Däremot torde av skäl, som redan i det

föregående framhållits, uppgifter å brandförsäkringsvärde å maskiner och

inventarier i allmänhet erbjuda föga ledning för beräkningen av maskinvärdet.

Ej heller bokförda värdet torde kunna i nämnvärd utsträckning vara

vägledande för beräkningen av maskinvärdet, då dettas förhållande tili verkliga

värdet inom skilda företag torde vara mycket växlande.

Fråga om omtaxering under löpande taxeringsperiod av fastighet med

fasta maskiner.

Ovan har antytts, att åsättande av maskinvärde förutsättes skola äga rum

även i samband med sådan fastighetstaxering, som jämlikt stadgande i 12 § 2

mom. kommunalskattelagen kan förekomma under löpande taxeringsperiod.

Såsom förutsättningar för sådan taxeringsåtgärd angives i sagda lagrum

bl. a. att genom nedrivning av byggnad fastighets värde så minskats, att förändringen

föranleder en minskning av taxeringsvärdet med minst en femtedel,

^ eller att fastighets värde genom ny-, till- eller ombyggnad så förhöjts,

att därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel.

Avsikten torde hava varit att härmed likställa de fall, att ökningen resp.

minskningen av fastighets värde föranletts därav, att fasta maskiner eller

andra inventarier, vilka såsom tillbehör äro att hänföra till fastigheten, definitivt

avlägsnats från eller införlivats med denna. Vidare angives i sagda

lagrum bland förutsättningarna för omtaxering under löpande taxeringsperiod

den omständigheten, att fortsatt bebyggelse skett å fastighet, som vid

den tidpunkt, näst föregående taxering avsett, ej varit färdigbyggd. För detta

fall har ingen begränsning av möjligheten till omtaxering gjorts genom

fastställande av en minimigräns för höjningen av värdet. Det är därför i

detta sammanhang av viss betydelse att åtskillnad göres mellan, å ena sidan,

ny-, till- eller ombyggnad och, å den andra, fortsatt bebyggelse. Då ny maskinuppsättning

definitivt införlivas med byggnad på sådant sätt, att den kommer

att ingå såsom tillbehör i denna, torde sådan åtgärd kunna betecknas

såsom fortsatt bebyggelse^ endast då den utgör ett led i förut skedd bebyggelse,

med vilken den står i visst närmare samband. Ett sådant närmare

samband lärer få anses föreligga, då de olika åtgärderna vidtagas samtidigt

eller i en följd, men även ett senare försiggående införlivande av maskiner

med byggnad torde understundom kunna betraktas såsom en fortsatt bebyggelse,

t. ex. om denna åtgärd varit på mera definitivt sätt beslutad vid själva

byggandet och manifesterat sig exempelvis därigenom att vid byggnads uppförande

särskilt utrymme reserverats eller rent av särskilda fundament iordningställts

för de senare anskaffade maskinerna. Då omständigheterna i dc

särskilda fallen torde vara mycket skiftande, synes denna fråga icke böra

göras till föremål för särskild lagstiftningsåtgärd, utan torde det böra överlåtas

åt praxis att lösa spörsmålet från fall till fall.

877552. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 19.17.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:412 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition nied förslag till lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. a1 i texten
  2. BevU 1937:37 Bevillningsutskottets memorial Nr 37 s. 1 i texten
  3. BevU 1937:27 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m. ävensom i s. 1 i texten