Sök i Ratio Lex

Med förslag till viss ändring i gällande tulltaxa m. m

1937-04-09 · 22 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:293, Med förslag till viss ändring i gällande tulltaxa m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

1

Nr 293.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till viss

ändring i gällande tulltaxa m. m.; given Stockholms

slott den 9 april 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 9 april 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Levinson, Engberg, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för finansoch

jordbruksdepartementen vissa frågor om ändring i gällande tulltaxa

med mera samt anför därvid följande:

Vindruvor. Vindruvor upptagas i den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) fogade tulltaxan under nr 64 (statistiskt nr 127) med en

tull av 35 kronor för 100 kilogram.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 293.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293.

I anledning av en med Spanien den 23 augusti 1935 ingången, till och med

den 31 december 1936 gällande handelsöverenskommelse upphävdes genom

kungörelse den 21 augusti 1935 (nr 491) sagda tull för tiden 1 september

1935—31 december 1936.

Sedermera har tullfriheten för vindruvor, efter framställning av traktatberedningen

den 10 november 1936, genom kungörelse den 11 december

1936 (nr 605) förlängts för tiden från och med den 1 januari till och med

den 30 juni 1937.

I anledning av två vid 1936 års riksdag väckta motioner (I: 104 och

II: 254) om ökat skydd för frukt- och trädgårdsodlingen har frågan örn

tullen å vindruvor varit föremål även för riksdagens bedömande. I sitt betänkande

nr 38 vid nämnda riksdag har bevillningsutskottet, efter att hava

erinrat örn att intill utgången av år 1936 någon tull för vindruvor icke kunde

införas på grund av gällande handelstraktat med Spanien, anfört bland annat

följande:

Den gällande tullfriheten för detta varuslag upphörde automatiskt den 1

januari 1937, varvid den tidigare gällande tullen av 35 kronor för 100 kg

under hela året återinfördes, därest icke en förlängning av tullfriheten ägde

rum. Utskottet, som uppmärksammat det stora prisfall å vindruvor, som

ägt rum, sedan den förutvarande tullen upphävdes, och den verkan, som

detta prisfall medfört på avsättningen av inhemska frukter och bär, ansåge

ett återinförande av tullen för vindruvor vara av betydelse som skydd för

den svenska frukt- och bärodlingen. Utskottet ville understryka angelägenheten

av att Kungl. Maj:t, i händelse fråga uppstode om förlängning av

gällande tullfrihet å vindruvor, ville beakta vad utskottet anfört beträffande

skyddet för den inhemska frukt- och trädgårdsodlingen. Då emellertid

odlingens intressen härutinnan icke torde göra sig gällande under tiden

januari—maj, syntes ett återinförande av tullen å vindruvor kunna, därest

av hänsyn till andra intressen detta skulle anses lämpligt, anstå till den 1

juni 1937.

I skrivelse den 17 juni 1936, nr 345, har riksdagen hemställt, att Kungl.

Majit måtte beträffande frågan örn tull å vindruvor beakta vad utskottet anfört

rörande avsättningen av inhemska frukter och bär.

I sin berörda framställning den 10 november 1936 hemställde traktatberedningen

örn föranstaltande av åtgärder för upprätthållande tillsvidare av tullfriheten

för vindruvor fortsättningsvis efter den 31 december 1936 under tiden

l januari—30 juni. Traktatberedningen har därvid utgått från att det för

närvarande icke kunde bliva fråga om förnyande av handelsöverenskommelsen

med Spanien. I stället har traktatberedningen undersökt, huruvida de i

samband med det svensk-spanska avtalet genomförda tulländringarna, avseende

bland annat vindruvor, borde bibehållas efter avtalets upphörande.

I detta hänseende har traktatberedningen anfört huvudsakligen följande:

Av importen av vindruvor inkomme en betydande del under första halvåret

från länder på södra halvklotet. I förhållande till dessa länder förelåge

omständigheter, som gjorde det angeläget att i möjligaste mån undvika åtgärder,

som kunde skada den svenska exportens intressen. Beträffande vissa

av dessa länder hade Sverige en starkt aktiv handelsbalans, vilket fran dessa

länders sida givit anledning till starka krav på ökad export till Sverige. För

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293.

3

vårt land vore det därför av vikt att i .största möjliga utsträckning underlätta

den svenska importen från dessa länder för att därigenom söka undvika en

nedgång i den svenska exporten dit. Beträffande åter ett av de länder, som

här vore i fråga, skulle måhända svårigheter i betalningsliänseende för svenska

exportprodukter väntas inträda örn importen från berörda land skulle lida

ytterligare inskränkning.

I anledning av bevillningsutskottets förberörda uttalande i dess betänkande

nr 38 rörande tiden för återinförandet av vindruvstullen hade fraktatberedningen

inhämtat, att den svenska fruktodlingens representanter ansett

en utsträckning av tullfriheten till den 1 juli icke behöva befaras träda den

svenska odlingens intressen för när. Jämväl ur handelspolitisk synpunkt

vore det förmånligt örn tullens återinförande kunde uppskjutas till den 1

juli, enär icke obetydliga kvantiteter inkomme under juni månad från de

angivna länderna på södra halvklotet.

Beträffande möjligheterna för lagring av vindruvor, vilken fråga syntes

vara av väsentlig betydelse i förevarande hänseende, hade för traktatberedningen

uppgivits, att i stort sett endast specialbehandlade högkvalitativa och

särskilt väl förpackade spanska druvor kunde utan skada tåla lagring under

nämnvärd tid, medan de under försommaren huvudsakligen från transoceana

länder inkommande druvorna, bland annat till följd av den långvariga

transporten, i regel icke kunde utan risk för försämring lagras efter ankomsten

hit till landet.

Över traktatberedningens framställning hava lantbruksstyrelsen och generaltullstyrelsen,

efter remiss, avgivit yttranden den 26 november respektive

den 10 december 1936, varvid lantbruksstyrelsen på grund av vad i ärendet

anförts tillstyrkt bifall till framställningen om tullfrihet för vindruvor tillsvidare

under tiden 1 januari—-30 juni och generaltullstyrelsen ur de synpunkter

styrelsen hade att företräda icke funnit anledning till erinran mot tullfrihet

för vindruvor under tiden 1 januari—30 juni 1937.

De av traktatberedningen anförda skälen för genomförande av temporär Depammenutullfrihet

för vindruvor synas mig värda beaktande. Med hänsyn till de för- chefen.

delar, som svensk export torde kunna vinna genom att införseln från vissa

transoceana länder underlättas, och då några allvarligare betänkligheter ur

den svenska fruktodlingens synpunkt ej torde möta, ansluter jag mig till

traktatberedningens förslag jämväl med avseende å tiden för tullfrihetens åtnjutande

eller 1 januari—30 juni. Förslaget har, såsom tidigare berörts, för

innevarande år redan vunnit tillämpning genom utfärdandet av kungörelsen

den 11 december 1936. Den ståndpunkt, som sålunda kommit till uttryck,

bör nu fastställas att gälla även i fortsättningen. Jag förordar därför, att

ifrågavarande tulltaxerubrik uppdelas i två, nämligen nr 64: 1, avseende vindruvor

under tiden 1 juli—31 december med tull av 35 kronor för 100 kilogram

och nr 64: 2, avseende vindruvor under annan tid, tullfria.

Aminoniunisulfat. I överensstämmelse med beslut av 1934 års riksdag utfärdade

Kungl. Majit den 22 juni 1934 förordning (nr 371) med ytterligare

tillägg till gällande tulltaxa, innebärande införande för tiden 1 juli 1934—30

juni 1937 av, bland annat, tull å ammoniumsulfat (statistiskt nr 505) av 3 kronor

för 100 kilogram.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

I en till handelsdepartementet den 13 november 1936 inkommen skrift har

Stockholms Superfosfat Fabriks Aktiebolag anhållit örn vidtagande av åtgärder

för att den tillfälliga tullsatsen å ammoniumsulfat måtte såsom en fast

tull införas i tulltaxan och därvid höjas till ett belopp av 5 kronor för 100

kilogram. Sedan bolaget till en början uppehållit sig vid de omständigheter,

vilka föranlett tullens införande, har bolaget till stöd för framställningen anfört

huvudsakligen följande:

De kvävehaltiga gödningsmedel, vilka konsumerades inom Sverige, vöre i

huvudsak chilesalpeter, kalksalpeter, kalkkväve och ammoniumsulfat. De

båda förstnämnda importerades i sin helhet. Kalkkvävet tillverkades inom

landet. Ammoniumsulfat vore föremål dels för tillverkning inom landet och

dels för import. Förutom den produktion av ammoniumsulfat, som enligt

den syntetiska metoden bedreves vid bolagets fabriker i Ljungaverk, producerades

årligen viss mängd av varan av de svenska gasverken.

Det svenska jordbruket hade vetat att tämligen snabbt tillgodogöra sig det

effektiva och billiga gödningsmedel ammoniumsulfaten utgjorde. Från och

med 1932 hade en stegrad konsumtion gjort sig starkt märkbar. Priset å

ammoniumsulfat i jämförelse med priset å övriga kvävegödselmedel hade

just från och med i932 blivit särskilt favorabelt för jordbrukarna. Produktionen

av ammoniumsulfat vid Ljungaverk hade det oaktat under åren 1932

—1934 varit i oavbrutet sjunkande. År 1933, då importen av utländsk ammoniumsulfat

uppgick till 19,151 ton, producerade bolaget 8,681 ton och

1934 vore motsvarande siffror 24,244 ton och 7,881 ton.

Efter tullens införande hade utvecklingen blivit en annan. För 1935 hade

den totala importen av ammoniumsulfat nedgått till 1,749 ton under det att

produktionen vid Ljungaverk detta år uppgått till 11,023 ton. Produktionskapaciteten

vid fabrikerna i Ljungaverk uppginge till omkring 1,000 ton per

månad; sysselsättningsgraden 1935 kunde därför betraktas som god. Importsiffrorna

för 1936 utvisade en ökning av införseln av ammoniumsulfat

i förhållande till 1935, men ökningen vore dock av helt annan storleksordning

än den import, som förekommit åren närmast före tullens ikraftträdande.

Under den tid tullen existerat hade alltså produktionen av ammoniumsulfat

inom landet kunnat hållas i gång i full omfattning och importen sjunkit

till en obetydlighet.

Emellertid hade även efter tullens ikraftträdande försök till dumping på

den svenska marknaden förekommit från utländska producenters sida. Från

Ryssland, Tyskland, England, Belgien med flera europeiska länder, där

många fabriker stöde utanför den existerande internationella kvävekonventionen,

offererades och försåldes ammoniumsulfat alltjämt till mycket låga

priser. Sålunda hade i januari 1936 i Sverige från tyskt håll utbjudits ammoniumsulfat

till 9 kronor 70 öre pr 100 kilogram, under det att vid samma

tid det tyska inlandspriset varit 22 kronor 67 öre. Under hösten 1935 och

våren 1936 hade rysk ammoniumsulfat sålts för ett pris eif svensk hamn

av mellan 9 och 10 kronor per 100 kilogram och för förbrukning under vårsäsongen

1937 hade sålts flera tusen ton till ett pris, som torde ligga vid

cirka tio kronor eif svenska hamnar. Allt detta tydde på, att tullsatsen icke

hade den effektivitet, som vore önskvärd ur den svenska gödningsämnesindustrins

synpunkt samt att, därest tullsatsen upphävdes, den svenska marknaden

skulle omedelbart översvämmas med utländsk vara i minst lika stor

utsträckning som före tullens tillkomst. En höjning av tullsatsen till 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

kronor för 100 kilogram skulle med all sannolikhet åstadkomma ett tillräckligt

skydd.

Bolaget har därefter lämnat vissa uppgifter om förhållandet mellan priset

å kväve i chilesalpeter och kväve i ammoniumsulfat och därvid konstaterat,

att priset å ammoniumsulfat, frånsett de abnorma åren 1932 och 1933, aldrig

varit lägre än åren 1934—1936, samt att den fördyring, som åsamkats

det svenska jordbruket genom att utländsk vara på grund av tullen blivit

3 kronor dyrare för 100 kilogram, icke torde vara av den storleksordning,

att jordbruket därigenom oskäligt betungats, speciellt om hänsyn toges till

att jordbrukets ekonomiska läge under de sista åren oavbrutet förbättrats.

över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen den

9 februari 1937 efter remiss gemensamt avgivit yttrande. Kommerskollegium

har därvid överlämnat från Sveriges kemiska industrikontor och rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap införskaffade yttranden,

ävensom en från Svenska konstgödningsaktiebolaget inkommen skrift. Därjämte

har lantbruksstyrelsen den 20 februari 1937 yttrat sig i ärendet.

Sveriges kemiska industrikontor har anfört huvudsakligen följande:

Den nu utgående tillfälliga tullen hade visserligen medfört någon förhöjning

av förutvarande abnormt låga priser på ammoniumsulfat, men även de

nuvarande priserna vore låga och väsentligt lägre än vad konsumenterna i

övriga länder i allmänhet finge betala. Ett upprätthållande i framtiden av

detta för konsumenterna gynnsamma prisläge vore beroende på förefintligheten

av en inhemsk kväveindustri. Låga dumpingpriser från utlandet lände

icke konsumenterna till någon nytta på längre sikt, ty örn landets tillverkning

till följd av dylik konkurrens tvingades att upphöra -— och detta

måste tvivelsutan bliva fallet, örn marknadsskyddet skulle slopas — måste

konsumenterna räkna med möjligheten av att en internationell kvävekartell

på den svenska marknaden uttoge väsentligt högre priser än de, som nu vore

gällande. Att Sverige före år 1935 blivit så svårt lidande av dumping på

kvävemarknaden hade sin orsak däri, att vårt land varit en av de få oskyddade

marknaderna, medan de flesta kväveproducerande länder hade sina

hemmamarknader skyddade genom tullar eller importrestriktioner. Det kunde

icke råda något tvivel om, att vid borttagande av den nuvarande tullen

samma hårda priskamp skulle uppstå som tidigare, och att sålunda vår

synnerligen viktiga kväveindustri åter skulle ställas inför utsikten att nedläggas.

Det nuvarande utrikespolitiska läget torde bidraga till att göra bibehållandet

och stärkandet av vår självförsörjning med gödselämnen, sprängämnen

o. dyl. till en fråga av stort och allmänt intresse. Kontoret Ville i

detta sammanhang framhålla lämpligheten av att tullen gjordes till en fast

sådan; för en industrigren, inom vilken så starka internationella intressen

vore rådande, kunde tullsatsens karaktär av tillfällig i viss mån förtaga de

avsedda verkningarna. Ehuru vissa skäl talade för helt bifall till sökandebolagets

framställning, ansåge sig industrikontoret dock, med hänsyn till

den inställning, statsmakterna tidigare tagit till frågan, för närvarande böra

tillstyrka införandet av en fast tull å ammoniumsulfat av endast 3 kronor

för i00 kilogram.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har anfört bland

annat:

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Det sedan den 1 juli 1934 bestående provisoriska tullskyddet å ammoniumsulfat

hade varit av avgörande betydelse för den svenska kväveindustrins

fortbestånd, och dennas upprätthållande måste ur skilda synpunkter

anses vara för rikets försvarsberedskap av mycket stor vikt. Ett villkor för

denna industris fortsatta bedrivande och utveckling vore därför, att tillverkningen

av ammoniumsulfat erhölle ett betryggande skydd mot osund konkurrens

från andra länders sida. Kommissionen tillstyrkte därför livligt, ur

de synpunkter den hade att företräda, att ett sådant skydd måtte beredas

den ifrågavarande industrin.

Svenska konstgödningsaktiebolaget har i sin till kommerskollegium ingivna

skrift framhållit, att tullskydd å ammoniumsulfat numera knappast

vore berättigat och att, för den händelse den inhemska tillverkningen vore

i behov av stöd, sådant borde lämnas på annat sätt än genom tullbeläggning

av produkten.

I sitt yttrande i ärendet hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen

till en början lämnat en redogörelse för frågans tidigare behandling samt

därefter övergått till den fortsatta utvecklingen å ammoniumsulfatmarknaden,

i vilket hänseende ämbetsverken anfört i huvudsak:

Utvecklingen av landets tillverkning av syntetiskt ammoniumsulfat åren

närmast före och efter införande av 1934 års tillfälliga tull framginge

av följande sammanställning av landets årliga beräknade konsumtion, import

och tillverkning av syntetiskt ammoniumsulfat under åren 1931—1936

ävensom ungefärliga konsumtionspriset, beräknat banfritt tariffhamn, under

samma tid:

Konsumtion

ton

Import

ton

Synt. tilly,

ton

Pris för 100 kg

kr.

1931....................

15,305

3,060

12,331

16

50

1932....................

35,650

21,658

10,907

10

—

1933....................

32,770

19,152

8,681

11

50

1934....................

25,900

24,244

7,881

13

—

1935....................

20,100

1,749

11,023

16

—

1936....................

21,786

4,504

11,833

16

—

Sveriges normala produktionskapacitet av syntetiskt ammoniumsulfat torde

kunna beräknas till cirka 12,000 ton per år. Ammoniumsulfat erhölles

dessutom vid en del av de inhemska gasverken till en mängd av cirka 4,500

ton per år. Någon nämnvärd export till utlandet förekomme ej. Den inhemska

konsumtionen av ammoniumsulfat beräknades för närvarande uppgå

till cirka 22,000 ton per år. Landet kunde sålunda beträffande ammoniumsulfat

för närvarande anses vara självförsörjande till cirka 75 procent.

Det betydande prisfall på ammoniumsulfat med omkring 40 procent, som

inträffade under år 1932, medförde för Sveriges del, att importen av ammoniumsulfat

detta år ökades från 3,060 ton till 21,658 ton, samt att den inhemska

syntetiska kväveindustrin, trots stegrad konsumtion inom landet,

måste vidtaga betydande inskränkningar i sin produktion. Sålunda utgjorde

tillverkningen i fråga år 1934 endast något över 60 procent av 1931 års

tillverkning. Till följd att år 1934 ammoniumsulfat belädes med tull kunde

den svenska prisbildningen för ammoniumsulfat åter stabiliseras och importen

avsevärt begränsas, så att den inhemska tillverkningen av syntetisk

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

7

vara kunde okas. År 1935 sjönk sålunda importen under 1931 års nivå och

tillverkningen kunde ökas till ungefär samma omfattning som före 1932

års prisfall. Tullen å ammoniumsulfat torde sålunda få anses hava haft

avsedd verkan, i den mån skydd av den inhemska tillverkningen varit syftet

med dess införande.

Landets konsumtion för jordbruksändamål av kvävegödselmedel utgjorde

år 1936 enligt uppgift cirka 170,000 ton, motsvarande en kvävemängd av

cirka 29,000 ton. Av denna kvävemängd belöpte sig cirka 16 procent på ammoniumsulfat.

Enligt inhämtade uppgifter syntes priset å kväve i ammoniumsulfat

för jordbruksändamål böra med hänsyn till gödselvärdet normalt ligga

mellan 70 och 90 procent av priset på salpeterkväve. Enligt av Centralanstaltens

för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning

lämnad uppgift, beräknad på basis av arealuppgifter för olika gröda, syntes

genomsnittsvärdet av ammoniumsulfat uppgå till 89 procent. Ifrågavarande

prisrelation hade under åren 1927—1936 varit följande:

1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

Procent.... 78 77 80 67 64 41 45 56 67__69^

clairi c:a 47 c:a 68

Till jämförelse kunde anföras, att motsvarande prisrelation i Danmark för

första halvåret 1937 enligt fastställda pris utgjorde 74 procent.

Beträffande frågan om de priser å ammoniumsulfat, som det svenska jordbruket

fått betala efter införandet av 1934 års tull hava ämbetsverken erinrat

om att Stockholms Superfosfat Fabriks Aktiebolag i skrivelse den 7 april

1934 till chefen för handelsdepartementet utfäst sig att, därest en tull av

minst 3 kronor för 100 kilogram åsattes ammoniumsulfat under en tid av tre

år, garantera de svenska försäljningsorganisationerna för gödselmedel, nämligen

Svenska lantmännens riksförbund och Svenska superfosfatförsäljnings

aktiebolaget, ett pris av högst 13 kronor för 100 kilogram banfritt

Ljungaverk i hela vagnslaster, inklusive emballage, per netto kassa, vid leverans

av ammoniumsulfat för jordbruksändamål, under förutsättning att

några större förändringar icke inträdde i den allmänna prisnivån. Av ett

vid ämbetsverkens yttrande fogat, av auktoriserad revisor utfärdat intyg

hava ämbetsverken inhämtat, att sökandebolagets genomsnittliga försäljningspris,

banfritt Ljungaverk, utgjort 12.63 kronor för 100 kilogram för tiden

Vt 1934—3% 1935 samt 12.33 kronor för 100 kilogram för tiden Vt 1935

-—30/e 1936. Ämbetsverken hava vidare uppgivit, att, såvitt vid tiden för

yttrandets avgivande kunde bedömas, motsvarande pris för tiden Vt 1936

30/g 1937 torde komma att bliva ungefärligen detsamma som för föregående

säsong.

Vid sitt yttrande hava ämbetsverken därjämte överlämnat en den 26

januari 1937 dagtecknad förbindelse, däri sökandebolaget förklarat sig vara

fortfarande berett att uppfylla det villkor rörande försäljningspriset å ammoniumsulfat,

som innehölles i nyssnämnda skrivelse den 7 april 1934 samt

förbundit sig att — under förutsättning av en fast tull å ammoniumsulfat

av minst 3 kronor per 100 kilogram från och med den 1 juli 1937 — före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Departements

chefen.

taga vissa utvidgningar av anläggningen för framställning av syntetisk ammoniak

vid Ljungaverk.

Med hänsyn till att införande av 1934 års tillfälliga tull å ammoniumsulfat

— utan att därigenom, såvitt kunnat bedömas, det svenska jordbruket

onormalt belastats — berett den inhemska kväveindustrin ett värdefullt stöd,

ävensom till den stora betydelse ifrågavarande industri ur skilda synpunkter

finge anses äga, icke minst för jordbruksnäringen, hava ämbetsverken ansett

sig böra tillstyrka bifall till sökandebolagets framställning i vad avser

bibehållande av tullskydd utan tidsbegränsning. Beträffande den begärda

höjningen av den nuvarande tullsatsen hava ämbetsverken dock icke funnit

tillräckliga skäl föreligga för bifall.

Lantbruksstyrelsen har ansett sig kunna vitsorda, att den nuvarande tullen

å ammoniumsulfat för jordbruket icke medfört en i förhållande till

andra kvävehaltiga gödselmedel oskälig prissättning. Under förutsättning

av förbindelse från tillverkarens sida angående fortsatt upprätthållande av

skäligt pris på varan har lantbruksstyrelsen funnit sig kunna tillstyrka införandet

av en fast tull å 3 kronor för 100 kilogram.

I en den 18 mars 1937 dagtecknad, till chefen för handelsdepartementet

ingiven tilläggsförbindelse har Stockholms Superfosfat Fabriks Aktiebolag

utvidgat sin utfästelse rörande prissättningen å ammoniumsulfat sålunda,

att bolaget förklarat sig berett att till grossister och centralföreningar leverera

denna vara till tidigare angivet pris.

Såsom av det anförda framgår har den år 1934 genomförda tullen å ifrågavarande

varuslag haft de avsedda verkningarna, i det att den svenska

kväveindustrin, vars bestydelse för landet ur skilda synpunkter är synnerligen

stor, blivit i stånd att beträffande ammoniumsulfat fullt utnyttja sin

produktionskapacitet samt importen avsevärt nedgått. För bibehållande av

detta läge torde något tullskydd fortfarande erfordras.

Priset å ammoniumsulfat har oaktat tullskyddet under de senaste tre åren

hållit sig å en nivå, som icke torde få anses innebära någon oskälig belastning

för konsumenterna. Då sökandebolaget i sin nyssnämnda förbindelse den 26

januari 1937 förklarat sig vilja för Svenska lantmännens riksförbund och

Svenska superfosfatförsäljnings aktiebolaget även i fortsättningen under enahanda

förutsättning som förut garantera ett pris vid fabriken av högst 13 kronor

för 100 kilogram samt sedermera utsträckt denna sin prisutfästelse att

omfatta grossister och centralföreningar överhuvud, lärer ur konsumenternas

synpunkt någon olägenhet icke vara att befara av en förlängning av giltighetstiden

för ifrågavarande tullsats.

Vid övervägande av frågan, huruvida tullskyddet bör göras definitivt eller

allenast utsträckas att gälla för viss bestämd tid, anser jag mig, med

hänsyn jämväl till den av bolaget gjorda utfästelsen att väsentligen utvidga

anläggningen för framställning av ammoniak, vilket ur försvarsberedskapssynpunkt

torde vara synnerligen värdefullt, böra biträda den av ämbetsverken

i denna fråga intagna ståndpunkten. Jag förordar alltså, att tullsatsen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 293-

9

från och med den 1 juli 1937 fastställes att utgå utan angiven tidsbegränsning.

I händelse av ändrade förhållanden får frågan givetvis tagas under förnyat

övervägande. I likhet med ämbetsverken finner jag icke tillräckliga skäl föreligga

för höjning av den nuvarande tullsatsen.

Damhattar. Enligt tulltaxerubrikerna nr 630—632 utgår tull för hattar, ej

av pälsverk, även halvfärdiga, i enlighet med följande uppställning:

av annat ämne (än oljad vävnad eller vara, innehållande silke eller

gulddragartråd):

630 ogamerade; ävensom mössor, sydda av flätor, hänförliga

till nr 358, samt s. k. filtstumpar..................1 st. —: 50

andra slag:

631 försedda med garnering eller montering av varor, inne
hållande

silke ..................................1 st. 1: —

632 andra............................................1 st. —: 75

Den i överensstämmelse med beslut av 1934 års riksdag utfärdade förordningen

den 22 juni 1934 (nr 371) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa

innefattar tilläggstullar för tiden 1 juli 1934—30 juni 1937 för, bland

annat, garnerade och ogarnerade damhattar på sätt framgår av det följande
-

Tulltaxe-

nr

Statistiskt nr

Varuslag

Tilläggstull

kronor

Hattar, ej av pälsverk eller strumpstols-

arbete, andra än herrhattar, även

halvfärdiga:

andra slag:

av annat ämne:

ur 630

ur 1194—1196

ogarnerade, med undantag av

s. k. stråstumpar och ca-

peliner..................1 st.

—: 50

andra slag:

ur 631

1198: 2

försedda med garnering el-

ur 1199—1200

ler montering av varor,

innehållande silke......1 st.

—: 75

ur 632

ur 1201—1203

andra ..................1 st.

—: 75

I en den 3 december 1936 till handelsdepartementet inkommen skrift har

Sveriges damhattsfabrikanters förening anhållit om vidtagande av åtgärder

i syfte att giltighetstiden för de vid 1934 års riksdag genomförda tilläggstullarna

måtte förlängas från och med den 1 juli 1937 till och med den 30 juni

1940.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 293-

Till stöd härför har föreningen under åberopande av en vid ansökningen

fogad marknadsundersökning för åren 1934—1936 anfört:

Det beviljade tullskyddet hade otvivelaktigt haft en gynnsam verkan på

den svenska damhattsindustrin, men tullskyddet hade likväl ännu icke hunnit

åstadkomma den förbättring i den svenska industrins läge, vilken från

början åsyftats. Importen av ifrågavarande varuslag hade icke visat någon

tendens till minskning. De inhemska fabrikernas produktion hade icke ökats

i den omfattning, man med anledning av det höjda tullskyddet och de allmänt

förbättrade konjunkturerna haft anledning vänta. Ej heller hade de

svenska företagens räntabilitet förbättrats i önskvärd grad.

I den åberopade undersökningen har framhållits bland annat följande:

För år 1935 kunde en uppgång i importen av ogarnerade hattar konstateras

i jämförelse med nästföregående år. Ej heller utvisade importsiffrorna

för de tre första kvartalen 1936 någon minskning. Den totala importen av

olika slag av hattar för 1936 torde komma att visa ungefär samma siffror

som för 1935.

Den inhemska tillverkningen hade ökats 1934 och 1935 och kunde för

1935 uppskattas till omkring 1.2 miljon stycken. Importen av hattar av

här ifrågavarande slag hade uppgått till över 500,000 stycken, motsvarande

sålunda omkring en tredjedel av landets hela förbrukning av damhattar.

Beträffande räntabilitetsförhållandena inom damhattsindustrin hade vinsten

för tio i aktiebolagsform arbetande företag före den ekonomiska krisen

varit jämförelsevis god. Från och med 1931 hade en försämring inträtt som

kulminerat under år 1932 i en sammanlagd förlustsiffra på omkring 13.4 %>

av aktiekapitalen. Först 1935 hade förlusterna förbytts i förtjänster, ehuru

obetydliga. Ingen utdelning hade under tioårsperioden 1926—1935 förekommit

hos sju av bolagen och hos de tre övriga hade utdelningen huvudsakligen

förekommit före 1930. Åren 1933 och 1934 förekom ingen utdelning.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, den 10

februari 1937 gemensamt yttrat sig över ansökningen samt därvid med hänsyn

till de av föreningen förebragta skäl funnit ifrågavarande tilläggstullar

alltjämt vara motiverade som skydd för den inhemska tillverkningen av

damhattar. Ämbetsverken hava därför tillstyrkt, att åtgärder vidtoges därhän,

att berörda tilläggstullar fortfarande måtte bliva gällande i tre år från

och med den 1 juli 1937 till och med den 30 juni 1940.

Departements
chefen.

Under hänvisning till vad ämbetsverken anfört förordar jag, att ifrågavarande

tilläggstullar fortfarande må bliva gällande till och med den 30 juni

1940.

Fajans- och porslinsvaror. Nu gällande tullar å de för den inhemska porslinsindustrin

mest betydande tillverkningarna av fajans- och porslinsvaror

utgå enligt följande grunder:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

11

Tull
taxe
nr
-

Statis
tiskt
nr
-

Varuslag

Tull för

100 kg

kronor

Tilläggstull

för

100 kg

kronor

693

694

11282

(1283

(1284

(1285

695

696

11286

(1287

11288

(1289

Fajans- och porslinsvaror, ej särskilt nämnda:

andra slag:

av äkta porslin:

vita eller enfärgade:

för hushållsbruk.............. N

andra ...................... N

två- eller flerfärgade eller förgyllda,

försilvrade eller på annat likartat

sätt dekorerade:

för hushållsbruk............ N

andra .................... N

av fajans (oäkta porslin), härunder in
begripna

krukmakargods och andra

lervaror, ej särskilt nämnda; ävensom

kakel och kakelugnsornament:

vita eller enfärgade:

för hushållsbruk............ N

andra .................... N

två- eller flerfärgade eller förgyllda,

försilvrade eller på annat likar
tat

sätt dekorerade: *

för hushållsbruk.......... N

andra .................. N

30:

30:

60:

60:

10:

10:

16:

16:

15: —

15: —

10: —

9: —

Tilläggstullarna, vilka, såsom framgår av de anförda uppgifterna, endast

avse artiklar för hushållsbruk, utgå i fråga om varor av äkta porslin (statistiska

nr 1282 och 1284) enligt förordningen den 22 juni 1934 (nr 371) med

ytterligare tillägg till gällande tulltaxa från och med den 1 juli 1934 till och

med den 30 juni 1937 och beträffande fajansvaror (statistiska nr 1286 och

1288) enligt kungörelsen den 31 maj 1935 (nr 226) angående tillägg till nämnda

förordning den 22 juni 1934 från och med den 3 juni 1935 till och med

den 30 juni 1937.

Den 20 november 1936 har Kungl. Maj:t förordnat generaltulldirektören

N. R. Wohlin att såsom sakkunnig inom handelsdepartementet verkställa utredning

rörande den svenska porslinsindustrins avsättningsförhållanden samt

avgiva de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning, varjämte Kungl.

Maj:t samma dag uppdragit åt Wohlin att i egenskap av undersökningsmyndighet

enligt lagen den 18 juni 1925 örn undersökning angående monopolistiska

företag och sammanslutningar verkställa undersökningar rörande vissa

företags inom porslinsindustrin inverkan på pris- och omsättningsförhållandena

för porslinsindustrins alster i riket.

Med skrivelse den 18 februari 1937 till chefen för handelsdepartementet

har den sakkunnige överlämnat av honom verkställd utredning i ämnet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 293-

I utredningen har till en början lämnats en redogörelse för de undersökta

porslinsfabrikernas ekonomiska ställning och resultat för åren 1933—1935

eller de senaste tre år, för vilka vederbörliga bokslut blivit upprättade.

Den sakkunnige har därefter övergått till att giva en bild av importen av

hushållsporslin, i vilket hänseende följande sammanställningar hava åberopats

(siffrorna för 1936, vilka äro preliminära och i utredningen avse allenast

tiden januari—november, hava inom handelsdepartementet fullständigats genom

att uppgifter även för december månad medtagits):

Å r

Statistiska nummer:

1282

1283

1284

1285

1282—1285

ton

ton

ton

ton

ton

1932................

293

66

834

12

1,205

1933................

299

38

895

13

1,245

1934................

383

31

866

7

1,287

1935................

538

21

926

6

1,491

1936................

608

54

767

6

1,435

1,000 kr.

1,000 kr.

1,000 kr.

1,000 kr.

1,000 kr.

1932................

354

103

1,787

44

2,288

1933................

384

90

1,636

40

2,150

1934................

419

68

1,589

31

2,107

1935................

615

49

1,861

35

2,560

1936................

673

73

1,564

31

2,341

Statistiska nummer:

Å r

1286

1287

1288

1289

1286—1289

ton

ton

ton

ton

ton

1932................

144

1,092

699

19

1,954

1933................

118

908

1,017

23

2,066

1934................

119

1,450

1,076

26

2,671

1935................

105

2,128

1,439

43

3,715

1936................

90

2,492

1,701

37

4,320

1,000 kr.

1,000 kr.

1,000 kr.

1,000 kr.

1,000 kr.

1932................

114

1,147

624

38

1,923

1933................

94

920

921

45

1,980

1934................

97

1,449

1,051

59

2,656

1935................

103

2,104

1,492

60

3,759

1936................

88

2,320

1,613

59

4,080

Beträffande importen av för hushållsbruk avsedda varor av äkta porslin

och fajans har den sakkunnige framhållit:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 293.

13

Det vore anmärkningsvärt att importen av varor fallande under statistiskt

nr 1282 visat en kontinuerlig stegring, som under 1936 visserligen mattats,

men likväl fortginge. Anmärkningsvärt vore vidare, att denna import ägde

rum huvudsakligen av de svenska porslinsfabrikerna. Anledningen därtill

vore emellertid, att fabrikerna på grund av det högre tullskyddet på dekorerat

porslin i jämförelse med odekorerat funnit sig kunna med förtjänst inköpa

utländskt porslin för dekorering härstädes, ökningen av importen av under

statistiskt nr 1284 fallande porslin under år 1935, som emellertid följts av

en markerad nedgång 1936, vore knappast anmärkningsvärd. Det allmänna

ekonomiska uppsvinget inom landet torde nämligen hava medfört en avsevärt

ökad efterfrågan på här avsedda varuslag. Nedgången under 1936 vore värd

större beaktande, i det den syntes visa, att den inhemska tillverkningen av

äkta porslin med stöd av bland annat de tilläggstullar å hushållsgods, som

införts 1934, vore i stånd att göra sig gällande i konkurrensen på ett jämförelsevis

tillfredsställande sätt.

Uppgifterna i handelsstatistiken över införseln av fajansvaror gåve emellertid

en mindre gynnsam bild av läget. Importen av de under statistiskt nr

1286 fallande fajansvarorna visade ganska måttliga fluktuationer och påkallade

inga särskilda kommentarer. Däremot hade importen av varor, hänförliga

till statistiskt nr 1288, sedan 1933 visat en markerat stigande tendens.

Under år 1932 hade sålunda härav importerats 699 ton med ett värde av

624.000 kronor, medan importen under 1936 stigit till 1,701 ton respektive

1.613.000 kronor. Såsom av å-priserna i importstatistiken franninge hade

importökningen varit särskilt stor beträffande fajans av enklare kvalitet. Det

vore uppenbart, att den inhemska konsumtionen av ifrågavarande artiklar

icke stigit i motsvarande grad som den kontinuerligt ökade importen.

I de följande avsnitten i utredningen har den sakkunnige behandlat de rådande

försäljningsförhållandena m. m. inom porslinsindustrin samt redogjort

för resultaten av vissa överläggningar och förhandlingar mellan de

svenska porslinsfabrikerna och vissa dess avnämare, vilka alla syftat till ökad

försäljning av svenskt porslin. Därjämte bär den sakkunnige ingående uppehållit

sig vid vissa överenskommelser, vilka slutits i syfte att förminska olägenheterna

av konkurrens från utlandet.

Slutsatserna av den förebragta utredningen har den sakkunnige framlagt

i ett kapitel örn åtgärder för porslinsindustrins stödjande, varvid den sakkunnige

anfört huvudsakligen följande:

Den verkställda undersökningen av fabrikernas driftsresultat för åren 1933

—1935 hade givit en i stort sett mycket ogynnsam bild av porslinsindustrins

ekonomiska ställning, oaktat vissa av de mindre fabrikerna lämnat tillfredsställande

resultat. Det allmänna läget bestämdes i själva verket av de största

fabrikernas ekonomiska ställning och driftsresultat, vilka varit synnerligen

otillfredsställande. För de tre angivna bokföringsåren hade på grund av att

de större företagen genom sin storlek bleve utslagsgivande för medeltalen

driftsresultaten visat förluster. Undersökningen hade icke kunnat omfatta

jämväl 1936 på grund av att boksluten icke varit avslutade vid tiden för undersökningens

avslutande, men alla omständigheter pekade i riktning mot att

resultaten för detta år icke förbättrats vid jämförelse med åren dessförinnan.

Åtskilliga omständigheter tydde på alt ställningen ytterligare försämrats; sålunda

hade 1936 prisstegring inträtt å ett flertal av för porslinsindustrin

viktiga materialier och förbrukningsartiklar såsom kol, lera, kemikalier, emballage

m. m. Vidare hade såsom ytterligare belastning för industrin sedan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 293-

årsskiftet 1936—1937 tillkommit ökade arbetslöner. På grund av den stegring

i tillverkningskostnaderna, som härigenom inträtt, hade fabrikerna i medio

februari 1937 sett sig nödsakade höja katalogpriserna å samtliga varor

med 10 procent.

Nu anförda förhållanden påkallade enligt den sakkunniges uppfattning

allvarlig uppmärksamhet på frågan om den svenska porslinsindustrins nuvarande

läge och framtidsutsikter. Industrins svårigheter finge i icke ringa

mån hänföras till den i åtskilliga avseenden mindre rationella försäljningsorganisation,

som hittills varit rådande inom branschen. Fabrikerna hade

uppenbarligen icke med önskvärd smidighet anpassat sig efter utvecklingstendenserna

inom handeln, i det fabrikerna icke intagit tillräckligt förstående

ståndpunkt till vissa företag, som vöre av stor betydelse för avsättningen av

det svenska porslinet och speciellt standardvaror av fajans i billigare prislägen,

ett område, där den utländska konkurrensen vore mest besvärande.

Emellertid hade vissa inför den sakkunnige förda överläggningar och förhandlingar

lett till resultat, vilka finge betraktas som begynnelsen till förbättrade

förhållanden inom distributionen, och förhoppningar kunde hysas

örn att industrins ställning på den inhemska marknaden härigenom med

tiden skulle kunna komma att stärkas. Värdet av vad genom dessa förhandlingar

åvägabragts på försäljningsorganisationens område torde emellertid

icke böra överskattas. Även örn på grund härav inköpen av svenskt porslin

komme att äga rum i större omfattning än hittills och inköpen från utlandet

i motsvarande mån minskas, komme en sådan utveckling allenast att ske

successivt och knappast under de närmaste åren få så stor effekt, att fabrikernas

nuvarande ekonomiska svårigheter härigenom komme att väsentligen

undanröjas. Därjämte kvarstode den omständigheten, att den utländska konkurrensen

fortfarande komme att vara synnerligen hård med avseende å vissa

fajansvaror av högre kvaliteter, beträffande vilka de förda förhandlingarna

icke lett till några överenskommelser i lörsäljningshänseende.

Den sakkunnige ansåge sig vid sådant förhållande icke kunna underlåta

att till övervägande upptaga jämväl frågan örn ett något förbättrat tullskydd

för den svenska porslinsindustrins alster. Med avseende å tullskyddet för

äkta porslin kunde tillräckliga skäl icke anföras för annan åtgärd än att de

redan nu bestående tilläggstullarna å de under statistiska nr 1282 och 1284

fallande hushållsartiklarna av sådant porslin erhölle förlängd giltighet från

och med den 1 juli 1937 under viss tid framåt. Vad åter anginge hushållsartiklar

av fajans, fallande under statistiska nr 1286 och 1288, syntes starka

skäl tala, icke allenast för att de nuvarande tilläggstullarna å respektive 10

och 9 kronor för 100 kilogram erhölle fortsatt giltighet från och med den 1

juli 1937, utan även för att tilläggstullarna vid dessa statistiska nr från och

med sistnämnda tidpunkt förhöjdes med lämpliga belopp. Oaktat en dylik

åtgärd ur handelspolitiska synpunkter vore ägnad att möta allvarliga betänkligheter,

ansåge sig den sakkunnige, med hänsyn till att den svenska porslinsindustrin

befunne sig i ett sådant läge, att dess framtida bestånd vore äventyrat,

och med hänsyn till den högst betydande roll arbetslönerna spelade inom

denna industri, icke kunna underlåta att tillstyrka en viss höjning av tilläggstullarna

å hushållsartiklar av fajans, samtidigt med att samtliga nu omhandlade

tilläggstullar föresloges erhålla förlängd giltighet.

Den sakkunnige föresloge i nu berörda avseende, att de nuvarande tilläggstullarna

bibehölles under ytterligare tre år efter den 30 juni 1937. Frågan,

i vilken grad en höjning av tilläggstullarna för hushållsartiklar av fajans

borde äga rum. kunde icke bedömas enbart med ledning av produktionskalkvler

och andra dylika uppgifter, avseende själva tillverkningen, enär värdesättningen

av ifrågavarande artiklar i stor utsträckning skedde enligt grun
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 293-

15

der, som icke vore av teknisk natur, ''foges emellertid i betraktande de olika

omständigheter, som kunde tillmätas betydelse i förevarande sammanhang,

kunde, med hänsyn jämväl till de handelspolitiska synpunkterna, en höjning

med 10 kronor för 100 kilogram av tilläggstullarna för fajansvaror för hushållsbok

(statistiska nr 1286 och 1288) för närvarande förordas. Tullen

och tilläggstullen skulle i sådant fall tillhopa komma att uppgå till 30 respektive

35 kronor för 100 kilogram för odekorerade respektive dekorerade artiklar.

Den nuvarande skillnaden i tullbeskattningen av nämnda varuslag, uppgående

till 5 kronor för 100 kilogram, skulle på detta sätt bibehållas oförändrad.

Den sammanlagda tullen för varor, fallande under statistiska nr

1286 och 1288, motsvarade enligt föreliggande uppgifter beträffande införseln

1935 20.4 respektive 24.0 procent av varuvärdet. Efter en höjning av tilläggstullarna

med 10 kronor för 100 kilogram skulle den sammanlagda tullen för

nämnda varuslag komma att representera 30.6 respektive 33.7 procent av

varuvärdet.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava efter remiss den 19 mars

1937 avgivit yttrande i ärendet samt därvid, under erinran om att ämbetsverken

närmast ansett sig böra taga ställning till vad i utredningen föreslagits

beträffande tullbeläggningen av ifrågavarande varor, i huvudsak anfört följande:
Av

den förebragta utredningen syntes otvetydigt framgå, att den svenska

tillverkningen, särskilt vad beträffade billigare hushållsgods av fajans, icke

vore lönande, trots att avsevärda ansträngningar nedlagts på modernisering

och rationalisering av tillverkningen. En av de viktigaste anledningarna härtill

finge sökas i den omständigheten, att även vid relativt långt gående rationalisering

och mekanisering arbetslönerna dock alltjämt spelade stor roll

i fråga örn tillverkningskostnaderna. På grundval av under utredningen

sammanbragta uppgifter kunde beräknas, att för samtliga redovisade företag

enbart driftslönerna, således lönerna för reparationsarbeten, transportarbeten

utom fabrikerna m. m. frånräknade, för de redovisade tre åren uppginge till

i medeltal 47.6 procent av totala tillverkningsvärdet inklusive kapitalkostnaderna.

För ett land med relativt hög lönenivå, såsom förhållandet vore

med Sverige, mötte det därför i fråga om denna industri särskilda svårigheter

att konkurrera med länder med lägre lönenivå, även frånsett de särskilda

lättnader för exporten, som på vissa håll kunde ifrågakomma.

Nämnda förhållande medförde även, att porslinsindustrin finge anses hava

relativt stor betydelse med hänsyn till sysselsättningseffekten. Vid ett tillverkningsvärde

år 1935 av ej fullt 9 miljoner kronor sysselsattes direkt vid

driften en arbetarpersonal på omkring 2,000 personer.

Visserligen förhölle det sig så, att de billiga, som massgods tillverkade

fajansvaror, varom det i förevarande sammanhang närmast vore fråga, ej

vad värdet beträffade motsvarade huvuddelen av de svenska fabrikernas

tillverkning. Tänkbart skulle därför vara, att samtliga fabriker inskränkte sig

till den mera lönande tillverkningen av bättre kvaliteter av fajansvaror och

äkta porslinsgods. Driftsekonomiskt sett vore emellertid massgodset, även

örn det i och för sig skulle lämna föga överskott, av stor betydelse, då det

lämpade sig väl för utjämning och utfyllnad av den ej sällan rätt ojämnt

fördelade tillverkningen av gods av bättre kvaliteter.

Ämbetsverken funné därför och nied hänsyn till de möjligheter, som porslinsindustrin

erbjöde för beredande av arbetstillfällen, att starka skäl talade

för att fortsatt och i vissa fall ökat skydd bereddes densamma.

Såsom av utredningen franninge, kunde dock häremot anföras betänklig
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293-

JJepartements
ohefe».

heter av handelspolitisk art. De föreslagna tullförhöjningarna komme

otvivelaktigt att drabba avsättningen på den svenska marknaden av ifrågavarande

produkter från vissa främmande länder, på vilka vårt land hade

betydande exportintressen.

Trots de betänkligheter, som sålunda kunde anföras mot en höjning av

ifrågavarande tullsatser, ansåge ämbetsverken likväl övervägande skäl tala

för att den svenska porslinsindustrin från och med den 1 juli 1937 under

förslagsvis tre år borde beredas icke blott det nu utgående tullskyddet utan

därjämte ett i fråga örn vissa positioner utökat tullskydd på sätt den sakkunnige

föreslagit.

Såsom i ärendet framhållits hava de åtgärder vilka från den svenska porslinsindustrins

sida vidtagits i syfte att modernisera och rationalisera tillverkningen

icke kunnat hindra, att sagda industri såsom helhet betraktad för närvarande

har att kämpa med betydande svårigheter. Genom de under den sakkunniges

medverkan förda förhandlingarna och de därvid träffade överenskommelserna

synes visserligen en av anledningarna härtill, nämligen bristande

anpassning till ändrade förhållanden i avsättningshänseende, hava i viss

utsträckning undanröjts. Icke desto mindre torde läget alltjämt vara mycket

bekymmersamt. Den väsentliga orsaken härtill lärer få tillskrivas den utländska

konkurrensen, vilken i sig innesluter betydande element av osund

natur. Sådana förhållandena äro, måste denna konkurrens anses innebära ett

allvarligt hot mot den svenska porslinsindustrins fortsatta existens.

Av vad i ärendet förekommit framgår vidare, att antalet inom porslinsindustrin

anställda är förhållandevis betydande. Nu anförda och övriga förebragta

omständigheter synas mig uppenbart giva vid handen, att det skydd genom

särskilda tilläggstullar, som för tiden till och med den 30 juni 1937 beredes

sagda industri, måste givas förlängd giltighet. Vad angår storleken av

dessa tilläggstullar lärer, i överensstämmelse med vad i ärendet föreslagits,

beloppet i fråga om äkta porslin, fallande under statistiska nr 1282 och 1284,

kunna bestämmas oförändrat till 15 kronor för 100 kilogram. Beträffande

de till statistiska nr 1286 och 1288 hänförliga hushållsartiklarna av fajans

torde de anförda skälen för ökat skydd för dessa varor få anses överväga de

handelspolitiska betänkligheter, som kunna göras gällande gentemot åtgärder

i dylikt syfte. I likhet med den sakkunnige och de hörda myndigheterna tillstyrker

jag, att tilläggstullen beträffande statistiskt nr 1288 höjes från nuvarande

9 kronor till 19 kronor för 100 kilogram. På grund av upplysningar,

som lämnats efter det ämbetsverken yttrat sig, anser jag, att i fråga om statistiskt

nr 1286 en höjning av tilläggstullen med allenast 5 kronor till 15 kronor

för 100 kilogram bör vara tillfyllest. Giltighetstiden för det sålunda förlängda

tullskyddet torde lämpligen, såsom den sakkunnige föreslagit, böra fastställas

till tre år eller till och med den 30 juni 1940.

Fönster- och spegelglas m. m. Vid 1936 års riksdag har i likalydande

motioner, nr 44 i första kammaren och nr 139 i andra kammaren, hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att för varor av följande slag, vilka införas från

utlandet, tullsatserna måtte ökas till angivna belopp.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 293.

17

Stati-

Tull för 100 kg kr.

stiskt

nr

Varuslag

Nuvarande

Föreslagen

Brutto

Netto

Brutto

Netto

1295

Fönster- och spegelglas of olierat:

utan slipning eller etsning i plana

skivor med en sammanlagd längd

och bredd av:

mindre än 245 cm.......... B

10: —

10: —

10: —

10: —

1296

Anm. Till detta nummer eljest hän- förligt glas med en sammanlagd

längd och bredd av mindre än 135

cm tulltaxeras, örn det inkommer

med fasett- eller kantslipning, en- ligt nr 1298.

245 cm eller däröver........ B

12: —

12: —

12:-

12: —

1297:1

mattslipa!, slipat och polerat, etsat,

böjt eller kupigt:

utan fasett- eller kantslipning:

i längd mindre än 160 cm och i

bredd mindre än 65 cm.... B

20:-

10:-

80: —

70: —

1297: 2

i längd 160 cm eller däröver och

i bredd 65 cm eller däröver.. B

20: —

8: —

40: —

28: —

1298:1

andra slag:

i längd mindre än 160 cm och i

bredd mindre än 65 cm.... B

30: —

10: —

100:_

20: —

1298: 2

i längd 160 cm eller däröver och

i bredd 65 cm eller däröver.. B

30:-

10: —

60: —

20: —

1299

follerat:

utan fasett- eller kantslipning.. B

30: —

10: —

100: —

20: —

1300

andra slag.................. B

40: —

10: —

120: —

20: —

1301

Speglar och glasmålningar av fönster- eller spegelglas.................. E

60: —

F30: - \1 2 320: —

140: —

f140: —

\220: —

1302

Arbeten, ej särskilt nämnda, av fönster- eller spegelglas....................

70: —

3

150: —

8

I sitt betänkande nr 15 har bevillningsutskottet — som jämväl haft del av

en av Aktiebolaget Nybro Glassliperi- & Spegelfabrik och Glafva Glasbruks

Aktiebolag hos Kungl. Maj :t gjord framställning om åtgärder för genomförande

av enahanda höjningar av tullsatserna för fönster- och spegelglas samt

arbeten därav, hänförliga till tulltaxenr 704—709 (statistiskt nr 1297—1302),

som i motionerna föreslagits, jämte ett av kommerskollegium och generaltullstyrelsen

över framställningen den 4 januari 1936 gemensamt avgivet utlåtande

— med anledning av motionerna, framhållit följande:

1 Av glas utan fasett- eller kantslipning.

2 Av glas med fasett- eller kantslipning.

3 Varierande, beroende på vad slags glas, som använts.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 293

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 293-

Med hänsyn särskilt till vad ämbetsverken i nyssnämnda yttrande anfört,

kunde den utredning, som förelåge, icke anses innefatta tillräckligt stöd för

vidtagande av de i motionerna föreslagna höjningarna av gällande tullsatser

för planslipat fönster- och spegelglas samt arbeten därav. Den av motionärerna

väckta frågan om ett för tillverkningen på området bättre avvägt skydd,

än det gällande tullsatser erbjöde, funne emellertid utskottet vara av beskaffenhet

att böra underkastas ytterligare överväganden. Särskild uppmärksamhet

med hänsyn till förutsättningarna för den svenska industrins fortbestånd

och utveckling samt därav beroende sysselsättningsmöjligheter borde härvid

ägnas åt de förhållanden, under vilka de med den inhemska varan konkurrerande

utländska fabrikaten salufördes på den svenska marknaden.

I skrivelse den 18 mars 1936, nr 99, har riksdagen under åberopande av

bevillningsutskottets nu nämnda betänkande anhållit, att Kungl. Majit ville

dels föranstalta örn ytterligare utredning av frågan om ökat skydd för tillverkningen

av planslipat fönster- och spegelglas jämte arbeten därav under

beaktande, med hänsyn till önskvärdheten av denna tillverknings fortbestånd

och utveckling, av bland annat de förhållanden, under vilka motsvarande

utländska fabrikat salufördes på den svenska marknaden, dels ock

i den mån så påkallades, framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Sedan Kungl. Maj :t den 3 april 1936 anbefallt kommerskollegium och generaltullstyrelsen

att gemensamt verkställa den av riksdagen begärda utredningen,

hava ämbetsverken i skrivelse den 7 januari 1937 framlagt resultatet

av sådan utredning.

Ämbetsverken hava till en början berört vissa tidigare framställningar i

förevarande ämne och lämnat en redogörelse för vad därvid förekommit.

Därefter hava ämbetsverken uppehållit sig vid prisbildningen i Sverige å glas

av ifrågavarande slag samt konstaterat, att de belgiska priserna torde vara

normerande för importerat glas, att dessa glas i regel brukade levereras i två

olika kvaliteter, nämligen prima spegelglas 3—8 mm och extra tunt spegelglas

intill 3 mm samt att priserna inom dessa båda grupper icke vore beroende

på de olika tjocklekarna utan endast på kvalitet och glasstorlek. Med ledning

av vissa officiella belgiska prislistor för 1936 hava ämbetsverken vidare

uppgjort följande sammanställning:

Statistiskt

nr

Varuslag

Värdet

i kronor

pr

100 kg

Tull

i kronor och % av värdet

nuvarande

föreslagen

pr

100 kg

%

Pr

100 kg

%

1297: 1

Planslipat glas, tunt ....

130: —

20: —

15.4

80: —

61.5

1297:1

s> » , tjockt ..

78: —

20: —

25.6

80: —

102.5

1297: 2

» » , »

114: —

20: —

17.5

40: -

35.0

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293-

19

Gentemot vad i motionerna anfölls om det låga tullskyddet för planslipat

glas i förhållande till bruttotullskyddet för vanligt fönsterglas och för buteljoch

liushållsglasindustrin hava ämbetsverken framhållit, att enligt verkställd

undersökning bruttotullskyddet för åren 1930—-1935 i genomsnitt uppgått

till för butelj- och hushållsglas 18.4 procent, för planslipat glas (statistiskt

nr 1297) 18.7 procent och för vanligt fönsterglas 32.2 procent. Den

föreslagna tullförhöjningen skulle komma att hava sådan verkan, att det

tjockare glaset i mindre storlekar erhölle ett bruttotullskydd av över 100

procent och det planslipade glaset i genomsnitt omkring 56 procent, eller

68 respektive 204 procent mer än fönsterglas respektive hushållsglas. Under

förutsättning av motsvarande prisökning skulle tullförhöjningen medföra avsevärd

fördyring för olika hithörande varuslag.

Ämbetsverken hava vidare erinrat om att orsaken till olikheten i bruttotullskyddet

för tunt och tjockt glas i första hand berodde på prisbildningen,

vilken endast, såsom tidigare påpekats, toge hänsyn till kvalitet och storlek.

Denna skillnad i bruttotullskyddet för tunt och tjockt glas kunde svårligen

bortelimineras, så länge prisbildningen icke ändrades. I tulltekniskt hänseende

skulle ett beräknande av tullen efter glasrutornas storlek eller tjocklek

medföra allvarliga olägenheter, varför ett dylikt tillvägagångssätt icke kunde

förordas.

Efter att hava framhållit, att förändringarna i bruttotullskyddet för planslipat

glas under de senare åren till största delen berott på förändringarna hos

de svenska och belgiska valutorna, hava ämbetsverken gjort en jämförelse

mellan tillverkningen inom landet av vanligt fönsterglas och av planslipat

glas. Därutinnan har huvudsakligen följande anförts:

Sverige hade för närvarande en tillverkning av c:a 16,700 ton fönsterglas

per år och en import av 3,600 ton per år. I fråga örn spegelglas, statistiskt nr

1297 och 1298 tillsammans, hade landet en tillverkning av högst c:a 150 ton

per år och en import av c:a 1,700 ton. Fönsterglasbruken inom landet sysselsatte

för närvarande c:a 450 arbetare och planslipningsindustrin vid Nybro

och Glava c:a 15—20 man. I den mån den planslipade varan från dessa verk

kunde försäljas eller i större utsträckning användas för eget bruk till vidareförädling,

torde även driften på dessa platser komma att utökas. En utökning

av driften under de närmaste åren till c:a 500 ton skulle betyda, att ytterligare

c:a 25 arbetare borde kunna finna sysselsättning vid själva planslipningen.

En sådan utökning av driften syntes emellertid endast kunna företagas

tämligen långsamt, såvida det planslipade glaset ej kunde förädlas vid

egna fabriker. Särskild hänsyn måste nämligen tagas till, att kvaliteten i

alla avseenden bleve densamma som konkurrerande utländska företags, ävensom

till att de svenska tillverkarna av planslipat glas, åtminstone till en början,

knappast kunde lagerföra alla de kvaliteter och storlekar som vanligen

förekomme. Sålunda torde de större skyltfönsterglasen ej för närvarande

kunna slipas inom landet. Det syntes därför sannolikt, att en inhemsk industri

för planslipning av fönster- och spegelglas tillsvidare måste räkna med en

viss och troligen rätt avsevärd begränsning i sin tillverkning.

Ämbetsverken hava därjämte uppehållit sig vid inom hithörande bransch

rådande rabattsystem, samt framhållit, att härigenom den utländska spegelglaskonventionen

i stor utsträckning behärskade den svenska marknaden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Såsom slutsats av utredningen hava ämbetsverken konstaterat, att det nuvarande

bruttotullskyddet i genomsnitt uppginge till omkring 20 procent, och

att ett ökat tullskydd i enlighet med yrkandena i motionerna syntes komma

att medföra en prisstegring med tillbakagång i förbrukningen som följd. Med

hänsyn till att de nuvarande tullsatserna innebure ett ej obetydligt skydd och

att några särskilda skäl, som motiverade höjning av dessa tullsatser eller andra

åtgärder till skydd för ifrågavarande industris utveckling och framtida bestånd,

ej framkommit, hade ämbetsverken funnit sig icke hava anledning tillstyrka

ändringar i gällande tulltaxa beträffande dessa tullpositioner.

D*part*rnents- Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen funnit är det nuvarande

''**• tullskyddet för tillverkningen av planslipat fönster- och spegelglas ingalunda

obetydligt. På grund härav och med hänsyn jämväl till vad ämbetsverken i

övrigt anfört, anser jag mig i likhet med dessa icke böra förorda, att någon

ändring i nu gällande tullsatser för här ifrågavarande varuslag vidtages.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och under framhållande

att proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas

utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

dels antaga följande förslag till ändring i och tillägg lill

den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316)

fogade tulltaxan att träda i kraft den 1 juli 1937:

Frukter och bär, ätbara:

färska eller enbart kokade:

vindruvor:

Tull för

100 kg

kronor

64: 1

under tiden 1 juli—31 december......

...... T

35: _

64: 2

202

under annan tid ....................

fria

202 V,

Ammoniumsulfat..........................

..... N

3: —

dels såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa besluta

att vid införsel från utlandet skall för tiden från

och med den 1 juli 1937 till och med den 30 juni

1940 utöver tull, som stadgas i tulltaxan, utgå tillläggstull

på sätt nedan sägs:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 293.

21

Tulltaxe-

Statistiskt

Tilläggs- tull för

nr

nr

Varuslag

100 kg

kronor

ur 630

ur 631

ur 632

ur 693

ur 694

ur 695

ur 696

I Hattar, ej av pälsverk, andra än herrhattar,

även halvfärdiga:

andra slag:

ur 1194—1196

1198: 2

ur 1199—1200

ur 1201—1203

1282

1284

1286

1288

av annat ämne:

ogarnerade, med undantag

av s. k. stråstumpar och

capeliner................ 1 si.

andra slag:

försedda med garnering

eller montering av varor,

innehållande silke .... 1 st.

andra.................. 1 st.

Fajans- och porslinsvaror, ej särskilt

nämnda:

andra slag:

av äkta porslin:

vita eller enfärgade:

för hushållsbruk ........ N

två- eller flerfärgade eller

förgyllda, försilvrade eller

på annat likartat sätt

dekorerade:

för hushållsbruk ...... N

av fajans (oäkta porslin), härunder

inbegripna krukmakargods

och andra lervaror, ej

särskilt nämnda; ävensom

kakel och kakelugnsornament:

vita eller enfärgade:

för hushållsbruk ...... N

två- eller flerfärgade eller

förgyllda, försilvrade eller

på annat likartat sätt

dekorerade:

för hushållsbruk ...

N

: 50

: 75

: 75

15: —

töl
-

lö:

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 293.

19: —

3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

377822. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:418 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att infordra vissa uppgifter för prövning av frågor örn s. 2 i texten
  2. BevU 1937:35 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 293 med förslag till viss ändring i gällande tulltaxa m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 10 i texten
  3. BevJoU 1937:1 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner med mera. s. 1 i texten