Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m
1937-04-09 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:294, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
1
Nr 294.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa
ändringar i gällande tulltaxa m. m.; given Stockholms
slott den 9 april 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 april 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Levinson, Engberg, Sköld,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet
fråga om vissa ändringar i gällande tulltaxa med iilfra samt
anför därvid följande:
Vissa konserveringsmedel. Gällande tulltaxa upptager under nr 172 (statistiskt
nr 434) »stenkolstjära, beredd till bestrykning av tak, betonggrunder,
järnkonstruktioner eller dylikt eller för behandling av vägbanor; ävensom
för sådant ändamål lämpliga flytande beck- och asfaltpreparat», med tull
av 2 kronor för 100 kilogram.
Diliang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 294.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
Departementschefen.
I skrivelse den 8 oktober 1936 har generaltullstyrelsen hemställt, att tulltaxenr
172 måtte utvidgas till att omfatta jämväl vissa av stenkolstjäroljor
bestående konserveringsmedel för trä och textilvaror. Till stöd härför har
styrelsen anfört följande:
Till införsel förekomma vissa för trä, fisknät och andra textilvaror avsedda
konserveringsmedel, bestående av stenkolstjäroljor med tillsats av beck, tjära
eller mineraloljor. Vid tulltaxeringen hava dylika konserveringsmedel i regel
hänförts till tulltaxenr 269/270 (statistiskt nr 602/603), upptagande tvätt-,
skur-, poler-, slip-, puts-, desinfektions- och appreturmedel, ej särskilt nämnda,
innehållande fett, olja, harts, vax, tvål eller såpa men utan inblandning
av dextrin eller stärkelse, ävensom uppblötningsmedel (för textilvaror), med
tull av 10 respektive 15 kronor för 100 kilogram. I flera fall har tulltaxeringen
av ifrågavarande konserveringsmedel genom besvär dragits under
styrelsens prövning, varvid yrkats, att varorna måtte tulltaxeras i likhet med
de i tulltaxenr 172 upptagna preparaten. Styrelsen har dock, ehuru nämnda
konserveringsmedel med hänsyn till såväl användning som beskaffenhet stå
de i tulltaxenr 172 nämnda produkterna nära och tillämpningen av den vid
tulltaxenr 269 stadgade tullsatsen leder till en med hänsyn till varans beskaffenhet
och användning allt för hård beskattning, ofta motsvarande omkring
50 procent av varuvärdet, på grund av lydelsen av tulltaxenr 172
ansett varorna icke kunna hänföras dit. Med hänsyn till anförda omständigheter
har styrelsen emellertid vid klagomålens behandling funnit sig böra
inhämta yttrande i frågan från Sveriges kemiska industrikontor. För att
vinna en mera rättvis och mot konserveringsmedlens värde bättre svarande
tulltaxering har kontoret föreslagit, att »konserveringsmedel för trä och textilvaror,
i huvudsak bestående av stenkolstjäroljor, försatta med tjära, beck,
asfalt eller mineraloljor men utan tillsats av andra ämnen», måtte upptagas
i tulltaxenr 172.
I anslutning till vad sålunda anförts har generaltullstyrelsen hemställt, att
till tulltaxenr 172 måtte fogas ett tillägg i huvudsaklig överensstämmelse med
nyss angivna förslag.
Sedermera har styrelsen i en den 2 december 1936 dagtecknad skrivelse
på anförda skäl förordat, att det föreslagna tillägget till tulltaxenr 172 måtte
erhålla sådan avfattning, att dit komme att hänföras jämväl »konserveringsmedel
för trä och textilvaror, bestående av stenkolstjäroljor, försatta med
tjära, beck, asfalt eller mineraloljor».
Kommerskollegium, som efter remiss avgivit utlåtande i ärendet, har, med
överlämnande av tillstyrkande yttrande av Sveriges kemiska industrikontor,
för egen del förordat bifall till framställningen.
Med hänsyn till vad generaltullstyrelsen anfört finner jag en lindring av
tullbeskattningen för här ifrågavarande konserveringsmedel motiverad. Mot
det av styrelsen i sådant syfte framlagda förslaget har jag icke något att
erinra.
Färglådor utan tillbehör. Färglådor med tillbehör samt till färglådor avsedda
färger äro upptagna i tulltaxenr 244 (statistiskt nr 572) med tull av
150 kronor för 100 kilogram.
Kungl. Maj.ts proposition nr 294.
3
Generaltullstyrelsen har i sin förutberörda skrivelse den 8 oktober 1936
hemställt om förtydligande av tulltaxenr 244, så att därav direkt framginge,
att jämväl färglådor utan tillbehör skulle hänföras dit. Styrelsen har härutinnan
anfört följande:
Till styrelsens prövning har vid olika tillfällen hänskjutits frågan om tulltaxeringen
av färglådor av järnplåt utan färger eller andra tillbehör. Styrelsen
har därvid förklarat, att sådan vara skall hänföras till tulltaxenr 244.
Den omständigheten, att lådorna sakna färger, penslar och dylikt, har nämligen
icke synts kunna förtaga varorna karaktären av färglådor. Att här liksom
i motsvarande rubriker i äldre tulltaxor uttrycket »med tillbehör» tilllagts
efter »färglådor» bör enligt styrelsens uppfattning icke anses innebära,
att endast med tillbehör inkommande färglådor skola hänföras till ifrågavarande
nummer. Man synes fastmera med denna avfattning hava velat tydliggöra,
att med färglådor inkommande lösa tillbehör, såsom penslar, färgkoppar
och dylikt, skola inberäknas i färglådornas vikt. Besvär över styrelsens
sålunda fattade beslut hava anförts hos Kungl. Maj:t, varvid påyrkats
tulltaxering enligt nr 882 (statistiskt nr 1553): Smidbart järn: plåt- och bleckvaror,
ej särskilt nämnda: andra slag, vägande per stycke: mindre än 1 kg:
försedda med i anm. efter nr 882 nämnd ytbetäckning (lackering), med tull
av 55 kronor för 100 kilogram.
Genom utslag den 22 maj 1936 har Kungl. Majit i regeringsrätten förklarat
sig ej finna skäl att göra ändring i styrelsens beslut.
Ehuruväl den av styrelsen intagna ståndpunkten med avseende å tulltaxeringen
av ifrågavarande färglådor sålunda gillats av Kungl. Majit, synes tulltaxenr
244 (statistiskt nr 572) böra förtydligas, så att därav direkt framgår, att
jämväl färglådor utan tillbehör skola hänföras dit. Detta kan lämpligen ske
på det sätt, att i nämnda nummer i stället för »färglådor med tillbehör» upptagas
»färglådor med eller utan tillbehör».
Kommerskollegium har i infordrat utlåtande tillstyrkt den föreslagna jämkningen.
Sveriges färghandlares riksförbund, som av kommerskollegium bereus
tillfälle att yttra sig i ärendet, har icke haft annan erinran mot förslaget
än att förbundet uttalat såsom önskvärt att tomma s. k. akvarellådor, vilka
i allmänhet vore avsedda att säljas i befintligt skick, uttryckligen undantoges
från tillämpningsområdet för tulltaxenr 244 och i stället tulltaxerades såsom
lackerade plåtvaror enligt tulltaxenr 882 med lull av 55 kronor för 100 kilogram.
Mot generaltullstyrelsens förslag, vilket icke innebär någon ändring av gäl- Departementslande
praxis vid tulltaxeringen, har jag icke något att erinra. chefen.
Vad angår det av Sveriges färghandlares riksförbund uttalade önskemålet
om särskiljande i tullhänseende av s. k. akvarellådor av järnplåt från andra
färglådor av samma material bör framhållas, att en dylik uppdelning skulle
kunna leda till svårigheter av tullteknisk art. Enligt vad jag inhämtat torde
akvarellådorna för övrigt icke utgöra en importartikel av den betydelse, att
särskild bestämmelse örn tulltaxeringen av desamma kan anses motiverad.
Jodsprit. För tekniska och industriella samt därmed jämförliga ändamål
tillhandahålles dels sprit, som icke är föremål för alkoholbeskattning i någon
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 294.
form (skattefri sprit), och dels sprit, för vilken erlägges brännvinstillverkningsskatt
och omsättningsskatt (skattelagd sprit). Tillhandahållandet av
den skattefria spriten regleras genom förordningen den 1 juli 1918 (nr 508)
angående handel med skattefri sprit. Denna förordning avser väsentligen att
bereda industrier och hushåll tillgång till en prisbillig sprit för tekniska ändamål,
samtidigt som den innehåller bestämmelser dels örn sådan denaturering
av spriten, som förebygger dess användning till förtäring, dels ock angående
spritens tillhandahållande i handeln. Vetenskaplig, medicinsk, farmaceutisk
samt viss teknisk och industriell verksamhet kräver emellertid tillgång till
sprit, som icke denaturerats i enlighet med föreskrifterna i nämnda förordning.
För dylika fall är möjlighet beredd för vederbörande att hos aktiebolaget
Vin- & spritcentralen inköpa skattelagd sprit eller tillgodose behovet
genom import. Angående försäljningen respektive importen av sprit och
spritdrycker för dessa ändamål har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter i två
särskilda kungörelser den 18 december 1918 (nr 987 och 989).
Sprit, inköpt hos spri [centralen för sistnämnda ändamål, var tidigare icke
belagd med annan skatt än brännvinstillverkningsskatt, för närvarande utgörande
jämlikt 25 § 1 mom. brännvinstillverkningsförordningen 65 öre per
normalliter (50 procent alkoholstyrka). Genom beslut av 1933 års riksdag
pålades den skaltelagda tekniska spriten jämväl omsättningsskatt med 1 krona
40 öre per volymliter; jfr förordningen den 26 juni 1933 (nr 399). Efter
den därav föranledda höjningen av priset å den skattelagda tekniska spriten
betingar sprit av den kvalitet, som vanligen försäljes för ifrågavarande
ändamål — 95-procenlig cellulosasprit — för närvarande ett pris av 4 kronor
2 öre per kilogram, motsvarande 3 kronor 28 öre per liter. Medicinalsprit,
som uteslutande försäljes till apotek och läkemedelsfabriker och vars
alkoliolhalt utgör 91 volymprocent, betingar efter införandet av omsättningsskatt
ett pris av 4 kronor 5 öre per kilogram.
Alkoholhaltiga läkemedel, vare sig de äro hänförliga till apoteksvaror eller
jämlikt § 2 mom. 1 apoteksvarustadgan frigivits för tillverkning och försäljning
i allmänna handeln, höra till de varor, för vilkas beredning endast skattelagd
sprit tillhandahålles. Apoteksvaror äro tullfria under det att alkoholhaltiga
s. k. frigivna läkemedel äro fullbelagda men dock ej hänförda till en
och samma tulltaxerubrik. Ett av de för allmänna handeln frigivna läkemedlen
är jodsprit, som är ett desinfektionsmedel med användning huvudsakligen
för ans av friska sår. Jodsprit tulltaxeras såsom »icke drickbara
spritblandningar, ej särskilt nämnda», vilka äro upptagna i tulltaxenr 253
(statistiskt nr 582), med tull av 40 kronor för 100 kilogram.
I skrivelse den 13 november 1936 har kontrollstyrelsen påpekat, hurusom
de inhemska tillverkarna av jodsprit genom införandet av omsättningsskatt
å teknisk sprit kommit att intaga en ogynnsam ställning med avseende å
möjligheterna att vinna avsättning för denna vara i konkurrens med importerad
jodsprit, samt förmält sig vilja fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å
förhållandet för den åtgärd, Kungl. Majit kunde finna detsamma böra för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 294-
5
anleda. Till närmare utveckling av sina synpunkter på föreliggande fråga
har styrelsen anfört bland annat följande:
Enligt Svenska Farmakopén skall jodsprit vara sammansatt av 5 delar
jod, 2 delar jodkalium och 93 delar spiritus concentratus (91 volymprocent
alkoholhalt). Med gällande priser för inhemsk skattelagd sprit uppgår vid
tillverkning inom landet kostnaden enbart för den i ett kilogram av varan
ingående spriten till minst 3 kronor 58 öre, medan priset å jodsprit, inköpt
exempelvis i Estland, för närvarande enligt uppgift lärer utgöra, inclusive
tull och frakt m. m., 2 kronor 32 öre per kg. Ännu lägre importpris torde
kunna uppnås, örn spritinköp och tillblandning äga rum i vissa utländska
frihamnar.
Enligt under hand erhållna uppgifter från medicinalstyrelsen torde apotekens
tillverkning av jodsprit för närvarande kunna uppskattas till sammanlagt
omkring 5,000 kg, motsvarande omkring 5,700 liter per år. Tillverkningen
av jodsprit inom landet annorstädes än å apotek har enligt tillverkarnas
uppgifter till kontrollstyrelsen uppgått till följande kvantiteter under
åren 1932—1935:
1932 c:a 5,400 liter
1933 c:a 4,800 liter
1934 c:a 2,500 liter
1935 c:a 2,600 liter
Den sammanlagda tillverkningen av jodsprit i landet torde sålunda kunna
uppskattas till 8,000 å 9,000 liter. Såsom framgår av ovan angivna siffror
har emellertid en anmärkningsvärd nedgång inträtt i fråga örn den fabriksmässiga
tillverkningen av denna vara. Nedgången i tillverkningen annorstädes
än å apotek torde i någon mån bero på att andra desinfektionsmedel
vunnit marknad på jodspritens bekostnad, men den huvudsakliga anledningen
synes dock vara den, att importerad jodsprit undanträngt den i Sverige
tillverkade.
Importen av jodsprit liksom av alkoholhaltiga preparat i allmänhet regleras
genom bestämmelse i 6 § första stycket förordningen den 1 juli 1918 (nr
564) angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m., vari stadgas bland annat,
att sådant preparat ej må till riket införas av annan än den, som därtill erhållit
tillstånd av kontrollstyrelsen.
Med stöd av bestämmelse i andra stycket av samma paragraf förordnade
kontrollstyrelsen enligt särskilda skrivelser till generaltullstyrelsen åren 1930
och 1934, att tillstånd av kontrollstyrelsen icke erfordrades vid införsel av
vissa grupper av preparat, omfattande bland annat jodsprit. Sedan kontrollstyrelsen
erhållit kännedom om den pågående importen av jodsprit, återkallade
emellertid styrelsen i syfte att vinna kännedom örn importens storlek
genom beslut den 17 januari 1936 ovannämnda förordnanden, i vad de avsågo
jodsprit. Efter sistnämnda dag har kontrollstyrelsen åt olika näringsidkare
beviljat licenser för import av sammanlagt 1,759 kg jodsprit. Om härtill
lägges en kvantitet om 475 kg, som enligt uppgift infördes omedelbart
innan de lokala tullförvaltningarna erhållit kännedom örn återkallelsebeslutet,
kan man beräkna, att importen av jodsprit under år 1936 från den 17
januari till den 13 november uppgått till åtminstone 2,234 kg eller i runi tal
omkring 2,500 liter, medan tidigare någon import av denna vara icke torde
hava förekommit.
Med ledning av föreliggande uppgifter rörande tillverkning och import
kan man beräkna den nuvarande årliga förbrukningen inom landet av jodsprit
lill omkring 11,000 liter. Örn förbrukningen i sin helhet tillgodosåges
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
genom tillverkning inom landet, skulle härför åtgå omkring 10,300 liter
sprit (d. v. s. cirka 20,000 normalliter), varav något mer än hälften utgör
91-procentig medicinalsprit och återstoden 95-procentig sprit. I tillverknings-
och omsättningsskatt för den vid jodspritberedningen förbrukade spriten
skulle under nyssnämnda förutsättning inflyta omkring 27,000 kronor
per år. Minst en fjärdedel härav torde emellertid komma att bortfalla under
år 1936 genom den pågående importen, och man kan förutse, att den inhemska
tillverkningen ytterligare kommer att gå tillbaka, i samma mån som prisskillnaden
mellan inhemsk och utländsk jodsprit blir mera allmänt bekant.
Med avseende å de åtgärder, som kunna ifrågakomma för avhjälpande av
nu anmärkta förhållande, vill kontrollstyrelsen till en början framhålla, att
det i förordningen angående alkoholhaltiga preparat stadgade licenstvånget
vid införsel av dylika preparat endast avser att möjliggöra för kontrollstyrelsen
att övervaka, att importerade preparat icke giva anledning till missbruk.
Någon möjlighet att med stöd av ifrågavarande bestämmelser ur
andra synpunkter än .sociala reglera import av alkoholhaltiga preparat torde
icke föreligga.
En lönande tillverkning av jodsprit inom landet kunde givetvis möjliggöras
på det sätt, att kontrollstyrelsen beviljade tillverkarna tillstånd att för
ändamålet inköpa skattefri sprit, vilket medgivande i så fall även måste
komma att innefatta apoteken. Denna utväg skulle emellertid innebära ett
avsteg från den hittills av kontrollstyrelsen tillämpade och av Kungl. Majit
vid olika tillfällen godkända principen, att endast skattelagd sprit bör tillhandahållas
för apotekens beredningar liksom för annorstädes bedriven tillverkning
av alkoholhaltiga läkemedel. Ett medgivande av inköp av skattefri
sprit för tillverkning av visst läkemedel under fasthållande av att övriga
läkemedel skola tillverkas av beskattad sprit, skulle jämväl medföra olägenheter
särskilt ur kontrollsynpunkt.
Enligt kontrollstyrelsens mening torde för avhjälpande av det genom alkoholbeskattning
uppkomna hindret för den inhemska tillverkningen av
jodsprit endast erbjuda sig den utvägen, att sådan ändring vidtages i fråga
om tulltaxeringen av importerad jodsprit, att denna vara erhåller en med
hänsyn till beskattningen lämpligare avvägd tullsats. Kontrollstyrelsen ifrågasätter,
örn icke en erforderlig höjning av tullen enklast och effektivast
åstadkommes på det sättet, att jodsprit i tullhänseende överföres från nr
582 till nr 593 i statistisk varuförteckning. Vid tulltaxering under sistnämnda
rubrik, vilken omfattar lukt- eller toalettvatten, parfymer och kosmetiska
medel, skulle tullen å jodsprit komma att ökas från 40 öre till 4 kronor per
kg, varmed ett fullt betryggande tullskydd för nu ifrågavarande inhemska
tillverkning skulle åvägabringas.
Tulltaxenr 262 (statistiskt nr 593) omfattar »lukt- eller toalettvatten, parfymer
och kosmetiska medel, fasta eller flytande, ej hänförliga till annat
nummer», med tull av 300 kronor för 100 kilogram, vartill kommer tilläggstull
av 100 kronor för 100 kilogTam. Tilläggstullen har tillkommit genom
kungörelse den 13 mars 1933 (nr 77) om vissa ändringar i förordningen den
31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa. En överflyttning
av jodsprit från tulltaxenr 253 till tulltaxenr 262 skulle sålunda, såsom kontrollstyrelsen
påpekat, innebära en höjning av tullen från 40 till 400 kronor
för 100 kilogram.
Över kontrollstyrelsens framställning hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen,
efter remiss, den 13 januari 1937 gemensamt avgivit utlå
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
7
lande samt därvid tillika överlämnat ett från Sveriges kemiska industrikontor
inhämtat yttrande, däri den ifrågasatta ändringen tillstyrkts.
För egen del anföra kommerskollegium och generaltullstyrelsen i huvudsak
följande:
Enligt beslut av 1933 års riksdag är visserligen, såsom kontrollstyrelsen
framhållit, jämväl sådan sprit, som användes för tillverkning av s. k. jodsprit,
numera belagd med omsättningsskatt. Emellertid utgår denna skatt
för närvarande icke med högre belopp än 1 krona 40 öre per liter, varför den
genomförda skärpningen i beskattningen av råvaran i och för sig icke synes
kunna motivera en så avsevärd höjning av tullen å jodsprit som kontrollstyrelsen
ifrågasatt. Vidare må framhållas att nr 262 icke faller under samma
avdelning i tulltaxan som nr 253 och att en överflyttning av jodspriten
till det förra numret under alla förhållanden synes ägnad att väcka betänkligheter
med hänsyn till tulltaxans systematiska uppställning.
En enligt kontrollstyrelsens mening påkallad tullförändring beträffande
jodsprit skulle uppenbarligen kunna genomföras även på det sätt, att varan
i fråga utbrötes ur tulltaxenr 253 och upptoges under särskilt nummer med
annan tullsats. Av den verkställda utredningen i ärendet framgår emellertid,
att tillverkningen av jodsprit inom landet annorstädes än å apotek normalt
stannar vid en kvantitet av omkring 5,000 liter per år. Den beredning
av jodsprit, som för närvarande äger rum å apoteken, torde kunna uppskattas
till sammanlagt 5,700 liter per år. Härav framgår att frågan om en höjning
av tullen för jodsprit icke innefattar något mera betydande tillverkarintresse.
Den kvantitet sprit, som åtgår för framställningen av nämnda artikel,
torde även få anses vara obetydlig i förhållande till hela förbrukningen
inom landet. I betraktande härav synas tillräckliga skäl icke förefinnas
att belasta tulltaxan med ett särskilt nummer för jodsprit, i synnerhet
om tullsatsen skulle fastställas till så högt belopp, att någon införsel av varan
icke vöre att förvänta.
En höjning av tullen å jodsprit, som förutsätter, att varan utbrytes ur tulltaxenr
253, torde möjligen även kunna giva anledning till framställandet av
krav på tullförhöjning för vissa andra artiklar av jämförelsevis underordnad
betydelse, vid vilkas tillverkning skattebelagd sprit kommer till användning.
Jodsprit utgör slutligen ett desinfektionsmedel och användes huvudsakligen
till ans av friska sår. Den användning, jodsprit sålunda har, synes
även böra tagas i betraktande i förevarande sammanhang, och man torde
då få anse, att ett visst allmänt intresse föreligger att erhålla varan i handeln
till det lägsta pris, som förhållandena kunna medgiva.
På grund av vad sålunda anförts hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
förklarat sig åtminstone för närvarande icke kunna förorda vidtagandet
av sådan åtgärd, som av kontrollstyrelsen ifrågasatts.
I den inom finansdepartementet upprättade promemoria, som låg till Departementigrund
för Kungl. Maj:ts förslag rörande omsättningsskattens tillämpning chelenjämväl
å teknisk sprit och som finnes omförmäld i propositionen nr 60 till
1933 års riksdag, uttalades, att någon mot skatteskärpningen svarande tullhöjning
icke vore påkallad beträffande de slöra grupperna alkoholhaltiga
toalettvatten samt essenser, vilka i främsta rummet komme att drabbas av
den ifrågasatta beskattningsåtgärden. Icke heller beträffande övriga an
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 294-
vändningsområden syntes tillräckliga skäl föreligga alt vidtaga tullhöjning i
anledning av ett genom beskattningen stegrat spritpris, men borde frågan
härom dock göras till föremål för närmare undersökning.
Såsom framgår av vad kontrollstyrelsen i detta ärende anfört betingar den
i ett kilogram jodsprit ingående skattelagda spriten ett avsevärt högre pris
än motsvarande kvantitet jodsprit, inköpt på vissa båll i utlandet. Uppenbarligen
kan detta förhållande komma att leda till att den inhemska tillverkningen
av jodsprit helt omöjliggöres. Vissa av kontrollstyrelsen under
hand lämnade uppgifter rörande importlicenser, som beviljats efter ingången
av år 1937, synas också tyda på att behovet av jodsprit i allt större utsträckning
tenderar att tillgodoses genom import. Jag finner därför kontrollstyrelsens
framställning värd beaktande och förordar, att en höjning av tullen
å jodsprit nu genomföres. Tillräckliga skäl för en fullt så betydande höjning
som den av kontrollstyrelsen ifrågasatta torde dock icke föreligga, utan synes
en tullsats av 350 kronor för 100 kilogram kunna erbjuda ett tillfredsställande
skydd. Ändringen torde lämpligast kunna ske i den formen, att tulltaxenr
253 uppdelas i två positioner, den ena omfattande jodsprit.
Delar till handskar. Obearbetade handskskinn hänföras enligt tulltaxan
till nr 297 med tull av 90 kronor för 100 kilogram. Delar till handskar tulltaxeras,
därest de utgöras av utskurna skinn utan sömnad, enligt tulltaxenr
299 med tull av 100 kronor och, därest de äro försedda med sömnad, enligt
tulltaxenr 305 med tull av 120 kronor för 100 kilogram. Färdiga handskar,
andra än grövre arbetshandskar samt fäkt- och boxhandskar, falla under
tulltaxenr 303 samt draga tull av 600 kronor och tilläggstull enligt förordningen
den 31 januari 1932 (nr 15) av 300 kronor för 100 kilogram.
I en den 27 november 1936 dagtecknad skrift har Svenska garveriidkareföreningen
hemställt, att delar till handskar, som i färdigarbelat skick falla
under tulltaxenr 303, matte beläggas med samma tull som motsvarande färdiga
handskar. Till stöd för framställningen har anförts i huvudsak följande:
Tullskillnaden
mellan å ena sidan obearbetade handskskinn och å andra
sidan utskurna eller eljest delvis färdigarbetade handskdelar vore synnerligen
obetydlig, medan däremot en högst avsevärd tulldifferens, 7.80—8
kronor för kilogram, gällde mellan halvfabrikat och de färdiga handskarna.
Detta förhållande hade medfört att handskdelarna, så långt det vöre möjligt
utan att de drabbades av tullsatsen för helfabrikat, bearbetades i utlandet.
Mol en förhöjning av tullen med endast 10 öre för kilogram kunde
skinnen sålunda utomlands undergå den för handskfabrikationen grundläggande
och arbetskrävande utskärningen, varefter endast själva sammansyningen
behövde verkställas inom landet. Genom att utskurna handskskinn
och andra delar på detta sätt i stor utsträckning infördes mot en obetydlig
tullkostnad eluderades tullsatsen för färdiga handskar. En dylik import,
som icke torde hava förutsetts vid tilläggstullens införande, medförde,
förutom att statsverket ginge miste om en del av den tull som rätteligen
borde utgå, högst betydande olägenheter för de svenska handskfabriker,
som här i landet verkställde hela bearbetningen av skinnen till färdiga
Kungl. Maj.ts proposition nr 294.
9
handskar, samt dessutom för de svenska tillverkarna av handskskinn, vilkas
avsättning lede betydande avbräck genom importen av ett högt förädlat
halvfabrikat till en onormalt låg tullsats. Förhållanden av liknande art
som de nu påtalade hade föranlett, att man vid införandet år 1934 av tillläggstull
för väskor av läder låtit tilläggstullen omfatta även delar till sådana
väskox-. Härutinnan hänvisades till propositionen nr 243 till sagda
års riksdag.
Över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen,
efter remiss, den 21 januari 1937 avgivit gemensamt utlåtande samt därvid
tillika överlämnat från Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare
överlämnade yttranden i ärendet.
Stockholms handelskammare vistordar, att den nuvarande avvägningen
mellan tullsatserna för utskurna handskskinn och färdiga handskar icke
vore tillfredsställande. Då importstatistiken emellertid icke gåve något tydligt
belägg för riktigheten av föreningens uppgift, att den oriktiga avvägningen
av tullskyddet givit upphov till en betydande import av utskurna
handskskinn, vore det svårt att bilda sig en uppfattning om det berättigade i
en så kraftig tullhöjning å halvfabrikatet som den av föreningen ifrågasatta.
Ehuru handelskammaren icke hade något att erinra mot en måttlig
höjning av tullen å delar av läder och skinn till handskar i syfte att bereda
främst de svenska tillverkarna av handskskinn ett lämpligt avpassat skydd,
avstyrkte handelskammaren föreningens förslag i dess nu föreliggande
skick.
Skånes handelskammare, som från skilda håll inhämtat uppgifter i ärendet,
uttalar likaledes, att gällande tullar å färdiga handskar och delar därtill
efter tilläggstullens införande icke vore lämpligt avvägda, samt anför vidare
i huvudsak följande:
Ehuru importen av handskdelar ännu icke tagit större omfattning, kunde
dock konstateras, att en första ansats till ett systematiskt utnyttjande av denna
oegentlighet nu förelåge samt att risk förefunnes att detta exempel, därest
en ändring i tullavvägningen ej omedelbart vidtoges, snart nog komme att
vinna efterföljd. Till belysande av tullsatsernas mindre lämpliga inbördes
storlek förtjänade nämnas, att arbetskostnaden för ordinära handskar av
här avsett slag kunde uppskattas till kronor 1.40—1.80 per par, varav 90 öre
utgjorde arbetslön för den första och avgjort viktigaste delen av tillverkningen,
nämligen handsklädrets dulering, sträckning och utskärning, medan 50
—90 öre utgjorde arbetslön för själva sömnaden, vilken senare del av fabrikationen
icke hade samma betydelse och varken krävde samma yrkeskunskap
eller arbete som förbehandlingen. Netlotullskyddet för handskskinnets
förbehandling kunde beräknas utgöra endast 1/3 öre per par handskar, medan
motsvarande nettotullskydd för sömnadsarbetet uppginge till 27 öre per pär.
Att denna avvägning vore otillfredsställande framstode så mycket tydligare,
örn hänsyn toges till att det egentligen endast vore det förra arbetet, som
fordrade verklig yrkeskunskap. I fråga örn storleken av den tullhöjning,
som nu borde vidtagas, anslöte sig handelskammaren till föreningens förslag.
Kommerskollegium och gene rall ullst grelsen anföra för egen del följande:
Med hänsyn till alt gällande tullskydd för ifrågavarande handskdelar synes
vara mindre väl avvägt i förhållande till tullskyddet för den färdiga va
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 294-
Departementschefen.
rån och då den förebragta utredningen synes giva anledning till det antagandet,
att en ökning i importen av delar till handskar skulle komma att förorsaka
den inhemska handskindustrien allvarlig skada, finna ämbetsverken
en höjning av tullsatserna för handskdelar motiverad. Vid avvägningen av
ett sådant ökat tullskydd synes hänsyn dock böra tagas till det förhållandet,
att handskskinnets förarbetning vid handskberedningen, enligt vad utredningen
givit vid handen, torde få anses draga större kostnad och kräva större
grad av yrkesskicklighet än det egentliga sömnadsarbetet, d. v. s. den
vidare bearbetningen till färdiga handskar.
I betraktande av anförda omständigheter hava ämbetsverken väl funnit
skäligt, att delar av handskar av här avsett slag åsättes samma tull som
den för de färdiga handskarna gällande grundtullen av 600 kronor per 100
kilogram men icke ansett lämpligt, att den nuvarande tilläggstullen å handskarna
av 300 kronor per 100 kilogram tillämpas jämväl beträffande handskdelarna.
I anslutning härtill hava ämbetsverken föreslagit, att i tulltaxenr 303 måtte
upptagas jämväl delar av läder eller skinn till handskar, hänförliga till detta
nummer.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har, särskilt efter införandet
år 1932 av tilläggstull å här avsedda slag av färdiga handskar, uppkommit
en mycket betydande differens i tullsatserna för hel- och halvfabrikatet.
Enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen synes denna differens hava
blivit alltför stor och därigenom ägnad att på ett icke avsett sätt främja
importen av handskdelar. Jag anser därför en höjning av tullen å dessa delar
välmotiverad och förordar i likhet med ämbetsverken, att tullen bestämmes
till 600 kronor för 100 kilogram.
Höftgördlar oell korseletter. I samband med behandlingen av tulltaxans
rubriker för snörliv framhöll 1925 års tulltaxerevision i sitt den 12 september
1927 avgivna betänkande (sidan 320), att en förenkling i tulltaxeringen av
reformliv, höftgördlar och andra dylika ersättningspersedlar för snörliv syntes
önskvärd. En ingående undersökning av frågan hade emellertid givit till
resultat, att en ändring i berörda syfte icke kunde undgå att medföra betydande
konsekvenser i tullskyddshänseende, och de sakkunniga funno sig
därför icke böra framlägga något förslag i ämnet.
I sin förut omförmälda framställning den 8 oktober 1936 har generaltullstyrelsen
framhållit, att det ur olika synpunkter befunnits önskvärt, att frågan
om en tulltaxeändring beträffande vissa persedlar av angivna slag icke
längre uppskötes. Styrelsen åsyftar härvid höftgördlar och korseletter, bestående
av dels elastisk spånadsvara, dels icke elastisk vävnad innehållande
silke.
Höftgördlar benämnas i handeln även resårgördlar, höfthållare och korsetter.
Med korseletter avses större plagg, som utgöra en kombination av höftgördlar
och bysthållare och pläga vara försedda med axelband.
Dylika persedlar tulltaxeras för närvarande såsom i tulltaxan ej särskilt
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
11
nämnda kläder av den spånadsvara, vilken ingår såsom huvudbeståndsdel
i varan, och kunna följaktligen bliva hänförliga till flera olika nummer. Utgöres
huvudbeståndsdelen av elastisk spånadsvara — strumpstolsgods eller
vävnad — hänföras persedlarna till tulltaxenr 591 och beläggas sålunda med
samma tull som spånadsvaran ifråga med tillägg av 50 procent. Tullen utgår
i sådant fall med 175 kronor med tillägg av 50 procent, tillhopa 262 kronor
50 öre, eller, om det elastiska materialet innehåller silke, med 400 kronor
med tillägg av 50 procent eller sålunda med 600 kronor, allt för 100 kilogram.
Sådana gördlar och korseletter, som endast till mindre del bestå av
elastisk spånadsvara och i övrigt av icke elastisk vävnad, innehållande silke,
falla under tulltaxans nr 602 eller 603 och draga — sedan kläder av siden
genom förordning den 12 juni 1936 (nr 293) blivit belagda med särskild tillläggstull
— samma tull som vävnaden med tillägg av 150 eller 130 procent.
Det högre tillägget utgår för persedlar, som äro försedda med broderier eller
spetsar, och det lägre tillägget för övriga persedlar. Gördlar och korseletter
av vävnad, innehållande silke, komma sålunda, örn vävnaden, såsom vanligen
är fallet, utgöres av halvsiden, att draga en tull av 2,500 eller 2,300 kronor
för 100 kilogram.
Generaltullstyrelsen föreslår nu, att en enhetlig tullsats åsättes höftgördlar
och korseletter av viss beskaffenhet, samt anför härom följande:
Vid bedömandet av frågan, huruvida varan kan anses bestå av elastisk
spånadsvara eller av sidenväv, tillämpas i allmänhet den principen, att det
material, som upptager den största ytan, räknas såsom den huvudsakliga beståndsdelen.
Häremot göres ofta den invändningen, att den elastiska spånadsvaran
representerar betydligt större vikt per ytenhet än sidenväven, varför
ett bedömande av varorna med hänsyn endast till den yta, som de olika
spånadsvarorna upptaga, i många fall leder till en hård tullbeskattning.
Av det anförda torde framgå, att endast en jämförelsevis obetydlig skillnad
i utförandet mellan två persedlar nu kan föranleda en höjning av tullen från
262 kronor 50 öre till 2,500 eller 2,300 kronor för 100 kilogram. Den stora
tullskillnad, som uppkommit genom den vid 1936 års riksdag beslutade tillläggstullen
å kläder av siden, utgående med 100 procent av tullen å den spånadsvara,
av vilken artiklarna framställts, har ytterligare aktualiserat frågan
örn en lämpligare avvägning av tullen för ifrågavarande artiklar. Det ligger
nämligen i sakeus natur, att beträffande varor, som förekomma i så olika
former och utföranden som fallet är beträffande höftgördlar och korseletter,
skilda meningar angående tulltaxeringen kunna göra sig gällande, vilka divergenser
få ökad betydelse ju större skillnaden är mellan de tullsatser, vilka
kunna ifrågakomma.
Det är vidare att märka, alt de lägsta tullsatserna — 262 kronor 50 öre
och 600 kronor för 100 kilogram — för den inhemska tillverkningen äro
mycket otillfredsställande. Dessa tullsatser lämna nämligen i åtskilliga fall
ej ens full kompensation för tullbelastningen å de materialier, som användas
för tillverkningen. I persedlar av ifrågavarande beskaffenhet ingå nämligen
flera spånadsvaror, som draga jämförelsevis hög tull, bland vilka må nämnas
halvsiden med 1,000 kronor, helsiden av konstgjort silke 1,500 kronor
och av naturligt silke 2,000 kronor, sidenband jämväl 1,000, 1,500 eller 2,000
kronor, elastiska band innehållande silke 600 kronor och spetsar innehållande
silke 2,000 kronor, allt för 100 kilogram räknat.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
Departements
chefen.
I betraktande av ovan anförda omständigheter synes viss ändring i gällande
bestämmelser för tulltaxeringen av höftgördlar och korseletter vara
påkallad. Denna ändring skulle kunna åvägabringas genom en omarbetning
av tulltaxans avfattning vid nr 585—586 beträffande snörliv. Styrelsen vill
emellertid, i likhet med 1925 års tulltaxerevision, för närvarande icke förorda
en mera vittgående ändring utan inskränker sig till att föreslå, att höftgördlar
och korseletter av förut angiven beskaffenhet bliva särskilt omnämnda
i tulltaxan och åsätta en på lämpligt sätt avvägd enhetlig tullsats. Om
hänsyn härvid tages till den inhemska industriens berättigade intressen och
storleken av gällande tullsatser för artiklar, som äro likartade med de nu
ifrågavarande, ävensom till varornas i allmänhet ganska lyxbetonade karaktär,
synes tullsatsen icke böra fastställas till lägre belopp än 1,500 kronor för
100 kilogram. Denna tullsats gäller för exempelvis sådana hängslen, bälten,
skärp, strumpeband, klädnings- och ärmhållare samt andra dylika persedlar,
som falla under tulltaxenr 582. Snörliv av spånadsvara, innehållande silke,
vilka äro upptagna i tulltaxenr 584, äro visserligen icke åsätta högre tullsats
än 1,000 kronor för 100 kilogram, men sistnämnda plagg äro i regel försedda
med planschetter och fjädrar av metall i större utsträckning än höftgördlar
och korseletter.
I anslutning till vad sålunda anförts har generaltullstyrelsen föreslagit, att
till nr 582 i tulltaxan fogas ett tillägg av innehåll, att till detta nummer
skola hänföras jämväl höftgördlar och korseletter, bestående av dels elastisk
spånadsvara och dels annan spånadsvara, innehållande silke.
Kommerskollegium har, med överlämnande av tillstyrkande yttrande från
Sveriges industriförbund, för egen del förordat förslagets genomförande.
Såsom framgår av vad generaltullstyrelsen anfört kan tulltaxeringen av
höftgördlar och korseletter leda till högst olika resultat allt eftersom den
elastiska vävnaden eller den icke elastiska sidenvävnaden i plaggen lägges
till grund för tullens beräknande. I förra fallet kan tullen stanna vid 262
kronor 50 öre, medan den i senare fallet kan komma att uppgå till 2,500
kronor för 100 kilogram. Denna avsevärda skillnad i tullbeskattningen kan
inträda även då plaggen äro av tämligen likartad beskaffenhet med endast
obetydligt varierande utförande. Ur tullteknisk synpunkt skulle införandet
av en enhetlig tullsats för ifrågavarande artiklar uppenbarligen medföra avsevärda
fördelar. Jag tillstyrker alltså genomförande av styrelsens förslag,
innebärande att tullsatsen fastställes till 1,500 kronor för 100 kilogram.
Skodon med ytiersulor av gummi i förening med annat material. Enligt
förordningen den 30 april 1936 (nr 133) med ytterligare tillägg till gällande
tulltaxa skall för skodon, hänförliga till statistiskt nr 1189, utöver den i tulltaxan
stadgade tullen av 150 kronor för 100 kilogram utgå tilläggstull med
samma belopp. Nämnda statistiska nummer omfattar skodon med överdel
av spånadsvara, icke innehållande silke eller finare metalltråd, och med sulor
av annat material än gummi. Syftet med införandet av berörda tilläggstull
har varit att avhjälpa den mindre tillfredsställande avvägning av tull
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 294-
13
skyddet för vissa fabrikat, som tidigare gjort sig kännbart gällande inom skofabrikationen,
bland annat i fråga örn tofflor.
I sin förutberörda framställning den 8 oktober 1936 har generaltullstyrelsen
hemställt, att tilläggstullen måtte utsträckas till att omfatta jämväl skodon
med yttersulor av gummi i förening med annat material, samt till stöd
härför anfört följande:
Efter ikraftträdandet av tilläggstullen har förekommit import till riket av
betydande kvantiteter tofflor av spånadsvara med yttersulor, bestående av en
kautschukplatta, belagd å den ena sidan med vävnad och å den andra med
stoff av spånadsämne. I anslutning till principerna för tulltaxeringen av det
i sulorna ingående materialet hava dessa skodon vid tulltaxeringen hänförts
till statistiskt nr 1189 med tilläggstull i de fall, då spånadsvaran kunnat anses
utgöra huvudbeståndsdelen i sulan. Om däremot kautschukplattan befunnits
hava sådan tjocklek, att materialet i tullhänseende otvivelaktigt varit
att betrakta som kautschukvara, har styrelsen ansett sig icke kunna undgå
att rubricera varan såsom skodon med sulor av gurpmi, i vilket fall tilläggstullen
icke blivit tillämplig.
Det är emellertid uppenbart, att den erforderliga undersökningen för varans
bedömande enligt ovan angivna grunder ofta medför ett besvärligt och
tidsödande arbete för tullmyndigheterna, varjämte undersökningen knappast
kan ske utan att ett eller annat par av skodonen förstöres. Då härtill kommer
att införseln av skodon med sulor av sistnämnda beskaffenhet synes
vara ägnad att i hög grad motverka syftet med ovan berörda ändringar i tullbeskattningen
av skodon av ifrågavarande slag, får styrelsen föreslå, att tillläggstullen
utsträckes till att omfatta jämväl skodon med yttersulor av gummi
i förening med annat material, en ändring som emellertid icke skulle innebära
någon förhöjning av tullen å skodon med s. k. velvasulor och ej heller
å gymnastik- och andra dylika skodon med gummisulor.
I anslutning till det anförda har styrelsen framlagt förslag till erforderlig
ändring av förutnämnda förordning den 30 april 1936.
Kommerskollegium har i infordrat utlåtande tillstyrkt den föreslagna ändringen.
Svenska skofabrikantföreningen, som av kollegium bereus tillfälle
att yttra sig i ärendet, har likaledes biträtt förslaget men har därvid ifrågasatt,
huruvida icke jämväl skodon med s. k. velvasulor borde omfattas av
tilläggstullen, enär dessa sulor enligt analys, som föreningen i ett speciellt
fall låtit verkställa, bestode av gummi i förening med annat material, nämligen
finfördelat läder och aska.
Vidare har från Handelsaktiebolaget Bata inkommit en den 6 april 1937
dagtecknad skrift, däri bolaget hemställt, att den nya bestämmelsen måtte
erhålla en avfattning, som tydligt utmärkte att skodon med velvasulor eller
andra liknande sulor av s. k. kompositionsgummi icke vore avsedda att drabbas
av tilläggstullen.
För egen del har jag icke något att erinra mot vad generaltullstyrelsen föreslagit.
Enligt vad jag under hand inhämtat från styrelsen skulle enligt vedertagna
tolkningsprinciper uttrycket »gummi i förening med annat material» erhålla
Departements
chefen.
14
Kungl. Maits proposition nr 294.
den innebörden, att den föreslagna tilläggstullen komme att drabba endast
skodon med yttersulor av gummi och annat material ingående såsom olika
skikt i sulorna. Då s. k. velvasulor enligt uppgift bestå av kautschuk med
inblandning av annat material (finfördelat läder m. m.) i själva massan,
skulle tullen för skodon med dylika sulor alltså bliva oförändrad, och något
särskilt förtydligande av förslaget i denna del på sätt ifrågasatts torde icke
vara erforderligt.
Luftfartyg. För inmontering i fyra för det svenska flygvapnets behov hos
ett engelskt företag beställda flygplan lät flygstyrelsen på sin tid till England
utföra fyra flygmotorer, vilka för flygstyrelsens räkning tillverkats av Nohab
flygmotorfabriker aktiebolag i Trollhättan. Motorerna användes sedermera
vid kontroll- och leveransflygningar i England med ifrågavarande flygplan,
varefter flygplanen med de däri inmonterade motorerna infördes till
Sverige och i november ''1934 anmäldes till tullklarering vid tullkammaren i
Västerås. Sedan skiljaktiga meningar yppats mellan tullkammaren och
varuhavaren beträffande frågan, huruvida tull borde utgå för de återinförda
motorerna, hänsköts frågan till avgörande av generaltullstyrelsen, som genom
beslut den 5 december 1934 fann flygplanen böra i sin helhet tulltaxeras
enligt tulltaxenr 1062 (statistiskt nr 1922): luftfartyg, med tull av 15
procent av värdet.
Över generaltullstyrelsens beslut anförde flygstyrelsen besvär hos Kungl.
Majit under yrkande om tullfrihet för motorerna. För den händelse detta
yrkande icke skulle kunna bifallas, hemställde flygstyrelsen, att Kungl.
Majit måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva, att flygstyrelsen finge,
utan hinder av gällande bestämmelser, till riket tullfritt införa ej mindre
ifrågavarande fyra flygmaskinsmotorer än även andra inom riket tillverkade
dylika motorer, vilka återinfördes till riket inmonterade i tullpliktiga flygplan.
I ärendet avgav generaltullstyrelsen den 28 januari 1935 infordrat utlåtande,
däri styrelsen på anförda skäl hemställde om ogillande av besvären, i
vad anginge tulltaxeringen av ifrågakomna fyra flygmotorer, men förordade,
att flygstyrelsens önskemål om tullfrihet för framtiden tillmötesginges på
det sätt, att under nr 1062 i tulltaxan infördes en anmärkning av innehåll,
att vid tulltaxering av luftfartyg, som inkomme försedda med inom landet
tillverkade eller här förut förtullade motorer, dessa senare skulle tulltaxeras
särskilt för sig. Vidare överlämnade tekniska högskolan på grund av remiss
ett av professorn Ivar Malmer den 9 mars 1935 avgivet yttrande, innefattande
tillstyrkande ur teknisk synpunkt av bifall till besvären.
Genom utslag den 1 november 1935, givet i regeringsrätten, fann Kungl.
Majit ej skäl att göra ändring i generaltullstyrelsens överklagade beslut.
Vidkommande flygstyrelsens framställning om avlåtande till riksdagen av
proposition i syfte att bereda tullfrihet för i framställningen åsyftade flygmaskinsmotorer,
förklarade Kungl. Majit genom beslut den 21 februari 1936
densamma icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Kungl. Maj.ts proposition nr 294-
15
I skrivelse den 5 mars 1937 har nu flggförvaltningen hemställt, att Kungl.
Majit måtte taga föreliggande fråga under förnyad omprövning samt i proposition
föreslå riksdagen sådan ändring av tulltaxan, som förordats av
generaltullstyrelsen i dess förutnämnda utlåtande den 28 januari 1935. Till
stöd härför framhålles i skrivelsen, bland annat, att genom den av 1936 års
riksdag antagna nya försvarsordningen här förevarande fråga för flygvapnets
del erhållit ojämförligt mycket större betydelse än den ägde ännu vid
meddelandet av det förut omnämnda beslutet den 21 februari 1936. På
grundval av den utav Kungl. Majit fastställda materielplanen hade flygförvaltningen
nämligen i utlandet beställt ett stort antal flygplan, vilka skulle förses
med svenskbyggda motorer. För att erforderlig kontroll- och leveransflygning
av dessa flygplan skulle kunna verkställas måste motorerna för desamma
utföras ur riket och inmonteras i flygplanen hos tillverkaren av dessa
senare. Ur olika synpunkter vore det lämpligast att hemtransportera flygplanen
luftledes, d. v. s. med motorerna monterade i flygplanen. Enligt
nuvarande tulltaxebestämmelser belädes på sådant sätt införda flygplan med
en tullavgift, som för 1-motoriga flygplan med cirka 8,000 kronor och för
2-motoriga med cirka 16,000 kronor överstege det belopp, som skulle erlagts
om motorer och flygplan införts förpackade var för sig.
över den nu föreliggande framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits
av generaltullstyrelsen den 31 mars och av kommerskollegium den 9
april 1937.
Generaltullstyrelsen har allenast hänvisat till sitt tidigare utlåtande i ämnet.
Kommerskollegium har anfört i huvudsak följande:
De skäl, som av flygförvaltningen anförts för att svenskbyggda motorer
lämpligen borde insättas i luftfartygen vid de utländska verkstäder, där dessa
tillverkades, syntes vara värda synnerligt beaktande.
Av professorn Malmer hade anförts vissa skäl, varför vid tullbehandling
av luftfartyg motorerna ej borde betraktas som slutgiltigt ingående delar av
luftfartygen, på sätt som måste anses vara fallet med t. ex. i vissa andra i
utlandet tillverkade industriprodukter insatta konstruktionsdelar m. m.
Vid övervägande, i vad mån det föreslagna undantaget beträffande tullbehandling
av luftfartyg skulle kunna medföra mindre önskvärda konsekvenser
i fråga om tullbehandling av under andra tullpositioner upptagna varor, syntes
närmast böra erinras om andra maskindrivna fartyg än luftfartyg och om
automobiler. I dessa fall kunde dock enligt kollega mening ej lika starka
tekniska skäl anföras för att drivmaskineriet borde taxeras särskilt för sig,
då med hänsyn till de konstruktiva anordningarna för maskineriets placering
och verkningssätt drivmotorerna avgjort måste anses vara mindre tillfälligt
inmonterade i ett sjögående fartyg eller i ett fordon än fallet vore med motor
i luftfartyg. Ett medgivande i åsyftad riktning beträffande motorer tillhörande
luftfartyg behövde därför, såvitt kollegium kunde bedöma, icke medföra
konsekvenser med avseende å tulltaxeringen av andra industriprodukter,
i vilka inginge inhemska konstruktionsdelar.
Med hänsyn härtill och då det ur flera synpunkter måste anses vara av
betydelse alt användandet av den svenska flygmotorindustriens produkter
underlättades, ville kollegium tillstyrka, att åtgärder vidtoges för genomförande
av ändring av tulltaxan i ifrågasatt syfte.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
Departements- Enligt 5 § s) tulltaxeförordningen, sådant nämnda författningsrum lyder
CÄe/en- enligt förordning den 31 maj 1935 (nr 251), åtnjutes tullfrihet för, bland
annat, inom landet tillverkade varor, när de efter utförsel återinföras i oförändrat
skick; dock gäller härvidlag, att tullfrihet som regel icke åtnjutes,
med mindre återinförseln äger rum inom tio år från utförseln, samt att vid
bedömandet, huruvida varan vid återinförseln föreligger i oförändrat skick,
hänsyn icke skall tagas till bearbetning, som avsett allenast undersökning avmaterialets
felfrihet eller som eljest icke höjt varans värde för varuhavaren.
De motorer, som avses i förevarande framställning, torde i utlandet icke
underkastas någon bearbetning i egentlig mening utan bliva därstädes endast
inmonterade i flygplanen. Det oaktat har, såsom framgår av det anförda,
nyss återgivna stadgande i tulltaxeförordningen i förevarande fall icke ansetts
tillämpligt beträffande motorerna. Genom inmonteringen anses motorerna
nämligen ur tullteknisk synpunkt bliva fast förenade med flygplanen, varför
flygplanen och motorerna tulltaxeras såsom en enhet enligt tulltaxenr 1062
(statistiskt nr 1922), vilket sistnämnda nummer just omfattar luftfartyg med
motor.
Liknande synpunkter hava medfört, att i åtskilliga andra fall vid tulltaxeringen
hänsyn icke ansetts kunna tagas till det förhållandet, att i varorna
ingått delar som tillverkats i Sverige. Som exempel å dylika fall, vilka under
senare år genom besvär bragts under Kungl. Maj :ts prövning, må här nämnas
tulltaxeringen av kugghjulsdrev till elektriska lokomotiv med inmonterade
axlar av svensk tillverkning, götvalsverk med inmonterade svenska kullager
samt pumpar med vissa delar av svenskt fabrikat. Även om dessa fall icke
kunna anses fullt jämförbara med den nu föreliggande frågan örn tulltaxeringen
av flygplan med svenska motorer, torde av det anförda dock framgå,
att en viss försiktighet är av nöden då det gäller att medgiva undantag från
hittills gängse praxis på förevarande område. Vid det förnyade övervägande,
som jag i anledning av den nu gjorda framställningen ägnat denna fråga, har
jag emellertid, bland annat med hänsyn till den större betydelse frågan erhållit
efter fjolårets beslut i försvarsfrågan, ansett mig kunna förorda en
ändring av tulltaxan i syfte att tillmötesgå flygförvaltningens önskemål. Jag
vill emellertid betona, att denna ändring är motiverad av sådana speciella förhållanden,
att den icke bör kunna åberopas såsom prejudikat beträffande
tulltaxeringen av andra sammansatta varor.
Såsom generaltullstyrelsen föreslagit torde ändringen lämpligen kunna
ske genom införande under nr 1062 i tulltaxan av en anmärkning av innehåll,
att vid tulltaxering av luftfartyg, som inkomma försedda med inom landet
tillverkade eller här förut förtullade motorer, motorerna skola tulltaxeras
särskilt för sig. Genom frågans lösning på detta sätt få även enskilda i förekommande
fall tillgodonjuta den åsyftade lättnaden, vilket överensstämmer
med den av statsmakterna godtagna principen att statens verk och inrättningar
icke böra åtnjuta någon särställning i tullbeskattningshänseende.
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
17
Vissa halvfabrikat till tobakspipor. Tobakspipor saint huvuden och skaft
därtill av andra ämnen än sjöskum och bärnsten äro i gällande tulltaxa upptagna
under nr 1147 (statistiskt nr 2080) med tull av 300 kronor för 100 kilogram.
I en den 3 februari 1937 dagtecknad skrift har Skandinaviska pipfabriken
aktiebolag hemställt, att —• med bibehållande av nuvarande tull för färdiga
pipor — tullen å ogenomborrade och ofärdiga ämnen till piphuvuden samt
osvarvade och opolerade pipmunstycken av beskaffenhet, som franninge av
vid framställningen fogade prover, måtte nedsättas till 100 kronor för 100
kilogram. Till stöd härför har anförts i huvudsak följande:
Bolaget hedreve sedan 1936 vid sin fabrik i Uddevalla tillverkning av pipor,
en artikel som tidigare huvudsakligen importerats hit till landet. För
tillverkningen importerade bolaget ogenomborrade och opolerade ämnen till
piphuvuden av bruvéreträ samt osvarvade och opolerade munstycken av
pressat gummi. Dessa halvfabrikat underkastades här följande procedurer,
nämligen ämnena till piphuvuden genomborrning, betsning, avslipning, färgning,
montering med ring ävensom stämpling samt ämnena till munstycken
avsvarvning och polering. Enär tullen å halvfabrikaten vore densamma som
för färdiga pipor, hade den utländska konkurrensen visat sig vara besvärande,
och det vore därför av största betydelse för säkerställandet av driften vid
bolagets fabrik, där för närvarande 14 personer vore sysselsatta, att tullen å
halvfabrikat, som här i landet bearbetades, sattes lägre än tullen å färdiga
pipor och pipdelar.
över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen den
17 februari 1937 gemensamt avgivit infordrat utlåtande, däri anförts huvudsakligen
följande.
Av de överlämnade proven framgår, att piphuvudet vid importen redan
erhållit sin slutliga form och alt förutom genomborrning endast vissa efterbearbetningar
(betsning, färgning, polering och montering) återstå, innan det
färdiga piphuvudet föreligger. Vad angår munstyckena skola dessa här i
landet undergå avsvarvning av topparna samt en poleringsprocess. Genom
att halvfabrikatet är åsatt samma tull som den färdiga varan åtnjuter den
inom landet vidtagna bearbetningen visserligen icke något tullskydd. Det
synes ämbetsverken emellertid icke möjligt att anpassa tulltaxans bestämmelser
så, att tullsatserna kunna vara lämpliga för alla de olika bearbetningsstadier,
som ett halvfabrikat kan hava undergått. Vidare tillkommer, att till
import förekomma verkliga ämnen till piphuvuden, endast utsågade ur träblock
på sådant sätt att konturerna angiva den tillämnade användningen.
Dylika ämnen, som tulltaxeras såsom bearbetade trävaror, ej särskilt nämnda
(statistiskt nr 797), undergå vid fabrik inom landet såväl den viktigaste bearbetningen
— formningen — som även övriga förädlingsprocedurcr. Då
det måste anses vara ett näringspolitiskt intresse, att så stor del av bearbetningen
som möjligt verkställes inom landet, och den nuvarande anordningen
med samma tull å bearbetade halvfabrikat och färdigfabrikat onekligen är
ägnad att bidraga till en dylik utveckling av förädlingsverksamheten, synas
förhållandena för närvarande icke motivera en ändring av nuvarande bestämmelser.
På grund av vad sålunda anförts hava ämbetsverken avstyrkt bifall till
bolagets framställning.
Bihang till riksdagens protokoll 1037. 1 sami. Nr 294.
2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 294-
Departements
chefen.
Såsom ämbetsverken framhållit, är det givetvis icke möjligt att anpassa
tullsatserna efter alla de olika bearbetningsstadier, som ett halvfabrikat kan
hava undergått. Emellertid är här fråga om halvfabrikat, vilka inom landet
underkastas en jämförelsevis omfattande bearbetningsprocedur, och i
förevarande fall torde därför skäl föreligga för en differentiering av tullsatserna
för hel- och halvfabrikaten. Det synes även böra beaktas, att den
ifrågasatta lättnaden gäller en nyskapad industri i en del av landet, som i
särskilt hög grad drabbats av arbetslöshet. Mot sökandebolagets förslag att
tullen för halvfabrikaten bestämmes till 100 kronor för 100 kilogram har
jag icke något att erinra. Ändringen torde lämpligen kunna ske genom uppdelning
av tulltaxenummer 1147 i två positioner, av vilka den ena skulle
omfatta »icke färdigarbetade huvuden och skaft till tobakspipor» och den
andra övriga till berörda nummer nu hänförliga artiklar. Härvid förutsättes,
att de nya bestämmelserna komma att tillämpas på sådant sätt,
att de icke möjliggöra ett kringgående av tullen å färdiga tobakspipor samt
huvuden och skaft därtill, utan att det syfte, som föranlett ändringen, vederbörligen
beaktas. Sådana delar till tobakspipor, som äro färdigsvarvade och
genomborrade och exempelvis skola underkastas endast en enkel ytbehandling,
böra följaktligen alltjämt beläggas med den högre tullen. Tydligt är,
att någon ändring icke heller åsyftas beträffande tulltaxeringen av sådana
utsågade ämnen till piphuvuden, som omnämnas i ämbetsverkens utlåtande
och som för närvarande draga tull av allenast 30 kronor för 100 kilogram.
Reservoarpennor. Under nr 1148 (statistiskt nr 2081) i gällande tulltaxa
upptagas pennskaft samt rit- och skrivstift med en tull av 100 kronor för 100
kilogram. Såsom pennskaft tulltaxeras bland annat reservoarpennor. Dylika
artiklar av ädel metall hänföras till tulltaxenr 723—724 (statistiskt nr 1323—
1325) med tullsatser av för guld- och platinaarbeten 5,000 kronor för 100
kilogram med tilläggstull av 10 procent av värdet samt för silverarbeten 3,000
kronor för 100 kilogram med tilläggstull av 500 kronor för 100 kilogram. Till
reservoarpennor hörande guldstift hänföras till tulltaxenr 723 (statistiskt nr
1323) med nyssnämnda tull av 5,000 kronor för 100 kilogram och tilläggstull
av 10 procent av värdet, och detta gäller även örn stiften inkomma insatta
i pennorna.
I skrivelse den 12 december 1936 har generaltullstyrelsen hemställt örn införande
av en tilläggstull av 10 procent av värdet för reservoarpennor, hänförliga
till tulltaxenr 1148. Till stöd härför har styrelsen anfört följande:
Reservoarpennor äro numera föremål för en synnerligen betydande och
alltjämt växande import. Vid tulltaxeringen av reservoarpennor med guldstift
erfordras, på grund av den efter värdet utgående tilläggstullen å guldstiften,
särskilt värde å nämnda stift. Enligt vad av tullmyndigheterna kunnat
konstateras äro i åtskilliga fall de uppgifter om guldstiftens värde, som
av de utländska leverantörerna lämnas i importfakturorna, otillfredsställande.
Man har anledning antaga, att ofta vid fördelningen av reservoarpennornas
värde å stiften och pennorna i övrigt större andel av värdet lägges på den
vikttullbeskattade delen av pennorna, än som kan anses skäligt. På grund
Kungl. Maj.ts proposition nr 294.
19
av den mångfald olika fabrikat och kvaliteter av dylika pennor, som förekomma
till import, är det emellertid i allmänhet för tullmyndigheterna
vanskligt alt bedöma, huruvida värdefördelningen är riktig. Det i 4 § tulltaxeförordningen
anvisade värderingsförfarandet har visat sig icke leda till
tillfredsställande resultat och skulle dessutom, därest det mera allmänt tilllämpades,
vara synnerligen betungande, alldenstund importkvantiteterna i
de särskilda fallen ofta äro relativt små.
Anförda omständigheter påkalla enligt styrelsens mening sådan ändring i
gällande bestämmelser, att tullbeskattningen för reservoarpennor göres oberoende
av den fördelning av värdet å stiften och pennorna i övrigt, som
verkställes i fakturorna. Genom en sådan ändring skulle den nuvarande anledningen
till en oriktig värdefördelning bortfalla. Detta resultat synes enklast
kunna vinnas på det sätt, att reservoarpennor, fallande under tulltaxenr
1148 (statistiskt nr 2081), beläggas med, förutom nu utgående vikttull,
en värdetull av 10 procent, vilken lämpligen synes böra utgå såsom tilläggstull.
I syfte att förebygga ett kringgående av bestämmelserna på det sätt, att
pennorna och stiften införas var för sig, varvid frågan örn värdefördelningen
åter kan bliva aktuell, och att en eventuell tilläggstull skall komma att erhålla
andra icke avsedda konsekvenser bör tilläggstullen gälla alla slag av
reservoarpennor, sålunda även pennor, som införas utan stift eller äro försedda
med stift av annan metall än gidd.
Den skillnad i tullbeskattningen mellan olika, till tulltaxenr 1148 hänförliga
artiklar, som härigenom skulle uppkomma, synes i och för sig icke ingiva
några betänkligheter. Reservoarpennorna intaga nämligen en särställning
i prishänseende i jämförelse med övriga till förenämnda nummer hänförliga
pennor, pennskaft och stift.
Kommerskollegium har, efter remiss, den 21 januari 1937 avgivit utlåtande
i ärendet samt därvid tillika överlämnat ett från Stockholms handelskammare
inhämtat yttrande, däri framställningen tillstyrkts.
För egen del har kommerskollegium anfört, att den föreslagna tilläggstullen
enligt inhämtade uppgifter syntes komma att medföra en ökning i tullbeskattningen
av i genomsnitt 1.3 procent av reservoarpennornas detaljhandelspris.
För de vanligast förekommande pennorna skulle detta betyda en
tullökning av 10 å 15 öre per penna. Denna i förhållande till varans värde
jämförelsevis ringa tullförhöjning syntes knappast komma att medföra någon
motsvarande höjning av pennornas detaljhandelspris. Med hänsyn till
de allvarliga olägenheter, som syntes vidlåda den nuvarande tullbeskattningen
av reservoarpennor, och då den föreslagna ändringen ur konsumentens
synpunkt förefölle att vara av mindre betydelse, ville kollegium tillstyrka
bifall till generaltullstyrelsens framställning.
Såsom framgår av det anförda måste med nu gällande bestämmelser vid DtparUm*nin.
tulltaxeringen av reservoarpennor en uppdelning ske av varans värde å stif- «**/*"•
ten och pennorna i övrigt. Uppenbarligen måste det betecknas såsom otillfredsställande,
alt mindre nogräknade importörer därvid kunna genom att
uppgiva proportionsvis för låga värden å stiften undandraga sig den avsedda
lullbeskattningcn. Icke minst av hänsyn till den lojala handeln är en änd
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
ring härutinnan påkallad. Generaltullstyrelsens förslag att belägga själva
pennorna med en lika hög tilläggstull som stiften är tydligen ägnat att avhjälpa
det påtalade missförhållandet. På grund härav och då tullhöjningen
i förhållande till varuvärdet synes vara så ringa, att den icke bör väcka betänkligheter
ur andra synpunkter, tillstyrker jag förslagets genomförande.
Dag för ikraftträdandet av de av mig nu förordade bestämmelserna torde
böra bestämmas av Kungl. Majit.
Under åberopande av vad i det föregående anförts och då proposition i
ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder av
att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade
tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels antaga följande förslag till ändringar i den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan
:
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
21
172
Stenkolstjära och annan ur fossila ämnen ut- vunnen tjära samt andra genom torrdestilla- tion framställda ämnen, ej hänförliga till annat
nummer:
stenkolstjära, beredd till bestrykning av tak,
betonggrunder, järnkonstruktioner eller
dylikt eller för behandling av vägbanor,
samt för sådant ändamål lämpliga flytande
beck- och asfaltpreparat; ävensom kon- serveringsmedel för trä- och textilvaror,
bestående av stenkolstjäroljor, försatta
med tjära, beck, asfalt eller mineraloljor T
Tull
för 100 kg
kronor
2: —
244
Färger i tuber, glas, porslinsskålar och dylika
för detaljhandeln avsedda förpackningar, vä- gande högst 250 g brutto; ävensom färglådor
med eller utan tillbehör samt till färglådor av- sedda färger.............................. E
150:-
253:1
Lacker och lackfärger, fasta eller flytande, samt
fernissor, ej hänförliga till nr 252:
sprithaltiga____T; ävensom icke drickbara
spritblandningar, ej särskilt nämnda, samt
sprithaltiga putsmedel för läderarbeten.. N:
jodsprit............................
350: —
253:2
andra ..............................
40: —
303
Arbeten av läder och skinn:
handskar:
andra slag; ävensom delar av läder eller
skinn till handskar, hänförliga till detta
nummer.............................. N
600: -
Hängslen, bälten, skärp, strumpeband, klädnings- och ärmhållare samt andra dylika persedlar,
ej hänförliga till gulddragararbeten; ävensom
delar därtill av spånadsvara:
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
582
Tull
för 100 kg
kronor
av spånadsvara, innehållande silke, ej hänförliga
till nr 581; ävensom höftgördlar
och korseletter, bestående av dels elastisk
spånadsvara och dels annan spånadsvara,
innehållande silke .................... E
1 500: —
1062
1146
1147: 1
1147:2
Luftfartyg................................ 100 kr.
Anni. Vid tulltaxering av luftfartyg, som inkomma
försedda med inom landet tillverkade eller här förut
förtullade motorer, skola motorerna tulltaxeras särskilt
för sig.
Tobakspipor samt huvuden och skaft därtill;
ävensom cigarr- och cigarrettmunstycken:
andra slag:
icke färdigarbetade huvuden och skaft till
tobakspipor ........................ E
andra .............................. E
15: —
100: —
300: —
dels besluta, att förordningen den 30 april 1936 (nr 133)
med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa skall i nedan angivna
del erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår:
-
Tulltaxe-
nr
Statistiskt
nr
Varuslag
Tilläggstull
för 100 kg
kronor
Skodon, ej hänförliga till nr 618—
619 (stat. nr 1181-1182):
ur 625
ur 1188, 1189
med sulor av gummi i för- ening med annat material
eller med sulor av annat
material (än gummi) ____ E
150: —
dels såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa besluta,
att för vara av nedannämnda slag, som införes från utlandet,
skall utöver enligt tulltaxan stadgad tull utgå tilläggstull på
sätt nedan sägs:
Tulltaxe-
Statistiskt
Varuslag
Tilläggstull
nr
nr
kronor
ur 1148
ur 2081
Reservoarpennor ............
10: —
Kungl. Majlis proposition nr 294.
23
dels ock förklara, att de nya bestämmelserna skola träda i
kraft å dag, som Kungl. Maj:t bestämmer.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1937:442 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 294 med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. a1 i texten
- BevU 1937:38 Memorial, med föranledande av kamrarnas återremiss av utskottets betänkande nr 3U, i vad detsamma avser tullen å tobakspipor samt huvuden och skaft därtill även s. 1 i texten
- BevU 1937:34 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 294 med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten