Sök i Ratio Lex

Angående viss reglering av handeln med färsk strömming och sill m. m

1937-04-16 · 40 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:295, Angående viss reglering av handeln med färsk strömming och sill m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

1

Nr 295.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss reglering

av handeln med färsk strömming och sill m. m.; given

Stockholms slott den 16 april 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kunglig Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 16 april 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

I en till 1934 års riksdag avlåten proposition, nr 261, föreslog Kungl.

Majit riksdagen, bland annat, att antaga ett förslag till förordning om viss

reglering av handeln med färsk strömming att gälla till och med den 30 juni

1937. Sedan riksdagen antagit nämnda förslag, utfärdades den 15 juni 1934

(nr 282) förordning örn viss reglering av handeln med färsk strömming, vilken

förordning enligt kungörelse den 22 februari 1935 (nr 24) trädde i kraft

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 295. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 295.

den 1 mars 1935. Enligt sagda förordning må partihandel med färsk strömming,

där Kungl. Maj:t så förordnar, under viss tid och inom visst område

av riket icke bedrivas utan tillstånd av Kungl. Majit eller den åt vilken

rätten alt meddela sådant tillstånd av Kungl. Maj :t överlåtes. Med stöd härav

har Kungl. Majit under åren 1935 och 1936 genom särskilda beslut förordnat,

att partihandel med färsk strömming icke finge under tiden till

och med den 30 juni 1937 inom angivna områden, gränsande till Östersjön,

bedrivas av annan än inom vederbörande område verksam fiskförsäljningsförening

eller den åt vilken föreningen meddelade tillstånd till sådan partihandel.

Härigenom har handeln med färsk strömming blivit reglerad i enlighet

med nämnda förordnings bestämmelser inom ett område, som omfattar

landskapen Ångermanland och Medelpad, Gävleborgs och Uppsala län,

Stockholms stad och län, Södermanlands, Östergötlands och Kalmar län

samt viss del av Gotlands län.

Den 22 oktober 1936 uppdrog jag i anledning av inkomna framställningar

och yttranden rörande strömmingshandelsregleringen åt 1935 års fiskeriutredning

att verkställa utredning beträffande

1) strömmingshandelsregleringens hittillsvarande tillämpning och handhavande

samt verkningarna därav;

2) frågan om fortsatt reglering av strömmingshandeln efter innevarande

budgetårs utgång samt de utvidgningar eller ändringar i övrigt av nuvarande

anordning, som därvid funnes påkallade;

3) frågan om ersättning för förluster, som genom regleringen kunde hava

orsakats vissa handlande.

Utredningen skulle, såvitt anginge de under 1) och 2) upptagna spörsmålen,

verkställas så skyndsamt samt därav föranledda utlåtanden och förslag

avgivas i sådan tid, att proposition i ämnet kunde avlåtas till 1937 års

riksdag.

Fiskeriutredningen har i skrivelse den 6 februari 1937, undertecknad av

ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren O. Jeppsson,

fiskeriintendenten N. W. Rosén, landstingsmannen H. Levin, fiskaren A. Larsson,

fiskhandlaren J. Truedsson, ombudsmannen S. Corneliusson, disponenten

K. Martin, förre riksdagsmannen C. O. Larsson samt fiskeriintendenten

Chr. V. Hessle, framlagt förslag bland annat örn dels reglering av handeln

med färsk strömming och sill, fångad i Östersjön och ilandförd vid kusten

därav, dels ock reglering av priset till fiskare å sådan strömming och sill.

Efter remiss hava yttranden avgivits över förslaget av kommerskollegium,

lantbruksstyrelsen samt länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus

län. Kommerskollegium har införskaffat yttranden från Stockholms,

Östergötlands och Södermanlands, Gotlands, Smålands och Blekinge samt

Skånes handelskammare, handelskammaren för örebro och Västmanlands

län, handelskammaren i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns samt

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, Sveriges köpmannaförbund

ävensom Svenska fiskhandelsförbundet. Vid yttrandet från Gotlands

handelskammare har fogats yttrande av Gotlands fiskhandlareför
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

3

elling. Lantbruksstyrelsen samt länsstyrelserna i Blekinge och Malmöhus

län hava i ärendet hört, lantbruksstyrelsen styrelsen för Stockholms läns

fiskförsäljningsförening u. p. a., länsstyrelsen i Blekinge län hushållningssällskapets

i länet förvaltningsutskott och Blekinge läns havsfiskeförening

samt länsstyrelsen i Malmöhus län länets havsfiskeförening. Därjämte hava

yttranden inkommit från styrelsen för Stockholms läns fiskareförening, Vaxholms

fiskförsäljningslag, Tjockö fiskförsäljningslag, styrelserna för Uppsala

läns fiskförsäljningsförening u. p. a., Södermanlands läns fiskförsäljningsförening

u. p. a., Södermanlands skärgårdsfiskareförbund, Västerviks,

Gävleborgs läns samt Sundsvalls fiskförsäljningsföreningar u. p. a., fiskarte vid

Blåviken och Slätbaken, ett flertal försäljningslag inom Kalmar läns södra

hushållningssällskaps område, Norrköpings fiskhandlareförening u. p. a.

med flera.

Grunddragen av gällande regleringssystem.

Nu gällande regleringssystem för handeln med färsk strömming har. såsom

framgår av föredragande departementschefens yttrande till den förut

omförmälda propositionen nr 261, tillkommit för att avhjälpa de brister som

tidigare befunnos vidlåda distributionen av nämnda vara och som för strömmingsfiskarenas

del orsakade, att de priser de erhöllo för sina fångster blevo

oskäligt nedpressade och vid riklig tillgång förlustbringande, samt för partihandlarna

medförde svårigheter att verkställa tillförlitliga priskalkyler och

att beräkna inköpsbehoven. Som en av de förnämsta orsakerna till missförhållandena

med avseende å distributionen angavs den bristande samverkan

mellan strömmingsfiskarena. Ett sammanslutande av fiskarena i fasta organisationer

skulle därför verksamt bidraga till undanröjande av nämnda

missförhållanden. Genom att utbuden av strömming sammanfördes i större

enheter bomme möjligheterna för fiskarena att erhålla skälig betalning för

sina fångster att bliva helt andra än tidigare. Särskilt skulle detta bliva

fallet, därest samarbete inleddes i syfte att åstadkomma en ändamålsenlig

reglering av tillförseln. Genom en sådan reglering komme ock partiliandlarnas

arbete med distributionen att underlättas. Till grund för organisationen

skulle läggas primärföreningar -— fiskförsäljningslag — med i allmänhet

mindre verksamhetsområden. Dessa primärföreningar skulle sammanslutas

i fiskförsäljningsföreningar, vilkas verksamhetsområden avvägdes

med hänsyn till tillförsel- och distributionsförhållandena i fråga örn färsk

strömming. Föreningarna skulle organiseras såsom ekonomiska föreningar

utan personlig ansvarighet. För att i händelse av behov kunna stärka organisationens

ställning skulle Kungl. Maj:t hava möjlighet att tillförsäkra fiskförsäljningsföreningarna

ensamrätt att bedriva partihandel med färsk strömming.

Med partihandel betecknades handel, som skedde till återförsäljare

i och för deras rörelse. För att hindra att fiskförsäljare, verksamma utom

det område tillståndet avsåge, skulle kunna med förbigående av tillståndshavare

leverera strömming till inom området arbetande detaljhandlare eller

direkt till konsumenterna skulle ytterligare gälla, att inom området icke finge

idkas detaljhandel med färsk strömming, som inköpts från annan än den

som innehade tillstånd att driva partihandel med färsk strömming. Försäljning

av strömming omedelbart från fiskare till konsument skulle däremot

lämnas fri. Vid meddelande av tillstånd åt försäljningsförening skulle vida
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

re såsom villkor uppställas, att föreningen på ett lojalt sätt utövade sin befogenhet

så att annans berättigade intresse icke kränktes. Föreningen skulle

sålunda vara skyldig inköpa strömming även av utanför densamma stående

fiskare. Därvid skulle föreningen äga bestämma priset så att föreningens

kostnader bleve täckta enligt samma grunder, som gällde vid inköp från

föreningens egna medlemmar. Föreningen skulle tillika bemyndigas ävensom

vara pliktig att medgiva andra, som så önskade, att inom föreningens

verksamhetsområde driva partihandel med strömming, under förutsättning

att strömmingen inköptes från föreningen. Därest Kungl. Majit skulle finna

förening, som meddelats tillstånd till försäljning, brista i sina skyldigheter,

skulle Kungl. Majit omedelbart kunna återkalla tillståndet.

I enlighet med dessa riktlinjer och direktiv har, såsom inledningsvis framhållits,

handeln med färsk strömming reglerats inom mera än hälften av de

till Östersjön gränsande länen. Sålunda har Kungl. Majit genom särskilda

beslut förordnat, att nedannämnda fiskförsäljningsföreningar skola äga att

med ensamrätt bedriva partihandel med färsk strömming inom följande områden,

nämligen

Stockholms läns, Uppsala läns, Södermanlands läns och Östergötlands

fiskförsäljningsföreningar u. p. a. inom respektive Stockholms län och stad,

Uppsala län, Södermanlands län samt Östergötlands län och Tryserums socken

av Kalmar län ävensom den del av östra Eds socken av sistnämnda län,

som begränsas i söder av Svinebäcksviken och en linje därifrån till Edsvikens

norra ände samt i väster av ån mellan sjön Ranen och Edsviken, fran och

med den 15 mars 1935,

Gotlands fiskförsäljningsförening u. p. a. inom Visby stad samt Tofta,

Västerhejde, Visby, Västkinde, Lummelunda, Stenkyrka, Hangvare, Halls,

Lärbro, Fleringe, Fårö och Bunge socknar av Gotlands län under tiden den

1 januari—den 15 april åren 1936 och 1937,

Gävleborgs läns fiskförsäljningsförening u. p. a. inom Gävleborgs län från

och med den 1 maj 1935,

Sundsvalls samt Ångermanlands fiskförsäljningsföreningar u. p. a. inom

respektive landskapen Medelpad och Ångermanland från och med den 1 juni

1935,

Västerviks fiskförsäljningsförening u. p. a. inom Kalmar läns norra hushållningssällskaps

område med undantag av de delar av länet, där enligt

vad nyss sagts ensamrätten till partihandel skall tillkomma Östergötlands

fiskförsäljningsförening u. p. a., från och med deni 1 november 1935, samt

Södra Kalmar läns fiskförsäljningsförening u. p. a. inom Kalmar läns södra

hushållningssällskaps område från och med den 15 mars 1936.

Vid dessa förordnanden har Kungl. Majit förutsatt, att, innan bestämmelserna

trädde i tillämpning, vederbörande förening träffade överenskommelse

med de partihandlare som inom ifrågavarande område önskade bedriva

partihandel med färsk strömming örn skälig partihandelsrabatt samt

att, för den händelse av fiskare inom föreningens verksamhetsområde fångad

strömming skulle bliva otillräcklig för behovet inom området och därav

skulle framkallas ett för konsumenterna oskäligt pris, föreningen skulle

söka att utanför området inköpa strömming för tillgodoseende av nämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 295-

behov. Vid förordnandet angående partihandeln med färsk strömming inom

Stockholms län och stad har Kungl. Maj:t dessutom förutsatt, att Stockholms

läns fiskförsäljningsförening träffade överenskommelse med Uppsala

läns, Södermanlands läns och Gotlands fiskförsäljningsföreningar om

leverans till Stockholmsmarknaden av färsk strömming från deras respektive

områden.

Den av fiskförsäljningsföreningarna bedrivna affärsverksamheten, som

skett under föreningsstyrelsernas ansvar, har i allmänhet omhänderhafts

av affärsledare, utsedda av respektive styrelser.

Uppgifter angående strömmingshandeln under åren 1935—1936.

Fiskeriutredningen har av vissa från fiskförsäljningsföreningarna införskaffade

uppgifter rörande deras verksamhet gjort en sammanställning samt

har till jämförelse härmed återgivit uppgifterna i den officiella statistiken

för tioårsperioden före regleringens början rörande fångsterna av strömming

inom olika län ävensom de medelpriser fiskare erhållit. Efter bearbetning och

fullständigande av det av fiskeriutredningen sålunda förebragta statistiska

materialet ha inom jordbruksdepartementet upprättats följande tabeller rörande

strömmingshandeln under åren 1935—1936.

Fiskförsäljningsföreningarnas inköpsverksamhet.

A. Inköp (i 1,000 kg.).

Förening

Fångsterna

1925—1934

(ur Sv. off. stat.)

Från fiskare inom eget reglerings- område mottagen kvantitet

Från andra reg- leringsområden

inköpt kvantitet

Största

årliga

fångst

Medel-

års-

fångsten

1 9

3 5

19 3 6

1935

1936

total

därav

från för- en.-medl.

total

därav

från för- en.-medl.

1. Södra Kalmar1 ..

886

624

_

882

315

—

62

2. Västervik'' ......

2,709

2,134

2 553

80 %

1,758

80 %

—

47

3. Östergötland ....

1,456

1,004

1,058

1,038

2,169

2,168

300

342

4. Södermanland ..

1,429

728

716

—

1,428

—

219

238

5. Gotland ........

1,736

1,442

657

100 %

982

978

—

6. Stockholm......

3,672

2,826

3,610

3,223

4,848

4,452

296

603

7. Uppsala ........

1,341

845

1,127

—

1,205

—

120

282

8. Gävleborg ......

5,771

4,739

4,023

3,925

5,423

5,274

205

608

9. Sundsvall ......

1,002

993

1,678

1,670

28

72

10. Ångermanland ..

| 5,495

3,887<

861

99.9 %

1,010

1,006

32

104

1 De i första och andra kolumnerna upptagna siffrorna avse femårsperioden 1930—1934.

2 Avser tiden ''/n—3,/i2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

B. Inköpspris före per kg.).

Förening

Medelpriset för färsk

strömming

(ur Sv. off. stat.)

1934

Tioårs
perioden
1925—1934
-

Årmedelpriset till

fiskare inom eget

regleringsområde
-

1935

1936

Årsmedelpriset för

strömming inköpt

från andra regleringsområden
-

1935

1936

1. Södra Kalmar ......

2. Västervik ..........

3. Östergötland ........

4. Södermanland ......

5. Gotland ............

6. Stockholm ..........

7. Uppsala ............

8. Gävleborg ..........

9. Sundsvall............

I 10. Ångermanland ...... J

21

8

10

12

12

20

10

10

13

23.6

—

15.7

7.1

20.4

11.7

27.2

12.2

17.2

9

23.5

22.3

13.2

13.8

14.7

15.2

13.6 |

12.5

14.8

10

—

15

8

—

16.5—20.2

13.5

15—22.3

16 —20

12.6

15—30

16 —24.4

12.3

—

—

20.1

18-26.4

18 —34.6

10.5

19.1

18.9

14.9

12—25

19.1

11.2

20

20

15.9

14

18

Fiskförsäljningsf ören jugarnäs försäljnings verksamhet. Försålda mängder strömming

1936 jämte medelprisen.

(i 1,000 kg samt öre per kg)

Förening

Total

försälj-

ning

Inom eget område

Till annat område

Partihandlare

Detaljhandlare

Föreningar och

partihandlare

Detaljhandlare

Mängd

Pris

Mängd

Pris

Mängd

Pris

Mängd

Pris

1. Södra Kalmar .,.

_

_

.

_

_

2. Västervik......

1,794

703

17

_

_

31

13

666 a)

4

3. Östergötland____

2,173

1,084

—

167

—

697

—

132

_

4. Södermanland ..

1,638

892 b)

21.3

203 b)

28.3

—

—

—

—

5. Gotland......

958

—

—

122

14

817

14.8

—

_

6. Stockholm......

5,337

3,124

31.7

287 c)

35

79 e)

17

_

_

76 a)

8.7

7. Uppsala........

1,535

291

21

451

24

—

—

573

18

8. Gävleborg......

6,039

1,529 b)

_

_

_

_

_

_

70 a)

9. Sundsvall......

1,750

525

16

651

18

185

14

55

17

10. Ångermanland..

1,115

226

—

661

—

15

16.3

55

18.3

(forts, å sid. 7)

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

7

Övrig försäljning

Förening

Rökerier och

salterier

Kraftfoder

Djurföda

Anmärkningar

Mängd

Pris

Mängd

Pris

Mängd

Pris

1. Södra Kalmar ..

_

_

_

_

_

a) export

2. Västervik......

161

13

229

2

b) såväl inom som utom

området

3. Östergötland____

—

—

92

—

—

—

c) dessutom direkt till

4. Södermanland ..

—

—

84

3

36 d)

10

konsumenter 31 å 35

5. Gotland........

3

15

15

2.5

_

d) dessutom vräkning 21

e) såväl parti- som de-

6. Stockholm......

448

26.2

980

3.1

217 g)

10.3

13 f)

14.7

taljhandlare

f) till konservfabriker

7. Uppsala........

_

_

219

1

_

_

g) dessutom vräkning

134

h) dessutom vräkning 3

8. Gävleborg......

159 f)

9.4

1,140

5.1

400 h)

9.5

9. Sundsvall......

334 i)

4

10

3

_

_

i) till salterier, därav till

eget 276

8

10. Ångermanland..

150 j)

13.4 f)

10

—

—

—

—

j) till salterier, därav till

eget 27.

Fiskeriutredningens undersökning av regleringssystemets

verkningar.

Fiskeriutredningen har angående strömmingshandelsregleringens resultat

anfört, att det helt naturligt måste vara förenat med svårigheter att på ett

alldeles nytt område vid införandet av reglering av handeln genast i detalj

träffa fullt lämpliga bestämmelser så mycket mera som såväl fiske- som avsättningsförhållandena

vore olikartade i de områden regleringen gällde, över

femtio skrivelser, innefattande klagomål, ersättningsyrkanden och förslag,

hade av sammanslutningar och enskilda ingivits till jordbruksdepartementet

eller direkt till fiskeriutredningen. För att ytterligare inhämta fiskares

och fiskhandlares meningar i frågan hade fiskeriutredningen hållit sammanträden

med fiskare i Kalmar, Oskarshamn, Västervik, Gryt, Norrköping, Nyköping,

Skutskär, Gävle, Hudiksvall och Stockholm. Vid dessa sammanträden

hade även fiskhandlare närvarit och framfört sina synpunkter. Vidare

hade sammanträden med fiskhandlare ägt rum i Norrköping, Hudiksvall och

Stockholm. Slutligen hade hållits konferens med fiskförsäljningsföreningarnas

ordförande och försäljningschefer.

Efter att hava i korthet redogjort för vad vid nämnda sammanträden förekommit

ävensom för innehållet i de förutberörda skrivelserna har fiskeriutredningen

anfört, att de anmärkningar som framkommit mot den nuvarande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

regleringen av handeln med färsk strömming hade gällt dels själva regleringssystemet,

dels ock det sätt varpå fiskförsäljningsföreningarna handhaft

de dem genom regleringen tillerkända rättigheterna. I fråga örn själva regleringssystemet

hade i huvudsak följande anmärkningar och önskemål framförts:
1)

Regleringen borde, för att undanröja svårigheterna för strömmingshandeln

i gränsområdena till Blekinge län, utvidgas till att gälla hela Östersjön.

2) Försäljningsföreningarnas auktoriseringsområden vore med hänsyn till

storleken ej lämpligt avvägda, särskilt ansåges Västerviksföreningens auktoriseringsområde

för litet. Man hade därför ifrågasatt en omreglering eller ock

ett upphävande av de särskilda auktoriseringsområdena.

3) På det fria försäljningsområdet hade rått en osund konkurrens mellan

försäljningsföreningarna, som för att där kunna avyttra sina fångster bjudit

under varandra. Allmänt ansåges ren dumping hava förekommit. Genom denna

hade försäljningsföreningarna förstört marknaden där för partihandlama.

Dessas affärer hade därför blivit begränsade huvudsakligen till handel med

detaljister inom eget regleringsområde, men även där hade de mött konkurrens

från försäljningsföreningarna, som sålde direkt till detaljisterna. Det

hade allmänt ansetts nödvändigt, att handeln på det fria området stabiliserades.

4) Det syntes vara ett allmänt önskemål, att det inrättades ett centralt organ

med uppgift att kontrollera handhavandet av regleringen av handeln samt i

vissa fall avgöra tvister med mera, uppkomna i anledning av regleringen.

5) Det nuvarande regleringssystemet hade gynnat tillkomsten av tillfällighetsfiskare

till nackdel för yrkesfiskarena. Tillfällighetsfiskarena hade blott

att lämna fångsten till vederbörande fiskförsäljningsförening som sedan ombesörjde

försäljningen. De som vore yrkesfiskare eller mera regelbundna leverantörer

till försäljningsföreningarna borde vid överproduktion få företräde

att leverera före tillfällighetsfiskarena.

6) Fiskares obegränsade rätt att sälja till konsument borde enligt en ganska

allmän mening regleras. Som det nu vöre sålde, såsom många anförda

exempel utvisade, fiskare såväl inom eget som annat regleringsområde till konsumenterna

för lägre pris än detaljisternas inköpspris. Särskilt priset borde

regleras.

7) Ett allmänt önskemål vore, att priserna till fiskarena reglerades.

Fiskeriutredningen har härefter anfört, att den funnit dessa allmänna anmärkningar

mot det nuvarande regleringssystemet värda beaktande men att

den ej ansett, att de vore av beskaffenhet att föranleda slopande av regleringen

av handeln med strömming och detta så mycket mindre som det övervägande

antalet av regleringen berörda fiskare uttalat sig för en fortsatt reglering.

Fiskeriutredningen hade vid övervägande av alla de anmärkningar som

skriftligen och muntligen framförts mot regleringen kommit till den bestämda

och fullt enhälliga meningen, att en fortsatt reglering av handeln med strömming

vore en nödvändig förutsättning för att idkare av strömmingsfiske

skulle kunna erhålla skälig inkomst.

Vidkommande uppdraget att undersöka handhavandet av regleringen har

fiskeriutredningen anfört, att den till fullgörande härav från fiskförsäljnings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 29ö.

9

föreningarna införskaffat en del uppgifter rörande deras verksamhet, såsom

beträffande av fiskare, dels föreningsmedlemmar, dels icke föreningsmedlemmar,

mottagna kvantiteter, från andra försäljningsföreningar gjorda inköp,

försäljningar för olika ändamål ävensom de priser föreningarna betalt

till fiskarena samt de, vilka de betingat sig vid försäljning. Vid bedömandet

av försäljningsföreningarnas verksamhet finge emellertid ej förbises, att denna

hittills omfattat en jämförelsevis kort tiel. Fiskeriutredningen har härom

vidare anfört i huvudsak följande.

Den första frågan man hade att besvara gällde huru föreningarnas inköp

från fiskare inom respektive områden förhölle sig till de kvantiteter, som fiskarena

försålt före regleringen. I sistnämnda avseende förelåge inga andra uppgifter

än den officiella statistikens fångstuppgifter. Då en del föreningars områden

ej helt sammanfölle med statistikområdena, vore uppgifterna icke alltid

fullt jämförbara men torde dock kunna läggas till grund för ett allmänt

omdöme. Beträffande inköpen från fiskare visade sålunda Södra Kalmar

läns och Västerviks fiskförsäljningsföreningar för 1936 en gemensam kvantitet,

som läge över årsmedelfångsten för Kalmar län under tioårsperioden

1925—1934, Östergötlandsföreningen en kvantitet som vore nästan dubbelt så

stor som den största årsfångsten under nämnda period, Södermanlandsföreningen

en lika stor kvantitet som fångsten 1934, vilken utgjorde maximum

för perioden, Stockholmsföreningen en kvantitet, som med över 1,000.000 kilogram

överstege maximifångsten under perioden, samt Uppsalaföreningen en

kvantitet, obetydligt understigande fångsten 1934 men överstigande fångsten

under vart och ett av de övriga åren under perioden. Gävleborgsföreningen

hade 1936 från fiskare i länet inköpt en kvantitet, som motsvarade ungefär

maximiårsfångsterna under tioårsperioden. Härvid vore att mörka, att stora

delar av fångsterna hade sålts direkt av fiskarena till salterier och ej gått genom

försäljningsföreningen. Detta gällde i ännu högre grad för Västernorrlands

län. Gotlandsföreningens inköp 1936 hade legat under den vanliga fångsten

enligt statistiken, men detta torde åtminstone delvis kunna förklaras av,

att föreningen ej omfattade hela Gotland. Av denna jämförelse funne fiskeriutredningen

framgå, att regleringen ej medfört någon minskning av totalfångsterna

för de olika regleringsområdena och därmed väl ej heller någon minskning

i konsumtionen av strömming såsom från vissa håll gjorts gällande. Huruvida

någon minskning ägt rum för den enskilde fiskaren kunde däremot

ej utläsas ur tillgängliga uppgifter. Fiskeriutredningen ville i detta sammanhang

framhålla, att utöver den till fiskförsäljningsföreningarna levererade

strömmingen fiskare sålt ej obetydliga kvantiteter direkt till konsumenter.

De medelpriser fiskförsäljningsföreningarna för år 1936 utbetalat till fiskare

för levererad strömming hade för .samtliga föreningar utom Södra Kalmar

läns och Västerviks legat över medelpriserna till fiskare år 1934 enligt den

officiella statistiken.

Fiskförsäljningsföreningarna hade för sin rörelse inköpt ganska stora kvantiteter

från varandra. Den sammanlagda från annat håll inköpta kvantiteten

hade under år 1936 uppgått till ungefär 2 Vs miljoner kilogram. Det i förhållande

till inköpen från fiskare största procentuella inköpet från annat håll

hade verkställts av Uppsala fiskförsäljningsförening med 24 °/o, varefter komino

Södermanlandsföreningen med 17, Östergötlandsföreningen med 16,

Stockholmsföreningen med 12 och Gävleborgsföreningen med 11 %>.

Enligt uppgifter från 9 av de 10 försäljningsföreningarna hade dessas

sammanlagda försäljningskvantitet under år 1936 uppgått till omkring 22 ‘/a

miljoner kilogram. Av denna kvantitet hade nära 11 miljoner kilogram salts

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

till partihandlare eller andra fiskförsäljningsföreningar och nära 3 V2 miljoner

kilogram till detaljhandlare samt ungefär lika stor kvantitet till djurföda och

kraftfoderfabriker, varjämte exporten torde ha uppgått till omkring 1 miljon

kilogram.

Då de flesta fiskförsäljningsföreningarnas bokföring ej vöre lagd så, att av

densamma framginge, vilka årsmedelpriser föreningarna uppnått vid försäljning

till parti- och detaljhandlare å ena sidan inom och å den andra utom det

egna försäljningsområdet, hade det vad anginge flertalet föreningar ej varit

möjligt att av tillgänglig prisstatistik bedöma, i vilken utsträckning dumping

ägt rum a det fria försäljningsområdet. Det hade dock framgått att år 1936

för en förening utförsäljningspriset till partihandlare inom föreningens eget

område utgjorde 17 öre för kilogram och till partihandlare utom området 13

öre. För en annan förening voro motsvarande siffror respektive 31.7 och 17

öre för kilogram. Då utförsäljningspriset till det fria området torde lia gällt

fritt köparen med fria lådor, bleve prisskillnaden i realiteten väsentligt större.

Rörande fiskförsäljningsföreningarnas inköp av strömming från andra föreningar

syntes det fiskeriutredningen allenast vara Stockliolmsföreningens inköp,

som påkallade undersökning. Vid föreningens auktorisera hade det

nämligen förutsatts, att föreningen, innan bestämmelserna härom trädde i tilllämpning,

träffat överenskommelse örn inköp med Uppsala läns, Södermanlands

läns och Gotlands fiskförsäljningsföreningar. Då tvist i denna fråga

mellan Stockholms- och Södermanlandsföreningarna hade hänskjuta till avgörande

av skiljemän, ansåge sig fiskeriutredningen icke böra ingå därpå.

Från Gotland hade Stockholmsföreningen år 1936 inköpt nära 380,000 kilogram.

Vid bedömande av köpen mellan försäljningsföreningarna finge man

taga hänsyn till dels det under år 1936 överallt synnerligen rikliga fisket, dels

ock den blida hösten, som möjliggjorde att fisket i Norrland kunde pågå mycket

längre än vanligt, vilket i sin tur medförde, att inköp ej behövde ske från

annat håll i samma utsträckning som förut. Sistnämnda förhållande hade

verkat särskilt ogynnsamt för Gotlands del.

Vissa mindre lämpliga åtgärder, som vidtagits av vissa fiskförsäljningsföreningar

och uppmärksammats av fiskeriutredningen, syntes numera åtminstone

delvis vara rättade, varför utredningen icke funnit anledning att

närmare ingå på desamma. I fråga örn andra brister hade det synts utredningen,

att de kunde förväntas bliva avhjälpta om utredningens förslag till

nytt regleringssystem bleve genomfört.

Fiskeriutredningens förslag.

Regleringens omfattning.

Fiskeriutredningen har anfört.

Gällande förordning om reglering av handeln med strömming innehölle

icke någon definition på vad som i densamma avsåges med strömming. Enligt

gängse språkbruk avsåges därmed sill, ilandförd norr om Kalmartrakten.

Då regleringen emellertid utsträckts att gälla hela Kalmar län söder

därom och handel med strömming och sill ägde rum mellan Småland och

Blekinge hade, såsom fiskeriutredningen tidigare berört, vissa olägenheter

uppstått. Från fiskarhåll inom nuvarande område för regleringen hade därför

framförts önskemål, att densamma måtte utsträckas att gälla även sill,

fångad i södra Östersjön. Fiskeriutredningen hade vid övervägande av den
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

11

na fråga kommit till den uppfattningen, att en sådan utsträckning utan olägenhet

skulle kunna genomföras, om vissa ändringar gjordes i det nuvarande

regleringssystemet. Fiskeriutredningen ville i detta sammanhang erinra

örn att utredningen i ett till chefen för jordbruksdepartementet den 22

januari 1936 avgivet betänkande angående regleringen av handeln med annan

färsk fisk än strömming föreslagit, bland annat, reglering av handeln

med sill i Blekinge och Skåne.

Fiskeriutredningen har funnit det lämpligt, att den nu föreslagna regleringen

kommer att avse handel med färsk strömming och sill, som fångats

i Östersjön, vari då skulle inbegripas även Bottniska viken, och ilandförts

vid kusten därav. Beträffande Östersjöns gräns mot Öresund har den i

konventionen mellan Sverige och Danmark angående fiskeriförhållandena i

gränsvattnen fastställda gränsen Falsterbo fyr—Stevns fyr svnts utredningen

böra bliva gällande.

Fiskeriutredningen har vidare anfört.

Den ordning som under det nuvarande regleringssystemet gällt för partihandeln

hade lett till osund konkurrens mellan fiskförsäljningsföreningarna

vid handel utanför regleringsområdena, där handeln varit fri. Vidare

hade den olägenheten vidlått systemet, att regleringsområdena ej alltid utgjort

det naturliga avsättningsområdet för de inom området ilandförda fångsterna.

Särskilt hade en försäljningsförening haft ett i förhållande till det

bedrivna fisket alltför litet regleringsområde. En utökning av regleringsområdena

hade varit ifrågasatt. Den hade dock endast kunnat ske inåt landet.

Skulle en del regleringsområden på så sätt utvidgas, uppstode emellertid lätt

oegentliga gränser mellan områden, där handeln med strömming vore reglerad,

och sådana, där den vore fri.

Fiskeriutredningen har funnit den enda utvägen att lösa denna fråga vara

att utsträcka regleringen av handeln till att gälla hela landet och att i samband

därmed ej knyta tillstånd till partihandel till visst område. Fiskeriutredningen

har med andra ord tänkt sig auktoriserade partihandlare för sill

och strömming i hela landet och utredningen har sagt sig hålla före, att avsättningen

av varan därigenom skulle kunna befrämjas. Nu hade vissa försäljningsföreningar

i stor utsträckning sålt direkt till detaljhandlare inne i

landet. Betydande kostnader, ej minst telefonavgifter, skulle kunna sparas,

örn försäljningen skedde till partihandlare, som i sin tur lättare och med

mindre kostnader kunde träda i förbindelse med detaljhandlare i sin trakt.

Tillstånd att bedriva partihandel borde lämnas av ett centralt organ och

fiskeriutredningen har funnit den av särskilt tillkallade utredningsmän föreslagna

fiskeristyrelsen vara lämpad därför. Skulle sådan styrelse ej eller ej

genast komma till stånd, har det synts utredningen lämpligast, alt ett särskilt

organ tillskapas, förslagsvis en statens fiskerinämnd med den sammansättning

och organisation fiskeriutredningen i sitt förutnämnda den 22 januari

1936 avgivna betänkande föreslagit. Fiskeriutredningen har utgått ifrån

att ansökning örn tillstånd till partihandel skall närmare prövas och yttrande

eventuellt inhämtas av fiskareorganisation, som anses bliva särskilt berörd

av tillståndet. Vid tillstånd till partihandel böra vissa villkor fästas, dels

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 295.

mera allmänna, såsom att befogenheten att driva ifrågavarande partihandel

skall utövas på ett lojalt sätt, så att svenska fiskares berättigade intressen

icke kränkas, dels sådana av speciell art, föranledda av lokala förhållanden.

Försäljnings- och fiskeförhållandena kunna nämligen vara sådana, att det

för en rationell avsättning blir nödvändigt, att partihandlare åläggas att i första

hand göra sina inköp av fiskare eller producentförening utmed viss kuststräcka.

Fiskeriutredningen har visserligen tänkt sig, att fastställande av

dylikt villkor i regel ej skall vara behövligt och att partihandlare alltså skola

äga att göra sina inköp från vilka fiskare eller producentföreningar som

helst, men utredningen har ansett att fiskeristyrelsen eller det organ, som

skall äga lämna tillstånd till partihandel, dock bör ha befogenhet att i fall

av behov meddela sådana villkor. Även i fråga om prissättningen har utredningen

funnit behov att giva partihandlare vissa föreskrifter örn minimipriser.

Om en partihandlare icke följer föreskrivna villkor eller i övrigt ej

utövar sin befogenhet på ett lojalt sätt, skall fiskeristyrelsen äga att fråntaga

honom tillståndet eller indraga det för viss tid. Varning bör emellertid

föregå en sådan åtgärd.

I fråga om detaljhandeln har fiskeriutredningen ansett, att gällande

regel att inom område, där partihandel är beroende av tillstånd, ej må idkas

detaljhandel med färsk strömming, inköpt från annan än den som erhållit

sådant tillstånd, bör bibehållas. Med hänsyn till den utvidgning regleringen

enligt fiskeriutredningens mening bör få har utredningen funnit det

nödvändigt att bereda möjlighet till undantag från nämnda regel. Medgivande

härom bör lämnas av fiskeristyrelsen och kunna givas dels enskild detaljhandlare,

dels som ett generellt medgivande för detaljhandlare att göra inköp

från fiskare inom visst område eller från viss producentförening. Vid

sådant tillstånd böra vissa villkor kunna fästas.

Fiskeriutredningen har i denna del vidare anfört.

Enligt nuvarande regleringssystem utgjorde bestämmelsen angående detaljhandel

ej hinder för försäljning av färsk strömming omedelbart från

fiskare till konsument. Såsom förut nämnts, bade denna fiskarenas rätt att

sälja direkt till konsument medfört en hel del olägenheter och föranlett mycket

bestämda krav från fiskförsäljningsföreningarnas sida på en reglering

av denna försäljningsrätt. Fiskeriutredningen funne det också påkallat, att

rätten reglerades. Det kunde till exempel ej vara i överensstämmelse varken

med rationell handel eller med god organisationsanda, att en fiskare, som

vore medlem av en försäljningsförening, sedan han avyttrat till föreningen

vad denna med hänsyn till dagens marknadsläge ansett sig kunna mottaga,

till konsumenter utbjöde vara till lägre pris än hans egen förenings utförsäljningspris.

Å andra sidan talade tungt vägande skäl för att fiskares försäljningsrätt

bibehölles, särskilt om fiskaren bodde å plats, som läge mera

avlägset från försäljningsföreningens mottagnings- eller leveransorter, samt

därstädes funnes en viss marknad.

Fiskeriutredningen har därför föreslagit, att fiskares försäljningsrätt direkt

till konsument begränsas till det fall, att han själv eller genom familjemedlem

säljer egen eller eget båtlags fångst. Därjämte böra särskilda vill
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

13

kor för försäljningen kunna föreskrivas, såsom angående visst minimiförsäljningspris

och det område, inom vilket försäljningen må äga rum. Då

dessa villkor i allmänhet måste bli beroende av lokala förhållanden, böra de

lämpligen meddelas av fiskeristyrelsen. Där det finnes producentförening,

varom närmare i det följande sägs, bör denna emellertid få rätt att inom sitt

område meddela sådana bestämmelser. Som allmän regel bör dock gälla,

att fiskares försäljningsrätt ej onödigtvis inskränkes.

Fiskarenas ställning i det föreslagna regleringssystemet.

Fiskeriutredningen har i denna del inledningsvis såsom ett viktigt led i organisationen

av handeln framhållit att utbuden från fiskare inom ett naturligt

avgränsat fångst- och leveransområde så vitt möjligt samlades på en

hand. De enligt det nuvarande regleringssystemet bildade försäljningsföreningarna

hade, om de haft nödig omfattning, erhållit ensamrätt till partihandel

inom visst område. De hade således inom sina respektive områden

haft all försäljning i sin hand med undantag av den försäljning som fiskarena

bedrivit direkt till konsumenterna. Försäljningsföreningarna hade visserligen

varit pliktiga att lämna partihandlare, som så önskade, tillstånd till

partihandel inom föreningens regleringsområde, men då så skett under förutsättning

att inköpen skedde från föreningen, hade denna behärskat handeln

inom området. Såsom förut anförts skulle enligt fiskeriutredningens

förslag regleringen av handeln icke vara inskränkt blott till vissa områden.

Under sådana förhållanden syntes man böra underlätta ett sammanförande

av utbuden.

Fiskeriutredningen har därför föreslagit, att, örn fiskare utmed en viss kuststräcka

bildat en ekonomisk förening för gemensamt avyttrande av fångsterna

(producentförening), skall sådan producentförening kunna erhålla ensamrätt

att utmed ifrågavarande kuststräcka till försäljning mottaga de fångster,

som där ilandföras. Dock skall fiskare på sätt förut nämnts få sälja

sin fångst direkt till konsument. Sådan ensamrätt skall meddelas av fiskeristyrelsen.

En förutsättning därför skall vara, att föreningen omfattar tillräckligt

antal fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig

inkomstkälla. En förening bestående huvudsakligen av mera

tillfälliga utövare av fiske skall ej kunna erhålla dylik förmånsrätt. Dessa

producentföreningar skola således vara mottagare av fångsterna. De skola

i regel sälja dem till partihandlare. Dock skall fiskeristyrelsen kunna lämna

generellt medgivande, att detaljhandlare må göra inköp från viss producentförening.

Härigenom blir en producentförening likställd med en auktoriserad

partihandlare. Producentförening skall vara skyldig att för försäljning

enligt samma grunder, som tillämpas beträffande föreningsmedlems fångst,

mottaga fångst, som inom föreningens område ilandföres av icke-föreningsmedlem,

dock endast därest fiske för denne utgör huvudsaklig eller väsentlig

inkomstkälla. Annan icke-föreningsmedlem skall, örn producentföreningen

ej vill mottaga hans fångst, ej äga rätt att sälja den annat än direkt till

konsument. Fiskare, boende utmed kuststräcka, där ingen producentför
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

elling bildats, skall hava att sälja sin fångst antingen till konsument på sätt

förut sagts, eller ock till auktoriserad partihandlare. I särskilt fall skall

fiskeristyrelsen dock kunna medgiva fiskare att under vissa villkor sälja direkt

till konsument. Lokala förhållanden kunna, såsom fiskeriutredningen

förut påpekat, göra det önskvärt, att vissa partihandlare göra sina inköp i

första hand från viss producentförening, som då i sin tur i första hand bör

utbjuda sina fångster till dessa partihandlare.

Fiskeriutredningen har vidare anfört att för producentförenings verksamhet

vissa allmänna villkor skola föreskrivas. Sålunda skall, för att illojal

konkurrens må förhindras, förening vid försäljning till detaljhandlare vara

skyldig att betinga sig ett pris, som med visst belopp överstiger det pris föreningen

betingar sig av partihandlare. Örn överenskommelse härom ej kan

träffas mellan föreningen och partihandlarna, har fiskeristyrelsen att bestämma

priset. För åstadkommande av klarhet vid prissättningen skall gälla,

att priset skall beräknas fritt föreningens avsättningsort. I övrigt skall föreningen

ha att på ett lojalt sätt utöva sin befogenhet, så att annans berättigade

intressen icke kränkas. Föreningarna skola äga att, då så påkallas,

föreskriva fångstbegränsning. I samband därmed skall föreningen lia rätt

att, om den så finner lämpligt, till leverans för konsumtionsändamål giva

företräde åt fiskare, som huvudsakligen livnära sig av ifrågavarande fiske

eller mera regelbundet pläga leverera till föreningen.

Fiskeriutredningen, som uppgjort förslag till förordning örn viss reglering

av handeln med färsk strömming och sill, fångad i Östersjön och ilandförd

vid kusten därav, ävensom förslag till allmänna villkor för producentförenings

verksamhet i enlighet med det nu anförda, har örn förslaget till förordning

anfört, att detsamma utgör ett mellanting mellan den nuvarande regleringen

och det förutnämnda, av utredningen framlagda betänkandet angående

reglering av handeln med, bland annat, färsk sill i Blekinge och Skåne.

Genom det förevarande förslaget kan handeln få större frihet och möjlighet

att utveckla sig men den blir samtidigt underkastad sådan kontroll, att, örn

den bedrives på ett illojalt eller mindre lämpligt sätt, rättelse snabbt kan

åvägabringas. Förslaget synes fiskeriutredningen innehålla sådana bestämmelser,

att önskvärd smidighet uppnås i detta avseende.

Allmänna bestämmelser för regleringens handhavande.

Fiskeriutredningen har funnit det synnerligen angeläget att förknippa den

föreslagna regleringen av handeln med en prisreglering. Enligt fiskeriutredningens

förslag till sådan prisreglering, för vilket närmare redogörelse lämnas

i det följande, skall ett minimipris fastställas för den strömming och sill,

som försäljes till färskkonsumtion inom riket. För sådan strömming och sill,

som exporteras eller försäljes till saltning, kryddning och rökning, till beredning

av kraftfoder och gödningsämnen eller för direkt bruk som djurföda,

måste man däremot räkna med ett lägre pris. Från fiskhandlare och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

15

fiskförsäljningsföreningar hava framförts önskemål örn bestämmelser till

skydd mot att denna allmänna regel om prissättning kringgås, och fiskeriutredningen

har föreslagit, att strömming, som försålts för annat ändamål

än färskkonsumtion, icke skall få inom riket återförsäljas i färskt tillstånd.

Fiskeriutredningen har vidare, för alt befordra en rationell prissättning och

i överensstämmelse med vad av såväl fiskhandlare som fiskare påyrkats, föreslagit,

att priset å strömming alltid skall angivas per viktenhet. Av samma

anledning har fiskeriutredningen ansett, att det bör vara förbjudet att i

handeln använda benämningen strömming för annan sill än den som fångats

i Östersjön. Utredningen har därom anfört, att under senare år ofta västkustsmåsill

förts i markaden under benämningen västkustströmming, vänernströmming

eller dylikt. Härav kunde lätt vållas missuppfattning av beskaffenhet

att försvåra genomförandet av den föreslagna regleringen för hela

landet.

I fiskeriutredningens förslag till regleringsförordning har vidare angivits

vad som skall förstås med partihandel och detaljhandel. Ben föreslagna

definitionen på partihandel avviker från den för den nuvarande strömmingshandelsregleringen

gällande därutinnan, att därtill i enlighet med gängse

språkbruk ej hänförts producents (fiskares eller producentförenings) försäljning

av egen fångst till återförsäljare.

Fiskeriutredningen har föreslagit, att kontrollen över regleringen skall utövas

av fiskeristyrelsen, som vid utövningen av denna befogenhet skall äga

att inhämta upplysningar angående bedriven handel ävensom lämna anvisningar

örn handelns liandhavande. över fiskeristyrelsens beslut i frågor, som

enligt den föreslagna förordningen tillhöra dess avgörande, skola besvär kunna

anföras hos Kungl. Majit. Besvär över producentförenings beslut i fråga

om villkoren för fiskares rätt att sälja till konsument skola kunna anföras

hos fiskeristyrelsen.

Då fiskeriutredningen funnit det möjligt, att fiske- och handelsförhållandena

inom del av riket kunna vara sådana, att det ej är lämpligt att genast

införa regleringen därstädes — utredningen har härutinnan närmast åsyftat

Norrbottens och Västerbottens län — har utredningen föreslagit, att Kungl.

Majit skall kunna förklara, att regleringen tillsvidare ej skall tillämpas inom

viss del av riket.

Fiskeriutredningen har vidare anfört.

Utredningen hade haft under övervägande, huruvida det vore lämpligt, att

den föreslagna nya regleringen trädde i kraft omedelbart efter det att nuvarande

reglering upphörde att gälla. Utredningen hade utgått från att de

auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna komme att bilda sådana producentföreningar,

sorn avsåges i utredningens förslag. För en del fiskförsäljningsföreningar

skulle emellertid omläggningen komma att ske mitt under

fiskesäsongen och en del olägenheter därav måhända uppstå vid bokföringen

med mera. Då därjämte det centrala organ som enligt utredningens

förslag skulle utöva kontroll över regleringen och handlägga ett flertal därmed

förbundna ärenden ej torde kunna träda i funktion före den 1 juli

1937, komme i administrativt hänseende att uppstå svårigheter, örn utredningens

förslag skulle tillämpas redan från sagda dag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Fiskeriutredningen har i anslutning till vad sålunda anförts föreslagit, att

den nya regleringen skall träda i kraft den 1 oktober 1937, att gällande

förordning om reglering av handeln med färsk strömming erhåller förlängd

giltighet till och med den 30 september, samt att i samband därmed de auktoriserade

fiskförsäljningsföreningama få sin auktorisering förlängd för motsvarande

tid. Det nya regleringssystemet har föreslagits skola gälla till utgången

av år 1942.

Fiskeriutredningen har slutligen i denna del anfört, att då i viss utsträckning

förekommit ilandföring av sill från danska fiskebåtar till de områden,

som skulle omfattas av den föreslagna regleringen, berörde densamma även

danska fiskeriintressen, ehuru, såvitt utredningen kunnat finna, de tilltänkta

regleringsåtgärderna icke vöre av natur att skada de ifrågavarande danska

intressena.

Fiskeriutred«ingens förslag om prisreglering.

Fiskeriutredningen har anfört, att prisregleringens syfte vore att bereda

fiskarena jämnare priser men att den dock omöjligen kunde få sådan omfattning,

att vissa priser tillförsäkrades de fiskande för hur stora fångster

som helst. Fisket kunde nämligen vid vissa tillfällen bliva så rikligt, att prisgaranti

för allt som fångades vore orimlig och en begränsning av fångsten

bleve under sådana förhållanden ofrånkomlig. Utredningen har vidare framhållit,

att prisregleringen utmed kuststräcka, där producentförening erhållit

ensamrätt att till försäljning mottaga strömming och sill, måste anordnas

något olika mot vad som bleve fallet utmed kuststräcka, där sådan producentförening

ej funnes.

Fiskeriutredningen har utarbetat förslag till förordning örn reglering av

priset till fiskare å färsk strömming och sill, fångad i Östersjön och ilandförd

vid kusten därav. Detta förslag innebär följande.

Där producentförening finnes, skall prisregleringen bli obligatorisk. Producentföreningen

skall vara skyldig att betala fiskare ett visst minimipris

för av honom till föreningen levererad strömming och sill, som försäljes för

färskkonsumtion. Minimipriset skall bestämmas av fiskeristyrelsen för viss

tid och anpassas efter tillgången och områdenas belägenhet i förhållande till

de viktigare avsättningsorterna och därav föranledda olikheter i fraktkostnader

dit, så att illojal konkurrens ej uppstår mellan producentföreningarna.

För en producentförening för Stockholms län, där avsättningsmöjligheterna

äro störst, synes man alltså få räkna med det högsta minimipriset, medan

man för till exempel en producentförening på Gotland på grund av fraktkostnaden

till fastlandet måste räkna med ett lägre minimipris, om föreningen

skall kunna komma in på fastlandsmarknaden. Minimipriset skall utbetalas

oavkortat till fiskarena på föreningens förut bestämda leveransorter

och komma alla leverantörer för färskkonsumtion till godo, både föreningsmedlemmar

och icke-föreningsmedlemmar. Ehuru enligt fiskeriutredningens

mening avsättningen för färskkonsumtion är den viktigaste, skola en
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 295.

17

ligt förslaget prisstödjande åtgärder vidtagas även beträffande sådan strömming

och sill, som föreningen ej kan sälja till färskkonsumtion utan säljer

för annat ändamål. För sådan vara skall i vissa fall utgå prisutjämningsbidrag,

som skall utgöra ett tillägg till det nettomedelpris per kilogram fiskaren

för året för sådan vara erhållit av föreningen och vara av sådan storlek,

att nettomedelpriset kommer att uppgå till 10 öre per kilogram för vara,

som exporterats, till 10 öre för vara, som försålts till kryddning och saltning,

och till 5 öre för vara, som försålts för beredning till kraftfoder eller gödningsämne.

Bidrag skall utgå endast till föreningens medlemmar och endast

för vara, som försålts. För att stimulera producentföreningarna till att vid

försäljningen uppnå högsta möjliga pris, blir en maximering av prisutjämningsbidraget

nödvändig. Prisutjämningsbidrag skall därför utgå med för

vara, som exporterats, högst 5 öre och för annan vara högst 2 öre.

Prisutjämningsbidragen skola liksom minimiprisen utbetalas oavkortade

till fiskarena. Då under den femårsperiod prisregleringen enligt

förslaget förutsatts skola gälla sådana allmänna förändringar i marknadsförhållandena

kunna inträffa, att de föreslagna grunderna för utbetalande

av prisutjämningsbidrag ej bli ändamålsenliga, skall Kungl. Maj:t äga att

meddela andra föreskrifter därom. Då prisutjämningsbidragens storlek bliver

beroende av de nettomedelpris producentföreningarna utbetala till sina

medlemmar, och dessa priser i sin tur påverkas av föreningens omkostnader,

skola omkostnaderna vid beräkning av nettomedelpriserna ej få upptagas till

högre belopp än fiskeristyrelsen finner skäligt.

Utmed kuststräcka, där producentförening ej finnes, skall anordnande av

prisreglering bero på beslut av Kungl. Majit i varje särskilt fall. Deltagandet

i prisregleringen skall vara frivilligt. Såsom förutsättning för anordnande av

prisreglering har angivits, att tillräckligt antal fiskare anmäla sig till deltagande.

Det skall ankomma på fiskeristyrelsen att avgöra, huruvida sådan

förutsättning föreligger. Fiskeristyrelsen skall för den ifrågavarande kuststräckan

bestämma det minimipris, under vilket färsk strömming och sill,

som därstädes ilandföres av i prisregleringen deltagande fiskare, ej må av

dessa försäljas för färskkonsumtion. För den vara, som ej kunnat uppnå

minimipriset, skall fiskaren erhålla 60 procent av minimipriset eller den

procent därav Kungl. Majit må bestämma. Försäljningen av strömming och

sill för annat ändamål än färskkonsumtion skall av fiskeristyrelsen kunna

uppdragas åt organisation eller särskilda ombud, åt vilka även gives befogenhet

att meddela bestämmelser angående fångstbegränsning för i prisregleringen

deltagande fiskare. De med prisregleringen förenade administrationskostnaderna

för de nämnda organisationerna och ombuden skola bestridas

av statsmedel. Fiskeriutredningen har anfört, att denna prisreglering således

skulle anordnas efter samma grunder, som den prisreglering beträffande sill

som på fiskeriutredningens förslag under år 1936 var anordnad utmed sydkusten

av Malmöhus län.

Som bidrag till anordnande av prisregleringen skall av deltagarna i densamma

erläggas viss prisregleringsavgift. Producentförening skall erlägga en

Biliana till riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 295. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 29-5.

avgift motsvarande 2,5 procent av det nettopris föreningen erlagt till fiskare

för levererad strömming och sill, som försålts till färskkonsumtion. Prisregleringsavgiften

skall, såsom förut sagts, ej få avdragas å priset till fiskarena.

Där producentförening ej finnes, har prisregleringsavgiften föreslagits

skola utgå efter 2 procent av det belopp fiskaren under tiden för prisregleringen

erhållit för vara försåld till färskkonsumtion. Då fiskaren själv får

vidkännas denna utgift har av billighetsskäl avgiften satts något lägre än för

producentförening.

Därest influtna prisregleringsavgifter ej förslå till utbetalande av prisutjämningsbidrag

eller reducerat minimipris, skall det ankomma på Kungl.

Maj:t att anvisa erforderliga medel. Fiskeriutredningen har därom anfört, att

prisregleringen syntes kunna finansieras genom en accis å vissa fiskvaror och

att utredningen komme att framlägga förslag angående införande av sådan

accis.

Prisregleringen har slutligen föreslagits skola gälla under samma tid som

den föreslagna strömmingshandelsregleringen, det vill säga intill utgången av

år 1942.

Yttranden.

De myndigheter och korporationer, som yttrat sig över fiskeriutredningens

förslag, hava i allmänhet funnit behov föreligga av fortsatt reglering av handeln

med färsk strömming. Däremot har fiskeriutredningens förslag till regleringens

ordnande mötts med stor tveksamhet, och detsamma gäller förslaget

örn prisreglering.

Båda förslagen hava biträtts eller i allt fall icke avstyrkts av lantbruksstyrelsen,

länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i Blekinge län, styrelserna för Blekinge

läns och Malmöhus läns havsfiskeföreningar, ävensom handelskammaren

för örebro och Västmanlands län, handelskammaren i Gävle samt Västernorrlands

och Jämtlands låns handelskammare.

Förslaget om reglering av strömmingshandeln biträdes av kommerskollegium.

Denna myndighet avstyrker däremot förslaget om prisreglering.

Fortsatt reglering av strömmingshandeln avstyrkes av Stockholms, Östergötlands

och Södermanlands, Gotlands, Smålands och Blekinge samt Norrbottens

och Västerbottens läns handelskammare ävensom Sveriges köpmannaförbund,

Svenska fiskhandelsförbundet och Gotlands fiskhandlareförening.

Samtliga dessa korporationer med undantag av nämnda båda förbund avstyrka

även förslaget örn prisreglering.

I avstyrkande riktning går även yttrandet av Skånes handelskammare, som

i varje fall bestämt motsätter sig, att regleringen utsträckes att omfatta även

det skånska fisket av östersjösill.

Såsom inledningsvis framhållits hava yttranden inkommit från bland

andra flertalet fiskförsäljningsföreningar ävensom en del andra fiskareorga
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29ö.

19

niscitioner. I de liesta av dessa yttranden avstyrkes bestämt förslaget örn

borttagande av nu gällande bestämmelse om särskilda auktoriseringsområden.

Ur de i huvudsak tillstyrkande yttrandena må här återgivas följande uttalanden

rörande förslaget örn reglering av handeln med strömming och sill.

Kommerskollegium har anfört, att det vill synas som om den nuvarande

regleringen i vissa avseenden varit behäftad med icke oväsentliga brister, och

yrkandena på att regleringen skulle helt upphöra saknade enligt kollegii mening

förvisso icke fog. Regleringen hade emellertid tillkommit för understödjande

av fiskarenas organisationssträvanden i syfte att förbättra avsättningsförhållandena

för strömming. Under den tid som förflutit, sedan regleringen

trädde i kraft, torde fiskarenas organisationer ha vunnit både i omfattning och

styrka. Av den föreliggande utredningen syntes emellertid framgå, att organisationssträvandena

alltjämt voro i behov av stöd från statens sida. Med

hänsyn härtill ville kollegium icke motsätta sig fortsatt reglering i viss omfattning

av strömmingshandeln. Då fiskeriutredningens förslag syntes ägnat

att undanröja en del av de missförhållanden som det nuvarande systemet

fört med sig, syntes det kunna läggas till grund för den fortsatta reglering

av strömmingshandeln, som kunde vara påkallad. Kollegium kunde dock

icke biträda förslaget i oförändrat skick.

Lantbruksstyrelsen har av förslaget fått det intrycket, att dess utförande i

praktiken icke gärna kunde undgå att ställa vederbörande inför betydande

vanskligheter. Det vore ej lätt att på förhand i enskildheter överblicka dess

verkningar och det nya regleringssystemets företräden framför det nuvarande.

Det ville synas som om borttagandet av de nuvarande föreningsområdena

vore ägnat att undanröja vissa anledningar till klagomål över det nuvarande

systemet. A andra sidan vore det föreslagna systemet i andra avseenden mera

komplicerat och kanske också i vissa fall mera svårhanterligt. Hela spörsmålet

örn strömmingshandelns reglering finge emellertid ännu anses stå på

försöksstadiet och styrelsen betraktade förslaget såsom en ny väg att treva

sig fram till en bättre sakernas ordning på strömmingshandelns område.

Styrelsen ville därför, även örn styrelsen för egen del icke ansåge det uteslutet,

att det nuvarande regleringssystemet genom vissa omläggningar och

påbyggnader skulle kunna bringas att fungera på mera tillfredsställande sätt,

i princip giva sin anslutning till förslaget.

Länsstyrelsen i Blekinge län har såsom uttrycklig förutsättning för sitt

tillstyrkande av förslaget angivit, att gränserna för de nuvarande auktoriserade

försäljningsområdena bleve slopade och att hela landet, med undantag

möjligen för de två nordligaste länen, alltså komme att bilda ett gemensamt

försäljningsområde. Länsstyrelsen har därvid åberopat styrelsen för Blekinge

läns havsfiskeförening, som anfört i huvudsak följande.

Sedan äldre tider hade blekingesillen haft, bland andra, Kalmar län till

avsättningsort. En härom året gjord undersökning utvisade att mellan 400

och 500 tusen kilogram blekingesill per år avsattes till områden, där strömmingsreglering

numera genomförts. Skulle detta förhindras, komme fiskerinäringen

i Blekinge, där på grund av den ringa folkmängden kunde konsumeras

allenast en mindre del av den fisk sorn tack vare det högt utvecklade

havsfisket ilandfördes, att gå en bekymmersam framtid till mötes. Lika

svårt som det vore att exempelvis i södra Kalmar Ilin avgöra örn en fisk skulle

kallas sill eller strömming, lika svårt bleve det att i längden upprätthålla ett

regleringssystem med så snäva gränser ifråga örn försäljningsområdena som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 29ö

det nuvarande. Att vid utgången av gällande regleringsperiod återgå till fri

handel och fri prisbildning kunde nog ur renodlad affärssynpunkt vara önskvärt,

men därmed hjälptes ingalunda fiskarena, vilka för närvarande kanske

vore den befolkningsgrupp som hade det allra sämst ställt ifråga örn

otrygghet och låg levnadsstandard. Med statens hjälp hade längs hela ostkusten

fiskarena byggt upp sina organisationer med syftemål att erhålla

förbättring i sitt förut svåra läge. Inom andra delar av näringslivet, till

exempel på jordbrukets område, vidtoge statsmakterna .ständigt åtgärder

till förbättring av priserna. Under sådana förhållanden kunde det ej vara

annat än rimligt och rättvist att åtgärder bleve vidtagna till förbättring av

fiskarenas inkomster och till förhindrande av att priset å fiskvaran bestämdes

enbart av en fri och hejdlös in- och utländsk konkurrens. Att sätta

en gräns nedåt för denna pressande konkurrens syntes i nuvarande situation

vara den åtgärd som borde vidtagas till förhindrande av fiskarenas proletarisering.

Vid utformandet av ifrågavarande förslag syntes fiskeriutredningen

hava beaktat denna de svenska fiskarenas svåra ställning. Genom utvidgningen

av regleringen till hela kusten längs Östersjön och av det reglerade

försäljningsområdet till att omfatta hela landet återställdes i görligaste mån

den fria handeln och bereddes möjlighet för fiskarena att söka sig ut till

de naturliga avsättningsområdena. Förslagets genomförande syntes komma

att verka befrämjande i fråga örn strävandena att åstadkomma bättre kvalitet,

begränsningen av tillförseln komme ej att så hårt drabba den vrkesidkande

fiskaren och tillkomsten av nya fiskare kunde ske successivt i den mån

avsättning av varan kunde beredas. Så långt styrelsen kunnat inhämta

uppgifter syntes varken fiskare eller fiskhandlare i Blekinge lia några övervägande

skäl att anföra mot förslaget till reglering av handeln med strömming

och sill och styrelsen hade därför beslutat att i huvudsak tillstyrka förslagets

antagande. Som ett huvudvillkor för sitt tillstyrkande av att blekingesillen

bleve inrymd i regleringen ville styrelsen dock framhålla, att

gränserna för de nuvarande auktoriserade försäljningsområdena slopades

och att hela landet alltså finge bilda ett gemensamt försäljningsområde.

Enär västkustsilien icke medtagits i regleringen borde vidare åtgärder vidtagas

för att förhindra, att den utbjödes eller försåldes till så låga priser,

att den försvårade eller omöjliggjorde avsättningen av sill från den reglerade

kuststräckan.

Sistnämnda länsstyrelse har i övrigt åberopat yttrande av hushållningssällskapets

i Blekinge län förvaltningsutskott, som i anledning av förslagets bestämmelse,

att fisken, för att förordningen om reglering av handeln skall vara

tillämplig, skall hava ilandförts vid östersjökusten, påpekat, hurusom fångster

utanför Blekingekusten obehindrat kunde ilandföras å ort utanför den

föreslagna gränsen vid Öresund och sålunda undandragas regleringsbestämmelserna.

Förvaltningsutskottet ville ock erinra om att utmed västkusten

fångst av fisk varom nu vore fråga förekonnne i mycket stor utsträckning.

Dess undantagande från regleringsbestämmelserna syntes utskottet kunna

menligt inverka på det resultat, som förslaget åsyftade att vinna.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län har anfört, att såvitt

handelskammaren kunnat utröna genom undersökningar inom sitt verksamhetsområde,

vilka emellertid kunnat företagas allenast i mycket begränsad

omfattning, syntes den hittillsvarande regleringen hava medfört idel goda

verkningar i form av jämnare tillgång och pris på färskströmmingen samt

framför allt jämnare kvalitet. Några marknadsstörningar i form av dum
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295-

21

pingaktioner eller dylikt hade icke förmärkts. Ur synpunkten av de näringsintressen

handelskammaren hade att bevaka syntes därför icke någon ändring

i regleringen påkallad. Huruvida producentintressena oundgängligen

påkallade en sådan undandroge sig handelskammarens bedömande. Handelskammaren

finge dock uttala, att den föreslagna regleringen med dess synnerligen

svårkontrollerbara uppdelning av konsumtionsbehoven, dess med nödvändighet

invecklade prisutjämningssystem och dess motbjudande kriminalisering

av viss i och för sig legitim handel icke borde tillgripas utan särskilt

tvingande omständigheter.

Handelskammaren i Gävle har såsom ett värdefullt moment i förslaget betecknat

omorganisationen av partihandeln, varigenom denna komme att överflyttas

å den privata handelns organ från att förut i princip hava med ensamrätt

varit förbehållen fiskförsäljningsföreningarna. En betydande ökning av

distributionens effektivitet syntes också kunna förväntas därav, att partihandlare

icke längre skulle vara hänvisade till bestämda avsättningsområden.

Ur yttrandena i övrigt, såvitt dessa beröra strömmingshandelns reglering,

må anmärkas följande.

Stockholms handelskammare har anfört, att försöket med en reglering av

strömmingshandeln icke slagit väl ut. De talrika och välgrundade klagomål,

som av fiskeriutredningen refererats, utgjorde ett vältaligt vittnesbörd härom.

Handelskammaren ville likväl ej bestrida, att icke fiskeriutredningen gjort

vissa försök att komma till rätta med en del av de svåraste missförhållandena,

som vore förknippade med den nuvarande regleringen. Handelskammaren

ville sålunda med tillfredsställese hälsa förslaget att slopa uppdelningen

av kusten i olika regleringsområden och att i samband därmed icke längre

knyta tillstånd till partihandel till visst område. Likaledes såge handelskammaren

en förbättring i den omständigheten, att fiskarenas föreningar icke

längre vore avsedda att verka såsom partihandlare i konkurrens med fiskgrossisterna

utan allenast såsom producentorganisationer.

Enligt vad som från fiskhandlarehåll inför handelskammaren uppgivits,

skulle vad Stockholmsdistriktet beträffade, fiskeriutredningens uttalande, att

regleringen ej medfört någon minskning av totalfångsterna för de olika regleringsområdena

och därmed väl ej heller någon minskning av konsumtionen

av strömming, icke vara med verkligheten överensstämmande. Av den sammanlagda

tillförselkvantiteten färsk strömming under år 1934 skulle sålunda

helt säkert över 5 miljoner kilogram hava försålts till konsumtion. Jämfördes

denna siffra med de av fiskeriutredningen lämnade uppgifterna om försäljningen

till konsumtion under åren 1935 och 1936, kunde man konstatera

en nedgång i konsumtionen, som överstege tjugu procent. Handelskammaren

holle för troligt, att denna utvecklingsgång vore den mot verkligheten svarande.

För närvarande —- då all strömming mottoges av fiskförsäljningsföreningarna

oberoende av storlek och kvalitet samt betalades efter samma pris i

den mån den avsattes till konsumtion — funnes inga moment som eggade

producenterna att försöka leverera bästa möjliga vara. I den mån kvaliteten

sjönke, minskades konsumenternas intresse för varan. Den stela prissättningen

verkade icke blott avhållande på mellanhändernas intresse för varan

utan förhindrade även en smidig anpassning av dagspriset efter marknadsläget

för andra fisksorter, över huvud torde genom regleringen ha ur

produktion och distribution borteliminerats de faktorer som kunna stimulera

till ökad produktion.

Beträffande de medelpriser fiskförsäljningsföreningarna för år 1936 utbetalat

lill fiskare för levererad strömming hade fiskeriutredningen funnit

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 29-5

dessa för samtliga föreningar utom två ligga högre än medelpriserna till fiskare

år 1934 enligt den officiella statistiken. Det vore emellertid att märka, att

1934 syntes hava varit ett av de år under tioårsperioden 1925—1934, då de

sämsta priserna utvunnits. Fördenskull syntes det handelskammaren knappast

vara riktigt och förenligt med anspråk på objektivitet att välja 1934 som

jämförelseår. Toges i stället medelpriset för nyssnämnda tioårsperiod till utgångspunkt,

skulle man för Stockholms läns vidkommande finna, att sagda

medelpris — som utgjorde 23.5 öre per kilogram — läge över motsvarande

siffror för åren 1935 och 193G, respektive 22.3 och 20.1 öre per kilogram. Till

enahanda resultat komme man, om motsvarande jämförelse gjordes för vissa

andra regleringsområden. Förhållandet torde i själva verket vara det, att

fiskarena inom vissa områden fått bättre betalt än tidigare men inom andra

områden sämre. För samtliga regleringsområden såsom helhet betraktade

torde de av fiskarena erhållna priserna alltså ligga på ungefär samma nivå

sorn före regleringens tillkomst. Att trots detta minuthandelspriset, åtminstone

för Stockholms vidkommande, stigit funne sin förklaring av den omständigheten,

att på grund av de praktiska olägenheterna av det nuvarande systemet

stora kvantiteter måst av fiskförsäljningsföreningen förvandlats till kraftfoder

eller helt och hållet vrakas samt att därigenom uppkomna förluster

kompenserats genom högre pris för den .strömming som levererats till detaljhandlarna.

Fiskarena torde visserligen ha erhållit jämnare och för konsumtion

sströmnung bättre dagspris än förut, men medelpriset hade dragits ned

genom de dåliga priserna för de stora partier som fiskförsäljningsföreningen

icke förmått avsätta till konsumtion. Då antalet fiskare i Stockholms län,

som levererade strömming till avsalu, enligt av fiskeriutredningen lämnad

uppgift ökats från 600 till 1.100, visade detta, att regleringen befrämjat uppkomsten

av nya strömmingsfiskare till men för dem, som redan tidigare ägnat

sig åt detta yrke. Enligt uppgift utgjordes de nytillkomna fiskarena huvudsakligen

av notfiskare, som fäste föga avseende vid strömmingens kvalitet och

storlek. Detta hade bidragit till att sänka den genomsnittliga beskaffenheten

hos den saluförda varan.

Handelskammaren ville erinra örn att den på sin tid om ock med vissa

reservationer tillstyrkte en reglering av strömmingshandeln såsom ett försök

att skapa en rationell avsättningsorganisation. Detta försök måste såsom

av det anförda framginge anses ha i stort sett misslyckats och fiskeriutredningens

nu framlagda förslag torde, trots vissa förtjänster, icke kunna åstadkomma

någon mera väsentlig förbättring. Handelskammaren ville även i

detta fall framhålla, att en näring i längden icke vore betjänt av statsingripanden

i regleringssyfte. Endast på frihetens grundval kunde näringen utvecklas

och blomstra. Av vikt vore alltså att distributionen lämnades fri

till gagn för konsumtionen och därmed jämväl för produktionen. Detta borde

dock icke hindra att man tillgodogjorde sig de fördelar, som fiskarena bereus

genom de för regleringens genomförande tillskapade organisationerna. Dessa

borde bibehållas såsom frivilliga producentföreningar och i den mån de fortfarande

vore i behov av ekonomiskt bistånd för vidare utbyggnad och förbättring

syntes intet vara att erinra mot att staten genom oförändrat anslag

jämväl under nästa budgetår stödde de ifrågavarande organisationssträvandena.

Gotlands handelskammare har anfört, att åtskilliga fiskare framhållit, att

en fortsatt reglering av handeln ingalunda vore en förutsättning för att idkarna

av strömmingsfiske skulle kunna erhålla en skälig inkomst, i varje

fall ej såvitt anginge yrkesfiskarena, och de hade påstått, att denna åsikt

vöre synnerligen allmänt omfattad. Däremot ville det synas som örn binä
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 295-

23

ringsfiskarena dragit nytta av regleringen därigenom att de kunnat få avsättning

till fiskförsäljningsföreningen av sina fångster, något som förut

varit svårare genom att yrkesfiskarena i främsta rummet fått sälja sin fångst

till fiskhandlarna. Det syntes ock som om särskilt avlägset boende yrkesfiskare

dragit nytta av fiskförsäljningsföreningens verksamhet genom att

de lättare fått avsättning för sin fångst. Från yrkesfiskarehåll hade emellertid

framhållits, att i den mån regleringen komme att fortsätta, de blevo

nödsakade att skaffa sig annat arbete vid sidan av fisket, på vilket de då ej

kunde existera, eller också att helt upphöra därmed.

Skånes handelskammare har ur synpunkten av de lokala förhållandena bestämt

motsatt sig, att regleringen utsträcktes att omfatta även det skånska

fisket av östersjösill, och därom anfört följande.

Handelskammaren funne icke en dylik utsträckning av regleringen av behovet

påkallad. Den skånska östersjösillen hade nämligen under flera år betingat

jämförelsevis goda priser. Sålunda hade den till fiskarena utbetalade

ersättningen genomsnittligt sällan understigit 20 öre per kilogram, vilket pris

varit högre än det genomsnittliga medelpriset för landet i övrigt. Fångsterna

torde ock merendels vunnit full avsättning. Härtill komme att det skånska

sillfisket intoge en särställning så tillvida att det i motsats till strömmingsfisket

endast bedreves under en relativt kort period av året, nämligen under

senvåren och sommaren. Att beakta vöre slutligen, att den sill som fångades

hade den beskaffenheten att den underginge mycket snabb förstöring, vilket

förhindrade längre transporter och försvårade försäljningen å främmande

avsättningsområden.

Sveriges köpmannaförbund har framhållit, att det visserligen vore riktigt,

att regleringen ej medfört någon minskning i totalfångsterna, men att detta

finge sin förklaring i att antalet personer, som levererat strömming, betydligt

ökats. Att konsumtionen likväl nedgått framginge av att såväl parti- som

detaljhandlarna visade mindre försäljningssiffror än de som gällde vid tiden

för regleringens införande.

Beträffande förslaget örn prisreglering hava i yttrandena, bland andra,

följande allmänna synpunkter framkommit.

Kommerskollegium har funnit framgå, att mera ordnade förhållanden med

avseende å prissättningen å strömming vore önskvärda. Den reglering av

priserna, som kunde vara påkallad och ur skilda synpunkter lämplig, ansåge

kollegium emellertid böra ankomma på fiskarenas och fiskförsäljarnas organisationer.

Tillräckliga skäl för ett ingripande från statens sida på detta

område på sätt nu föreslagits med ett statsgaranterat minimipris ansåge

kollegium för närvarande icke föreligga. Minimipris för strömming och

östersjösill torde även komma att medföra svårigheter i vissa fall för avsättningen

av fångsterna, särskilt för icke yrkesfiskare. Fiskeriutredningen hade

själv framhållit, alt fisket vid vissa tillfällen kunde bliva så rikligt, att prisgaranti

för allt sorn fångades vore orimlig. Enligt kollega mening borde

man vidare icke helt bortse ifrån att strömming och sill utgjorde för de ekonomiskt

sämst ställda samhällsklasserna viktiga näringsmedel, som icke

utan verkligt tvingande skill borde fördyras. Härtill komme att det torde

bliva förenat med stora svårigheter att effektivt övervaka efterlevnaden av

bestämmelser örn minimipris, .särskilt vid försäljning från fiskare direkt till

konsument. På dessa skäl ville kollegium avstyrka förslaget, i vad det avsåge

statlig reglering av priset på färsk strömming och östersjösill.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 29ö.

Stockholms handelskammare har anfört, att den föreslagna prisregleringen

syntes vara en hörnpelare i det nya systemets uppbyggnad. Att staten hjälpte

fiskarena att skapa en rationell avsättningsorganisation ansåge handelskammaren

önskvärt. Men härifrån och till statens medverkan att garantera

fiskarena vissa minimipriser oberoende av marknadsläget vore steget avsevärt.

Någon jämförelse mellan de regleringar på jordbrukets område, som

tjänat som förebild för fiskeriutredningens förslag, och detta senare regleringsförslag

vore icke av omständigheterna motiverad. Prisregleringen på

jordbrukets område hade tillskapats för att under ett katastrofalt prisfall på

världsmarknaden stödja landets modernäring i ett betryckt läge och skydda

den mot en övermäktig utländsk konkurrens. Här vore situationen ingalunda

jämförbar, utan prisregleringens enda syfte vore att ge fiskarena ett pris, som

visserligen vore dem väl unnat men som icke överensstämde med det naturliga,

av tillgång och efterfrågan bestämda priset. De osunda konsekvenser

som dylika försök att på konstlad väg skruva upp prisnivån erfarenhetsmässigt

förde med sig borde avhålla statsmakterna från att slå in på en dylik

väg. En betänklig svaghet vore vidare att — i allt fall i fiskeriutredningens

förslag — varje försök att uppskatta kostnaderna för statens medverkan vid

prisregleringen saknades.

Handelskammaren i Gävle har ställt sig tveksam till de föreslagna formerna

för prisregleringen. Särskilt syntes det handelskammaren som örn icke

tillräckliga skäl förebragts för att genom belastning av den för konsumtionsändamål

avsedda färska strömmingen med en prisregleringsavgift åstadkomma

medel till prisutjämning för den strömming som försåldes för beredning

av kraftfoder eller gödningsämne. Då sistnämnda användning av

strömmingen endast kornme i fråga för överskottsvara, kunde ett högt prisutjämningsbidrag

väntas komma i vissa fall motverka avsättningen för konsumtionsändamål

av färskströmming, vilken i regel betingade ett bättre pris.

Däremot syntes det befogat, att en lämplig prisutjämning skedde särskilt för

strömming, som försåldes för saltning och kryddning, detta på grund av

önskvärdheten att uppmuntra den inläggningsindustri som på sina håll vore

under upparbetande.

Styrelsen för Malmöhus läns havsfiskeförening har erinrat om att ett försök

till prisreglering å färsk sill var anordnat vid sydkusten av Malmöhus

län under tiden den 4 augusti—den 3 oktober 1936. Enligt fiskeriutredningens

förslag skulle en prisreglering enligt samma grunder även i fortsättningen

kunna tillämpas vid sydkusten. Havsfiskeföreningens erfarenheter

av den tidigare prisregleringen hade varit synnerligen goda.

I en av Östergötlands fisk försäljnings förening och Norrköpings fiskhandlareförening

gemensamt gjord framställning har fiskeriutredningens förslag

om anordnande av en prisregleringsfond betecknats såsom välbetänkt. Däremot

hava föreningarna icke funnit förslaget ägnat att hämma den priskonkurrens

som under det nuvarande regleringssystemet ägt rum mellan de

olika fiskförsäljningsföreningarna på de fria områdena. I framställningen

har därom vidare anförts.

En del föreningar hade sålunda, då tillgången varit riklig, på dessa områden

underbjudit varandra, varför någon ordning inom handeln ej kunnat

åstadkommas, utan detaljhandlarna på samma ort hade inköpt strömmingen

till olika pris. Minutpriset hade varit ojämnt och fiskarena hade på grund

av dessa förhållanden erhållit ett väsentligt lägre pris för den strömming

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 29ö~

25

som sålts utanför det auktoriserade området. Ett bestämt minimipris till

fiskaren hindrade emellertid icke, att olika priser samma dag kunde tillämpas

till olika fiskhandlare. Lyckades en producentförening sälja en del av

dagsfångsten till ett pris, som, sedan avdrag för föreningens omkostnader

samt avsättning till regleringsfonden verkställts, väsentligt överstege det fastställda

minimipriset till fiskarena, vore denna förening nämligen i tillfälle

att samma dag sälja en del av fångsten till underpris och utbetala det bestämda

nettopriset till medlemmarna. Vidare skulle enligt fiskeriutredningens

förslag olika minimipris utgå inom områdena för de olika producent

föreningarna. Detta komme ytterligare att bidraga till att ett enhetligt pris

till återförsäljare icke kunde ernås.

De sistnämnda båda föreningarna hava därför hemställt, att vid bestämmandet

örn fortsatt reglering av strömminghandeln och därmed sammanhängande

frågor föreskrifter skola meddelas om dels att ett enhetligt noteringspris

till detaljhandlarna, fritt producentföreningarnas avsändningsort, gällande

hela landet, skall fastställas av en av Kungl. Maj:t tillsatt myndighet.

dels att en enhetlig skälig partihandelsrabatt bestämmes för hela ostkusten,

dels att partihandlare skall vara skyldig inköpa sitt behov av strömming

från den producentförening inom vars område han är bosatt och att producentföreningen

i så fall skall vara skyldig att i möjligaste mån och i första

hand tillgodose de partihandlares behov av strömming, som äro bosatta i

producentföreningens (fiskförsäljningsföreningens) avsändningsort, dels ock

att fiskeristyrelsen eller den av Kungl. Maj:t tillsatta myndigheten skall övervaka,

att såväl producentföreningar som affärsmän efterleva den av Kungl.

Majit utfärdade förordningen.

I fråga örn de särskilda föreskrifterna i fiskeriutredningens förslag hava i

yttrandena bland andra följande erinringar framställts.

Förslaget att tillerkänna fiskare, för vilken fiske utgör huvudsaklig eller

väsentlig inkomstkälla, en i vissa avseenden förmånligare ställning än en så

kallad tillfälliglietsfiskare har avstyrkts av flera myndigheter och korporationer.

Sålunda har lantbruksstyrelsen anfört, att det, förutom att det skulle

bliva svårt för att icke säga omöjligt att på objektiva grunder göra en dylik

uppdelning, ville förefalla, som om alltför starka principiella skäl skulle

tala emot statsmakternas medverkan till en dylik uppdelning av svenska

medborgare. Kommerskollegium har framhållit att den föreslagna bestämmelsen

torde kunna leda till, att den sistnämnda kategorien fiskare, som

ofta torde vara för sin försörjning i hög grad beroende av inkomsten från

fisket, bleve utesluten från möjligheten att avsätta sin fångst i färskt tillstånd.

Liknande synpunkter hava ock framförts av en del handelskammare.

Den föreslagna giltighetstiden av fem år för den nya regleringen har av

flertalet myndigheter och korporationer ansetts vara för lång.

Hushållningssällskapets i Blekinge län förvaltningsutskott har därom anfört,

att det vore ytterligt svårt att före de ifrågasatta bestämmelsernas ikraftträdande

kunna bedöma deras verkningar. I mycket stor utsträckning torde

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 29ö.

dessa bliva beroende av de villkor som fiskeristyrelsen på grund av handelspolitiska

förhållanden eller ock eljest komme att bestämma för partihandeln

samt av hur de säkerligen ganska svårtillämpliga och svårkontrollerbara föreskrifterna

i prisregleringsförordningen komme att taga sig ut i praktiken.

Med hänsyn därtill och då ett eller annat års erfarenhet torde erfordras innan

något säkert omdöme örn författningens ändamålsenlighet kunde givas,

syntes dess giltighetstid böra något begränsas, förslagsvis till utgången av år

1940.

I fråga om prisregleringen utmed kuststräcka, där producentförening icke

finnes, har lantbruksstyrelsen understrukit svårigheten att genomföra regleringen

utan dylik förening eller motsvarande organ. Särskilt syntes detta

komma att gälla i fråga örn inkasseringen från enskilda fiskare av prisregleringsavgifterna.

Styrelsen ville för sin del hålla före, att det föreslagna systemet

för reglering av handeln med strömming och prissättningen därå

skulle hava större förutsättningar att fungera tillfredsställande, därest producentföreningar

kunde ingå som ett obligatoriskt led i systemet.

Det kan i detta sammanhang nämnas, att förenämnda förvaltningsutskott

under hänvisning till, alt det enligt förslaget icke vore avsett, att någon producentförening

skulle komma till stånd för Blekinge läns vidkommande,

ifrågasatt huruvida dylika föreningar över huvud hade något existensberättigande,

därest de av fiskeriutredningen föreslagna bestämmelserna om minimipriser

bleve genomförda. Producentföreningarna vållade onödiga mellanhandskostnader

och vore därför ägnade att minska fiskarenas inkomster.

Beträffande förslaget, att det skulle ankomma på Kungl. Majit att bevilja

erforderliga medel för utfyllnad av vad som kunde felas i den mån influtna

prisregleringsavgifter icke försloge till utbetalande av de föreslagna prisutjämningsbidragen,

har lantbruksstyrelsen påpekat, att fiskeriutredningen

icke lämnat beräkning över storleken av det belopp, som därför kunde bliva

erforderligt av statsmedel. Styrelsen har vidare framhållit, att det givetvis

vore förenat med stora svårigheter att göra ep tillförlitlig sådan beräkning

men att ett försök dock borde göras alt bedöma storleken av det belopp som

för ändamålet borde äskas av riksdagen. Härutinnan har styrelsen anfört.

Utgifterna för prisregleringen, därest denna bleve tillämpad i fråga örn

strömming, som ilandfördes på kusten från och med Kalmar län i söder till

och med Västernorrlands län i norr, torde, med utgångspunkt från de av

fiskeriutredningen lämnade uppgifterna på fångster m. m„ kunna beräknas

på följande sätt. För år 1936 hade den exporterade strömmingskvantiteten

angivits till omkring 1,000,000 kilogram. Då denna siffra torde få betraktas

sorn låg, borde man för säkerhets skull höja den till 1,250,000 kilogram

Härför skulle utgå ett prisutjämningsbidrag av högst 5 öre per kilogram,

vilket gjorde 62,500 kronor. Av utredningen framginge vidare, att under år

1936 till kraftfoder försåldes i runt tal 2,773,000 kilogram. Till saltning

torde hava försålts omkring 225,000 kilogram. Denna siffra vore dock ganska

osäker. Då för sistnämnda båda kategorier strömming skulle utgå ett

prisutjämningsbidrag av högst 2 öre per kilogram, komme utgiften härför att

bliva i runt tal 60,000 kronor. Utgifterna kunde alltså beräknas komma att

belöpa sig till omkring (62,500 + 60,000 =) 122,500 kronor.

En approximativ beräkning av inkomsten genom de för prisregleringen

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29ö.

27

föreslagna prisutjämningsavgifterna kunde erhållas på följande sätt. Enligt

liskeriutredningen hade år 1936 sålts nära 11 miljoner kilogram strömming

till andra försäljningsföreningar eller partihandlare och nära 3.5 miljoner

kilogram till detaljhandlare. Dessa båda kvantiteter tillsammantagna torde

ha utgjort den till färskkonsumtion försålda mängden strömming. Örn man

idginge från att ungefär motsvarande kvantitet komme att försäljas under

det nya systemets första verksamhetsår och att för den bestämdes ett minimi

pris av i genomsnitt 15 öre per kilogram så skulle inkomsten härav bliva

/(11,000,000 + 3,500,000) 15 =/ 2,175,000 kronor. Enligt förslaget skulle

härå utgå en prisutjämningsavgift av 2 V2 och i vissa fall 2 procent, beroende

av örn på kuststräckan i fråga funnes producentförening eller ej. Vid

en inkomstberäkning torde man böra förutsätta, att avgifterna i genomsnitt

komme att utgå med 2 procent. Inkomsten skulle då bliva 48,938 kronor.

Enligt denna beräkning skulle utgifterna alltså överstiga inkomsterna med

(122,500 — 48,938=) 73,562 kronor. Denna brist skulle alltså behöva täckas

med statsmedel. Om även den sill som ilandföres utmed Blekinge län

och Skånelänens östersjökust skulle inbegripas under regleringen, torde sistnämnda

belopp böra ökas. Men för beräkningen av denna ökning funnes

knappast några utgångspunkter. Lantbruksstyrelsen holle emellertid för

troligt, att ett belopp av 100,000 kronor skulle vara tillräckligt för ett års

prisreglering för strömming och sill för hela östersjökusten utom Norrbottens

och Västerbottens län.

Lantbruksstyrelsen har i anslutning till det anförda uttalat, att, vid bifall

till fiskeriutredningens förslag, av riksdagen torde böra äskas 100,000 kronor

för ett års verksamhet eller för tiden den 1 oktober 1937, då enligt förslaget

den nya regleringen skulle träda i kraft, till den 30 juni 1938 75,000

kronor.

Styrelsen för Blekinge läns havsfiskeförening har vidkommande förslaget

örn att försäljning av strömming och sill för annat ändamål än färskkonsumtion

skall uppdragas åt en organisation eller särskilda ombud, vilkas administrationskostnader

skola gäldas av statsmedel, ifrågasatt nödvändigheten

härav samt anfört, att detta på många håll skulle betyda anskaffande av

affärsförbindelser, transportmedel och tomlådor samt medföra stora kostnader.

Där det befunnes lämpligt syntes därför även denna försäljning kunna

uppdragas åt partihandlarna, förutsatt att det skedde under nödig kontroll.

Jämlikt sitt uppdrag har fiskeriutredningen yttrat sig över åtskilliga framställningar

örn ersättning av statsmedel för förluster, uppkomna genom den

gällande regleringen, samt beträffande dessa hemställt, att Kungl. Majit

måtte på av fiskeriutredningen anförda skäl förklara, att nämnda framställningar

ej skola föranleda någon vidare åtgärd. Härom har Skånes handelskammare

yttrat, att den med beklagande måste konstatera, att utredningen

på till synes lösliga grunder och utan verklig realprövning ansett sig kunna

avvisa ifrågavarande framställningar, och att handelskammaren därför hemställde,

att de framkomna ersättningsanspråken ånyo upptoges till prövning

under klarläggande av såväl de faktiska förlusterna som de omständigheter,

som vid ersättningsfrågornas bedömande borde beaktas. Jämväl Svenska

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 295.

fiskhandelsförbundet har riktat en gensaga mot fiskeriutredningens hemställan

i denna del och framhållit att en av förutsättningarna för strömmingshandelsregleringens

genomförande var, att andras berättigade intressen icke finge

kränkas. När nu sådan kränkning skett, borde ock ersättning utgå i överensstämmelse

med vad som i regel varit fallet vid tidigare statsingripanden

av liknande natur.

Dessa frågor synas emellertid icke böra upptagas till behandling i förevarande

sammanhang.

Departements Vad i ärendet förekommit giver vid handen, att en återgång till helt fri

chfTGTL ° 0

handel med färsk strömming skulle få menliga följder för strömmingsfiskarena.

Ehuruväl det hittills tillämpade regleringssystemet, åtminstone på sina

håll, icke synes ha infriat de förhoppningar i fråga örn prisförbättring och

jämnare avsättningsmöjligheter man på fiskarehåll knutit vid detsamma,

torde det dock i stort hava verkat gynnsamt för fiskarena. Ej heller för

idkarna av handel torde en återgång till förhållandena sådana de voro före

regleringens början vara eftersträvansvärd.

Vid en förlängning av regleringen lärer det dock vara ofrånkomligt att

söka undanröja de missförhållanden, som givit upphov till kritiken mot det

nuvarande regleringssystemets tillämpning.

I icke ringa mån torde orsaken till missförhållandena vara att söka i fiskförsäljningsföreningarnas

försäljningspolitik, i det föreningarna synas hava

förbisett vad dåvarande chefen för jordbruksdepartementet yttrade till den

inledningsvis omnämnda propositionen nr 261 till 1934 års riksdag eller att

statens medverkan uti ifrågavarande avseende vore påkallad icke för att bilda

gentemot den fria handeln konkurrenskraftiga försäljningsorganisationer

utan för att ernå en bättre ordning och reda i strömmingshandeln. Sålunda

framgår av utredningen, att fiskförsäljningsföreningarna, då det gällt att vinna

avsättning för strömmingen utanför de av auktorisationen omfattade

områdena, sinsemellan bedrivit en ganska hänsynslös prispolitik. Då denna

försäljning å det så kallade fria området i icke ringa utsträckning skett direkt

till detaljhandlare, har till men för handeln stor ojämnhet i priserna

uppstått. Så till exempel har det inträffat alt olika fiskhandlare å en ort

fått samma dag inköpa strömming till så skilda priser, att det varit otänkbart

att hålla ett gemensamt utförsäljningspris. Till följd av den sålunda

förda prispolitiken har vidare strömmingen vid kusten ofta kommit att betinga

ett högre pris än inne i landet. Vid de affärer föreningarna emellan,

som i icke ringa omfattning ägt rum, har, enligt vad som upplysts, tendens

att skaffa den egna föreningen fördelar yppat sig. Detta har visserligen

varit till gagn för medlemmarna i den förening, som varit i behov av

tillskott av konsumtionsströmming från annat håll, men för fiskarekåren i

dess helhet har tillvägagångssättet bidragit till att minska det ekonomiska

utbytet av fisket.

De nu skildrade olägenheterna synas emellertid kunna avhjälpas, därest

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

29

fiskförsäljningsföreningarnas verksamhet mera inriktas på att handhava distributionen

av strömmingen samt åt ett kontrollerande organ uppdrages

att öva tillsyn över föreningarnas verksamhet och handeln med strömming

i allmänhet.

Strömmingsmarknadens uppdelning i avgränsade auktorisationsområden

samt det så kallade fria försäljningsområdet torde jämväl i andra avseenden

än de nyss nämnda ha visat sig mindre ändamålsenlig. Detta har ytterligare

accentuerats dels av att vissa föreningars områden visat sig vara icke fullt

lämpligt avvägda i fråga om storlek och gränser, dels och framför allt därigenom,

att från regleringen undantagits sydkusten av Östersjön. Strömmingshandelsregleringen

sådan den hittills tillämpats har emellertid även

gynnat uppkomsten av tillfällighetsfiskare. Dessa ha tack vare sitt medlemskap

i fiskförsäljningsföreningarna haft samma möjligheter att få avsättning

för sina fångster som de fiskare vilka bedrivit fiske som yrke eller binäring,

varigenom situationen försvårats för de sistnämnda. Det sätt varpå åtskilliga

fiskare begagnat sin rätt att sälja direkt till konsument synes slutligen

hava bidragit till den oreda i prisförhållandena, varöver man såväl från fiskförsäljningsföreningarnas

som fiskhandlarnas sida beklagat sig.

Beträffande de förändringar i det nu tillämpade systemet för regleringen

av strömmingshandeln, som vid förlängningen av regleringen böra vidtagas

för att denna skall på ett mera effektivt och friktionsfritt sätt fylla sitt ändamål,

synes mig vad fiskeriutredningen därutinnan föreslagit vara i stort sett

lämpligt.

Jag förordar alltså, att regleringen utsträckes till att omfatta strömming

och sill, som fångats i Östersjön och Bottniska viken samt ilandförts vid

kusten därav. I likhet med fiskeriutredningen finner jag emellertid, att förhållandena

i Norrbottens och Västerbottens län tillsvidare nödvändiggöra

dessa läns undantagande från tillämpningsområdet. Det torde därför böra

ankomma på Kungl. Majit att avgöra i vilka delar av riket bestämmelserna

skola tillämpas.

Den uppsikt över strömmingshandeln, vilken i det föregående omnämnts

såsom nödvändig, finner jag lämpligen böra uppdragas åt ett särskilt organ,

som torde benämnas statens fiskenämnd. Denna nämnd synes böra bestå

av tre, i förhållande till de ifrågavarande intressena opartiska personer och

hava sitt säte i Stockholm. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att

för nämnden utfärda instruktion, över nämndens beslut böra besvär kunna

anföras hos Kungl. Majit. Särskilt kansli för nämnden synes icke erforderligt,

utan de löpande ärendena torde kunna handhavas av en sekreterare

med uppdrag att verkställa nämndens beslut. Årliga kostnaden för nämnden

torde kunna beräknas till omkring 15,000 kronor.

1 likhet med vad för närvarande gäller örn fiskförsäljningsföreningarnas

auktorisering synes beslutanderätten i fråga om tillstånd för producentförening

att med ensamrätt till försäljning emottaga inom dess område Handleda

fångster böra tillkomma Kungl. Majit.

Producent loren ing skall vara skyldig att inom sitt område mottaga av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

såväl föreningsmedlemmar som utom föreningen stående fiskare ilandförda

fångster. Härvid synes ett visst företräde böra lämnas sådana fiskare, som

pläga mera regelbundet leverera strömming och sill till föreningen och för

vilka fisket utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla. Därest tillförseln

av strömming och sill är så riklig, att det kan antagas, att en väsentlig del

därav ej kan avsättas till färskkonsumtion, bör föreningen nämligen kunna

lämna de nyssnämnda fiskarena företräde till leverans framför övriga. I

fråga örn avsättningen av de av föreningen mottagna fångsterna synes det

böra åligga föreningen att i första hand utbjuda fångsterna till av statens

fiskenämnd anvisad partihandlare. I konsekvens härmed bör sådan partihandlare

vara skyldig att i första hand genom föreningen täcka sitt behov

av strömming och sill. I övrigt torde producentförening hava att vid bedrivandet

av sin verksamhet ställa sig till efterrättelse de ytterligare villkor,

som vid tillståndets beviljande meddelas, ävensom av fiskenämnden givna

föreskrifter och anvisningar. I sådant avseende synes böra gälla, att då producentförening

säljer färsk strömming och sill till detaljhandlare, den skall

betinga sig ett pris per kilogram, som, örn överenskommelse därom ej kan

träffas med partihandlare, bestämmes av fiskenämnden, att vid försäljning

av strömming och sill inom riket priset skall beräknas fritt föreningens avsändningsort,

att föreningen ej må mer än nödigt inskränka fiskares rätt till

försäljning av färsk strömming och sill direkt till konsument samt att föreningen

skall i övrigt på ett lojalt sätt utöva sin befogenhet, så att annans

berättigade intressen icke kränkas.

Där producentförening ej finnes, kommer dennas roll att övertagas av

partihandlarna. Detta torde tills vidare bliva fallet med Blekingekusten och

Skånes östersjökust. Det lärer vara nödvändigt, att statens fiskenämnd där

får utöva liknande kontroll över partihandlarna som annorstädes över producentföreningarna.

För rätten att överhuvud taget bedriva partihandel torde böra fordras särskilt

tillstånd av statens fiskenämnd. Då härav följer en i viss mån privilegierad

ställning för partihandlarna, lära också vissa skyldigheter kunna

åläggas dem. De bestämmelser som i sådant avseende äro föreslagna för

producentförening torde därför i tillämpliga delar böra gälla alla partihandlare.

Då utmed kuststräcka, som ej tillhör området för producentförening, leverans

av strömming och sill kommer att ske direkt från fiskaren till partihandlaren,

lärer begreppet partihandel böra bestämmas så, att dylik leverans

icke blir beroende av tillstånd. Likaså synes utanför begreppet partihandel

böra falla producentförenings försäljning av egen fångst till återförsäljare.

Vill producentförening därutöver driva partihandel, skall den hava att i likhet

med annan partihandlare söka tillstånd därtill hos fiskenämnden.

Fiskares rätt att sälja omedelbart till konsument lärer böra i princip bibehållas.

Då enligt vad som upplysts denna rätt mångenstädes begagnats på

ett sätt, som varit ägnat att försvåra fiskförsäljningsföreningarnas verksamhet,

torde emellertid såsom villkor för rätten böra uppställas dels att försälj
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 29-j.

31

ningen icke må avse annan än egen eller eget båtlags fångst, dels att försäljningen

sker av fiskaren själv eller någon hans hemmavarande familjemedlem,

dels ock att fiskaren ställer sig till efterrättelse de villkor som för

försäljningen meddelas av vederbörande producentförening eller, där sådan ej

finnes, av fiskenämnden.

Därest någon vid utövning av verksamhet, som enligt vad nu anförts skall

vara beroende av särskilt tillstånd, åsidosätter de för tillståndets tillgodonjutande

meddelade särskilda villkoren, torde, oberoende av om åtal väckes

eller ej, den myndighet som utfärdat tillståndet böra äga återkalla detsamma.

Vid handeln med strömming och sill torde slutligen böra gälla, att priset

alltid skall angivas per viktenhet, att annan sill än den som fångats i Östersjön

och Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav icke må föras i

handeln under namn av strömming samt att strömming och sill, som inköpts

för annat ändamål än färskkonsumtion, icke må inom riket återförsäljas i

färskt tillstånd.

Då förberedelserna för det nya regleringssystemets genomförande torde

komma att kräva viss tid, synes det lämpligt att tidpunkten för dess ikraftträdande

sättes något senare än vad fiskeriutredningen föreslagit. Den 1

januari 1938 torde härvid få anses lämplig. Intill denna dag torde nu gällande

förordning böra erhålla fortsatt giltighet. Statens fiskenämnd synes

emellertid böra träda i funktion redan vid halvårsskiftet den 1 juli 1937. I

samband med att bestämmelse härom utfärdas torde fiskförsäljningsföreningarnas

auktorisation böra erhålla förlängd giltighet till och med den 31 december

1937, varvid dock bör stadgas skyldighet för dem att vid utövningen

av sin verksamhet ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar,

som av fiskenämnden meddelas.

Ehuruväl det föreslagna regleringssystemet närmast får betraktas såsom

ett nytt försök att utröna den lämpligaste formen för strömmingshandelns

organisation, lärer det dock vara av betydelse att de föreslagna organen och

sammanslutningarna få skälig tid att arbeta ostört. Regleringen synes därför

böra äga giltighet till och med den 30 juni 1941.

Det är allmänt känt, att de fiskare vilka för sin utkomst äro beroende av

strömmingsfisket genom svårigheterna att till något så när skäliga priser vinna

avsättning för fångsterna fått sin redan förut svaga ekonomiska ställning

ytterligare försämrad, och i yttrandena hava återgivits uttalanden från fiskarehåll

örn att, därest intet åtgöres för att härutinnan ernå förbättrade förhållanden,

många fiskare skola bliva nödsakade att övergiva yrket för att söka

sin utkomst på annat sätt. Det torde visserligen vara alt förvänta, att producentföreningarna

skola kunna bidraga till att fiskarenas utbyte i ekonomiskt

avseende av fisket skall bliva bättre än tidigare. Erfarenheterna från gällande

reglering visa dock, att, därest fiskareorganisationerna därutinnan skola

vara helt hänvisade till sig själva, en avsevärd tid kommer att förflyta, innan

resultaten visa sig. Svårigheterna alt upprätthålla ett lönande pris äro nämligen

särskilt stora i fråga örn strömmingen. En av orsakerna härtill torde

vara att söka i strömmingens egenskap att mindre än andra fiskslag tåla för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

väring, en annan i fångsternas växlande storlek. Riklig fångst har medfört

oskälig nedpressning av priset på strömming för färskkonsumtion, varjämte

stora mängder fisk fått säljas för beredning av kraftfoder och dylikt till förlustbringande

priser. Då tillgången på strömming varit ringa, har en åtstramning

av priset ägt rinn, som emellertid ej kunnat uppväga förlusterna. En

reglering av handeln med saltströmming i syfte att befordra avsättningen av

denna vara synes därför med hänsyn till den insaltade strömmingens större

hållbarhet kunna bliva av stor betydelse, då det gäller att göra strömmingsfisket

mera lönande. Emellertid saknas varje förslag i sådan riktning, varför

en närmare undersökning av möjligheterna att i detta avseende vidtaga

åtgärder torde få bero på Kungl. Maj :t.

Inom åtskilliga andra områden av fiskerinäringen har staten lämnat sin

medverkan, då det gällt att öka fiskarenas ekonomiska utbyte. Det synes

mig förenligt med rättvisa och billighet att så sker jämväl i fråga om strömmings-

och sillfisket i Östersjön. Statens ingripande lärer böra hava till

ändamål att bereda fiskarena ett jämnare och mera tillfredsställande utbyte

av deras fångster. Varken ur konsumenternas eller fiskhandlarnas synpunkt

torde detta behöva medföra olägenhet. Vad som under gällande reglering

av strömmingshandeln förekommit ger nämligen vid handen, att dessa båda

intressegrupper äro mest betjänta av, att alltför stora växlingar i strömmingspriset

icke förekomma.

Vid den prisreglering som således synes böra komma ifråga kan emellertid,

såsom fiskeriutredningen framhållit, samma prisgaranti icke givas för

all fångad strömming och sill, utan de prisstödjande åtgärderna lära få

anordnas olika, allteftersom varan vinner avsättning för skilda ändamål.

Det synes härvid lämpligt att, såsom ock bestyrkes av de på olika platser med

gott resultat anordnade prisregleringsförsöken, skilja mellan den del av

fångsten, som avsättes för färskkonsumtion, och den del som försäljes för

annan användning. För den förstnämnda delen torde böra fastställas ett

visst minimipris, för den senare ett prisutjämningsbidrag. Då enligt förslaget

om reglering av handeln med strömming och sill bildandet av producentföreningar

icke är obligatoriskt, medför detta, att prisregleringen icke

lämpligen torde kunna göras obligatorisk annat än såvitt angår fångster,

ilandförda vid kuststräcka, där producentförening finnes.

Producentförening synes böra åläggas att för strömming och sill, som levererats

till föreningen och av denna försålts för konsumtion i färskt tillstånd,

erlägga lägst visst minimipris. Bestämmandet av minimipriset, såväl till

storleken som i fråga om den tid under vilket det skall gälla, torde böra

ankomma på statens fiskenämnd. Minimipriset skall gälla fritt å den leveransort

inom producentföreningens område, som av föreningen anvisas, och

det sålunda fastställda priset skall oavkortat utbetalas till fiskaren. För

strömming och sill, som av producentförening icke kunnat försäljas för

färskkonsumtion, bör föreningen kunna av statens fiskenämnd tillerkännas

prisutjämningsbidrag. Detta lärer emellertid icke kunna komma andra än

föreningens medlemmar till godo. Prisutjämningsbidraget synes böra bestäm
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

33

mas så, att medlemmarna erhålla ett visst nettomedelpris för under året för

olika användning försåld strömming och sill, och jag ansluter mig till vad

fiskeriutredningen därutinnan föreslagit eller att nettomedelpriset bör utgöra

för strömming och sill, som exporterats, 10 öre, för sådan vara, som

försålts för saltning, rökning eller kryddning, likaledes 10 öre samt för strömming

och sill, som försålts för beredning av kraftfoder eller gödningsämne,

5 öre, allt för kilogram. Det skall givetvis åligga producentförening att

jämväl vid försäljning av strömming och sill för annat ändamål än färskkonsumtion

inom riket söka ernå bästa möjliga pris. För att förhindra att

föreningarna i förlitande på prisutjämningsbidraget skola eftersätta sina

skyldigheter i nämnda avseende torde för prisutjämningsbidraget böra bestämmas

ett högsta belopp. Detta torde såsom fiskeriutredningen föreslagit

få sättas till 5 öre för exporterad vara och 2 öre för annan strömming och

sill. Då under tiden för regleringens giltighetstid förhållandena, till exempel

i fråga om den allmänna prisnivån, kunna väsentligen ändras, torde

Kungl. Majit böra hava rätt att beträffande grunderna för beräkning av

prisutjämningsbidraget samt i fråga om dettas maximibelopp meddela ändrade

bestämmeleser. Då nettomedelpriset till föreningens medlemmar är beroende

av föreningens omkostnader, torde böra föreskrivas, att dessa ej få

upptagas till högre belopp än statens fiskenämnd finner skäligt. Prisutjämningsbidraget

lärer böra utbetalas oavkortat till medlemmarna.

Där producentförening ej finnes, synes deltagandet i prisreglering få

bliva beroende av frivilligt åtagande. Beslut om anordnande av sådan prisreglering

torde böra fattas av Kungl. Majit. Såsom förutsättning synes böra

uppställas, att för ändamålet erforderligt antal fiskare anmäler sig till deltagande

i regleringen. På statens fiskenämnd torde böra ankomma att bestämma

dels det minimipris, under vilket i regleringen deltagande fiskare

icke må inom området för regleringen sälja strömming och sill för konsumtion

i färskt tillstånd, dels den del av minimipriset fiskarena skola erhålla

för strömming och sill, som icke kunnat försäljas för färskkonsumtion.

Skillnaden mellan sagda del av minimipriset och försäljningssumman för

varan torde böra tillkomma fiskaren såsom prisutjämningsbidrag. Statens

fiskenämnd lärer böra givas befogenhet att söka åstadkomma gynnsammast

möjliga avsättning av sistberörda slag av strömming och sill. I första hand

torde därvid böra anlitas inom området verksamma partihandlare eller sammanslutningar

av fiskare, men nämnden synes även böra äga rätt att uppdraga

denna försäljning åt annat ombud.

Producentförening, respektive i frivillig prisreglering deltagande fiskare

torde böra vara skyldig alt deltaga i kostnaderna för prisutjämningsbidragen

genom erläggande av prisregleringsavgift. Denna synes, i överensstämmelse

med vad fiskeriutredningen föreslagit, böra ställas i relation till priset å strömming

och sill, försåld för färskkonsumtion, sålunda, att producentförening

skall hava att gälda två och en halv procent av det nettopris, föreningen

erlagt för dylik till densamma levererad strömming och sill, och fiskare två

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 296.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

procent av det belopp han under tiden för prisregleringen erhållit för strömming

och sill till färskkonsumtion. Prisregleringsavgifterna torde böra inbetalas

till statens fiskenämnd, som skall hava att förvalta desamma. Därest inflytande

avgifter icke förslå till betalande av prisutjämningsbidrag enligt nu angivna

grunder, torde bristen få täckas med statsmedel. Behovet av sådana torde,

såsom lantbruksstyrelsen i sitt yttrande uttalat, för närvarande kunna beräknas

till 100,000 kronor för år. Härtill komma kontroll- och andra administrationskostnader

för prisreglering inom område, där producentförening ej finnes.

Sistnämnda kostnader torde icke komma att överstiga 10,000 kronor för

år. Komma prisregleringsavgifterna att något år lämna överskott, torde detta

böra fonderas för att användas till prisutjämningsbidrag under följande år.

Därest på någon plats tillförseln av strömming och sill blir så riklig, att

avsevärda svårigheter yppas att vinna avsättning av fångsterna, lärer man,

bland annat för att hålla statens kostnader för prisregleringen vid rimlig nivå,

få i likhet med vad som på sina håll skett under gällande regleringssystem

bestämma om fångstbegränsning. Befogenhet att besluta härom torde

såvitt angår producentförenings område böra tillkomma föreningen och för

annat område statens fiskenämnd eller av nämnden förordnat ombud.

Den föreslagna prisregleringen torde böra förlänas samma giltighetstid som

den föreslagna regleringen av handeln med färsk strömming och sill, det vill

säga från och med den 1 januari 1938 till och med den 30 juni 1941.

Då statens fiskenämnd såsom tidigare anförts förutsättes skola träda i

funktion den 1 juli 1937, torde kostnaderna för ett genomförande av nu

föreslagna åtgärder till strömmings- och sillfiskets stödjande under nästa

budgetår kunna beräknas till (15,000 ~t~ ^^000 —) 70,000 kronor.

Man synes emellertid få räkna med, att under åtminstone den första tiden av

regleringen medelsbehovet per månad kommer att något överstiga vad som i

förhållande till årsbeloppet rätteligen skolat belöpa på månaden. Med hänsyn

härtill torde för nästa budgetår de sammanlagda kostnaderna för stödåtgärderna

böra upptagas till 75,000 kronor.

Jag får i anslutning härtill anmäla, att fiskeriutredningen med en den 20

februari 1937 dagtecknad skrivelse till Kungl. Majit överlämnat förslag till

förordning örn accis å vissa fiskvaror jämte motivering. Enligt detta förslag

skall viss avgift erläggas för följande fiskvaror, nämligen spillånga,

annan färsktorkad fisk, salt fisk samt saltad, sockersaltad eller kryddad

sill och strömming, som till riket införas, även då införseln sker med fartyg,

varå varan bereus av svenskt företag, eller som inom riket bereus

för försäljning och levererats till köpare. De genom avgiften inflytande medlen

skola användas för stödjande och prisreglerande åtgärder inom fiskets

område. Då ett genomförande av nämnda förslag, över vilket efter remiss

yttranden avgivits av vissa myndigheter och korporationer, icke lärer

kunna ske utan förhandlingar med främmande makter, torde förslaget icke

böra föranleda någon åtgärd i förevarande sammanhang.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295-

35

På grundval av nu anförda synpunkter har inom jordbruksdepartementet

utarbetats förslag till dels förordning örn viss reglering av handeln med färsk

strömming och sill och dels förordning om viss reglering av priset å färsk

strömming och sill, vilka förslag torde såsom bilaga A och B fogas till statsrådsprotokollet.

Under åberopande av det anförda och under framhållande att proposition

i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas utan hinder

av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade

tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1) för bidrag till reglering av handeln med färsk strömming

och sill m. m. anvisa för budgetåret 1937/1938 under

nionde huvudtiteln ett förslagsanslag av 75,000 kronor;

2) besluta, att gällande förordning örn viss reglering av

handeln med färsk strömming skall erhålla förlängd giltighet

till och med den 31 december 1937;

3) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med de såsom bilagor till detta protokoll fogade förslagen

till förordning om viss reglering av handeln med färsk

strömming och sill ävensom förordning örn viss reglering av

priset å färsk strömming och sill utfärda erforderliga bestämmelser

i dessa ämnen, att gälla från och med den 1 januari

1938 till och med den 30 juni 1941.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall och förordnar, att proposition i ämnet av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Ros.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Bilaga A.

Förslag

till

förordning om viss reglering av handeln med färsk strömming

och sill.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För handeln med färsk strömming och sill, som fångats i Östersjön och

Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav, skall i de delar av riket

Kungl. Majit bestämmer gälla vad i denna förordning stadgas.

2 §•

Uppsikt över handeln med färsk strömming och sill utövas av statens fiskenämnd.

Angående nämndens sammansättning, arbetssätt och allmänna befogenheter

är särskilt stadgat.

3 §•

Har av fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,

bildats ekonomisk förening för gemensamt avyttrande av fångsterna

av strömming och sill utmed viss kuststräcka (producentförening), må, därest

föreningen finnes äga förutsättning för dylik verksamhet och omfatta tillräckligt

antal fiskare, föreningen kunna erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd att

med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres

utmed sagda kuststräcka.

Den som inom område, där producentförening erhållit tillstånd som i första

stycket avses, ilandför strömming och sill, må därmed ej idka annan handel

än sådan varom i 4 § andra stycket andra punkten förmäles.

Producentförening är pliktig att enligt samma grunder, som gälla i fråga

om medlems fångst, för försäljning mottaga strömming och sill, som inom

föreningens område ilandföres av annan fiskare.

Är tillförseln av strömming och sill så riklig att det kan antagas, att en

väsentlig del därav ej kan avsättas för konsumtion i färskt tillstånd, må

producentförening lämna fiskare, som mera regelbundet plägar leverera till

föreningen och för vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,

företräde till leverans.

Det åligger ej mindre producentförening att i första hand utbjuda sina

fångster av strömming och sill till partihandlare, som av statens fiskenämnd

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295-

37

anvisas, än även sådan partihandlare att i första hand genom föreningen

täcka sitt behov av strömming och sill.

I övrigt skall producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet ställa

sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som vid tillståndets beviljande må

varda meddelade, ävensom av statens fiskenämnd givna föreskrifter och anvisningar,

jämväl i fråga om prissättningen; och åligger det förening att lämna

nämnden de upplysningar angående mottagna fångster av samt handel med

strömming och sill, som erfordras för utövningen av nämndens uppsiktsbefogenhet.

4 §■

Partihandel med färsk strömming och sill må bedrivas endast efter tillstånd

av statens fiskenämnd.

Detaljhandel med färsk strömming och sill må ej idkas, med mindre varan

är inköpt från den som erhållit tillstånd, som i första stycket sägs, eller

statens fiskenämnd annat medgivit. Fiskare vare dock berättigad att själv

eller genom hemmavarande familjemedlem sälja egen eller eget båtlags fångst

direkt till konsument, skolande vid sådan försäljning iakttagas de villkor som

meddelas av vederbörande producentförening eller, där sådan ej finnes,

av statens fiskenämnd.

Med partihandel förstås i denna förordning sådan handel, som i vare sig

fast räkning eller kommission bedrives till återförsäljare i och för deras rörelse,

med undantag för försäljning, som av producentförening eller, där sådan

ej finnes, av fiskare bedrives med egen fångst till återförsäljare. Med detaljhandel

förstås försäljning till konsument.

Vad i 3 § sista stycket är stadgat om producentförening skall i tillämpliga

delar gälla parti- och detaljhandlare som i denna paragraf avses.

5 §•

Vid handel med färsk strömming och sill skall priset angivas per viktenhet.

Annan sill än sådan som i 1 § avses må ej föras i handeln under namn av

strömming.

6 §■

Färsk strömming och sill, som inköpts för export, för saltning, kryddning

eller rökning, för beredning av kraftfoder eller gödningsämne eller för att

direkt användas till djurföda, må ej inom riket återförsäljas i färskt tillstånd.

7 §•

Angående prisreglering å färsk strömming och sill gäller vad särskilt

stadgas.

8 §•

Åsidosätter någon vid utövning av verksamhet, som enligt denna förordning

är beroende av särskilt tillstånd, de för tillståndets tillgodonjutande med
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 295-

delade särskilda villkoren, må, ändock att han därför icke blivit lagförd,

myndighet, som beviljat tillståndet, återkalla detsamma.

9 §•

Den som inom del av riket, där, enligt vad i 1 § sägs, denna förordning är

tillämplig, i strid mot vad här ovan stadgats till salu håller, säljer eller köper

färsk strömming och sill eller i övrigt gör sig skyldig till överträdelse av bestämmelserna

i denna förordning eller på grund därav meddelade föreskrifter,

straffes med dagsböter.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse som

nu sagts, samma förseelse, skall han, när han varder därtill lagligen förvunnen,

för varje gång åtal emot honom anhängiggöres, fällas till det straff som

för sådan förseelse är stadgat.

10 §.

Förseelse mot denna förordning eller på grund därav meddelade föreskrifter

åtalas av allmän åklagare. Åtal anhängiggöres vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

11 §.

över statens fiskenämnds beslut i frågor varom i denna förordning förmäles

må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, som skola ingivas till

jordbruksdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen från den dag

klaganden erhöll del av beslutet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938 och gäller till och med

den 30 juni 1941. I fråga om sådan under tiden för förordningens giltighet

begången förseelse, som i förordningen avses, skall vad där är stadgat om

påföljd av förseelsen gälla även efter sistnämnda dag.

Bilaga B.

F örslag

till

förordning om viss reglering av priset å färsk strömming och sill.

1 §•

I fråga om priset till fiskare för sådan färsk strömming och sill, som avses

i förordningen om viss reglering av handeln med färsk strömming och sill,

skall i de delar av riket, där nämnda förordning är tillämplig, gälla vad nedan

stadgas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295-

39

2 §•

Producentförening, varom i 3 § ovannämnda förordning förmäles, är skyldig

att för strömming och sill, som levererats till föreningen och av denna

försålts för konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erlägga lägst det pris

(minimipris) som av statens fiskenämnd för viss tid fastställes.

Minimipriset skall gälla fritt å leveransort, bestämd av producentföreningen

inom dess område. Å minimipriset må ej avdragas föreningsavgifter, handelskostnader

eller i 4 § här nedan omförmäld prisregleringsavgift.

3 §■

Producentförening må för strömming och sill, som icke kunnat försäljas

för konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erhålla prisutj åmning sbidrag efter

beslut av statens fiskenämnd. Prisutjämningsbidraget, som utbetalas årsvis i

efterskott, skall så bestämmas, att föreningens medlemmar erhålla ett netto
-

medelpris under året för kilogram av

för strömming och sill, som exporterats ................... 10 öre,

för strömming och sill, som försålts för

saltning, rökning eller kryddning ........................ 10 öre, och

för strömming och sill, som försålts för beredning

av kraftfoder eller gödningsämne ........................ 5 öre;

dock må prisutjämningsbidraget ej utgå med högre belopp än med 5 öre

för kilogram i fråga om strömming och sill, som exporterats, samt 2 öre för

annan strömming och sill. På framställning av statens fiskenämnd kan Kungl.

Maj:t besluta, att andra än ovan nämnda nettomedelpriser skola läggas till

grund för beräkning av prisutjämningsbidrag ävensom att sådant bidrag

skall kunna utgå med högre belopp än nyss sagts.

Prisutjämningsbidraget skall av producentföreningen oavkortat utbetalas

till medlemmarna. Vid beräkning av nettomedelpriset till föreningens medlemmar

må omkostnaderna för föreningens rörelse ej upptagas till högre belopp

än statens fiskenämnd prövar skäligt.

4 §•

Producentförening skall för den myckenhet strömming och sill, som av

föreningen försäljes för konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erlägga prisregleringsavgift

med 2.5 procent av det nettopris, föreningen erlagt för sådan

till densamma levererad strömming och sill.

Prisregleringsavgiften skall, åtföljd av redovisning, av producentförening

inbetalas till statens fiskenämnd sålunda, att den å viss månad belöpande avgiften

erlägges sist före utgången av följande månad.

5 §■

Inom område, där producentförening ej finnes, må, där Kungl. Maj:t på

förslag av statens fiskenämnd eller efter dess hörande så beslutar, prisreglering

anordnas, under förutsättning att till deltagande däri anmäler sig för

ändamålet erforderligt antal fiskare.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Statens fiskenämnd bestämmer det minimipris, under vilket färsk strömming

och sill ej må inom området för prisreglering, som i första stycket sägs,

av i regleringen deltagande fiskare försäljas för konsumtion i färskt tillstånd

inom riket.

För den strömming och sill, som ej kunnat försäljas för dylik konsumtion,

skall fiskaren äga rätt bekomma den del av minimipriset statens fiskenämnd

bestämmer. Det belopp varmed den för sådan strömming och sill erhållna

försäljningssumman understiger sagda del skall till fiskaren utbetalas i form

av prisutjämningsbidrag. Där så prövas erforderligt äger fiskenämnden uppdraga

åt sammanslutning av fiskare, partihandlare eller annat ombud att

handhava försäljningen av strömming och sill, varom i detta stycke är fråga.

6 §•

Fiskare, som deltager i prisreglering som i 5 § sägs, åligger att i den ordning

statens fiskenämnd bestämmer erlägga prisregleringsavgift med 2 procent

av det belopp han under tiden för prisregleringen erhållit för färsk

strömming och sill, som försålts för konsumtion i färskt tillstånd inom

riket.

7 §■

De genom prisregleringsavgifterna inflytande medlen skola förvaltas av

statens fiskenämnd och användas till utbetalande av prisutjämningsbidrag

enligt vad i 3 och 5 §§ sägs. I den mån de ej förslå härtill, ankommer det på

fiskenämnden att hos Kungl. Majit göra framställning om bidrag av allmänna

medel till utfyllnad av vad som sålunda felas. Tagas ej de under visst år

influtna prisregleringsavgifterna i sin helhet i anspråk för utbetalande av prisutjämningsbidrag,

skall uppkommet överskott fonderas för nästkommande

års behov av medel till dylika bidrag.

8 §•

Är tillförseln av strömming och sill så riklig, att avsevärd svårighet att vinna

avsättning av fångsterna uppkommer, må bestämmelse givas om fångstbegränsning.

Beslut härom meddelas inom område, där producentförening

finnes, av föreningen samt inom annat område, där prisreglering är anordnad,

av statens fiskenämnd eller av ombud, som av nämnden förordnats.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938 och gäller till och med

den 30 juni 1941.

377849. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1937:86 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss reglering av handeln med färsk strömming och sill ni. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten