Sök i Ratio Lex

Angående anslag till statlig lagerhållning m. m

1937-05-13 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:323, Angående anslag till statlig lagerhållning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 323.

1

Nr 323.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statlig

lagerhållning m. m.; given Stockholms slott den 13

maj 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

maj 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet:

I proposition (nr 318) till innevarande års riksdag angående fortsatt befrielse

för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar

med guld m. m. har Kungl. Majit på förslag av chefen för finansdepartementet

hemställt, bland annat, att riksgäldskontoret må förskottsvis, genom överlämnande

av statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda i samråd

med riksbanken, ställa medel till förfogande för den myndighet, åt vilken kan

komma att uppdragas att enligt fastställda direktiv verkställa inköp för statens

räkning från utlandet, att av myndigheten användas för förvärv från riksBihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 323.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

banken av för myndighetens verksamhet erforderliga belopp i guld och valutor

intill ett värde efter dagskurs av högst 100,000,000 kronor.

Till grund för ifrågavarande förslag ligger, på sätt framgår av propositionen,

en inom finansdepartementet utarbetad promemoria rörande möjligheten

att för statliga inköp från utlandet disponera viss del av riksbankens

tillgodohavanden i guld och valutor. I promemorian erinras, att riksbankens

berörda tillgodohavanden på grund av konjunkturförhållandena kommit att

uppgå till betydande belopp, samt påvisas därmed förbundna risker av statsfinansiell

såväl som av allmänt ekonomisk natur. Det framhålles i anslutning

härtill, att det i förhandenvarande läge ur finansiell synpunkt vore ett

önskemål, att genom ökad import taga hem en del av vederlaget för vår

export och fraktfart. Vidare betonas, att örn importen skedde på sådant sätt,

att inhemsk köpkraft toges i anspråk för ändamålet samt örn importen begränsades

att avse nyttigheter för täckande av framtida behov, åtgärder för

främjande av en sådan import kunde betraktas som ett naturligt och väsentligt

led i den ekonomiska politik, som utvecklingen gjort påkallad. Från

dessa utgångspunkter upptagas i promemorian till diskussion vissa frågor

rörande den finansiella formen för begagnande av riksbankens omförmälda

tillgodohavanden för statlig upphandling i utlandet i angivet syfte. I detta

hänseende föreslås i huvudsak att finansieringen skulle ske på så sätt, att

riksgäldskontoret överlämnade till den statliga upphandlingsmyndighetefn

erforderligt belopp i skattkammarväxlar eller andra ur penningpolitisk synpunkt

lämpliga statspapper, vilka finge av myndigheten mot erhållande av

valutor och guld belånas respektive försäljas i riksbanken, som skulle kunna

försälja papperen på marknaden. Däremot ingår promemorian ej på spörsmålet,

huruvida vid sidan av de valutatekniska motiven skäl kunde anses

föreligga för staten att för tillgodoseende av framtida behov verkställa större

inköp i utlandet. Beträffande detta spörsmål uttalas endast, att det närmast

kunde tänkas, att risken för en handelsavspärrning skulle kunna motivera

en statlig lagerhållning av från utlandet införda förnödenheter, varjämte

framhålles, att ett närmare omdöme härutinnan torde kunna avgivas

av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet i ärendet har chefen för finansdepartementet

anslutit sig till de synpunkter, som kommit till uttryck i promemorian.

I likhet med vad som skett i promemorian berör departementschefen

endast den finansiella sidan av de ifrågasatta åtgärderna. Beträffande formerna

för upphandlingen och de behov, vilka den lämpligen borde inriktas

på att fylla, förutsätles, att dessa spörsmål senare skulle anmälas av chefen

för handelsdepartementet.

I anslutning till detta uttalande har förenämnda promemoria överlämnats

till handelsdepartementet för prövning ur de synpunkter, som detta departement

närmast har att företräda. Med anledning härav har jag anmodat rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap att inkomma med yttrande i

ärendet såvitt angår frågan örn inköp ur beredskapssynpunkt av varor i utlandet

jämte därmed sammanhängande spörsmål. Sedan rikskommissionen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

3

den 27 april 1937 avgivit begärt yttrande, har över detta i sin tur inhämtats

yttranden från kommerskollegium och statskontoret. För den utredning,

som sålunda införskaffats, torde jag nu få redogöra.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

Rikskommissionens yttrande utmynnar i ett uttalande, att åstadkommandet

av statliga reservlager av viktiga importvaror, vilka under en spänd politisk

situation kunde förväntas bliva svåra att anskaffa, måste betraktas som

ett utomordentligt betydelsefullt försvarsberedskapsintresse. Kommissionen

tillstyrker därför livligt, att en verksamhet från statens sida igångsättes för

anskaffande och vårdande av dylika reservlager, till en början i ungefärlig

anslutning till ett av kommissionen framlagt förslag, slutande på ett inköpsvärde

av sammanlagt omkring 70 miljoner kronor. Samtidigt förordar kommissionen,

att åtgärder skyndsamt vidtagas för utrönande av möjligheterna

att åstadkomma ökade, bombsäkra lagringsutrymmen för flytande bränslen

genom insprängning i berg, samt att, därest undersökningarna därvid leda

till gynnsamt resultat, arbeten snarast möjligt igångsättas för att bringa sådana

lagringslokaler till stånd antingen i statens egen regi eller efter uppgörelse

med enskilda företag. Härvid bör enligt kommissionens mening övervägas

att söka inordna de erforderliga sprängningsarbetena i det statliga systemet

för arbetslöshetens bekämpande. För ledningen av ifrågavarande lagringsverksamhet

föreslår kommissionen inrättande av ett särskilt centralorgan.

Såsom allmän motivering till förslaget har rikskommissionen anfört i huvudsak

följande:

All sannolikhet talade för att om spänningen i världen skulle ytterligare

tilltaga och framför allt om den skulle utlösas i krigiska förvecklingar, en

mer eller mindre fullständig avspärrning i tillförselmöjligheterna beträffande

många viktiga varor vore att förvänta. Uppenbarligen komme man i länder,

som disponerade dylika varor, att vilja reservera dem för egen eller bundsförvanters

räkning; man komme säkerligen också att söka förhindra, att de

tillfördes eventuella motståndare, eller man önskade använda makten över

varor och transportmöjligheter som påtryckningsmedel. Betydande svårigheter

måste under ett sådant läge uppstå för alla länder, såväl neutrala som

krigförande, att fylla sina behov av sådana varor, som ej kunde frambringas

inom egna gränser.

Ett hävdande av den utrikespolitiska handlingsfriheten kunde för ett land

som Sverige komma att kräva icke blott militära maktmedel utan även ett

visst oberoende av tillförsel utifrån.

På sådana varuområden, där landet saknade egna råvarutillgångar av

lämplig beskaffenhet eller sådana funnes allenast i otillräcklig omfattning,

eller ock där anordnandet av ersättningsproduktion mötte alltför stora tekniska

eller ekonomiska svårigheter eller skulle draga alltför lång tid, torde

de enda praktiskt verksamma förberedelserna för att uthärda en avspärrning

vara, att reservförråd av erforderlig storlek i tid anskaffades och upplades,

varvid givetvis hänsyn finge tagas till de olika varuslagens lagringsbeständighet

eller möjligheterna för deras reguljära omsättning, i särskilda fall

också till storleken av förhandenvarande lagringsutrymmen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

Inom rikskommissionen hade verkställts undersökningar angående behoven

samt den normala ävensom den för närvarande påräkneliga lagerhållningens

storlek ifråga om flertalet viktiga varor, som under rådande förhållanden

måste helt eller till större delen hämtas från utlandet. Utredningarna

ifråga om lagerbestånden hade givit vid handen, att i avseende på

de flesta mera betydelsefulla varorna de förefintliga lagren måste betraktas

som ganska små. Med hänsyn till de osäkra politiska förhållandena

i världen syntes det rikskommissionen vara ett mycket

starkt allmänt intresse, att kraftiga och snara åtgärder vidtoges för

att befrämja en ökad lagerhållning inom landet av sådana utländska varor

— i främsta rummet råvaror och bränslen —- vilka vore av framträdande

vikt såväl för upprätthållande av vårt näringsliv och vår folkförsörjning som

för försvarsmaterielens behöriga komplettering och utökning, och därvid i

främsta rummet sådana varor, som kunde förväntas bliva särskilt svåra att

anskaffa under avspärrning.

I betraktande av de ränteförluster och risker, som måste bliva förbundna

med en förrådsanskaffning, vilken i avsevärd mån överstege den vanliga lagerhållningen

och vilken innebure uppläggandet av fortbestående reservlager,

kunde det icke förutsättas, att det enskilda intresset och den enskilda företagsamheten

skulle förslå för att vidtaga de åtgärder, som här måste bliva av

nöden. Statens direkta medverkan i en eller annan form torde därför vara

ofrånkomlig.

Rikskommissionen betonar, på sätt torde framgå redan av det anförda, att

de förråd, som sålunda med statens medverkan skulle anskaffas, borde få

karaktären av reservlager, vilka skulle stå till förfogande först då verkligt behov

förelåge vid avspärrning eller liknande förhållanden. Kommissionen

framhåller i anslutning härtill, att lagren borde hållas i möjligaste mån avskilda

från den vanliga, kommersiellt behövliga lagerhållningen, ehuru givetvis

ifråga om varor, som vore underkastade förändring eller förskämning,

erforderlig omsättning måste komma till stånd.

Beträffande formen för anskaffandet av dessa reservlager har kommissionen

uttalat, att, ehuru statens medverkan vore nödvändig, olika vägar dock

kunde ifrågakomma. Kommissionen anför härom vidare bland annat:

Ett sätt vore, att de önskade varulagren gåves en rent statlig karaktär,

varvid varorna kunde uppköpas antingen av statens egna organ eller av enskilda

firmor för statens räkning. Det borde i detta fall kunna räknas med,

att vissa statliga myndigheter, vilka i sin verksamhet använde importerade

varor av här avsedd beskaffenhet, lämnade bistånd genom att i möjligaste

mån öka sin lagerhållning. Lagringen av de för statens räkning uppköpta

varorna kunde ske antingen i av staten disponerade lokaler eller i lokaler,

som för ändamålet förhyrdes.

Ett annat sätt vöre, att staten med enskilda företag träffade avtal, varigenom

dessa åtoge sig att anskaffa och vidmakthålla vissa lager av nödvändighetsvaror

mot erhållande av understöd av ett eller annat slag eller garanti i

viss omfattning för kostnader och förluster i samband med lagringsverksamheten.

Beträffande särskilda varor kunde även undantagsvis den utvägen

visa sig lämplig, att viss lagerhållning säkerställdes genom av statsmakterna

meddelade bindande ålägganden.

I många, kanske de flesta fall torde det alternativ, som utgjordes av direkt

eller indirekt statliga inköp, visa sig som det lämpligaste. Då nämligen

de åsyftade åtgärderna måste anses lika angelägna som brådskande, torde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

5

det ofta nog komma att medföra alltför stor osäkerhet och tidsutdräkt att

vara hänvisad till möjligheten att med enskilda företag uppnå tillfredsställande

överenskommelser eller att lita till enskildas beredvillighet att utnyttja

eventuella statliga erbjudanden.

På vissa varuområden framstode dock överenskommelser med industrieller

andra enskilda företag angående inköp och lagerhållning såsom det till

synes både naturligaste och mest praktiska sättet att lösa lagringsfrågan. Detta

gällde framför allt sådana varor, som fordrade omsättning inom jämförelsevis

kort tid, särskilt för den händelse denna omsättning skulle komma att

representera en mera avsevärd del av landets förbrukning av ifrågavarande

varor. Anlitandet av den ena eller andra utvägen torde därför böra bliva

beroende på förhållandena i de särskilda fallen.

Vid de affärstransaktioner, som bleve behövliga för omsättning av reservlagren,

syntes emellertid ett sådant förfaringssätt böra eftersträvas, att minsta

möjliga störningar vållades i den reguljära handeln med respektive varuslag.

Viktigt vore, att åtgärder vidtoges till förekommande av att reservlagren

finge den verkan, att därigenom de enskilda företagens intresse av att själva

vidmakthålla åtminstone en normal och helst ökad lagerhållning försvagades.

Ur denna synpunkt vore givetvis önskvärt, att redan från början de enskilda

företagens medverkan vid lagringen på ett eller annat sätt reglerades.

Vad angår omfattningen av lagerhållningen anför rikskommissionen:

Lagringsverksamheten torde, i enlighet med vad förut nämnts, väsentligen

böra avse sådana importvaror, vilka vore av framträdande vikt för upprätthållande

av vårt näringsliv och vår folkförsörjning och som kunde förväntas

bliva av särskilt värde vid avspärrning i varutillförseln. Ävenså borde här

ingå råvaror, vilka erfordrades för en vid en inträdande spänning i den utrikespolitiska

situationen nödvändig komplettering av förefintliga brister i

avseende på den militära försvarsberedskapen.

Närmast syftade kommissionen på sådana varor som förnödenheter för

jordbruksdriften, särskilt konstgödsel och fodermedel eller råvaror för framställning

därav, flytande bränslen, stenkol samt åtskilliga råvaror för industriell

produktion. Dock torde här även i viss utsträckning kunna ifrågakomma

förnödenheter av helfabrikatsnatur, däribland framförallt en del viktiga

verktyg och maskinella reservdelar, om ock beträffande dylika varor en lagring

genom intresserade enskilda företag borde föredragas. Av praktiska

skäl syntes det nödvändigt, att en genom statens direkta medverkan åvägabragt

anskaffning av reservlager inskränktes till ett relativt begränsat antal

varor av mera ensartad karaktär och av sådan beskaffenhet, att ett oavvisligt

behov därav alltid kunde beräknas föreligga.

För att kunna, erhålla verklig betydelse för det avsedda syftet borde reservlagren,

vilka måste vara oberoende av de säsongmässiga förändringarna i den

normala lagerhållningen inom landet, örn möjligt uppbringas till den storleken,

att de för respektive varuslag motsvarade minst hälften av ett års förbrukning

under vanliga fredsförhållanden. 1 fråga örn vissa förnödenheter,

nämligen sådana som kunde antagas under en avspärrning eller redan vid

ett försvårande av handelsförbindelserna bliva särskilt vanskliga att anskaffa

och som vore relativt hitta att lagra, syntes än större lager kunna ifrågasättas,

i intet fall likväl överstigande ett års förbrukning. Vid bestämmandet av de

lämpliga kvantiteterna borde hänsyn givetvis tagas till storleken av de lager,

som kunde beräknas reguljärt förefinnas hos vederbörande företag. Ävenledes

borde i fråga örn särskilda varuslag vid bedömandet av lagrens lämpliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 323■

storlek tagas i betraktande, huruvida utsikter kunde anses föreligga att under

en avspärrningsperiod erhålla tillförsel från något av de nordiska grannländerna.

Betänkligheter kunde givetvis göras gällande mot varuinköp för långtidslagring,

därest priser måste betalas, som kunde anses vara på grund av tillfälliga

omständigheter abnormt uppskruvade. Skulle vid varuurvalet avgörande

hänsyn tagas till prisfrågan, komme detta dock att omöjliggöra en

konsekvent och systematisk utbyggnad av det ifrågasatta reservlagersystemet.

Flera av de ur beredskapssynpunkt mest angelägna varorna bleve därigenom

satta i efterhand och syftet med hela anordningen skulle delvis förfelas.

Det avgörande måste främst vara det mer eller mindre trängande behovet

av särskilda varuslag och de förutsebara svårigheterna för deras anskaffning

under avspärrningsförhållanden. Självfallet vore, att all tillbörlig

försiktighet och klokhet borde iakttagas vid varuinköpen, så att man därvid

försäkrade sig om bästa möjliga villkor och, såvitt ske kunde, undginge att

medverka till ett ytterligare uppdrivande av priserna till skada för landets

egen produktion. Av vikt syntes för övrigt vara, att uppköpsverksamheten

bedreves på minst uppseendeväckande sätt. Härav torde följa, att inköpen

antagligen i många fall måste göras successivt i smärre poster under en tid

framåt.

Vid skeende varuinköp borde ock kunna beaktas förefintliga omständigheter

i avseende på vår betalningsbalans och våra fordringsförhållanden gent

emot särskilda främmande länder. Betydande svenska fordringar utestode i

ett flertal länder utan att möjlighet för närvarande funnes att inom rimlig

tid hemtaga desamma. Det vore därför önskvärt, att varuinköpen verkställdes

på sådant sätt, att ett frigörande av dylika fordringar i största möjliga

utsträckning kunde ske.

I anslutning till anförda synpunkter har rikskommissionen uppgjort förslag

beträffande de varor, som synts böra i främsta rummet komma i fråga.

För förslaget jämte till grund för detsamma liggande utredningar har kommissionen

närmare redogjort i en vid yttrandet fogad bilaga. Inköpsvärdet

för de i berörda förslag upptagna varukvantiteterna enligt för närvarande

ungefärligen gällande cif-priser med tillägg av en rund summa för ej specificerade

varor samt för lossningskostnader och transporter till upplagringsplatserna

ävensom hamnavgifter m. m. slutar på ett belopp av 220 miljoner

kronor. I denna summa ingå råvaror för jordbruk och annan livsmedelsproduktion

till ett belopp av cirka 60 miljoner kronor, bränslen av olika slag

för cirka 30 miljoner kronor, metaller och malmer för cirka 45 miljoner kronor,

råvaror för textil- och annan beklädnadsindustri för cirka 55 miljoner

kronor samt rågummi, koksalt och diverse industriella råvaror för cirka 30

miljoner kronor.

Emellertid framhåller rikskommissionen, att det vore tydligt, att uppköpsoch

lagringsverksamheten måste börja i jämförelsevis måttlig skala och först

successivt kunde uppbringas till de kvantiteter, som borde anses någorlunda

betryggande — ett förfarande som för övrigt framstode som önskvärt redan

på grund av de påpekade olägenheterna av brådstörtade och i uppseendeväckande

stora kvantiteter skeende inköp. Kommissionen har därför undersökt

vilka av de i förslaget upptagna varorna och vilka kvantiteter därav, som i

första hand borde komma i fråga till inköp. De bestämmande synpunkter
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

7

na vid det sålunda gjorda urvalet hava, enligt vad kommissionen anför, varit

dels de ifrågavarande varornas betydelse för folkförsörjningen och försvaret,

dels de större eller mindre möjligheter, som ansetts föreligga att omedelbart

och utan större kostnader erhålla för upplagringen lämpliga lokalutrymmen.

Det approximativt beräknade inköpsvärdet för dessa varor jämte lossningsoch

transportkostnader m. m. belöper sig till 70 miljoner kronor. Rörande

beloppets fördelning å de olika varuslagen har redogörelse lämnats i omförmälda

vid yttrandet fogade bilaga. Kommissionen betonar emellertid, att

förslaget med avseende å såväl varuurvalet som lagerstorleken för särskilda

varuslag endast vore att betrakta som preliminärt och att stor frihet måste

lämnas att enligt erhållna noggrannare upplysningar och efter förändrade

tidsförhållanden vidtaga de ändringar och kompletteringar, som kunde finnas

påkallade.

Beträffande årskostnaderna för ett reservlager till värde av 70 miljoner

kronor anför rikskommissionen:

Storleken av de årskostnader, som komme att följa med en inköps- och

lagringsverksamhet av den av kommissionen uppgivna omfattningen, vare sig

fråga vore örn det större förslaget å 220 miljoner kronor eller det nedskurna

förslaget å 70 miljoner kronor, vore självfallet mycket svår att i förväg utan

mycket noggranna undersökningar med någon säkerhet bedöma. Vad det senare,

begränsade förslaget anginge gåve en approximativ kalkyl vid handen,

att årskostnaderna under ett första verksamhetsar — frånsett eventuella räntekostnader

— sannolikt icke torde behöva överskrida 1.5 miljoner kronor.

Häri inginge kostnader för administration och lagerhyror samt omsättning

av varor, för vilka sådan vore behövlig. För den angivna kvantiteten flytande

bränslen enbart beräknades en lagringskostnad av cirka 450,000 kronor.

Under efterföljande verksamhetsår bleve årskostnaderna antagligen

ökade till följd av då erforderliga avskrivningar å lagren på grund av kvalitetsförsämring

och svinn samt eventuella realisationsförluster.

Vad angår frågan om lagringsutrymmen har rikskommissionen funnit, att

beträffande en del viktiga varor inga egentliga svårigheter förelåge att med

anlitande av befintliga lagerlokaler högst väsentligt utöka lagerhållningen,

medan däremot beträffande vissa varuslag läget vöre sådant, att bristande tillgång

på ändamålsenliga lagerlokaler för närvarande reste hinder mot en mera

avsevärd ökning av lagertillgången. Det förra vöre fallet med varor av mindre

ömtålig beskaffenhet, medan åter det senare gällde i framträdande grad bensin

och andra flytande bränslen. Kostnaderna för uppförande av magasinsbyggnader

m. m. för sådana varor, för vilka vid lageranskaffning enligt förslaget

å 220 miljoner kronor lokaler icke för närvarande stöde till bilds,

hava av kommissionen beräknats till 3 miljoner kronor. Vid uppläggande

av ett reservlager till värde av allenast 70 miljoner kronor har kommissionen

beräknat engångskostnaderna för anskaffande eller utökning av lagerlokaler

till inemot 800,000 kronor. I angivna engångsbelopp å 3 miljoner,

respektive 800,000 kronor ingå ej kostnader för anläggning av lagerutrymmen

för flytande bränslen. Beträffande enbart bensin skulle uppläggande

av ett reservlager av den omfattning, som förutsättes i kommissionens större

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

förslag, enligt kommissionens beräkningar medföra kostnader för åstadkommande

av ökade lagringsmöjligheter till belopp av 5 å 6 miljoner kronor.

Kommissionen, som funnit anskaffandet i någorlunda betydande omfattning

av bombsäkra lagerutrymmen för flytande bränslen vara utomordentligt

viktigt ur beredskapssynpunkt, framhåller, att de omfattande bergsprängningsarbeten,

som för ifrågavarande anläggningar skulle erfordras, med sannolikhet

vore av sådan natur, att de skulle med fördel kunna tillgripas för

motverkande av arbetslösheten inom vissa landsdelar.

Administrationen av lagerverksamheten har rikskommissionen, såsom tidigare

nämnts, ansett böra handhavas av ett särskilt centralorgan. Kommissionen

anför härom vidare följande:

Vid val av organisationsform för centralorganet torde hänsyn tagas till, att

det här gällde en verksamhet, som krävde stor handlingsfrihet och möjligast

obundna arbetsformer.

Dettas uppgifter torde bliva att inom ramen av de direktiv, som lämnats av

statsmakterna, och med ledning av anvisningar från rikskommissionen rörande

de varuslag och de kvantiteter, som borde bliva föremål för uppköp

och lagring, undersöka lagringsmöjligheterna på olika varuområden, träffa

uppgörelser med allmänna eller enskilda verk och företag angående upplåtande

och förhyrande av lagringsutrymmen eller självt uppföra lagerlokaler,

vidtaga anstalter för varuinköpen och varornas behöriga skötsel med anlitande

av lämpliga organ elier mellanhänder samt ordna verksamhetens finansiering.

För sådana varuslag, beträffande vilka redan under vanliga förhållanden

statliga upphandlingar av viss betydenhet ägde rum, nämligen hos de affärsdrivandé

verken samt de militära förvaltningsmyndigheterna, borde överenskommelser

av centralorganet träffas med dessa om handhavande i lämplig

omfattning av med varornas uppköp samt lagring och omsättning sammanhörande

uppgifter. I de fall åter, där motsvarande uppgifter lämpligast

kunde ombesörjas av enskilda sammanslutningar eller företag, borde anordningar

härför eftersträvas, över huvud taget syntes det vara önskvärt, att

centralorganet så långt möjligt undveke att självt direkt inlåta sig på kommersiell

verksamhet.

Yttranden över rikskommissionens förslag.

Kommerskollegium har förklarat sig ur de synpunkter, kollegium hade att

företräda, kunna fullt ansluta sig till syftet med rikskommissionens förslag.

Kollegium bär härutinnan samt beträffande upplagringens omfattning och

därmed sammanhängande frågor vidare anfört:

Tvivelsutan skulle den föreslagna upplagringen av varor medföra ett avsevärt

tillskott av styrka för näringslivet, i händelse tillförseln från utlandet

skulle helt eller delvis avstängas. Även i fråga om de industrier, som i särskilt

hög grad° vore baserade på landets egna råvarutillgångar, gällde nämligen,

att de på väsentliga punkter vore beroende av råvaror och hjälpmedel,

som endast kunde erhållas från utlandet. Likaledes vore kommunikationsväsendet,

särskilt vad bränsle och smörjoljor beträffade, starkt beroende av

införsel från utlandet. Kollegium hade ej funnit sig i detta sammanhang

böra ingå på en detaljgranskning av den av rikskommissionen upprättade

förteckningen över varor, vilka borde komma ifråga för lagring. Kollegium

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

9

ansåge sig dock böra framhålla, att i fråga om bränslen oell särskilt vad beträffade

flytande bränslen de av kommissionen angivna kvantiteterna finge

betraktas som relativt obetydliga i förhållande till behovet och knappast

ägnade att trygga dettas täckning i sådan omfattning, att oberoende av införsel

från utlandet kunde vinnas för någon mera avsevärd tidsperiod. Såsom

av kommissionen framhölles, vöre de existerande lagerutrymmena för flytande

bränslen så begränsade, att någon större upplagring för närvarande knappast

kunde ske. Kollegium ville understryka kommissionens uttalande i fråga om

vikten av att nya lagerutrymmen för flytande bränslen anskaffades i någorlunda

betydande omfattning.

Vad vidare anginge industriens fettråämnen torde lagringen komma att

möta vissa svårigheter och draga förhållandevis stora kostnader. Kollegium

ville dock framhålla den stora önskvärdheten av att lagring av sådana varor

likväl måtte ske i ej allt för ringa utsträckning, med hänsyn till fettämnenas

betydelse ur näringssynpunkt och till de svårigheter, som vid en avspärrning

utan tvivel snart skulle uppstå i fråga örn fettförsörjningen.

Principiellt ville kollegium understryka vad även rikskommissionen starkt

framhållit, nämligen att de förråd, som i förevarande sammanhang skulle

uppläggas, verkligen borde få karaktär av reservlager, avsedda att användas

endast under utomordentliga förhållanden. De borde sålunda under inga omständigheter

a priori betraktas såsom en ersättning för vare sig de affärsdrivande

verkens och enskilda företags kommersiellt behövliga lagerhållning

eller krigsmaktens så att säga normala, för det närmaste behovet vid mobilisering

avsedda förråd. Kollegium ansåge det viktigt, att denna synpunkt redan

från början klart framhölles. Härigenom skulle också undvikas, att lagren

i fråga bleve ett irritationsmoment på varumarknaden, vilket eljest kunde

inträffa, örn ej garantier funnes för att de ej bomme att ingå i den normala

varuomsättningen i annan mån än som vore oundvikligt i fråga om varor,

vilka ej tålde längre lagring utan måste förnyas tid efter annan.

Angående verksamhetens administration har kommerskollegium anfört

följande:

Kollegium ville starkt framhålla vikten av att den erfarenhet och de möjligheter

till uppläggande av förråd, som kunde förefinnas såväl hos statliga

verk och myndigheter som hos enskilda företag och sammanslutningar, bleve

väl tillvaratagna. I åtskilliga fall torde lagringsfrågan härigenom bliva relativt

lätt att lösa utan större omkostnader eller nya anordningar. Det syntes

över huvud taget böra eftersträvas, att de vanliga vägarna för inköp och

lagring i största möjliga utsträckning bleve begagnade, till undvikande av att

de störningar på varumarknaderna, som vid en uppköpsverksamhet av ifrågasatt

omfattning knappast helt kunde undgås, bleve mer än nödigt besvärande.

Den nuvarande situationen ifråga örn åtskilliga av de varor, som föreslagits

till lagring, vore sådan, att inköp även av relativt begränsade kvantiteter

kunde hava inflytande på prisbildningen och kanske i vissa fall skulle

visa sig omöjliga att helt genomföra inom rimlig tid. Inköpsverksamheten

måste därför bedrivas med försiktighet och ingående marknadskännedom

till undvikande av att de olägenheter, som den för närvarande högt uppdrivna

prisnivån och knappheten beträffande ett flertal ifrågakommande varor

i varje fall måste medföra, bleve i otillbörlig grad ökade.

Beslutande myndighet i fråga örn avslut örn köp, sältet för lagringens genomförande

eller omsättning av förrådsvaror, som ej tålde lagring utöver viss

tid, torde lidra vara det av rikskommissionen nämnda centralorganet, som

därvid torde hava att följa av Kungl. Majit fastställda allmänna direktiv i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

fråga om varuslag och varukvantiteter m. m. Till centralorganet torde böra

överlämnas alt, eventuellt inom viss föreskriven tid, genomföra lagringsprogrammet

på sätt och i den takt, som förhållandena på varumarknaden

motiverade. Givetvis borde ett intimt samarbete äga rum med bland annat

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, men direktiv i egentlig

mening torde böra givas uteslutande av Kungl. Maj:t.

Beträffande formen för ifrågavarande centralorgan torde närmast två alternativ

kunna komma i fråga, nämligen nämnd (kommission) eller aktiebolag.

Den nödiga rörelsefriheten torde i båda fallen med lätthet kunna

åstadkommas. Till förmån för aktiebolagsformen kunde möjligen anses tala

en något större precision vad beträffade ett aktiebolags ställning som juridisk

person, en synpunkt, som emellertid ej torde böra tillmätas allt för stor

betydelse. De särskilt för aktiebolag gällande mångahanda bestämmelserna

syntes dessutom vara ägnade att i viss mån förorsaka onödig omgång och

besvär, utan att i ett fall sådant som detta medföra några egentliga fördelar.

Kollegium ville därför förorda, att centralorganet i fråga inrättades såsom

en nämnd eller kommission, bestående av förslagsvis tre och i varje fall av

ett relativt begränsat antal personer med kommersiell och industriell samt

juridisk och administrativ erfarenhet.

Stor vikt syntes böra läggas på att den omedelbara ledningen av verksamheten

lades i händerna på en verkställande ledamot eller verkställande direktör

med tillräckliga kvalifikationer. Denna person borde tillförsäkras sådana

löneförmåner, att vederbörande helt kunde ägna sig åt skötseln av ifrågavarande

uppgift.

Nämnden torde böra förses med kanslipersonal i viss utsträckning samt

dessutom beredas tillgång till medel för expenser och resekostnader samt för

avlönande av dels experter beträffande inköp och lagring samt dels kontrollpersonal.

Beträffande i övrigt kostnaderna för verksamheten har kommerskollegium

anfört:

Det torde möta svårigheter, att med större grad av säkerhet nu beräkna,

till vilket årligt belopp centralorganets egna kostnader komme att stiga, då de

i viss utsträckning torde bliva beroende av i huru hög grad verksamheten

komme att behöva drivas helt i egen regi.

Vid rörelsens bedrivande torde vidare uppstå vissa årligen återkommande

kostnader för förhyrning av lagerutrymmen, respektive underhåll o. s. v. av

egna lagerlokaler, samt för omsättningen av lagren av sådana varor, som

ej tålde längre lagring, och för svinn.

Rikskommissionen hade beräknat de sammanlagda årskostnaderna för

centralorganets egna samt nyssnämnda driftkostnader under första verksamhetsåret

till 1.5 miljoner kronor. På nuvarande stadium syntes det möta

synnerliga svårigheter att mera exakt angiva det erforderliga beloppet. Ett

eventuellt anslag av ungefär nyssnämnda storlek syntes kunna vara tillräckligt

under första verksamhetsåret och torde böra givas natur av förslagsanslag.

Räntekostnader hade i förestående beräkningar ej medtagits och syntes

med hänsyn till uppläggningen av ifrågavarande lagringsspörsmål ej behöva

upptagas till behandling i detta sammanhang.

För verksamheten uppstode vissa engångskostnader för beredande av egna

lagringsmöjligheter i de fall, då behovet ej kunde fyllas genom att redan

existerande sådana toges i anspråk. Även i detta fall gällde, att beräkningarna

måste bliva i hög grad approximativa, då varken behovet eller utföringsformerna

för närvarande kunde fullt preciseras. Rikskommissionen hade be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

11

räknat dessa engångskostnader till inemot 800,000 kronor. Kollegium funne

ej anledning till erinran mot att ett belopp av ungefärligen denna storlek ansloges

för ändamålet.

Slutligen bär kommerskollegium tillstyrkt, att åtgärder vidtoges för åstadkommande

av den av kommissionen föreslagna utredningen angående möjligheterna

att åstadkomma ökade, bombsäkra lagringsutrymmen för flytande

bränslen genom insprängning i berg.

Även statskontoret har, örn ock under uttalande av vissa betänkligheter,

tillstyrkt rikskommissionens förslag. Statskontoret anför härutinnan:

Vid ståndpunktstagandet till föreliggande spörsmål kunde statskontoret icke

undertrycka den uppfattningen, att ifrågavarande förrådsanskaffning för statens

räkning — särskilt med de dimensioner, varom här vore fråga — ur

statsfinansiell synpunkt måste framkalla allvarliga betänkligheter. Ämbetsverket

åsyftade härvid icke i första hand de högst betydande kapitalutlägg

av engångsnatur, som anskaffningen nödvändiggjorde. Med hänsyn till riksbankens

för närvarande osedvanligt stora guld- och valutatillgodohavanden

kunde nämligen en dylik kapitalanvändning måhända anses i nuvarande läge

naturligare och mera försvarlig än under normala förhållanden skulle vara

fallet. Men även bortsett från själva kapitalutlägget och från de med finansieringen

förbundna större eller mindre räntekostnaderna torde man hava att

räkna med ansenliga administrations- och andra utgifter för den blivande lagerhållningen

samt omfattande, till sin räckvidd svåröverskådliga förluster,

sammanhängande med den åtminstone beträffande vissa varuslag ofrånkomliga

omsättningen och förnyelsen av förefintliga förråd. Härtill komme

svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt i statlig regi handhava ifrågavarande

inköps- och lagerrörelse samt att förse det statsorgan, som därmed

betroddes, med den utrustning i merkantilt och affärsmässigt hänseende, som

för en verksamhet av denna art vore av största betydelse.

Statskontoret ville emellertid giva rikskommissionen rätt i att uppläggandet

av statliga reservlager av viktiga importvaror, vilka under en spänd utrikespolitisk

situation kunde väntas bliva svåra att anskaffa och införa till riket,

vore att betrakta som ett utomordentligt betydelsefullt beredskapsintresse,

och ämbetsverket ville icke förneka, att detta intresse i nuvarande läge

måste anses vara så starkt, att nyss antydda betänkligheter borde få vika.

Av det anförda torde emellertid följa, att statskontoret från sina utgångspunkter

funne det välbetänkt, att omfattningen av lagerhållningen åtminstone

till en början gåves allenast den mindre omfattning — 70 miljoner kronor

— som kommissionen i sitt senare alternativ föreslagit. Ämbetsverket ville

vidare understryka vikten av att upplagringen skedde successivt och, såvitt

möjligt, utan forcering, detta icke endast med hänsyn till den allmänna prisbildningen

utan även i betraktande av att nödig erfarenhet rörande det lämpliga

handhavandet av en verksamhet av förevarande art först så småningom

kunde vinnas. I detta sammanhang finge jämväl framhållas, att den lagerhållning,

som redan nu ankomme på skilda myndigheter för deras förvaltningsgrenars

vidkommande, icke finge övervältras på det statsorgan, som

finge här ifrågavarande allmänna reservlagerhållning örn hand, vilket givetvis

ej uteslöte, att samverkan kunde och borde komma till stand.

Vad angår administrationen av verksamheten anför statskontoret:

Ledningen av lagringsverksamheten hade rikskommissionen funnit böra

sammanhållas hos ett centralorgan, som överblickade och dirigerade densam
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 323-

ma samt förmedlade de erforderliga finansiella transaktionerna. Rörande

konstruktionen av detta organ hade kommissionen icke närmare utlåtit sig

utan endast framhållit, att det här gällde en verksamhet, som krävde stor

handlingsfrihet och möjligast obundna arbetsformer. Statskontoret, som instämde

i detta uttalande, föreställde sig, att för ändamålet lämpligen borde

inrättas en statlig nämnd, förslagsvis benämnd statsförrådsnämnden. Denna

nämnd, som torde böra utses av Kungl. Maj :t och sortera under handelsdepartementet,

borde vara fullt fristående gentemot andra statsorgan, men givetvis

nära samarbeta, bland annat, med rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

Antalet ledamöter i nämnden syntes böra i möjligaste mån begränsas

och helst icke överstiga tre. Den omedelbara ledningen av verksamheten

torde böra omhänderhavas av en verkställande ledamot eller verkställande

direktör. Av vikt vore, att denne helt ägnade sig åt skötseln av ifrågavarande

uppgifter, vartill tillbörlig hänsyn borde tagas vid avlöningsförmånernas

bestämmande. Självfallet borde härutöver till nämndens förfogande

ställas juridisk, teknisk och kommersiell sakkunskap ävensom behövlig underordnad

personal.

Rörande den budgettekniska redovisningen av för verksamheten behövliga

medel samt de årliga kostnaderna för verksamheten har statskontoret anfört:
Enligt

statskontorets mening borde — såvida särskilda skäl icke talade

däremot — erforderliga anslag för inköp av varor för lagring ävensom för inrättande

av lagerlokaler anvisas å riksstaten under kapitalbudgeten samt

varulager och lagerbyggnader redovisas å en för ändamålet inrättad fond med

eget konto i rikshuvudboken. Ifrågasättas kunde visserligen, om icke medel

för uppförande av lagerhus borde anvisas under statens allmänna fastighetsfond,

i vilket fall väl även hyror för lagerlokaler borde bestridas från denna

fond. Med hänsyn till den säregna art av statlig verksamhet, det här gällde,

ville det dock synas statskontoret, att åtminstone för närvarande ifrågavarande

lokalanskaffning borde hållas skild från den fastighetsförvaltning, som

redovisades å fastighetsfonden.

Vad anginge de årskostnader, som komme att följa med en inköps- och

lagringsverksamhet av angiven omfattning, hade det icke varit möjligt för

statskontoret att på grundval av förefintligt uppgiftsmaterial bilda sig en

uppfattning angående den av rikskommissionen angivna kostnadskalkylens

hållbarhet. Ämbetsverket ville emellertid fästa uppmärksamheten vid att

— enligt vad som inhämtats — föreliggande kalkyl på åtskilliga punkter räknat

med omsättningskostnader för allenast ett halvt verksamhetsår. Det torde

— särskilt om mer avsevärda förluster på lagerhållningen skulle uppstå

—- vara att förvänta, att kostnaderna för efterföljande verksamhetsår väsentligen

sprunge i höjden.

Till täckande av de årliga omkostnaderna torde ett särskilt anslag av förslagsanslags

natur böra uppföras under tionde huvudtiteln. Till ett senare

budgetår — när nödig erfarenhet vunnits — torde detta anslag böra uppdelas

i särskilda anslagsposter för administrationskostnader, utgifter för lagerhyror,

omsättning av varor, andra omkostnader m. m.

Departementschefen.

Såsom av föregående redogörelse framgår skulle en statlig upphandling

från utlandet hava en uppgift att fylla ur penningpolitiska synpunkter. Genom

rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap förevarande förslag

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 323.

13

har uppmärksamheten riktats därpå, att en dylik import även ur andra synpunkter

lärer kunna vara till gagn. Erfarenheterna från åren under världskriget

hava, oaktat vårt land icke var indraget i kriget, givit oss en ganska

god inblick i de besvärligheter, som kunna möta vid avbruten eller försvårad

varutillförsel utifrån. Ehuru någon direkt anledning icke nu föreligger

att räkna med uppkomsten av en liknande situation, inbjuder det oroliga

utrikespolitiska läget till vaksamhet. Enligt de undersökningar, som rikskommissionen

företagit, äro de i landet under normala förhållanden befintliga

lagren av många viktiga varuslag alltför små för att trygga vår försörjning

i händelse av avspärrning. En statlig lagerhållning av från utlandet

införda förnödenheter i anslutning till de riktlinjer, som rikskommissionen

uppdragit, skulle givetvis i berörda hänseende kunna bliva av betydelse.

För egen del vill jag därför i likhet med de hörda myndigheterna i princip

giva min anslutning till det förslag, som innefattas i rikskommissionens utlåtande.

På sätt rikskommissionen framhållit och av kommerskollegium understrukits

torde de förråd, som sålunda böra uppläggas, få karaktär av reservlager

i så måtto att desamma ej böra ingå i den normala lagerhållningen i landet.

Detta utesluter ej, att i vissa fall omsättning av lagren bör ske genom avyttring

av gamla förråd och anskaffande av nya i dessas ställe. I vissa fall såsom

beträffande varor, vilka äro underkastade försämring, är ett dylikt förfaringssätt

nödvändigt. Vid den försäljning från reservlagren, som sålunda

kan komma att äga rum, måste uppenbarligen, på sätt i ärendet framhållits,

tillses, att den enskilda handeln störes så litet som möjligt.

Även vid upphandlingen är en viss försiktighet nödvändig för undvikande

av att marknaden oroas, med prisstegringar och osund spekulation som följd.

Det förtjänar i detta sammanhang erinras, att en statlig upphandling av

utländska produkter, vid sidan av den normala importen till Sverige, kan få

en icke ringa handelspolitisk betydelse. Vid verksamhetens bedrivande böra

naturligtvis de synpunkter av dylik art, som i förekommande fall må göra

sig gällande, såvitt möjligt beaktas.

I överensstämmelse med de förslag, som framkommit i ärendet, finner jag

de med upphandlingen och lagerhållningen sammanhängande uppgifterna

böra handhavas av ett särskilt centralorgan. Detta synes såsom kommerskollegium

och statskontoret framhållit lämpligast böra få karaktär av en

statlig nämnd, vars ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t. Antalet ledamöter

torde icke böra överstiga fem. I nämnden bör vara representerad såväl

sakkunskap på affärslivets område som administrativ erfarenhet. Den omedelbara

ledningen av verksamheten lärer, på sätt ämbetsverken föreslagit,

böra anförtros åt någon lämplig person, vilken i egenskap av verkställande

direktör helt kan ägna sig åt uppgiften. Jämväl beträffande personalbehovet

i övrigt torde av ämbetsverken anförda synpunkter förtjäna beaktande. Det

bör ankomma på Kungl. Majit att bestämma ersättning till nämndens ledamöter

och verkställande direktören samt att i övrigt meddela de föreskrifter

med avseende å verksamheten, som må finnas påkallade.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 323-

Att på förhand uppdraga närmare riktlinjer för nämndens arbete möter

svårigheter. Jag biträder rikskommissionens uppfattning, att nämnden bör

lämnas tämligen stor handlingsfrihet. Då det emellertid är av vikt, att

Kungl. Maj:t noga kan följa verksamheten, torde av nämnden uppgjord plan

för arbetets bedrivande böra för godkännande underställas Kungl. Majit, som

därjämte bör erhålla regelbundna rapporter rörande verksamheten. Av betydelse

är givetvis, att visst samarbete äger rum med rikskommissionen. Liksom

kommerskollegium anser jag det vara av vikt, att nämnden tillförsäkrar

sig medverkan från de enskilda företagens sida. Såväl upphandlingen

som lagerhållningen lärer i åtskilliga fall kunna ombesörjas av de privata

näringsidkarna för nämndens räkning. Härigenom tillgodogöras de tillgångar

i form av erfarenhet, affärsförbindelser m. m., som de i vederbörande

bransch arbetande firmorna äga, och undvikes mycket detaljarbete för den

statliga upphandlingsmyndigheten. Lagerhållningen bör i sådant fall i allmänhet

kunna förenas med skyldighet för lagerliållaren att i enlighet med

vad tidigare anförts beträffande vara, som lätt försämras eller förstöres, tillse,

att densamma vid lämplig tidpunkt utbytes mot ny.

Det ligger i sakens natur och understrykes av vad nyss sagts angående an

gelägenheten av en viss försiktighet vid uppköpen, att en verksamhet sådan

som den här ifrågasatta icke omedelbart kan få den omfattning, som ur enbart

beredskapssynpunkt kunde vara önskvärd. Särskilt gäller detta beträffande

varor, som ej kunna här lagras i större utsträckning med mindre

nya lagerutrymmen anskaffas. I betraktande av dessa omständigheter synes

det av rikskommissionen angivna beloppet 70 miljoner kronor fullt tillräckligt

för den upphandling, som kan ifrågakomma under åtminstone det närmaste

året. Jag förutsätter alltså, att upphandlingen tillsvidare begränsas

till detta belopp.

Vad angår sättet för bestridande av utgifterna för upphandlingen hänvisar

jag till vad chefen för finansdepartementet tidigare anfört. Jag erinrar om

att det förordade beloppet ligger inom gränserna för det bemyndigande för

riksgäldskontoret att i viss form förskottera medel, varom hemställan gjorts

hos riksdagen.

Att närmare ingå på den varuförteckning, som ligger till grund för kommissionens

förslag, synes icke erforderligt. Det är uppenbart, att, såsom

kommissionen jämväl själv framhållit, en dylik förteckning måste bliva avrent

preliminär natur. Här torde vara tillräckligt att fastslå den ledande

principen för upphandlingen, nämligen att denna bör avse varor, vilka erfordras

för näringslivet men ej kunna frambringas i tillräcklig mängd inom

landet. Ett betydande utrymme torde härvid böra lämnas bränsleprodukter

samt råvaror för jordbruksdriftens behov såsom konstgödsel och kraftfoder.

Det närmare avgörandet torde emellertid få bliva beroende av förhållandena

vid tidpunkten för upphandlingen.

För de årliga omkostnaderna har rikskommissionen beräknat ett belopp

av 1.5 miljoner kronor, vilket i sig innesluter kostnaderna såväl för administration

och lagerhyror som för varuomsättning. Vidare torde — även med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 323.

15

en till 70 miljoner kronor begränsad upphandling — böra såsom rikskommissionen

föreslagit beräknas vissa utgifter för anskaffande eller utökning

av lagerlokaler. Det härför erforderliga beloppet har av kommissionen uppskattats

till 800,000 kronor. Det möter uppenbarligen stora svårigheter att

bedöma tillförlitligheten av dessa beräkningar. Utan att inlåta mig på någon

närmare granskning av desamma vill jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet,

föreslå, att medel för bestridande av samtliga ifrågavarande

kostnader för nästa budgetår upptagas å riksstaten under ett gemensamt anslag

av förslagsanslags natur. Anslaget torde vid sådant förhållande lämpligen

kunna avrundas till 2 miljoner kronor. Medelsanvisningen bör ske under

tionde huvudtiteln.

Vad i övrigt angår frågan örn utökning av nuvarande lagringsmöjligheter

delar jag rikskommissionens av kommerskollegium biträdda mening rörande

vikten av att bombsäkra lagringsutrymmen för flytande bränslen beredas.

Den utredning, som i detta hänseende kan erfordras, torde eventuellt kunna

verkställas genom upphandlingsmyndighetens försorg. Skulle utredningen

giva vid handen, att dylika lagringsutrymmen lämpligen kunna utföras såsom

beredskapsarbeten för arbetslöshetens bekämpande i landets stenindustridistrikt,

.torde de för sådana arbeten avsedda medlen kunna i viss utsträckning

tagas i anspråk för ändamålet.

Frågan om beredande av täckning för det i det föregående angivna anslagsbeloppet,

2 miljoner kronor, torde få senare anmälas av chefen för finansdepartementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande av att

proposition i ämnet lärer enligt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas utan

hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen att

dels medgiva, att upphandling och upplagring av varor intill

ett sammanlagt belopp av 70,000,000 kronor må verkställas

för statens räkning i huvudsaklig överensstämmelse med

av mig i det föregående angivna riktlinjer;

dels ock till statlig lagerhållning m. m. för budgetåret

1937/1938 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 2,000,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:398 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m. s. 9 i texten
  2. SU 1937:179 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten