Sök i Ratio Lex

Angående täckande av medelsbehovet för viss omläggning av tiden för utbetalning av avlöning till beställningshavare vid armén och flygvapnet

1937-01-22 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:49, Angående täckande av medelsbehovet för viss omläggning av tiden för utbetalning av avlöning till beställningshavare vid armén och flygvapnet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

1

Nr 49.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående täckande

av medelsbehovet för viss omläggning av tiden

för utbetalning av avlöning till beställningshavare

vid armén och flygvapnet; given Stockholms slott den

22 januari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 januari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehbsson-Bramstoep, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson:

I anledning av vissa från personalhåll gjorda framställningar anhåller jag

få upptaga till behandling frågan örn en viss omläggning av tiden för utbetalning

av avlöning till beställningshavare vid armén och flygvapnet.

Enligt § 9 i reglementet den 11 oktober 1907 (nr 109) för arméns kassaväsende

i fred — vilket reglemente jämlikt föreskrift i brev den 29 juni 1926

är tillämpligt jämväl för flygvapnet — äro ordinarie kassadagar den 1, 11

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 49—50. 03 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Majus proposition nr 49.

och 21 i varje månad, såvida dagen är helgfri, eljest närmast helgfria dag därefter.

Under tiden intill den 1 januari 1922 utbetalades enligt då gällande

bestämmelser lön och därmed jämställda avlöningsförmåner, vissa arvoden,

inkvarterings- och servisbidrag m. m. månatligen i förskott efter avlöningsmånadens

ingång. Dagavlöning utbetalades däremot i efterskott — i fråga örn

officerare och underofficerare efter avlöningsmånadens utgång. Av de under

kristiden tillkomna förmånerna utbetalades tillfällig löneförbättring tillsammans

med lönen i förskott, under det att dyrtidstillägg utgick i efterskott.

Till följd av de sålunda gällande bestämmelserna utbetalades å den första

kassadagen i månaden dels förskottsavlöning avseende samma månad och

dels efterskottsavlöning för den föregående månaden.

Genom de nya avlöningsbestämmelser, som trädde i kraft den 1 januari

1922, bortföll för här avsedd personal all förskottsutbetalning av avlöningsförmåner,

vadan samtliga löneförmåner från och med nämnda tidpunkt utbetalas

i efterskott. Som de förenämnda bestämmelserna örn kassadagar fått

kvarstå orubbade även efter övergången till fullt genomförd efterskottsbetalning,

utbetalas emellertid avlöningen för den förflutna månaden icke förrän

å den första kassadagen, d. v. s. första helgfria dagen i månaden därefter.

Då avlönmgsutbetalningarna bokföras samma dag de ägt rum, följer därav,

att de komma att tillhöra räkenskaperna för månaden efter den avlöningsmånad

de avse. Nämnda förhållande har icke någon motsvarighet inom statsförvaltningens

övriga grenar. Särskilt är att märka, att vid marinen, där utbetalningar

av avlöning tidigare i likhet med vid armén ägde rum först efter

avlömngsmå-nadens utgång, utbetalningarna redan då på grund av ett annat

bokföringsförfarande i räkenskapshänseende påfördes den månad de avsågo,

vadan en övergång till utbetalning å sista helgfria dagen i avlöningsmånaden

där sedermera kunnat äga rum utan den omgång, varmed enligt vad jag i det

följande skall närmare utveckla en motsvarande förändring i fråga örn armén

och flygvapnet är förknippad.

Från svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundet före1111

framställningar örn genomförande jämväl för arméns och flygvapnets

del av en omläggning av lönernas utbetalande till officerare och underofficerare

till att äga rum å sista helgfria dagen i avlöningsmånaden.

Innan jag närmare ingår på de nämnda framställningarna och däröver avgivna

utlåtanden, anhåller jag få lämna en kortfattad redogörelse för vad som

tidigare i frågan förekommit, varvid jag följer vad arméförvaltningens civila

departement i sådant hänseende i sitt utlåtande i ärendet anfört.

Frågan örn omläggning av utbetalningsdagarna för avlöningen till försvarsvasendets

personal har redan länge varit föremål för uppmärksamhet. Sålunda

anförde forsvarsväsendets lönenämnd i utlåtande den 30 december

1921 över armens och mannens avlöningssakkunnigas förslag till kungörelse

angående vissa tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena

bland annat, att utbetalning av avlöning till personal, varom här vore fråga

a narmaste kassadag efter utgången av den månad avlöningen avsåge, skulle

stalla omhandlade personal i ogynnsammare läge än vad som gällde för perso
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

nalén inom den civila statsförvaltningen. Särskilt vore detta fallet i fråga om

avlöningens utbetalande vid kvartalsskiftena. Nämnden hemställde därför,

att en utredning syftande till likformighet i berörda avseende måtte åvägabringas.

Även i samband med avgivande den 19 juni 1928 av förslag till nya

tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena berörde lönenämnden

detta spörsmål och anförde därvid, att från ett flertal militära

myndigheter uttalats önskan örn meddelande av föreskrift därom,

att avlöningen till den militära personalen måtte — i likhet med vad

som vore fallet beträffande övriga grenar inom statsförvaltningen, å vilka

det nya lönesystemet ägde tillämpning — utbetalas vid utgången av den

löpande månaden. Lönenämnden hade för sin del icke något att erinra

mot meddelande beträffande försvarsväsendets personal av en generell föreskrift

om lönens utbetalande sista helgfria dagen i den löpande månaden.

En sådan föreskrift skulle emellertid föranleda ändringar i gällande bestämmelser

rörande arméns kassaväsende. På grund härav hade nämnden funnit

sig för det dåvarande endast böra förorda sådan avfattning av tilläggsbestämmelserna

i detta hänseende, att desamma medgåve lönens utbetalande sista

helgfria dagen i månaden. I anslutning härtill föreslog nämnden den formuleringen,

att avlöningsförmånerna skulle, där ej annorlunda vore föreskrivet,

utbetalas för varje månad senast första helgfria dagen i nästföljande månad.

Vid utformandet av de nya tilläggsbestämmelserna till de militära avlöningsreglementena

beaktades också detta lönenämndens förslag, på sätt framgår

av 1 kap. 2 § 1 mom. kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 260).

Nu berörda spörsmål upptogs jämväl av 1930 års militäravlöningssakkunniga.

Då en ändring i omförmälda system för avlöningars utbetalande förutsatte

en viss omläggning inom kassatjänsten, inhämtade de sakkunniga yttrande

från, bland andra, arméförvaltningen.

Arméförvaltningen framställde för sin del icke någon erinran mot att löneutbetalningarna

förlädes till en ordinarie kassadag den sista helgfria dagen

i varje månad, varvid dock den nuvarande första kassadagen i månaden borde

uteslutas. Emellertid framhöll ämbetsverket, att efter en dylik omläggning

kassaförvaltningarnas räkenskaper icke såsom dittills kunde vara vederbörande

fördelningsintendent tillhanda senast den 10 i nästpåföljande månad

för att av honom före den 16 i samma månad insändas till arméförvaltningen.

En förskjutning i tiden med omkring tio dagar för räkenskapernas avlämnande

och insändande till ämbetsverket skulle bliva erforderlig. Härav skulle i sin

tur följa svårigheter för avgivande inom fastställd tid av den månatliga kassarapporten

från arméförvaltningen till riksräkenskapsverket. För att nämnda

tid alltjämt skulle kunna iakttagas, bleve det nödvändigt att inom arméförvaltningen

upprätta preliminära månadsbokslut, vilka skulle fullständigas,

sedan kassaförvaltningarnas räkenskaper dit inkommit.

De sakkunniga anförde, att en dylik utväg icke kunde av dem förordas.

För frågans lösning återstode då den möjligheten, att tidpunkten för ingivande

av arméförvaltningens månatliga kassarapport till riksräkenskapsverket

framflyttades. Från riksräkenskapsverket hade emellertid meddelats, att något

ytterligare framflyttande av tidpunkten ifråga icke vore möjligt. Riksräkenskapsverket

hade dock framhållit lämpligheten av att en provbokföring företoges

i syfte att utröna de konsekvenser, som av en förändring kunde föranledas.

Med anledning av vad sålunda förekommit ansågo de sakkunniga sig icke

kunna föreslå någon ändring av gällande föreskrift i ämnet, men framhöllo

önskvärdheten av, att en ingående utredning efter de riktlinjer, som ovan

antytts, komme till stånd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

De två förenämnda personalförbtmden hava till en böljan i gemensam

skrivelse den 3 juli 1933 på närmare anförda skäl och under åberopande av

att såväl vid marinen i stort sett som i allmänhet inom statsförvaltningen i

övrigt lönerna utan olägenhet kunde utbetalas senast den sista helgfria dagen

i månaden, hemställt om ytterligare utredning angående möjligheterna för en

omläggning av lönernas utbetalande till samtliga officerare och underofficerare

till senast den sista helgfria dagen i varje månad. I häröver den 27

september 1933 avgivet utlåtande har för svar sväsendets lönenämnd anfört, att

nämnden, under förutsättning att en omläggning av tidpunkten för lönernas

utbetalande, på sätt i framställningen avsåges, ur förvaltnings- eller andra

liknande synpunkter befunnes lämplig, tillstyrkte åtgärder i den riktning,

som i framställningen avsåges.

I skrivelse den 27 maj 1935 hava de bägge personalförbunden gjort förnyad

framställning i samma syfte och därvid bland annat framhållit, att spörsmålet

kunde lösas på det sättet, att den kassadag, som enligt gällande bestämmelser

vore förlagd till den första helgfria dagen i månaden, uteslötes, och

att i stället ordinarie kassadag förlädes till den sista helgfria dagen i månaden.

På denna kassadag skulle avlöningen för månaden utbetalas till officerare

och underofficerare. För att arméförvaltningens kassarapporter alltjämt skulle

kunna tillhandahållas riksräkenskapsverket på samma tid som för närvarande

borde redovisningsperioden — i stället för att såsom hittills sammanfalla

med kalendermånaden — omfatta tiden från och med den sista helgfria dagen

i en månad till och med den näst sista helgfria dagen i nästpåföljande månad.

Flygstyrelsen har i utlåtande den 5 juli 1935 förklarat sig kunna tillstyrka

en anordning, som innebure, att lönerna utbetalades senast å sista helgfria

dagen i månaden, men ville däremot avstyrka vad förbunden ifrågasatt rörande

en omläggning av redovisningsperioderna enbart för försvarsväsendet.

Arméförvaltningens civila departement har i utlåtande den 24 mars 1936

anfört i huvudsak följande.

Civila departementet finge för sin del framhålla, att det ur synpunkten av

rättvisa och billighet måste anses påkallat, att den ifrågavarande personalen,

där så kunde ske, tillförsäkrades rätt att utfå avlöningen för varje månad den

sista helgfria dagen i månaden.

Enligt förbundens förslag skulle den hittillsvarande ordningen med

kalendermånaden såsom redovisningsperiod komma att upphävas och räkenskapsåret

för arméns lokala myndigheter omfatta tiden från och med den

sista helgfria dagen i juni ena kalenderåret till och med den näst sista helgfria

dagen i juni nästpåföljande kalenderår. För arméförvaltningens egen

redovisning — såsom icke påverkad av berörda omläggning — skulle däremot

räkenskapsåret alltjämt sammanfalla med budgetåret. En sådan bristande

överensstämmelse dels — för lokalförvaltningarnas vidkommande — mellan

kalendermånad och räkenskapsmånad, dels ock mellan arméförvaltningens och

de lokala myndigheternas räkenskapsår skulle kunna medföra icke önskvärda

konsekvenser. Med hänsyn bland annat till kontroll- och revisionsverksamhetens

effektivitet vore ett sådant system att föredraga, där dylika ojämnheter

ej uppstode. Därjämte syntes böra framhållas, att förslagets genomförande

skulle kräva en ganska ingripande omarbetning av vederbörande författningar,

något som i detta sammanhang ej heller kunde anses önskvärt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr £9.

Departementet ansåge fördenskull, att ett frångående av kalendermånaden såsom

redovisningsperiod vore mindre lämpligt.

Med anledning härav hade departementet efter samråd med generalintendenten

tagit under övervägande, huruvida icke — till undvikande av nu nämnda

olägenheter och eventuellt med vidtagande av lämpliga åtgärder till förebyggande

av att andra sådana uppkomme — löneutbetalningarna till officerare,

underofficerare och jämväl manskap vid armén skulle kunna ske sista

helgfria dagen i varje månad även med bibehållande av kalendermånaden som

redovisningsperiod. I varje månad skulle således följande kassadagar anordnas,

nämligen den 11 och 21, eller, örn dessa infölle på helgdag, nästpåföljande

helgfria dag, samt sista helgfria dagen i varje månad.

över departementets förslag hade yttranden infordrats från vederbörande

myndigheter. Av de inkomna svaren framginge, att det övervägande flertalet

tillstyrkt förslaget, några utan reservation men de flesta med framställande

av vissa erinringar.

Den viktigaste av dessa erinringar gällde svårigheten för kassaförvaltningarna

att medhinna färdigställandet av räkenskaperna för insändande till

arméfördelningen inom föreskriven tid. Enligt föreskrift i § 14 kassareglementet

skulle nämligen månadsräkenskaperna vara till vederbörande fördelningsintendent

inkomna före den 10 i nästpåföljande månad. Då enligt nu

gällande bestämmelser sista kassadagen i månaden liölles den 21, stöde således

för närvarande en tid av 18 dagar till förfogande för räkenskapernas

avslutande. Genom anordnande av kassadag den sista helgfria dagen i

månaden, skulle denna tid komma att minskas med hälften. Flertalet hörda

armémyndigheter hade fördenskull också föreslagit, att tidpunkten för avlämnandet

av räkenskaperna till vederbörande fördelningsintendent framflyttades

med cirka 5 dagar. Såsom arméförvaltningen redan i sitt yttrande

till 1930 års militäravlöningssakkunniga framhållit, skulle en dylik förskjutning

av tiden för räkenskapernas avlämnande komma att medföra svårigheter

för avgivande till fastställd tidpunkt av den månatliga kassarapporten från

arméförvaltningen till riksräkenskapsverket, och något ytterligare framflyttande

av tidpunkten ifråga vore, enligt vad då från riksräkenskapsverket

meddelats, icke möjligt.

Med hänsyn till sist nämnda omständighet syntes en förutsättning för

genomförande av förslaget vara, att man i görligaste mån lämnade utrymme

för det bokföringsarbete vid kassaförvaltningarna under de nio första dagarna

i månaden, som en dylik omläggning skulle komma att medföra. En verkan

i sådan riktning skulle ernås genom meddelande av föreskrift, att på den sista

kassadagen i månaden — den sista helgfria dagen i månaden — förutom löneutbetalningar

endast utbetalningar av brådskande natur borde förekomma. I

enahanda syfte borde föreskrivas, att — i motsats till vad nu vore förhållandet

— bokföringen av överföringar och likvider truppförbanden emellan icke

skulle förläggas efter den sista utan företrädesvis efter den andra kassadagen

i månaden.

I flertalet av de avgivna remissvaren hade vidare erinrats, att färdigställandet

av verifikationerna till räkenskapen komme att onödigtvis fördröjas

därigenom, att det ofta kunde draga lång tid, innan kvitto från befattningshavare,

som fått sig avlöning tillställd per postanvisning, komme vederbörande

kassaförvaltning tillhanda för att biläggas verifikationerna. Detta

hade sin orsak däri, att, då löntagare häftade i skuld till mäss m. m., denna

skuld i allmänhet kvittades mot lönefordran. I sådana fall bleve postanvisningsbeloppet

mindre än det i avlöningslistan upptagna. Fördenskull kunde

postanvisnmgskvittot såsom sådant icke godtagas såsom behörigt kvitto. Till

löntagaren översändes i stället en särskild kvittensblankett, varå avlöningens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 49.

bruttobelopp funnes upptaget. För erhållande av vederbörlig verifikation

skulle alltså detta kvitto undertecknas och återställas till vederbörande kassaförvaltning.

För undvikande av sålunda påtalad omgång och tidsutdräkt syntes det

lämpligt, att vid försändande av avlöningsmedel till befattningshavare postanvisning

med mottagningsbevis komme till användning vid kassaförvaltningarna,

Å mottagningsbevisets talong skulle därvid angivas befattningshavaren

enligt avlöningslistan tillkommande löneförmåner, vilkas sammanlagda

belopp skulle av honom kvitteras i samband med medlens lyftande.

Därest här sålunda angivna anordningar beträffande kassa- och bokföringsgöromålen

vid kassaförvaltningarna vidtoges, syntes några hinder ej böra

möta för övergång till löneutbetalning under löpande månad.

En omläggning av utbetalningsdagarna, på sätt nu ifrågasatts, föranledde,

att vederbörliga anslagstitlar komme att under det budgetår omläggningen

verkställdes belastas med tretton i stället för tolv månaders löneutgifter.

På grund av det anförda har civila departementet hemställt, bland annat, att

här avsedda månatligt avlönade beställningshavare vid försvarsväsendet skola

äga uppbära dem tillkommande avlöningsförmåner den sista helgfria dagen

i varje månad. Departementet har vidare yttrat sig rörande sättet för bestridande

av kostnaderna för omläggning ävensom avgivit förslag till av densamma

föranledda ändringar i vissa författningar.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 25 april 1936 anfört i huvudsak

följande.

Att personalförbundens önskemål icke hittills kunnat tillmötesgås hade

berott på, att arméförvaltningen icke ansett sig kunna genomföra reformen

med mindre tidpunkten för avgivande av arméförvaltningens kassarapporter

kunde framflyttas. Sedan emellertid arméförvaltningens civila departement

nu meddelat, att departementet hade för avsikt att vidtaga vissa åtgärder'',

varigenom en dylik försening av månadsbokslutet kunde undvikas, syntes

något hinder för övergång till löneutbetalning under löpande månad icke förefinnas.

Yid bifall till förevarande framställning komme räkenskaperna för den

månad, under vilken omläggningen genomfördes, att omfatta avlöningskostnader

för två månader. Den därav följande merbelastningen å avlöningsanslagen

kunde visserligen undvikas antingen genom att sista kassadagen i

varje månad hänfördes till räkenskapsperioden för nästföljande månad eller

genom att avlöningarna — såsom tidigare skett vid statens järnvägar —- balanserades

å förskottstitel. Riksräkenskapsverket, som emellertid funne önskvärt,

att avlöningarna utbetalades och redovisades i räkenskaperna för den månad,

under vilken de intjänats, förordade att omläggningen genomfördes på sätt

civila departementet föreslagit.

Beträffande kostnaderna för omläggningen har riksräkenskapsverket utgått

från att desamma skulle komma att belasta vederbörliga avlöningsanslag.

Statskontoret har i utlåtande den 12 maj 1936 tillstyrkt den av civila

departementet förordade omläggningen av kassadagarna vid armén och flygvapnet

och därvid framhållit, att en sådan omläggning av utbetalningssystemet

komme att medföra, att förslagsanslagen till avlöningar för armén och flygvapnet

belastades med avlöning för tretton månader, medan anslagen avvägts

under hänsynstagande till att från desamma skulle bestridas kostnader för

tolv månaders avlöning. Härtill komme, att i åtskilliga av de för armén och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ta proposition nr 49.

flygvapnet av riksdagen godkända avlöningsstaterna inginge poster av bestämt

anslags natur. Ett överskridande av dessa poster bleve genom omläggningen

ofrånkomligt. Riksdagens medgivande därtill syntes böra inhämtas.

Såsom förut anförts har det länge framstått som ett önskemål, att den Departementsnuvarande

anordningen för utbetalning av månadsavlöningar till beställningshavare

vid armén och flygvapnet måtte omläggas så, att utbetalningen i likhet

med vad som är fallet inom statsförvaltningen i övrigt kan ske å den sista

helgfria dagen i den månad avlöningen avser i stället för såsom nu först å den

kassadag, som infaller i början av månaden därpå. Att önskemålet i och för

sig måste sägas vara befogat, synes mig stå klart. Den olikhet, som i förevarande

hänseende föreligger mellan de beställningshavare, örn vilka här är

fråga, och övriga statliga befattningshavare, innebär nämligen i vissa hänseenden

påtagliga olägenheter för de förra. Därvid behöver endast påpekas

den omständigheten, att på åtskilliga områden inom den allmänna samfärdseln

betalningar av olika slag — hyror, räntor m. m. — vanligen skola äga

rum å den sista dagen i månaden, vadan behovet av penningmedel för den

enskilde då ofta är särskilt trängande.

En reform i föreslagen riktning lärer, på sätt arméförvaltningens civila

departement anfört, böra omfatta löneutbetalningarna till såväl officerare

och underofficerare som manskap.

Tidigare har såsom en svårighet vid ett genomförande av en omläggning

av antydd art framhållits, att vederbörande kassamyndigheter, därest den

sista helgfria dagen i månaden bleve kassadag, icke skulle medhinna att

inom föreskriven tid färdigställa vederbörliga månadsräkenskaper och kassarapporter.

Av vad arméförvaltningens civila departement i sitt yttrande i

ärendet anfört synes emellertid framgå, att därest vissa förenklande och reglerande

åtgärder vidtagas i fråga örn kassaväsendets organisation vid de

särskilda kassaförvaltningarna, några allvarligare olägenheter härutinnan

knappast skulle behöva följa av ett genomförande av reformen i fråga.

Det nämnda förhållandet lärer sålunda numera icke böra stå hindrande i

vägen därför.

Emellertid medför en omläggning av löneutbetalningarna till sista helgfria

dagen i månaden den konsekvensen, att under det budgetår, då reformen

genomföres, tretton månadsutbetalningar av lönemedel måste äga rum i stället

för tolv. Genom en anordning sådan som den av de bägge personalförbunden

ifrågasatta, nämligen att låta den sista kassadagen i varje månad hänföras

till räkenskapsperioden för nästföljande månad, skulle visserligen av berörda

förhållande icke behöva följa något ökat medelsbehov för avlöningar under

■det ifrågavarande budgetåret. På sätt såväl civila departementet som riksräkenskapsverket

framhållit skulle emellertid med en dylik anordning sa

avsevärda olägenheter av räkenskaps- och revisionsteknisk art vara förknippade,

att densamma icke lärer böra ifrågakomma. Det lärer då icke kunna

undvikas, att, därest reformen skall genomföras, de medel, som åtgå till den

trettonde löneutbetalningen, på ett eller annat sätt måste ställas till förfogande

under samma budgetår.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 49.

Arméförvaltningens civila departement och riksräkenskapsverket hava i

sina yttranden utgått från att de ökade utgifter för löner, som sålunda skulle

under ett budgetår betingas av genomförandet av den ifrågasatta omläggningen,

skola belasta vederbörliga under fjärde huvudtiteln upptagna förslagsanslag

till avlöning åt beställningshavare vid armén respektive flygvapnet.

Statskontoret har i detta hänseende påpekat, att i åtskilliga under löneanslagen

fastställda avlöningsstater inginge poster av bestämt anslags natur,

vadan ett överskridande av dessa poster bleve genom omläggningen ofrånkomligt,

något som syntes kräva inhämtande av riksdagens medgivande. För

min del har jag emellertid, efter samråd med chefen för finansdepartementet,

kommit till den uppfattningen, att då ifrågavarande omläggning är att betrakta

som en betalningsteknisk åtgärd, vilken närmast berör statsverkets kassaställning,

medelsbehovet i fråga icke lämpligen bör tillgodoses från löneanslagen

under fjärde huvudtiteln utan att i stället särskilda medel för ändamålet böra

ställas till förfogande, därvid det i riksstaten utom huvudtitlarna uppförda

förslagsanslaget till oförutsedda utgifter närmast lärer komma i fråga.

En företagen undersökning av storleken av medelsbehovet för det ifrågavarande

ändamålet har givit vid handen, att, därest omläggningen av utbetalningsdagarna

genomföres under innevarande budgetår, de erforderliga medlen

kunna beräknas till omkring 2,900,000 kronor för armén och 178,000 kronor

för flygvapnet eller tillhopa till omkring 3,078,000 kronor.

Då enligt min mening den här ifrågasatta omläggningen bör äga rum

under innevarande budgetår å tid, som det torde ankomma på Kungl. Maj:t

att senare bestämma, får jag föreslå, att riksdagens medgivande inhämtas

att för bestridande av de enligt det förut anförda med omläggningen i fråga

förenade kostnaderna få anlita det i riksstaten för innevarande budgetår uppförda

anslaget till oförutsedda utgifter.

Vid bifall till detta förslag anhåller jag att, sedan riksdagen fattat beslut

i anslagsfrågan, få återkomma till ärendet i de övriga avseenden, i vilka påkallas

beslut från Kungl. Maj:ts sida.

Under åberopande av det förut anförda hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för omläggning enligt angivna grunder av tiden för utbetalning

av avlöning till beställningshavare vid armén och flygvapnet

erforderliga medel må utgå från det för budgetåret

1936/1937 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Kinnander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1937:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående täckande av medelsbehovet för viss omläggning av tiden för utbetalning av avlöning till beställnings s. 6 i texten