Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande att med Älvsborgs läns landsting träffa avtal örn uppförande och drift av en psykoneurosanstalt

1937-01-29 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:82, Angående bemyndigande att med Älvsborgs läns landsting träffa avtal örn uppförande och drift av en psykoneurosanstalt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 83.

1

Nr 82.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

att med Älvsborgs läns landsting träffa

avtal örn uppförande och drift av en psykoneurosanstalt;

given Stockholms slott den 29 januari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 29 januari 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

PeHRSSON-B RAMSTORP, WESTMAN, MÖLLER, LEVINSON, ENGBERG, SKÖLD,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför:

I skrivelse den 30 oktober 1936 har pensionsstyrelsen hemställt örn bemyndigande

att med Älvsborgs läns landsting träffa avtal örn uppförande i

närheten av lasarettet i Vänersborg av en anstalt för vård av psykoneuroser,

i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av styrelsen tidigare slutna avtal

rörande inrättande av lasarettsavdelningar till styrelsens disposition.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 82. 823 37 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 82.

Till en början torde jag få i korthet redogöra för dels nuvarande platstillgång

och organisation å området, dels och det förslag till psykoneurosvårdens

utbyggande, som framlagts av statens sjukvårdskommitté, samt däröver avgivna

yttranden.

Nuvarande platstillgång och organisation.

Vården av de s. k. psykoneuroserna ombesörjes för närvarande huvudsakligen

å fyra specialanstalter (kuranstalter) av offentlig natur. Tre äro

helt fristående och förlagda till Åre, Nynäshamn och Tranås. Dessa anstalter,

som efter pågående ombyggnad av Nynäsanstalten komma att inrymma cirka

540 vårdplatser, tillhöra i realiteten pensionsförsäkringsfonden, ehuru de

formellt drivas av för ändamålet bildade bolag. Den fjärde anstalten är anordnad

såsom en avdelning av Malmö allmänna sjukhus. Den inrymmer 61 vårdplatser

och har, i likhet med de vid vissa länslasarett befintliga avdelningarna

för reumatiskt sjuka, tillkommit under pensionsstyrelsens ekonomiska medverkan.

Till grund för dessa avdelningars uppförande och drift ligga särskilda,

mellan pensionsstyrelsen och vederbörande landsting (respektive stad utanför

landsting) träffade avtal, vilka i huvudsak innehålla följande.

1. Landstinget förbinder sig att uppföra och med erforderlig apparatur

utrusta kuranstalten samt där intill det antal, som anstalten normalt rymmer,

till undersökning, observation och vård emottaga patienter, vilka ditsändas

enligt pensionsstyrelsens beslut eller i enlighet med av styrelsen lämnade

föreskrifter. Lagen örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus den

22 juni 1928 samt Kungl. Maj:ts stadga samma dag angående lasarett nr. m.

skola därvid vara gällande i tillämpliga delar såväl beträffande sjukvård som

ekonomisk förvaltning, försåvitt icke annan överenskommelse träffas mellan

styrelsen och lasarettsdirektionen.

2. Läkarvården å kuranstalten bestrides, därest ej annan överenskommelse

träffas, av överläkaren å lasarettets medicinska avdelning med hjälp av

en biträdande läkare. Före nytillsättning av någon av dessa befattningar

skall styrelsen beredas tillfälle att yttra sig.

3. Pensionsstyrelsen förbinder sig att från pensionsförsäkringsfonden bevilja

landstinget två amorteringslån, det ena till belopp motsvarande kostnaderna

för anstaltens uppförande samt dess beräknade andel i lasarettets

gemensamma undersöknings-, behandlings-, bad- och ekonomilokaler jämte

erforderliga personalbostäder, och det andra avsett för bestridande av kostnaderna

för anstaltens möblering och utrustning. Båda lånen löpa i regel

med 4.3 procent årlig ränta.

4. Pensionsstyrelsen betalar för vården av sina patienter dels en fastighetsavgift

och dels en dagavgift.

Fastighetsavgiften utgår för år med den annuitet, som erfordras för att

med tillämpning av i punkt 3. angivna räntefot under 50 år förränta och

amortera nyssnämnda fastighetskostnad.

Dagavgiften avser i första hand ersättning för undersökning, observation,

behandling och annan vård, kost, värme, tvätt, belysning, betjäning, transport

av patienterna och deras effekter till och från staden samt andel i lasarettets

centrala administrationskostnader. I dagavgiften inberäknas även kostnaden

för underhåll av gård, parker och vägar. Till grund för dagavgiftens beräknande

skall i princip läggas lasarettets självkostnad för styrelsens patienter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

Som sådan självkostnad skall — om och i den mån icke annorledes överenskommes

— anses lasarettets dagkostnad för lasarettets egna avdelningar och

kuranstalten gemensamt, däri dock icke inbegripet kostnaderna för lasarettets,

inklusive kuranstaltens, uppförande, underhåll och första uppsättning inventarier.

Under vart och ett av de femton första åren betalar pensionsstyrelsen därjämte

ränta och amortering å den engångskostnad, landstinget iklätt sig folden

första uppsättningen inventarier å kuranstalten. Denna kostnad lägges

vanligen som en del till dagavgiften. Vid kontraktets upphörande skall värdering

äga rum av samtliga då befintliga inventarier i kuranstalten, varefter

det belopp, som därvid fastställes, skall till styrelsen inbetalas.

5. Pensionsstyrelsen är berättigad att taga kännedom om förhållandena å

kuranstalten och genom ombud taga del av lasarettets räkenskajier, när styrelsen

så finner erforderligt. En av styrelsen utsedd representant skall ock

äga rätt närvara vid lasarettsdirektionens sammanträden, då ärenden förekomma,

som angå styrelsens patienter, och därvid deltaga i överläggningarna,

men icke i besluten. Kallelse angående dylikt sammanträde skall delgivas

styrelsen.

6. Avtalen gälla för en tid av femtio år. Pensionsstyrelsen är dock, örn

statsmakterna icke skulle bevilja densamma erforderliga medel för bedrivande

av individuell sjukvårdsverksamhet, berättigad att tidigare uppsäga avtalet.

Skulle avtalet till följd härav upphöra före avtalstidens utgång, skall räntan

å fastighetslånet för den då återstående delen nedsättas till 3 procent. Styrelsen

är ock berättigad att överlåta avtalet på annan statlig myndighet.

Landstinget äger rätt att efter tjugufem år uppsäga avtalet, i vilket fall då

återstående belopp av fastighetslånet skall vara till betalning förfallet, därest

pensionsstyrelsen så påfordran

7. Skulle mellan kontrahenterna uppstå meningsskiljaktighet rörande den

vård och behandling, som styrelsens patienter erhålla, skall tvistefrågan hänskjutas

till medicinalstyrelsens avgörande. Skulle medicinalstyrelsen därvid

finna vården och behandlingen otillfredsställande samt meddelade föreskrifter

för rättelses vinnande ej iakttagas, är pensionsstyrelsen berättigad att häva

avtalet och påfordra omedelbar inbetalning av till landstinget utlämnade lån.

8. Yid annan tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av avtalen eller

rörande förhållanden, som direkt eller indirekt äga sammanhang med avtalen,

hänskjutes frågan till en särskild nämnd, av vilken pensionsstyrelsen och

landstingets förvaltningsutskott utse var sin ledamot och fungerande chefen

för justitiedepartementet ordföranden, och skall det beslut, som på så sätt

fattas, vara ovillkorligen bindande.

Yid sidan om nu nämnda anstalter finnas en del enskilda kuranstalter,

som inrättats med särskild hänsyn till psykoneurosvården. Å en av dessa,

Tyringe badanstalt och sanatorium, disponerar pensionsstyrelsen ett mindre

antal platser. Härutöver har pensionsstyrelsen i viss omfattning hänvisat

psykoneurospatienter till s. k. sommarkurorter.

Kostnaderna för kurortsverksamheten har tidigare huvudsakligen bestritts

med överskottsmedel från pensionsförsäkringsfonden. Från och med budgetåret

1936/1937 gäldas dessa kostnader i sin helhet, bortsett från inflytande

patientavgifter, från det under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget

till åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 82.

Statens sjukvårdskommittés förslag oell

däröver avgivna yttranden.

I sitt år 1934 avgivna betänkande angående kroppssjukvården i riket

(statens offentliga utredningar 1934: 22) har statens sjukv är dsko mmitt é även

behandlat frågan om psykoneurosvårdens tillgodoseende.

Kommittén har därvid inledningsvis framhållit, att under begreppet psykoneuros

sammanfattas sjukdomar och sjukliga tillstånd med vitt skilda symtom

och symtomkomplex, vilka kunna vara förvillande lika nästan vilka kroppssjukdomar

som helst men ock kunna uppträda under former, som lätt kunna

tydas som sinnessjukdom i egentlig mening. Det gemensamma för dem alla

ligger däri, att symtomen äro yttringar av själsliga rubbningar. Såväl med

hänsyn härtill som framför allt till det förhållandet, att dessa rubbningar i

sin tur ofta framkallas av orsaker, vilka endast till ringa del eller ej alls falla

inom ramen för den medicinska terapien, såsom missräkningar och motgångar,

svåra familje- eller arbetsförhållanden, fattigdom m. m., är, betonar kommittén,

behandlingen av dessa sjuka förenad med stora vanskligheter, då den

måste inrikta sig på att få människan själv, hennes sätt att reagera och värdesätta,

förändrad. För en rätt diagnostik av hithörande fall erfordras dessutom

oftast en apparatur, varöver endast delade lasarett förfoga, ävensom

möjlighet till konsultationer med läkare inom olika specialgrenar.

Vid överläggningar, som kommittén i anledning härav haft med på området

speciellt sakkunniga, hade, fortsätter kommittén, i det stora hela enighet rått

därom, att patienter, som stöde nära egentlig sinnessjukdom, borde vårdas å

sinnessjukhusens upptagningsavdelningar eller däremot svarande platser. Å

andra sidan hade hinder ej ansetts möta mot att lättare psykoneurosfall vårdades

å centrallasarettens medicinska avdelningar. För återstående fall hade

däremot särskilda vårdanordningar befunnits erforderliga. Kommittén yttrar

härutinnan i huvudsak följande.

Beträffande vården av de svårare psykoneurosfallen har såväl inom kommittén

som bland de sakkunniga enighet rått därom, att den bör förläggas till

särskilda anstalter, där vården handhaves av läkare med speciell läggning och

utbildning för dessa fall. Kommittén anser sig härvid icke kunna förorda

helt fristående anstalter i den form de fått i Åre, Tranås och Nynäshamn. Avgörande

för kommittén har härvid varit den brist på tillfällen till samarbete

med andra specialiteter, som vidlåder denna typ. Även den kombination, som

Malmötypen i sin nuvarande gestaltning utgör, synes kommittén innebära

vissa svagheter. En sådan avdelning torde framför allt vara för stor för att

under gemensam läkare sammanbindas med den medicinska avdelningen. Kommittén

vill därför förorda, att psykoneurosvården i första hand tillgodoses å

anstalter, som förestås av egna, specialutbildade läkare men icke givas det

starkt isolerade läge, som nu befintliga anstalter av Åretypen fått, utan anslutas

till större delade lasarett. Kommittén anser sig dock icke böra påyrka,

att anstalterna skola, såsom exempelvis i Malmö, förläggas i omedelbar anslutning

till lasarett. Det väsentliga är, att anstalten ur sjukvårdssynpunkt är så

ansluten till lasarett, att den är en med övriga självständiga avdelningar jämbördig

avdelning.

Kommittén har med sitt förord för en sålunda modifierad Malmö- eller

Åretyp icke heller avsett att uttala sig för vårdanstalter av alltför stora mått.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 82.

Med hänsyn till den betydelse, läkarnas personliga inflytande har för en framgångsrik

behandling, vore det sannolikt bäst, att en psykoneurosanstalt icke

gjordes större än att överläkaren kunde sköta den ensam. Kommittén har

emellertid anledning förmoda, att stora svårigheter skulle möta för att på en

sådan anstalt få behålla en dugande läkare, på vilken, förutom själva vården,

hela journal!öringen och en mängd detaljarbete skulle vila, ett arbete, som

väl kan utföras av underordnad läkare. På grund härav anser sig kommittén

böra föreslå, att ifrågavarande anstalter göras så stora, att anställande även

av underordnad läkare är motiverat.

Behovet av platser å sådana anstalter —- utöver de redan befintliga —•

finnér kommittén vanskligt att uppskatta men anser sig i varje fall kunna

tillråda uppförande av en ny psykoneurosanstalt om cirka 100 platser. Till

utveckling härav anför kommittén bland annat:

Enligt vad kommittén inhämtat uppgick vid 1931 års utgång antalet psykoneurosfall,

vilka pensionsstyrelsen beviljat bidrag till anstaltsvård men som då

ännu ej kunnat beredas plats, till 468. Väntetiden för dessa uppgives till sammanlagt

omkring 4,050 veckor eller 28,350 vårddagar. Med utgångspunkt från

dessa siffror skulle en anstalt örn cirka 85 vårdplatser vara tillräcklig för hela

väntetidens eliminerande under förutsättning, att antalet inträdessökande förbleve

konstant. Denna förutsättning torde dock näppeligen motsvara förhållandena

i verkligheten. Nya vårdtillgångar pläga nämligen mobilisera ett

latent sjukvårdsbehov. Så torde bliva fallet även här. Med hänsyn till att

meningsskiljaktigheter förefinnas angående lämpligaste formen för den slutna

psykoneurosvårdens utbyggande anser dock kommittén, att man tills vidare

bör åtnöja sig med en ny anstalt, inrymmande omkring 100 vårdplatser. Denna

bör i så fall förläggas till västra Sverige i anslutning till något lämpligt

lasarett.

Vid remissbehandlingen har sjukvårdskommitténs förslag i denna del biträtts

av det stora flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar, bland

dem medicinalstyrelsen, medicinska fakulteten vid Uppsala universitet,

svenska föreningen för invärtes medicin samt svenska landstingsförbundet.

Av dessa har medicinska fakulteten i Uppsala ansett vårdplatsbehovet alldeles

för lågt beräknat och uppskattar detsamma till en flerdubbelt högre siffra

än 100.

Inom vissa läkarkretsar har emellertid tveksamhet yppats beträffande frågan,

huruvida hithörande vård bör i princip utbyggas i anslutning till lasarett

eller i anslutning till sinnessjukhus. Särskilt den medicinska fakulteten vid

Lunds universitet finner ytterligare utredning på denna punkt erforderlig.

Fakulteten åberopar därvid främst ett av överläkaren vid den psykiatriska

kliniken i Lund, professor H. Sjöbring avgivet utlåtande, vari denne, utan

att dock själv taga ståndpunkt till spörsmålet, närmare utvecklar fördelarna

och nackdelarna av de skilda utbyggnadslinjerna. Som sammanfattning härav

anför professor Sjöbring, att till förmån för psykoneurosavdelningar vid

sinnessjukhus talade, att organisationen av vården för psykiskt sjuka därigenom

finge större enhetlighet och fasthet och att det för allmänhetens synpunkt

på de sinnessjuka och sinnessjukdomar skulle vara av den största betydelse,

att även de lindrigare formerna av psykisk sjukdom vårdades på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 82.

samma sjukhus. Till förmån för särskilda avdelningar vid centrallasarett

åter kunde anföras, att anknytning vunnes till annan sjukvård, att därmed

all den sakkunskap, varöver centrallasarettet förfogade, mobiliserades till

gagn för vården av lättare psykiskt sjuka, att möjlighet därmed bereddes att

få denna viktiga del av den psykiska sjukvården företrädd inom varje län

och förlagd till en naturlig centralpunkt, där även andra specialavdelningar

hade sin plats. Slutligen representerade detta den väg, som med hänsyn till

allmänhetens inställning, ej minst de lindrigt sjukas egen, mötte det minsta

motståndet och därför redan från början finge anses vara den mest effektiva.

Karolinska institutets lärarkollegium åberopar ett av överläkaren vid psykiatriska

sjukhuset i Stockholm, professor V. Wigert avgivet yttrande, däri

denne gör gällande, att behov av vårdavdelningar vid lasarett föreligger även

för andra psykiskt sjuka än dem, som tillhöra psykoneurosernas krets. Frågan,

huruvida detta behov kunde tillgodoses i samband med den sanatorieform

för psykoneuroser, som sjukvårdskommittén förordat, eller örn därför krävdes

speciella vårdanordningar, borde enligt Wigerts mening göras till föremål

för särskild och ingående prövning.

Centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund slutligen ställer sig betänksam

mot att skapa stora specialsjukhus för vård av psykoneuroser och anser, att

resultatet av verksamheten vid det första sjukhuset av denna art (Malmö

allmänna sjukhus) först bör avvaktas och efter en längre verksamhetstid bedömas,

innan vidare åtgärder planeras efter samma linjer. Centralstyrelsen

understryker tillika vikten av en dispensärverksamhet för psykoneuroser

under framhållande, att den polikliniska vården av dessa åkommer torde,

där den omhänderhaves av därför väl kvalificerade läkare, vara till minst lika

stort samhälleligt gagn som stora, slutna anstalter.

Tilläggas kan i anledning härav, att direktionen för Malmö allmänna sjukhus

för sin del betonat, att de senaste årens erfarenheter från psykoneurosavdelningen

i Malmö endast varit ägnade att bekräfta de tidigare vunna erfarenheterna

och giva ytterligare stöd åt det av sjukvårdskommittén framlagda

förslaget. Behovet av en ordnad ambulatorisk vård ute i landet, ej minst

en sådan, som ombesörjdes av kuratorer, hade dock gjort sig gällande starkare

än förr.

Pensionsstyrelsens framställning oell i

anledning därav avgivna yttranden.

I sin förenämnda framställning anför pensionsstyrelsen i huvudsak följande.

Vid 1935 års utgång utgjorde antalet neurosfall, vilka pensionsstyrelsen

beviljat bidrag till vård men som då ännu icke kunnat beredas plats, 413.

Motsvarande antal uppgick i september 1932 till 314 och i september 1936

till 658. Väntetiden för neuroser under förhösten 1936 uppginge till 7 å 8

veckor. Därvid vore att märka, att väntetiden denna tid på året i allmänhet

vore relativt kort. Motsvarande tid i maj samma år utgjorde omkring 13

veckor. För pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet vore

denna långa väntetid i hög grad menlig. Styrelsen ville därvid särskilt framhålla

risken av att vederbörandes sjukdomstillstånd under tiden försämrades

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr S2.

och utsikterna till återställelse av arbets- och försörjningsförmågan därigenom

bleve mindre. De medel, allmänna såväl som enskilda, vilka komme till användning

för bekostande av den invaliditetsförebyggande verksamheten,

skulle förvisso komma till bättre nytta, därest möjligheter funnes att bereda

vederbörande vård inom kortare tid än vad som för närvarande vore fallet.

Pensionsstyrelsen hade därför undersökt möjligheterna att få till stånd

ytterligare en vårdanstalt för psykoneuroser. I likhet med statens sjukvårdskommitté

ansåge styrelsen, att denna anstalt lämpligen borde förläggas till

västra Sverige. Åtskilliga platser hade varit på förslag, belägna såväl på rena

landsbygden som i närheten av lasarett. Då pensionsstyrelsen delade kommitténs

mening, att en dylik anstalt borde anslutas till ett delat lasarett, hade

styrelsen funnit Borås och Vänersborg närmast kunna komma ifråga, och hade

styrelsen därför trätt i underhandlingar med representanter för dessa två städer.

Från drätselkamrarna därstädes hade styrelsen emottaga tvenne skilda

framställningar, vari de -—- under förutsättning av stadsfullmäktiges godkännande

— förklarat sig villiga att utan ersättning avstå viss mark för ändamålet

ävensom framdraga erforderliga ledningar för vatten, avlopp och elektrisk

kraft. Även Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott hade i särskild

skrivelse förklarat sig intresserat för saken.

Med anledning därav hade representanter för pensionsstyrelsen på ort

och ställe undersökt de föreslagna platserna för anstaltens förläggning. Därvid

hade befunnits, att en cirka 2 km från Vänersborgs lasarett belägen plats

vid Korseberg vore den lämpligaste. Denna plats, liggande jämväl på obetydligt

avstånd från järn vägsknuten Öxnered å Bergslagsbanan, vore synnerligen

centralt belägen inom den rayon, för vilken anstalten närmast vore avsedd,

en omständighet av betydelse ej minst med hänsyn till kostnaderna

för patienternas resor till och från anstalten, vilka i regel betalades av pensionsstyrelsen.

Vidare vore i närheten av Vänersborg icke mindre än två

sinnessjukanstalter belägna, så att i förekommande fall lätt tillgång till konsultation

med sinnessjukläkare funnes. Platsens belägenhet i förhållande till

lasarettet syntes ock vara i god överensstämmelse med den uppfattning, åt

vilken statens sjukvårdskommitté givit uttryck.

Pensionsstyrelsen hade av nu anförda skäl ansett, att en förläggning av

den planerade neurosanstalten till den ifrågavarande platsen i närheten av

Vänersborg vore att förorda, under förutsättning att avtal i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som gällde beträffande de till styrelsens förfogande

stående reumatikeravdelningarna vid vissa lasarett kunde träffas

med Älvsborgs läns landsting och att anstalten sålunda komme att ägas

och drivas av landstinget såsom en med övriga självständiga avdelningar

å lasarettet jämställd avdelning. Styrelsen hade därför trätt i närmare

underhandlingar med representanter för landstinget, varvid från deras

sida bland annat framförts en önskan, att platsantalet å anstalten skulle

sättas till 120, enär detta antal ur administrationssynpunkt vore att föredraga

framför det föreslagna antalet 100. Då, enligt vad styrelsen inhämtat,

det anförda skälet för platsantalets höjande vore fullt bärande och

denna höjning redan i och för sig måste anses vara till fördel för den invali

ditetsförebyggande verksamheten, hade styrelsen meddelat landstinget, att

från styrelsens sida intet hinder mötte mot nämnda höjning.

Därefter hade landstinget genom beslut den 10 september 1936 förklarat

sig villigt att på förberörda villkor låta uppföra och driva den planerade

anstalten.

Styrelsen tillägger, att enär kostnaderna för pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande

verksamhet numera bestridas enbart med statsmedel, hade

styrelsen ansett sig böra underställa Kungl. Majit förevarande fråga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 82.

Vid sin framställning har pensionsstyrelsen fogat, förutom avskrift av ett

mellan styrelsen och Västmanlands läns landsting år 1929 slutet avtal angående

den vid Västerås lasarett uppförda kuranstalten för reumatiskt sjuka

jämte vissa andra handlingar,

dels en i ärendet upprättad kartskiss, utvisande, att den planerade anstalten

är avsedd att mottaga patienter företrädesvis från Älvsborgs, Skaraborgs,

Värmlands, Göteborgs och Bohus län samt norra delen av Hallands län,

dels ock ett den 10 juni 1936 avgivet utlåtande av de våren 1936 tillkallade

sakkunniga för utredning rörande p e nsi o n ss tyr e Is eris invaliditetsförebyggande

verksamhet, vari dessa bland annat anföra följande.

De sakkunniga hava ännu icke haft tillfälle att ingå på närmare prövning

av behovet av en ny anstalt för psykoneuroser. Därest emellertid en ny anstalt

anses böra komma till stånd, hava de sakkunniga —• i likhet med flertalet hörda

myndigheter —• intet i princip att erinra mot att anstalten förlägges i anslutning

till ett större delat lasarett, på sätt statens sjukvårdskommitté förordat.

De sakkunniga vilja för sin del endast understryka vikten av att goda

konsultationsmöjligheter stå anstalten till buds med såväl medicinskt som

psykiatriskt skolade läkare.

Ur sistnämnda synpunkt kunna skäl anföras för och emot såväl den ena

som den andra av de nu ifrågasatta förläggningsorterna. Vid en förläggning

till Borås skulle konsultationsmöjligheterna med vederbörande lasarett bli

synnerligen goda, medan avståndet till närmaste sinnessjukhus skulle bli

tämligen stort. En förläggning till A^änersborg åter skulle erbjuda bättre

tillgång till konsultation med psykiatriskt skolad läkare men något sämre

möjligheter till konsultation med lasarettsläkare. Med hänsyn till det relativt

stora avstånd från lasarettet, som anstaltens förläggning till den avsedda

platsen invid Vänersborg skulle medföra, kan möjligen sistnämnda plats anses

vara Borås underlägsen såsom förläggningsort. Då emellertid Aränersborg

har ett mera centralt läge än Borås inom den rayon, anstalten avser att

tillgodose, samt även erbjuder andra fördelar, vilja de sakkunniga icke motsätta

sig en förläggning av den ifrågasatta anstalten till Vänersborg, dock

under den av pensionsstyrelsen angivna förutsättningen, att anstalten organiseras

som en självständig avdelning av lasarettet därstädes.

Härjämte har bilagts utdrag av protokoll, hållet vid lagtima möte med Älvsborgs

läns landsting den 10 september 1936, varav framgår, att landstinget

samma dag beslutat att

dels förklara sig villigt att å angiven plats invid Aränersborg uppföra en anstalt

om cirka 120 platser för vård av personer, lidande av psykoneuros, organiserad

såsom en särskild avdelning av lasarettet samt att upplåta densamma

för pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet,

dels uppdraga åt förvaltningsutskottet, att hos Kungl. Maj:t göra framställning

om upptagande av ett 35-årigt amorteringslån för täckande av landstingets

kostnader i samband med anstaltens uppförande, dock högst 1,600,000

kronor, ävensom att upptaga samma lån.

dels ock bemyndiga förvaltningsutskottet ej mindre att med pensionsstyrelsen

samt Vänersborgs stad träffa erforderliga avtal örn anstaltens uppförande

och drift och om förvärvande av erbjudet markområde m. m., allt i

huvudsaklig överensstämmelse med i framställningen angivna grunder och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition hr 82.

pensionsstyrelsens tidigare avtal rörande anstalterna å vissa andra platser,

än även att handhava bestyret med anstaltens uppförande och utrustande.

Sedermera har pensionsstyrelsen på departementets anmodan överlämnat

en inom styrelsen upprättad, den 17 november 1936 dagtecknad promemoria,

vari kostnaderna för den planerade anstalten närmare belysas.

Kostnaderna för anstaltens uppförande beräknas där till omkring

1.600.000 kronor. I detta belopp ingår även ersättning för anstaltens andel

i redan befintliga gemensamma avdelningar för röntgenbehandling m. m. samt

vidare kostnaderna för hägnad och iordningställandet av det betydande markområdet.

Bortsett från dessa sistnämnda kostnader uppskattas anläggningskostnaderna

till 12,000 kronor per vårdplats eller för samtliga 120 platser till

1.440.000 kronor. Då ritningar och arbetsbeskrivning ännu ej föreligga, hava

kostnadsberäkningarna verkställts så, att nyss angivna belopp kunna betraktas

som maximibelopp. Med utgångspunkt härifrån och efter en ränta, beräknad

enligt det nuvarande ränteläget till 3 procent, skulle den årliga fastighetsavgift,

pensionsstyrelsen hade att under 50 år erlägga, uppgå till cirka 62,000

kronor per år eller omkring kronor 1: 40 per dag och patient. Till jämförelse

meddelas, att motsvarande avgift för år 1935 utgjort vid nuvarande avdelningar

i Norrköping kronor 1:22, Västerås kronor 1:19, Lund kronor 1:61,

Lidköping kronor 1: 23, Umeå kronor 1:30 samt Malmö kronor 1:50.

Anskaffningskostnaden för första uppsättningen inventarier beräknas

till omkring 175,000 kronor. Detta belopp skulle enligt det tilltänkta avtalet

amorteras på så sätt, att i dagavgiften inräknas ersättning för årlig avskrivning

på inventarierna med Vis av nämnda anskaffningskostnad eller

11,667 kronor, motsvarande ungefär 27 öre per vårddag.

Med ledning av tillgängliga uppgifter för år 1934 angående lasarettets i

Vänersborg dagkostnader beräknas den egentliga dagavgiften för pensionsstyrelsens

del till kronor 5: 27. Lägges härtill kostnaden för inventarierna

skulle dagavgiften uppgå till sammanlagt cirka kronor 5: 54 per vårddag.

Till jämförelse meddelas, att dagavgiften för reumatikeravdelningen i

Umeå, som beräknats på likartat sätt, år 1934 uppgick till kronor 5: 14 och år

1935 till kronor 5: 37. Motsvarande kostnad i Malmö utgjorde för år 1934

kronor 6:98 och för år 1935 kronor 7:01.

Till följd av remiss hava utlåtanden i ärendet avgivits av medicinalstyrelsen

den 8 januari och statskontoret den 21 januari 1937.

Medicinalstyrelsen tillstyrker anstaltens uppförande, ehuru styrelsen finner

den beräknade kostnaden väl hög. Styrelsen yttrar:

Styrelsen vitsordar behovet av en ny anstalt för vård av psykoneuroser.

Den föreslagna förläggningsplatsen inom den del av landet, som anstalten

skall tillhandahålla vårdplatser, synes från geografisk synpunkt ändamålsenlig.

Styrelsen vill även framhålla, att ett förläggande av anstalter av ifrågavarande

slag i närheten av sinnessjukhus, där välutbildad psykiater för nödvändiga

konsultationer och övrigt samarbete finnes att tillgå, enligt styrelsens

förmenande är synnerligen önskvärt för att avdelningen väl skall fylla

sina uppgifter. Styrelsen tillstyrker sålunda, att anstalten kommer till ut
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 82. 323 87 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 82.

förande i huvudsaklig överensstämmelse med de av pensionsstyrelsen angivna

riktlinjerna. Styrelsen kan dock icke underlåta att framhålla, att den beräknade

kostnaden av 12,000 kronor per vårdplats synes väl hög med hänsyn till

att anstalten skall organiseras som en avdelning av länslasarettet och i följd

därav måste förutsättas i viss utsträckning komma att använda si^ av dettas

medicinska och tekniska utrustning. Styrelsen har icke varit i tillfälle pröva,

i vad mån en förläggning av anstalten till någon av de föreslagna byggnadsplatserna

närmare lasarettet skulle påverka driftkostnaderna, som synas bliva

avsevärda.

Statskontoret framhåller, att det, därest ifrågavarande anstalt kommer till

stånd, torde bliva erforderligt att öka anslaget till åtgärder till förebyggande

och hävande av invaliditet med ett icke obetydligt belopp. Vid sådant förhållande

syntes ärendet böra underställas riksdagens prövning.

Departemen t schefen.

Den av pensionsstyrelsen föreslagna åtgärden avser att i ett viktigt hänseende

komplettera styrelsens sedan en följd av år bedrivna invaliditetsförebyggande

verksamhet och syftar sålunda bland annat till en minskning av

statens direkta kostnader för folkpensioneringen. Såsom av det anförda framgår,

ligger styrelsens framställning, i vad den avser utbyggandet av vårdmöjligheterna

för psykoneuroser, i linje med statens sjukvårdskommittés förslag

i detta ämne. Vid remissbehandlingen av såväl sistnämnda förslag som pensionsstyrelsens

framställning har behovet av ytterligare vårdplatser för psykoneuroser

allmänt vitsordats. Det av sjukvårdskommittén föreslagna sättet för

vårdplatsbehovets tillgodoseende — genom en ny anstalt i anslutning till delat

lasarett i västra Sverige — har ock vunnit gillande, bortsett från den tveksamhet,

som framkommit i ett eller annat av de i det föregående berörda yttrandena.

Med den förläggning, som den av pensionsstyrelsen planerade anstalten avses

erhålla, lärer principfrågan, huruvida psykoneurosvården bör utbyggas i anslutning

till lasarett eller till sinnessjukhus, hava relativt ringa betydelse ur

praktisk synpunkt, då anstalten skulle få goda konsultationsmöjligheter å

såväl lasarettsvårdens som sinnessjukvårdens område. Vid sådant förhållande

och då jag under hand erfarit, att vid den fortsatta utredningen rörande pensionsstyrelsens

invaliditetsförebyggande verksamhet intet nytt framkommit,

som är ägnat att ställa behovet eller lämpligheten av den planerade anstalten

i tveksam dager, anser jag mig oförhindrad att tillstyrka uppförandet av

nämnda anstalt.

Vad härefter angår den ekonomiska sidan av saken, vill jag erinra, att

statens sjukvårdskommitté i sin allmänna sjukvårdsplan utgått från att kostnaderna

för den slutna jjsykoneurosvårdens utbyggande och drift skola liksom

hittills i princip åvila staten. Vården förutsättes dock framdeles bliva helt

införlivad med den allmänna sjukvården och därmed förlagd under medicinalstyrelsens

överinseende. Härutinnan lär, enligt vad jag inhämtat, vid

den nu pågående utredningen icke komma att föreslås någon ändring. Själv har

jag i samband med framläggandet vid förra årets riksdag av propositionen

(nr 206) angående ändrade grunder för statsbidrag till vissa grenar av den

slutna sjukvården uttalat min huvudsakliga anslutning till förenämnda sjuk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

11

vårdsplan, och skäl synas mig icke föreligga att i nu förevarande hänseende

förorda en avvikelse därifrån. Vid sin behandling av nyssnämnda proposition

fann icke heller riksdagen, som dock endast ingick på realprövning av den

framlagda sjukvårdsplanen i de delar, varom då särskilt var fråga, anledning

till erinran mot de av kommittén uppdragna allmänna riktlinjerna för sjukvårdens

handhavande och finansiering. Då härjämte grunderna för det tilltänkta

avtalet icke synas lägga hinder i vägen för ett eventuellt inordnande

vid lämplig tidpunkt av den ifrågasatta anstalten i den allmänna sjukvården,

är jag för min del villig tillstyrka pensionsstyrelsens framställning även i

fråga om sättet för kostnadernas bestridande.

Däremot kan jag, i likhet med medicinalstyrelsen, ej undgå att finna,

att kostnaden för anstaltens uppförande beräknats väl högt. En inom departementet

med ledning av uppgifter från pensionsstyrelsen verkställd utredning

visar nämligen, att uppförandet av nuvarande lasarettsavdelningar,

vilka stå till pensionsstyrelsens disposition, i genomsnitt dragit en kostnad

av 9,800 kronor per vårdplats. Undantagas avdelningarna vid Malmö allmänna

sjukhus och lasarettet i Lund, där speciella förhållanden föreligga, blir för

de återstående avdelningarna, som äro fem till antalet och uppförda åren

1927—1935, motsvarande kostnad 9,400 kronor. Jag anser mig därför böra

förorda, att vid det av pensionsstyrelsen begärda bemyndigandet knytes det

villkoret, att statens bidrag till anstaltens uppförande, inklusive dess andel

i lasarettets gemensamma lokaler, icke må överskrida 10,000 kronor per vårdplats.

De avsedda grunderna för driftkostnadernas beräknande samt för avtalet

i övrigt giva mig icke anledning till erinran. Jag vill i detta sammanhang

framhålla, att enligt vad pensionsstyrelsen upplyst det blivande avtalet kommer

att i fråga örn huvudgrunderna avvika från de redan ingångna avtalen

endast därutinnan, att ansvaret för vården vid anstalten, på grund av dennas

storlek, skall handhavas av särskild överläkare samt att räntan å utlämnade

lån, med hänsyn till det allmänna ränteläget, sänkes från 4.3 procent till omkring

3 procent.

Avtalets genomförande skulle med den av mig nyss förordade kostnadsbegränsningen

och under förutsättning, att nuvarande prisnivå bibehålies

i stort sett oförändrad, komma att föranleda en årlig utgift för statsverket

av omkring 50,000 kronor i fastighetsavgifter och 240,000 kronor i dagavgifter

eller alltså tillhopa 290,000 kronor. Av detta belopp kan emeller

tid, åtminstone tills vidare, omkring en tredjedel eller 90,000 kronor beräknas

inflyta från kommuner och enskilda i form av patientavgifter. Nettokostnaden

för staten skulle alltså komma att uppgå till omkring 200,000 kronor

per år och föranleda en motsvarande höjning av det under femte huvudtiteln

uppförda reservationsanslaget till åtgärder till förebyggande och

hävande av invaliditet. Med hänsyn härtill lärer ärendet böra underställas

riksdagens prövning. Då anstalten beräknas kunna tagas i bruk tidigast under

senare delen av år 1938, kommer ett bifall till pensionsstyrelsens framställning

icke att påverka anslagsberäkningarna för nästa budgetår.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 82.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Majit må bemyndiga pensionsstyrelsen att med

Älvsborgs läns landsting träffa avtal örn uppförande och drift

å angiven plats i närheten av lasarettet i Vänersborg av en

anstalt för psykoneuroser i huvudsaklig överensstämmelse med

de grunder, som gälla för de nuvarande, till pensionsstyrelsens

disposition stående lasarettsavdelningarna, dock att statens

bidrag till anstaltens uppförande och andel i lasarettets gemensamma

lokaler icke må överstiga 10,000 kronor per vårdplats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Forssberg.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:68 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att med Älvsborgs läns landsting träffa avtal örn uppförande och drift av s. 3 i texten
  2. SU 1937:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att med Alvsborgs läns landsting träffa avtal örn uppförande och drift av en psykoneur s. 1 i texten