Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en personlig professur för professorn K. B. J. Karlgren

1938-02-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:104, Angående inrättande av en personlig professur för professorn K. B. J. Karlgren

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 104.

1

Nr 104.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande

av en personlig professur för professorn K. B. J.

Karlgren; given Stockholms slott den 4 februari

1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 4 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,

Forslund.

Föredragande departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:

År 1925 erbjöd sig den s. k. Kinakommittén att till svenska staten

överlåta vissa av professorn J. G. Andersson under forskningsresor i Kina

hopbragta samlingar mot att deras vetenskapliga bearbetning tryggades

och garanterades och deras huvudbestånd bleve säkerställt i ett svenskt

museum. Förslag i ämnet framlades av Kungl. Majit i proposition

nr 49/1926, vari föreslogs, att för Andersson skulle med ingången av

budgetåret 1926/27 inrättas en personlig befattning såsom professor i

ostasiatisk arkeologi och föreståndare för statens ostasiatiska arkeolo
Bihang

till riksdagens protokoll 19S8. 1 sami. Nr 10Jf. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 104-

giska samlingar med de åligganden för Andersson såsom innehavare av

denna befattning, som av Kungl. Majit bestämdes.

I det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

anförde föredragande departementschefen — efter att

hava förordat samlingarnas ställande under riksantikvariens samt vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademiens överinseende följande:

Romme statens historiska museum att få sina lokalförhållanden bättre

ordnade, borde givetvis dessa samlingar lokalt sammanföras med museets

övriga arkeologiska samlingar. Då Andersson framdeles komme

att efter uppnådd pensionsålder frånträda den personliga befattningen

syntes den anordningen böra vidtagas, att de ostasiatiska samlingarna,

som då torde få anses vara vederbörligen bearbetade och vetenskapligt

behandlade, ställdes under inseende av en av antikvarierna vid historiska

museet. Några konsekvenser för framtiden torde ett bifall till

mitt förslag örn den personliga föreståndarbefattningen för Andersson

på intet sätt innebära.

Kungl. Maj:ts förslag bifölls av riksdagen enligt skrivelse nr 52/1926.

Riksdagen uttalade sin anslutning till förslaget, att samlingarna i fråga

i framtiden skulle ställas under inseende av en av antikvarierna vid statens

historiska museum, och ansåg sig i likhet med departementschefen

böra betona, att vid sådant förhållande några konsekvenser för framtiden

icke syntes vara att befara av ett bifall till förslaget örn den personliga

föreståndarbefattningen.

Genom beslut den 5 mars 1926 bemyndigade Kungl. Majit vitterhetsakademien

att för Kungl. Majits och kronans räkning mottaga ifrågavarande

samlingar samt utnämnde samtidigt Andersson att från och

med den 1 juli 1926 vara professor i ostasiatisk arkeologi och föreståndare

för samlingarna.

För budgetåret 1937/38 utgå anslag till ifrågavarande samlingar med

22,300 kronor till avlöningar och 6,500 kronor till omkostnader (jfr statsliggaren

för nämnda budgetår, sid. 364).

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har i skrivelse den 6

april 1937 anfört, bland annat, följande:

Frågan örn de ostasiatiska samlingarnas organisatoriska ställning hade

upptagits till behandling av Andersson och de jämlikt nådigt beslut

den 8 november 1935 tillkallade 1935 års museisakkunniga.

I en till nämnda sakkunniga ingiven promemoria av den 4 januari

1936 framhöll Andersson önskvärdheten av, att professorn i ostasiatisk

språkvetenskap och kultur vid Göteborgs högskola Klas Bernhard

Johannes Karlgren utsåges till Anderssons efterträdare. I promemorian

anfördes bland annat:

Sedan ostasiatiska samlingarna organiserats som en statsinstitution

hade genom Kinakommitténs oavlåtliga bemödanden hopats ett stort

material av bronser och andra föremål från tidiga dynastier. Detta

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 1()/t.

framträngande in på även tidiga historiska skeden gjorde det i hög

grad önskvärt att kunna till institutionen knyta en språkligt skolad

vetenskaplig kraft. Det vore under sådana förhållanden synnerligen

lyckligt, att vi i vårt land ägde en av den sinologiska forskningens allra

främsta krafter, Karlgren, och om möjligt ännu lyckosammare vore, att

Karlgren med sin banbrytande verksamhet som språkforskare förenade

en djupgående kunskap om källmaterialet rörande Kinas historia samt

ett vaket intresse och fallenhet för jämväl arkeologisk forskning. Slutligen

framhöll Andersson att, därest Karlgren kunde vinnas till hans

efterträdare, funnes det möjlighet att kunna nyttiggöra samlingarna på

ett sätt, som länge föresvävat honom men dittills ej i större utsträckning

kunnat realiseras.

1935 års museisakkunniga framhöllo i sitt den 15 oktober 1936 avgivna

betänkande (statens offentliga utredningar 1936: 44, sid. 33), att

det mest ändamålsenliga vore, att de nuvarande östasiatiska samlingarna

och nationalmusei sinica-avdelning sammanfördes till en fristående

gemensam museiorganisation i anslutning till etnografiska museets asiatiska

avdelning. Detta syntes emellertid böra betraktas såsom ett framtidsmål,

att närmare prövas och eventuellt realiseras, när tiden därför

kunde anses vara inne. Av vikt torde emellertid få anses vara att, i

avvaktan på en sålunda mera vitt syftande plan, det nu vid ostasiatiska

samlingarna bedrivna bearbetnings- och forskningsarbetet finge effektivt

fortgå i enahanda former som för närvarande även under åren närmast

efter Anderssons avgång.

Slutligen hade Kinakovimittén (H. K. II. Kronprinsen samt överintendenten

A. Lagrelius) i en till vitterhetsakademien ingiven promemoria

av den 25 januari 1937 anfört i huvudsak följande:

Kinakommittén bildades år 1919 för ekonomiskt stödjande av Anderssons

vetenskapliga samlarverksamhet i Kina, och genom hopbringandet

av mycket stora privata donationer kunde kommittén genom Andersson

tillföra svenska staten omfattande och värdefulla, i stor utsträckning

unika samlingar, dels paleontologiska, dels arkeologiska. De senare, ett

vidlyftigt och epokgörande material, hade ej någon motsvarighet i något

västerländskt museum. Kinakommittén hade emellertid även efter år

1926 tillfört staten nya arkeologiska samlingar, hopbragta med enskilda

medel, som uppginge till omkring 330,000 kronor, varjämte Andersson

för sin del disponerade omkring 60,000 kronor av enskilda medel för

vidare inköp. Under de gångna åren hade stora belopp desslikes av Kinakommittén

anskaffats för vetenskaplig bearbetning och tryckning av

institutionens Bulletin, varav 8 stora volymer förelåge och vilken intoge

en ledande plats inom ostasienforskningen.

Kinakommittén, som sålunda alltsedan institutionens upprättande år

1926 stått som ett stödjande och ekonomiskt främjande organ till ostasiatiska

samlingarnas fromma, ansåge det vara en angelägenhet av stor

vikt, att denna institution finge under ännu en följd av är fullfölja sitt

arbete och framför allt fortsätta och slutföra det vetenskapliga bearbetandet

av de samlingar, som tack vare så stora enskilda uppoffringar

blivit svenska statens egendom.

Den avgörande punkten härvidlag vore frågan örn ostasiatiska samlingarnas

framtida ledning. Andersson uppnådde den 3 juli 1939 pensionsåldern,

och institutionens framtida öde bleve helt beroende av om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 104-

man kunde som hans efterträdare förvärva en person, som vore helt

kompetent att övertaga hans roll som ledare och vetenskaplig bearbetare.

På en sådan person måste, med hänsyn till detta museimaterials

säregna beskaffenhet, ställas mycket stora och mycket speciella

fordringar. En antikvarie eller amanuens med sedvanlig utbildning i

förhistorisk, svensk eller klassisk arkeologi kunde härvid ej fylla måttet,

emedan det gällde ett land — eller rättare en världsdel — med en

lång och säregen kulturhistoria, som endast en sinolog av facket och en

person med ingående mångårig direkt kännedom örn Japan och Kina

kunde göra sig förtrogen med. Filologiska kunskaper vore härvidlag

oumbärliga dels med hänsyn till utnyttjandet av äldre litterära källor,

dels ock framför allt med tanke på den mycket omfattande arkeologiska

forskning, som numera bedreves av kineserna och japanerna själva,

publicerad i de allra flesta fall enbart på ostasiatiska språk i ett otal

monografier och tidskrifter. En svensk arkeolog, som vore oförmögen

att utnyttja detta material, vore ohjälpligt distanserad och ur stånd att

rätt handhava institutionen och bedriva dess vetenskapliga arbete.

Sett från dessa avgörande utgångspunkter, funnes i enlighet med vad

Andersson framhållit i Sverige blott en man, som kunde på ett tillfredsställande

sätt övertaga Anderssons roll: Karlgren. Denne hade

redan som ostasiatisk lingvist och fdolog en synnerligen stark ställning,

vilket visades av talrika vetenskapliga utmärkelser av akademier

och lärda samfund, in- och utländska — bland annat vore lian en

av de tre icke-kineser, som tillhörde Kinas högsta lärda organ Academia

Sinica (Sven Hedin, Paul Pelliot, B. Karlgren). Men alltsedan

1929 hade han även direkt gjort en stor insats i ostasiatiska samlingarnas

vetenskapliga arbete. I var och en av Bulletinens 8 volymer hade

han publicerat en eller flera betydande avhandlingar och därvid utfört

rent arkeologiska undersökningar örn Kinas bronsålder, som tilldragit

sig stor uppmärksamhet och vunnit stark anslutning. Han vore även

genom en privat donation fäst vid ostasiatiska samlingarna i regelbundet

samarbete sedan 1929, och under Anderssons nuvarande årslånga

tjänstledighet hade han av vitterhetsakademien förordnats att vara

östasiatiska samlingarnas föreståndare. Han vore där sysselsatt med

forskningar över Kinas bronsålder och förberedde en ny större publikation

däröver.

Kinakommittén hade funnit det vara ett önskemål av avgörande vikt,

att Karlgren utsåges till Anderssons efterträdare från den 3 juli 1939.

Karlgren vore då 50 år och borde under de 15 år, som återstode till

hans pensionsålder, kunna lyckligt fullfölja det stora fortsatta bearbetningsvärv,

som väntade. Kommittén hade sig bekant, att Karlgren

vore villig åtaga sig detta värv, därest Anderssons personliga professur

överflyttades på Karlgren och under förutsättning att han i övrigt finge

motsvarande tjänsteställning som Andersson. På grund härav borde

Karlgren tillerkännas enahanda avlöning som tillkomme en statsuniversitetsprofessor

i andra lönegraden (sagda lönegrad, emedan Karlgren

redan i Göteborg varit ordinarie professor sedan 1918) ävensom berättigas

att för pension tillgodoräkna sig sina tjänstår i Göteborg, samt förty

tillförsäkras oavkortad tjänste- och familjepension.

Akademien vitsordade och instämde till alla delar i vad Andersson,

1935 års museisakkunniga och Kinakommittén sålunda anfört. De ost
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts ''proposition Nr 104-

asiatiska samlingarna hade alltsedan utgångsläget år 1926 genomgått

en storartad utveckling och torde för närvarande utgöra en av de mera

betydande på den sinologiska arkeologiens område. Men samlingarnas

värde vore uppenbarligen i hög grad beroende av möjligheterna och

förutsättningarna för deras förkovran och fortsatta vetenskapliga bearbetning.

Denna bearbetning vore ännu icke på långt när avslutad,

och berikandet av samlingarna fortginge alltjämt i betydande omfattning.

Den sinologiska arkeologien vore en nyckelvetenskap, som trots

de senaste årens stora landvinningar ännu befunne sig i ett tidigt utvecklingsstadium.

Det vore därför av stort intresse att vidmakthålla

de betingelser, som hittills visat sig i hög grad befrämja denna vetenskaps

utveckling.

Akademien ville i detta sammanhang erinra, att departementschefens

uttalande år 1926 angående de ostasiatiska samlingarnas ställande under

inseende av en antikvarie vid historiska museet byggde på den förutsättningen,

att samlingarna i fråga efter Anderssons avgång skulle vara

vederbörligen bearbetade och vetenskapligt behandlade. Då denna förutsättning

ännu icke vore för handen, nödgades akademien understryka

angelägenheten av att icke en sådan förändring av organisationen vidtoges

redan nu, som skulle verka hämmande på samlingarnas utveckling.

Karlgren, som sedan flera år tillbaka varit knuten till samlingarna,

framstode för akademien såsom i eminent grad skickad för uppgiften

att omhänderhava den fortsatta bearbetningen av det vetenskapliga

materialet. Det vore därför med odelad tillfredsställelse, som akademien

inhämtat, att Karlgren förklarat sig villig att under vissa förutsättningar

åtaga sig föreståndarbefattningen vid samlingarna. Akademien

hemställde därför, att för Karlgren måtte i enlighet med Kinakommitténs

förslag inrättas en personlig befattning såsom professor i ostasiatisk

arkeologi och föreståndare för omförmälda samlingar.

Beträffande avlöningsförmånerna vid ifrågavarande professors- och

föreståndarbefattning anförde akademien följande.

Karlgren, som vore född den 5 oktober 1889, innehade sedan år 1918

professur vid Göteborgs högskola. Hans avlöningsförmåner därstädes

utgjorde för närvarande omkring 15,000 kronor, d. v. s. omkring 1,000

kronor mer än universitetsprofessor, som uppbure ålderstillägg. Med

hänsyn härtill och till Karlgrens långa tjänstgöring vid högskolan syntes

han böra redan vid tillträdet av den föreslagna professors- och föreståndarbefattningen

komma i åtnjutande av ålderstillägg.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde akademien, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels medgiva, att för Karlgren

måtte från och med dagen efter professor Anderssons avgång från omförmälda

föreståndarbefattning inrättas en personlig befattning såsom

professor i ostasiatisk arkeologi och föreståndare för statens ostasiatiska

arkeologiska samlingar, dels besluta, att Karlgren skulle såsom innehavare

av den nu föreslagna personliga professors- och föreståndarbefattningen

ej mindre vara i avlönings- och pensionshänseende likställd med universitetsprofessor,

med rätt för honom att för åtnjutande av ålderstillägg

och tjänstepension tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring såsom

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 104-

professor vid Göteborgs högskola, än även äga åtnjuta familjepensionsrätt

enligt samma grunder, som gällde för professor vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet, dels ock anvisa för berörda ändamål erforderliga

medel.

Av handlingarna i ärendet framgår, att akademien inhämtat yttranden

rörande Karlgrens vetenskapliga kompetens från ytterligare två

personer med erkänd sakkunskap på området, nämligen generaldirektören

för de statliga museerna i Berlin Otto Kummel och professorn

vid College de France i Paris Paul Pelliot.

Statskontoret har i utlåtande den 4 december 1937 anfört bland annat:

Det kunde icke annat än väcka en viss uppmärksamhet, att man nu

sköte undan den ursprungliga, i och för sig naturliga tanken att ställa

här avsedda samlingar under en av antikvarierna vid historiska museet.

Tillräckligt skäl härtill kunde knappast anses ligga i den omständigheten,

att samlingarna i fråga icke kunde förväntas vara vederbörligen bearbetade

och vetenskapligt behandlade vid Anderssons avgång från föreståndarbefattningen,

då det näppeligen kunde vara nödvändigt, att de

arbetsuppgifter, som intill dess ej medhunnits, måste utföras just av den,

som vore föreståndare för samlingarna.

I varje fall ville statskontoret ifrågasätta, örn det verkligen kunde

vara behövligt att för föreståndarskapet inrätta en befattning i så hög

löneställning som den föreslagna. För nedbringande av de med samlingarna

förenade kostnaderna — vilka uppginge till betydande belopp

icke minst med hänsyn till de dryga pensioneringskostnader, som måste

bliva följden av att för samlingarna inrätta den ena personliga professuren

efter den andra, vilkas innehavare endast fullgjorde en förhållandevis

kort tids tjänstgöring men vid avgången ansåges böra beredas

oavkortad pension — syntes det statskontoret böra tagas under övervägande,

om icke ifrågavarande samlingar från och med tidpunkten för

Anderssons avgång skulle kunna ställas under inseende av befattningshavare

i lägre löneställning än den föreslagna.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, utgick man vid inrättandet

år 1926 av den personliga professuren för J. G. Andersson från

att de ostasiatiska arkeologiska samlingarna vid hans avgång efter uppnådd

pensionsålder skulle ställas under inseende av en av antikvarierna

vid statens historiska museum. Därvid förutsattes, att ifrågavarande

samlingar vid denna tidpunkt skulle vara vederbörligen bearbetade och

vetenskapligt behandlade. Samlingarna hava emellertid alltsedan år

1926 undergått en betydande tillväxt och mottaga alltjämt nya, värdefulla

föremål. De torde för närvarande kunna räknas till de mest betydande

på den sinologiska arkeologiens område. Samlingarnas utveckling

har gjort, att bearbetningen av föremålsbeståndet måste kräva avsevärd

ytterligare tid. Det torde vara riktigt såsom Kinakommittén

framhållit, att detta arbete icke kan bliva på ett tillfredsställande sätt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 104-

utfört, örn den plan, som år 1926 förelåg på samlingarnas ställande

under vård och ledning av en antikvarie vid statens historiska museum

genomfördes vid Anderssons förestående avgång den 3 juli 1939. Det

ifrågavarande museimaterialets behandling kräver nämligen sådana speciella

förutsättningar, som icke kunna förväntas vara för handen hos

museitjänsteman i allmänhet. Med hänsyn till samlingarnas utomordentligt

värdefulla beskaffenhet och de viktiga vetenskapliga rön,

som kunna påräknas såsom resultat av en fortsatt sakkunnig bearbetning,

och med tanke jämväl på att samlingarna tillförts svenska staten

genom enskildas intresse och offervilja utan kostnad för statsverket anser

jag mig böra biträda vitterhetsakademiens förslag om inrättande efter

Anderssons avgång från sin ifrågavarande befattning av en liknande

befattning för professorn vid Göteborgs högskola Klas Bernhard Johannes

Karlgren, vilken enligt vad som från sakkunnigt håll omvittnats

är i hög grad skickad för uppgiften och som redan äger nära förtrogenhet

med samlingarna. Närmare bestämmelser angående Karlgrens

åligganden såsom innehavare av befattningen torde Kungl. Maj:t framdeles

böra meddela.

Såsom innehavare av ifrågavarande befattning torde Karlgren — i

likhet med Andersson — i avlöningshänseende böra likställas med universitetsprofessor.

Mot att Karlgren redan vid tillträdandet av den

personliga befattningen kommer i åtnjutande av ålderstillägg synes intet

vara att erinra. Ehuru föreståndarskiftet avses skola äga rum först i

början av budgetåret 1939/40, har det synts mig lämpligt, att beslut i

ämnet fattas redan av 1938 års riksdag, så att vederbörande må hava

tid på sig för erforderliga förberedelser i anledning av föreståndarskiftet.

Det nu utgående anslaget till avlöningar vid de ostasiatiska-arkeologiska

samlingarna påverkas icke av de föreslagna åtgärderna. Frågan

om Karlgrens pensionsförmåner torde i vederbörligt sammanhang

få upptagas till prövning på föredragning av chefen för finansdepartementet.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

dels medgiva, att för professorn Klas Bernhard Johannes

Karlgren må från och med dagen efter professor

J. G. Anderssons avgång från sin professors- och föreståndarbefattning

inrättas en personlig befattning såsom

professor och föreståndare för ostasiatiska arkeologiska

samlingarna med de åligganden för Karlgren såsom innehavare

av denna befattning, som av Kungl. Majit bestämmas;
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 104-

dels ock besluta, att Karlgren skall såsom innehavare

av den personliga professors- och föreståndarbefattningen

vara i avlöningshänseende likställd med universitetsprofessor.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Stockholm 1938, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

880549

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:171 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en personlig professur för professorn K. B. J. Karlgren. a1 i texten
  2. SU 1938:75 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av en personlig professur för professorn K. B. J. Karlgren. s. 17 i texten