Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
1938-01-28 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:114, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 114.
1
Nr 114.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa
i statens tjänst anställda personer; given Stockholms
slott den 28 januari 1938.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—8:o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari
1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna .
frågor om pension åt i det följande angivna, i statens tjänst anställda personer
och anför därvid:
l:o.
Portvakten och vaktmästaren vid svenska beskickningen i Paris Eugéne
Rhone. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Rhone, som är fransk medborgare, är född den 20 december 1872 och
således 65 år gammal;
att han sedan den 1 augusti 1905 eller under mer än 32 år tjänstgjort såsom
portvakt och vaktmästare vid svenska beskickningens i Paris fastighet
vid Avenue Marceau;
Bihang lill riksdagens protokoll 19.18. 1 sami. Nr lii.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 114•
samt att han under de senaste tio åren åtnjutit en avlöning av 3,300 kronor
för år, varå ej utgått dyrtidstillägg, jämte förmån av fri bostad med gas,
lyse och värme.
Sändebudet i Paris har gjort framställning om beredande av pension åt
Rhone. Sändebudet har därvid framhållit, att Rhönes tjänsteåligganden inom
beskickningen — i jämförelse med de göromål, som ålegat beskickningens övriga
vaktmästarpersonal — varit av den art, att han syntes böra jämställas
med en förste expeditionsvakt inom utrikesdepartementet.
Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Rhone och därvid
erinrat, att det i åtskilliga fall förekommit, att vaktmästarpersonal vid svenska
beskickningar i utlandet blivit genom medverkan av riksdagen tillerkänd
pension. Sålunda hade 1930 års riksdag (prop. nr 136, p. 11; bankoutsk. uti.
nr 30, p. 26; riksd. skr. nr 369, p. 21) tillerkänt pension med 1,800 kronor
för år (utan rätt till dyrtidstillägg) åt kanslivaktmästaren vid svenska beskickningen
i Köpenhamn H. Hanell, vilken innehaft en anställningstid av
32 år, och 1931 års riksdag (prop. nr 50, p. 1; bankoutsk. uti. nr 27, p. 18;
riksd. skr. nr 202, p. 13) beviljat pension med 1,500 kronor för år (likaledes
utan rätt till dyrtidstillägg) åt kanslivaktmästaren vid svenska beskickningen
i Berlin K. Greulach, vilken innehaft en tjänstetid av något över 25 år.
Under framhållande att omständigheterna i nu förevarande fall syntes -—
såväl i fråga om anställningstidens längd som beträffande avlöningsförmånernas
storlek -— i huvudsak likartade med dem, som legat till grund för 1930
års riksdags beslut örn pension åt Hanell, har statskontoret föreslagit, att
Rhone måtte komma i åtnjutande av pension till belopp av 1,800 kronor för
år, utan rätt att härå uppbära dyrtidstillägg.
Även jag finner mig böra förorda, att pension utverkas åt Rhone. Pensionen
synes mig böra bestämmas i enlighet med statskontorets förslag. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att portvakten och vaktmästaren vid svenska beskickningen
i Paris Eugéne Rhone må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,800 kronor, varå
dock dyrtidstillägg ej skall utgå.
2:o.
Förra arbeterskan Elin Stenmark, född Abrahamsson. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Stenmark är född den 21 april 1874 och således 63 år gammal;
att Stenmark under tiden 1 augusti 1913—16 april 1934 eller under omkring
20 år 8 månader för ekipagedepartementets vid Karlskrona örlogsvarv
räkning utfört betingsarbete med redning av krullhår, nöthår och krollsplint;
Kungl. Maj.ts proposition nr lii.
3
att arbetet utförts å den inom varvets område belägna segelsömmarverkstaden
mot ersättning enligt av chefen för örlogsvarvet fastställd taxa;
att några större uppehåll icke förekommit i arbetet och att detta utgjort
Stenmarks huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla;
att Stenmarks arbetsinkomst vid örlogsvarvet åren 1920—1933 uppgått till
i medeltal omkring 1,230 kronor för år;
att Stenmark under vissa tider efter upphörandet av förenämnda arbete
åtnjutit understöd av fattigvården;
samt att Stenmark är gift men att mannen icke sedan omkring 25 år bidragit
till familjens uppehälle.
Försvarsverkens civila personals förbund har i en till Kungl. Maj:t ställd,
den 28 april 1937 dagtecknad skrift anhållit om utverkande av pension åt
Stenmark.
Marinförvaltningen har — under erinran, att Stenmark icke vore berättigad
till pension vare sig enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare eller
enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst — hemställt, att pension
måtte utverkas åt Stenmark till belopp av 528 kronor för år.
Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att ämbetsverket icke ville
motsätta sig framställning till riksdagen om pension åt Stenmark, därvid
ämbetsverket ifrågasatt ett pensionsbelopp av 408 kronor.
I likhet med ämbetsverken finner jag mig kunna tillstyrka, att pension beredes
Stenmark. I fråga örn pensionsbeloppet biträder jag statskontorets förslag.
Pensionen synes mig skäligen böra utgå från och med den 1 januari
1937. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra arbeterskan vid Karlskrona örlogsvarv Elin Stenmark,
född Abrahamsson, må, räknat från och med den 1
januari 1937, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 408 kronor.
3:o.
Förre schaktmästaren Karl Johan Olofsson. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Olofsson är född den 9 november 1873 och således 64 år gammal;
att han under åren 1888—1896 varit anställd såsom arbetare vid statens
järnvägsbyggnader;
att han under åren 1898—1900 under sammanlagt omkring 2 år 2 månader
tjänstgjort såsom bromsare eller extra stationskarl vid statens järnvägar;
att han under tiden 28 maj 1901—20 juni 1905 eller alltså under något
mer än 4 år varit anställd såsom fortifikationsarbetare vid Bodens fästningsbyggnad;
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
att han under tiden 1 juli 1911—31 mars 1930 eller således under 18 år
9 månader varit anställd såsom schaktmästare hos distriktsingenjör i vägnell
vattenbyggnadsstyrelsens förutvarande distriktsorganisation och därvid
haft den dagliga tillsynen vid och ledningen av förekommande statsunderstödda
väg- och brobyggnadsarbeten;
att han under tiden 10 juni 1930—30 september 1937 eller under 7 år 3
månader 21 dagar varit anställd hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom
schaktmästare vid under styrelsens direkta ledning ställda vägbyggnader i
Norrbottens län;
samt att hans avlöning under sistnämnda anställning utgått med 350 kronor
för månad intill utgången av augusti månad 1934 och med 400 kronor
för månad under tiden därefter.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt örn utverkande av pension
åt Olofsson till belopp av 1,600 kronor för år och därvid anfört, bland
annat, följande:
Beträffande Olofssons tjänstgöring vid den förutvarande distriktsorganisationen
vill styrelsen framhålla, att ehuruväl densamma icke kan anses såsom
statstjänst i egentlig mening, tjänstgöringen dock synes böra få tillgodoräknas
såsom tjänstår. Till stöd härför vill styrelsen erinra örn att Kungl.
Majit genom beslut den 5 juni 1931 och den 10 oktober 1935 medgivit vissa
biträdande vägingenjörer och en byråingenjör hos styrelsen rätt att för löneklassplacering
få tillgodoräkna anställningstid hos distriktstjänstemän. Tilllika
må framhållas, att statskontoret genom beslut den 4 maj 1935 vid bestämmande
av pension för viss distriktschef synes hava tillgodoräknat honom
dylik anställningstid.
Olofsson torde författningsenligt endast vara berättigad till pension enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst. Styrelsen
håller emellextid före, att den pension, som med tillämpning av nämnda
bestämmelser kan tillerkännas Olofsson (högsta pension enligt denna
kungörelse utgör 1,008 kronor), är alltför låg med hänsyn till den relativt
höga löneställning han intagit ävensom med beaktande av arten av hans
arbete, vilket under längre tid utgjorts av självständig arbetsledning. Styrelsen
får därför föreslå, att Kungl. Majit genom framställning till riksdagen
utverkar särskild pension åt Olofsson.
Enligt de »Allmänna normer för pensionering av vägdistriktens tekniska
personal», som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — jämlikt Kungl. Majits
brev till styrelsen den 16 april 1937 — fastställt den 14 maj samma år, må
ålderspension vid minst 30 tjänstår utgå för schaktmästare med 2,700 kronor
och för vägmästare med 3,100 kronor, dock att pension, därest befattningshavaren
ej deltagit i pensioneringskostnaden — vilket är fallet beträffande
Olofsson — skall minskas med en tredjedel. Styrelsen anser för sin
del, att ifrågavarande normer lämpligen böra läggas till grund för bestämmandet
av Olofssons pension. I så fall torde — med hänsyn till att någon
anledning att tillerkänna Olofsson pension såsom för vägmästare icke synes
föreligga och då dyrtidstillägg utgår å statliga pensioner — Olofssons pension
böra bestämmas till förslagsvis 1,600 kronor för år.
Statskontoret har med hänsyn till föreliggande omständigheter samt i anslutning
till den ståndpunkt, som av Kungl. Maj :t och riksdagen år 1936 in
-
Kungl. Maj.ts proposition nr lii
-
5
tagits vid behandling av ärenden rörande pensioner åt förre schaktmästaren
vid statens arbetslöshetskommission E. P. Nestor och verkmästaren vid vägnell
vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyggnadsarbeten A. Magnusson (prop.
nr 196, p. 15 och 16; bankoutsk. uti. nr 51, p. 18 och 19; riksd. skr. nr 216),
funnit sig böra tillstyrka, att Olofsson genom framställning till riksdagen
komme i åtnjutande av pension av statsmedel. Beträffande pensionsbeloppet
har ämbetsverket icke funnit anledning till erinran mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag.
På sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit måste den pension,
som skulle tillkomma Olofsson vid tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen
den 7 december 1934 (nr 585), anses alltför låg i förhållande till
den av Olofsson åtnjutna avlöningen och i betraktande av de arbetsuppgifter,
som åvilat honom. I anledning härav och då i förevarande fall i huvudsak
föreligga enahanda förhållanden, som föranledde 1936 års riksdag att
bevilja särskild pensionsförmån åt de i statskontorets utlåtande omförmälda
anställningshavarna, tillstyrker jag, under åberopande av vad jag anfört vid
anmälan inför Kungl. Maj:t av sistnämnda pensionsfrågor, att förslag förelägges
riksdagen örn beviljande åt Olofsson av en efter föreliggande omständigheter
avvägd pension. Mot det av ämbetsverken härvid ifrågasätta
pensionsbeloppet anser jag mig icke böra framställa erinran i annan mån än
att detsamma för vinnande av delbarhet med tolv synes böra jämkas till 1,596
kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre schaktmästaren vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
vägbyggnadsarbeten Karl Johan Olofsson må, räknat
från och med den 1 oktober 1937, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,596 kronor.
4:o.
Kontrollören vid brännvinstillverkningen Mauritz Hobro. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Hobro är född den 23 maj 1868 och således 69 år gammal;
att han under tillverkningsåren 1914/1915—1927/1928 varit av kontrollstyrelsen
anställd såsom kontrollör, tillsyningsman eller förste kontrollör vid
den förutvarande sockerbeskattningen;
att han från och med tillverkningsåret 1918/1919 innehaft av kontrollstyrelsen
meddelade förordnanden såsom kontrollör vid brännvinstillverkningen
och i denna egenskap tjänstgjort vid olika sulfitbrännerier inom Gävle
överkontrollörsdistrikt, senast vid Hammarby sulfitbränneri;
att hans tjänstgöring kommer att upphöra med utgången av nu löpande
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
tillverkningsår, enär han då uppnått den ålder — 70 år — vid vilken förlängt
förordnande såsom kontrollör icke vidare meddelas av kontrollstyrelsen;
att hans tjänstgöring omfattat följande antal dagar, för tillverkningsår
räknat, nämligen:
Tillverk-
ningsår
Antal tjänstgöringsdagar
Summa
per år
Tillverk-
ningsår
Antal tjänstgöringsdagar
Summa
per år
vid socker- beskattningen
vid
bränn-
vins-
tillverk-
ningen
vid socker- beskattningen
vid
bränn- vin s- tillverk- ningen
förste
kon-
trollör
kon- trollör
eller till- synings- man
förste
kon-
trollör
kon- trollör
eller till- synings- man
1914/1915
_
75
_
75
1927/1928
_
74
177
251
1915/1916
86
128
—
214
1928/1929
—
—
280
280
1916/1917
102
138
—
240
1929/1930
—
—
334
334
1917/1918
98
121
—
219
1930/1931
—
—
337
337
1918/1919
80
40
65
185
1931/1932
—
—
348
348
1919/1920
76
94
101
271
1932/1933
—
—
335
335
1920/1921
75
60
92
227
1933/1934
—
—
365
365
1921/1922
94
57
74
225
1934/1935
—
—
365
365
1922/1923
—
117
—
117
1935/1936
—
—
365
365
1923/1924
—
123
61
184
1936/1937
—
—
365
365
1924/1925
—
64
135
199
1937/1938
—
—
1 365
365
1925/1926
—
78
200
278
Summa
6,473
1926/1927
—
—
329
329
att han sålunda vid utgången av tillverkningsåret 1937/1938 varit anställd
såsom kontrolltjänsteman vid sockerbeskattningen och brännvinstillverkningen
under tillhopa 24 tillverkningsår med en sammanlagd effektiv tjänstgöringstid
av omkring 17 år 9 månader;
att han i ersättning för sitt arbete såsom brännvinskontrollör uppburit
dagarvode, vilket till och med tillverkningsåret 1925/1926 utgjort 9 kronor
samt under tiden därefter 9 kronor 50 öre jämte dyrtidstillägg;
samt att Hobro icke innehar annan anställning eller för sådan anställning
åtnjuter pension.
Kontrollstyrelsen har hemställt örn utverkande av pension åt Hobro till
ett belopp av 1,884 kronor för år, att utgå från och med den 1 oktober 1938,
och därvid anfört i huvudsak följande:
Då anställningen såsom kontrollör vid brännvinstillverkningen i regel antingen
utövas såsom bisyssla vid sidan av annan förvärvsverksamhet (detta
gäller beträffande lantbruksbränneri) eller ock innehaves av tidigare från annan
tjänst pensionerad befattningshavare, har anställningen såsom brännerikontrollör
icke ansetts vara av beskaffenhet att böra regelmässigt förenas
1 Beräknat antal.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
med pensionsrätt. Riksdagen Ilar emellertid i vissa fall beviljat pension åt
brännerikontrollörer. Sålunda tillerkändes kontrollören vid brännvinstillverkningen
N. Adrian pension av 1923 års riksdag (prop. nr 68, p. 2; bankoutsk.
uti. nr 17, p. 15 b; riksd. skr. nr 69, p. 14 b) och kontrollören vid
brännvinstillverkningen C. E. Bäckman pension av 1936 års riksdag (prop.
nr 196, p. 18; bankoutsk. uti. nr 51, p. 21; riksd. skr. nr 216). Adrian hade
vid sin avgång ur tjänst varit förordnad såsom brännvinskontrollör under
34 tillverkningsår med en sammanlagd effektiv tjänstgöringstid av omkring
15 år. Bäckman kunde under en förordnandetid av 17 tillverkningsår tillgodoräkna
en effektiv tjänstgöringstid av 14 år.
Däremot hava framställningar örn pension från förutvarande brännerikontrollörer
i vissa fall icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. 1 dessa fal!
laide tjänstgöringstiden omfattat allenast en kortare tid varje år, och den
effektiva tjänstgöringen hade för ingendera av de sökande uppgått till sammanlagt
tio år.
Vid sin avgång från tjänsten kommer Hobro att lia varit inkallad i tjänstgöring
under 24 tillverkningsår med en effektiv tjänstgöringstid av nära 18
år. Hobro torde således med hänsyn såväl till antalet tillverkningsår, varunder
han varit inkallad, som till effektiva tjänstetidens längd med större skäl
än såväl Adrian som Bäckman kunna ifrågakomma till pension. De avbrott
i tjänstgöringen, som medfört ett minskat antal tjänstgöringsdagar under
vissa år, lia berott på oregelbundenheter i tillverkningen å respektive områden.
Hobro har alltifrån sin första anställning vid kontrollen oavbrutet stått
till styrelsens förfogande och har icke innehaft annan anställning. Rörande
de synpunkter, som enligt styrelsens mening böra läggas på frågan om beviljande
av pension till dylik kontrolltjänsteman, tillåter sig styrelsen hänvisa
till vad styrelsen härutinnan utförligt framhållit i sin framställning till Kungl.
Majit rörande pension åt Bäckman.
Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet har styrelsen ansett sig böra
utgå från de regler, som tillämpats vid fastställandet av pension åt viss personal
vid kontrollen över sockerbeskattningen vid omläggningen år 1922 av
nämnda kontroll och vid kontrollens upphörande år 1929. Nämnda regler,
vilka finnas återgivna i propositionen nr lil (sid. 5 och 6) till 1929 års riksdag,
inneburo bland annat, att pensionens belopp skulle avpassas efter tjänstårens
antal, därvid varje år, varunder vederbörande innehaft förordnande,
skulle räknas såsom helt tjänstår, under förutsättning, att tjänstgöringen omfattat
minst nio månader av året, under det att vid kortare tjänstgöring endast
den tid skulle tillgodoräknas, varunder tjänstgöring ägt rum. Pensionen
bestämdes på det sätt, att för varje tjänstår tillgodoräknades visst belopp,
som utgjorde för förste sockerkontrollör 90 kronor och för sockerkontrollör
under viss förutsättning 60 kronor. Sistnämnda arvode hade beräknats med
utgångspunkt från ett dagarvode av 8 kronor. För Bäckman har emellertid
i egenskap av brännvinskontrollör gällt ett dagarvode av 9 kronor för tiden
t. o. m. tillverkningsåret 1925/1926 samt 9 kronor 50 öre för tiden därefter,
motsvarande — med utgångspunkt från nyss angivna i fråga örn sockerkontrollör
tillämpade beräkningsgrund — för pension beräkneliga årsbelopp
av 67 kronor 50 öre (= 90,80 X 60) respektive 71 kronor 25 öre (= 95,80
X 60).
Summan av årsbeloppen, beräknade med tillämpning av nu antydda grunder,
skulle således uppgå till 1,333 kronor 69 öre, vilket i nyreglerad pension
skulle motsvara ett belopp av 1,884 kronor.
Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att ämbetsverket icke hadi''
något att erinra mot att åt Hobro utverkades pension av statsmedel samt att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
ämbetsverket funne det av kontrollstyrelsen föreslagna beloppet, 1,884 kronor,
väl avvägt.
Med biträdande av ämbetsverkens förslag hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kontrollören vid brännvinstillverkningen Mauritz Hobro
må från och med månaden näst efter den, varunder hans
förordnande såsom kontrollör upphör, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,884 kronor.
5:o.
Städerskan Josefina Edqvist, född Danielsdotter. Av handlingarna i
ärendet inhämtas,
att Edqvist är född den 17 november 1868 och alltså 69 år gammal;
att hon sedan den 1 april 1920 eller under närmare 18 år varit anställd såsom
städerska vid postkontoret Göteborg 7;
att städningsarbetet kräver en daglig arbetstid av 4 ä 5 timmar;
att Edqvists ersättning för städningsarbetet utgått med omkring 1,100
kronor i medeltal''för år under åren 1920—1925, med 960 kronor under vart
och ett av åren 1926—1933, med 1,320 kronor under vart och ett av åren
1934 och 1935, med 1,580 kronor under år 1936 och med 1,680 kronor under
år 1937;
samt att Edqvist, som är frånskild, försörjer sig uteslutande på den inkomst,
hon erhåller från postverket.
Edqvist, som icke blivit underkastad bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet
för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär
hon vid den tidpunkt, då hon uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt
15 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hennes huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla.
Generalpoststyrelsen har gjort framställning om beredande av pension åt
Edqvist till belopp av 408 kronor för år.
Statskontoret har biträtt generalpoststyrelsens förslag.
Riksdagen har tidigare i ett flertal fall beviljat pension åt i statens tjänst
anställda arbetare, vilka, i likhet med Edqvist, icke varit underkastade tjänstepensionsreglementet
för arbetare och icke heller uppfyllt förutsättningarna
för erhållande av pension enligt förenämnda kungörelse den 7 december
1934 (nr 585), ehuru de under en avsevärd tid — varav en del efter ikraftträdandet
av nämnda bestämmelser -—- utfört arbete för statens räkning. Jag
tillåter mig härvid även hänvisa till vad jag anfört vid framläggande för 1936
års riksdag av förslag i ett med det nu förevarande likartat ärende angående
pension åt förra städerskan vid folkskoleseminariet i Linköping Carolina
Sofia Nilsson (prop. nr 92, p. 13). I likhet med myndigheterna anser jag,
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
9
att även åt Edqvist bör utverkas pension genom framställning till riksdagen.
Ämbetsverkens förslag i fråga örn storleken av pensionen finner jag mig
likaledes kunna biträda.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att städerskan vid postverket Josefina Edqvist, född Danielsdotter,
må från och med månaden näst efter den, varunder
hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
uppbära en årlig pension av 408 kronor, att utgå av postmedel.
6:o.
Förra städerskan Edla Kristina Bååth, född Bask. Av handlingarna i
ärendet inhämtas,
att Bååth är född den 25 september 1866 och således 71 år gammal;
att hon åren 1921—1936 under sammanlagt mer än 15 år tjänstgjort såsom
vagnstäderska vid statens järnvägar (Bollnäs);
att hennes dagliga arbetstid utgjort l1^ timmar;
att hennes inkomst under de senaste tio åren utgjort i medeltal omkring
1,780 kronor för år;
samt att Bååth, som är änka sedan 40 år, äger en mindre stuga örn ett runa
och kök men för övrigt är medellös.
Bååth har i en den 10 mars 1937 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift
anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Järnvägsstyrelsen har, under erinran att Bååth författningsenligt icke vore
berättigad till pension enligt gällande bestämmelser rörande pensionering av
arbetare i statens tjänst, tillstyrkt utverkande av pension åt Bååth till belopp
av 408 kronor för år.
Statskontoret har förklarat sig ej hava något att erinra mot beredande av
pension åt Bååth i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag.
Under hänvisning till vad jag anfört i det under föregående punkt upptagna,
med det nu förevarande i princip likartade ärendet hemställer jag, att
pension utverkas åt Bååth genom framställning till riksdagen. I likhet med
myndigheterna anser jag ett pensionsbelopp av 408 kronor vara i föreliggande
fall skäligt. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förra vagnstäderskan vid statens järnvägar Edla Kristina
Bååth, född Rask, må, räknat från och med den 1 januari
1937, under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 408 kronor, att utgå av trafikmedel.
7:o.
Förra städerskan Alina Greta Ljungström, född Johansdotter. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Ljungström, som är änka, är född den 14 januari 1870 och således 68
år gammal;
Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr lii. ii
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
att hon under tiden 19 november 1919—28 februari 1937 eller omkring
17 år 3 månader varit anställd såsom rumstäderska vid statens järnvägar
(Göteborg);
att arbetstiden intill utgången av januari månad 1920 utgjort 90 timmar
i månaden, under tiden 1 februari 1920—31 oktober 1927 varierat mellan
120 och 160 timmar i månaden samt under tiden därefter uppgått till 210
timmar i månaden;
samt att hennes avlöning under tiden intill utgången av oktober månad
1927 utgått med växlande belopp, högst 150 kronor för månad, och under
tiden därefter utgjort 200 kronor för månad.
Ljungström har hos Kungl. Majit i en den 18 mars 1937 dagtecknad skrift
anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Järnvägsstyrelsen, som erinrat, att Ljungström författningsenligt icke kunde
komma i åtnjutande av pension jämlikt gällande bestämmelser rörande
pensionering av i statens tjänst anställda arbetare, har tillstyrkt utverkande
av pension åt Ljungström, därvid styrelsen anfört, att pensionsbeloppet —
med hänsyn till att Ljungströms arbetstid före november månad 1927 icke
varit av normal omfattning — icke syntes böra bestämmas till högre belopp
än förslagsvis 360 kronor för år.
Statskontoret har likaledes tillstyrkt pension åt Ljungström samt därvid
uttalat, att pensionsbeloppet icke syntes böra fastställas till lägre belopp
än 360 kronor för år.
Då i förevarande ärende föreligga i huvudsak enahanda förhållanden
som i de under punkterna 5 och 6 i det föregående upptagna ärendena, vill
jag förorda, att förslag förelägges riksdagen örn pension åt Ljungström.
Pensionen synes mig böra bestämmas till samma belopp som i nyss åsyftade
fall eller alltså 408 kronor. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förra rumstäderskan vid statens järnvägar Anna Greta
Ljungström, född Johansdotter, må, räknat från och med
den 1 mars 1937, under sin återstående livstid uppbära en
årlig pension av 408 kronor, att utgå av trafikmedel.
8:o.
Gårdskarlen Peter Jönsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Jönsson är född den 4 mars 1864 och således nära 74 år gammal;
att han sedan januari månad 1920 eller under omkring 18 år varit anställd
såsom gårdskarl vid Kolleberga skogsskola;
att han haft en daglig arbetstid, omfattande under vinterhalvåret 8 V*
timmar och under sommarhalvåret 9 timmar;
samt att han uppburit en avlöning av 900 kronor för år, å vilket belopp
dyrtidstillägg ej utgått.
Kungl. Maj.ts proposition nr 114.
11
Jönsson, som icke blivit underkastad bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet
för arbetare, kan icke heller komma i åtnjutande av pension
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,
enär han vid den tidpunkt, då han uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt
15 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans
huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Jönsson har i en till domänstyrelsen ingiven, av vederbörande Överjägmästare
och jägmästare tillstyrkt ansökning anhållit att komma i åtnjutande
av pension.
Domänstyrelsen, som visserligen funnit det i hög grad behjärtansvärt, om
Jönsson kunde erhålla pension av statsmedel, har med hänsyn, bland annat,
till den höga levnadsålder, vid vilken Jönsson vunnit anställning vid skolan,
likväl ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till den av Jönsson gjorda framställningen
utan i stället hemställt, att gratifikation till belopp av 1,500 kronor
måtte tillerkännas honom.
Statskontoret har anslutit sig till domänstyrelsens förslag, dock att gratifikation
åt Jönsson enligt statskontorets förmenande icke syntes böra bestämmas
till högre belopp än 1,000 kronor.
Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst rörande omfattningen av Jöns
sons arbete för skogsskolans räkning finner jag det obilligt, att Jönsson vid
avgången skulle komma i åtnjutande allenast av en engångsgratifikation.
I enlighet härmed och då förevarande fråga i princip är likartad med de i
punkterna 5—7 omförmälda pensionsspörsmålen, tillstyrker jag, att pension
utverkas åt Jönsson. Pensionsbeloppet synes mig böra bestämmas till 504
kronor för år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att gårdskarlen vid Kolleberga skogsskola Peter Jönsson
må från och med månaden näst efter den, varunder han
lämnar sin anställning, under sin återstående livstid uppbära
en årlig pension av 504 kronor, att utgå av statens domäners
fond.
Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—
8:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1938:16 Bankoutskottets utlåtande Nr 16 s. 3 i texten