Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av ett statens institut för folkhälsan

1938-02-18 · 94 sidor, varav 93 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 93 av 94 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:139, Angående inrättande av ett statens institut för folkhälsan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

1

Nr 139.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande

av ett statens institut för folkhälsan; given

Stockholms slott den 18 februari 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Reg euten i statsrådet

a Stockholms slott den 18 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, ecklesiastik- och jord

bruksdepartementen anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,

följande:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 140—142, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1938/1939 beräkna

dels till Statens institut för folkhälsan: Avlöningar ett förslagsanslag av

125,000 kronor,

Iiihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 139.

199 38 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

dels till Statens institut för folkhälsan: Omkostnader ett förslagsanslag av

60,000 kronor,

dels ock till Statens institut för folkhälsan: Utrustning och inredning ett

reservationsanslag av 100,000 kronor.

Därjämte har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att å kapitalbudgeten

under Statens allmänna fastighetsfond, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, till Uppförande av inbyggnad åt nämnda institut för budgetåret

1938/1939 beräkna ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.

Inledning-.

Såsom jag tidigare i annat sammanhang erinrat, har de medicinska och

sociologiska vetenskapernas utveckling även i vårt land aktualiserat kravet

på åtgärder från det allmännas sida för ett bättre tillgodoseende av folkets

behov av gynnsamma hygieniska förhållanden. Den praktiskt arbetande medicinen

har också i allt högre grad kommit att inriktas på förebyggandet av

ohälsa. Behovet av ett statligt organ för tillvaratagandet av hithörande betydelsefulla

uppgifter har därför länge gjort sig kännbart.

Sålunda föreslog medicinalstyrelsen redan år 1897 inrättandet av ett

laboratorium, där kemiska, bakteriologiska och rent hygieniska undersökningar

kunde utföras, samt hemställde örn utredning i ämnet. I det betänkande

med förslag till inrättande av en statsmedicinsk anstalt, som den 30 november

1899 avgavs av den för ändamålet tillsatta kommittén, betonades ock vikten

av att den föreslagna anstalten tilldelades uppgifter inom den offentliga

hygienens område. Den av Kungl. Maj:t vid 1907 års riksdag framlagda

planen för inrättandet av en statsmedicinsk anstalt upptog jämväl en tekniskthygienisk

avdelning. Riksdagen begränsade emellertid vid detta tillfälle åtgärderna

till att avse de samtidigt föreslagna medicinskt-bakteriologiska och

rättskemiska avdelningarna.

I skrivelse den 26 februari 1914 förnyade medicinalstyrelsen sin framställning

om anordnande av en hygieniskt-teknisk avdelning inom den befintliga

anstalten samt påkallade därjämte åtgärder för den rättskemiska avdelningens

utvidgning med ett farmacevtiskt laboratorium. I sistnämnda avseende vann

denna framställning Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, varigenom den statsmedicinska

anstalten från och med år 1915 erhöll den gestaltning, som den

sedermera i huvudsak behållit. Beträffande förslaget örn inrättande av en

hygieniskt-teknisk avdelning vid anstalten anförde föredragande departementschefen,

att han visserligen funnit ett kännbart behov av en dylik avdelning

ådagalagt, men att denna fråga icke syntes vara så trängande, att den icke

kunde anstå till följande riksdag.

Frågan örn organiserande av ett statens hygieniska laboratorium blev åter

aktuell i samband med den år 1916 igångsatta utredningen angående en

enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning. I skrivelse den 1 november 1917

framhöll sålunda den för denna utrednings verkställande tillsatta kommittén

bland annat, att ett hygieniskt statslaboratorium efter genomförandet av den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 139.

av kommittén planerade livsmedelslagstiftningen måste betecknas som oumbärligt.

I anslutning härtill uttalade medicinalstyrelsen i utlåtande den 17

november 1917 som sin uppfattning, att den erfarenhet, som vunnits under

de senare åren, alltmera understrukit behovet av ett dylikt laboratorium, samt

hemställde, att Kungl. Majit täcktes vidtaga åtgärder för att ifrågavarande

laboratorium snarast möjligt måtte komma till stånd. Det framlagda förslaget

till livsmedelslag föranledde emellertid icke proposition till riksdagen. Sedan

1936 års riksdag hemställt örn förnyad utredning i ämnet, hava den 6 november

1936 tillkallats nya sakkunniga för ändamålet.

I skrivelse den 4 december 1935 upptog medicinalstyrelsen frågan från

delvis nya utgångspunkter samt hemställde örn utredning rörande inrättandet

av ett statens socialhygieniska institut. Styrelsen erinrade därvid inledningsvis,

att även örn den sociala hygienens uppgifter ej ännu kunde sägas vara till

sin innebörd och omfattning klart definierade, det torde få anses tillkomma

densamma att undersöka de med samhälleliga företeelser oftast sammanhängande

sjukdomsorsakerna, såsom dåliga bostadsförhållanden, otjänlig

föda, hälsofarligt arbete m. m., att i anslutning till vunna undersökningsresultat

angiva vägarna för förebyggandet av dessa hälsoskadligheter ävensom

anvisa de samhälleliga åtgärder, som tarvades för vinnande av största möjliga

effekt av kampen mot folksjukdomar, främst tuberkulosen, de kroniska ledgångssjukdomarna,

yrkessjukdomarna och könssjukdomarna. Till den sociala

hygienens viktigaste uppgifter hörde också den mera allmänt förebyggande

vården av det moderna samhällets människomaterial såsom bostadsvård, folknäringsfrågor,

moderskaps- och barnavård, rashygien och sexuell hygien m. m.

I nämnda sammanhang berörde styrelsen ock det för varje år alltmera

kännbara behovet att tillgodose utbildningen av de funktionärer, som i skilda

ställningar hade att utöva samhällets kontrollerande och ledande uppgifter

på området. Denna utbildning lede i vårt land av betänkliga brister i fråga

örn enhetlighet och effektivitet, vartill komme, att utbildning helt saknades

för vissa mycket viktiga grupper, t. ex. hälsovårdstillsyningsmännen. Genom

tillskapandet av ett statligt social-hygieniskt institut skulle — framhöll styrelsen

— denna viktiga utbildningsfråga kunna i ett sammanhang lösas och

en önskvärd utveckling på detta område i hög grad befordras. Skäl syntes

tala för att det även ur samhällsekonomisk synpunkt skulle erbjuda väsentliga

fördelar att lösa denna utbildningsfråga genom en central statlig anstalt.

Styrelsen betonade tillika, att institutet från början borde organiseras så,

att det vid sidan av de praktiska undersöknings- och utbildningsuppgifterna

kunde lämna möjlighet till arbete med vetenskaplig forskning, avseende förebyggandet

av sjukdom och ohälsa.

Styrelsen skisserade i anslutning härtill vissa riktlinjer för det föreslagna

institutets organisation. Enligt dessa borde institutet uppdelas på fem avdelningar,

nämligen en för hälsovårdsadministration och social hygien, en

för medicinsk och hygienisk statistik, en för kontroll av smittsamma sjukdomar,

en för industriell och teknisk hygien samt en för födohygien och livsmedelskontroll.

Till den första avdelningen skulle närmast höra översikter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

och utredningar rörande lagstiftning och andra bestämmelser inom dessa områden

samt angående hälsovårdsadministration och organisation, vidare mödra-,

spädbarns-, småbarns- och skolbarnshygien, mentalhygien samt olika former

av försäkringsväsende. Till den andra avdelningen skulle föras medicinsk

och social statistik, biometri samt socialekonomi och socialpolitik, medan

den tredje avdelningen skulle avse, förutom de sjukdomar, som berördes av

epidemilagen, tuberkulosen och de veneriska sjukdomarna. Den fjärde avdelningen

skulle uppdelas i åtminstone tre underavdelningar, varav en för

industriel! hygien, en för teknisk hygien samt en för bostadshygien, under

det att den femte av avdelningarna skulle omfatta fysikaliska, kemiska, biologiska

och bakteriologiska undersökningar av livsmedel och vatten samt

innesluta jämväl ett vitaminlaboratorium. Institutets förvaltning förutsattes

bliva så nära anknuten till medicinalstyrelsen som möjligt.

Slutligen riktade styrelsen uppmärksamheten på möjligheten att erhålla

ekonomiskt bidrag från »The Rockefeller Foundation», vilken stiftelse lämnat

bidrag till flertalet liknande institut i andra länder. Härjämte borde vid den

kommande utredningen undersökas, huru samarbetet med karolinska institutet

skulle ordnas beträffande de blivande läkarnas utbildning i hygien och

med andra institutioner rörande utbildning i närbesläktade deldiscipliner.

Behovet av ett vitaminlaboratorium har jämväl understrukits i en av professorerna

H. von Euler, C. A. Kling och G. Liljestrand i egenskap av

ombud för Sverige den 22 februari 1936 avgiven berättelse angående en av

Nationernas förbund år 1935 i Genéve anordnad konferens rörande biologisk

standardisering av vissa läkemedel m. m. Däri betonades, att det statliga

organ, som i vårt land hade läkemedelskontrollen sig ålagd, vore otillräckligt

rustat för de nya uppgifter, som inställde sig, i den mån biologisk kontroll

skulle utövas i enlighet med vid nämnda konferens antagna rekommenda

tioner, samt att för ändamålet erfordrades bland annat ett offentligt organ

för handhavandet av vitaminundersökningar. Ombuden påpekade likaledes,

att behov av vitaminundersökningar förelåge även beträffande fodermedel

samt att lantbruksstyrelsen hade sin uppmärksamhet fäst på denna fråga.

I berättelsen uppdrogos tillika vissa preliminära riktlinjer för lösandet av

nu berörda spörsmål, under beaktande av bland annat det framställda kravet

å inrättandet av ett socialhygieniskt institut. Berättelsen utmynnade i en

hemställan örn allsidig utredning av samtliga dessa organisationsfrågor i ett

sammanhang.

Med anledning av vad sålunda förekommit tillkallade jag, med stöd av

vederbörligt bemyndigande, den 6 juni 1936 statssekreteraren Wilhelm Björck,

ingenjören Otto Cyrén, professorn Göran Liljestrand, förste stadsläkaren

medicine doktorn Einar Rietz och ledamoten av riksdagens andra kammare,

redaktören Ivar Österström att såsom sakkunniga verkställa utredning

rörande inrättande av ett statens socialhygieniska institut jämte andra i samband

därmed stående frågor, varvid åt Björck uppdrogs att vara de sakkunnigas

ordförande. Jag framhöll därvid, bland annat, att under utredningen

borde övervägas dels det lämpligaste sättet för de nya uppgifternas inord
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj ds proposition nr 139.

ilande i den motsvarande statliga verksamhet, som redan bedreves, dels dessa

olika institutioners ställning inbördes och till den centrala medicinska förvaltningsmyndigheten,

dels ock förhållandet till karolinska institutet och

övriga institutioner med besläktade uppgifter. Uppkommande byggnads- och

personalfrågor borde jämväl prövas, samt tillika särskilt uppmärksammas de

möjligheter till bidrag från »The Rockefeller Foundation», som kunde föreligga.

Nämnda sakkunniga hava avlämnat betänkanden dels den 24 september

1937 med förslag angående inrättande av ett statens institut för folkhälsan

(Statens offentliga utredningar 1937:31), dels ock den 15 oktober samma år

med förslag till omorganisation av statens farmacevtiska laboratorium m. m.

över det förra betänkandet hava yttranden avgivits av medicinalstyrelsen

efter hörande av samtliga förste provinsialläkare och därmed jämställda stadsläkare,

socialstyrelsen efter hörande av yrkesinspektörerna, riksförsäkringsanstalten,

kanslern för rikets universitet efter hörande av de medicinska fakulteterna

i Uppsala och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium, kommerskollegium,

sedan Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor,

svenska teknologföreningen, kemistsamfundet samt handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg och Skåne beretts tillfälle att yttra sig, lantbruksstyrelsen

och Sveriges allmänna lantbrukssällskap, statskontoret, allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, Stockholms stadsfullmäktige, Stockholms läns

landstings förvaltningsutskott, 1937 års arbetarskyddskommitté, livsmedels

lagstiftningssakkunniga, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen

i Sverige, svenska läkaresällskapet samt svenska veterinärläkareföreningen.

Det senare betänkandet, som jämväl varit föremål för remissbehand

ling, har på min hemställan redan föranlett proposition (nr 50) till innevarande

års riksdag och påkallar i detta sammanhang icke ytterligare uppmärksamhet.

Jag övergår härefter till en närmare granskning av de sakkunnigas förslag,

i vad angår inrättandet av ett statens institut för folkhälsan, samt däröver avgivna

yttranden.

Allmänna synpunkter.

De sakkunniga.

Hörande behovet av ett socialhygieniskt institut anföra de sakkunniga till

en början följande.

I fråga örn sjukdomars botande hava de samhälleliga åtgärderna varit av

betydande omfattning vad angår såväl den öppna som särskilt den slutna

sjukvården. Dessa åtgärder i förening med förbättrade behandlingsmetoder

hava ock medfört ett avsevärt förstärkt försvar mot inträffade sjukdomar av

olika slag. Arbetet med sjukdomars förebyggande, hälsovården, har däremot

i vissa avseenden kommit i efterhand. Vår hittills förvärvade kännedom om

sjukdomars uppkomst giver emellertid bestämt stöd för den uppfattningen,

att det ligger inom det möjligas gräns att ytterligare reducera sjuklighet

och dödlighet hos barn, ungdom och medelålders personer, därest förbättrade

resurser ställas till förfogande för ändamålet. De sakkunniga vilja i detta

hänseende endast erinra, att den alltmera vidgade kännedomen örn betydelsen

av luftväxling, ljus och en lämplig sammansättning av kosten inne
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

burit ej blott ökade möjligheter för en framgångsrik sjukdomsbehandling

utan även gynnsammare förutsättningar att förebygga bristsjukdomar och höja

det allmänna hälsotillståndet hos den enskilde individen. Ett exempel härå

utgör den stora nedgången av rachitis. Det torde ock vara ostridigt, att hittills

gjorda framsteg å den allmänna hygienens område äga en ej ringa del i

tuberkulosens och de epidemiska sjukdomarnas tillbakagång i landet.

I snart tre årtionden har ock behovet av ett statligt hygieniskt laboratorium

gjort sig gällande. De skäl, som av medicinalstyrelsen i upprepade framställningar

och utlåtanden anförts för den statsmedicinska anstaltens utbyggnad

med en för dylika uppgifter utrustad avdelning, hava jämväl funnit stöd hos

olika myndigheter och föranlett förslag till riksdagen.'' Då frågan senast, vid

1914 års senare riksdag, förelåg till övervägande, vitsordade föredragande

departementschefen det kännbara behovet av en hygieniskt-teknisk avdelning

av sagda anstalt, ehuru tillgodoseendet av detsamma ansågs kunna anstå till

följande riksdag. Världskriget reste emellertid hinder för planernas omedelbara

förverkligande.

Erinras må vidare, att i skilda länder statsinstitutioner med motsvarande

eller besläktade arbetsuppgifter upprättats. I Danmark förfogar man sålunda

i universitetets hygieniska institution över ett organ, som i avsevärd utsträckQing

fyller åtskilliga av de funktioner, som avsetts med den föreslagna statsanstalten.

Ett till densamma anknutet vitaminlaboratorium kompletterar organisationen

på en viktig punkt. Jämväl i Norge disponeras för den betydelsefulla

vitaminkontrollen ett särskilt statligt institut, varjämte under senare år

universitetets hygieniska institution även i detta land satts i stånd att i

växande omfattning fylla praktiska uppgifter i socialhygienens tjänst. Under

det sistförflutna årtiondet hava socialhygieniska institutioner inrättats jämväl

i ett antal stater, vilka i övrigt av olika skäl icke uppnått den sociala och

kulturella utveckling, som kännetecknar vårt land.

Enligt de sakkunnigas uppfattning kan frågans lösning för vårt lands del

icke längre utan olägenheter undanskjutas. Det synes de sakkunniga dock

uppenbart, att spörsmålet örn ett socialhygieniskt instituts allmänna uppgifter

och inriktning numera måste te sig annorlunda, än då frågan först framträdde.

Till utveckling härav yttra de sakkunniga bland annat:

_ Vid frågans tidigare behandling var det naturligt, att medicinalförvaltningens

behov av ett sakkunnigt organ för handläggning av vissa uppgifter

inom den allmänna hälsovården trädde i förgrunden. Utvecklingen i andra

länder har gestaltat sig på enahanda sätt, och åtskilliga av motsvarande statsinstitutioner

annorstädes hava organisatoriskt sammanknutit ungefärligen de

uppgifter, som i den grundläggande utredningen vid sekelskiftet angåvos folden

statsmedicinska anstalten i vårt land. Skulle det nu gällt att från grunden

uppbygga en dylik institution, hade säkerligen anledning förefunnits att

principiellt överväga att inom en och samma ram tillgodose samtliga socialhygieniska,

bakteriologiska, farmacevtiska och rättskemiska undersökningsuPPgiffer-

Denna utväg står emellertid numera icke öppen utan en i olika

avseenden svårlöst och ingripande omorganisation av redan förefintliga, sinsemellan

självständiga institutioner. Därtill kommer, att problemställningen

vad angår den socialhygieniska avdelningen förskjutits och vidgats på ett

sådant sätt, att organet för dithörande uppgifters tillvaratagande icke längre

framträder uteslutande såsom en del av den medicinska förvaltningsorganisationen.

I sistnämnda hänseende må särskilt framhållas, att vårt land för närvarande

praktiskt taget saknar möjligheter för en rationell handläggning av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

de många och betydelsefulla uppgifter, som yrkeshygienen i detta ords vidsträcktaste

mening ställer. Denna starkt kännbara brist, vitsordad bland

annat i samband med den nyligen företagna utredningen rörande omorgamsationen

av yrkesinspektionens chefsmyndighet, måste enligt de sakkunnigas

mening avhjälpas i nu förevarande sammanhang, och de nämnda uppgifterna

låta sig, såsom jämväl medicinalstyrelsen framhållit, naturligt infoga i det

föreslagna institutets program. Men därmed rör man sig inom ett område,

som ur administrativ synpunkt huvudsakligen faller inom yrkesinspektionen.

Och det skulle förvisso vara mindre välbetänkt att underlåta att sörja för

nödig förbindelse mellan den praktiskt-vetenskapliga och den administrativtkontrollerande

verksamheten å detta arbetsfält.

De sakkunniga vilja ytterligare betona, att redan tidigare tillgodoseendet

av livsmedelskontrollen skjutits i förgrunden såsom en betydelsefull del av

det tilltänkta institutets uppgifter. Ehuru frågan örn en tidsenlig livsmedelslagstiftning

alltjämt är olöst och man följaktligen nu saknar hållpunkter tor

ett mera slutgiltigt bedömande av denna sida av det föreliggande spörsmålet,

kan man icke undgå att uppmärksamma, att inom närmgshygienen

vitaminerna under senare tid erhållit en stor och som det synes alltjämt

växande betydelse. Snara åtgärder hava ock påkallats för en effektiv kontroll

av vitaminer icke blott i födoämnen och läkemedel utan även i fodermedel.

Uppenbarligen böra hithörande frågor lösas i ett sammanhang, och de sakkunniga

komma i det följande att närmare motivera den uppfattningen, att

vitaminkontrollen bör inordnas bland det föreslagna institutets arbetsuppgifter.

Genom ett fastställande av verksamhetsområdet på .(Jetta sätt lärer

det bliva ofrånkomligt, att det nya institutet erhåller bestämd anknytning

även till jordbruket.

Vid sina överväganden i denna del ha de sakkunniga icke kunnat underlåta

att beakta även läkarutbildningens förhållanden. I framställning rörande

anslag till tjänsteläkarkurser i socialmedicin och socialhygien har medicinalstyrelsen

sålunda framhållit, att gällande, undervisningsplan vid de medicinska

fakulteterna företedde stora brister, när det gällde tillgodoseendet av de

vidgade uppgifter, som mötte läkarna i samhällets hälsovårdande^ verksamhet.

Vid anslagsfrågans behandling i statsverkspropositionen till 1936 års riksdag

uttalade föredragande departementschefen jämväl, att frågan på vilket sätt en

vidgad undervisning i socialhygien och socialmedicin framdeles måtte kunna

meddelas vid de medicinska fakulteterna, sedermera borde göras till föremål

för särskilt övervägande. Utan att. nu ingå på detta spörsmål i hela dess vidd,

vilket ligger utanför de sakkunnigas uppdrag, ha cle sakkunniga funnit sig

böra i detta sammanhang hänleda uppmärksamheten på den ställning, sorn

den hygieniska institutionen vid karolinska institutet intagen Nämnda högskola

är den enda i landet, som utrustats med en speciell professur enbart, i

hygien. Emellertid ligger det i sakens natur, att en teoretiskt-v.etenskaplig

institution, som företräder ett ämne, vilket såväl på grund av sitt innehåll

som med hänsyn till den mångsidiga och viktiga tillämpningen på skilda områden

av offentlig och enskild verksamhet kräver tillgång till ett omfattande

och mångsidigt praktiskt material, måste vara hänvisad att arbeta under särdeles

svåra förhållanden, därest den icke kan uppnå reguljär förbindelse

med hälsovårdsarbetet i samhället. Från denna utgångspunkt har det

synts de sakkunniga angeläget att i anslutning till de för utredningen angivna

riktlinjerna söka en framkomlig väg, på vilken den antydda bristen

i de organisatoriska förutsättningarna för en. tidsenlig läkarutbildning

i hygien skulle kunna undanröjas. Ett ytterligare skäl att nu underkasta

detta spörsmål en närmare prövning hava de sakkunniga funnit

däri, att frågan om nybyggnad för karolinska institutets teoretiska institu
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

tioner står på dagordningen och att under sådana omständigheter möjligheter

kunde tänkas yppa sig att uppnå en även statsfinansiellt gynnsammare

lösning av den hygieniska institutionens byggnadsfråga i samband med det

föreslagna institutets upprättande.

De överväganden, för vilka sålunda redogjorts, hava föranlett de sakkunniga

att utforma det planerade institutets arbetsuppgifter och organisation

något annorlunda än medicinalstyrelsen, i principiell anslutning till

tidigare utredningar, ifrågasatt. Jag återkommer härtill i det följande.

Yttranden.

Behovet av ett socialhygieniskt institut har vid remissbehandlingen nästan

enhälligt vitsordats.

1 första hand har detta behov understrukits av, förutom medicinalstyrelsen

och de hörda universitetsmyndigheterna, landets förste provinsialläkare och

de därmed jämställda stadsläkarna, vilka i sin dagliga gärning komma i kontakt

med hithörande problem. I dessas yttranden betonas särskilt den betydelse

institutet skulle få dels för utbildningen av tjänsteläkare och hälsovårdsfunktionärer

av olika slag, dels ock såsom rådgivande organ för landets

hälsovårdsnämnder vid bedömande av praktiskt-hygieniska spörsmål.

Nu nämnda synpunkter understrykas ytterligare av stadsfullmäktige i Stockholm

och landstingets förvaltningsutskott i Stockholm län. Det senare

erinrar, att på grund av statsmakternas under senare år fattade beslut komme

att — med landstingen såsom huvudmän — successivt genomföras distriktsvård,

förebyggande mödra- och barnavård samt en effektiviserad dispensärvård.

En undersöknings- och forskningsverksamhet på bostadshygienens områden

med dess olika förgreningar i samband med en bättre utbildning av

den personal, som skulle utöva verksamhet i distriktsvården, vore därför

synnerligen önskvärd. Likaså att läkarna erhölle en utbildning, som icke

ställde dem främmande för det nya, som innefattades i nyssnämnda och

andra grenar, tillhörande ett rationellt sjukvårdsförebyggande arbete. Förvaltningsutskottet

framhåller även, att landstingen såsom huvudmän för flertalet

sjukvårdsinrättningar måste ha stort intresse av att ett institut stöde

till förfogande för kontroll av livsmedel och för rådgivning angående kost

på anstalter m. m.

Socialstyrelsen anser likaledes den föreslagna institutionen kunna få stor

betydelse, speciellt ur forsknings- och undervisningssynpunkt men även såsom

rådgivande organ i det praktiska hälsovårdsarbetet. Styrelsen vitsordar särskilt

de gynnsammare förutsättningar i kampen mot sjukdomarna och i

arbetet för höjandet av det allmänna hälsotillståndet, vilka kunnat åstadkommas

genom ökad kännedom örn och bättre tillgodoseende av hygieniska

fordringar. En fortsatt utveckling i samma riktning skulle enligt styrelsens

mening i avsevärd grad kunna främjas genom inrättandet av ett statligt

specialhygieniskt undersöknings- och forskningsinstitut med en vetenskapligt

kvalificerad arbetspersonal och med uppgift att på skilda områden belysa

frågor, som för folkhälsan hade avgörande betydelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr ISO.

Riksförsäkrin gsanstal ten, yrkesinspektör erna, landsorganisationen i Sverige

samt 1937 års arbetar skyddskommitté understryka behovet av ett offentligt

och väl rustat undersökningsorgan beträffande yrkeshygieniska spörsmål.

Landsorganisationen finner förslaget i denna del utmärka sig för allsidighet

och planmässighet samt uttalar som sin uppfattning, att ett förverkligande

av detsamma säkerligen skulle leda till en genomgripande effektivisering

av arbetarskyddet i vårt land.

Lantbruksstyrelsen framhåller betydelsen av att en central institution

skapas för handhavande av frågor rörande födoämneshygien och livsmedelskontroll.

Det synes styrelsen vara av stort värde för landets befolkning, att

viktiga spörsmål på dessa områden utredas och undersökas vid en institution,

där man kan förvänta, att endast sakliga synpunkter komma att göra sig

gällande. Behovet härav framträdde alltmer, sedan billiga ersättningsmedel

för naturprodukter tenderade att få allt större spridning i marknaden, ofta

genom i hög grad missvisande reklam. Vidare skulle det ifrågasatta institutet

få betydelse för utrönande av importerade födoämnens värde i de fall,

då liknande produkter kunde framställas inom landet, såsom beträffande utländsk

frukt av olika slag i jämförelse med samma slags frukt av inhemsk

odling.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap hävdar liknande synpunkter, och Iwsmedelslagstiftningssakkunniga

finna uppenbart, att en tillsyn över livsmedel

och livsmedelshandel icke kan på ett betryggande sätt anordnas utan hjälp

av en i kontrollorganisationens spets stående central anstalt, där bland annat

undersökningsmetoder utprovas, den vid kontrollen biträdande personalen

utbildas samt erforderliga undersökningar av i handeln förekommande livsmedel

verkställas.

Även från industriellt håll vitsordas behovet av ett socialhygieniskt institut.

Sveriges kemiska industrikontor framhåller sålunda, att det föreslagna institutet

skulle i hög grad främja industriens intressen, särskilt i vad denna voie

inriktad på tillverkning av livsmedel. Industrikontoret hade redan länge

uppmärksammat frågan örn införande av utvidgad kontroll över livsmedel,

ävensom i avgivet yttrande uttalat sig för nödvändigheten av en statligt auktoriserad

institution för vitaminundersökningar. Ett offentligt undersökningsorgan

rörande yrkeshygien mäste enligt industrikontorets uppfattning jämväl

anses vara av behovet påkallat, då i vårt land hittills saknats en institution,

där prövning av hygieniska förhållanden inom industri och hantverk kunnat

företagas. Ett dylikt organ skulle bliva av stor betydelse i första hand för

lösandet av tekniskt-hygieniska frågor, som folie under medicinalstyrelsens

och yrkesinspektionens handläggning, men även för klarläggande av yrkeshygieniska

risker samt för vissa utbildnings-, forsknings- och undervismngsändamål.

Svenska industriförbundet och Skånes handelskammare betona likaledes

främst angelägenheten av att ett statligt organ för födoämneshygien och

livsmedelskontroll, inklusive vitaminkontroll, koinme till stånd. Handelskammaren

vill icke heller förneka institutets betydelse för klarläggandet av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 139.

yrkeshygienska spörsmål men anser sig böra erinra, att industrien på många

håll med bistånd av fabriksläkare och yrkesinspektionens tiänstemän samt

med stöd av egna rön nedlagt ett intresserat arbete och stora kostnader för

att skapa förbättrade hygienska betingelser och trivsammare förhållanden

inom verkstäder och fabriker. Yissa industrikoncerner hade genom sina

facklaboratorier ägnat direkt uppmärksamhet åt hithörande problem, varjämte

för tekniskt lösande av dylika frågor enskilda konsulterande ingenjörsbyråer

och andra företag med omfattande erfarenheter å området stått till

industriens förfogande. Mångå av hithörande problem hade sålunda redan

på privat initiativ upptagits till behandling.

Stockholms handelskammare anser det vara ett samhälleligt intresse av

betydenhet, att arbetet med förebyggande av sjukdomar och befrämjande av

folkhygienen beredes ett vidgat utrymme inom den statliga verksamheten.

Handelskammaren ifrågasätter emellertid, huruvida icke de uppgifter, som

skulle tillkomma det föreslagna institutet, skulle, åtminstone delvis, kunna

tillgodoses inom ramen för redan förefintliga institutioner.

Statskontoret slutligen vill ej heller direkt bestrida behovet av det föreslagna

institutet men betonar angelägenheten av att dess verksamhetsfält

från början i möjligaste mån begränsas.

Departementschefen.

Mer än trettio år hava förflutit, sedan krav första gången framställdes

på inrättande i vårt land av ett hygieniskt statslaboratorium. Trots de

tungt vägande skäl, som till stöd för kravet i fråga redan då kunde anföras

och som sedermera med alltjämt ökad styrka åberopats, har planen icke

kommit till förverkligande. Det ligger i sakens natur, att i våra dagar uppgifterna

för en dylik institution te sig vida mera omfattande, än då tanken

på ett hygieniskt undersökningsorgan i medicinalförvaltningens tjänst först

framkom. Härtill hava bidragit de betydande Vetenskapliga framstegen på

området likaväl som den livliga utvecklingen inom vårt samhälle. Förhållandet

är, såsom de sakkunniga betonat, att sjukvårdsuppgifterna tidigt nog och

sedermera i alltjämt växande omfattning tillgodose^ av det allmänna på ett

sätt, som ställer vårt land i främsta ledet. Det förebyggande arbetet, hälsovårdsuppgifterna,

har däremot först så småningom tillvunnit sig uppmärksamhet.

Betydelsefulla åtgärder hava emellertid på detta område, ej minst

under senare år, vidtagits och inför denna hoppgivande utveckling har frånvaron

av ett centralt organ för det socialhygieniska arbetet tett sig som en

beklaglig brist. Att undanröja densamma framstår under dessa omständigheter

som en angelägenhet av vikt.

Behovet av ett statligt organ för tillgodoseende av de praktiska undersöknings-

och forskningsuppgifterna inom socialhygienen har också blivit

övertygande ådagalagt genom den verkställda utredningen och de däröver

avgivna yttrandena. Erinras må för övrigt, att såväl i våra närmaste grannländer

som i åtskilliga andra stater — däribland icke få, vilkas allmänna

sociala nivå knappast är lika hög som vår — detta behov numera är

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 139.

på ett tillfredsställande sätt fyllt. Särskilt trängande synes det mig vara att

för yrkeshygienen utan dröjsmål tillhandahålla ett dylikt organ, utrustat med

de laboratoriemöjligheter, utan vilka prövningen av hithörande spörsmål i

talrika fall försvåras eller förhindras. Jämväl med tanke på de många särdeles

viktiga praktiska problem, som anknyta till födoämneshygienen, föreligga

för en dylik institution stora arbetsuppgifter. Detsamma gäller åtskilliga

för samhället och dess medborgare mycket betydelsefulla områden inom

den allmänna hygienen, ej minst bostadshygienen. Men vid sidan av de praktiska

undersöknings- och forskningsuppgifter, vilka vid utredningen blivit

allsidigt belysta, föreligga utbildningskrav, som icke lämpligen kunna rationellt

tillgodoses i annan ordning. Till dessa frågor återkommer jag i det

följande. Här vill jag inskränka mig att under uttalande av min anslutning

i allt väsentligt till de synpunkter, som av de sakkunniga i nu förevarande

avseende andragits, betona vikten av att ett statligt institut för folkhälsan

snarast kommer till stånd.

Institutets arbetsuppgifter.

De sakkunniga.

Ett svenskt socialhygieniskt institut bör enligt de sakkunnigas uppfattning

främst erhålla karaktären av ett »institut för folkhälsan», d. v. s. företrädesvis

inriktas på förebyggande åtgärder, som medelbart eller omedelbart äro

ägnade att bevara eller höja folkhälsan. Ur denna synpunkt träda, framhålla

de sakkunniga, särskilt tre huvudområden i förgrunden såsom verksamhetsfält

för ett dylikt institut nämligen, 1) allmän hygien, 2) yrkeshygien samt

3) födoämneshygien och livsmedelskontroll.

Å samtliga dessa huvudområden borde institutet i första hand tillgodose

de praktiska synpunkterna. På samma sätt som redan gäller i fråga örn

exempelvis statens bakteriologiska laboratorium och veterinär-bakteriologiska

anstalt, borde institutet sålunda stå såväl den centrala medicinalförvaltningen

och yrkesinspektionens tillsynsmyndighet som lokala myndigheter och allmänheten

till tjänst med erforderliga undersökningar inom förutnämnda områden.

Likaledes läge det i sakens natur, att institutet såväl i anslutning till

nu angivna undersökningar som med hänsyn till andra föreliggande förhållanden

anförtroddes vetenskaplig forskning av mer eller mindre omfattande

natur. Härjämte betonas, att på vissa hithörande områden behovet av utbildning

av olika funktionärsgrupper starkt trädde i förgrunden, varigenom undervisningsuppgifterna

måste erhålla ett stort utrymme i institutets verksamhet.

Från dessa allmänna utgångspunkter hava de sakkunniga till närmare behandling

upptagit det ifrågasatta institutets arbetsuppgifter å de olika huvudområdena.

Beträffande den allmänna hygienen anföra de sakkunniga

därvid bland annat:

Å den allmänna hygienens område torde uppgifterna ur praktisk undersöknings-

och forskningssynpunkt böra främst gruppera sig kring bostadshygienen

i vidsträckt mening. Undersökningar rörande förbättrade metoder

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majis proposition nr 139.

tor bekämpande och förebyggande av ohyra i bostäder erbjuda sålunda exempel

pa aktuella uppgifter å. ifrågavarande område. Detsamma gäller undersökningar

för vinnande av ändamålsenligare anordningar för ventilation, avlopp,

ljudisolering m. m. Förhållandena på bostadsområdet kräva över huvud taget

fortsatta, ingående fältundersökningar med anlitande av enhetliga undersökmngs-

och bedömningsmetoder, varvid givetvis uppmärksamhet bör ägnas

aven at de. folksjukdomar, som sammanhänga med bostadsbeskaffenheten. De

undersökningar som under senare år företagits i samband med utredningar

l oi ande bostadsförhållandena i städerna och på landsbygden, hava ådagalagt

elen stora omfattningen av hithörande arbetsuppgifter och det kännbara behovet

av fortlöpande kontroll av det mindervärdiga bostadsbeståndet.

Enligt den av medicinalstyrelsen framlagda preliminära planen för instiJut,

e..s.,ve j sa“ skulle densamma omfatta jämväl praktiska undersökningar

)e ,la. ‘ln<ac såväl mödrar som barn av olika åldrar. Ehuru hithörande spörsmai

aro ay djupgående betydelse för vårt folk, anse sig de sakkunniga likväl

bora for den närmast® framtiden anbefalla en viss återhållsamhet i fråga örn

dylika praktiska undersökningsuppgifter. Det ter sig nämligen för de sakkunniga

icke görligt, eller i varje fall mindre lämpligt, att vid institutets inrättande

at detsamma giva ett så omfattande och mångskiftande arbetsprogram, att

man loper allvarlig risk, att arbetsuppgifternas mångfald och mängd från begynnelsen

skola föranleda en alltför stark splittring i arbetet, till förfång för

resultatet i dess helhet. Då det för de sakkunniga gällt att uppdraga gränser

tor verksamhetsområdet, Ilar det tett sig naturligt att tills vidare utesluta

uppgifter, som för en allsidig och fruktbringande behandling kräva huvudsakligen

kliniska undersökningar och som därför kunna förutsättas bearbetade

vid universitetsinstitutionerna. Vidare har det synts angeläget att icke i första

hand rakna med sådana uppgifter, för vilka organ med sannolikhet kunna

antagas i annan ordning komma till stånd. De sakkunniga vilja härutinnan

erinra, att frågan örn anställande av en skolöverläkare inom den centrala skolmyndigheten

sedan åtskillig tid varit aktuell och med största sannolikhet

kan förväntas med det snaraste bliva löst. Det lärer få anses obestridligt,

att de till skolbarnens hälsovård hörande uppgifterna därmed skulle få en

sakkunnig och representativ företrädare. Vid sådana förhållanden synes försiktigheten

bjuda att icke från början giva hithörande undersökningar en alltför

framträdande plats i institutets arbetsprogram. I den mån av särskilda

anledningar större specialundersökningar å ifrågavarande områden av statsmakterna

pakallas, böra enligt de sakkunnigas mening desamma givetvis kunna

komma till utförande under medverkan av institutet. De sakkunniga hava

även vid övervägande av dettas organisation och medelsbehov beaktat denna

omständighet. De sakkunniga finna ock självfallet, att institutets resurser

redan från begynnelsen böra vara tillgängliga för vetenskaplig forskning å

förevarande arbetsfält. °

Vad nu sagts äger i stor utsträckning tillämpning även å den vetenskapliga

bearbetningen av frågan örn tuberkulosens epidemiologi och förebyggande,

en uppgift som medicinalstyrelsen preliminärt jämväl velat anförtro åt institutet.

Genom den av årets riksdag beslutade reformen av det förebyggande

tuberkulosarbetet hava åt den på området sedan länge verksamma organisationen,

svenska nationalföreningen mot tuberkulos, beretts förbättrade förutsättningar

att koncentrera sig på praktiskt-vetenskapliga undersökningsuppgifter.

Det förefaller de sakkunniga därför vara rimligt att räkna med att erforne1

liga åtgärder för klarläggande av tuberkulosfrekvensen inom olika

åldrar, yrken och orter, vilket är av grundläggande betydelse för hälsovården

sk°la komma till stånd utan obligatorisk medverkan av institutet

för folkhälsan. Dppenbarligen bör, liksom i fråga örn barnavården, hinder icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

föreligga att, då särskilda skäl därtill äro, få vissa av behovet påkallade specialundersökningar

utförda under institutets medverkan, ej heller att däi bedriva

vetenskaplig forskning i ämnet.

Såsom ytterligare områden för institutets undersökningsverksamhet har medicinalstyrelsen

i sin förut omförmälda organisationsplan upptagit rasbiologi,

rashygien och mentalhygien. Med hänsyn till förefintligheten i vårt land

av en särskild institution för förstnämnda ändamål, rasbiologiska institutet

i Uppsala, lära dithörande problem, vilka eljest flerstädes i utlandet plägat

inrangeras under socialhygieniska institutioner, icke böra särskilt upptagas

vid det nu föreslagna institutet. Detsamma gäller undersökningar inom

mentalhygienens område. Ej heller föreligger enligt de sakkunnigas mening

anledning att räkna med att epidemiologiska spörsmål vid institutet skola

göras till föremål för speciella undersökningar. Det torde få anses ligga närmare

till hands att vid behov anlita det bakteriologiska laboratoriet för utförande

av dylika undersökningar, pa sätt hittills varit fallet t. ex. betiäffande

barnförlamningen. . ,

Vid utformandet av institutets uppgifter i nu angivet hänseende hava de

sakkunniga förutsatt, att de allmänhygieniska, undersökningar, som erfordras

för medicinalstyrelsens verksamhet, skola i första hand komma till utförande

genom institutets försorg.

Efter att ha konstaterat att den praktiska undersökningsverksamhet, som

sålunda skulle tillkomma institutet å den allmänna hygienens område, åtminstone

till en början bleve relativt begränsad, framhålla de sakkunniga,

att man å andra sidan hade att räkna med att till detta område hörande undervisningsuppgifter

komme att intaga en dominerande ställning i institutets

arbetsprogram.

De sakkunniga erinra härvid i första hand om de brister i nuvarande läkarutbildning,

som inledningsvis antytts, och finna ur denna synpunkt starka

skäl tala för en anknytning av karolinska institutets hygieniska avdelning

till institutet för folkhälsan. Genom en sådan anknytning skulle professorn

i hygien — jämsides med fullgörandet av honom åliggande akademisk undervi

sningsskyldighet — kunna fungera som ledare, helt eller delvis, av sistnämnda

institut tillkommande praktiska undersöknings- och forskningsupp

gifter inom något av de nämnda huvudområdena, förslagsvis såsom chef för

en av dess tilltänkta avdelningar. Detta skulle medföra avsevärda fördelar

så tillvida, att den medicinska undervisningen — i motsats till vad nu vöre

fallet — automatiskt bereddes tillgång till ett omfattande praktiskt undersökningsmaterial

ävensom tillfälle till ett nära samarbete med specialister på

olika områden inom den samhälleliga hygienen. Samtidigt skulle institutet

för folkhälsan erhålla möjlighet att för mera kvalificerad undervisning åt

speciella funktionärsgrupper tillgodogöra sig hygienprofessorns erfarenheter

och sakkunskap. I syfte att i möjligaste mån vinna garanti för att professuren

i hygien besattes med innehavare, vilken jämväl ägde förutsättningar att

tjänstgöra såsom avdelningschef vid institutet för folkhälsan, förorda de sakkunniga

vidare, att institutets styrelse skulle beredas tillfälle att vid återbesättandet

av professuren yttra sig angående de sökandes kompetens för befattningen

sorn avdelningschef vid institutet. Ett i viss nian analogt förfaringssätt

hade enligt de sakkunniga hittills tillämpats vid tillsättning av de för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

enade befattningarna som överläkare vid vederbörande sinnessjukhus samt

piofessurerna i psykiatri vid universitetet i Uppsala och karolinska institutet.

Såsom av det följande framgår, förutsätta de sakkunniga tillika, att vid professorns

sida ställes en väl kvalificerad arbetskraft såsom närmast under professorn

ansvarig för arbetet å avdelningen.

De sakkunniga beröra i fortsättningen behovet av särskilda utbildningsmöjligheter

i socialhygien och socialmedicin för tjänsteläkare och distriktssköterskor.

De yttra sålunda:

Nödvändigheten av att tillgodose detta behov har föranlett 1936 och 1937

års riksdagar att på förslag av Kungl. Majit anvisa medel till anordnande

försöksvis av två tjänsteläkarkurser årligen, vilkas program främst varit innktat

på socialmedicinsk barnavård, bostadshygien, arbetshygien med

yrkessjukdomar samt sociallagstiftning. Man torde kunna förutsätta, att

behovet av sådana kurser för framtiden kommer att bliva tämligen konstant,

därest man önskar uppnå en intensifiering av det samhälleliga hälsovårdsarbetet.

Med hänsyn härtill finna de sakkunniga naturligt, att dessa

kurser framdeles inordnas som ett väsentligt led i det planerade institutets

arbetsuppgifter. I samband härmed torde böra tagas under övervägande

en sådan omläggning av de hittillsvarande s. k. ämbetsläkarkurserna för

vinnande av behörighet till förste provinsialläkare änst, att dessa komma

att utgöra en direkt påbyggnad av den allmänna socialhygieniska undervisningen

för tjänsteläkarna.

Jämte den undervisning för medicine kandidater och tjänsteläkare, som

skulle tillkomma institutet, synes det rationellt, att utbildningen av övriga

hälsovårdsfunktionärer i ordets egentliga mening anförtros åt detsamma.

Detta gäller främst den teoretiska undervisningen för distriktssköterskorna

Denna undervisning har alltsedan 1920 ombesörjts av statens distriktssköterskeskola,

som tills vidare är provisoriskt inhyst i medicinalstyrelsens

ämbetslokaler. Skolans uppgift var tidigare att åt sjuksköterskor meddela

dels en kompletterande utbildning i vissa specialgrenar av sjukvården,

dels undervisning i socialmedicin och socialhygien. Genom beslut

av 1935 års riksdag kommer den förstnämnda uppgiften i stort sett att upphöra,

varvid förutsatts att eleverna före inträdet i distriktssköterskeskolan

förskaffat sig erforderlig specialutbildning i sjukvård. Ett undantag härifrån

bildar endast utbildningen i barnsjukvård, som fortfarande skall ingå

i skolans undervisningsplan för de elever, vilka icke förut kunnat förskaffa

sig dylik utbildning. Vid sådant förhållande och då en avsevärd del av

distriktssköterskornas utbildning hänför sig till samma ämnesområden som

undervisningen för tjänsteläkarna, finna de sakkunniga ändamålsenligt, att

jämväl utbildningen av distriktssköterskorna ingår som en av institutets

allmänna uppgifter.

I anslutning härtill påkalla de sakkunniga uppmärksamhet även för hälsovårdstillsyningsmännens

utbildningsfråga samt anföra härutinnan följande.

Enligt gällande hälsovårdsstadga skall i stad hos hälsovårdsnämnden

finnas anställda en eller flera tillsyningsmän för den allmänna hälsovårdens

övervakande, medan kommun på landet äger rättighet att anställa

dylika tjänstemän, där sådant prövas vara av behovet påkallat. Till följd

härav hava hälsovårdstillsyningsman anställts i åtskilliga samhällen. Någon

enhetlig plan eller organisation för utbildning av dylika befattningshavare

finns emellertid ej. I regel har vederbörande hälsovårdsnämnd måst antaga

personer, som varit i avsaknad av särskild utbildning för uppgiften och som

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

först senare under sin tjänstgöring fått sätta sig in i den mångfald frågor,

vilka enligt hälsovårdsstadgan tillhöra deras åligganden. Endast i de alira

största städerna har förhållandet varit ett annat, i det att hälsovårdsnämnderna

där ordnat undervisning för sina egna, i tjänsten nyanställda tillsyningsman.

Strävanden att ordna en enhetlig utbildning för ifrågavarande tjänstemän

hava dock ej saknats. Hedan år 1923 påkallade svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet

hos medicinalstyrelsen åtgärder för upprättande av en tiilsyningsmannaskola,

omfattande en kurs örn feni mänauer vart annat år. Förbundet

framhöll bland annat, att en sådan skola skulle bidraga till en i olika kommuner

ensartad tillsyn av hälsovårdsstadgans efterlevnad och att genomgång av

skolan därför borde vara obligatorisk för blivande tillsyningsman. Sedan

medicinalstyrelsen inhämtat yttrande från hälsovårdsnämnderna i nio av de

största städerna, vilka samtliga förklarade sig instämma i behovet av en planmässig

utbildning på detta område, hemställde styrelsen i skrivelse till Kungl.

Majit den 1 november 1926 örn anvisande av medel för anordnande av kortare,

provisoriska kurser för hälsovårdstillsyningsmän, i avbidan på att tillräcklig

erfarenhet skulle vinnas för en definitiv utformning av hithörande undervisning.

Medicinalstyrelsens framställning föranledde emellertid icke någon

Kungl. Maj :ts åtgärd.

Bostadsutredningen på landsbygden berörde i sitt år 1933 avgivna betänkande

(Statens offentliga utredningar 1933: 37) också frågan örn utbildning

av hälsovårdstillsyningsmän. Efter att ha erinrat örn förenämnda framställning

av svenska hälso vårdst jänstemannaförbundet framhöll utredningen sålunda,

att då det vore fråga örn åtgärder till förstärkning av den kommunala

hälsovårdsorganisationen, det läge nära till hands att upptaga spörsmålet örn

utbildning av hälsovårdstillsyningsmän till förnyat övervägande. Det syntes

utredningsmännen troligt, att kommunernas intresse för anställande av tillsyningsman

skulle ökas, därest sådana med god utbildning och alltså med

större förmåga att göra en gagnande insats på hälsovårdsområdet stöde till

buds. Bostadsutredningen inskränkte sig emellertid till att i förevarande sammanhang

rikta uppmärksamheten härpå. Yad sålunda anförts underströks av

föredragande departementschefen i den vid 1935 års riksdag framlagda propositionen,

nr 213, angående distriktsvårdens omorganisation m. m.

Slutligen hava den s. k. bostadssociala utredningens experter (Statens

offentliga utredningar 1935: 49, bilaga 4) betonat, att frågan örn ordnande av

ifrågavarande utbildning borde upptagas till slutlig granskning i sammanhang

med övriga spörsmål beträffande utbildning av personal, som erfordrades för

det hygieniska och socialhygieniska fältarbetet. Härvid borde bland annat

undersökas, i vad mån föregående utbildning i hälso- och sjukvård, sådan den

åtnjötes av försvarsväsendets sjukvårdspersonal eller liknande personalkategorier,

vore önskvärd eller nyttig samt vilka inträdesfordringar, som borde

gälla vid kurs för bostadsinspektörer och tillsyningsmän.

Det anförda torde otvetydigt giva vid handen, att ett trängande behov

av en ordnad och enhetlig undervisning för blivande hälsovårdstillsyningsmän

föreligger. Starka skäl synas de sakkunniga därvid tala för att denna undervisningsfråga

löses i samband med utbildningen av övriga funktionärer inom

socialhygienen och alltså anförtros som en ordinarie uppgift åt institutet för

folkhälsan.

Jämte nu nämnda, mera konstanta undervisningsuppgifter böra enligt de

sakkunniga vid institutet kunna anordnas kurser av mora tillfällig natur förandra

i hälsovård arbetande eller intresserade personer, i den mån dessa

kurser falla inom samma ram som den obligatoriska utbildningsverksamheten,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

exempelvis kurser i hygien för lärare samt speciella fortsättningskurser för

läkare. Möjlighet borde ock beredas för att den undervisning inom socialhygienens

ämnesområde, som ingår i utbildningen vid centralskolan för

specialutbildning av barnsjuksköterskor samt vid socialpolitiska institutet,

skulle kunna förläggas till det planerade institutet. Med hänsyn till vikten och

omfattningen av de arbetsuppgifter, som avses komma att obligatoriskt påvila

institutet, hava de sakkunniga emellertid allenast velat räkna med en sådan

utvidgning såsom en möjlighet, vilken vid institutets lokala planläggning

borde havas i åtanke utan att i övrigt nu föranleda särskilda åtgärder.

På yrkes hygienens område hava hittills, betona de sakkunniga,

stora svårigheter mött att inom rimlig tid erhålla tillfredsställande sakkun

niga utredningar, när fråga uppkommit örn ändring eller komplettering av

hithörande lagstiftning. Över huvud taget syntes den medicinska behandlin

gen av vad till yrkeshygienen hörer i vårt land icke befinna sig i nivå med

utvecklingen i övrigt. Till belysning härav anföres bland annat:

Sålunda saknas t. ex. ännu allmänna hygieniska anvisningar rörande arbetslokalers

anordnande och användande, ehuru fabrikslokalers och övriga arbetsplatsers

hygien är av stor vikt för bevarande av arbetarnas hälsa. De sakkunniga

vilja i detta hänseende endast rikta uppmärksamheten å omklädningsrummen

med tillhörande toilettanordningar, arbetsplatsens storlek, luftkuben,

ventilationen, uppvärmningen, artificiell och naturlig belysning, golvbeläggning,

renhållning samt damm- och gasproblem, eld- och explosionsfaror m. m.

Härvid rör det sig sålunda om uppgifter, som innehålla en tillämpning av den

allmänna hygienens lärdomar på det industriella livets förhållanden.

Förutom allmänna föreskrifter böra även speciella sådana utarbetas under

anpassning till olika industriers särförhållanden. Dylika specialanvisningar

finnas för närvarande i ytterst ringa utsträckning. Särskilt må erinras örn den

stora gruppen av kemiskt-tekniska industrier, ett område som karakteriseras

av snabb utveckling samt oavlåtliga växlingar av kemiska medel (organiska

såväl som oorganiska) och tekniska förfaranden. Å detta område möta bland

annat tvenne stora grupper yrkessjukdomar, nämligen förgiftningar och hudsjukdomar,

båda av de mest skiftande slag. Att märka är, att utomlands

vunna forskningsresultat och erfarenheter rörande dessa sjukdomar och deras

orsaker ofta endast hava ett begränsat värde, då ett flertal hithörande industrier

äro typiskt nationellt utformade på grundval av landets speciella naturtillgångar.

Bristen på närmare kännedom rörande hithörande ämnen framträdde

klart vid den senaste omarbetningen av yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Beträffande ett flertal av dessa sjukdomar, hänförbara till de s. k. allergierna,

måste jämväl utarbetas prov för utrönande av den eventuella lämpligheten hos

dem, som söka anställning i dylika yrken, alltså ett slags profylaktisk verksamhet

vid yrkesval.

Å det yrkeshygieniska området har man vidare att beakta skador och ohälsa

genom ogynnsamma fysikaliska inflytanden, såsom fuktighet, värme, kyla,

damm, ensidigt arbete m. lii. Som konkreta arbetsuppgifter inom denna del

må anföras silikosproblemet, ett högaktuellt problem av vittgående omfattning

och betydenhet, hudsjukdomar genom cement-, mjöl- och sockerdamm,

ögonskador genom strålande energi, bränn- och kylskador i skilda yrken, hållningsfel

samt nerv-, led- och muskelskador till följd av ensidigt arbete eller

mekanisk skakning, studiet av tröttheten inom skilda yrken och arbetsformer

samt reaktionstidsbestämningar. Yrkeshygienikern har dessutom att ägna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

17

uppmärksamhet åt yrkesskador av infektiös natur. Viktigast härutinnan

torde vara att uppspåra och bekämpa tuberkulos bland skilda yrkesutövare.

Men vid sidan härav finnas speciella infektionssjukdomar bland exempelvis

lantarbetare, slaktare, charkuteriarbetare, affärs- och hembiträden i deras

sysslande med levande djur, kött och fisk, vilka sjukdomar jämväl kräva beaktande.

För att väl fylla sin uppgift kan emellertid yrkeshygienikern icke begränsa

sig till att studera yrkessjukdomarna för sig utan måste tillika uppmärksamma

respektive yrken. Blyförgiftning är t. ex. en sjukdom, som kan förvärvas

inom åtskilliga olika yrken och industrier. Å andra sidan kunna inom

samma industri eller yrke uppträda en mångfald yrkessjukdomar. I vårt land

finnas stora yrkesgrupper, vilkas förhållande i detta avseende hittills är ofullständigt

känt, t. ex. järn- och metallarbetare, trävaruindustriens yrkesutövare,

textil- och konfektionsarbetare, gruvarbetare, sten-, glas- och porslinsarbetare,

målare, tryckeriarbetare, fotografer, arbetare i gummifabriker och läderindustrier

m. fl.

Bland ytterligare problem, som vänta på klarläggande behandling, må

nämnas minderårigas och kvinnors arbete samt arbetstider med eller utan

skiftindelning, vidare arbetstidsproblemen i allmänhet, inklusive en sund uppdelning

av tiden i arbete, raster och vila, vilotidens användning, arbetarnas

beroende av social miljö, bostad, föda, kläder, bad o. s. v. För lösandet av

dessa problem erfordras i stor utsträckning fortlöpande undersökningar av

större arbetargrupper under åratal, t. ex. för utrönande av arbetets inverkan

å minderåriga, som åläggas skiftarbete under uppväxttiden.

Jämväl på olycksfallsskyddets område finnas rika arbetsuppgifter. Hit

höra konstruerandet av goda och prisbilliga förbandslådor, lämpade för olika

förhållanden, nya yrkesskydd, »safety-first»-propaganda m. m. Även örn olycksfallsskyddet

till stor del är rent tekniskt, torde dock tillgång till medicinsk

sakkunskap i åtskilliga fall vara av behovet påkallad.

Ännu en uppgift, som med fördel förlägges till ett yrkeshygieniskt laboratorium,

är upprättandet för hela landets räkning av ett specialregister över

alla olikartade preparat, som komma till användning inom skilda industrier.

Det bör te sig naturligt för vederbörande läkare i landets olika delar att vid

förekommande behov vända sig till den yrkeshygieniska institutionen för erhållande

av upplysningar örn ett visst preparats sammansättning och egenskaper

i samband med t. ex. ett förgiftningsfall hos en industriarbetare. Här

böra från alla håll samlas uppgifter örn olika tekniska varors och beredningars

kemiska natur och sammansättning. Samarbete bör i detta syfte upptagas

med de myndigheter, som hava sig anförtrodd granskningen av giftstadgans

preparat, medicinalstyrelsen, kommerskollegium och tekniska högskolan, ävensom

med statens provningsanstalt samt yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Åtskilliga undersöknings- och forskningsuppgifter vänta sålunda det föreslagna

institutet på förevarande område. Härutöver föreligga emellertid,

framhålla de sakkunniga, vissa betydelsefulla upgifter av utbildnings- och

undervisningsnatur. Medicine kandidater borde sålunda för sin blivande

verksamhet som läkare göras förtrogna med ifrågavarande praktiskt betydelsefulla

område, en undervisning, som i vidgad omfattning borde meddelas tidigare

utbildade tjänsteläkare. Även för sköterskor, särskilt distriktssköterskor

och sköterskor å bruk, fabriker och arbetsplatser, vore en orientering över

hithörande problem på sin plats. Utbildningen av yrkesinspektörerna kunde

ock väsentligt främjas vid tillgång till en institution av nu ifrågasatt art,

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 139. if9 38 ''2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj-.ts proposition nr 13U.

därest åt yrkesinspektörsassistenterna före deras utnämning till inspektörer

generellt bereddes tillfälle att under en ej alltför kort tid, exempelvis 6

månader, tjänstgöra vid laboratoriet. En viss fortbildning av yrkesinspektörerna

vore likaledes motiverad och kunde lämpligen ske vid de årligen

återkommande konferenserna hos chefsmyndigheten. Slutligen vore en

ambulatorisk föreläsnings- och undervisningsverksamhet av värde för speciella

yrkesgruppers vidkommande i samband med ett mera hopat uppträdande

av specifika sjukdomsyttringar inom vissa yrken.

De sakkunniga tillägga, att därest arbetsuppgifterna bestämdes enligt nu

angivna riktlinjer, läge det i sakens natur, att institutet finge till allmänt

åliggande att tillhandagå yrkesinspektionens tillsynsmyndighet med de upplysningar

och utredningar, varav denna i sin verksamhet vore i behov. Institutet

skulle sålunda komma att i realiteten fullgöra uppgifter, som eljest

skulle åvila en vid tillsynsmyndigheten anställd läkare.

Börande uppgifterna å födoämneshygienens område yttra de sakkunniga

bland annat följande.

Jämväl å födoämneshygienens område föreligga stora och praktiska betydelsefulla

uppgifter för det ifrågasatta institutet. Härvid möter först uppgiften

att genom förebyggande åtgärder söka förhindra sådana skador å livsmedel,

vilka i ogynnsam riktning påverka hälsan. I huvudsak gäller det här att utröna

de fall, där näringen genom tillsatser (t. ex. av olämpliga konserveringseller

färgmedel), tillredning eller förvaring (t. ex. i blyavgivande förvaringskärl)

eller genom bildande av hälsovådliga ämnen vid sönderdelning blir

olämplig ur hälsosynpunkt. Utöver blyförgiftningar hava på senare år giftverkningar

av arsenik börjat uppträda som följd av att föreningar av detta

ämne användas vid bland annat bekämpande av ohyra på fruktträd. Uppenbarligen

måste härvid hänsyn även tagas till förefintligheten av skadliga bakterier

av olika slag. Som ett led i denna verksamhet bör ingå att giva råd och anvisningar

i syfte att ernå en förbättrad framställning av och hållbarhet hos

hithörande födoämnen. Vid denna verksamhet måste institutet i praktiken

stundom utsträcka sina undersökningar att omfatta jämväl åtskilliga ämnen,

som utan att vara födoämnen likväl komma i beröring med dylika eller med

människorna. I nu berörda avseenden förefinnes alltså ett visst samband såväl

med den allmänna hygienen som med yrkeshygienen.

Institutets uppgift å födoämneshygienens område kan emellertid icke inskränkas

endast till undersökning av förhållanden, som påverka hälsan i ogynnsam

riktning. Det har även betydande positiva uppgifter, åsyftande ett mera

direkt främjande av hälsan. I detta avseende har institutet närmast att söka

bestämma olika födoämnens värde i folknäringen och födoämnenas inverkan

på organismen. Osökt kommer man därifrån in på frågor beträffande kostens

lämpliga sammansättning såväl i allmänhet som vid offentliga anstalter av

skilda slag, allt spörsmål som för närvarande och för överskådlig framtid

måste anses vara av den största betydelse. De sakkunniga vilja i detta sammanhang

särskilt rikta uppmärksamheten på vitaminforskningens framsteg

under senare år samt på det allmänt erkända faktum, att hos oss ett starkt

behov föreligger av att snarast erhålla noggranna uppgifter örn födoämnenas

halt av vitaminer och vilka faktorer, som därvidlag äro av särskild vikt.

Genom skrivelse den 22 maj 1936 har riksdagen för övrigt redan påkallat viss

hithörande undersökning, avseende smörets och margarinets näringsfysiologiska

betydelse samt behovet av kontroll över vitaminiserat margarin.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majis proposition nr 139.

Vissa uppgifter av nu nämnd art fullgöras visserligen för närvarande av det

av Kungl. Majit den 31 december 1935 tillsatta näringsrådet, men denna

anordning torde endast hava avsetts vara av provisorisk natur i avbidan på

inrättandet av ett socialhygieniskt institut.

Såsom ett viktigt led i denna verksamhet erfordras ytterligare utredningar

av den s. k. Norrlandsundersökningens karaktär, framför allt beträffande

glest bebyggda trakter och befolkningsskikt med låg levnadsstandard.

Dylika fältundersökningar äro i särskild grad ägnade att belysa de faktorer,

som inverka i gynnsam respektive ogynnsam riktning på det allmänna hälsotillståndet,

och äro jämväl av behovet påkallade för att bedöma angelägna

hälsovårdsuppgifter, t. ex. ifråga örn skolbespisning.

Om, såsom är att förmoda, en enhetlig och utvidgad livsmedelslagstiftning

inom en snar framtid kommer till stånd, lära därigenom för institutet tillkomma

nya viktiga uppgifter med hänsyn till kontroll och övervakning av

livsmedel och livsmedelshandel. Den närmare omfattningen av denna verksamhet

kan dock för närvarande icke angivas.

I anslutning härtill påpeka de sakkunniga, att nu nämnda arbetsuppgifter

förutsätta tillgång till åtskilliga hjälpvetenskaper, såsom fysik, botanik, zoologi

och bakteriologi m. m. En avgränsning gentemot dessa områden ställde sig

dock, enligt de sakkunnigas uppfattning, i allmänhet icke svår i betraktande

av de speciella synpunkter, som vid undersökningen trädde i förgrunden.

De centrala uppgifterna inom institutets verksamhetsområde hänförde sig på

åtskilliga punkter även till medicinen, särskilt fysiologisk kemi, näringsfysiologi

samt närings- och födoämneslära, varför det borde vara angeläget

att i dessa delar uppnå ett intimt samarbete med den medicinska vetenskapens

målsmän utanför institutet.

Beträffande förhållandet till lantbruksvetenskaperna uttala de sakkunnig3:

. . ...

De sakkunniga hava beaktat, att för de jordbrukskemiska undersökningarna

i stor utsträckning anlitas samma metoder som för livsmedelsundersökningar.

Det är likaledes ett faktum, att man sökt fastställa djurfödans värde som

näringsmedel genom regelbundet utförda och kontrollerade försök redan

innan motsvarande undersökningar kommit till utförande beträffande människans

föda. Många iakttagelser från försök på djur kunna även direkt tilllämpas

på människan. Särskilt gäller detta i fråga örn vitaminundersökningar,

där djur i mycket stor omfattning komma till användning vid forskning och

prövning och där de å dem vunna resultaten ännu utgöra den huvudsakliga

experimentella grunden för vårt vetande på området. Då människans föda

till avsevärd del härstammar antingen direkt eller indirekt från växterna, är

det tydligt, att spörsmålen örn växternas rätta gödsling och djurens uppfödning

innefatta problem, som teoretiskt sett skulle kunna tänkas bli föremål

för forskning på institutet.

De sakkunniga erinra härefter, att de haft att taga ställning till detta spörsmål

i samband med remissbehandlingen av ett till jordbruksdepartementet

år 1936 ingivet, betänkande med förslag till omorganisation av den med statsmedel

understödda kemiska analys- och kontrollverksamheten (Statens offentliga

utredningar 1936:40). I detta betänkande hade föreslagits, att nämnda

verksamhet, som hittills omfattat såväl jordbruksanalyser som livsmedels-,

handels- och industrianalyser, framdeles skulle begränsas till att endast avse

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Mäj:ts proposition nr 139.

analyser för jordbruket oell dess binäringar, d. v. s. främst jordarter, gödselmedel,

fodermedel samt mjölk och mejeriprodukter. Livsmedelsanalyserna

förutsattes bliva i huvudsak övertagna av det socialhygieniska institutet samt

handels- och industrianalyserna i allt väsentligt av statens provningsanstalt.

I anslutning härtill och för att möjliggöra en önskvärd specialisering hade

föreslagits, att flertalet av de nuvarande lokala kemiska stationerna skulle

nedläggas och i stället upprättas en central statlig lantbrukskemisk kontrollanstalt,

förlagd till Stockholm och stående under lantbruksstyrelsen överinseende.

I sitt den 31 mars 1937 över detta betänkande avgivna yttrande hava de

sakkunniga understrukit, att det rent teoretiskt väl läte sig tänka, att även

analyserna och kontrollen av foder- och gödselmedel anförtroddes åt det

ifrågasatta institutet för folkhälsan. En dylik utvidgning av institutets verksamhet

skulle emellertid, fortsätta de sakkunniga, kunna leda till praktiskt

icke önskvärda konsekvenser. Institutet måste nämligen då redan från

början givas en relativt stor omfattning, och dess arbete å födoämneshygienens

område skulle, särskilt sedan en fodermedelslagstiftning genomförts,

lätt kunna förryckas till förfång för mera näraliggande och trängande

uppgifter av omedelbar betydelse för livsmedelshygienen. Å andra sidan

kunde en förskjutning i motsatt riktning tänkas ske, till men för jordbrukets

intressen. Det syntes jämväl kunna ifrågasättas, huruvida icke erforderliga

jordarts-, gödsel- och fodermedelsanalyser med större fördel skulle komma

till utförande å det för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

och lantbrukshögskolan planerade gemensamma laboratoriet, därest

en fristående anstalt för ändamalet icke skulle anses tillräckligt motiverad.

De sakkunniga hava därför — utan att uttala sig örn behovet av en central

lantbrukskemisk anstalt i och för sig — hävdat den uppfattningen, att analyser

och kontroll av gödsel- och fodermedel i princip icke böra tillkomma

institutet för folkhälsan.

I ett avseende hava de sakkunniga dock ansett vägande praktiska skäl böra

föranleda en jämkning i nu angivna principiella gränsdragning mellan den

föreslagna centralanstalten och det planerade institutets verksamhetsområden,

nämligen beträffande undersökning och kontroll av vita m iner.

Beträffande behovet av ett organ för undersökning och kontroll av vitaminer

åberopa de sakkunniga i första hand den av professorn von Euler

m. fl. avlämnade berättelsen angående 1935 års Genévekonferens rörande

biologisk standardisering av vissa läkemedel m. m. Vidare erinras, att margarinfabrikernas

försäljningsaktiebolag redan år 1931 i skrivelse till Kungl.

Majit hemställt örn uppdrag åt lämplig vetenskaplig institution eller enskild

vetenskapsman att på ansökan verkställa undersökningar av livsmedels vitaminhalt

och å statens vägnar utfärda intyg däröver. Därvid hade bland annat

betonats, att en naturlig följd av det ständigt stegrade intresset för olika

näringsmedels vitaminhalt hade blivit, att livsmedelsproducenter vid försäljning

av sina varor framhölle deras eventuella halt av vitaminer och att det i

vissa länder uppstått en helt ny industri med uppgift att tillverka vitamin
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 139.

preparat, Denna framställning hade visserligen icke föranlett någon Kungl.

Maj:ts åtgärd, men vid ärendets remissbehandling hade behovet av en vitaminkontroll

ytterligare understrukits av bland andra Sveriges kemiska

industrikontor, som därvid yttrat i huvudsak följande:

Vitaminhalten hos ett livsmedel vore sällan eller aldrig fullt konstant. De

ursprungligen förefintliga vitaminerna vore nämligen bundna vid den levande

organismen, och så snart denna —- det finge gälla animaliska eller vegetabiliska

livsmedel — underkastades konservering eller annan beredning, minskades

vitaminhalten, för att vid kraftigare ingrepp helt försvinna. Den sedan gammalt

såsom läkemedel använda torsklevertranen kunde ha mycket växlande

vitaminhalt, allt efter den bättre eller sämre utvinningsmetoden, men denna

torde numera ha rationaliserats på ett tillfredsställande sätt. Mjölken respektive

smöret från en ko, som ginge ute på grönbete, finge en långt högre vitaminhalt

än mjölken och smöret från en ko, som erhölle den mera konstlade

stallutfodringen med vitaminfattigt hö och kraftfoder. Å andra sidan kunde

en ursprungligen vitaminfri produkt, såsom margarin, numera på artificiell

väg bibringas en hög vitaminhalt; förfarandet vore tekniskt löst och i stort

sett endast en kostnadsfråga. Av det anförda framginge, att ett näringsmedels

vitaminhalt aldrig kunde med absolut säkerhet förutsägas, utan måste genom

försök fastställas. Den största svårigheten för en allmännare vitaminkontroll

läge i undersökningens omständlighet. Vitaminerna hade ännu icke isolerats

och kunde icke bestämmas medelst kemisk analys, halten angåves därför efter

vissa internationellt föreslagna normer och kunde endast bestämmas genom

försök på levande djur, vilka försök toge flera veckor i anspråk. För att ett

flertal undersökningsresultat skulle bliva fullt jämförbara, måste de vara

vunna enligt samma undersökningsmetoder och i mera kritiska fall helst vara

utförda vid samma institution. Det vore därför en stor fördel, örn alla vitaminundersökningar

i landet, åtminstone på undersökningsteknikens nuvarande

.ståndpunkt, underställdes samma institution eller person.

Jämväl medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium hade

i yttranden över denna framställning vitsordat behovet av vitaminkontroll,

lantbruksstyrelsen under särskilt betonande av att denna kontroll i så fall

rimligtvis borde utsträckas att avse även fodermedel.

För egen del yttra de sakkunniga:

Såsom framgår av det anförda, har frågan örn vitaminkontrollen avseende

å såväl läkemedel som livsmedel och fodermedel. Med liäns}''n härtill kan

denna fråga tänkas löst sålunda, att vitaminkontrollen uppdelas å två eller

flera av de institutioner, som handhava eller avses handhava kontrollen av

respektive läkemedel, livsmedel och fodermedel. En dylik lösning finna de

sakkunniga emellertid föga välbetänkt redan ur ekonomisk synpunkt, i betraktande

av den särskilda och relativt omfattande utrustning (djuruppsättning),

som vitaminkontrollen kräver. Även ur arbetssynpunkt är en dylik

uppdelning ägnad att väcka starka betänkligheter, enär arbetsmetoderna och

forskningsmålen i samtliga fall äro gemensamma samt ett säkert bedömande

av föreliggande spörsmål förutsätter omfattande undersökningar och stor erfarenhet.

Vid en uppdelning av hithörande arbetsuppgifter inställa sig därför

farhågor för bristande enhetlighet och konsekvens i de olika sidoordnade instansernas

bedömanden. De sakkunniga vilja härutinnan hänvisa till vad

Sveriges kemiska industrikontor i ovan återgivna yttrande anfört. Uppenbart

är ock, att örn vitaminkontrollen koncentreras till en anstalt, dennas utrustning

kan i olika hänseenden göras fullständigare och därmed större garanti

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

vinnas för ett gott undersökningsresultat. De sakkunniga måste därför med

styrka hävda angelägenheten av en centralisering av den offentliga vitaminkontrollen

till en anstalt, vare sig det gäller läkemedel, livsmedel eller fodermedel.

I denna anstalts uppgifter bör ock ingå att verkställa sådana praktisktvetenskapliga

vitaminundersökningar, som påkallas av statliga myndigheter.

Att hit koncentrera all vetenskaplig forskning kring vitaminproblemet torde

däremot ej böra eller kunna ifrågakomma.

Frågan är emellertid, örn det avsedda vitaminlaboratoriet bör organiseras

som en självständig anstalt, såsom fallet är i Norge och delvis (lokalt) även

i Danmark, eller om det bör organisatoriskt anslutas till någon av ovan antydda

institutioner, d. v. s. farmacevtiska laboratoriet, institutet för folkhälsan

eller den föreslagna lantbrukskemiska centralanstalten. Professorn von Euler

m. fl. hava preliminärt förordat den självständiga linjen. Som motiv

härför har väsentligen anförts, att det ifrågasatta institutets avdelning

för födoämneshygien och livsmedelskontroll måste förväntas erhålla en

sådan mångfald av uppgifter, såsom agrikulturkemiska undersökningar, allmän

livsmedelsanalys m. m., att föreståndaren för densamma icke utan olägenhet

kunde, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit, jämväl anförtros den viktiga

vitaminkontrollen och därmed förenad forskning. Det syntes dem därför mest

välbetänkt att redan från början inrätta ett särskilt institut för ändamålet.

De sakkunniga äro för sin del icke beredda att under nuvarande förhållanden

biträda ett så vittgående förslag. Att särskilda vitamininstitut inrättats i

nyssberörda grannländer betingas, enligt vad de sakkunniga inhämtat, av speciella

omständigheter, i Norge vikten av att få tranens vitaminhalt fastställd

och i Danmark tillgången till donerad, för ändamålet fullt utrustad byggnad.

I Sverige föreligga icke liknande särskilda förhållanden. Omfattningen av

hithörande arbetsuppgifter låter sig för närvarande icke heller slutgiltigt bedömas.

Försiktigheten synes de sakkunniga därför bjuda att icke nu ifrågasätta

inrättandet av en självständig anstalt för ändamålet. Lämpligast o^h

naturligast torde vid sådant förhållande vara att i enlighet med medicinalstyrelsens

förslag infoga vitaminkontrollen som ett led i institutets för folkhälsan

allmänna verksamhet, i vad denna avser födoämneshygien och livsmedelkontroll.

Med den organisation, som de sakkunniga avsett för detta institut, torde

för övrigt såväl jordbrukets som läkemedelskontrollens intressen i förevarande

hänseende kunna på ett tillfredsställande sätt bevakas och tillgodoses.

Av det sagda framgår, att det ifrågasatta institutet för folkhälsan skulle

få ett vidsträckt verksamhetsfält som rådgivande organ beträffande olika

näringsproblem. Denna rådgivande verksamhet skulle i första hand inrikta

sig på sådana offentliga myndigheter, statliga eller kommunala,

för vilka näringsproblemen på ett eller annat sätt vore av väsentlig betydelse,

såsom medicinalstyrelsen, armé- och marinförvaltningarna, socialstyrelsen,

fångvårdsstyrelsen och landstingen. För att belysa betydelsen av ifrågavarande

verksamhet åberopa de sakkunniga följande uppgifter rörande utspisningskostnadernas

.storlek vid våra offentliga sjukhus.

Enligt en sammanställning i tidskriften Sjukhuset skulle dessa kostnader

vid 512 angivna anstalter — lasarett, sjukstugor, epidemisjukhus, tuberkulosanstalter,

barnsjukhus, barnbördshus, vanföreanstalter, anstalter för kroniskt

sjuka, kommunala anstalter för sinnessjuka och sinnesslöa och epileptikeranstalter

— år 1933 kunna uppskattas till sammanlagt omkring 16 000 000

kronor, motsvarande 21 procent av dessa anstalters samtliga driftkostnader

för nämnda år. De statliga sinnessjukhusens utspisningskostnader uppgå nu
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majds proposition nr 139.

mera till inemot 5 miljoner kronor per år. Tager nian i betraktande, att icke

alla kroppssjukhus äro redovisade i nämnda sammanställning, torde man

kunna skatta de totala utspisningskostnaderna vid landets sjukhus till omkring

22 miljoner kronor per år, ett för vårt land mycket betydande belopp.

I detta ingå likväl allenast kostnader för matvaror, medan utgifter för förräntning

och amortering av köksbyggnader och -anläggningar, löner till kökspersonalen

och övriga med utspisningen sysselsatta personer samt kostnader för

eldning och uppvärmning lämnats åsido.

Slutligen erinras, att institutet skulle få vissa undervisningsuppgifter

å det födoämneshygieniska området, närmast avseende läkare i statlig eller

kommunal tjänst ävensom distriktssköterskor och hälsovårdstillsyningsman.

De sakkunniga rikta till sist uppmärksamheten på en för samtliga nu

nämnda ämnesområden gemensam uppgift, som lämpligen borde handhavas

av det ifrågasatta institutet, nämligen hälsovårdspropagandan. De sakkunniga

anföra härutinnan:

En ytterligare, undervisningen närstående uppgift för institutet utgör den

på allmänheten inriktade hälsovårdspropagandan. Arbetet på detta område

har i vårt land hittills varit alltför litet omfattande samt saknat den sytematisering

och anpassning efter aktuella förhållanden, som erfordras för att bestående

resultat skola uppnås. Vunna erfarenheter synas giva vid handen, att

förebyggandet av många sjukdomstillstånd ofta sammanhänger med den enskilda

individens kunskaper och vilja att taga vara på sig själv. Förhandenvaron

därav har på vissa områden, t. ex. ifråga örn personlig hygien och spädbarnsuppfödning,

givit mycket goda resultat, under det att nedgången i andra

sjukdomar, såsom alkoholism och vissa könssjukdomar, varit ringa, emedan

man ej kunnat i samma utsträckning mobilisera individens vilja till varsamhet.

Dessa förhållanden understryka på en gång betydelsen av och svårigheterna

med en systematisk upplysning i hygieniska frågor. I en genomförd hälsovård

måste dock detta arbete ingå som ett viktigt led och vid varje tidpunkt

lämpas efter behovet och allmänhetens förkunskaper.

Vad nu sagts tager närmast sikte på den allmänna hygienen. En dylik

propaganda är emellertid i lika hög grad påkallad beträffande institutets övriga

verksamhetsfält, yrkeshygienen och födoämneshygienen. Ifrågavarande verksamhet

kan därför sägas vara en för institutet i dess helhet gemensam uppgift.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag rörande institutets arbetsuppgifter har jämväl i

stort sett vunnit anslutning vid remissbehandlingen. I ett flertal

yttranden, bland annat av den medicinska fakulteten i Uppsala samt av

karolinska institutets lärarkollegium, har särskilt understrukits, att den av

de sakkunniga förordade avgränsningen av institutets verksamhetsfält syntes

vara klok och väl motiverad. I andra yttranden åter hava mot förslaget i

denna del framkommit erinringar dels av mera allmän natur dels beträffande

viss eller vissa verksamhetsgrenar.

Bland dem, som framställt erinringar av mera allmän natur,

må till en början nämnas svenska läkarsällskapet, som yttrar:

Sällskapet konstaterar, att institutet i de sakkunnigas förslag givits en

mycket begränsad omfattning, såväl beträffande arbetsuppgifter som organi
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 139.

iS i : foIjd,.1^arav1 hava flera amnesgrenar, som av naturliga skäl

tS"lb?rn rfnaS verksamhetsområdet för ett dylikt institut, antingen

helt uteslutits fran arbetsprogrammet eller också tilldelats en mycket blyg,

stfa ,mn,8 Pa detta. Särskilt faster sällskapet uppmärksamheten på att

msSSl!? 1Cn° “°Jll8}}et11tdl soeialhygienisk forskning i vidsträckt bemärkelse

och ei heller till allsidig socialhygiemsk utbildning. Den socialhygieniska

forskningen inom pediatrik, epidemiologi och andra viktiga omraden

synes salunda i vårt land alltjämt vara hänvisad till enskilt initiativ

eller, beträffande vissa frågor, som bli föremål för statsmakternas intresse,

®ar.®kllda utredningar. Behovet av en organisation för sådan forskning

ai allt jamt trängande. De härmed sammanhängande frågorna synas därför

snarast bora upptagas till förnyad prövning.

Medicinska fakulteten i Lund finner lämpligt, att institutets verksamhet

åtminstone i början begränsas till de föreslagna tre huvudområdena, men beklagar,

att de sakkunniga endast beträffande vitaminkontrollen till diskussion

upptagit den betydelsefulla frågan, huruvida de krav, som i detta sammanhang

uppställa sig, kunna i tillräcklig utsträckning tillgodoses genom

inrättandet av det föreslagna institutet i Stockholm eller huruvida därutöver

en riss decentralisering är påkallad. Fakulteten anför härutinnan bland annat:

i i kakudetens mening äro de flesta hygieniska arbetsuppgifterna starkt

ioJralbetonade. I olika landsändar råda mycket växlande förhållanden, som

endast med svårighet låta sig överblickas från ett centralt beläget institut.

Detta galler i särskild grad örn å ena sidan Övre Norrland, varom den s k

Norrlandsundersökningen burit vittne, å andra sidan den folkrika sydliga

delen av landet. Till den sistnämnda landsdelen är framför allt knuten en

väsentlig del av rikets livsmedelsproduktion, den är därjämte säte för en stor

och mångsidig industri, bostadsförhållandena liksom kosten förete en viss

särprägel. Fakulteten anser, att redan dessa skäl starkt tala till förmån för

ett i byds\ enge placerat organ för hygienisk forsknings- och undersökningsverksamhet.

ö

Härtill kommer även det av fakulteten vid flera tillfällen vitsordade behovet

av en hygienisk institution för den så betydelsefulla utbildningen i

hygien för de blivande läkare, som studera vid Lunds universitet. Utvecklingen

har med ständigt växande styrka ådagalagt vikten av en ökad undervisning

i profylaktisk medicin för de blivande läkarna. Ett koncentrerande

av undervisningen och examinationen i hygien för landets alla medicine staaf’a?

v i~ sammanlagt cirka 200 örn året — till det föreslagna institutet i

btockholm, såsom av allt döma de sakkunniga torde avse, måste enligt fakultetens

förmenande medföra allvarliga olägenheter.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att det föreslagna arbetsprogrammet

på åtskilliga punkter är väl allmänt hållet samt att en klarare avgränsmng

av institutets arbetsuppgifter är önskvärd. Föreningen betonar ock

angelägenheten av att vidlyftiga utredningar icke verkställas utan att ett

bestämt behov av förbättringar föreligger samt att, därest företagen ålades

uPPgiftsskyldighet, denna icke gjordes så omfattande, att onödiga kostnader

åsamkades dem eller olägenheter upjistode i utövande av deras produktiva

^PPlP^ei. Föreningen ifrågasätter därför, örn icke vederbörande myndighetei

böla utöva kontroll beträffande institutets initiativ till undersökningsoch

forskningsverksamhet, åtminstone ifråga örn undersökningar av större

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 139.

omfattning. Självfallet borde även i övrigt en ändamålsenlig samverkan

åvägabringas med de av institutets arbete närmast berörda myndigheterna,

yrkesinspektionens chefsmyndighet, socialstyrelsen och medicinalstyrelsen.

Åtskilliga av de spörsmål, som de sakkunniga nämnt i samband med de

vrkeshygieniska uppgifterna, vore redan föremål för livligt intresse på både

arbetsgivar- och arbetarsidan, och särskilda för parterna gemensamma organ

sysslade med deras praktiska lösning på arbetsplatserna. Det planerade institutet

borde stödja dylika frivilliga ansträngningar och icke tillåtas lägga sin

verksamhet så, att de enskilda krafterna förslappades.

Liknande synpunkter hävdas av handelskamrarna i Stockholm och Skåne.

Går nian härefter över till de olika huvudområdena för institutets verksamhetsfält

och först stannar vid den allmänna hygienen, hava avvikande

meningar främst gjort sig gällande beträffande undervisningen av

medicine kandidater och det därav betingade samarbetet

med karolinska institutet.

Medicinalstyrelsen framhåller, att undervisningen av medicine kandidater

ligger på ett helt annat plan än den undervisningsverksamhet, som i övrigt

avses bliva förlagd till institutet för folkhälsan. Den förra vore mera inriktad

på en bred teoretisk uppläggning av den allmänna hälsovårdsläran för

blivande läkare, medan den senare tjänade ett huvudsakligen praktiskt syfte,

lämpat efter de olika funktionärernas, tjänsteläkarens, distriktssköterskans,

hälsovårdstillsyningsmannens, arbetsfält. Detsamma gällde i fråga örn de

praktiska undersökningsuppgifter, som enligt förslaget skulle ledas av professorn

i hygien. Alldeles oavsett, att denne professor knappast kunde förutsättas

hava så mycken tid över, att han därjämte kunde knytas till institutet

för folkhälsan såsom chef för en av institutets avdelningar, vore det enligt

styrelsens uppfattning uppenbart, att de praktiska arbetsuppgifterna på

bostadshygienens område läge vid sidan av den lärarverksamhet, som ankomma

på nämnde professor. Styrelsen kunde därför icke finna en hopkopp

ling med karolinska institutet ändamålsenlig i den form, de sakkunniga föreslagit.

Styrelsen hade däremot intet att erinra mot att hygienprofessorn tilldelades

en egen avdelning inom institutet, vilken uteslutande fungerade såsom

hygienisk institution för karolinska institutet och i administrativt hänseende

vore oberoende av institutet för folkhälsan.

Medicinska fakulteten i Uppsala ställer sig ock avvisande till förslaget i

denna del. Fakulteten anför sålunda:

Yad beträffar den till det föreslagna institutet förlagda undervisningen

av blivande läkare, vill fakulteten till en början bestämt hävda, att denna

undervisning så långt som till medicine licentiatexamen och därmed till legitimationen

måste helt anförtros åt de medicinska högskolorna. Den enhetliga

ledningen av hela den grundläggande läkarutbildningen får under foga omständigheter

äventyras. De sakkunniga lia visserligen i överensstämmelse

härmed förutsatt, att undervisningen i hygien för medicine kandidater även

i fortsättningen skall ledas av professorn i ämnet vid karolinska institutet,

men samtidigt föreslagit, att denne skall knytas vid det föreslagna institutet

såsom chef för en av dess avdelningar, varigenom särskild hygienisk institu
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 139.

tion för karolinska institutet skulle bli obehövlig. Mot en sådan anordning

hyser emellertid fakulteten starka betänkligheter.

Föreståndai skåpet för det föreslagna institutets allmänhygieniska avdelning

mäste, om anstalten överhuvud taget skall kunna få den praktiska betydelse

som avses, ställa alltför stora krav på sin innehavare, för att denne därjämte

skall kunna bestrida en akademisk lärarebefattning i hygien. Vidare

skola vid tillsättandet av sistnämnda befattning vetenskapliga meriter gälla

såsom enda befordringsgrund. Höga vetenskapliga meriter äro emellertid ej

alltid en garanti för lämplighet att leda ett institut med rent praktiska arbetsuppgifter.

För ett sådant chefskap kan det vara berättigat och nödvändigt att

uppställa fordran på andra kvalifikationer vid sidan av de rent vetenskapliga

He sakkunniga lia så till vida beaktat detta, att de föreslå, att institutets

styrelse vid återbesättande av professuren i hygien skulle få tillfälle yttra

Sig över de sökandes kompetens för avdelningschefsbefattningen vid institutet,

och de åberopa ett analogt förhållande vid tillsättandet av professurerna

i psykiatri i Stockholm och Uppsala. Henna analogi är emellertid

ganska ofullständig, enär vid tillsättningen av dessa professurer de sökandes

praktiskt kliniska kvalifikationer även medräknas och värderas bland de

vetenskapliga meriterna. Av en avdelningschef vid det föreslagna institutet

däremot måste även. fordras organisatorisk förmåga och dylikt, som ligger

betydligt mera vid sidan av den vetenskapliga kompetensen. Kombinationen

av psykiatriprofessur med överläkarebefattning vid ett statens sinnessjukhus

har för övrigt mer och mer visat sig olämplig just på grund av omöjligheten

för en person att hinna med alla de administrativa och organisatoriska uppgifterna

vid sidan av undervisning och vetenskapligt arbete. Såsom ytterligare

skäl mot den av de sakkunniga föreslagna kombinationen vill fakulteten

framhålla, att enligt universitetsberedningens nyss framlagda förslag professorn

i hygien vid karolinska institutet skulle bli den enda ordinarie företrädaren

för detta viktiga läroämne vid de medicinska högskolorna. Fakulteten

får av dessa skäl bestämt avstyrka, att professorn i hygien vid karolinska

institutet tilldelas chefskapet för en av det föreslagna institutets avdelningar.

Tvä ledamöter, professorerna Hyström och Jacobowsky, hava reserverat

sig mot fakultetens beslut och tillstyrkt de sakkunnigas förslag, dock endast

under förutsättning, att garantier skapas mot att professorns vetenskapliga

verksamhet och undervisning lida intrång av de praktiska uppgifter, som

komma att åtfölja hans ställning som avdelningschef. Synnerligen stor

vikt finge därför läggas på att hans närmaste man komme att äga nödiga

kvalifikationer att övertaga den huvudsakliga bördan av det praktiska arbetets

ledning vid avdelningen.

Medicinska fakulteten i Lund och karolinska institutets lärarkollegium

hava likaledes biträtt de sakkunnigas förslag. Sistnämnda kollegium understi

ykei, att bristen på praktisk undervisnings- och demonstrationsmaterial

länge gjort sig kännbar vid undervisningen i hygien vid institutet. Såväl

forskningen som undervisningen i hygien hade därför hittills i allt för ringa

glad haft kontakt med det praktiska arbetet på detta område. Genom den

föreslagna anordningen komme enligt kollegiets uppfattning förhållandena

på denna viktiga punkt att avsevärt förbättras. Särskilt när det gällde bostadshygien

vore denna förbättring att hälsa med tillfredsställelse. Professorn

i hygien borde därutöver äga rätt att från institutets verksamhetsområden

i övrigt erhålla undervisningsmaterial, örn sådant befunnes önsk
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 139.

värt. Kollegiet funne ock angeläget, att professorn i stor utsträckning deltoge

i övervakningen av de praktiska uppgifter, som folie inom den allmänna

hygienen.

Kollegiet anser det slutligen vara ett befogat önskemål, att styrelsen för

det nya institutet beredes tillfälle att vid tillsättningen av professuren i

hygien yttra sig angående de sökandes kompetens för befattningen såsom

avdelningschef vid institutet, samt tillägger, att dylikt yttrande bör avgivas

till lärarkollegiet, innan detta uppför de sökande på förslag.

Universitetskanslern tillstyrker jämväl det föreslagna samarbetet men anser

en ändring i befordringsgrunderna för professuren knappast påkallad.

Efter erinran, att universitetsberedningens förslag sannolikt icke komme att

oförändrat antagas, yttrar universitetskanslern sålunda:

Den aktuella frågan synes mig vara, huruvida hygienprofessurens anknytning

till det föreslagna institutet skulle, i jämförelse med nu rådande förhållanden,

innebära ett framsteg eller icke ur de olika synpunkter, som

här göra sig gällande. För egen del måste jag fästa stor vikt vid de

skäl, som de sakkunniga anfört till förmån för sitt förslag. Att undervisningen

i hygien vid karolinska institutet skulle vinna på anknytningen till

institutet lärer sålunda icke kunna betvivlas. Huruvida den arbetsbörda, som

enligt förslaget kommer att påvila professurens innehavare, blir alltför stor

eller icke, torde först erfarenheten kunna avgöra. En ökning av personalen

kan i framtiden visa sig påkallad, för att professurens innehavare må kunna

ägna tillräcklig tid åt vetenskapligt forskningsarbete. Emellertid ligger det

nära till hands att i detta sammanhang erinra om de omfattande praktiska

arbetsuppgifter, som åligga professorer i kliniska ämnen, vilka samtidigt äro

sj ukhuschefer.

J Beträffande befordringsgrunderna för professuren synes det knappast

finnas tillräcklig anledning att införa några särbestämmelser. Den vetenskapliga

skickligheten bör vara den avgörande befordringsgrunden såsom

fallet är beträffande de kliniska professurer, som äro förenade med chefskap

för sjukhus. Från denna utgångspunkt finnes det näppeligen anledning att

inkoppla styrelsen för institutet såsom instans i befordringsproceduren. Det

må erinras om att professorn i hygien enligt förslaget icke med nödvändighet

tillika är chef för institutet i dess helhet. Vid förordnande av chef kan styrelsen

taga tillbörlig hänsyn till administrativa och praktiska egenskaper hos

de olika avdelningsföreståndarna.

I fråga om de praktisk t-vetenskaplig a undersökninga rna

inom den allmänna hygienen liava erinringar uttalats av

bland andra medicinalstyrelsen och socialstyrelsen.

Medicinalstyrelsen önskar främst större utrymme åt den tekniska hygienen

utanför bostadsvårdens område. Styrelsen erinrar därvid bland annat örn de

kemiska och fysikaliska undersökningar, som erfordras för bedömande av

den industriella driftens återverkan på allmänna hälsotillståndet genom exempelvis

vatten- och luftförorening, spörsmål, vars rätta avvägande mellan industrins

och hälsovårdens i många fall motsatta klav i växande omfattning

droges under regeringsrättens handläggning efter utlåtande från medicinalstyrelsen.

Ett annat sådant ytterligt viktigt område vore vattenförsörjningen i

vidsträckt bemärkelse, sålunda undersökningar för bedömande av vatten
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 139.

täkter, vattens användbarhet för olika hushållsändamål, brunnar och vatten\eT.

m, m‘ Uppmärksammas borde även renhållningsfrågan i hela dess vidd

dari inbegripen avloppsfrågan, vars rationella ordnande vore av största vikt

fran hälso vårdssynpunkt. Inom dessa grenar av den allmänna hygienen hade

medicinalstyrelsen att å ena sidan i förhållande till Kungl. Majit, länsstyrelser

och domstolar fungera såsom sakkunnigt ämbetsverk samt å andra

sidan till ledning för hälsovårdsnämnderna meddela nödiga råd och anvisningar.

Det läge i sakens natur, att medicinalstyrelsens utlåtanden och anvisningar

i många sådana fall — i avsaknad av tekniskt-hygieniskt laboratorium

— icke kunde bliva så preciserade och grundliga som önskligt vore.

Styrelsen funne uppenbart, att institutet inom såväl den tekniska som den

allmänna hygienen i övrigt borde komma med positiva uppslag och ej inskränka

sin verksamhet till allenast av remisser och framställningar påkallade

undersökningar.

Styrelsen betonar jämväl angelägenheten av att institutets arbetsuppgifter

inom den förebyggande mödra- och barnavården vidgas och erinrar om

de grundläggande beslut, som statsmakterna under senare år fattat i syfte

att få till stånd tillfredsställande lokala anordningar på detta område. Slutligen

påpekar styrelsen, att mentalhygienen i vårt land saknar särskilt stathgt

organ för vetenskaplig forskning. I arbetsplanen för institutet borde

därför utrymme beredas för sådan forskning, exempelvis för inordnandet i

det samhälleliga livet av debila och psykopater.

Ett flertal förste provinsialläkare Ilar framhållit liknande synpunkter, främst

vad angår den tekniska hygienen. Behovet av konsultation och anvisningar

i vatten- och avloppsfrågor har därvid särskilt understrukits.

Socialstyrelsen riktar uppmärksamheten på önskvärdheten av samverkan

mellan institutet och styrelsen i fråga om de fortsatta socialstatistiska undersökningar,

som i bostadshygieniskt avseende kunde befinnas erforderliga.

Styrelsen erinrar särskilt örn att det bostadshygieniska problemet — liksom

även i stor mån det födoämneshygieniska — jämväl hade en socialekonomisk

sida. Det förefölle styrelsen, som om just den ekonomiska aspekten av den

sociala hygienens problem i det hela hade blivit något undanskymd i de sakkunnigas

betänkande. Icke minst i detta hänseende borde emellertid sådana

socialstatistiska utredningar, som socialstyrelsen tidigare utfört och framdeles

kunde komma att utföra, kunna giva erforderlig upplysning och vägledning.

Är en med vissa andra sidor av allmän socialhygien trädde socialsty1

elsen i kontakt, bland annat genom sin befattning med fattigvårds- och

barnavårds- (från och med år 1938) samt alkoholistvårdsärenden. Överhuvudtaget

finge den allmänna socialhygienen anses vara ett område, som i väsentlig

mån tillhörde och komme att tillhöra även socialstyrelsens intressesfär

och där samarbete från styrelsens sida med det planerade institutet kunde

förutses bliva i större eller mindre omfattning nödigt och önskvärt.

I fråga örn institutets yrkeshygieniska uppgifter påyrkas i

ett flertal yttranden en klarare avgränsning till yrkesinspektionen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majlis proposition nr 139.

Socialstyrelsen framhåller, att en bestämd avgränsning mellan institutets

och yrkesinspektionens arbetsuppgifter erfordrades för att icke enhetligheten

och därmed auktoriteten i statens övervakande verksamhet på yrkeshygienens

och arbetarskyddets områden skulle äventyras. Beträffande sättet för denna

gränsdragning yttrar styrelsen:

Det vill synas som om respektive arbetsuppgifter skulle kunna bestämmas

såsom å ena sidan en huvudsakligen medicinsk, å andra sidan en huvudsakligen

teknisk och administrativ uppgift. Det torde sålunda böra klart fastställas,

att det socialhygieniska institutets arbete blir i huvudsak begränsat

till utförandet av vetenskapliga medicinska och hygieniska undersökningar

rörande skadeverkningar på den mänskliga organismen och till framställandet

av förslag angående avhjälpandet av sådana skadeverkningar ävensom till

viss undervisning i yrkeshygien, men att institutet däremot icke får till uppgift

att direkt befatta sig med anvisningar på arbetsplatserna beträffande

skyddsanordningar till förebyggandet av olycksfall eller ohälsa. En sådan

uppgift bör framdeles liksom hittills utan någon inskränkning åligga yrkesinspektionens

chefsmyndighet. Det förutsättes härvid, att institutet skall vid

planläggandet av sina undersökningar intimt samverka med nämnda myndighet

samt att alla erfarenheter från dess forskningsverksamhet skola ställas

till yrkesinspektionens förfogande för att omsättas i praktiska åtgärder. Efter

styrelsens mening böra vidare sådana arbeten och studiebesök på industriella

arbetsplatser, som skola utföras av befattningshavare vid institutet, så vitt

möjligt planeras och genomföras i samverkan med yrkesinspektionen efter

vissa i en blivande instruktion fastställda regler.

Beträffande den mångfald av skyddsanvisningar, som under årens lopp

ha utarbetats, torde det i detta sammanhang böra nämnas, att en stor del

av dessa anvisningar nu äro av gammalt datum och inom yrkesinspektionen

ha befunnits vara i behov av en omarbetning med hänsyn till nyare erfarenhetsrön.

Det torde emellertid ej kunna bestridas, att en sådan omarbetning

lämpligen bör verkställas genom yrkesinspektionens chefsmyndighet, där

erfarenhet har vunnits örn huru anvisningar av detta slag skola utföras för

att motsvara de praktiska kraven.

Behovet av en klar avgränsning i förevarande hänseende understrykes

jämväl av riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium, Sveriges industriförbund,

Sveriges kemiska industrikontor, svenska arbetsgivareföreningen,

svenska teknologföreningen samt handelskamrarna i Stockholm och Skåne.

Flertalet hyser därvid den uppfattningen, att institutets verksamhet allenast

bör vara av utredande, rådgivande och förslagsställande natur samt att utredningarna

böra verkställas efter samråd med yrkesinspektionen. I några av

yttrandena ifrågasättes tillika, huruvida icke — för vinnande av större enhetlighet

— institutets uppgifter på detta område borde anförtros åt yrkesinspektionen,

som i så fall borde utvidgas med för ändamålet eifoiderliga

arbetskrafter.

Flertalet yrkesinspektör er betona, att den tekniska delen av arbetarskyddet

alltjämt måste förbehållas yrkesinspektionen, som allena besutte den därför

nödiga kompetensen och erfarenheten.

1937 års arbetarskyddskomm.itté erinrar, att även örn institutet anförtros

de föreslagna uppgifterna, yrkesinspektionens behov av medicinsk expert

likväl kvarstår. Som motiv härför anför kommittén:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majds proposition nr 139.

- edicmsk sakkunskap är behövlig dels för att göra undersökningar och

utredningar rörande yrkessjukdomarna och deras uppkomst, dels ock när det

ga ler inspektioner på arbetsplatserna av hygieniska förhållanden och arbetarnas

hälsotillstånd Den förra uppgiften torde kunna och böra ombesörjas

av det planerade institutet. Däremot lärer, örn en större utbyggnad av vrkeslnspektionen

kommer till stånd, icke från sagda institut kunna lämnas fullt

ti Irackligt biträde för utförandet av ett ur medicinsk synpunkt fullgott

mspektionsarbete, åtminstone icke örn ej det vetenskapliga arbetet vid institutet

skall raka i fara att splittras sönder. Det torde därför vara nödvändigt

att aven örn institutet för folkhälsan kommer till stånd, hava en läkare

knuten till yrkesinspektionens chefsmyndighet, vilken läkare kan ansvara för

skötseln av deli medicinskt betonade inspektionsverksamheten. För övrigt

torde nian blott på så sätt kunna få garanti för att de vid institutet vunna

medicinska resultaten bliva på rätt sätt omsatta i praktiken

Medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och landsorganisationen hysa

i detta avseende samma uppfattning som 1937 års arbetarskyddskommitté.

Detsamma gäller vissa yrkesinspektörer.

Yad slutligen angår de inom födoämneshygienen och 1 i v sm

e delskontrollen fallande uppgifterna, har socialstyrelsen riktat uppmärksamheten

på de hjälpmedel, som de av styrelsen verkställda hushållsbudgetundersökningarna

erbjuda. Styrelsen anför:

Det läiei vara uppenbart, att man i fråga örn födoämneshygienens problem

icke heller kan förbise den väsentliga betydelsen av sådana budgetundersökningar,

där familjehushallens utgifter för bland annat livsmedel av olika

slag bil fi anställda och vilka närmast påfordra en socialstatistisk och socialekonomisk

snarare än en medicinsk och näringsfysiologisk sakkunskap och

erfarenhet. Det torde fa antagas, att en på praktisk populär upplysning inriktad

näringsvetenskap i själva verket icke kan undvara ett studium av befolkningens

kostvanor, sådana dessa ha utgestaltats under påverkan av dels

ekonomiska betingelser och dels näringsbehovet och smaken samt traditionella

inflytelser. Det kan i detta sammanhang erinras att socialstyrelsens

hushållsbudgetundersökningar, som haft avseende närmast på ett ekonomiskt

mellanskikt av befolkningen, ha visat sig kunna vara till avsevärd hjälp vid

vissa nänngsvetenskapliga framställningar och utredningar. Örn, såsom det

torde kunna förmodas, en mera omfattande hushållsbudgetundersökninokommer

att företagas, torde därmed ett ännu mera betydelsefullt material

för studiet av den svenska befolkningens kostvanor efter hand bliva framlagt.

Kommerskollegium anser, i likhet med Skånes handelskammare, att institutets

uppgifter beträffande tillverkningen och handeln med livsmedel böra

närmare klarläggas i förhållande till den kontroll, som åvilar de lokala hälsovårdsmyndigheterna

och till de funktioner, som utövas av besiktningsveterinärerna.

Enligt handelskammarens åsikt krävas ock närmare föreskrifter

rörande formerna för samarbetet med livsmedelsindustrien.

Medicinska fakulteten i Kund, slutligen, finner för sin del icke lämpligt,

att vitaminkontrollen anförtros at institutet. Denna borde i stället handhavas

av det farmacevtiska laboratoriet. Till utveckling av denna uppfattning

yttrar fakulteten bland annat:

Såväl beträffande frågeställningen vid bearbetandet av arbetsuppgifterna

som i fråga om använd metodik företer ett modernt vitaminlaboratorium en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition nr 139. 3 1

mycket nära relation till det av de sakkunniga i särskilt betänkande föreslagna,

nyorganiserade farmacevtiska laboratoriet. De vid vitaminundersökningar

så viktiga djurförsöken förete ett nära samband med djurförsöken vid

biologisk standardisering av övriga läkemedel. Vad beträffar de för varje

år allt viktigare kemiska vitaminundersökningsmetoderna utgöra ävenledes

de farmacevtiskt-kemiska undersökningarna av hormoner, alkaloider m. fl. den

närmaste parallellen. Å andra sidan ligga vitaminundersökningarna ganska

fjärran från de undersökningar i kemiskt och bakteriologiskt hänseende, som

förekomma på ett födoämneshygieniskt laboratorium. Fakulteten är därför

av den uppfattningen, att vitaminlaboratoriet med största fördel kan och bör

anslutas till det föreslagna nya farmacevtiska laboratoriet som en självständig

tredje avdelning inom detsamma. En dylik överflyttning skulle ej kräva

någon förändring i den avsedda personalorganisationen för vitaminlaboratoriet.

Departementschefen.

Av vad jag redan inledningsvis anfört framgår, att institutets allmänna

uppgift skulle vara att förbereda och främja förebyggande åtgärder, som

äro ägnade att bevara eller förbättra folkhälsan. I sådant avseende skulle

institutet hava att utöva praktisk undersöknings- och forskningsverksamhet

inom socialhygienens område. Men därjämte inställer sig som en grundläggande

uppgift för institutet att sörja för utbildningen av olika funktionärer

inom den allmänna hälsovården. Båda dessa huvudområden i institutets verksamhet,

praktiskt-vetenskapliga undersökningar och undervisning, måste betraktas

såsom likvärdiga och låta sig för övrigt icke bestämt hålla isär.

Med hänsyn till föreliggande behov gruppera sig institutets arbetsuppgifter

enligt sakkunnigförslaget kring tre huvudområden, nämligen allmän

hygien, framför allt bostadshygien, yrkeshygien samt födoämneshygien, till

vilket senare område livsmedelskontrollen naturligt ansluter sig. Denna avgränsning

av institutets verksamhetsområde har från de flesta håll vunnit

oreserverad anslutning. Särskilt från medicinalstyrelsen hava emellertid erinringar

framställts dels i princip, dels av innebörd att området redan från

begynnelsen borde vidgas utöver den angivna ramen.

Vid ställningstagandet till nu förevarande spörsmål synes det lämpligt

att först överväga den för institutets utformning grundläggande frågan

om förhållandet mellan det föreslagna institutet och

läkarutbildningen. De sakkunniga hava i denna punkt hävdat en

ståndpunkt, som innebär en principiell avvikelse från den i vårt land gängse

uppfattningen om universitetens och högskolornas ställning till administration

och förvaltning. Förslaget utgår sålunda därifrån, att läkarutbildningen i

hygien skulle förläggas till institutet, vadan detsamma skulle komma att

fungera järnvä} såsom karolinska institutets hygieniska institution. För denna

mening har utredningen anfört tungt vägande skäl. Motivet för förslaget

i denna del har varit en önskan att skapa förutsättningar för en tidsenlig

läkarutbildning i hygien. Stora brister hava härutinnan framträtt,

vilka för övrigt tidigare uppmärksammats av medicinalstyrelsen och föranlett

styrelsen att påkalla omedelbara åtgärder av provisorisk natur. Sådana hava

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 139.

ock kommit till stånd i form av tjänsteläkarkurser i socialmedicin och socialhygien.

Däremot har hittills intet åtgjorts för att i angivna avseende förbättra

den grundläggande läkarutbildningen. De konstitutiva svårigheter,

som harvid mött, hava de sakkunniga velat helt undanröja. De hava därvid

betonat, att en vetenskaplig institution, som företräder ett ämne, vilket

på grund av såväl sitt innehåll som den mångsidiga tillämpningen på

skilda områden av offentlig och enskild verksamhet kräver tillgång till ett omfattande

praktiskt material, måste arbeta under särdeles vanskliga förhållanden,

därest den icke kan uppnå reguljär förbindelse med det pågående hälsovårdsarbetet

i samhället. Dessa synpunkter hava ytterligare utvecklats av karolinska

institutets lärarkollegium, som med åberopande av desamma givit förslaget

sin livliga anslutning. Enahanda ställning intager medicinska fakulteten

i Lund, liksom reservanter inom medicinska fakulteten i Uppsala.

Universitetskanslern har biträtt samma mening. Däremot har medicinska

fakultetens i Uppsala majoritet avstyrkt anordningen. Av medicinalstyrelsen

har forordats en modifikation av densamma, som i sina praktiska konsekvenser

närmast innebär ett avböjande.

Den föreliggande angelägenheten är uppenbarligen av stor vikt ur olika

synpunkter. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet har jag

funnit den av de sakkunniga föreslagna anordningen ur utbildningssynpunkt

innebära avsevärda och påtagliga fördelar. Skall hälsovårdsarbetet i landet

kunna snabbt utvecklas, synes mig ingenting mera angeläget än att man tillhandahåller

den grundläggande läkarutbildningen ett tillräckligt omfattande

praktiskt material. Utbildningen komme därmed att framstå såsom jämbördig

med den kliniska och tillgodoses i principiellt enahanda ordning. Och

otvivelaktigt ar det agnat att i hög grad främja en verkligt levande akademisk

undervisning i hygien, örn ämnets målsman vid den medicinska högskolan i

sitt dagliga arbete har anledning att sysselsätta sig med de praktiska uppgifter,

som möta vid hygienens tillämpning i liv och samhälle. Uppmärksammas

bör ock, att man på den anvisade vägen skulle uppnå en statsfinansiellt

mycket gynnsam lösning av den hygieniska institutionens aktuella byggnadsfråga.

Den enda egentliga betänklighet, som mot anordningen anförts, hänför sig

till farhågorna för att professurens innehavare skulle oskäligt belastas med

löpande bestyr, som kunde vara ägnade att störa hans akademiska undervisnings-

och forskningsverksamhet. Jag kan emellertid i likhet med universitetskanslern

icke finna dessa farhågor befogade. De sakkunniga hava nämbgen

i syfte att undanröja grunden för betänkligheterna i fråga, föreslagit

vissa organisatoriska anordningar, varigenom trygghet skulle uppnås i berörda

avseende. Jag vill ock erinra, att i Danmark och för övrigt i viss mån

även i Norge vederbörande universitetsinstitutioner inordnats i den praktiska

undersökningsverksamheten på ett sätt, som nära ansluter sig till det

nu för vårt land föreslagna, utan att därifrån försports några olägenheter av

antydd innebörd.

Medicinalstyrelsen har påkallat den betydelsefulla modifikationen i förslå
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majus proposition nr 139.

get, att karolinska institutets hygieniska institution visserligen skulle

lokalt förenas med institutet för folkhälsan men ställas helt vid sidan av dess

verksamhet och göras administrativt oberoende av detsamma. Efter vad jag inhämtat,

har detta uppslag av de sakkunniga noga övervägts, men icke funnits

ägnat att realisera de uppställda förutsättningarna. Från karolinska institutets

sida har ock vid de förda underhandlingarna hävdats, att en sådan lösning

icke vore ur institutets synpunkt acceptabel, då därigenom fördelarna

för undervisning och forskning skulle gå förlorade. Icke heller jag kan finna,

att man på den av medicinalstyrelsen anvisade vägen skulle nå det syfte, vars

angelägenhet jag nyss betonat.

Den anmärkning, som också vid remissbehandlingen framskymtat, att

garantier icke skulle kunna uppnås för att framdeles innehavaren av professuren

skulle vara lämpad att leda en avdelning av institutet, synes mig icke

vägande. De sakkunniga hava för vinnande av erforderlig trygghet i detta avseende

föreslagit viss modifikation i tillsättningsförfarandet. Karolinska institutets

lärarkollegium har givit förslaget i denna del sin anslutning, medan

universitetskanslern funnit tillräcklig anledning knappast föreligga för några

särbestämmelser. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet

vill jag för min del uttala, att därest förslaget genomföres, det måste anses

skäligt, att befordringsfrågan blir föremål för bedömande jämväl ur de synpunkter,

som sammanhänga med professorns ställning såsom avdelningschef

vid institutet.

Jag förordar sålunda, att, enligt den av de sakkunniga framlagda planen, till

institutet för folkhälsan förlägges jämväl den grundläggande läkarutbildningen

och att alltså karolinska institutets hygieniska institution bör ingå

som en integrerande del av detsamma. Till spörsmålet örn sättet för frågans

närmare lösning återkommer jag, sedan jag redogjort för de uppgifter i övrigt,

som enligt min mening böra tillkomma institutet.

Yad då angår uppgifterna inom den allmänna hygienen, hava de

sakkunniga med full rätt erinrat om vikten av undersökningar å bostadsområdet

för vinnande av en förbättrad bostadshygien i det hela. Över huvud

taget gäller, att förhållandena här kräva fortgående fältundersökningar med

anlitande av enhetliga undersöknings- och bedömningsmetoder. Vid min

handläggning av de många hithörande frågor, som under senare år aktualiserats,

har jag för egen del fått ett starkt intryck av behovet av ett organ för

hithörande spörsmåls prövning ur hygieniskt-tekniska synpunkter.

Såsom exempel å aktuella specialuppgifter härutinnan vill jag erinra örn

frågan örn förbättrade metoder för bekämpande av ohyra i bostäder, ett utredningsspörsmål,

som för icke länge sedan föranlett framställning från riksdagen.

Givet är att i anslutning till praktiskt föreliggande behov en mångfald

arbetsuppgifter kunna komma att inställa sig. Detta gäller exempelvis

de folksjukdomar, som sammanhänga med bostadsbeskaffenheten, liksom om

mödra- och barnhygienen. Vid planläggande av institutets arbetsuppgifter

hava de sakkunniga framhållit faran av att redan från begynnelsen åt institutet

giva ett så omfattande och mångskiftande program, att risk före
Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 tami. Nr 139. lfa 38 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majit» proposition nr 139.

läge, att uppgifternas mångfald och mängd tvingade till en alltför stark

splittring i arbetet till förfång för resultatet i dess helhet. De sakkunniga

hava med hänsyn härtill för den närmaste framtiden funnit en viss återhållsamhet

påkallad i fråga örn de på institutets eget initiativ igångsatta undersökningarna.

Vid gränsdragningen har det för de sakkunniga tett sig naturligt

att tills vidare utesluta sådana uppgifter, som för en allsidig och fruktbringande

behandling kräva huvudsakligen kliniska undersökningar, ävensom

sådana för vilka organ redan finnas eller med sannolikhet kunna antagas

i annan ordning komma till stånd. I fråga om mödra- och spädbarnshygienen

kunde man sålunda räkna med universitetsklinikernas insatser och

beträffande de till skolålderns hälsovård hörande uppgifterna i allmänhet

kunde genom anställande av en skolöverläkare en sakkunnig målsman för

detta specialområde förvärvas. Enahanda synpunkter hava de sakkunniga

anlagt å tuberkulosproblemet, beträffande vilket i anslutning till 1937 års

dispensärvårdsreform väsentligt förbättrade förutsättningar skapats för

nationalföreningen mot tuberkulos att omhänderhava undersöknings- och

forskningsuppgifter. Emellertid hava de sakkunniga tagit i beräkning, att

vissa av aktuella behov motiverade specialundersökningar å nu berörda områden

kunna komma att erfordras under institutets medverkan och jämväl i

sitt förslag sökt skapa förutsättningar i sådant avseende. Vad slutligen angår

epidemiologiska spörsmål, hava de sakkunniga ansett hithörande frågor

höra hemma inom statens bakteriologiska laboratoriums verksamhetsområde.

För min del håller jag det för välbetänkt, att i begynnelsen en begränsning

av arbetsprogrammet iakttages och att man med hänsyn härtill i

främsta rummet söker beakta sådana aktuella uppgifter, för vilka icke alls

eller allenast bristfälligt sörjts genom andra anordningar. Uppenbarligen

bör emellertid vid utformandet av arbetsprogrammet i nu angivna hänseenden

tillses, att allmänt hygieniska undersökningar, som med hänsyn till medicinalstyrelsens

verksamhet eller statsmakternas behov av utredningar vid det

pågående reformarbetet kunna vara påkallade, utan tidsutdräkt komma till

utförande genom institutets försorg. Detta önskemål synes mig emellertid

kunna tillgodoses i den ordning, de sakkunniga angivit. Och vad särskilt

angår det av medicinalstyrelsen hävdade behovet av hygieniskt-tekniska

undersökningar, beträffande framför allt vatten- och avloppsfrågor, finner jag

det uppenbart, att sådana böra falla inom institutets arbetsfält.

När jag sålunda ansett mig böra biträda de sakkunnigas avgränsning av

institutets verksamhet på det allmänhygieniska området, har detta skett med

särskilt beaktande av de angelägna och omfattande undervisningsuppgifter,

som omedelbart inställa sig. Jag har redan givit min anslutning till

tanken att dit förlägga läkarutbildningen i hygien. Enahanda bör gälla

om fortbildningen av läkare i socialmedicin och socialhygien, vilken hittills

stått under medicinalstyrelsens omedelbara ledning. En annan sådan

undervisningsuppgift föreligger i fråga örn distriktssköterskorna. Denna utbildning

har hittills ombesörjts av statens distriktssköterskeskola, vilken nu

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majus proposition nr 139.

föreslås inordnad i institutet för folkhälsan. Av liknande karaktär är utbildningen

av hälsovårdstillsyningsmän. För visso har det varit en brist att för

närvarande sådan utbildning icke regelmässigt stått till buds. Vederbörande

hälsovårdsnämnder hava därför varit hänvisade att antaga personer, som varit

i avsaknad av utbildning och först under den praktiska tjänstgöringen fått

sätta sig in i sina åligganden. Saken har på sin tid uppmärksammats av

bostadsutredningen för landsbygden. Här föreligger sålunda ett sedan länge

vitsordat behov av en enhetlig utbildning, vilket genom institutets försorg

bör fyllas. Det torde ligga i sakens natur, att institutet bör kunna bliva

ett välbehövligt stöd för strävandena över huvud att höja den hygieniska

allmänbildningen i landet.

Redan i det föregående har jag betonat det trängande praktiska behovet för

yrkeshygienens del av ett sakkunnigt ledande organ i kampen mot

yrkessjukdomar och hälsoskador föranledda av arbete. Jag har för egen del

ett starkt intryck av de svårigheter, som hittills yppat sig, när det gällt att

åstadkomma tillfredsställande utredningar för komplettering eller utbyggnad

av arbetarskyddslagstiftningen. Sagda krav har också med skärpa framförts

i skilda sammanhang. Man torde utan överdrift kunna med de sakkunniga

säga, att i fråga om vad till yrkeshygienen hörer vårt land icke befinner

sig i nivå med utvecklingen i övrigt. Jag vill exempelvis erinra örn

vikten av att tidsenliga anvisningar tillhandahållas rörande arbetslokalers

anordnande och inredning ur hygieniska synpunkter, vad som populärt betecknas

arbetsplatsernas hygien. Det rör sig här i stor utsträckning örn en

tillämpning av den allmänna hygienen på det industriella livets förhållanden.

Utöver sådana allmängiltiga föreskrifter lär det även bliva nödvändigt att

sörja för att speciella anvisningar utarbetas för sådana industrier, inom vilka

särskild fara för yrkessjukdomar föreligger.

Vidare är det angeläget att skilda yrkessjukdomar och -skador bliva föremål

för närmare undersökningar. Särskilt gäller detta i fråga örn tvenne stora

grupper yrkessjukdomar, förgiftningar och hudsjukdomar. Beträffande ett

flertal dylika sjukdomar, hänförliga till de s. k. allergierna, hava de sakkunniga

betonat nödvändigheten av att prov utarbetas för utrönandet av den

eventuella lämpligheten hos dem, som söka anställning i yrken, där särskild

fara för sådana sjukdomar föreligger. Såsom exempel å konkreta arbetsuppgifter

härutinnan anföra de sakkunniga silikosproblemet, blyförgiftningar,

hudsjukdomar framkallade genom cement-, mjöl- och sockerdamm m. m., ögonskador

genom strålande energi, led- och muskelskador föranledda av ensidigt

arbete eller mekanisk skakning ävensom studiet av tröttheten inom skilda

yrkes- och arbetsformer. Detta senare med särskild tanke på att de moderna

rationaliseringssträvandena ställa allt hårdare krav på individens prestationsförmåga.

Yrkeshygienen kan emellertid icke begränsa sig till nu berörda uppgifter.

För bedömandet av arbetsförhållandena inom skilda yrkesområden har ett

starkt behov framträtt att äga kännedom örn det inflytande, som vissa all
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majus proposition nr 139.

manna arbetsvillkor utöva på därunder arbetande.'' Detta gäller sålunda problemet

örn minderårigas och kvinnors arbete och arbetstider samt frågan om

skiftarbetets inverkan på hälsotillståndet. Enahanda är förhållandet beträffande

arbetstidsproblemen i allmänhet, däri inbegripen frågan örn en rationell

uppdelning av tiden i arbete, raster och vila, arbetarnas beroende av social

miljö, bostad, föda o. s. v. Härvid erfordras i stor utsträckning fortlöpande

undersökningar av större arbetargrupper under längre tidsperioder.

Jämväl på olycksfallsskyddets område föreligga rika arbetsuppgifter, vilka

för sin behandling jämsides med teknisk sakkunskap förutsätta tillgång till

medicinsk sådan. Därest institutets verksamhet på yrkeshygienens område

uppdrages enligt de linjer, som jag här velat antyda, torde man icke utan

fog kunna göra gällande, att institutet i nämnda del kommer att fullgöra uppgiften

såsom ett rådgivande medicinskt organ i tjänst hos yrkesinspektionens

chefsmyndighet, som skulle ha att från institutet inhämta alla de upplysningar,

varav densamma och dess underordnade organ kunna hava behov.

Det bör givetvis sörjas för att praktiska administrativa former fastslås för

ett kontinuerligt nära samarbete inom sagda område mellan å ena sidan

institutet och å den andra medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten,

vilkas medverkan kan påkallas vid handläggning av hithörande ärenden. Med

anledning av vad som vid remissbehandlingen från vissa håll anförts rörande

vikten av att klara gränslinjer uppdragas mellan institutets och yrkesinspektionens

område, vill jag framhålla, att det icke ifrågasatts, att institutet

skulle erhålla verkställande befogenheter. Institutets uppgift är i detta avseende

att vara ett rådgivande organ för administration och lagstiftning.

Slutligen vill jag erinra, att jämväl det yrkeshygieniska området erbjuder

betydelsefulla undervisningsuppgifter, vad angår de hälsovårdsfunktionärer,

sorn jag redan berört. Därutöver synes det mig självfallet, att institutet bör

tagas i anspråk för utbildning av befattningshavare inom yrkesinspektionen,

liksom för den önskvärda fortbildningen av desamma. Uppenbarligen bör

det också åligga institutet att genom en för allmänheten avsedd upplysningsverksamhet

vidga kännedomen örn yrkessjukdomarna och skyddsåtgärder mot

desamma.

Mot de sakkunnigas riktlinjer för institutets verksamhet på nu avhandlade

område hava, bortsett från avgränsningen till yrkesinspektionen, inga egentliga

erinringar framkommit. För egen del har jag med det nu anförda velat

i allt väsentligt giva min anslutning till den ståndpunkt de sakkunniga intagit.

Jag kommer så till födoämneshygienen, inom vilket område

jämväl stora och praktiskt viktiga uppgifter möta. Jag vill erinra örn den

allmänna uppgiften att genom förebyggande åtgärder söka förhindra tillverkning

och försäljning av livsmedel, vilka ogynnsamt påverka hälsan. En annan

betydelsefull uppgift är att bestämma olika födoämnens värde i folknäringen

och deras inverkan på organismen. Ett praktiskt särdeles viktigt delproblem

föreligger här i frågan örn kostens lämpliga sammansättning såväl för befolkningen

i allmänhet under växlande betingelser som vid offentliga anstalter

av skilda slag. De sakkunniga hava i detta sammanhang särskilt uppmärk
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majus proposition nr 139.

sammat vitaminspörsmålet. Anmärkas må i anslutning härtill, att utredningar

av den innebörd, som avses i 1936 års riksdagsskrivelse rörande undersökning

av smörets och margarinets näringsfysiologiska betydelse samt

kontroll över vitaminiserat margarin, givetvis skulle falla inom det nya institutets

arbetsfält. Enahanda gäller örn utredningar av den s. k. Norrlandsundersökningens

karaktär, framför allt beträffande näringsförhållandena inom

glest bebyggda landsdelar och befolkningsskikt med låg levnadsstandard.

De sakkunniga hava övertygande ådagalagt, att undersökning och kontroll

av vitaminer i vårt land bör centraliseras till en anstalt. Denna verksamhet

skulle avse i första hand livsmedel, men därjämte läkemedel samt fodermedel.

Beträffande behovet av en centralisering av nämnda verksamhet hava

delade meningar icke framträtt. Tidigare framställda krav på en särskild institution

för ändamålet hava vid remissbehandlingen icke förnyats, och allenast

från något enstaka håll har den åsikten hävdats, att centraliseringen icke

borde avse institutet för folkhälsan utan i stället farmacevtiska laboratoriet.

Denna sistnämnda mening kan jag icke dela, och vid framläggandet inför

Kungl. Majit av förslag till omorganisation av laboratoriet i fråga har jag

också utgått ifrån att kontrollen över vitaminhaltiga läkemedelspreparat icke

bör tillgodoses i nämnda ordning. Jag finner mig böra biträda sakkunnigförslaget

jämväl i nu åsyftade del.

Uppenbart är, att förhandenvaron av ett centralorgan för livsmedelskontrollen

utgör en förutsättning för den särskilda lagstiftning i ämnet, som av

riksdagen påkallats och som för närvarande är under förberedelse.

Av vad jag nu anfört framgår, att institutet för folkhälsan kommer att få

ett omfattande verksamhetsfält som rådgivande organ beträffande olika

näringsproblem, såväl när det gäller statliga och kommunala myndigheter

som de enskilda hushållen. Likaledes är det uppenbart, att maktpåliggande

undervisningsuppgifter föreligga även å nu avhandlade område. Detta gäller

i fråga örn såväl läkarna som distriktssköterskorna och hälsovårdstillsyningsmännen.

Underskattas får ej heller den upplysningsverksamhet — av de sakkunniga

rubricerad hälsovårdspropaganda — avseende den stora allmänheten,

varav obestridligen ett kännbart behov föreligger.

Jag har i det föregående sökt närmare klarlägga omfattningen av det

arbetsfält, som erbjuder sig för institutet för folkhälsan. Farhågor för att

arbetsuppgifterna icke skola vara tillräckliga kunna för visso avvisas såsom

alldeles ogrundade. Tvärtom håller jag det för angeläget, att man omsorgsfullt

begränsar arbetet till att avse problem, som äro av särskild vikt, och

undviker en splittring, som måste lända verksamheten i det hela till men.

Självfallet kunna de för verksamheten här angivna huvudområdena icke

skarpt hållas i sär. En undersökningsuppgift, som närmast låter sig hänföra

till ett av de nämnda områdena, har ofta nog bestämda beröringspunkter med

andra. Vid sådant förhållande är det uppenbart, att en rationell organisation

av verksamheten påkallar samarbete mellan målsmännen för de skilda

grenarna av socialhygienen inbördes, liksom med andra grenar av medicinen,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majis proposition nr 139.

ej minst de kliniska. Likaledes är det ställt utom tvivel, att många av de

problem, som institutet bar att behandla, kräva tillgång till teknisk expertis.

Det ligger i sakens natur, att det icke är görligt att inom kretsen av de till

institutet knutna befattningshavarna tillhandahålla speciell sakkunskap å alla

de områden, som av verksamheten kunna beröras. Ur praktisk synpunkt är

man härvid hänvisad att, i analogi med en ordning, som redan med fördel

tillämpats vid statens provningsanstalt, för en viss aktuell uppgift anlita

arbetskrafter — medicinskt, tekniskt eller annorledes utbildade — som tillfälligt

för viss tid knytas till institutet vid planläggningen eller utförandet

av en undersökning. Dessa grundläggande synpunkter hava ock beaktats av

de sakkunniga vid deras bedömande av frågan örn institutets organisation,

till vilken fråga jag nu övergår.

Institutets organisation.

De sakkunniga.

Med utgångspunkt från sin uppfattning örn institutets arbetsuppgifter

hava de sakkunniga föreslagit, att institutet organiseras å tre avdelningar

motsvarande förenämnda tre huvudområden, alltså en för allmän hygien, en

för yrkeshygien samt en för födoämneshygien och livsmedelskontroll. Därjämte

hava de sakkunniga förordat, att viss personal anställes gemensamt för

institutet i dess helhet samt att ledningen av institutet anförtros åt en särskild

styrelse.

Till ledning för bedömandet av personalbehovet å avdelningen för

allmän hygien, där tyngdpunkten till en början skulle komma att vila

å undervisningsuppgifterna, hava de sakkunniga upplyst, att nuvarande undervisningskurser

för tjänsteläkare och distriktssköterskor ävensom en år

1935 tillfälligt anordnad kurs för hälsovårdstillsyningsman sammanlagt omfattat

följande ämnen, berörande den allmänna hygienen, samt följande antal

timmar för år räknat, nämligen

1) allmän hygien.................................................................. 285 timmar

2) moderskaps- och barnavård ................................................ 212 »

3) tuberkulosvård ............................................................... 94 »

4) medicinalstatistik ............................................................ 40 »

5) organisation, medicinallagstiftning och sociallagstiftning ......... 472 »

Summa 1,103 timmar

Fördelningen av undervisningstimmarna å de olika kurserna framgår närmare

av en i betänkandet intagen sammanställning. I kurserna hava jämväl

ingått ett antal föreläsningar inom ämnesområden, som tillhöra institutets

båda övriga avdelningar, nämligen 44 timmar yrkeshygien samt cirka

80 timmar födoämneshygien och livsmedelskontroll, allt per år.

Härefter anföra de sakkunniga bland annat:

När det gäller att tillgodose en undervisning av den art, varom här är fråga,

bör man enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning i första hand eftersträva

att uppnå och bevara en ständig kontakt med det praktiskt-hygieniska arbetet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 1,39.

Vikten härav understrykes än mera av att den undervisningsverksamhet, som

förutsättes förlagd till institutet, i viss utsträckning avses bliva förbunden

med undersökningar och forskning i det praktiska livets tjänst. Ur nu anförda

synpunkter är det uppenbarligen angeläget att tillse, att organisationen förlänäs

all den smidighet och anpassning efter hälsovårdens växlande krav, som

är möjligt att uppnå inom en rimlig kostnadsram. Med beaktande härav hålla

de sakkunniga före, att hithörande undervisning bör liksom hittills i huvudsak

ombesörjas genom anlitande av i praktisk verksamhet sysselsatta personer i

egenskap av speciallärare samt att anställande av fasta lärarkrafter, som ägna

hela eller större delen av sin arbetstid åt institutet, bör begränsas till vad

som oundgängligen erfordras för undervisnings- och forskningsverksamhetens

organiserande och praktiska bedrivande.

Då man med denna utgångspunkt går att pröva behovet av fast anställd

personal vid det ifrågasatta institutet, må först erinras örn det samarbete med

karolinska institutets hygieniska avdelning, som tidigare berörts och som

innebär bland annat, att professorn i hygien skulle knytas till institutet för

folkhälsan såsom chef för en av dess avdelningar, varvid av naturliga skäl den

allmänna avdelningen i första hand kommer i fråga. Såsom chef för denna avdelning

skulle professorn närmast hava att leda och övervaka de praktisktvetenskapliga

undersökningar, som ankomma å avdelningen. De sakkunniga

förutsätta emellertid, att åt professorn tillika uppdrages att i den omfattning,

varom för varje särskild kurs överenskommes, ansvara för och

även personligen deltaga i undervisningen av tjänsteläkarna. För chefskapet

och därmed förenad övervakning av undersökningsverksamheten

bör ersättning utgå i form av ett årligt arvode, förslagsvis å 1,000 kronor,

medan för undervisningen ersättning lämpligen bör bestämmas för varje

särskild kurs enligt i sådant avseende eljest tillämpade grunder. Av samarbetet

med karolinska institutet bör jämväl följa, att den nu till professorns

i hygien förfogande stående amanuensen får sitt arbete förlagt till institutet

för folkhälsan, där han närmast skulle komma att biträda vid den akademiska

undervisningens meddelande. . .

Enär det med hänsyn till förenämnda professors undervisnings- och forskningsverksamhet

är angeläget, att han ej alltför mycket betungas med

avdelningen tillhörande rutinundersökningar, torde såsom närmast under

honom ansvarig för arbetet å avdelningen böra fast anställas en i praktiska

värv förfaren läkare med specialutbildning på något av de ämnesområden,

som falla inom avdelningens verksamhetsfält. Förutom att övervaka och i

övrigt ansvara för de avdelningen åliggande undersökningar, varmed avdelningschefen

icke själv tager befattning, torde denne läkare såsom speciell

uppgift böra anförtros organiserandet och ledningen av den undervisning, som

vid institutet skall meddelas icke-läkare. Han bör givetvis även vara skyldig

att meddela undervisning åt såväl läkare som andra inom området för sin

kompetens. Att tillförsäkra institutet en för nu berörda uppgifter fullt kompetent

och dugande arbetskraft torde icke vara möjligt med mindre än att vid

institutet inrättas en befattning som laborator och Överlärare med placering

i lägst lönegraden B 28 å den allmänna löneplanen för civila befattningshavare

i statens tjänst. Vid sin sida bör innehavaren av denna befattning hava en

assistent med hygieniskt-teknisk utbildning att biträda såväl vid förekommande

undersökningar som — i den mån så finnes påkallat — vid undervisningen.

Då denne assistents arbetskraft med säkerhet kan förväntas bliva i sin helhet

tagen i anspråk för hithörande uppgifter, torde han liksom de vetenskapligt

utbildade assistenterna vid övriga statslaboratorier böra anställas på heltid

mot ett ärligt arvode av förslagsvis 4.500 kronor.

Undervisningsuppgifterna vid distriktssköterskeskolan och de till donna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

knutna kompletteringskurserna äro emellertid av den art och omfattning, att

de sakkunniga, i principiell anslutning till ett av medicinalstyrelsen framlagt

förslag anse motiverat att jämväl räkna med en fast anställd arbetskraft såsom

i första hand ansvarig föreståndarinna och lärarinna vid nämnda skola,

ror att för denna uppgift kunna förvärva en kompetent och lämplig person

j,a.rer ifrågavarande befattningshavare böra tillerkännas minst samma löneförmåner

som föreståndarinnorna vid de största sjuksköterskeskolorna, vilka

äga uppbära en årlig lön av lägst 4,800 kronor jämte fri bostad med värme

oclr lyse. Överfört å den allmänna löneplanen för civila befattningshavare i

statens tjänst innebär detta, att befattningen icke bör placeras lägre än i 15:e

lönegraden för ordinarie befattningshavare i nämnda löneplan.

Härjämte torde för undervisning i medicinalstatistik och verkställande av

statistiska bearbetningar i vetenskapligt syfte böra fast anställas en särskild

arbetskraft. Då denne emellertid förutsättes vara gemensam för hela institutet,

återkomma de sakkunniga till denna fråga i det följande. Slutligen

erfordras ett biträde för utförande av skrivgöromål och annat enklare tekniskt

arbete å avdelningen. För ändamålet bör inrättas en ordinarie kontorsbiträdestjanst

i lönegraden B 4.

Nu skisserade stomme av fast anställd personal finna de sakkunniga åtminstone

tills vidare utgöra en nöjaktig grund för organiserande av en tillfredsställande

undervisnings- och undersökningsverksamhet, i vad på den

allmänna avdelningen ankommer. Beträffande behovet av speciallärare yttra

de sakkunniga i fortsättningen:

Man torde böra räkna med att undervisningsverksamheten skall tills vidare

fortgå i minst den omfattning, som för närvarande är fallet. De sakkunniga

vilja särskilt framhålla, att kompletteringskurser för distriktssköterskor lära

bil nödvändiga även sedan samtliga nu anställda, vilka enligt äldre bestämmelser

vunnit dispens från genomgående av distriktssköterskeskolan, erhållit

ifrågavarande utbildning. Därefter bör nämligen tillfälle beredas jämväl dem,

som genomgått distriktssköterskeskolan, att i tur och ordning förnya och

komplettera sina kunskaper i syfte att hålla sig i nivå med den raska utveckling,

som kännetecknar de olika områdena för distriktssköterskas verksamhet.

Beträffande hälsovårdstillsyningsmännen torde en viss utvidgning av undervisningen

icke kunna undvikas, men denna kommer i så fall att i huvudsak falla

på institutets båda övriga avdelningar. Omfattningen av den undervisning,

som skulle komma att åligga den allmänna avdelningen, behöver vid sådant

förhållande icke uppskattas högre än till 1,150 föreläsnings- och demonstrationstimmar

per år. Man synes vidare kunna utgå från att den fast

anställda personalen, exklusive professorn i hygien, skall kunna utan oskäligt

åsidosättande av andra åligganden ombesörja minst Vs av undervisningen eller

inemot 400 timmar, fördelade med 200 timmar å laboratorn och dennes assistent,

40 timmar å statistikern samt 160 timmar å förestånderskan för distriktssköterskeskolan.

Omkring 750 undervisningstimmar skulle sålunda komma

att bestridas av speciallärare, därav ungefär 600 timmar av läkare och därmed

jämställda lärarkrafter. Därest ersättningen till lärarna i medeltal beräknas

efter 25 kronor per timme för läkare och därmed jämställda samt 20 kronor

per timme för övriga, skulle kostnaderna härför kunna uppskattas till omkring

(600 X 25) 15,000 + (150 X 20) 3,000 = 18,000 kronor för år.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga med hänsyn till de nya och

grannlaga uppgifter, som å bostadshygienens område vänta distriktssköterskorna

i deras verksamhet, särskilt understryka angelägenheten av att åt

eleverna vid distriktssköterskeskolan herodes "en i möjligaste mån grundlig

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

praktisk utbildning i denna del, framför allt vad angår landsbygdens förhållanden.

Lämpligen synes för detta ändamål avtal böra träffas med en

bostadsinspektör eller bostadsinspektris, som har sin verksamhet förlagd

till exempelvis Stockholms, Uppsala eller Södermanlands län, att mot visst

arvode per år eller per kurs handhava den praktiska sidan av ifrågavarande

undervisning. En liknande anordning kan uppenbarligen befinnas ändamålsenlig

även beträffande den praktiska undervisningen i social barnavård. Underhandlingar

härom torde böra föras med vederbörande distriktsvårdsstyrelse.

Rörande arten och omfattningen av erforderlig expertis och biträdande

personal för undersökningsverksamheten framhålla de sakkunniga:

Arten och omfattningen av erforderlig expertis och annan personal för

verkställande av speciella eller mera omfattande undersökningar låta sig

icke på förhand bedömas. I detta hänseende må här endast nämnas, att

åtskilliga undersökningar på det hygieniska området innefatta ett komplex

av frågor, berörande såväl etiologiska, kliniska, tekniska som profylaktiska

spörsmål, varför ett flertal experter kunna behöva anlitas för en och samma

undersökning. Det torde ock ofta bli nödvändigt att åvägabringa ett nära

samarbete med olika laboratorier och organ för öppen och sluten sjukvård,

förhållanden som visserligen äro särskilt påtagliga ifråga örn yrkessjukdomarna

men hava sin tillämpning även på institutets verksamhetsområden i

övrigt. Under sådana omständigheter bör tydligen möjlighet förefinnas att

för ifrågavarande undersökningar anställa tillfällig personal under beaktande

av de vid varje tidpunkt föreliggande undersökningsuppgifterna och övriga

förhållanden. De sakkunniga vilja härutinnan erinra, att en dylik möjlighet

redan beretts statens provningsanstalt, i det att till anstaltens förfogande

ställts ett förslagsvis beräknat belopp, avsett att användas just för sådant

ändamål, varom nu är fråga. Detsamma gäller i viss mån statens bakteriologiska

laboratorium. Då det kan förutses, att institutet för folkhälsan

kommer att beträffande undersökningsverksamheten till stor del arbeta

under principiellt likartade förhållanden som dessa anstalter, synes berörda

anordning böra komma till stånd jämväl vid det föreslagna institutet. Det

för ändamålet beträffande den allmänna avdelningen erforderliga beloppet

torde icke kunna beräknas lägre än till 5,000 kronor per år.

Personalkostnaden för den allmänna avdelningen uppskatta de sakkunniga

i enlighet härmed till i runt tal 48,000 kronor. Då för budgetåret 1937/1938

anvisats något över 30,000 kronor till bestridande av förenämnda undervisning

åt tjänsteläkare och distriktssköterskor, skulle alltså merkostnaden uppgå

till cirka 20,000 kronor och huvudsakligen avse undersökningsverksamhet

samt utbildning av hälsovårdstillsyningsmän.

Vid bedömandet av personalbehovet för den yrkeshygeniska avdelningen

framstår det enligt de sakkunnigas uppfattning som ett trängande

önskemål, att fullgörandet av hithörande betydelsefulla arbetsuppgifter

i görligaste mån påskyndas, icke minst med hänsyn till de försummelser,

som på detta område i stor utsträckning förekommit. Att samtidigt på

alla fronter upptaga kampen mot ohälsa i arbetet finna de sakkunniga emellertid

ej möjligt eller ens lämpligt, enär den nödvändiga överblicken över

arbotet då lätt skulle gå förlorad. Svårigheter skulle jämväl yppa sig att

närmare precisera de resurser i fråga om såväl personal som material, vilka

erfordrades vid en sådan arbetsordning. Man borde därför såsom i andra

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj-.ts proposition nr 139.

liknande fall i början begränsa sig till att söka tillgodose de mest angelägna

uppgifterna.

Såsom grundläggande arbetsprogram förorda de sakkunniga för sin del

följande.

I första hand utarbetas allmänna anvisningar, avseende minimifordringar

på arbetslokalers anordnande och inredning ur hygieniska synpunkter.

Dessa. allmänna föreskrifter kompletteras snarast möjligt med

speciella föreskrifter för de av särskilda yrkessjukdomar hotade industrierna.

För detta arbete kräves såväl medicinsk som teknisk sakkunskap. Det bästa

resultatet torde uppnås, örn samarbete etableras mellan en medicinskt skolad

assistent och en på det mekaniska området utbildad, tekniskt erfaren yrkesinspektörsassistent

under kontroll av en för hela avdelningens arbete svarande

chef.

Arbetstids- och trötthetsproblemen böra likaledes med det snaraste ägnas

ingående uppmärksamhet ur såväl arbetsfysiologisk som arbetshygienisk

synpunkt. De moderna rationaliseringssträvandena inom industrien ställa

nämligen allt hårdare krav på arbetarnas prestationsförmåga samt tendera

att bliva psykiskt alltmera pressande och ansträngande. Till dessa spörsmål

ansluter sig på ett naturligt sätt även studiet av de minderårigas och kvinnornas

arbetsförhållanden, arbetstid och hälsotillstånd m. m. inom skilda

industrier. Ifrågavarande problem böra därför upptagas till behandling i

ett sammanhang och göras till föremål för noggranna studier av medicinskt

sakkunnig personal. Förslagsvis kunna därvid de minderåriga inom Stockholm

med omnejd i läkarbesiktningsavseende överföras till yrkeshygieniska

avdelningen och undersökningarna utföras av där anställda läkare. Piesultaten

av hithörande fortlöpande undersökningar böra samlas i ett utförligt

hälsoregister, varigenom med tiden tillgång skulle erhållas till ett ur forskningssynpunkt

synnerligen värdefullt material. En dylik uppläggning gåve

vidare en för institutet och dess personal betydelsefull anknytning till förhållandena

i det praktiska livet. Nu berörda hälsoregister bör så vitt möjligt

läggas upp från det institutets verksamhet begynner, då man får räkna

med att undersökning och sammanförande av detta material tager avsevärd

tid i anspråk. Detsamma gäller det ovan antydda specialregistret över

preparat, vilka komma till användning inom skilda industrier. Upprättandet

av detta register kan lämpligen anförtros en kemiskt skolad arbetskraft.

Silikosen och de yrkesbetingade allergierna utgöra jämväl aktuella problem,

vilka inom en snar framtid kräva mera effektiva åtgärder än de hittills

vidtagna. Av dessa båda problem ligger det närmast till hands att först

bearbeta allergierna — särskilt hudåkommorna, eksemen och dermatiterna

— inom skilda yrkeskategorier. För att uppnå ett effektivt studium av

dessa frågor torde det bli nödvändigt att under en icke alltför kort tid

anlita medverkan av en hudspecialist. Denne skulle för utförande av erforderliga

allergenanalyser äga påkalla biträde av förutnämnde kemist, som

för övrigt skulle kunna tagas i anspråk även för annat analytiskt arbete, t. ex.

rörande yrkesgifter samt gas- och dammprover. Silikosforskningen åter

synes på grund av sjukdomens natur kräva en längre tids fortsatta undersökningar.

En praktiskt viktig detalj i detta omfattande problem, vilken

ännu är föga uppmärksammad i vårt land, hänför sig till spörsmålet örn

näsans dammfiltrerande förmåga. För utforskande av detta delproblem bör

måhända till institutet under viss tid knytas en därför lämpad öron-, näsoch

halsspecialist.

Jämsides med nu nämnda uppgifter lärer avdelningen böra beredas möjlighet

att tillhandagå yrkesinspektionens chefsmyndighet med diverse hygie
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

niska undersökningar av mera allmän natur, t. ex. beträffande ventilation,

temperatur, fuktighet och belysningsanordningar på arbetsplatser, ävensom

att i övrigt ägna uppmärksamhet åt skador och ohälsa genoin ogynnsamma

fysikaliska inflytanden (rök, illaluktande gaser m. m.). Ernåendet av ett

gott resultat i detta hänseende förutsätter jämväl ett nära samarbete mellan

medicinsk och teknisk sakkunskap, liksom flertalet andra, till denna avdelning

hörande problem.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anse de sakkunniga, att man för denna

avdelning lämpligen bör räkna med en, örn ock begränsad fast stab av medicinskt

och tekniskt skolad personal med möjlighet öppen att i mån av behov

anlita extra arbetskraft för speciella undersökningar och uppdrag. Till närmare

utveckling härav yttra de sakkunniga:

Den fasta medicinskt skolade personalen synes med angivna arbetsprogram

icke kunna föreslås till mindre än två läkare i mera självständig

ställning och en assistent. Av de två förstnämnda läkarna skulle den ene

tjänstgöra som chef för avdelningen med åliggande att planlägga och leda

avdelningens arbete. Han bör därjämte ansvara för avdelningen tillkommande

undervisning åt tjänsteläkare, distriktssköterskor och hälsovårdstillsyningsman

ävensom för det praktiskt-vetenskapliga forskningsarbetet. Såsom avdelningschef

bör han erhålla professors ställning samt löneförmåner enligt

30:e lönegraden i den allmänna löneplanen för civila befattningshavare i

statens tjänst. .. .

Den andre befattningshavaren av mera självständig karaktar torde bora placeras

såsom laborator i lönegraden B 26 med huvuduppgift att ägna sig åt undersöknings-

och forskningsarbete. Det synes de sakkunniga vara av stor betydelse

att en dylik fast tjänst inrättas, enär den på ett helt annat sätt än

en assistentbefattning garanterar kontinuiteten i arbetet på avdelningen. Da

man vidare måste räkna med att undersökningsverksamheten i ej ringa utsträckning

nödvändiggör resor till skilda industrier, är det önskvärt att

personalen tilltages så stor, att arbetet på avdelningen även under dylika

resor kan upprätthållas. , ,, , , .., .

Läkarassistenten, som kan förväntas bil fullt sysselsatt med undersökningsarbete,

bör tillerkännas samma arvode som andra vetenskapliga biträden av

motsvarande natur, eller 4,500 kronor för år. .

Den tekniska sakkunskapen bör representeras av en kemiskt och en mekaniskt

utbildad arbetskraft. Den förre torde böra erhålla ställning som förste

avdelningsingenjör och placeras lägst i lönegraden B 24, därest en dugande

kraft skall kunna påräknas för ändamålet. Den mekaniska sakkunskapen synes

åtminstone tills vidare kunna tillgodoses på det sättet, att en yrkesin spektor sassistent

förordnas för en tid av förslagsvis 6 mannder ä 1 år åt gången.

Man vunne härigenom tillgång till en arbetskraft med viss erfarenhet inom

den tekniska yrkeshygienen, samtidigt som vederbörande assistent erholle

en värdefull komplettering av sin utbildning. Ifrågavarande assistent bor

under tiden för sin tjänstgöring å denna avdelning åtnjuta, arvode med

belopp motsvarande den lön, han uppbär i sin ordinarie tjänst, d. v. s.

omkring 7,000 kronor för år.

Slutligen lär för skrivarbete böra anställas ett ordinarie kontorsbiträde i

lönegraden B 4.

Kostnaden för den fasta personalen hava de sakkunniga uppskattat till

45,500 kronor. För anlitande av experter och tillfälliga biträden bör enligt

de’ sakkunniga icke beräknas lägre belopp än 5,000 kronor per år. Den sam
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majus proposition nr 139.

manlagda personalkostnaden för denna avdelning skulle alltså belöpa si»

till omkring 50,000 kronor årligen.

På avdelningen för födoämneshygien och livsmedelskontroll

skulle, som nämnts, främst ankomma att företaga erforderliga

undersökningar i syfte såväl att förebygga tillverkning och försäljn*n§

av hälsan skadliga livsmedel som att närmare bestämma olika

födoämnens värde ur folknäringssynpunkt. Delvis i anslutning härtill men

även i övrigt skulle avdelningen stå offentliga myndigheter och enskilda till

tjänst med undersökningar beträffande vitaminer i livsmedel, fodermedel och

läkemedel ävensom bedriva självständig forskningsverksamhet på området.

Praktiska skäl synas de sakkunniga tala för att till denna avdelning även förlägges

den hygieniska vattenkontrollen. Slutligen skulle avdelningen ha att

ombesörja undervisning i hithörande ämnen vid de utbildningskurser som

avses anordnade vid institutet.

Vid organiserandet av denna avdelning hava de sakkunniga i första hand

tänkt sig, att institutet skulle övertaga och utvidga viss av Stockholms stad

nu bedriven verksamhet på området. De sakkunniga anföra härutinnan:

Vid behandlingen av frågan örn den personal, som kan erfordras

tor de på avdelningen ankommande uppgifterna av rent hygienisk natur,

alltså bortsett från vitaminkontrollen, har inom de sakkunniga övervägts,

huruvida icke staten borde i första hand övertaga av Stockholms

stad nu bedriven verksamhet på området och med denna som

grundval utvidga verksamheten att avse hela riket. Därigenom skulle institutet

redan från starten kunna tillgodogöra sig de erfarenheter och rön, som

under arens lopp vunnits i nämnda verksamhet. Preliminära överläggningar

med vederbörande kommunala myndigheter hava ock givit vid handen, att

intresse för ett avtal i sådant syfte förefinnes från stadens sida, därest

staten förbinder sig att övertaga för ändamålet fast anställd personal samt

erlägga skälig gottgörelse för överlåten utrustning. Med hänsyn till de fördelar,

som äro förenade med den sålunda ifrågasatta anordningen, anse sig

de sakkunniga böra förorda densamma och utgå alltså i det följande från

att avtal i saken kommer att trätfas med Stockholms stad.

Stadens ifrågavarande verksamhet omhänderhaves närmast av två under

hälsovårdsnämndens tillsyn arbetande laboratorier, det ena avsett för kemiska

och det andra för biologiska undersökningar av livsmedel och vatten. Personalen

vid laboratorierna och kostnaden för densamma framgå av följande

år 193ö avseende sammanställning. ’

Personal och löneförmåner, inkl.

Föreståndare.................

Kemiska

laboratoriet,

kronor

rörligt lönetillägg:

Biologiska

laboratoriet,

kronor

1 1 070

Assistent.............

Assistent................

a finn

Analysbiträde ...............

Laboratoriebiträde ....

Semesterersättning........

1,700

130

Summa kronor 27 400

17 700

45 100

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majus proposition nr 139.

Det kemiska laboratoriet förestås för närvarande av en civilingenjör och

docent i kemi, medan föreståndaren för det biologiska laboratoriet är akademiskt

utbildad biolog. Samtliga tre assistenter hava vetenskaplig utbildning.

Två av dem äro till huvudsaklig del sysselsatta med vattenundersökningar

och avlönas ur gatunämndens anslag till dylikt ändamål. Analysbiträdet

medverkar vid mera rutinmässiga undersökningar, medan de båda

laboratoriebiträdena enligt uppgift huvudsakligen användas för diskning av

glas, städning och annan enklare handräckning.

Å båda laboratorierna äro sålunda anställda sammanlagt åtta personer,

av vilka sex äro fullt sysselsatta med egentlig undersöknings- eller forskningsverksamhet.

Det är uppenbart, att då den födoämneshygieniska avdelningen

vid institutet för folkhälsan är avsedd att icke blott övertaga Stockholms

stads hittillsvarande verksamhet på området utan även i betydande utsträckning

tillgodose rikets behov i övrigt, man för nu berörda undersökningar

måste räkna med en förstärkt personal. Det kan vidare förutses, att örn och

i den mån en ny livsmedelslagstiftning kommer till stånd, denna är ägnad

att medföra ökat arbete för institutets ifrågavarande avdelning och behov av

ytterligare personal. På grund av rådande ovisshet örn denna lagstiftnings

närmare innebörd och ikraftträdande kan emellertid för närvarande hänsyn

till denna omständighet icke tagas i annan mån, än att densamma

hålles i åtanke vid institutets planläggning. Man lärer ock böra räkna

med en viss övergångstid, innan behovet av ökad personal för nuvarande

uppgifter giver sig till känna i full utsträckning. Det förtjänar härvid särskilt

erinras, att Stockholms stads laboratorier redan utfört undersökningar

beträffande åtskilliga näringsämnen och preparat, som förekomma i

den allmänna handeln inom hela riket. De sakkunniga hava under sådana

förhållanden funnit försiktigheten bjuda att från början endast i mycket

begränsad omfattning utöka det för hithörande uppgifter redan befintliga

personalbeståndet.

För att emellertid samtidigt erhålla en mera likformig och smidig organisation

hava de sakkunniga förordat en sammanslagning av de båda förefintliga

laboratorierna till ett, varvid dock nuvarande jämställdhet med avseende

å den närmaste ledningen av de kemiska och biologiska undersökningarna

förutsatts bibehållen. Genom en dylik sammanslagning borde

enligt de sakkunnigas uppfattning ernås bättre möjligheter att utnyttja åtminstone

den lägre personalen alltefter de vid varje tidpunkt föreliggande

arbetsuppgifterna. Ett genomförande av den ifrågasatta sammanslagningen

underlättades för övrigt väsentligt därigenom, att den nuvarande föreståndaren

för det biologiska laboratoriet inom några år uppnådde stadgad pensionsålder.

I anslutning härtill betonas önskvärdheten av att ledaren för de biologiska

undersökningarna jämväl besutte nödig insikt och erfarenhet i utförande

av förekommande bakteriologiska prov.

Med beaktande av nu angivna synpunkter hava de sakkunniga funnit

följande personal erforderlig vid institutets kemiskt-biologiska laboratorium:

Laborator (kemist) B 26..............

Laborator (biolog-bakteriolog) B 26 ..

Förste kemist B21 ..................

Assistent (biolog-bakteriolog) å 4,500

2 assistenter (kemister) å 4,500

Laboratoriebiträde B 7 ..............

kronor 10,000

» 10,000

» 7,700

» 4,500

» 0,000

> 3,500

3 laboratoriebiträden, e. o., 4

6.300

Summa kronor 51,000

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

I anslutning härtill yttra de sakkunniga vidare:

Av den salunda föreslagna personalen svara de båda laboratorerna, förste

kemisten, biologassistenten, en kemiassistent, laboratoriebiträdet i lönegraden

B i samt två e. o. laboratoriebiträden i 4:e lönegraden mot den nuvarande

personalen. Till antalet begränsar sig alltså utökningen till en vetenskapligt

utbildad assistent i kemi och ett laboratoriebiträde. Reellt innebär dock

den föreslagna personalstaten en ytterligare förstärkning så till vida som

, ? nuvarande, huvudsakligen till diskning oell städning använda laboratoriebitradena

ersatts med två, för mera kvaliticerat arbete avsedda biträden. Då

emellertid ifrågavarande laboratorium enligt de sakkunnigas plan skall stå

institutets övriga avdelningar till tjänst med mera speciella kemiska undersökningar

samt dessutom, på sätt redan nämnts, i stor utsträckning tillgodose

hela landets behov av livsmedelskemiska undersökningar torde den

föreslagna personalökningen få anses såsom ett minimum. Med avseende

a personalens lonestallnmg hava de sakkunniga förutsatt, att i den mån de

föreslagna löneförmånerna jämte dyrtidstillägg, provisoriskt dyrortstillägg

och provisorisk avlomngsforstärkning enligt för statens befattningshavare

stadgade grunder icke skulle för nuvarande befattningshavare uppgå till

samma belopp, vartill de vid övergången i statstjänst äro berättigade förefintlig

skillnad skall utjämnas genom skäligt avvägda personliga lönetillägg.

Föi handhavandet av vitaminkontrollen, vilken förutsätter andra arbetsmetoder

än avdelningen i övrigt och förväntas redan från starten få en relativt

stor omfattning, synes det de sakkunniga lämpligast, att ett särskilt laboratorium

med egen föreståndare inrättas. Det har av de sakkunniga övervägts,

huruvida detta laboratorium borde helt frigöras från den födoämneshygieniska

avdelningen och förlänas samma ställning som institutets

övriga avdelningar. Med hänsyn till den ringa erfarenhet, som för vårt

lands vidkommande föreligger på området, hava de sakkunniga emellertid

stannat vid att förorda, att vitaminlaboratoriet tills vidare infogas som en

med det kemiskt-biologiska laboratoriet jämställd underavdelning av den

födoämneshygieniska avdelningen.

Rörande personalbehovet vid denna sektion anföra de sakkunniga:

På grund av arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som tillkomma

ett vitaminlaboratorium, måste föreståndaren för detsamma fylla

hoga krav i fråga örn såväl praktisk skicklighet som vetenskaplig kompetens.

Han kan darfor icke placeras lägre än som laborator i lönegraden B 26

Därest det framdeles visar sig nödvändigt att frigöra vitaminlaboratoriet

från den hvsmedelshygiemska avdelningen, torde i samband därmed förestandarens

stallning i lonelianseende få upptagas till närmare omprövning

Vid laboratorns sida bör ställas en vetenskapligt utbildad assistent, som

närmast under laboratorn deltager i arbetet på laboratoriet. I likhet med

de vetenskapliga assistenterna på det kemiskt-biologiska laboratoriet torde

denne assistent bora åtnjuta ett årligt arvode av 4,500 kronor. Vid laboratoriet

bor vidare finnas en amanuens, som deltager i det vetenskapliga

aibetet och biträder vid eventuell undervisning. För denne amanuens kan

lämpligen beraknas ett arvode av 3,000 kronor för år.

Vitaminforskningen bedrives huvudsakligen medelst djurförsök. Anskaf*an<aet

och bibehållandet av en ur olika synpunkter homogen djurstam är

darfor en viktig förutsättning för bedrivandet av forskningen och''kontrollen

på ett vitammlaboratonum. Härtill kommer arbete med stambokföring av

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majus proposition nr 139.

djurkolonien. Den tjänsteman, som kar att ansvara för dessa uppgifter,

måste även verkställa inköp av foder ock övriga näringsmedel för djuren

samt övervaka tillredningen av den normala kosten. _ För ifrågavarande

relativt ansvarsfulla uppgifter torde erfordras en befattningshavare, åt vilken

icke kan givas lägre ställning i lönekänseende än den, som tillkommer förste

laboratoriebiträde i lönegraden Bil.

För omhänderkavandet av djurförsöken kräves tillgång till tvenne laboratoriebiträden.

Dessa skola kava den närmare vården av de djur, vilka användas

för särskilda försök, samt tillreda de speciella försökskosterna för

dessa djur ävensom utföra observationer beträffande djuren ock föra protokoll

över försöken. De skola vidare verkställa vissa enklare provtagningar ock bestämningar,

som lämpligen utföras i de för djuren avsedda lokalerna, t. ex.

blodprov, samt överkuvud biträda vid arbeten av mera rutinmässig natur,

såsom vägning av djuren, röntgenfotografering m. m. Det ena av dessa

biträden torde böra placeras som ordinarie i lönegraden B 7, det andra som

extra i 6:e lönegraden.

I samband med verksamketen på vitaminlaboratoriet förekomma i stor

utsträckning även enklare kemiska analyser, titreringar och mätningar, vilka

lämpligen böra utföras på denna avdelning i samband med det löpande

arbetet. För detta ändamål lär det därför bliva nödvändigt att anställa ett

särskilt laboratoriebiträde, som tills vidare kan placeras som e. o. i 6:e lönegraden.

Härutöver torde erfordras ett laboratoriebiträde med huvudsaklig

uppgift att rengöra burar, hämta foder, tillreda enklare lösningar samt i

övrigt tillhandagå med erforderlig handräckning. Detta biträde torde placeras

som extra i 4:e lönegraden.

Vid vitaminlaboratoriet skulle alltså enligt de sakkunnigas beräkning erfordras

följande befattningshavare:

Laborator B 26 ...............

Assistent å 4,500 .............

Amanuens å 3,000 ...........

Förste laboratoriebiträde Bil

Laboratoriebiträde B 7 .......

Laboratoriebiträde, extra, 6 ...

Laboratoriebiträde, e. o., 6 ...

Laboratoriebiträde, extra, 4 ...

kronor 10,000

» 4,500

» 3,000

» 4,300

» 3,500

» 2,200

» 2,400

» 1,900

Summa kronor 31,800

De sakkunniga tillägga, att även det för ifrågavarande laboratorium föreslagna

personalbeståndet torde få betraktas såsom ett minimum, vilket snart

nog kan befinnas otillräckligt för fullgörande av hithörande uppgifter.

Härutöver föreslå de sakkunniga anställande av viss personal för avdelningen

i dess helhet. De sakkunniga yttra sålunda:

''Såsom chef ock ledare för den födoämneshygieniska avdelningen i dess

kelhet torde böra ställas en professor i lönegraden B 30, i likhet med vad

som föreslagits för de båda övriga avdelningarna. Å denne skall det ankomma

att planlägga och organisera till avdelningen hörande forskningsarbete,

såväl vad angår undersökningar å institutet som erforderliga fältundersökningar,

ävensom att i mån av behov fördela och övervaka arbetet

å avdelningens båda laboratorier. På hans lott bör ock falla att ombesörja

den omfattande korrespondens, som enligt vad erfarenheten visat belastar

varje livsmedelslaboratorium. Denna korrespondens kan förväntas bli sär
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

skilt tyngande vid ett laboratorium, som i likhet med det föreslagna har

karaktaren av ett centrallaboratorium för hela landet. En stor del av det

svenska samarbetet med utländska myndigheter i internationella näringsiragor

torde även komma att åvila chefen för denna avdelning. Det lärer

Vid sådant förhållande bli nödvändigt att till hans förfogande ställa ett

kvalificerat skrivbiträde, kunnigt i maskinskrivning, stenograf! och språk

.Detta bor lämpligen placeras som kanslibiträde i lönegraden B 7. Med

stor sannolikhet kan ock förutses, att nu nämnda kanslibiträde icke kommer

att medhinna åtskilliga av de skrivgöromål, som höra till det dagliga arbetet

å de under avdelningen lydande laboratorierna. På grund av arbetets

natur kunna icke heller laboratoriebiträdena på respektive laboratoriet’

beraknas vara disponibla för mera sammanhängande skrivarbete Avdelningens

stora omfattning nödvändiggör därför anställandet av ytterligare

ett biträde, med placering förslagsvis som e. o. kontorsbiträde i 4''e

lönegraden.

... F.?5, sin uppgift att bidraga till åstadkommandet av en

forbattrad folknäring måste slutligen den livsmedelshygieniska avdelningen

aga tillgång till en arbetskraft, som kan anlitas för att utarbeta koststater

tor olika inrättningar, sjukhus, kaserner, skolor, ålderdomshem m. m. samt

biträda vid utarbetande av lämpliga propaganda artiklar rörande de vetenskapliga

forskningsresultaten å det näriugsfysiologiska området. För ändamålet

synes böra upptagas ett arvode till samma belopp som för de vetenskapligt

utbildade assistenterna eller 4,500 kronor. Med hänsyn till näringsfrågornas

ofta synnerligen komplicerade natur lärer härutöver även för den

livsmedelshygieniska avdelningen böra beräknas ett särskilt belopp av förslagsvis

oOOU kronor för ersättning till experter, vilkas bistånd kan erfordras

tor losande av speciella uppgifter.

Kostnaden för den födoämneshygieniska avdelningen i dess helhet uppskattas

av de sakkunniga till i runt tal 110,000 kronor.

De sakkunniga övergå härefter till ett bedömande av det för i n s t i t u t e t

gemensamma personalbehovet samt anföra i denna del följande.

Med den omfattning, som de olika avdelningarna föreslagits erhålla kan

det uppenbarligen ifrågasättas, huruvida icke för institutet i dess helhet

borde mrattas en särskild administrativ chefsbefattning, i likhet med vad

fallet är vid statens provningsanstalt och i viss mån även vid statens bakteriologiska

laboratorium enligt den vid 1937 års riksdag fastställda organisationen.

En sådan anordning skulle kunna tänkas medföra fördelar

saväl beträffande institutets inre organisation och arbetskapacitet som beträffande

dess framträdande utåt, under förutsättning att verksamheten inom

den narmaste framtiden erhåller avsedd omfattning. Säkra hållpunkter för

ett bedömande härav föreligga emellertid icke för närvarande. Vid sådant

tor hallan de anse de sakkunniga icke tillrådligt att nu föreslå inrättande av

en dylik befattning. De sakkunniga vilja i stället förorda, att den omedelbara

ledningen av institutet i dess helhet anförtros åt en av avdelningscheferna

vilken härför skulle äga att uppbära särskilt arvode, förslagsvis

f.2’000s k/onor för år- Principiellt bör detta uppdrag icke vara knutet

till föreståndaren för någon viss avdelning utan kunna lämnas åt den avdelningschef,

som är bäst ägnad för uppdraget. Anordningen förutsätter

emellertid, att till chefens förfogande ställes tillräckligt kvalificerad personal

tor ombesörjande av flertalet löpande ärenden.

I detta hänseende vilja de sakkunniga erinra örn följande.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

I det föregående bar i olika sammanhang antytts, att tillgång erfordras

till statistiskt utbildad personal. Därvid bar icke åsyftats, att institutet för

folkhälsan skulle handhava fortlöpande statistik inom området för sin verksamhet,

på sätt medicinalstyrelsen synes lia tänkt sig. En sådan anordning

skulle näppeligen stå i god överensstämmelse med de grundsatser för den

officiella statistikens organisation, som efter ingående överväganden fastslagits.

De sakkunniga vilja i detta hänseende ock erinra, att 1897 års

kommitté för inrättande av en statsmedicinsk anstalt som sin uppfattning

hävdade, att den medicinska statistiken icke hörde hemma på en anstalt

med övervägande karaktär av laboratorium, utan att i stället för handliavande

av den medicinska statistiken borde anställas en fackutbildad

tjänsteman hos medicinalstyrelsen. Otvivelaktigt äro emellertid såväl den

allmänna som de övriga avdelningarnas undersöknings- och forskningsuppgifter

i stor utsträckning av den karaktär, att vid desamma kräves anlitande

av statistiska metoder och behandling av statistiskt material. Detta förhållande

torde nödvändiggöra, att åtgärder vidtagas för att bereda institutet

tillgång till en statistiskt utbildad arbetskraft. Lämpligen synes detta kunna

ordnas på så sätt, att för ändamålet anställes en fullt kompetent och i övrigt

dugande statistiker, som vid sidan av honom åliggande huvuduppgift

skulle kunna biträda institutets chef med handläggning av organisatoriska

spörsmål samt andra ärenden, som åt honom uppdragas. Med hänsyn härtill

vilja de sakkunniga föreslå, att vid institutet inrättas en befattning som

förste aktuarie i lönegraden B 26, vilket motsvarar den löneplacering, som

tillkommer förste aktuarie i statistiska centralbyrån.

Vidare har i det föregående framhållits, att till institutets uppgifter skulle

höra att organisera och bedriva en lämpligt lagd hälsovårdspropaganda.

Med hälsovårdspropaganda avses härvid närmast den upplysningsverksamhet,

som riktar sig direkt till allmänheten. Erfarenheten har emellertid visat,

att den indirekta upplysningsverksamheten — via undervisningen — är den

mest effektiva, icke minst då vederbörande på annat sätt tidigare, t. ex. i

dagspressen eller genom föredrag, erhållit liknande information. För en

effektiv individuell rådgivning erfordras ock ofta, att den förbindes med

överlämnande av lämplig skrift, t. ex. i barnavård eller bostadshygien. Ifrågavarande

båda former av hälsovårdspropaganda böra därför på lämpligt sätt

komplettera varandra. Vidare måste tillgängliga ströskrifter tid efter annan

omarbetas och nya tillkomma. Tillhandahållande av lämpliga tidningsartiklar

bör även ingå i arbetsuppgifterna, liksom ock anordnande av radioföredrag,

filmupptagningar, utställningar och populärvetenskapliga föreläsningar. Härjämte

böra råd och anvisningar lämnas åt organisationer och sammanslutningar,

som äro villiga medverka i upplysningsverksamheten på ifrågavarande

område.

Principiellt bör det åligga varje avdelning och varje till institutet knuten

arbetskraft med vetenskaplig elier hygienisk facklig utbildning att i större

eller mindre utsträckning medverka i detta arbete. Härmed åsyftas närmast,

att de skola ställa sina kunskaper till förfogande vid utövandet av

institutets upplysningsverksamhet. Organiserandet av propagandan kraver

emellertid en särskild målsman, vilken jämväl bör handhava hithörande

undervisning för kikare och övriga liälsovårdsfunktionärer. Att för detta

ändamål tillskapa en ordinarie befattning synes dock knappast lämpligt.

Möjlighet bör nämligen finnas att tid efter annan byta innehavare av ifrågavarande

post och (kinned tillföra verksamheten nya impulser och uppslag.

Ej heller föreligger visshet, att för sagda verksamhet erfordras en persons

hela arbetstid. Befattningen såsom institutets propagandachef torde

därför böra givas karaktären av en arvodestjänst med en relativt väl till
llihang

till riksdagens protokoll 193,S''. / sami. Ar 139. 199 "H 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

mätt ersättning, förslagsvis 6 000 kronor för år. Befattningen bör enligt

de sakkunnigas mening i första liand besättas med en därför lämpad

läkare, men även andra för ändamålet väl ägnade krafter böra kunna kommai

fråga.

Arten av de uppgifter, som komma att åvila institutet, torde vidare nödvändiggöra

anställandet av en särskild kassör och redogörare. I avbidan

på närmare erfarenhet rörande omfattningen av ifrågavarande göromål synes

befattningshavare böra placeras som e. o. i ll:e lönegraden. För

utförande av skrivgöromål å chefskontoret torde tillika få räknas med minst

tva kontorsbiträden med placering i 4:e lönegraden, det ena ordinarie och

det andra extra ordinarie. Slutligen bör för hela institutet gemensamt anstallas

två vaktmästare med placering, den ene som ordinarie i lönegraden

B 7 och den andre soni e. o. i 5:e lönegraden. Därjämte förutsättes en vaktmastare

komma att tillhandahållas av karolinska institutet.

Kostnaden för den gemensamma personalen uppskattas till i det närmaste

32.000 kronor.

Institutet i dess helhet skulle sålunda enligt de sakkunnigas beräkningar

medföra en sammanlagd personalkostnad av i runt tal (48,000 + 50,000 +

110.000 + 32,000) 240,000 kronor.

Till sist hava de sakkunniga i detta sammanhang till behandling upptagit

frågan örn institutets administration.

De sakkunniga erinra i detta hänseende, att institutets samtliga tre huvudavdelningar

anförtrotts uppgifter av sådan art, att även andra myndigheter

än medicinalstyrelsen skäligen borde tillerkännas inflytande på verksamhetens

ledning. En nära samverkan hade sålunda förutsatts komma till stånd

beträffande avdelningen för allmän hygien med karolinska institutet och beträffande

avdelningen för yrkeshygien med yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Det av de sakkunniga förordade samarbetet mellan avdelningen för födoämneshygien

och livsmedelskontroll samt Stockholms stad syntes ävenledes

böra medföra viss inverkan å institutets administration, liksom vitaminkontrollen

beträffande livsmedel och fodermedel gjorde det önskvärt, att vid

institutets ledning sakkunskap å jordbruksområdet bleve företrädd. Den

administrativa ställning, som hittills tillkommit den tidigare statsmedicinska

anstaltens olika laboratorier kunde därför enligt de sakkunnigas uppfattning

icke lämpligen vinna tillämpning beträffande institutet för folkhälsan.

Med beaktande härav hava de sakkunniga först övervägt frågan örn en

gemensam styrelse för sistnämnda laboratorier och institutet för folkhälsam

De sakkunniga anföra sålunda bland annat:

Det torde i längden bli vanskligt för ett ämbetsverk med medicinalstyrelsens

omfattande arbetsuppgifter att såsom hittills på ett tillfredsställande

sätt sörja för ledningen av en rad praktiskt-vetenskapliga institutioner.

Det synes visserligen icke osannolikt, att förutsättningarna

härför äro större beträffande de rättskemiska och farmacevtiska laboratorierna,

enär dessa fortfarande i utpräglad grad fungera såsom organ för styrelsens

förvaltningsuppgifter och endast i mindre utsträckning anlitas direkt

av allmänheten eller lokala institutioner. Ifrågavarande laboratoriers uppgifter

äro jämväl relativt väl fixerade och avgjort mera begränsade, än vad

förhållandet skulle bliva med institutet för folkhälsan. Å andra sidan före
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 139.

51

ligga även beträffande det farmacevtiska laboratoriet vissa gränsområden, där

svårigheter möta att åvägabringa en bestämd arbetsfördelning i förhållande

till institutet för folkhälsan och där ett kontinuerligt samarbete på den grund

torde bliva ofrånkomligt.

De sålunda anförda synpunkterna äro otvivelaktigt ägnade att aktualisera

frågan örn en gemensam styrelse för ifrågavarande institutioner. Med hänsyn

till de analoga funktionerna kunna härvid vissa skäl anföras för att låta

styrelsen omfatta samtliga hithörande institutioner. En sådan styrelse måste

emellertid till sin numerär bli rätt mångtalig, då åtskilliga intressen kunna

framställa legitima anspråk på att där bli representerade. Vid det samråd,

som jämlikt direktiven ägt rum med medicinalstyrelsen angående institutets

organisation och arbetsuppgifter, hava ock från styrelsens sida uttalats

starka betänkligheter mot en sådan anordning, enär den befarades medföra

allvarliga olägenheter vid fullgörandet av medicinalstyrelsens åligganden.

De sakkunniga hava under sådana förhållanden ansett sig böra avstå från

att föreslå inrättandet av en gemensam styrelse för samtliga eller några av

ifrågavarande institutioner och hava med det anförda endast velat erinra örn,

att spörsmålet varit föremål för ingående övervägande.

De sakkunniga föreslå i stället, att för institutets administration tillsättes

en särskild styrelse, där de intressen, som beröras av verksamheten,

kunna erhålla tillbörligt inflytande. Erån denna utgångspunkt och med

ledning av förebilder från styrelser för andra institutioner med vetenskapligt-praktiska

uppgifter uttala de sakkunniga rörande styrelsens sammansättning

och uppgifter följande.

I första hand böra såsom självskrivna ledamöter ingå

1) medicinalstyrelsens chef,

2) en av karolinska institutets lärarkollegium inom kollegiet utsedd ledamot,

3) riksförsäkringsanstaltens chef samt

4) den avdelningsföreståndare, som tjänstgör såsom institutets chef.

Därtill böra komma tre, eventuellt fyra av Kungl. Majit för viss tid förordnade

ledamöter, utsedda på förslag av olika korporationer med intressen

i verksamheten. Såsom sådana förslagsställare torde främst böra ifrågakomma

Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna lantbrukssällskap eller

annan auktoritativ jordbruksorganisation samt, därest institutet kommer att

bedrivas i organiserat samarbete med Stockholms stad, Stockholms stadsfullmäktige.

Vid förfall för medicinalstyrelsens, riksförsäkringsanstaltens eller institutets

chef inträder respektive ställföreträdare eller vikarie såsom ledamot

i styrelsen. För övriga ledamöter utses suppleanter i enahanda ordning som

de ordinarie ledamöterna. Ordförande och vice ordförande böra förordnas

av Kungl. Majit.

Styrelsens uppgifter synas kunna utformas i principiell anslutning till

vad som gäller i fråga om andra liknande institutioner. Styrelsen skulle sålunda

hava det allmänna överinseendet över institutet och därvid bland annat

hava till åliggande

att avgiva förslag och äskanden rörande stat och anslagsbehov,

att handhava medelsförvaltningen,

att förordna befattningshavare, respektive hos Kungl. Majit föreslå utnämning

av befattningshavare,

att bevilja ledighet åt institutets befattningshavare samt meddela vikariatsförordnanden,

att granska och fastställa uppgjorda förslag till arbetsplaner och undervis
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

ningsprogram utom beträffande den obligatoriska undervisning i hygien för

medicine kandidater, vilken regleras i annan ordning, samt

att avgiva årsberättelse till Kungl. Maj:t.

Slutligen förordas, att till styrelsens förfogande ställes en sekreterare med

ett arvode av förslagsvis 1,200 kronor per år.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag rörande institutets organisation har i huvudsak

biträtts av flertalet myndigheter och sammanslutningar. Därvid

har dock av bland andra medicinalstyrelsen understrukits, att den föreslagna

organisationen kan anses tillfyllest endast under de första verksamhetsåren

och att man sedan måste räkna med en icke obetydlig utbyggnad i olika avseenden.

Å andra sidan har statskontoret med hänsyn till att det här gäller

ett väsentligen nytt område för statens verksamhet, ifrågasatt, huruvida icke

med inrättandet av någon av de föreslagna avdelningarna kunde anstå. Av

samma anledning borde enligt statskontorets mening personaluppsättningen

hållas i underkant och samtliga befattningar tills vidare givas karaktären av

icke-ordinarie.

Beträffande de skilda avdelningarnas organisation hava självfallet åJskilliga

erinringar och önskemål framkommit.

I fråga örn avdelningen för allmän hygien har sålunda medicinalstyrelsen,

i konsekvens med sin ståndpunkt till samarbetet med karolinska

institutet, förordat, att den föreslagna befattningen som laborator och

Överlärare ersättes med en befattning som professor och avdelningschef i

lönegraden B 30. Styrelsen finner vidare den fasta personalen otillräcklig

även för de begränsade uppgifter, som de sakkunniga anförtrott den allmänna

avdelningen. Styrelsen åberopar härvid i första hand ett flertal förste

provinsialläkare, vilka framhållit, att personalen på den allmänna avdelningen

icke beräknats så stor, att den kunde förmodas vara i stånd att själv uppgöra

förslag till anordnande av avlopp eller reningsanläggningar. Den borde

dock åtminstone vara så stor, att den kunde underkasta dessa frågor ett enhetligt

bedömande, avgiva utlåtanden över olika slag av badanläggningar

samt handhava allt bedömande av vattenfrågor. För alla dessa uppgifter

funnes endast en ingenjörsutbildad befattningshavare på ordinarie stat. Då

emellertid för anställande av tillfällig personal upptagits ett förslagsvis beräknat

belopp av lägst 5,000 kronor, hade styrelsen intet yrkande i denna del.

Vid sidan härav borde dock beräknas ett belopp av förslagsvis 5,000 kronor

för fortlöpande specialundersökningar ävensom ett belopp av förslagsvis

6,000 kronor såsom arvode åt en pediatriskt utbildad expert. Slutligen borde

arbetskrafterna för »skrivgöromål och annat enklare tekniskt arbete» utökas

med minst två kontorsbiträden.

Medicinska fakulteten i Uppsala hävdar samma ståndpunkt som medicinalstyrelsen

i fråga örn befattningen som laborator och Överlärare.

Karolinska institutets lärarkollegium åter, som livligt tillstyrkt det föreslagna

samarbetet med institutet för folkhälsan, ifrågasätter en höjning av

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 139.

53

arvodet till professorn i hygien, i syfte att uppmuntra denne att i så stor

utsträckning som möjligt deltaga i ledningen av det avdelningen åvilande

praktiska arbetet. Kollegiet finner det vidare ofrånkomligt, att vid sidan

av professorn en laboratorsbefattning i B 28 inrättas med de arbetsuppgifter,

som de sakkunniga avsett. Då emellertid denna laborator skulle få till

uppgift att självständigt utföra och ansvara för undersökningar, att organisera

undervisningen av icke-läkare samt att även deltaga i undervisningen

av läkare, anser kollegiet, att vid befattningens besättande hänsyn jämväl

måste tagas till den sökandes kompetens att såväl utföra vetenskapliga undersökningar

som meddela undervisning. Kollegiet förordar därför, att denna

befattning besättes enligt enahanda grunder, som gälla karolinska institutets

övriga laboratorsbefattningar, sedan styrelsen beretts tillfälle att yttra sig

över den sökandes kompetens, på sätt som föreslagits rörande professuren.

Kollegiet ifrågasätter härjämte, huruvida icke i stället för den föreslagna

assistentbefattningen med hygieniskt-tekniskt utbildad innehavare och ett

arvode på 4,500 kronor borde inrättas en laboratorsbefattning i lönegraden

B 26, varigenom det kunde förväntas, att en eventuell innehavare kvarstanRade

under avsevärd tid. Slutligen framhåller kollegiet, att vattenkontrollen

principiellt tillhörde området för den allmänna hygienen och att bärande

skäl icke förelåge för vattenkontrollens förläggande till avdelningen för födoämneshygien,

på sätt de sakkunniga förordat.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anser, att den föreslagna placeringen

i 15 :e lönegraden av föreståndarinnan för distriktssköterskeskolan är

val låg i jämförelse med de avlöningsförmåner, som uppgivits tillkomma föreståndarinnorna

vid de största sjuksköterskeskolorna. Även med hänsyn till

löneställningen för vissa jämförliga befattningshavare vid undervisningsväsendet

synes lönenämnden en uppfattning av ifrågavarande befattning

motiverad. Lönenämnden förordar för sin del, att befattningen hänföres till

17:e lönegraden. Intill dess närmare erfarenhet örn tjänsten erhållits, borde

densamma dock endast inrättas såsom extra ordinarie.

Den yrkes hygieniska avdelningen har allmänt befunnits

väl tillgodosedd i fråga örn personal.

Socialstyrelsen betonar dock angelägenheten av att den tekniska personalen

erhåller en sådan avlöning, att verkligt kompetenta personer där kunna

komma i fråga. Förste avdelningsingenjören syntes sålunda böra placeras i

lönegraden B 26 i stället för B 24, och den yrkesinspektörsassistent, som på

avdelningen skulle förordnas, bordo fullt kompenseras för alla i samband

med förordnandet stående extra kostnader. Beträffande chefen för avdelningen

och dennas medicinskt utbildade personal syntes det styrelsen vidare

kunna ifrågasättas, örn icke någon av dessa (helst chefen själv eller hans närmaste

man) genom särskilt förordnande mot arvode kunde knytas direkt till

arbetarskyddsbyrån hos yrkesinspektionens chefsmyndighet. På detta sätt

skulle en mera kvalificerad befattning kunna skapas, som vore ägnad att

draga till sig en ledande kraft på området, och befattningens innehavare

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majus proposition nr 139.

kunde på ett lyckligt sätt förmedla samarbetet mellan institutet och yrkesinspektionen

samt därjämte tillgodose behovet av medicinsk sakkunskap vid

handläggning av löpande ärenden hos yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Riks försäkringsanstalt en och svenska teknologföreningen framhålla liknande

synpunkter.

Kemistsamfundet anser likaledes erforderligt, att befattningen som avdelningsingenjör

placeras i högre lönegrad än B 24, örn fullt kvalificerad kraft

skall erhallas. Till stöd därför erinrar samfundet om de undersökningar

rörande yrkessjukdomar av olika slag, som skulle åvila avdelningen, och

yttrar i anslutning därtill:

Det analytiska arbetet, med vilket avdelningens kemist skall biträda vid

dessa undersökningar, kommer nödvändigtvis i många fall att antaga karaktären

av självständig kemisk forskning, därest verkligen ett effektivt, studium

ay hithörande frågor skall möjliggöras. Samfundet har särskilt den ingalunda

sällsynta företeelsen i åtanke, att ett preparats skadlighet beror på tekniskt

sett betydelselösa men hälsovådliga ämnens förekomst i detsamma, och även

sådana förhållanden äro värda fullt beaktande. I vilken utsträckning sådana

undersökningar kunna bliva utförda beror emellertid också på vilka andra

arbetsuppgifter, som tillkomma denna avdelnings kemist. Då denne enligt

förslaget även skall tagas i anspråk för annat analytiskt arbete, synes hans

arbetskraft näppeligen räcka till. Han bör därför kunna påräkna assistans av

ett kemiskt skolat biträde. Samfundet vill dessutom erinra örn att — såsom

erfarenheten visat — stora svårigheter ur kemisk och kemisk-teknisk

synpunkt möta, då det gäller att finna den riktiga och lämpliga avvägningen

vid revision av gällande lag örn jukessjukdomar. Dessa kemiska spörsmål,

som ständigt bliva aktuella, komma säkert att påvila den yrkeshygieniska

avdelningens kemist, och även av denna anledning fordras på denna plats

en kvalificerad kraft. Det ansvar, som kommer att vila på denne befattningshavare,

och de vitala intressen han kommer att företräda, föranleder sam

fundet att anse, att hans ställning bör bliva väsentligt högre än »lägst i lönegrad

B 24».

Karolinska institutets lärarkollegium erinrar, att vissa undersökningar beträffande

yrkessjukdomar, närmast yrkesdermatoserna, sannolikt med större

utsikt till framgång kunde utföras vid karolinska institutets kliniker och att

därför möjligheter borde hållas öppna för ett vidsträckt samarbete mellan

dessa och det planerade institutet för folkhälsan.

Beträffande organisationen av avdelningen för födoämne shygien

och livsmedelskontroll hava meningarna varit mera

delade.

Livsmedelslagstiftningssakkunniga finna de i denna del framlagda förslagen

väl avvägda med hänsyn till de arbetsuppgifter och det arbetskvantum,

som kan beräknas komma att inom den närmaste framtiden åvila avdelningen.

De understryka emellertid, att därest det förslag till en utvidgad livsmedelslagstiftning,

varmed de för närvarande vore sysselsatta, bleve genomfört, avdelningens

arbete komme att väsentligen ökas, ej minst med undersökningar

av inkomna prov av livsmedel. De sakkunniga hade visserligen ännu ej ingått

på frågan örn den blivande livsmedelskontrollens organisationen. Påtagligt

vore likväl, att de uppenbara fördelar, som vore förenade med de för kon
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

trollen erforderliga undersökningarnas koncentrering till görligast minsta

antal laboratorier, och de möjligheter till en sådan koncentration, som de

moderna kommunikationernas utveckling medfört, komme att verka därhän,

att det centrala kontrollaboratoriet komme att för ett betydligt större område

än vad 1916 års kommitté tänkt sig tillgodose behovet av livsmedelsundersökningar.

De sakkunniga hade med tillfredsställelse funnit, att vid institutets

planläggning hållits i åtanke den ovisshet rörande arbetsbördan vid institutets

ifrågavarande avdelning, som med hänsyn till livsmedelsfrågans läge ännu

vore rådande.

Medicinalstyrelsen tillstyrker jämväl i huvudsak den föreslagna organisationen

av denna avdelning. Enligt styrelsens förmenande borde dock veterinär

sakkunskap bliva företrädd inom denna avdelning såväl i rutinarbetet

som vid undervisningen, då fråga vore örn animala livsmedel. En veterinärt

utbildad laborator syntes böra anställas för ändamålet, varjämte som kursledare

i detta fack för läkare och hälsovårdstillsyningsman eventuellt ytterligare

arbetskraft finge anlitas, exempelvis professorn i födoämneshygien

vid veterinärhögskolan. Endast härigenom vunnes en god anslutning till

fältarbetet i fråga örn livsmedelskontrollen, vilken i vad avsåge animala livsmedel

handhades av veterinärer. Kurser för veterinärer syntes däremot icke

böra ingå i nu ifrågavarande instituts arbetsuppgifter. Med hänsyn till den

aktualitet, som sambandet mellan näringsfrågor och tandsjukdomar de senaste

åren erhållit, syntes styrelsen skäl förefinnas att även ifrågasätta institutets

tillgodoseende på denna avdelning med erforderlig odontologisk sakkunskap.

Karolinska institutets lärarkollegium betonar, att födoämnen kunna vara

skadliga för människor av skilda anledningar. De kunde härstamma från

sjuka djur, de kunde infekteras av sjuka personer på vägen från producenten

till konsumenten och de kunde förgiftas t. ex. genom otjänlig förpackning

eller annan olämplig behandling och kunde även i ytterligare avseenden vara

olämpliga. Under dessa förhållanden vore det önskvärt, att veterinär sakkunskap

funnes tillgänglig vid avdelningen vid sidan av den föreslagna kemiska

samt att dennas föreståndare ägde medicinsk utbildning, sa att han

vore kompetent att företaga eller planlägga erforderliga undersökningar i de

fall, då infektion från sjuka människor kunde misstänkas. Kollegiet funne

även önskvärt, att föreskrift lämnades, att laboratorerna vid denna avdelning

skulle äga läkarutbildning, när befattningarna efter de nuvarande, i stadens

tjänst anställda befattningshavarnas avgång återbesattes eller eventuellt

tidigare. Krav på vetenskaplig kompetens borde därvid uppställas.

Kollegiet konstaterar härjämte, att vitaminlaboratoriet tillsvidare givits

en mycket begränsad omfattning med hänsyn till den ringa erfarenhet, som

för Sveriges vidkommande föreligger på området. Kollegiet har intet att

erinra häremot men finner sannolikt, att laboratoriet i snar framtid måste

undergå en betydande utvidgning för att kunna fylla sina omfattande uppgifter.

I den form, detsamma erhållit i de sakkunnigas förslag, kunde det

t. ex. icke förväntas framställa standardpreparat för prövning av vitaminer,

enär såväl personal som utrustning vore för begränsade. Yitaminlabora
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majus proposition nr 139.

tonet behövde under alla förhållanden ett vidsträckt medicinskt samarbete

med karolinska institutets teoretiska och kliniska avdelningar. Föreståndaren

för detta laboratorium saväl som chefen för den näringshygieniska avdelningen

måste därför förutsättas äga nödig medicinsk utbildning och vetenskaplig

kompetens.

Svenska veterinärläkar ejor enmoen finner ock anmärkningsvärt, att veterinär

sakkunskap ej tillförsäkrats institutet, då detta avsåges bliva ett centrallaboratorium

för hela riket med avseende å livsmedelsundersökningar samt

veterinärerna genom sin utbildning och praktiska erfarenhet vore bäst ägnade

för handhavandet av dithörande verksamhet. Undersökningarna av mjölk

kunde väntas bliva omfattande med hänsyn till önskvärdheten av en förbättrad

mjölkhygien samt för utarbetande av riktlinjer för likvärdig och ensartad

mjölkkontroll inom landet. För dessa undersökningar vore det enligt föreningens

mening veterinär sakkunskap absolut nödvändig. En dylik sakkunskap

vore även i de flesta fall ofrånkomlig för klarläggande av ett flertal av de sakkunniga

berörda speciella yrkesskadorna av infektiös natur, vilka funnes

exempelvis hos lantarbetare, slaktare, charkuteriarbetare, affärs- och hembiträden

och vilka de adragit sig genom sysslande med levande djur, kött

och fisk. Slutligen vore veterinär sakkunskap nödvändig för undervisningen

i födoämneshygien och livsmedelskontroll för hälsovårdstillsyningsman.

Enligt föreningens uppfattning förelåge bärande skäl för inrättande inom

födoämnesavdelningen av en särskild sektion under sakkunnig veterinärs

ledning.

Föreningen framhåller tillika, att vitaminhalten i de animala livsmedlen

stöde i intimt samband med djurens utfordring och hälsotillstånd samt att

veterinär medicinsk sakkunskap på den grund erfordrades jämväl å institutets

vitaminsektion. Med hänsyn härtill och till den omfattande verksamhet, som

bomme att bedrivas på denna sektion, vore det enligt styrelsens uppfattning

motiverat, att denna sektion utbrötes ur avdelningen för födoämneshygien och

livsmedelskontroll samt organiserades såsom självständig avdelning med en

chef i professors tjänsteställning samt två laboratorer, representerande den

ene, den humanmedicinska och den andre den veterinärmedicinska sakkunskapen.

Det syntes föreningen, som örn de sakkunniga icke lämnat tillräcklig

motivering för sitt avståndstagande från professor von Eulers m. fl. förslag

beträffande en självständig vitaminavdelning.

Sveriges kemiska industrikontor delar uppfattningen, att de båda laboratorierna

för livsmedelskontroll och vitaminundersökningar helst borde givas

en självständig karaktär, så att deras föreståndare bomme att sortera omedelbart

under föreståndaren för hela institutet. Den av de sakkunniga tilltänkta

befattningen såsom chef för den födoämneshygieniska avdelningen borde

i så fall utbytas mot en särskild direktörsbefattning för hela institutet, med

bibehållande av kravet på att vederbörande måste besitta särskild sakkunskap

på det näringsfysiologiska området. Industrikontoret ville dock icke

motsätta sig, att de båda laboratorierna till en början formellt sorterade under

en särskild chef, därest denne samtidigt bleve föreståndare för institutet, så

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

att en framtida övergång till den av industrikontoret skisserade organisationsplanen

bleve möjlig. Redan nu borde emellertid enligt industrikontorets

åsikt såsom föreståndare för laboratoriet för livsmedelskontroll placeras en

kemist i lönegrad B 29 i stället för B 26, såsom fallet vore med bland annat

avdelningscheferna vid statens provningsanstalt.

Svenska teknologföreningen förmenar, att de mest framträdande spörsmålen

på det livsmedelstekniska området äro av kemisk och biokemisk natur

samt att den kemiska sakkunskapen därför bör bli starkare representerad

än som avsetts i förslaget. Det synes föreningen därvid vara en lämplig

åtgärd, att ifrågavarande avdelning uppdelas på tre sektioner, nämligen en för

födoämneshygien, en för kemisk livsmedelskontroll och en för biologisk livsmedelskontroll

(vitaminkontroll). Såsom chef för den första av dessa sektioner

skulle kvarstå den av de sakkunniga föreslagna avdelningschefen med

medicinsk utbildning, medan däremot de båda senare sektionerna skulle till

chefer få fackmän på respektive områden.

Kemistsamfundet förordar för sin del, att de kemiska och biologiska laboratorierna

bilda en självständig avdelning vid sidan av avdelningen för näringsfysiologiska

frågor och vitaminlaboratoriet samt att de kemiska och biologiska

laboratorierna erhålla var sin ansvarige föreståndare i professors ställning,

varvid den ene av dem skulle utses till administrativ chef för avdelningen

för kemisk och biologisk livsmedelskontroll. Ur det löpande arbetets

synpunkt synes det samfundet dessutom nödvändigt, att avdelningarna

för livsmedelskontroll få ansvariga föreståndare, som bland annat skulle hava

att avgiva analysattester och utlåtanden.

Sveriges industriförbund befarar, att det skall bliva förenat med svårigheter

att med den föreslagna lönegraden (B 26) förvärva någon mera framstående

vitaminforskare såsom laborant å vitaminsektionen. Med hänsyn

härtill föreslår förbundet, att ökad sakkunskap skall ställas till sektionens

förfogande genom att någon framträdande vetenskapsman adjungeras såsom

vetenskaplig rådgivare.

Kommerskollegium finner vad Sveriges kemiska industrikontor m. fl. anfört

beträffande utvidgning och ändring av ifrågavarande avdelnings organisation

beaktansvärt med hänsyn såväl till den snabba utvecklingen på vitaminforskningens

område som till den kemisk-biologiska sektionens omfattande

och skiftande uppgifter. Då emellertid frågan om livsmedelskontrollen

för närvarande är under utredning, anser kollegiet lämpligast, att

den centrala statliga kontrollapparten tills vidare hålles inom den mera begränsade

ram, som de sakkunniga föreslagit. Kollegiet finner ej heller tillräcklig

anledning föreligga att frångå de sakkunnigas förslag beträffande

lönerna för den fackutbildade personalen, då den förordade lönesättningen

såvitt kollegium kunde bedöma, synes överensstämma med den för andia

jämförliga befattningar i statstjänst tillämpade.

Medicinska fakulteten i Uppsala har särskilt beaktat det föreslagna samarbetet

med Stockholms stad. Fakulteten finner åtskilliga skäl tala för att

institutet övertager den av Stockholms stad nu bedrivna verksamheten på

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

området och utvidgar denna att avse hela landet, men befarar, att omfattningen

av laboratoriets mera rutinmässiga arbete därigenom komme att

undantränga de mera centrala näringshygieniska problem, för vilka avdelningen

dock i första hand borde planläggas. En sådan farhåga tedde sig så

mycket mera motiverad, som utöver den personal, som nu funnes vid Stockholms

stads ifrågavarande laboratorier, endast föreslagits en ökning med en

assistent och ett laboratoriebiträde, bortsett från den för hela avdelningen

gemensamma chefen. Fakulteten betonar tillika, att avdelningens hela arbetsområde

bure en uppenbart medicinsk prägel och att talrika hithörande

näringsfysiologiska ävensom läkemedelstekniska spörsmål endast läte sig behandlas

ur medicinska synpunkter. Fördenskull syntes det fakulteten riktigast

föreskriva, att såväl chefen för födoämneshygien och livsmedelskontroll som

laboratorn vid vitaminlaboratoriet skulle vara legitimerad läkare.

Stochholms stadsfullmähtic/e tillstyrka för sin del det föreslagna samarbetet

mellan staden och institutet, örn ock med vissa jämkningar i fråga

örn villkoren. Stadsfullmäktige åberopa härutinnan ett av stadens hälsovårdsnämnd

avgivet yttrande, vari anföres bland annat följande.

Det föreliggande organisationsförslaget innebär, att Stockholms stads hälsovårdsnämnd

skulle nedlägga verksamheten vid sina biologiska och kemiska

laboratorier och för framtiden anlita institutet för folkhälsan vid behov av

undersökningar och utlåtanden inom födoämneshygienens område. Ehuru

det ur flera synpunkter kan vara fördelaktigt för Stockholms stad att hava

tillgång till egna laboratorier, tillstyrker hälsovårdsnämnden likväl det föreslagna

samai betet, och detta främst därför att en dubbelorganisation såvitt

möjligt bör undvikas på ett så speciellt område som livsmedelskontrollen.

Såsom villkor för samarbetet måste emellertid förutsättas, att rekvirerade

undersökningar och utlåtanden expedieras så skyndsamt och under sådana

former, att stadens speciella intressen bliva lika väl tillgodosedda som för

närvarande. Institutets utlåtanden måste sålunda utformas på sådant sätt,

att de kunna läggas till grund för åtgärder till allmänhetens upplysning eller

i förebyggande syfte samt även vid behov för anställande av åtal. Hälsovårdsnämndens

laboratorier anlitas i stor utsträckning för undersökningar av

anbudsprov i samband med upphandlingen av förnödenheter för stadens sjukvårdsinrättningar

och övriga anstalter. Det är önskvärt, att sådana undersökningar

i fortsättningen kunna erhållas från institutet i samma omfattning och

att vid varuprovens bedömning hänsyn tages till de särskilda bestämmelser,

som vederbörande upphandlingsorgan i vissa fall uppställer utöver vad gällande

författningar stadga.

Hälsovårdsnämnden tillstyrker vidare de föreslagna grunderna för befattningshavarnas

övergång till institutet med tillägg, att befattningshavarna

böra medgivas rätt att tillgodoräkna sig tjänstetiden hos staden för uppfattning

i löneklass och erhållande av pension. I anslutning härtill yttrar häisovårdsnämnden

i huvudsak följande.

Den på ordinarie stat anställda personalen vid nämndens laboratorier utgöres

av de bägge föreståndarna, som tillhöra 21 :a lönegruppen, och ett laboratoriebiträde

(laboratoriestäderska) i 2:a lönegruppen. Föreståndaren för

det biologiska laboratoriet uppnår stadgad pensionsålder år 1940 och kommer

sålunda ej att beröras av en överflyttning till institutet. Föreståndaren

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

för det kemiska laboratoriet uppnår däremot pensionsåldern först år 1945.

I avgivet yttrande till nämnden Ilar denne ställt sig tveksam till fråga örn en

överflyttning till institutet under framhållande, att avdelningen för födoämneshygien

och livsmedelskontroll skulle komma att som chef få en läkare,

som icke vore fackman på det livsmedelskemiska området, vilken anordning

enligt hans mening vore ägnad att beröva den kemiska livsmedelskontrollen

erforderlig självständighet. Föreståndaren för det kemiska laboratoriet borde

vidare i avlöningshänseende motsvara lönegrupp B 29 (mot förslagets B 26)

eller samma avlöning, som tillkomme avdelningschef vid statens provningsanstalt.

Föreståndarens nuvarande lön utginge med 11,158 kronor och efter

den 1 februari 1938 med 11,870 kronor. Vid sidan av sin tjänst hade föreståndaren

haft rättighet att i viss omfattning utföra egna undersökningar,

vilka tillfört honom en årlig inkomst av omkring 3,000 kronor.

Hälsovårdsnämnden anser, att dessa synpunkter böra vinna beaktande i

görligaste mån, och förutsätter, att den nuvarande föreståndaren vid eventuell

övergång till institutet för folkhälsan icke skall anvisas en mera^ underordnad

tjänsteställning än den han intagit i nämndens tjänst. Likaså anser

nämnden det vara skäligt, att föreståndaren utöver löneförmånerna berndes

någon kompensation för den extrainkomst, som han kunnat bereda sig i

nämndens tjänst men ej kan påräkna vid det statliga laboratoriet. Skulle

likväl tjänsteförhållan4ena ej bliva ordnade så, att föreståndaren finner sig

kunna övergå till institutet, är han berättigad att kvarstå i stadens tjänst intill

uppnådd pensionsålder.

Den återstående ordinarie befattningshavaren vid laboratorierna, nämligen

laboratoriestäderskan, torde utan svårighet kunna placeras på annan lämplig

tjänst inom kommunalförvaltningen, därest hon ej skulle vara villig att övergå

till statsinstitutet. De övriga tjänstemännen, bestående av tre assistenter, ett

analysbiträde och ett laboratoriebiträde, äro anställda på extra ordinarie eller

extra stat och kunna sålunda uppsägas, om de ej äro villiga att övergå i

statstjänst på ovan angivna villkor.

Hälsovårdsnämnden, som uppgjort förslag till avtal i ämnet, har jämväl

förordat viss jämkning i grunderna för den ersättning, som förutsatts skola

utgå för å institutet verkställda undersökningar för stadens räkning. Härtill

återkommer jag emellertid i ett senare sammanhang.

Statskontoret anser, att avtalet med Stockholms stad bör utgöra en förutsättning

för den födoämneshygieniska avdelningens inrättande. Statskontoret

är vidare icke övertygat örn att de arbetsuppgifter å vitaminlaboratoriet,

för vilkas handhavande beräknats ett första laboratoriebiträde i lönegraden

B 11, ett laboratoriebiträde i lönegraden B 7, ett extra ordinarie laboratoriebiträde

i 6:e lönegraden, ett extra laboratoriebiträde i samma lönegrad och

ett extra laboratoriebiträde i 4:e lönegraden, motivera den föreslagan lönesättningen.

Statskontoret ifrågasätter, om icke de två förstnämnda befattningarna,

vilka böra inrättas såsom extra ordinarie, kunna placeias i 7.e,

respektive 6:e lönegraderna och övriga laboratoriebiträdesbefattningar inordnas

såsom extra tjänster i 6:e, 4:e och 2:a lönegraderna.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anser en placering i 2:a lönegraden

fullt tillräcklig för det laboratoriebiträde, som skulle lia till huvudsaklig

uppgift att rengöra burar, hämta foder, tillreda enklare lösningar samt

i övrigt tillhandagå med erforderlig handräckning.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

I fråga om elen för institutet gemensamma personalen

hava erinringar framkommit främst beträffande sättet för statistikens och

hälsovårdspropagandans tillgodoseende.

Medicinalstyrelsen och svenska läkarsällskapet kunna ej finna den statistiska

sakkunskapen vederbörligen tillgodosedd med en aktuarie i lönegraden

B 26 utan förorda inrättandet av en särskild avdelning för ändamålet.

Medicinalstyrelsen åberopar härutinnan ett av läkarsällskapets sektioner för

bakteriologi och hygien, pediatrik och skolhygien samt social medicin avgivet

utlåtande, vari huvudsakligen framhålles följande.

De sakkunniga synas förbise, att forskningsarbetet inom institutet till god

del kommer att bliva av statistisk natur. Till en början måste sålunda analysen

av laboratoneresultaten väsentligen utföras med hjälp av statistiska

arbetsmetoder och dessutom blir det för institutet oundgängligen nödvändigt

att utföra socialhygieniska undersökningar jiå grundval av i särskild ordning

insamlat socialstatistiskt material. Det är endast i socialstatistikens belysning

som omfånget, utbredningen och betydelsen av ett för befolkningens

lunsa skadligt moment kan objektivt bedömas och en tillförlitlig mätare nå

vara åtgärder effektivitet erhållas. 1

Detta innebär dock icke, att institutet skulle utföra all den statistik, som

bär socialhygienisk innebörd eller som ur socialhygienisk synpunkt kan vara

av intresse; givetvis erfordras en noggrann gränsdragning mellan institutets

verksamhet i denna del och det arbete, som utföres inom de egentliga statistiska

ämbetsverken. Därvid böra sådana socialhygieniska undersökningar

vilka Jnmnä utföras utan tillgång till medicinsk expertis annat an vid si älva

planläggningen eller som till väsentlig del även inbegripa uppgifter av ickemedicmskt

intresse, utföras inom de ordinarie statistiska ämbetsverken. Utr?£nfn^ar

^en beskaffenhet, att icke endast planläggningen utan även uppgiitsmsamlingen,

materialgranskningen och bearbetningen erfordra en ingaende

kännedom örn medicinska och hygieniska problemställningar och förhallanden,

bora däremot utföras inom institutet för folkhälsan.

.. J ^lssa fal1 ban det vara lämpligt att institutet från något av de statistiska

ämbetsverken för vidare bearbetning övertager ett material, som dessa redan

nan andra synpunkter underkastat undersökning. Så kunde det till exempel

befinnas praktiskt, att institutet underkastade de av socialstyrelsen vid nästa

hushallskostnadsundersökning inhämtade hushållsböckerna en ingående analys

från näringshygieniska synpunkter. Det kunde även vara tänkbart att

en medicinskt sakkunnig institution skulle kunna utvinna åtskilligt mera ur

primärmaterialet till dödsorsaksstatistiken, än vad den enbart statistiska

expertisen inom statistiska centralbyrån förmår åstadkomma.

I fråga örn de undersökningar av större eller mindre hygieniskt intresse,

som utföias inom de vanliga statistiska ämbetsverken, är det av väsentlig

betydelse, att planläggningen sker i samråd med hygienisk expertis. Utfallet

av dylika undersökningar blir nämligen i hög grad beroende av att de

på ett rationellt sätt inriktas på hygieniskt relevanta problemställningar. I

institutets arbetsuppgifter måste sålunda även ingå att — eventuellt jämte

medicinalstyrelsen eller andra medicinskt sakkunniga organ — medverka vid

uppläggningen av vissa inom andra ämbetsverk företagna utredningar.

Den inom institutet förefintliga statistiska expertisen skulle sålunda erhålla

följande arbetsuppgifter: att medverka vid undervisningsarbetet inom

institutet, att leda den statistiska analysen av laboratorieresultaten, att medverka

vid eller leda sådana socialhygieniska undersökningar, som grundats

på vid fältundersökningar inhämtat material eller som övertagits från sta
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Majus proposition nr 139.

tistiska ämbetsverk samt att tjänstgöra såsom en »förmedlande länk» vid

samarbetet med statistiska ämbetsverk. Det ter sig med hänsyn till dessa

arbetsuppgifter, otänkbart att begränsa den statistiska personalen så, som de

sakkunniga gjort.

Medicinalstyrelsen tillägger, att det i varje fall är nödvändigt att redan

från början upptaga ett förslagsvis beräknat belopp för statistik- och räknebiträden.

Medicinska fakulteten i Uppsala anser, att därest i enlighet med de sakkunnigas

förslag statistikerns uppgift skulle vara att biträda institutets chef

med organisatoriska spörsmål samt att lämna råd och anvisningar vid planläggandet

av undersökningar och vid bearbetning av material, för denna

verksamhet knappast erfordrades en person med heltidsanställning. Då det

gällde en rådgivande verksamhet vore det vidare önskvärt, att institutet hade

tillgång till den bästa möjliga expertis. Under sådana omständigheter vore

institutet bättre betjänt med ett anslag av samma storlek, som föreslagits

av de sakkunniga, men som finge användas dels för honorerandet av för tillfället

tillkallad statistisk sakkunnig, dels också till avlönandet av räknebiträden.

Fakulteten ifrågasätter ock, örn ej det belopp, som upptagits såsom arvode

åt en propagandachef, hellre borde ställas till styrelsens förfogande för

propagandaändamål utan att på detta sätt bindas. Styrelsen kunde då bättre

tillgodose det av de sakkunniga påpekade önskemålet, att propagandaverksamheten

tillfördes nya impulser och uppslag.

Statskontoret finner den föreslagna lönegradsplaceringen av statistikern

(B 26) väl hög. Det förefölle statskontoret, som örn det vore tillräckligt att

åtminstone till dess närmare erfarenheter vunnits för ifrågavarande ändamål

inrätta en tjänst i lönegraden B 21. Statskontoret ställer sig vidare mycket

tveksamt inför förslaget att inrätta en särskild befattning för propagandaverksamheten.

Innan så sker, synes det ämbetsverket böra i praktiken prövas,

om icke denna verksamhet kan på ett tillfredsställande sätt ombestyras av

eljest tillgänglig personal.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anser en placering av statistikern

i högre lönegrad än B 24 icke böra ifrågakomma. De två förste aktuarierna

vid statistiska centralbyrån i lönegraden B 26 intoge nämligen ställning såsom

chefer för jämförelsevis stora avdelningar. Lönenämnden ifrågasätter

jämväl, huruvida icke för propagandaverksamheten borde anvisas ett visst

belopp utan anställande av en bestämd person såsom arvodestagare. Härutöver

påkallar lönenämnden en sänkning av arvodet till institutets chef,

därest denna post skulle komma att bestridas av professorn i hygien. Å

andra sidan finner lönenämnden övervägande skäl tala för att kassörs- och

redogörarebefattningen redan från början uppföres å ordinarie stat.

Svenska telcnologföreningen slutligen finner det för propagandachefen avsedda

arvodet alltför lågt för att en kompetent kraft skall kunna erhållas.

Olika uppfattningar hava också gjort sig gällande rörande institutets

administrativa ställning och ledning.

Medicinalstyrelsen förmenar, att de sakkunniga icke tillbörligt beaktat

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majis proposition nr 139.

den centrala hälsovårdsadministrationens möjligheter att vara institutet till

nytta, samt förordar en närmare anknytning av institutets ledning till styrelsen.

Till utveckling härav anför styrelsen bland annat:

Lndervisningen vid institutet gäller i första hand medicinalstyrelsen

underlydande personal, tjänsteläkare, distriktssköterskor och tillsyningsmän.

Den har hittills för såväl tjänsteläkare som distriktssköterskor skötts av

medicinalstyrelsen eller under dess överinseende av dess tjänstemän och för®i§§ått

i styrelsens, egna lokaler. Flertalet byråchefer inom styrelsen har

bland annat ställt sig till förfogande för att introducera läkare respektive

sköterskor pa olika arbetsområden. Den närmaste anknytning har därigenom

vunnits till det praktiska livets aktuella krav. Det är mycket angeläget att,

samtidigt som medicinalstyrelsen befrias från det tekniska bestyret med

kursernas ordnande, samarbetet med hänsyn till undervisningen uppehälles.

Såsom ytterligare ett skäl i samma riktning kommer härtill, att den karolinska

professorn i hygien icke kan förväntas äga tillräcklig erfarenhet för

att omhändertaga eller svara för undervisningen för nämnda kategorier av

praktiska tjänstemän.

Beträffande hälsovårdsinstitutets övriga uppgifter; nämligen att vara ett

konsultativt organ och ett tekniskt laboratorium för administrationen samt

en central för hälsovårdspropaganda, har medicinalstyrelsen likaledes viktiga

intressen att bevaka. Låt vara att hälsovårdsinstitutet även skall stå andra

myndigheter till tjänst. Medicinalstyrelsen är dock den myndighet som har

högsta överinseendet över hälso- och sjukvård och som även bör ha motsvarande

ställning till ett hälsovårdsinstitut. Så mångskiftande som det nya

institutets uppgifter avses bliva, är det av största vikt att hälsovårdsadministrationens

intresse av att i det löpande arbetet tillräcklig personal avdelas

för dess angelägna undersökningsuppgifter säkras på ett bättre sätt än som

skett i sakkunnigförslaget.

. Upplysningsverksamheten i hälsovård har hittills varit och är en av medicinalstyrelsens

författningsenliga uppgifter. Det är mycket tacknämligt, att

ett särskilt organ skapas härför, som säkerligen snart torde komma att växa

ut till en särskild avdelning. Men det är också synnerligen angeläget, ur

synpunkter, som torde ligga i öppen dag, att sambandet och samarbetet mellan

å ena sidan medicinalstyrelsen och den upplysningsverksamhet, styrelsen

fortfarande kommer att bedriva, och det nya upplysningsorganet säkras på

ett bättre sätt än i kommittéförslaget. Detta gäller" t. ex. sådana frågor som

personlig hygien, bostadshygien, spädbarnsuppfödning, könssjukdomar och

födoämneshygien.

Ett närmare samband mellan hälsovårdsinstitutet och medicinalstyrelsen

är slutligen också ett livsintresse för medicinalstyrelsen själv. Utvecklingen

ay ett hälsovårdsinstitut med dess utomordentligt viktiga uppgifter, självständigt

i förhållande till medicinalstyrelsen, skulle betyda en stor fara dels för

dubbelarbete och förvirring, dels ock för en återgång till icke önskvärda förhållanden.

Emellertid finner även medicinalstyrelsen vissa skäl kunna anföras för att

en särskild styrelse handhaver ledningen av institutet. Den naturliga lösningen

synes styrelsen under sådana förhållanden vara den, att en styrelse

tillsättes såsom närmast ansvarig för institutets administration och med

huvudsakligen de uppgifter, som angivas av de sakkunniga, men att överinseende

över institutet utövas av medicinalstyrelsen. Institutstyrelsen borde

därvid hava fem medlemmar utsedda av Kungl. Majit, nämligen en ordförande,

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

en representant för den allmänna avdelningens område, lämpligen föreslagen

av karolinska institutet, en representant för yrkeshygienens område, föreslagen

av riksförsäkringsanstalten, en representant för livsmedelsavdelningens

område, föreslagen av lantbruksstyrelsen, samt en föreslagen av Stockholms

stad. Yrkesinspektionens chefsmyndighet borde, med hänsyn till möjligheten

att få begagna yrkesavdelningens arbetskrafter för sina undersökningar

samt dess tjänstemäns tillsättning m. m., hava samma rättigheter, som i fråga

örn institutet för övrigt föreslås tillkomma medicinalstyrelsen.

I anslutning till denna sin ståndpunkt och då enligt styrelsens mening såsom

chef för institutet icke bör fungera en av avdelningscheferna, vilken därigenom

skulle erhålla ett föga lämpligt inflytande över kollegerna, framför

styrelsen vissa förslag rörande chefspostens utformande. Styrelsen yttrar

härutinnan:

Styrelsen föreslår för sin del, att chefskapet kombineras med platsen såsom

byråchef för en socialmedicinsk och socialhygienisk byrå inom styrelsen.

Medicinalstyrelsen har de två senaste åren i sina budgetäskanden påvisat,

att det ökade socialhygieniska och socialmedicinska arbetet kräver en särskild

målsman inom styrelsen. Hälsovårdsinstitutets upprättande gör ingen

ändring härutinnan, snarare tvärtom. Ju mera institutets undervisning sprider

det socialhygieniska arbetet ute i bygderna, dess större krav ställas

också på den centrala administrationen för detta arbetes tillgodoseende, ordnande

och ledande samt för sammanförande av dess resultat och kontrollen

över utgående statsbidrag och därmed understödd verksamhet. Anordningen

med en gemensam ledare för det socialhygieniska arbetet inom den högsta

administrationen och inom hälsovårdsinstitutet har med allra största fördel

prövats i Ungern. Anordningen har varit till fördel både för institut och för

administration, men framför allt för hälsovårdsarbetet i landet. Den nu

föreslagna anordningen skulle icke behöva tynga institutets budget med mer

än ett arvode, förslagsvis å 4,000 kronor. I denna befattningshavares skyldighet

skulle lämpligen ingå att vara studierektor och förste kursledare, vilket

motiverar ett högre arvode än det de sakkunniga föreslagit. Därigenom skulle

chefen för den allmänna avdelningen något avlastas, vilket är en fördel, då

hans arbetsbörda synes vara alltför tung.

Även den av de sakkunniga föreslagna chefstjänstemannen skulle erhålla

en stor arbetsbörda och knappast kunna åtaga sig några extra göromål. Det

är också nödvändigt att för platsen kunna förvärva en man med stor administrativ

erfarenhet och särskilda kunskaper i socialmedicin och socialhygien.

Hans ersättning synes ock böra vara relativt god. _ Detta skulle kunna vinnas

genom att han erhåller ställningen såsom medicinalråd och byråchef inom

medicinalstyrelsen och ett arvode för sitt arbete för folkhälsoinstitutet. En

annan möjlighet är att han placeras såsom tjänsteman på hälsovårdsinstitutets

stat med skyldighet att föredraga såväl inför folkhälsoinstitutets styrelse som

inför medicinalstyrelsen. Medicinalstyrelsen vill dock uttala sig för det första

alternativet. En tredje möjlighet, som i viss mån är en utbyggnad av nämnda

alternativ, bör övervägas, nämligen att institutet infogas i medicinalstyrelsen

såsom en avdelning av densamma. Institutets befattningshavare skulle i så

fall bliva befattningshavare i styrelsen. Någon särskild styrelse för institutet

skulle därvid icke erfordras. I alla frågor som anginge den yrkeshygieniska

avdelningen borde det dock i så fall åligga medicinalstyrelsen att samråda

med yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Medicinska fakulteten i Uppsala hävdar delvis enahanda synpunkter som

medicinalstyrelsen och förmenar, att i varje fall undervisningsverksamheten

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

för tjänsteläkare och andra hälsovårdsfunktionärer icke kan överlåtas å en

fristående styrelse av den art, de sakkunniga föreslagit, utan alltjämt måste

ledas av medicinalstyrelsen. Det föreslagna institutets funktion i den socialmedicinska

undervisningens och utbildningens tjänst skulle sålunda närmast

bliva att upplåta föreläsnings- och laboratorielokaler, museum och andra

lämpliga demonstrationsobjekt samt att i viss utsträckning tillhandahålla

lärarkrafter. Med hänsyn härtill behövde vid utformandet av det nya institutets

styrelse dettas utbildningsuppgifter ej särskilt tillgodoses. Av så

mycket större vikt vore däremot, att institutets vetenskapliga och praktiska

verksamhet bomme under sådan ledning, att resultat av reellt värde för det

hälsovårdande arbetet i landet kunde förväntas. Fakulteten kunde ej finna

den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen av styrelsen i detta hänseende

tillfredsställande. Principiellt ville fakulteten därvid fastslå, att institutet

vore avsett att bliva en anstalt med uteslutande hygieniska, d. v. s. medicinska

uppgifter och ej mera allmänt socialpolitiska eller social ekonomi ska De ej

medicinska verk och myndigheter, som vore beroende av institutets arbete

för lösandet av speciella frågor av hygienisk innebörd, kunde få detta behov

tillgodosett även utan att vara representerade i institutets styrelse, liksom

också resultaten av institutets på eget initiativ igångsatta undersökningar

kunde komma därav intresserade till godo utan sådan representation. 1

stället borde i styrelsen ingå, utom företrädare för medicinalstyrelsen, en

fyllig representation för de vetenskapsgrenar, med vilka institutet för sin

verksamhet hade behov av samarbete. Fakulteten funne därför frågan örn

det föreslagna institutets administration böra underkastas förnyat övervägande.

Karolinska institutets lärarkollegium finner det önskvärt, att styrelsen utökas

med personer med speciell medicinsk sakkunskap, främst i pediatrik,

skolhygien och å praktiskt experimentella områden.

Svenska läkarsällskapet framhåller liknande synpunkter och finner det

diskutabelt, örn i förslaget tillbörlig hänsyn tagits till medicinalstyrelsens

inflytande på undervisningen av blivande hälsovårdstjänstemän ävensom till

att medicinalstyrelsen, som enligt sin instruktion har att utöva högsta tillsynen

över hälso- och sjukvården i landet, bör vara ansvarig för propagandan

på dessa områden.

Universitetskanslern betonar särskilt angelägenheten av att den medicinska

fakulteten i Uppsala och helst även Lundafakulteten bleve representerad

i styrelsen. Härigenom skulle ej blott styrelsen erhålla en starkare

vetenskaplig sammansättning utan även universiteten beredas möjlighet att

nära följa institutets arbete, vilket vore till stort gagn för de universitetsinstitutioner,

vilkas arbetsuppgifter hade beröring med institutets.

Önskemål örn representation i styrelsen hava jämväl uttalats av socialstyrelsen

och lantbruksstyrelsen. Lantbrukssällskapet ifrågasätter härjämte,

huruvida icke i styrelsen lämpligen borde ingå två ledamöter från jordbrukshåll,

den ena företrädande jordbruksnäringen och landsbygdsbefolkningen,

den andra den lantbruksvetenskapliga forskningen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Kemistsamfundet påyrkar representant för den allmänna och tekniska

kemien, medan handelskammaren i Göteborg anser, att lämpliga näringssammanslutningar

böra själva få utse ett antal medlemmar i styrelsen utom de av

Kungl. Maj:t utsedda. Sådan rätt borde tillkomma, förutom Sveriges industriförbund

och Sveriges allmänna lantbrukssällskap, jämväl rikets auktoriserade

handelskamrar genom dess exekutiva organ, handelskammaremötets

kommitté, samt Sveriges redareförening.

Kommerskollegium betonar angelägenheten av att institutets styrelse erhåller

en sådan sammansättning, att detsamma i sin verksamhet mötes med

förtroende från industriens och andra företagares sida. Ett dylikt förtroende

vöre en nödvändig förutsättning för att institutet skulle kunna tillfredsställande

lösa sina viktiga uppgifter i samhällshygienens och yrkeshygienens

tjänst.

Livsmedelslagstiftningssakkunniga ifrågasätta, huruvida ej med hänsyn

till den animala livsmedelskontrollens betydelse veterinärhygienisk sakkunskap

borde beredas plats i styrelsen.

Stadsfullmäktige i Stockholm understryka, att en representation från stadens

sida i styrelsen torde få betraktas som ett villkor för det ifrågasatta

samarbetet med staden.

Statskontoret slutligen anser det böra övervägas att bland de självskrivna

ledamöterna låta ingå en representant för lantbruksstyrelsen. Därest så

skedde, saknades anledning att komplettera styrelsen med särskild av Kungl.

Majit på förslag av auktoritativ jordbruksorganisation utsedd ledamot. För

övrigt syntes statskontoret tillräckliga skäl knappast hava anförts för att vid

sidan av de självskrivna ledamöterna utöka styrelsen på sätt de sakkunniga

föreslagit.

Departementschefen.

I anslutning till vad jag anfört rörande det föreslagna institutets arbetsuppgifter,

anser jag mig i fråga om de allmänna grunderna för institutets

organisation kunna biträda det föreliggande sakkunnigförslaget. Jag räknar

sålunda med att arbetet fördelas på tre huvudavdelningar, en avsedd för allmän

hygien, främst bostadshygien, en för yrkeshygien samt en för födoämneshygien

och livsmedelskontroll, ävensom att envar av dessa avdelningar skall

förestås av en chef i professors tjänsteställning. Därjämte förutsätter jag,

att viss personal anställes gemensamt för institutet i dess helhet. Till

detaljerna härutinnan vill jag återkomma, sedan jag tagit ställning till vissa

spörsmål av principiell innebörd.

Vidkommande till en början sättet för samarbetet med karolinska

institutet innebär de sakkunnigas förslag, att sistnämnda

instituts hygieniska institution skulle fungera såsom en av institutets för folkhälsan

förenämnda avdelningar samt att professorn i hygien skulle vara chef

för densamma. Närmast åsyfta de sakkunniga härvid den allmänna avdelningen,

men det förutsättes, att nämnda professor alternativt skall kunna inträda

som föreståndare för någon av övriga avdelningar, därest hans sakliga

Bihang till riksdagens protokoll 1938 1 sami. Nr 139. 38 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majus proposition nr 139.

kompetens skulle så medgiva. Jag har redan förut godtagit samarbetstanken i

princip och finner ej heller anledning till erinran mot den utformning, de

sakkunniga givit sitt förslag i denna del. I likhet med de sakkunniga förutsätter

jag härvid, att till avdelningen knytes en kvalificerad och praktiskt erfaren

arbetskraft såsom laborator och Överlärare. Denne skulle svara för den

del av arbetet å avdelningen, som chefen icke personligen handlägger, samt

utöva ledningen av utbildningsverksamheten för icke-läkare. Denna anordning

synes mig ägnad att i huvudsak undanröja betänkligheterna mot samarbetet

ifråga, såväl ur den akademiska undervisningens som ur praktiska

synpunkter. Visst fog torde dock föreligga för det önskemål örn medinflytande,

som framkommit från karolinska institutets sida, beträffande tillsättningen

av ifrågavarande laboratorsbefattning. Slutlig ståndpunkt till detta

spörsmål lärer emellertid icke nu böra tagas, utan torde därmed kunna anstå,

till dess frågan örn instruktion för institutet för folkhälsan kommer under

övervägande.

Vidare innebär sakkunnigförslaget, att institutets avdelning för födoämneshygien

bland annat skulle övertaga de uppgifter, som för närvarande

tillkomma hälsovårdsnämndens kemis k-b iologiska

laboratorier i Stockholm. Uppslaget har funnit ett gynnsamt

mottagande av såväl stadsfullmäktige i Stockholm som de myndigheter,

vilka utlåtit sig i frågan. Även jag finner förslaget medföra bestämda

praktiska fördelar. Det av hälsovårdsnämnden framlagda förslaget till avtal,

vilket torde såsom bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet, synes

mig ock ägnat att i huvudsak utgöra grundval för en överenskommelse

i ämnet. Jag anser sålunda rimligt, att de befattningshavare vid ifrågavarande

laboratorier, vilka skulle komma att överflyttas i statens tjänst,

tillförsäkras rätt att för uppflyttning i löneklass och för pension tillgodoräkna

sig sin tidigare anställning i stadens tjänst som örn den fullgjorts

i statstjänst. Likaledes finner jag det rättvist och billigt, att de befattningshavare,

som vid tidpunkten för avtalets avslutande äro anställda vid nämnda

laboratorier och som förklarat sig villiga att övergå i statstjänst, genom personliga

lönetillägg hållas skadeslösa för den minskning i avlöningen å respektive

tjänster, som härvid kan komma att inträda. I den mån befattningshavarnas

löner genom löneklassuppflyttningar eller på annat sätt — dock ej på

grund av dyrtidstilläggets förändringar — ökas, böra emellertid de personliga

lönetilläggen minskas eller, därest löneförbättringarna uppgå till lönetilläggens

belopp, helt upphöra. Jämkningar och förtydliganden av de i avtalsförslaget

uppställda villkoren bliva i anledning härav erforderliga och kunna även på

andra punkter befinnas önskvärda. Det torde böra ankomma på Kungl.

Maj :t, att därest riksdagen intet har att erinra mot att avtal i saken kommer till

stånd, fatta slutlig ställning till hithörande spörsmål, sedan förhandlingarna

i ämnet förts till slut. Såsom i det följande närmare utvecklas, har saken

icke omedelbar betydelse, då avtalet icke är avsett att träda i kraft, förrän

byggnader för institutet blivit uppförda.

Särskild uppmärksamhet måste jämväl ägnas frågan örn institutets

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Majus proposition nr 189.

ledning. De sakkunniga hava föreslagit, att en av avdelningsföreståndarna

skall av Kungl. Majit förordnas att tillika tjänstgöra såsom chef för institutet

mot ett arvode å 2,000 kronor för år. De sakkunniga hava även övervägt att utrusta

institutet med en särskild administrativ chef men avstått från att föreslå

en dylik anordning, enär säkra hållpunkter för ett bedömande av verksamhetens

omfattning för närvarande icke förelåge. Medicinalstyrelsen har, med avstyrkande

av sakkunnigförslaget, tänkt sig chefsfrågan ordnad enligt olika alternativa

linjer. Ett alternativ innebär, att en särskild chefsbefattning inrättas,

vars innehavare tillika skulle vara föredragande i medicinalstyrelsen. Enligt

ett annat alternativ, vilket styrelsen för sin del förordar, skulle i styrelsen

inrättas en ny medicinalrådstjänst, vars innehavare mot ett årsarvode av 4,000

kronor jämväl skulle bestrida chefsgöromålen vid institutet och därjämte

tjänstgöra såsom studierektor och förste kursledare. Och slutligen har som

ett tredje alternativ ifrågasatts, att hela institutet skulle förläggas inom medicinalstyrelsen

och uppföras å dess stat, varvid ämbetsverkets chef torde hava

avsetts såsom ledare även för institutet.

Medicinalstyrelsen synes mig beträffande samtliga föreslagna alternativ

utgå från samma förutsättning som de sakkunniga, nämligen att de egentliga

chefsgöromålen icke, i varje fall under institutets första verksamhetstid,

kunna beräknas erhålla den omfattning, att de motivera inrättande av en särskild

chefsbefattning. Denna förutsättning förefaller mig godtagbar, även

örn de faktiska förhållandena inom en icke alltför avlägsen framtid lära göra

den i och för sig naturliga anordningen med en särskild chef nödvändig. Av

de av medicinalstyrelsen ifrågasatta alternativen synas mig det andra och det

tredje otillfredsställande. Redan nu har medicinalstyrelsen ett förvaltningsområde,

som ställer mycket stora krav på verkchefens insatser, vadan det

måste anses uteslutet, att till ämbetsverket foga en institution av den omfattning,

som institutet för folkhälsan redan från begynnelsen skulle erhålla.

Och att inrätta en byråchefstjänst, vars innehavare skulle förmå att vid sidan

av sin ordinarie verksamhet på ett tillfredsställande sätt leda institutet, förefaller

mig knappast praktiskt realiserbart. Helt visst bomme antingen den

ena eller den andra uppgiften — alltefter vederbörande innehavares intresseinriktning

— att bliva lidande på föreningen. Enahanda betänkligheter kunna

— måhända dock med icke fullt samma styrka — göras gällande mot den

variant av sist åsyftade alternativ, som gör institutets chef till föredragande

i styrelsen. Även örn denna anordning i den praktiska utformning förslaget

erhållit synes mig olämplig, lär emellertid den bakomliggande tanken, att

uppnå en nära förbindelse mellan institutet och medicinalstyrelsen, böra vinna

tillbörligt beaktande vid regleringen av förhållandet mellan institutet och de

administrativa organ, vilkas verksamhet det har till uppgift att främja.

Under föreliggande omständigheter anser jag den av de sakkunniga förordade

lösningen, mot vilken i övrigt några väsentliga erinringar icke framkommit,

vara den mest ändamålsenliga. Om och i den mån verksamheten vid

institutet så påkallar, kan organisationen lätt nog utbyggas med en särskild

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Majus proposition nr 139.

chefsbefattning. Goda skäl hava emellertid anförts för att avbida närmare

erfarenhet härutinnan.

En annan del av förslaget, som ur principiell synpunkt föranlett erinringar,

gäller de statistiska arbetsuppgifternas tillgodoseende

inom institutet. Uppenbart är, att det verksamhetsområde,

som institutet skulle komma att få, förutsätter konstant tillgång till

statistiskt material och möjligheter för dess bearbetande i anslutning

till föreliggande eller planlagda socialhygieniska uppgifter. De sakkunniga

hava velat tillgodose detta krav genom att bland den för institutet

gemensamma personalen upptaga en förste aktuarie, som skulle

hava att leda det statistiska arbetet. Medicinalstyrelsen, som i sin ursprungliga

plan räknat med en särskild statistisk avdelning, har vid

remissbehandlingen av sakkunnigförslaget hävdat, att organisationen i

denna del påkallar en betydande utbyggnad. Å andra sidan finner styrelsen

en noggrann gränsdragning emellan institutets verksamhet i denna

del och det arbete, som utföres inom de egentliga statistiska ämbetsverken,

nödvändig. Även örn det vill förefalla, som örn de sakkunniga måhända något

underskattat omfattningen av de arbetsuppgifter, som på nu förevarande

område skulle möta institutet för folkhälsan, synes knappast någon principiell

meningsskiljaktighet föreligga mellan de sakkunniga och medicinalstyrelsen.

I nuvarande läge begränsas åsiktsdivergensen att gälla spörsmålet

örn storleken av de erforderliga anslagen för det statistiska rutinarbetet. För

egen del anser jag mig kunna i detta sammanhang inskränka mig till att

betona vikten av att det statistiska arbetet vid institutet tillförsäkras en kvalificerad

målsman och att verksamheten i fråga följer de vid utredningen uppdragna

linjerna.

Beträffande personalorganisationen i övrigt hava, på sätt

av den lämnade redogörelsen framgår, åtskilliga olikartade önskemål framkommit

i de avgivna yttrandena. Från flera håll har sålunda gjorts gällande,

att organisationen från begynnelsen borde göras vidare, såväl vad angår avdelningen

för allmän hygien som avdelningen för födoämneshygien och livsmedelskontroll,

därvid i sistnämnda hänseende särskilt påyrkats en självständigare

ställning för vitaminlaboratoriet. Å andra sidan föreligga yrkanden på

större varsamhet beträffande organisationens utmätande vid verksamhetens

början. För min del har jag kommit till den uppfattningen, att de sakkunniga

i det hela förebragt goda skäl för den relativa återhållsamhet, som präglar

förslagets huvudlinjer. Det kan nämligen icke lämnas ur sikte, att man här

beträder ett hittills i vårt land oprövat område och att föreliggande erfarenheter

från främmande länder hänföra sig till väsentligt andra förhållanden

än dem, som hos oss äro för handen. Jag är också förvissad därom, att i den

mån institutet infriar de förväntningar, som ställas på detsamma, och det

erfarenhetsmässigt ådagalägges, att organisationen påkallar en utbyggnad,

statsmakternas medverkan härtill beredvilligt skall lämnas.

I ett par hänseenden anser jag emellertid redan nu vissa jämkningar i förslaget

böra övervägas. Det synes mig sålunda förtjäna närmare prövas, örn icke

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Majus proposition nr 139-

vattenundersökningarna lämpligen böra hänföras till den allmänhygieniska avdelningen.

Enär samarbetet med Stockholms stad skulle realiseras först från

och med den tidpunkt, då nya byggnader för institutet färdigställts, förefaller det

ändamålsenligt att åtminstone tills vidare låta hithörande rutinundersökningar

omhänderhavas av den allmänhygieniska avdelningen. Frågan kan sedan med

ledning av vunna erfarenheter erhålla en definitiv lösning i samband med att

institutets verksamhet utvidgas. Vidare synes mig argumentationen för att

tillgång till veterinär sakkunskap beredes å den födoämneshygieniska avdelningen

såtillvida övertygande, att jag anser, att dennas laborators- och

assistentbefattningar böra stå öppna jämväl för sökande med utbildning vid

veterinärhögskolan. Med hänsyn till den kritik, som från vissa håll mött de

sakkunnigas förslag rörande den s. k. hälsovårdspropagandans tillgodoseende,

vill jag tillika förorda, att till en början allenast beräknas visst belopp för

ändamålet, utan att detsamma bindes vid viss person, samt att erfarenheten

sedermera får bliva vägledande för organisationens utformning på denna

punkt.

I fråga örn de olika befattningshavarnas löneställning

hava helt naturligt jämväl skiljaktiga uppfattningar kommit till uttryck. I

stort sett har emellertid förslaget i denna del från de myndigheter, som härutinnan

företräda särskild sakkunskap, icke föranlett mera allvarliga erinringar.

För egen del finner jag mig också sakna anledning att annat än på

ett par punkter nu frångå sakkunnigförslaget. Lika med lönenämnden håller

jag sålunda före, att befattningen såsom föreståndarinna för distriktssköterskeskolan

bör hänföras till 17:e lönegraden. Med hänsyn till vikten att för

tjänsten erhålla en kvalificerad innehavare, torde lämplighetsskäl dock få

anses tala för att befattningen till en början endast inrättas såsom extra ordinarie.

Vidare synas tillräckliga skäl icke föreligga att placera det för rengöring

av burar m. m. avsedda laboratoriebiträdet å vitaminsektionen högre

än i 2:a lönegraden. En sänkning av den till denna sektion hörande personalens

löneställning i övrigt, på sätt statskontoret ifrågasatt, finner jag mig

däremot icke kunna förorda. Jag vill tillika betona, att jag i betraktande av

de maktpåliggande uppgifter, som skulle komma att åligga institutets statistiker

och den i viss mån självständiga ställning, som denne befattningshavare

skulle intaga, anser mig icke kunna för tjänsten ifrågasätta lägre löneställning

än den av de sakkunniga föreslagna, B 26. Å andra sidan synes närmare

erfarenhet böra avvaktas, innan högre löneplacering överväges för viss fackpersonal

i enlighet med vad i några yttranden påyrkats.

Jag kommer så slutligen till det betydelsefulla spörsmålet om i n s t i t utets

administrativa ställning. Även på denna punkt föreligga

vissa divergenser mellan å ena sidan de sakkunniga och det stora flertalet

hörda myndigheter samt å andra sidan medicinalstyrelsen jämte ett pär förste

provinsialläkare.

Redan inledningsvis har jag betonat, att uppgifterna för det föreslagna

institutet i våra dagar te sig vida mera omfattande, lin då tanken på ett hygieniskt

undersökningsorgan i medicinalförvaltningens tjänst först framkom. Av

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

yad jag ytterligare anfört framgår, att, även om en betydande intressegemenskap

föreligger mellan medicinalstyrelsen och institutet, dess uppgifter dock

måste erhålla en sådan omfattning och dess inriktning en sådan mångsidighet,

att det icke längre framträder såsom uteslutande ett medicinalförvaltningens

organ. Jag vill i detta avseende erinra, att enligt den plan, jag nyss

framlagt, institutet för folkhälsan skulle innesluta karolinska institutets

hygieniska institution. Vidare gäller, att dess avdelning för yrkeshygien får

nära praktisk anknytning till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Slutligen

kan icke bortses därifrån, att det med hänsyn till institutets funktioner

inom yrkeshygien och livsmedelskontroll, på sätt kommerskollegium betonat,

är angeläget att formerna för administrationen bestämmas så, att institutet

i sin verksamhet mötes med förtroende från industriens och andra företagares

sida. Detsamma gäller i fråga örn jordbruksnäringen.

Under dessa omständigheter synas mig de sakkunniga hava riktigt bedömt

läget, då de förordat, att institutet för folkhälsan organisatoriskt inordnas

direkt under socialdepartementet och att dess administrativa angelägenheter

handläggas av en styrelse, i vilken de olika samhällsintressen, som äro direkt

knutna till institutet, bliva företrädda. Denna ordning har för övrigt ansetts

naturlig av det övervägande antalet myndigheter, som yttrat sig i ämnet, och

ansluter sig till vad som gäller i fråga örn ett stort antal institutioner med

likartad karaktär. ~ Självfallet bör medicinalstyrelsen företrädas genom sin

chef. Likaledes bör representation tillförsäkras karolinska institutets lärarkollegium

och riksförsäkringsanstalten. Jag finner det ock välbetänkt, att

industri och jordbruk bliva företrädda. Krav hava ytterligare anmält sig

på dels starkare vetenskapligt inslag, dels representation för andra intressen

än de nu särskilt uppmärksammade. Vid utformandet av erforderliga författningsföreskrifter

torde dessa synpunkter böra tagas under övervägande,

därvid givetvis tillika måste beaktas, att styrelsen icke blir så mångtalig,

att den riskerar att förlora i arbetsförhet.

Till det nu sagda anser jag mig i detta sammanhang böra foga ytterligare

några ord nied anledning av medicinalstyrelsens ställningstagande. Av vad

jag redan anfört framgår, att institutet för folkhälsan avses erhålla synnerlig

betydelse för medicinalstyrelsens utredande verksamhet, liksom utbildningen

av praktiska hälsovårdsfunktionärer förutsätter ingående samverkan med styrelsen.

Enahanda är förhållandet i fråga örn den på allmänheten inriktade

hygieniska upplysningsverksamhet, som institutet skulle ombesörja. Jag

inser därför till fullo vikten av att former skapas, som medgiva ett nära och

förtroendefullt samarbete med medicinalstyrelsen. Denna synpunkt har jag

varit angelägen tillgodose vid mina överväganden rörande sammansättningen

av institutets styrelse. Därutöver ämnar jag emellertid vid utarbetandet av

vederbörliga författningsföreskrifter tillse, att befattningshavare vid institutet,

som lett eller verkställt viss undersökning, ålägges skyldighet att, i den

mån så påkallas, deltaga i ärendets handläggning i medicinalstyrelsen, detta

i analogi med vad som redan gäller i fråga örn övriga statslaboratorier. Enahanda

ordning bör föreskrivas beträffande förhållandet till yrkesinspek
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

tionens chefsmyndighet. Likaledes håller jag före, att planer för utbildningen

av tjänsteläkare och praktiskt arbetande hälsovårdsfunktionärer i övrigt böra

underställas medicinalstyrelsen. Och slutligen synes det mig uppenbart, att

den på allmänheten direkt inriktade upplysningsverksamheten bör beträffande

planläggning och utförande försiggå i nära samarbete med medicinalstyrelsen.

Vidtagas och genomföras dessa anordningar, är jag övertygad örn att de av

medicinalstyrelsen hävdade särskilda önskemålen i sak tillgodosetts i ali

skälig utsträckning.

Institutets förläggning’, lokalbehov och utrustning.

De sakkunniga.

För ett institut med de arbetsuppgifter och den organisation, som de sakkunniga

förordat, krävas uppenbarligen relativt stora lokalutrymmen. Vid

sina överväganden på denna punkt hava de sakkunniga icke funnit någon

möjlighet att rationellt tillgodose detta behov genom att taga i anspråk en

eller flera redan befintliga, för annat ändamål uppförda byggnader. Efter de

sakkunnigas mening måste för institutet uppföras en ny byggnad, lämpligt

belägen i förhållande till de institutioner, med vilka det närmast skall samverka,

och med möjligheter till utvidgning framdeles, i den mån så kan befinnas

erforderligt.

Med utgångspunkt härifrån anse de sakkunniga närmast två alternativ kunna

ifrågakomma beträffande institutets förläggning, nämligen antingen

till den Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga s. k. Västra skogen i Solna socken

eller ock till den för karolinska institutets teoretiska institutioner upplåtna

delen av det s. k. Norrbackaområdet i samma socken. Till förmån för det

förra alternativet har anförts, att institutet för folkhälsan bomme att ligga i

omedelbar närhet av statens bakteriologiska laboratorium och att därigenom

utsikter kunde tänkas yppa sig att i viss utsträckning för institutet utnyttja

djurstallarna vid laboratoriet. Verkställda undersökningar hade emellertid

givit vid handen, att ett sådant utnyttjande endast i förhållandevis ringa omfattning

skulle bliva möjligt. En förläggning enligt det andra alternativet

skulle efter de sakkunnigas mening i hög grad främja ett önskvärt samarbete

mellan den medicinska högskolan och institutet för folkhälsan. Detta samarbete

borde icke vara helt begränsat till den allmänna hygienen utan även

vid behov kunna utsträckas till andra områden av institutets verksamhet.

Ifrågavarande förläggning skulle likaledes innebära, att befattningshavarna

vid institutet för folkhälsan skulle få bekväm tillgång till karolinska institutets

rikhaltiga bibliotek. Att beakta i detta sammanhang vore jämväl, att

kommunikationerna med Stockholms centralare delar vore och kunde förväntas

bliva avsevärt bättre för Norrbackaområdet än för det åsyftade området

inom »Västra skogen». Under sådana förhållanden och då det finge

anses vara av vikt, att den teoretiskt-medicinska undervisningen lokalt sammanliölles,

hava de sakkunniga bestämt förordat, att institutet förlägges till

Norrbackaområdet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majus proposition nr 139.

I nära anslutning till sin allmänna organisationsplan hava de sakkunniga

vidare förutsatt, att institutsbyggnaden skall inrymma tre huvudavdelningar,

en för allmän hygien, en för yrkeshygien samt en för födoämneshygien och

livsmedelskontroll, ävensom gemensamma lokaler för ekonomisk förvaltning,

statistik och propaganda m. m. Avdelningen för allmän hygien har avsetts

tillika fungera som hygienisk institution för den medicinska undervisningen.

Beräkningen av erforderligt lokalutrymme samt avdelningarnas närmare

utformande hava ansetts i stort sett kunna ske efter enahanda grunder, som

tillämpats beträffande karolinska institutets teoretiska institutioner. Under

iakttagande härav hava de sakkunniga rörande lokalbehovet anfört följande,

därvid med en enhet betecknats en rumsenhet örn (5 m X 3.35 m) 16.75 kvm:

Avdelningen för allmän hygien förutsattes anordnad i huvudsaklig överensstämmelse

med föreliggande förslagsritningar för karolinska institutets

hygieniska avdelning. Dessa upptaga, förutom en hörsal örn 100 kvm, sammanlagt

52 enheter, avseende erforderliga laboratorielokaler med därtill hörande

utrymmen, arbetsrum åt en professor, en docent och en amanuens, expeditionsrum,

studierum, bibliotek, demonstrationsrum, rum för samlingar, lunchrum,

djuravdelning samt verkstadslokaler. Härifrån böra emellertid avskiljas de

lokaler, som lämpligen kunna göras gemensamma för institutet i dess helhet,

såsom bibliotek, rum för samlingar, lunchrum, djuravdelning och verkstadslokaler,

motsvarande sammanlagt 17 enheter. Å andra sidan böra tillkomma

arbetsrum för laboratorn och föreståndarinnan för distriktssköterskeskolan,

vartdera örn 2 enheter, ävensom en föreläsningssal för nämnda skola om 50

kvm jämte ett förberedelserum till denna sal örn 1 enhet. Sammanlagt skulle

alltså ifrågavarande avdelning komma att inrymma (52 —17 + 5) 40 enheter

jämte två föreläsningssalar örn tillhopa 150 kvm.

Å avdelningen för yrkeshygien erfordras följande utrymmen:

Arbetsrum för professor ......................................................... 4 enheter

» » laborator ......................................................... 2 »

» » förste avdelningsingenjör .................................... 2 »

» » läkarassistent ................................................... 2 »

» » teknisk assistent ................................................ 2 »

Laboratorium ........................................................................ 6 »

Burn för läkarundersökning ...................................................... 2 »

Arbetsfysiologiskt laboratorium ................................................ 3 »

Förråd, diskrum och kylrum (3 å 1 enhet) .................................... 3 »

Tillsammans 26 enheter

Avdelningen för födoämneshygien och livsmedelskontroll skall enligt

organisationsförslaget arbeta på två sektioner, en kemisk-biologisk och

en vitaminsektion. Då professorn och viss annan personal avses vara gemensamma

för båda sektionerna, böra vissa lokaler beräknas för avdelningen i

dess helhet, förslagsvis sålunda:

Arbetsrum för professor ......................................................... 4 enheter

Expeditionsrum ..................................................................... 2 »

Arbetsrum (2 å 2 enheter) ...................................................... 4 »

» (1 » 1 enhet) ......................................................... 1 »

Tillsammans 11 enheter

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Majus proposition nr 139.

Deri kemisk-biologiska sektionen bör inrymma:

Arbetsrum för laboratorer (2 å 2 enheter) ....................................

» » assistenter (3 å 1 enhet) .......................................

» » förste kemist ......................................................

Livsmedelslaboratorier ............................................................

Allmänt kemiskt laboratorium ...................................................

Biologiskt laboratorium ............................................................

Bakteriologiskt laboratorium ......................................................

Forskningslaboratorier ............................................................

Diskrum (3 å 1 enhet)...............................................................

Mörkrum (2 å 2 enheter) .........................................................

Förrådsrum ...........................................................................

Instrumentrum .....................................................................

Kylrum ..............................................................................

Termostatrum ........................................................................

Stinkrum ............................................................................—

Tillsammans

4 enheter

3 »

2 »

4 »

3 »

2 »

4 »

8 »

3 »

4 »

2 »

2 »

1 »

4 »

1 »

47 enheter

Å vitaminsektionen erfordras, utöver

i anslutning till djuravdelningen:

Arbetsrum för laborator .......................

» » assistent .......................

» » amanuens ....................

Reservrum (2 å 2 enheter) ...................

nedan angivna gemensamma lokaler

....................... 2 enheter

.................................... 1 »

.................... 1 »

......................... 4 »

Tillsammans 8 enheter

För avdelningen i dess helhet krävas alltså (11 + 47 + 8) - 66 enheter.

De för institutet gemensamma

Expedition och styrelserum ..........

Arbetsrum för statistiker .............

» » propagandachef —

Rum för arkiv och biträde .............

» » vaktmästare (3 å 1 enhet) .

Lunchrum ...............................

Bibliotek ..................................

Museum ..................................

Fotograferingslokaler ...................

Djuravdelning med bilokaler cirka

Verkstadslokaler ........................

lokalerna kunna uppskattas sålunda:

...................... 3 enheter

.......................‘".W"............. 2 »

..................... 2 »

..................... 2 »

..................... 3 »

........................ 2 :>

...................... 6 »

..................... 9 »

....................... 3 »

................................. 30 »

.......................... 6 »

Tillsammans 68 enheter

Det totala lokalbehovet skulle alltså, frånsett föreläsningssalar, bliva:

Avdelningen för allmän hygien ................................................ 40 enheter

» » yrkeshygien ................................................ ^

» » födoämneshygien och livsmedelskontroll ............... 66

» » ekonomisk förvaltning m. m............................ 68 >;

Summa 200 enheter

På framställning av de sakkunniga har Kungl. Maj:t den 11 juni 1937 uppdragit

åt byggnadsstyrelsen att utarbeta förslagsritningar och verkställa

kostnadsberäkningar för uppförande av en byggnad åt institutet i huvudsaklig

överensstämmelse med ovan angivna riktlinjer. Byggnadsstyrelsen har

med skrivelse den 24 augusti 1937 överlämnat nio av karolinska institutets

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majus proposition nr 139.

arkitekt T. Kyberg i samråd med styrelsens utredningsbyrå upprättade ritningar,

varav tre, avseende institutsbyggnadens inre utformning, bifogats betänkandet

såsom bilagor A—C. I skrivelsen Ilar styrelsen anfört bland annat

följande.

• (Jessa ritningar hava i enlighet med de sakkunnigas direktiv det nya

institutets lokaler^ förlagts till den för karolinska institutets teoretiska

institutioner upplåtna delen av Norrbackaområdet och i direkt anslutnmg

till den där projekterade byggnaden för den hygieniska institutionen.

Denna har å ritningarna i huvudsak bibehållits med den utformnmg,

som angavs i det av arkitekten Ryberg tidigare utarbetade förslaget,

vilket av statsmakterna godkänts att läggas till grund för en utbyggnad

av karolinska institutet på området ifråga. Endast smärre kompletteringar

av planerna inom byggnaden hava föreslagits i enlighet med de sakunnigas

program. Bland annat hava de lokaler i källarvåningen, som i det ursprunchga

försiaget vörö avsedda till djurstallar, utnyttjats för annat ändamål,

nämligen för verkstäder och förråd.

I anslutning till institutionens södra flygel hava de erforderliga utrymmena

föi det avsedda institutet förlagts till en T-formig utbyggnad

vaster örn nämnda flygel. I den närmast den hygieniska institutionens

lokaler foilagda delen av denna utbyggnad hava i bottenvåningen och

vaningen 1 trappa upp inrymts för institutet erforderliga expeditioner,

bibliotek och museilokaler m. m. Till souterrainvåningen hava förlagts en

del av den födoämneshygieniska avdelningens lokaler. Övriga utrymmen, tillhörande

denna avdelning, äro placerade i den T-formiga byggnadskroppens

sodra tiel, under det att den yrkeshygieniska avdelningens lokaler äro förlagda

tili den norra delen därav. Dessa delar av byggnadskroppen äro avsedda

att uppforas i två våningar.

Väster örn den sålunda föreslagna byggnaden har på ett avstånd av omkring

oU m ioriagts ett fristående djurstall med bekväm yttre förbindelse med

institutsbyggnaden. Det har nämligen visat sig fördelaktigt att skilja djurstallarna

trän anläggningen i övrigt på grund av att stallarna måst göras

något större an i programmet uppgivit^ och böra vara avsedda att hysa även

större försöksdjur.

Beträffande kostnaderna yttrar styrelsen:

Några detaljerade kostnadsberäkningar hava icke kunnat upprättas då de

olika lokalernas inredning i detalj på frågans nuvarande ståndpunkt ej kan

bedömas, utan har endast en överslagsberäkning verkställts på grundval av

kostnaderna för tidigare uppförda liknande institutionsbyggnader. Enligt

denna beräkning skulle kostnaderna fördela sig på följande huvudposter:

Institutionsbyggnaden (20,400 kbm å 75:—)

Djurstallet (3,000 kbm å 60: —) ..............

Yttre ledningar ......................................

Vägar och planer ...................................

Planeringar m. m.................................

Kronor.

.................... 1,530,000

.................... 180,000

.................... 30,000

.................... 20,000

.................... 15,000

Summa kronor 1,775,000

X denna summa äro inventarier och möbler ej inräknade.

Kostnaderna för den hygieniska institutionens ''byggnad, sådan denna utiormats

i det av arkitekten Ryberg tidigare upprättade förslaget, beräknades

i te bruan 1937 av byggnadsstyrelsen till 435,000 kronor. Med hänsyn till

sedan dess inträffade prisstegringar skulle en dylik institutionsbyggnad

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majus proposition nr 139.

numera betinga en omkring 25 procent högre kostnad eller sammanlagt

545.000 kronor. Därest sistnämnda belopp dragés från kostnadssumman folden

nu föreslagna byggnaden i dess helhet, belöper sig nettokostnaden för

institutet till (1,775,000 — 545,000) 1,230,000 kronor. Härtill torde böra läggas

25.000 kronor för konstnärlig utsmyckning.

Mot de upprättade ritningarna hava de sakkunniga, vad angår själva

institutsbyggnaden, intet väsentligt haft att erinra, utan anse desamma innebära

en i det stora hela god lösning av institutets lokalfråga. Erforderliga möjligheter

till utvidgning synas de sakkunniga ock föreligga. Då det emellertid

befunnits önskvärt, att det å ritningarna upptagna, för instituet i dess helhet

avsedda expeditionsrummet reserveras för styrelsens räkning, förutsättas

åtgärder skola vidtagas för att på annat sätt bereda hithörande expeditionspersonal

erforderligt utrymme. Även örn i övrigt smärre jämkningar i byggnadsplan

skulle visa sig erforderliga vid den slutliga prövningen, äro de

sakkunniga dock av den meningen, att dylika smärre jämkningar icke behöva

eller böra föranleda någon vidgning av byggnadskroppen. De för institutsbyggnaden

beräknade kostnaderna hava i och för sig icke givit de sakkunniga

anledning till erinran.

Det föreslagna djurstallet synes de sakkunniga kunna i någon mån reduceras.

Genom en begränsning av detsamma till 3/r av dess å ritningarna

upptagna ytinnehåll beräknas kostnaderna kunna nedbringas med omkring

30.000 kronor.

Med ledning av erfarenheterna från liknande institutioner hava de sakkunniga

jämväl sökt åstadkomma en approximativ uppskattning av institutets

behov av möbler, inventarier och annan utrustning

och de därmed förenade kostnaderna. De sakkunniga yttra i denna del bland

annat.

Beträffande möblering av arbetsrummen hava de sakkunniga räknat med

en medelkostnad av 1,500 kronor för chefspersoner, 1,000 kronor för laboratorer

och 750 kronor för assistenter, amanuenser och skrivbiträden. Från

byggnadsstyrelsen har vidare inhämtats, att i styrelsens kostnadskalkyler icke

medtagits kostnader för laboratoriebord, hyllor i biblioteket och skåp i museet,

varför hänsyn därtill måste tagas i detta sammanhang. De sakkunniga hava

vid sådant förhållande icke ansett sig kunna för möbler och inventarier räkna

med mindre belopp än 1,000 kronor per rumsenhet, dock med undantag för

djurstallet, där ungefär halva beloppet torde vara tillfyllest.

En beräkning av den vetenskapliga utrustningen ställer sig särskilt svår,

bland annat nied hänsyn därtill, att det icke kan med säkerhet förutses, i

vilken omfattning utrustningen kan utnyttjas av två eller flera avdelningar

gemensamt. Detta synes dock i första hand böra bliva fallet med mera dyrbar

specialutrustning, såsom röntgenapparat, elektrokardiograf, epidiaskop och

specialmikroskop m. m., medan å andra sidan enklare utrustning, som erfordras

i det dagliga arbetet, bör anskaffas särskilt för varje avdelning. En annan

omständighet, som här inverkar, speciellt beträffande den födoämneshygieniska

avdelningen, är, huruvida avtal kommer till stånd med Stockholms stad

rörande övertagande av stadens kemiska och biologiska laboratorier. Därvid

har nämligen förutsatts, att större delen av dessa laboratoriers utrustning

skulle mot ersättning övertagas av staten. Värdet av denna utrustning an
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. 3faj:ts proposition nr 139.

gives för närvarande uppgå till 12,000 kronor för det kemiska laboratoriet

och 5,000 kronor för det biologiska. Däri ingå icke laboratoriernas samlingar

av tidskrifter och annan facklitteratur, vilka uppskattas till respektive 7,000

och 3,000 kronor. Enär emellertid endast preliminära förhandlingar ägt rum

med Stockholms stad i förevarande spörsmål, hava de sakkunniga ansett

riktigast att i sina kalkyler upptaga det belopp, som kan beräknas åtgå vid

anskaffande av ny utrustning åt den födoämneshygieniska avdelningen i dess

helhet.

Slutligen torde för institutet i dess helhet böra beräknas visst engångsbelopp

för anskaffande av undervisningsmateriell och böcker.

Med beaktande av vad sålunda anförts hava de sakkunniga approximativt

uppskattat institutets behov av möbler, inventarier och annan utrustning på

sätt följande sammanställning utvisar.

Avdelningen för allmän hygien.

Kronor. Kronor

Möbler och inventarier ...................................................... 50,000

Vetenskaplig utrustning ...................................................... 40,000 90,000

Avdelningen för yrkeshygien.

Möbler och inventarier ...................................................... 25,000

Vetenskaplig utrustning ...................................................... 35,000 60,000

Avdelningen för födoämneshygien.

Möbler och inventarier ...................................................... 65,000

Vetenskaplig utrustning ...................................................... 50,000 115,000

Gemensamma lokaler m. m.

Möbler och inventarier ...................................................... 40,000

Vetenskaplig utrustning, gemensam .................................... 60,000

Undervisningsmateriell och böcker för institutet i dess helhet ... 20,000 120,000

Djurstallet.

Burar och inventarier i övrigt ...................................................... 15,000

Summa kronor 400,000

Vid beräknandet av ifrågavarande kostnader har hänsyn icke tagits till

de särskilda behov, som undervisningen av blivande läkare kan medföra i

fråga örn vetenskaplig utrustning, undervisningsmateriell och böcker.

Till sist hava de sakkunniga i detta sammanhang erinrat, att preliminära

underhandlingar förts med »The Rockefeller Foundation» angående bidrag

från denna stiftelse till såväl institutets uppförande som dess utrustning.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag rörande institutets förläggning hava särskilt

uppmärksammats av medicinalstyrelsen och karolinska institutets lärarkollegium.

Medicinalstyrelsen finner för sin del övervägande skäl tala för en förläggning

i anslutning till statens bakteriologiska laboratorium samt förordar

förnyat övervägande av denna fråga. Styrelsen yttrar:

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

77

Beträffande institutets förläggning kan medicinalstyrelsen icke dela de

sakkunnigas uppfattning, att den teoretiskt-medicmska undervisningen ar av

den vikt, att institutet av denna anledning bor förläggas till Norrbackaområdet

För medicinalstyrelsen stå de praktiska uppgifterna i forsta rummet,

och styrelsen vill därför förorda, att frågan örn institutets förläggning blir

föremål för ett förnyat övervägande. Utredning härom torde icke behov a

verka fördröjande. Medicinalstyrelsen anser, att en lämplig förläggning ar

området invid nybyggnaden för statens bakteriologiska laboratorium, en

möjlighet, som även de sakkunniga diskuterat. . ,

Med hänsyn till att karolinska institutets olika professorer icke aro boende

på institutets tomt, synes det önskvärda samarbetet med karolinska institutet

och framför allt med dess lärarkår icke vara något avgörande skal mot en

sådan förläggning. Medicinalstyrelsen finner sålunda övervägande skal tala

för en förläggning av hälsovårdsinstitutet i anslutning till statens bakteriologiska

laboratorium. Styrelsen vill dock betona, att styrelsens förslag rörande

administrationen av hälsovårdsinstitutet är oberoende av fragan örn laget.

Karolinska institutets lärarkollegium åter biträder de sakkunnigas förslag.

Kollegiet understryker den ekonomiska vinst, som därigenom skulle vinnas

i fråga örn byggnadskostnaderna, samt utvecklar sina synpunkter i övrigt på

frågan sålunda: ...

En förläggning till Västra skogen skulle, örn denna sammanknytning förverkligas,

betyda ett splittrande av karolinska institutet och ett övergivande

av den »enhetstanke» för institutets vidkommande, for vilken lärarkollegiet

sedan årtionden kämpat och som nu med statsmakternas valvilliga medverkan

står i begrepp att förverkligas. Det samarbete, _ som kan tankas _ uppstå

mellan det föreslagna institutet och statens bakteriologiska laboratorium, ar,

såsom de sakkunniga framhålla, av begränsad räckvidd.

Däremot föreligger stor arbetsgemenskap mellan ett institut för foikhaisan

och karolinska institutets samtliga institutioner. Betydelsen för den hygieniska

institutionen och den därstädes bedrivna undervisningen framgå! av vali de

sakkunniga i sitt betänkande yttra. Men även med manga övriga institutioner

föreligger ett behov av samarbete. Vitaminforskningen har visat sig

ha viktigare beröringspunkter med den forskning, som vid institutet bednves

inom farmakologi, fysiologi och medicinsk kemi. Vld ,vi taminundeisokningar

behövas ofta ingående histologiska specialstudier. Ett flertal betydelsefulla

vitaminundersökningar hava ock utgått frånkarohnska institutets hmtologiska

avdelning, och denna har också ofta bitratt utanför institutet verk

samma vitaminforskare. Vitaminbrist av olika slag orsaka ofta svartydda

patologiska förändringar i olika organ. En sakkunnig och noggrann analys

av dylika förändringar är behövlig för att förstå vitaminernas verkningssätt.

Ett nära samarbete mellan ett laboratorium för yitaminforskning och karolinska

institutets patologiska avdelningar ar darfor önskvärt. \ id dessa avdelningar

hava också betydelsefulla vitaminundersokningar utförts _

Vid karolinska institutet verksamma lärare hava sedan lange intresserat

sig för alla olika slag av yrkessjukdomar. Här må endast erinras örn det

arbete som utförts av professorn i dermatologi rörande hudens yrkessjukdomar.

Uppenbarligen föreligger på olika områden ett behov av speciell

klinisk sakkunskap, som gör ett samarbete med karolinska institutets skilda

kliniker synnerligen viktigt för det planerade nya institutet.

Delar av bostadshygienen, t. ex. frågor rörande luftväxling och belysning,

måste baseras på fysiologisk forskning, och fodoamneshygiencn samman.

..... ■ 1 ----över ämnesomsättningen i mannisko
-

hänger lika intimt med forskningen -------,, ,

kroppen eller verkan av giftämnen på densamma. Aven har ioreligga salunda

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majus proposition nr 139.

nära beröringspunkter mellan institutet för folkhälsan och de fysiologiska

och farmakologiska avdelningarna vid karolinska institutet.

Det anförda må vara nog för att visa det nära samarbete, som bör finnas

mellan karolinska institutet och det planerade institutet för folkhälsan, ett

samarbete, vilket måste bliva befruktande på båda håll i fråga örn uppslag

och som samtidigt måste verka förbilligande på arbetet, då apparater och

instrument kunna lånas mellan det nya institutet och institutionerna. Fördelen

för det nya institutet att hava tillgång till karolinska institutets utmärkta

bibliotek framhålles av de sakkunniga och må här ytterligare understrykas.

Skulle den föreslagna förläggningen ej komma till stånd, torde det

vara nödvändigt att beräkna ett ej oväsentligt högre anslag för litteratur till

det nya institutet.

LivsmedelslagstiftningssakJcunniga anse jämväl en förläggning till Norrback

a o m r a d e t vara att föredraga framför det andra alternativet.

I fråga örn behovet av lokaler och utrustning har medicinalstyrelsen

särskilt funnit det beräknade utrymmet för museet (9 enheter)

snävt tillmätt. Redan för institutets mångsidiga undervisningsverksamhet

vöre detta utrymme för litet. Då institutet därjämte borde arbeta i folkupplysningens

tjänst, krävde en intresseväckande, aktuell utställning belysande

olika grenar av arbetet för folkhälsans vidmakthållande och stärkande

enligt styrelsens förmenande en egen byggnad. Plats för denna borde reserveras

intill institutet. Mot de sakkunnigas approximativa uppskattning av

institutets utrustning hade styrelsen intet annat att erinra, än att styrelsen

ville understryka, att en avsevärd ansvällning av institutets laboratorieverksamhet,

främst i fråga örn födoämneskontrollen och tekniskt-hygieniska undersökningar,

vore att emotse.

Medicinska fakulteten i Uppsala anser undervisningslokalerna för knappt

tilltagna nied tanke på den omfattning, som undervisningsverksamheten vid

institutet snart nog kan beräknas få,

Karolinska institutets lärarkollegium finnér en utökning av den allmänhygieniska

avdelningens laboratorielokaler påkallad med hänsyn till den akademiska

undervisningens krav.

Statskontoret fäster uppmärksamheten vid att de olika lokalerna givits

en storlek, som, åtminstone vad tjänsterummen angår, icke är vanlig

inom andra institutioners byggnader. En översyn av byggnadsplanen i syfte

att reducera tjänsteutrymmena syntes statskontoret därför påkallad.

Stockholms stadsfullmäktige slutligen förbehålla sig rätt, att i den omfattning,

staden själv prövar lämpligt, få på statsverket överlåta vid hälsovårdsnämndens

kemiska och biologiska laboratorium förefintliga boksamlingar

och utrustning mot ersättning enligt de grunder, som angivas i nämndens

avtalsförslag.

Departementschefen.

De sakkunnigas förslag rörande institutets förläggning har mött kritik

endast från medicinalstyrelsen, som i stället ifrågasätter en förläggning i anslutning

till statens bakteriologiska laboratorium. Å andra sidan har karo
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

linska institutets lärarkollegium varmt förordat de sakkunnigas linje samt

därvid särskilt understrukit det behov av samarbete mellan karolinska institutet

och institutet för folkhälsan, som på skilda områden föreligger. Yad

kollegiet i denna del anfört synes mig tungt vägande. Härtill kommer, att

den av de sakkunniga föreslagna förläggningen är ägnad att medföra betydande

fördelar ur ekonomisk synpunkt, såväl vad angår byggnadsfrågans

lösning som beträffande institutets drift. Jag tillstyrker därför, att institutet

i enlighet med de sakkunnigas förslag förlägges till den för karolinska institutets

hygieniska institution reserverade delen av Norrbackaområdet.

Den av byggnadsstyrelsen skisserade planen för institutsbyggnaderna förefaller

mig jämväl utgöra en i det stora hela godtagbar lösning av institutets

lokalfråga, ehuru en del smärre jämkningar framstå såsom erforderliga eller

önskvärda. En överarbetning av planen, under hänsynstagande till vad de sakkunniga

anfört och i vissa yttranden framhållits, torde därför böra ske, innan

densamma definitivt godkännes av Kungl. Maj:t.

En beräkning av institutets behov av möbler, inventarier och annan utrustning

är givetvis vansklig att företaga, helst som det icke med säkerhet

kan förutses, i vilken omfattning den vetenskapliga utrustningen kan utnyttjas

gemensamt av två eller flera avdelningar. Den av de sakkunniga verkställda

approximativa uppskattningen förefaller mig emellertid motsvara rimliga

krav och har ej heller vid remissbehandlingen föranlett någon egentlig

erinran, i vad angår den närmaste framtiden. Uppenbart är, att dyrbara instrument,

som mera sällan komma till användning, icke böra anskaffas förrän

oavvisligt behov därav föreligger och förefintliga lånemöjligheter utnyttjats.

Därest organiserat samarbete med Stockholms stad kommer till stånd, synes

det ock böra i första hand prövas, örn och i vad mån ett övertagande av de

kemiska och biologiska laboratoriernas utrustning är möjligt och lämpligt.

Kostnaclsber almin gar.

De sakkunniga.

Enligt de sakkunnigas organisationsförslag skulle vid institutet finnas följande

befattningshavare å ordinarie stat:

Befattning. Lönegrad.

2 professorer .........................................

1 laborator och Överlärare .......................

4 laboratorer .........................................

1 förste aktuarie ......................................

1 förste avdelningsingenjör .......................

1 förste kemist ......................................

1 föreståndarinna för distriktssköterskeskolan

1 förste laboratoriebiträde ..........................

2 laboratoriebiträden ................................

1 kanslibiträde ......................................

1 förste vaktmästare ................................

3 kontorsbiträden ...................................

B 30

B 28

B 26

B 26

B 24

B 21

B 15

B 11

B 7

B 7

B 7

B 4

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majus proposition nr 139.

Övrig personal skulle erhålla icke-ordinarie anställning. För avlöning av

en professor, en amanuens och en vaktmästare förutsättas medel tillgängliga

å karolinska institutets stat.

Med utgångspunkt härifrån och med tillämpning av vedertagna principer

för anslagsposternas beräkning hava de sakkunniga beräknat avlöningskostnaderna

för institutets personal sålunda:

Kronor.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis ..................... 126,300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit ......... 51,700

3. Avlöningar till speciallärare, experter och tillfälliga biträden, förslagsvis 33,000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

Grundavlöningar m. m.............................................. 20,000

Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ........................ 1,000 21,000

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ......................................................................-.. 8,000

Summa kronor 240,000

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,

har beräknats på följande sätt:

Kronor.

Arvode till institutets chef ............................................................ 2,000

» » en avdelningschef (professorn i hygien vid karolinska institutet) 1,000

» » propagandachef ............................................................ 6,000

» » teknisk assistent ......................................................... 7,000

» » 7 assistenter å 4,500 ...................................................... 31,500

» » amanuens .................................................................. 3,000

» » sekreterare hos styrelsen .................................. 1,200

Summa kronor 51,700

Av posten till avlöningar åt speciallärare, experter och tillfälliga biträden

äro 18,000 kronor avsedda för speciallärare och 15,000 kronor för experter

och tillfälliga biträden vid undersökningar.

En uppskattning av omkostnaderna måste, betona de sakkunniga,

uppenbarligen bli i hög grad approximativ, då man rör sig på områden, som

för svenska förhållanden till stor del äro oprövade. Viss ledning kan emellertid

erhållas av de omkostnadsstater, som fastställts för statens bakteriologiska

laboratorium och statens provningsanstalt ävensom för Stockholms

stads kemiska och biologiska laboratorier. De sakkunniga hava tillika beträffande

en del poster, såsom bränsle, lyse, vatten, städning och telefon,

låtit företaga särskilda undersökningar. På grundval härav hava de sakkunniga

för de olika avdelningarna och institutet i dess helhet ansett sig kunna

beräkna omkostnaderna, på sätt nedanstående sammanställning utvisar.

s. 81 Kontrollera mot PDF

kungl. Maj:ts proposition nr 139.

81

Utgiftskategori

Avd. för

allmän

hygien,

kronor

Avd. för

yrkes- hygien,

kronor

Avd. för

födoämnes- hygien,

kronor

Gemen-

samma

utgifter,

kronor

Summa

kronor

Reseersättningar ................

1,000

4,000

1,000

—

6,000

Expenser:

Bränsle, lyse och vatten ......

10,000

5,000

10,000

5,000

30,000

Städning......................

4,000

2,000

4,000

2,000

12,000

Telefon ......................

—

—

—

4,500

4,500

Skrivmaterial m. m.............

1,000

1,000

2,000

2,000

6,000

Publikationstryck ................

400

400

600

2,600

4,000

övriga utgifter:

Inköp och underhåll av inven- tarier och apparatur ........

3,000

2,500

6,000

1,000

12,500

Inköp och underhåll av djur ..

4,000

2,500

10.000

—

16,500

Förbrukningsartiklar ..........

2,000

3,000

4,000

1,000

10,000

Undervisningsmateriell o. böcker

1.000

1,000

1.000

1.000

4,000

Diverse ......................

1,000

1,000

1,500

1,000

4,500

Summa

27,400

22,400

40,100

20,100

110,000

Till närmare motivering av denna sammanställning anföres följande.

Huvudparten av institutets befattningshavare åliggande resor lär otvivelaktigt

komma att åvila den yrkeshygieniska avdelningen. För denna avdelning

hava de sakkunniga räknat med i runt tal 120 resdagar, fördelade på

5 å 6 befattningshavare. Efter en genomsnittlig rese- och traktamentsersättning

av 35 kronor per dag skulle kostnaderna härför uppgå till 4,200 kronor

eller i avrundat tal 4,000 kronor per år. Reseersättningarna för var och en av

de båda övriga avdelningarna torde komma att belöpa sig till omkring lU av

beloppet för den yrkeshygieniska avdelningen eller alltså omkring 1,000

kronor per år. Därvid hava icke medräknats sådana resor, som företagas i

anledning av uppdrag för enskild rekvirent; därav föranledda resor böra nämligen

bekostas av sökanden direkt.

Posten för bränsle, lyse och vatten, vilken inkluderar all kostnad för gas

och elektrisk kraft, har angivits på grundval av utredningar, som verkställts

genom byggnadsstyrelsens försorg. I hithörande gemensamma utgiftspost å

5,000 kronor ingå kostnaderna för hela administrationsavdelningen jämte

bibliotek, museum och verkstäder ävensom för djurstallarna.

Kostnaderna för städning hava beräknats i huvudsaklig överensstämmelse

med de anvisningar, som lämnats av 1934 års nämnd för städningsutredning

i dess år 1937 avgivna betänkande. Posten för telefon å 4,500 kronor avser

driften av en automatisk telefonväxel, försedd med 30 anknytningar och fyra

direkta ledningar. Installationskostnaden för ifrågavarande automatväxel,

beräknad till 4,000 kronor, torde böra bestridas av engångsanslaget till institutets

utrustning.

Posten för publikationstryck är huvudsakligen avsedd för förvärvande av

särtryck av vetenskapliga publikationer, härrörande från institutets personal.

Mindre belopp hava upptagits för tryckning av råd och anvisningar beträffande

speciella yrken, industrier eller förhållanden.

Under rubriken »övriga utgifter» hava bland annat för inköp och underhåll

av djur samt förbrukningsartiklar beräknats sammanlagt 26,500 kronor.

Detta belopp kan möjligen förefalla högt. Det lider emellertid intet tvivel,

att institutets verksamhet, särskilt vitaminundersökningarna, erfordrar ett

betydande antal djur. Även i övrigt måste det anses vara av vikt, att ifråga
Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 139. 19» 38 G

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Majlis proposition nr Vilt.

varande delposter lämna erforderligt utrymme för ett rationellt utnyttjande

av institutets resurser. Nämnda belopp torde därför vara väl motiverat. Däremot

hava de sakkunniga icke upptagit något belopp för yttre renhållning

samt underhåll av vägar och planteringar, enär hithörande utgifter förutsatts

skola bestridas av karolinska institutet gemensamt för alla dess institutioner

och institutet för folkhälsan. De sakkunniga hava ej heller tagit hänsyn till

de speciella omkostnader, som kunna föranledas av den vid sistnämnda institut

meddelade undervisningen för blivande läkare.

Till förebyggande av missförstånd må slutligen framhållas, att den i sammanställningen

redovisade uppdelningen av posterna å institutets olika avdelningar

ingalunda avser att vara bindande eller ens normerande för institutets

styrelse vid handhavandet av medelsförvaltningen utan endast åskådliggöra,

hur de sakkunniga sökt åvägabringa en ungefärlig uppskattning av medelsbehovet

för institutet.

De sakkunniga hava även räknat med vissa inkomster för institutet.

Som tidigare nämnts, skall institutet tillhandagå icke blott statliga myndigheter

utan även kommunala organ, korporationer och enskilda med råd, upplysningar

och undersökningar inom området för sin verksamhet. I den mån

andra än statens organ anlita institutet för dylika uppdrag, bör enligt de sakkunnigas

mening ersättning utgå till institutet för dess självkostnader i

anledning av uppdragets fullgörande, däri inberäknade utgifter för erforderlig

personal. I sådant syfte förutsättes en för ändamålet lämpligt avvägd taxa

bliva utarbetad genom institutets försorg och underställd Kungl. Maj:t för

godkännande.

Stora svårigheter möta självfallet att beräkna de inkomster, som kunna

inflyta av ifrågavarande verksamhet, så länge man ej närmare känner omfattningen

av densamma. Inkomsterna komma för övrigt att med säkerhet röna

en väsentlig inverkan av den nya livsmedelslagstiftning, som kan komma att

genomföras. De sakkunniga hava emellertid med ledning av tillgängligt material

sökt åvägabringa hållpunkter för en uppskattning av nu berörda inkomster,

oavsett genomförandet av en reformerad livsmedelslagstiftning,

samt anföra härutinnan:

Huvudparten av inkomsterna kan antagas inflyta från avdelningen för födoämneshygien

och livsmedelskontroll. Upprättandet av koststater för olika

slag av anstalter samt utförandet av livsmedelskemiska och vattenhygieniska

undersökningar kunna sålunda förväntas inbringa icke obetydliga belopp. De

sakkunniga hava i detta hänseende av den senast tillgängliga officiella berättelsen

från Stockholms stads hälsovårdsnämnd inhämtat, att å nämndens

kemiska och biologiska laboratorier under år 1935 utförts omkring 4,000 livsmedelsundersökningar

och 2,000 vattenprov. Med ledning av de taxor, som

för närvarande tillämpas vid de statsunderstödda kemiska stationerna och

apotekens laboratorier, skulle dessa prov betinga en sammanlagd kostnad

av inemot 60,000 kronor. Av vattenproven torde emellertid cirka 3U eller

omkring 1,500 få anses vara av mera tillfällig natur. Återstående vattenprov

jämte livsmedelsundersökningarna, vilka tillhopa representera en kostnad av

omkring 30,000 kronor, kunna däremot antagas motsvara den ungefärliga

arbetsmängd, som skulle tillföras institutet från Stockholms stad, därest

avsett samarbete mellan institutet och staden kommer till stånd. Läggas

härtill liknande undersökningar från andra delar av landet, synas institutets

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO. 83

inkomster av ifrågavarande undersökningsverksamhet icke rimligen kunna

uppskattas till lägre belopp än 60,000 kronor per år.

Beträffande vitaminlaboratoriet föreligger icke samma underlag för en

inkomstberäkning. I gällande kungörelse angående handel med farmacevtiska

specialiteter stadgas emellertid, att, utöver föreskriven registreringsavgift av

40 kronor, skall för undersökning av varje enskilt vitamin uttagas ett tilläggsbelopp

av högst 300 kronor. Antagas enahanda grunder komma att tillämpas

vid institutet för folkhälsan och beräknas vidare antalet verkställda undersökningar

uppgå till 100 å 150 per år, skulle statens inkomst härav uppgå

till omkring 30,000 kronor för år. Vissa skäl tala dock för att detta belopp,

åtminstone i början, kommer att icke obetydligt överskridas.

I fråga örn avdelningarna för allmän hygien och yrkeshygien saknas likaledes

fasta hållpunkter för ett bedömande av inkomsternas storlek. Av dessa

avdelningars allmänna natur följer emellertid, att dithörande undersökningar

till största delen komma att påkallas av statliga myndigheter. Inkomsterna

från dessa avdelningar kunna därför icke antagas komma att uppgå till några

större belopp. De sakkunniga hålla före, att ett belopp av 5,000 kronor per

avdelning skulle ungefärligen motsvara de verkliga inkomsterna av ifrågavarande

verksamhet.

Enligt dessa beräkningar skulle inkomsterna av institutets verksamhet

kunna, lågt räknat, uppskattas till (60,000 + 30,000 + 5,000 + 5,000) 100,000

kronor per år. Vid sådant förhållande och då statens nuvarande utgifter för

tjänsteläkarkurserna och distriktssköterskeskolan, frånsett stipendier till

eleverna, uppgå till cirka 30,000 kronor, skulle den faktiska merkostnad, som

institutets verksamhet komme att åsamka statsverket, uppgå till omkring

(240,000 + 110,000 — 100,000 — 30,000) 220,000 kronor för år, ett belopp, som

vid jämförelse med nettokostnaden för statens bakteriologiska laboratorium,

170,000 kronor, förefaller de sakkunniga skäligt.

De sakkunniga hava till sist berört frågan örn verksamhetens

igångsättande, varvid de bland annat framhållit följande.

Enär den för institutet erforderliga nybyggnaden icke kan förutsättas stå

färdig förrän tidigast år 1940, kan verksamheten beräknas bliva upptagen i

full utsträckning först nämnda år. Det är emellertid i hög grad angeläget,

att vissa delar av densamma igångsättas utan uppskov. De sakkunniga. åsyfta

härvid i första hand de arbetsuppgifter, som skulle åvila den yrkeshygieniska

avdelningen samt vitaminlaboratoriet. Åtgärder böra likaledes med det

snaraste vidtagas för att åt statens distriktssköterskeskola samt utbildningen

av tjänsteläkare och hälsovårdstillsyningsmän bereda en fastare organisation

och förbättrade lokalförhållanden. Redan från början torde därför institutets

verksamhet böra omfatta dessa uppgifter, övriga arbetsuppgifter torde lämpligen

kunna tillkomma, sedan nybyggnaden färdigställts. De sakkunniga förutsätta

härvid, att hinder icke skola föreligga för staten att vid behov få undersökningar

i begränsad omfattning utförda å Stockholms stads förenämnda

laboratorier mot den ersättning, som kan varda för varje fall bestämd. En

klausul härom synes lämpligen kunna inflyta i det avtal om samarbete mellan

staten och staden, som de sakkunniga i annat sammanhang förordat.

I enlighet med denna ståndpunkt hava de sakkunniga framlagt vissa beräkningar

rörande medelsbehovet för budgetåret 1938/1939.

Yad angår personalkostnaderna, hava de sakkunniga därvid utgått från att

samtliga avdelningschefer erfordras såväl för organiserandet av don provi

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majus proposition nr 139.

soriska verksamheten som för ledningen av arbetet med den lija institutsbyggnadens

uppförande och utrustning. Dessa befattningshavare borde därför

tillsättas så snart sig göra låter efter nästa budgetårs ingång. I

övrigt ställde sig personalbehovet något olika för de skilda avdelningarna.

Till utveckling härav anföra de sakkunniga:

Undervisningen för tjänsteläkare, distriktssköterskor och hälsovårdstillsyningsmän

kan med all sannolikhet genomföras i avsedd omfattning redan

under första verksamhetsåret. I enlighet härmed bör beträffande avdelningen

för allmän hygien räknas med all personal utom den, som huvudsakligen

skulle sysselsättas med undersökningsverksamhet. Yid sådant förhållande

kunna avlöningskostnaderna för denna avdelning uppskattas till omkring

38,700 kronor.

Avdelningen för yrkeshygien, vilken förutsätter tillgång till provisoriska

laboratorielokaler, kan näppeligen träda i verksamhet före 1 oktober 1938. Åt

hithörande underordnad personal lärer man därför icke behöva räkna med

avlöning för längre tid än högst 3U år. Möjlighet torde ock böra finnas att

under denna tid anlita experter. Personalkostnaden för denna avdelning,

inklusive avdelningschefens helårslön, skulle därmed komma att uppgå till

i runt tal 40,000 kronor.

Beträffande vitaminlaboratoriets igångsättande gäller i huvudsak detsamma.

Beaktas må dock, att ifrågavarande verksamhet endast kan startas

successivt och att därför viss personal torde kunna helt undvaras under det

första verksamhetsåret. De sakkunniga hava under sådana förhållanden ansett

tillfyllest, att medel beräknas för avlöning under 3U år åt en laborator, en

amanuens, ett förste laboratoriebiträde samt två extra laboratoriebiträden i

respektive 6:e och 4:e lönegraden. Kostnaderna härför uppgå till sammanlagt

16,000 kronor. Härutöver torde medel böra anvisas för anställande under

viss tid av ett kanslibiträde och en assistent ävensom för anlitande i begränsad

utsträckning av experter. Det för denna avdelning erforderliga

beloppet skulle i enlighet härmed, inberäknat avdelningschefens helårslön,

kunna uppskattas till omkring 35,300 kronor.

Slutligen lärer även en del av institutets gemensamma personal bliva erforderlig

under första verksamhetsåret, i första hand kassören och redogöraren,

vaktmästare och kontorsbiträde. Likaledes bör chefsarvodet vara tillgängligt.

För ändamålet torde böra beräkna ett belopp av 11,000 kronor.

Sammanlagda personalkostnaden för institutet under nästa budgetår skulle

enligt dessa kalkyler bliva (38,700 + 40,000 + 35,300 + 11,000) 125,000 kronor.

De beräknade omkostnaderna för institutets verksamhet hava även underkastats

en motsvarande reduktion. Denna reduktion har emellertid ansetts

komma att delvis uppvägas genom utgifter för hyra för provisoriska lokaler.

Med beaktande härav hava de sakkunniga uppskattat omkostnaderna för bud
-

getåret 1938/1939 sålunda:

Kronor.

Resor ....................................................................................... 3,000

Expenser:

Hyra ........................................................................... 15,000

Bränsle, lyse, vatten ......................................................... 8,000

övriSa ........................................................................... 7,000 30,000

Rublikationstryck ............................................................... 1,000

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

85

övriga utgifter: Kronor.

Inköp och underhåll av djur ................................................ 5,000

Förbrukningsartiklar ......................................................... 4,000

Diverse ........................................................................ 2,000 11,000

Summa kronor 45,000

I denna sammanställning hava bland »övriga utgifter» icke beräknats medel

för inköp och underhåll av inventarier, apparater, undervisningsmateriell och

böcker, enär utgifterna därför under första verksamhetsåret förutsatts skola

bestridas från engångsanslaget till institutets utrustning. Från samma

anslag borde ock bestridas kostnaderna för utrustning och eventuellt erforderlig

inredning av de provisoriska lokalerna. Vid sådant förhållande har

ett belopp av förslagsvis 100,000 kronor beräknats för ifrågavarande ändamål

under nästa budgetår, att utgå från förenämnda engångsanslag. Självfallet

borde vid utrustningen av de provisoriska lokalerna tillses, att därvid inköpta

apparater och möbler i möjligaste mån kunde komma till användning

även i den för institutet avsedda nybyggnaden. Slutligen har för uppförande

av sagda nybyggnad under nästa budgetår beräknats ett belopp av förslagsvis

900,000 kronor. De sakkunniga hava emellertid erinrat, att sistnämnda två

anslag kunna avsevärt begränsas, därest tidigare berörda underhandlingar

med »The Rockefeller Foundation» leda till gynnsamt resultat.

Yttranden.

Endast ett fåtal yttranden hava berört de sakkunnigas kostnadsberäkningar.

Medicinalstyrelsen uttalar såsom ett allmänt omdöme örn de sakkunnigas

betänkande i denna del, att de beräknade kostnaderna i fråga örn såväl personal

som lokaler, med undantag för den yrkeshygieniska avdelningen, vore

för låga och med visshet icke kunde förväntas hålla, även örn arbetsuppgifterna

begränsades på sätt de sakkunniga tänkt sig. Särskilt gällde detta den kemiskbiologiska

sektionen efter övertagande av Stockholms stads verksamhet på

området. Medicinalstyrelsen fäster ock uppmärksamheten på att de sakkunniga

icke upptagit något belopp för stipendier till tjänsteläkare och distriktssköterskor

i enlighet med vad för närvarande utginge. Ej heller hade några

stipendier av statsmedel förutsatts utgå till hälsovårdstillsyningsman för deltagande

i institutets kurser. Så länge utbildningen komme att avse redan

anställda tillsyningsman, kunde dock kommunerna antagas vara villiga att

åtminstone i viss utsträckning såsom hittills bekosta utbildningen. Frågan

borde emellertid ett kommande år upptagas till övervägande.

Styrelsen betonar vidare önskvärdheten av att kommunala myndigheter,

främst hälsovårdsnämnderna, finge erforderliga undersökningar utförda till

låg taxa eller om möjligt kostnadsfritt. I varje fall finge icke uteslutande

affärsmässiga synpunkter läggas på taxans utmätande, utan måste hälsovårdens

krav tillbörligen beaktas. Taxans fastställande syntes böra tillkomma

medicinalstyrelsen.

Livsmedelslagstiftningssahlcunniga anse ock lämpligt, att möjlighet lämnas

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

öppen för kommuner å landsbygden och deras organ att mot nedsatt avgift

eller utan ersättning anlita institutets tjänster. Det syntes i hög grad ligga

i den allmänna hälsovårdens intresse att i alla de fall, då vid planläggning

eller utförande av byggnader eller inrättningar av olika slag eller eljest anledning

därtill kunde föreligga, kommunerna toge i anspråk den sakkunskap

och erfarenhet, som komme att bliva företrädda vid institutet. Med hänsyn

till den långt drivna, för visso oftast nödvändiga sparsamhet med allmänna

medel, som kännetecknade förvaltningen av i synnerhet mindre men även

större kommuner på landsbygden, kunde det befaras, att dessa av kostnadsskäl

avskräcktes från att i önskvärd omfattning anlita institutet. Den rätt

att gratis anlita institutet, som enligt förslaget tillkomme allenast statens

organ, borde därför utsträckas åtminstone till sådana smärre kommuner,

vilka kunde anses vara i behov därav, möjligen på så sätt att avgiftsfrihet

efter vissa regler beviljades smärre och mera skattetyngda kommuner. Eventuellt

kunde lättnader beredas dylika genom nedsättning i den eljest tilllämpade

taxan.

Stadsfullmäktige i Stockholm påkalla viss jämkning av grunderna för

ersättning beträffande kemiska och biologiska undersökningar, som rekvireras

av staden. Stadsfullmäktige åberopa härutinnan hälsovårdsnämndens

förenämnda yttrande, vari bland annat anföres följande.

Enligt förslaget skola kommunala organ vid anlitande av institutet för

folkhälsan betala ersättning för rekvirerade utredningar och dylikt enligt

taxa, som täcker institutets självkostnader och som fastställes av Kungl. Majit.

Enär det för närvarande ej låter sig bedöma, vilka kostnader som på grund

härav skulle komma att belasta Stockholms stad, har hälsovårdsnämnden

ansett det vara önskvärt, att dessa kostnader, oberoende av taxan, fixeras fölen

tid av tio år framåt med avseende å en arbetskvantitet, som motsvarar

stadens beräknade behov av biologiska och kemiska undersökningar. För

ernående av en skälig uppgörelse i sådant avseende kräves till en början utredning

örn hälsovårdsnämndens nuvarande årskostnader för laboratoriernas

drift. Dessa kostnader hava i nedanstående tablå beräknats med hänsyn till

nu gällande personalavlöningar och i övrigt på grundval av 1936 års utgifter,

avrundade uppåt med hänsyn till den senaste tidens prisstegringar:

Personalavlöningar: Kronor.

Föreståndare för biologiska laboratoriet ................................. 11,870

» » kemiska laboratoriet .................................... 11,158

3 assistenter ..................................................................... 21,238

1 analysbiträde ............................................................... 4,480

2 laboratoriebiträden ......................................................... 4,703

Semester kostnader ................... 1,152 54 601

Summa kronor 54,601

Hyreskostnader ........................................................................... 13,000

Inventariers inköp och underhåll ................................................... 2,000

Bränsle och lyse ........................................................................... 2,600

Renhållning och tvätt m. m.......................................................... 450

Skrivmateriell, böcker och dylikt ................................................... 2,100

Förbrukningsartiklar .................................................................. 2,450

Diverse utgifter ........................................................................... 3,699

Summa utgifter kronor 80,900

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

De sakkunniga hava beräknat, att omkring 4,000 livsmedelsundersökningar

och 2,000 vattenprov utförts vid nämndens laboratorier under år 1935, motsvarande

en kostnad av cirka 60,000 kronor med tillämpning av gällande

taxor vid de statsunderstödda kemiska stationerna och apotekens laboratorier.

Efter frånräknande av omkring 1,500 vattenprov av mera tillfällig natur skulle

alltså, enligt de sakkunigas beräkning, Stockholms stads årliga behov av

undersökningar omfatta i runt tal 4,000 livsmedelsundersökningar och 500

vattenprov, representerande en kostnad av 30,000 kronor. Hälsovårdsnämnden

har kontrollerat dessa beräkningar och vitsordat deras riktighet med avseende

å det valda undersökningsåret 1935. Emellertid hade verksamheten

vid laboratorierna under sagda år en relativt låg omfattning och bör därför

icke lämpligen läggas till grund för en beräkning av det nuvarande behovet

av undersökningar. I detta avseende är året 1936 mera representativt. Under

sistnämnda år verkställdes, bortsett från tillfälliga vattenprov, omkring 5,700

undersökningar, fördelade med omkring 4,500 på det biologiska och omkring

1,200 på det kemiska laboratoriet, ökningen av arbetskvantiteten bör dock

ej föranleda någon ändring av den beräknade kostnadssumman å 30,000

kronor, enär ökningen till väsentlig del avser enklare biologiska undersökningar

av matsvamp.

Hälsovårdsnämnden förordar alltså en överenskommelse av innebörd, att

nämnden under en tid av 10 år skall vara berättigad att å statens institut för

folkhälsan rekvirera erforderliga biologiska och kemiska undersökningar

mot en fast ersättning av 30,000 kronor för år, under förutsättning att antalet

undersökningar uppgår till högst 4,500 biologiska och 1,200 kemiska. Erfordras

undersökningar därutöver, bör ersättning för dem betalas enligt den för hälsovårdsnämnder

i övrigt gällande taxan.

Till närmare precisering av de villkor, som från stadens sida borde uppställas

för en överlåtelse av ifrågavarande laboratorier, har hälsovårdsnämnden,

såsom tidigare nämnts, låtit utarbeta ett förslag till avtal mellan staden

och staten, vartill jag får hänvisa.

Statskontoret har särskilt beaktat frågan örn verksamhetens igångsättande.

Statskontoret har därvid avstyrkt bifall till de sakkunnigas förslag i denna

del, dels med hänsyn till de merkostnader för inredning och utrustning, som

den föreslagna provisoriska anordningen måste medföra, dels ock enär några

större olägenheter knappast kunde uppkomma genom ett uppskjutande av

verksamhetens igångsättande till dess erforderliga lokaler hunnit färdigställas.

Departementschefen.

En förhandsuppskattning av institutets utgifter och inkomster

vid full verksamhet måste givetvis, på sätt de sakkunniga själva betonat,

bliva i hög grad approximativ. Såsom ledning vid bedömandet av de

ekonomiska konsekvenser, vilka ett genomförande av de sakkunnigas förslag

skulle medföra, är en dylik uppskattning dock av värde. Ur denna synpunkt

lära ock de sakkunnigas beräkningar få anses i huvudsak godtagbara, även

örn de på vissa punkter lämna rum för befogade erinringar.

Medicinalstyrelsen har visserligen gjort gällande, att utgifterna i fråga om

såväl personal som lokaler äro över lag för lågt beräknade. Å andra sidan

torde det emellertid icke vara oberättigat att i likhet med de sakkunniga antaga,

att inkomsterna komma att överstiga de beräknade. Jag har därvid icke

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Majus proposition nr 189.

förbisett de framkomna önskemålen örn nedsatt taxa eller full avgiftsfrihet

för vissa åt kommunala myndigheter utförda undersökningar. De skäl, som

anförts till stöd för en sådan uppfattning, synas mig värda allt beaktande, och

jag har för avsikt att, därest riksdagen icke har något att däremot erinra, i

samband med taxans fastställande föreslå Kungl. Majit de bestämmelser i

sådant hänseende, som kunna befinnas erforderliga. I betraktande av de

relativt låga avgifter, varmed redan de sakkunniga synas hava räknat, lärer

emellertid en ytterligare nedsättning i eller befrielse från dessa avgifter för

vissa fall icke utöva någon större inverkan på inkomsternas storlek och därmed

icke heller på kostnadskalkylernas hållbarhet i stort sett.

I anslutning härtill vill jag framhålla, att den av Stockholms stad påkallade

jämkningen i ersättningsgrundema för åt staden utförda kemiska och biologiska

undersökningar icke föranleda någon väsentlig erinran från min sida.

Divergensen mellan stadens och de sakkunnigas ståndpunkt i detta avseende

synes mig knappast vara av den storleksordning, att densamma bör tillmätas

avgörande betydelse beträffande avtalsfrågans definitiva lösning. En jämkning

på denna punkt torde därför icke böra uteslutas, därest avtal med Stockholms

stad på av mig i övrigt förordade villkor kommer till stånd.

Yad härefter angår frågan örn medelsbehovet för nästa budgetår,

är jag till en början ense med de sakkunniga därom, att vissa delar

av verksamheten böra igångsättas utan uppskov. Detta gäller främst de arbetsuppgifter,

som skulle tillkomma avdelningen för yrkeshygien samt sektionen

för vitaminundersökningar. Angeläget är även, att undervisningen för tjänsteläkare,

distriktssköterskor och hälsovårdstillsyningsman snarast sammanföres

och omhändertages av institutet. Med övriga delar av verksamheten

torde däremot kunna anstå, till dess institutsbyggnaderna färdigställts. Jag

kan alltså icke biträda den uppfattning i förevarande hänseende, åt vilken

statskontoret givit uttryck. Bortsett från det starkt kännbara behovet av

ifrågavarande institut ur de synpunkter, jag nu antytt, torde det i och för sig

erbjuda en fördel, att viss erfarenhet rörande verksamheten och dess bedrivande

föreligger, då man går att varaktigt ordna inredningen och utrustningen

av det nya institutet.

De sakkunnigas beräkning av personalbehovet under nästa budgetår

synes mig vid nu angivna förhållande kunna i huvudsak godtagas. Skäl torde

emellertid föreligga att under organisationsperioden även räkna med biträde

av den föreslagne förste aktuarien. Med beaktande härav och då föreståndarinnan

för distriktssköterskeskolan tills vidare bör anställas såsom extra

ordinarie, skulle för nästa budgetår å ordinarie stat uppföras följande befattningar,

nämligen 2 professorer (B 30), 1 laborator och Överlärare (B 28),

2 laboratorer (B 26), 1 förste aktuarie (B 26), 1 förste avdelningsingenjör (B 24),

1 förste laboratoriebiträde (Bil) samt 1 kanslibiträde (B 7). övrig erforderlig

personal skulle tills vidare erhålla icke-ordinarie anställning. Såsom sådan

torde man i första hand hava att räkna med, förutom distriktssköterskeskolans

föreståndarinna, 2 vetenskapliga assistenter, 1 teknisk assistent, 1

amanuens, 1 kassör och redogörare, 1 vaktmästare, 2 kontorsbiträden samt 2

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Majus proposition nr 139.

laboratoriebiträde!! i respektive 6:e och 4:e lönegraden, de sistnämnda i egenskap

av extra befattningshavare. Härutöver synes visst belopp böra reserveras

för anlitande av speciallärare och annan expertis.

Emellertid lärer, på sätt de sakkunniga framhållit, för flertalet av dessa

befattningshavare icke behöva beräknas avlöning under hela nästa budgetår.

Så torde endast behöva ske för den personal, som huvudsakligen är avsedd

för undervisningsverksamheten. Övrig personal torde kunna anställas tidigast

från och med oktober månad 1938. Detta gäller även de båda professorerna

och sannolikt jämväl laboratorsbefattningen i B 28 nied hänsyn till

den tidsödande tillsättningsprocedur, som skulle tillämpas för dessa tjänster.

För anlitande av undersökningsexpertis synes tillräckligt att beräkna medel

för ett halvt år.

Med dessa utgångspunkter skulle posten till avlöningar till

tjänstemän å ordinarie stat, efter föreskrivna pensionsavdrag,

uppgå till högst 3/i av 77,940 = 58,450 kronor eller i avrundat tal 58,000

kronor.

Från posten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, skulle utgå ersättning till, förutom

institutets chef, professorn i hygien, den tekniske assistenten, 2 vetenskapliga

assistenter samt 1 amanuens. Härjämte lära medel böra beräknas för

arvode åt styrelsens sekreterare. Då helårsarvode endast torde behöva avses

för professorn i hygien och sekreteraren, kunna utgifterna under nu nämnda

post uppskattas till 1,000 + 1,200 + 3At av (2,000 + 7,000 + 4,500 + 4,500

+ 3,000) 21,000 —17,950 kronor eller, avrundat uppåt, 18,000 kronor.

Utgifterna för speciallärare hava av de sakkunniga beräknats till 18,000

kronor för år, vilket belopp icke givit mig anledning till erinran. För expertis

och tillfällig personal vid undersökningar torde ett belopp av 10,000 kronor

vara tillräckligt under nästa budgetår. Posten till avlöningar till

speciallärare, experter och tillfälliga biträden skulle

alltså komma att upptagas med (18,000 + 10,000) 28,000 kronor.

För avlöningar till övrig i c k e-o r d i n a r i e personal

erfordras högst 13,000 kronor, vilket belopp torde fördelas med 12,500 kronor

å grundavlöningar m. m. och 500 kronor å avlöningsförhöjningar m. m.

Slutligen bör för särskilda löneförmåner till ordinarie

och i c k e-o rdinarie tjänstemän beräknas ett belopp av 3,000

kronor.

Sammanlagt skulle alltså avlöningskostnaderna för nästa budgetår uppgå

till högst (58,000 + 18,000 + 28,000 + 13,000 + 3,000) 120,000 kronor.

De löpande utgifterna för verksamheten under nästa budgetår hava av de

sakkunniga uppskattats till 45,000 kronor. Från detta belopp torde emeller

tid böra avräknas 15,000 kronor, vilka avsetts för hyra av provisoriska lokaler

och böra gäldas från statens allmänna fastighetsfond. Å andra sidan bör, i

anslutning till vad jag i statsverkspropositionen under punkt 140 framhållit,

i institutets omkostnadsstat upptagas en post för stipendier åt

tjänsteläkare och distriktssköterskor å högst samma belopp, vartill kost
Biliang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 139. iso 88 7

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majus proposition nr 139.

naderna för desamma beräknats under innevarande budgetår eller 30,000

kronor. Institutets omkostnads anslag skulle då komma att beräknas

enligt följande sammanställning:

Resor, förslagsvis ............................................................ kronor 3,000

Expenser, förslagsvis ......................................................... » 15,000

Publika tionstryck, förslagsvis ............................................. » 1,000

Stipendier, högst ............................................................ » 30,000

Övriga utgifter, förslagsvis ................................................ » 11,000

Summa kronor 60,000

Mot de sakkunnigas uppskattning av medelsbehovet för utrustning och inredning

av provisoriska lokaler har jag intet att erinra. För ändamålet lärer

därför böra å riksstaten för nästa budgetår uppföras ett reservationsanslag

av 100,000 kronor. Slutligen torde, i avvaktan på det beslut i bidragsfrågan,

som »The Rockefeller Foundation» kan komma att fatta, för uppförande av

nybyggnad å institutet böra å kapitalbudgeten upptagas ett reservationsanslag

av 100,000 kronor, närmast avsett till bestridande av kostnaderna för dels

överarbetning av byggnadsplanerna samt utförande av erforderliga detaljritningar,

arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar, dels ock tomtens

iordningställande m. m.

Beträffande inkomsterna vid institutet har Kungl. Majit i enlighet med

chefens för finansdepartementet hemställan föreslagit riksdagen att i riksstaten

för nästa budgetår upptaga en särskild inkomsttitel å 10,000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts får jag hem

ställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens institut

för folkhälsan, att gälla under budgetåret 1938/1939:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

2 professorer ......................................................... B 30

1 laborator och Överlärare ....................................... B 28

2 laboratorer ......................................................... B 26

1 förste aktuarie...................................................... B 26

1 förste avdelningsingenjör .................................... B 24

1 förste laboratoriebiträde ....................................... B 11

1 kanslibiträde ...................................................... B 7

dels godkänna följande avlöningsstat för institutet, att tilllämpas

under budgetåret 1938/1939:

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 139.

91

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis ................................................ kronor 58,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit ....................................... » 18,000

3. Avlöningar till speciallärare, experter och tillfälliga

biträden, förslagsvis ........................ » 28,000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m....... kronor 12,500

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

förslagsvis ........................ » 500 » 13,000

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie

tjänstemän, förslagsvis ....... »_3,000

Summa kronor 120,000

dels ock för budgetåret 1938/1939 anvisa:

a) under femte huvudtiteln

1) till Statens institut för folkhälsan: Avlöningar ett förslagsanslag

av 120,000 kronor,

2) till Statens institut för folkhälsan: Omkostnader ett förslagsanslag

av 60,000 kronor,

3) till Statens institut för folkhälsan: Utrustning och mredning

ett reservationsanslag av 100,000 kronor, samt

b) å kapitalbudgeten under rubriken Statens allmänna fastighetsfond

till Statens institut för folkhälsan: Uppförande av nybyggnad

ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Bilaga.

Hälsovårdsnämndens förslag till

årtal mellan Kungl. Maj:t oell kronan, å ena, oell Stockholms stad, å andra

sidan, rörande överlåtande ar Stockholms stads hälsovårdsnämnds

biologiska och kemiska laboratorier till statens institut

för folkhälsan.

Mellan statsrådet och chefen för socialdepartementet å Kungl. Maj:ts och

kronans vägnar, å ena, och Stockholms stads hälsovårdsnämnd, å andra sidan,

har träffats följande avtal.

l:o.

Vid tiden för öppnandet av ett statens institut för folkhälsan överlåter

Stockholms stads hälsovårdsnämnd till detta institut mot ersättning enligt

mom. 6:o nedan sina biologiska och kemiska laboratoriers utrustning och boksamlingar

i den omfattning, varom särskild överenskommelse då varder träffad.

2:o.

Stockholms stad äger, då staden det begär, vid statens institut för folkhälsan

få utfört undersökningar för biologisk och kemisk livsmedelskontroll

ävensom andra undersökningar, som erfordra sakkunskap inom dessa ämnesområden.

Stockholms stad betalar under de 10 första åren 30,000 kronor årligen

för undersökningar till ett antal av högst 1,200 årligen vid den kemiska

avdelningen och högst 4,500 årligen vid den biologiska avdelningen.

Ersättning för av staden därutöver begärda undersökningar utgår efter den

taxa, som kommer att gälla för hälsovårdsnämnder.

3:o.

Av staden påkallade undersökningar utföras inom sådan tid, att ändamålet

nied undersökningen med hänsyn till livsmedelskontroll och förebyggande åtgärder

icke eftersättes. Resultatet av undersökningen meddelas skriftligen

och med den utförlighet och det utlåtande, som betingas av undersökningens

praktiska syfte. För dylika meddelanden utgår ej särskild ersättning utöver

i punkt 2:o angiven ersättning.

4:o.

Innehavare av befattningar som föreståndare, assistent, analysbiträde och

laboratoriebiträde äga erhålla motsvarande anställning vid statens institut

för folkhälsan och tillförsäkras samma löneförmåner, som skulle hava tillkommit

dem, därest de i sina befattningar kvarstått i stadens tjänst. De äga

härvid för uppflyttning i lönegrupp tillgodoräkna sig tjänstetid i stadens

tjänst.

5:o.

Befattningshavare, som erhållit anställning vid statens institut för folkhälsan,

äger att för bekommande av pension av staten tillgodoräkna sig sin

tjänstgöring i stadens tjänst.

Blir befattningshavaren berättigad till pension, skall staden deltaga i statens

kostnad för hans pensionering med så stor del av pensionen, som svarar

mot förhållandet mellan tjänsteåren i stadens tjänst och sammanlagda antalet

tjänsteår i stadens och statens tjänst.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Majas proposition nr 189.

Samma beräkningsgrund skall gälla för stadens deltagande i statens kostnader

till pensioner åt änkor och barn.

6:o.

Ersättningen för vad statens institut för folkhälsan kommer att övertaga

av laboratoriernas utrustning och boksamlingar skall bestämmas efter värde

ring, som vid tiden för övertagandet skall verkställas av tre värderingsman,

av vilka institutet och hälsovårdsnämnden utse vardera en och dessa gemen

samt utse en tredje enligt lag om skiljemän.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sand. Nr 139.

19''J 38

8

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Majus proposition nr 139■

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning .................................................................... 2

Allmänna synpunkter.

De sakkunniga ................................................................................................ 5

Yttranden........................................................................................................ 8

Departementschefen ....... 10

Institutets arbetsuppgifter.

De sakkunniga .............................................................................................. 11

Yttranden....................................................................................................... 23

Departementschefen ....................................................................................... 31

Institutets organisation.

De sakkunniga ................................................................................................ 38

Yttranden......................................................................................................... 52

Departementschefen ....................................................................................... 65

Institutets förläggning, lokalbehov och utrustning.

De sakkunniga ............................................................................................... 71

Yttranden......................................................................................................... 76

Departementschefen ....................................................................................... 78

Kostnadsberäkningar.

De sakkunniga ................................................................................................ 79

Yttranden......................................................................................................... 85

Departementschefen ....................................................................................... 87

Hemställan........................................................................................................... 90

Bilaga .................................................................................................................. 92

Stockholm 1D38. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1938:187 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938139, i vad propositionen avser anslag under socialdepartem s. 20 i texten
  2. 2LU 1938:51 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 s. 11 i texten
  3. Rskr. 1938:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av ett statens institut för jolkhälsan jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
  4. SU 1938:109 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av ett statens institut för folkhälsan jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten