Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för värnpliktige Enar Folke Björkstrand rn. fl. från viss betalningsskyldighet

1938-02-25 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:156, Angående befrielse för värnpliktige Enar Folke Björkstrand rn. fl. från viss betalningsskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

1

Nr 156.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för värnpliktige Enar Folke Björkstrand

rn. fl. från viss betalningsskyldighet; given Stockholms

slott den 25 februari 1938.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—6:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regent en i statsrådet

å Stockholms slott den 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet statsrådet Nilsson anför:

l:o.

Vid Västmanlands flygflottilj tjänstgörande värnpliktige nr 138 47/1930

Enar Folke Björkstrand framförde den 13 januari 1937 i tjänsteärende

Hihuutj lill riksdagens protokoll IDUS. I sami. Nr 156\ »s 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition nr 156.

en kronan tillhörig paketautomobil å allmänna landsvägen från Hässiö gård

mot flottiljens förläggningsplats. Vid inbromsning för möte kom automobilen,

som framförts med en hastighet av omkring 30—40 km/tim., till följd

av slirigt väglag i sådan sladdning, att den lämnade vägbanan och vid dikeskörningen

tillfogades vissa skador.

Med anledning härav ställdes Björkstrand av vederbörande åklagare under

åtal vid regementskrigsrätten vid Livregementets grenadjärer under yrkande,

att Björkstrand måtte ådömas ansvar för vårdslöshet i tjänsten och förpliktas

ersätta kronan kostnaderna för reparation av den skadade automobilen med

187 kronor.

Genom utslag den 29 januari 1937 prövade regementskrigsrätten, enär i

målet måste anses ådagalagt, att Björkstrand vid ifrågavarande tillfälle ej

iakttagit nödig varsamhet och han därigenom vållat, att automobilen kommit

ned i landsvägsdiket och skadats, lagligt döma Björkstrand jämlikt 130 §

strafflagen för krigsmakten att för vårdslöshet i fullgörande av tjänsteplikt

undergå disciplinstraff av vaktarrest i fyra dagar. Därjämte förpliktade

krigsrätten Björkstrand att till kronan utgiva ersättning för skadorna å

automobilen nied i sådant hänseende fordrade 187 kronor. Kegementskrigsrättens

utslag har vunnit laga kraft.

Uti en av flygförvaltningen, jämte såväl eget yttrande som yttrande av

chefen för Västmanlands flygflottilj, den 12 mars 1937 överlämnad skrift kar

nu Björkstrand anhållit att bliva befriad från den honom på grund av krigsrättens

utslag åliggande ersättningsskyldigheten. Till stöd för ansökningen

har Björkstrand åberopat underhållsskyldighet gentemot föräldrar, av vilka

fadern på grund av olycksfall i arbete sedan flera år tillbaka vore invalid.

Chefen för Västmanlands flygflottilj har med förmälan, att synnerligen

ömmande ekonomiska förhållanden syntes föreligga, tillstyrkt framställningen.

Fly g förvaltning en har i förenämnda yttrande anfört, bland annat, följande:

Den av Björkstrand vid framförande av flygvapnet tillhörig automobil

ådagalagda vårdslöshet, varigenom ifrågakomna skada uppstått, lärer, med

hänsyn bland annat till det av regementskrigsrätten genom lagakraftvunnet

utslag den 29 januari 1937 utdömda disciplinstraffet av vaktarrest i fyra

dagar, få anses hava varit av lindrig beskaffenhet. Av utredningen framgår,

att ett uttagande av kronans fordran på grund av utslaget, 187 kronor, med

hänsyn till Björkstrands svaga ekonomiska ställning och försörjningsplikt

mot föräldrar skulle vara obilligt. Därest automobilen varit försäkrad för

skada å densamma skulle enligt 25 § lagen örn försäkringsavtal den 8 april

1927 vederbörande försäkringsgivare icke ägt att, för vad lian i anledning

av trafikolyckan måst utgiva, hålla sig till Björkstrand. Sistnämnda omstädighet

synes i tidigare fall hava av Kungl. Majit och riksdagen godkänts

såsom skäl för befrielse från ersättningsskyldighet till kronan (proposition

nr 87/1936, angående befrielse för chauffören A. W. F. Pettersson från viss

betalningsskyldighet).

Av handlingarna inhämtas, att till gäldande av Björkstrand ådömt ersättningsbelopp

medelst kvittning tagits i anspråk viss del av denne såsom

värnpliktig tillkommande penningbidrag. Då enligt gällande bestämmelser

(Sv. förf.-sami. nr 247/1933) kronans kvittningsrätt härvidlag är begränsad,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

torde endast en mindre del av fordringen kunna på denna väg uttagas. Vid

ett efterskänkande av fordringen synes böra till Björkstrand återbetalas vad

sålunda innehållits å hans penningbidrag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde flygförvaltningen,

att Kungl. Majit måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva, att kronans

förenämnda fordran hos Björkstrand finge efterskänkas och till följd därav

den del av beloppet, som kunde hava innehållits å Björkstrand såsom värnpliktig

tillkommande penningbidrag, till honom utbetalas ävensom att ifrågavarande

fordringsbelopp, 187 kronor, finge ur flygvapnets räkenskaper avskrivas.

Slutligen bär statskontoret i utlåtande den 18 mars 1937 framhållit, att

vad i ärendet anförts syntes utgöra tillräckliga skäl för efterskänkande av statsverkets

ifrågavarande fordran hos Björkstrand, varför ämbetsverket tillstyrkt,

att riksdagens medgivande utverkades till efterskänkandet och till därav

betingade avskrivningsåtgärder.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag det skäligt och Departementsbilligt,

att kronan avstår från sin ifrågavarande fordran hos Björkstrand. chefen.

En följd därav lärer bliva, att till Björkstrand bör utbetalas vad som av

hans penningbidrag som värnpliktig innehållits för skuldens täckande.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att värnpliktige Enar Folke Björkstrand må befrias från

den honom jämlikt regementskrigsrättens vid Livregementets

grenadjärer utslag den 29 januari 1937 åliggande skyldighet att

till kronan utgiva 187 kronor.

2:o.

Den 16 februari 1937 framförde korpralen vid dåvarande fälttelegrafkåren

nr 4/3 Karl Gustaf Treutiger i tjänsteärende en kronan tillhörig personautomobil

från Marieberg till kårens förläggning vid Frösunda. I en vägkurva

inom kårens förläggningsområde slirade automobilen av vägbanan och

kolliderade med ett stenröse, därvid automobilen tillfogades vissa skador.

Med anledning härav ställdes Treutiger av vederbörande åklagare under

åtal vid regementskrigsrätten vid fälttelegrafkåren under yrkande, att Treutiger

måtte ådömas ansvar för tjänsteförsummelse och förpliktas ersätta kronan

kostnaderna för reparation av de å automobilen uppkomna skodorna

med 556 kronor 15 öre.

Genom utslag den 12 mars 1937 prövade regementskrigsrätten, som fann

upplyst, att Treutiger vid ifrågavarande tillfälle framfört personbilen ovarsamt

och därigenom vållat, att densamma kommit av vägen och stött emot

stenröset, rättvist döma Treutiger jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten

för vårdslöshet i fullgörande av tjänsteplikt att hållas i vaktarrest fyra dagar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4-

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

ävensom förplikta Treutiger att till kronan i skadestånd utgiva 556 kronor

15 öre. Eegementskrigsrättens utslag Ilar vunnit laga kraft.

Uti skrivelse den 17 april 1937 har chefen för fälttelegrafkåren — under

framhållande att Treutiger vid ifrågavarande tillfälle icke gjort sig skyldig

till grov vårdslöshet samt att kostnaderna för automobilens reparation kunde

bestridas från kårens anslag — hemställt, att Treutiger måtte bliva befriad

från utgivandet av det honom ådömda skadeståndsbeloppet.

Chefen för dåvarande östra arméfördelningen har i yttrande över framställningen

den 19 april 1937 tillstyrkt bifall till densamma.

I utlåtande den 7 maj 1937 hava arméförvaltningens intendents- och civila

departement anfört, bland annat, följande:

Med hänsyn till föreliggande omständigheter anse sig arméförvaltningens

intendents- och civila departement, vilka gemensamt handlagt detta ärende,

böra tillstyrka, att framställning göres till riksdagen om befrielse för Treutiger

att erlägga det utdömda beloppet. Departementen finna dock, med

beaktande av vad 1935 års riksdag i sin skrivelse, nr 156, uttalat i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från viss betalningsskyldighet,

skäligt att såsom villkor för dylik befrielse uppställes, att

Treutiger senast den 1 juli 1938 erlägger visst belopp, förslagsvis 100 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 20 maj 1937 ansett sig med hänsyn till

vad som av vederbörande myndigheter anförts till stöd för den gjorda framställningen

kunna tillstyrka, att Treutiger erhölle befrielse från den honom

ådömda skadeståndsskyldigheten. Med hänsyn till föreliggande omständigheter

och den relativt ringa avlöning, Treutiger ägde uppbära, ifrågasatte

statskontoret huruvida icke betalningsskyldigheten borde därvid helt eftergivas.

Med hänsyn till omständigheterna i ärendet finner jag det skäligt, att

kronan helt avstår från sin fordran hos Treutiger på grund av omförmälda

domstolsutslag.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maji måtte föreslå riksdagen medgiva,

att korpralen Karl Gustaf Treutiger må befrias från den

honom jämlikt regementskrigsrättens vid förutvarande fälttelegrafkåren

utslag den 12 mars 1937 åliggande skyldighet att till

kronan utgiva 556 kronor 15 öre.

3:o.

Vid Norrlands trängkår tjänstgörande värnpliktige vice korpralen nr 1720

45/1932 Johan Peder Gerhard Nils Dyrssen framförde den 11 september

1935 i tjänsteärende en kronan tillhörig personautomobil å landsvägen

mellan Sundsvall och Sollefteå. Under färden förlorade Dyrssen i en kurva

herraväldet över automobilen, vilken till följd därav lämnade vägbanan och

välte över ända, därvid bilen tillfogades vissa skador.

I anledning härav ställdes Dyrssen av vederbörande åklagare under åtal

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 1Ö6.

vid Norrlands trängkårs krigsrätt under yrkande, att Dyrssen måtte fällas

till ansvar för det han genom vårdslöshet vållat dikeskörningen samt förpliktas

ersätta kronan den beräknade kostnaden för automobilens iståndsättande,

360 kronor.

I målet har Dyrssen gjort gällande, att automobilens fotbroms- och gaspedaler

varit placerade alltför nära varandra, varför Dyrssen, som icke varit

van framföra ifrågavarande automobiltyp och vid tillfället varit iklädd grova

marschskodon, vid försöken till inbromsning i kurvan kommit att nedtrycka

jämväl gaspedalen.

Krigsrätten meddelade utslag den 20 september 1935, därvid krigsrätten,

enär ifrågavarande händelse ansåges hava inträffat till följd av att Dyrssen

i kurvan hållit högre hastighet än förhållandena medgivit samt Dyrsen förty

vore förvunnen till vårdslöshet i tjänsten, prövade rättvist att, jämlikt 130 §

strafflagen för krigsmakten, döma Dyrssen att undergå disciplinstraff av

vaktarrest i två dagar. Härjämte förpliktade krigsrätten Dyrssen, bland annat,

att såsom ersättning för skadorna å automobilen till kronan utgiva 360

kronor med rätt för Dyrssen att, därest automobilens iståndsättande i verkligheten

komme att understiga det sålunda beräknade beloppet, mot kronan

göra gällande anspråk på gottgörelse för vad Dyrssen erlagt utöver den

verkliga kostnaden.

Genom utslag den 4 februari 1936 fann krigshovrätten, varest Dyrssen

anfört besvär över krigsrättens utslag med yrkande tillika örn målets återförvisning

för vittnesförhörs anställande, ej skäl vare sig att bifalla sistnämnda

yrkande eller att göra ändring i överklagade utslaget. Jämlikt 30

kap. 6 § rättegångsbalken ägde Dyrssen ej fullfölja talan mot krigshovrättens

utslag.

Sedermera har Dyrssen i underdånighet sökt tillstånd till talans fullföljande

och i samband därmed ingivit underdåniga besvär. Ansökningen

blev emellertid lämnad utan bifall och besvären till följd därav icke upptagna

till prövning.

I en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 15 oktober 1937, har

Dyrssen anhållit att bliva befriad från utgivande av det honom jämlikt krigshovrättens

utslag ådömda skadeståndet. Till stöd för ansökningen har Dyrssen

framhållit, att han saknade egen inkomst och att han nödgats sätta sig i skuld

för bedrivande av nyligen avslutade studier vid lantbruksinstitut.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att kostnaderna för reparation av

skadorna å automobilen uppgått till 358 kronor 3 öre.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava i gemensamt utlåtande

den 9 november 1937 anfört, bland annat, följande.

Att döma av det Dyrssen ådömda straffet synes den av Dyrssen visade

vårdslösheten icke kunna anses hava varit av grov beskaffenhet. Därest

kronan hållit den av Dyrssen förda automobilen vagnskadeförsäkrad, skulle

den kronan förorsakade skadan hava ersatts av försäkringsgivaren utan

rätt för denne att regressvis hålla sig till Dyrssen, som alltså för sådan

händelse skulle hava undgått att ersätta nu ifrågavarande skador.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements''

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

-Nu angivna förhållande synes departementen innefatta ett i och för sig

vägande billigketsskäl till förmån för att Dyrssen befrias från sin ersättningsskyldighet

till kronan. För ett dylikt efterskänkande synes emellertid

erfordras riksdagens samtycke.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställde departementen, att

Kungl. Maj.t måtte avlåta proposition till riksdagen angående efterskänkande

av kronans ifrågavarande fordran, 358 kronor 3 öre.

Statskontoret har i utlåtande den 16 december 1937 funnit vad i ärendet

anförts utgöra tillräckliga skäl för efterskänkande av statsverkets ifrågavarande

fordran hos Dyrssen. Ämbetsverket tillstyrkte förty, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen, att kronans fordran finge efterskänkas.

Med hänsyn till omständigheterna i ärendet finner jag det skäligt, att

kronan avstår från sin fordran hos Dyrssen på grund av omförmälda domstolsutslag.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att värnpliktige vicekorpralen Johan Peder Gerhard Nils

Dyrssen må befrias från den honom jämlikt krigshovrättens

utslag den 4 februari 1936 åliggande skyldighet att till kronan

utgiva 358 kronor 3 öre.

4:o.

Den 1 september 1936 framförde vid Gotlands artillerikår tjänstgörande

värnpliktige nr 246 15/1935 Gösta Elis Velin i tjänsteärende en kronan

tillhörig lastautomobil å allmänna landsvägen genom Boge socken. Därvid

kom bilen vid passerandet av en kurva i svängning med påföljd att den

lämnade vägen och välte omkull i landsvägsdiket, varvid skador tillfogades

såväl bilen som å densamma lastad materiel.

Sedan saken hänskjutits till artillerikårens krigsrätt för undersökning

rörande skadans uppkomst, yrkades av vederbörande åklagare, som förmenade,

att Velin genom att hava vid tillfället ökat farten måste anses hava

varit vållande till de uppkomna skadorna, åläggande för denne att till kronan

utgiva ersättning för desamma med 864 kronor 12 öre.

Genom utslag den 9 oktober 1936 fann krigsrätten, enär omständigheterna

i målet gåve anledning antaga, att Velin icke varit vållande till den olyckshändelse,

varigenom ifrågavarande skador uppkommit, åklagarens skadeståndsyrkande

icke kunna bifallas.

Krigshovrätten, där arméförvaltningens ombudsman enligt uppdrag av

ämbetsverkets intendentsdepartement anfört besvär över krigsrättens utslag,

yttrade i utslag den 23 mars 1937, att i målet finge anses ådagalagt, att

Velin vid ifrågavarande tillfälle underlåtit att iakttaga den omsorg och varsamhet,

som till förekommande av olycksfall betingats av omständigheterna,

samt härigenom vållat att automobilen och därå forslad, kronan tillhörig

materiel skadats. Då Velin på grund härav ådragit sig skyldighet att ersätta

kronan ifrågavarande skador, prövade krigshovrätten, med ändring av överklagade

utslaget, lagligt förplikta Velin att såsom ersättning för samma skador

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 156. 7

till kronan utgiva i sådant hänseende fordrade beloppet 864 kronor 12 öre.

Jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken ägde Velin ej fullfölja talan mot krigshovrättens

utslag.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 23 april 1937, bar

Velin anhållit att av nåd bliva befriad från utgivande av den honom jämlikt

krigshovrättens utslag ådömda skadeersättningen.

I utlåtande i ärendet den 14 juli 1937 hava arméförvaltningens intendentur - och civila departement anfört, att det av handlingarna i målet syntes framgå,

att Velin icke ådagalagt grov vårdslöshet vid framförandet av automobilen.

Därest automobilen varit försäkrad, skulle kostnaderna för reparation av

densamma med all sannolikhet hava gäldats av vederbörande försäkringsgivare.

Med hänsyn härtill och då Velin såsom värnpliktig blivit kommenderad

att utföra ifrågavarande körning, för vilken han icke åtnjutit särskild

ersättning, ehuru han därvid nödgats ikläda sig viss risk, ansåge sig departementen

böra tillstyrka framställning till riksdagen örn befrielse för Velin

från erläggande av det utdömda beloppet.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 16 december 1937 under erinran

örn Kungl. Maj:ts beslut den 21 maj 1937 i anledning av riksdagens skrivelse

nr 247/1937 i fråga örn befrielse för furiren K. Å. Andersson från viss

betalningsskyldighet, vilket ärende syntes statskontoret i väsentliga delar

likartat med det nu förevarande, tillstyrkt, att Kungl. Majit måtte i proposition

till riksdagen föreslå, att kronans fordran hos Velin måtte efterskänkas.

I anslutning till vad myndigheterna sålunda anfört finner jag mig böra

tillstyrka, att Velin befrias från honom enligt krigshovrättens förenämnda

utslag den 23 mars 1937 åliggande ersättningsskyldighet till kronan.

Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att värnpliktige Gösta Elis Velin må befrias från den honom

jämlikt krigshovrättens utslag den 23 mars 1937 åliggande

skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 864 kronor

12 öre.

5:o.

Vice korpralen vid signalregementet nr 9/4 Bengt Lars Anders Nordström

tjänstgjorde under den hösten 1937 i trakten av Västervik anordnade

arméfälttjänstövningen såsom befälhavare för en halv stationsbilgrupp, bestående

av en kronan tillhörig lastautomobil jämte förare. Vid ett tillfälle,

då föraren lämnat lastautomobilen parkerad omedelbart bakom ett annat av

de i övningarna deltagande fordonen, hade Nordström, som icke varit körkunnig,

från vänster sida — den högra dörren hade varit låst — stigit in i

den vänsterstyrda automobilens förarhytt. Han råkade därvid av misstag

trampa ned motorns startpedal, som var placerad i förarhyttens golv omedelbart

innanför vänstra dörren, med påföljd att automobilen sattes i rörelse

framåt och tornade emot det framförstående fordonet, därvid lastautomobilens

kylare skadades.

Sedan frågan om ersättning för de å lastautomobilen uppkomna skadorna

Demart erno lische

fen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Departements
chefen.

gjorts till föremål för handläggning vid signalregementets krigsrätt, yrkade

vederbörande åklagare, att Nordström, som vid ifrågavarande tillfälle måste

anses hava gjort sig skyldig till oaktsamhet, måste förpliktas ersätta kronan

kostnaderna för lastutomobilens iståndsättande med 181 kronor 40 öre.

Genom utslag den 27 september 1937 fann krigsrätten med avseende å

vad i målet blivit upplyst rörande de förhållanden, under vilka den ifrågavarande

händelsen ägt rum, Nordström icke vara vållande till den å lastautomobilen

uppkomna skadan och blev förty den i målet mot Nordström

förda ersättningstalan av krigsrätten ogillad.

Genom utslag den 21 december 1937 fann emellertid krigshovrätten, varest

vederbörande åklagare anfört besvär över krigsrättens utslag, av handlingarna

framgå, att Nordström vid ifrågavarande tillfälle förfarit oaktsamt och

att han vid sådant förhållande måste anses hava ådragit sig skyldighet att

ersätta kronan kostnaderna för ifrågavarande skada. Krigshovrätten prövade

förty, med ändring av krigsrättens utslag, lagligt förplikta Nordström att till

kronan utgiva ersättning med det fordrade och utan anmärkning lämnade

beloppet, 181 kronor 40 öre. Jämlikt 30 kap. 6 § 2 mom. rättegångsbalken

ägde Nordström ej fullfölja talan mot krigshovrättens utslag.

Uti en av arméförvaltningens civila departement, jämte såväl eget yttrande

som yttrande av chefen för signalregementet, den 25 januari 1938

överlämnad skrift har Nordström anhållit att bliva befriad från utgivande

av det honom jämlikt krigshovrättens utslag ådömda skadeståndsbeloppet.

Chefen för signalregementet har i förenämnda yttrande tillstyrkt bifall till

ansökningen.

Arméförvaltningens civila departement har anfört, att departementet med

hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter ansåge billighetsskäl tala

för att Nordström befriades från ifrågavarande ersättningsskyldighet till

kronan.

Statskontoret har i utlåtande den 2 februari 1938 framhållit, att jämlikt

krigshovrättens utslag uppsåt eller grov vårdslöshet icke legat Nordström

till last vid ifrågavarande tillfälle. Därest lastautomobilen varit skadeförsäkrad,

skulle försäkringsgivaren fått i sista hand svara för de genom

olyckshändelsen uppkomna kostnaderna. Med hänsyn därtill och till i övrigt

förekomna omständigheter tillstyrkte statskontoret, att Kungl. Majit måtte i

proposition till riksdagen föreslå, att kronans fordran hos Nordström finge

efterskänkas.

I anslutning till vad mymdigheterna sålunda anfört finner jag mig böra

tillstyrka, att Nordström befrias från honom enligt krigshovrättens förenämnda

utslag åliggande ersättningsskyldighet till kronan.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vicekorpralen Bengt Lars Anders Nordström må befrias

från den’honom jämlikt krigshovrättens utslag den 21 december

1937 åliggande skyldighet att till kronan utgiva 181 kronor

40 öre.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majis proposition nr 156.

6:o.

Den 29 augusti 1936 framförde dåvarande volontären vid Karlsborgs artilleriregemente,

numera furiren i Karlsborgs luftvärnsregemente nr 30/4

Thord Edvin S v a 1 e f e 11 i tjänsteärende en kronan tillhörig lastautomobil

å allmänna vägen Norehoff—Nässja inom Örberga socken. Då

Svalefelt därvid i en kurva icke kunnat hålla bilen kvar på vägbanan, kom

bilen ut på högra vägkanten och välte med påföljd att hilen och å densamma

transporterat manskap tillfogades skada.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att automobilen bland annat på grund

av sin storlek och belastning vid tillfället varit förhållandevis svår att manövrera,

att vägen i kurvan icke varit på ett tillfredsställande sätt anordnad, till

följd varav god förfarenhet i att föra automobil varit av nöden vid tillfället,

samt att Svalefelt varit att anse högst såsom en medelgod bilförare.

Sedan Svalefelt av allmän åklagare ställts under åtal vid Aska, Dals och

Bobergs häradsrätt för det han vid ifrågavarande tillfälle icke iakttagit behörig

omsorg och varsamhet, blev Svalefelt genom utslag den 1 december

1936 på anförda skäl av häradsrätten befriad från åtalet.

Göta hovrätt, dit åtalet fullföljts, prövade genom utslag den 23 mars 1937,

enär av utredningen i målet framginge, att Svalefelt vid ifrågavarande tillfälle

icke iakttagit all den omsorg och varsamhet, som till förekommande av olycksfall

betingats av omständigheterna, lagligt att, med upphävande av överklagade

utslaget, döma Svalefelt för vad han salunda latit komma sig till last

jämlikt 2 och 16 §§ vägtrafikstadgan den 20 juni 1930 att till kronan utgiva

tio dagsböter, envar örn två kronor. Jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken

ägde Svalefelt ej fullfölja talan mot hovrättens utslag.

Sedan vederbörande krigsfiskal vid regementskrigsrätten vid Karlsborgs

artilleriregemente, där undersökningsmål anhängiggjorts rörande de omständigheter,

varunder den ifrågavarande automobilen skadats, yrkat, att Svalefelt

måtte förpliktas till kronan utgiva ersättning för skadorna å automobilen

med 600 kronor, fann krigsrätten genom utslag den 30 juni 1937 sådana förhållanden

ej föreligga, att Svalefelt kunde kännas skyldig att till kronan såsom

ägare av bilen utgiva ersättning för de skador, som i följd av kullkörningen

tillfogats densamma, varför den i målet mot Svalefelt förda ersättningstalan

ej kunde av krigsrätten bifallas.

Krigshovrätten, där arméförvaltningens ombudsman enligt uppdrag av

ämbetsverkets tygdepartement anfört besvär över krigsrättens utslag, yttrade

i utslag den 25 januari 1938, att i målet finge anses adagalagt, att Svalefelt

vid ifrågavarande tillfälle underlåtit att iakttaga den omsorg och varsamhet,

som till förekommande av olycksfall betingats av omständigheterna, samt därigenom

vållat att automobilen skadats. Da Svalefelt pa grund däiav adiagit

sig skyldighet att ersätta kronan ifrågavarande skador, prövade krigshovrätten,

med ändring av överklagade utslaget, lagligt förplikta Svalefelt att såsom ersättning

för samma skador till kronan utgiva i sådant hänseende fordrade

beloppet 600 kronor. Jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken ägde Svalefelt icke

fullfölja talan mot krigshovrättens utslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 156.

Sfi!) 38

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts preposition nr 136.

Departements
chefen.

I en av inspektören för artilleriet, jämte såväl eget yttrande som yttrande

av chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente, den IG februari 1938 överlämnad

skrift, dagtecknad den 14 i samma månad, har Svanfelt anhållit att bliva

befriad från den honom jämlikt krigshovrättens utslag ådömda skadeersättningen.

Chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente har i förenämnda yttrande uttalat,

att av föreliggande handlingar syntes framgå, att Svanfelt icke gjort

sig skyldig till att genom grov vårdslöshet hava riskerat vare sig eget och

andras liv eller honom anförtrodd materiel. Det syntes därför sannolikt att

därest skadorna vållats å enskild person tillhörigt motorfordon, som varit

försäkrat försäkringsgivaren varit skyldig att utan regressrätt mot föraren

utgiva ersättning för skadorna å bilen. Då föraren av ett staten tillhörigt

motorfordon i avseende pa ekonomisk ansvarighet icke borde vara ogynnsammare

ställd än föraren av ett dylikt fordon, tillhörigt enskild person, finge

regementschef en tillstyrka, att staten vidkändes kostnaderna för ifrågavarande

av sökanden vållade skada.

Inspektör en för artilleriet har i sitt yttrande tillstyrkt Svalefelts ansökning

på av regementschefen anförda skäl.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava i utlåtande den 18

februari 1938 uttalat, att de ansåge sig nied hänsyn till omständigheterna böra,

i likhet med chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente, tillstyrka, att Svalefelt

helt befriades från den honom ålagda ersättningsskyldigheten.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 23 februari 1938 under erinran

örn tidigare likartade fall uttalat, att ämbetsverket med hänsyn till i ärendet

förekommande omständigheter tillstyrkte, att Kungl. Majit måtte i proposition

till riksdagen föreslå, att kronans fordran hos Svanfelt måtte efter

skänkas.

I anslutning till vad myndigheterna sålunda anfört finner jag mig böra. tillstyrka,

att Svanfelt befrias från honom enligt krigshovrättens förenämnda

utslag åliggande ersättningsskyldighet till kronan.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen,

att furillen Thord Edvin Svanfelt må befrias från den honom

jämlikt krigshovrättens utslag den 25 januari 1938 åliggande

skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 600 kronor.

Yad departementschefen under punkterna l:o--6:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten bifalla

samt förordnar, att proposition av elen lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl-Axel Block.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:161 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för värnpliktige E. F. Björkstrand m. fl. från viss betalningsskyldighet. s. 1 i texten
  2. SU 1938:80 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående befrielse för värnpliktige E. F. Björkstrand ra. fl. från viss betalningsskyldighet. s. 3 i texten