Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om tillägg till förordningen den 10 juni 1932 (nr 200) angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m

1938-02-25 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:169, Med förslag till förordning om tillägg till förordningen den 10 juni 1932 (nr 200) angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

]

Nr 169.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om tillägg till förordningen den 10 juni 1932 (nr

200) angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser

i § 13 av ordningsstadgan för rikets städer den

24 mars 1868 (nr 22) m. m.; given Stockholms slott

den 25 februari 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om tillägg till förordningen den 10 juni

1932 (nr 200) angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13

av ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 169.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 169.

Förslag

till

Förordning

om tillägg till förordningen den 10 juni 1932 (nr 200) angående utsträckt

tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan för rikets

städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m.

Härigenom förordnas, att till förordningen den 10 juni 1932 angående ut

sträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan för rikets

städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m. skall göras ett tillägg av följande

lydelse:

Såsom tillställning, till vilken allmänheten har tillträde, skall icke anses

tillställning, som anordnas inomhus av politiskt parti eller till dylikt parti

ansluten förening, därest medlemskap i partiet utgör förutsättning för tillträde.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 169.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinscn-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Departementschefen, statsrådet Möller, anmäler fråga örn tillägg till 1932

års förordning angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13

ordnings stadgan för rikets städer samt anför:

Gällande bestämmelser.

I § 13 första stycket ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868

föreskrives, bland annat:

Var och en, som vill i stad eller å dess område giva offentlig föreställning,

såsom skådespel, lindansning, konstridning, förevisa djur, konststycke eller

annat dylikt, hålla konsert eller eljest utföra musik, anställa maskerad, bal,

lekstuga eller andra nöjen, hålla allmänt föredrag, som ej är att hänföra till

andaktsövning eller föreläsning vid läroanstalt, hålla allmänt sammanträde

eller göra andra tillställningar av vad beskaffenhet som helst, vilka genom

allmän tidning, anslag eller annorledes kungöras, eller vartill inträdeskort

försäljas eller avgift på ett eller annat sätt från allmänheten fordras, begäres

eller mottages, eller till vilka alllmänheten eljest har tillträde, skall därom göra

anmälan hos polismyndigheten.

Enligt andra stycket i samma paragraf skall, då fråga är örn bal och vissa

andra tillställningar, polismyndighetens tillstånd avvaktas. Det är förbjudet

att, innan tillstånd meddelats, utlämna inträdeskort, fordra, begära eller

mottaga avgift.

Den som gjort anmälan örn tillställning har enligt tredje stycket i paragrafen

att ställa sig till efterrättelse de ordningsföreskrifter, som kunna meddelas

av polismyndigheten.

Underlåter någon vad sålunda stadgats är han förfallen till bötesansvar

(fjärde stycket i § 13).

Jämlikt kungörelse den 10 juni 1932 (nr 198) angående tillämpning för

riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan skall vad i § 13

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

är stadgat i fråga om, bland annat, bal tillämpas jämväl beträffande dylik

tillställning å ort, varest vad sålunda är stadgat icke redan är gällande.

I förordning den 10 juni 1932 (nr 200) angående utsträckt tillämpning av

vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan m. m. har föreskrivits, bland

annat, att vad i nämnda § 13 är stadgat angående offentlig föreställning eller

annan sådan tillställning skall äga tillämpning jämväl å tillställning, till

vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudning,

därest tillställningen uppenbarligen utgör del av en uteslutande eller

väsentligen för anordnande av dylika tillställningar driven rörelse eller tillställningen

eljest, såsom med avseende å sin omfattning eller de villkor, varunder

tillträde lämnas, är att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten

har tillträde.

I den proposition (nr 184/1932), varigenom nyssnämnda förordning framlades

för riksdagen, erinrade föredragande departementschefen, statsrådet

Larsson, att de omständigheter, som karakteriserade de slags tillställningar,

varom vore fråga, i regel vore huvudsakligen två, föreliggande antingen var

för sig eller båda tillsammans. Den första av dessa omständigheter utgjordes

av det förhållandet, att tillställningen vore ett led i en uteslutande eller

väsentligen för anordnande av dylika tillställningar driven rörelse, vilket

t. ex. vore fallet med de tillställningar, som anordnades av nattklubbar och

liknande sammanslutningar. Beträffande den andra omständigheten av

nyssnämnda beskaffenhet anfördes:

Denna omständighet utgjordes av det förhållandet, att tillställningar beträffande

den omfattning, i vilken eller beträffande de villkor — såsom i

fråga om former för förvärvande av medlemskap eller inbjudning, de rättigheter

medlemskapet medförde o. s. v. — under vilka tillträde till desamma

faktiskt lämnades, eller annan särskild framträdande omständighet vore att

jämställa med offentliga tillställningar. Detta vore t. ex. fallet med boxningsuppvisningar

eller andra tävlingar, vilka plägat anordnas under nu ifråga

varande form. Huruvida sist avsedda förutsättning för jämställande av en

såsom enskild betecknad tillställning med offentlig skulle anses uppfylld, berodde

givetvis i sista hand på en diskretionär prövning av domstol, något

som tydligen i detta fall, med alla de övergångsformer som förekomme, icke

med någon formulering kunde undvikas. Att med avseende å de tillställningar,

som hittills företrädesvis tilldragit sig uppmärksamhet i nu förevarande

avseende, såsom t. ex. boxningsuppvisningarna, en prövning vid domstol

enligt här förordade bestämmelser skulle medföra, att dessa föreställningar

bleve underkastade de regler, som gällde för offentliga tillställningar,

torde kunna tagas för givet. Någon anledning till att å andra sidan befara,

att den föreslagna bestämmelsen komme att inkräkta på det normala föreningslivet,

syntes icke föreligga, då den slutliga förutsättningen för tillämpning

av densamma städse vore, att den tillställning, å vilken dess tillämpning

ifrågasattes, skulle vara att med hänsyn till alla inverkande förhållanden

jämställa med tillställning, till vilken allmänheten hade tillträde. Till ledning

för bedömande av denna fråga tjänade iakttagandet av de omständigheter,

som enligt författningsförslaget företrädesvis karakteriserade det

oegentliga slag av föreningsliv, som åsyftades, nämligen att tillställningen uppenbarligen

utgjorde del av en uteslutande eller väsentligen för anordnande

av dylika föreställningar driven rörelse eller att tillträde till densamma lärn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

5

nades i , den omfattning eller under de villkor, som i författningstexten avsåges.

Men dessa omständigheter vore i och för sig icke ensamt avgörande

för frågan om tillämpligheten av den föreslagna bestämmelsen, därest i allt

fall förstnämnda förutsättning icke tillika förelåge, d. v. s. därest icke tillställningen

i realiteten vore att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten

hade tillträde.

Första lagutskottet anslöt sig (uti. nr 41) till alla delar till departementschefens

synpunkter. Utskottet delade således även departementschefens uppfattning,

att någon fara för att den föreslagna bestämmelsen komme att inkräkta

på det normala föreningslivet icke syntes föreligga, då förutsättningen

för dess tillämpning städse vore, att den ifrågavarande tillställningen med

hänsyn till alla inverkande förhållanden skulle vara att jämställa med tillställning,

till vilken allmänheten hade tillträde.

Riksdagen godkände av utskottet framställt förslag örn bifall till propositionen.

Rättsfall angående frågan örn tillställnings offentlighet.

Den 12 april 1936 (påskdagen) kl. 5.30 e. m. höll Svartviks socialdemokratiska

ungdomsklubb Aktiv »sitt sedvanliga påsksamkväm» å Njurunda folkets

hus. Programmet för samkvämet upptog — enligt annons i tidningen

Nya Samhället samt affisch, som anslogs å olika platser -— föredrag av L.

0:s ombudsman Axel Granath, skådespel, uppfört av klubbmedlemmar, sång

av olika slag, musik, kaffeservering och dans. Entréavgiften var 75 öre.

Såväl i annonsen som å affischen angavs »Endast för socialdemokrater», i

annonsen var tillagt »Medlemsbok uppvisas». Annonsen hade såsom rubrik:

»Socialdemokrater».

Styrelsemedlemmarna i klubben åtalades av landsfiskalen i orten för det

de anordnat offentlig danstillställning utan att därtill hava sökt eller erhållit

vederbörligt tillstånd.

Åklagaren ansåg, att en tillställning, som vore öppen för alla personer, an

slutna till ett så stort politiskt parti som det socialdemokratiska, måste anses

såsom offentlig.

De tilltalade anförde vid häradsrätten, (Medelpads östra domsagas häradsrätt),

att man icke fordrat uppvisande vid ingången av medlemsbok i det

socialdemokratiska partiet; biljettförsäljarna hade emellertid känt igen alla

personer, som vore anslutna till nämnda parti. (Med ändring härav förklarades

i hovrätten, att företeende av medlemsbok icke fordrats i sådana fall.

vilka varit de flesta, då biljettförsäljarna personligen känt igen mötesdeltagarna.

)

Häradsrätten dömde de tilltalade till ansvar jämlikt § 13 ordningsstadgan,

enär de »anställt offentlig bal utan att därtill hava inhämtat landsfiskalens i

Njurunda distrikt tillstånd».

De tilltalade överklagade utslaget hos Svea hovrätt, som emellertid fastställde

häradsrättens domslut under konstaterande, att tillställningen varit

av den art, att polismyndighets tillstånd till densamma bort inhämtas. Härom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

uttalades i hovrättens utslag, att vad de tilltalad^ »i målet invänt därom, att

tillträde till ifrågavarande tillställning stått öppet allenast för medlemmar av

socialdemokratiska partiet, icke föranleder, att tillställningen varit att anse

annorlunda än som tillställning, till vilken allmänheten haft tillträde».

De tdltalade sökte prejudikatdispens (enligt 30 kap. 13 § rättegångsbalken).

Ansökningen avslogs av Högsta domstolen (Nvtt Juridiskt Arkiv 1937 not

B nr 262).

Departementspromemoria angående ifrågasatt författningsändring.

Inom socialdepartementet har upprättats en »promemoria angående til 1 - lämpningen i visst fall av § 13 ordningsstadgan för rikets städer och därmed

sammanhörande författningar», vari redogörelse — av i huvudsak samma

innehåll som den av mig i det föregående avgivna — lämnats rörande gällande

bestämmelser och det nyss omförmälda rättsfallet.

Vid promemorian fanns fogat utkast till ny författningsbestämmelse, avsedd

att fogas såsom tillägg till 1932 års förordning. Enligt utkastet skulle

såsom tillställning, till vilken allmänheten hade tillträde, icke anses sådan

tillställning, som anordnades inomhus av politiskt parti eller till dylikt parti

ansluten förening, därest medlemskap i partiet utgjorde förutsättning för

tillträde.

Den nya författningen avsågs skola träda i kraft dagen efter den, då författningen

utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I promemorian anfördes ytterligare följande:

Den omständigheten att — såsom i viss utsträckning torde förekomma —

vid tillställning, som anordnades av politisk sammanslutning, medlems maka

och barn jämväl ägde rätt att närvara syntes icke böra föranleda, afl tillträde

till tillställning skulle anses vara öppet för allmänheten. Rättsfall (i

andra instans) förelåge, i vilka den uppfattningen kommit till uttryck, att en

sådan tillställning icke vore offentlig.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att det syntes ställt utom tvivel,

att en tillställning, som anordnats av en facklig organisation och till

vilken endast dess medlemmar ägde tillträde, icke under några förhållanden

(även örn till organisationen vore anslutna ett stort antal medlemmar) kunde

anses vara att jämställa med sådan tillställning, till vilken allmänheten hade

tillträde.

Yttranden över departementspromemorian.

Över departementspromemorian hava, efter remiss, utlåtanden avgivits av

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Göteborgs

och Bohus, Örebro, Kopparbergs och Västernorrlands län.

Överståthållarämbetet har vid sitt utlåtande fogat yttranden av polismästaren

och polisdomaren i Stockholm. Till länsstyrelsernas utlåtanden hava bilagts

yttranden av landsfogdarna i respektive län. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län har därjämte överlämnat yttrande av poliskammaren i Göteborg

samt länsstyrelsen i Östergötlands län yttranden av poliskammaren i

Norrköping och magistraten i Linköping ävensom av landsfogden i länet in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

7

fordrade yttranden av landsfiskalerna i Bankekinds, Finspångs, Göstrings,

Lösings och Valdemarsviks distrikt.

Det i promemorian framlagda förslaget har tillstyrkts eller I ii m näts

utan erinran av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Kopparbergs

och Västernorrlands län, landsfogdarna i sistnämnda två län, poliskammaren

i Norrköping, magistraten i Linköping samt landsfiskalen i Göstrings distrikt

Tillstyrkande under förutsättning att anmälningsplikt

till polismyndighet införes har lämnats av poliskammaren i Göteborg.

Viss ändring av förslaget har ifrågasatts av landsfogden

i Göteborgs och Bohus län, som föreslagit, att ifrågavarande tillställningars

karaktär av offentliga skulle bibehållas men att undantag från skyldigheten

att begära tillstånd skulle medgivas. I övriga yttranden har förslaget blivit

avstyrkt.

I några av de tillstyrkande yttrandena har framhållits, att det föreslagna

stadgandet visserligen i enstaka fall skulle kunna föranleda missbruk men att

detsamma dock hade sådant fog för sig, att författningsändringen borde

genomföras. För attt undvika ett kringgående av bestämmelserna borde dock,

enligt förslag i ett yttrande, närmare angivas, vad som avsåges med politiskt

parti.

Poliskammaren i Göteborg har ifrågasatt en skyldighet att — ehuru tillställning

av ifrågavarande slag skulle anses såsom enskild — göra anmälan

till polismyndighet örn densamma, enär polispersonal ofta krävdes för trafikens

ordnande och den allmänna ordningens upprätthållande såväl före

som efter en dylik tillställning. Polismyndigheten holde därjämte sättas i

tillfälle att kontrollera, att tillställningen vore av angiven beskaffenhet. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus lån, som funnit vad nyssnämnda poliskam

mare anfört värt beaktande, har förklarat sig vilja fästa uppmärksamheten

på förhållandet, även örn det syntes länsstyrelsen inkonsekvent att förutsätta

anmälningsplikt beträffande tillställningar, som principiellt erkänts såsom

enskilda.

I de avstyrkande yttrandena har i huvudsak framhållits, afl nuvarande

bestämmelser icke syntes hava medfört några allvarligare olägenheter och att

därför det enstaka fall, som legat till grund för upprättandet av departementspromemorian

i ärendet, icke kunde anses utgöra tillräcklig anledning

alt vidtaga författningsändring, varigenom politiska sammanslutningar .skulle

erhålla en mera gynnad ställning än andra, att försök ali kringgå bestämmelserna

— t. ex. genom bildande av föreningar under namn av politiska

partier, ordnande av medlemskap i samband med köp av entrébiljett

o. dyl. — i stor utsträckning kunde väntas förekomma, att kontroll syntes

bliva mycket svår all idöva såväl i fråga örn deltagarna i som beträffande

lokal för tillställningarna, att ungdom i viss utsträckning kunde förväntas

gå in som medlemmar i politiskt parti, eventuellt i flera partier samtidigt,

enbart för alt få rätt ali deltaga i av partierna anordnade danstillställningar,

att överhuvud innebörden av begreppen politiskt parti och medlemskap (lilli

vore outredd samt att den allmänna ordningen kunde äventyras. — 1 åtskil
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

liga yttranden har å andra sidan framhållits, att några betänkligheter ur

ordningssynpunkt icke kunde anses föreligga.

Polisdomaren i Stockholm har, jämte annat, framhållit, att ett genomförande

av författningsförslaget skulle innebära, att de politiska sammanslutningarna

bereddes möjlighet att anordna tillställningar i strid mot kun

görelsen den 4 oktober 1895 (nr 83), enligt vilken vissa offentliga tillställ

ningar, bland annat bal, icke finge anordnas å juldagen, långfredagen, påskdagen

och pingstdagen. Överståthållarämbetet har anmärkt, att det förhållandet

att åtal beslutits i det fall, som behandlats i departementspromemorian,

torde hava haft sin grund däri, att den ifrågavarande tillställningen ägt

l iim just å en av de nyssnämnda kyrkliga högtidsdagarna. Någon svårighet

att erhålla tillstånd till anordnande av tillställningar på årets samtliga

dagar utom de enligt 1895 års kungörelse undantagna helgdagarna torde icke

föreligga.

Polisdomaren i Stockholm har vidare anfört, att den tillställning, varom

i promemorian varit fråga, syntes direkt falla in under bestämmelserna i §

13 ordningsstadgan, varför eventuell författningsändring borde vidtagas i

stadgan och ej i 1932 års förordning.

Landsfiskalen i Lösings distrikt har föreslagit, att — därest författningsbestämmelser

i ämnet skulle utfärdas — eftergift icke borde medgivas för

helt politiskt parti såsom sådant, samt att, om eftergift medgåves för lokalavdelning

av sådant parti, såsom villkor för tillträde till anordnad tillställning

— för att den skulle anses såsom enskild — skulle stadgas medlemskap under

viss minimitid.

Länsstyrelsen i örebro län har slutligen framhållit, att ett undantagande

av ifrågavarande tillställningar från tillämpningen av § 13 ordningsstadgan

dock i varje fall ej borde medföra även deras befriande från nöjesskatt.

Departementschefen.

Tvekan synes icke råda därom, att en tillställning, som anordnas av en

facklig organisation och till vilken tillträde är öppet endast för dess medlemmar,

icke kan anses vara att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten

har tillträde. Det sagda torde gälla även för det fall, att till organisationen

äro anslutna ett stort antal medlemmar. Vad nu anförts synes

i praxis hava ansetts äga tillämpning även då en mindre förening eller annan

sådan sammanslutning av politisk karaktär anordnat samkväm för sina

egna medlemmar. Att medlems maka eller make och barn jämväl ägt rätt

att därvid närvara synes icke hava föranlett, att tillträde ansetts hava varit

öppet för allmänheten.

I det fall, som behandlats uti det i det föregående refererade rättsfallet,

har tillträde angivits tillkomma socialdemokrater, d. v. s. medlemmar av det

socialdemokratiska partiet. Såväl underrätt som hovrätt har funnit gällande

bestämmelser innebära, att en tillställning, till vilken tillträde varit allenast

på sålunda angivet sätt begränsat, icke kan anses annorlunda än som

tillställning, till vilken allmänheten har tillträde. Gjord ansökning att vin
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169. 9

na prövning av hovrättens utslag i högsta instans har avvisats av högsta

domstolen.

Då den innebörd, som av domstolarna inlagts i gällande bestämmelser,

synes mig icke kunna hava varit avsedd vid bestämmelsernas tillkomst, anser

jag, i motsats till vad i några yttranden anförts, vad sålunda förekommit

utgöra tillräcklig anledning att vidtaga en författningsändring. Härvid bör

uttryckligen fastslås, att såsom tillställning, till vilken allmänheten har tillträde,

icke skall anses en tillställning, som anordnas inomhus av politiskt

parti och till dylikt parti ansluten förening, därest medlemskap i partiet utgör

förutsättning för tillträde. Någon inskränkning häri, på sätt i ett yttrande

föreslagits, torde icke böra stadgas. Då tveksamhet synes kunna råda, huruvida

en tillställning av nyss angivna slag enligt gällande bestämmelser skall

anses som offentlig redan på grund av föreskrifterna i § 13 ordningsstadgan

eller allenast på grund av bestämmelserna i 1932 års förordning, synes det

lämpligt, att det stadgande — som jag på sätt nyss anförts nu föreslår — enligt

vilket dylika tillställningar icke skola anses vara offentliga, erhåller sin

plats i förordningen.

Den i det föregående lämnade framställningen utvisar, att åtskilliga skäl

anförts i de över departementspromemorian avgivna yttrandena mot den föreslagna

författningsändringen. Det synes mig emellertid som om fog skulle

finnas för den åsikten, att de farhågor, som kommit till uttryck i berörda yttranden,

äro överdrivna. Skulle, såsom i första hand befarats, försök komma

att göras att kringgå de föreslagna bestämmelserna, böra sådana givetvis

beivras. Ett annat skäl mot nyssnämnda bestämmelser har varit, att den

allmänna ordningen skulle kunna äventyras genom deras införande. I ett

yttrande har också föreslagits, att, örn de ifrågavarande tillställningarna

icke skola anses såsom offentliga, skyldighet dock skall stadgas att anmäla

deras hållande för polismyndighet. En sådan anmälningsplikt torde emellertid

ej vara erforderlig. Skall en tillställning hållas, till vilken anslutningen

kan väntas bliva stor, torde densamma kungöras på sådant sätt, att

polismyndigheten alltid får kännedom därom och kan vidtaga ur ordningssynpunkt

erforderliga mått och steg. I flera yttranden har jämväl betonats,

att några svårigheter ur ordningssynpunkt icke behöva befaras vid ett genomförande

av de föreslagna författningsbestämmelserna. Att, såsom i

några yttranden ifrågasatts, i författningstexten eller eljest, närmare angiva

vad som avses med politiskt parti, anser jag icke erforderligt.

Då de tillställningar, örn vilka i de nya författningsbestämmelserna är

fråga, icke skola vara att anse såsom offentliga, skola till följd härav å dem

icke bliva tillämpliga de för offentliga tillställningar gällande stadgandena i

1895 års kungörelse angående förbud mot skådespels och en del andra offentliga

tillställningars anordnande å vissa helgdagar eller i förordningen den 30

maj 1919 (nr 256) örn rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa

offentliga nöjestillställningar.

Den föreslagna författningsändringen synes böra träda i kraft utan någon

övergångstid.

milang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 109.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 169.

Föredraganden hemställer härefter, att upprättat förslag till förordning om

tillägg till förordningen den 10 juni 1932 (nr 200) angående utsträckt tillämpning

av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan för rikets städer den 24

mars 1868 (nr 22) m. m. måtte genom proposition föreläggas riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Dagny Olsson.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

381013

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:364 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om tillägg till förordningen den 10 juni 1932 a1 i texten
  2. 1LU 1938:49 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om tillägg till förordningen den 10 juni 1932 s. 1 i texten