Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om upphävande av §§ 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 (nr 3Jj) angående blindundervisning en samt lagen den 7 juli 1921 (nr Jj08) örn skyldighet för landstingsområde och stad, som ej i landsting deltager, att bidraga till kostnaden för vård av blinda med komplicerat lyte

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:17, Med förslag till lag om upphävande av §§ 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 (nr 3Jj) angående blindundervisning en samt lagen den 7 juli 1921 (nr Jj08) örn skyldighet för landstingsområde och stad, som ej i landsting deltager, att bidraga till kostnaden för vård av blinda med komplicerat lyte

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 17.

1

Nr 17.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om upphävande av §§ 5 och 6 lagen den 29 maj

1896 (nr 3Jj) angående blindundervisning en samt

lagen den 7 juli 1921 (nr Jj08) örn skyldighet för

landstingsområde och stad, som ej i landsting deltager,

att bidraga till kostnaden för vård av blinda

med komplicerat lyte; given Stockholms slott den

17 december 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om upphävande av §§ 5

och 6 lagen den 29 maj 1896 (nr 34) angående blindundefvisningen samt

lagen den 7 juli 1921 (nr 408) om skyldighet för landstingsområde och

stad, som ej i landsting deltager, att bidraga till kostnaden för vård av

blinda med komplicerat lyte.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1038,

1 sami. Nr 17.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition Nr 17.

Förslag

till

Lag

om upphävande av §§ 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 (nr 34) angående blindundervisningen1

samt lagen den 7 juli 1921 (nr 408) örn skyldighet för landstingsområde

och stad, som ej i landsting deltager, att bidraga till kostnaden

för vård av blinda med komplicerat lyte.

Härigenom förordnas, att §§ 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 angående

blindundervisningen samt lagen den 7 juli 1921 om skyldighet för landstingsområde

och stad, som ej i landsting deltager, att bidraga till kostnaden

för vård av blinda med komplicerat lyte skola upphöra att gälla

med utgången av juni 1938.

1 Senaste lydelse av §§ 5 och 6, se 1932: 256.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

17 december 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,

Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg följande:

Enligt lagen den 29 maj 1896 (nr 34) angående blindundervisningen

med däri genom lagen den 17 juni 1932 (nr 256) vidtagna ändringar

skola erforderliga anstalter för blinda barns uppfostran och undervisning

upprättas av staten. Dessa anstalter utgöras av dels förskolor,

till vilka den grundläggande blindundervisningen är förlagd, och dels

institut och hantverksskolor för undervisningens fortsättande och avslutande.

För blinda med komplicerat lyte har upprättats en särskild

vårdanstalt i Lund, varest mottagas sådana blinda, som på grund av

lyte icke kunna mottagas i andra för abnorma avsedda anstalter. Anstalternas

uppgift är att så långt detta med hänsyn till skyddslingarnas

lyten är möjligt uppfostra dem till arbetsdugliga individer.

Jämlikt § 5 lagen angående blindundervisningen skall för vart och

ett blint barn, som på grund av bestämmelserna i lagen är intaget i på

statens bekostnad upprättad läroanstalt för blinda, av vederbörande

landstingsområde eller av stad, som ej deltager i landsting, erläggas en

årlig avgift av 400 kronor. Enligt § 1 lagen den 7 juli 1921 (nr 408)

örn skyldighet för landstingsområde och stad, som ej i landsting deltager,

att bidraga till kostnaden för vård av blinda med komplicerat lyte

skall vederbörande landstingsområde eller stad erlägga en årlig avgift å

likaledes 400 kronor för varje blind, som är dövstum eller sinnesslö eller

lider av annat med blindheten förenat lyte och är såsom skyddsling

intagen i vårdanstalten i Lund.

Till bestridande av statens kostnader för ifrågavarande blindundervisningsanstalter

hava för innevarande budgetår anvisats tillhopa 429,400

kronor, frånsett dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

Bidragen från landstingsområdena samt från städer, som ej deltaga i

landsting, hava för samma budgetår beräknats till 153,000 kronor.

Jämlikt § 6 lagen angående blindundervisningen äger landsting eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 17.

stadsfullmäktige i stad, som ej deltager i landsting, bestämma en viss

årlig avgift, med vilken föräldrar eller målsmän, i den mån de därtill

äga tillgång, skola bidraga till täckande av kostnaderna för barns vistelse

vid förskola, institut eller hantverksskola. Motsvarande bestämmelse

har meddelats i § 2 ovanberörda lag den 7 juli 1921.

Frågan om bestridandet av kostnaderna för blindundervisningen och

vården av blinda med komplicerat lyte har tidigare behandlats såväl

av skatteutjämningsberedningen som av statens sjukvårdskommitté.

Skatteutjämningsberedningen uttalade i sitt principbetänkande år 1932,

att landstingens och de utanför landstingen stående städernas bidragsskyldighet

till blindundervisningen och blindvården borde upphöra. Såsom

skäl anförde beredningen, att blindundervisningen och blindvården

hörde till de å det allmänna vilande uppgifter, vilka vore av den art,

att det syntes böra ankomma å staten att bestrida kostnaderna för desamma.

Sjukvårdskommittén framhöll i sitt år 1934 avgivna betänkande angående

den slutna kroppssjukvården i riket, att ifrågavarande verksamhetsgrenar

väl vanligen plägade hänföras till undervisningsväsendet och

icke till sjukvården, men då de i allt fall stöde den slutna sjukvården

nära och beträffande vården av blinda direkt grepe in i densamma,

hade kommittén ansett sig icke böra helt förbigå skatteutjämningsberedningens

i dessa delar framlagda förslag. Sjukvårdskommittén biträdde

i princip detta förslag och motiverade sitt ståndpunktstagande därmed,

att staten borde handhava och bekosta den vård, som krävde anstalter,

avsedda för större områden än länen, samt att bidrag från landstingen

icke borde ifrågakomma i sådana fall, där icke landstingens organisatoriska

medverkan vore erforderlig.

I en inom kommunalskatteberedningen utarbetad promemoria anförde

beredningen följande:

Blindundervisningen och blindvården syntes, på sätt sjukvårdskommittén

erinrat, böra behandlas såsom grenar av undervisningsväsendet.

Kostnaderna för undervisningsväsendet hade staten i allt större omfattning

övertagit i anslutning till den väl numera obestridda uppfattningen,

att undervisningens främjande utgjorde ett statens allmänna

intresse. Redan detta förhållande kunde anses utgöra ett skäl för att

staten skulle i dess helhet bära kostnaderna för nu berörda undervisningsgrenar.

Härtill bomme, att blindundervisningen redan nu vore i

organisatoriskt hänseende helt frigjord från varje kommunalt inflytande,

vadan även å denna grund syntes föga motiverat, att kostnaderna därför

skulle till viss del belasta den kommunala budgeten. I anslutning

till tidigare framlagda förslag hade kommunalskatteberedningen därför

ansett böra övervägas lämpligheten av att statsverket övertoge de kostnader

för ifrågavarande undervisningsändamål, vilka nu åvilade landstingen,

respektive städer, vilka ej tillhörde landstingen.

På begäran av beredningen avgåvos yttranden häröver av inspektören

för blindundervisningen ävensom av statskontoret den 12 oktober 1936,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 17.

av skolöverstyrelsen den 20 oktober 1936 oell av svenska landstingsförbundets

styrelse den 20 oktober 1936.

I samtliga yttranden tillstyrktes, att landstingens och de i landsting

ej deltagande städernas ifrågavarande bidragsskyldighet skulle upphöra.

Statskontoret erinrade, att ämbetsverket tidigare vid åtskilliga tillfällen

givit uttryck åt den uppfattningen, att man i samband med åtgärder

för åstadkommandet av en rationell skatteutjämning samt lösandet

av vissa större organisatoriska spörsmål inom sjukvården och

undervisningsväsendet borde sträva efter att visst verksamhetsområde

anförtroddes åt ett och samma samhälleliga organ, enär eljest lätt en

sammanblandning av uppgifter ägde rum, och att såsom en följd därav

även kostnaderna för verksamheten komme att i möjligaste mån koncentreras

på ett håll. Beredningens nu framlagda förslag, som avsåge,

att staten icke blott skulle ansvara för utan även helt bekosta blindundervisningen

och vården av blinda med komplicerat lyte, syntes stå

väl samman med de allmänna principer, vilka sålunda tidigare hävdats

från statskontorets sida. Merkostnaderna vid förslagets genomförande

skulle för statsverkets vidkommande bliva ganska obetydliga.

Svenska landstingsförbundet anförde, bland annat, att landstingens

uppgifter på hälso- och sjukvårdens område vore stadda i stark utveckling,

och att årligen ökade ekonomiska krav ställdes på landstingen för

dessa ändamåls tillgodoseende. Det vore därför synnerligen önskvärt,

att sådana uppgifter, som ej vore begränsade till landstingsområdet och

för vilkas tillgodoseende landstingens medverkan ur organisatorisk synpunkt

ej vore nödvändig, avlyftades från dem. I fråga örn blindundervisningen

och blindvården, som ju vore koncentrerade till ett fåtal anstalter,

hade landstingens medverkan varit inskränkt till lämnandet av

visst ekonomiskt bidrag utan några möjligheter för dem att inverka på

undervisningens eller vårdens organisation. Det syntes under sådana

förhållanden riktigast, att landstingen befriades från hithörande kostnader

och att dessa i stället övertoges av staten.

Beträffande de avgifter, som landstingen ägde uttaga av föräldrar till

blinda barn, intagna i ovannämnda skolor eller anstalt, vore dessa jämförelsevis

obetydliga och hade på en del håll helt slopats.

Inspektören för blindundervisningen och skolöverstyrelsen anförde i

sina yttranden, att målsmännen borde befrias från skyldigheten att bidraga

till kostnaderna för blindundervisningen och att deras utgifter

jämväl borde överflyttas på staten.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 december 1936 har kommunalskatteberedningen,

under åberopande av vad beredningen anfört i sin

ovannämnda promemoria samt under hänvisning till de däröver sålunda

avgivna yttrandena, hemställt, att den landstingen och de städer, vilka

icke deltaga i landsting, nu åvilande skyldigheten att lämna bidrag till

blindundervisningen måtte upphöra för tiden efter den 1 januari 1938.

Vad anginge frågan örn målsmans skyldighet att i vissa fall bidraga

till underhållskostnaden för i statlig blindundervisningsanstalt intaget

barn, anförde beredningen följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

Av en överflyttning å staten av de på landstingen och vederbörande

städer belöpande kostnaderna följde, att landstingen och städerna ej

längre borde äga rätt att uttaga bidrag från föräldrar och målsmän.

Frågan uppstode då, huruvida staten i stället borde äga att uttaga dylika°

bidrag. Landstingen hade meddelat i hög grad skiftande beslut

angående sådana bidrag. Enligt uppgift från svenska landstingsförbundet

hade emellertid flertalet landsting helt och hållet avstått från uttagande

av bidragen och där sådana alltjämt förekomme torde det röra

sig om relativt obetydliga belopp. Inom Blekinge samt inom Göteborgs

och Bohus läns landstingsområden uppginge exempelvis de influtna avgifterna

år 1934 till i det förra området 665 kronor och i det senare

1,222 kronor. Av det sagda franninge, att frågan icke hade större betydelse.

Beredningen hade närmast stannat vid den meningen, att det

borde ankomma å Kungl. Majit att bestämma, huruvida och efter vilka

grunder bidrag skulle uttagas.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 29 januari 1937 förklarat sig

icke hava något att erinra mot beredningens uttalande, att det eventuellt

borde ankomma på Kungl. Majit att bestämma, huruvida och

efter vilka grunder bidrag från föräldrar och målsmän skulle uttagas.

Vid anmälan år 1937 av frågan om statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet

(propositionen nr 109) erinrade jag, att det tidigare

ifrågasatts, att landstingen skulle efter statens övertagande av dövstumundervisningen

gälda vissa avgifter för varje i dövskola undervisat

barn. Dövstumundervisningsväsendet skulle alltså i förevarande hänseende

likställas med blindundervisningsväsendet. Vederbörande utredningsman

och de i ärendet hörda myndigheterna vore emellertid, yttrade

jag, numera ense om att sådana avgifter ej borde utgå. Denna

ståndpunkt betingades i huvudsak av att det befunnits önskvärt att

även på denna väg främja önskemålet örn skatteutjämning kommunerna

emellan. För egen del funne jag det oegentligt, att, sedan staten åtagit

sig kostnaderna för dövstumundervisningens uppehållande, några avgifter

av här avsedd art skulle utkrävas av landstingen, varför jag anslöt

mig till utredningsmannens mening på denna punkt. Samtidigt

framhöll jag, att jag i likhet med utredningsmannen och myndigheterna

holle före, att målsman icke borde åläggas erlägga avgift för barn, som

intagits i statlig dövstumskola. I detta sammanhang erinrade jag om

kommunalskatteberedningens förutberörda framställning örn avskrivande

av de från landstingen och vederbörande städer utgående avgifterna för

blindskoleleverna och uttalade, att förslag i ämnet borde föreläggas 1938

års riksdag. Riksdagen lämnade utan erinran vad jag sålunda anfört.

I konsekvens härmed tillstyrker jag dels i likhet med de i ärendet

hörda myndigheterna kommunalskatteberedningens förslag örn upphävande

av landstingsområdenas och vederbörande städers skyldighet att

gälda avgifter för elever vid läroanstalterna för blinda och omförmälda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

vårdanstalt i Lund, dels ock att staten icke av föräldrar och målsmän

utkräver någon avgift för nämnda elever. Staten bör alltså i fortsättningen

helt bära det ekonomiska ansvaret för blindundervisningen och

vården av blinda med komplicerat lyte. Härigenom ökas statsverkets

årliga utgifter med i runt tal 150,000 kronor.

Det nu framlagda förslaget, som lärer böra genomföras från och med

den 1 juli 1938, förutsätter dels att §§ 5 och 6 lagen angående blindundervisningen

upphöra att gälla, dels ock att ovanberörda lag den 7

juli 1921 upphäves. Härjämte erfordras vissa stadgeändringar, vilka

dock icke kräva riksdagens medverkan. I annat sammanhang framlägger

jag förslag beträffande de förändringar i de till ifrågavarande anstalter

utgående riksstatsanslagen, som böra från och med budgetåret

1938/1939 vidtagas med anledning av de ifrågasatta åtgärderna.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till lag om

upphävande av §§ 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 (nr 34) angående

blindundervisningen samt lagen den 7 juli 1921 (nr 408) om skyldighet

för landstingsområde och stad, som ej i landsting deltager, att bidraga

till kostnaden för vård av blinda med komplicerat lyte samt hemställer,

att lagförslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Hedenlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:322 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av §§ 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 a1 i texten
  2. S2LU 1938:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn upphävande av §§ 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 s. 1 i texten