Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om understödsföreningar m. ra

152 sidor, varav 148 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 148 av 152 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:19, Med förslag till lag om understödsföreningar m. ra

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 19.

1

Nr 19.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till

lag om understödsföreningar m. ra.; given Stockholms

slott den 23 december 1937.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1. Lag örn understödsföreningar; och

2. Lag angående upphävande av lagen den 18 juni 1926 (nr 217) örn återförsäkringskassor.

GUSTAF.

Gustav Möller.

liihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20.

288 37 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 19.

Förslag

tili

Lag

om understödsföreningar.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för inbördes

bistånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse

bereda medlem pension efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss

ålder eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet)

;

vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande av kostnaderna

för hans begravning eller såsom understöd åt hans familj eller särskilt insatt

förmånstagare;

meddela pension åt avliden medlems änka eller barn;

bereda sjukhjälp eller moderskapshjälp;

bereda understöd vid arbetslöshet;

eller idka annan till personförsäkring hänförlig verksamhet.

2§-

Understödsförening skall registreras i enlighet med vad i denna lag sägs.

3§-

Understödsförening skall bestå av minst etthundra eller, där föreningen

allenast avser att bereda ålderspension, av minst femtio medlemmar.

Avser förening att bereda invalid- eller överlevelsepension utan samband

med ålderspension, att bereda sjukhjälp i form av understöd i penningar

för varje dag (sjukpenning) för längre tid än nittio dagar för ett sammanhängande

sjuklighetstillstånd eller att meddela understöd, utgående i kapital

en gång för alla (kapitalunderstöd), till högre belopp än femhundra kronor

för en medlem, skall föreningen bestå av minst femhundra medlemmar.

Därest särskilda omständigheter därtill föranleda, må tillsynsmyndigheten

beträffande viss förening medgiva undantag från tillämpningen av den för

föreningen jämlikt första eller, i fråga örn beredande av pension, jämlikt

andra stycket gällande föreskriften angående minsta medlemsantal; och skall

i sådant fall tillsynsmyndigheten bestämma det antal medlemmar, varav föreningen

minst skall bestå. Beträffande befogenhet för tillsynsmyndigheten

att eljest i visst fall meddela understödsförening befrielse från tillämpningen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 19. 3

av den för föreningen gällande föreskriften angående minsta medlemsantal

stadgas i 47 §.

I den mån rätten till pension grundar sig å erlagda medlemsavgifter skall

pensionen utgå med fasta belopp.

Understödsförening må icke meddela kapitalunderstöd till högre belopp

än fyratusen kronor för en medlem.

Där ej för visst slag av understödsförening är i lag eller författning annorlunda

särskilt stadgat, äge sådan förening icke utan tillstånd av tillsynsmyndigheten

utöva verksamhet, vilken är främmande för det ändamål, som

avses med föreningens understödsverksamhet.

4§.

För understödsförenings förbindelser häfta allenast föreningens tillgångar,

förfallna men ej guldna avgifter inräknade.

5 §•

Innan understödsförening blivit registrerad, kan den ej förvärva rättigheter

eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet

söka, kära eller svara.

Handla ledamöter av föreningens styrelse eller medlemmar av föreningen

eller andra å föreningens vägnar, innan den blivit registrerad, svare de, som

i åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser såsom

för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

Om understödsförenings bildande.

6 §.

Understödsförening skall för att kunna vinna registrering hava i enlighet

med denna lag antagit stadgar och utsett styrelse.

. 7 §-

Ansökning örn understödsförenings registrering skall göras av dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgivas:

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts, deras

fullständiga namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall utövas allenast

av styrelsen, vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt, sådan befogenhet

tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet

och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas:

1) två exemplar av föreningens stadgar;

2) avskrift av protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar,

utvisande att stadgarna blivit antagna, ävensom av dylikt protokoll eller

annan handling, varav framgår att styrelse blivit utsedd;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majda proposition nr 19.

3) uppgift om medlemmarnas antal;

4) försäkringsteknisk utredning rörande beräkningen av de i stadgarna

angivna avgifterna; dock att i fråga örn förening, som endast skall bereda

understöd vid arbetslöshet eller meddela sjukpenning för högst nittio dagar

för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller

bägge dessa understöd i förening, i stället må vid ansökningen fogas för

bedömande av nämnda avgifters tillräcklighet erforderliga uppgifter, avfattade

enligt av tillsynsmyndigheten fastställda formulär.

De vid 1) och 2) angivna handlingar skola vara till riktigheten styrkta av

notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade

namnunderskrifter. Uppgiften örn medlemmarnas antal skall vara bestyrkt

genom styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

8 §•

Understödsförenings stadgar skola angiva:

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;

4) de villkor, som skola gälla för inträde i föreningen;

5) understödens beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande

därav med angivande i fråga örn kapitalunderstöd av det högsta belopp, vartill

sådant understöd må uppgå, ävensom tid och villkor för åtnjutande av

understöden;

6) beloppen av de fasta avgifter, som skola erläggas till föreningen, eller

grunderna för beräknande därav;

7) därest uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum, den ordning, vari

beslut därom skall fattas, och de grunder, efter vilka beslutad uttaxering skall

verkställas;

8) påföljden av försummelse att till föreningen erlägga fast avgift eller

uttaxerat belopp;

9) grunderna för fondbildning;

10) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola

göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

11) huru de behållna medel må användas, vilka icke skola avsättas till

fond eller vilka skola från fond undantagas;

12) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet;
13)

huru revision av styrelsens förvaltning skall ske;

14) därest mera än ett ordinarie föreningssammanträde skall årligen

hållas, tiden för de ordinarie sammanträdenas hållande;

15) det sätt, varpå kallelse till föreningssammanträde skall ske och andra

meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, ävensom den tid före

sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

16) huru i händelse av föreningens upplösning, där ej överlåtelse på sätt

i 59 § sägs kommer till stånd, med behållna tillgångar skall förfaras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

5

9§-

Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening».

Avser föreningen uteslutande eller huvudsakligen att bereda sjukhjälp eller

avser den att bereda understöd vid arbetslöshet, må dock föreningen i

stället i firman hava, i förra fallet, ordet »sjukkassa» och, i senare fallet,

ordet »arbetslöshetskassa».

I understödsförenings firma må ej ordet »bolag» eller eljest något, som

betecknar ett bolagsförhållande, och ej ordet »bank» intagas på sådant sätt,

att därav kari föranledas det misstag, att firman innehaves av ett bolag eller

av en bank. Ej heller må firman innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet

»försäkring». Annan förening än den, vilken i enlighet med vad därom finnes

särskilt stadgat är antagen till erkänd sjukkassa eller till erkänd arbetslöshetskassa,

må icke i firman hava ordet »erkänd».

Firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestående

understödsförenings firma.

Om medlemsförteckning.

10 §.

Över understödsförenings medlemmar skall genom styrelsens försorg

hållas förteckning, upptagande deras fullständiga namn och födelseår samt

tiden för inträdet i föreningen. För förening, som bereder pension, skall förteckningen

jämväl omfatta pensionstagarna samt upptaga deras fullständiga

namn och födelseår.

Om medlems avgång ur understödsförening.

11 §■

Medlem av understödsförening åge att efter egenhändigt underskriven

uppsägning utträda ur föreningen, därest han icke på grund av viss anställning

är skyldig att tillhöra densamma; dock må i stadgarna föreskrivas, att

namnunderskriften å uppsägningen skall vara bevittnad, så ock att medlem

under viss tid, högst ett år, efter uppsägningen skall kvarstå i föreningen.

Ej må medlem uteslutas ur förening av annan grund än stadgarna angiva.

Den, som allenast för egen pensionering är medlem av understödsförening,

skall, därest icke annorlunda föreskrives i stadgarna, anses hava utträtt,

då pensionsfallet för honom inträffat.

12 §.

Har medlem utträtt ur understödsförening, därur uteslutits eller avlidit,

äge föreningen ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes föreskrivet, rätt

att utfå dels avgift, vilken enligt stadgarna skall erläggas för den tidsperiod,

varunder avgången ägt rum, dels, därest händelse, som enligt stadgarna

skall föranleda erläggandet av viss avgift, inträffat före avgången,

sådan avgift, dels ock vad å den avgångne belöper enligt beslut örn uttaxering,

som fattats före utträdet, beslutet om uteslutningen eller dödsfallet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Då medlem avgått ur förening, åge lian eller hans rättsinnehavare icke,

med mindre annorlunda är bestämt i stadgarna, rätt att utfå någon del av

föreningens tillgångar.

Om avgifter.

13 §.

Understödsförening skall till verksamhetens bedrivande upptaga fasta

medlemsavgifter. Dessa skola vara så avvägda, att de i förening med andra

för verksamheten avsedda inkomster må antagas förslå till infriande av förfallna

utfästelser, förvaltningskostnader och övriga föreningen åliggande utgifter

ävensom till föreskriven fondbildning. Avgifternas upptagande må icke

göras beroende av inträffade försäkringsfall. Ej heller må avgifterna utgå med

olika belopp för olika grupper av föreningens medlemmar i vidare mån än som

skäligen föranledes av olikhet medlemmarna emellan i avseende å försäkringsrisk

eller å understödsrätt, till den del densamma grundas å erlagda medlemsavgifter.

Vad i detta stycke stadgas skall, där föreningens verksamhet

är uppdelad på flera verksamhetsgrenar, gälla varje sådan gren.

Skall enligt understödsförenings stadgar uttaxering å medlemmarna kunna

äga rum, ma sådan beslutas allenast i den händelse, att föreningens tillgångar

finnas otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

Om räkenskapers förande och försäkringsteknisk utredning.

14 §.

I avseende å förandet av understödsförenings räkenskaper må särskilda

föreskrifter meddelas av tillsynsmyndigheten att gälla jämte dem, som föreningen

jämlikt bokföringslagen har att iakttaga. Räkenskapsavslutning skall

ske för kalenderår.

Är föreningens verksamhet uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skola särskilda

räkenskaper hållas för varje verksamhetsgren.

15 §.

För understödsförening skall styrelsen vart femte år, räknat från och

med registreringsåret, låta upprätta och, i samband med ingivandet av de

i 77 § omförmälda handlingarna, till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk

utredning av föreningens ställning vid föregående års slut; dock att

sådan skyldighet icke åligger förening, som endast bereder understöd vid

arbetslöshet eller endast meddelar sjukpenning för högst nittio dagar för

ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller bägge

dessa understöd i förening.

Tillsynsmyndigheten äger, örn den så finner erforderligt, ålägga förening

att jämväl å annan tid än ovan sägs låta upprätta och till tillsynsmyndigheten

ingiva försäkringsteknisk utredning.

Från skyldigheten att låta upprätta försäkringsteknisk utredning äger tillsynsmyndigheten

helt eller delvis befria förening, då dess rörelse är av

mindre omfattning eller eljest skälig anledning till sådan befrielse föreligger.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 19.

Försäkringsteknisk utredning skall enligt av tillsynsmyndigheten fastställda

grunder upprättas av person, vilken innehar behörighet att utöva befattning

såsom aktuarie vid livförsäkringsbolag eller av tillsynsmyndigheten

förklarats behörig att upprätta utredningen. Föreningen äger att anlita tillsynsmyndigheten

för utredningens upprättande och skall i sådant fall ersätta

kostnaden härför med belopp, som bestämmes av nämnda myndighet.

Örn fondbildning.

16 §.

Angående skyldighet för erkänd sjukkassa och erkänd arbetslöshetskassa

att göra avsättning till fond gäller vad därom är särskilt föreskrivet.

Då bokslut är uppgjort för annan understödsförening än i första stycket

sägs, skall, där bestämmelserna i 17 och 18 §§ icke gälla för föreningen,

vad av föreningens inkomster ej åtgått för löpande utgifter under det år,

bokslutet avser, avsättas till fond. Få ansökan av föreningens styrelse

äger tillsynsmyndigheten medgiva, att avsättning till fond må för visst år

underlåtas eller att viss del av till fonden redan avsatta medel må från fonden

undantagas, dock endast där tillsynsmyndigheten finner sådan avsättning

kunna undvaras eller sådant undantagande kunna ske utan äventyrande av

föreningens förmåga att fullgöra sina förbindelser.

17 §.

I försäkringsteknisk utredning, vilken jämlikt 15 § avgives av förening,

som icke är antagen till erkänd sjukkassa och som meddelar sjukpenning för

längre tid än etthundraåttio dagar för varje tidsperiod av tolv månader eller

för tid utöver tre år för ett sammanhängande sjukliglietstillstånd, av förening,

som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än femhundra kronor för en

medlem, eller av förening, som bereder pension, skall såsom skuld upptagas

en fond (premiereserven), motsvarande sammanlagda värdet av föreningens

ansvarighet på grund av löpande utfästelser av understöd. Är föreningens

verksamhet uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skall särskild premiereserv

upptagas för varje verksamhetsgren.

Premiereserven skall motsvara det belopp, varmed kapitalvärdet av gällande

utfästelser och på dessa belöpande framtida förvaltningskostnader överskjuter

kapitalvärdet av de avgifter, förvaltningskostnadstillägg däri inräknade,

som försäkringstagarna hava att ytterligare erlägga. I de återstående förvaltningskostnadstilläggen

skall härvid ej medräknas något belopp avseende

täckande av anskaffningskostnader. Från kapitalvärdet av föreningens förbindelse

på grund av försäkring må avräknas belopp, som föreningen i enlighet

med bestämmelse i stadgarna förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrevet

inom dettas återköpsvärde. Har försäkring återförsäkrats hos svenskt försäkringsbolag,

vare föreningen fritagen från förpliktelsen att för det återförsäkrade

beloppet göra avsättning till premiereserv. Yad sist sagts skall

dock icke gälla, där återförsäkringen avser skillnaden mellan det av föreningen

utfästa beloppet och för detsamma beräknad premiereserv.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majda proposition nr 19.

Varda, sedan föreningen börjat sin verksamhet, grunderna för beräkning

av premiereserv ändrade, och föranleder ändringen skyldighet att för äldre

försäkringar i den försäkringstekniska utredningen upptaga premiereserv till

högre belopp än efter förut gällande grunder, må tillsynsmyndigheten med

avseende å fullgörandet av denna skyldighet medgiva föreningen sådant

anstånd, att under viss tid, ej överstigande femton år, premiereserven för

sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp än efter de nya grunderna;

dock att skillnaden ärligen skall minskas i enlighet med en av tillsynsmyndigheten

fastställd plan. Anstånd må ej medgivas, där det enligt verkställd

undersökning icke kan förväntas, att bristen skall kunna täckas under

sagda tid.

18 §.

Understödsförening, som avses i 17 §, skall jämväl bilda säkerhetsfond på

sätt här nedan sägs.

Intill dess säkerhetsfonden uppgår till ett belopp, motsvarande en tjugonde!

av premiereserven, skall till säkerhetsfond avsättas den behållning, som

enligt den försäkringstekniska utredningen finnes hava uppstått å rörelsen i

dess helhet. Då säkerhetsfonden uppgår till ovan sagda belopp, vare avsättning

till fonden ej erforderlig; nedgår fonden under samma belopp, skall

avsättning därtill ånyo vidtaga.

Nedsättning av säkerhetsfond må icke utan särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten

äga rum, där sådant ej erfordras för täckande av förlust,

som icke kunnat ersättas genom uppkommen årsvinst.

Under år, då försäkringsteknisk utredning icke upprättas, skall uppkommet

överskott, intill dess sådan utredning ånyo upprättas, reserveras för att

tagas i anspråk, därest och i den mån underskott å rörelsen uppstår eller

enligt nästkommande utredning så erfordras.

19 §.

De medel, vilka enligt bestämmelserna i denna lag blivit avsatta till fond

eller reserverats, skola redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankaktiebolag eller sparbank;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit

Konungens tillstånd;

5) i skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet genom inteckning

i fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde;

dock att i varje fall åbyggnad å egendom skall, för att inteckning i egendomen

må godkännas, vara brandförsäkrad i något med vederbörligen fastställd

bolagsordning försett brandförsäkringsbolag inom riket;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

6) i sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade

obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar, som till

sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några

av de vid 1)—5) nämnda; eller

7) i föreningen tillhörig fastighet intill två tredjedelar av taxeringsvärdet;

skolande i fråga örn brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid 5) stadgas.

Förening, som enligt sina stadgar är uteslutande eller huvudsakligen avsedd

för anställda vid visst företag, må ock fullgöra här ovan föreskriven

redovisning i sådana av företaget utfärdade skuldförbindelser, för vilka föreningen

äger säkerhet i värdehandlingar, som avses i första stycket under

1)—4) och 6).

Om styrelse och firmateckning.

20 §.

För understödsförening skall finnas en styrelse, bestående av en eller

flera ledamöter.

Styrelsen åge, i enlighet med vad i denna lag är stadgat, förvalta föreningens

angelägenheter. Den äge ock bemyndiga annan, vare sig inom eller

utom styrelsen, att teckna föreningens firma (firmatecknare). Har i stadgarna

eller av föreningssammanträde gjorts inskränkning i styrelsens rätt att utse

firmatecknare, lände den till efterrättelse.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde; dock må i stadgarna kunna bestämmas,

att styrelsen eller ledamot därav skall på annat sätt utses.

Styrelseledamot, så ock firmatecknare, som utom styrelsen utses, skall

vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej Konungen för viss förening

medgiver undantag.

Ledamot av styrelsen må ej utses för längre tid än fem år. Ändå att den

tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått till ända, må han skiljas

från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för vilken han

blivit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det övriga styrelseledamöter,

såframt styrelsen ej är beslutför med kvarstående ledamöter eller

enligt stadgarna fulltalig styrelse alltid skall förefinnas, att ofördröjligen

föranstalta örn val av ny ledamot.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten att teckna

föreningens firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen göra anmälan

för registrering.

21 §.

Styrelsen ävensom firmatecknare äge att själva eller genom ombud ej

mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar än även

inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen. Inskränkning

i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller firmatecknare, vare,

i den mån ej annat följer av vad i denna lag stadgas, utan verkan mot tredje

man, med mindre han ägt eller bort äga kännedom örn inskränkningen.

Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Har i stadgarna eller av föreningssammanträde eller av styrelsen blivit

bestämt, att rätten till firmateckning må av firmatecknare utövas allenast

gemensamt med annan, lände det till efterrättelse.

22 §.

Styrelsen och firmatecknare skola i sin förvaltning av föreningens angelägenheter

ställa sig till efterrättelse i stadgarna givna föreskrifter, så ock

de föreskrifter, som av föreningssammanträde eller, såvitt rör firmatecknare,

av styrelsen meddelas, där de ej finnas strida mot denna lag eller föreningens

stadgar.

23 §.

Där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, vare styrelsen beslutför, då

mer än halva antalet ledamöter är närvarande, och gäde såsom styrelsens

beslut den mening, örn vilken de flesta röstande förena sig, men vid lika

röstetal den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Till

styrelsesammanträde skola dock, såvitt ske kan, samtliga ledamöter kallas.

Ledamot av styrelsen åge ej deltaga i behandling av fråga rörande avtal

mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling av

fråga örn avtal mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett

väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Yad sålunda

är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningens

sida, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten

eller tredje man.

24 §.

Utan föreningssammanträdes bemyndigande må den, som äger företräda

föreningen, ej föryttra eller med inteckning för gäld belasta föreningens

fasta egendom.

25 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening, bör undertecknas

med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman, även

underskriva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och framgår ej

av dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar, vare de, som underskrivit

handlingen, evad densamma prövas vara för föreningen bindande

eller ej, ansvariga för vad genom handlingen må hava slutits, en för alla och

alla för en, såsom för egen skuld.

26 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot och firmatecknare att för föreningen

mottaga stämning är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i

sådant avseende gäller äga tillämpning jämväl då annat meddelande skall

delgivas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, utlyse styrelsen föreningssammanträde

för val av ombud att i den tvist föra föreningens talan. Stämning skall anses

delgiven, då den blivit föredragen å sammanträdet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 19.

11

27 §.

Minst en månad eller den kortare tid, som må vara bestämd i stadgarna,

före det föreningssammanträde, där revisorernas berättelse skall framläggas,

avlämne styrelsen till revisorerna en av styrelsens ledamöter underskriven

förvaltningsberättelse.

28 §.

Styrelseledamöter, som genom att överträda denna lag eller föreningens

stadgar eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda föreningen

skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

Angående styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot tredje man

stadgas i 82 §.

29 §.

Yad i denna lag finnes stadgat örn styrelseledamot åge motsvarande tilllämpning

å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,

att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan verkan

mot envar, som ej visas hava ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under vilken suppleant äger utöva

styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

30 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av

minst två revisorer.

Revisorerna väljas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna kunna

bestämmas, att revisorer skola på annat sätt utses.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots

tjänst.

Den tid, för vilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie sammanträde,

vid vilket revisorernas berättelse framlägges, och ej omfatta längre

tid än fyra år. Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej

gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald revisor, innan den tid, för vilken han blivit

vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det styrelsen att ofördröjligen

föranstalta örn val av ny revisor.

31 §■

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera föreningens

kassa och övriga tillgångar samt granska föreningens alla böcker,

räkenskaper och andra handlingar; och må av revisor begärd upplysning

angående förvaltningen ej av styrelsen förvägras.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som av föreningen meddelas och ej avse

inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag

eller författning eller mot föreningens stadgar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 19.

Revisorerna skola över granskningen avgiva en av dem underskriven berättelse,

som, efter det styrelsen lämnats tillfälle att taga del av densamma,

skall jämte styrelsens förvaltningsberättelse framläggas å det i 36 § första

stycket nämnda föreningssammanträdet.

Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande av extra föreningssammanträde

stadgas i 37 §.

32 §.

Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges å

föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen

underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som

av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet,

vare de, som låtit sådant komma sig till last, föreningen ansvariga för all

därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Om föreningssammanträde.

33 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter

utövas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna bestämmas,

att vissa ärenden, som ej enligt denna lag skola handläggas å föreningssammanträde,

må i annan ordning avgöras.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan deltaga

i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej

heller må han deltaga i behandling av fråga örn avtal mellan föreningen och

tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande

mot föreningens. Vad sålunda stadgats åge motsvarande tillämpning

beträffande gåva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång eller

annan talan mot honom eller tredje man. Styrelseledamot må ej deltaga i

beslut örn ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig,

eller i val av revisor.

34 §.

Å föreningssammanträde må ärende, som ej blivit i kallelsen till sammanträdet

angivet, ej till avgörande företagas, där det ej enligt stadgarna skall

förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes av ärende, som där

skall avgöras; dock att ärende, vilket ej angår ämne som i 42 eller 43 § avses,

jämväl må till avgörande företagas, så framt tre fjärdedelar av de närvarande

därtill giva sitt samtycke.

Hava de ärenden, som skola företagas till behandling å föreningssammanträde,

blivit medlemmarna särskilt meddelade på sätt och å tid före sammanträde,

som i stadgarna angivas, vare så gillt, som örn ärendena varit

upptagna å kallelsen till sammanträdet.

Där för giltighet av beslut erfordras, att det fattas å två på varandra

följande föreningssammanträden, må kallelse till andra sammanträdet ej ske,

innan det första hållits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

la

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Över beslut, som å föreningssammanträde eller annorledes av föreningen

fattas, skall genom styrelsens försorg föras protokoll. Senast fyra veckor

från beslutets dag skall protokollet vara tillgängligt för föreningsmedlemmarna.

35 §.

Jämte vad i 33, 34, 42 och 43 §§ är stadgat örn utövande av rösträtt och

fattande av beslut, gälle, där ej annorlunda finnes bestämt i stadgarna:

att varje medlem äger deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter;
att

varje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att överlåta sin rösträtt å annan medlem;

att ingen må på grund av fullmakt utöva rösträtt för mer än en medlem;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för vilken de flesta

rösterna avgivas; och

att, vid lika röstetal, val avgöres genom lottning, men i andra frågor den

mening gäller, som biträdes av ordföranden.

36 §.

Före den 1 augusti varje år skall hållas ordinarie föreningssammanträde,

vid vilket revisorernas berättelse framlägges.

Å detta sammanträde skall frågan örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen

för den tid, berättelsen omfattar, företagas till avgörande.

Frågan om ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till avgörande

vid nytt sammanträde.

Konungen må i fråga örn viss förening medgiva, att sådant sammanträde,

som i första stycket sägs, hålles allenast vartannat eller vart tredje år, och

meddela i anledning därav erforderliga bestämmelser örn avgivande av styrelsens

och revisorernas berättelser samt örn de i 77 § omförmälda handlingarnas

ingivande till tillsynsmyndigheten.

37 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar till

extra föreningssammanträde.

Kevisorerna må, örn deras granskning föranleder därtill, skriftligen med angivande

av skälet påfordra, att styrelsen "skall utlysa extra föreningssammanträde

att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan

ske. Har sådan påfordran skett, skola revisorerna ofördröjligen giva tillsynsmyndigheten

underrättelse därom. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka

revisorernas påfordran, äge de själva utlysa föreningssammanträde. Aro ej

samtliga revisorer ense örn sammanträdets utlysande, gälle den mening, varom

de flesta förena sig, eller, vid lika röstetal, deras mening, som anse extra

sammanträde ej böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock av styrelsen utlysas, då det för

uppgivet ändamål skriftligen påfordras av minst en tiondel av samtliga röstberättigade

eller det mindre antal, som må vara bestämt i stadgarna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majit» proposition nr 19.

Då förslag om överlåtelse av förenings rörelse eller någon del därav på

ett för ändamålet bildat ömsesidigt försäkringsbolag genom beslut å föreningssammanträde

slutligen antagits samt enligt lagen örn försäkringsrörelse

särskilt sammanträde skall hållas för val av styrelse och revisorer för

bolaget, åligger det föreningens styrelse att utlysa nämnda sammanträde i

den ordning, som skall gälla örn kallelse till ordinarie bolagsstämma.

38 §.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla föreningens medlemmar

till ordinarie föreningssammanträde, eller har styrelsen ej senast två

veckor efter påfordran, varom i 37 § tredje stycket är sagt, eller, i det fall,

varom i 37 § fjärde stycket förmäles, efter däri nämnda beslut, utlyst sammanträde

att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid

kan ske, har tillsynsmyndigheten att på anmälan av föreningsmedlem ofördröjligen

utlysa sammanträde.

Tillsynsmyndigheten äge ock, när helst den finner det nödigt, anmoda styrelsen

att utlysa föreningssammanträde. Efterkommer styrelsen ej inom en

vecka sådan anmodan, må tillsynsmyndigheten själv utlysa sammanträdet.

39 §.

I understödsförenings stadgar må bestämmas, att föreningssammanträdes

befogenhet skall helt eller delvis utövas av därtill utsedda personer. Sammanträde,

som av dessa personer hålles, vare såsom föreningssammanträde

ansett; dock att dylik person ej äger överlåta sin rösträtt å sammmanträde

på annan.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

40 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid, revisorernas berättelse

omfattar, ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades å

föreningssammanträde, vare så ansett, som örn ansvarsfrihet blivit styrelsen

beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,

som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling,

kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även

den handling.

Talan mot revisorer enligt 32 § må ej anställas, sedan två år förflutit från

det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde, utan så är,

att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

41 §.

Avträdes understödsförenings egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom två år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,

äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den

tid, berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, ävensom

att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 32 §.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 1,9.

Talan, som ovan i denna paragraf sägs, skall anliängiggöras inom en månad

från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden

för talans anställande av föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången

av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring av understödsförenings stadgar och vissa andra fall, då särskilda

bestämmelser gälla angående giltighet av föreningsbeslut.

42 §.

Beslut örn ändring av understödsförenings stadgar vare ej giltigt, med

mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två

på varandra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och

å det sammanträde, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de

röstande. Har beslut örn sådan ändring i erkänd sjukkassas eller erkänd

arbetslöshetskassas stadgar, som må erfordras för erkännandets bibehållande,

å sammanträde biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande, vare det

ock gill t.

Skall sådan ändring av stadgarna, att däri upptages någon förut icke angiven

grund för medlems uteslutande ur föreningen, avse jämväl dem, som

vid frågans avgörande voro medlemmar av föreningen, vare beslutet ej giltigt

med mindre samtliga medlemmarna lämnat sitt samtycke därtill.

För giltighet av beslut örn stadgeändring erfordras jämväl, utöver vad i

första eller andra stycket sägs, att beslutet varder gillat av tillsynsmyndigheten.

Vid dess prövning skall nämnda myndighet särskilt tillse, att icke

genom detsamma vissa medlemmar eller andra understödsberättigade otillbörligt

gynnas på övriga medlemmars eller understödsberättigades bekostnad.

Är för giltighet av beslut örn stadgeändring något ytterligare villkor bestämt

i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

Stadgeändring, som avser inskränkning av rätt till understöd, åge ej tilllämpning

i fråga örn rätt till pension eller sjukhjälp, med avseende å vilken

pensionsfallet eller sjukdomsfallet inträffat innan beslutet örn ändringen

fattades eller, där beslutet för att bliva giltigt måst fattas å flera sammanträden,

innan beslutet fattades å det sista sammanträdet.

43 §.

För giltighet av beslut örn understödsförenings trädande i likvidation i

andra fall, än i 47, 64 och 66 §§ sägs, gäde de i 42 § första stycket första

punkten samt tredje och fjärde styckena stadgade villkor.

Lag samma vare angående beslut om överlåtelse av understödsförenings

rörelse eller viss del därav på sätt i 59 och 66 §§ förmäles. I fråga örn

beslut örn överlåtelse av viss del av erkänd sjukkassas rörelse skall, där

överlåtelsen erfordi-as för bibehållande av erkännandet, vad i 42 § första

stycket andra punkten stadgas äga motsvarande tillämpning.

Måste beslut, varom ovan i denna paragraf förmäles, för att bliva giltigt

fattas å flera sammanträden, skall vad i 58, 59 eller 66 § sägs angående tiden

för beslutets fattande avse tiden för dess fattande å det sista sammanträdet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 19.

44 §.

Beslut om ändring av understödsförenings stadgar skall av styrelsens ordförande

ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet,

innan registrering skett. Yid anmälan skall fogas, i två exemplar, av notarius

publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter

styrkt avskrift av protokoll, som förts i ärendet.

Beslut, varom i 42 § eller 43 § första stycket förmäles, må icke för gillande

underställas tillsynsmyndigheten annorledes än genom beslutets anmälande

för registrering.

Beslut, varom i 43 § andra stycket förmäles, skall ofördröjligen anmälas

hos tillsynsmyndigheten för gillande. Berörda anmälan skall göras, där beslutet

avser överlåtelse som i 59 § sägs, av likvidatorerna, och, där beslutet

avser överlåtelse som i 66 § sägs, av styrelsens ordförande. Yid densamma

skall fogas av notarius publicus eller med likvidatorernas eller styrelseledamöternas

egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av såväl

protokoll, som förts i ärendet, som ock å föreningssammanträde i ärendet

framlagda handlingar.

Om klander av understödsförenings beslut.

45 §.

Menar styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem, att understödsförenings

beslut icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider

mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå tala genom stämning å

föreningen inom tre månader från beslutets dag. Försummas det, vare rätt

till klandertalan mot beslutet förlorad.

Yill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 26 § andra stycket

sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, örn det där omförmälda

föreningssammanträdet blivit inom ovan i denna paragraf stadgad tid

utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid

kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill förekommer,

att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att klandrade

beslutet ej må verkställas. Örn förordnandet skall, där klandrade beslutet

är av beskaffenhet att det bör registreras, underrättelse ofördröjligen genom

rättens eller domarens försorg avsändas för registrering.

Domstols utslag, varigenom understödsförenings beslut upphävts eller

ändrats, gällö jämväl för de medlemmar, som ej instämt klandertalan.

Om likvidation och upplösning.

46 §.

Saknar understödsförening till registret anmäld, behörig styrelse, vare

föreningsmedlem eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende

därav, att någon finnes, som äger företräda föreningen, ävensom tillsynsmyndigheten

berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 19.

föreningen må förklaras skyldig att träda i likvidation. Kungörelse om ansökningen

med uppgift örn tiden, när densamma kommer att prövas av rätten,

skall av rätten eller domaren utfärdas oell minst tre månader före nämnda

tid införas i allmänna tidningarna, så ock i tidning inom orten. Rätten eller

domaren åge ock, där så äskas, förordna en eller flera syssloman att emellertid

taga föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten,

att föreningen skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer

att verkställa densamma.

Örn förordnande av syssloman skall underrättelse ofördröjligen genom

rättens eller domarens försorg avsändas för registrering.

47 §.

Understödsförening skall ock träda i likvidation, då förhållande inträffat,

på grund varav enligt bestämmelse i stadgarna föreningen skall upphöra med

sin verksamhet.

Har medlemsantalet i annan understödsförening än erkänd sjukkassa eller

erkänd arbetslöshetskassa nedgått under det, vartill medlemmarna enligt 3 §

eller tillsynsmyndighetens med stöd därav meddelade beslut minst skola

uppgå, åligger det styrelsen att ofördröjligen därom göra anmälan hos tillsynsmyndigheten

.

I anledning av anmälan, som nu sagts, har tillsynsmyndigheten att efter

prövning av föreliggande omständigheter så snart ske kan meddela beslut,

huruvida det må vara föreningen medgivet att på särskilda villkor fortsätta

sin verksamhet med mindre antal medlemmar än tidigare varit bestämt. Såsom

sådant särskilt villkor skall angivas visst tal, under vilket föreningens

medlemsantal ej må nedgå.

Har tillsynsmyndigheten beslutat icke lämna medgivande, som i nästföregående

stycke sägs, eller har sådant medgivande lämnats samt föreningens

medlemsantal därefter nedgått under det nya talet och detta icke inom tre

månader åter uppnåtts, skall föreningen träda i likvidation.

48 §.

Har understödsförening beslutat att träda i likvidation, eller skall eljest

av anledning, som i 47, 64 eller 66 § sägs, likvidation verkställas, varde å

föreningssammanträde en eller flera likvidatorer valda att verkställa likvidationen.

I stadgarna må bestämmas, att en eller flera likvidatorer skola på

annat sätt utses att jämte de å föreningssammanträde valda deltaga i likvidationen.

Då understödsförening kommit i likvidation, skall, utom i det fall att

likvidation inträtt enligt 66 §, tillsynsmyndigheten förordna en god man, som

har dels att såsom likvidator med den eller de övriga likvidatorerna deltaga

i likvidationen och dels att, där så ske kan, åvägabringa förslag till överlåtelse

av föreningens rörelse på understödsförening eller försäkringsbolag, som

förut finnes eller som skall bildas för rörelsens övertagande. Finner tillsyns
Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20. 223 87 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

myndigheten på grund av likvidationsboets enkla beskaffenhet och ringa storlek

eller av annan orsak ej erforderligt, att god man deltager i likvidationen,

och är det uppenbart, att skälig överlåtelse av föreningens rörelse ej kan

komma till stånd, må tillsynsmyndigheten underlåta att förordna god man

eller, örn förordnande redan meddelats, återkalla detsamma. Meddelande eller

återkallande av dylikt förordnande skall ofördröjligen registreras. Gode

mannen äger att av likvidationsboet uppbära arvode till belopp, som bestämmes

av tillsynsmyndigheten.

49 §.

Utser understödsförening ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,

som jämlikt 47 § fjärde stycket eller 64 § påkallar likvidation, svare

de, som med vetskap örn förhållandet deltaga i beslut örn fortsättande av

föreningens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,

en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

50 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 47, 64 eller

66 § påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret,

enligt vad nedan sägs, anmält, att föreningen trätt i likvidation, förklare

rätten, på ansökan av medlem eller styrelseledamot eller tillsynsmyndigheten

och efter föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation; och

förelägge rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande en månad,

utse en eller flera likvidatorer, vid äventyr att förordnande i sådant hänseende

eljest meddelas av rätten.

51 §.

Finnes understödsförening, som enligt anmälan till registret trätt i likvidation,

sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, vare

medlem eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende

därav, att någon finnes, som äger företräda föreningen, ävensom tillsynsmyndigheten

berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning örn

utseende av likvidatorer; och skall i övrigt vad i 46 § är stadgat i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

52 §•

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej

Konungen för viss förening medgiver undantag.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blivit

avslutad, men må när som helst återkallas av den, som meddelat uppdraget.

Avgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej suppleant,

åligger det övriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta örn utseende av

ny likvidator.

53 §•

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att föreningen

trätt i likvidation. Därvid skola uppgivas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn

ävensom nationalitet och hemvist,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:t$ proposition nr 19.

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall utövas allenast

av likvidatorerna gemensamt, vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt,

sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet, varde

uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet och

hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker ändring i

fråga örn rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom anmälan för

registrering ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Vid anmälan av sådant beslut örn förenings trädande i likvidation, som i

43 § första stycket sägs, skall fogas av notarius publicus eller med likvidatorernas

egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av protokoll,

som förts i ärendet.

54 §.

Då likvidatorer utsetts, skall, utom i det fall att likvidation inträtt enligt

64 §, styrelsen ofördröjligen göra redo för sin förvaltning under den tid, för

vilken densamma ej förut blivit granskad.

Styrelsens redovisning skall av likvidatorerna ofördröjligen överlämnas till

revisorerna, som hava att granska densamma och däröver inom fyra veckor

avgiva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas berättelse framlägges

av likvidatorerna, så snart ske kan, å föreningssammanträde; och skall

å det sammanträde till behandling företagas frågan örn beviljande av ansvarsfrihet

åt styrelsen för den tid, redovisningen omfattar. Örn behandling av

denna fråga samt örn rätt att tala å styrelsens förvaltning åge vad i 36, 40

och 41 §§ finnes stadgat motsvarande tillämpning.

55 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka kallelse å föreningens okända

borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

56 §.

Likvidatorerna åge ej utan särskilt, av föreningen erhållet bemyndigande

avyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.

Hava likvidatorerna förordnats enligt 78 §, må ej heller lös egendom

utan föreningens särskilda bemyndigande av dem försäljas på annat sätt än

nu är sagt; och må, innan beslutet om förordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna

ej utan föreningens samtycke vidtaga några likvidationsåtgärder utan

allenast taga föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

I övrigt skall örn likvidatorers befogenhet att företräda föreningen och örn

deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tillämpliga delar vad

angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag är stadgat; dock att vad

i 22 § är stadgat ej skall äga tillämpning å likvidatorer, som förordnats enligt

78 §, eller å av tillsynsmyndigheten förordnad god man, som skall med sådana

likvidatorer deltaga i likvidation.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 19.

God man äger att utlysa extra föreningssammanträde för behandling av

fråga rörande likvidationen samt att, utan hinder av beslut örn delning av

likvidationsboets förvaltning, deltaga i förvaltningens alla delar.

57 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening i likvidation, bör

undertecknas med föreningens firma med tillägg av orden »i likvidation».

Har tillsynsmyndigheten förordnat god man, skall firman tecknas av denne

i förening med den eller dem, som eljest äro berättigade att teckna firman.

Vid firmateckning skola de, som teckna firman, även underskriva sina namn.

Har under handlingen ej föreningens firma tecknats på sätt här ovan är

sagt och framgår ej av handlingens innehåll såväl att den utfärdats å föreningens

vägnar som ock att föreningen är i likvidation, vare de, som underskrivit

handlingen, evad densamma prövas vara för föreningen bindande eller

ej, ansvariga för vad genom handlingen må hava slutits, en för alla och alla

för en, såsom för egen skuld.

58 §.

Medan föreningen är i likvidation, må icke antagas ny medlem eller lämnas

förskott å framtida understöd; och skall vad stadgarna må innehålla örn rätt

att vid medlems avgång ur föreningen utfå någon del av föreningens tillgångar

ej under nämnda tid äga tillämpning beträffande medlem, som avgått efter det

beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen eller

meddelades av domstol.

Under likvidationstiden skola ej heller de fasta avgifter och uttaxerade

belopp utkrävas eller de understöd utgivas, som förfallit till betalning efter

det beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen

eller meddelades av domstol. Pensionsbelopp, som förfallit till betalning efter

nämnda tidpunkt, må dock utbetalas, därest pensionsfallet inträffat före samma

tidpunkt och utbetalningen kan ske utan förnärmande av den rätt, som tillkommer

borgenär, medlem eller annan understödsberättigad.

59 §.

Vid understödsförenings likvidation må sådan överlåtelse av föreningens

rörelse, som omförmäles i 48 §, eller fördelning av föreningens tillgångar icke

äga rum, förrän den i kallelsen å föreningens okända borgenärer utsatta inställelsedag

är förbi och all veterlig gäld blivit betald, däri inbegripet understöd,

som förfallit till betalning innan beslutet att föreningen skulle träda i

likvidation fattades av föreningen eller meddelades av domstol, ävensom

ogulden andel i föreningens tillgångar, vilken enligt stadgarna tillkommer

före sistnämnda tidpunkt avgången medlem eller hans rättsinnehavare. Är

någon del av gälden tvistig eller icke förfallen och kan förty eller av annan

orsak betalning ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel

innehållas.

Därest förslag till överlåtelse av föreningens rörelse kan åvägabringas, skall

gode mannen utlysa föreningssammanträde för behandling av detsamma. Å

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 19.

det eller de sammanträden, varå förslaget behandlas, skall gode mannen framlägga:

där överlåtelsen skall ske på en befintlig understödsförening, ett befintligt

ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag, av nämnda

förening eller bolag avgivet anbud å rörelsens övertagande; där överlåtelsen

skall ske på en understödsförening, som skall bildas för detta ändamål, förslag

till villkor för överlåtelsen och till stadgar för föreningen; eller, där

överlåtelsen skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag, som skall bildas för

detta ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen samt till bolagsordning och

bestämmelser angående grunderna för bolagets verksamhet. Bereder föreningen

pension, skall, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna, med

avseende å överlåtelse av rörelsen iakttagas, att rätt till pension, därest

pensionsfallet inträffat innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation

fattades av föreningen eller meddelades av domstol, skall äga företräde framför

övriga rättigheter till framtida understöd. Efter det beslut örn överlåtelsen

blivit gillat av tillsynsmyndigheten samt, där överlåtelsen sker på en understödsförening

eller ett ömsesidigt försäkringsbolag, som bildats för detta

ändamål, berörda förening eller bolag registrerats, skall den förening eller

det bolag, varpå överlåtelsen sker, anses hava inträtt uti den i likvidation

varande föreningens rättigheter och skyldigheter, och skola sistnämnda förenings

återstående tillgångar och handlingar överlämnas till den andra föreningen

eller bolaget.

Kan förslag till överlåtelse av föreningens rörelse ej åvägabringas eller

kommer av annan anledning överlåtelse icke till stånd, skola de bestämmelser,

stadgarna innehålla angående förfarandet med föreningens behållna tillgångar

vid dess upplösning, gå i verkställighet.

_ 60 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske kan, å

föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

61 §.

Då likvidatorerna å föreningssammanträde framlagt redovisning för sin

förvaltning, anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna ofördröjligen

därom göra anmälan för registrering.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll, som förts i ärendet,

ävensom bevis örn dagen för utfärdandet av kallelsen å föreningens okända

borgenärer.

62 §.

Åtnöjes medlem eller annan understödsberättigad ej med likvidatorernas

redovisning, skall han genom stämning anhängiggöra sin talan hos domstol

inom ett år från den dag, då redovisningen framlades å föreningssammanträde.

Försummas det, havé han förlorat sin talan.

63 §.

Avträdes understödsförenings egendom till konkurs, skall underrättelse

om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens

försorg avsändas för registrering.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 19.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av styrelsen

eller, örn syssloman enligt 46 § eller likvidatorer varit utsedda, då

beslutet örn egendomsavträde meddelades, av dessa. Under konkursens fortgång

må dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman,

som förordnats enligt nämnda paragraf, ävensom utses nya styrelseledamöter

eller nya likvidatorer.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs,

skall, intill dess konkursen avslutats eller, där konkursen lämnat överskott,

föreningen enligt 64 § trätt i likvidation, vad i 58 § stadgas örn förening,

som är i likvidation, äga tillämpning å föreningen; dock med iakttagande

därav, att vad i sistnämnda paragraf sägs angående den tid, då beslutet att

föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen eller meddelades

av domstol, i stället skall avse tiden för beslutet örn egendomsavträde samt

att bestämmelsen rörande utbetalning i visst fall av pensionsbelopp icke

må tillämpas före konkursens avslutande.

64 §.

Finnes efter konkursens avslutande ej överskott, anses föreningen upplöst,

då konkursen avslutats. Det åligger dem, som under konkursen sist

företrätt föreningen såsom konkursgäldenär, att örn föreningens sålunda

skedda upplösning ofördröjligen göra anmälan till registret.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs,

och finnes efter konkursens avslutande överskott, skall föreningen träda i

likvidation. Därvid skall iakttagas, att vad i 58 och 59 §§ sägs angående

den tid, då beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen

eller meddelades av domstol, i stället skall avse tiden för beslutet

örn egendomsavträde.

65 §.

Hava vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats eller överlämnats

till någon, som enligt stadgarna är berättigad att övertaga dem,

utan att betalning för gälden erlagts eller innehållits, eller befinnas innehållna

medel ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse av föreningens

oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något

på borgenärs bekostnad, skyldig att återbära vad han sålunda bekommit.

Befinnes utbetalning av pensionsbelopp, vilken skett på grund av därom

enligt 58 eller 63 § särskilt gällande bestämmelse, vara borgenär, medlem

eller annan understödsberättigad till förfång, skall ock återbäring äga rum.

Om frivillig överlåtelse av understödsförenings rörelse.

66 §.

Yäckes i annat fall, än varom i 59 § förmäles, förslag att understödsförenings

rörelse eller viss del därav skall överlåtas på understödsförening

eller försäkringsbolag, som förut finnes eller som skall bildas för detta ändamål,

skall å föreningssammanträde, som har att besluta angående förslaget,

framläggas: där överlåtelsen skall ske £>å en befintlig understödsförening, ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

23:

Kungl. Majus proposition nr 19.

befintligt ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag, av nämnda

förening eller bolag avgivet anbud å övertagande av den ifrågavarande

rörelsen; där överlåtelsen skall ske på en understödsförening, som skall

bildas för detta ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen och till stadgar

för föreningen; eller, där överlåtelsen skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag,

som skall bildas för detta ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen

Hilm t till bolagsordning och bestämmelser angående grunderna för bolagets

verksamhet.

Vid dylik överlåtelse skall, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna,

rätt till pension, därest pensionsfallet inträffat innan beslutet örn

överlåtelsen fattades, äga företräde framför övriga rättigheter till framtida

understöd.

Då beslut örn överlåtelsen blivit gillat av tillsynsmyndigheten samt, där

överlåtelsen sker på en understödsförening eller ett ömsesidigt försäkringsbolag,

som bildats för detta ändamål, berörda förening eller bolag registrerats,

skall den förening eller det bolag, varpå överlåtelsen sker, anses hava

inträtt i den överlåtande föreningens rättigheter och skyldigheter mot medlemmarna

och andra understödsberättigade på grund av den överlåtna

rörelsen. Avser överlåtelsen föreningens hela rörelse, skall föreningen träda

i likvidation.

Varder, efter det beslut örn överlåtelse, varom i denna paragraf förmäles,

blivit gillat av tillsynsmyndigheten, föreningen försatt i konkurs, skall, vid

tillämpning av vad i konkurslagen är stadgat angående rätt till talan örn

återgång av avtal, avtalet örn överlåtelsen anses ingånget den dag, då gillandet

skedde.

Om registrering och om tillsyn å understödsföreningar.

67 §.

I denna lag föreskriven registrering och tillsyn å understödsföreningar

handhaves beträffande varje grupp av föreningar med likartad verksamhet

av en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

68 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall föras understödsföreningsregister för inskrivning

av de uppgifter, vilka enligt denna lag skola anmälas för registrering

eller vilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrivet.

69 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen. Avlämnas anmälan genom

ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara styrkt av

vittnen.

Då understödsförenings registrering sökes, skall varje styrelseledamot och

suppleant, så ock i övrigt envar, som, ensam eller gemensamt med annan, är

berättigad att teckna föreningens firma, på samma gång egenhändigt inskriva

sin namnteckning i registret eller i särskilt bihang till detta, såframt ej namn
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr J9.

teckningen förefinnes å anmälningsskriften och blivit av vittnen styrkt. På

enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot

eller suppleant blivit utsedd eller att eljest någon, ensam eller

gemensamt med annan, blivit berättigad att teckna firman.

7° §.

Registrering skall vägras

örn vid anmälan för registrering icke iakttagits de föreskrifter, som finnas

för varje särskilt fall meddelade;

örn understödsförenings stadgar eller beslut, som anmäles för registrering,

icke tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med

föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller äro

till sin avfattning i något viktigare hänseende otydliga eller vilseledande;

örn i ärende rörande understödsförenings registrering medlemsantalet

finnes understiga det jämlikt föreskrift i 3 § första eller andra stycket för

föreningen lägst tillåtna samt tillsynsmyndigheten icke med stöd av tredje

stycket samma paragraf medgiver föreningen undantag från tillämpningen av

sagda föreskrift;

örn i ärende rörande understödsförenings registrering stadgarna finnas icke

vara betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade eller

eljest icke upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning

lämpligt sätt; eller

örn tillsynsmyndigheten finner beslut, som i 42 § eller 43 § första stycket

sägs, icke böra gillas.

71 §.

Beviljas understödsförenings registrering, läte tillsynsmyndigheten i registret

införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) varje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon, ensam

eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna föreningens firma,

dennes fullständiga namn och hemvist;

6) där befogenhet att teckna firman ej skall utövas allenast av styrelsen,

vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Det ena exemplaret av stadgarna skall förses med bevis örn registreringen

och återställas till sökanden.

72 §.

Anmäles ändring i förhållande, varom inskrivning i registret skett, skall

den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret av det protokoll,

som innehåller beslutet örn ändringen, till sökanden återställas, försett

med bevis örn registreringen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. 25

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrivning i registret

göras.

73 §.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskilt för varje

förening, förvaras såsom bilagor till registret.

74 §.

Företer understödsförenings registrerade firma likhet med en i föreningsregister,

understödsföreningsregister eller försäkringsregister tidigare införd

firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, åge

domstol på talan av denne förbjuda föreningen att efter viss tid använda

förstnämnda firma ävensom ålägga föreningen det skadestånd, som prövas

skäligt.

Menar någon eljest, att en i understödsföreningsregistret verkställd inskrivning

länder honom till förfång, må talan örn registreringens upphävande

samt örn skadestånd föras vid domstol.

75 §.

Har genom laga kraft ägande dom blivit förklarat, att en i understödsföreningsregistret

gjord inskrivning ej bort ske, eller att beslut, som registrerats,

är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett,

ej föreligger, skall på begäran av någondera parten anteckning därom göras

i registret.

Yarder, sedan i registret gjorts anteckning örn förenings konkurs, beslutet

örn egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom gjord

ansökning avföras ur registret.

76 §.

Mot den, som inhämtat kännedom örn vad registret beträffande visst förhållande

innehåller å den tid, varom fråga är, kan ändring i samma förhållande

icke med laga verkan åberopas, med mindre han visas hava ägt

vetskap örn ändringen.

77 §.

Det åligger understödsförenings styrelse att för varje räkenskapsår inom

två månader från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde

till tillsynsmyndigheten ingiva:

1) styrkt avskrift av styrelsens och revisorernas berättelser samt av

protokoll, upptagande de å föreningssammanträde i anledning av nämnda

berättelser fattade beslut;

2) en i enlighet med fastställt formulär upprättad och av styrelsen underskriven

statistisk redogörelse rörande föreningen och dess verksamhet under

året.

Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplysningar,

skola sådana ofördröjligen lämnas av styrelsen.

Styrelsen vare pliktig ej mindre att när som helst bereda tillsynsmyndigheten

eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens medel samt att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

granska föreningens räkenskaper och övriga handlingar än även att lämna

dem tillträde till föreningssammanträde.

78 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att meddela råd och vägledning i

fråga örn understödsförenings bildande och det lämpliga inrättandet av sådan

förenings verksamhet ävensom i övrigt tillhandagå med upplysningar i fråga

om åtgärder, som må erfordras för registrering.

Då understödsförening vunnit registrering, tillkommer det tillsynsmyndigheten

att övervaka föreningens verksamhet samt tillhandagå föreningen

med råd och upplysningar i ändamål att föreningens rörelse må drivas på

ett med hänsyn till dess art och omfattning lämpligt sätt.

Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från lag eller författning eller

föreningens stadgar förekommer, eller visar det sig, att understödsförening

är oförmögen att efter oförändrade grunder fullgöra sina utfästelser, eller

finnas stadgarna eljest icke längre vara betryggande för medlemmarna och

övriga understödsberättigade, skall tillsynsmyndigheten meddela föreningen

anvisning att inom viss tid hava vidtagit sådan åtgärd eller förändring av

föreningens verksamhet, som prövas erforderlig.

Befinnes förening, som blivit registrerad enligt denna lag, driva rörelse,

vilken är att anse såsom affärsmässig försäkringsrörelse, skall tillsynsmyndigheten

anvisa föreningen att antingen vidtaga erforderliga ändringar med

avseende å rörelsens art eller ock inom viss tid hava överlåtit rörelsen på

ett försäkringsbolag.

Har anvisning enligt denna paragraf meddelats av tillsynsmyndigheten

och finnes föreningen icke tillbörligen ställa sig anvisningen till efterrättelse,

äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller domaren göra ansökning örn åläggande

för föreningen att träda i likvidation. Har sådan ansökning gjorts,

skall rörande kungörelse örn ansökningen och förordnande av sysslomän

samt angående underrättelse örn sådant förordnande för registrering gälla

vad i 46 § är föreskrivet. Styrker ej föreningen å den utsatta tiden, att

meddelad anvisning behörigen efterkommits, förklare rätten, att föreningen

skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att verkställa

densamma.

79 §.

Om tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som icke avser registrering, så

ock örn beslut, varigenom registrering vägrats, skall skriftlig underrättelse

ofördröjligen överlämnas eller med posten försändas till någon, vilken äger

företräda föreningen. Innefattar beslutet anvisning enligt 78 §, eller har

genom beslutet av föreningen gjord ansökning avslagits eller gillande av

beslut, varom förmäles i 43 § andra stycket, eller registrering av anmält

förhållande vägrats, skola i underrättelsen örn beslutet skälen därför angivas.

Ar understödsförening eller annan, som enligt denna lag i ärende angående

föreningen gjort framställning eller anmälan hos tillsynsmyndigheten, missnöjd

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 19.

med tillsynsmyndighetens beslut, må, vid talans förlust, besvär över beslutet

hos Konungen anföras, där föreningens styrelse har sitt säte å ort inom Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands län, före klockan

tolv å fyrtiofemte dagen, och, där styrelsen har sitt säte å ort inom annan del

av riket, före klockan tolv å trettionde dagen från beslutets dag.

80 §.

Närmare föreskrifter örn tillsynsmyndighetens organisation samt örn understödsföreningsregistrets

förande och tillsynsmyndighetens verksamhet i övrigt

meddelas av Konungen.

Särskilda bestämmelser.

81 §.

Fordran, som på grund av moderskaps- eller arbetslöshetsförsäkring innestår

hos understödsförening, må ej för gäld tagas i mät. Samma lag vare

örn fordran, som på grund av sjukförsäkring innestår hos erkänd sjukkassa.

Örn utmätningsfrihet för kapitalunderstöd stadgas i lagen örn försäkringsavtal.

Örn utmätningsfrihet för sjukhjälp i andra fall, än då sådan följer

av denna paragraf, ävensom för pension stadgas i nämnda lag och i utsökningslagen.

82 §.

Föreningsmedlemmar, som genom att överträda denna lag eller föreningens

stadgar tillskynda föreningen skada, svare för skadan, en för alla och alla

för en.

Överträda styrelseledamöter, likvidatorer eller medlemmar denna lag eller

föreningens stadgar och tillskyndas tredje man därigenom skada, vare de,

som låtit sådant komma sig till last, ansvariga för skadan, en för alla och

alla för en.

83 §.

Understödsförening vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom lag

stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt stadgarna

har sitt säte.

84 §.

Innehålla understödsförenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen

och styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem eller annan

understödsberättigad skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän,

äge det förbehåll samma verkan, som tillkommer skiljeavtal; och gäde

örn påkallande av förbehållets tillämpning vad örn stämning i 26 § finnes

stadgat.

Straffbestämmelser.

85 §.

Därest understödsförening driver verksamhet utan att vara registrerad,

straffes den, som deltager i åtgärd å föreningens vägnar eller i beslut därom,

med dagsböter.

\

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 19.

Fortsattes under tid, då åtal pågår för förseelse som nu är sagd, samma

förseelse, skall, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, dömas

till dagsböter.

86 §.

Med dagsböter straffes

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering mot

bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i handling,

som framlägges å föreningssammanträde eller jämlikt bestämmelserna i 77 §

ingives till tillsynsmyndigheten, rörande föreningens angelägenheter meddelar

oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, där han uppsåtligen använder någon föreningens tillgång

för ett annat ändamål än det, för vilket samma tillgång är avsedd;

4) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges å

föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande

föreningens angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning

mot dylik uppgift i handling, som av honom granskats;

5) där försäkringsteknisk utredning, som jämlikt 7 § fjärde stycket vid 4)

eller 15 § ingivits till tillsynsmyndigheten, är oriktig, den som mot bättre

vetande upprättat utredningen eller med vetskap örn dess oriktighet ingivit

densamma.

Ej må straff, som i denna paragraf är stadgat, ådömas, där förseelsen

enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

87 §.

Åsidosättes föreskrift, som är meddelad i 15 § första stycket, 20 § sista

stycket, 31 § första stycket, 34 § sista stycket, 44 § första eller tredje

stycket, 47 § andra stycket, 64 § första stycket eller 77 §, eller underlåter

förening, som erhållit föreläggande enligt 15 § andra stycket, att ställa sig

föreläggandet till efterrättelse, straffes den försumlige med böter från och

med fem till och med trehundra kronor.

Samma lag vare örn likvidator, som ej fullgör vad honom enligt 53 §,

54 § andra stycket eller 61 § åligger.

Förseelse mot 31 § första stycket, 34 § sista stycket eller 54 § andra

stycket må åtalas allenast av målsägande; och skall härvid såsom målsägande

anses såväl föreningen som varje medlem därav.

88 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas gäldande, skall förvandling ske enligt allmän lag.

89 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för registrering

eller att göra anmälan, som är föreskriven i 47 § andra stycket, eller

att underställa tillsynsmyndigheten beslut, som i 43 § andra stycket sägs, eller

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 19.

29

att till tillsynsmyndigheten ingiva någon av de i 15 § första och andra

styckena samt 77 § omförmälda handlingarna skall åtalas vid allmän underrätt

i den ort, där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Om undantag från lagens tillämpligliotsområde.

90 §.

Yad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning

1) å anstalt, för vars utfästelser av understöd staten eller kommun är ansvarig,

eller å sådan pensionskassa för i offentlig tjänst anställda personer,

vilken av Konungen förklarats undantagen från lagens tillämpning;

2) å fackförening, fackförbund eller annan liknande förening för vårdande

av yrkesangelägenheter av anledning att densamma meddelar understöd vid

arbetslöshet.

Anstalt eller pensionskassa, varom ovan vid 1) förm hies, vare dock pliktig

att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet

med de föreskrifter, Konungen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938, och upphör lagen den 29 juni

1912 (nr 184) örn understödsföreningar vid samma tidpunkt att gälla. Därvid

skall emellertid iakttagas vad här nedan stadgas.

1 mom. Med avseende å understödsförening, som vid nämnda tid är

registrerad enligt äldre lag, skall gälla följande.

1) Aldre lag skall fortfarande äga tillämpning intill dess tillsynsmyndigheten

på ansökan av föreningen förklarat föreningens stadgar stå i överensstämmelse

med föreskrifterna i den nya lagen samt vara betryggande för

medlemmarna och övriga understödsberättigade ävensom i övrigt upprättade

på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. Hava

föreningens stadgar icke blivit jämlikt äldre lag godkända av tillsynsmyndigheten,

skall vid ansökan örn dylik förklaring fogas försäkringsteknisk utredning

rörande beräkningen av de i stadgarna angivna avgifterna; dock att, där

föreningen endast skall bereda understöd vid arbetslöshet eller meddela sjukpenning

för högst nittio dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd

eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i förening, i stället må

vid ansökningen fogas för bedömande av nämnda avgifters tillräcklighet

erforderliga uppgifter, avfattade enligt av tillsynsmyndigheten fastställda

formulär. Har vid sådan ansökan stju-elseledamot eller annan mot bättre

vetande meddelat oriktig uppgift eller har någon, där vid ansökningen fogad

försäkringsteknisk utredning är oriktig, mot bättre vetande upprättat utredningen

eller med vetskap örn dess oriktighet ingivit densamma, vare lag

som i 86 § sägs.

2) Förklaring, som omförmiiles vid 1), må avgivas och föreningen må därefter

fortsätta verksamheten utan hinder därav, att föreningen icke uppfyller

den enligt 3 § första stycket eller, i fråga om beredande av pension, enligt

3 § andra stycket för föreningen gällande föreskriften angående minsta medlemsantal;

dock att i sådant fall tillsynsmyndigheten skall bestämma det

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majda proposition nr 19.

antal medlemmar, varav föreningen minst skall bestå. Nedgår medlemsantalet

under det sålunda bestämda, skall vad i 47 § andra, tredje oell fjärde

styckena, 48 § första stycket, 49 och 50 §§, 87 § första stycket och 89 §

föreskrives äga motsvarande tillämpning.

3) Därest för sådan förening, som avses i 17 §, yppar sig svårighet att för

äldre försäkringar vid tiden för ansökan örn förklaring, varom vid 1) sägs,

avsätta premiereserv till belopp, som i nämnda paragraf föreskrives, må tillsynsmyndigheten

med avseende å fullgörandet av denna skyldighet medgiva

föreningen sådant anstånd, att under viss tid, ej överstigande femton år,

premiereserven för sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp, under

villkor att skillnaden årligen minskas i enlighet med en av tillsynsmyndigheten

fastställd plan. Anstånd må ej medgivas, där det enligt verkställd

undersökning icke kan förväntas, att bristen skall kunna täckas under sagda tid.

4) Vid tillämpningen av 15 § första stycket skall såsom registreringsåret

anses det år, då föreningen vunnit förklaring, varom vid 1) sägs.

5) Avgives förklaring, varom vid 1) sägs, skall anteckning därom göras i

understödsföreningsregistret.

2 mom. Där enligt vad i 1 mom. vid 1) stadgas äldre lag skall beträffande

viss förening äga tillämpning efter den 30 juni 1938, skall dock vad nedan

sägs iakttagas.

1) Yarje före den 1 januari 1943 fattat beslut örn sådan ändring av stadgarna,

som erfordras för att föreningen skall kunna vinna förklaring enligt

1 mom. vid 1), eller örn överlåtelse av föreningens rörelse eller viss del därav

å understödsförening, vilken vunnit sådan förklaring eller blivit registrerad

efter den 30 juni 1938, skall anses gillt, därest det å sammanträde biträtts

av minst tre fjärdedelar av de röstande samt varder gillat av tillsynsmyndigheten;

dock att, där för beslutets giltighet är i stadgarna uppställt villkor

utöver vad enligt äldre lag är bestämt, sådant villkor skall lända till efterrättelse.

2) Därest föreningen icke på ansökan, som gjorts före den 1 januari 1943,

vunnit förklaring enligt 1 mom. vid 1) och icke heller trätt i likvidation eller

försatts i konkurs, förklara tillsynsmyndigheten, att föreningen skall träda i

likvidation, och förordna en eller flera likvidatorer att verkställa densamma;

i vilket fall skall så anses, som örn förklaringen och förordnandet meddelats

av domstol jämlikt 82 § äldre lag. Yad nu sagts skall även gälla, där

föreningen, sedan dess egendom avträtts till konkurs, jämlikt 66 § andra

stycket äldre lag beslutat fortsätta sin verksamhet; och skall vid tillämpning

av 60 och 61 §§ äldre lag iakttagas, att vad där sägs angående den tid, då

beslutet att föreningen skulle träda i likvidation meddelades av domstol, i

stället skall avse tiden för beslutet örn egendomsavträde.

3 mom. Förseelse mot äldre lag skall bedömas efter nämnda lag även

efter det lagen upphört att gälla för den förening, beträffande vars verksamhet

förseelsen blivit begången.

4 mom. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till äldre lagen,

skall, i den mån denna ej längre äger giltighet, hänvisningen avse nya lagen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 19.

31

Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 18 juni 1926 (nr 217)

om återförsäkringskassor.

Härigenom förordnas, att lagen den 18 juni 1926 om återförsäkringskassor

skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 19.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 september 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående dels

ny lagstiftning örn understödsföreningar i syfte att vinna ökad ekonomisk

säkerhet beträffande sådana sammanslutningars utfästelser, dels ock upphävande

av lagen den 18 juni 1926 (nr 217) om återförsäkringskassor. Föredraganden

anför:

Ny lagstiftning om understödsföreningar.

Gällande bestämmelser.

Enligt den i 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 184) örn understödsföreningar

givna definitionen skola under begreppet understödsförening inbegripas

sådana föreningar för inbördes bistånd, vilka avse att utan affärsmässigt

drivande av försäkringsrörelse idka sådan verksamhet, som med avseende å

sitt föremål faller inom personförsäkringens område. Såsom exempel på

dylika understödsföreningar angivas i samma lagrum föreningar, som bereda

medlem pension efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss ålder eller

vid bestående förlust eller nedsättning i arbetsförmågan (invaliditet); vid

medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande av kostnaderna för

hans begravning eller såsom understöd åt hans familj; meddela pension åt

avliden medlems änka eller barn; bereda sjukhjälp eller moderskapshjälp;

samt bereda understöd vid arbetslöshet.

Lagen äger dock enligt 98 § icke tillämpning å anstalt, för vars utfästelser

av understöd staten eller kommun är ansvarig, å sådan pensionskassa för i

offentlig tjänst anställda personer, vilken av Konungen förklarats undantagen

från lagens tillämpning, eller å fackförening, fackförbund eller annan

liknande förening för vårdande av yrkesangelägenheter av anledning att densamma

meddelar understöd vid arbetslöshet.

Enligt lagen är pensionskassa, som består av minst 5 medlemmar, samt

annan understödsförening, som består av minst 50 medlemmar, underkastad

registreringsskyldighet (2 § 1 st.). För förening, som ej innefattas under

registreringstvånget, bereder lagen möjlighet att frivilligt låta registrera sig

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. 33

och ernå därmed förenade rättsliga fördelar; registrering kan dock icke

vinnas av förening, som räknar mindre än 5 medlemmar (2 § 2 st.).

Innan understödsförening blivit registrerad, kan den ej förvärva rättigheter

eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet

söka, kära eller svara (5 § 1 st.).

Flertalet av lagens bestämmelser avser att reglera de former, i vilka de

registrerade understödsföreningarna äga bedriva sin verksamhet eller vilka

skola iakttagas vid sådan förenings upplösning. Sålunda skall understödsförening

för att kunna vinna registrering hava antagit stadgar av viss i lagen

närmare angiven fullständighet (6 och 8 §§) samt hava utsett styrelse (6 §).

Utförliga föreskrifter meddelas örn styrelse och firmateckning (15—31 §§),

örn revision (32—34 §§), örn föreningssammanträde (35—40 §§), örn talan

mot styrelse eller revisorer (41—43 §§), örn ändring av stadgarna och vissa

andra fall, då särskilda bestämmelser gälla angående giltighet av föreningsbeslut

(44—46 §§), örn klander av föreningsbeslut (47 §), örn likvidation och

upplösning (48—67 §§), örn frivillig överlåtelse av förenings rörelse (68 §)

samt örn registrering (69—78 §§).

Emellertid innehåller lagen även vissa bestämmelser av materiellträttslig

innebörd, vilka huvudsakligen avse att förhindra, att registrerad understödsförenings

verksamhet bedrives på ett med hänsyn till medlemmarnas och

övriga understödsberättigades intressen riskfyllt eller eljest olämpligt sätt,

låt vara att några av dessa bestämmelser gälla endast i den mån annat icke

finnes angivet i föreningens stadgar. Sålunda innehåller 3 § första stycket

förbud för förening att utan stöd av lag eller författning eller tillsynsmyndighetens

tillstånd utöva verksamhet, vilken är främmande för ändamålet

med föreningens understödsverksamhet, och i 3 § andra stycket förb judes

förening att utfästa eller utbetala understöd, utgående i kapital en gång för

alla (kapitalunderstöd), till högre belopp än 4,000 kronor för en medlem

•eller att, därest föreningens stadgar icke godkänts av tillsynsmyndigheten

på sätt i 86 § sägs, utfästa eller utbetala kapitalunderstöd till högre belopp

.än 500 kronor för en medlem. I 11 § och 44 § tredje stycket meddelas bestämmelser

med syfte att skydda medlems rätt att utträda ur eller kvarstå i

förening. Enligt 14 § skall, såvida icke annorlunda bestämmes i stadgarna,

å rörelsen uppkommet överskott reserveras för framtida behov. Stadgeändring,

som avser inskränkning av rätt till understöd, äger jämlikt 44 §

sista stycket icke tillämpning i fråga örn rätt till pension eller sjukhjälp, med

avseende å vilken pensions- eller sjukdomsfallet inträffat innan slutgiltigt

beslut om ändringen fattades. Saknar understödsförening behörig styrelse,

kan domstol enligt 48 § förklara, att föreningen skall träda i likvidation.

Vidare skall understödsförening enligt 49 § träda i likvidation, då medlemsantalet

nedgått under fem eller det högre antal, vartill medlemmarna enligt

stadgarna minst skola uppgå, och tillräckligt antal medlemmar ej inträtt inom

tre månader, eller då förhållande inträffat, på grund varav enligt stadgarna

föreningen skall upphöra med sin verksamhet. Har pensionskassa trätt i

likvidation och överlåtes i anledning (lii''av dess rörelse, skall jämlikt

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20. *23 37 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

61 § andra stycket, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna, rätt

till pension, därest pensionsfallet inträffat före likvidationsbeslutet, äga företräde

framför övriga rättigheter till framtida understöd. Motsvarande bestämmelser

givas dels i 61 § sista stycket för det fall, att vid pensionskassas

likvidation överlåtelse icke kommer till stånd och i anledning därav kassans

tillgångar skola fördelas mellan medlemmarna och övriga understödsberättigade,

dels ock i 68 § andra stycket för det fall att pensionskassa frivilligt

överlåter sin rörelse.

Den i lagen föreskrivna registreringen och tillsynen å understödsföreningarna

handhaves jämlikt kungörelsen den 8 november 1912 (nr 304) av

socialstyrelsen. Erinras må emellertid, att enligt beslut av 1937 års riksdag

(riksdagens skrivelse nr 390) tillsynen över samtliga understödsföreningar med

undantag av arbetslöshetskassorna skall från och med den 1 januari 1938 övertagas

av pensionsstyrelsen. Hava icke vid anmälan för registrering iakttagits de

föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall meddelade, eller prövas understödsförenings

stadgar eller beslut, som anmäles för registrering, icke hava tillkommit

i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med föreskrifterna

i understödsföreningslagen eller eljest strida mot lag eller författning

eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende otydliga eller vilseledande,

skall jämlikt 72 § registrering vägras. Ävenledes skall enligt samma

lagrum registrering vägras, därest tillsynsmyndigheten finner visst beslut

rörande stadgeändring icke böra gillas. I 80 § ålägges understödsförening

att för varje räkenskapsår till tillsynsmyndigheten ingiva vissa handlingar,

ägnade att belysa skötseln och resultatet av föreningens verksamhet, samt

att jämväl i övrigt tillhandagå tillsynsmyndigheten med begärda upplysningar.

Pensionskassa, vars stadgar icke blivit godkända på sätt i 86 § sägs,

åligger det därjämte enligt 81 § att vart femte år låta upprätta och till tillsynsmyndigheten

ingiva försäkringsteknisk utredning av kassans ställning

vid föregående års slut. Sådan utredning skall enligt av tillsynsmyndigheten

fastställda grunder upprättas av person med i lagen närmare angiven kompetens.

Tillsynsmyndigheten må, om av pensionskassa ingiven utredning utvisar

brist, ålägga kassan att, så länge bristen fortfar, upprätta och ingiva utredning

oftare än vart femte år, dock högst årligen, men äger å andra sidan

helt eller delvis befria kassa från skyldigheten att upprätta utredning, därest

kassans rörelse är av mindre omfattning eller eljest skälig anledning till

sådan befrielse föreligger. Enligt 82 § tillkommer det tillsynsmyndigheten

att övervaka understödsförenings verksamhet samt tillhandagå föreningen

med råd och upplysningar i ändamål att föreningens rörelse må drivas på

ett med hänsyn till dess art och omfattning lämpligt sätt. Förekommer avvikelse

från lagen eller föreningens stadgar, skall tillsynsmyndigheten anvisa

föreningen att inom viss tid hava vidtagit för rättelses vinnande erforderliga

åtgärder. Framgår av försäkringsteknisk utredning, som enligt 81 § avgivits

för pensionskassa, att kassan uppenbarligen är oförmögen att fullgöra sina

utfästelser, må tillsynsmyndigheten, där den finner fortsättande av kassans

verksamhet efter oförändrade grunder kunna medföra allvarliga missförhål
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majis proposition nr 19.

landen, meddela kassan anvisning att vidtaga erforderliga ändringar med avseende

å grunderna för verksamheten. Driver en enligt lagen registrerad

förening affärsmässig försäkringsrörelse, skall tillsynsmyndigheten anvisa

föreningen att antingen ändra rörelsens art eller överlåta rörelsen på ett försäkringsbolag.

Ställer sig föreningen icke till efterrättelse en av tillsynsmyndigheten

jämlikt 82 § meddelad anvisning, skall domstol efter ansökan

av tillsynsmyndigheten förklara, att föreningen skall träda i likvidation.

Förutom de särskilda bestämmelser, vilka enligt vad förut omnämnts gälla

för pensionskassa, innehåller lagen även skärpta bestämmelser beträffande

vissa andra understödsföreningar, nämligen sådana vilkas stadgar blivit godkända

av tillsynsmyndigheten. Enligt 86 § må nämligen i understödsförenings

stadgar intagas bestämmelse därom, att stadgarna skola vara godkända

av tillsynsmyndigheten. Vid prövning av ansökning örn registrering av

understödsförening, i vars stadgar sådan bestämmelse finnes intagen, skall

tillsynsmyndigheten tillse, att stadgarna innehålla tillfredsställande bestämmelser

örn premier, fondavsättning, medelförvaltning och användning av

uppkommande överskott samt jämväl i övrigt äro betryggande för medlemmarna

och övriga understödsberättigade. Finnes anledning till anmärkning,

skall registrering vägras. Beviljas registrering, skall i registret och beviset örn

registreringen anmärkas, att stadgarna blivit godkända. -—-1 detta sammanhang

må erinras, att enligt den tidigare omnämnda bestämmelsen i 3 § andra stycket

allenast förening med godkända stadgar äger utfästa eller utbetala kapitalunderstöd

till högre belopp än 500 kronor för en medlem. — Förening med godkända

stadgar skall varje år eller, örn tillsynsmyndigheten så medgiver, mindre

ofta, dock minst vart femte år, avgiva försäkringsteknisk utredning på sätt som

enligt 81 § gäller för pensionskassa. I utredningen skall såsom skuld upptagas

en fond (premiereserven), motsvarande sammanlagda värdet av alla

löpande utfästelser av understöd. Yisar det sig, att föreningens tillgångar

icke äro tillräckliga för täckande av föreningens gäld och redovisning av

premiereserven, eller befinnas stadgarna icke längre vara betryggande, skall

tillsynsmyndigheten anvisa föreningen att inom viss tid hava vidtagit de åtgärder,

som prövas erforderliga för rättelses vinnande. Följer föreningen

icke anvisningen, skall domstol på ansökan av tillsynsmyndigheten förklara,

att föreningen skall träda i likvidation. För det fall, att förening med godkända

stadgar meddelar livförsäkring, skall enligt 87 § premiereserven för

livförsäkringar minst uppgå till skillnaden mellan kapitalvärdet av föreningens

förbindelser på grund av löpande försäkringar och kapitalvärdet av de nettopremier,

försäkringstagarna må hava att ytterligare erlägga, varjämte i samma

paragraf meddelas bestämmelser huru tillgångar, motsvarande nämnda

premiereserv, skola redovisas. För nyss angivna fall stadgas vidare i 88 §

skyldighet för föreningen att jämväl bilda säkerhetsfond, motsvarande en

tjugondei av nämnda premiereserv, samt att, därest föreningen är befriad från

skyldigheten att värjo år avgiva försäkringsteknisk utredning, reservera uppkommet

överskott intill dess sådan utredning avgives.

Slutligen innehåller understödsföreningslagen i 93—97 §§ åtskilliga straffbestämmelser.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majus proposition nr 19.

Sedan understödsföreningslagens tillkomst Ilar giltighetsområdet för lagen

blivit utvidgat. Ursprungligen föreskrev lagen registreringstvång för pensionskassa

med flera än 50 medlemmar samt för annan understödsförening, såframt

den antingen utfäste eller utbetalade kapitalunderstöd till högre belopp än 300

kronor för en medlem och bestod av flera än 100 medlemmar eller ock bestod

av flera än 500 medlemmar. Utfästes högre kapitalunderstöd än 300 kronor,

måste föreningen, såvida icke annat framgick av lagens övergångsbestämmelser,

vara registrerad med godkända stadgar. Någon skyldighet för

pensionskassa att hava godkända stadgar föreskrevs däremot icke i lagen och

har icke heller sedermera införts.

År 1926 blev registreringsskyldighet stadgad för varje pensionskassa med

minst 5 medlemmar samt för annan understödsförening, såframt medlemsantalet

utgjorde minst 50. Redan år 1921 hade beloppet av kapitalunderstöd, som

förening kunde meddela utan att ha godkända stadgar, höjts från 300 till

500 kronor.

Emellertid har lagens giltighetsområde också på annat sätt utvidgats, nämligen

därigenom att även föreningar, som meddela sjukhjälp och moderskapshjälp,

blivit underställda lagen. Detta skedde i samband med 1931 års sjukkasselagstiftning,

som härförutom innefattade utfärdande av förordningen den

26 juni 1931 om erkända sjukkassor ävensom upphävande av 1910 års lag örn

sjukkassor.

I detta sammanhang må även erinras örn att understödsföreningslagen

ändrades i vissa delar i samband med utfärdandet av förordningen den 15

juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor. Någon utvidgning av lagens tilllämplighetsområde

ägde emellertid därvid icke rum, enär lagen redan förut''

gällde även för föreningar, som meddelade arbetslöshetsunderstöd.

I fråga örn de erkända sjukkassorna, vilka äro statsunderstödda och för

vilka förordningen örn erkända sjukkassor gäller jämsides med understödsföreningslagen,

har nämnda förordning uppställt materiella föreskrifter i syfte

att reglera verksamhetens ändamålsenliga inrättande ävensom lämnat tillsynsmyndigheten

befogenhet att tekniskt övervaka och kontrollera verksamheten.

Med stöd av dessa föreskrifter har socialstyrelsen föreskrivit ekonomiska

grunder för verksamheten, vilka i viss utsträckning äro försäkringstekniskt

uppbyggda, i syfte att kassorna skola erhålla den trygghet och stabilitet, som

för verksamhetens sunda och jämna bedrivande är nödvändig. På motsvarande

sätt innehåller den för de statsunderstödda arbetslöshetskassorna jämsides

med understödsföreningslagen gällande särskilda förordningen bestämmelser

örn kontroll och ekonomisk övervakning av verksamheten.

Såsom framgår av det sakkunnigbetänkande, vilket ligger till grund för

understödsföreningslagen, åsyftar denna lag att för understödsföreningarna

meddela dels föreningsrättsliga bestämmelser, avsedda att ordna frågan örn

föreningarnas rättskapacitet, att giva stadga åt deras organisation, att inom

föreningarna skydda minoritetens rätt gent emot majoriteten och dylikt, dels

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

ock föreskrifter med ändamål att möjliggöra och reglera den tillsyn över föreningarnas

verksamhet i formellt avseende, som påkallas därav, att nämnda

verksamhet gränsar till eller är en art av försäkringsverksamhet. Däremot

lämnar lagen understödsföreningarnas verksamhet i det stora hela obunden

av materiella bestämmelser. Bortsett från de statsunderstödda understödsföreningarna

har endast beträffande pensionskassor och föreningar, som registrerats

med godkända stadgar, en försäkringsteknisk kontroll från statens sida

ansetts berättigad och behövlig.

Understödsföreningarnas nuvarande verksamhet.

Jag övergår nu till att giva en kortfattad redogörelse för arten och omfattningen

av den verksamhet, som understödsföreningarna bedriva. Redogörelsen,

som omfattar hela understödsföreningsväsendet med undantag av

erkända sjukkassor och erkända arbetslöshetskassor, grundar sig dels på de

för de olika föreningarna gällande stadgebestämmelserna, dels på de statistiska

berättelser rörande verksamheten, som det åligger föreningarna att

årligen upprätta och ingiva till tillsynsmyndigheten. De meddelade uppgifterna

avse förhållandena vid utgången av år 1935; dock har för ett antal föreningar

motsvarande siffror för år 1934 i stället kommit till användning.

Ett 50-tal föreningar, vilka antingen ännu ej trätt i verksamhet eller för vilka

erforderliga uppgifter rörande verksamheten icke kunnat erhållas, äro icke

medtagna i redogörelsen.

De understöd, som meddelas av de registrerade understödsföreningar,

varom här är fråga, äro väsentligen av tre slag, nämligen sjukhjälp, kapitalunderstöd

och pension. I enlighet härmed kunna föreningarna lämpligen

uppdelas i tre grupper, sjukkassor, kapitalförsäkringsföreningar och pensionskassor.

I redogörelsen hänföras till sjukkassorna även föreningar, som

meddela såväl sjukhjälp som kapitalunderstöd, och till pensionskassorna

även föreningar, som förutom pension meddela kapitalunderstöd eller sjukhjälp.

De registrerade understödsföreningarna voro vid 1935 års slut — örn erkända

sjukkassor och arbetslöshetskassor icke medräknas — till antalet 1,479

med ett sammanlagt medlemsantal av 1,022,346. Huru dessa antal fördelade

sig på olika slag av föreningar framgår av följande tablå:

Sjukkassor

Antal

föreningar

Antal

medlemmar

med godkända stadgar......................

............................... —

—

utan godkända stadgar

............................... 566

261,870

Kapitalförsäkringsföreningar

med godkända stadgar......................

............................... 38

295,453

utan godkända stadgar ...................

............................... 610

397,077

Pensionskassor

med godkända stadgar

............................... 7

2,776

utan godkända stadgar ...................

............................... 258

65,170

Summa 1,479

1,022,346

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majus proposition nr 19.

I det följande meddelas en kortfattad översikt av innehållet i de viktigaste

stadgebestämmelser, som reglera understödsföreningarnas verksamhet.

Föremål för verksamheten. Den sjukförsäkring, som meddelas, avser

i regel utgivande av kontant ersättning, sjukpenning, vid inträffande

sjukdomsfall. Härjämte förekommer emellertid sjukvårdsersättning i form

av ersättning för medlems utgifter för läkarvård, läkemedel samt andra sjukvårdande

åtgärder. Slutligen meddela ett antal sjukkassor även moderskapshjälp,

i regel i form av moderskapspenning under visst med barnsbörden

sammanhängande antal dagar. Av hela antalet 566 sjukkassor meddelade 480

med 227,918 medlemmar sjukhjälp endast i form av sjukpenning, 82 kassor

med 28,265 medlemmar sjukpenning i förening med sjukvårdsersättning

samt 4 kassor med 5,687 medlemmar enbart sjukvårdsersättning. Av sjukkassorna

meddelade 100 med 130,840 medlemmar jämväl moderskapshjälp.

Den kapitalförsäkring, som meddelas, avser utbetalande av dödsfallsersättning.

Av 24 föreningar, de flesta med godkända stadgar, lämnas

dock antingen enbart eller tillsammans med dödsfallsersättning understöd

i form av s. k. blandad liv- och kapitalförsäkring, därvid det utfästa kapitalbeloppet

utfaller vid viss angiven ålder eller vid dessförinnan timat dödsfall.

Ben livsfallsförsäkring förekommer även i något enstaka fall. En översikt

av stadgarnas innehåll i berörda avseende lämnas i denna tablå:

Kapitalförsäkring meddelas i form av

enbart dödsfallsersättning

dödsfallsersättning samt

blandad liv- och kapital- försäkring

Sjukkassor

utan godkända stadgar ..........

Antal

föreningar

Antal

medlemmar

Antal

föreningar

Antal

medlemmar

459

131,192

178,253

394,996

1,625

13,243

719,309

Kapitalförsäkringsföreningar

med godkända stadgar ..........

21

17

117,200

2,081

1,127

26

120,434

utan godkända stadgar ..........

608

2

Pensionskassor

med godkända stadgar ..........

2

4

utan godkända stadgar ..........

37

1

Summa

1,127

24

Pensioner! n g ens omfattning är bestämd på olika sätt, antingen

begränsad allenast till delägarna själva eller utsträckt till förutom delägarna

även överlevande — änkor och barn — eller slutligen begränsad till allenast

överlevande. En uppdelning av pensionskassorna efter stadgebestämmelserna

i detta hänseende ger följande översikt.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 19.

39

I

•

Pension utgår till

■

•

Pension

s k a s s o r

med godkända stadgar

utan godkända stadgar

Antal kassor

Antal

medlemmar

Antal kassor

Antal

medlemmar

! Endast delägare....................

_

_

82

15,801

\ Delägare och. överlevande..........

6

1,237

127

38,038

1 Endast överlevande................

1

1,539

49

11,331

Summa

7

2,776

258

65,170

Beträffande delägarepensionen gäller i de flesta kassor, att densamma

börjar utgå vid uppnådd viss levnadsålder, ofta därjämte efter viss medlems-

eller tjänstetid. Inom 52 pensionskassor med 27,146 medlemmar utgår

emellertid pension därjämte till medlem, som före utgången av angiven tid

drabbats av invaliditet.

Villkor för inträde. Med avseende å rätten till inträde bar man att först

och främst skilja mellan öppna och slutna föreningar. I de förra kan som

regel envar vinna inträde, som uppfyller vissa allmänna föreskrifter i stadgarna

med avseende på ålder och hälsotillstånd. Sluten är åter föreningen,

då medlemskap kan vinnas exempelvis endast av dem, som tillhöra visst

yrke, äro anställda hos viss arbetsgivare eller tillhöra viss förening, ordenssällskap

eller dylikt. Bland sistnämnda föreningar tilldraga sig de, som äro

upprättade inom visst företag och begränsat inträdet att omfatta allenast

de där anställda, ett särskilt intresse, varför det synes lämpligt att här låta

dessa bilda en särskild grupp. Understödsföreningarna kunna därför uppdelas

i de tre grupperna: 1) föreningar, som äro öppna för allmänt inträde,

2) föreningar, avsedda för utövare av visst yrke, för personer tillhörande

viss förening, visst ordenssällskap eller dylikt samt 3) föreningar, avsedda

för anställda vid visst företag. I följande tablå ha föreningarna grupperats

med hänsyn till stadgarnas bestämmelser i berörda hänseende.

|

Föreningar, som äro

i

}

öppna för allmänt

inträde

avsedda för utövare av

visst yrke, medlem i

viss förening eller dyl.

avsedda för anställda

vid visst företag

j

Antal

Antal

Antal

Antal

Antal

Antal

föreningar

medlemmar

föreningar

medlemmar

föreningar

medlemmar

| Sjukkassor............

1 Kapitalförsäkringsför-

324

183,467

91

36,666

99,035

29,070

151

123

41,737

59,698

391

533,797

134

21

3,428

172

72

35,448

136,883

Summa

736

720,692

397

164,771

346

De flesta understödsföreningars stadgar innehålla bestämmelser, avsedda

att i möjligaste mån åstadkomma ett för verksamheten betryggande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majus proposition nr 19.

medlemsurval. Ofta föreskrives sålunda, att den inträdessökande skall förklara

sig vara fullt frisk eller vitsordas såsom frisk av läkare, föreningsmedlemmar

eller andra omdömesgilla personer.

Understödens beskaffenhet och storlek. Den sjukhjälp, som utgives

av sjukkassorna, utgöres, som redan anförts, av sjukpenning och sjukvårdsersättning.

Samma kassa ger ofta möjlighet till försäkring till olika sjukpenningbelopp.

I följande tablå lämnas en översikt över det högsta belopp

per dag, vartill sjukpenningen kan uppgå inom respektive kassor.

Belopp

Antal

föreningar

Antal

medlemmar

Till och med 1 krona ..............................

........................... 50

8,597

Utöver 1 till och med 2 kronor...............

........................... 164

45,543

2* 2 »

2>

» 3 » ...............

........................... 183

56,126

» 3 »

»

» 4 » ...............

........................... 114

123,012

» 4 »

»

» 5 » ...............

........................... 27

13,867

» 5 »

» 6 » ..............

........................... 17

6,945

» 6 »

»

» 7 » ..............

........................... 3

384

» 7 »

»

» 8 » ..............

......................... 3

1,308

Ej fixerat belopp

........................... 1

401

Summa 562

256,183

De vanligast förekommande sjukvårdsprestationerna äro läkarvård och

läkemedel. Av följande tablå framgår i vilken utsträckning dessa prestationer

förekomma.

Sjukv&rdsprestationer

Endast läkarvård.............................

Läkarvård och läkemedel................

Endast läkemedel ............................

Antal Antal

kassor medlemmar

............ 42 11,934

............ 35 19,636

............ 9 2,382

Summa 86 33,952

Sjukvårdsprestationer av andra slag än läkarvård och läkemedel meddelas

av 9 kassor med 5,607 medlemmar.

Medan understödsförening med avseende å bestämmelser örn sjukhjälp

och pension icke är bunden av föreskrifter rörande verksamhetens omfattning,

stadgas däremot i fråga örn kapitalunderstöd begränsningar i

fråga örn kapitalbeloppets storlek. Understödsförening med godkända stadgar

får sålunda, som tidigare omnämnts, icke utfästa kapitalunderstöd överstigande

4,000 kronor, medan understödet i fråga örn förening utan godkända

stadgar får uppgå till högst 500 kronor. Den dödsfallsersättning, som sålunda

utgår, motsvarar understundom endast kostnaden för den avlidnes nödtorftiga

begravning och de oundgängligaste utgifterna i samband med dödsfallet. Ofta

är dock ersättningen större och utgår i ett ej obetydligt antal fall med högsta

i lagen medgivna belopp. Understöden utgå ofta inom samma förening med

olika belopp. En översikt över det högsta belopp, vartill kapitalunderstöd kan

uppgå inom respektive föreningar, gives i denna tablå:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 19. 41

Belopp

Sj ukkassor

Kapitalförs.-föreningar

Pensionskassor

m.

g. s.

U. g. 8.

ra.

g- 8.

U. g. 8.

antal

för-

eningar

antal

med-

lemmar

antal

för-

eningar

antal

med-

lemmar

antal

för-

eningar

antal

med-

lemmar

antal

för-

eningar

antal

med-

lemmar

antal

för-

eningar

antal

med-

lemmar

Högst 100 kr.. .

189

37,636

103

22,455

7

1,860

101- 200 » ..

182

53,568

—

—

181

65,150

—

—

8

1,839

201- 300 »..

39

11,342

i

6,701

79

66,136

—

—

4

2.274

301- 500 » ..

49

28,646

—

—

223

223,749

—

—

18

7,288

501- 700 .

—

—

2

8,368

6

3,118

—

—

—

—

701-1,000 » ..

—

—

4

5,972

18

16,469

—

—

—

—

1,001-2,000 » ..

—

—

16

116,557

—

—

2

449

—

—

2,001-3,000 » ..

—

—

—

—

—

—

1

86

—

—

3,001-4,000 » ..

—

—

14

157,051

—

—

3

2,217

—

—

Ej fixerat belopp

—

—

1

804

—

—

—

—

1

8

Summa

459

131,192

38

295,453

610

397,077

6

2,752

38

13,269

Av tabellen inhämtas, att ett flertal föreningar, nämligen 25 med 19,595

medlemmar, utfästa kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor, fastän

de ej hava stadgarna godkända. Denna undantagsställning har medgivits föreningarna

i fråga i kraft av vissa övergångsbestämmelser i lagen (99 §). Där

stadgas nämligen, att förening, som vid tiden för lagens trädande i kraft beredde

och under minst två år därförut berett kapitalunderstöd till högre belopp

än 300 kronor, äger rätt att jämväl efter registreringen, oaktat stadgarna

icke blivit godkända, utfästa och utbetala sådant understöd till samma belopp,

dock ej högre än 1,000 kronor.

De pensionsförmåner, som erbjudas, äro enligt en del pensionskassors

stadgar fixerade; i andra åter angivas endast själva beräkningsgrunderna.

De fixa pensionerna äro i likhet med kapitalunderstöden mycket växlande

inom skilda kassor, såsom framgår av denna tablå:

Pensi

o n 8 b

1 o p p

Högst

101-

201—

401—

601—

1,001—

Mer an

100

200

400

600

1,000

2,000

2,000

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Ålderspension.

Antal kassor ............

14

3

22

9

7

14

22

| Antal medlemmar........

3,986

236

4,182

2,844

1,302

1,404

7,322

Ö verter ehepension.

Antal kassor ............

9

6

17

10

8

6

19

Antal medlemmar........

1,221

2,412

3,752

3,019

1,445

850

10,260

Invalidpension.

Antal kassor ............

—

1

6

2

3

2

4

Antal medlemmar........

—

66

2,308

100

947

200

3,857

Till den grupp av pensionskassor, där understödet utgår enligt stadgade

beräkningsgrunder, är främst att räkna sådana kassor, som göra pensionerna

beroende av s. k. pensionsunderlag, såsom regel utgörande den försäkrades

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majus proposition nr 19.

avlöning under åren närmast före pensionsfallets inträffande. Undantagslöst

har man att söka dessa kassor bland sådana, som upprättats för pensionering

av i offentlig eller enskild tjänst anställda eller deras hustrur och

barn. De procenttal, enligt vilka pensionerna härvid beräknas, antaga högst

växlande värden inom olika kassor samt äro i allmänhet olika efter pensioneringens

natur. Berörda förhållande åskådliggöres genom följande tablå,

vilken anger de procentsatser, som tillämpas med lönen såsom pensionsunderlag.

20 % och

21-30

31-40

41-50

51-60

61—70

Mer an

Ålderspension.

därunder

%

%

%

%

%

70 %

Antal kassor............

i

2

1

6

10

15

5

Antal medlemmar........

657

93

65

628

5,680

10,593

2,252

överlevelsepension.

Antal kassor............

4

3

13

8

2

3

1

Antal medlemmar........

133

118

12,736

4,682

590

393

169

Invalidpension.

Antal kassor............

—

—

—

6

7

10

2

Antal medlemmar........

—

—

—

1,577

5,398

10,198

2,072 I

Till den kategori pensionskassor, där understöden ej äro i stadgarna fixerade,

kunna vidare räknas sådana, som göra pensionsrättens värde obestämt,

antingen så, att pensionsbeloppet göres beroende av de tillgängliga medlens

storlek och pensionstagarnas antal, eller så, att ett visst antal pensionsrum

bestämmes och en i övrigt pensionsberättigad person kommer i åtnjutande

av understöd först då något av rummen blir ledigt. Av dessa anordningar,

som givetvis förläna utfästelserna en karaktär av osäkerhet, har den första

och därmed pensionsbeloppets föränderlighet tydligt understrukits i stadgarna

för 86 kassor. Ett bestämt antal pensionsrum och därmed föränderlig

pensionsålder stadgas åter i 19 kassor.

För att erhålla en föreställning örn storleken av de pensionsförmåner,

som nu berörda kassor kunna erbjuda, har med ledning av uppgifterna i

1935 års statistiska redogörelser gjorts en sammanställning av de pensionsbelopp,

som under året utgivits av dessa. Resultatet härav återgives i följande

tablå.

1

Igenpension

Överlevel

sepensio

n

Pensionernas beräk-

Antal utgivna

Summa utgivna

Antal utgivna

Summa utgivna

värden

pensioner

pensionsunderstöd

pensioner

pensionsunderstöd

Absolut

%

Absolut

%

Absolut

%

Absolut

%

— 50 kr. . .

1,296

30.e

25,201

3.2

760

45.7

16,316

10.4

51— 100 » ..

651

15.4

53,807

6.9

400

24.o

33,214

21.3

101- 200 » ..

707

16.7

98,869

12.6

357

21.5

52,595

33.7

201— 350 » ..

856

20.3

258,926

33.o

99

5.9

30,416

19.5

351— 500 » ...

651

15.4

267,271

34.i

44

2.6

18,585

11.9

501—1,000 » ..

39

0.9

36,754

4.7

5

0.3

5,000

3.2

1,001—2,000 » ..

29

0.7

42,956

5.5

—

—

—

Summa

4 229

100. o

783,784

100.O

1,665

100.O

156,126

100.0

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majus proposition nr 19.

Det villkor, som uppställes för pensionsfallet, d. v. s. den tilldragelse,

genom vars inträffande pensionskassan blir prestationsskyldig, varierar alltefter

pensionens art. I fråga örn ålderspension gäller såsom regel, att denna

utfaller efter uppnådda vissa levnadsår. Härtill kommer dock ofta en bestämmelse

örn att medlemskapet i kassan måste hava sträckt sig över en viss

tidrymd. För att änka och barn skola kunna tillerkännas pension, fordras

i ett antal kassor, att ett visst antal årsavgifter, vanligen 10, skola vara till

kassan erlagda, och som villkor för pensionens bibehållande gäller som regel

för änka, att hon ej träder i nytt gifte. För barn upphör rätten till pensions

uppbärande vid viss bestämd ålder, vanligen 16 eller 18 år, stundom 20 eller

21 år.

Avgifter. De avgifter, understödsföreningarna upptaga av sina medlemmar,

kunna fördelas på tre huvudgrupper, nämligen inträdesavgifter, regelbundna

avgifter, som utgå med bestämda belopp och för viss tidsperiod,

samt uttaxeringsavgifter, som — likaledes till beloppen bestämda — vanligen

erläggas i förhållande till inom föreningen inträffande dödsfall.

Inträdesavgift förekommer i de flesta föreningar. I 191 föreningar

synes dylik avgift emellertid icke upptagas. Till storleken är inträdesavgiften

oftast bestämd till ett för alla åldrar lika belopp; i vissa fall graderas den

emellertid efter inträdesåldern enligt en tämligen godtyckligt vald proportion.

Inträdesavgiften är i regel närmast avsedd att täcka föreningens kostnader

i samband med inträdet (för medlemsbok etc.) och är följaktligen till

storleksordningen tämligen ringa, vanligen mellan 1 och 3 kronor, dock

merendels något högre för pensionskassor. Inom ett fåtal föreningar är inträdesavgiften

jämväl avsedd som försäkringsavgift och kan då uppgå till

mera avsevärt belopp.

De regelbundna avgifterna fastställas efter två särskilda

grundsatser. Enligt den ena låter man medlemmarna betala samma eller

ungefär samma avgifter utan noggrannare hänsyn till den större eller mindre

risk, som de särskilda medlemmarna kunna anses ådraga föreningen. Enligt

den andra åter har den försäkrade att erlägga en mot riskklassen så noga

som möjligt svarande premie. Inom föreningar med godkända stadgar, på

vilka lagen uppställer fordran att de skola erbjuda betryggande säkerhet

för förbindelsernas fullgörande, har den senare grundsatsen blivit genomförd.

Inom föreningar utan godkända stadgar äro åter avgifterna i regel mer

eller mindre genomsnittliga.

Att verksamheten helt eller delvis grundas på uttaxeringsavgifter

förekommer endast bland föreningar utan godkända stadgar. Bland

dessa användes denna avgiftsform praktiskt taget endast av föreningar, som

utfästa kapitalunderstöd vid dödsfall, antingen enbart eller i förening med

sjukhjälp. Uttaxering sker vid inom föreningen inträffande dödsfall, varvid

dödsfallsunderstödet bestrides av de därigenom inflytande medlen, stundom

med bidrag av fonderade medel. Ofta förekomma uttaxeringsavgifter vid

sidan av regelbundna avgifter. I vilken utsträckning uttaxering förekommer

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

inom understödsföreningarna framgår av följande tablå, som anger förekomsten

inom olika föreningar av fasta och uttaxerade avgifter.

Sjukkassor

Kapitalfors.-föreningar

Pensionskassor

antal

antal

antal

antal

antal

antal

föreningar

medlemmar

föreningar

medlemmar

föreningar

medlemmar

Endast regelbunden avgift . .

497

245,560

493

622,833

262

67,598

Endast uttaxeringsavgift ....

—

—

87

39,212

—

—

Såväl regelbunden avgift som

uttaxeringsavgift..........

69

16,310

68

30,485

3

348

Summa

566

261,870

648

692,530

265

67,946

Inom åtskilliga föreningar har uttaxeringssystemet något modifierats.

Dels förekommer sålunda någon fondbildning, i det att icke hela summan

av influtna dödsfallsavgifter utgår i understöd, dels har bidragsplikten i

någon mån lämpats efter risken, så att medlemmarna med avseende på avgiftens

storlek äro indelade efter ålder i flera eller färre riskklasser. Slutligen

finnes, såsom tablån giver vid handen, ett avsevärt antal föreningar,

som förutom dödsfallsavgifter även upptaga regelbundna avgifter.

Dessa senare avgifter äro visserligen som regel av endast ringa storlek och till

sin karaktär förvaltningsavgifter. I en del föreningar rör det sig dock örn så pass

betydande belopp, att deras uppgift kan anses vara att jämväl delvis täcka

själva försäkringsrisken.

Till skillnad från de föreningar, vilka lagt uttaxering såsom grundval,

helt eller delvis, för den ekonomiska verksamheten, tillämpa ett stort antal

föreningar bestämmelser, som möjliggöra upptagande av extra uttaxering,

därest föreningens tillgångar befinnas otillräckliga för sitt ändamål. Uttaxeringen

har sålunda här karaktären av en tillfällig nödfallsåtgärd.

Förutom ovan berörda avgifter tillkomma, särskilt i åtskilliga pensionskassor,

löneförhöjnings- och befordringsavgifter samt

retroaktivavgifter. Sådana avgifter påföras emellertid medlemmarna

endast i vissa särskilda fall, nämligen de två förstnämnda, då de

personliga försäkringsförmånerna ökas, och de sistnämnda, då inträdet äger

rum först efter viss ålder. I bägge fallen är dock deras ändamål detsamma,

nämligen att utgöra en fyllnad till de regelbundna avgifterna.

Slutligen anmärkes, att ett stort antal föreningar, särskilt pensionskassor,

åtnjuta arbetsgivarbidrag, medförande minskad avgiftsskyldighet för medlemmarna.

Tidigare behandling av frågan.

Även om, såsom förut framhållits, endast vissa slag av understödsföreningar

äro i sin verksamhet mer väsentligt bundna av materiella föreskrifter

och ställda under en tekniskt kontrollerande övervakning, hava dock strävanden

redan före tillkomsten av 1912 års lag gjort sig gällande att genom

lagstiftningsåtgärder ernå ekonomisk säkerhet beträffande samtliga dylika

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

föreningar. Då. försäkringsbolagen erhöllo rättslig reglering genom lagen

den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse, undantogs visserligen från lagens

tillämpningsområde sjuk- och begravningskassa ävensom annan dylik understödsförening,

vars verksamhet icke avsåg affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse.

I sin till Kungl. Majit avlåtna skrivelse (nr 134) med anmälan

örn antagandet av nämnda lag framhöll emellertid 1903 års riksdag angående

berörda undantagande från lagens tillämpningsområde, att även dylika föreningar,

såsom pensionskassor, självhjälpsföreningar, hundra- och tusenmannaföreningar,

livförsäkringsföreningar och dylika borde, i den mån de

kunde anses driva försäkringsrörelse, vara underkastade den föreslagna

lagens bestämmelser och sålunda bliva nödgade att ombilda sig i enlighet

med de principer, efter vilka en solid försäkringsrörelse måste utövas. Då

ett sådant ombildande dock troligen komme att i många fall möta ganska

stora svårigheter, syntes särskilda bestämmelser vara erforderliga i syfte

att bereda lättnad vid föreningarnas ombildning eller avvecklande av verksamheten.

Riksdagen anhöll därför hos Kungl. Majit örn utredning rörande

ifrågavarande förhållanden ävensom förslag till lagbestämmelser i ämnet.

I anledning härav uppdrog Kungl. Majit år 1903 åt särskilda kommitterade

att inom civildepartementet verkställa den begärda utredningen. I sitt den

2 december 1905 avgivna betänkande framlade kommitterade förslag till lag

örn understödsföreningar. I förslaget upptogos i en särskild avdelning föreskrifter

av försäkringsteknisk innebörd i fråga örn förening, som meddelade

livförsäkring och vilken å en risk försäkrade högre kapital än 500 kronor eller

högre årlig livränta än 50 kronor. För dylik förening skulle sålunda stadgarna

innehålla bestämmelser angående grunderna för beräkning av försäkringspremier

och premiereserv ävensom reglerna för återköp av försäkring.

Tid prövning av ansökan örn sådan förenings registrering skulle tillses, bland

annat, att stadgarna vore för försäkringstagarna betryggande. Vidare gåvos i

denna avdelning utförliga bestämmelser angående fondbildning.

I övrigt avsåg förslaget att i formellt avseende reglera verksamheten för

såväl sjukkassor som övriga understödsföreningar. Vad beträffar sjukkassorna,

vilka i fråga örn utbredning och organisation kommit att intaga en

mera framskjuten ställning än övriga understödsföreningar och på grund av

sin sociala uppgift jämväl kommit i åtnjutande av ekonomiskt understöd

från statens sida, hade dessa visserligen redan tidigare gjorts till föremål

för lagstiftning genom lagen örn registrerade sjukkassor den 30 oktober 1891.

Denna lag hade dock under sjukkasseverksamhetens hastigt fortgående utveckling

visat sig otillfredsställande för sitt ändamål och i behov av reformering.

Då 1905 års förslag icke innehöll några särskilda bestämmelser för

reglerande av sjukkassornas verksamhet, gjordes från dessa kassors sida

gällande, att förslaget icke motsvarade deras behov och att för dem borde

utfärdas en särskild lag, som även skulle innehålla materiella bestämmelser

i syfte att giva sjukkasseverksamheten större enhetlighet och effektivitet.

Till följd av denna opinion från sjukkassornas sida kom sjukkasseverksamheten

att även i fortsättningen behålla s;n särställning i lagstiftningshän
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majus proposition nr 19.

seende, i det att efter särskild utredning en ny sjukkasselag bley antagen

vid 1910 års riksdag att gälla från och med den 1 januari 1911. Av genomförandet

av denna särlagstiftning följde i sin tur bland annat, att 1905 års

lagförslag rörande understödsföreningar aldrig blev föremål för proposition

till riksdagen. Frågan örn understödsföreningsväsendets rättsliga reglering

upptogs i stället till förnyad utredning genom år 1909 tillkallade sakkunniga,

vilken utredning resulterade i ett år 1910 avgivet förslag i ämnet. Förslaget

ledde sedermera till den vid 1912 års riksdag antagna lagen örn understödsföreningar.

Såsom torde framgå av den tidigare givna framställningen, innebära de

bestämmelser angående den statliga kontrollen över understödsföreningarnas

verksamhet, vilka innefattas i understödsföreningslagen, i förhållande till

1905 års nyssnämnda förslag i vissa punkter en avsevärd eftergift åt den tekniskt

ofullkomliga försäkringsverksamheten. Varför lagen kommit att få en

sådan läggning framgår av vad de sakkunniga vid framläggandet av 1910 års

förslag anförde. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle de bestämmelser

av försäkringsteknisk art, som i 1905 års lagförslag uppställts för vissa föreningar,

otvivelaktigt i åtskilliga fall innebära en onödig och skadlig stränghet

mot vissa av de föreningar, som folie under nämnda bestämmelser. Mest

i ögonen fallande vore detta i fråga örn de socialt synnerligen betydelsefulla

pensionskassorna för personer med viss anställning, vilka kassor oftast meddelade

pension till långt högre belopp än 50 kronor örn året. Att för varje

år avgiva försäkringsteknisk balansräkning skulle för många av dessa kassor

vara en stor, av det praktiska behovet icke påkallad tunga. Och att för dem

påbjuda individuell beräkning av försäkringsfond vore icke nödvändigt eller

lämpligt, liksom ej heller för alla kassor gemensamma detaljerade bestämmelser

rörande medelplaceringen vore önskvärda. Stränga krav i dessa avseenden

skulle antagligen i talrika fall på vederbörande arbetsgivare eller

arbetare verka avskräckande och komma nitet för dylika kassors bildande

och fortbestånd att svalna. Icke heller vore det lämpligt att genom lagbestämmelser

förhindra, att föreningar, som vände sig allenast till en trängre krets

av personer, utan försäkringsteknisk beräkning av premier och premiereserv

samlade fonder och utdelade räntan å desamma i form av ett visst antal pensioner,

även örn dessa skulle uppgå till mera än 50 kronor om året.

Emellertid voro de sakkunniga icke främmande för tanken, att den i stort

sett negativa inställning, som deras lagförslag intog beträffande det ändamålsenliga

inrättandet av understödsförenings verksamhet, kunde leda till

mindre gynnsamma konsekvenser. Detta framgår av följande uttalande, däri

de sakkunniga räknade med möjligheten av en senare övergång till rationellare

former: »De bestämmelser angående statsuppsikten, som sålunda föreslagits

av sakkunnige, innebära i förhållande till 1905 års förslag å vissa punkter en

avsevärd eftergift åt den tekniskt ofullkomliga försäkringsverksamheten,

vilken eftergift synts påkallad av förut omförmälda förhållande, men naturligtvis

kan medföra en del mindre gynnsamma följder. Mycket beror av det

sätt, varpå tillsynsmyndigheten kommer att utöva sin vidsträckta befogenhet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

God grund torde emellertid finnas för antagandet, att ifrågavarande verksamhet

under en på samma gång vidsynt och kraftfull tillsynsmyndighets

ledning småningom skall utföra den övergång till rationella former, som det

synts vanskligt att i ett slag påbjuda.»

Styrelsen för svenska sjukkasseförbundet påkallade i skrivelse den 25

oktober 1935 Kungl. Maj:ts uppmärksamhet beträffande ett inom understödsföreningsväsendet

rådande missförhållande, bestående däri, att sjukkassor,

som icke antagits till erkända sjukkassor och i vilkas stadgar föreskreves avgifter,

som uppenbarligen vore för låga i förhållande till kassornas i stadgarna

gjorda utfästelser, kunde jämlikt understödsföreningslagen erhålla

registrering och därmed, åtminstone i menige mans ögon, offentlig bekräftelse

på att deras verksamhet bedreves under betryggande former. Förbundet

hemställde i skrivelsen örn sådan ändring i nämnda lag, att det påtalade missförhållandet

undanröjdes.

I utlåtande den 25 november 1935 över nämnda skrivelse anslöt sig socialstyrelsen

till kravet på en ändring av understödsföreningslagens bestämmelser

i ifrågavarande avseende men framhöll samtidigt, att ändringen icke borde

omfatta allenast de icke statsunderstödda sjukkassorna utan jämväl övriga

understödsföreningar, såsom begravningskassor och pensionskassor, vilka

icke vore registrerade med godkända stadgar jämlikt 86 § understödsföreningslagen.

Pen 20 december 1935 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att efter

samråd i erforderlig utsträckning med myndigheter och organisationer, som

berördes av frågan, inkomma med utredning angående vissa förhållanden med

avseende å icke statsunderstödda understödsföreningar med den omfattning,

som styrelsen förordat i sitt utlåtande den 25 november 1935, ävensom med de

förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Socialstyrelsens förslag jämte utredning.

Vid den sålunda anbefallda utredningen har socialstyrelsen tillkallat följande

representanter för olika organisationer att vid sammanträden inför styrelsen

framlägga sina åsikter och önskemål beträffande utredningen, nämligen

ledamoten i styrelsen för enskilda järnvägarnas pensionskassa, riksgäldsfullmäktigen

Anders Anderson, ordföranden i de fria sjukkassornas

förbund, ombudsmannen Karl Erik Andersson, ledamoten i styrelsen för

understödsföreningen Westa, expeditören Anders Johansson, ledamoten i

styrelsen för kvinnliga kontoristföreningens i Stockholm pensionskassa,

fröken Edith Lindblom, centralkassören i Framtidsförbundet, allmän sjukkassa,

Gunnar Lindström, ledamoten i styrelsen för Östergötlands begravningskassa,

f. d. folkskolläraren Oskar Albin Löwendahl, ledamoten i styrelsen

för svenska baptistsamfundets pensionskassa, direktören Olof Nilsson,

verkställande tjänstemannen i svenska folkets understödsförening, ledamoten

i styrelsen för svenska sjukkasseförbundet Olof Toresson samt ombudsmannen

i svenska sjukkasseförbundet, filosofie licentiaten Erik Olof Wiklund. Att

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majus proposition nr 19.

såsom expert å det försäkringstekniska området biträda styrelsen vid utredningens

fullgörande har styrelsen tillkallat försäkringsdirektören filosofie

doktorn Filip Lundberg.

Sedermera har socialstyrelsen till fullgörande av sitt uppdrag avlämnat

en den 28 oktober 1936 dagtecknad skrivelse, innefattande utredning och förslag

rörande vissa ändringar i understödsföreningslagen. Vid skrivelsen

funnos fogade protokoll, hållna vid sammanträden den 12 maj, den 30 juni och

den 26 oktober 1936 med de av styrelsen tillkallade representanterna för olika

organisationer.

Förslaget till ändringar i understödsföreningslagen, vilket förslag torde

få såsom bilaga (Bilaga B) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende, är

uppdelat i två avdelningar, A och B, av vilka den förra innehåller ändringar

i vissa av lagens nuvarande paragrafer och den senare upptager sex helt nya

paragrafer, betecknade 10—15 §§. Sistnämnda paragrafer vill jag i det följande

beteckna B 10—B 15 §§.

Förslaget innebär i huvudsak följande. Registreringstvång införes för

samtliga understödsföreningar (2 §). Rörande medlemsantalet stadgas, att

pensionskassa skall bestå av minst 50 och annan understödsförening av minst

100 medlemmar; dock må tillsynsmyndigheten, då särskilda omständigheter

därtill föranleda, medgiva undantag från denna föreskrift. För rätt att bedriva

verksamhet av viss angiven art eller omfattning erfordras högre medlemsantal

än nyss angivits. Sålunda skall sjukkassa, för att kunna meddela

sjukpenning för längre tid än 90 dagar för ett och samma sjukdomsfall, bestå

av minst 500 medlemmar. Pensionskassa skall, för att kunna jämte ålderspension

meddela invalid- eller överlevelsepension, bestå av minst 100 medlemmar,

och vill sådan kassa meddela invalid- eller överlevelsepension utan

samband med ålderspension, skall kassan bestå av minst 500 medlemmar.

Kapitalunderstöd överstigande 300 kronor för en medlem må ej utfästas av

förening, som har mindre än 500 medlemmar (3 §). Från nyss angivna bestämmelser

angående minsta medlemsantal för rätt att utöva viss verksamhet

kan dock tillsynsmyndigheten medgiva undantag i fråga örn förening, som,

då den började verksamheten, hade lagstadgat medlemsantal men vars medlemsantal

sedermera sjunkit. Medgives icke sådant undantag, skall föreningen

träda i likvidation (49 §). Pension, för vars erhållande medlem erlägger avgifter,

skall i stadgarna vara till storleken bestämd (3 § 6 st.). Till verksamhetens

bedrivande skall förening upptaga fasta avgifter, vilka skola utgå å

regelbundna tider och vara beräknade enligt grunder, som tillsynsmyndigheten

meddelat för varje särskilt slag av understödsverksamhet (B 10 §).

Vid ansökan örn registrering skola fogas handlingar, ägnade att ligga till

grund för bedömande av avgifternas bärighet (7 §). Uttaxering å medlemmarna

må förekomma endast för den händelse föreningens vanliga inkomster

icke räcka till för avsedda ändamål (B 10 § 5 st.). Vart femte år skall upprättas

och till tillsynsmyndigheten ingivas försäkringsteknisk utredning av

föreningens ställning vid föregående års slut. Tillsynsmyndigheten äger, om

den så finner erforderligt, ålägga förening att jämväl å annan tid upprätta

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

och ingiva dylik utredning. Sådan skyldighet åligger dock icke sjukkassa,

som meddelar antingen sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhängande

sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd

i förening, varjämte tillsynsmyndigheten äger från skyldigheten i fråga

befria även annan förening, företrädesvis sådan med föga omfattande rörelse

(Bll§). Beträffande fondbildning gäller, att varje förening som regel är skyldig

avsätta hela sitt överskott å rörelsen till fond. Tillsynsmyndigheten må dock

medgiva förening med god ekonomi befrielse från denna skyldighet. Sjukkassa,

som utfäster sjukpenning för längre tid än 180 dagar för varje tidsperiod

av 12 månader eller för tid utöver 3 år för en och samma sjukdom,

förening, som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor,

samt pensionskassa åligger det att redovisa premiereserv och säkerhetsfond

(B 12 §). Premiereserven, som utgör en skuld och vari upptages värdet av

föreningens ansvarighet på grund av löpande försäkringar, skall motsvara det

belopp, varmed kapitalvärdet av gällande utfästelser och på dessa belöpande

framtida förvaltningskostnader överskjuter kapitalvärdet av de avgifter, förvaltningskostnadstillägg

däri inräknade, som försäkringstagarna hava att

ytterligare erlägga (B 13 §). Säkerhetsfonden skall i regel utgöra V20 av

premiereserven (B 14 §). I förslaget har särskilt uppmärksammats, att grunderna

för beräkning av premiereserv kunna ändras och att sådan ändring

kan föranleda skyldighet att höja premiereserven även för äldre försäkringar.

För sådant fall äger tillsynsmyndigheten medgiva, att under högst 15 år

premiereserven för äldre försäkringar upptages till lägre belopp än efter de

nya grunderna, dock att skillnaden årligen skall minskas i enlighet med en

av tillsynsmyndigheten fastställd plan (B 13 § sista st.). Behållna tillgångar

skola redovisas i vissa slag av värdehandlingar eller i föreningen tillhörig

fastighet intill hälften eller, med tillsynsmyndighetens medgivande,

intill2/3 av taxeringsvärdet (B 15 §). I stadgarna skall angivas, huru de medel

må användas, vilka icke skola avsättas till fond eller vilka skola från fond

undantagas, ävensom huru i händelse av föreningens upplösning med behållna

tillgångar skall förfaras (8 §). Är förenings verksamhet uppdelad å

flera verksamhetsgrenar, skola bestämmelserna örn fasta avgifter, uttaxering,

premiereserv och säkerhetsfond gälla samt särskilda räkenskaper hållas för

varje verksamhetsgren (B 10, B 13 och B 14 §§ samt 13 §). För en verksamhetsgren

bestämda avgifter eller uttaxerade medel må ej användas för annan gren

(B 10 §). De i 44 § sista stycket, 61 § andra och sista styckena samt 68 §

andra stycket gällande lag meddelade bestämmelserna, avseende skydd mot

sänkning av pension, som redan börjat utbetalas, skola ej gälla därest sådan

sänkning står i överensstämmelse med försäkringsteknisk utredning, som

upprättats enligt nya av tillsynsmyndigheten meddelade grunder. Registrering

skall vägras, därest stadgarna finnas icke vara betryggande eller eljest

icke upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning

lämpligt sätt (72 §). Börande tillsynen över understödsföreningarna stadgas,

att om tillsynsmyndigheten finner en förening vara oförmögen att efter oförändrade

grunder fullgöra sina utfästelser eller finner föreningens stadgar

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20. m 37 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

eljest icke längre vara betryggande, skall tillsynsmyndigheten fästa föreningens

uppmärksamhet å missförhållandet. Sker ej rättelse inom skälig av

tillsynsmyndigheten utsatt tid, äger tillsynsmyndigheten meddela föreningen

anvisning att inom viss tid hava vidtagit erforderlig åtgärd eller förändring

av föreningens verksamhet (82 §). Följande paragrafer i gällande lag skola

enligt förslaget upphävas, nämligen 81 § rörande pensionskassas skyldighet

att upprätta försäkringsteknisk utredning samt 86—88 §§ rörande särbestämmelser

för föreningar med godkända stadgar. Socialstyrelsens skrivelse innefattar

icke något utarbetat förslag till övergångsbestämmelser. I skrivelsen

förordas emellertid härutinnan stadganden av i huvudsak följande innebörd.

Föreningar, vilka registrerats enligt nu gällande lag, skola få fortbestå, oavsett

antalet medlemmar. Därest medlemsantalet understiger föreskrivet minimum,

skola dock de ekonomiska grunderna för verksamheten genom avgiftstillägg

eller särskild fondering förstärkas i den omfattning, som påkallas med

hänsyn till det lägre medlemsantalet. Bestämmelserna rörande visst medlemsantal

för rätt att driva verksamhet av särskild ant eller omfattning böra

däremot gälla även för redan vid bestämmelsernas ikraftträdande registrerade

föreningar, dock att sjukkassa skall enligt äldre bestämmelser slutreglera

då pågående sjukdomsfall. Under en övergångstid av fem år skola redan

registrerade föreningar beredas tillfälle att anpassa verksamheten enligt de

nya bestämmelserna.

över socialstyrelsens förslag hava efter remiss yttranden avgivits av försäkringsinspektionen,

kommittén angående pensionering av i enskild tjänst

anställda, svenska försäkringsföreningens sakkunnigenämnd, svenska sjukkasseförbundet,

de fria sjukkassornas förbund och understödsföreningarnas

riksförbund, varjämte svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening,

understödsförening, inkommit med yttrande över förslaget.

Med ledning av de inkomna yttrandena har socialstyrelsens förslag blivit

föremål för överväganden inom socialdepartementet. Därvid har med hänsyn

till de synnerligen omfattande ändringar i lagstiftningen på förevarande område,

som ansetts påkallade, befunnits lämpligt att utarbeta förslag till ny

lag örn understödsföreningar. Jag övergår nu närmast till en redogörelse för

det inom departementet upprättade förslaget och i samband därmed för innehållet

i avgivna yttranden.

Behovet av ändrad lagstiftning.

Under denna rubrik har socialstyrelsen i sin skrivelse anfört i huvudsak

följande.

För att belysa nödvändigheten av sådana ändringar i lagen örn understödsföreningar,

att behovet av ekonomisk säkerhet beträffande sådan förenings utfästelser

blir bättre tillgodosett än vad för närvarande är fallet, vill styrelsen

till en början erinra örn den betydande omfattning, understödsföreningsväsendet

numera nått. I särskild grad är denna utveckling en följd av utvidgningen

av lagens tillämplighetsområde till att omfatta även sjukkassor. Men också

den betydande omslutningen av föreningarnas ekonomiska verksamhet må här

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

framhållas. Understödsföreningarna ägde vid 1935 års utgång tillgångar till

ett belopp av i runt tal 427 miljoner kronor. Av detta belopp kom på föreningar

med godkända stadgar 44 miljoner kronor och på pensionskassor utan

godkända stadgar 356 miljoner kronor. De icke statsunderstödda sjukkassorna

uppvisade en sammanlagd förmögenhet av 10 miljoner kronor, medan motsvarande

siffra för begravningskassorna utgjorde 17 miljoner kronor.

Beträffande utvecklingen i övrigt under den tid understödsföreningslagen

varit gällande må framhållas, att bristen på teknisk övervakning och kontroll

av understödsföreningarnas verksamhet redan medfört och kan väntas ytterligare

medföra följder, ägnade att äventyra denna verksamhets sunda utveckling

och därmed möjligheterna för enskilda medborgare att genom delaktighet

i verksamheten trygga sig emot oförutsedda ekonomiska risker. Det torde

emellertid icke vara förenligt med nutida uppfattning av statsändamålet, att

den enskilde lämnas utan bistånd och skydd, då det gäller en verksamhet av

sådan betydelse för honom och av sådan omfattning som den av understödsföreningarna

bedrivna. Men dylikt bistånd och skydd torde icke kunna åstadkommas

på annan väg, än att staten fordrar, att understödsföreningsverksamheten

från början skall vara fotad på och bedrivas efter för soliditeten betryggande

grunder, ävensom övervakar, att så blir fallet.

Vad i detta hänseende först beträffar de icke statsunderstödda sjukkassorna,

synas förhållandena böra ses mot bakgrunden av den utveckling på lagstiftningens

område, som sjukkasseverksamheten genomgått. Före genomförandet

av 1931 ars sjukkasselagstiftning voro icke sjukkassorna underkastade registreringsplikt;

men sjukkassa, som lät registrera sig, kom i åtnjutande av statsbidrag.

För att kunna vinna registrering måste kassan underkasta sig vissa

materiella föreskrifter rörande verksamhetens anordnande, bland vilka må

nämnas, att sjukhjälpstiden skulle utgöra minst 90 dagar för år liksom för

en och samma sjukdom. För att tillgodose behovet av ekonomisk säkerhet

innehöll sjukkasselagen bestämmelser rörande medlemsnumerär, avgifter,

fondbildning samt övervakning från tillsynsmyndighetens sida.

Den nya sjukkasselagstiftningen av år 1931 innebär, att sjukkassorna blivit

underkastade lagen örn understödsföreningar, medan sjukkasselagen upphört

att gälla. Detta har i första hand medfört, att sjukkassorna numera omfattas

av den i understödsföreningslagen stadgade registreringsskyldigheten för

förening med minst 50 medlemmar. Med avseende å den tekniska kontrollen

av verksamheten har emellertid den förändringen inträtt, att tillsynsmyndigheten

beträffande alla sjukkassor, som icke antagits till erkända sjukkassor,

förlorat de befogenheter i kontrollavseende, som myndigheten enligt 1910

års sjukkasselag ägde, beroende därpå att understödsföreningslagen överhuvudtaget

icke ingriper reglerande i fråga örn det ekonomiska inrättandet

och bedrivandet av verksamheten.

I förordningen örn erkända sjukkassor upptagas däremot bestämmelser dels

rörande storleken av den medlemsnumerär, som ansetts erforderlig för ernående

av ett tillfredsställande försäkringsunderlag, och dels rörande avgifter

och fondbildning, varigenom tillsynsmyndigheten äger möjlighet att föreskriva

ekonomiska grunder, som äro försäkringstekniskt uppbyggda.

Så till vida står sålunda den nya lagstiftningen i överensstämmelse med den

förutvarande, att statens tekniska övervakning är begränsad till den statsunderstödda

sjukkasseverksamheten. Den väsentliga skillnaden mellan äldre och nuvarande

förhållanden ligger emellertid däri, att den icke statsunderstödda sjukkasse

verksamheten. tidigare representerades av oregistrerade sjukhjälpsföreningar,

medan de icke statsunderstödda sjukkassor, som nått viss omslutning,

numera åro registrerade och följaktligen bedriva sm verksamhet under lagens

hägn. Därtill kommer, att den icke statsunderstödda sjukkasseverksamheten nu
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis proposition nr 19.

mera — såsom en följd bland annat av att en del tidigare enligt sjukkasselagen

registrerade kassor icke inordnat sig i den statsunderstödda sjukkasserörelsen

— har nått en större omfattning än tidigare.

I svenska sjukkasseförbundets framställning den 25 oktober 1935 anfördes

bland annat, att det vore ägnat ingiva allvarliga betänkligheter, att sjukkassor

med uppenbart ohållbara avgifter — varmed förbundet åsyftade ifrågavarande

enligt understödsföreningslagen registrerade, icke statsunderstödda

sjukkassor -—- tillätes konkurrera med de erkända sjukkassorna och genom

en registreringsakt av socialstyrelsen finge, åtminstone i menige mans ögon,

så att säga offentlig sanktion på att verksamheten bedreves under betryggande

former. Förhållanden av den art, sjukkasseförbundet sålunda åsyftat, kunna

uppenbarligen befaras medföra svårartade missförhållanden på sjukkasseområdet.

Det är nämligen otvivelaktigt, att många av ifrågavarande sjukkassor

tillämpa avgifter, som icke förslå till infriande av gjorda utfästelser.

Man har också skäl befara, att sådana kassor komma, örn åtgärder icke vidtagas,

att bli allt talrikare. För den statsunderstödda sjukkasse verksamheten

kan konkurrensen från dylika kassor komma att vålla betydande avbräck,

varigenom ett av syftemålen med 1931 års sjukkassereform lomme att äventyras.

Vad som i detta sammanhang framförallt bör uppmärksammas är emellertid

de risker, för vilka de icke statsunderstödda sjukkassornas medlemmar

utsättas genom att grunderna för verksamheten icke äro betryggande. I och

med att en sjukkassas ekonomi alltmer försämras, ställes kassan inför nödtvånget

att antingen höja sina avgifter eller minska förmånerna, vilket för

den enskilde medlemmen kan få till följd, att han icke längre förmår upprätthålla

försäkringen i kassan oller i vart fall, att utbytet av försäkringen blir

mindre tillfredsställande. Skulle förhållandena utveckla sig därhän, att kassan

måste upphöra med sin verksamhet, kunna medlemmar, som äro överåriga

eller ha mindre gott hälsotillstånd, som regel icke vinna inträde i erkänd

eller annan sjukkassa, vilket ur såväl den enskilde medlemmens som ur samhällets

synpunkt måste vara otillfredsställande.

Att nyssnämnda förhållanden särskilt torde böra beaktas, sammanhänger

därmed, att det erbjuder stora svårigheter för en lekman att bedöma, huru det

förhåller sig med en sjukkassas ekonomiska ställning. Är fråga örn en kassa

med kortvarig ersättningstid och med även i övrigt obetydliga prestationer,

är det visserligen ej särskilt svårt att komma till en ungefär riktig uppfattning

rörande den ekonomiska ställningen. Men äro utfästelserna av längre varaktighet,

kräves en analys enligt försäkringstekniska metoder, för att man skall

kunna bilda sig en säker uppfattning örn rörelsens bärighet. Att dylika i försäkringstekniskt

hänseende mer svårbedömliga föreningar äro talrikt representerade

bland de icke statsunderstödda sjukkassorna utvisas av följande sammanställning

av samtliga 710 den 30 juni 1936 registrerade icke statsunderstödda

sjukkassor, däri kassorna fördelats efter sjukhjälpstidens längd för

tolvmånadersperiod (år) räknat med viss hänsyn jämväl till högsta medgivna

antalet dylika sjukhjälpsperioder (år) för en och samma sjukdom.

Sjukhjälpstid

Antal

kassor

1) Högst 90 dagar för samma sjukdom............................................. 239

2) Utöver 90 dagar för samma sjukdom men högst 180 dagar per 12-

månadersperiod och högst under 3 år för samma sjukdom ............ 152

3) Utöver 180 dagar per 12-månadersperiod eller utöver 3 år för

samma sjukdom ..................................................................... 319

Sammanställningen ger vid handen, att 471 av de 710 sjukkassorna eller

omkring två tredjedelar bereda sjukhjälp under längre tid än 90 dagar för

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

samma sjukdom och i följd härav torde vara att hänföra till den kategori

kassor, som kunna betecknas såsom svårbedömliga i avseende på den ekonomiska

ställningen.

Med avseende å begravningskassorna får styrelsen till en början något

närmare redogöra för tidigare och nu rådande förhållanden på området, varvid

styrelsen begränsar sig till kassor med icke godkända stadgar.

Begravningskassorna ha sedan understödsföreningslagens tillkomst varit

underkastade denna lag. Emellertid har det sedan lång tid tillbaka varit

mycket allmänt inom de svenska sjukkassorna att förutom sjukhjälp även utbetala

begravningshjälp vid medlems frånfälle. Ett sådant sammanförande

av sjukhjälps- och begravningshjälpsverksamhet tillstaddes också av 1910 års

sjukkasselag.

Då lagen om understödsföreningar sedermera år 1912 infördes, rubbades

icke de enligt sjukkasselagen registrerade sjukkassornas rätt att jämväl inordna

begravningshjälp bland sina prestationer. Under åren efter understödsföreningslagens

ikraftträdande och intill förverkligandet av 1931 års

sjukkasselagstiftning bedrevs sålunda begravningshjälpsverksamhet såväl av

enligt understödsföreningslagen registrerade begravningskassor som ock av

enligt sjukkasselagen registrerade sjukkassor. Anmärkningsvärt är, att medan

begravningskassorna såsom understödsföreningar icke voro underkastade vare

sig materiella föreskrifter rörande verksamhetens ändamålsenliga inrättande

eller teknisk övervakning och kontroll av verksamheten från tillsynsmyndighetens

sida, gällde de bestämmelser av rakt motsatt innebörd, som innehöllos

i 1910 års sjukkasselag, även den av sjukkassorna bedrivna begravningshjälpsverksamheten.

Enligt 1931 års sjukkasselagstiftning gäller beträffande de statsunderstödda

(erkända) sjukkassorna, att de icke få meddela begravningshjälp. I

fråga om sjukkassor, som registrerats enligt understödsföreningslagen men

icke antagits till erkända sjukkassor, gäller däremot icke någon motsvarande

bestämmelse. Begravningshjälp meddelas sålunda även inom den nuvarande

lagstiftningens ram icke blott av begravningskassor, d. v. s. kassor, som ha

denna prestation till uteslutande eller huvudsakligt ändamål, utan även av

sjukkassor. Genom att sjukkassorna äro underkastade understödsföreningslagen,

gäller emellertid till skillnad från tidigare förhållande, att all begravningshjälpsverksamhet

är underkastad nämnda lag, vare sig den sålunda bedrives

av begravningskassa eller sjukkassa.

Med avseende å den tekniska kontrollen av verksamheten har den nya lagstiftningen

i fråga örn den begravningshjälpsverksamhet, som tidigare bedrivits

av de enligt 1910 års sjukkasselag registrerade sjukkassorna, i övervägande

antalet fall medfört, att tillsynsmyndigheten förlorat sina tidigare

befogenheter i kontrollavseende. Där kassorna med sin sjukhjälps verksamhet

inordnat sig i den statsunderstödda sjukkasseorganisationen, bär begravningshjälpsverksamheten

visserligen i en del fall överlåtits på någon understödsförening

med godkända stadgar eller på försäkringsbolag. I flertalet fall har

verksamheten emellertid kommit att bedrivas av understödsföreningar utan

godkända stadgar. Vad beträffar de tidigare registrerade sjukkassor, som

ställt sig utanför det statsunderstödda sjukkasseväsendet, så Ira dessa i allmänhet

bibehållit begravningshjälpsverksamhetcn såsom en sidoprestation.

Redan nu anförda förhållande, att begravningshjälpsverksamheten i stort

sett numera intager en sämre ställning i säkerhetsavseende än tidigare, synes

ägnat att belysa behovet av teknisk övervakning och kontroll beträffande

denna verksamhet. Behovet i fråga framträder emellertid än ytterligare, örn

man tager i närmare betraktande de principer för avgiftsberäkning och fondbildning,

som äro betingade av denna verksamhets natur. Med hänsyn till

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

dessa principer torde vara uppenbart, att det icke gärna är möjligt för lekmannen

att vare sig uppskatta avgiftsbehovet inom en begravningskassa eller

bedöma, huruvida fondbildningen fortgår i det tempo, som erfordras för att

kassans förmåga att fullgöra sina förbindelser icke skall äventyras. Med avseende

å de föreningar, som meddela både sjukhjälp och begravningshjälp,

kommer härtill, att de olikheter med avseende å avgiftssättning och fondbildning,

som betingas av de båda verksamhetsgrenarnas olika natur, kunna vara

ägnade att ingiva lekmannen en felaktig uppfattning av den ekonomiska utvecklingen.

Är sjukhjälpstiden kort, kräves för sjukhjälpsverksamhetens del

en tämligen ringa fondbildning, medan för begravningshjälpsverksamhetens

del avsättning till fond måste anses oundgängligen nödvändig. Då nu sjukhjälpsverksamheten

med hänsyn till den väsentligt större ekonomiska omsättning,

som betingas av denna verksamhetsgren, naturligen uppfattas som

föreningens huvudändamål, anses allting gott och väl så länge verksamheten

i dess helhet lämnar överskott. I själva verket kan emellertid det fondbehov,

som motsvarar begravningshjälpsutfästelserna, hava ökat i sådant tempo, att

den ekonomiska ställningen trots de skenbara överskotten år från år väsentligen

försämrats. På detta sätt kan föreningens soliditet efterhand undergrävas

och, då de ledande inom föreningen icke kunnat i tid bedöma utvecklingen,

denna slutligen leda till ekonomiskt sammanbrott.

Vad slutligen beträffar pensionskassorna vill styrelsen —- varvid styrelsen

liksom ovan i fråga om begravningskassorna begränsar sig till kassör utan

godkända stadgar — till en början erinra om, att en viss kontroll rörande den

ekonomiska verksamheten är införd genom föreskriften, att försäkringsteknisk

utredning av kassans ställning med vissa tidsmellanrum skall ingivas till

tillsynsmyndigheten, som i anledning av sådan utredning kan meddela kassan

anvisning att vidtaga ändringar i grunderna för verksamheten. Å andra sidan

är emellertid att märka, att i den nuvarande lagstiftningen icke blivit sörjt

för, att pensionskassas stadgar skola innehålla tillfredsställande bestämmelser

örn premier, fondavsättning, medelsförvaitning och användning av uppkommande

överskott, eller att stadgarna i övrigt skola vara betryggande för

medlemmarna och övriga understödsberättigade. överhuvudtaget saknas i

lagen föreskrifter örn verksamhetens ändamålsenliga inrättande, varav följer,

att registrering av pensionskassa icke kan vägras, oaktat de ekonomiska grunderna

äro uppenbart ohållbara. Vid bedömandet av behovet av en ändrad

lagstiftning i syfte att framskapa ökad trygghet för pensionskassornas medlemmar

förtjänar även att uppmärksammas den i ekonomiskt hänseende betydande

omfattning, ifrågavarande verksamhet numera nått, vilket framgår

av tidigare lämnad uppgift angående pensionskassornas förmögenhetsställning.

Vidare bör beaktas, att kostnaderna även för en tämligen ringa pension

ställa sig betydligt dyra, varigenom avgiftsbetalningen i väsentligt högre grad

än i fråga om annan understödsförenings verksamhet medför ekonomisk tunga

för de försäkrade, ett förhållande som synes i alldeles särskild grad motivera

ett lagstiftningsskydd, som syftar till att tillse, att försäkringstagarna också

komma i åtnjutande av de förmåner, som skäligen motsvara deras inbetalningar.

Härtill kommer slutligen, att den tendens i avtagande riktning, som

gjort sig gällande i fråga örn dödligheten i vårt land, ävensom den sedan några

år tillbaka sjunkande räntan — vilka bägge omständigheter samverka till fördyring

av kostnaderna för pension — ytterligare accentuerar och även kan

sägas lia aktualiserat behovet av ökad kontroll över pensionskassornas verksamhet.

Vad socialstyrelsen sålunda anfört har vid de sammanträden, som inför

styrelsen hållits med representanter för olika organisationer, föranlett erin
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 19. 55

ringar allenast av två representanter för de icke statsunderstödda sjukkassorna,

vilka ansett behov av skärpning av gällande lagstiftning icke förefinnas.

I samtliga yttranden över socialstyrelsens förslag med undantag av det

yttrande, som avgivits av de fria sjukkassornas förbund, har vitsordats angelägenheten

av lagändringar i syfte att skänka ökad garanti för ekonomisk

stabilitet hos understödsföreningarna. De fria sjukkassornas förbund däremot

har ansett socialstyrelsens utredning icke giva vid handen, att gällande lag

vore otillfredsställande eller medförde olägenheter för understödsföreningarna

eller deras medlemmar. Så länge ansvaret för skötseln av dessa föreningars

verksamhet närmast ålegat föreningarnas styrelser, hade sunda och för såväl

samhället som föreningsmedlemmarna gagnande principer tillämpats, varför

föreningarna i stort sett kunnat infria gent emot medlemmarna åtagna utfästelser.

De nu föreslagna åtgärderna hade därför icke sin grund i några

förefintliga missförhållanden, önskade emellertid statsmakterna skärpa fordringarna

på de för närvarande icke statsunderstödda sjukkassorna, kunde rimligen

fordras, att åtminstone ett mindre statsbidrag (förvaltningsbidrag) tillerkändes

dessa kassor.

För ett nutida betraktelsesätt framstår det såsom naturligt, att staten utövar

legal kontroll över sådana inrättningar, hos vilka allmänheten i ena eller

andra formen kan göra kapitalinsättningar för framtida behov. Sålunda givas

i lagstiftningen ingående regler örn, huru bankrörelse ävensom affärsmässig

försäkringsrörelse må bedrivas, och staten vakar genom särskilda kontrollorgan

över, att dessa regler i praktiken följas. Även den av understödsföreningarna

bedrivna, icke affärsmässiga försäkringsverksamheten har befunnits

böra underkastas en motsvarande lagstiftning och kontroll. Lagen örn

understödsföreningar ger dock, till skillnad från lagarna örn bankrörelse och

örn försäkringsrörelse, mycket ofullständiga regler rörande de ekonomiska

betingelserna för den av lagen omfattade verksamheten, och kontrollen över

denna är väsentligen av rent formell art. Åt understödsföreningarna själva

laar alltså i huvudsak överlämnats att efter eget gottfinnande planera och

bedriva verksamheten. Såsom skäl härför hava framhållits olägenheterna av

att binda denna i många skiftande former framträdande folkliga och socialt

värdefulla självhjälpsrörelse med föreskrifter, vilka kunde befaras utan motsvarande

nytta hindra'' utvecklingen av densamma. Denna synpunkt bör förvisso

alltjämt beaktas. Emellertid bidrager å andra sidan en dylik i och för

sig önskvärd utveckling till att framhäva behovet av offentlig garanti för att

rörelsen ifråga bedrives i ekonomiskt sunda former. Med den omfattning

understödsföreningsväsendet numera erhållit kan det allmänna knappast

underlåta att påtaga sig ett visst ansvar för att de talrika och i regel mindre

väl situerade föreningsmedlemmarna erhålla full valuta för sina till föreningarna

överlämnade besparingar, vilka, såsom utredningen i detta ärende

utvisar, sammanlagt uppgå till högst betydande belopp. Såsom stöd för

kravet på skärpt offentlig kontroll kan också med skäl åberopas de invecklade

kalkyler, varmed cn även i enkla former bedriven försäkringsverksamhet har

Departements
chefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

att arbeta, och vilka kalkyler man icke kan förvänta att föreningsmedlemmarna

och knappast heller föreningarnas funktionärer skola kunna till fullo behärska.

Att svårare faktiska missförhållanden hittills sällan kommit till synes kan

visserligen med glädje konstateras men utgör enligt min mening icke tillräcklig

anledning att underlåta eller uppskjuta en i och för sig motiverad

reform. Mot ett uppskov talar för övrigt även det förhållandet, att den sedan

några år sjunkande räntenivån ävensom den alltjämt fortgående höjningen av

medellivslängden kunna befaras för åtskilliga föreningar hava medfört hittills

icke fullt klarlagda ofördelaktiga konsekvenser.

En av mig sålunda förordad reform har uppenbarligen intet samband med

frågan örn statsbidrag till understödsföreningarna eller någon viss art av

sådana föreningar. Yad de fria sjukkassornas förbund härutinnan anfört

föranleder därför i detta sammanhang intet vidare yttrande från min sida.

Huvudgrunderna för en reform.

Allmänna synpunkter.

I den redogörelse socialstyrelsen lämnat för innebörden i sitt förslag har

styrelsen inledningsvis anfört i huvudsak följande.

Vid övervägandet av de åtgärder på lagstiftningens område, som kunna

ifrågakomma för ernående av större ekonomisk säkerhet beträffande understödsförenings

utfästelse än som för närvarande är till finnandes, måste utgångspunkten

för bedömandet vara, att ifrågavarande verksamhet är en art av

försäkringsrörelse.

I motsats till vad fallet är med ekonomiska företag i allmänhet gäller beträffande

försäkringsorgan, att den ekonomiska ställningen icke kan med tillräcklig

grad av säkerhet bedömas enbart med ledning av förhållandet mellan

inkomster och utgifter under ett år eller under en kortare följd av år. För ett

sådant bedömande är man i stället hänvisad att tillämpa vissa statistiska och

matematiska metoder, vilka gå under benämningen försäkringsteknik. I den

lagstiftning, som genomförts beträffande den affärsmässiga försäkringsverksamheten

— lagen örn försäkringsrörelse den 25 maj 1917 — har man helt och

hållet lagt det försäkringstekniska betraktelsesättet till grund för bedömandet

av den ekonomiska säkerheten beträffande livförsäkringsföretagens ekonomi,

varigenom denna verksamhet förlänats en mycket hög grad av soliditet. Vill

man söka åstadkomma, att understödsföreningarnas verksamhet blir i möjligaste

mån säkerställd, torde vara ofrånkomligt, att försäkringstekniska synpunkter

och metoder även här komma till tillämpning dels vid uppgörandet

av de ekonomiska grunderna för verksamheten och dels för bedömandet av

den ekonomiska utvecklingen under rörelsens gång. Några andra metoder för

bedömandet av den ekonomiska säkerheten hos föreningarna stå nämligen

icke till buds.

Att vid säkerhetsfrågans avgörande beträffande understödsföreningarna

låta sig helt ledas av försäkringstekniska synpunkter synes dock icke vara

påkallat eller lämpligt. Understödsföreningsväsendet har karaktären av en i

försäkringsform bedriven folklig självhjälpsrörelse, där samhörighetskänslan

och viljan till inbördes bistånd varit och är i hög grad bestämmande för verksamhetens

gestaltning. Ett strängt genomförande av försäkringstekniska

principer skulle därför säkerligen i många fall, särskilt där verksamheten är

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majus proposition nr 19.

av mindre omfattning eller av jämförelsevis enkel beskaffenhet, vara för

rörelsen väsensfrämmande och sannolikt även få direkt skadliga verkningar.

Därtill kommer, att rättigheter och skyldigheter, som må finnas föreskrivna

i en understödsförenings stadgar, kunna ändras i ena eller andra riktningen

genom av föreningen i laga ordning fattade beslut. Det synes uppenbart, att

detta förhållande onödiggör så rigorösa fordringar i försäkringstekniskt avseende,

som måste uppställas för ett försäkringsbolag, där den enskilde försäkringstagarens

rätt gentemot bolaget är fastställd genom ett individuellt

försäkringsavtal, vilket i regel icke kan hävas eller ändras utan ömsesidig

överenskommelse.

Yad socialstyrelsen sålunda anfört har icke föranlett erinringar i något av

de avgivna yttrandena.

Den åtskillnad, som inom lagstiftningen gjorts mellan affärsmässigt och Departementsicke

affärsmässigt bedriven personförsäkringsverksamhet, är, såsom social- chefen.

styrelsen framhållit, förestavad av vissa historiska och praktiska hänsyn. I

den man dessa hänsyn anses böra vika för säkerhetskravet, vilket kan sägas

väsentligen behärska den för den affärsmässiga försäkringsverksamheten

gällande lagstiftningen, lära därför principerna för denna lagstiftning böra

införlivas även med lagstiftningen för understödsföreningarna. Såsom jag

tidigare framhållit, bör dock allt fortfarande tillbörlig hänsyn tagas därtill, att

alltför tyngande säkerhets- och kontrollföreskrifter kunna befaras menligt inverka

på fortbeståndet och den vidare utvecklingen av understödsföreningsväsendet.

Jag delar alltså till fullo den uppfattning, som kommit till uttryck

i inledningen till socialstyrelsens redogörelse för innebörden av styrelsens

reformförslag.

Begreppet understödsförening.

Socialstyrelsen har i sin skrivelse även till behandling upptagit frågan örn

behovet av en klarare avgränsning av understödsföreningslagens tillämpningsområde

samt härutinnan anfört:

I ett föregående sammanhang har styrelsen försökt att i korthet angiva

karaktärsåtskillnaden mellan verksamheten i understödsföreningarna å ena

sidan och de affärsmässiga försäkringsföretagen å den andra. Denna skillnad

måste tillmätas grundläggande betydelse och kan i själva verket anses utgöra

huvudmotivet för att understödsföreningsväsendet underställes en särskild,

från lagen örn försäkringsrörelse skild lagstiftning. Men understödsföreningslagen

bör då också taga sikte på, att denna karaktärsåtskillnad upprätthålles.

I syfte, som här är i fråga, har i lagen inrymts en bestämmelse av innebörd,

att understödsförening icke må driva affärsmässig försäkringsrörelse. Därigenom

har det dock icke varit möjligt att hindra tillkomsten av föreningar,

där gemensamhetstanken skjutits i bakgrunden och verksamheten i anseende

till såväl omfattning som former i mer eller mindre utpräglad grad kommit

att få samma karaktär som den affärsmässiga försäkringsrörelsen. Med den

utveckling den affärsmässigt drivna försäkringsrörelsen numera nått torde

emellertid en på detta sätt utövad verksamhet från understödsföreningarnas

sida icke hava någon egentlig uppgift att fylla. För att kunna hävda sig gentemot

försäkringsbolagens verksamhet måste en understödsförening av denna

karaktär härjämte bedriva sin verksamhet på ett sätt, som närmar sig eller

kanske rent av överskrider gränsen mot affärsmässigt utövad rörelse. Det

s. 58 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

58 Kungl. Majits •proposition nr 19.

mäste anses direkt olämpligt, att dylika föreningar få driva verksamhet, allra

helst om de krav, som i försäkringstekniskt hänseende ställas på försäkringsbolagen,

bli eftersatta till förfång för den individuella säkerheten för medlemmarna.

Det kan ifrågasättas, örn föreningar av detta slag rätteligen höra

hemma inom understödsföreningsväsendet och örn icke deras verksamhet i

stället borde vara underkastad samma lagstiftning som den affärsmässiga försäkringsrörelsen.

I vart fall torde förtjäna att tagas under övervägande, örn

man icke i understödsföreningslagen såsom komplement till lagens förbud för

understödsförening att driva affärsmässig försäkringsrörelse borde införa en

bestämmelse, som ger möjlighet att förhindra uppkomsten av nya sådana

föreningar i framtiden, där det ej är uppenbart, att föreningarna hava en

social uppgift att fjdla. Styrelsen har i samband med utredningen funnit sig

böra upptaga denna fråga till dryftande och även övervägt införande av bestämmelse

i lagen, varigenom tillsynsmyndigheten skulle givas större möjligheter

än för närvarande att förhindra uppkomsten av föreningar, som icke

rätteligen böra inrymmas i understödsföreningsväsendet. Med hänsyn till

svårigheterna att på ett ändamålsenligt sätt tillämpa en sådan bestämmelse

har dock styrelsen för närvarande icke ansett sig böra föreslå ett införande

härav i lagen utan inskränkt sig till att göra ovannämnda påpekande i ämnet.

Försäkringsinspektionen har, med instämmande i väsentliga delar i vad

socialstyrelsen sålunda anfört, förklarat sig dock icke finna att, med den avfattning

1 § understödsföreningslagen erhållit, särskilda bestämmelser därutöver

vore erforderliga för att råda bot på de av styrelsen påtalade missförhållandena.

Svenska för säkrings föreningens sakkunnigenämnd däremot har — under

framhållande av svårigheten att bestämma begreppet »affärsmässighet» —

hemställt örn lagändring i syfte att erhålla en skarpare gränsdragning mellan

begreppen understödsförening och försäkringsbolag. På vissa anförda skäl

har nämnden ansett denna gränsdragning böra bygga på medlemsantalet och

utfästelsernas storlek samt att därvid avsevärt vidare gränser kunde tillåtas

i fråga örn slutna föreningar än i fråga örn öppna. Beträffande slutna föreningar

ville nämnden icke påyrka en snävare gränsdragning än den, som

återfunnes i gällande lag. Vad däremot anginsre de öppna föreningarna ville

nämnden föreslå, att medlemsantalet begränsades till 5,000 medlemmar samt

att utfästelsernas maximibelopp fastställdes till i fråga örn kapitalförsäkring

1,000 kronor och i fråga om pensionsförsäkring ett årligt belopp av 400 kronor.

Av förarbetena till understödsföreningslagen framgår, att frånvaron i lagen

av en definition på begreppet affärsmässig försäkringsrörelse har sin grund

i svårigheten att giva en allmängiltig formulering åt en dylik definition. En

bestämd gläns mellan understödsföreningarnas och försäkringsbolagens verksamhet

har ansetts icke kunna dragas. Därför har åt rättstillämpningen överlämnats

att i varje särskilt fall fastställa verksamhetens rätta karaktär. Svårigheten

att klart avgränsa lagens tillämpningsområde torde sedan lagens tillkomst

knappast hava minskats. Att, såsom svenska försäkringsföreningens

sakkunnigenämnd förordat, på grund därav frångå begreppet affärsmässighet

och i stället såsom gränsmärken uppställa vissa maximital för medlemsantalet

och utfästelsernas storlek, kan jag emellertid icke finna tillrådligt. Jag vill

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Majlis proposition nr 19.

härutinnan endast erinra, att en begränsning av medlemsantalet skulle stå i

uppenbar strid mot grundtankarna för den statsunderstödda verksamheten

på detta område. Det torde därför fortfarande böra överlämnas åt tillsynsmyndigheten

att med ledning av de faktiska förhållandena i varje särskilt fall

avgöra, huruvida en försäkringsrörelse kan anses vara affärsmässigt bedriven.

Avgiftsberäkning.

Beträffande avgiftsberäkningens betydelse inom försäkringsverksamheten

har socialstyrelsen anfört bland annat följande.

Utmärkande för en rationell försäkringsteknisk avgiftsberäkning, sådan

den tillämpas inom den affärsmässiga försäkringsverksamheten, är bland

annat — i fråga örn kapitalförsäkringen och sjukförsäkringen — att premierna

för varje i försäkringen nyinträdande årskontingent av försäkrade -—- med

hänsyn till att dessa med tiden bliva äldre och de på dem belöpande försäkringsutgifterna

följaktligen i mån därav större — till undvikande av eljest

efter hand påkallad förhöjning av premiebeloppen tilltagas högre än som

erfordras till täckande av utgifterna under tiden närmast efter inträdet.

Marginalen i premierna avväges därvid så, att det under den första försäkringstiden

uppkommande överskottet, tillvarataget och förräntat, jämnt förslår

att under den senare försäkringstiden jämte då inflytande premier täcka

de på grund av den större dödligheten eller sjukligheten uppkommande ökade

utgifterna. Premieberäkningen anpassas sålunda efter varje årskontingents

eget behov under försäkringstiden. Därigenom bliva inträffande fluktuationer

i nyrekryteringen av försäkrade utan betydelse för verksamhetens

ekonomiska utvecklingsförlopp. De för olika årskontingenter under den

första försäkringstiden uppstående premieöverskotten jämte räntor giva anledning

till uppkomsten av en fond, den s. k. premiereserven. Om förhållandena

utveckla sig på avsett sätt, bör tydligen premiereserven vid varje tid

uppgå till en viss bestämd storlek, något som kan och tid efter annan, särskilt

då försäkringen är förknippad med en starkare fondbildning av förevarande

slag och därigenom i samma mån spelar en större ekonomisk roll, även bör

kontrolleras genom försäkringsteknisk undersökning.

För understödsföreningarnas del äro, som redan anförts, vissa eftergifter

i fråga om försäkringstekniska metoder betingade av verksamhetens särkaraktär.

Dylika eftergifter kunna emellertid icke göras på måfå utan måste

grundas på ett analyserande ur försäkringsteknisk synvinkel av deras innebörd

och de konsekvenser de kunna medföra. Sker ej så och bestämmas avgifterna

-— som hittills ofta skett — väsentligen med hänsyn till behovet av

inkomster för täckande av endast de löpande utgifterna, kunna förhållandena

utveckla sig på följande sätt.

Så länge medlemmarna under föreningens första verksamhetsskede ännu

äro unga, bliva — örn förhållandena inom sjukförsäkringen och kapital försäkringen

närmast tagas i betraktande — de årliga utbetalningarna jämförelsevis

små. Allt eftersom medlemmarna bliva äldre, komma emellertid dessa

utbetalningar a.tt växa och därmed även avgiftsbehovet. I bästa fall, nämligen

under förutsättning av en jämn anslutning av nya medlemmar, inträder

då efterhand en stationär åldersfördelning. Den ständigt fortgående ökningen

av föreningens årliga utbetalningar under tiden tills dessa stationära förhållanden

i åldershänseende uppnås måste självfallet resultera i upprepade

förhöjningar av avgifterna. Härigenom kan förtroendet för föreningen lätt

nog undergrävas. Genom att avgifterna anpassats endast efter det löpande

avgiftsbehovet kommer dessutom någon fondbildning icke till stånd, med

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

den påföljd att, då det stationära tillståndet omsider inträtt, endast de inflytande

avgifterna finnas att tillgå för utgifternas täckande. Avgiftsbehovet

kommer följaktligen att i detta utvecklingsskede bliva större än örn fondbildning

ägt rum och i samband därmed inflytande räntor även kunnat tagas

i anspråk för utgifternas täckande. Avgifterna komma följaktligen att ställa

sig ogynnsammare än i andra försäkringsorgan, där avgiftsberäkningen skett

med tanke på fondbildning. Detta måste givetvis verka hämmande på anslutningen

av nya medlemmar. Avtager nyanslutningen, kunna medlemmarna

snart icke bära de växande utbetalningarna, varför föreningen nödgas upphöra

med sin verksamhet.

Det ännu inom ett flertal föreningar förekommande s. k. uttaxeringssystemet,

innebärande att de för fullgörande av föreningens utbetalningar

för dödsfall etc. erforderliga medlen uttagas av medlemmarna först i den

mån de förfalla till betalning, är tydligen i särskild grad ägnat att medföra

en sådan utveckling, som ovan återgivits. På grund härav har styrelsen

ansett, att de åtgärder på lagstiftningens område, som nu skola vidtagas, böra

innefatta en uttrycklig föreskrift, att understödsförening skall grunda sin

verksamhet på fasta avgifter.

Icke heller andra förekommande mera primitiva metoder för avgiftsbestämningen

böra enligt styrelsens mening tillåtas utan bör som allmän regel

gälla, att avgifterna skola beräknas efter en försäkringstekniskt grundad

metod, byggande på tillförlitliga antaganden rörande sjuklighet, dödlighet,

räntefot, förvaltningskostnader och övriga förhållanden, som äro av betydelse.

Härav följer, att de eftergifter i försäkringstekniskt avseende, som kunna

ifrågakomma, icke få gå längre än att avgifterna, då fråga är örn utfästelsér

av mindre omfattning, beräknas genomsnittligt för medlemmarna utan hänsyn

till inträdesålder eller med gradering på endast några få åldersgrupper.

Beträffande den huvudsakliga innebörden av socialstyrelsens förslag i

fråga om avgifter och deras beräknande hänvisar jag till den föregående redogörelsen.

Vad socialstyrelsen i denna del anfört och föreslagit har i de avgivna

yttrandena föranlett erinringar av principiell innebörd endast från svenska

sjuksköterskornas allmänna pensionsförening, understödsförening, som anfört:

Enligt denna förenings stadgar vore delägare skyldig att före uppnådd pensionsålder

till föreningen inbetala minst 500 kronor, antingen på en gång

eller genom årliga insatser av minst 25 kronor, vilka finge fördelas på olika

poster under året. Mer än 2,000 kronor finge ej under loppet av ett kalenderår

för någons räkning i föreningen insättas och delägares innestående behållning

finge icke överstiga 10,000 kronor. Inom de gränser, som sålunda angivits,

kunde delägarens avgiftsbetalning godtyckligt varieras.

De ännu icke pensionerade delägarnas tillgodohavanden sammanfördes

till en särskild fond, besparingsfonden, och å tillgodohavandena gottgjordes

ränta, i huvudsak bestämd efter den för året beräknade medelräntefoten å

föreningens kapitalplaceringar, varjämte till desamma fördes arvsvinst efter

avlidna delägare i besparingsfonden.

Under det kalenderår, då delägaren uppnådde 50 års ålder, ägde hon avgöra,

om pensionen skulle börja utgå från påföljande års ingång eller om

den skulle lyftas först vid en senare tidpunkt, som finge bestämmas senast

till ingången av kalenderåret efter uppnåendet av 60 års ålder. Pensionen

bestämdes på sådant sätt, att delägarens vid inträdet i pensionsklassen förefintliga

tillgodohavande förvandlades till en livränta, som beräknades med

tillämpning av ålderdomsförsäkringskommitténs dödlighetstabell samt den

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

räntefot, som styrelsen med hänsyn till påräknad ränta och övriga på förhållandena

inverkande omständigheter bestämde, varjämte till denna s. k.

avgiftspension lades viss tilläggspension. För utgående pensioner och tillläggspensioner

avsattes försäkringstekniskt beräknad premiereserv; det tillskott

till delägarnas behållning, som vore erforderligt, för att man skulle

kunna avsätta premiereserv jämväl för tilläggspensionerna, erhölles ur avkastningen

på vissa särskilda fonder, bildade genom donationsmedel m. m.

Såsom av det sagda torde framgå företedde föreningens pensionering stora

likheter med pensionsstyrelsens på frivilliga avgifter grundade försäkring, i

det pensionsbeloppet icke behövde från början fixeras utan bleve efter försäkringstekniska

grunder bestämt med hänsyn till dels den ålder, från vilken

delägaren sedermera önskade lyfta pensionen, och dels de insatser inom

vissa gränser valfria — som blivit gjorda.

Föreningen hade emellertid nu bemärkt, att socialstyrelsens förslag till

ny lydelse av understödsföreningslagen innehölle dels en bestämmelse (3 §)

örn att pension, för vars erhållande medlem erlade avgift, skulle i stadgarna

vara till storleken bestämd, och dels en bestämmelse (B 10 §) örn att understödsförening

skulle till verksamhetens bedrivande upptaga fasta å regelbundna

tider utgående avgifter. En strängt formell tolkning av dessa bestämmelser

syntes kunna lägga hinder i vägen för ett fortsatt, uppehållande

av föreningens verksamhet efter i huvudsak oförändrade riktlinjer, men ett

uppställande av sådana hinder torde väl ej få anses befogat,. då verksamheten

i stort sett bedreves efter mönster av den statliga frivilliga pensionsförsäkringen.

Yärdet och betydelsen av en rationell avgiftsberäkning inom understödsföreningsväsendet

framgår klart av socialstyrelsens nyss återgivna framställning.

-Tåg är också i det väsentliga ense med styrelsen angående syftet med

de lagbestämmelser, som härutinnan böra meddelas. Till vissa skiljaktigheter

i fråga örn detaljer mellan styrelsens förslag och departementsförslaget ämnar

jag återkomma vid redogörelsen för departementsförslagets särskilda bestämmelser.

Redan här vill jag emellertid upptaga till behandling en fråga av mer

allmän betydelse. I likhet med styrelsen anser jag det s. k. uttaxeringssystemet

icke längre böra få förekomma. Styrelsen har i sådant syfte föreslagit ett

stadgande, enligt vilket understödsverksamheten skall grundas å fasta, å

regelbundna tider utgående avgifter. Redan gällande lag synes utgå från, att

en understödsförening alltid skall upptaga fasta medlemsavgifter. Jag hänvisar

härutinnan till 8 § vid 6). Att en förening upptar fasta medlemsavgifter

torde enligt lagens mening innebära, att varje medlem är skyldig att till föreningen

erlägga visst eller vissa till sitt belopp på förhand bestämda eller

beräkueliga avgifter. Enligt denna tolkning lärer en förening sådan som

svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening upptaga fasta medlemsavgifter.

Enbart en bestämmelse därom, att understödsförening skall upptaga

fasta avgifter, torde icke innebära förbud mot tillämpning av uttaxeringssystemet

i den formen, att en förenings inkomst uteslutande består av en

fix avgift, som varje medlem har att erlägga för vart dödsfall inom föreningen.

I 8 § vid 6) gällande lag nämnas ju dödsfallsavgifter såsom exempel på fasta

avgifter. Det kan även ifrågasättas, huruvida den av socialstyrelsen föreslagna

ytterligare bestämmelsen, att de fasta avgifterna skola utgå å regelbundna

tider, skulle omöjliggöra ett dylikt uttaxeringssystem. En avgifts
-

Departemcnts
chefen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majus proposition nr 19.

skyldighet, som infaller vid varje dödsfall inom en förening, kan onekligen

sägas vara i fråga örn betalningsterminerna bunden av en viss regel. Inlägger

man däremot i begreppet regelbundenhet den fordran, att avgifter skola erläggas

å vissa på förhand utsatta eller beräkneliga tider, synes den av socialstyrelsen

föreslagna bestämmelsen stå i strid mot stadgandet i 26 § första

stycket förordningen örn erkända arbetslöshetskassor, enligt vilket stadgande

dylik kassa skall upptaga fasta medlemsavgifter endast för tid, då medlem

för annans räkning mot avlöning användes till arbete, som utföres annorstädes

än i medlemmens hem. Det torde icke böra ifrågakomma att ändra

sistnämnda stadgande. Med hänsyn härtill vill jag förorda, att i stället för

bestämmelse därom, att avgifterna skola utgå å regelbundna tider, i lagen

dels stadgas förbud mot att upptaga avgifter för inträffande försäkringsfall,

dels ock införes en motsvarighet till stadgandena i 33 § andra stycket andra

punkten förordningen örn erkända sjukkassor och 26 § andra stycket andra

punkten förordningen örn erkända arbetslöshetskassor, enligt vilka författningsrum

avgifterna icke må göras olika för olika grupper av en kassas medlemmar

i vidare män än som skäligen föranledes av olikhet medlemmarna

emellan i avseende å understödsrätt eller försäkringsrisk. Vidare synes efter

förebild av 33 § sista stycket sjukkasseförordningen böra föreskrivas, att

uttaxering må äga rum allenast därest föreningens tillgångar finnas otillräckliga

för verksamhetens behöriga utövande.

Fondbildning och försäkringsteknisk

utredning.

Socialstyrelsen har rörande dessa frågor anfört i huvudsak följande.

Även örn avgifterna bestämmas med rigorös tillämpning av gängse försäkringstekniska

beräkningsmetoder, är det dock icke säkert, att därigenom ernås

ett stabilt jämviktsförhållande mellan avgifter och utfästelser. Detta har

sin grund bland annat i den omständigheten, att den stränga lagbundenhet,

som av praktiska skäl vid beräkningen måste förutsättas med avseende å

förekomsten av dödsfall eller sjukdom, icke i verkligheten existerar. En

sådan lagbundenhet visar sig visserligen rådande i stort sett, särskilt örn

man betraktar förhållandena antingen inom ett mycket stort försäkringsbestånd,

oavsett om under längre eller kortare tid, eller inom ett mindre bestånd

under en längre tid. Ett bestånd av ringa omfattning uppvisar däremot

ofta under förloppet av en kortare tid en från det normala avvikande

dödlighet eller sjuklighet.

Örn förhållandena i en förening med avseende å dödlighet och sjukdom

gestaltade sig i överensstämmelse med den vid avgiftsberäkningen antagna

lagbundenheten, skulle föreningens ekonomi tydligen uppvisa en regelbundet

fortlöpande utveckling. De förekommande avvikelserna från det normala utöva

emellertid en störande inverkan pa det ekonomiska förloppet under verksamhetens

fortgång, vilket därigenom allt emellanåt förskjutes än i gynnsam

än i ogynnsam riktning. Förskjutningarna göra sig starkare gällande i fall,

då verksamheten är av ringa omfattning, samt bliva givetvis större, ju större

de utfästelser äro, som föreningen meddelar.

Vöre det så, att nämnda avvikelser och förskjutningar följde på varandra

i sådan ordning, att en oregelmässighet i gynnsam riktning alltid föreginge

en dylik i ogynnsam riktning, bleve det tydligen möjligt att med det i förra

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Majus proposition nr 19.

fallet uppkommande överskottet täcka den i senare fallet framträdande förlusten.

Den första åtgärden för mötande av inträffande fluktuationer i ogynnsam

riktning måste därför alltid vara, att behållningen av de vinstgivande

förskjutningarna tillvaratagas för att efter hand på angivet sätt utnyttjas.

För den skull bör i lagen påbjudas, att uppkommet överskott å verksamheten

skall fonderas samt att denna fondavsättning icke må avbrytas och ej heller

sålunda fonderade medel för annat ändamål tagas i anspråk, med mindre tillsynsmyndigheten

lämnat sitt medgivande därtill.

Emellertid är det ur trygghetssynpunkt icke tillräckligt med en fondering

sådan som den nu ifrågasatta Då det i verkligheten icke lärer inträffa, att

fluktuationerna i gynnsam och ogynnsam riktning ske i den förut nämnda

ordningen, måste föreningen även på annat sätt utrustas för denna eventualitet.

Man är därvid hänvisad till att vid beräkningen av avgifterna i dem inlägga

ett särskilt s. k. risktillägg, vilket tillföres förenämnda fond. Dessa

tillägg liksom den däremot svarande fonden (riskfonden) äro att betrakta

såsom oundgängliga redskap i en understödsförenings ekonomiska utrustning.

En noggrannare bestämning av dessa risktillägg lärer dock av praktiska

skäl icke kunna ifrågakomma beträffande understödsföreningarna, utan torde

man få nöja sig med ungefärliga värden på desamma, valda med ledning av

allmän erfarenhet. Närmare föreskrifter rörande den erforderliga storleken

av riskfonden torde icke heller lämpligen kunna uppställas för föreningarna.

_ Av det föregående torde jämväl ha framgått, att ju mindre medlemsanslutningen

är i en förening, desto större måste risktilläggen och riskfonden vara.

Detta får till följd, att i föreningar med ringa medlemsantal men jämförelsevis

stora utfästelser fordringarna i dessa avseenden måste ställas så höga,

att, vad särskilt risktilläggen beträffar, dessa bliva av den storlek, att verksamheten

hindras eller omöjliggöres. Det synes därför vara riktigast, att

man såsom princip fastslår, att en förening, som vill utfästa vissa förmåner,

alltid skall vara i stånd att uppvisa viss medlemsnumerär. Huru styrelsen

tänkt sig genomförandet av denna princip framgår av det följande. Här må

endast framhållas, att det saknas fullt objektiva grunder för uppdragande av

en skarpare gränsskillnad i här ifrågavarande avseende. Denna uppdelning

bär därför måst ske till en viss grad efter godtycke med anläggande av lämplighetshänsyn.

Så till vida äro de föreslagna gränserna dock icke godtyckliga,

som ett visst samband finnes mellan det medlemsminimum, vilket bör

uppställas för den ena eller andra gruppen, och storleken av de risktillägg,

som ifrågakomma vid avgiftsbestämningen för gruppen. Genom modifikationer

av risktilläggen inom en marginal av rimlig utsträckning äger man

möjlighet att i viss grad förlägga gränserna på sätt som ur praktiska eller

liknande synpunkter kan befinnas lämpligt. Styrelsen har därför vid efterföljande

förslag till medlemsgränser förutsatt, att risktilläggen i medlemsavgifterna

för respektive grupper skola bestämmas med vederbörlig hänsyn

tagen till det för gruppen ifrågakommande medlemsminimum.

Det sålunda anlagda betraktelsesättet leder uppenbarligen även till fastställandet

av ett lägsta medlemsantal, som måste fordras, för att en understödsförening

över huvud taget skall få driva verksamhet. Det är emellertid

också tydligt, att man i enskilda fall bör kunna medgiva undantag från en

sålunda fastställd undre gräns för medlemsantalet, för så vitt föreningen på

annat sätt säkerställts i (let hänseende, som här är i fråga. Med hänsyn till

de försäkringsmöjligheter, som erbjudas av redan bestående understödsföreningar

och försäkringsbolag, torde emellertid sådant undantag icke böra

medgivas annat än i yttersta undantagsfall, såsom då fråga är örn förening,

avsedd för de anställda vid något företag och med obligatoriskt inträde för

dessa.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Inom understödsföreningar med godkända stadgar avsättes i enlighet med

föreskrifter i understödsföreningslagen för väsentligen samma ändamål som

en riskfond ehuru efter andra grunder en fond benämnd säkerhetsfonden.

Denna avsättning tillkommer örn också icke formellt så dock i realiteten i

samma ordning som riskfonden, alltså genom att försäkringspremierna tilltagas

av sådan storlek, att de medföra överskott. Denna fondbildning, som

anknytes till premiereservbildningen, växer sålunda med denna. Säkerhetsfonden

skall nämligen uppgå till 5 procent av premiereservens storlek och

får, sedan den uppnått detta belopp, icke utan särskilt medgivande minskas.

I bokslutet upptages säkerhetsfonden vid sidan av premiereserven. En anordning

av detta slag bör enligt styrelsens mening i framtiden komma till

stånd även i fråga örn andra föreningar under vissa omständigheter, särskilt

i sådana fall, då regelbunden premiereservberäkning i samband med bokslutet

äger rum. Där så sker, erfordras ingen särskild riskfondbildning vid

sidan av säkerhetsfonden.

Såsom i det föregående anförts gör sig i stort sett en bestämd lagbundenhet

gällande i fråga örn förloppet av dödlighet och sjuklighet inom ett försäkringsbestånd.

Enahanda förhållande äger i viss mån rum även beträffande

ränteavkastningen å uppsamlat kapital. Det har även redan antytts, hurusom

man vid en rationell beräkning av försäkringsavgifterna måste bygga

på bestämda antaganden rörande den närmare beskaffenheten av denna lagbundenhet.

Dessa antaganden vidlådas emellertid alltid av en viss osäkerhet.

På grund härav uppstå svårigheter att åstadkomma och vidmakthålla

den erforderliga ekonomiska jämvikten. Rubbas denna på ett stadigvarande

sätt i ogynnsam riktning, undergräves småningom föreningens soliditet. Det

är då av vikt att tid efter annan kontrollera, huru härmed förhåller sig —

något som i fråga örn försäkringsverksamhet i allmänhet icke är möjligt att

omedelbart konstatera med tillhjälp av den löpande räkenskapsföringen -—

för att i god tid kunna förebygga fortskridandet av en utveckling i felaktig

riktning. I sådant syfte har inom den affärsmässiga livförsäkringsrörelsen

i lag påbjudits ett förfarande, den årligen förekommande s. k. premiereservberäkningen,

som är ett räknemässigt konstaterande av, huruvida förefintliga

tillgångar i förening med därå i framtiden uppkommande ränteavkastning

jämte framdeles inflytande på gällande utfästelser belöpande premier förslå

till täckande av nyssnämnda utfästelser. Det må framhållas att härvid liksom

vid beräkningen av avgiften en tillförlitlig uppskattning av framtida ränteinkomsterna

utgör ett moment av synnerligen stor betydelse. Med en årlig

premiereservberäkning följer automatiskt skyldighet att vid bokslutet redovisa

tillgångar motsvarande premiereservens belopp.

I gällande understödsföreningslag föreskrives beräkning av premiereserven

endast i fråga örn föreningar med godkända stadgar, beträffande vilka gäller,

att de årligen skola avsätta premiereserv till beloppet motsvarande skillnaden

mellan kapitalvärdet av å ena sidan föreningens utfästelser av understöd och

å den andra de i framtiden inflytande nettopremierna. I mera indirekt form

påbjudes premiereservavsättning och beräkning även för pensionskassornas

vidkommande, nämligen genom en bestämmelse örn regelbundet (vart örte

år) återkommande försäkringsteknisk utredning av pensionskassas ställning.

Beträffande lagens föreskrift angående sättet för premiereservens beräknande

må emellertid framhållas, att denna är så till vida mindre tillfredsställande,

som i händelse avgiftsbetalningen enligt stadgarna fortgår endast under en

del av försäkringstiden, den icke förbrukade delen av avgiften överföres till

premiereserv endast vad själva nettoavgiften beträffar, däremot icke med den

del, som inlagts för bestridande av omkostnaderna. För de fall, då fordran

på en fullt rationell premiereservberäkning måste göras gällande, synes en

ändring i bestämmelsen därför påkallad.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

För ernående av betryggande former för understödsföreningarnas verksamhet

synes ofrånkomligt, att beräkning av premiereserv kommer till användning

inom understödsföreningsväsendet i sin helhet. Eftergifter i detta

avseende torde dock vara motiverade med hänsyn till de förhållanden, varunder

understödsföreningarna arbeta, allt efter omfattningen, arten och beskaffenheten

av deras verksamhet. Bland annat får tagas hänsyn till att den

sakkunskap och de arbetskrafter, som för en premiereservberäkning erfordras,

i regel icke stå till understödsföreningarnas förfogande. Vidare får tagas i

betraktande att till följd av de med en ringa medlemsomslutning sammanhängande,

inom en understödsförening jämförelsevis ofta inträffande och

starkt framträdande kastningarna i det ekonomiska utvecklingsförloppet, som

ofta skymma de allmänna dragen av utvecklingen, en premiereservberäkning

icke kan väntas bliva säkert utslagsgivande. I de fall vidare, då en fullständigt

rationell avgiftsberäkning icke kommit till användning, försvåras en tillförlitlig

premiereservberäkning. Med hänsyn till dessa olika förhållanden

torde man för understödsföreningarnas del kunna nöja sig med att premiereservberäkning

verkställes endast vart femte år, där ej särskilda förhållanden

påkalla att sådan fondräkning verkställes oftare. I de fall, såsom i fråga

örn en sjukkassa med kort sjukhjälpstid, där för verksamheten icke erfordras

fondbildning i större utsträckning och en felbedömning av fondbehovet följaktligen

är av mindre betydelse, torde premiereservberäkning helt kunna

undvaras. En sådan anordning innebär lindring av nuvarande bestämmelser,

i vad gäller föreningar med godkända stadgar.

Tidigare har jag lämnat en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i

socialstyrelsens förslag, bland annat i vad det avser fondbildning och försäkringsteknisk

utredning, och vill jag nu hänvisa till denna redogörelse.

Svenska sjuksköterskornas allmänna pensions!örening, understödsförening,

har ■— efter förut återgiven redogörelse för de grunder, som gälla för

denna förenings verksamhet — sagt sig befara, att de av socialstyrelsen

föreslagna bestämmelserna om premiereserv kunde försvåra ett fortsättande

av föreningens verksamhet efter nuvarande grunder, särskilt vad

beträffade besparingsfonden, vilken med sin efter konjunkturerna varierande

räntegottgörelse och valfrihet med avseende å insättningarnas belopp starkt

påminde örn en sparkassa.

Någon erinran av mer väsentlig betydelse har icke i övriga yttranden gjorts

gent emot vad socialstyrelsen i nu behandlade frågor anfört och föreslagit.

Försäkringsinspéktionen har emellertid beträffande ett par i styrelsens framställning

särskilt behandlade detaljspörsmål anfört följande.

Styrelsens förslag avsåge för understödsföreningarna ett utbytande av den

nu tillämpade nettometoden för premiereservens beräkning mot en bruttometod.

För livförsäkringsbolagen, i fråga örn vilka en bruttometod redan

funnes föreskriven i 213 § lagen örn försäkringsrörelse, innebure metoden ett

hänsynstagande till förvaltningskostnadernas fördelning på anskaffningskostnader

och andra slag av kostnader på det sätt, att ett avdrag vid reservberäkningen

(s. k. zillmering) gjordes för icke amorterade anskaffningskostnader.

Vad beträffade understödsföreningar syntes det böra förutsättas, att anskaffningsprovisioner

icke förekomme och ej heller anskaffningskostnader i övrigt

annat än till obetydliga belopp. Enligt inspektionens mening borde zillmering

därför oj förekomma vid försäkring lies understödsföreningar, något som

direkt torde böra utsägas i lagtexten. Till den av socialstyrelsen föreslagna

bestämmelsen, att premiereserven skulle motsvara det belopp, varmed kapi
Bihant)

lill riksdagen.1; protokoll BIUS. 1 sand. Kr 19—20. 22:1 :n 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

talvärdet av gällande utfästelser och på dessa belöpande framtida förvaltningskostnader

översköte kapitalvärdet av de avgifter, förvaltningskostnadstillägg

däri inräknade, som försäkringstagarna hade att ytterligare erlägga,

kunde sålunda exempelvis fogas ett så lydande tillägg: »I de återstående förvaltningskostnadstilläggen

skall härvid ej medräknas något belopp avseende

täckande av anskaffningskostnader.» Socialstyrelsens förslag, att försäkringsteknisk

utredning i regel skulle avgivas vart femte år, innebure ur tillsynssynpunkt

en försämring vid jämförelse med nuvarande förhållanden så till

vida, som understödsförening med godkända stadgar enligt nu gällande 86 §

vore skyldig att varje år avgiva sådan utredning. Visserligen skulle tillsynsmyndigheten

enligt förslaget, då den så funne erforderligt, äga ålägga förening

att jämväl å annan tid låta upprätta dylik utredning, men lämpligheten

av den föreslagna huvudregeln syntes i nuvarande tidsläge nied dess snabba

förändringar på räntemarknaden och därav följande krav i fråga örn ökat

aktpågivande å försäkringsinrättningars möjlighet att fullgöra sina utfästelser

kunna starkt ifrågasättas. Den möjlighet, som enligt förslaget jämväl

skulle beredas tillsynsmyndigheten att helt eller delvis befria förening av

mindre omfattning från skyldigheten att verkställa försäkringsteknisk utredning,

torde, därest som regel föreskreves årligt upprättande av sådan utredning,

kunna bereda erforderlig lättnad för smärre föreningar.

Till ett par andra i yttrandena framförda detaljanmärkningar vill jag återkomma

vid redogörelsen för departementsförslagets särskilda bestämmelser.

Departements- I gällande lag stadgas ingen allmän skyldighet för understödsföreningarna

chefen. göra avsättningar till fond. Detta är uppenbarligen en av lagens ur säker
hetssynpunkt

allvarligaste brister, vilken därför vid den nu ifrågasatta reformen

bör botas. Därvid bör emellertid uppmärksammas, att behovet av

fondbildning icke är lika stort inom samtliga understödsföreningar utan i

regel växer med omfattningen av utfästelserna. Till undvikande av onödigt

tyngande föreskrifter bör man därför med hänsyn till behovets olika storlek

meddela skilda bestämmelser för olika föreningar. Å andra sidan måste

givetvis av praktiska skäl en dylik differentiering hållas inom snäva gränser.

Socialstyrelsen har härutinnan föreslagit en uppdelning av föreningarna i

två olika grupper, en för vilken blott helt allmänt stadgas, att tillgängligt

överskott i regel skall fonderas, samt en för vilken mer utförliga bestämmelser

meddelas rörande avsättningar till premiereserv och säkerhetsfond.

Styrelsens förslag i denna del föranleder allenast den erinran från min sida,

att särskilda bestämmelser rörande fondbildning redan gälla för de statsunderstödda

sjuk- och arbetslöshetskassorna, samt att anledning icke torde

föreligga att nu upphäva dessa bestämmelser. En hänvisning till desamma

synes därför böra upptagas i lagen.

Yad angår de av försäkringsinspektionen i detta sammanhang behandlade

detalj spörsmålen är jag med inspektionen ense därom, att vid beräkningen

av premiereserven hänsyn icke lämpligen bör tagas till sådan del av ännu ej

förfallna avgifter, som eventuellt belöper på anskaffningskostnader. Vad inspektionen

anfört till stöd för sitt förordande av en bestämmelse därom,

att försäkringsteknisk utredning skulle i regel avgivas varje år, föranleder

mig däremot icke att frångå socialstyrelsens förslag i denna del. Visserligen

skulle en dylik bestämmelse vid jämförelse med socialstyrelsens förslag örn

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

sådan utrednings avgivande i regel endast vart femte år framstå såsom ett

icke obetydligt tillskott till lagens säkerhetsföreskrifter. Emellertid innebär

skyldigheten att avgiva försäkringsteknisk utredning den för understödsföreningarna

måhända mest tyngande av de ifrågasatta nya eller utvidgade förpliktelserna.

De hänsyn, som enligt vad jag tidigare anfört måste i detta

avseende tagas till understödsföreningsväsendets karaktär av folklig självhjälpsverksamhet,

böra därför föranleda till iakttagande av största försiktighet

särskilt på denna punkt. Vid de sammanträden, som inför socialstyrelsen

hållits med representanter för understödsföreningarna, har det också konstaterats

vara ett allmänt önskemål, att försäkringsteknisk utredning i fråga örn

alla understödsföreningar skulle verkställas allenast vart femte år. I förhållande

till detta önskemål innebär socialstyrelsens förslag så till vida en

skärpning, som enligt förslaget tillsynsmyndigheten skall kunna på given anledning

ålägga viss förening att oftare än vart femte år avgiva sådan utredning.

Därmed torde vid avvägningen av de skilda intressen, som här stå

emot varandra, säkerhetskravet hava blivit tillbörligen tillgodosett.

Till några andra fondbildningen och den försäkringstekniska utredningen

berörande detaljspörsmål torde jag få anledning återkomma vid behandlingen

av frågan om gruppindelning och i samband med redogörelsen för departementsförslagets

särskilda bestämmelser.

Gruppindelning.

I sin utredning har socialstyrelsen närmast efter behandlingen av spörsmålen

om avgiftsberäkning och fondbildning anfört i huvudsak följande.

Ett praktiskt hänsynstagande till de olika förhållanden, som ovan berörts,

leder till en uppdelning av understödsföreningarna i olika grupper. Normerande

för denna gruppindelning blir å ena sidan de olika modifikationer med

avseende å avgifter, fondbildning och redovisning av premiereserv, som

kunna ifrågakomma alltefter verksamhetens omfattning och karaktär, och

å andra sidan de krav, som i de olika fallen skola ställas i fråga örn medlemsomslutning

och dylikt. Men utformandet av denna gruppindelning måste

lämna spelrum för ett visst godtycke. Detta gör det möjligt att taga rent

praktiska hänsyn och sålunda bland annat genomföra en tämligen långt

driven standardisering.

Yad särskilt medlemsomslutningen beträffar synes man lämpligen kunna

nöja sig med, förutom den undre medlemsgränsen för att föreningen överhuvudtaget

skall få driva verksamhet, en enda ytterligare medlemsgräns att

gälla för det fall, då verksamheten nått viss större omfattning eller eljest

är ur risksynpunkt i särskild grad utsatt. Först berörda gräns torde oberoende

av verksamhetens art kunna .bestämmas till etthundra medlemmar.

Sjunker medlemsantalet under denna gräns, kan man nämligen knappast

längre påräkna sådan utjämning i riskhänseende, som överhuvudtaget är en

förutsättning för försäkringsverksamhet. Ett undantag bör dock gälla beträffande

pensionskassa, som har uteslutande till ändamål att bereda ålderspension.

Såsom i det följande skall närmare utvecklas, är nämligen en sådan

verksamhet mindre utsatt för ekonomiska rubbningar till följd av tillfälliga

fluktuationer än annan försäkringsrörelse. Man synes därför kunna nöja sig

med en lägre medlemsgräns, i vilket hänseende styrelsen föreslår femtio

medlemmar. Det minsta medlemsantalet för en förening, som vill driva en

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majus proposition nr 19.

verksamhet, för vilken på grund av utfästelsernas större omfattning mera

stränga bestämmelser böra gälla i försäkringstekniskt hänseende, vill styrelsen

åter föreslå till femhundra.

Genomförandet av ovanberörda gruppindelning samt uppdragandet av

gränserna mellan grupperna med avseende på de olika förmåner, som föreningarna

meddela, kan i viss utsträckning ske parallellt för de tre huvudtyperna

av understödsföreningar, sjukkassor, begravningskassor och pensionskassor.

Emellertid äro de tre verksamhetsarterna i mångt och mycket

så egenartade, att den närmare utredningen i hithörande avseenden synts

böra genomföras särskilt för varje verksamhetsart.

Yad då först sjukkassorna beträffar är för dem utmärkande, att understödet

utgöres av ett kontant till storleken jämförelsevis obetydligt dagligt

belopp (sjukpenningen), utgående under en längre eller kortare men i regel

begränsad tid, sjukhjälpstiden.

Vid bedömandet av avgiftsbehovet i en sjukkassa använder man såsom

mått på sjuklighetens storlek de s. k. sjuktalen, angivande det genomsnittliga

antalet sjukdagar exempelvis per 100 medlemmar under loppet av ett

år, då därvid endast sådana dagar inräknas, som falla inom den stipulerade

sjukhjälpstiden. Till belysande av sjuklighetens beroende av levnadsåldern

må hänvisas till de siffror, som äro meddelade i efterföljande tablå, och vilka

angiva sjuktalens storlek inom olika åldrar vid olika längd på sjukhjälpstiden.

Siffrorna äro hämtade ur 1928 års pensionsförsäkringskommittés be
-

Sj liktal.

Ålder

Ersättningstid

vid varje

sjukdomsfall

90 dagar

180 dagar

1 år

2 år

Obegränsad

Män 15—20........

9.66

10.75

11.85

12.90

17.46

20—25 ........

8.86

9.94

11.00

12.04

16.58

25—30 ........

8.27

9.32

10.37

11.38

15.85

30-35 ........

7.87

8.90

9.93

10.92

15.25

35-40 ........

7.63

8.64

9.65

10.62

14.81

40—45 ........

7.70

8.79

9.89

10.94

15.34

45—50 ........

8.16

9.51

10.85

12.14

17.35

50—55 ........

8.94

10.65

12.35

13.99

20.29

55—30........

10.10

12.36

14.66

16.90

25.02

60-65 ........

11.72

14.83

18.13

21.40

32.5 2

65-70 ........

13.95

18.84

23.18

28.11

43.40

70—75 ........

16.94

23.21

30.50

38.il

59.22

75-80 ........

20.91

30.02

41.17

53.25

82.9 8

80-85 ........

26.13

39.50

56.88

76.56

120.05

Kvinnor 15—20........

8.89

10.37

11.86

13.2 9

19.93

20-25 ........

8.5 6

10.05

11.53

12.96

19.7 3

25-30 ........

8.32

9.81

11.29

12.7 2

19.52

30—35 ........

8.17

9.65

11.14

12.57

19.32

35—40 ........

8.12

9.61

11.10

12.53

19.17

40—45 ........

8.25

9.78

11.31

12.79

19.43

45-50 ........

8.61

10.26

11-92

13.51

20.40

50—55 ........

9.23

11.08

12.93

14.71

22.05

55-60 ........

10.17

12.38

14.63

16.82

25.27

60—65 ........

11.56

14.40

17.41

20.39

31.03

65-70 ........

13.56

17.46

21.78

26.17

40.li

70 -75 ........

16.40

22.09

28.69

35.60

54.96

75-80 ........

20.86

29.io

39.80

51.40

80.34

80—85 ........

25.79

39.7 7

57.93

78.51

125.26

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Majus proposition nr 19.

tänkande, del II (Statens offentliga utredningar 1932: 36) och grunda sig på

omfattande undersökningar rörande sjukligheten inom de svenska sjukkassorna.

Av sammanställningen utläses, att sjuktalen öka avsevärt med

stigande levnadsålder. Men härjämte kan iakttagas, att denna ökning går i

snabbare tempo ju längre sjukhjäipstiden är. Såsom exempel härpå må anföras,

att medan vid en sjukhjälpstid av 90 dagar sjuktalet från åldern 35—- 40 år till åldern 65—70 år ökar med cirka 80 procent för män, motsvarande

ökning vid en sjukhjälpstid av 180 dagar uppgår till 110 procent, vid en

sjukhjälpstid av 1 år till 140 procent, av 2 år till 165 procent samt slutligen

vid obegränsad sjukhjälpstid till cirka 200 procent.

Vid en indelning av sjukkassorna i grupper i anslutning till vad ovan anförts

har man framförallt att taga hänsyn till det betydligt större värde för

individ och samhälle, som en långfristig sjukhjälpstid har i jämförelse med

en kortvarig. Härtill kommer, att den hänsyn till försäkringsriskens ökning

med stigande levnadsålder, som vid avgiftsberäkningen måste komma i betraktande,

kräver större hänsynstagande då sjukhjäipstiden är lång, varför i

sådant fall de eftergifter beträffande beräkningsmetodernas noggrannhet,

som ur förut anförda synpunkter må kunna medgivas beträffande sjukkassor,

måste tillämpas med större varsamhet.

På grund av anförda förhållanden bör tydligen sjukhjälpstidens längd

vara normerande vid genomförandet av den gruppindelning för sjukkassornas

del, varom här är fråga. Då en sjukhjälpstid av 90 dagar för varje sjukdomsfall

vunnit burskap inom sjukkasseverksamheten såsom ett nöjaktigt prestationsminimum,

och en så begränsad understödsverksamhet icke erbjuder

större svårigheter att bemästra och överblicka i ekonomiskt avseende, har

styrelsen funnit denna gräns böra godtagas att gälla såsom ett maximum

för de sjukhjälpsprestationer, beträffande vilka en avgiftsbestämning enligt

mera enkla metoder må kunna komma till användning. Inom denna gräns

bör avgiftsbestämningen kunna ske utan hänsyn till inträdesålder eller med

gradering efter några få åldersgrupper med ledning huvudsakligen av det

löpande utgiftsbehovet. I hithörande fall torde därför någon premiereservberäkning

icke behöva ifrågakomma.

I detta sammanhang må erinras, att sjukkassor finnas, vilka meddela sjukhjälp

— enbart eller vid sidan av ett kontant understöd — i form av ersättning,

helt eller delvis, för den kostnad, medlem fått vidkännas för sjukvård

av ett eller annat slag, såsom läkarvård och läkemedel. Av den erfarenhet,

som vunnits på ifrågavarande område, vill det synas som örn större fordringar

icke behövde ställas på de ekonomiska grunderna för ifrågavarande

verksamhet än som ovan ansetts påkallade beträffande sjukkassor, som meddela

kontant sjukhjälp under högst 90 dagar för varje sjukdomsfall.

Utsträckes sjukhjälpen i tiden längre än till 90 dagar, måste emellertid

fordringarna ställas högre. Sålunda kan här exempelvis en viss gradering av

avgiften efter inträdesålder vara på sin plats. Men framförallt måste avgifterna

tilltagas så att de förslå till mötande av de stegrade sjukhjälpskrav,

som efterhand inträda med medlemsbeståndets naturliga åldrande. För detta

ändamål erfordras en försäkringstekniskt grundad fondbildning, vilken även

bör innefatta den särskilda fondering, som erfordras för regleringen av de

vid värjo tidpunkt pågående sjukdomsfallen. Flir en betryggande utveckling

av verksamheten är vidare ofrånkomligt, att föreningen erbjuder den stabilitet,

som endast kan vinnas genom en större medlemsomslut.ning. Till det

nu anförda kommer, att sjukkassor med den omfattning av understöden, varom

här kan vara fråga, ofta komma att sträcka sin verksamhet in över det område,

som underlagts den statsunderstödda sjukkasseverksamheten, och därigenom

komma att stå med den i en för dess utveckling hinderlig konkurrens.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Någon egentlig anledning till särskilda eftergifter i fråga om fordringarna

på en rationellt ordnad ekonomi förefinnes därför knappast, detta så mycket

mindre som här ifrågavarande sjukkassor i avsaknad av det till de erkända

sjukkassorna utgående statsunderstödet äro i behov av en större ekonomisk

bärkraft. Man bör därför i vart fall kunna kräva, att dessa kassor i fråga örn

avgiftsberäkning och fondbildning uppfylla minst samma fordringar som de

erkända sjukkassorna.

Då sjukhjälpstiden utsträckes i mera betydande grad, göra sig vissa förhållanden

gällande, som påkalla särskild uppmärksamhet och varsamhet. I

detta hänseende bör i första hand beaktas, att ett under längre tid fortgående

sjukdomstillstånd vanligen övergår i bestående arbetsoförmåga eller

invaliditet. Ett understöd, ägnat att motsvara den sjukes behov, kommer

under sådana förhållanden att utgå under avsevärd tid, merendels under den

återstående livstiden, och sålunda i väsentlig grad att få karaktären av pension.

Meddelande av dylikt understöd hör därför mera hemma inom pensionsförsäkringen.

Skall en sjukkassa emellertid meddela understöd, varom

här är fråga, måste verksamheten i varje fall vara anordnad efter fullt ut lika

betryggande grunder, som enligt vad i det följande närmare utvecklas skall

gälla i fråga om pensionskassa, som meddelar invalidpension. Detta innebär,

att ovan angivna regler i fråga örn avgiftssättning och fondbildning icke

längre fylla måttet. Fastmer erfordras en fullt försäkringsmässig anordning

i huvudsaklig överensstämmelse med de föreskrifter, som nu gälla beträffande

understödsföreningar med godkända stadgar. Var gränsen sedan skall dragas

för den högsta sjukhjälpstid, som bör medgivas utan att verksamheten

anordnas efter sådana strängare grunder, måste i viss grad bli en lämplighetsfråga.

Då för de erkända sjukkassorna av delvis samma skäl som de nyss

anförda sjukhjälpstiden i praktiken är begränsad till högst 3 år för ett sammanhängande

sjukdomstillstånd, torde emellertid icke heller för fall, varom

här är fråga, ett större maximum böra medgivas. Enligt styrelsens mening

påkallas samtidigt en begränsning av den tiel, under vilken sjukhjälp må utgå

under loppet av ett år till en och samma medlem. I sådant hänseende

vill styrelsen föreslå ett maximum av 180 dagar, vilket dagantal redan nu

utgör högsta gränsen i förevarande hänseende för huvudparten av de icke

statsunderstödda sjukkassorna.

Till vad nu anförts må anmärkas, att i händelse sjukkassa även meddelar

begravningshjälp, vilket ofta förekommer, sjukhjälps- respektive begravningshjälpsverksamheten

bör med hänsyn till dess omfattning i det särskilda

fallet var för sig vara anordnad enligt de fordringar, som skola gälla för

verksamheten i fråga.

För kapitalförsäkring sverksamhetens vidkommande göra sig vid övervägandet

av säkerhetsfrågan i viss mån andra synpunkter gällande än i fråga

örn sjukkassorna.

Vid övervägandet av de bestämmelser, som i säkerhetsavseende böra

gälla i fråga örn kapitalförsäkringsföreningar, har styrelsen funnit lämpligt

att göra åtskillnad mellan å ena sidan de kassor, där understödet är så begränsat,

att det kan anses utgöra begravningshjälp i egentlig mening, och

å andra sidan de föreningar, där understödet är större och sålunda må kunna

anses avsett att jämväl täcka andra behov, som uppkomma för de efterlevande

på grund av dödsfallet. Det synes lämpligt att införa särskilda beteckningar

på dessa bägge slag av föreningar, och vill styrelsen i sådant hänseende föreslå

benämningen begravningskassor för de förra och livförsäkringskassor för

de senare.

Att angiva den gräns för understödets storlek, som skall vara bestämmande

för, huruvida föreningen skall vara att anse såsom begravningskassa eller

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

icke, är givetvis förenat med svårighet. Med ledning av förhållandena på

detta område, bland annat rörande den s. k. eldbegängelseförsäkringen, vilken

under senaste tid vunnit stor utbredning och där man ansett ett försäkringsbelopp

av 300 kronor tillfyllest, torde emellertid sistnämnda belopp kunna

fastställas såsom en lämplig gräns i förevarande avseende.

Vad då först begravningshjälpsförsäkringen beträffar, så är det uppenbart,

att då denna är i allo jämförlig med den egentliga livförsäkringen, den

även bör i princip ordnas enligt samma grunder, som inom den affärsmässiga

livförsäkringsrörelsen tillämpas för säkerställande av försäkringens ekonomi.

Med avseende på avgifter och fondbildning gäller i fråga om all hithörande

verksamhet till följd av den snabba ökning dödsfallsrisken undergår med

stigande levnadsålder, att avsättning av premiereserv är en livsbetingelse.

Den omständigheten, att de ekonomiska risker, som äro anknutna till begravningshjälpsförsäkringen,

äro obetydliga, motiverar å andra sidan eftergifter i

avseende på försäkringstekniska metoder, i vilket hänseende en genomsnittlig

avgiftsbestämning närmast kommer i fråga. I princip bör emellertid

försäkringsteknisk beräkningsmetod tillämpas vid bestämmandet av medlemsavgifterna,

varjämte beräkning av premiereserv enligt försäkringstekniska

grunder bör äga rum.

Där kapitalunderstödet utgår med högre belopp än 300 kronor men icke

överstiger 500 kronor och fråga sålunda är örn en livförsäkringskassa, erhåller

verksamheten visserligen en karaktär, som är delvis väsensskild från

den egentliga begravningshjälpsverksamheten, men torde med hänsyn till det

försäkringsmässiga anordnandet dock i det stora hela samma krav kunna

uppställas som för begravningskassornas del. Avgiftsberäkningen kräver

dock i detta fall större försiktighet, bland annat en mera noggrann gradering

efter inträdesålder. Yad angår medlemsanslutningen så bör med hänsyn

till den större försäkringsrisken kravet i detta hänseende däremot ställas

högre än beträffande begravningskassorna. Såsom tidigare anförts bör såsom

minimum gälla en medlemssiffra av 500.

Utfästes kapitalunderstöd överstigande 500 kronor, skola enligt nuvarande

lagbestämmelser föreningens stadgar vara av tillsynsmyndigheten godkända.

Genom denna föreskrift är för närvarande en mycket bestämd gränsskillnad

fastslagen mellan hithörande föreningar och övriga livförsäkringsföreningar.

Så har uppenbarligen skett med hänsyn till såväl den större

betydelse, understödet i detta fall har för medlemmarna, som också, och måhända

i främsta rummet, till de större krav som ur försäkringsmässiga synpunkter

böra uppställas för verksamhetens tryggande. Dessa krav böra utan

tvivel alltjämt vidhållas och till och med i visst avseende skärpas på sätt

tidigare angivits. Det absoluta understödsmaximum, som föreskrivits i lagen,

bör även bibehållas, i varje fall icke höjas.

Jämförelsevis mest egenartad är den understödsföreningsverksamhet, som

utövas av pensionskassorna. Utmärkande för denna verksamhet och ägnat

att motivera en i särskild grad betryggande försäkringsmässig anordning är

understödens storlek och betydelse för de försäkrade. En pension eller livränta

representerar i allmänhet även vid ett förhållandevis litet årligt belopp

ett ganska betydande värde och avser oftast att utgöra ett väsentligt bidrag

till vederbörandes åldersförsörjning eller försörjningen av de efterlevande

vid hans död. Då medlen till understödet skola åstadkommas huvudsakligen

eller till avsevärd del genom avgifter under den medlemstid, som föregår

ponsionsfallet, erfordras uppenbarligen, att dessa avgifter omsorgsfullt

avvägas samt lika sorgfälligt genom fondering tillvaratagas och förvaltas.

Under anförda förhållanden böra fordringarna i säkerhetsavseende med

avseende på pensionskassorna vara strängare än i allmänhet ansetts erforder

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majus proposition nr 19.

ligt i fråga örn sjukkassor och begravningskassor. Sålunda bör i princip

envar pensionskassa vara underkastad lika betryggande bestämmelser rörande

avgifter och fondbildning, som nu gäller för understödsföreningar med godkända

stadgar. Emellertid torde å andra sidan vissa jämkningar med avseende

å de fordringar i försäkringstekniskt hänseende, som detta innebär,

kunna företagas med hänsyn till de förhållanden, under vilka pensionskassorna

i regel utöva sin verksamhet. I det övervägande antalet fall är pensionskasseverisamheten

nämligen anknuten till visst företag och avsedd sålunda

att förmedla en pensionering av företagets personal eller personalens

efterlevande, med eller utan bidrag eller annat ekonomiskt stöd av företagaren.

Merendels är därvid anslutningen till pensionskassan obligatorisk

för personalen på grund av avtal. Där så är förhållandet garanteras en fortgående

rekrytering av medlemmar — i regel unga och hänförliga till en

ganska begränsad åldersgrupp — vilket oftast medgiver en enhetlig avgiftsbestämning

enligt försäkringstekniska grunder i övrigt.

Men även i fråga örn medlemsomslutningen böra fordringarna kunna jämkas

med hänsyn till pensionskassornas anförda uppgift att förmedla pensioneringen

av de anställda vid något företag. Vid bedömandet av frågan

örn medlemsomslutning bör beaktas i första hand, att förhållandena med avseende

å faran för mera tillfälliga störningar i verksamhetens förlojip

gestalta sig olika alltefter verksamhetens art, i vilket hänseende pensionskassorna

kunna på ett naturligt sätt uppdelas i trenne väsentligen olika

grupper, nämligen dels kassor, som endast meddela ålderspensioner åt medlemmarna

då de uppnått stadgad pensionsålder, dels kassor, som bereda

ålderspensioner i förening med pensioner åt medlemmarnas efterlevande och

dels slutligen kassor, som utfästa pensioner åt de efterlevande utan samband

med ålderspensioner.

Inom de förstnämnda kassorna göra sig de tillfälliga fluktuationerna i

verksamhetsförloppet i jämförelsevis ringa grad gällande, åtminstone till den

del de gå i ogynnsam riktning. Fluktuationer av det ogynnsamma slaget

betingas nämligen till väsentlig del av tillfällig minskning i dödligheten

bland de försäkrade, som dock enligt sakens natur näppeligen kan tänkas

få större dimensioner. En mera katastrofartad tillfällig dödlighetsminskning

är sålunda överhuvudtaget knappast tänkbar. Ett motsatt förhållande

äger rum med avseende å den pensionsförsäkring, som avser att bereda pensioner

till efterlevande utan samband med ålderspension. Vid tätare dödsfall,

föranledda exempelvis genom olyckshändelse av större omfattning eller

av pågående farsot, kan kassans ekonomi drabbas av en påkänning av mer

eller mindre katastrofartad styrka. I det fall slutligen, då pensionskassa

meddelar ålderspension i förening med pensioner till efterlevande, är visserligen

en anhopning av dödsfall i och för sig ägnad att åsamka kassan en

större förlust, men därigenom att kassan samtidigt undslipper att utbetala

de ålderspensioner, som blivit utfästa till de genom dödsfallen avgångna

medlemmarna, uppväges förlusten i förra fallet av den vinst, som kassan gör

i det senare fallet.

Då det gäller att med största möjliga beaktande av de förhållanden, varunder

pensionskassorna i regel utöva sin verksamhet, säkerställa en pensionskassa

med hänsyn till de tillfälliga riskerna, böra tydligen på grund

av nyss anförda omständigheter dessa krav ställas olika beträffande de olika

slagen kassor. I anslutning härtill torde man i fråga om de kassor, som meddela

allenast ålderspension, kunna åtnöja sig med att fordra ett medlemsantal

av allenast femtio, medan de kassor, som meddela ålderspension i förening

med överlevelsepension, böra ha minst etthundra medlemmar. Där

efterlevandepensioner meddelas utan samband med ålderspension, torde det

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Majus proposition nr 10.

däremot vara ofrånkomligt, att fordringarna i fråga om medlemsomslutning

ställas väsentligt högre. I detta fall bliva förhållandena i riskhänseende

jämförliga med förhållandena inom en förening, som utfäster kapitalunderstöd

vid dödsfall till mer avsevärt belopp. Liksom för livförsäkringskassorna

bör man därför för ifrågavarande kategori pensionskassor fordra ett medlemsantal

av minst femhundra.

Ett särskilt slag av pensionsförsäkringsverksamhet uppkommer, då pension

eller därmed jämförligt understöd meddelas i händelse den försäkrade

före uppnådd pensionsålder drabbas av arbetsoförmåga eller invaliditet eller

ett sjukdomsfall av långvarig beskaffenhet. Sistnämnda fall har redan berörts

i det föregående på tal örn sjukkasseverksamheten. Skall pensionen eller

understödet därvid utgå med belopp jämförligt med vad som vid en efter

uppnådd normal pensionsålder utgående egenpension förekommer, blir tydligen

verksamheten förknippad med en väsentligen mera riskbetonad utbetalningsskyldighet

än den vanliga ålderspensionsförsäkringen. En närmare

utredning i detta sammanhang rörande hithörande förhållanden skulle föra

för långt. Det torde vara tillfyllest att anföra, att bland försäkringsmän

ifrågavarande riskmoment anses ägnat att ställa försäkringen i ett rum, där

anordningar i betryggande syfte krävas i ungefär samma omfattning och av

likartad beskaffenhet som beträffande efterlevandepensionsförsäkring. Enligt

styrelsens mening kunna därför samma fordringar i berörda hänseenden

uppställas beträffande de nu angivna båda slagen av pensionskasseverksamhet.

I de fall, då en pensionskassa upprättas för allmän anslutning och sålunda

icke direkt syftar till att förmedla pensioneringen för personalen vid visst

företag eller för sådan personals efterlevande anhöriga, måste större försiktighet

iakttagas.

Av den tidigare redogörelsen för det huvudsakliga innehållet i socialstyrelsens

förslag framgår, att styrelsen i fråga örn medlemsantal, försäkringsteknisk

utredning och fondbildning föreslagit särskilda bestämmelser

för olika grupper av understödsföreningar. Till denna redogörelse ber jag

nu att få hänvisa.

Under förut omförmälda sammanträden inför socialstyrelsen hava från

styrelsens utlåtande i denna del avvikande meningar kommit till uttryck i

följande hänseenden. Yad först angår sjukkassorna, har en representant

för de erkända sjukkassorna ansett den längsta sjukhjälpstid av 90 dagar för

ett sjukdomsfall, vid vilken de i säkerhetshänseende lindrigaste föreskrifterna

skulle gälla, vara för lång. Endast därest sjukpenning finge utgivas med högst

1 krona för dag, borde en så lång sjukhjälpstid tillstädjas utan större krav i

säkerhetsavseende. Men även för övriga fall borde begränsning av sjukpenningens

belopp föreskrivas. I fråga örn de kassor, som skulle omfattas av de

lindrigaste bestämmelserna, borde tillsynsmyndigheten äga att, om så i ett

enskilt fall befunnes lämpligt, påfordra verkställande av försäkringsteknisk

utredning. Liksom i fråga örn de erkända sjukkassorna borde beträffande

övriga sjukkassor, vilka meddelade sjukpenning under längre tid än 90 dagar

för ett sjukdomsfall, föreskrivas en högsta inträdesålder av 40 år. Ett par representanter

för de icke erkända sjukkassorna hava ansett, att den längsta sjukhjälpstid,

vid vilken de lindrigaste bestämmelserna skulle gälla, borde fastställas

till 100 dagar ävensom att strängt försäkringsteknisk beräkning av avgif
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majus proposition nr 19.

terna samt bildande av premiereserv oell säkerhetsfond borde föreskrivas

allenast för sjukkassor, som meddelade sjukpenning under längre tid än 4 år för

ett sjukdomsfall. Beträffande kapitalförsäkringsfö reningarna

hava tre representanter ifrågasatt, att benämningen »begravningskassa» finge

användas för föreningar, som meddelade dödsfallsunderstöd å belopp upp till

500 kronor. Yad slutligen angår pensionskassorna har representanten

för en av dessa kassor ansett den föreslagna undre gränsen för medlemsantalet

vara för låg.

Försäkringsinspektionen har beträffande nu föreliggande frågor framhållit

följande.

De föreslagna minimiantalen medlemmar i olika slag av understödsföreningar

innebure avsevärda ändringar till det bättre, särskilt i fråga om pensionskassor,

för vilka minimiantalet ökats från 5 till 50. Med hänsyn till de

försäkringstekniska principer, som borde tillämpas vid de grundläggande beräkningarna

för samtliga under lagen sorterande föreningar, måste emellertid

de föreslagna minimiantalen alltjämt anses otillfredsställande såsom underlag

för ernående av önskvärd stabilitet i försäkringsrörelsens förlopp. Det för

pensionskassor föreslagna minsta medlemsantalet, 50, kunde endast med stor

tvekan godtagas och givetvis blott under förutsättning att de av socialstyrelsen

vid behandlingen av frågan örn fondbildning anförda synpunkterna i fråga örn

erforderligheten av risktillägg och motsvarande riskfond tillämpades. Med

denna låga gräns ansåge inspektionen, att det föreslagna medgivandet att antalet

skulle kunna understiga 50, borde utgå. Kätt för tillsynsmyndigheten

att medgiva lägre medlemsantal än 100 borde endast få gälla i fråga örn sjukkassor.

Det för pensionskassor, som meddelade ålderspension i förening med

invalid- eller överlevelsepension, ifrågasatta minimiantalet, 100, syntes vid

jämförelse med det för pensionskassor, som meddelade invalid- eller överlevelsepension

utan samband med ålderspension, föreslagna, 500, knappast

motiverat, utan borde fastställas till ett större antal, ej understigande 250.

Även örn ett avsevärt antal understödsföreningar för närvarande meddelade

kapitalunderstöd å belopp mellan 300 och 500 kronor, kunde inspektionen icke

finna något bärande motiv för att dylika föreningar skulle beträffande avgifternas

beräkning samt avsättandet av premiereserv och säkerhetsfond erhålla

lindrigare villkor än föreningar, vilka meddelade kapitalunderstöd överstigande

500 kronor.

Be fria sjukkassornas förbund har anfört följande.

Den av socialstyrelsen föreslagna allmänna bestämmelsen örn ett minimiantal

av 100 medlemmar kunde medföra, att ett jämförelsevis stort antal »småkassor»,

av vilka många hade karaktären av verkstadskassör, tvingades nedlägga

sin verksamhet. Dessa »småkassors» sociala verksamhet kunde emellertid

vara förhållandevis lika gagnande som de större föreningarnas. Förbundet

hemställde örn bestämmelser därom, att endast understödsförening, som meddelade

kapitalunderstöd, skulle bestå av minst 100 medlemmar, medan annan

understödsförening skulle bestå av minst 50 medlemmar. Socialstyrelsen hade

föreslagit, att strängare bestämmelser i fråga örn medlemsantal och skyldighet

att upprätta försäkringsteknisk utredning skulle gälla för sjukkassor, vilka

meddelade sjukpenning för längre tid än 90 dagar för en och samma sjukdom,

än för övriga sjukkassor. Lämpligare syntes dock vara att i stället fastställa

denna gräns till 100 dagar. Den av socialstyrelsen föreslagna uppdelningen

av föreningar, som meddelade kapitalförsäkring, i begravningskassor och livförsäkringskassor

vore ej nödvändig. Ansåges likväl en sådan uppdelning

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majlis proposition nr 19.

böra ske, borde avgränsningen mellan dessa olika kassors prestationer sättas

vid 500 kronor i stället för vid föreslagna 300 kronor. Med nuvarande penningvärde

svarade nämligen ett belopp av 500 kronor bättre mot det vanliga behovet

av begravningshjälp. Verkliga livförsäkringar tecknades alltid till belopp

överstigande 500 kronor, varför sistnämnda belopp också kunde anses utgöra

en naturlig gräns mellan begravnings- och livförsäkringskassor.

Erinras må jämväl, att svenska för säkrings för eningens sakkunnigenämnd,

dock väsentligen ur annan synpunkt än behovet av ökad säkerhet för utfästelsernas

fullgörande, förordat bestämmelser därom, att beträffande de öppna

understödsföreningarna medlemsantalet skulle begränsas till högst 5,000 samt

utfästelsernas maximibelopp fastställas till i fråga örn kapitalförsäkring 1,000

kronor och i fråga örn pensionsförsäkring ett årligt belopp av 400 kronor.

En försäkringsrörelse måste, för att undgå en anstrykning av äventyrlighet Dep^‘rf™ents''

och hasard, vara baserad på en något så när omfattande försäkringsstock. Såsom

socialstyrelsen framhållit, kan dock kravet i detta hänseende ställas

väsentligt olika för rörelser av olika art och omfattning. Vad särskilt understödsföreningsväsendet

angår, böra emellertid fordringarna på medlemsnumerären

såvitt möjligt hållas inom sådana gränser, att denna socialt värdefulla

folkrörelse icke hindras i sin utveckling. Dessa fordringar äro också enligt

gällande lag synnerligen moderata, i det lagen tillstädjer registrering av en

förening med allenast 5 medlemmar. Uppenbarligen måste ur rent försäkringsmässig

synpunkt ett dylikt medlemsantal sägas vara alltför lågt. Med

hänsyn till nutida folktäthet, kommunikationsmöjligheter och intensitet i förbindelserna

samhällsmedlemmarna emellan bör icke heller ur andra synpunkter

en även ganska avsevärd höjning av fordringarna på medlemsantalet

möta allvarliga betänkligheter. Var gränsen sedan i olika fall lämpligen bör

dragas är givetvis en fråga, som kan bliva föremål för skiljaktigt bedömande.

Socialstyrelsens förslag i denna del har också föranlett erinringar i olika hänseenden

både vid de inför styrelsen hållna sammanträdena med representanter

för understödsföreningarna och i de avgivna yttrandena.

Vad då först angår frågan örn det minsta medlemsantal, som en understödsförening

måste uppvisa för att över huvud taget kunna få driva verksamhet,

har socialstyrelsen föreslagit att detta medlemsantal sättes till 50 för pensionskassor

och 100 för övriga understödsföreningar, dock med rätt för tillsynsmyndigheten

att medgiva undantag i särskilda fall. Ehuru erinringar

icke saknats mot förslaget i denna del, har jag dock ansett mig böra biträda

detsamma. Sålunda har jag icke funnit tillrådligt vare sig att höja det föreslagna

medlemsantalet för pensionskassa eller att betaga tillsynsmyndigheten

möjligheten att i särskilt fall tillåta ett underskridande av detta antal. En

pensionskassa är av naturliga skäl ofta hänvisad till att söka sina medlemmar

uteslutande bland de i ett visst företag anställda. Fordringarna på medlemsantalet

böra därför beträffande pensionskassorna sättas så lågt som möjligt.

Icke heller har jag i fråga om övriga understödsföreningar funnit skäl att, på

sätt de fria sjukkassornas förbund förordat, sänka de föreslagna fordringarna

på medlemsantalet inom dessa föreningar med undantag av kapitalförsäkrings
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

föreningarna, eller att, såsom försäkringsinspektionen föreslagit, låta möjligheten

för tillsynsmyndigheten att medgiva ett lägre medlemsantal än 100 gälla

blott i fråga örn sjukkassorna. Yad sjukkassorna beträffar synas, vid det förhållandet

att behovet av sjukförsäkring bör kunna väsentligen fyllas av de

statsunderstödda kassorna, särskilda lättnader i fråga örn fordringarna på

försäkringsmässighet icke behöva beredas övriga kassor. Vidkommande samtliga

understödsföreningar kunna säkerligen i vissa fall sådana omständigheter

föreligga, som berättiga ett frångående av de allmänna fordringarna på medlemsantalet.

Såsom socialstyrelsen framhållit, böra dessa fordringar skärpas för föreningar,

som meddela understöd av viss art eller omfattning. Ehuru erinringar

i olika riktningar framställts mot styrelsens förslag även i denna del, anser

jag mig icke heller härutinnan böra, på ett par undantag när, tillråda någon saklig

ändring av detsamma. Utan att närmare ingå på ett bemötande av dessa

erinringar, vilka i regel icke åtföljts av någon utförligare motivering, vill jag

sålunda föreslå, att endast sjukkassa med minst 500 medlemmar skall äga meddela

sjukpenning för längre tid än 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd

samt att pensionskassa bör, för att kunna jämte ålderspension

meddela invalid- eller överlevelsepension, bestå av minst 100 medlemmar,

och för att kunna meddela invalid- eller överlevelsepension utan samband med

ålderspension bestå av minst 500 medlemmar. I fråga örn kapitalförsäkringsföreningar

däremot synes på skäl, som anförts av de fria sjukkassornas förbund,

fordran på ett medlemsantal av minst 500 böra gälla allenast för sådana

föreningar, som meddela kapitalunderstöd överstigande 500 kronor för en

medlem. Vidare vill jag förorda, att möjlighet beredes tillsynsmyndigheten

att, där särskilda omständigheter därtill föranleda, medgiva undantag jämväl

från de för vissa pensionskassor sålunda föreslagna skärpta bestämmelserna

örn minsta medlemsantal.

Jämväl i andra hänseenden än i fråga örn medlemsantalet torde, såsom

socialstyrelsen framhållit, olika bestämmelser böra meddelas för olika slags

föreningar. I likhet med styrelsen finner jag sålunda sjukkassa, som endast

meddelar sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd

eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i förening,

icke böra åläggas skyldighet att upprätta försäkringsteknisk utredning. I

fråga örn de olika kraven på fondbildning har jag heller ingen erinran att

göra emot styrelsens förslag till gruppindelning, enligt vilket förslag de

strängare bestämmelserna skulle gälla för sjukkassa, som utfäster sjukpenning

för längre tid än 180 dagar för varje tidsperiod av 12 månader eller

för tid utöver 3 år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, ävensom för

förening, som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor,

samt för pensionskassa.

Slutligen vill jag i detta sammanhang även beröra frågan, huruvida ur

säkerhetssynpunkt föreligger behov av att i visst eller vissa hänseenden generellt

begränsa rätten att utfästa understöd. En dylik begränsning är stadgad

redan i gällande lag, i det absolut förbud gäller mot meddelande av kapital
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

understöd överstigande 4,000 kronor. Härutinnan har socialstyrelsen icke

föreslagit någon ändring, och departementsförslaget följer i denna del styrelsens

förslag. Vid sammanträde inför styrelsen har från ett håll förordats,

att i lagen därjämte måtte fastställas det högsta belopp, varmed sjukpenning

kunde utgå, ävensom viss maximiålder för inträde i sjukkassa, som meddelade

sjukpenning under längre tid än 90 dagar för ett och samma sjukdomsfall.

Liknande bestämmelser gälla redan för de erkända sjukkassorna. Ehuru

dylika bestämmelser ur säkerhetssynpunkt äro värdefulla, har jag dock i likhet

med socialstyrelsen funnit dem kunna undvaras i en ur denna synpunkt genom

nu föreliggande förslag i andra hänseenden förbättrad understödsföreningslag.

Jag vill för övrigt erinra, att, därest frågan örn maximering av understöd

och inträdesålder skulle upptagas till närmare prövning, densamma näppeligen

borde begränsas att avse enbart sjukförsäkringen utan även övriga av

lagen omfattade försäkringsformer.

Vissa särskilda spörsmål beträffande

pensionskassor.

I sin utredning har socialstyrelsen särskilt berört vissa förhållanden i fråga

örn pensionskassorna samt härutinnan anfört i huvudsak följande.

Statistiken visar, att åtskilliga pensionskassor utfästa pensioner med i stadgarna

icke fixerade belopp. Verksamheten är då i allmänhet så ordnad, att

de pensioner, som skola utgå under ett år, vilket som helst, till beloppen bestämmas

endast för det året, på så sätt, att för årets pensionering tillgängliga

medel fördelas lika eller efter fastställda proportioner mellan pensionstagarna.

Utgörande en kvarleva från en föregående tid kunna dessa kassor numera

icke anses fylla de krav, som måste ställas på en rationellt ordnad pensionsförsäkring.

Särskilt gäller detta i det avseendet, att garantier i allmänhet icke

finnas för att medlemmarna erhålla skälig valuta för sina avgifter, i den mån

dessa, såsom vanligen sker, omedelbart tågås i anspråk för den löpande pensionsutbetalningen

i stället för att, såsom rätteligen bör ske, tillika med räntor

helt eller delvis uppsamlas i en premiereserv tills pensionsfallen inträffat för

att först då tagas i anspråk för den rätte vederbörandes pensionering. Vid

inträdet räknar medlemmen nied att hans pension kommer att bliva av ungefär

samma storlek som då utgående pensioner. Icke desto mindre inträffar alltför

ofta, att pensionerna efter hand väsentligen minskas. Enligt styrelsens

mening bör ett sådant system icke tillåtas, utan bör i lagen uppställas såsom

villkor för pensionskassas registrering, att dess utfästelser skola vara till

storleken fixerade. Undantag bör därvid medgivas endast i händelse pensionerna

i mera avsevärd utsträckning bestridas med tillhjälp av medel, som

i särskild ordning ställts till kassans förfogande på villkor, som icke medgiva

en anordning av antytt slag. Men även i sådant fall synes böra fordras, att

pensioneringen skall vara på angivet sätt ordnad, i den mån kassan därför

upptager fasta avgifter av medlemmarna.

Till en viss grad jämförliga med de pensionskassor, som icke meddela

pension till bestämda belopp, äro do numera visserligen tämligen fåtaliga

kassor, inom vilka väl pensionens storlek är fixerad men antalet samtidigt

utgående pensioner blivit genom stadgebestämmelse begränsat (s; k. pensionsruin).

Vid en dylik anordning kan inträffa, att medlem, som i övrigt uppfyller

villkoren för att komma i åtnjutande av pension, likväl icke erhåller

sådan, enär pensioner redan utgå till föreskrivet maximiantal. Medlemmen

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majus proposition nr 19.

blir då hänvisad att vänta, tills något pensionsrum blivit ledigt Under vissa

förutsättningar kan en anordning av nu antytt slag väl försvaras. Är sålunda

pensionernas antal på lämpligt sätt avvägt och väntan på ledigt pensionsrum

därigenom icke kan befaras komma att bliva alltför långvarig, är därom

mindre att säga, särskilt i sådant fall, då vederbörande under väntetiden är

tillförsäkrad sin skäliga utkomst på annat sätt — såsom understundom är

fallet, exempelvis i fråga örn anställda, vilka av vederbörande företag medgivas

under sagda tid kvarstå i tjänsten samt uppbära avlöning. Där detta

icke sker, särskilt där pensionsrummens antal är så knappt tilltaget, att de

till pension i övrigt berättigade i större utsträckning under avsevärd tid få

vänta på sin pension, måste detta betecknas såsom ett missförhållande, som

bör genom lagstadgande undanröjas. För sådant ändamål bör det tillkomma

tillsynsmyndigheten att, då ansökan örn registrering av en sådan förening

föreligger, ingå på en prövning av de allmänna förutsättningarna för kassans

tillblivelse och verksamhet samt alltefter omständigheterna bevilja eller

vägra registrering. I fråga örn redan bestående kassa, vars verksamhet i förevarande

avseende måste anses otillfredsställande ordnad, bör tillsynsmyndigheten

på samma sätt äga befogenhet anvisa kassan att vidtaga nödiga ändringar

i grunderna för verksamheten.

Slutligen vill styrelsen med avseende på pensionskassorna även upptaga

till behandling en fråga, som, ehuruväl anknytningspunkter icke saknas, ej

mera direkt hör samman med de spörsmål, vilka närmast givit anledning till

förevarande utredningsuppdrag. Den berör emellertid ett ämne av jämförelsevis

aktuell betydelse i närvarande tid, då de sedan rätt länge alltjämt vikande

räntorna och en fortgående minskning av den allmänna dödligheten för åtskilliga

kassor medfört, att gällande grunder för verksamheten icke kunnat

upprätthållas. Styrelsen åsyftar härvid den nuvarande lydelsen av understödsföreningslagens

44 §, i vad den avser förfarandet, då en pensionskassa

på grund av iråkade ekonomiska svårigheter blir nödsakad att vidtaga åtgärder

av extraordinär natur för återställande av jämvikt i sin ekonomi. Berörda

föreskrifter kunna sägas gå ut på, att i en situation av anförda slag de pensioner,

som redan börjat utgå, skola i främsta rummet säkerställas. Dessa

pensioner få sålunda icke sänkas, även örn de pensioner, som blivit utfästa

till kassans icke pensionerade medlemmar eller deras efterlevande

på grund av den föreliggande ekonomiska situationen måste nedsättas

eller medlemmarnas avgifter höjas. Även örn ett sådant förfaringssätt

måste anses principiellt försvarligt och riktigt, synes det dock icke

längre kunna upprätthållas, därest den ekonomiska situation, som gör

en nedsättning av pensionerna nödvändig, vållats av omständigheter, varöver

kassan icke själv kunnat råda. Hava sålunda kassans medel icke lämnat den

beräknade avkastningen på grund av en varaktig nedgång i det allmänna

ränteläget, eller hava utgifterna för pensioneringen genom en likaså varaktig

nedgång i den allmänna dödligheten blivit väsentligen större än man från

början haft anledning räkna med, synes rättvisa och billighet fordra, att de

nödvändiga inskränkningarna i pensionsrätten gå ut över både pensionerade

och icke pensionerade. Varken den ena eller den andra parten bör i sådant

fall erhålla större pension än som med hänsyn till ränte- och dödlighetsförhållandena

kan anses motsvara de för pensioneringen gjorda insatserna.

Styrelsen får därför föreslå en uppmjukning av ifrågavarande lagbestämmelser

av den innebörd, som nyss anförts. Vid en sådan ändring bör en motsvarande

ändring även av 61 och 68 §§ komma till stånd.

Till belysande, av innebörden i den sålunda ifrågasatta nya bestämmelsen

i 44 § meddelas i det följande, huru bestämmelsen bör tillämpas på en pensionskassa,

som måste vidtaga nedsättning av pensionerna. Därest den ekono
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Majus proposition nr 19.

miska jämvikten i kassan blivit rubbad såsom en följd av att man icke längre

kan bygga på hittillsvarande antaganden rörande dödlighet och räntefot och

en skärpning av beräkningsgrunderna sålunda måste äga rum, skall i första

hand verkställas en försäkringsteknisk utredning enligt berörda, ditintills tilllämpade

beräkningsantaganden och, örn redan denna utredning utvisar brist,

företagas en därav påkallad sänkning av framtida pensioner eller förhöjning

av avgifterna utan rubbande av de redan utgående pensionerna. Från detta

utgångsläge verkställes sedan en försäkringsteknisk utredning enligt de nya,

strängare beräkningsgrunderna, varvid samtliga pensioner, såväl redan utgående

som framtida, minskas så mycket som erfordras för balans mellan tillgångar

och skulder. ■— Utvisar den utredning, som verkställes, enligt de tidigare

beräkningsantagandena, i stället överskott, skall man vid utredningen

enligt de nya grunderna till en början bortse från detta överskott och sänka

samtliga pensioner så mycket, som alltså direkt föranledes av ändringarna i

beräkningsantagandena. Berörda överskott användes sedan till att åter höja

de sålunda nedsatta pensionerna och därvid i första hand de redan utgående

pensionerna. Först örn man på detta sätt kan uppväga hela sänkningen av

sistnämnda pensioner — d. v. s. helt kan undvika nedsättningen av de redan

utgående pensionerna — må återstående belopp användas för övriga pensioner.

Av den tidigare redogörelsen för den huvudsakliga innebörden av socialstyrelsens

förslag framgår, att enligt förslaget pension, för vars erhållande

medlem erlägger avgifter, skall i stadgarna vara till storleken bestämd, att

registrering skall vägras, därest stadgarna finnas icke vara betryggande eller

eljest icke upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning

lämpligt sätt, samt att lagens nuvarande bestämmelser rörande skydd

mot sänkning av pension, som redan börjat utbetalas, ej skola gälla, därest

sådan sänkning står i överensstämmelse med försäkringsteknisk utredning,

som upprättats enligt nya av tillsynsmyndigheten meddelade grunder.

Yid de inför socialstyrelsen hållna sammanträdena har en pensionskasserepresentant

erinrat, att flera pensionskassor anordnat försäkringen sålunda,

att avgifter och pensionsbelopp utgjorde vissa procenttal av utgående avlöningsförmåner.

Inom dessa kassor vore nu utgående pensioner, vilka grundade

sig på avlöningar längre tillbaka i tiden, ofta så små att de ej tålde någon reducering.

Då därtill komme, att en nedsättning av redan utgående pensioner

skulle i hög grad rubba förtroendet för verksamheten, borde dylik nedsättning

icke få äga rum. Örn en konsolidering av verksamheten visade sig nödvändig,

borde denna i stället komma till stånd genom avgiftsförhöjning.

Försäkringsinspelctionen har ansett den föreslagna bestämmelsen, enligt

vilken pension skulle i stadgarna vara till storleken bestämd, möjligen kunna

vålla tvekan vid tolkningen, då fråga exempelvis vore örn en pensionskassa,

vars stadgar innehölle tillfredsställande försäkringstekniska grunder för avgifternas

beräkning m. m., samt har på grund härav förordat en omformulering

av bestämmelsen i fråga.

Försäkringsinspektionen har vidare erinrat följande.

Genom det sodan några år tillbaka pågående räntefallet torde åtskilliga

pensionskassor fått sin ekonomiska ställning så undergrävd, att den uppkomna

bristen icke ens genom amorteringar under en längre tid kunde täckas.

För dylika kassor måste ett avvecklingsförfarande av en eller annan art

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj-.ts proposition nr 19.

(eventuellt nedsättning av förmånerna) komma till användning. Det vore

synnerligen önskvärt, att de lagbestämmelser, som vore avsedda att reglera

hithörande förhållanden, gåves en sådan avfattning, att de tilläte en avveckling

under beaktande av förhållanden, som ur sociala och ekonomiska synpunkter

måste anses önskvärda. Detta kunde knappast sägas vara fallet med

nuvarande bestämmelser. Socialstyrelsen hade med hänsyn därtill föreslagit

viss ändring av de i förevarande avseende gällande bestämmelserna (44 §)

och även antytt hur de nya bestämmelserna enligt styrelsens mening skulle

komma att tillämpas. Därav framginge emellertid icke, huruvida vid eventuell

reduktion av förmånerna hänsyn komme att tagas exempelvis till medlemmarnas

ålder och till den tid, under vilken avgift i respektive fall erlagts.

Enligt inspektionens mening vore samtliga hithörande spörsmål under nuvarande

förhållanden av mycket stor betydelse, och inspektionen måste därför

förorda, att de gjordes till föremål för ingående prövning. Icke minst ur

tillsynsmyndighetens synpunkt vore det betydelsefullt och måhända rent av

nödvändigt, att den vid handläggningen av hithörande ofta mycket ömtåliga

frågor erhölle stöd av klara och väl avvägda lagbestämmelser. Frånvaron av

dylika bestämmelser syntes dock knappast böra föranleda uppskov med

genomförande av socialstyrelsens förslag i övrigt, då detsamma torde få anses

innebära ett minimum av vad som vore oundgängligen nödvändigt för en tillfredsställande

tillsynslagstiftning på föreliggande område. I detta sammanhang

kunde nämnas, att inspektionen ansett sig böra hos chefen för handelsdepartementet

anhålla, att hithörande frågor, i vad de avsåge inspektionens

tillsynsområde, måtte göras till föremål för en ingående utredning.

Jag vill beträffande nu behandlade frågor även hänvisa till det förut återgivna

yttrandet av svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening,

understödsförening, i vilket yttrande på anförda skäl avstyrkes den av socialstyrelsen

föreslagna bestämmelsen, att pension, för vars erhållande medlem

erlägger avgifter, i stadgarna skall vara till storleken bestämd.

För ett närmare belysande av styrelsens förslag därom, att förening under

vissa betingelser skall kunna besluta sådan stadgeändring, enligt vilken nedsättning

skall ske även av redan löpande pensioner, må en utförligare redogörelse

för vissa bestämmelser i gällande lag här meddelas. Där ej annat föreskrives i

en pensionskassas stadgar, skall enligt 11 § den, som allenast för egen pensionering

är medlem av kassan, anses hava utträtt, då pensionsfallet för honom

inträffat. Enligt 44 § erfordras för giltighet av beslut om stadgeändring, att

antingen samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller att det fattats

å två på varandra följande sammanträden, därav minst ett ordinarie, och å

det sista sammanträdet biträtts av minst 2/s av de röstande. Där stadgeändringen

angår rätt till understöd eller till andel i behållna tillgångar vid föreningens

upplösning och skall avse även dem, som vid frågans avgörande voro

medlemmar eller eljest understödsberättigade, erfordras därjämte för beslutets

giltighet, att det varder gillat av tillsynsmyndigheten. Vid prövningen

av sådan fråga skall myndigheten särskilt tillse, att icke genom beslutet vissa

medlemmar eller andra understödsberättigade otillbörligt gynnas på övriga

medlemmars eller understödsberättigades bekostnad. Stadgeändring, som avser

inskränkning av rätt till understöd, äger ej tillämpning i fråga örn rätt

till pension, med avseende å vilken pensionsfallet inträffat innan beslutet örn

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 19. 81

ändringen fattades eller, där beslutet för att bliva giltigt måst fattas å flera

sammanträden, innan beslutet fattades å det sista sammanträdet.

Såsom motivering för stadgandena i 44 § hava de år 1909 tillkallade sakkunniga

anfört i huvudsak följande.

Det kunde givetvis understundom inträffa, att en förening för konsoliderande

av sin verksamhet funne sig nödsakad att höja medlemmarnas bidragsplikt

eller minska understöden. Om en aldrig så liten minoritet av medlemmarna

ägde makt att hindra en sådan åtgärd under åberopande av sin formella

rätt enligt de gällande stadgarna, skulle detta ofta kunna vara till stor

skada för flertalet medlemmar och medföra materiell orättvisa. Å andra sidan

vore det naturligen av största vikt, att minoriteten så vitt möjligt skyddades

mot de övergrepp, vartill majoriteten skulle kunna göra sig skyldig i och med

dylika stadgeändringar. Då den enskilde medlemmen ofta vore ur stånd att

bedöma, huruvida en sådan stadgeändring vore för honom fördelaktig eller

ej, kunde erforderlig trygghet i detta hänseende icke ernås endast genom bestämmelser

örn kvalificerad majoritet. Härtill komme, att en stadgeändring

av ifrågavarande art kunde beröra understödsberättigade, som ej vore medlemmar.

Den utan all jämförelse viktigaste gruppen av dessa understödsberättigade,

nämligen pensionstagarna, vore visserligen skyddad, men det

kunde finnas andra, vilkas intressen vore i fara, t. ex. sådana som vid förtida

avgång ur en pensionskassa erhållit fribrev å viss, framdeles utfallande pension.

Men om avgörandet i sista hand lades hos den sakkunniga och opartiska

tillsynsmyndigheten, torde det erforderliga skyddet för minoriteten och de

icke röstberättigade kunna vinnas utan att majoritetens berättigade intressen

behövde bliva lidande. Det kunde stundom vara lämpligt och rättvist, att en

höjning av bidragen eller sänkning av understöden icke skedde proportionellt,

utan på sådant sätt, att ändringen tedde sig gynnsammare för vissa grupper

av medlemmar än för andra. En sådan olikhet finge dock icke förekomma

utan goda skäl: detta vore innebörden av bestämmelsen därom att tillsynsmyndigheten

skulle tillse, att icke vissa medlemmar otillbörligt gynnades på

andra medlemmars bekostnad.

Särbestämmelsen rörande pensionstagarna hade tillkommit på den grund,

att deras ställning vanligen vöre särdeles ömmande och att deras rätt till

framdeles förfallande belopp av pensioner, av vilka de redan kommit i åtnjutande,

måste anses så närbesläktad med vanliga tredje mans fordringar,

att den icke skäligen borde kunna inskränkas genom föreningsbeslut. Nämnda

bestämmelse uteslöte naturligtvis icke möjligheten därav att ifrågavarande

pensionstagare, därest de så funne lämpligt t. ex. för att avvärja föreningens

upplösning, var för sig på ett bindande sätt medgåve viss inskränkning av sin

rätt gent emot föreningen.

I skrivelse den 21 december 1936 har för säkring sinspektionen, under förmälan

att vissa omständigheter starkt aktualiserat behovet av en utredning

angående försäkringsvcrksamheten, hemställt örn en dylik utredning samt

därvid anfört bland annat följande.

Räntenivåns sänkning aktualiserade bland annat spörsmålet huruvida

inom livförsäkringen vinsttilldelningen till de försäkrade inom en viss generation

borde bestämmas under särskilt hänsynstagande till avkastningen på

de placeringar, som härrörde från just denna generations premieinbetalningar,

eller om en utjämning mellan olika generationer av försäkringstagare borde

ske, och i så fall i vilken utsträckning. Ett annat synnerligen betydelsefullt

spörsmål av i viss män likartad beskaffenhet uppkommc, då fråga vore om

vinstfördelningen mellan olika grupper (årgångar) av försäkringstagare, för

Hill(unj till riksdagens protokoll IDUS. 1 sami. Nr 19 — 20. 22337 (i

s. 82 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

82 Kungl. Majlis proposition nr 19.

den händelse olika premienivåer tillämpats för dessa skilda grupper. Ehuru

vägande skäl kunde anföras till förmån för att de överskott, som uppkommit

på grund av en högre premienivå, tilldelades den grupp av försäkringstagare,

som haft att erlägga dessa högre premier, kunde en sådan anordning enligt

gällande lagstiftning ej genomföras, om samtidigt försäkringssummorna inom

en annan grupp måste reduceras. Vidare skulle enligt nuvarande lag, örn till

följd av utvecklingen på räntemarknaden ett ömsesidigt livförsäkringsbolag

ej kunde redovisa full försäkringsfond, försäkringssummorna nedsättas efter

vissa i lagen angivna regler, som emellertid vore av den art att de exempelvis

vid nuvarande starka och relativt snabba förskjutningar av de faktorer,

som läge till grund för beräkning av premier och premiereserv, icke medgåve

en tillfredsställande lösning av frågan om en rationell och ur ekonomiska

rättvisesynpunkter avpassad reduktion av försäkringsbeloppen. Det vore angeläget,

att berörda förhållanden upptoges till omprövning och att därvid gällande

bestämmelser rörande såväl de ömsesidiga bolagen som aktiebolagen

omformades i sådan riktning, att de i olika avseenden möjliggjorde en rationell

anpassning av livförsäkringsverksamheten efter växlande ekonomiska förhållanden.

Vid anmälan av denna skrivelse i statsrådet den 22 januari innevarande

år har chefen för handelsdepartementet förordat en utredning rörande det

enskilda försäkringsväsendet samt förklarat sig biträda försäkringsinspektionens

förslag i fråga örn de spörsmål, som vid utredningen borde upptagas

till prövning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande har chefen för handelsdepartementet

därefter samma dag tillkallat tre personer att såsom utredningsmän inom departementet

verkställa utredning och avgiva förslag angående försäkringsverksamheten.

I ärendet synes enighet råda därom, att, i den mån pension är grundad å

medlems egna avgifter, densamma bör beräknas med hänsyn till avgifternas

storlek och tiden för deras erläggande samt sålunda icke med hänsyn till

kassans vid varje särskild tidpunkt för utbetalningar tillgängliga medel,

ävensom att rätten till pension i allmänhet icke bör göras beroende av antalet

förut utgående pensioner. I förstnämnda hänseende har socialstyrelsen

föreslagit införande i lagen av föreskrift därom, att pension, för vars erhållande

medlem erlägger avgifter, skall i stadgarna vara till storleken bestämd.

Denna föreskrift kan dock måhända givas en strängare innebörd än

styrelsen torde hava avsett. Motsvarande bestämmelse i departementsförslaget

(3 § fjärde stycket) utsäger allenast, att i den mån rätten till pension

grundar sig å erlagda medlemsavgifter pensionen skall utgå med fasta belopp.

Att beloppen skola vara fasta innebär, att de skola vara på förhand bestämda

eller beräkneliga. Något uttryckligt förbud i lagen mot en begränsning av

antalet samtidigt utgående pensioner har icke föreslagits av socialstyrelsen,

som funnit en dylik begränsning kunna väl försvaras, därest pensionsrummens

antal vore lämpligt avvägt. Enligt styrelsens förslag skall emellertid registrering

vägras en förening, vars stadgar finnas icke vara betryggande eller eljest

icke upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning

lämpligt sätt, och styrelsen har ansett denna bestämmelse böra tillämpas i

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 19. 83

fråga om en kassa, som befinnes bereda alltför få pensionsrum. Emot detta

styrelsens uttalande har jag ingen erinran att framställa.

Yad angår styrelsens förslag till möjliggörande av sänkning av redan

löpande pensioner torde den föregående redogörelsen utvisa, att här möter

ett komplex av frågor, vilka ännu icke äro mogna för sin lösning. Förutom

vad av försäkringsinspektionen framhållits såväl i yttrandet över styrelsens

förslag som i skrivelsen den 21 december 1936 vill jag sålunda erinra, att en

lagändring i den riktning styrelsen föreslagit synes böra medföra en prövning

av frågan, huruvida och i vilken form de icke medlemsberättigade pensionstagarna

böra beredas medbestämmanderätt, då det gäller fattandet av

beslut örn sänkning av deras pensioner. Då resultatet av den på hemställan

av chefen för handelsdepartementet den 22 januari 1937 igångsatta utredningen

angående försäkringsverksamheten torde böra avvaktas, innan slutlig

ståndpunkt tages till det av styrelsen i förevarande fråga väckta förslaget,

anser jag mig icke böra för närvarande förorda detsammas genomförande.

Placering av tillgångar.

Körande denna fråga har socialstyrelsen erinrat, att, medan gällande lag

innehölle bestämmelser om huru förening med godkända stadgar skulle redovisa

tillgångar för täckning av premiereserven, annan förening hade full frihet

att placera tillgångarna på vilket sätt som helst, blott sättet funnes angivet

i stadgarna. Det syntes styrelsen uppenbart, att denna frihet, vilken varit betingad

av friheten för föreningarna att själva bestämma angående de ekonomiska

grunderna för verksamheten, icke stöde i överensstämmelse med de

principer i detta hänseende, som enligt styrelsens förslag skulle gälla i framtiden.

Därför borde nu de omnämnda särbestämmelserna för föreningar med

godkända stadgar givas en utsträckt giltighet, så att de bomme att gälla för

samtliga understödsföreningar, i vad det rörde placeringen av sådana medel,

som erfordrades för täckande av det till försäkringsverksamheten hänförliga

fondbehovet.

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår, innebär socialstyrelsens förslag

i denna del, att behållna tillgångar skola redovisas i vissa slag av värdehandlingar

eller i föreningen tillhörig fastighet intill hälften eller, med tillsynsmyndighetens

medgivande, intill ~h av taxeringsvärdet.

Mot huvudgrunderna i detta styrelsens förslag har i de i ärendet avgivna

yttrandena icke framställts någon erinran.

I likhet med socialstyrelsen anser jag i lagen böra införas för samtliga Departementsunderstödsföreningar

gällande bestämmelser rörande medelsplaceringen. Yad chefen.

angår den närmare utformningen av dessa bestämmelser återkommer jag

härtill i samband med specialmotiveringen.

Itegistrcring och tillsyn.

Socialstyrelsen har i dessa frågor anfört bland annat följande.

I nuvarande understödsföreningslag föreskrives registreringsskyldighet

för pensionskassa, som består av minst fem medlemmar, samt för annan

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majus proposition nr 19.

understödsförening, som består av minst femtio medlemmar. Förening med

lägre medlemsantal kan, försåvitt medlemsantalet uppgår till minst fern,

vinna registrering men äger också bedriva verksamhet utan att vara registrerad.

Till följd härav torde för närvarande finnas ett betydande antal oregistrerade

understödsföreningar. Det har också ibland kunnat konstateras, att förening,

som på grund av sin medlemsomslutning varit registreringsskyldig,

kringgått denna skyldighet genom att begränsa medlemsantalet.

Då syftet med de föreslagna anordningarna i säkerhetsavseende till en del

skulle förfelas, därest understödsföreningsverksamhet finge bedrivas utan

att vara underkastad lagens föreskrifter, synes konsekvensen fordra, att

registreringsskyldighet föreskrives för varje understödsförening. Som följd

härav får då en förening, som icke kan anpassa sig efter lagens föreskrifter,

överhuvudtaget icke möjlighet att driva verksamhet.

I detta sammanhang må anmärkas, att tillräcklig anledning icke finnes att

för framtiden i lagen behålla begreppet »förening vars stadgar äro av tillsynsmyndigheten

godkända». Ett på materiell, försäkringsteknisk prövning

av stadgarna grundat »godkännande» av desamma skall ju nu enligt styrelsens

förslag gälla för varje förening.

Förverkligandet av de anordningar i säkerhetsavseende, för vilka ovan

redogjorts, medföra uppenbarligen en väsentlig utvidgning av den statliga tillsynen

över understödsföreningarna. Tillsynsmyndigheten skall sålunda vid

registrering av understödsförening ävensom vid registrering av ändring av

understödsförenings stadgar i första hand tillse, att stadgarnas bestämmelser

örn avgifter och förmåner äro tillfredsställande. Understiger medlemsantalet

det tal, som erfordras för registrering, skall myndigheten pröva, huruvida

sådana omständigheter äro för handen, att föreningen ändock bör tillåtas

driva verksamhet.

I fråga örn de föreningar, som skola låta upprätta och till tillsynsmyndigheten

ingiva försäkringsteknisk utredning, skall myndigheten vidare fastställa

de grunder, enligt vilka sådan utredning skall upprättas, ävensom genom att

taga del av dessa utredningar bilda sig en uppfattning rörande verksamhetens

förlopp. Men även beträffande övriga föreningar måste myndigheten tillse,

att verksamheten förlöper på ett tillfredsställande sätt, I tillsynen bör jämväl

i fråga om alla föreningar inbegripas övervakning av att de bestämmelser

rörande medelplacering, som lag och stadgar föreskriva, iakttagas, ävensom

att tillgångarna lämna den avkastning, som förutsatts vid avgifternas beräknande.

Befinnas grunderna för verksamheten icke längre vara betryggande,

skall myndigheten hava att anvisa föreningen att inom viss tid ha vidtagit de

åtgärder, som prövas erforderliga för rättelses vinnande. Slutligen skall tillsynsmyndigheten

pröva och avgöra ansökningar örn undantag från avsättning

till fond eller användning av viss del av understödsförenings fond förandra

ändamål än att säkerställa föreningens förmåga att fullgöra sina förbindelser.

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår, innebär socialstyrelsens

ändringsförslag, bland annat, att registreringstvång införes för samtliga

understödsföreningar, att registrering skall vägras, därest föreningens stadgar

finnas icke vara betryggande eller eljest icke upprättade på ett med hänsyn

till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt, att. tillsynsmyndighetens

befogenhet att med i lagen stadgad verkan meddela anvisningar till

betryggande av utfästa understöd utsträckes att gälla beträffande samtliga

understödsföreningar, samt att 86—88 §§, innehållande särskilda bestämmelser

rörande föreningar med godkända stadgar, skola upphöra att gälla.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majus proposition nr 19.

Vid sammanträde inför socialstyrelsen har en representant för de erkända

sjukkassorna uttalat betänkligheter beträffande den diskretionära prövningsrätt,

som styrelsen ansett böra tillkomma tillsynsmyndigheten i ärende rörande

medgivande för förening att meddela utfästelser av mer betydande omfattning.

I anslutning till förslaget örn borttagande av benämningen »förening, vars

stadgar äro av tillsynsmyndigheten godkända» har denne representant ifrågasatt,

att något annat beteckningssätt infördes, varigenom de olika graderna i

säkerhetsavseende markerades.

Enligt föreliggande lagförslag skola samtliga understödsföreningar driva

sin verksamhet enligt försäkrings tekniska grunder. Härav lärer följa, att

understödsföreningslagen, i likhet med lagen örn försäkringsrörelse, bör

stadga ett allmänt koncessions- och registreringstvång. Emot den huvudsakliga

innebörden av socialstyrelsens förslag i fråga örn registrering och

tillsyn har jag ingen erinran att framställa. Till frågan örn lämpligheten av

vissa detaljändringar i förslaget återkommer jag vid redogörelsen för departementsförslagets

särskilda bestämmelser.

Övergångsbestämmelser.

För översiktlighetens skull har socialstyrelsen i en vid utredningen fogad

tablå gjort en sammanställning av de förslag i olika avseenden, som framkommit

såsom resultat av utredningen. Denna tablå torde, vederbörligen

jämkad i överensstämmelse med departementsförslaget, få såsom bilaga

(Bilaga C) fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Vidare har socialstyrelsen till belysande av de nuvarande föreningarnas

möjligheter att inordna sig under de föreslagna nya bestämmelserna i tre

tablåer sammanställt de i detta hänseende viktigaste uppgifterna rörande

verksamheten inom samtliga den 30 juni 1936 registrerade understödsföreningar

med undantag av erkända sjukkassor och erkända arbetslöshetskassor.

Även nämnda tre tablåer torde, den första vederbörligen jämkad med

hänsyn till departementsförslaget, få såsom bilagor (Bilagor D—F) fogas till

protokollet i detta ärende.

Socialstyrelsen har anfört:

Av tablåerna framgår, att de nu registrerade understödsföreningarna i

stor utsträckning icke uppfylla de bestämmelser med avseende å medlemsomslutning

m. m., som föreslagits skola gälla vid utfästelser av olika art och

omfattning. I första hand uppmärksammas sålunda, att ett betydande antal

föreningar icke kunna uppvisa det medlemsantal av etthundra, som i princip

skall fordras för registrering. I vad mån dessa föreningar socialt sett fylla

ett sådant behov, som enligt ovan skall utgöra villkor för registrering vid

lägre medlemsantal, låter sig icke bedöma utan särskild mera ingående prövning.

Styrelsen håller emellertid före, att dessa föreningar, vilka registrerats,

medan lagen ännu tillstadde och till och med påbjöd registrering vid lägre

medlemsantal än etthundra, alltjämt må äga fortbestånd, oavsett örn de kunna

anses fylla en sådan social uppgift eller icke. Med avseende å föreskrifterna

rörande de ekonomiska betingelserna för verksamheten synas däremot några

eftergifter icke kunna ifrågasättas beträffande berörda föreningar. Därest

medlemsantalet understiger det föreskrivna minimum, bör förty gälla, att de

Departements
chefen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

86 Kungl. Majus proposition nr 19.

ekonomiska grunderna för sådan förenings verksamhet skola — genom avgiftstillägg

eller särskild fondering — förstärkas i den omfattning, som må

vara påkallad med hänsyn till det lägre medlemsantalet.

Med avseende å redan registrerade föreningar, vilka uppvisa tillräcklig

medlemsomslutning för att vinna registrering men däremot icke i medlemsavseende

uppfylla fordringarna för att i framtiden få utfästa understöd i hittillsvarande

omfattning, synas däremot tillräckliga skäl icke kunna förebäras

för särbestämmelser. Dessa föreningar böra därför, för att få fortsätta

verksamheten, nedsätta sina utfästelser i erforderlig grad. I sådant fall bör

dock givetvis i fråga örn sjukkassa gälla, att kassan skall enligt de äldre bestämmelserna

slutreglera de sjukdomsfall, som pågå då beslutet om nedsättningen

träder i kraft.

Undantagsbestämmelser böra icke heller stadgas i fråga örn nu registrerade

pensionskassor, vilkas verksamhet icke är anordnad enligt de grunder,

som principiellt skola gälla i fortsättningen. Även dessa kassor måste sålunda

verkställa erforderlig omläggning av grunderna för verksamheten.

Det är givetvis ofrånkomligt, att de redan registrerade föreningarna medgivas

viss tid för att anpassa sig efter de nya bestämmelserna, övergångstiden

synes lämpligen böra bestämmas till fem år. Denna tidrymd torde

vara fullt tillräcklig för att föreningarna därunder skola hinna vidtaga de åtgärder,

som erfordras för anpassning efter den nya lagstiftningen. Att bestämma

övergångstiden kortare synes med hänsyn till understödsföreningsväsendets

stora omfattning och det merarbete, som omorganisationen kommer

att medföra för tillsynsmyndigheten, icke vara tillrådligt.

Såsom förut omnämnts, innefattar socialstyrelsens skrivelse icke något utarbetat

förslag till övergångsbestämmelser.

Vad socialstyrelsen anfört rörande övergångsbestämmelserna har icke

föranlett erinringar vare sig vid de inför styrelsen hållna sammanträdena

eller i de avgivna yttrandena.

Till grund för avfattningen av departementsförslagets övergångsbestämmelser

har jag ansett böra läggas vad socialstyrelsen anfört rörande dylika

bestämmelsers reella innebörd. Då flertalet bestämmelser i den nya lagen

alltså skulle bliva tillämpliga å tidigare registrerade föreningar och tillsynsmyndigheten

därför finge att pröva, huruvida dessa föreningar uppfyllde lagstiftningens

nya fordringar i olika hänseenden, synes varje äldre registrerad

förening, som önskar fortsätta verksamheten, böra hos tillsynsmyndigheten

göra ansökan örn förklaring, att föreningens stadgar överensstämma med föreskrifterna

i den nya lagen samt att stadgarna äro betryggande och i övrigt upprättade

på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt.

Dylik ansökan kommer väl i regel att göras i samband med ansökan örn

registrering av sådan stadgeändring, som erfordras för att förklaring av nyss

angivet innehåll skall kunna meddelas.

Beslut örn stadgeändring är enligt 44 § gällande lag ej giltigt, med mindre

samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på

varandra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å

det sista sammanträdet biträtts av minst 2Is av de röstande. Är för beslutets

giltighet något ytterligare villkor bestämt i stadgarna, skall även

det lända till efterrättelse. För giltigheten av vissa beslut örn stadgeänd
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

ring erfordras jämväl, att beslutet gillas av tillsynsmyndigheten. Vad nu

sagts rörande beslut örn stadgeändring gäller enligt 45 § även angående beslut

örn överlåtelse av understödsförenings rörelse eller viss del därav på sätt

i 61 och 68 §§ förmäles. Till underlättande av de äldre föreningarnas anpassning

till den nya lagen torde lämpligen, i nära överensstämmelse med

vad som 1931 skedde vid sjukkassornas införande under lagen örn understödsföreningar,

under övergångstiden böra beträffande villkoren för giltigheten

av beslut örn sådan stadgeändring, som erfordras för förenings anpassning

till den nya lagen, eller örn överlåtelse av rörelsen eller viss del därav

å förening, vilken redan så anpassat sig, medgivas en sådan mildring av

dessa villkor, att beslutet även må anses giltigt, örn det å ett sammanträde

biträtts av 3/i av de röstande samt därefter varder gillat av tillsynsmyndigheten.

Där för beslutets giltighet är i stadgarna uppställt villkor utöver vad

enligt gällande lag är bestämt, synes dock sådant villkor böra lända till efterrättelse.

Enligt gällande lag registrerad förening, som även efter övergångstidens

utgång önskar fortsätta verksamheten, torde dessförinnan böra söka förklaring,

varom nyss nämnts. Vinnes ej sådan förklaring, bör genast en avveckling av

rörelsen äga rum. I departementsförslaget hava för sådant ändamål upptagits

bestämmelser örn meddelande av förordnande, att föreningen skall träda i

likvidation, och örn tillsättande av likvidatorer.

Speciell motivering.

Gällande lag är indelad i fem kapitel. Huvudparten av lagens bestämmelser

återfinnes under andra kapitlet, som handlar om registrerade understödsföreningar.

Detta kapitel är vidare, till skillnad från de övriga, indelat i ett

flertal avdelningar med särskilda underrubriker. Då enligt föreliggande förslag

samtliga understödsföreningar skola registreras, har den nuvarande

kapitelindelningen icke kunnat bibehållas. Det har då ansetts lämpligt att

helt slopa densamma och i stället indela lagen i avdelningar, var och en med

särskild underrubrik. Av första kapitlet i gällande lag har sålunda bildats

en dylik avdelning, därvid kapitelrubriken med i övrigt bibehållen lydelse

förändrats till underrubrik.

Inledande bestämmelser.

1 §•

I enlighet med socialstyrelsens förslag har i denna paragraf införts en erinran

därom, att kapitalförsäkring må tagas jämväl till förmån för annan än

medlem av försäkringstagarens familj. Någon nyhet torde detta icke innebära,

då enligt gällande lag understödsförening äger bedriva jämväl annan

till personförsäkring hänförlig verksamhet än sådan, som särskilt omnämnes

i 1 §.

Ej sällan förekommer, att en understödsförening meddelar olika slag av

försäkring, såsom pensions-, kapital- och sjukförsäkring. Med hänsyn härtill

har jag icke ansett lämpligt att, såsom socialstyrelsen föreslagit, i lagen införa

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

olika beteckningar för understödsföreningarna alltefter arten av deras verksamhet.

Vid tillämpningen av lagen kunde nämligen en viss osäkerhet uppstå,

därest en och samma förening i olika sammanhang vore att anse exempelvis

såsom omväxlande pensions-, begravnings- och sjukkassa. Slopandet av 1 §

andra stycket i styrelsens förslag har föranlett vissa jämkningar i departementsförslaget

i övrigt.

2 §•

I enlighet med vad jag tidigare anfört föreslås registreringstvång för samtliga

understödsföreningar. Därest understödsförening driver verksamhet utan

att vara registrerad, skall enligt 85 § straff inträda för den, som deltager i

åtgärd å föreningens vägnar eller i beslut därom. Särskild föreskrift torde

icke, på sätt socialstyrelsen föreslagit, behöva i 2 § införas därom, att understödsförening,

innan den blivit registrerad, icke må upptaga avgifter eller

eljest utöva verksamhet.

3 §•

Denna paragraf innehåller de viktiga bestämmelserna rörande medlemsantal.

Såsom förut omnämnts, skiljer sig departementsförslaget härutinnan

i sakligt hänseende från socialstyrelsens förslag allenast så till vida, som

enligt departementsförslaget förening med mindre än 500 medlemmar får bereda

kapitalunderstöd jämväl till belopp mellan 300 och 500 kronor samt möjlighet

beretts tillsynsmyndigheten att, där särskilda omständigheter därtill

föranleda, medgiva undantag jämväl från de för vissa pensionskassor föreslagna

skärpta bestämmelserna örn medlemsantal. För det fall, att tillsynsmyndigheten

medgiver undantag från bestämmelse örn medlemsantal, har

också befunnits erforderligt föreskriva, att myndigheten skall bestämma det

antal medlemmar, varav föreningen minst skall bestå. Vidare har en särskild

erinran gjorts därom, att enligt 47 § undantag från bestämmelserna angående

minsta medlemsantal även kan medgivas i vissa andra fall.

I paragrafen har jämväl intagits den av mig i den allmänna motiveringen

förordade bestämmelsen, att, i den mån rätten till pension grundar sig å

erlagda medlemsavgifter, pensionen skall utgå med fasta belopp.

Även i formellt hänseende har omredigering skett av styrelsens förslag.

4§-

Då samtliga understödsföreningar hädanefter skola registreras, har ordet

»registrerad» i 4 § gällande lag fått utgå.

5§-

Denna paragraf är likalydande med 5 § gällande lag.

Om understödsförenings bildande.

Av de båda i gällande lag förekommande rubrikerna framför 6 § har i departementsförslaget

kapitelrubriken utgått men underrubriken bibehållits.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

89

6§-

I 6 § gällande lag stadgas, att understödsförening skall för att kunna vinna

registrering hava »i enlighet med denna lag» antagit stadgar och utsett styrelse.

Då genom de citerade orden icke utsäges mer än vad som senare i

departementsförslaget stadgas i 70 §, hava, på sätt socialstyrelsen föreslagit,

de citerade orden ansetts kunna undvaras.

7 §■

I den allmänna motiveringen har jag, i likhet med socialstyrelsen, understrukit

värdet för understödsföreningarna av en noga avvägd avgiftsberäkning

men tillika framhållit, att kravet i detta hänseende bör ställas olika för

olika slag av föreningar. Redan vid en förenings ansökan örn registrering bör

tillsynsmyndigheten undersöka, huruvida avgiftsberäkningen håller måttet.

För att bereda myndigheten möjlighet härtill hava i 7 § departementsförslaget,

jämte gällande lags stadganden i motsvarande paragraf, införts vissa bestämmelser

därom, att vid ansökan örn registrering jämväl skola fogas handlingar,

ägnade att ligga till grund för bedömande av avgifternas tillräcklighet. En fullt

rationell avgiftsberäkning torde endast kunna ske på grundvalen av en försäkringsteknisk

utredning. Lika med styrelsen har jag funnit skyldighet att

upprätta sådan utredning icke böra åläggas sjukkassa, som endast meddelar

sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd

eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i förening. En sådan

sjukkassa torde därför endast böra vara skyldig att vid ansökningen foga

vissa uppgifter, med ledning av vilka avgifternas tillräcklighet kan approximativt

bedömas, medan annan understödsförening bör vid ansökningen foga försäkringsteknisk

utredning. Departementsförslaget är i detta hänseende beträffande

vissa föreningar mera fordrande än styrelsens förslag men synes

därutinnan stå i nära överensstämmelse med 15 § departementsförslaget och

motsvarande stadgande i styrelsens förslag.

8 §•

Enligt 8 § under 6) gällande lag skola understödsförenings stadgar angiva

beloppen av de fasta avgifter (premier, dödsfallsavgifter, förvaltningsavgifter

eller liknande), som skola erläggas till föreningen, eller grunderna för beräknande

därav. Tidigare har jag uttalat den uppfattningen, att det s. k. uttaxeringssystemet

icke längre bör få förekomma. En understödsförening bör

alltså icke vidare få grunda sin verksamhet på s. k. dödsfallsavgifter. Med

hänsyn härtill har i departementsförslaget, liksom i socialstyrelsens förslag,

parentesen fått utgå.

Den av socialstyrelsen föreslagna nya bestämmelsen, att stadgarna jämväl

skola angiva, huru de medel må användas, vilka icke skola avsättas till fond

eller från fond undantagas, har i departementsförslaget något förtydligats,

bland annat med hänsyn därtill, att premiereserven, såsom framgår av 17 §,

är en skuld- och icke en tillgångsfond.

Slutligen har den av styrelsen under 16) föreslagna bestämmelsen, att

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majus proposition nr 19.

stadgarna tillika skola angiva, huru i händelse av föreningens upplösning

med behållna tillgångar skall förfaras, jämkats av den anledningen, att bestämmelse

härom gives i departementsförslaget för det fall, då förening, som

trätt i likvidation, jämlikt 59 § andra stycket och 61 § upplöses genom överlåtelse

av föreningens rörelse. Försäkringsinspektionen har ansett den under

16) föreslagna bestämmelsen icke vara erforderlig, enär jämlikt 44 § andra

stycket gällande lag tillsynsmyndighetens gillande krävdes för beslut örn förfarandet

med behållna tillgångar vid förenings upplösning samt risken för

olämpliga åtgöranden i berörda avseende följaktligen torde vara utesluten.

Häremot kan dock erinras, att 44 § gällande lag och motsvarande stadgande

(42 §) i departementsförslaget endast avse ändring av redan antagna stadgar.

Lämpligt synes vara, att stadgarna redan från början innehålla bestämmelser

i nu förevarande ämne.

9 §■

Enligt 9 § första stycket gällande lag skall understödsförenings firma

innehålla ordet »understödsförening». Avser föreningen uteslutande eller

huvudsakligen att bereda sjukhjälp eller avser den att bereda understöd vid

arbetslöshet, må dock föreningen i stället i firman hava, i förra fallet, ordet

»sjukkassa» och, i senare fallet, ordet »arbetslöshetskassa». Styrelsen har

nu föreslagit, att understödsförening skall beredas möjlighet att i firman utbyta

ordet »understödsförening» jämväl mot något eller några av orden »pensionskassa»,

»livförsäkringskassa» och »begravningskassa». Svenska försäkringsföreningens

sakkunnigenämnd har häremot erinrat, att ett nu verksamt

livförsäkringsbolags firma innehölle ordet »pensionskassa». Jämlikt föreskrifterna

i 122 § lagen örn försäkringsrörelse innehölle firman även orden

»ömsesidig försäkringsförening». Den av socialstyrelsen föreslagna lagändringen

skulle bidraga till att för allmänheten utplåna skillnaden mellan försäkringsbolag

och understödsföreningar och kunde medföra förväxlingar.

Med beaktande av vad sålunda anförts hava bestämmelserna i 9 § gällande lag

ansetts böra i oförändrat skick föras in under motsvarande paragrafnummer

i den nya lagen.

Om medlemsförteckning.

10 §.

Denna paragraf är likalydande med 10 § gällande lag, dock att, i enlighet

med vad jag tidigare anfört, beteckningen »pensionskassa» icke längre kommit

till användning.

Om medlems avgång ur understödsförening.

11 §■

Denna paragraf är likalydande med 11 § gällande lag, dock har ordet »pensionskassa»

utbytts mot »understödsförening».

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

91

12 §.

Med hänsyn till vad förut anförts under 8 § hava de i 12 § gällande lag

inom parentes förekommande orden »dödsfallsavgift eller liknande» ansetts

böra utgå. Möjlighet skulle fortfarande finnas för en förening att låta viss

händelse föranleda erläggandet av särskild avgift. Jag syftar härmed närmast

på de inom åtskilliga pensionskassor förekommande löneförhöjnings- och

befordringsavgifterna.

Om avgifter oell uttaxering.

Denna underrubrik är ny. Dess införande framför 13 § motiveras därmed,

att sagda paragraf innehåller bestämmelser, vilka sakna motsvarighet i

gällande lag och därför tarva särskild rubricering.

13 §.

Denna paragraf motsvarar B 10 § i socialstyrelsens förslag.

Såsom förut erinrats, har jag ansett den av styrelsen i första stycket föreslagna

bestämmelsen om att de fasta avgifterna skola utgå å regelbundna tider

böra ersättas dels med ett förbud mot att upptaga avgifter för inträffande försäkringsfall,

dels ock med en föreskrift därom, att medlemsavgifter icke må

upptagas med olika belopp för olika grupper av föreningens medlemmar i vidare

mån än som skäligen föranledes av olikhet medlemmarna emellan i avseende

å understödsrätt eller försäkringsrisk.

De i andra och femte styckena i styrelsens förslag upptagna bestämmelserna,

att för en verksamhetsgren bestämda avgifter ej må användas för

annan verksamhetsgren samt att genom uttaxering erhållna medel må användas

allenast för samma ändamål som de inkomster, vilkas otillräcklighet

föranlett uttaxeringen, har jag ansett böra utgå. Att på angivet sätt särskilja

ett rättssubjekts olika tillgångar har visserligen tidigare både föreslagits och

blivit bestämt i lag. Jag hänvisar härutinnan till 1910 års lag örn sjukkassor,

20 § 2 och 3 mom. samt 117 § 2 morn., ävensom till det vid 1926 års riksdag

genom propositionen nr 113 framlagda men av riksdagen icke antagna förslaget

till lag angående ändring i vissa delar av sjukkasselagen, 20 § 2 och 3

mom. Huvudmotivet för ett dylikt särskiljande har emellertid då varit att

förhindra, att en statsunderstödd verksamhetsgren (sjukhjälpsverksamheten)

skulle kunna ekonomiskt stödja en icke statsunderstödd gren (begravningshjälpsverksamheten).

Såsom framgår av 20 § 5 mom. samt 23 och 26 §§ i

1926 års lagändringsförslag, torde emellertid ett rättsligt särskiljande av tillgångarna

erfordra vissa ytterligare tillämpningsbestämmelser, och även örn

dylika bestämmelser meddelas lära komplicerade förhållanden kunna uppstå.

Sålunda har försäkringsinspelctionen framhållit, att ett distinkt särskiljande

mellan de ekonomiska resultaten av exempelvis sådana försäkringsgrenar som

överlevelsepensionering och egenpensionering knappast vore möjligt att

genomföra. Jag vill jämväl erinra, att en understödsförenings motståndskraft

mot tillfälliga ekonomiska påfrestningar skulle försvagas genom en rättslig

uppdelning av dess tillgångar. Att bokföring och kalkylering lämpligen böra

ske särskilt för varje verksamhetsgren synes däremot vara självfallet.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Vad socialstyrelsen i tredje och fjärde styckena föreslagit därom, att stadgarna

skulle innehålla tillfredsställande bestämmelser örn avgifter m. m. och

jämväl i övrigt vara betryggande samt att tillsynsmyndigheten ägde att för

varje särskild grupp av understödsföreningar meddela lämpliga grunder för

avgifternas beräknande och övriga anvisningar till ernående av ekonomisk

trygghet, har i departementsförslaget utbytts mot en med 33 § andra stycket

sjukkasseförordningen och 26 § andra stycket arbetslöshetskasseförordningen

såsom förebilder avfattad bestämmelse, enligt vilken avgifterna skola vara så

avvägda, att de i förening med andra för verksamheten avsedda inkomster må

antagas förslå till infriande av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader

och övriga föreningen åliggande utgifter ävensom till föreskriven fondbildning

och täckning av premiereserv. Erinras må, att enligt 8 § stadgarna skola

angiva grunderna för avgiftsberäkningen, att jämlikt 7 § vid ansökan örn

registrering skola fogas handlingar, ägnade att ligga till grund för bedömande

av avgifternas tillräcklighet, att enligt 70 § registrering skall vägras, därest

stadgarna finnas icke vara betryggande, samt att det enligt 78 § tillkommer

tillsynsmyndigheten att meddela råd och vägledning i fråga örn det lämpliga

inrättandet av understödsförenings verksamhet ävensom att, där stadgarna

finnas icke längre vara betryggande, meddela förening anvisning att vidtaga

erforderlig åtgärd eller ändring av föreningens verksamhet. Med stöd av 78 §

torde tillsynsmyndigheten kunna för olika slag av understödsföreningar meddela

lämpliga grunder för avgiftsberäkningen.

Andra stycket i departementsförslaget motsvarar med någon jämkning

femte stycket första punkten i styrelsens förslag.

Bestämmelserna i de båda sista styckena i styrelsens förslag hava, med hänsyn

till de kontrollföreskrifter, som i övrigt föreslås, ansetts kunna undvaras.

Örn räkenskapers förande och försäkringsteknisk utredning.

I gällande lag hava bestämmelserna örn räkenskapers förande och om

reserverande av medel sammanförts under en underrubrik. Gällande lag

saknar allmänna bestämmelser örn försäkringsteknisk utredning. Då dylika

bestämmelser nu föreslås till införande, hava de ansetts lämpligen böra under

gemensam underrubrik sammanföras med bestämmelserna örn räkenskapers

förande. De i gällande lag givna stadgandena örn reserverande av medel hava

i förslaget ersatts med utförliga bestämmelser örn fondbildning, vilka bestämmelser

sammanförts under särskild underrubrik.

14 §.

Denna paragraf är avfattad i överensstämmelse med styrelsens förslag till

ändrad lydelse av 13 § gällande lag, dock att sådan jämkning däri vidtagits,

som föranledes av utfärdandet av bokföringslagen den 31 maj 1929.

15 §.

Förevarande paragraf motsvarar B 11 § i styrelsens förslag, vari endast ett

par smärre formella jämkningar vidtagits.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 19.

93

Vid sammanträde inför socialstyrelsen har ifrågasatts, från ett håll, huruvida

icke de i denna paragraf föreskrivna försäkringstekniska utredningarna

borde verkställas av tillsynsmyndigheten utan kostnader för föreningarna,

samt från ett annat håll, huruvida det vore principiellt riktigt att tillsynsmyndigheten,

som hade att granska verkställda utredningar, också upprättade

desamma. De vid sammanträdet närvarande hava därefter enat sig

örn ett uttalande, att det borde övervägas, örn icke utredningarna, åtminstone

beträffande sjukkassor, borde verkställas av tillsynsmyndigheten, men att

myndigheten däremot icke borde verkställa utredningar för övriga föreningar.

De fria sjukkassornas förbund har ansett, att utredningen, då den upprättades

av tillsynsmyndigheten, icke borde medföra någon kostnad för föreningen.

Enligt 81 § andra stycket och 86 § fjärde stycket gällande lag må pensionskassa

och förening med godkända stadgar anlita tillsynsmyndigheten

för upprättande av försäkringsteknisk utredning samt skall i sådant fall ersätta

kostnaden härför med belopp, som bestämmes av myndigheten. Samma

bestämmelse gäller enligt 39 § sista stycket sjukkasseförordningen för centralsjukkassa.

Anledning har icke synts mig föreligga att frångå den sålunda

redan gällande ordningen.

Om fondbildning.

Beträffande denna underrubrik, vilken saknar motsvarighet i gällande lag,

hänvisar jag till vad jag nyss anförde i fråga örn underrubriken framför 14 §.

16 §.

Paragrafen motsvarar B 12 § i styrelsens förslag.

Första stycket innehåller den av mig i den allmänna motiveringen förordade

hänvisningen till de särskilda bestämmelser rörande fondbildning,

som gälla för de statsunderstödda föreningarna.

I andra stycket, som motsvarar första och andra styckena i styrelsens förslag,

hava vissa huvudsakligen formella jämkningar vidtagits.

Tredje och fjärde styckena i styrelsens förslag synas icke utsäga mer än

som redan följer av 8 § under 11), varför de ansetts böra utgå.

17 §.

Denna paragraf motsvarar den av styrelsen föreslagna B 13 §, vars bestämmelser

väsentligen äro hämtade från 86 § fjärde stycket samt 87 § första och

andra styckena gällande lag.

Såsom framgår av det förut anförda skall försäkringsteknisk utredning

upprättas i regel endast vart femte år. Med ledning av denna utredning skall

premiereserven beräknas. Balansräkning däremot skall givetvis upprättas årligen.

Då balansräkningen följaktligen i flertalet fall avser annan tidpunkt

än premiereservberäkningen, låter det sig uppenbarligen icke göra att, såsom

styrelsen föreslagit, stadga skyldighet för en förening att i enlighet med upprättad

försäkringsteknisk utredning i balansräkningen under benämningen

premiereserv såsom skuld upptaga det för den tidpunkt, som balansräkningen

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Majus proposition nr 19.

avser, beräknade värdet av föreningens ansvarighet på grund av löpande försäkringar.

I gällande lag har, med hänsyn till att däri föreskriven försäkringsteknisk

utredning icke alltid skall upprättas årligen, utredningen hållits skild

från föreningens bokföring. Under lagärendets behandling ifrågasatte visserligen

lagrådet, huruvida man icke, vad föreningar med godkända stadgar

anginge, kunde för de år, i fråga örn vilka befrielse från skyldighet att avgiva

försäkringsteknisk utredning ägde rum, antingen låta det vid senaste utredning

funna värdet av försäkringsstocken oförändrat kvarstå i bokföringen

eller ock upptaga försäkringsstockens värde approximativt efter av tillsynsmyndigheten

anvisade eller eljest uppgjorda beräkningsgrunder. Föredragande

departementschefen, statsrådet Schotte, erinrade emellertid häremot,

bland annat, att balansräkningen i så fall skulle få helt olika betydelse de år,

då försäkringsteknisk beräkning ägt rum, och de år, då sådan ej skett, ett

förhållande som syntes mindre tillfredsställande. På det sålunda anförda

skälet har jag ansett 17 § första stycket departementsförslaget böra i nu förevarande

hänseende överensstämma med gällande lag. I sagda stycke har

vidare med någon ändring av ordalagen införts andra stycket i styrelsens

förslag.

Premiereserven är en skuld, som jämlikt 19 § skall täckas av tillgångar till

motsvarande värde. Då emellertid det skuldbelopp, som skall framgå av

premiereservberäkningen, kan komma att stiga under de år, då sådan beräkning

ej äger rum, har i 18 § sista stycket föreslagits ett stadgande av bland annat

den innebörden, att överskott, som uppkommer under år, då försäkringsteknisk

utredning icke upprättas, skall reserveras för att, örn efter nästkommande

utredning så erfordras, användas till täckning av premiereserven

och avsättning till den i visst förhållande till premiereserven stående säkerhetsfonden.

Andra stycket första punkten är likalydande med tredje stycket i styrelsens

förslag. Härtill har emellertid, i enlighet med vad jag i den allmänna motiveringen

förordat, såsom andra punkt i detta stycke fogats ett tillägg, avfattat

på sätt försäkringsinspektionen föreslagit.

Bestämmelsen i fjärde stycket i styrelsens förslag, att från kapitalvärdet

av föreningens förbindelse på grund av försäkring må avräknas belopp, som

föreningen förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrev, har svenska försäkringsföreningens

sakkunnigenämnd ansett vara ur bokföringssynpunkt mindre

lämplig. Nämnden har föreslagit, att detta stycke måtte utgå, och att i stället

i den av styrelsen föreslagna B 15 § (motsvarande 19 § i departementsförslaget)

måtte inryckas en bestämmelse, att tillgångarna finge redovisas även

i skuldförbindelser av här avsett slag. Därigenom skulle överensstämmelse

uppnås med motsvarande föreskrifter i lagen örn försäkringsrörelse. Med

hänsyn till att enligt departementsförslaget premiereservberäkningen hålles

helt skild från bokföringen har jag icke ansett mig böra biträda vad nämnden

sålunda föreslagit. Den av socialstyrelsen föreslagna bestämmelsen återfinnes i

andra stycket tredje punkten i departementsförslaget.

I femte stycket i sitt förslag har styrelsen upptagit den i 87 § första stycket

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.is proposition nr 19.

sista punkten gällande lag givna bestämmelsen, enligt vilken förening, som

tagit återförsäkring hos svenskt försäkringsbolag eller återförsäkringskassa,

är fritagen från förpliktelsen att för det återförsäkrade beloppet göra avsättning

till premiereserv. Försäkringsinspektionen har erinrat, att bestämmelsen

i fråga syntes giva vid handen, att understödsförening, så snart något belopp

återförsäkrats, skulle erhålla lättnad beträffande avsättningen till premiereserv.

Inom livförsäkringen plägade emellertid numera återförsäkring ordnas

även på så sätt, att den endast avsåge den s. k. risksumman eller skillnaden

mellan försäkringsbeloppet och den för försäkringen bildade premiereserven.

Tillämpades en dylik risksummeåterförsäkring, borde understödsföreningen

själv alltjämt avsätta full premiereserv, i varje fall där premieberäkningen

skedde per räkenskapsår. Inspektionen ville därför förorda en sådan utformning

av ifrågavarande stycke, att tillräcklig premiereserv komme att krävas,

även om risksummeåterförsäkring tillämpades. Även svenska försäkringsföreningens

sakkunnigenämnd har beträffande förevarande bestämmelse påpekat,

att återförsäkring jämväl kunde ske på sådant sätt, att hela premiereserven

avsattes hos direktförsäkraren. Bestämmelsen borde därför endast

avse det fall, då enligt återförsäkringsavtalet premiereserven skulle förvaltas

av återförsäkringsgivaren. För övrigt kunde ifrågasättas, örn icke även denna

bestämmelse borde få sin plats i B 15 § i styrelsens förslag. — Med hänsyn till

att jag i det följande ämnar förorda upphävande av lagen örn återförsäkringskassor

hava i departementsförslaget orden »eller återförsäkringskassa» strukits

ur bestämmelsen i fråga. Därjämte har vad under remissbehandlingen anförts

föranlett, att till bestämmelsen fogats ett tillägg, enligt vilket bestämmelsen

icke skall gälla, där återförsäkringen avser skillnaden mellan det av föreningen

utfästa beloppet och för detsamma beräknad premiereserv.

Tredje stycket första punkten i departementsförslaget är likalydande med

sjätte stycket i styrelsens förslag och motsvarar helt det i 87 § andra stycket

gällande lag meddelade stadgandet rörande premiereserv för livförsäkringar.

Såsom en andra punkt har i förevarande stycke, i anslutning till ett av försäkringsinspektionen

framställt önskemål, upptagits bestämmelse om att

anstånd, varom i första punkten är fråga, icke må medgivas, där det enligt

verkställd undersökning icke kan förväntas, att bristen i premiereserven skall

kunna täckas under den stadgade perioden av högst 15 år.

18 §.

Denna paragraf överensstämmer nära med B 14 § i styrelsens förslag och

88 § gällande lag. Försäkringsinspektionen har beträffande fjärde stycket i

styrelsens förslag erinrat, att bestämmelsen i detta stycke borde erhålla sådan

lydelse, att för visst år uppkommet överskott ej spärrades utan kunde nyttjas

för täckande, helt eller delvis, av följande år eventuellt uppstående underskott.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har stycket i fråga omformulerats

i departementsförslaget.

19 §.

Paragrafen motsvarar B 15 § i styrelsens förslag. Såsom förebild har

tjänat 87 § sista stycket gällande lag. Den av socialstyrelsen föreslagna ut
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Majus proposition nr 19.

ökningen av lagrummets placeringsmöjligheter till att även avse rätt för förening,

som är upprättad för anställda vid visst företag, att få placera sina

medel hos företaget, har av styrelsen motiverats därmed, att placering av

detta slag förekomme i stor utsträckning och icke heller under de nya förhållandena

behövde möta några betänkligheter, förutsatt att säkerheten utgjordes

av sådana värdehandlingar, som omnämndes vid 1), 2), 4) och 6) i

berörda lagrum. Styrelsen har tillika framhållit, att de föreslagna bestämmelserna

endast gällde de tillgångar, vilka erfordrades för redovisning av den

fond, som bildats för säkerställande av förbindelserna, alltså icke medel tillhörande

övriga s. k. fria fonder. Beträffande placeringen av sistnämnda medel

funne styrelsen icke anledning föreslå någon ändring i nuvarande förhållanden.

Vid de sammanträden, som i ärendet hållits inför socialstyrelsen, har från

ett håll framhållits, att det med hänsyn till rådande ränteläge innebure för

stor stränghet att förbjuda understödsföreningarna att placera sina tillgångar

i egen fastighet utöver två tredjedelar av taxeringsvärdet. Från ett annat håll

har ifrågasatts en sådan ändring i förslaget, att en förening genom registrering

av stadgebestämmelse därom kunde lämnas generellt medgivande

att få placera sina tillgångar i inteckningar utöver hälften men inom två

tredjedelar av taxeringsvärdet i stället för att, såsom enligt förslaget, medgivande

därom skulle lämnas av tillsynsmyndigheten endast från fall till fall.

I departementsförslaget har ingressen till första stycket omformulerats.

Bestämmelserna om medelredovisning böra nämligen, såsom även styrelsen

framhållit, gälla sådana medel, vilka enligt stadgande i lagen avsatts till fond

eller reserverats eller vilka erfordras för täckning av premiereserv, men däremot

icke övriga för verksamheten tillgängliga medel. Vidare har möjligheten

att placera tillgångar i fastighetsinteckningar eller i egen fastighet ansetts böra

utökas till närmare överensstämmelse med vad därutinnan stadgas i lagen örn

försäkringsrörelse. Enligt 215 § nämnda lag må försäkringsbolag utan särskilt

tillstånd placera sina tillgångar i fastighetsinteckningar inom 2h av

taxeringsvärdet. En motsvarande frihet har synts mig utan fara för säkerheten

kunna medgivas understödsföreningarna, och detta även för det fall

att förening såsom tillgång redovisar egen fastighet. Enligt 215 § lagen örn

försäkringsrörelse må vidare med försäkringsinspektionens medgivande redovisning

ske i inteckning intill fulla taxeringsvärdet i egen fastighet, som är avsedd

för inrymmande av lokal för rörelsen. Då emellertid understödsföreningarna

i allmänhet icke torde hava behov av några större dylika lokaler,

har något > motsvarande stadgande icke intagits i departementsförslaget.

I andra stycket hava vissa jämkningar vidtagits. Sålunda har det ansetts

böra medgivas förening att till företaget utlåna medel mot säkerhet även i

fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankaktiebolag eller sparbank.

Om styrelse och firmateckning''.

20 §.

I denna paragraf hava, efter förebild av 20 § lagen den 22 juni 1911 örn

ekonomiska föreningar, sammanförts bestämmelserna i 15—19 och 25 §§ gällande

lag örn understödsföreningar.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Majda proposition nr 19.

Enligt 16 § gällande lag skall styrelseledamot vara här i riket bosatt svensk

medborgare, där ej Konungen för viss förening medgiver undantag, varemot

binder icke möter för styrelsen att jämlikt 19 § bemyndiga utlänning att

teckna föreningens firma. Då konsekvensen synes fordra, att i förevarande

hänseende samma kvalifikationer uppställas för firmatecknare som för styrelseledamot,

bar departementsförslaget härutinnan avfattats i överensstämmelse

med den lydelse, 20 § lagen örn ekonomiska föreningar erhållit genom

lag den 30 maj 1916.

21 §.

Denna paragraf upptager bestämmelserna i 20 och 21 §§ gällande lag.

22 §.

Paragrafen är likalydande med 22 § gällande lag.

23 §.

I denna paragraf hava sammanförts bestämmelserna i 23 och 24 §§ gällande

lag.

24-29 §§.

Dessa paragrafer äro likalydande med 26—31 §§ gällande lag, dock att den

i 30 § andra stycket gällande lag förekommande hänvisningen i 28 § departementsförslaget

ändrats till överensstämmelse med förslaget i övrigt.

Om revision.

30 §.

Paragrafen motsvarar 32 § gällande lag. Ändringarna i fjärde stycket hava

av socialstyrelsen motiverats därmed, att styckets nuvarande formulering lett

till feltolkning och missförstånd.

31 och 32 §§.

Dessa paragrafer äro, bortsett från hänvisningarna till andra lagrum, likalydande

med 33 och 34 §§ gällande lag.

Om föreningssammanträde.

33 och 34 §§.

Bestämmelserna i 35 § gällande lag hava, efter förebild av 34 och 35 §§

lagen örn ekonomiska föreningar, uppdelats på två paragrafer.

35—39 §§.

Dessa paragrafer äro, bortsett från hänvisningarna till andra lagrum, likalydande

med 36—40 §§ gällande lag.

Örn talan mot styrelse eller revisorer.

40 §.

I denna paragraf hava sammanförts bestämmelserna i 41 och 42 §§ gällande

lag.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20.

228 37 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Majus proposition nr 19.

41 §.

Denna paragraf motsvarar, med vissa av den nya konkurslagstiftningen

föranledda jämkningar, 43 § gällande lag.

Om ändring av understödsförenings stadgar och vissa andra fall, då särskilda

bestämmelser gälla angående giltighet av föreningsbeslut.

42 §.

Paragrafen motsvarar 44 § gällande lag. Enligt andra stycket i sistnämnda

paragraf fordras endast beträffande vissa beslut örn stadgeändring att de för

att vinna giltighet även skola gillas av tillsynsmyndigheten. Emellertid synes

överensstämma med departementsförslaget i övrigt och särskilt med 70 §,

att samtliga beslut örn stadgeändring hädanefter skola i sakligt hänseende

prövas av tillsynsmyndigheten. Bestämmelse härom har införts i 42 § tredje

stycket i departementsförslaget, vilket stycke därjämte innehåller det från

44 § andra stycket gällande lag hämtade stadgandet, att myndigheten vid sin

prövning särskilt skall tillse, att icke genom beslutet örn stadgeändring vissa

medlemmar eller andra understödsberättigade otillbörligt gynnas på övriga

medlemmars eller understödsberättigades bekostnad. Första, andra, fjärde

och femte styckena äro, bortsett från en formell jämkning i fjärde stycket,

likalydande med 44 § första, tredje, fjärde och femte styckena gällande lag.

Av skäl, som jag i den allmänna motiveringen anfört, har jag icke ansett mig

böra biträda styrelsens förslag till ändring av sistnämnda stycke.

43 och 44 §§.

Dessa paragrafer äro, bortsett från hänvisningarna till andra lagrum, likalydande

med 45 och 46 §§ gällande lag.

Om klander av understödsförenings beslut.

45 §.

Paragrafen är, bortsett från hänvisningen till annat lagrum, likalydande

med 47 § gällande lag.

Om likvidation och upplösning.

46 §.

Paragrafen är likalydande med 48 § gällande lag.

47 §.

Denna paragraf motsvarar socialstyrelsens förslag till ändrad lydelse av

49 § gällande lag.

I första stycket i styrelsens förslag har allenast en mindre formell jämkning

vidtagits.

I andra stycket har beaktats, att i nu förevarande hänseende särskilda

bestämmelser äro meddelade beträffande erkända sjukkassor i 41 § sjukkasseförordningen

och vad angår erkända arbetslöshetskassor i 33 § arbetslöshets
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. _ 99

kasseförordningen. Vidare har beaktats det fall, då medlemsantalet enligt

medgivande av tillsynsmyndigheten är mindre än det i 3 § angivna.

I tredje stycket har ansetts böra föreskrivas, att tillsynsmyndigheten i sitt

medgivande skall bestämma ett visst minimiantal medlemmar. Dylik föreskrift

återfinnes i 41 § andra stycket sjukkasseförordningen och 33 § andra

stycket arbetslöshetskasseförordningen.

Såsom förebilder till fjärde stycket i departementsförslaget hava tjänat

41 § tredje stycket sjukkasseförordningen och 33 § tredje stycket arbetslöshetskasseförordningen.

Vid förslagets avfattande har beaktats, att då medgivande

att fortsätta verksamheten icke lämnas, vid tillämpning av 49 eller

50 § behov föreligger av en noga fixerad tidpunkt, då föreningen blir skyldig

att träda i likvidation. Denna skyldighet inträder i och med att tillsynsmyndighetens

beslut vinner laga kraft.

48-65 §§.

Dessa paragrafer motsvara 50—67 §§ gällande lag. De ändringar, som vidtagits,

äro huvudsakligen av formell natur. Beträffande den i 59 § departementsförslaget,

jämförd med 61 § gällande lag, ändrade lydelsen av tredje

stycket må erinras, att enligt 8 § under 16) stadgarna alltid skola angiva, huru

i händelse av föreningens upplösning, där ej överlåtelse på sätt i 59 § sägs

kommer till stånd, med behållna tillgångar skall förfaras. Särskilda regler för

det fall att stadgarna sakna bestämmelser i detta hänseende skulle således icke

vidare erfordras. De av socialstyrelsen beträffande gällande lag föreslagna

ändringarna i 61 § sammanhänga nära med den av styrelsen föreslagna ändringen

i 44 §. Då jag icke ansett mig kunna förorda styrelsens förslag i sistnämnda

del, följer därav, att 59 § departementsförslaget avfattats utan

beaktande av de av styrelsen föreslagna ändringarna i 61 § gällande lag.

Har en förening utan föregående likvidation försatts i konkurs, och finnes

efter konkursens avslutande överskott, äger föreningen enligt 66 § andra

stycket gällande lag besluta, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet

eller träda i likvidation. Den möjlighet, som sålunda erbjudes en i

konkurs försatt förening att fortsätta sin verksamhet, synes icke vara förenlig

med de krav på ekonomisk vederhäftighet, vilka departementsförslaget

avser att tillgodose. I överensstämmelse med stadgandena i 108 § första

stycket och 203 § första stycket lagen örn försäkringsrörelse har därför i 64 §

andra stycket departementsförslaget föreskrivits, att i nu angivet fall likvidation

alltid skall verkställas. Med anledning härav hava vissa jämkningar vidtagits

i 43 § första och sista styckena, 48 § första stycket, 49 och 50 §§, 54 §

första stycket och 63 § sista stycket departementsförslaget, jämförda med 45 §

första och sista styckena, 50 § första stycket, 51 och 52 §§, 56 § första stycket

och 65 § sista stycket gällande lag.

Örn frivillig överlåtelse av understödsförenings rörelse.

66 §.

Paragrafen motsvarar med en formell jämkning i sista stycket 68 § gällande

lag. Även den i sistnämnda paragraf av socialstyrelsen föreslagna ändringen

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr li).

sammanhänger nära med styrelsens förslag till ändrad lydelse av 44 § gällande

lag. Den ståndpunkt jag intagit till sistnämnda förslag har föranlett

mig att icke heller biträda styrelsens förstnämnda förslag.

Om registrering oell om tillsyn å understödsföreningar.

67 §.

Paragrafen är likalydande med 69 § gällande lag i dess lydelse enligt lagen

den 11 juni 1937, nr 322.

68 och 69 §§.

Dessa paragrafer äro likalydande med 70 och 71 §§ gällande lag.

70 §.

Såsom framgår av 72 § gällande lag inskränker sig tillsynsmyndighetens

prövning av registreringsanmälningar till att utgöra en granskning,

huruvida vissa — låt vara nog så betydelsefulla — formaliteter

iakttagits. Härutinnan föreslås nu den genomgripande förändringen, att tillsynsmyndigheten

även skall tillse, att stadgarna äro betryggande för medlemmarna

och övriga understödsberättigade samt jämväl i övrigt upprättade på

ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. Befinnes

så icke vara fallet, skall registrering vägras. Vad sålunda föreskrives gäller

i första hand den prövning av stadgarna, som tillsynsmyndigheten skall företaga

vid en förenings ansökan örn att bliva registrerad. Samma bedömningsregler

har emellertid myndigheten givetvis även att följa, då jämlikt 42 §

och 44 § andra stycket ett beslut örn stadgeändring, samtidigt som det anmäles

för registrering, underställes myndigheten för gillande. I departementsförslaget

har såsom ytterligare grund att vägra en förenings registrering angivits,

att medlemsantalet understiger det för föreningen lägst tillåtna och

dispens icke erhålles.

71-77 §§.

Dessa paragrafer äro, bortsett från vissa formella skiljaktigheter i 74 §

första stycket och 75 § sista stycket, likalydande med 73—78 och 80 §§ gällande

lag. 79 § gällande lag har genom lag den 1 mars 1929 (nr 23) upphört

att gälla. Motsvarighet till 81 § gällande lag återfinnes ej i departementsförslaget.

78 §.

Första stycket i denna paragraf är likalydande med motsvarande stycke i

82 § i styrelsens förslag. Andra stycket har genom vissa jämkningar i styrelsens

förslag bragts till nära överensstämmelse med 82 § första stycket gällande

lag. Jämväl sedan en förening börjat sin verksamhet bör tillsynsmyndigheten

tillhandagå densamma med råd och upplysningar. Vissa jämkningar hava även

-vidtagits i tredje stycket i styrelsens förslag, vilket stycke innehåller bestämmelser

likartade med dem, som förekomma i 82 § andra och tredje styckena samt

86 § sista stycket gällande lag. Styrelsen har såsom en nyhet föreslagit, att tillsynsmyndigheten

skulle, innan anvisning meddelades, fästa föreningens upp
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

märksamhet å förekommande missförhållande och därvid utsätta skälig tid för

rättelse. Departementsförslaget saknar motsvarighet till denna bestämmelse.

Det har nämligen synts mig kunna medföra icke blott alltför stor omgång

utan även minskning av tillsynsmyndighetens auktoritet, därest myndigheten

på grund av tvingande bestämmelser skulle nödgas upprepade gånger giva en

tredskande förening föreläggande, innan myndigheten kunde hos domstol ansöka

örn tvångsåtgärder mot den tredskande. Givetvis bör det utan uttryckligt

lagstadgande därom stå myndigheten fritt att, innan föreläggande i form av

anvisning meddelas, i annan ordning fästa föreningens uppmärksamhet å förekommande

missförhållande.

79 och 80 §§.

Bestämmelserna i dessa paragrafer äro, med vissa jämkningar, hämtade från

83 och 84 §§ gällande lag. I 79 § andra stycket har genom införandet av orden

»eller anmälan» angivits, att klagan även kan föras över beslut enligt 47 §.

Departementsförslaget saknar motsvarighet till 85—88 §§ gällande lag. 85 §

skall enligt lagen den 11 juni 1937, nr 322, upphöra att gälla den 1 januari 1938.

Yad beträffar 86—88 §§, vilka innehålla särbestämmelser rörande föreningar

med godkända stadgar, vill jag erinra, att enligt departementsförslaget samtliga

understödsföreningar hädanefter skola hava av tillsynsmyndigheten godkända

stadgar.

Särskilda bestämmelser.

81 §.

I 89 § gällande lag behandlas frågan örn utmätningsfrihet för understöd,

som meddelas av understödsförening. Bestämmelser om utmätningsfrihet för

rätt på grund av försäkring äro emellertid numera meddelade såväl i lagen örn

försäkringsavtal som i utsökningslagen. Härutinnan gälla i fråga örn kapitalförsäkring

stadgandena i 116 och 117 §§ lagen örn försäkringsavtal samt i

fråga örn livränte- eller pensionsförsäkring stadgandena i 118 §, jämförd med

116 §, samma lag och i 67 § utsökningslagen. Dessa bestämmelser äga tilllämpning

i fråga örn försäkring, som meddelas av understödsförening. Beträffande

rätt på grund av olycksfalls- eller sjukförsäkring stadgas utmätningsskydd

i 123 § lagen om försäkringsavtal och, såvitt sjukhjälp utgår i form av

livränta, i 67 § utsökningslagen. Lagen örn försäkringsavtal äger enligt 1 § i

lagen icke tillämpning å försäkring, som meddelas av erkänd sjukkassa.

Skäligt synes emellertid vara att i förevarande hänseende bereda rätt på

grund av sådan försäkring samma skydd som enligt sistnämnda lag tillkommer

rätt på grund av annan sjukförsäkring.

Bortsett från 89 § gällande lag om understödsföreningar saknas i lag eller

författning bestämmelser örn utmätningsfrihet för moderskapshjälp eller

arbetslöshetsunderstöd, som meddelas av understödsförening. I en ny lag

örn understödsföreningar torde bestämmelsen härom böra avfattas efter förebild

av stadgandet i 123 § lagen om försäkringsavtal rörande utmätningsfrihet

för fordran på grund av olycksfalls- eller sjukförsäkring. Sistnämnda stadgande

innebär utmätningsskydd icke endast för rätt på grund av försäkring,

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

innan något försäkringsfall inträffat, utan även för fordran på grund av inträffat

försäkringsfall, så länge fordringen är innestående hos försäkringsgivaren.

81 § departementsförslaget har avfattats i överensstämmelse med det nu

anförda.

82-84 §§.

Dessa paragrafer äro, bortsett från hänvisningen i 84 § till annat lagrum,

likalydande med 90—92 §§ gällande lag.

Straffbestämmelser.

Straffbestämmelserna i gällande lag äro sammanförda i ett särskilt kapitel.

Efter kapitelindelningens slopande hava dessa bestämmelser ansetts böra

bilda en avdelning med särskild underrubrik.

85-89 §§.

Dessa paragrafer motsvara 93—97 §§ gällande lag men skilja sig i åtskilliga

hänseenden från dessa. Då skiljaktighetema äro av väsentligen formell

natur, torde desamma icke tarva någon närmare motivering. Allenast må beträffande

85 § erinras, att av denna paragraf, jämförd med 1 och 2 §§, framgår,

att hädanefter ingen förening må, utan att hava vunnit registrering enligt

denna lag, idka i 1 § omförmäld verksamhet.

Om undantag från lagens tillämplighetsområde.

Den i gällande lag förekommande kapitelrubriken av denna lydelse har

i förslaget förändrats till underrubrik.

90 §.

Paragrafen är likalydande med 98 § gällande lag. Förklaring, att pensionskassa

för i offentlig tjänst anställda personer skall vara undantagen från

lagens tillämpning, bör givetvis icke meddelas utan att i annan ordning garantier

skapas för ekonomisk säkerhet beträffande kassans utfästelser och kontroll

över dess verksamhet.

Övergångsbestämmelser.

Lämpligt torde vara, att den nya lagen träder i kraft den 1 juli 1938 samt

att den övergångstid, under vilken redan registrerade föreningar skola beredas

tillfälle att anpassa sig efter lagen, sättes att utlöpa den 1 januari 1943.

Utöver vad jag i den allmänna motiveringen anfört rörande grunderna för de

föreslagna övergångsbestämmelserna vill jag framhålla följande.

Vid införandet av gällande lag gjordes beträffande understödsförening, som

då redan ägde bestånd, i 99 § tredje stycket vid 1) bland annat det undantaget

från lagens bestämmelser, att den i 3 § andra stycket stadgade begränsningen

i fråga örn rätten att utfästa och utbetala kapitalunderstöd icke skulle,

vad anginge utbetalning, äga tillämpning med avseende å understöd, som

blivit utfäst före föreningens registrering. Uppenbarligen ansågs det icke

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

lämpligt att genom lag delvis befria en förening från tidigare gjorda utfästelser.

Departementsförslaget saknar motsvarighet till denna bestämmelse.

Har, då den nya lagen blir tillämplig å en förening, av föreningen utfäst understöd

redan förfallit till betalning, är rätten till understödet att likställa med

en vanlig fordringsrätt och torde därför, jämlikt allmänna rättsgrundsatser,

icke utan uttryckligt stadgande därom röna inverkan av senare lagstiftning.

Rätten till icke förfallet understöd är däremot icke en vanlig fordringsrätt

utan har en utpräglad föreningsrättslig karaktär. Detta framgår bland annat

därav, att enligt 44 § andra stycket gällande lag föreningen kan besluta minskning

av redan utfästa understöd samt att i vissa fall tillsynsmyndigheten äger

jämlikt 82 § tredje och sista styckena eller 86 § sista stycket tvinga en förening

att antingen vidtaga sådan minskning eller träda i likvidation. Den

befogenhet, som lagstiftaren sålunda förlänat tillsynsmyndigheten, tillkommer

givetvis även lagstiftaren själv. Frågan, örn och i vad mån rätten eller skyldigheten

att utbetala redan utfästa men ej till betalning förfallna understöd

bör genom den nya lagen inskränkas, är alltså allenast en lämplighetsfråga.

Härutinnan är det min övertygelse, att en konsolidering av understödsföreningsväsendet

skulle i betänklig grad äventyras, därest den nya lagen icke

gjordes tillämplig å tidigare utfästelser örn understöd. Dylika utfästelser

kunna ju förbliva gällande åtskilliga decennier framåt i tiden. Departementsförslaget

överensstämmer härutinnan med vad socialstyrelsen rörande övergångsbestämmelserna

anfört. Styrelsen har emellertid i detta sammanhang

särskilt berört det fall, att en sjukkassa med mindre än 500 medlemmar för

att kunna fortsätta verksamheten skulle nödgas nedsätta sjukhjälpstiden till

högst 90 dagar, samt har ansett för sådant fall böra gälla, att kassan skulle

enligt äldre bestämmelser slutreglera de sjukdomsfall, som påginge, då beslutet

om nedsättningen trädde i kraft. Den fråga styrelsen sålunda upptagit

till behandling synes emellertid redan vara reglerad i 42 § sista stycket

departementsförslaget, varför någon ytterligare bestämmelse härom icke torde

vara erforderlig.

De undantagsbestämmelser, som i 99 § gällande lag i övrigt meddelats beträffande

äldre föreningar, sakna jämväl motsvarighet i departementsförslaget.

Yad angår bestämmelsen i tredje stycket vid 2) berörda paragraf synes med

den befogenhet, som enligt 42 och 70 §§ i förslaget tilldelats tillsynsmyndigheten,

icke vara förenligt, att lämpligheten av stadgeändring prövas även av

annan myndighet. Man torde därför kunna förutsätta att, där enligt en äldre

förenings stadgar för giltighet av beslut örn stadgeändring fordras fastställelse

av Konungen eller viss myndighet, bestämmelsen därom vid föreningens anpassning

under den nya lagen strykes ur stadgarna. Enligt vad jag inhämtat

Ilar sådant medgivande, varom förmäles i 99 § tredje stycket vid 4) gällande

lag, icke lämnats.

Beträffande äldre föreningar med godkända stadgar gäller, att tillsynsmyndigheten

redan funnit stadgarna innehålla tillfredsställande bestämmelser

örn premier, fondavsättning, medelförvaltning och användning av uppkommande

överskott samt jämväl i övrigt vara betryggande. Den förnyade

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Majus proposition nr 19.

prövning av stadgarna, som enligt övergångsbestämmelserna skall ske, torde

därför, vad dessa föreningar angår, i huvudsak endast komma att avse frågan,

huruvida stadgarna stå i överensstämmelse med den nya lagen. Beträffande

övriga enligt äldre lag registrerade föreningar åter måste tillsynsmyndigheten

ingå på ett noggrant bedömande även av de ekonomiska grunderna för

verksamheten. Med hänsyn härtill torde en dylik förening, som efter övergångstidens

slut vill fortsätta verksamheten, böra till tillsynsmyndigheten ingiva

sådana uppgifter eller sådan utredning, varom förmäles i 7 § fjärde

stycket vid 4).

Tidigare har jag vid behandlingen av 3 § förordat, att, där särskilda omständigheter

därtill föranleda, tillsynsmyndigheten må medgiva undantag

från de i första och, vad angår beredande av pension, i andra styckena i

nämnda paragraf upptagna bestämmelserna om minsta medlemsantal. Så

mycken hänsyn synes mig nu böra visas de äldre registrerade föreningarna,

att beträffande dem dylika särskilda omständigheter skola anses i regel föreligga.

Särskild bestämmelse med sådant syfte har införts i 1 mom. vid 2).

Såsom socialstyrelsen framhållit, bör emellertid här liksom i övriga motsvarande

fall gälla, att den minskade fordran i fråga om medlemsantalet uppväges

av skärpta krav i fråga örn de ekonomiska grunderna för verksamheten.

Av hänsyn till de äldre föreningarna hava i 1 mom. vid 3) införts för dem

avsedda bestämmelser, motsvarande do i 17 § sista stycket föreslagna. Erinras

må, att vid tillkomsten av gällande lag en liknande lindring bereddes de äldre

livförsäkringsföreningar, vilka önskade bliva registrerade med godkända

stadgar. Jag hänvisar härutinnan till 99 § tredje stycket vid 4) gällande lag.

2 mom. vid 2) innehåller de i den allmänna motiveringen förordade bestämmelserna

rörande avveckling av rörelsen, då en äldre förening icke på ansökan,

som gjorts före övergångstidens utgång, vinner förklaring enligt 1 mom. vid

1). Där icke för sådant fall en avveckling redan påbörjats i form av likvidation

eller konkurs, skall enligt departementsförslaget tillsynsmyndigheten förklara

föreningen i likvidation samt förordna en eller flera likvidatorer. Med

hänsyn ej mindre till 60, 61 och 65 §§ än även -— då några likvidationsåtgärder

icke torde böra vidtagas förrän förordnandet vunnit laga kraft — till 58 §

gällande lag skall enligt departementsförslaget förklaringen och förordnandet

anses hava meddelats av domstol jämlikt 82 § gällande lag. En understödsförening,

som utan föregående likvidation försatts i konkurs, kan jämlikt 66 §

andra stycket gällande lag, om efter konkursens avslutande finnes överskott,

besluta fortsätta sin verksamhet. Där sådant beslut fattas efter den 30 juni

1938 har det emellertid synts lämpligt att, i överensstämmelse med 64 § andra

stycket departementsförslaget, tvinga föreningen att avveckla verksamheten.

Sådan hänvisning, som avses i 4 morn., förekommer i 12 och 17 §§ lagen den

18 juni 1937 (nr 521) örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

samt i § 15 förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen.

Upphävande av lagen om återförsäkringskassor.

I lagen den 18 juni 1926 (nr 217) om återförsäkringskassor förstås med återförsäkringskassa

sådan förening av sjukkassor eller understödsföreningar eller

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Majlis proposition nr 19.

av både sjukkassor och understödsföreningar, som bär till uteslutande ändamål

att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse bereda delägarna

återförsäkring av meddelade utfästelser (1§). Vad i lagen örn understödsföreningar

och i övrigt finnes stadgat angående understödsförening skall äga

motsvarande tillämpning beträffande återförsäkringskassa, dock med iakttagande

av vad i lagen örn återförsäkringskassor finnes särskilt föreskrivet (2 §

1 st.). Av dylika särskilda föreskrifter må följande här återgivas. Delägare i

återförsäkringskassa äro de försäkringstagande sjukkassorna och understödsföreningarna,

och skall beträffande dem vad för medlemmar i understödsföreningar

stadgas äga motsvarande tillämpning (2 § 2 st.). Återförsäkringskassa

skall såsom sådan registreras oavsett antalet delägare (2 § 3 st.). Ändå

att i återförsäkringskassas stadgar icke intagits bestämmelse därom, att stadgarna

skola vara godkända av tillsynsmyndigheten, skall vad i 86 § i lagen örn

understödsföreningar finnes föreskrivet för understödsförening, i vars stadgar

intagits dylik bestämmelse, äga motsvarande giltighet beträffande återförsäkringskassa.

Meddelar återförsäkringskassa återförsäkring av begravningshjälps-

eller andra livförsäkringsutfästelser, skall jämväl vad i 87 och 88 §§

i samma lag sägs gälla för kassan (3 §). Återförsäkringskassa må ej meddela

återförsäkring av kapitalunderstöd på samma risk till högre belopp än fyratusen

kronor. Tillsynsmyndigheten må dock medgiva, att i nämnda belopp ej

skall inräknas återförsäkring av begravningshjälpsutfästelse som meddelats

av sjukkassa. Vad i 3 § andra stycket i lagen örn understödsföreningar sägs

skall icke gälla för återförsäkringskassa (4 §). Jämväl i åtskilliga andra paragrafer

i lagen örn återförsäkringskassor meddelas hänvisning till eller stadgas

undantag från vissa särskilt angivna bestämmelser i understödsföreningslagen.

Såsom torde framgå av denna redogörelse, skulle de genomgripande ändringar

i lagstiftningen örn understödsföreningar, vilka jag nyss förordat, påkalla

en motsvarande revidering av lagstiftningen örn återförsäkringskassor.

Emellertid har denna lagstiftning under den tid av över tio år, varunder den

varit gällande, icke i något fall kommit i tillämpning. Med hänsyn härtill har

under departementsbehandlingen av detta lagärende ifrågasatts ändamålsenligheten

av att nu vidtaga en omfattande ändring av lagstiftningen rörande dylika

kassor. Denna fråga har hänskjutits till socialstyrelsen för yttrande.

Med anledning härav har socialstyrelsen, efter det styrelsen inledningsvis

redogjort för tillkomsten av lagen örn återförsäkringskassor, anfört följande.

Ifrågavarande lag har under den tid av över tio år, varunder den varit

gällande, icke i något fall kommit i tillämpning, ett förhållande, vartill förklaringen

otvivelaktigt måste sökas däri, att något verkligt behov av återförsäkring

genom återförsäkringskassa — emot förmodan vid lagens antagande

— icke gjort sig gällande. Några omständigheter, som för närvarande skulle

tänkas framkalla ett sådant behov, synas, såvitt styrelsen kan finna, icke heller

vara tillfinnandes.

För de erkända sjukkassorna synes sålunda redan deras organisationsform

göra en återförsäkring av deras sjukhjälpsutfästelser överflödig. Detta framgår

särskilt dels av den anordning med riskfördelning, som skall gälla mellan

centralsjukkassa å ena sidan och de till denna anslutna lokalsjukkassorna å

den andra, och dels därav, att erkänd sjukkassa icke får meddela begravningshjälp.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

106 Kungl. Majus proposition nr 19.

Vidkommande åter de icke statsunderstödda sjukkassorna, så lämnar redan

nu gällande understödsföreningslag möjlighet att för dem ernå en riskutjämning

beträffande utfäst sjukhjälp i nära överensstämmelse med den för de

erkända sjukkassorna gällande. Flera icke statsunderstödda kassor kunna sålunda

enas örn att ansluta medlemmarna till en för kassorna gemensam fortsättningskassa,

vars uppgift skall vara att ansvara för viss del av den utfästa

sjukhjälpen, i vilket fall fortsättningskassan är att anse såsom en understödsförening.

Vad därefter begravningshjälp och annat kapitalunderstöd beträffar, så

synes utvecklingen allmänt ha gått i den riktningen, att föreningarna i förekommande

fall återförsäkrat dylika prestationer i försäkringsbolag. Därest

pensionskassa finner anledning säkerställa sina pensionsutfästelser genom

återförsäkring, torde även detta lämpligen kunna ske genom anlitande av

bolag.

Till dessa förhållanden kommer, att ett genomförande av den ifrågasatta

revisionen av understödsföreningslagen med därav följande strängare

fordringar i försäkringstekniskt hänseende givetvis är ägnat att i hög grad

minska behovet för understödsföreningarna att återförsäkra sina prestationer.

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen tillstyrkt, att åtgärder vidtoges

för upphävande av lagen örn återförsäkringskassor.

Då den verkställda utredningen får anses ha givit vid handen, att något

behov av återförsäkringskassor icke förefinnes, tillstyrker jag att gällande lag

i ämnet upphäves.

Förordningarna den 26 juni 1931 örn erkända sjukkassor och den 15 juni

1934 örn erkända arbetslöshetskassor innehålla bestämmelser, vilka, på få

undantag när, sakna motsvarighet i lagen örn understödsföreningar. Detta

är helt naturligt, då förordningarna endast äro avsedda att för respektive

kassor meddela föreskrifter utöver de i lagen givna. Några från förordningarna

hämtade stadganden hava emellertid införts i det tidigare i dag av

mig behandlade lagförslaget och skulle således vid ett genomförande av detta

komma att enligt två särskilda författningar bliva gällande för de erkända

sjukkassorna, respektive de erkända arbetslöshetskassorna. Jag erinrar sålunda,

att motsvarigheter till vissa bestämmelser i 6, 33 och 39 §§ sjukkasseförordningen

samt 5 och 26 §§ arbetslöshetskasseförordningen återfinnas i

lagförslaget. Åtskilliga i förordningarna givna hänvisningar till gällande lag

böra även jämkas till överensstämmelse med den föreslagna nya lagen. Förslag

härom ämnar jag senare anmäla.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förslag

till lag orri understödsföreningar och till lag angående upphävande av lagen

den 18 juni 1926 (nr 217) om återförsäkringskassor, av den lydelse bilaga

(Bilaga A) till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Alce Nordwall.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 19.

107

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om understödsföreningar.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för inbördes

bistånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse
bereda

medlem pension efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss

ålder eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet)

;

vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande av kostnaderna

för hans begravning eller såsom understöd åt hans familj eller särskilt insatt

förmånstagare;

meddela pension åt avliden medlems änka eller barn;

bereda sjukhjälp eller moderskapshjälp;

bereda understöd vid arbetslöshet;

eller idka annan till personförsäkring hänförlig verksamhet.

2 §-

Understödsförening skall registreras i enlighet med vad i denna lag sägs.

3 §-

Understödsförening skall bestå av minst etthundra eller, där föreningen

allenast avser att bereda ålderspension, av minst femtio medlemmar.

Avser förening att bereda invalid- eller överlevelsepension utan samband

med ålderspension, att bereda sjukhjälp i form av understöd i penningar för

varje dag (sjukpenning) för längre tid än nittio dagar för ett sammanhängande

sjuklighets tillstånd eller att meddela understöd, utgående i kapital en gång

för alla (learit alander stöd), till högre belopp än femhundra kronor för en

medlem, skall föreningen bestå av minst femhundra medlemmar.

Därest särskilda omständigheter därtill föranleda, må tillsynsmyndigheten

beträffande viss förening medgiva undantag från tillämpningen av den för

föreningen jämlikt första eller, i fråga om beredande av pension, jämlikt

andra stycket gällande föreskriften angående minsta medlemsantal; och skall

i sådant fall tillsynsmyndigheten bestämma det antal medlemmar, varav föreningen

minst skall bestå. Beträffande befogenhet för tillsynsmyndigheten

att eljest i visst fall meddela understödsförening befrielse från tillämpningen

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

av den för föreningen gällande föreskriften angående minsta medlemsantal

stadgas i 47 §.

I den mån rätten till pension grundar sig å erlagda medlemsavgifter skall

pensionen utgå med fasta belopp.

Understödsförening må icke meddela kapitalunderstöd till högre belopp än

fyratusen kronor för en medlem.

Där ej för visst slag av understödsförening är i lag eller författning annorlunda

särskilt stadgat, åge sådan förening icke utan tillstånd av tillsynsmyndigheten

utöva verksamhet, vilken är främmande för det ändamål, som

avses med föreningens understödsverksamhet.

4§-

För understödsförenings förbindelser häfta allenast föreningens tillgångar,

förfallna men ej guldna avgifter inräknade.

5§-

Innan understödsförening blivit registrerad, kan den ej förvärva rättigheter

eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet

söka, kära eller svara.

Handla ledamöter av föreningens styrelse eller medlemmar av föreningen

eller andra å föreningens vägnar, innan den blivit registrerad, svare de, som

i åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser såsom

för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

Om understödsförenings bildande.

6 §. .

Understödsförening skall för att kunna vinna registrering hava antagit

stadgar och utsett styrelse.

7 §■

Ansökning örn understödsförenings registrering skall göras av dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgivas:

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts, deras

fullständiga namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall utövas allenast

av styrelsen, vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt, sådan befogenhet

tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet

och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas:

1) två exemplar av föreningens stadgar;

2) avskrift av protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar,

utvisande att stadgarna blivit antagna, ävensom av dylikt protokoll eller

annan handling, varav framgår att styrelse blivit utsedd;

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Marits proposition nr 19.

3) uppgift om medlemmarnas antal;

4) försäkringsteknisk utredning rörande beräkningen av de i stadgarna

angivna avgifterna; dock att i fråga örn förening, som endast skall meddela

sjukpenning för högst nittio dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd

eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i förening, i

stället må vid ansökningen fogas för bedömande av nämnda avgifters tillräcklighet

erforderliga uppgifter, avfattade enligt av tillsynsmyndigheten fastställda

formulär.

De vid 1) och 2) angivna handlingar skola vara till riktigheten styrkta av

notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade

namnunderskrifter. Uppgiften örn medlemmarnas antal skall vara bestyrkt

genom styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

8 §••

Understödsförenings stadgar skola angiva:

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;

4) de villkor, som skola gälla för inträde i föreningen;

5) understödens beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande

därav med angivande i fråga om kapitalunderstöd av det högsta belopp, vartill

sådant understöd må uppgå, ävensom tid och villkor för åtnjutande av

understöden;

6) beloppen av de fasta avgifter, som skola erläggas till föreningen, eller

grunderna för beräknande därav;

7) därest uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum, den ordning, vari

beslut därom skall fattas, och de grunder, efter vilka beslutad uttaxering skall

verkställas;

8) påföljden av försummelse att till föreningen erlägga fast avgift eller

uttaxerat belopp;

9) grunderna för fondbildning;

10) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola göras

fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

11) huru de behållna medel må användas, vilka icke skola avsättas till

fond eller till täckning av premiereserv eller vilka skola från fond undantagas;
12)

huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet;

13) huru revision av styrelsens förvaltning skall ske;

14) därest mera än ett ordinarie föreningssammanträde skall årligen

hållas, tiden för de ordinarie sammanträdenas hållande;

15) det sätt, varpå kallelse till föreningssammanträde skall ske och andra

meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, ävensom den tid före

sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

16) huru i händelse av föreningens upplösning, där ej överlåtelse på sätt

i 59 § sägs kommer till stånd, med behållna tillgångar skall förfaras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

9 §•

Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening».

Avser föreningen uteslutande eller huvudsakligen att bereda sjukhjälp eller

avser den att bereda understöd vid arbetslöshet, må dock föreningen i stället

i firman hava, i förra fallet, ordet »sjukkassa» och, i senare fallet, ordet

»arbetslöshetskassa».

I understödsförenings firma må ej ordet »bolag» eller eljest något, som

betecknar ett bolagsförhållande, och ej ordet »bank» intagas på sådant sätt,

att därav kan föranledas det misstag, att firman innehaves av ett bolag eller

av en bank. Ej heller må firman innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet

»försäkring». Annan förening än den, vilken i enlighet med vad därom finnes

särskilt stadgat är antagen till erkänd sjukkassa eller till erkänd arbetslöshetskassa,

må icke i firman hava ordet »erkänd».

Firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestående

understödsförenings firma.

Orri medlemsföinteckning.

10 §.

över understödsförenings medlemmar skall genom styrelsens försorg

hållas förteckning, upptagande deras fullständiga namn och födelseår samt

tiden för inträdet i föreningen. För förening, som bereder pension, skall förteckningen

jämväl omfatta pensionstagarna samt upptaga deras fullständiga

namn och födelseår.

Orri medlems avgång nr understödsförening.

11 §•

Medlem av understödsförening äge att efter egenhändigt underskriven uppsägning

utträda ur föreningen, därest han icke på grund av viss anställning

är skyldig att tillhöra densamma; dock må i stadgarna föreskrivas, att namnunderskriften

å uppsägningen skall vara bevittnad, så ock att medlem under

viss tid, högst ett år, efter uppsägningen skall kvarstå i föreningen.

Ej må medlem uteslutas ur förening av annan grund än stadgarna angiva.

Den, som allenast för egen pensionering är medlem av understödsförening,

skall, därest icke annorlunda föreskrives i stadgarna, anses hava utträtt, då

pensionsfallet för honom inträffat.

12 §.

Har medlem utträtt ur understödsförening, därur uteslutits eller avlidit,

äge föreningen ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes föreskrivet, rätt

att utfå dels avgift, vilken enligt stadgarna skall erläggas för den tidsperiod,

varunder avgången ägt rum, dels, därest händelse, som enligt stadgarna skall

föranleda erläggandet av viss avgift, inträffat före avgången, sådan avgift,

dels ock vad å den avgångne belöper enligt beslut örn uttaxering, som fattats

före utträdet, beslutet om uteslutningen eller dödsfallet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Då medlem avgått ur förening, åge han eller hans rättsinnehavare icke,

med mindre annorlunda är bestämt i stadgarna, rätt att utfå någon del av

föreningens tillgångar.

Om avgifter och uttaxering.

13 §.

Understödsförening skall till verksamhetens bedrivande upptaga fasta medlemsavgifter.

Dessa skola vara så avvägda, att de i förening med andra

för verksamheten avsedda inkomster må antagas förslå till infriande av förfallna

utfästelser, förvaltningskostnader och övriga föreningen åliggande utgifter

ävensom till föreskriven fondbildning och täckning av premiereserv.

Avgifterna må icke bestämmas att utgå för inträffande försäkringsfall och

ej heller upptagas med olika belopp för olika grupper av föreningens medlemmar

i vidare mån än som skäligen föranledes av olikhet medlemmarna

emellan i avseende å försäkringsrisk eller å understödsrätt, som grundas å

erlagda avgifter. Yad i detta stycke stadgas skall, där föreningens verksamhet

är uppdelad på flera verksamhetsgrenar, gälla varje sådan gren.

Skall enligt understödsförenings stadgar uttaxering å medlemmarna kunna

äga rum, må sådan beslutas allenast i den händelse, att föreningens tillgångar

finnas otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

Om räkenskapers förande och försäkringsteknisk utredning.

14 §.

I avseende å förandet av understödsförenings räkenskaper må särskilda

föreskrifter meddelas av tillsynsmyndigheten att gälla jämte dem, som föreningen

jämlikt bokföringslagen har att iakttaga. Räkenskapsavslutning skall

ske för kalenderår.

Är föreningens verksamhet uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skola särskilda

räkenskaper hållas för varje verksamhetsgren.

15 §.

För understödsförening skall styrelsen vart femte år, räknat från och med

registreringsåret, låta upprätta och, i samband med ingivandet av de i 77 §

omförmälda handlingarna, till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk

utredning av föreningens ställning vid föregående års slut; dock att sådan

skyldighet icke åligger förening, som endast meddelar sjukpenning för högst

nittio dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning

eller bägge dessa understöd i förening.

Tillsynsmyndigheten äger, örn den så finner erforderligt, ålägga förening

att jämväl å annan tid än ovan sägs låta upprätta och till tillsynsmyndigheten

ingiva försäkringsteknisk utredning.

Från skyldigheten att låta upprätta försäkringsteknisk utredning äger tillsynsmyndigheten

helt eller delvis befria förening, då dess rörelse är av mindre

omfattning eller eljest skälig anledning till sådan befrielse föreligger.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 19.

Försäkringsteknisk utredning skall enligt av tillsynsmyndigheten fastställda

grunder upprättas av person, vilken innehar behörighet att utöva befattning

såsom aktuarie vid livförsäkringsbolag eller av tillsynsmyndigheten

förklarats behörig att upprätta utredningen. Föreningen äger att anlita tillsynsmyndigheten

för utredningens upprättande och skall i sådant fall ersätta

kostnaden härför med belopp, som bestämmes av nämnda myndighet.

Om fondbildning.

16 §.

Angående skyldighet för erkänd sjukkassa och erkänd arbetslöshetskassa

att göra avsättning till fond gäller vad därom är särskilt föreskrivet.

Då bokslut är uppgjort för annan understödsförening än i första stycket

sägs, skall, där föreningen icke enligt 17 § är skyldig att redovisa premiereserv,

vad av föreningens inkomster ej åtgått för löpande utgifter under det

år, bokslutet avser, avsättas till fond. På ansökan av föreningens styrelse

äger tillsynsmyndigheten medgiva, att avsättning till fond må för visst år

underlåtas eller att viss del av till fonden redan avsatta medel må från fonden

undantagas, dock endast där tillsynsmyndigheten finner sådan avsättning

kunna undvaras eller sådant undantagande kunna ske utan äventyrande av

föreningens förmåga att fullgöra sina förbindelser.

17 §.

I försäkringsteknisk utredning, vilken jämlikt 15 § avgives av förening,

som icke är antagen till erkänd sjukkassa och som meddelar sjukpenning för

längre tid än etthundraåttio dagar för varje tidsperiod av tolv månader eller

för tid utöver tre år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, av förening,

som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än femhundra kronor för en

medlem, eller av förening, som bereder pension, skall såsom skuld upptagas

en fond (premiereserven), motsvarande sammanlagda värdet av föreningens ansvarighet

på grund av löpande utfästelser av understöd. Är föreningens verksamhet

uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skall särskild premiereserv upptagas

för varje verksamhetsgren.

Premiereserven skall motsvara det belopp, varmed kapitalvärdet av gällande

utfästelser och på dessa belöpande framtida förvaltningskostnader överskjuter

kapitalvärdet av de avgifter, förvaltningskostnadstillägg däri inräknade,

som försäkringstagarna hava att ytterligare erlägga. I de återstående

förvaltningskostnadstilläggen skall härvid ej medräknas något belopp avseende

täckande av anskaffningskostnader. Från kapitalvärdet av föreningens förbindelse

på grund av försäkring må avräknas belopp, som föreningen i enlighet

med bestämmelse i stadgarna förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrevet

inom dettas återköpsvärde. Har försäkring återförsäkrats hos svenskt försäkringsbolag,

vare föreningen fritagen från förpliktelsen att för det återförsäkrade

beloppet göra avsättning till premiereserv. Yad sist sagts skall

dock icke gälla, där återförsäkringen avser skillnaden mellan det av föreningen

utfästa beloppet och för detsamma beräknad premiereserv.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Varda, sedan föreningen börjat sin verksamhet, grunderna för beräkning

av premiereserv ändrade, och föranleder ändringen skyldighet att för äldre

försäkringar i den försäkringstekniska utredningen upptaga premiereserv till

högre belopp än efter förut gällande grunder, må tillsynsmyndigheten med

avseende å fullgörandet av denna skyldighet medgiva föreningen sådant

anstånd, att under viss tid, ej överstigande femton år, premiereserven för

sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp än efter de nya grunderna;

dock att skillnaden årligen skall minskas i enlighet med en av tillsynsmyndigheten

fastställd plan. Anstånd må ej medgivas, där det enligt verkställd

undersökning icke kan förväntas, att bristen skall kunna täckas under

sagda tid.

18 §.

Understödsförening, som avses i 17 §, skall även bilda säkerhetsfond på

sätt nedan sägs.

Intill dess säkerhetsfonden uppgår till ett belopp, motsvarande en tjugonde!

av premiereserven, skall till säkerhetsfond avsättas den behållning, som

enligt den försäkringstekniska utredningen finnes hava uppstått å rörelsen i

dess helhet. Då säkerhetsfonden uppgår till ovan sagda belopp, vare avsättning

till fonden ej erforderlig; nedgår fonden under samma belopp, skall avsättning

därtill ånyo vidtaga.

Nedsättning av säkerhetsfond må icke utan särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten

äga rum, där sådant ej erfordras för täckande av förlust,

som icke kunnat ersättas genom uppkommen årsvinst.

Under år, då försäkringsteknisk utredning icke upprättas, skall uppkommet

överskott, intill dess sådan utredning ånyo upprättas, reserveras för att framdeles

tagas i anspråk, därest och i den mån underskott å rörelsen uppstår

eller enligt nästkommande utredning så erfordras.

19 §.

De medel, vilka enligt bestämmelserna i denna lag blivit avsatta till fond

eller reserverats, ävensom tillgångar, motsvarande i lagen föreskriven premiereserv,

skola redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankaktiebolag eller sparbank;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit

Konungens tillstånd;

5) i skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet genom inteckning

i fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde;

dock att i varje fall åbyggnad å egendom skall, för att inteckning i egendomen

må godkännas, vara brandförsäkrad i något med vederbörligen fastställd

bolagsordning försett brandförsäkringsbolag inom riket;

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20.

223 SI 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr W.

6) i sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade

obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar, som till

sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några

av de vid 1)—5) nämnda; eller

7) i föreningen tillhörig fastighet intill två tredjedelar av taxeringsvärdet;

skolande i fråga örn brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid 5) stadgas.

Förening, som enligt sina stadgar är uteslutande eller huvudsakligen avsedd

för anställda vid visst företag, må ock fullgöra här ovan föreskriven

redovisning i sådana av företaget utfärdade skuldförbindelser, för vilka föreningen

äger säkerhet i värdehandlingar, som avses i första stycket under

1)—4) och 6).

Örn styrelse och firmateckning.

20 §.

För understödsförening skall finnas en styrelse, bestående av en eller

flera ledamöter.

Styrelsen äge, i enlighet med vad i denna lag är stadgat, förvalta föreningens

angelägenheter. Den äge ock bemyndiga annan, vare sig inom eller

utom styrelsen, att teckna föreningens firma (firmatecknare). Har i stadgarna

eller av föreningssammanträde gjorts inskränkning i styrelsens rätt att utse

firmatecknare, lände den till efterrättelse.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde; dock må i stadgarna kunna bestämmas,

att styrelsen eller ledamot därav skall på annat sätt utses.

Styrelseledamot, så ock firmatecknare, som utom styrelsen utses, skall vara

här i riket bosatt svensk medborgare, där ej Konungen för viss förening medgiver

undantag.

Ledamot av styrelsen må ej utses för längre tid än fem år. Ändå att den

tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått till ända, må han skiljas

från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för vilken han

blivit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det övriga styrelseledamöter,

såframt styrelsen ej är beslutför med kvarstående ledamöter eller

enligt stadgarna fulltalig styrelse alltid skall förefinnas, att ofördröjligen

föranstalta örn val av ny ledamot.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga örn rätten att teckna

föreningens firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen göra anmälan

för registrering.

21 §.

Styrelsen ävensom firmatecknare äge att själva eller genom ombud ej

mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar än även

inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen. Inskränkning

i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller firmatecknare, vare,

i den mån ej annat följer av vad i denna lag stadgas, utan verkan mot tredje

man, med mindre han ägt eller bort äga kännedom örn inskränkningen. Bestämmelse,

innefattande sådan inskränkning, må ej registreras.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Majus proposition nr 1,9.

Har i stadgarna eller av föreningssammanträde eller av styrelsen blivit

bestämt, att rätten till firmateckning må av firmatecknare utövas allenast

gemensamt med annan, lände det till efterrättelse.

22 §.

Styrelsen och firmatecknare skola i sin förvaltning av föreningens angelägenheter

ställa sig till efterrättelse i stadgarna givna föreskrifter, så ock

de föreskrifter, som av föreningssammanträde eller, såvitt rör firmatecknare,

av styrelsen meddelas, där de ej finnas strida mot denna lag eller föreningens

stadgar.

23 §.

Här ej annorlunda är bestämt i stadgarna, vare styrelsen beslutför, då

mer än halva antalet ledamöter är närvarande, och gälle såsom styrelsens beslut

den mening, örn vilken de flesta röstande förena sig, men vid lika röstetal

den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Till styrelsesammanträde

skola dock, såvitt ske kan, samtliga ledamöter kallas.

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandling av fråga rörande avtal

mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling av

fråga örn avtal mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett

väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Yad sålunda

är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningens

sida, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten

eller tredje man.

24 §.

Utan föreningssammanträdes bemyndigande må den, som äger företräda

föreningen, ej föryttra eller med inteckning för gäld belasta föreningens

fasta egendom.

25 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening, bör undertecknas

med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman, även

underskriva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och framgår ej

av dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar, vare de, som underskrivit

handlingen, evad densamma prövas vara för föreningen bindande

eller ej, ansvariga för vad genom handlingen må hava slutits, en för alla och

alla för en, såsom för egen skuld.

26 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot och firmatecknare att för föreningen

mottaga stämning är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i sådant

avseende gäller äga tillämpning jämväl då annat meddelande skall delgivas

föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, utlyse styrelsen föreningssammanträde

för val av ombud att i den tvist föra föreningens talan. Stämning skall anses

delgiven, då den blivit föredragen å sammanträdet.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

27 §.

Minst en månad eller den kortare tid, som må vara bestämd i stadgarna,

före det föreningssammanträde, där revisorernas berättelse skall framläggas,

avlämne styrelsen till revisorerna en av styrelsens ledamöter underskriven

förvaltningsberättelse.

28 §.

Styrelseledamöter, som genom att överträda denna lag eller föreningens

stadgar eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda föreningen

skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

Angående styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot tredje man

stadgas i 82 §.

29 §.

Yad i denna lag finnes stadgat örn styrelseledamot äge motsvarande tilllämpning

å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,

att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan verkan mot envar,

som ej visas hava ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under vilken suppleant äger utöva

styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

30 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av

minst två revisorer.

Revisorerna väljas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna kunna

bestämmas, att revisorer skola på annat sätt utses.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots

tjänst.

Den tid, för vilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie sammanträde,

vid vilket revisorernas berättelse framlägges, och ej omfatta längre

tid än fyra år. Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej

gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald revisor, innan den tid, för vilken han blivit vald,

gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det styrelsen att ofördröjligen

föranstalta örn val av ny revisor.

31 §.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera föreningens

kassa och övriga tillgångar samt granska föreningens alla böcker,

räkenskaper och andra handlingar; och må av revisor begärd upplysning angående

förvaltningen ej av styrelsen förvägras.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som av föreningen meddelas och ej avse

inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag

eller författning eller mot föreningens stadgar.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Majus proposition nr 19.

Revisorerna skola över granskningen avgiva en av deni underskriven berättelse,

sorn, efter det styrelsen lämnats tillfälle att taga del av densamma,

skall jämte styrelsens förvaltningsberättelse framläggas å det i 36 § första

stycket nämnda foreningssammanträdet.

Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande av extra föreningssammanträde

stadgas i 37 §.

32 §.

Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges å

föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen

underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av

dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare

de, som låtit sådant komma sig till last, föreningen ansvariga för all därav

uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Om föreningssammanträde.

33 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter

utövas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna bestämmas,

att vissa ärenden, som ej enligt denna lag skola handläggas å föreningssammanträde,

må i annan ordning avgöras.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan deltaga

i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej

heller må han deltaga i behandling av fråga örn avtal mellan föreningen och

tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande

mot föreningens. Yad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning

beräffande gåva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång eller

annan talan mot honom eller tredje man. Styrelseledamot må ej deltaga i

beslut örn ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig,

eller i val av revisor.

34 §.

Å föreningssammanträde må ärende, som ej blivit i kallelsen till sammanträdet

angivet, ej till avgörande företagas, där det ej enligt stadgarna skall

förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes av ärende, som där

skall avgöras; dock att ärende, vilket ej angår ämne som i 42 eller 43 § avses,

jämväl må till avgörande företagas, så framt tre fjärdedelar av de närvarande

därtill giva sitt samtycke.

Hava de ärenden, som skola företagas till behandling å föreningssammanträde,

blivit medlemmarna särskilt meddelade på sätt och å tid före sammanträde,

som i stadgarna angivas, vare så gillt, som örn ärendena varit upptagna

å kallelsen till sammanträdet.

Där för giltighet av beslut erfordras, att det fattas å två på varandra följande

föreningssammanträden, må kallelse till andra sammanträdet ej ske,

innan det första hållits.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Majds proposition nr 19.

över beslut, som å föreningssammanträde eller annorledes av föreningen

fattas, skall genom styrelsens försorg föras protokoll. Senast fyra veckor

från beslutets dag skall protokollet vara tillgängligt för föreningsmedlemmarna.

35 §.

Jämte vad i 33, 34, 42 och 43 §§ är stadgat örn utövande av rösträtt och

fattande av beslut, gälle, där ej annorlunda finnes bestämt i stadgarna:

att varje medlem äger deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter;
att

varje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att överlåta sin rösträtt å annan medlem;

att ingen må på grund av fullmakt utöva rösträtt för mer än en medlem;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för vilken de flesta

rösterna avgivas; och

att, vid lika röstetal, val avgöres genom lottning, men i andra frågor den

mening gäller, som biträdes av ordföranden.

36 §.

Före den 1 augusti varje år skall hållas ordinarie föreningssammanträde,

vid vilket revisorernas berättelse framlägges.

Å detta sammanträde skall frågan örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen

för den tid, berättelsen omfattar, företagas till avgörande.

Frågan örn ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till avgörande

vid nytt sammanträde.

Konungen må i fråga örn viss förening medgiva, att sådant sammanträde,

som i första stycket sägs, hålles allenast vartannat eller vart tredje år, och

meddela i anledning därav erforderliga bestämmelser örn avgivande av styrelsens

och revisorernas berättelser samt örn de i 77 § omförmälda handlingarnas

ingivande till tillsynsmyndigheten.

37 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar till

extra föreningssammanträde.

Revisorerna må, örn deras granskning föranleder därtill, skriftligen med angivande

av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra föreningssammanträde

att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan

ske. Har sådan påfordran skett, skola revisorerna ofördröjligen giva tillsynsmyndigheten

underrättelse därom. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka

revisorernas påfordran, äge de själva utlysa föreningssammanträde. Äro ej

samtliga revisorer ense örn sammanträdets utlysande, gälle den mening, varom

de flesta förena sig, eller, vid lika röstetal, deras mening, som anse extra sammanträde

ej böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock av styrelsen utlysas, då det för

uppgivet ändamål skriftligen påfordras av minst en tiondel av samtliga röstberättigade

eller det mindre antal, som må vara bestämt i stadgarna.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj-.ts proposition nr 19.

Då förslag om överlåtelse av förenings rörelse eller någon del därav på

ett för ändamålet bildat ömsesidigt försäkringsbolag genom beslut å föreningssammanträde

slutligen antagits samt enligt lagen örn försäkringsrörelse

särskilt sammanträde skall hållas för val av styrelse och revisorer för

bolaget, åligger det föreningens styrelse att utlysa nämnda sammanträde i

den ordning, som skall gälla örn kallelse till ordinarie bolagsstämma.

38 §.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla föreningens medlemmar

till ordinarie föreningssammanträde, eller har styrelsen ej senast två

veckor efter påfordran, varom i 37 § tredje stycket är sagt, eller, i det fall,

varom i 37 § fjärde stycket förmäles, efter däri nämnda beslut, utlyst sammanträde

att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid

kan ske, har tillsynsmyndigheten att på anmälan av föreningsmedlem ofördröjligen

utlysa sammanträde.

Tillsynsmyndigheten äge ock, när helst den finner det nödigt, anmoda styrelsen

att utlysa föreningssammanträde. Efterkommer styrelsen ej inom en

vecka sådan anmodan, må tillsynsmyndigheten själv utlysa sammanträdet.

39 §.

I understödsförenings stadgar må bestämmas, att föreningssammanträdes

befogenhet skall helt eller delvis utövas av därtill utsedda personer. Sammanträde,

som av dessa personer hålles, vare såsom föreningssammanträde

ansett; dock att dylik person ej äger överlåta sin rösträtt å sammanträde på

annan.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

40 §.

Yarder talan å styrelsens förvaltning under den tid, revisorernas berättelse

omfattar, ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades å

föreningssammanträde, vare så ansett, som örn ansvarsfrihet blivit styrelsen

beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,

som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling,

kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även

den handling.

Talan mot revisorer enligt 32 § må ej anställas, sedan två år förflutit från

det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde, utan så är,

att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

41 §.

Avträdes understödsförenings egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom två år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,

äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den

tid, berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, ävensom

att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 32 §.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Majds proposition nr 19.

Talan, som ovan i denna paragraf sägs, skall ankängiggöras inom en månad

från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden

för talans anställande av föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången

av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring av understödsförenings stadgar och vissa andra fall, då särskilda

bestämmelser gälla angående giltighet av föreningsbeslut.

42 §.

Beslut örn ändring av understödsförenings stadgar vare ej giltigt, med

mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två

på varandra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och

å det sammanträde, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de

röstande. Har beslut örn sådan ändring i erkänd sjukkassas eller erkänd

arbetslöshetskassas stadgar, som må erfordras för erkännandets bibehållande,

å sammanträde biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande, vare det

ock gillt.

Skall sådan ändring av stadgarna, att däri upptages någon förut icke angiven

grund för medlems uteslutande ur föreningen, avse jämväl dem, söm

vid frågans avgörande voro medlemmar av föreningen, vare beslutet ej giltigt

med mindre samtliga medlemmarna lämnat sitt samtycke därtill.

För giltighet av beslut örn stadgeändring erfordras jämväl, utöver vad i

första eller andra stycket sägs, att beslutet varder gillat av tillsynsmyndigheten.

Vid dess prövning skall nämnda myndighet särskilt tillse, att icke

genom detsamma vissa medlemmar eller andra understödsberättigade otillbörligt

gynnas på övriga medlemmars eller understödsberättigades bekostnad.

År för giltighet av beslut örn stadgeändring något ytterligare villkor bestämt

i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

Stadgeändring, som avser inskränkning av rätt till understöd, äge ej tilllämpning

i fråga örn rätt till pension eller sjukhjälp, med avseende å vilken

pensionsfallet eller sjukdomsfallet inträffat innan beslutet örn ändringen

fattades eller, där beslutet för att bliva giltigt måst fattas å flera sammanträden,

innan beslutet fattades å det sista sammanträdet.

43 §.

För giltighet av beslut örn understödsförenings trädande i likvidation i

andra fall, än i 47, 64 och 66 §§ sägs, gälle de i 42 § första stycket första

punkten samt tredje och fjärde styckena stadgade villkor.

Lag samma vare angående beslut örn överlåtelse av understödsförenings

rörelse eller viss del därav på sätt i 59 och 66 §§ förmäles. I fråga örn beslut

örn överlåtelse av viss del av erkänd sjukkassas rörelse skall, där överlåtelsen

erfordras för bibehållande av erkännandet, vad i 42 § första stycket andra

punkten stadgas äga motsvarande tillämpning.

Måste beslut, varom ovan i denna paragraf förmäles, för att bliva giltigt

fattas å flera sammanträden, skall vad i 58, 59 eller 66 § sägs angående tiden

för beslutets fattande avse tiden för dess fattande å det sista sammanträdet.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 19.

121

44 §.

Beslut om ändring av understödsförenings stadgar skall av styrelsens ordförande

ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet,

innan registrering skett. Vid anmälan skall fogas, i två exemplar, av notarius

publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter

styrkt avskrift av protokoll, som förts i ärendet.

Beslut, varom i 42 § eller 43 § första stycket förmäles, må icke för gillande

underställas tillsynsmyndigheten annorledes än genom beslutets anmälande

för registrering.

Beslut, varom i 43 § andra stycket förmäles, skall ofördröjligen anmälas

hos tillsynsmyndigheten för gillande. Berörda anmälan skall göras, där beslutet

avser överlåtelse som i 59 § sägs, av likvidatorerna, och, där beslutet

avser överlåtelse som i 66 § sägs, av styrelsens ordförande. Vid densamma

skall fogas av notarius publicus eller med likvidatorernas eller styrelseledamöternas

egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av såväl

protokoll, som förts i ärendet, som ock å föreningssammanträde i ärendet

framlagda handlingar.

Örn klander av understödsförenings beslut.

45 §.

Menar styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem, att understödsförenings

beslut icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider

mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå tala genom stämning å föreningen

inom tre månader från beslutets dag. Försummas det, vare rätt till

klandertalan mot beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 26 § andra stycket

sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, örn det där omförmälda

föreningssammanträdet blivit inom ovan i denna paragraf stadgad tid

utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid

kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill förekommer,

att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att klandrade beslutet

ej må verkställas. Örn förordnandet skall, där klandrade beslutet är

av beskaffenhet att det bör registreras, underrättelse ofördröjligen genom

rättens eller domarens försorg avsändas för registrering.

Domstols utslag, varigenom understödsförenings beslut upphävts eller

ändrats, gälle jämväl för de medlemmar, som ej instämt klandertalan.

Örn likvidation och upplösning.

46 §.

Saknar understödsförening till registret anmäld, behörig styrelse, vare

föreningsmedlem eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende

därav, att någon finnes, som äger företräda föreningen, ävensom tillsynsmyndigheten

berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning, att

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Majlis proposition nr 19.

föreningen må förklaras skyldig att träda i likvidation. Kungörelse örn ansökningen

med uppgift örn tiden, när densamma kommer att prövas av rätten,

skall av rätten eller domaren utfärdas och minst tre månader före nämnda

tid införas i allmänna tidningarna, så ock i tidning inom orten. Rätten eller

domaren äge ock, där så äskas, förordna en eller flera sysslomän att emellertid

taga föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten,

att föreningen skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer

att verkställa densamma.

Örn förordnande av syssloman skall underrättelse ofördröjligen genom

rättens eller domarens försorg avsändas för registrering.

47 §.

Understödsförening skall ock träda i likvidation, då förhållande inträffat,

på grund varav enligt bestämmelse i stadgarna föreningen skall upphöra med

sin verksamhet.

Har medlemsantalet i annan understödsförening än erkänd sjukkassa eller

erkänd arbetslöshetskassa nedgått under det, vartill medlemmarna enligt 3 §

eller tillsynsmyndighetens med stöd därav meddelade beslut minst skola

uppgå, åligger det styrelsen att ofördröjligen därom göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.

I anledning av anmälan, som nu sagts, har tillsynsmyndigheten att efter

prövning av föreliggande omständigheter så snart ske kan meddela beslut,

huruvida det må vara föreningen medgivet att på särskilda villkor fortsätta

sin verksamhet med mindre antal medlemmar än tidigare varit bestämt. Såsom

sådant särskilt villkor skall angivas visst tal, under vilket föreningens

medlemsantal ej må nedgå.

Har tillsynsmyndigheten beslutat icke lämna medgivande, som i nästföregående

stycke sägs, eller har sådant medgivande lämnats samt föreningens

medlemsantal därefter nedgått under det nya talet och detta icke inom tre

månader åter uppnåtts, skall föreningen träda i likvidation.

48 §.

Har understödsförening beslutat att träda i likvidation, eller skall eljest

av anledning, som i 47, 64 eller 66 § sägs, likvidation verkställas, varde å föreningssammanträde

en eller flera likvidatorer valda att verkställa likvidationen.

I stadgarna må bestämmas, att en eller flera likvidatorer skola på

annat sätt utses att jämte de å föreningssammanträde valda deltaga i likvidationen.

Då understödsförening kommit i likvidation, skall, utom i det fall att

likvidation inträtt enligt 66 §, tillsynsmyndigheten förordna en god man, som

har dels att såsom likvidator med den eller de övriga likvidatorerna deltaga

i likvidationen och dels att, där så ske kan, åvägabringa förslag till överlåtelse

av föreningens rörelse på understödsförening eller försäkringsbolag, som

förut finnes eller som skall bildas för rörelsens övertagande. Finner tillsyns
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Majus proposition nr 19.

myndigheten på grund av likvidationsboets enkla beskaffenhet och ringa storlek

eller av annan orsak ej erforderligt, att god man deltager i likvidationen,

och är det uppenbart, att skälig överlåtelse av föreningens rörelse ej kan

komma till stånd, må tillsynsmyndigheten underlåta att förordna god man

eller, örn förordnande redan meddelats, återkalla detsamma. Meddelande eller

återkallande av dylikt förordnande skall ofördröjligen registreras. Gode mannen

äger att av likvidationsboet uppbära arvode till belopp, som bestämmes

av tillsynsmyndigheten.

49 §.

Utser understödsförening ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,

som jämlikt 47 § fjärde stycket eller 64 § påkallar likvidation, svare

de, som med vetskap örn förhållandet deltaga i beslut örn fortsättande av föreningens

verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,

en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

50 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 47, 64 eller 66 §

påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret, enligt

vad nedan sägs, anmält, att föreningen trätt i likvidation, förklare rätten, på

ansökan av medlem eller styrelseledamot eller tillsynsmyndigheten och efter

föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation; och förelägge

rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande en månad, utse en eller

flera likvidatorer, vid äventyr att förordnande i sådant hänseende eljest meddelas

av rätten.

51 §.

Finnes understödsförening, som enligt anmälan till registret trätt i likvidation,

sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, vare medlem

eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende därav, att

någon finnes, som äger företräda föreningen, ävensom tillsynsmyndigheten berättigad

att hos rätten eller domaren göra ansökning örn utseende av likvidatorer;

och skall i övrigt vad i 46 § är stadgat i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

52 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej

Konungen för viss förening medgiver undantag.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blivit avslutad,

men må när som helst återkallas av den, som meddelat uppdraget.

Avgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej suppleant,

åligger det övriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta örn utseende av

ny likvidator.

53 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att föreningen

trätt i likvidation. Därvid skola uppgivas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn

ävensom nationalitet och hemvist,

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall utövas allenast

av likvidatorerna gemensamt, vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt,

sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet, varde

uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet och

hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker ändring i

fråga örn rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom anmälan för

registrering ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Vid anmälan av sådant beslut örn förenings trädande i likvidation, som i

43 § första stycket sägs, skall fogas av notarius publicus eller med likvidatorernas

egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av protokoll,

som förts i ärendet.

54 §.

Då likvidatorer utsetts, skall, utom i det fall att likvidation inträtt enligt

64 §, styrelsen ofördröjligen göra redo för sin förvaltning under den tid, för

vilken densamma ej förut blivit granskad.

Styrelsens redovisning skall av likvidatorerna ofördröjligen överlämnas till

revisorerna, som hava att granska densamma och däröver inom fyra veckor

avgiva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas berättelse framlägges

av likvidatorerna, så snart ske kan, å föreningssammanträde; och skall

å det sammanträde till behandling företagas frågan örn beviljande av ansvarsfrihet

åt styrelsen för den tid, redovisningen omfattar. Örn behandling av

denna fråga samt örn rätt att tala å styrelsens förvaltning äge vad i 36, 40 och

41 §§ finnes stadgat motsvarande tillämpning.

55 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka kallelse å föreningens okända

borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

56 §.

Likvidatorerna äge ej utan särskilt, av föreningen erhållet bemyndigande

avyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.

Hava likvidatorerna förordnats enligt 78 §, må ej heller lös egendom

utan föreningens särskilda bemyndigande av dem försäljas på annat sätt än

nu är sagt; och må, innan beslutet örn förordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna

ej utan föreningens samtycke vidtaga några likvidationsåtgärder utan

allenast taga föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

I övrigt skall örn likvidatorers befogenhet att företräda föreningen och om

deras rättigheter, så ock örn deras skyldigheter gälla i tillämpliga delar vad

angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag är stadgat; dock att vad

i 22 § är stadgat ej skall äga tillämpning å likvidatorer, som förordnats enligt

78 §, eller å av tillsynsmyndigheten förordnad god man, som skall med sådana

likvidatorer deltaga i likvidation.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Majus proposition nr IS.

God man äger att utlysa extra föreningssammanträde för behandling av

fråga rörande likvidationen samt att, utan hinder av beslut örn delning av

likvidationsboets förvaltning, deltaga i förvaltningens alla delar.

57 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening i likvidation,

bör undertecknas med föreningens firma med tillägg av orden »i likvidation».

Har tillsynsmyndigheten förordnat god man, skall firman tecknas av denne

i förening med den eller dem, som eljest äro berättigade att teckna firman.

Vid firmateckning skola de, som teckna firman, även underskriva sina namn.

Har under handlingen ej föreningens firma tecknats på sätt här ovan är

sagt och framgår ej av handlingens innehåll såväl att den utfärdats å föreningens

vägnar som ock att föreningen är i likvidation, vare de, som underskrivit

handlingen, evad densamma prövas vara för föreningen bindande eller

ej, ansvariga för vad genom handlingen må hava slutits, en för alla och alla

för en, såsom för egen skuld.

58 §.

Medan föreningen är i likvidation, må icke antagas ny medlem eller lämnas

förskott å framtida understöd; och skall vad stadgarna må innehålla örn rätt

att vid medlems avgång ur föreningen utfå någon del av föreningens tillgångar

ej under nämnda tid äga tillämpning beträffande medlem, som avgått efter det

beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen eller

meddelades av domstol.

Under likvidationstiden skola ej heller de fasta avgifter och uttaxerade

belopp utkrävas eller de understöd utgivas, som förfallit till betalning efter

det beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen

eller meddelades av domstol. Pensionsbelopp, som förfallit till betalning efter

nämnda tidpunkt, må dock utbetalas, därest pensionsfallet inträffat före samma

tidpunkt och utbetalningen kan ske utan förnärmande av den rätt, som tillkommer

borgenär, medlem eller annan understödsberättigad.

59 §.

Vid understödsförenings likvidation må sådan överlåtelse av föreningens

rörelse, som omförmäles i 48 §, eller fördelning av föreningens tillgångar icke

äga rum, förrän den i kallelsen å föreningens okända borgenärer utsatta inställelsedag

är förbi och all veterlig gäld blivit betald, däri inbegripet understöd,

som förfallit till betalning innan beslutet att föreningen skulle träda i

likvidation fattades av föreningen eller meddelades av domstol, ävensom

ogulden andel i föreningens tillgångar, vilken enligt stadgarna tillkommer

före sistnämnda tidpunkt avgången medlem eller hans rättsinnehavare. Är

någon del av gälden tvistig eller icke förfallen och kan förty eller av annan

orsak betalning ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel

innehållas.

Därest förslag till överlåtelse av föreningens rörelse kan åvägabringas, skall

gode mannen utlysa föreningssammanträde för behandling av detsamma. Å

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Majus proposition nr 10.

det eller de sammanträden, varå förslaget behandlas, skall gode mannen framlägga:

där överlåtelsen skall ske på en befintlig understödsförening, ett befintligt

ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag, av nämnda

förening eller bolag avgivet anbud å rörelsens övertagande; där överlåtelsen

skall ske på en understödsförening, som skall bildas för detta ändamål, förslag

till villkor för överlåtelsen och till stadgar för föreningen; eller, där överlåtelsen

skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag, som skall bildas för detta

ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen samt till bolagsordning och bestämmelser

angående grunderna för bolagets verksamhet. Bereder föreningen

pension, skall, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna, med avseende

å överlåtelse av rörelsen iakttagas, att rätt till pension, därest pensionsfallet

inträffat innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades

av föreningen eller meddelades av domstol, skall äga företräde framför övriga

rättigheter till framtida understöd. Efter det beslut örn överlåtelsen blivit gillat

av tillsynsmyndigheten samt, där överlåtelsen sker på en understödsförening

eller ett ömsesidigt försäkringsbolag, som bildats för detta ändamål, berörda

förening eller bolag registrerats, skall den förening eller det bolag, varpå

överlåtelsen sker, anses hava inträtt uti den i likvidation varande föreningens

rättigheter och skyldigheter, och skola sistnämnda förenings återstående tillgångar

och handlingar överlämnas till den andra föreningen eller bolaget.

Kan förslag till överlåtelse av föreningens rörelse ej åvägabringas eller

kommer av annan anledning överlåtelse icke till stånd, skola de bestämmelser,

stadgarna innehålla angående förfarandet med föreningens behållna tillgångar

vid dess upplösning, gå i verkställighet.

60 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart sk£ kan, å

föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

61 §.

Då likvidatorerna å föreningssammanträde framlagt redovisning för sin

förvaltning, anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna ofördröjligen

därom göra anmälan för registrering.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll, sorn förts i ärendet,

ävensom bevis örn dagen för utfärdandet av kallelsen å föreningens okända

borgenärer.

62 §.

Åtnöjes medlem eller annan understödsberättigad ej med likvidatorernas

redovisning, skall han genom stämning anhängiggöra sin talan hos domstol

inom ett år från den dag, då redovisningen framlades å föreningssammanträde.

Försummas det, havé han förlorat sin talan.

63 §.

Avträdes understödsförenings egendom till konkurs, skall underrättelse örn

konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkurs domarens försorg

avsändas för registrering.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av styrelsen

eller, örn sysslomän enligt 46 § eller likvidatorer varit utsedda, då beslutet

örn egendomsavträde meddelades, av dessa. Under konkursens fortgång

må dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för sysslomän, som

förordnats enligt nämnda paragraf, ävensom utses nya styrelseledamöter

eller nya likvidatorer.

Yar föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs,

skall, intill dess konkursen avslutats eller, där konkursen lämnat överskott, föreningen

enligt 64 § trätt i likvidation, vad i 58 § stadgas örn förening, som är i

likvidation, äga tillämpning å föreningen; dock med iakttagande därav, att vad

i sistnämnda paragraf sägs angående den tid, då beslutet att föreningen skulle

träda i likvidation fattades av föreningen eller meddelades av domstol, i

stället skall avse tiden för beslutet örn egendomsavträde samt att bestämmelsen

rörande utbetalning i visst fall av pensionsbelopp icke må tillämpas

före konkursens avslutande.

64 §.

Finnes efter konkursens avslutande ej överskott, anses föreningen upplöst,

då konkursen avslutats. Det åligger dem, som under konkursen sist

företrätt föreningen såsom konkursgäldenär, att örn föreningens sålunda

skedda upplösning ofördröjligen göra anmälan till registret.

Yar föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs,

och finnes efter konkursens avslutande överskott, skall föreningen träda i

likvidation. Därvid skall iakttagas, att vad i 58 och 59 §§ sägs angående den

tid, då beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen

eller meddelades av domstol, i stället skall avse tiden för beslutet örn egendomsavträde.

65 §.

Hava vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats eller överlämnats

till någon, som enligt stadgarna är berättigad att övertaga dem, utan

att betalning för gälden erlagts eller innehållits, eller befinnas innehållna

medel ej lämna tillgång till gälds betalning, Amre i händelse av föreningens

oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något på borgenärs

bekostnad, skyldig att återbära vad han sålunda bekommit. Befinnes utbetalning

av pensionsbelopp, vilken skett på grund av därom enligt 58 eller

63 § särskilt gällande bestämmelse, vara borgenär, medlem eller annan understödsberättigad

till förfång, skall ock återbäring äga rum.

Om frivillig överlåtelse siv understödsförenings rörelse.

66 §.

Väckes i annat fall, än varom i 59 § förmäles, förslag att understödsförenings

rörelse eller viss del därav skall överlåtas på understödsförening

eller försäkringsbolag, som förut finnes eller som skall bildas för detta ändamål,

skall å föreningssammanträde, som har att besluta angående förslaget,

framläggas: där överlåtelsen skall ske på en befintlig understödsförening, ett

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

befintligt ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag, av

nämnda förening eller bolag avgivet anbud å övertagande av den ifrågavarande

rörelsen; där överlåtelsen skall ske på en understödsförening, som skall bildas

för detta ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen och till stadgar för föreningen;

eller, där överlåtelsen skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag,

som skall bildas för detta ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen samt

till bolagsordning och bestämmelser angående grunderna för bolagets verksamhet.

Vid dylik överlåtelse skall, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna,

rätt till pension, därest pensionsfallet inträffat innan beslutet örn överlåtelsen

fattades, äga företräde framför övriga rättigheter till framtida understöd.

Då beslut örn överlåtelsen blivit gillat av tillsynsmyndigheten samt, där

överlåtelsen sker på en understödsförening eller ett ömsesidigt försäkringsbolag,

som bildats för detta ändamål, berörda förening eller bolag registrerats,

skall den förening eller det bolag, varpå överlåtelsen sker, anses

hava inträtt i den överlåtande föreningens rättigheter och skyldigheter mot

medlemmarna och andra understödsberättigade på grund av den överlåtna

rörelsen. Avser överlåtelsen föreningens hela rörelse, skall föreningen träda

i likvidation.

Varder, efter det beslut örn överlåtelse, varom i denna paragraf förmäles,

blivit gillat av tillsynsmyndigheten, föreningen försatt i konkurs, skall, vid

tillämpning av vad i konkurslagen är stadgat angående rätt till talan örn återgång

av avtal, avtalet örn överlåtelsen anses ingånget den dag, då gillandet

skedde.

Om registrering och om tillsyn å understödsföreningar.

67 §.

I denna lag föreskriven registrering och tillsyn å understödsföreningar

handhaves beträffande varje grupp av föreningar med likartad verksamhet

av en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

68 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall föras understödsföreningsregister för inskrivning

av de uppgifter, vilka enligt denna lag skola anmälas för registrering

eller vilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrivet.

69 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen. Avlämnas anmälan genom

ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara styrkt av

vittnen.

Då understödsförenings registrering sökes, skall varje styrelseledamot och

suppleant, så ock i övrigt envar, som, ensam eller gemensamt med annan, är

berättigad att teckna föreningens firma, på samma gång egenhändigt inskriva

sin namnteckning i registret eller i särskilt bihang till detta, såframt ej namn
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

teckningen förefinnes å anmälningsskriften och blivit av vittnen styrkt. På

enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot

eller suppleant blivit utsedd eller att eljest någon, ensam eller

gemensamt med annan, blivit berättigad att teckna firman.

70 §.

Registrering skall vägras

örn vid anmälan för registrering icke iakttagits de föreskrifter, som finnas

för varje särskilt fall meddelade;

om understödsförenings stadgar eller beslut, som anmäles för registrering,

icke tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med

föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller äro

till sin avfattning i något viktigare hänseende otydliga eller vilseledande;

örn i ärende rörande understödsförenings registrering medlemsantalet

finnes understiga det jämlikt föreskrift i 3 § första eller andra stycket för

föreningen lägst tillåtna samt tillsynsmyndigheten icke med stöd av tredje

stycket samma paragraf medgiver föreningen undantag från tillämpningen av

sagda föreskrift;

örn i ärende rörande understödsförenings registrering stadgarna finnas icke

vara betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade eller

eljest icke upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning

lämpligt sätt; eller

örn tillsynsmyndigheten finner beslut, som i 42 § eller 43 § första stycket

sägs, icke böra gillas.

71 §.

Beviljas understödsförenings registrering, läte tillsynsmyndigheten i registret

införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) varje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon, ensam

eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna föreningens firma,

dennes fullständiga namn och hemvist;

6) där befogenhet att teckna firman ej skall utövas allenast av styrelsen,

vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Det ena exemplaret av stadgarna skall förses med bevis örn registreringen

och återställas till sökanden.

72 §.

Anmäles ändring i förhållande, varom inskrivning i registret skett, skall

den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret av det protokoll,

som innehåller beslutet örn ändringen, till sökanden återställas, försett

med bevis örn registreringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20.

223 37 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrivning i registret

göras.

73 §.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskilt för varje

förening, förvaras såsom bilagor till registret.

74 §.

Företer understödsförenings registrerade firma likhet med en i föreningsregister,

understödsföreningsregister eller försäkringsregister tidigare införd

firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång,

äge domstol på talan av denne förbjuda föreningen att efter viss tid använda

förstnämnda firma ävensom ålägga föreningen det skadestånd, som prövas

skäligt.

Menar någon eljest, att en i understödsföreningsregistret verkställd inskrivning

länder honom till förfång, må talan örn registreringens upphävande

samt örn skadestånd föras vid domstol.

75 §.

Har genom laga kraft ägande dom blivit förklarat, att en i understödsföreningsregistret

gjord inskrivning ej bort ske, eller att beslut, som registrerats,

är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett,

ej föreligger, skall på begäran av någondera parten anteckning därom göras

i registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning örn förenings konkurs, beslutet

örn egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom gjord

ansökning avföras ur registret.

76 §.

Mot den, som inhämtat kännedom örn vad registret beträffande visst förhållande

innehåller å den tid, varom fråga är, kan ändring i samma förhållande

icke med laga verkan åberopas, med mindre han visas hava ägt vetskap örn

ändringen.

77 §.

Det åligger understödsförenings styrelse att för varje räkenskapsår inom

två månader från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde

till tillsynsmyndigheten ingiva:

1) styrkt avskrift av styrelsens och revisorernas berättelser samt av protokoll,

upptagande de å föreningssammanträde i anledning av nämnda berättelser

fattade beslut;

2) en i enlighet med fastställt formulär upprättad och av styrelsen underskriven

statistisk redogörelse rörande föreningen och dess verksamhet under

året.

Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplysningar,

skola sådana ofördröjligen lämnas av styrelsen.

Styrelsen vare pliktig ej mindre att när som helst bereda tillsynsmyndigheten

eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens medel samt att

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 19. 131

granska föreningens räkenskaper och övriga handlingar än även att lämna

dem tillträde till föreningssammanträde.

78 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att meddela råd och vägledning i

fråga örn understödsförenings bildande och det lämpliga inrättandet av sådan

förenings verksamhet ävensom i övrigt tillhandagå med upplysningar i fråga

örn åtgärder, som må erfordras för registrering.

Då understödsförening vunnit registrering, tillkommer det tillsynsmyndigheten

att övervaka föreningens verksamhet samt tillhandagå föreningen med

råd och upplysningar i ändamål att föreningens rörelse må drivas på ett med

hänsyn till dess art och omfattning lämpligt sätt.

Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från lag eller författning eller

föreningens stadgar förekommer, eller visar det sig, att understödsförening

är oförmögen att efter oförändrade grunder fullgöra sina utfästelser, eller

finnas stadgarna eljest icke längre vara betryggande för medlemmarna och

övriga understödsberättigade, skall tillsynsmyndigheten meddela föreningen

anvisning att inom viss tid hava vidtagit sådan åtgärd eller förändring av föreningens

verksamhet, som prövas erforderlig.

Befinnes förening, som blivit registrerad enligt denna lag, driva rörelse,

vilken är att anse såsom affärsmässig försäkringsrörelse, skall tillsynsmyndigheten

anvisa föreningen att antingen vidtaga erforderliga ändringar med avseende

å rörelsens art eller ock inom viss tid hava överlåtit rörelsen på ett

försäkringsbolag.

Har anvisning enligt denna paragraf meddelats av tillsynsmyndigheten

och finnes föreningen icke tillbörligen ställa sig anvisningen till efterrättelse,

äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller domaren göra ansökning örn åläggande

för föreningen att träda i likvidation. Har sådan ansökning gjorts,

skall rörande kungörelse örn ansökningen och förordnande av sysslomän samt

angående underrättelse örn sådant förordnande för registrering gälla vad i

46 § är föreskrivet. Styrker ej föreningen å den utsatta tiden, att meddelad

anvisning behörigen efterkommits, förklare rätten, att föreningen skall träda

i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att verkställa densamma.

79 §.

Örn tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som icke avser registrering, så

ock örn beslut, varigenom registrering vägrats, skall skriftlig underrättelse

ofördröjligen överlämnas eller med allmänna posten försändas till någon,

vilken äger företräda föreningen. Innefattar beslutet anvisning enligt 78 §,

eller har genom beslutet av föreningen gjord ansökning avslagits eller gillande

av beslut, varom förmäles i 43 § andra stycket, eller registrering av anmält

förhållande vägrats, skola i underrättelsen om beslutet skälen därför angivas.

Är understödsförening eller annan, som enligt denna lag i ärende angående

föreningen gjort framställning eller anmälan hos tillsynsmyndigheten, missnöjd

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl, Maj:ts proposition nr 19.

med tillsynsmyndighetens beslut, må, vid talans förlust, besvär över beslutet

hos Konungen anföras, där föreningens styrelse har sitt säte å ort inom Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands län, före klockan

tolv å fyrtiofemte dagen, och, där styrelsen har sitt säte å ort inom annan del

av riket, före klockan tolv å trettionde dagen från beslutets dag.

80 §.

Närmare föreskrifter om tillsynsmyndighetens organisation samt örn understödsföreningsregistrets

förande och tillsynsmyndighetens verksamhet i övrigt

meddelas av Konungen.

Särskilda bestämmelser.

81 §.

Fordran, som på grund av moderskaps- eller arbetslöshetsförsäkring innestår

hos understödsförening, må ej för gäld tagas i mät. Samma lag vare örn

fordran, som på grund av sjukförsäkring innestår hos erkänd sjukkassa.

Örn utmätningsfrihet för kapitalunderstöd stadgas i lagen örn försäkringsavtal.

Örn utmätningsfrihet för sjukhjälp i andra fall, än då sådan följer av

denna paragraf, ävensom för pension stadgas i nämnda lag och i utsökningslagen.

82 §.

Föreningsmedlemmar, som genom att överträda denna lag eller föreningens

stadgar tillskynda föreningen skada, svare för skadan, en för alla och alla

för en.

överträda styrelseledamöter, likvidatorer eller medlemmar denna lag eller

föreningens stadgar och tillskyndas tredje man därigenom skada, vare de,

som låtit sådant komma sig till last, ansvariga för skadan, en för alla och alla

för en.

83 §.

Understödsförening vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom lag

stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt stadgarna

har sitt säte.

84 §.

Innehålla understödsförenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen

och styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem eller annan

understödsberättigad skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän,

äge det förbehåll samma verkan, som tillkommer skiljeavtal; och gälle

örn påkallande av förbehållets tillämpning vad örn stämning i 26 § finnes

stadgat.

Straffbestämmelser.

85 §.

Därest understödsförening driver verksamhet utan att vara registrerad,

straffes den, som deltager i åtgärd å föreningens vägnar eller i beslut därom,

med dagsböter.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Majus proposition nr 19.

Fortsattes under tid, då åtal pågår för förseelse som nu är sagd, samma

förseelse, skall, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, dömas

till dagsböter.

86 §.

Med dagsböter straffes

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering mot

bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i handling,

som framlägges å föreningssammanträde eller jämlikt bestämmelserna i 77 §

ingives till tillsynsmyndigheten, rörande föreningens angelägenheter meddelar

oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, där han uppsåtligen använder någon föreningens tillgång

för ett annat ändamål än det, för vilket samma tillgång är avsedd;

4) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges å

föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande

föreningens angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning

mot dylik uppgift i handling, som av honom granskats;

5) där försäkringsteknisk utredning, som jämlikt 7 § fjärde stycket vid 4)

eller 15 § ingivits till tillsynsmyndigheten, är oriktig, den som mot bättre

vetande upprättat utredningen eller med vetskap örn dess oriktighet ingivit

densamma.

Ej må straff, som i denna paragraf är stadgat, ådömas, där förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

87 §.

Åsidosättes föreskrift, som är meddelad i 15 § första stycket, 20 § sista

stycket, 31 § första stycket, 34 § sista stycket, 44 § första eller tredje stycket,

47 § andra stycket, 64 § första stycket eller 77 §, eller underlåter förening,

som erhållit föreläggande enligt 15 § andra stycket, att ställa sig föreläggandet

till efterrättelse, straffes den försumlige med böter från och med fem till och

med trehundra kronor.

Samma lag vare örn likvidator, som ej fullgör vad honom enligt 53 §, 54 §

andra stycket eller 61 § åligger.

Förseelse mot 31 § första stycket, 34 § sista stycket eller 54 § andra stycket

må åtalas allenast av målsägande; och skall härvid såsom målsägande anses

såväl föreningen som varje medlem därav.

88 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas gäldande, skall förvandling ske enligt allmän lag.

89 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för registrering

eller att göra anmälan, som är föreskriven i 47 § andra stycket, eller att

underställa tillsynsmyndigheten beslut, som i 43 § andra stycket sägs, eller

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Majus proposition nr 19.

att till tillsynsmyndigheten ingiva någon av de i 15 § första och andra

styckena samt 77 § omförmälda handlingarna skall åtalas vid allmän underrätt

i den ort, där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Om undantag från lagens tillämplighetsområde.

90 §.

Yad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning

1) å anstalt, för vars utfästelser av understöd staten eller kommun är ansvarig,

eller å sådan pensionskassa för i offentlig tjänst anställda personer,

vilken av Konungen förklarats undantagen från lagens tillämpning;

2) å fackförening, fackförbund eller annan liknande förening för vårdande

av yrkesangelägenheter av anledning att densamma meddelar understöd vid

arbetslöshet.

Anstalt eller pensionskassa, varom ovan vid 1) förmäles, vare dock pliktig

att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet

med de föreskrifter, Konungen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938, och upphör lagen den 29 juni 1912

(nr 184) örn understödsföreningar vid samma tidpunkt att gälla. Därvid skall

emellertid iakttagas vad här nedan stadgas.

1 mom. Med avseende å understödsförening, som vid nämnda tid är registrerad

enligt äldre lag, skall gälla följande.

1) Äldre lag skall fortfarande äga tillämpning intill dess tillsynsmyndigheten

på ansökan av föreningen förklarat föreningens stadgar stå i överensstämmelse

med föreskrifterna i den nya lagen samt vara betryggande för medlemmarna

och övriga understödsberättigade ävensom i övrigt upprättade på

ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. Hava

föreningens stadgar icke blivit jämlikt äldre lag godkända av tillsynsmyndigheten,

skall vid ansökan örn dylik förklaring fogas försäkringsteknisk utredning

rörande beräkningen av de i stadgarna angivna avgifterna; dock att, där

föreningen endast skall meddela sjukpenning för högst nittio dagar för

ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller bägge

dessa understöd i förening, i stället må vid ansökningen fogas för bedömande

av nämnda avgifters tillräcklighet erforderliga uppgifter, avfattade enligt av

tillsynsmyndigheten fastställda formulär. Har vid sådan ansökan styrelseledamot

eller annan mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift eller har

någon, där vid ansökningen fogad försäkringsteknisk utredning är oriktig,

mot bättre vetande upprättat utredningen eller med vetskap örn dess oriktighet

ingivit densamma, vare lag som i 86 § sägs.

2) Förklaring, som omförmäles vid 1), må avgivas och föreningen må därefter

fortsätta verksamheten utan hinder därav, att föreningen icke uppfyller

den enligt 3 § första stycket eller, i fråga örn beredande av pension, enligt

3 § andra stycket för föreningen gällande föreskriften angående minsta medlemsantal;

dock att i sådant fall tillsynsmyndigheten skall bestämma det antal

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Majus proposition nr 19.

medlemmar, varav föreningen minst skall bestå. Nedgår medlemsantalet under

det sålunda bestämda, skall vad i 47 § andra—fjärde styckena, 48 § första

stycket, 49 och 50 §§, 87 § första stycket och 89 § föreskrives äga motsvarande

tillämpning.

3) Därest för sådan förening, som avses i 17 §, yppar sig svårighet att för

äldre försäkringar vid tiden för ansökan örn förklaring, varom vid 1) sägs,

avsätta premiereserv till belopp, som i nämnda paragraf föreskrives, må tillsynsmyndigheten

med avseende å fullgörandet av denna skyldighet medgiva

föreningen sådant anstånd, att under viss tid, ej överstigande femton år,

premiereserven för sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp, under

villkor att skillnaden årligen minskas i enlighet med en av tillsynsmyndigheten

fastställd plan. Anstånd må ej medgivas, där det enligt verkställd undersökning

icke kan förväntas, att bristen skall kunna täckas under sagda tid.

4) Vid tillämpningen av 15 § första stycket skall såsom registreringsåret

anses det år, då föreningen vunnit förklaring, varom vid 1) sägs.

5) Avgives förklaring, varom vid 1) sägs, skall anteckning därom göras i

understödsföreningsregistret.

2 mom. Där enligt vad i 1 mom. vid 1) stadgas äldre lag skall beträffande

viss förening äga tillämpning efter den 30 juni 1938, skall dock vad nedan sägs

iakttagas.

1) Yarje före den 1 januari 1943 fattat beslut örn sådan ändring av stadgarna,

som erfordras för att föreningen skall kunna vinna förklaring enligt

1 mom. vid 1), eller örn överlåtelse av föreningens rörelse eller viss del därav

å understödsförening, vilken vunnit sådan förklaring eller blivit registrerad

efter den 30 juni 1938, skall anses gilh, därest det å sammanträde biträtts

av minst tre fjärdedelar av de röstande samt varder gillat av tillsynsmyndigheten;

dock att, där för beslutets giltighet är i stadgarna uppställt villkor

utöver vad enligt äldre lag är bestämt, sådant villkor skall lända till efterrättelse.

2) Därest föreningen icke på ansökan, som gjorts före den 1 januari 1943,

vunnit förklaring enligt 1 mom. vid 1) och icke heller trätt i likvidation eller

försatts i konkurs, förklara tillsynsmyndigheten, att föreningen skall träda i

likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att verkställa densamma;

i vilket fall skall så anses, som örn förklaringen och förordnandet meddelats

av domstol jämlikt 82 § äldre lag. Yad nu sagts skall även gälla, där

föreningen, sedan dess egendom avträtts till konkurs, jämlikt 66 § andra

stycket äldre lag beslutat fortsätta sin verksamhet; och skall vid tillämpning

av 60 och 61 §§ äldre lag iakttagas, att vad där sägs angående den tid, då beslutet

att föreningen skulle träda i likvidation meddelades av domstol, i stället

skall avse tiden för beslutet örn egendomsavträde.

3 mom. Förseelse mot äldre lag skall bedömas efter nämnda lag även efter

det lagen upphört att gälla för den förening, beträffande vars verksamhet förseelsen

blivit begången.

4 mom. Där hänvisning till äldre lag förekommer i lag eller författning,

skall hänvisningen avse nya lagen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 18 juni 1926 (nr 217)

örn återförsäkringskassor.

Härigenom förordnas, att lagen den 18 juni 1926 om återförsäkringskassor

skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddeladuppgift

utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

137

Bilaga B.

Socialstyrelsens förslag till ändringar i lagen om

understödsföreningar.

Nuvarande 1, 2, 3, 6, 7, 8, 9, 12, 13, 32, 44, 49, 61, 68, 72, 82 och 93 §§

erhålla helt eller delvis ny lydelse på sätt nedan under A) angives. Nuvarande

81 § samt 86—88 §§ upphävas.

Sex nya paragrafer tillkomma, angivna nedan under B), vilka lämpligen

synas böra erhålla ordningsnummer 10, 11, 12, 13, 14 och 15, därvid efterföljande

paragrafer givas motsvarande högre ordningsnummer.

A) Ändringar i nuvarande paragrafer.

1 §•

Med understödsförening förstås---arbetsförmågan (invaliditet);

vid medlems död meddela ett kapitalunderstöd till hans familj eller särskilt

insatt förmånstagare eller till bestridande av kostnaderna för hans begravning;
meddela

pension —--jämförlig verksamhet.

Understödsförening, som avser att bereda sjukhjälp, kallas i denna lag

sjukkassa. Understödsförening, som avser att bereda pension, kallas i denna

lag pensionskassa. Understödsförening, som har till uteslutande uppgift att

meddela understöd, utgående i kapital en gång för alla, kapitalunderstöd,

kallas i denna lag, där understödet för en medlem uppgår till högst 300

kronor, begravningskassa, och där understödet för en medlem överstiger 300

kronor, livförsäkringskassa. Understödsförening, som avser att bereda understöd

vid arbetslöshet, kallas i denna lag arbetslöshetskassa.

2§-

Understödsförening skall registreras i enlighet med vad i denna lag sägs.

Innan understödsförening blivit registrerad, må den icke upptaga avgifter

eller eljest utöva verksamhet.

3 §■

Sjukkassa skall bestå av minst 100 medlemmar.

Sjukkassa må ej, med mindre kassan består av minst 500 medlemmar,

meddela sjukhjälp i form av understöd i penningar, sjukpenning, för längre

tid än 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd.

Pensionskassa skall bestå av minst 50 medlemmar.

Pensionskassa må ej, med mindre kassan består av minst 100 medlemmar,

meddela ålderspension jämte invalid- eller överlevelsepension.

Ej heller må pensionskassa, med mindre kassan består av minst 500 medlemmar,

meddela invalid- eller överlevelsepension utan samband med ålderspension.

Pension, för vars erhållande medlem erlägger avgift, skall i stadgarna vara

till storleken bestämd.

Understödsförening, som meddelar kapitalunderstöd, skall bestå av minst

100 medlemmar.

Förening må ej, med mindre föreningen består av minst 500 medlemmar,

meddela kapitalunderstöd överstigande 300 kronor för en medlem.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Majus proposition nr 19.

Understödsförening må ej meddela kapitalunderstöd till högre belopp än

4,000 kronor för en medlem.

I denna paragraf icke särskilt nämnd understödsförening skall bestå av

minst 100 medlemmar.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må, då särskilda omständigheter

därtill föranleda, med tillsynsmyndighetens begivande pensionskassa bildas

och registreras med mindre än 50 medlemmar och annan understödsförening

med mindre än 100 medlemmar.

Där ej för visst slag av registrerad understödsförening är i lag eller författning

annorlunda särskilt stadgat, äge sådan förening icke utan tillstånd av

tillsynsmyndigheten utöva verksamhet, vilken är främmande för det ändamål,

som avses med föreningens understödsverksamhet.

6§-

Understödsförening skall för att kunna vinna registrering hava antagit

stadgar och utsett styrelse.

7 §•

Ansökning---blivit utsedd;

3) uppgift örn medlemmarnas antal.

Vid ansökningen skall fogas enligt av tillsynsmyndigheten fastställda formulär

avfattade uppgifter, som erfordras för bedömande av avgifternas

bärighet.

Förening, som avses i 12 § första stycket andra punkten skall i stället för

i nästföregående stycke angivna uppgifter vid ansökningen foga försäkringsteknisk

utredning rörande beräkningen av de i stadgarna upptagna avgifterna.

De vid---namnunderskrifter.

8§''

Understödsförenings stadgar skola angiva:

1) föreningens---av understöden;

6) beloppen av de fasta avgifter, som skola erläggas till föreningen, eller

grunderna för beräknande därav;

7) därest---uttaxerat belopp;

9) grunderna för fondbildning;

10) huru medel---vara vidtagna;

15) huru de medel må användas, vilka icke skola avsättas till fond eller

från fond undantagas;

16) huru i händelse av föreningens upplösning med behållna tillgångar

skall förfaras.

9§-

Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening».

Dock må föreningen i överensstämmelse med den verksamhet föreningen uteslutande

eller huvudsakligen har att utöva i stället i firman hava ordet »pensionskassa»

eller ordet »sjukkassa» eller ordet »livförsäkringskassa» eller

ordet »begravningskassa» eller en sammanställning av två eller flera av

dessa ord.

I understödsförenings--— firma.

12 .§•

Har medlem---viss avgift, inträffat före avgången —--för
eningens

tillgångar.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Majus proposition nr 19

13 §.

I avseende---för kalenderåret.

Är förenings verksamhet uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skola särskilda

räkenskaper hållas för varje verksamhetsgren.

32 §.

Styrelsens---tjänst.

Den tid, för vilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie sammanträde,

vid vilket revisorernas berättelse framlägges, och ej omfatta längre

tid än fyra år. Revisor må---ny revisor.

44 §.

Beslut---efterrättelse.

Stadgeändring, som — — — sista sammanträdet. Denna bestämmelse

gäller dock icke, där inskränkning i pensionsrätt beslutats med hänsyn till

försäkringsteknisk utredning, som upprättats enligt nya av tillsynsmyndigheten

utfärdade grunder och andra anvisningar, som i 10 § sägs.

49 §•

Understödsförening skall träda i likvidation, då förhållande inträffat, på

grund varav enligt bestämmelse i stadgarna föreningen skall upphöra med

sin verksamhet.

Har medlemsantalet i understödsförening nedgått under det minsta antal,

varav föreningen enligt 3 § skall bestå, eller har medlemsantalet nedgått

under det antal, som i samma paragraf är föreskrivet för rätt att meddela

understöd till visst slag eller viss omfattning, åligger det styrelsen för föreningen

att ofördröjligen därom göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.

I anledning av anmälan, som nu sagts, har tillsynsmyndigheten att efter

prövning av föreliggande omständigheter så snart ske kan meddela beslut,

huruvida och på vilka villkor det må vara föreningen medgivet att fortsätta

sin verksamhet med mindre antal medlemmar än sålunda i sagda paragraf

föreskrivits.

Lämnas föreningen icke sådant medgivande, skall föreningen träda i likvidation.

61 §.

Vid understödsförenings---innehållas.

Därest förslag---bolagets verksamhet.

Med avseende å överlåtelse av pensionskassas rörelse skall, såvida icke

annorlunda finnes bestämt i stadgarna, med pension förfaras enligt grunder,

som angivas i 44 § sista stycket. Efter det beslut---eller bolaget.

Kan förslag--— tillsynsmyndigheten; dock att vid pensionskassas

likvidation skola med iakttagande av i 44 § sista stycket angivna grunder

förenämnda fördelning — — — pensionernas belopp.

68 §.

Väckes — — — bolagets verksamhet.

Vid dylik överlåtelse skall, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna,

med iakttagande av i 44 § sista stycket angivna grunder, rätt till pension,

därest — — — framtida understöd.

Då beslut---gillandet skedde.

72 §\

Hava icke vid anmälan för registrering iakttagits de föreskrifter, som finnas

för varje särskilt fall meddelade, eller prövas understödsförenings stadgar

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Majus proposition nr 19.

eller beslut, som anmälts för registrering, icke hava tillkommit i föreskriven

ordning, eller ej stå i överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller

eljest strida mot lag eller författning eller vara till sin avfattning i något viktigare

hänseende otydliga eller vilseledande eller finnas stadgarna icke vara betryggande

eller eljest icke upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art

och omfattning lämpligt sätt, skall registrering vägras. Lag samma vare, därest

tillsynsmyndigheten finner beslut, som i 44 § andra stycket eller 45 § första

stycket sägs, icke böra gillas.

82 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att meddela råd och vägledning i

fråga örn understödsförenings bildande och det lämpliga inrättandet av sådan

förenings verksamhet ävensom i övrigt tillhandagå med upplysningar i fråga

om åtgärder, som må erfordras för registrering.

Då understödsförening vunnit registrering, tillkommer det tillsynsmyndigheten

att övervaka att föreningens verksamhet står i överensstämmelse med

gällande lag och författning samt föreningens stadgar.

Finner tillsynsmyndigheten, att understödsförening i visst eller vissa fall

icke följt lag eller författning eller föreningens stadgar eller visar det sig, att

understödsförening är oförmögen att efter oförändrade grunder fullgöra sina

utfästelser eller finnas stadgarna eljest icke längre vara betryggande, skall

tillsynsmyndigheten fästa föreningens uppmärksamhet å missförhållandet.

Sker ej rättelse inom skälig av tillsynsmyndigheten utsatt tid, äger tillsynsmyndigheten

meddela föreningen anvisning att inom viss tid hava vidtagit

åtgärd eller förändring av föreningens verksamhet, som prövas erforderlig.

Befinnes förening ----försäkringsbolag.

Har anvisning ----verkställa densamma.

93 §•

Därest understödsförening driver verksamhet utan att — — — sådan

förseelse.

B) Helt nya paragrafer.

Avgifter, uttaxering m. m.

10 §•

Understödsförening skall till verksamhetens bedrivande upptaga fasta å

regelbundna tider utgående avgifter.

Är förenings verksamhet uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skola avgifter

upptagas särskilt för varje gren. För en verksamhetsgren bestämda

avgifter må ej användas för annan verksamhetsgren.

Stadgarna skola innehålla tillfredsställande bestämmelser örn avgifter,

fondavsättning, medelförvaltning och användning av uppkommande överskott

samt jämväl i övrigt vara betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att för varje särskild i 3 § omförmäld

grupp av understödsföreningar meddela de grunder för avgifternas beräknande

och i övrigt de anvisningar till ernående av ekonomisk trygghet, vilka för den

särskilda gruppen prövas erforderliga och lämpliga.

Skall enligt understödsförenings stadgar uttaxering å medlemmarna kunna

äga rum, må sådan beslutas allenast i den händelse, att föreningens för dess

verksamhet bestämda inkomster finnas otillräckliga för ändamål, vartill de

skola användas. Genom uttaxering erhållna medel må användas allenast för

samma ändamål som de inkomster, vilkas otillräcklighet föranlett uttaxeringen.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Majus proposition nr 19.

Finnas understödsförenings för dess verksamhet bestämda tillgångar icke

förslå för ändamål, vartill de skola användas, skall styrelsen utan uppskov

hos tillsynsmyndigheten göra anmälan örn förhållandet med tillkännagivande,

huruvida i anledning därav viss åtgärd vidtagits eller kommer att inom angiven

tid vidtagas.

I anledning av dylik anmälan ankomme på tillsynsmyndigheten att efter

omständigheterna anvisa, vilka åtgärder, som böra av föreningen vidtagas.

Försäkringsteknisk utredning.

11 §•

För understödsförening skall styrelsen vart femte år, räknat från och med

registreringsåret, låta upprätta och, i samband med ingivandet av de i 80 §

omförmälda handlingarna till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk

utredning av föreningens ställning vid föregående års slut; dock att sådan

skyldighet icke åligger sjukkassa, som meddelar antingen sjukpenning för

högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning

eller bägge dessa understöd i förening.

Tillsynsmyndigheten äger, örn den så finner erforderligt, ålägga förening

att jämväl å annan tid än ovan sägs, låta upprätta och till tillsynsmyndigheten

ingiva sådan utredning.

Från skyldigheten att upprätta försäkringsteknisk utredning äger tillsynsmyndigheten

helt eller delvis befria förening, då dess rörelse är av mindre

omfattning eller eljest skälig anledning till sådan befrielse föreligger.

Försäkringsteknisk utredning, som ovan sägs, skall enligt av tillsynsmyndigheten

fastställda grunder upprättas av person, vilken innehar behörighet

att utöva befattning såsom aktuarie vid livsförsäkringsbolag eller av tillsynsmyndigheten

förklarats behörig att upprätta utredningen. Föreningen

äger att anlita tillsynsmyndigheten för utredningens upprättande och skall i

sådant fall ersätta kostnaden härför med belopp, som bestämmes av nämnda

myndighet.

Fondavsättning.

12 §.

Då bokslut är uppgjort för understödsförening, skall vad av föreningens

för dess understödsverksamhet bestämda inkomster ej åtgått för det år, bokslutet

avser, avsättas till fond. Därvid åligger det sjukkassa, som utfäster

sjukpenning för längre tid än 180 dagar för varje tidsperiod av 12 månader

eller för tid utöver 3 år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd ävensom

understödsförening, som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än 500

kronor samt pensionskassa, att i bokslutet redovisa premiereserv och säkerhetsfond,

varom talas i 13 och 14 §§.

På ansökan av understödsförenings styrelse äger tillsynsmyndigheten, då

fråga icke är örn förening, som har att avsätta premiereserv och säkerhetsfond,

medgiva, att avsättning till fond må för visst år icke verkställas eller

att viss del av till fonden redan avsatta medel må från fonden undantagas,

där tillsynsmyndigheten finner sådan avsättning kunna undvaras eller sådant

undantagande kunna ske utan äventyrande av föreningens förmåga att fullgöra

sina förbindelser.

Medel, som enligt vad i nästföregående stycke sägs, icke avsättas till fond

eller som från fonden undantagas, må allenast användas för ändamål, som i

stadgarna för dylikt fall angives.

Angående användning inom förening, som har att avsätta premiereserv och

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

säkerhetsfond, av uppkommet överskott, sedan sådan avsättning skett, gäller

vad därom föreskrives i stadgarna för föreningen.

Premiereserv.

13 §.

Understödsförening, varom talas i 12 § första stycket andra punkten, skall

i enlighet med upprättad försäkringsteknisk utredning i balansräkningen

under benämningen premiereserv såsom skuld upptaga det för den tidpunkt,

som balansräkningen avser, beräknade värdet av föreningens ansvarighet på

grund av löpande försäkringar.

Omfattar föreningens verksamhet olika försäkringsgrenar, skall för varje

försäkringsgren särskild premiereserv upptagas.

Premiereserv skall motsvara det belopp, varmed kapitalvärdet av gällande

utfästelser och på dessa belöpande framtida förvaltningskostnader överskjuter

kapitalvärdet av de avgifter, förvaltningskostnadstillägg däri inräknade, som

försäkringstagarna hava att ytterligare erlägga.

Från kapitalvärdet av föreningens förbindelse på grund av försäkring må

avräknas belopp, som föreningen i enlighet med bestämmelse i stadgarna förskjutit

mot säkerhet i försäkringsbrevet inom dettas återköpsvärde.

Har försäkring återförsäkrats hos svenskt försäkringsbolag eller återförsäkringskassa,

vare föreningen fritagen från förpliktelsen att för det återförsäkrade

beloppet göra avsättning till premiereserv.

Varda, sedan föreningen börjat sin verksamhet, grunderna för beräkning

av premiereserv ändrade, och föranleder ändringen skyldighet att för äldre

försäkringar i den försäkringstekniska utredningen upptaga premiereserv till

högre belopp än efter förut gällande grunder, må tillsynsmyndigheten med

avseende å fullgörandet av denna skyldighet medgiva föreningen sådant anstånd,

att under viss tid, ej överstigande femton år, premiereserven för sådana

försäkringar må upptagas till lägre belopp än efter de nya grunderna, dock

att skillnaden årligen skall minskas i enlighet med en av tillsynsmyndigheten

fastställd plan.

Säkerhetsfond.

14 §.

Understödsförening, som, på sätt i 13 § föreskrives, i sin balansräkning

redovisar premiereserv, skall även bilda säkerhetsfond på sätt nedan sägs.

Intill dess säkerhetsfonden uppgår till ett belopp motsvarande en tjugondei

av den vid senaste försäkringstekniska utredningen beräknade premiereserven,

skall till säkerhetsfond avsättas den behållning, som enligt den försäkringstekniska

utredningen finnes hava uppstått å rörelsen i dess helhet. Då säkerhetsfonden

uppgår till ovan sagda belopp, vare avsättning till fonden ej erforderlig,

nedgår fonden under samma belopp, skall avsättning därtill ånyo

vidtaga.

Nedsättning av säkerhetsfond må icke utan särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten

äga rum, där sådant ej erfordras för täckande av förlust,

som icke kunnat ersättas genom uppkommen årsvinst.

Under år försäkringsteknisk utredning icke upprättas, skall uppkommet

överskott, intill dess sådan utredning ånyo upprättas, reserveras i och för

fördelning på de olika fonderna vid nästkommande utredning.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 19.

143

Medelsredovisning.

15 §. _

Understödsförenings för dess försäkringsverksamhet behållna tillgångar

skola redovisas:

i följande slag av värdehandlingar, nämligen

1) obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) Sveriges allmänna hjpoteksbanks eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer;

3) fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankbolag eller sparbank;

4) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av

svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit

Konungens tillstånd;

5) skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet genom inteckning

i fast egendom inom hälften av senast fastställda taxeringsvärde, så ock, med

tillsynsmyndighetens medgivande, i skuldförbindelser med säkerhet av inteckning

inom två tredjedelar av taxeringsvärdet; dock att i varje fall åbyggnad

å egendom skall, för att inteckning i egendomen må godkännas, vara

brandförsäkrad i något med vederbörligen fastställd bolagsordning försett

brandförsäkringsbolag inom riket;

6) sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade

obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar, som till

sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några av

de vid 1)—5) nämnda;

i föreningen tillhörig fastighet intill hälften eller, med tillsynsmyndighetens

medgivande, intill två tredjedelar av taxeringsvärdet; skolande i fråga

örn brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid 5) stadgas.

Är fråga om förening, som enligt sina stadgar är uteslutande eller huvudsakligen

avsedd för anställda vid visst företag, må i stadgarna föreskrivas,

att föreningen tillhörande medel må utlånas till företaget mot fullgod säkerhet

i värdehandlingar, varom talas ovan vid 1), 2), 4) och 6).

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Majus proposition nr 19.

Sammanfattning aT förslag till föreskrifter i

Bilaga C.

säkerlietsavseende.

Undre

Skyldighet

gräns

för

Regler för avgifternas

beräknande

Fondbildning m. m.

att låta upp- rätta försäk-

medlems-

ringsteknisk

I. Sjukkassor.

antalet

utredning

Sjukhj älpsprestationer:

a) Sjukpenning under en

sjukhj älpstid av högst

90 dagar för ett sjukdomsfall

eller enbart

sjukvårdsersättning

b) Sjukpenning under en

sjukhj älpstid av mer

än 90 dagar för ett

sjukdomsfall dock

högst 180 dagar för

varje period av 12 må

nador och under högst

3 år för ett och samma

sjukdomsfall

c) Sjukpenning under

längre tid än som angivits

vid b)

II. Kapitalförsäkrings

föreningar (begravningskassor,

livförsäkringskassor).

Kapitalunderstödets belopp:
a)

högst 500 kronor. .. .

b) mer än 500 kronor. .

lil. Pensionskassor.

Föremål för verksamheten:
a)

Uteslutande ålderspension
b)

Ålderspension i förening

med invalid- el

ler överlevelsepension

c) Invalid- eller överle

velsepension utan

samband med ålderspension
-

100

500

500

100

500

501

100

500

Avgifterna beräknas genomsnittligt,

utan noggrannare

hänsynstagande till individuella

risker, tillräckliga tor

löpande utgifter till sjukhjälp

och förvaltning, men

utan mer ingående hänsynstagande

till den fortgående

utgiftsökningen, som föranledes

av förändringar i

medlemsbeståndets ålders

sammansättning

Avgifterna beräknas genomsnittligt,

utan noggrannare

hänsynstagande till individuella

risker, men avvägas

icke endast efter de löpande

utgifterna utan även med

hänsyn till den fortgående

utgiftsökning, som föranledes

av medlemsbeståndets

naturliga åldrande

Avgifterna beräknas strängt

försäkringstekniskt

Avgifterna beräknas genomsnittligt,

utan noggrannare

hänsynstagande till individuella

risker, tillräckliga

för löpande utgifter till begravningshjälp

och förvalt

ning samt till avsättning

av premiereserv

Avgifterna beräknas strängt

försäkringstekniskt

Avgifterna beräknas strängt

försäkringstekniskt

Uppkommande överskott

avsättes till

fond, vars kapital

och avkastning, där

ej tillsynsmyndigheten

medgiver undantag,

må tagas i

anspråk allenast i

den mån inkomsterna

ej förslå till

täckande av utgifterna

för verksamheten

D:o

Bildande av premiereserv

och säkerhetsfond
-

Uppkommande överskott

avsättes till

fond, vars kapital

och avkastning, där

ej tillsyn smyndig

heten medgiver un

dantag, må tågås

anspråk allenast

den mån inkomsterna

ej förslå till

täckande av utgifterna

för verksamheten

Bildande av premiereserv

och säkerhetsfond
-

Bildande av premiereserv

och säkerhetsfond
-

Ingen

skyldighet

Vart 5:te år

Vart 5:te år

Vart 5:te år

Vart 5:te år

Vart 5:te år

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 19. 145

Bilaga D.

Understödsföreningarnas fördelning efter medlemsanslutning m. m.

Kassor öppna för

inträde

allmänt

Yrkeskassor, kassor avsedda för

medlemmar i viss förening, visst

ordenssällskap el. dyl.

Kassor, avsedda för anställda

vid visst företag

Antal kassor

med

Antal kassor med medlems-

Antal kassor med medlems-

medlemsantal

antal

antal

I. Föreningar, som

mindre

än 100

minst 100

men

mindre än

minst

500

mindre än

100

minst 100

men mindre

än 500

minst 500

mindre än

100

minst 100

men mindre

än 500

minst

500

meddela sjukhjälp.*)

500

1) Enbart sjukvårds-

försäkring......

2) Sjukpenning un-

—

1

4(1»)

i

—

i

—

i

2

der högst 90dagar

i en följd för sam- ma sjukdom ....

48 (38*)

82 (73*)

7

12 (5»)

21 (12»)

i

19 (1», 1»)

37 (21»)

2

3) Sjukpenning un-

der mer än 90 da-

gar i en följd för

samma sjukdom

men högst 180 da- gar per 12-måna- dersperiod och

högst under 3 år

för samma sjuk- dom ............

22 (IV)

62 (54*)

6(5»)

2(1»)

15 (10»)

5(4»)

5(3»)

28 (24»)

7 (4*)

4) Sjukpenning un-

der högst 180 da-

gar per 12-måna- dersperiod men

utöver 3 år för

samma sjukdom

38 (27*)

79 (68'')

14 (9*)

10 (8*)

25 (22»)

4(4»)

31 (26»)

45 (39»)

9(7»)

B) Sjukpenning un-

der mer är 180 da-

gar per 12-måna- dersperiod men

högst 3 år för

samma sjukdom

6) Sjukpenning un-

1

16 (12»)

7(6»)

1

5(5»)

4 (3»)

2

8(1»)

3(2»)

der mer än 180 da- gar per 12-måna- dersperiod och ut- över 3 år för sam- ma sjukdom ....

2(2*)

2

2(2»)

1 (1»)

1 (1»)

6(6»)

3(3»)

II. Föreningar, som

meddela kapital- understöd.*)

Dödsfallsunderstöd

högst BOO kr.....

Dödsfallsunderstöd

124 (841)

450(207'')

145(21'')

59 (16'', 3»)

151(50'', 5»)

62(11'',2»)

68(31'', 10»)

152 (90'', 2»)

44 (17'')

mer är BOO kr. eller

kapitalunderstöd

av annat slag än

dödsfallsunder- stöd ............

2

7

5

2

4

6(4,2»)

*) Kassa, som meddelar exempelvis både sjukhjälp oell begravningshjälp, har upptagits bilde bland sjukkassorna

och begravningskassorna etc. För utmärkande av de kassor, som sålunda meddela understöd av

även annan art än vederbörande rubrik angiver, har antalet sådana kassor angivits inom parentes med beteckningen

1 örn den andra understödsformen utgör sjukhjälp, med * örn den utgör begravningshjälp och

med * örn den utgör pension.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1 sami. Nr 19—20.

223 87 1 0

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Majus proposition nr 19.

Bilaga E.

Understödsföreningarnas fördelning efter medlemsanslutning m. m.

Antal yrkeskassor,

Antal kassor

kassor avsedda för

öppna för

medlemmar i viss

allmänt

förening, visst

inträde

ordenssällskap

el. dyl.

företag

lil. Pensionskassor (som meddela bestämda

understöd).

Föremål för verksamheten:

a) Endast ålderspension:

15

mindre än 50 medlemmar ............

i

6 (l2)

2

8 (3a)

23

b) Ålderspension i förening med invalid-

eller överlevelsepension:

2

12 (1*)

13 (2s)

29 (4a)

1

22 (2 *)

c) Invalid- eller överlevelsepension utan

samband med ålderspension:

2

7

14 (1 *)

minst 500 medlemmar................

2

6 (2s)

2 Se Bilaga F.

Bilaga F.

Pensionskassor utan bestämda understöd.

Antal kassor med medlemsantal

mindre

än 50

minst 50

men mindre

än 100

minst 100

men mindre

än 500

minst

500

1. Pensionskassor, där viss del av inkoms-

terna fördelas till pensioner. Föremål

för verksamneten:

a) endast ålderspension ................

b) ålderspension i förening med invalid-

5

16

5

10

4

20

3

1

eller överlevelsepension............

c) invalid- eller överlevelsepension utan

8

samband med ålderspension........

6

4

—

2. Pensionskassor, där pensionsrätten är be-

gränsad till visst antal pensionsrum.

Föremål för verksamheten:

a) endast ålderspension ................

1

5

2

—

b) ålderspension i förening med invalid-

eller överlevelsepension............

2

2

4

1

c) invalid- eller överlevelsepension utan

samband med ålderspension........

—

1

—

■ -

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 19.

147

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

15 december 1937.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 11 oktober 1937 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 24

september 1937, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om understödsföreningar; och

2) lag angående upphävande av lagen den 18 juni 1926 (nr 217) om återförsäkringskassor.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Enar Eckerberg.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag örn understödsföreningar har formen av en helt ny lag,

men återger i väsentliga delar oförändrat innehållet av nuvarande lag i

ämnet. Detta är i stor utsträckning fallet med de talrika bestämmelser,

vilka äro gemensamma för denna lag och annan lagstiftning på det föreningsrättsliga

området. I fråga örn den särskilda verksamhet, som utövas

av understödsföreningarna, företer förslaget åtskilliga viktiga nyheter, såsom

registreringsskvldighetens utvidgning till att gälla samtliga föreningar, skärpt

kontroll, nya regler örn fondbildning och avgiftsberäkning m. m. I sammanhang

härmed avses ock, att lagen örn återförsäkringskassor skall upphävas.

Emot vad sålunda föreslås har lagrådet i sak intet att erinra och har ej

heller i övrigt funnit anledning till andra än efterföljande uttalanden vid

några särskilda paragrafer i förslaget till lag örn understödsföreningar.

6 §■

I 6 § av gällande lag utsäges att understödsförening skall för att kunna

vinna registrering hava »i enlighet med denna lag» antagit stadgar och

utsett styrelse. Då i förevarande paragraf dessa ord uteslutits, har därmed

icke åsyftats någon saklig ändring, utan har denna bestämning ansetts med

hänsyn till stadgandet i 70 § kunna undvaras. Emellertid synes lagen på

ifrågavarande punkt böra redan i sitt huvudstadgande vara fullt klar och

tydlig. Detta kan ej sägas vara fallet, örn de anförda orden saknas, och

lagrådet hemställer därför att de måtte återinsättas i texten.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 19.

S §■

Enligt punkten 11), vilken saknar motsvarighet i gällande lag om understödsföreningar,

skola sådan förenings stadgar innehålla föreskrift örn användningen

av de behållna medel, »vilka icke skola avsättas till fond eller

till täckning av premiereserv». Med denna formulering komma »fond» och

»premiereserv» att framstå såsom till arten skilda. I 17 §, som närmare

bestämmer vad som enligt förevarande lag är att förstå med premiereserv,

betecknas emellertid denna uttryckligen såsom fond. Jämväl enligt lagen

örn försäkringsrörelse (212 §) anses premiereserven hava natur av fond, i det

att den tillsammans med ersättningsreserven bildar försäkringsfonden. Därest

icke det föreslagna stadgandet anses kunna inskränkas till avsättning av

fond, synas ordalagen lämpligen böra på det sätt jämkas, att bestämmelsen

kommer att hänföra sig till medel, vilka icke skola avsättas till täckning

av premiereserv eller eljest till fond.

13 §.

Av skäl, som anförts vid 8 §, torde uttrycket »föreskriven fondbildning

och täckning av premiereserv» böra ändras till »föreskriven fondbildning»

eller ock »täckning av premiereserv och eljest föreskriven fondbildning».

I tredje punkten av första stycket stadgas, att avgifterna icke må bestämmas

att utgå »för» inträffande försäkringsfall. För att tydligare framhålla

den åsyftade innebörden synes böra väljas annat uttryckssätt, exempelvis

»i den mån försäkringsfallen inträffa».

Med det i samma punkt förekommande uttrycket »understödsrätt som

grundas å erlagda avgifter» lärer vara avsett, att understödsrätt i den mån

den grundas å annat än medlemmarnas egna avgifter, såsom bidrag till föreningens

verksamhet från staten eller från arbetsgivare, donationer eller

dylikt, icke i det angivna sammanhanget skall komma i betraktande. Önskvärt

förtydligande synes kunna ernås på det sätt, att i stället för »avgifter»

sättes »medlemsavgifter» (jfr 3 § fjärde stycket).

15 §.

Enligt förslaget skall försäkringsteknisk utredning upprättas i avsevärt

större omfattning än som för närvarande gäller. Med hänsyn till att skyldigheten

regelmässigt skall fullgöras vart femte år kan ock antagas, att åtminstone

för en längre tid framåt dessa utredningar i ett stort antal föreningar

komma att verkställas samtidigt med jämnt återkommande mellanrum. Vid

dessa förhållanden måste det synas tvivelaktigt, om tillsynsmyndigheten

städse i den utsträckning, som följer av stadgandet i andra punkten av

fjärde stycket, skall kunna tillhandagå föreningarna med biträde för utredningens

verkställande. Anses stadgandet icke äga vidsträcktare innebörd än

att myndigheten kan inskränka sig till att lämna anvisning å kompetent

person, har en sådan tolkning dock knappast stöd i stadgandets ordalydelse.

På grund härav och då jämväl med fog anmärkts att utredningens utförande

av myndigheten understundom kan vara olämpligt, synes böra övervägas,

huruvida ej anledning föreligger till sådan jämkning av den från nuvarande

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts proposition nr 19.

149

lagtext överflyttade bestämmelsen, att på framställning av föreningen utredningen

må, där tillsynsmyndigheten finner sådant lämpligen kunna ske,

upprättas genom myndighetens försorg. Motsvarande ändring torde då böra

göras i 39 § sjukkasseförordningen.

16 §.

Enär, på sätt anmärkts vid 8 §, premiereserv är att anse såsom fond,

torde ordalagen i första punkten av andra stycket böra undergå någon jämkning,

exempelvis så, att ifrågavarande avsättning till fond förklaras skola

ske »med iakttagande av vad i 17 § är stadgat örn redovisning av premiereserv».

19 §.

Vidtages i 8 § den där ifrågasatta jämkningen, torde de inledande orden

i förevarande paragraf böra på motsvarande sätt omformuleras.

20 §.

I samband med 1916 års lagstiftning angående vissa inskränkningar i utlännings

rätt att förvärva fast egendom m. m. infördes i lagarna örn aktiebolag

och örn ekonomiska föreningar sådana tillägg, att ej blott såsom dittills

styrelseledamot utan jämväl annan än styrelseledamot, som bemyndigades att

teckna bolagets eller föreningens firma, skulle vara här i riket bosatt svensk

medborgare, där ej Konungen för särskilt fall medgåve undantag. Motsvarande

tillägg gjordes ej i 1912 års lag örn understödsföreningar, och anledningen

härtill lärer vara den, att med hänsyn till dessa föreningars ändamål

och verksamhet en dylik ändring måste betraktas såsom onödig; redan

villkoret örn styrelseledamöternas svenska nationalitet torde i detta sammanhang

vara förestavat huvudsakligen av formella skäl och knappast hava

något gemensamt med de förhållanden, vilka för näringslivets skyddande

mot utländskt inflytande funnits påkalla dylika stadgan den i aktiebolags- och

föreningslagarna. På grund av den skärpta kontroll, som understödsföreningarna

enligt det remitterade lagförslaget bliva underkastade, kunna ännu

mindre än förut sakliga skäl anses föreligga för att uppställa en regel att

firmatecknare i allmänhet skall vara svensk medborgare. Då någon anledning

att nu vidtaga en ändring, som underläts vid 1916 års lagstiftning, således

icke kan vara för handen, synes bibehållande av det gällande stadgandet i

ämnet vara att förorda.

Övergångsbestämmelserna.

Med hänsyn till att nuvarande lag örn understödsföreningar kommer att

beträffande åtskilliga föreningar äga giltighet under avsevärd tid efter nya

lagens ikraftträdande synes åt 4 mom. böra givas ungefär den avfattning,

att där i lag eller författning förekommer hänvisning till äldre lagen, skall

i den mån denna ej längre äger giltighet hänvisningen avse nya lagen.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Majds proposition nr 19.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 december 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 15 december

1937 avgivna utlåtande över de den 24 september 1937 till lagrådet remitterade

förslagen till lag om understödsföreningar och lag angående upphävande av

lagen den 18 juni 1926 (nr 217) om återförsäkringsfcassor.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredragande departementschefen

beträffande förslaget till lag örn understödsföreningar följande:

I anledning av lagrådets vid 6 § gjorda uttalande förordar jag, att de i 6 §

gällande lag förekommande orden »i enlighet med denna lag» återinsättas i

texten.

Yad lagrådet vid 8 § anfört torde lämpligen böra på så sätt beaktas, att i

punkt 11) orden »eller till täckning av premiereserv» uteslutas samt att motsvarande

jämkningar vidtagas i 13 och 19 §§. Yad angår den av lagrådet i

detta sammanhang jämväl behandlade bestämmelsen i 16 § andra stycket

första punkten, enligt vilken hela överskottet av en förenings rörelse i regel

skall fonderas, är denna bestämmelse icke avsedd att gälla för föreningar,

vilka jämlikt 17 § äro skyldiga att redovisa premiereserv, utan skall en sådan

förening äga att obunden av föreskrifter i lagen disponera över det överskott,

som kan visas hava uppkommit sedan föreningen fullgjort sina skyldigheter

enligt 17 och 18 §§. Med hänsyn härtill vill jag förorda, att den jämkning av

ordalagen i 16 § andra stycket första punkten, som lagrådet funnit önskvärd

till förhindrande av att »premiereserv» och »fond» komma att framstå såsom

till arten skilda, vidtages allenast på det sättet, att uttrycket »där föreningen

icke enligt 17 § är skyldig att redovisa premiereserv» ändras till »där bestämmelserna

i 17 och 18 §§ icke gälla för föreningen».

Till förhindrande av en fortsatt tillämpning av det inom några föreningar

ännu förekommande s. k. uttaxeringssystemet har i 13 § första stycket

stadgats, att avgifterna icke må bestämmas att utgå »för inträffande försäkringsfall».

Lagrådet har ansett, att den åsyftade innebörden skulle tydligare

framhållas genom uttryckssättet »i den mån försäkringsfallen inträffa». Då

emellertid enligt min mening intetdera uttryckssättet kan i avseende å tydlighet

givas företräde framför det andra men en jämkning av förslaget i denna

del synes befogad, torde stadgandet ifråga kunna erhålla den ändrade formuleringen,

att avgifternas upptagande icke må göras beroende av inträffade

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

försäkringsfall. Vidare är jag med lagrådet ense därom, att det i samma

stycke i förslaget förekommande uttrycket »understödsrätt, som grundas å

erlagda avgifter» icke med all önskvärd tydlighet angiver vad därmed åsyftas.

Jag förordar därför, att i stället väljes uttrycket »understödsrätt, till den del

densamma grundas å erlagda medlemsavgifter».

Då jämlikt 81 eller 86 § gällande lag örn understödsföreningar eller 39 §

sjukkasseförordningen skyldighet föreligger för en pensionskassa, en förening

med godkända stadgar eller en centralsjukkassa att upprätta försäkringsteknisk

utredning, äger föreningen anlita tillsynsmyndigheten för utredningens

upprättande och skall i sådant fall ersätta kostnaden härför med

belopp, som bestämmes av nämnda myndighet. Enligt vad jag inhämtat har

denna bestämmelse av tillsynsmyndigheten vanligen tillämpats så, att myndigheten,

då dess medverkan påkallats, förordnat någon sakkunnig person att

verkställa utredningen. En dylik tillämpning av stadgandet torde icke kunna

sägas stå i strid med dess ordalydelse. Vid sådant förhållande lärer icke,

såsom lagrådet befarat, skyldigheten enligt motsvarande bestämmelse i 15 §

fjärde stycket andra punkten i det remitterade förslaget behöva bereda tillsynsmyndigheten

några större svårigheter. Då jag icke heller kan finna det

i något fall olämpligt, att den myndighet, som har att utöva tillsyn över en

förening, på föreningens egen begäran föranstaltar örn utredning rörande föreningens

ekonomiska ställning, anser jag mig icke böra biträda lagrådets förslag

till jämkning av nu ifrågavarande bestämmelse.

Däremot finner jag 15 § i det remitterade förslaget böra i ett annat hänseende

ändras. Enligt första stycket skola från skyldigheten att låta upprätta

försäkringsteknisk utredning fritagas allenast vissa sjukkassor. Den särskilda

kontroll, som upprättandet och ingivandet till tillsynsmyndigheten av försäkringsteknisk

utredning innebär, torde emellertid för arbetslöshetskassornas

vidkommande vara av föga värde. Arbetslösheten är nämligen en så variabel

och oberäknelig företeelse, att dessa kassors försäkringsrisker knappast å försäkringsmatematisk

väg låta sig objektivt fastställas. Detta har också föranlett,

att de erkända arbetslöshetskassorna icke enligt gällande bestämmelser äro

skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning, utan har sådan kassa i

stället, jämlikt kungörelsen den 23 november 1934 (nr 554) angående övervakandet

av erkända arbetslöshetskassor, att för varje månad till tillsynsmyndigheten

insända uppgifter angående bland annat medlemsantalet, arbetslöshetens

omfattning bland medlemmarna, antalet understödda dagar samt

kassans ekonomiska rörelse och ställning. På grund av vad sålunda framhållits

torde jämväl understödsförening, som endast bereder understöd vid

arbetslöshet, böra i 15 § första stycket fritagas från där stadgad skyldighet

att låta upprätta försäkringsteknisk utredning. Yad nu anförts torde föranleda,

att dylik förening även i 7 § fjärde stycket vid 4) och i övergångsbestämmelserna

1 mom. vid 1) likställes med förening, som endast skall meddela sjukpenning

för högst nittio dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd

eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i förening. Vid genom
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

förandet av de sålunda föreslagna jämkningarna lärer hänsyn icke behöva

tagas till att en understödsförening, teoretiskt sett, kan tänkas samtidigt

meddela såväl sjuk- som arbetslöshetsförsäkring.

Vid behandlingen av bestämmelsen i 20 § fjärde stycket att styrelseledamot,

så ock firmatecknare, som utom styrelsen utses, skall vara här i riket bosatt

svensk medborgare, där ej Konungen för viss förening medgiver undantag,

har lagrådet förordat bibehållande av gällande stadgande i ämnet, vilket

stadgande icke lägger hinder i vägen för att till firmatecknare utom styrelsen

utses utländsk medborgare. Frågan är givetvis för understödsföreningarnas vidkommande

utan nämnvärd praktisk betydelse, i all synnerhet som enligt förslaget

möjlighet lämnas öppen till dispens. Då det icke ifrågasatts att ändra

gällande bestämmelse örn att styrelseledamot i regel skall vara svensk medborgare,

och då, såsom i remissprotokollet vid 20 § framhållits, konsekvensen

synes bjuda, att den i förevarande hänseende för styrelseledamot stadgade

kvalifikationen även skall gälla för firmatecknare, vars ställning såväl inåt

som utåt ju i det närmaste sammanfaller med styrelsens, har jag emellertid

icke funnit anledning frångå den ståndpunkt, som intages i det remitterade

förslaget.

Den av lagrådet vid behandlingen av övergångsbestämmelserna gjorda

erinringen torde föranleda jämkning i avfattningen av 4 mom.

Utöver vad i det föregående angivits hava vissa formella jämkningar vidtagits

i förslaget. Sålunda har, bland annat, underrubriken framför 13 §

ändrats med hänsyn till att även uttaxerade belopp äro att anse såsom avgifter.

Föredraganden hemställer härefter, att de båda lagförslagen — förslaget

till lag örn understödsföreningar jämkat i enlighet med föredragandens

anförande — måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:97 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående ändring av 17 kap. 4 § handelsbalken m. m. s. 1 i texten
  2. 2LU 1938:26 Memorial angående arvode åt hovrättsassessorn E. Eckerberg, vilken inom andra lagutskottet biträtt vid behandlingen av vissa frågor. För behandling av Kungl. Ma s. 1 i texten
  3. 2LU 1938:13 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits propositioner nr 19 med förslag till lag om understödsföreningar m. rn. samt nr 20 med förslag till förordning angående ä s. 1 i texten