Sök i Ratio Lex

Angående allmänna grunder för avskrivning av å statens allmänna fastighetsfond bokförda tillgångar m. m

1938-03-03 · 40 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:199, Angående allmänna grunder för avskrivning av å statens allmänna fastighetsfond bokförda tillgångar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

1

Nr 199.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående allmänna grunder

för avskrivning av å statens allmänna fastighetsfond

bokförda tillgångar m. m.; given Stockholms

slott den 3 mars 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn allmänna

grunder för avskrivning av å statens allmänna fastighetsfond bokförda

tillgångar lii. m. och anför därvid följande:

Vid anmälan av utgiftshuvudtiteln »Avskrivning av nya kapitalinvesteringar»

i statsverkspropositonen till årets riksdag har lämnats en redogörelse

för utvecklingen av reglerna för avsättning till förnyelsefond för statens allBihang

lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 199.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

männa fastighetsfond. I anslutning härtill har framlagts preliminärt förslag

till vissa modifikationer i nu tillämpade regler. Därvid har erinrats, att

riksräkenskapsverket och byggnadsstyrelsen erhållit i uppdrag att verkställa

en utredning rörande vissa fastighetsfondens förnyelsefond berörande frågor,

vars resultat borde avvaktas, innan definitivt förslag i ämnet utformades.

Sedan byggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket den 16 februari 1938

avgivit slutlig utredning i anledning av nyssnämnda, åt ämbetsverken den

30 april 1936 lämnade uppdrag, torde jag nu få ånyo anmäla berörda fråga.

Innan jag övergår till en redogörelse för innehållet i ämbetsverkens skrivelse

torde jag i anslutning till framställningen i statsverkspropositionen få

erinra om följande.

För närvarande anvisas å fastighetsfondens stat avsättningar till förnyelsefond

som generellt beräknas till 1 1/2 procent av det å fastighetsfonden redovisade

fastighetsvärdet. Någon grundavskrivning vid uppförandet av en byggnad

sker däremot icke. De löpande enhetliga avsättningarna åsyfta i

princip att medföra en total avskrivning av de olika fastigheterna som täcker

slopningskostnaderna vid deras utrangering. Redan från början har det

stått klart, att detta syfte blott på ett ofullkomligt sätt tillgodoses genom det

tillämpade, av praktiska skäl starkt förenklade avskrivningsförfarandet. Vid

anmälan av förslag om inrättande av fastighetsfonden (propositionen 114/

1935) framhöll jag sålunda behovet av en differentiering av avskrivningstiden

efter byggnadernas art. I propositionen nr 221 till fjolårets riksdag

fann jag anledning att ytterligare utveckla denna ståndpunkt. Jag gav därvid

uttryck åt den uppfattningen, att en differentiering genom tillämpandet

av olika kvoter för den löpande avskrivningen skulle medföra bristande överskådlighet

vid beräknandet av den totala avsättningen till förnyelsefond.

Istället fann jag lämpligt, att behovet av en differentierad avskrivning tillgodosågs

genom att vid kapitalanvisning för byggnadsändamål, vilka påkallade

en extraordinär avskrivning, medel omedelbart ställdes till förfogande

för viss grundläggande extraordinär avskrivning. Jag förklarade mig ha för

avsikt att tillämpa denna princip vid utformandet av 1938 års stats verksproposition,

för den händelse riksdagen icke gjorde någon erinran mot en lösning

av frågan om grunderna för avsättning till fömyelsefond i angiven

riktning. Sedan riksdagen anmält, att riksdagen icke funnit anledning till

sadan erinran har, såsom jag redan omnämnt, i överensstämmelse härmed

preliminärt förslag till nya avsättningsregler framlagts i årets statsverksproposition.

Enligt detta förslag — som baserade sig på överläggningar med representanter

för riksräkenskapsverket — skulle i de fall där ett extraordinärt

avskrivningsbehov föreligger en grundavskrivning ske med 50 procent av der

anvisade beloppet. I övriga fall skulle grundavskrivning verkställas med 20

procent. Avskrivning med det högre procenttalet föreslogs skola ske för

fängelser, sjukhus, skolor och vetenskapliga forskningsinstitutioner.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 199.

3

Förslaget att en grundavskrivning — om än efter ett lägre procenttal —

skulle ske även i de fall, där ett extraordinärt avskrivningsbeliov ej förelåge.

avsåg att i anslutning till den nya budgetutformningen tillgodose syftet med

riksdagens uttalande vid fastiglietsfondens tillkomst, att investeringar i fonden

borde, när de finansiella förhållandena så medgåve, täckas helt av skattemedel.

I sin föreliggande skrivelse med slutlig utredning rörande grunderna

för avsättning till fastighetsfondens fömyelsefond ha byggnadsstyrelsen och

riksräkenskapsverket till en början anmält, att de vid handläggningen av

detta ärende utgått från, att förnyelsefondsredovisningen för statens allmänna

fastighetsfond borde anordnas i överensstämmelse med de regler för

förnyelsefondsredovisning, vilka tillämpades eller komme att tillämpas vid statens

affärsdrivande verk. Ämbetsverken hade därför ansett sig böra avvakta

resultatet av den utredning angående användningen och placeringen av

de affärsdrivande verkens förnyelsefonder och därmed sammanhängande

frågor, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1934 påginge inom riksräkenskapsverket.

Sistnämnda utredning hade nu fortskridit så långt, att

riksräkenskapsverket inom den närmaste tiden syntes kunna framlägga förslag

i ärendet. I en vid utlåtandet fogad, inom riksräkenskapsverket utarbetad

promemoria (bifogad protokollet såsom bilaga A) har redogjorts för de

riktlinjer, vilka riksräkenskapsverket funnit böra läggas till grund för den

statliga förnyelsefondsredovisningens ordnande. Ämbetsverken hava förordat,

att dessa riktlinjer tillämpas vid ordnandet av fastighetsfondens förnyelsefondsredovisning

samt att förnyelsefondens benämning därefter ändras till

värdeminskningskonto.

Sedan i utlåtandet härefter lämnats en redogörelse för den hittillsvarande

behandlingen av frågan om avsättning till förnyelsefond för fastighetsfonden,

hava ämbetsverken beträffande allmänna grunder för avsättning till sådan

fond (värdeminskningskonto) anfört i huvudsak följande:

Fram till år 1932 bekostades alla sådana statliga byggnadsföretag, som icke

avsågo affärsverken, av skattemedel anvisade under verkliga utgifter, vilket

innebar, att kostnaderna omedelbart avskrevos. Åren 1933 och 1934 anvisades

anslag till byggnadsföretag såsom utgifter för kapitalökning att utgå av

lånemedel. Frågan om när och på vad sätt avskrivning av dessa kostnader

skulle ske lämnades tills vidare öppen. Sedan vid 1935 års riksdag beslut

fattats örn inrättande av fastighetsfonden, hava anslag för flertalet byggnadsföretag

fortfarande anvisats av lånemedel, varjämte beslutats att avskrivning

skulle ske med Vj2 procent å byggnadsvärdet. Byggnadskostnaderna skulle

alltså avskrivas under 67 (66.G7) år. Gentemot de invändningar, som vid

fondens inrättande restes inom riksdagen mot lånemedelsfinansieringen, framhöll

chefen för finansdepartementet, att vid förbättrat budgetläge en återgång

till skattemedelsfinansiering vore önskvärd (första kammarens protokoll

1935: 19, andra kammarens protokoll 1935: 21).

Sedan det med den år 1937 beslutade riksstatsomläggningen icke vidare

finnes någon anledning att tillämpa skiftande finansieringsregler alltefter

växlingarna i budgetläget, har i 1938 års statsverksproposition föreslagits, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 191).

viss del av anskaffningskostnaden för nya byggnader alltid skall täckas av

skattemedel genom å driftbudgeten anvisade avskrivningsanslag. Den årliga

avskrivningen skulle alltså kompletteras med en vid anskaffningen genomförd

grundavskrivning, varvid avskrivningsperioden skulle varieras genom

differentierad grundavskrivning. Systemet medför emellertid, att endast en

del av den totala avskrivningen kommer att belasta fondens inkomst- och ut

giftsstat.

En sådan grundavskrivning kan icke motiveras ur bokföringstekniska eller

affärsmässiga synpunkter. Då man inom statliga — liksom inom privata —

affärsföretag önskar variera avskrivningen med hänsyn till de olika objektens

livslängd, sker detta i regel genom olika avskrivningsprocent för olika objekt

eller objektgrupper, vilket naturligt motiveras av önskvärdheten att låta kostnaden

för den olika starka förslitningen av de olika tillgångarna komma

till uttryck såsom en motsvarande belastning av driftkostnadsstaten.

Detta behöver emellertid icke utesluta, att det av andra skäl kan anses

motiverat att avskriva en del av anskaffningskostnaden vid tiden för anskaffningen.

För statliga byggnadsföretag har det sålunda av finanspolitiska skäl

ansetts önskvärt, att en del av byggnadskostnaden skall direkt belasta budgeten

för det år anslag för ändamålet beviljas. På grund härav utgå ämbetsverken

från, afl för fastighetsfondens del avskrivning delvis skall ske genom

en grundavskrivning, som direkt belastas budgeten, samt att endast det därefter

kvarstående avskrivningsbehovet skall täckas genom å fastighetsfondens

inkomst- och utgiftsstat anvisade medel.

Ämbetsverken anse sig böra såsom grundregel för avskrivningsförfarandet

fasthålla vid den av riksräkenskapsverket vid fondens inrättande uppställda

principen, att avskrivningarna teoretiskt böra vara så avvägda, att den totala

avskrivningen för varje fastighet täcker slopningskostnaden. Avskrivningen

för varje fastighet bör alltså genomföras under en tid, som icke överstiger

dess beräknade livslängd.

Ett konsekvent fullföljande av denna princip skulle medföra, att för avskrivningen

skulle tillämpas olika procentsatser för varje särskild fastighet.

Ett dylikt förfaringssätt vore emellertid av praktiska skäl olämpligt. Däremot

torde utan svårighet olika avskrivningsregler kunna tillämpas för olika slag

av byggnader. Detta underlättas även därigenom att delfonderna i stort sett

omfatta enhetliga grupper av byggnader, varför det av riksräkenskapsverket

uppställda målet för avskrivningsförfarandet skulle kunna vinnas genom att

för varje särskild delfond uppställdes särskilda avskrivningsregler.

Såsom sådana i stort sett enhetliga fastighetsgrupper kunna nämligen betraktas

de fastigheter, som redovisas å fångvårdsstyrelsens delfond (fängelsebyggnader),

utrikesdepartementets delfond (legationsbyggnader), medicinalstyrelsens

delfond (sinnessjukhus) och karolinska sjukhusets delfond (sjukhusbyggnader)

.

En olikartad sammansättning hava däremot de fastighetsbestånd, som

bilda byggnadsstyrelsens och universitetens delfonder. I huvudsak torde

emellertid dessa delfonder kunna uppdelas i två fastighetsgrupper, nämligen

dels vanliga ämbetsverkshus och skolor m. m„ dels vetenskapliga forskningsinstitut.

För Uppsala universitets delfond tillkommer därjämte akademiska

sjukhuset, vilket emellertid bildar en även i kostnadshänseende från universitetets

övriga fastigheter skild grupp.

Även för de fastigheter, som hittills icke anslutits till fastighetsfonden men

som kunna ifrågasättas skola redovisas å denna, kan en uppdelning i särskilda

fastighetsgrupper ske — lörsvarsväsendets, tullverkets och lotsverkets

fastigheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

5

För att kunna bedöma, vilka avskrivningsregler, som för olika avskrivningsperioder

kunna komma till tillämpning, har följande tabell över avskrivningsperiodens

längd (antal år) vid 1—3 procent årlig avskrivning och

0—100 procent grundavskrivning utarbetats.

Grund-

avskriv-

ning

Årlig avs

k r i v n

i n g

1 %

l‘/« *

1V2 %

2 %

2 7* %

3 %

0 %

100

80

66.67

50

40

33.33

10 %

90

72

60

45

36

30

20 %

80

64

53.33

40

32

26.67

25 %

75

60

50

38

30

25

30 %

70

56

46.67

35

28

23.33

40 %

60

48

40

30

24

20

50 %

50

40

33.33

25

20

16.67

60 %

40

32

26.67

20

16

13.33

70 %

30

24

20

15

12

10

80 %

20

16

13.33

10

8

6.67

90 %

10

8

6.67

5

4

3.33

100 %

—

—

—

—

—

—

r

Såsom av tabellen framgår, motsvarar den nu tillämpade enhetliga avskrivningskvoten,

F/2 procent å byggnadsvärdet, en avskrivningsperiod om

66.67 år. Om denna avskrivningskvot kombineras med den i statsverkspropositionen

preliminärt föreslagna grundavskrivningen å 20 respektive 50 procent,

nedbringas avskrivningsperioden till 53.33 respektive 33.33 år. Ehuru det

ur saklig synpunkt icke finnes anledning att för statens fastighetsredovisning

tillämpa så pass korta avskrivningsperioder, måste ur statsfinansiell synpunkt

en relativt snabb avskrivning av de i statliga byggnader investerade medlen

anses förmånlig.

Vid den prövning av detta spörsmål, som byggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket

haft att verkställa, hava ämbetsverken, med beaktande av

förenämnda synpunkter samt med hänsyn till önskvärdheten att avskrivningsperioden

beräknas i jämna tiotal år, funnit sig böra förorda, att den tid,

inom vilken avskrivningen beträffande de å fastighetsfonden nu redovisade

byggnadskategorierna skall vara verkställd, fastställes till 60 respektive

40 år.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning skulle det finanspolitiska kravet

på viss omedelbar belastning å budgeten bäst tillgodoses genom en för samtliga

byggnader enhetlig grundavskrivning, varvid avskrivningsbehovet skulle

regleras genom en för olika fastiglietsgrupper differentierad årsavskrivning.

Förestående tabell utvisar, att örn grundavskrivningen fastställes till 40 procent

skulle med 1 respektive l1/2 procents årsavskrivning erhållas en avskrivningsperiod

å 60 respektive 40 år. Med hänvisning till att frågan om differentierad

eller enhetlig grundavskrivning syntes avgjord genom vad i ärendet

förekommit lramhålles emellertid, att det i förevarande sammanhang torde

ankomma på ämbetsverken endast att taga ställning till frågan örn avskriv
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

ningskvotens lämpliga storlek. Beträffande denna fråga anföres fortsättningsvis

följande.

Med hänsyn till den avsevärda förkortning av avskrivningsperioden, som

vinnes genom grundavskrivningen, synes det rimligt, att den årliga avskrivningen

beräknas efter en något lägre procentsats än för närvarande. Därjämte

bör tagas hänsyn till önskvärdheten av att avskrivningen beräknas efter

ett enkelt och i det praktiska arbetet lätthanterligt system. I anslutning till

vad sålunda anförts förorda ämbetsverken, att avskrivningen normalt fastställes

till 25 procents grundavskrivning och lJ/4 procents årlig avskrivning

å byggnadsvärdet, samt att för de fall, då ett extraordinärt avskrivningsbehov

föreligger, grundavskrivningsprocenten fördubblas till 50 procent, vilka avskrivningsregler

skulle motsvara avskrivningsperioder om 60 respektive 40 år.

Den längre avskrivningsperioden bör fastställas att gälla för ämbetsverksbyggnader,

museer, skolor och därmed jämförliga byggnader, medan den

kortare avskrivningsperioden bör begagnas för fängelser, sjukhus, forskningsinstitut,

m. fl. byggnader, beträffande vilka särskilda skäl för en snabbare

avskrivning kunna anses föreligga.

Detta förslag avviker från de i årets statsverksproposition preliminärt angivna

avskrivningsreglerna dels genom att den lägre grundavskrivningsprocenten

föreslås höjd från 20 till 25 procent och dels genom att skolbyggnader

inrangerats bland de byggnader, för vilka den längre avskrivningsperioden

anses kunna tillämpas. Någon nämnvärd förändring med avseende på den

av Kungl. Maj:t föreslagna avskrivningens totala belopp torde därmed icke

uppkomma.

Här återgivna uttalanden lia huvudsakligen avsett avskrivning av tillgångarnas

anskaffningskostnad. Ämbetsverken behandla i fortsättningen frågan,

huru avskrivning bör ske av sådana genom kapitalökningsanslag tillkomna

värden, som icke avse nyanskaffning utan endast ändring av redan

existerande tillgångar, och anföra härvid.

Man torde böra särskilja följande fall.

Anslag till tillbyggnader böra i regel behandlas på samma sätt som anslag

till nybyggnader.

Anslag till ombyggnader eller till större reparationsarbeten böra anses som

arbeten, vilka äro avsedda att förlänga de redan existerande byggnadernas

livslängd. För dylika arbeten bör givetvis icke tillämpas strängare regler än

för nybyggnadsanslag. Man kan därvid tveka örn huruvida regeln med grundavskrivning

bör tillämpas för dylika arbeten, då grundavskrivning redan

verkställts å det ursprungliga byggnadsvärdet. Ur anslagsanvisningssynpunkt

synes det emellertid vara lämpligast att även för ombyggnadsarbeten tillämpa

samma regel som för nybyggnader. För att icke ombyggnaden skall medföra

en orimlig höjning av det bokförda byggnadsvärdet, bör det ursprungliga

värdet nedskrivas med ett belopp, som svarar mot den verkställda förnyelsen,

varvid nedskrivningen täckes genom motsvarande nedskrivning av

värdeminskningskontot.

Ändringsarbeten, vilka icke medföra någon rubbning av fastighetsvärdet,

böra alltid omedelbart avskrivas. Såsom ändringsarbeten böra därvid betecknas

arbeten, som avse ändring inom befintliga lokaler —- exempelvis på

grund av ändrad dispositionsrätt eller ändrad inredning — och som icke skapa

ökat lokalutrymme eller stegrat hyresvärde.

På samma sätt som ändringsarbeten böra anslag till konstnärlig utsmyckning

och anslag till utredningar rörande nybyggnader behandlas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

7

Mellan de här angivna olika anslagstyperna finnas givetvis alltid gränsfall,

vilka av de anslagsbegärande myndigheterna böra klarläggas med hänsyn till

huvudändamålet med varje särskilt anslagsbehov. Av praktiska skäl torde

därvid i förhållande till fastighetsvärdet mera obetydliga tillbyggnads- och

ombyggnadsarbeten alltid böra behandlas som ändringsarbeten, d. v. s. omedelbart

avskrivas.

Ämbetsverken hava härefter övergått till behandling av frågan om en

retroaktiv tillämpning av avskrivningsförfarandet samt anfört följande:

Vid fastighelsfondens tillkomst invärderades i fastighetsfonden ett stort

antal äldre byggnader, vilka antingen av ålder ansetts som statsegendom eller

under tiden efter år 1809 anskaffats för skattemedel. Samtliga dessa byggnadsvärden

kunna alltså anses vara i sin helhet avskrivna, vilket kommit

lill uttryck genom att motsvarande kapitalvärde i fastighetsfonden redovisades

såsom skattemedelskapital. Därest vid den av Kungl. Majit nu föreslagna

regleringen av kapitalredovisningen hela skattemedelskapitalet upptages

lill redovisning å värdeminskningskontot, skulle såväl fondens bokförda nettotillgångar

som de årliga avskrivningsbeloppen till en början bliva mycket

obetydliga för att sedan växa i den mån fastighetsbeståndet ökas eller ersättes

med nya byggnader. En så stark nedskrivning av fastighetsfondens kapitalvärde

finna ämbetsverken emellertid icke nödvändig. Den omläggning av kapitalredovisningen,

som avses skola genomföras vid nästkommande budgetårsskifte,

innebär ju endast, att kapitalbehållningarna regleras till sådant värde, att

varje fonds kapital motsvaras av fullvärdiga räntabla tillgångar. Den reglering,

som nu genomföres, kommer alltså att innebära, att vissa icke avskrivna

tillgångsvärden å avsevärda belopp måste omedelbart avskrivas. Samtidigt

därmed komma emellertid fullvärdiga tillgångar, vilka ursprungligen tillkommit

av skattemedel och alltså i verkligheten varit att anse som avskrivna, att

ingå i den odifferentierade kapitalbehållningen. Detta innebär med andra

ord, att dc ofrånkomliga avskrivningsbehoven delvis täckas genom att vissa

tidigare gjorda icke erforderliga avskrivningar återtagas. En dylik åtgärd

står i full överensstämmelse med den allmänna bokföringsregel, som medgiver

att vissa tillgångsvärden kunna höjas i den mån motsvarande nedskrivning av

andra tillgångsvärden genomföres.

Ur dessa olika synpunkter synes det vara motiverat att upptaga fastighetsfondens

kapital till ett belopp, som svarar mot det värde, som skulle hava

erhållits, därest nu föreslagna avskrivningsregler hade kommit till användning

för de i fastighetsfonden invärderade byggnadsvärdena från tiden för

byggnadernas tillkomst. De belopp, vilka alltså enligt nu föreslagna regler

bort vara avskrivna, böra bibehållas å tillgångssidan men å skuldsidan motbalanseras

å värdeminskningskonto.

Teoretiskt är denna åtgärd även motiverad av en önskan att redan nu kunna

åstadkomma det jämviktsläge i relationen mellan bokförda värdet för det nuvarande

fastighetsbeståndet och värdeminskningskontot, som annars endast

hade kunnat uppnås vid en långt senare tidpunkt. Under förutsättning, att

kapitalet uppgår till fixt belopp, att år från år jämn avskrivningssats tillämpas

och att tillgångarna förnyas till oförändrad kostnad vid den för varje objekt

fastställda avskrivningsperiodens slut, bör å värdeminskningskonto i

genomsnitt redovisas 50 procent av tillgångarnas bokförda värde. Användes

systemet med grundavskrivning och årlig avskrivning, skulle värdeminskningskontot

under samma förutsättningar uppgå till ett belopp, som motsvarar den

totala grundavskrivningen plus 50 procent av fastigheternas återstående bok
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

förda värde. Vid de grundavskrivningssatser av 25 och 50 procent, vilka enligt

vad ovan anförts skulle komma till tillämpning, blir vid fullt jämviktsläge

värdeminskningskontots genomsnittliga storlek 62.5 respektive 75 procent av

byggnadernas bokförda värde.

Jämviktsläget kan emellertid aldrig uppnås, beroende på att fastighetsbeståndet

i regel undergår oavbrutna förändringar. Om man kan räkna med

ständigt stigande fastighetsbestånd — vilket i hög grad är fallet inom den

statliga fastighetsförvaltningen — kommer relationen mellan byggnadernas

bokförda värden och värdeminskningskontot att bliva avsevärt lägre än som

ovan angivits. A andra sidan kan den omständigheten, att vissa byggnaders

livslängd avsevärt överstiger avskrivningsperioden, medföra en motsats förskjutning

av angivna relationstal.

För statens fastighetsfonds del medföra, såsom av det följande torde framgå,

på grund av de senaste årens omfattande byggnadsverksamhet, dessa faktorer

tillsammantagna, att vid retroaktiv tillämpning av de i det följande

föreslagna avskrivningsreglerna relationerna mellan byggnadernas bokförda

värden och värdeminskningskontot komma att understiga ovan angivna relationstal.

Vidare hava ämbetsverken — med erinran att i statsbokföringen avsättningen

till förnyelsefond hittills i regel skett kollektivt för olika grupper av

tillgångar — rörande spörsmålet huruvida avsättning till värdeminskningskonto

för fastighetsfonden borde ske i form av individuell eller kollektiv avskrivning

yttrat följande:

Med de avskrivningsregler, som här föreslås, skall avsättning ske för bokförda

värdet å färdiga byggnader, vilket medför, att avsättningen för varje

byggnad skall upphöra, så snart dess bokförda värde blivit till fullo avskrivet.

Detta innebär alltså att, även om avskrivningsprocenten beräknas kollektivt,

avskrivningen kommer att ske individuellt för varje särskild byggnad. Boktöringstekniskt

torde detta kunna ordnas på så sätt, att förteckningar upprättas

över samtliga i fastighetsfonden ingående byggnader med uppgift angående

bokfört byggnadsvärde, verkställd grundavskrivning och belopp för

årsavskrivning med angivande av det år, under vilket avskrivningen bör vara

avslutad. Denna förteckning bör läggas till grund för den årliga avskrivningen.

Med utgångspunkt från förenämnda synpunkter hava ämbetsverken föreslagit

följande regler för avskrivningen beträffande de i fastighetsfondens

olika delfonder ingående byggnaderna:

Å fångvårdsstyrelsens d e 1 f o n d redovisas uteslutande fängelsebyggnader

jämte tillhörande bostadshus. Med avseende å dessa byggnader

bör iakttagas att, även om byggnaderna äro solitt uppförda, fängelserna

relativt snabbt bliva omoderna samt att deras användbarhet i hög grad

är beroende av de förändringar, vilka från tid till annan genomföras å fångvårdens

område. Byggnaderna kunna icke utan genomgripande ombyggnad

begagnas för andra ändamål. Avskrivningsperioden bör icke beräknas längre

än 40 år. Ämbetsverken föreslå 50 procents grundavskrivning samt en årlig

avskrivning av lV4 procent å byggnadsvärdet.

Som av närslutna bilaga 21 framgår, kommer för fångvårdsstyrelsens delfond

värdeminskningskontot — på grund av att flertalet fängelsebyggnaders

ålder avsevärt överstiger den för delfonden föreslagna avskrivningsperioden

1 Motsvaras av bilaga B till statsrådsprotokollet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

9

— att uppgå till ett i förhållande till bokförda byggnadsvärdet mycket högt

belopp. Därest den retroaktiva avskrivningen genomföres i bokslutet för nu

löpande budgetår, kan delfondens behållning beräknas komma att nedgå till

omkring 7.00 miljoner kronor. Under angivna förutsättningar skulle vidare

den i staten för delfonden upptagna anslagsposten för avsättning till värdeminskningskonto

för nästa budgetår kunna beräknas till 53,000 kronor.

Å utrikesdepartementets delfond redovisas uteslutande

legationsbyggnader. Byggnaderna bestå huvudsakligen av för legationerna

anskaffade eller uppförda större enfamiljshus, vanligen belägna i förnäma

kvarter i respektive huvudstäder. Avskrivningsperioden för dessa byggnader

torde lämpligen kunna beräknas till 60 år. Ämbetsverken få alltså föreslå 25

procents grundavskrivning samt en årlig avskrivning av 1 1/4 procent å byggnadsvärdet.

För den nya legationsbyggnaden i Tokio har i årets statsverksproposition

av särskilda skäl föreslagits en grundavskrivning å 50 procent. Kungl.

Maj:ts förslag i denna del föranleder ingen annan erinran, än att byggnadsvärdet

för den hittillsvarande legationsbyggnaden torde böra i sin helhet

avskrivas.

En enligt föreliggande förslag utarbetad sammanställning över delfondens

byggnader återfinnes i bilagorna 2 och 4.1

Värdeminskningskontots storlek vid ingången av nästkommande budgetår

skulle enligt föreliggande förslag uppgå till 3.30 miljoner kronor, varmed delfondens

kapitalbehållning skulle minskas till omkring 7.70 miljoner kronor.

Avsättningen till värdeminskningskonto torde för nästa budgetår kunna beräknas

till 80,000 kronor.

Medicinalstyrelsens del fond består uteslutande av sjukhusbyggnader

med tillhörande bostadshus. Den omständigheten, att byggnaderna

icke kunna användas för andra ändamål, behöver icke i och för sig konstituera

något extra ordinarie avskrivningsbehov, då behov av sjukvårdsanstalter

alltid komma att föreligga. Däremot uppkommer ett avsevärt

extra avskrivningsbehov dels genom att sjukhusbyggnader i regel äro utsatta

för eu relativt snabb förslitning och dels genom att sjukhusbyggnader på

grund av läkekonstens utveckling och allmänhetens krav på bättre sjukvård

inom en förhållandevis kort tid bliva omoderna samt i behov av mer eller

mindre fullständig ombyggnad. Ämbetsverken föreslå, att avskrivningsperioden

för sjukhusbyggnader beräknas till 40 år samt att avskrivningen

verkställes med 50 procents grundavskrivning och U/4 procents årlig avskrivning

å byggnadsvärdet. Någon anledning att beräkna särskilda avskrivningsbelopp

för de till sjukhusen hörande bostadshusen förefinnes

icke.

Som av närslutna bilagorna 2 och 41 framgår torde värdeminskningskontots

storlek för denna delfond enligt detta förslag vid utgången av innevarande

budgetår kunna beräknas till 57.45 miljoner kronor. Delfondens kapitalbehållning

vid samma tidpunkt torde kunna beräknas till omkring 40.00 miljoner

kronor. Avsättning till värdeminskningskonto torde under angivna förutsättningar

för nästa budgetår kunna beräknas till 975,000 kronor.

Byggnadsstyrelsens dell'' o n d består dels av ämbetsverkshus.

museer och skolbyggnader, dels av vetenskapliga forskningsinstitut.

Ämbetsverkshusen utgöras i regel av byggnader, vilka kunna begagnas under

en mycket lång tid, vare sig de närmast äro alt jämföra med vanliga

kontorsbyggnader eller hava mera monumental karaktär. Flera byggnader

Motsvaras av bilagorna li och 1) till statsrådsprotokollet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

av detta slag hava sålunda under ett par århundraden disponerats utan större

ombyggnader.

För sådana byggnader skulle man fördenskull kunna räkna nied en mycket

lång avskrivningsperiod. Med hänsyn till att frågan huruvida ett ämbetsverkshus,

även om det har monumental karaktär, skall kunna begagnas under

längre lid, icke kan bedömas vid tiden för byggnadens uppförande — ett

exempel härpå utgör diskussionen om riksdagshuset — förorda ämbetsverken,

att för samtliga ämbetsverkshus beräknas en enhetlig avskrivningsperiod, som

icke överstiger den genomsnittliga livslängd, som normalt bör kunna beräknas

för en modernt, solitt byggd kontors- eller bostadsbyggnad. Vad här sagts

om ämbetsverksbyggnader torde i huvudsak vara tillämpligt jämväl på museer

och skolbyggnader.

I anslutning till vad i det föregående anförts förorda ämbetsverken, att för

samtliga ämbetsverksbyggnader, museer och skolbyggnader avskrivning verkställes

med 25 procents grundavskrivning och 1 procents årlig avskrivning.

Avskrivningsperioden skulle alltså uppgå till 60 år.

För å byggnadsstyrelsens delfond redovisade vetenskapliga forskningsinstitutet

skulle tillämpas 50 procents grundavskrivning, vilket tillsammans

med F/4 procents årlig avskrivning motsvarar en avskrivningsperiod på 40 år.

Sjöhistoriska museet, som ställts under byggnadsstyrelsens förvaltning

utan att därvid angivits, huru kostnaderna för dess underhåll skola bestridas,

synes böra redovisas å fastighetsfonden, varvid ett mot de i byggnaden

ingående donationsmedlen svarande belopp bör redovisas såsom diverse

medel. Grundavskrivningen begränsas givetvis till det belopp, som svarar

mot de statsmedel, vilka tillskjutits för byggnadens färdigställande.

I närslutna bilagorna 2 och 41 har angivits, hur den föreslagna avskrivningen

fördelas på de olika i byggnadsstyrelsens delfond nu ingående byggnaderna,

vilka icke föreslås skola överflyttas till nya delfonder.

Värdeminskningskontots storlek vid ingången av nästkommande budgetår

kan under angivna förutsättning beräknas till 64.13 miljoner kronor, varjämte

delfondens kapitalbehållning vid samma tidpunkt torde kunna beräknas till

omkring 110.00 miljoner kronor. Anslagsposten för avsättning till värdeminskningskontot

torde för nästa budgetår kunna beräknas till 852,000

kronor.

För karolinska sjukhusets delfond, vilken uteslutande omfattar

sjukhusbyggnader, förorda ämbetsverken samma avskrivningsregler

som för medicinalstyrelsens delfond.

Avskrivningen behöver i första rummet endast avse de i byggnaderna investerade

statsmedlen, enär de med kommunala och enskilda medel finansierade

byggnadskostnaderna avses skola redovisas å diversemedelstitel och alltså

icke ingå i statens bokförda kapitalbehållning. Om dylika byggnader slopas,

bör i så fall slopningen medföra motsvarande minskning av diversemedelstiteln.

Skulle förnyelse ske med anlitande av statsmedel, bör alltså förnyelsekostnaden

anses som kapitalökning.

Det torde emellertid vara önskvärt, att avsättning till värdeminskningskonto

verkställes för hela byggnadsvärdet. Det bör härvid observeras, att

grundavskrivning endast kan ifrågakomma för de i byggnaderna investerade

statsmedlen. För övriga medel skulle avskrivningsperioden — om l7i procents

årsavskrivning tillämpas — komma att uppgå till 80 år. För att en

enhetlig avskrivningsperiod skall kunna tillämpas för hela byggnadskomplexet

bör då för de medel, å vilka grundavskrivning icke förekommer, verkställas

en tilläggsavskrivning å FA procent.

1 Motsvaras av bilagorna B oell D till statsrådsprotokollet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

11

Om exempelvis avskrivning redan från och med budgetåret 1938/39 skulle

verkställas för den nu färdigställda radiumkliniken, vars byggnadskostnad

beräknas till 2.4 miljoner kronor varav 1.0 miljon kronor statsmedel, skulle

till värdeminskningskontot avsättas — förutom 50 procent grundavskrivning

å 1.0 miljon kronor — l1/* procent å 2.4 miljoner kronor plus l1/* procents

tilläggsavskrivning å 1.4 miljon kronor eller sammanlagt (30,000 +

17,500 =) 47,500 kronor mot enbart 12,500 kronor enligt förstnämnda alternativ.

För universitetens delfonder böra analogt tillämpas samma

regler som för å byggnadsstyrelsens delfond redovisade byggnader, d. v. s.

25 respektive 50 procents grundavskrivning och 1‘A procents årlig avskrivning.

För akademiska sjukhuset i Uppsala — för vilket särskilt avskrivningskonto

avses skola uppläggas — bör därvid tillämpas samma regler som

för karolinska sjukhusets byggnader.

Beträffande den föreslagna retroaktiva avskrivningen bör därvid observeras,

att denna motiverats dels av önskvärdheten att statskapitalet icke skall

omfatta sådana tillgångar, som enligt nu föreslagna regler redan bort vara

avskrivna, och dels av det förhållandet, att de till retroaktiv avskrivning

föreslagna värdena i verkligheten redan täckts med löpande inkomster. . I

universitetens delfonder avses emellertid även skola ingå vissa byggnadsvärden,

vilka hänföras till särskilda universitetsmedel och alltså å skuldsidan

motsvaras av diversemedelsfonder. Dessa värden ingå följaktligen icke i

statskapitalet. Ifrågavarande värden hava tillkommit genom användning av

till universiteten överlämnade eller donerade medel eller andra universitetsmedel

och äro alltså icke täckta genom driftsmedel. Det finns knappast någon

anledning att för de tillgångsvärden, vilka svara mot dessa diversemedelstitlar,

tillämpa någon retroaktiv avskrivning. Ämbetsverken förorda

därför, att för uppehållande av universitetens diversemedelstitlar verkställes

allenast årlig avskrivning, varvid denna dock för hithörande byggnader bör

höjas från D/4 till 21/2 procent å bokförda byggnadsvärdet, vilket motsvarar

U/4 procent å samtliga byggnadsvärden samt U/t procents tilläggsavskrivning

å de byggnadsvärden, vilka icke varit föremål för grundavskrivning.

En konsekvens av den hittills vid universiteten förda fastighetsredovisningen

är, att de i universitetens byggnader investerade universitetsmedlen förbrukats

i den mån byggnaderna slopats eller förslitits. Genom den för universiteten

nu föreslagna fastighetsredovisningen, skulle det i byggnader investerade

universitetskapitalet kunna i viss mån bibehållas. Örn emellertid

byggnaderna måste slopas innan avskrivningen hunnit genomföras, kan förnyelse

endast ske genom disposition av donationsmedel eljer ökning av det i

delfonderna investerade statskapitalet.

Att för universitetens del avskrivning av relativt gamla byggnadsvärden

först nu kan påbörjas är alltså en konsekvens av den hittillsvarande fastighetsredovisningen.

En sammanställning över universitetsfastigheterna jämte verkningarna av

de bär föreslagna avskrivningsreglerna återfinnes i närslutna bilaga 3.1 Såsom

av nämnda bilaga framgår, skulle värdeminskningskontona för de. i

byggnaderna ingående statsmedlen vid uppläggandet av delfonderna för

Uppsala och Lunds universitet uppgå till respektive 7.2S och 5.29 miljoner

kronor varmed delfondernas kapitalbehållningar skulle kunna beräknas till

respektive 3.00 och 3.20 miljoner kronor. Avsättning till värdeminskningskonto

skulle enligt förestående förslag för nästa budgetår uppgå till 419,000

respektive 103,000 kronor.

Motsvaras av bilagan C till statsrådsprotokollet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

Även för de fastighetsgrupper, vilka hittills icke uppförts till redovisning å

fastighetsfonden, kunna här angivna regler analogt komma till tillämpning.

Skulle för några av dessa fastigheter undantagsvis erfordras kortare avskrivningsperiod

än 40 år, torde en höjning av årsavskrivningen böra tillgripas.

Med 50 procents grundavskrivning och 21/-'' procents årsavskrivning skulle

avskrivningsperioden nedgå till 20 år.

Enligt ämbetsverkens sålunda framlagda förslag skulle de föreslagna avskrivningssatserna

bliva följande:

Grund-

avskrivning

%

Års-

avskrivning

%

Avskriv- i

ningsperiod J

år

Fångvårdsstyrelsens delfond........................

50

17*

40

Utrikesdepartementets delfond......................

25

i1/*

60

1 Medicinalstyrelsens delfond ........................

50

17*

40

j Byggnadsstyrelsens delfond:

Ämbetsverkshus, museer oell skolor m. m.........

25

17*

60

Forskningsinstitut ..............................

50

17*

40

Universitetens delfonder:

[ Forskningsinstitut, svarande mot statsmedel......

50

17*

40

Sjukhusbyggnader, > > > ......

50

17*

40

Övriga byggnader, > > > ......

25

17*

60

Byggnader, » » div. medel......

—

27»

40

Karolinska sjukhusets delfond:

Bvggnader, svarande mot statsmedel ............

50

17*

40

» , > > div. medel ............

—

2 7»

40

I anslutning till motiveringen för de föreslagna avskrivningsreglerna hava

ämbetsverken yttrat sig i den speciella frågan huru ersättning för brandskada

skall täckas. Härom hava verken anfört följande:

Enligt principerna för affärsverkens förnyelsefondsredovisning skola skador,

som uppstå genom brand eller liknande olyckshändelser, täckas från

förnyelsefonden, varför avsättningen till denna bör vara avpassad med hänsyn

härtill. För fastighetsfondens del har hittills avsetts, att dylika förluster

skola täckas från det å riksstaten anvisade anslaget till oförutsedda utgifter.

Enligt ämbetsverkens nu föreliggande förslag kunna dylika förluster icke

täckas från värdeminskningskontot i vidare mån än den skadade byggnaden

är avskriven, i vilket fall ersättning bör ske i vanlig ordning.

Ämbetsverken förorda, att täckning för sådana oförutsedda förluster, som

här avses — för den händelse förlusten icke är av sådan art, att den bör

överföras till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster — även för framtiden

anvisas från det å riksstaten uppförda anslaget till oförutsedda utgifter.

Slutligen hava ämbetsverken behandlat vissa frågor, som hava avseende

å de av verken framlagda förslagens genomförande, och i detta ämne yttrat

följande:

Som tidigare anförts avse ämbetsverken, att den närmare utformningen av

de av ämbetsverken förordade principerna för förnyelsefondsredovisningens

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

13

ordnande skall göras beroende av de förslag, vartill den av riksräkenskapsverket

bedrivna utredningen angående affärsverkens förnyelsefonder kan

föranleda. Ämbetsverken förutsätta emellertid, att det förordade redovisningssystemet

skall kunna genomföras vid utgången av nästkommande budgetår.

I avvaktan härpå erfordras ingen ändring av nu gällande regler för placering

av fastighetsfondens förnyelsefondsmedel. Någon användning av dessa

medel bör emellertid med hänsyn till föreliggande förslag tills vidare icke

komma i fråga. De försäljningsmedel, vilka under nästkommande budgetår

kunna uppkomma, böra, i den mån de icke skola redovisas såsom inkomst

för fondens inkomsttitlar, tills vidare kvarstå å fastighetsfondens balanskonto.

Vad ämbetsverken förordat i fråga örn grunder för avsättning till förnyelsefonden

och angående avsättningens storlek, bör däremot kunna genomföras

vid fastställandet av inkomst- och utgiftsstaten för nästkommande budgetår.

Vidare bör den av ämbetsverken föreslagna retroaktiva avskrivningen

genomföras i samband med de åtgärder för reglering av statens bokförda

kapital, vilka avses skola vidtagas i bokslutet för innevarande budgetår.

Genom den föreslagna retroaktiva avskrivningen kommer fastighetsfondens

bokförda kapitalbehållning att nedbringas, vilket bland annat torde medföra,

att fastiglietsfonden med tillämpande av de hittills använda beräkningarna

för bestämmande av ersättningsanslagen kommer att lämna normal avkastning.

Ämbetsverken få med anledning härav erinra örn att riksräkenskapsverket

i utlåtande den 9 december 1937 angående förslag till inkomst- och utgiftsstat

för fastighetsfonden i fråga örn fondens förräntning anfört följande:

»Om man utgår från. att ersättningen bör täcka nettokostnaderna för

fastigheterna samt räntan å det i dem investerade kapitalet, borde hyresvärdena

upptagas till sådant belopp, att överskottet å fonden kommer att mosvara

cirka 4 procent av det i denna investerade statskapitalet. För budgetåret

1936/37 har emellertid överskottet uppgått till allenast 2.74 procent. För

budgetåret 1938/39 synes överskottet enligt de nu framlagda statförslagen för

de fyra hittillsvarande delfonderna komma att bliva procentuellt ännu lägre.

Vad sålunda anförts synes giva vid handen, att hyresvärdena genomsnittligt

böra höjas, vilket utan svårighet kan verkställas genom en procentuell

omräkning av de hittills beräknade beloppen. Med hänsyn till att detta

spörsmål — vilket icke är av direkt betydelse för statsregleringen — torde

bliva föremål för prövning i annat sammanhang, har riksräkenskapsverket

för de hittillsvarande delfonderna tillsvidare uppfört dessa anslagsposter med

av förvaltningsmyndigheterna föreslagna belo])])----—.»

Med det nu framlagda förslaget kan full förräntning av fastighetsfondens

kapital erhållas även örn nuvarande metod för beräkning av ersättningsanslagen

bibehålies. På grund av att den hittillsvarande beräkningsmetoden i

vad berör byggnadsstyrelsens delfond medför den fördelen, att hyresbeloppen

för denna delfond kunna fördelas på respektive myndigheter, synes

någon ändring med avseende å ersättningsanslagen till byggnadsstyrelsens delfond

icke nu vara erforderlig.

För (ivriga delfonder synas emellertid ersättningsanslagen av praktiska

skäl böra beräknas på så sätt, afl överskottet kommer att motsvara full

förräntning av de respektive delfondernas i medeltal disponerade .statsmedel.

För sistnämnda delfonder bör ersättningsanslagets storlek och överskottet

alltså definitivt fastlåsas först i bokslutet enligt av Kungl. Maj:t tidigare bestämd

förräntningskvot.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

Departements
chefen.

Slutligen torde här böra erinras, att ett bifall till ämbetsverkens här framlagda

förslag kan medföra vissa konsekvenser med avseende å de i årets

statsverksproposition preliminärt beräknade avskrivningsanslagen.

Till vad ämbetsverken i anslutning till sitt sist återgivna uttalande föreslå

med avseende å beräkningen av anslagen till avskrivning å riksstaten för

budgetåret 1938/39 torde jag få återkomma i annat sammanhang.

Frågan om de avskrivningsregler som tillämpas för de fonder, å vilka statens

fasta kapital redovisas, är av stor betydelse ur statsfinansiell synpunkt.

I likhet med vad som gäller inom affärslivet böra lånemedelsfinansierade kapitalanläggningar

avskrivas på ett sådant sätt, att deras anläggningskostnader,

när utrangering verkställes, äro helt täckta genom verkställda avsättningar

till förnyelsefond av löpande inkomster. Om så ej skett, framträder

vid utrangeringen ett överskott av skulder över tillgångar, vars täckande medför,

att finanserna vid tidpunkten för slopningen i motsvarande grad belastas

med utgifter som bort fördelas över kapitalanläggningens brukningstid.

Inom affärslivet är det naturligt, att avskrivningen jämnt slås ut på hela

brukningstiden. Så är endast delvis fallet inom den statliga finansförvaltningen

där inom vissa områden finanspolitiska såväl som budgettekniska

skäl kunna tala för att beslutet örn en viss anläggning ej bör skiljas från anvisandet

av medel ur löpande inkomster till täckandet av kostnaderna för

denna. Detta gäller närmast den statliga byggnadsverksamheten, där en omsorgsfull

behovsprövning vid beviljandet av medel är av särskild vikt med

hänsyn till att det är fråga örn anläggningar, som icke äro i gängse mening

räntabla och vilkas bruksvärde är beroende på den betydelse som tillmätes

det ändamål för vilket de nyttjas, samt där vidare kostnaderna för anläggningarna

av samma skäl endast i relativt begränsad utsträckning böra tilllåtas

belasta framtiden.

Genom inrättandet av en särskild kapitalfond, statens allmänna fastighetsfond,

för redovisning av statens ej till affärsverken hänförliga byggnader

öppnades möjligheter för lånemedelsfinansiering av den statliga byggnadsverksamheten

och därmed även för en fördelning av den faktiska kostnaden

för statens fastighetsbestånd över brukningstiden efter eljest gängse grunder.

Under den tid fonden hittills ägt bestånd lia dessa möjligheter fullt

utnyttjats, i det att nybyggnaderna under fonden praktiskt taget helt lånefinansierats

samtidigt som anläggningsvärdena gjorts till föremål för jämn

avskrivning genom en årlig avsättning till förnyelsefond å lV= procent. Emellertid

uttalades vid fondens tillkomst från riksdagens sida en önskan örn

att nybyggnaderna, när så med hänsyn till det finansiella läget kunde ske,

även för framtiden skulle finansieras med löpande inkomster eller m. a. o.

omedelbart helt avskrivas. Såsom i årets statsverksproposition påpekats

skulle en tillämpning av den av riksdagen förordade regeln, att finansieringssättet

skulle göras beroende av det statsfinansiella läget men att skattemedel

i största möjliga utsträckning borde disponeras för byggnadsverksamheten,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

15

j praktiken innebära, att man i genomsnitt för en längre tidsperiod genomförde

en viss grundavskrivning som emellertid skulle komma att visa en för

olika byggnader mycket ojämn tidsfördelning.

Efter genomförandet av den nya budgetuppställningen har behovet avväxlingar

i finansieringssättet bortfallit. De i det föregående antydda skälen

för ett tillskott av skattemedel genom avskrivning redan vid tidpunkten

för kapitalanvisningen kvarstå emellertid orubbade. För egen del hallag

därför i det preliminära förslag till modifierade regler för förnyelsefondsavsättning

inom fastighetsfonden, som framlades i statsverkspropositionen

och för vilket jag i det föregående redogjort, ansett mig böra uppställa krav

på en viss, av det statsfinansiella läget oberoende grundavskrivning av samtliga

byggnadsanslag under fastighetsfonden. Detta ställningstagande är utgångspunkten

även för byggnadsstyrelsens och riksräkenskapsverkets nu

framlagda förslag rörande fastighetsfondens förnyelsefond.

De synpunkter som motivera att man, med avvikelse från praxis inom

affärslivet, verkställer grundavskrivningar vid beviljandet av medel till statliga

byggnadsföretag, göra sig gällande även vid bestämmandet av den tid

inom vilken fullständig avskrivning bör komma till

stånd. Avgörande vikt måste sålunda därvid tillmätas icke den beräknade

varaktighetstiden, vilket eljest skulle ligga närmast till hands, utan den i

regel väsentligt kortare tid, under vilken byggnaderna kunna förväntas utan

väsentliga ändringar på ett tillfredsställande sätt fylla ett ur statsmakternas

synpunkt alltjämt aktuellt behov. Man har alltså att taga hänsyn till påräkneliga

förskjutningar i standardkraven — särskilt påtagliga vid sådana

byggnader som sjukhus — samt till möjligheten av organisatoriska förändringar

som kunna medföra, att de omedelbara skälen för anläggningarna

bortfalla — exempel på en sådan utveckling möta främst inom försvarsväsendet.

För den statliga byggnadsverksamhetens del finnes av dessa skäl

anledning både att generellt räkna med en relativt kort avskrivningstid och

att differentiera avskrivningen med hänsyn lill storleken av den risk för

väsentlig värdeförlust, som erfarenhetsmässigt föreligger inom olika områden.

Med nu tillämpade avskrivningsregler för fastighetsfonden täckes anläggningsvärdet

för nybyggnader på mellan 66 och 67 år. Enligt ämbetsverkens

förslag skulle den längsta avskrivningstiden framdeles bli 60 år. Jag delar

verkens uppfattning, att denna tid utgör en lämplig yttergrans. Ej heller

har jag funnit anledning till erinran mot förslaget, att de nu å fastighetsfonden

redovisade byggnader, för vilka ett extraordinärt avskrivningsbehov anses

föreligga — enligt verkens ståndpunkt fängelser, sjukhus och forskningsinstitutioner

men däremot ej skolor — framdeles bli föremål för avskrivning

på 40 år.

Den förordade avskrivningen på 60 respektive 40 år kan nås genom olika

kombinationer av grundavskrivning och löpande avskrivning.

I ämbetsverkens skrivelse göres av riksräkenskapsverket ett

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 199-

uttalande till förmån för enhetlig grundavskrivning och differentierad årsavskrivning.

Skälen för denna ståndpunkt ha ej närmare utvecklats. Mot

densamma synes mig kunna erinras ej endast att en differentiering av grundavskrivningen

i stället för av årsavskrivningen för de anslagsbeviljande instanserna

blir enklare utan även att det förordade systemet förutsätter en

högre grundavskrivning än som allmänt taget synes nödvändig och med tanke

på finanspolitikens anpassningsmöjligheter lämplig. Antydda synpunkter

ha föranlett mig att tidigare förorda, att differentieringen av avskrivningstiden

väsentligen genomföres genom variationer i grundavskrivningen, en

ståndpunkt till vilken fjolårets riksdag anslutit sig.

Med hänvisning till senast berörda ställningstagande lia ämbetsverken icke

utformat något detaljerat förslag enligt den av riksräkenskapsverket närmast

förordade linjen utan i stället utvecklat regler för ett avskrivningssystem baserat

på såvitt möjligt enhetliga årsavskrivningar och differentierad grundavskrivning.

Därvid förordas som huvudregel att grundavskrivning sker med

25 procent och årsavskrivning med l1/* procent; i förhållande till det i statsverkspropositionen

framlagda preliminära förslaget innebär detta en i sak

oväsentlig men av tekniska skäl lämplig förskjutning från löpande avskrivning

över till grundavskrivning. Vid behov av extraordinär avskrivning föreslås

grundavskrivningen höjd till 50 procent. I de undantagsfall, då å fastiglietsfonden

redovisade byggnader ej finansieras av statsmedel, bör grundavskrivningen

bortfalla och löpande avskrivning i stället ske efter en i motsvarande

grad förhöjd procentsats.

Till vad ämbetsverken sålunda föreslagit kan jag helt ansluta mig. .lag

delar även i huvudsak den uppfattning rörande tillämpningen av de förordade

reglerna på till- och ombyggnadsarbeten samt på fastigheter under

de olika delfonderna åt vilken ämbetsverken givit uttryck. Beträffande sistnämnda

frågor tillåter jag mig hänvisa till vad som anförts i ämbetsverkens

förut återgivna framställning.

I anslutning till det i statsverkspropositionen framlagda preliminära förslaget

till nya avskrivningsregler för fastighetsfonden förordades en i så

måtto retroaktiv tillämpning, att reglerna skulle utsträckas till

att gälla jämväl det lånemedelskapital, som hittills anvisats till å fastighetsfonden

numera redovisade byggnader. I överensstämmelse härmed beräknades

å övergångsstaten ett avskrivningsanslag å 20 miljoner kronor för den

ifrågasatta efterhandsregleringen av tidigare lånemedelsanvisningar. I statsverkspropositionen

berördes däremot icke frågan örn den framtida redovisningen

av byggnader som uppförts med skattemedel eller utgjorde ursprungligt

statskapital. Enligt de regler för kapitalbokföring, som ansetts böra tilllämpas

i samband med övergången till den nya riksstatsuppställningen, borde

dessa byggnader redovisas såsom helt avskrivna. En så stark nedskrivning är

emellertid, som av ämbetsverken i deras nu föreliggande utredning framhålles,

varken önskvärd eller nödvändig. Ämbetsverken förorda i stället, att berörda

fastigheter upptagas med belopp motsvarande det värde som skulle lia erhål
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

lits, därest de nu föreslagna avskrivningsreglerna hade kommit till användning

för de i fastighetsfonden vid dess tillkomst invärderade byggnadsvärdena

från tiden för byggnadernas tillkomst. De belopp vilka i enlighet härmed

bort vara bortskrivna föreslås bibehållna å tillgångssidan men balanserade å

skuldsidan av en motsvarande höjning av behållningen å ett värdeminskningskonto,

vilket skulle träda i den nuvarande förnyelsefondens ställe. Med

tanke på att en rationell bokföring av framtida utrangeringar av fondens

tillgångar och en rationell beräkning av de å fastighetsfondens stat upptagna

avskrivningsposterna skulle omedelbart möjliggöras genom den av ämbetsverken

föreslagna regleringen av kapitalbokföringen å fonden, ansluter jag

mig till verkens ståndpunkt.

Den här diskuterade regleringen av det bokförda värdet av å fastighetsfonden

redovisat äldre skattemedelskapital torde böra genomföras vid nästa

budgetårsskifte, då de nya avskrivningsreglerna äro avsedda att träda i tilllämpning

och jämväl, vid bifall till vad jag i annat sammanhang föreslår,

erforderliga medel för motsvarande reglering av det lånemedelskapital som

hittills redovisats under fonden ställts till förfogande. Vid den retroaktiva avskrivningen

såväl som vid framtida grundavskrivningar och årsavskrivningar

torde ett individuellt avskrivningsförfarande böra tillämpas. Närmare föreskrifter

rörande de nya avskrivningsreglernas genomförande torde, vid bifall

till vad jag här förordat, få meddelas av Kungl. Maj:t i huvudsaklig anslutning

till de ämbetsverkens skrivelse bifogade tabellerna.

Med den av ämbetsverken förordade anordningen av den retroaktiva avskrivningen

kommer att å fastighetsfonden kvarstå visst räntabelt skattekapital.

Det vore tänkbart, att intill motsvarande belopp underlåta löpande

avskrivningar å fonden. Jag kan emellertid icke tillstyrka ett sådant förfarande,

vars innebörd ytterst skulle vara, att man successivt tillgodogjorde sig

beloppet såsom inkomst.

En övergång till de föreslagna avskrivningsreglerna, förbunden med en

retroaktiv tillämpning av dessa i här angiven utsträckning, är av betydelse

för beräkningen av ersätt ning sanslagen till fastighetsfonden

och aktualiserar även frågan örn principerna för förnyelsefondsdisposition.

Sålunda har jag i årets statsverksproposition framhållit,

att det, när förnyelsefonden ökas så kraftigt som vid generell tillämpning av

grundavskrivning skulle bli fallet, ur rent ekonomiska synpunkter kunde

övervägas att fastställa ersättningsanslagen till de belopp som skulle uppfylla

kravet på att fastighetsfondens nettobehållning skall vara fullt förräntad;

detta skulle innebära ett avsteg från nuvarande praxis enligt vilken ersättningsanslagen

i princip beräknas med stöd av de kalkylerade hyresvärdena

för olika fastigheter.

Med avseende å denna fråga lia ämbetsverken framhållit, att fastighetsfondens

bokförda kapitalbehållning efter den förordade retroaktiva avskrivningen

med hittills tillämpat sätt för beräkning av ersättningsanslagen kommer

att framstå såsom fullt förräntad. På grund av att nuvarande henik
Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 199. V

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

ningssätt, i vad det gäller byggnadsstyrelsens delfond av fastighetsfonden,

synes medföra vissa fördelar, förorda verken med hänvisning därtill, att ingen

ändring sker på denna punkt. Däremot tillstyrkes att ersältningsanslagen

för övriga delfonder beräknas så, att full förräntning erhålles å det av delfonderna

disponerade statskapitalet. Vad ämbetsverken sålunda föreslagit

ger mig ej anledning till erinran. Vid framläggande av förslag till stat för

fastighetsfonden för budgetåret 1938/39 har jag därför för avsikt att föreslå

tillämpning av det förordade beräkningssättet.

Frågan om de regler för förnyelsefondsdisposition, varav

ett förstärkt behov gör sig gällande, sedan avskrivningar genomförts i

den betydande omfattning som här ifrågasatts, har av ämbetsverken i föreliggande

utredning berörts blott i förbigående. Sålunda upplyses, att riksräkenskapsverket

kommer att inom den närmaste tiden framlägga förslag till

allmänna regler för förnyelsefondsredovisning vid affärsverken efter riktlinjer,

som sammanfattats i en vid ämbetsverkens skrivelse fogad promemoria.

Samma riktlinjer borde enligt verkens mening tillämpas för fastighetsfondens

vidkommande. Det förordade redovisningssystemet för fastighetsfondens

förnyelsefond, vars detaljer skulle utformas efter fortsatt utredning inom

verken, förutsattes kunna genomföras vid utgången av nästkommande budgetår.

De statliga förnyelsefonderna behandlas för närvarande icke konsekvent

såsom verkliga avskrivningskonton utan i stället i viss utsträckning såsom

egentliga fonder motsvarade av på visst sätt placerade medel. Enligt för

affärsverken gällande bestämmelser skola dessa medel få disponeras för ersättningsarbeten

(återställande i fullgott skick av objekt vilkas brukbarhet

i avsevärdare mån minskats) samt för ersättningsanskaffning (anskaffande

av nya objekt i ersättning för utrangering). Dessa bestämmelser ha icke

hindrat, att förnyelsefonderna, till följd av sin konstruktion och på grund av

den inom vissa verk rådande uppfattningen örn deras funktioner även kommit

att i viss omfattning belastas för rena nyinvesteringar.

Vid ersättningsanskaffning sker inom bokföringen dels en nedskrivning

av realkapitalet med det utrangerade objektets värde, dels — till följd därav

— en motsvarande reduktion av förnyelsefonden, dels en fristående

minskning av fondens behållning av likvida medel, motsvarande medelsdispositionen

för ersättningsanskaffning, dels slutligen en ökning av det nedskrivna

realkapitalets värde med samma belopp, varmed de likvida medlen

minskats (fondens behållning kvarstår oförändrad men förvandlas i viss utsträckning

från kassa till realkapital). På grund av att de likvida medlen

uppkommit genom förnyelsefondsavsättningar har man nu kommit att förbinda

förnyelsefondsbelastningen icke med utrangeringen och den därav betingade

värdeminskningen för realkapitalet utan i stället med dispositionen av

likvida medel: ersättningsanskaffningen säges vara finansierad ur förnyelsefonden.

I praktiken har detta lett till att man i vissa fall — närmast när en

utrangering varit förutsedd örn än ej aktuell — gjort en nyanskaffning med

hjälp av likvida medel uppkomna genom förnyelsefondsavsättning och vid
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

19

makthållit balansen icke genom den ökning av realkapitalets bokförda värde

motsvarande investeringen av likvida medel, som korrekt skulle återspegla

den investering av likvida medel i rörelsen som ägt rum, utan genom en belastning

av förnyelsefonden. Mot ett sådant förfaringssätt kunna invändningar

riktas ur olika synpunkter. Uppenbarligen blir kapitalbokföringen

i hög grad missvisande. Allvarligare är att nyinvesteringen — vilken, örn

den än finansierats av likvida medel, dock helt är att jämställa med en nyinvestering

med hjälp av lån eftersom de likvida medlen balansera mot en

del av fondens skuld till statsverket och kunde disponeras för återbetalning

av anvisade lånemedel — kan komma att undandragas riksdagens prövning.

Här berörda vanskligheter kunna helt elimineras om förnyelsefonderna

förvandlas till värdeminskningskonton, vilka — i likhet med vad som gäller

inom affärslivet — få minskas blott i samband med en mot reduktionen svarande

nedskrivning av värdet å respektive realtillgångar samt örn därjämte

reinvestering behandlas lika med nyinvestering och disposition av likvida

medel i budgetärt hänseende jämställes med lånemedelsanvändning.

Efter nu angivna riktlinjer är det av ämbetsverken förordade förslaget

till omläggning av förnyelsefondsredovisningen utformat. Förnyelsefonderna

föreslås sålunda omlagda till värdeminskningskonton, underkastade gängse

bokföringsregler, och med avseende å investeringsbeslut respektive disposition

av likvida medel förordas följande anordning. Samtliga investeringar

under fonderna — alltså även de som äro av ersättningsnatur — bli föremål

för särskilda riksdagens beslut i anknytning till specifikationer, vilka fogas

såsom bilagor till kapitalbudgeten. På investeringsbesluten baseras sedan

beslut om medelsanvisning å kapitalbudgeten. Det erforderliga kapitaltillskottet

till respektive fonder förutsättes skola ske över ett enda anslag för

varje fond som utmätes så, att det täcker differensen mellan de sammanlagda

kostnaderna för beslutade investeringar under fonden och fonden tillhöriga,

för investering disponibla likvida medel. Skulle de disponibla likvida

medlen vid någon fond komma att överstiga det för nyinvestering erforderliga

beloppet och erfordras medlen icke såsom rörelsekapital, böra de icke erforderliga

medlen användas till återbetalning av till fonden tidigare anvisade

kapitalmedel.

Utöver den vinning med avseende å behandlingen av fondernas likvida

medel och investeringen av dessa, som göres med den här i korthet karakteriserade,

av ämbetsverken tillstyrkta nyordningen av medelsanvisningen å

kapitalbudgeten, medför denna vissa andra fördelar, främst att all anläggningsverksamhet

blir föremål för enhetlig prövning från riksdagens sida

och att full överensstämmelse kan nås mellan riksbokföringen och den faktiska

medelsanvändningen för investeringsändamål. Ett önskemål, som den

föreslagna anordningen icke skulle tillgodose, är att i kapitalbudgetens slutsumma

erhålla ett mått på investeringsverksamhetens omfattning. Ur denna

synpunkt vore att föredraga, att likvida medel alltid disponerades för återbetalning,

varefter beslutade anläggningsarbeten till hela sitt belopp komme

att belasta kapitalbudgeten.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Som jag redan nämnt ha ämbetsverken tänkt sig en förbättrad förnyelsefondsredovisning

genomförd efter antydda riktlinjer vid utgången av nästföljande

budgetår. För att detta skall vara möjligt torde krävas, att kapitalbudgeten

i riksstatsförslaget för 1939/40 utformas i anslutning till de nya

principer för behandlingen av förnyelsefonderna och investering av likvida

medel, som må befinnas ändamålsenliga. Innebörden härav framgår av det

anförda.

De syften som den av ämbetsverken föreslagna omläggningen skulle tillgodose

synas mig så väsentliga, att onödigt uppskov med övergången till

ett i de diskuterade avseendena mera tillfredsställande system enligt min

mening bör undvikas. För den händelse riksdagen ej riktar erinran däremot,

har jag därför för avsikt att vid uppläggningen av statsverkspropositionen

för budgetåret 1939/40 förorda sådana tekniska modifikationer i

kapitalbudgetens utformning som med anledning av den utredning i ärendet,

riksräkenskapsverket kommer att framlägga, må befinnas nödiga för

en tillfredsställande lösning av förnyelsefondsfrågan. Riksdagen kommer då

att i ett sammanhang kunna pröva det förslag till modifierade redovisningsbestämmelser

för affärsverken och fastighetsfonden, vartill riksräkenskapsverkets

utredning torde giva anledning, och de konsekvenser i budgettekniskt

hänseende som detta förslag får.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

godkänna här föreslagna allmänna grunder för avskrivning

av å statens allmänna fastighetsfond bokförda tillgångar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Folke Ericson.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

21

Bilaga A.

P. M.

med förslag till riktlinjer för den statliga förnyelsefonds''

redovisningens ordnande.*

Inledning.

Genom 1911 års budgetreform avsågs bland annat att vinna en klar gränsdragning

mellan löpande driftkostnader och utgifter för nya kapitalinvesteringar.

För att detta mål skulle kunna vinnas blev det emellertid nödvändigt

att vid de affärsdrivande verken redovisa tillgångarnas värdeminskning

genom årlig avskrivning, vilken skulle verkställas genom avsättning till särskilda

för ändamålet upplagda förnyelsefonder. Förnyelsefondsredovisningen,

som successivt genomfördes vid de olika affärsverken, gjordes åren 1924

och 1925 till föremål för särskild utredning (statens offentliga utredningar

1925:9), varefter de beträffande förnyelsefonderna nu gällande bestämmelserna

utfärdades genom kungl, brev den 19 mars 1926.

Sedan ett flertal nya förslag rörande användningen och placeringen av de

affärsdrivande verkens förnyelsefondsmedel varit föremål för överväganden

bl. a. hos affärsverkens styrelser och hos riksräkenskapsverket, erhöll detta

ämbetsverk genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1934 uppdrag att verkställa

utredning angående användningen och placeringen av de affärsdrivande

verkens förnyelsefonder samt därmed sammanhängande frågor. Utredningen,

som skulle fullföljas i samråd med de affärsdrivande verkens styrelser,

har nu framskridit så långt, att riksräkenskapsverket torde kunna inkomma

med utredning och förslag i ärendet inom den närmaste framtiden.

De förslag örn inrättande av en fond för redovisning av statens publika

byggnader, som varit föremål för överväganden under åren 1922—1934 och

som resulterade i inrättandet av statens allmänna fastighetsfond, äro att anse

som en direkt konsekvens av de redovisningsmetoder, vilka infördes i

statsbokföringen genom 1911 års budgetreform. Att avskrivning av de i

fastighetsfonden ingående byggnaderna skulle ske genom avsättning till förnyelsefond

har därvid ansetts självklart. Begreppet förnyelsefond har alltså

för fastighetsfondens del icke definierats utan har ansetts synonymt med

affärsverkens förnyelsefonder.

För förnyelsefondsredovisningen vid fastighetsfonden hava icke utfärdats

några närmare bestämmelser, utan har därmed ansetts böra anstå till dess

byggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket inkommit med utredning i ärendet.

I avbidan på denna utredning hava de belopp, varmed avsättning till

förnyelsefonden skall ske, fastställts till 1 J/2 procent å värdet för färdiga

byggnader. Därjämte har föreskrivits, att de till förnyelsefonden hänförliga

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

medlen skola — liksom vid affärsverken — insättas i riksgäldskontoret för

förvaltning.

Vid bedömande av frågan huru förnyelsefondsredovisningen bör anordnas,

måste hänsyn tagas till dels hur förnyelsefondsredovisning enligt gällande

lag och praxis bör vara anordnad vid icke statliga företag, och dels de bestämmelser

angående förnyelsefondsredovisningen, som hittills utfärdats för statens

affärsdrivande verk, dels ock slutligen de under senare år framkomna

förslagen till ändrade regler för den statliga förnyelsefondsredovisningen.

Avskrivning enligt allmänna bokföringstekniska grunder.

Enligt såväl allmän praxis som enligt svensk rätt [1910 års aktiebolagslag

§ 56, 4) och 1929 års bokföringslag 9 §, 2)] böra tillgångarna i bokföringen

icke upptagas över sina verkliga värden. Tillgångar avsedda till stadigvarande

bruk kunna dock enligt nämnda lagrum upptagas till det belopp,

vartill kostnaderna tor deras anskaffning eller tillverkning uppgått,

även örn verkliga värdet är lägre än detta belopp. För sådant fall bör dock

å anskaffningsvärdet årligen avskrivas det belopp, som motsvarar tillgångarnas

av ålder och nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak uppkomna

värdeminskning. I stället för sådan avskrivning kan enligt nämnda bestämmelser

motsvarande belopp uppföras bland skulderna å särskilt värdeminskningskonto

(fömyelsef ond). Sådant konto bör ej minskas annorledes än genom

en minskningen motsvarande avskrivning å ifrågavarande tillgångar.

Förnyelsefond är alltså icke att anse som en fond i detta ords egentliga

bemärkelse, utan som ett konto avsett att utvisa de belopp, varmed de bokförda

tillgangarnas värden avskrivits. Genom denna form för avskrivning

vinnes den fördelen, att tillgångarnas anskaffningsvärde, alltså det värde,

varå avskrivning skall ske, klart framgår ur bokföringen. Vill man ur bokföringen

utläsa tillgångarnas verkliga bokförda värde, bör man alltså

minska det å tillgångssidan uppförda värdet med å fömyelsefonden redovisat

belopp. I större företags publicerade balansräkningar redovisas av detta

skäl förnyelsefonden ofta som en subtraktiv post å tillgångssidan. Enligt

amerikansk bokföringsteknik är sistnämnda redovisningsform regel. För

att klart uttrycka förnyelsefondens verkliga karaktär har därför ordet förnyelsefond,

vilket användes i 1910 års aktiebolagslag, enligt 1929 års bokföringslag

ersatts med benämningen värdeminskningskonto.

Genom avskrivning eller avsättning till värdeminskningskonto bildas en

reserv av likvida medel. På grund av värdeminskningen uppstår nämligen

en= verklig kostnad eller förlust, som, därest icke kapitalet skall förbrukas,

måste täckas genom att motsvarande belopp redovisas såsom utgift, d. v. s.

att likvida driftsmedel reserveras såsom ersättning för det belopp, varmed

tillgångarnas värde minskats. Kapitalet kan på så sätt bibehållas oförändrat.

De likvida medel, som uppkomma genom avsättning till värdeminskningskonto

respektive förnyelsefond, kunna alltså icke behandlas såsom tillgångar

för ett dylikt konto. Dylika likvida medel kunna följaktligen disponeras för

investering i nya anläggningar. Avskrivningen behöver nämligen icke avse,

att medel anskaffas för ersättande av just de avskrivna tillgångarnas värden

— ett förfaringssätt som av praktiska skäl vore omöjligt att tillämpa — utan

endast att medel anskaffas för bibehållande av kapitalvärdet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

23

Avskrivning enligt för statsbokföringen hittills tillämpade grunder.

Såsom inledningsvis framhållits infördes såsom en följd av 1911 års budgetreform

ordnat avskrivningsförfarande för statens bokförda kapitaltillgångar.

Att formen med avsättning till förnyelsefond valdes, torde delvis kunna sättas

i samband med att i 1910 års aktiebolagslag införts bestämmelser angående

förnyelsefond. Det i denna lag införda förnyelsefondsbegreppet kom dock

aldrig till tillämpning inom statsbokföringen.

Detta berodde på att de statliga förnyelsefonderna icke blevo genomgående

behandlade såsom verkliga avskrivningskonton, utan som fonder, vilka skulle

motsvaras av på särskilt sätt placerade medel. Därmed uppkom även frågan

om användning av förnyelsefondernas medel. Enligt 1926 års bestämmelser

skulle förnyelsefondsmedel användas för återställande i fullgott skick av

objekt, vilkas brukbarhet i avsevärdare mån minskats (ersättningsarbeten)

samt till anskaffande av nya objekt i ersättning för utrangerade (ersättningsanskaffning),

men icke till bestridande av kostnader för det löpande underhållet.

För samma ändamål skulle Kungl. Majit för varje år ställa medel

ur förnyelsefonderna till verkens förfogande.

De sålunda givna bestämmelserna inneburo en vidsträckt befogenhet för

Kungl. Majit att vid sidan av riksstaten anvisa medel för nyinvestering.

Reparations- och underhållskostnader skulle i regel bestridas av driftsmedel.

Den definition, som i bestämmelserna givits för ersättningsarbeten,

täckte emellertid flertalet reparations- och underhållsarbeten. Det gjorda undantaget

för löpande underhållskostnader utgjorde fördenskull ej hinder för

att sådana större reparations- och underhållsarbeten, vilka gingo utöver kostnadsramen

för det löpande underhållet, kunde bestridas ur förnyelsefonderna.

Begreppet ersättningsanskaffning har enligt bestämmelserna givits en ännu

vidsträcktare formulering. Såsom ersättningsanskaffning kunde nämligen

enligt denna bestämmelse betecknas varje anskaffning, som skedde i avsikt

att ersätta ett utrangerat objekt, oberoende av om det ersättande objektet

till värde, prestationsförmåga och användningsområde skilde sig från det utrangerade

objektet. Den enda begränsning som infördes i dessa bestämmelser

låg i ordet »utrangerade», vilket syntes innebära, att det objekt, som

skulle ersättas vid anskaffningstillfället, borde vara utrangerat. I praktiken

tolkades emellertid denna bestämmelse så, att ersättningen skulle avse beräknad

eller planerad utrangering, oberoende av örn denna skedde vid en

långt senare tidpunkt samt oberoende av örn de ersatta objekten tortfarande

konnno till användning. På grund härav ansågs överensstämmelse icke behöva

förefinnas mellan utrangerade och för förnyelsefondsmedel anskaffade

objekt. Något krav på kongruens mellan ersättningsanskaffning och utrangering

har alltså icke uppställts. I följd härav hava affärsverkens förnyelsefonder

i relativt stor utsträckning kunnat användas för rena nyinvesteringar.

Bestämmelserna hava dock tillämpats olika vid olika affärsverk.

En dylik användning av förnyelsefonderna innebär, att en gång gjorda

avskrivningar i samband med vissa andra nyanskaffningar bokföringsmässigt

återtagas samt att i stället för de nyanskaffade objekten de utrangerade objektens

värden fortfarande redovisas bland tillgångarna. Något verkligt avskrivningsförfarande

har alltså icke kommit till tillämpning, utan i stället

hava de belopp, varmed tillgångarna bort avskrivas, avsatts till fonder, som

använts för lackande av vissa vid sidan av riksstaten gjorda nyanskaffningar.

Detta medför, att bokföringen endast kommer att utvisa de tillgångsvärden,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

vilka ursprungligen anskaffats för medel från kapitalökningsanslag, men icke

de värden, vilka anskaffas med anlitande av förnyelsefonderna. Ur bokföringen

framgår alltså icke, å vilka tillgångsvärden avskrivning rätteligen

bör ske.

I avsikt att vinna en något mer rättvisande bokföring har riksräkenskapsverket

under senare år förordat, att vissa nyanskaffningar skulle finansieras

med likvida medel utan att förnyelsefondernas storlek skulle rubbas. Dessa

nyanskaffningar bliva därigenom korrekt redovisade som tillgångar. Detta

förfaringssätt, som huvudsakligen kommit till användning vid statens vattenfallsverk,

har visserligen icke medfört någon reell ändring av förnyelsefondsbokföringen,

men därmed har dock vunnits, att vissa större, på detta sätt

verkställda kapitalinvesteringar blivit korrekt redovisade.

Tidigare förslag till ändrad förnyelsefondsbokföring.

Sedan länge har vattenfallsstyrelsen förordat, att förnyelsefonderna vid

statens affärsverk skulle behandlas såsom värdeminskningskonton samt att

de genom avskrivningsförfarandet uppkomna likvida medlen skulle disponeras

till återbetalning av i verket investerade lånemedel eller — vilket teoretiskt

är detsamma — investeras i verkets rörelse. Investering av förnyelsefondsmedel

i nya anläggningar skulle därvid anses såsom placering av förnyelsefondsmedel

och icke medföra minskning av förnyelsefondernas behållning.

Den tidigare berörda utredningen byggde på förutsättningen, att förnyelsefonderna

skulle behandlas som värdeminskningskonton samt upptog förslag

om att fonderna borde benämnas förnyelsekonton. Även i detta förslag följdes—

ehuru endast delvis — den av vattenfallsstyrelsen i olika sammanhang

definierade skillnaden mellan användning och placering av förnyelsefondsmedel.

Som av det förut anförda torde framgå, ledde de sakkunnigas förslag i

denna del icke till resultat. Detta berodde framför allt på vissa invändningar

från riksräkenskapsverket. Enligt verkets uppfattning skulle nämligen förslagen

ofelbart leda till åsidosättande av den grundprincip för 1911 års

budgetreform, att för vart och ett av statens affärsdrivande verk hela den för

året avsedda kapitalökningen upptoges i riksstaten såsom anslag.

Som av det hittills anförda framgår, blev resultatet härav, att förnyelsefonderna

i stället kommo att direkt användas för verkliga nyinvesteringar -—

ett resultat som riksräkenskapsverket givetvis icke hade avsett och som otvivelaktigt

strider såväl mot 1911 års budgetreform som mot tidigare i ärendet

framlagda förslag.

I sitt den 30 december 1929 framlagda utlåtande angående statens vattenfallsverks

förnyelsefonder m. lii. återupptogo statens ekonomisakkunniga förslagen

om investering av förnyelsefondsmedlen i verkens rörelse.

I ett den 21 februari 1930 därefter avgivet utlåtande angående inköp avaktier

i Motala ströms kraftaktiebolag, erinrade riksräkenskapsverket, att

tid efter annan från affärsverkens sida önskemål framställts örn utnyttjande

av förnyelsefondernas medel för ändamål, som ej vore att hänföra till ersättningsarbeten

eller ersättningsanskaffningar. Ämbetsverket anförde härom

vidare, att det kunde sättas i fråga, om den tämligen snäva begränsning av

användningen av förnyelsefondernas medel, som dittills tillämpats, borde för

framtiden vidhållas. Riksräkenskapsverket ville fördenskull förorda, att

frågan om användingen och placeringen av affärsverkens förnyelsefonder

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

25

upptoges till .särskild omprövning, i sylte att i nu förevarande avseende skulle

principiellt klarläggas, i vad mån en anordning mera överensstämmande med

vad som tillämpades i enskild verksamhet borde genomföras även beträffande

statens affärsverks kapitalinvesteringar.

Sedan kommunikationsverkens styrelser avgivit yttrande angående detta

riksräkenskapsverkets uttalande har ämbetsverket i förnyat utlåtande i ärendet

den 15 september 1932 närmare utvecklat sin ställning till berörda spörsmål.

Ämbetsverket framhöll därvid bland annat, att ett fasthållande vid

grunderna för 1911 års budgetreform icke med nödvändighet behövde förutsätta,

att de anslag, som förmedlade statens kapitaltillskott till de affärsdrivande

verken, gåves en så fast anknytning till de speciella ändamål, för vilka

anslagen anvisats, som dittills varit fallet. Ämbetsverket ansåg tvärtom, att

vid anslagsbeviljandet ett principiellt särskiljande av å ena sidan kapitalanvisningen

och å andra sidan användningen av det nytillkomna kapitalet —

eventuellt jämte erforderlig del av redan befintliga likvida tillgångar — bättre

än den nuvarande ordningen skulle motsvara de affärsdrivande verkens

ställning såsom i budgettekniskt hänseende fristående fondförvaltningar. Ett

genomförande av riksräkenskapsverkets förslag skulle såsom huvudsakligt

resultat medföra, att å ena sidan användningen av förnyelsefondsmedlen

strängt begränsades till ersättningsarbeten och ersättningsanskaffning, men

att å andra sidan investeringen i anläggningar m. m. av verkens i samband

med förnyelsefondsavsättningen uppkomna likvida tillgångar kunde ske i

vidgad utsträckning.

Den utredning i ärendet, som riksräkenskapsverket den 30 juni 1934 i anledning

av de här omnämnda förslagen anbefalldes verkställa, har i avvaktan

på genomförandet av 1937 års beslut angående riksstatens uppställning ännu

icke kunnat slutföras. Sedan med det vid 1938 års riksdag nu framlagda

riksstatsförslaget frågan örn riksstatens uppställning kan anses hava blivit

löst, synes tiden vara inne att lösa spörsmålet om användningen och placeringen

av de affärsdrivande verkens förnyelsefonder.

Riktlinjer för slutligt förslag till ändrad förnyelsefondsbokföring.

I anslutning till praktiskt taget samtliga sedan år 1924 framlagda förslag

angående de statliga förnyelsefondernas ordnande, torde förnyelsefonderna

böra givas karaktär av verkliga värdeminskningskonton. Benämningen förnyelsefond

bör alltså ändras till värdeminskningskonto, varjämte bestämmelserna

böra bringas i överensstämmelse med stadgandet i bokföringslagens 9 §

2) första stycket. I fråga om användningen av värdeminskningskontot erfordras

icke annan föreskrift än att kontot icke får minskas annat än genom

en minskningen motsvarande nedskrivning av värdet å respektive tillgångar.

Efter genomförandet av en dylik bestämmelse, kan något spörsmål om placering

av till värdeminskningskontot hörande tillgångar icke uppkomma, eftersom

värdeminskningskontot allenast är att anse såsom en subtraktiv post

avseende de tillgångar, vilka äro föremål för avskrivning.

Genom den årliga avskrivningen uppkommer en reserv av likvida medel,

vilken tillhör respektive kapitalfond. Dylika medel kunna alltså, i den män

de icke erfordras för rörelsen, användas antingen för återbetalning till riksgäldskontoret,

varigenom kapitalbehållningen nedbringas, eller för investering

i nya anläggningar, varigenom kapitalet bibehålies vid sitt värde. Då

fastighetsfonden icke behöver något rörelsekapital, kunna alltså tor denna

fonds del dylika likvida medel i sin helhet användas för återbetalning eller

nyinvestering.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Sistnämnda spörsmål sammanhänger intimt med frågan örn sättet för anvisning

av medel till nya kapitalinvesteringar. Hittills har varje återbetalning

av frigjort kapital ansetts böra hänföras till visst kapitalökningsanslag,

variör alltså de olika kapitalökningsanslagen — såsom riksräkenskapsverket

framhållit i sitt förenämnda den 15 september 1932 i detta ärende avgivna

utlåtande — betraktats ingå såsom självständiga enheter i affärsverksfondernas

kapital. Ett utnyttjande av fondernas likvida tillgångar för nyanläggningar

eller andra utvidgningsarbeten har på grund härav icke kunnat förenas

med hittills gällande budgetprinciper.

Med den år 1937 beslutade uppställning av riksstaten. som lagts till grund

för 1938 års riksstatsförslag, skulle återbetalning av fondkapital icke längre

hänföras till särskilda anslag utan i stället utgå av det odifferentierade fondkapitalet

såsom sådant.

I det nu framlagda riksstatsförslaget hava visserligen kapitalökningsanslagen

för affärsverken och fastighetsfonden liksom hittills uppdelats i ett flertal

olika specialanslag. Ett särskiljande enligt riksräkenskapsverkets förslag

av år 1932 av å ena sidan själva kapitalanvisningen och å andra sidan användningen

av det nytillkomna kapitalet — eventuellt jämte erforderlig del

av redan befintliga likvida kapitaltillgångar — skulle emellertid icke blott

motsvara de affärsdrivande verkens och fastighetsfondens ställning såsom i

budgettekniskt hänseende fristående fondförvaltningar utan även stå i god

överensstämmelse nied den vid 1937 års riksdag beslutade riksstatsuppställningen.

Såsom riksräkenskapsverket i sitt utlåtande av år 1932 framhållit, skulle

vid en dylik uppdelning på tvenne fristående beslut, avseende det ena kapitalanvisningen

och det andra kapitalanvändningen, redovisningen över riksstaten

enbart representera den form, under vilken statens kapitaltillskott till de

ifrågavarande fonderna äger rum. Beslutet örn användningen av det i riksstaten

anvisade kapitaltillskottet skulle alltså genom uppdelningen kunna utformas

utan hänsynstagande till sättet för tillkomsten av fondernas kapitaltillgångar.

Vid sådant förhållande bör det alltså bliva möjligt, att i de fall

då investering i byggnader, anläggningar m. m. av redan befintliga, för andra

ändamål icke omedelbart behövliga likvida tillgångar kan komma i fråga,

låta beslutet örn kapitalanvändningen omfatta jämväl dessa kapitaltillgångar.

För den händelse en fonds likvida tillgångar befinnas tillräckliga för de planerade

nyinvesteringarna, behöver något kapitalökningsanslag över huvud

taget icke anvisas för ändamålet. Skulle sådana likvida medel vid någon

fond komma att överstiga det för nyinvestering erforderliga beloppet och erfordras

medlen icke såsom rörelsekapital, böra de icke erforderliga medlen

följaktligen användas till återbetalning, varigenom fondens kapitalbehållning

minskas.

För ökning av affärsverksfondernas och fastighetsfondens kapitalbehållning

synes därvid för framtiden lämpligen böra anvisas allenast ett anslag för

varje fond respektive delfond. Redovisningen av de konkreta kapitalinvesteringarna

åter bör ske i särskilda specifikationer, vilka upptagas såsom bilagor

till kapitalbudgeten. Respektive fonders i riksgäldskontoret hittills innestående

niebel böra användas antingen till att minska fondkapitalet eller till

nya kapitalinvesteringar. Som konsekvens härav följer, att medel till ersättningsarbeten

böra anvisas på samma sätt som nyinvesteringar. Dessa anvisningar

kunna därvid givetvis ordnas på sådant sätt, att den rörelsefrihet,

som nödvändiggöres av hänsyn till affärsmässiga förhållanden eller oförutsedda

händelser, icke behöver äventyras.

Såsom tidigare anförts torde fastighetsfondens förnyelsefondsredovisning

böra definitivt ordnas först i samband med affärsverkens förnyelsefondsre
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

27

dovisning. Den närmare utformningen av hithörande bestämmelser i vad

avser fastighetsfonden synes därför böra verkställas i samband med det förslag

angående affärsverkens förnyelsefonder, som nu är under utarbetande

inom riksräkenskapsverket och som lärer komma att avgivas inom den närmaste

framtiden. Vid utarbetandet av sistnämnda förslag, vilket enligt uppdraget

skall ske i samråd med affärsverkens styrelser, torde jämväl samråd

böra äga rum med byggnadsstyrelsen.

I avvaktan på slutförandet av den sålunda inom riksräkenskapsverket pågående

utredningen torde de för placeringen av fastighetsfondens förnyelsefondsmedel

nu gällande bestämmelserna tills vidare kunna kvarstå oförändrade.

Stockholm, riksräkenskapsverkets budgetbvrå, den 16 februari 1938.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga B.

Tabell utvisande byggnadsvärden samt föreslagen avskrivning för den V? 1937 i fångvårdsstyrelsens, utrikesdepartementets,

medicinalstyrelsens och byggnadsstyrelsens delfonder av statens allmänna fastighetsfond ingående byggnader.

Fastighet

Byggnads- värde den 1/i

1937

Grundavskriv-

ning

Årlig avskrivning

(1.25 *)

Beräknad

avskrivning

t. o. m.

budgetåret

1937/38

Beräknad

avskrivning

budgetåret

1938/39

Avskriv- ningen

fortsätter

t. o. m.

budget- året

%

Kronor

Fr.o.m.

året

Kronor

Fångvårdsstyrelsens delfond.

Centralfängelse!'':

Långholmen..........................

2,056,000: —

50

1,028,000

—

1898

25,700

—

2,056,000: —

—

—

Malmö................................

1,140,000: —

50

570,000

—

1914

14,250

—

1 868,875: —

14,250: —

1957/58

Härlanda ............................

1,070,000: —

50

535,000

—

1907

13,375

—

2 885,875: —

13,375: -

1951/52

Mariestad ............................

352,000: —

50

176,000

—

1898

4,400

—

352,000: —

—

—

Härnösand............................

575,000: -

50

287,500

—

1907

7,187

50

510,312: 50

7,187: 50

1946/47

Växjö................................

518,300: —

50

259,150

—

1913

6,478

75

3 401,828:75

6,478: 75

1955/56

Norrköping ..........................

426,000: —

50

213,000

—

1915

5,325

—

* 303,975: —

5,325: —

1960/61

Fångkolonien å Singeshult ..............

15,400: —

50

7,700

—

1920

192

50

11,165: —

192: 50

1959/60

Sträf fängelser 5..........................

2,335,000: —

50

1,167,500

—

1898

29,187

50

2,335,000: —

—

—

Kronohäkten 6..........................

1,000,500: —

50

500,250

—

1898

12,506

25

1,000,500: -

—

—

Summa

9,488,200: —

4,744,100

—

118 002:50

8,725,531: 25

46,808: 75

Utrikesdepartementets delfond.

Beskicknings- och konsulatsfastigheter i

Ankara ..............................

231,000: —

25

57,750

—

1935

2,887

50

66,412:50

2,887: 50

1994/95

Berlin................................

545,000: —

25

136,250

—

1913

6,812

50

306,562: 50

6,812: 50

1972/73

Bern ................................

177,000: —

25

44,250

—

1931

2,212

50

59,737: 50

2,212: 50

1990/91

Bryssel ..............................

155,000: —

25

38,750

—

1929

1,937

50

56,187: 50

1,937: 50

1988/89

Haag ................................

94,000: -

25

23,500

—

1931

1,175

—

31,725: —

1.175: —

1990/91

Hamburg ............................

190,000: —

25

47,500

—

1921

2,375

—

87,875: —

2,375: -

1980/81

Hälsingfors ..........................

500,000: —

25

125,000

—

1922

6,250

—

225,000: —

6,250: -

1981/82

Istanbul..............................

290,000: —

25

72,500

—

1878

3,625

—

290,000: -

—

—

Köpenhamn ..........................

210,000: -

25

52,500

—

1922

2,625

—

94,500: -

2,625: -

1981/82

Leningrad ............................

500,000: —

25

125,000

—

1914

6,250

—

275,000: -

6,250: -

1973/74

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

opaginerad Kontrollera mot PDF

London ..............................

850,000: —

25

212,500: —

1922

10,625

—

382,500: —

10,625: —

1981/82

Madrid ..............................

360,000: —

25

90,000: —

1905

4,500

—.

238,500: -

4,500: —

1964/65

Oslo..................................

160,000: —

25

40,000: —

1907

2,000

—

102,000: —

2,000: -

1966/67

Paris

Av. Marceau........................

430,000: -

25

107,500: —

1901

5,375

—

306,375: —

5,375: —

1960/61

Rue Bassano........................

280,000: —

25

70,000: —

1921

3,500

—

129,500: -

3,500: —

1980/81

Rom ................................

200,000: —

25

50,000: —

1926

2,500

—

80,000: —

2,500: —

1985/86

Tokio................................

110,000: —

100

110,000: —

—

110,000: —

—

—

Warszawa7............................

128,311:18

25

32,077: 80

—

32,077: 80

—

—

Washington ..........................

275,000: —

25

68,750: —

1927

3,437: 50

106,562: 50

3,437:50

1986/87

Wien ................................

330,000: —

25

82,500: -

1929

4,125

—

119,625: —

4,125: —

1988/89

Summa

6,015,311:18

1,586,327: 80

72,212:50

3,100,140:30

68,587: 50

Medicinalstyrelsens delfond.

Psykiatriska sjukhuset i Stockholm ......

994,000: —

50

497,000: —

1898

12,425

—

994,000: —

—

—

Ulleråkers sjukhus vid Uppsala..........

3,628,491: 90

50

1,814,245: 95

1898

45,356

15

8 3 591,683:25

36,808: 65

1938/39

S:ta Annas sjukhus i Nyköping..........

267,000: -

50

133,500: —

1898

3,337

50

267,000: —

—

—

Sundby sjukhus vid Strängnäs ..........

4,972,000: -

50

2,486,000: —

1924

62,150

—

3,356,100. —

62,150: -

1963/64

Birgittas sjukhus i Vadstena..............

1,579,000: —

50

789,500: —

1898

19,737

50

1,579,000: —

- .

—

Ryhovs sjukhus i Jönköping..............

7,458,718: 73

50

3,729,359:37

1935

93,233

98

4,009,061:31

93,233:98

1974/75

S:t Sigfrids sjukhus i Växjö jämte Kors-

bergakolonien ........................

4,917,857: 47

50

2,458,928: 74

1936

61,473:22

2,581,875:18

61,473: 22

1975/76

S:ta Gertruds sjukhus i Västervik........

3,985,000: -

50

1,992,500: —

1912

49,812: 50

3,287,625: —

49,812:50

1951/52

S:t Olovs sjukhus i Visby................

2,142,189:18

50

1,071,094: 59

1937

26,777:36

1,097,871:95

26,777: 36

1976/77

S:t Lars sjukhus vid Lund..............

5,670,958: 93

50

2,835,479: 47

1898

70,886: 99

9 5,405,453: 45

70,886:99

1941/42

Vipeholms sjukhus i Lund..............

4,059,876: 70

50

2,029,938: 35

1936

50,748: 46

2,131,435:27

50,748: 46

1975/76

S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg ........

8,408,400:06

50

4,204,200: 03

1928

105,105

—

5,255,250:03

105,105: —

1967/68

S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg..........

1,040,000: —

50

520,000: —

1898

13,000

—

1,040,000: —

—

—

Restads sjukhus vid Vänersborg..........

4,278,500: —

50

2,139,250: -

1906

53,481

25

3,850,650: —

53,481:25

1945/46

Källshagens sjukhus i Vänersborg........

4,046,000: —

50

2,023,000: —

1931

50,575

—

2,377,025: —

50,575: —

1970/71

Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn ....

2,403,518: 67

50

1,201,759: 34

1908

30,043: 98

2,103,078: 74

30,043: 98

1947/48

Västra Marks sjukhus i Örebro..........

1,628,000: -

50

814,000: —

1932

20,350: —

936,100: —

20,350: —

1971/72

Salberga sjukhus vid Sala................

1,930,344: 23

50

965,172:12

1931

24,129: 30

1,134,077: 22

24,129: 30

1970/71

Säters sjukhus vid Säter..................

4,389,576: 05

50

2,194,788:03

1912

54,869: 70

10 3,464,927: 43

54,869: 70

1954/55

Gådeå sjukhus i Härnösand..............

307,000: —

50

153,500: —

1898

3,837: 50

307,000: -

—

—

Frösö sjukhus vid Östersund..............

3,045,000: —

50

1,522,500: —

1918

38,062: 50

2,283,750: —

38,062:50

1957/58

Umedalenssjukhus vid Umeå..............

6.780,000: —

50

3,390,000: —

1935

84,750: —

3,644,250: —

84,750: —

1974/75

Furunäsets sjukhus vid Piteå..............

2,997,000: —

50

1,498,500: —

1931

37,462: 50

1,760,737:50

37,462: 50

1970/71

Summa

80,928,431:92 |

40,464,215:99

1,011,605: 39

56,457,951:33

950,720:39

1 1914—1936/37 1.25 % å 990,000. - 2 1907—1936/37 1.25 % å 900,000. — 3 1913-1936/37 1.25 % å 454,000. — 4 1915-1932/33 1.25 % å 286,000.

— 6 Samtliga uppförda 1846—1862. — 6 Samtliga uppförda 1859—1889. -— 7 Under uppförande. — 8 1898—1935/36 1.25 % å 3,551,000. —

9 1898-1935/36 1.25 % å 5,112,000. — 10 1912—1935/36 1.25 % å 3,868,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fastighet

Byggnads- värde den */>

Grundavskriv

ning

Årlig avskrivning

(1.26 %)

Beräknad

avskrivning

t. o. m.

Beräknad

avskrivning

budgetåret

1938/39

Avskriv-

ningen

fortsätter

1937

*

Kronor

Fr.o.m.

året

Kronor

budgetåret

1937/38

t. o. m.

budget- året

Byggnadsstyrelsens delfond.

A. Stockholmsavdelningen.

Gamla Kungshuset......................

1,100,000

25

275,000

1930

13,750: —

385,000

13,750: -

1989/90

Kammarrättens hus, Birger Jarls torg 13..

525,000

—

25

131,250

—

1878

6,562:50

525,000

—

—

_

Riksräkenskapsverkets hus, Birger Jarls

torg 11 ..............................

250,000: —

25

62,500: —

1920

3,125: —

118,750: —

3,125: -

1979/80

Riksarkivets byggnader:

Huvudbyggnaden ....................

550,000

25

137,500

1890

6,875: -

467,500

6,875: —

1949/50

Stenbockska huset ....................

227,000

—

25

56,750

—

1878

2,837:50

227,000

—

—

_

Naturhistoriska riksmuseets byggnader....

5,750,684

53

25

1,437,671

13

1916

71,883:56

3,019,109

45

71,883:56

1975/76

Kanslihuset ............................

4,511,079

08

25

1,127,769

77

1936

56,388:49

1,240,546

75

56,388:49

1995/96

Byggnaderna i kv. Neptunus större:

Storkyrkobrinken 2....................

210,000

25

52,500

_

1878

2,625

210,000

■ > 4....................

210,000

—

25

52,500

—

1918

2,625

—

105,000

—

2,625: t-

1977/78

Kontrollstyrelsens hus, Svartmangatan 9..

200,000

—

25

50,000

—

1924

2,500

—

85,000

_

2,500: —

1983/84

Rosenhaneska huset, Kungshusplan 10____

650,000

_

25

162,500

—

1878

8,125

—

650,000

_

_

_

Arvfurstens palats ......................

1,000,000

—

25

250,000

—

1878

12,500

—

1,000,000

—

_

_

Preisiska huset, Drottninggatan 36........

500,000

—

25

125,000

—

1921

6,250

—

231,250

—

6,250: —

1980/81

Gymnastiska Centralinstitutets byggnader,

Hamngatan 19........................

400,000

25

100,000

1878

5,000: -

400,000: —

Byggnaderna i kv. Vega, Drottninggatan

95 A och B..........................

1,140,000

25

285,000

1878

14,250

1,140,000

Sergelska huset, Sergelgatan 1............

106,000

—

25

26,500

—

1878

1,325

—

106,000

—

_

_

Tekniska skolans byggnad, Mästersamuels- gatan 44..............................

1,225,000

25

306,250

1878

15,312

50

1,225,000

Utrikesministerhotellet ..................

265,000

_

25

66,250

—

1878

3,312

50

265,000

_

_

_

Nationalmuseibyggnaden ................

4,000,0u0

—

25

1,000,000

—

1878

50,000

—

4,000.000

—

—

—

Lantmäteristyrelsens hus ................

230,000

—

25

57,500

—

1878

2,875

—

230,000

—

—

_

Karolinska institutets byggnader..........

750,000

—

50

375,000

—

1878

9,375

—

750,000

—

—

_

Garnisonssjukhusets byggnader............

1,020,000

—

50

510,000

—

1878

12,750

—

1,020,000

—

—

—

Gamla riksdagshuset ....................

2,150,000

—

25

537,500

—

1878

26,875

—

2,150,000

_

_

Folkskoleseminariets byggnader, Prästgårds- gatan 9 ..............................

700,000

25

175,000

1878

8,750

700,000: —

Kungl, bibliotekets byggnad..............

2,400,000

—

25

600,000

—

1878

30,000

—

2,400,000: -

-

—

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Musikaliska akademiens byggnader:

Huvudbyggnaden......................

200,000: —

Kjellb. huset..........................

330,000: —

Hessensteinska huset, Birger Jarls torg 2..

240,000: —

Gamla Bankotiusen......................

1,030,000: —

Högre lärarinneseminariets byggnad, Rid-

dargatan 5............................

220,000: -

Riksförsäkringsanstaltens hus, Adolf Fred-

riks Kyrkog. 8........................

1,600,000: -

Pensionsstyrelsens byggn., Engelbrektsg. 5, 7

838,339:16

Tekniska högskolans byggnader, Vallhalla-

vägen:

Huv.bj-ggn. m. fl.....................

6,400,000: —

Kemibyggn...........................

1,700,000: —

Bibl.byggn...........................

300,000: —

Flygtekn. byggn.......................

600,000: —

Kansliflygeln..........................

474,700: 46

Byggn, i kv. Kungl. Trädgården, V:a Träd-

gårdsg. 10............................

450,000: -

Byggnaderna i kv. Mercurius, Storkyrko-

brinken 7, 9..........................

1,100,000:-

Byggnaderna i kv. Rosenbad:

Drottningg. 1—3......................

750,000: —

Rosenbad 2 ..........................

2,306,128:95

Statens provningsanstalts byggnader......

800,000: —

Byggnaden i kv. Grönlandet norra, Drott-

ninggatan 96..........................

3,030,516:36

Byggnaden i kv. Rännilen, Birger Jarlsg.

j 7, f. d. patentverkets hus..............

467,443:13

Gamla skogsinstitutets byggnader, Strand-

vägen 58 ............................

100,000: —

i Byggnaderna i kv. Domherren, Östermalms-

gatan 26..............................

350,000: —

Byggnaden i kv. Murmästaren, Hantver-

karegatan 29..........................

3,350,000: -

j Byggnader för statens hist. museum, färd.

byggn...............................

1,640,000: —

Förutv. positionsartillerireg:tets kasern, Stor-

gatan 41..............................

50,000: —

Etnografiska museets byggnader, Kavalleri-

vägen ................................

635,000: —

Skogshögskolans och skogsförsöksanstaltens

byggn., Experiment, f.................

1,012,665: 69

25 * å 2,300,000 + 6,129. — 2 25 * å 3,000,000 + 30,516. —

50,000: —

82,500: —

60,000: —

257,500: —

1878

1927

1878

1878

2,500:- 4,125: —

3,000: —

12,875: —

200,000: —

127,875: —

240,000: —

1,030,000: —

4,125: —

1986/87

55,000: —

1878

2,750: —

220,000: —

—

—

400,000: —

209,584:79

1931

1917

20,000: - 10,479:24

540,000: —

429,648: 83

20,000: —

10,479: 24

1990/91

1976/77

1,600,000: —

850,000: —

75,000: - 300,000: —

118,675:12

1917

1921

1929

1931

1936

80,000: —

21,250: —

3,750: —

7,500: —

5,933: 76

3,280,000: —

1,211,250: —

108.750: —

352,500: —

130,542: 64

80,000: - 21,250: —

3,750: —

7,500: —

5,933: 76

1976-77

1954/55

1962/63

1964/65

1995/96

112,500: —

1918

5,625: —

225,000: -

5,625: —

1977/78

275,000: -

1918

13,750: —

550,000: -

13,750: —

1977/78

187,500: —

1581,129: —

200.000: —

1924

1919

1926

9,375: - 28,750: —

10,000: -

318,750: —

1,127,379: —

320,000: —

9,375: —

28,750: —

10,000: —

1983/84

1978/79

1985/86

2 780,516: —

1921

37,500: —

1,418,016: —

37,500: —

1980/81

s 129,943: —

1906

5,625: —

309,943: —

5,625: —

1965/66

25,000: —

1878

1,250: —

100,000: —

—

—

175,000: -

1898

4,375:-

350,000: —

—

—

837,500: —

1926

41,875: -

1,340,000: —

41,875: —

1985/86

410,000: —

1937

20,500: —

430,500: —

20,500: —

1996/97

12,500: -

1878

625:-

50,000: -

—

—

158,750: —

1930

7,937: 50

222,250: —

7,937:50

1989/90

253,166:42

1915

12,658: 32

544,307: 78

12,658: 32

1974/75

% å 450,000 + 17,443.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fastighet

Byggnads- värde den Vj

1937

Grundavskriv-

ning

Årlig avskrivning

(1.26%)

Beräknad

avskrivning

t. o. m.

budgetåret

1937/38

Beräknad

avskrivning

budgetåret

1938/39

Avskriv- ningen

fortsätter

t. o. m.

budget- året

%

Kronor

Fr.o.m.

året

Kronor

Veterinärhögskolans fastighet, Norra Djur-

gården ..............................

2,334,000: —

25

583,500: -

1911

29,175: —

1,371,225: —

29,175: —

1970/71

Patentverkets fastighet, kv. Uppfinnaren..

1,250,000: —

25

312,500: -

1922

15,625: -

562,500: -

15,625: —

1981/82

Nya Elementarskolans fastighet i kv. Be-

ridarebanan .............''.............

450,000: —

25

112,500: —

1878

5,625: —

450,000: —

—

—

Byggnader för institutet och förskolan för

blinda å Tomteboda..................

1,378,500: —

25

344,625: —

1878

17,231:25

1,378,500: -

—

—

Byggnader för centrala frökontrollanstalten,

Bergshamra ..........................

360,000: —

50

180,000: —

1930

4,500: —

216,000: -

4,500: -

1969/70

Byggnader för statens bakteriologiska labo-

ratorium, Huvudsta ..................

1,622,287: 35

50

811,143: 68

—

20,278:59

T ;811,143: 68

20,278: 59

1977/78

Generaltullstyrelsens hus, Österlånggatan 49

11,252,863: 72

25

313,215:93

—

—

313,215: 93

—

—

Statens väginstituts byggnad ............

2 14,908: 71

—

14,908: 71

—

—

14,908:71

—

—

Säger för stockholmsavdelningen

68,707,117:14

18,829,098: 55

842,315: 71

42,944,361: 77

579,609:46

B. Landsortsavdelningen.

Blekinge län.

Landsstatshuset i Karlskrona ..........

204,500: —

25

51,125: —

1909

2,556: 25

125,256: 25

2,556: 25

1968/69

Landshövdingeresidenset i Karlskrona ..

205,000: —

25

51,250: —

1878

2,562: 50

205,000: -

—

—

Gollands län.

Länsresidenset i Visby ................

214,000: -

25

53,500: -

1878

2,675: —

214,000: -

—

—

Arkivdepån i Visby ..................

33,000: —

25

8,250: —

1878

412: 50

33,000: —

—

—

Gävleborgs lån.

Gävle slott ..........................

350,000: —

25

87,500: —

1878

4,375: —

350,000: —

—

—

Lantmäterikontoret i Gävle............

7,062:15

—

2 7,062:15

—

—

7,062:15

—

—

Göteborgs och Bohus län.

400,000: —

25

100.000: —

1878

5,000: —

400,000: —

—

—

Landshövdingeresidenset i Göteborg ....

233^000: —

25

58^250: —

1878

2,912:50

233j000: —

—

—

Landsarkivet i Göteborg ..............

313,000: —

25

78,250: —

1911

3,912:50

183,887: 50

3,912:50

1970/71

Folkskoleseminariet i Göteborg ........

482,000: —

25

120,500: -

1912

6,025: —

277,150: —

6,025: —

1971/72

Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg

(kemiska och fysiska laboratorier)....

1,540,000: -

50

770,000: -

1926

19,250: -

1,001,000: —

19,250: —

1965/66

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

2

5

09

a.

a

a

a

CA

■a

c

o

5r

cs

ar

00

Hällernäs län.

Halmstads slott ......................

Slottsträdgården i Halmstad ..........

Jämtlands län.

Länsresidenset i Östersund ............

Länsarkivet och lantmäterikontoret i

Östersund..........................

Jönköpings län.

Länsresidenset i Jönköping............

Göta hovrätts byggnader i Jönköping ..

Lantmäterikontoret i Jönköping........

Kalmar län.

Länsresidenset i Kalmar ..............

Folkskoleseminariet i Kalmar med tillhörande

fastigheter..................

Kopparbergs län.

Landsstatshuset i Falun................

Lantmäterikontoret i Falun............

Landshövdingeresidenset i Falun........

Folkskoleseminariet i Falun............

Skogshögskolan vid Garpenberg........

Kristianstads län.

Länsresidenset i Kristianstad ..........

267,403:10

8,000: —

443,000: —

233,000: —

424,000: —

216,000: —

198,OuO: —

449,005:19

118,000: —

192,000: —

205,000: —

103,200: —

770,000: —

131,000: —

495,584:11

Kronobergs län.

Länsresidenset i Växjö ................

Lantmäterikontoret i Växjö............

Folkskoleseminariet i Växjö............I

Hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor

................................

| Malmöhus län.

Landshövdingeresidenset i Malmö......

Gamla landsstatshuset i Malmö........

Landsstatshuset i Malmö..............

Hovrättshuset i Malmö................

Landsarkivet i Lund..................

Folkskoleseminariet i Lund............

Vårdanstalten för blinda i Lund ......

Småskoleseminariet i Landskrona ......

248,000: - 129,000: —

382,000: —

187,100: —

133,600: - 172,200: —

466,000: —

334,000: —

181,000: —

1,077.073: 81

966,700: —

286,000: —

1 Under bvggnad. — 2 Uppförandet uppskjutet. — 3

1922 1.25 % å 261,000, 1922—1936/37 1.25 % å 376,000. - 0

25

3 72,403:

10

1878

3,250:

267,403:

10

_

25

2,000:

—

1878

100:

—

8,000:

—

—

—

25

110,750:

—

1931

5,537:

50

149,512:

50

5,537:50

1990/91

25

58,250-

—

1930

2,912:

50

81,550:

—

2,912: 50

1989/90

25

106,000

1878

5,300

_

4 319,500

_

5,300: —

1957/58

25

54,000

_

1878

2,700

—

216,000

—

—

—

25

49,500

—

1936

2,475

—

54,450

2,475: -

1995/96

25

112,251

30

1878

5,612

56

6 332,826

42

5,612:56

1958/59

25

29,500

—

1878

1,475

—

118,000

—

—

—

25

48,000

1887

2,400

_

170,400

_

2,400: —

1946/47

25

51,250

—

1929

2,562

50

74,312

50

2,562:50

1988/89

25

25,800

—

1878

1,290

—

103,200

—

—

—

l 25

192,500

—

1914

9,625

—

423,500

—

9,625: —

1973/74

; 25

32,750

—

1878

1,637

50

131,000

—

—

—

25

123,896

03

1878

6,194

80

6 302,792

93

6,194:80

1969/70

25

62,000

1878

3,100

_

248,000

_

_

25

32,250

_

1932

1,612

50

41,925

—

1,612:50

1991/92

25

95,500

—

1909

4,775

—

233,975

—

4,775: —

1968/69 :

25

46,775

—

1878

2,338

75

187,100

—

—

—

25

33,400

1878

1,670

133,600

_

_

_

25

43,050

_

1878

2,152

50

172,200

—

—

—

25

116,500

—

1932

5,825

—

151,450

—

5,825: —

1991/92

25

83,500

_

1878

4,175

—

334,000

—

—

—

25

45,250

—

1900

2,262

50

131,225

—

2,262: 50

1959/60 |

25

269,268

45

1918

13,463

42

538,536

85

13,463:42

1978/79

25

241,675

—

1922

12,083

75

435,015

—

12,083:75

1981/82 i

25

71,500

—

1878

3,575

—

286,000

—

—

—

Grundavskr. å 260,000 + 7,403:10. — 4 1878-1922 1.25 t å 234,000. - 5 1878- 1878—1935/36 1.25 % å 225,000

05

05

Kungl. Majlis proposition nr 199.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fastighet

Byggnads- värde den */j

Grundavskriv-

ning

Årlig avskrivning

(1.25 %)

Beräknad

avskrivning

t. o. m.

Beräknad

avskrivning

budgetåret

1938/39

Avskriv-

ningen

fortsätter

1937

%

Kronor

Fr.o.m.

året

Kronor

budgetåret

1937/38

t. o. m.

budget- året

Norrbottens län.

Landsstatshuset och landshövdingeresi-

denset i Luleå......................

338,000

—

25

84,500

—

1897

4,225: —

257,725

—

4,225: —

1956/57

Lantmäterikontoret i Luleå............

138,000

—

25

34,500

—

1931

1,725: —

46,575

_

1,725: —

1990/91

Folkskoleseminariet i Luleå............

656,000

—

25

164,000

—

1911

8,200: —

385,400

_

8,200: —

1970/71

Småskoleseminariet i Haparanda........

38,000

—

25

9,500

—

1878

475: —

38,000

_

_

F. d. seminariet i Murjek..............

65,200

—

25

16.300

_

1878

815: —

65,200

_

_

_

Landsliskalsbostället i Arjeplog ........

11,500

—

25

2,875

—

1878

143:75

11,500

—

—

—

Skaraborgs län.

Landsstatshuset i Mariestad............

212,000

—

25

53,000

—

1896

2,650: —

164,300

—

2,650: —

1955/56

Landshövdingeresidenset Marieholm ....

163,000

—

25

40,750: —

1878

2,037: 50

163,000

—

—

Landshövdingeresidenset tillhörande träd-

gård ..............................

4,000

—

25

1,000

—

1878

50: —

4,000

—

—

—

Parken Alhagen vid Mariestad ........

800

—

25

200

_

1878

10: —

800

_

_

—

Småskoleseminariet i Skara............

163,000

—

25

40,750

—

1878

2,037:50

163,000

—

—

—

Södermanlands län.

Länsresidenset i Nyköping ............

360,371

05

25

90,092

76

1878

4,504: 64

360,371:05

_

—

Småskoleseminariet i Strängnäs ........

260,000

—

25

65,000

—

1878

3,250: —

260,000

—

—

—

Gripsholms kronomagasin..............

19,000

“

25

4,750

—

1878

237:50

19,000

—

—

—

Uppsala län.

Uppsala slott ........................

1,384,000

—

25

346,000

—

1878

17,300: —

1,384,000

—

—

—

Folkskoleseminariet i Uppsala..........

1,067,000

—

25

266,750

—

1878

13,337:50

1,067,000

—

—

—

Värmlands län.

Länsresidenset i Karlstad..............

353,000

—

25

88,250:

_

1878

4,412:50

353,000

_

_

—

Folkskoleseminariet i Karlstad..........

Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda

750,000

—

25

187,500

—

1923

9,375: —

328,125

—

9,375: —

1982/83

män................................

328,000

—

25

82,000

—

1878

4,100: —

328,000

_

—

—

Gamla gymnasiebyggnaden i Karlstad ..

75,000

—

25

18,750

—

1878

937:50

75,000

_

_

—

Lantmäterikontoret i Karlstad ........

236,000

—

25

59,000

—

1936

2,950: -

64,900

—

2,950: —

1995/96

Västerbottens län.

Länsresidenset i Umeå ................

313,000: -

25

78,250

_

1878

3,912: 50

313.000

_

_

_

Lantmäterikontoret i Umeå............

108,825:25

25

27,206:31

1924

1,360:32

46,250: 79

1,360:32

1983/84

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Folkskoleseminariet i Umeå............

Hovrättshuset i Umeå ................

Småskoleseminariet i Lycksele..........

Skytteanska skolan i Tärna............

Västernorrlands län.

Landsstatshuset och Iantmäterikontoret i

Härnösand..........................

Landshövdingeresidenset i Härnösand ..

Landsarkivet i Härnösand ............

Småskoleseminariet i Härnösand........

Vanföreanstalten i Härnösand..........

Västmanlands län.

Västerås slott ........................

Lantmäterikontoret i Västerås..........

Älvsborgs län.

Länsresidenset i Vänersborg............

Stalltomten i Vänersborg..............

Örebro län.

Örebro slott..........................

Östergötlands län.

Linköpings slott och slottsflygel........

Folkskoleseminariet i Linköping........

Gamla seminariet i Linköping..........

Klosterträdgårdarna i Vadstena........

Säger tor landsortsavdelningen

Summa

1,021,000: - 160,000: —

163,156:84

79,000: —

572,922: 51

136,000: —

330,000: —

295,000: —

1,046,000: -

443,000: - 179,000: —

222,000: —

4,500: —

1,044,000: —

553,000: —

834,000: —

90,000: —

73,000: —

27,086,704:01

95,793,821:15

255,250

—

1925

12,762:50

421,162

50

12,762:50

1984/85 1

40,000

—

1937

2,000: —

42,000

—

2,000: —

1996/97

40,789

21

1925

2,039: 46

67,302

19

2,039:46

1984/85

19,750

1927

987:50

30,612

50

987:50

1986/87

143,230

63

1935

7,161:53

164,715

22

7,161:53

1994/95

34,000

—

1878

1,700: —

136 000

—

_

_

82,500

—

1936

4,125: —

90,750

—

4,125: —

1995/96

73,750

—

1878

3,687:50

295,000

—

—

_

261,500

—

1933

13,075: —

326,875

—

13,075: —

1992/93

110,750

1878

5,537:50

443,000

44,750

—

1936

2,237:50

49,225

—

2,237:50

1995/96

55,500

1878

2,775: —

222,000

1,125

—

1878

56:25

4,500

—

—

—

261,000

—

1878

13,050: —

1,044,000

—

—

—

138,250

1878

6,912: 50

553,000

208,500

—

1926

10,425: —

333,600

—

10,425: —

1985/86

22,500

—

1878

1.125: —

90,000

—

—

—

18,250

—

1878

912:50

73,000

—

—

—

7,

167,524:94

338,402:98

18,959,719; 45

199,684:59 |

25,996,623: 49

1,180,718: 69 | 61,904,081: 22

779,294:05

05

CT

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Tabell utvisande byggnadsvärden samt föreslagen avskrivning för byggnader vilka

av statens allmänna

Fastighet

Beräknat

byggnads-

Grundavskrivning å investe- 1

rade statsmedel

värde

Vt 1938

%

Belopp

Uppsala universitets delfond.

Universitetshuset............................

2,840,000

25

185,000: —

Gustavianum ..............................

428,000

—

—

—

Humanistiska sektionens seminariebyggnad....

228,000

—

—

—

Geologisk-mineralogiska institutionen ........

221,000

—

—

—

Anatomiska institutionen....................

374,000

—

50

127,500:-

Histologiska institutionen....................

216,000

—

50

108,000: —

Hygieniska institutionen ....................

73,000

—

—

—

Patologiska institutionen ....................

164,000

—

—

—

Gymnastikhuset ............................

308,000

—

25

57,000: —

Universitetsbiblioteket ......................

2,360,000

—

25

112,500: -

Fysiologiska institutionen....................

187,000

—

—

—

Kemiska institutionen:

Gamla institutionsbyggnaden ..............

412,000

50

206,000: —

Nya institutionsbyggnaden ................

1,180,000

—

50

590,000: —

Vaktmästarbostad och uthus ..............

40,000

—

—

—

Fysiska institutionen........................

530,000

—

50

265,000: —

D:o, professorsbostad........................

Botaniska institutionen......................

45,000

—

—

472,500

—

—

—

D:o, bostäder ..............................

56,000

—

25

14,000: —

[ D:o, äldre växthus..........................

13,500

—

50

6,750: —

| D:o, nytt växthus ..........................

214,625

—

50

107,312: 50

Växtbiologiska institutionen..................

70,000

—

—

—

Zoologiska institutionen......................

687,000

—

50

343,500: —

Paleontologiska institutionen ................

458,000

—

50

229,000: —

Astronomiska observatoriet..................

205,000

—

50

18,750: -

Meteorologiska institutionen..................

87,000

—

—

—

Musikinstitutionen ..........................

100,000

—

—

—

Linnéträdgården............................

87,000

—

—

—

Institutet för högspänningsforskning..........

552,000

—

—

—

Patologiska och hygienisk-bakteriologiska insti- tutionerna ................................

1,383,500

50

691,750: —

Klubbans biologiska station..................

25,000

—

—

F. d. folkskoleseminariet ....................

280,000

—

25

70,000: —

Akademiska sjukhuset:

Sjukhuset ................................

6,566,000

50

1,591,677: —

Kvinnokliniken ..........................

632,750

—

50

158,187:50

Sanatoriet................................

800,000

—

—

—

Summa

22,295,875

—

4,881,927: —

Lunds universitets delfond.

Universitetshuset............................

1,080,000

25

270,000: -

Gymnastikhuset ............................

100,000

—

25

25,000: -

Gamla biblioteket ..........................

230.000

—

—

—

Gamla geologiska institutionen ..............

120,000

—

25

30,000: —

Historiska museet ..........................

265,000

—

25

66,250: —

Patologiska institutionen ....................

238,000

—

50

119,000: —

Astronomiska observatoriet..................

125,000

—

50

62,500: —

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 199■

37

Bilaga C.

avses skola upptagas till redovisning å Uppsala och Lunds universitets deltonder

fastighetstond.

Årlig av- skrivning å

investerade

statsmedel

(1.25 %)

Beräknad avskrivning

t. o. m. budgetåret

1937/38

Årlig avskrivning tr. o.

året 1938/39

m. budget-

Avskriv- ningen fort- sätter t. o. m.

budgetåret

!

Basår

Belopp

Ordinarie

avskrivning

(1.25 %)

Tilläggs- avskrivning

(1.25 %)

Summa

9,250: —

1887

656,750:

35,500

26,250: —

61,750

1973/74

_

5,350

—

5,350: —

10,700

—

1977/78

_

_

2,850

—

2,850: —

5,700

—

1977/78

_

—

2,762

50

2,762:50

5,525

—

1977/78

3,187:50

1934

140.250:

—

4,675

—

1,487: 50

6,162

50

1975/76

2j700: —

1934

118,800:

—

2,700

—

—

2,700

—

1973/74

_

912

50

912: 50

1,825

—

1977/78

_

—

2,050

—

2,050: -

4,100

—

1977/78

2,850: —

1911

133,950-

—

3,850

—

1,000: —

4,850

—

1973/74

5,625: —

_

112,500:

—

29,500

—

23,875: —

53,375

—

1980/81

—

—

2,337

50

2,337: 50

4,675

—

1977/78

5,150: —

1898

412,000

_

—

_

14,750: —

1904

1,091,500

—

14,750

—

—

14,750

—

1943/44

_

—

500

—

500: —

1,000

—

1977/78

6,625: —

1908

463,750

—

6,625

—

—

6,625

—

1947/48

—

562

50

562: 50

1,125

—

1977/78

_

—

5,906

25

5,906: 25

11,812

50

1977/78

700: —

1894

44,100

—

700

—

—

700

—

1954/55

168: 75

1898

13,500

—

—

—

2,682:81

_

107,312

50

2,682

81

2,682

81

1977/78

_

—

875

—

875:-

1,750

—

1977/78

8,587:50

1916

532,425

—

8,587

50

—

8,587

50

1955/56

5,725: —

1932

263,350

—

5,725

—

—

5,725

—

1971/72

''468: 75

1898

37,500

—

2,562

50

2,093: 75

4,656

25

1973/74

_

_

1,087

50

1,087: 50

2,175

—

1977/78

_

_

—

1,250

—

1,250: —

2,500

—

1977/78

_

__

_

1,087

50

1,087:50

2,175

—

1977/78

—

—

—

6,900

—

6,900: —

13,800

—

1977/78

17,293: 75

691,750

_

17,293: 75

_

17,293

75

1977/78

_

_

312: 50

312: 50

625

—

1977/78

3,500: —

—

70,000: —

3,500: —

—

3,500

—

1997/98

39,791:93

1922

2,228,347:88

82,075

_

42,283:07

124,358

07

1972/73

3|954: 69

1937

162,142:19

7,909

38

3,954: 69

11,864

07

1977/78

—

—

10.000

—

10,000: —

20.000

—

1977/78

183,010: 68

7,279,927: 57

273,379: 69

145,687: 76

419,067: 45

13,500: —

1881

1,039,500

13,500

13,500

1940/41

1,250: —

1882

95,000

—

1,250

—

—

1,250

—

1941/42

_

_

2,875

—

2,875: —

5,750

—

1977/78

1,500: —

1931

40,500

—

1,500

—

—

1,500

—

1990/91

3,312 50

1918

132,500

—

3,312

50

—

3,312

50

1977/78

2^975: —

1922

166,600

—

2,975

—

—

2,975

—

1961/62

1,562:50

1898

125,000

—

—

—

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Fastighet

Beräknat

byggnads- värde

>/7 1938

Grundavskrivning å investe- rade statsmedel

%

Belopp

Kemiska laboratoriet........................

110,000: —

50

55,000: —

Botaniska institutionen:

Äldre byggnader..........................

62,000

—

50

31,000: -

Laboratoriet..............................

105,000

—

50

52,500: —

Museet ..................................

245,000

—

50

122,500: —

Anatomiska institutionen....................

276,000

—

50

138,000: —

Fysiologiska institutionen....................

180,000

—

50

90,000: —

D:o, instrumentverkstaden ..................

18,000

—

50

9,0l)0: —

Fysiska institutionen........................

170,001

—

50

85,000: —

Embryologiska institutionen..................

115,000

—

—

—

Medicinskt-kemiska institutionen ............

550,000

—

50

275,000: —

Zoologiska institutionen......................

700,000

—

50

350,000: —

Universitetsbiblioteket ......................

1,020,000

—

25

255,000; —

Nya geologisk-geografiska institutionen........

500,000

—

50

250,000: —

Nya kemiska institutionen ..................

1,650,000

—

50

825,000: —

Thomanderska studenthemmet ..............

90,000

—

—

_

Tennishallen................................

100,U00

—

_

_

Studentskegården............................

250,000

—

—

_

Fastigheten nr 3 i kvarteret Bispen..........

154,700

—

25

38,675: —

Summa

8,453,700

-

3,149,425: —

1 1907—1936/37 1.25 % å 620,000.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

39

Årlig avskrivning

å

investerade

statsmedel

(1.25 %)

Beräknad avskrivning

t. o. m. budgetåret

1937/38

Basår

Belopp

Årlig avskrivning fr. o. m. budgetåret

1938/39

Ordinarie

avskrivning

(1.25 %)

Tilläggsavskrivning

(1.25 %)

Summa

Avskrivningen

fortsätter

t. o. m,

budgetåret

1,375: —

775

1,312

3,062

3,450

2.250

225

2,125

6,875

8,750

12,750

6.250

20,625

1,933: 75

1898

1898

1898

1915

1898

1898

1904

1898

1924

1916

1907

1930

110,000: —

62,000

105.000

192,937

276.000

180.000

16,650

170.000

371,250

542,500

1 500,250

300.000

825.000

38,675: ■

50

3,062: 50

225: —

1,437

6,875

8,750

12,750

6.250

20,625

1.125

1.250

3.125

1,933

50

75

1,437:50

1.125

1,250

3.125

3,062:50

225: —

2.875

6.875

8,750:

12,750:

6,250:

20,625

2.250

2,500

6.250

1,933

75

1954/55

1943/44

1977/78

1963/64

1955/56

1978/79

1969/70

1977/78

1977/78

1977/78

1977/78

1997/98

95,858:75

5,289,862:50 | 92,821:25

9,812:50

102,633

75

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Bilaga D.

Tabell utvisande pågående byggnadsarbeten och nytillkomna fastigheter avseende

fångvårdsstyrelsens, utrikesdepartementets, medicinalstyrelsens och byggnadsstyrelsens

delfonder under tiden */» 1937—’/7 1938.

Till-

Tidpunkt

Grundavskrivning

ning

för färdig-

byggnads-

värden

budgetåret

ställande

%

Kronor

1938/39

(1.25 %)

Fångvårdsstyrelsens delfond.

Skenäs anstalt ................

Före Vt 1938

462,000: —

50

231,000: —

5,750: -

Utrikesdepartementets

delfond.

Beskickningshus i Warszawa ..

Före j/t 1938

311,688: 82

25

77,922: 20

5,500: —

> i Washington ..

» V» 1938

143,000: —

25

35,750: —

1,787: 50

> i Reykjavik____

> Vt 1938

90,000: —

25

22.500: —

1.125: —

> i Bukarest ....

» ''/t 1938

215,000: -

25

1 53,750: —

2,687:50

Summa

759,688:82

189,922: 20

11,100: -

Medicinalstyrelsens delfond.

S:t Sigfrids sjukhus i Växjö ..

Före 1/7 1938

1,077,000: —

50

538,500: —

13,462:50

S:t Lars > vid Lund____

» Vt 1938

323,500: —

50

161,750: —

4,043: 75

Restads > > Vänersborg

» ‘/t 1938

339,200: —

50

169,600: -

4,240: -

S:t Olofs > i Visby......

» >/» 1938

235,311: —

50

117,656: —

2,941: 39

Summa

1,975,011: -

987,506: —

24,687: 64

Byggnadsstyrelsens delfond.

Kanslihuset....................

Före Vt 1938

Under 1937

300,000: —

980,000: -

25

75,000: - 2 85,000: —

3.750: —

12,250: —

Sjöhistoriska museet............

Generaltullstvrelsens ombyggnad,

Skeppsbron 38 ..............

Efter Vt 1938

320,000: -

25

80,000: —

—

Statens historiska museums ny-

byggnader ..................

Under 1939

2,701,000: -

25

675,250: —

_

Växtskyddsanstalten vid Bergs-

hamra ......................

Före V? 1938

656,300: —

50

328,150: —

8,203: 75

Anstalter för dövstumundervis-

ningen ......................

Vt 1938

3,527,000: —

25

3 881,750: -

44,087: 50

Tillbyggnad till landsstatshuset i

Härnösand ..................

Före Vt 1938

239,077: —

25

59,769: —

2,988: 46

Statens bakteriologiska laborato-

rium vid Huvudsta..........

> Vt 1938

*/t 1938

36,712: 65

50,000: -

50

18,356:33

3 12,500: —

458: 91

Bostadshus vid Experimentalfältet

Byggnader för institutet och för-

25

625:-

skolan för blinda å Tomteboda

Tekniska högskolan:

Före V’ 1938

18,000: —

25

4,500: —

225:-

Kansliflygeln ................

» Vt 1938

19,899:54

25

4,974: 89

248:74

Summa

8,847,989:19

2,225,250: 22

72,837:36

1 Inköpes förskottsvis före 1/i 1938. Grundavskrivning verkställes ''/t 1938. — 2 Då statens

bidrag till byggnaden ej uppgår till mer än 85,000 kronor kan engångsavskrivningen icke ske

med högre belopp. — 8 Grundavskrivning x/t 1938.

3876B1. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:284 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmänna grunder för avskrivning av å statens allmänna fastighets/ond bokförda tillgån s. 6 i texten
  2. SU 1938:137 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmänna grunder för avskrivning av å statens allmänna fastighetsfond bokförda tillgångar m. m. s. 1 i texten
  3. SU 1938:139 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret 1938/39 m. m. s. 13 i texten