Sök i Ratio Lex

Med förslag till övergångsstat för budgetåret 1937138

1938-01-04 · 101 sidor, varav 95 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 95 av 101 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:2, Med förslag till övergångsstat för budgetåret 1937138

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

C/Q C/Q

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

1

Nr 2.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till övergångsstat

för budgetåret 1937138; given Stockholms

slott den 4 januari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att, med

odkännande av de i protokollet berörda förslag, å övergångsstat för budgård

1937/38 upptaga de inkomster och utgifter, som framgå av härvid

fogade förslag till dylik övergångsstat.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 1.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Övergångsstat för

1

Kronor !

Inkomster:

—

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar:

4. Statsverkets kassafond ....

123,620,400

^ E. Lånemedel:

3. Övriga lånemedel .........

fin nnn nnn

Summa

173,620,400

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2

3

budgetåret 1937/38.

1

Utgifter:

A. Verkliga utgifter.

«

Kronor

.

1,717,000

171,903,400

B. Utgifter för kapitalökning:

VI. Avbetalning å statsskulden

VII. Riksbanksfonden........

Att täckas av

Summa

lånemedel

andra stats- inkomster

50,000,000

121,903,400

121,903,400

50,000,000

Säger

50,000,000

121,903,400

171,903,400

Summa

173,620,400

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Verkliga utgifter

XII. Oförutsedda utgifter.

Kronor

i

2

Reglering av vissa å statsregleringsfonden bokförda tillgångar

1,717,000

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-

5

Utgifter för kapitalökning.

VI. Avbetalning å statsskulden.

Att täckas av

Summa

lånemedel

andra stats-

inkomster

Kronor

Kronor

Kronor

B. Avskrivning av lånekapital m. m.

1

Avskrivning av till vissa engångskostnader

i

för försvarsväsendets byggnader m. m.

anvisat lånekapital....................

12,697,000

2

Nedskrivning av statens järnvägars låne-

kapital..............................

48,000,000

5

Nedskrivning av lånekapital i luftfartsfonden

*1,300,000

6

Nedskrivning av lånekapital i statens all-

männa fastighetsfond..................

*20,000,000

7

Nedskrivning av lånekapital i fonden för

statens aktier........................

*5,000,000

8

Täckande av lånemedelsförluster, bokförda å

riksgäldskontorets avskrivningskonto ....

34,906,400

Säger för avskrivning av lånekapital m. m.

121,903,400

121,903.400

Summa j

121,903,400

121,903,400

Beräknat belopp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Utgifter för kapitalökning.

VII. Riksbanksfonden.

Att täckas av

Summa

Kronor

lånemedel

Kronor

andra stats- inkomster

Kronor

1

Riksbanksfonden ....................

50,000,000

50,000,000

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

7

» Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari

1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler förslag till

övergångsstat för budgetåret 1937/38 samt anför därvid:

Reglering av statens förmögenhetsställning.

Allmänna spörsmål.

1. Behandlingen av avskrivningsfrågor vid övergången till den nya riksstatsuppställningen.

I finansplanen till årets statsverksproposition förordar

jag, att erforderlig medelsanvisning för täckning av de avskrivningar av lånemedelstillgångar

m. m., varom förslag framlägges till 1938 års riksdag,

skall i sin helhet ske genom uppförande av anslag för ändamålet å tilläggsstat

(övergångsstat) för budgetåret 1937/38. Till närmare motivering av denna

anordning, vilken sammanhänger med övergången till den nya budgetordningen,

torde jag här få anföra följande.

Budgetsakkunniga hade vid utarbetandet av sitt förslag till ändrad uppställning

av riksstaten funnit sig icke böra till behandling upptaga frågan om

sättet för en övergång till det nya budgetsystemet. I samband med förberedelserna

till den proposition, som i anledning av budgetsakkunnigas förslag

avläts till 1937 års riksdag, verkställdes därför inom finansdepartementet

en utredning i syfte att närmare klarlägga de budgettekniska spörsmål, som

krävde sin lösning vid övergången från nuvarande system till det av budgetsakkunniga

förordade. Resultatet av denna utredning, vilken närmast tog

sikte på möjligheterna att inpassa det för budgetåret 1937/38 framlagda riksstatsförslaget

i det nya systemet, sammanfattades i en vid propositionen

fogad promemoria.

Med hänsyn till de svårigheter att ge de i riksstatsförslaget för budgetåret

1937/38 för extraordinära avskrivningar upptagna anslagen och de häremot

svarande täckningsmedlen en adekvat redovisning inom det nya systemets

ram, som gjorde sig gällande på grund av den föreslagna ändringen av for
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

merna för disposition av kassafonden (budgetutjämningsfonden), framlades

i nämnda promemoria alternativa lösningar för en omläggning av uppställningen

av riksstalsförslaget för budgetåret 1937/38 i anslutning till de av

budgetsakkunniga förordade grunderna.

Det folsta av dessa alternativ (alternativ I), som strängt följde principerna

för den av de sakkunniga förordade riksstatsutformningen, karakteriserades

därav, att det i riksstatsförslaget för extraordinära avskrivningar i anspråk

tagna beloppet av kassafonden förutsattes skola upptagas å driftbudgeten såsom

underskott att avföras å budgetutjämningsfonden; de mot angivna belopp

svarande avskrivningsmedlen skulle då redovisas å driftbudgeten. Vid

de övriga alternativen hade det underskott å driftbudgeten, som sålunda framträdde

vid övergången fran nuvarande system till det föreslagna, redovisats

i annan ordning än över driftbudgeten genom att det för avskrivningsändamål

disponerade beloppet kassafondsmedel, respektive hela det inkomstbelopp

som disponerats för vad som kunde betraktas såsom extraordinär avskrivning

förutsatts skola antingen över kapitalbudgeten tillföras riksgäldsfonden

(alternativ II a och III a) eller också vid sidan av riksstaten överföras

till riksgäldsfonden eller direkt till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster

(alternativ II b och III b). Enligt alternativen III a och III b skulle

budgeten, såsom i verkligheten också var fallet, hava kommit att framstå såsom

överbalanserad.

I avgivet yttrande fann riksräkenskapsverket det förslag äga företräde,

enligt vilket det för extraordinära avskrivningar i anspråk tagna beloppet av

kassafonden skulle upptagas å driftbudgeten såsom underskott att avföras

å budgetutjämningsfonden. Ämbetsverket tillstyrkte dock en anordning, enligt

vilken viss del av avskrivningsmedlen skulle överflyttas från riksstaten

för övergångsåret till en för ändamålet upprättad tilläggsstat för det närmast

föregående budgetåret. Ämbetsverket anförde till utveckling av sin ståndpunkt

följande.

Vid bedömandet av de olika förslagen till riksstatsuppställningar för övergångsåret

må till förmån för alternativ I särskilt framhållas, att genom tilllämpning

av detta alternativ vinnes, att samtliga de i det till grund för departementspromemorians

riksstatsuppställningar liggande riksstatsförslaget för

budgetåret 1937 38 upptagna anslagsmedel, vilka avse avskrivning av oreglerade

kapitalmedelsförluster, bliva redovisade över driftbudgeten. Enligt

alternativen II a och III a skulle visserligen samtliga för avskrivning av

oreglerade kapitalmedelsförluster avsedda medel redovisas över riksstaten,

men i den mån dessa medel överflyttades till kapitalbudgeten skulle, såsom

tidigare angivits, själva avskrivningen genomföras vid sidan av riksstaten,

vilket måste anses mindre tillfredsställande. Härtill kommer, att den föreslagna

redovisningen av för avskrivningsändamål avsedda medel över kapitalbudgeten

icke lärer vara förenlig med grunderna för kapitalbudgetens

anordning enligt det föreslagna nya budgetsystemet, jämlikt vilka grunder

kapitalbudgeten närmast skall utgöra en plan för ny kapitalinvestering

i statens kapitalfonder. Beträffande de såsom alternativ II b och III b

betecknade riksstatsuppställningarna slutligen synes någon annan erinran

icke kunna framställas än att dessa uppställningar i ännu högre grad än

alternativen II a och III a eftersätta kravet på riksstatens fullständighet.

Även om det kan anses försvarligt att i ett undantagsläge vid övergången

till en ny budgetordning genomföra vissa till riksstaten normalt hänförliga fi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

9

nansoperationer vid sidan av riksstaten, finner riksräkenskapsverket sig likväl

icke kunna förorda, att vid utarbetandet av riksstaten för övergångsåret

något annai av de i departementspromemorian framlagda förslagen till riksstatsuppställningar

lägges till grund än det som alternativ I betecknade.

Av den i departementspromemorian för alternativ I utarbetade siffermässiga

riksstatsuppställningen framgår, att budgeten för övergångsåret enligt

detta alternativ skulle framstå såsom i avsevärd mån underbalanserad. Med

hänsyn till att till grund för riksstatsuppställningen lagts riksstatsförslaget

för budgetåret 1937/38, under vilket budgetår en utpräglad högkonjunktur

förutsatts skola råda, kan det förefalla anmärkningsvärt, att riksstaten för

övergångsåret skulle utvisa ett icke obetydligt budgetunderskott. Anledningen

härtill är emellertid närmast att söka i det förhållandet, att enligt riksstatsförslaget

för budgetåret 1937/38 mycket stora belopp disponerats ur

statsverkets kassafond för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster.

En bättre anslutning av riksstaten för övergångsåret till under samma

budgetår rådande konjunkturläge skulle enligt riksräkenskapsverkets mening

ernås, om i uppställningen enligt alternativ I viss del av anslagen till avskrivning

av oreglerade kapitalmedelsförluster överflyttades från riksstaten för

övergångsåret till en för ändamålet upprättad tilläggsstat för det närmast

föregående budgetåret.

Vid en dylik anordning, som riksräkenskapsverket för sin del förordar,

föreligger intet hinder mot att riksstaten för övergångsåret enligt det i departementspromemorian

valda exemplet siffermässigt erhåller den utformning,

som framgår av alternativ III b.

I anslutning till den sålunda förebragta utredningen i frågan anförde jag

för egen del i huvudsak följande.

Medel av kassafonden kunde enligt nuvarande system tagas i anspråk för

avskrivningsändamål genom direkt disposition av fonden under inkomsttiteln

för i anspråk tagna kapitaltillgångar. Enligt det föreslagna systemet

åter kunde en belastning av budgetutjämningsfonden visserligen ske i likartad

form, när medlen disponerades för förmögenhetsbildning, men den

kunde ske för täckande av driftbudgetens utgifter, och alltså även för avskrivningar,

blott i form av underskott å driftbudgeten. En följd härav vore

att örn, såsom exempelvis enligt riksstatsförslaget för budgetåret 1937/38

skulle bli fallet, kassafondsmedel i betydande utsträckning disponerades för

extraordinär avskrivning, så komme detta vid sträng tillämpning av det nya

systemet att framträda såsom en underbalans. Denna egendomlighet i redovisningssättet,

som givetvis icke vore förenad med några praktiska olägenheter,

kunde, örn man så ville, undvikas genom en särskild övergångsordning

vilken, såsom av promemorian framginge, kunde tänkas utformad på olika

sätt. Ställning behövde icke för det dåvarande tagas lill det spörsmål som

här antytts. Det i promemorian framlagda materialet och därtill anknutna

diskussioner ägde betydelse blott såsom en orientering rörande de möjliga

vägarna att förmedla övergången mellan den nuvarande och den föreslagna

riksstatsuppställningen. Örn frågan under hösten skulle aktualiseras, syntes

riksräkenskapsverkets förslag, att viss del av anslagen till avskrivning av

orcgleradc kapitalmedelsförluster skulle vid övergången upptagas å tillläggsstat

för löpande budgetår, i första hand böra bli föremål för övervägande så
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-

som den lösning, vilken utan avvikelse från det nya systemets principer gåve

det riktigaste uttrycket åt övergångsanordningarnas innebörd.

Efter ytterligare prövning av förevarande spörsmål i samband med förberedelserna

för årets statsverksproposition vill jag nu ansluta mig till den

av riksräkenskapsverket förordade anordningen med tilläggsstat. Härvid

hava ifrågavarande, väsentligen för avskrivningsändamål avsedda medel befunnits

lämpligen icke böra uppföras å samma tilläggsstat som de medel,

vilka i anledning av inträffade prisstegringar avses skola anvisas till förstärkning

av vissa å riksstatema för budgetåret 1936/37 och nu löpande budgetår

uppförda anslag till byggnadsföretag och för materialinköp eller vilka

avse nya anslagsändamål utan samband med budgetomläggningen. De

ha i stället hänförts till en särskild tilläggsstat till riksstaten för budgetåret

1937/38. I syfte att förebygga oklarhet och sammanblandning har det ansetts

lämpligt att — utan att därav får anses följa någon skillnad i de båda

tilläggsstaternas innebörd i budgeträttsligt avseende — ge dem olika beteckningar.

Den av övergången till den nya riksstatsuppställningen betingade tillläggsstaten,

vartill jag i det följande torde få framlägga förslag, har sålunda

ansetts böra betecknas såsom övergångsstat för budgetåret 1937/38, medan

den andra tilläggsstaten, vartill förslag framlägges i annat sammanhang (jfr

propositionen nr 8), avses skola bibehålla beteckningen tilläggsstat till riksstaten

för budgetåret 1937/38.

För underlättande av överblicken av statsregleringens genomförande torde

utfallet av tilläggsstaten böra redovisas tillsammans med utfallet av riksstaten,

medan för utfallet av övergångsstaten en helt fristående redovisning

torde böra lämnas. Formellt böra emellertid såväl tilläggsstat som övergångsstat

givas karaktär av direkta kompletteringar av riksstaten. I stället

för självständig litterering böra sålunda tilläggsstatens och övergångsstatens

inkomst- och utgiftstitlar erhålla samma litterering som motsvarande titlar

i riksstaten, där dylik motsvarighet förefinnes. Helt nya utgiftstitlar åter

böra erhålla litterering i följd med riksstatens utgifter av närmast motsvarande

slag.

2. Översikt över föreliggande regleringsbeliov och för avskrivningsändainål

disponibla tillgångar. Innan jag anmäler till övergångsstaten hänförliga

beräkningar och anslagsäskanden, torde jag få i korthet redogöra för de

regleringsåtgärder, som böra genomföras vid övergången till den nya riksstatsuppställningen

och som ifrågakomma för redovisning å övergångsstaten.

Efter budgetomläggningen kommer allenast räntabelt kapital att tillföras

kapitalfonderna. 1 konsekvens härmed böra de i rikshuvudboken redovisade

fondbehållningarna ej endast som vanligt såvitt möjligt korrigeras för

konstaterade direkta förluster utan därjämte vid utgången av innevarande

budgetår justeras ned till de värden som äro att anse som fullt förräntade.

Delvis får detta karaktären av en rent bokföringsteknisk åtgärd. Så blir

exempelvis fallet, i den mån nedskrivningen ej uppgår till större belopp än

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

11

i fonderna ingående skattemedelskapital eller hänför sig till ursprungligt kapital.

Delvis kräves tillskott av täckningsmedel, vilka normalt böra anvisas

över riksstaten men under vissa förutsättningar kunna omföras vid sidan av

denna.

Ett omedelbart behov av täckningsmedel föreligger i de fall, där investerat

lånemedelskapital konstateras vara direkt förlorat. Med nu tillämpad bokföring

å riksgäldsverkets fond sammanföras ifrågavarande förluster i regel

på ett särskilt avskrivningskonto, vars redovisade behållning representerar

en balanserad förlustsumma att täckas av verkliga inkomster. Som i det följande

(punkt 15) visas, bör i detta sammanhang räknas med ett täckningsbehov

å avskrivningskontot, som uppgår till i runt tal 34.9 miljoner kronor.

Några direkta förluster som därutöver påkalla anvisande av täckningsmedel

äro, efter genomförandet av de senaste årens konsolideringspolitik, icke konstaterade.

Beträffande vissa av de förluster, till vilkas reglering erforderliga

medel redan anvisats å riksstaten, exempelvis förlusterna å lån till spannmålsföreningen

och kreditkassan, har bokföringsmässig avskrivning emellertid

av olika skäl ännu ej kunnat genomföras.

Ur vissa synpunkter kan med direkta förluster jämställas, att lånemedel

genom särskilda budgettekniska anordningar tagits i bruk för finansiering

av utgifter, som regelmässigt ansetts böra täckas av skattemedel. Finansieringstekniken

har i dessa fall givit upphov till nominella fondtillgångar,

ehuru den blott åsyftat ett uppskov med en finansiering av skattemedel.

Två fall av denna art äro nu aktuella och föreslås i det följande skola bli föremål

för reglering. Jag avser dels de lånemedelsfinansierade byggnadsarbeten,

som enligt 1936 års försvarsbeslut skola utföras för försvarsväsendets

räkning (punkt 10), dels de praktiskt taget helt lånemedelsfinansierade byggnadsarbetena

å statens allmänna fastighetsfond, med avseende å vilka ett

eftersatt avskrivningsbehov kan anses föreligga, om av mig i annat sammanhang

förordade finansieringsregler vinna riksdagens godkännande

(punkt 13). Här ifrågavarande nedskrivningar taga i anspråk täckningsmedel

till i runt tal 12.7 och 20 miljoner kronor.

Med senast berörda fall kunna likställas lånemedelsförlusterna å förlags1’onden

i samband med finansieringen av vissa krisarbeten budgetåren 1933/

34 och 1934/35. Såsom i det följande visas, äro emellertid dessa förluster

redan fullt täckta av anvisade avskrivningsmedel. En slutlig, bokföringsmässig

reglering torde kunna genomföras vid utgången av innevarande budgetår

(punkt 3).

Å de olika kapitalfonderna redovisas vidare tillgångar, som visserligen icke

som i föregående fall kunna anses balansera en direkt förlust av investerade

medel men likväl böra nedskrivas, emedan de äro oräntabla och anledning

saknas att räkna med möjligheten av produktiv omplacering. Avskrivningen

kan i dessa fall i regel till en större eller mindre del ske utan särskild

medelsanvisning, exempelvis till följd av att avskrivningsmedel redan anvisats

eller att investeringen till viss del finansierats av skattemedel. Till

här ifrågavarande kategori få hänföras två i det följande behandlade fall,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

nämligen statens järnvägars oräntabla kapital (punkt 11) samt det oräntabla

kapitalet å utlåningsfonderna (punkt 4). Med den avskrivningstek - nik som förordas skulle nedskrivningen inom ifrågavarande område påkalla

tillskott av täckningsmedel blott ifråga om statens järnvägar. Detta tillskott

beräknas böra uppgå till 48 miljoner kronor.

Slutligen föreligga vissa smärre regleringsbehov, närmast betingade avomläggningar

i kapitalredovisningen. Sålunda bör reglering ske av vissa

å statsregleringsfonden bokförda illikvida tillgångar till ett sammanlagt värde

av omkring 1.7 miljon kronor (punkt 9). Vidare bör vid omföring avvissa

kapitaltillgångar från affärsverksfonderna till den luftfartsfond, om

vars upprättande jag i det följande framställer förslag, dessa tillgångar såsom

helt oräntabla avskrivas. Härför erfordras täckningsmedel å 1.3 miljon

kronor (punkt 12), Nedskrivning bör jämväl ske av det i svenska spannmalsaktiebolaget

investerade kapitalet, om, såsom jag senare förordar (punkt

14), den nuvarande statsgarantien för viss utdelning å aktiekapitalet borttages.

Ifrågavarande invstering är bokförd till, avrundat, 5 miljoner kronor.

Föregående översikt över föreliggande nedskrivningsbehov, vilken torde

få anses uttömmande, ger vid handen, att täckningsmedel till ett sammanlagt

belopp av i runt tal (34.9 + 12.7 + 20 + 48 + 1.7 + 1.3 + 5 =) 123.6

miljoner kronor behöva anvisas över riksstaten för en fullständig reglering av

statens förmögenhetsställning.

Den totala nedskrivning som bör verkställas är av väsentligt större omfattning

än behovet av täckningsmedel anvisade över riksstaten. Jag har

redan antytt den viktigaste grunden till differensen, nämligen att i vissa

fonder, där ett avskrivningsbehov föreligger, ingå större eller mindre belopp

skattemedelskapital, vilka kunna — och om de äro oräntabla även böra —

avskrivas utan att ett ersättningsbehov inträder; ur här ifrågavarande synpunkter

är i fonderna ingående ursprungligt kapital — alltså naturtillgångar

som av ålder disponerats av staten — att jämställa med skattekapital; täckningsbehov

föreligger tydligen aldrig annat än för investerat lånemedelskapital.

I andra fall ater betingas skillnaden av att erforderliga avskrivningsmedel

redan finnas anvisade.

En differens mellan behovet av täckningsmedel anvisade över riksstaten

och det belopp varmed nedskrivning bör verkställas erhålles också i de fall,

där täckning kan ske genom omföring av räntabelt skattekapital från en fond

till en annan vid sidan av riksstaten. Denna täckningsform kan ej vinna tilllämpning

annat än när den överskottsfond och den underskottsfond, mellan

vilka omföringen sker, kunna sammanföras till en ekonomisk enhet. Detta

har, som i det följande närmare utvecklas, ansetts möjligt vid behandlingen

av föreliggande avskrivningsbehov å de statliga utlåningsfonderna. I viss

mån likartat är förhållandet för affärsverksfondernas del; någon omföring

för täckning av lånemedelsförlusten inom statens järnvägar har likväl ej ansetts

böra ske. I stället har föreslagits, att förlusten till viss del nedskrives

utan att täckning beredes härför.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 2.

13

Förräntningsunderskott å lån som äro avsedda att utestå blott viss, begränsad

tid behöva icke föranleda nedskrivning. Såsom närmare utvecklas

i det följande föreslås med hänsyn därtill, att fonden för låneunderstöd

jämte vissa fonder som skulle överföras till denna — utbrytes från gruppen

utlåningsfonder och behandlas i annan ordning (punkt 4).

För täckande av det beräknade behovet av avskrivningsmedel anvisade

över budgeten disponeras i första hand det inkomstöverskott som kan beräknas

uppstå vid realiserandet av riksstaten för nu löpande budgetår i oförändrad

form. Detta kan uppskattas till i ogynnsamt fall netto 26 och vid fortsatt

gynnsam utveckling netto 46 miljoner kronor (jfr punkt 8). Härifrån

avgå de skattemedel som krävas för täckning av anslagen å tilläggsstaten,

eller 9.7 miljoner kronor.

Vidare disponeras vissa engångsinkomster, vilka vid bifall till vad jag senare

förordar skulle inflyta under innevarande budgetår. Jag avser dels

11.9 miljoner kronor royaltymedel från Trafikaktiebolaget Grängesberg

Oxelösund, vilka föreslås till förtidsinbetalning (punkt 5), dels 44 miljoner

kronor utgörande inleverans av riksbankens till avbetalningslånefonden överförda

reserverade vinstmedel (punkt 6). I bada fallen är det ur ekonomisk

om än ej ur statsfinansiell synpunkt fråga om kapitaldisposition. När medlen

ifråga användas för avskrivningsändamål inträder blott en skenbar förbättring

i statens förmögenhetsställning. Till namnet är transaktionen att

jämställa med den täckning som sker genom anlitande av årets inkomstöverskott,

till gagnet är den i huvudsak att likställa med det ianspråktagande av

rusdrycksmedelsfonden för förmögenhetsregleringen, varom jag senare kommer

att framställa förslag (punkt 7) och varigenom ytterligare täckningsmedel

å i runt tal 12.2 miljoner kronor ställas till förfogande.

Jag förutsätter, att förenämnda tre inkomstposter i redovisningen för utfallet

av övergångsstaten få hänföras till denna och salunda över denna såsom

överskott tillföras kassafonden.

Enligt de uppgifter jag här lämnat disponeras sammanlagt i runt tal (26 —

9.7 +11.9 + 44 + 12.2 =) 8UA miljoner kronor för avskrivningsändamål.

Behovet av ytterligare avskrivningsmedel skulle enligt denna beräkning uppgå

till (123.6 — 84.4 =) 39.2 miljoner kronor. Genomföres förmögenhetsregleringen

på så sätt, att de ej i annan ordning täckta lånemedelsförlusterna

belastas kassafonden — vilken efter budgetårsskiftet under benämningen

budgetutjämningsfonden erhåller bland annat uppgiften att vara en mätare

på förändringarna i statens förmögenhetsställning — skulle behållningen a

denna fond komma att nedbringas till något över 50 miljoner kronor. Detta

belopp erhålles under förutsättning av försämrade konjunkturer. Vid fortsatt

gynnsam utveckling kan man räkna med en cirka 20 miljoner kronor

större behållning eller ungefär 70 miljoner kronor.

Sedan 1937 års riksdag lämnat utan erinran de förslag rörande ändrad

uppställning av riksstaten m. m., som med propositionen nr 225 förelädes

riksdagen för yttrande, torde det få ankomma på Kungl. Majit att utan sar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

skilt riksdagens bemyndigande vidtaga de åtgärder för reglering av statens

bokförda förmögenhet, som erfordras vid övergången till den av budgetsakkunniga

förordade kapitalredovisningen, i den mån denna reglering låter sig

genomföra utan disposition av täckningsmedel anvisade över riksstaten.

Jag torde nu få redogöra för vissa regleringsåtgärder, vilka, ehuru de ej

kräva särskild medelsanvisning, torde böra bringas till riksdagens kännedom.

Sedan jag därefter anmält vissa förslag avseende reglering av ställningen å

statsverkets kassafond m. m., vilka äro förutsättningar för ett genomförande

av den av mig förordade förmögenhetsregleringen, torde jag få övergå till beräkningen

av inkomster och utgifter å övergångsstaten.

Reglering utan medelsanvisning å övergångsstaten.

3. Slutlig redovisning av till allmänna arbeten m. m. under fonden för

förlag till statsverket anvisade anslag. Under fonden för förlag till statsverket

anvisades för budgetåren 1933/34 och 1934/35 anslag till allmänna arbeten

m. m., att utgå av lånemedel, till ett sammanlagt belopp av 297,499,650

kronor. Samtliga anslag gåvos reservationsanslags karaktär. Vid. anslagens

anvisande förutsattes, att lånemedlen skulle, i den mån icke vid anslagens

disponerande uppkomme kapitaltillgångar, som i statsverkets hand

vöre räntabla, i särskild ordning avskrivas på kort tid. För denna avskrivning

hava särskilda amorteringsanslag under avbetalning å statsskulden anvisats

för budgetåren 1933/34—1936/37.

Till följd av Kungl. Maj:ts genom beslut den 28 juni 1935 givna uppdrag

avgav statskontoret i skrivelse den 15 oktober 1935 yttrande och förslag rörande

frågan, i vilken omfattning medel, som anvisats att utgå från nyssberörda

anslag under fonden för förlag till statsverket, borde överföras från

förlagsfonden till produktiv fond eller ock avskrivas.

över statskontorets utredning och förslag avgåvos utlåtanden av järnvägsstyrelsen,

fullmäktige i riksgäldskontoret och riksräkenskapsverket.

I 1936 års statsverksproposition (Utgifter för kapitalökning, bilaga 5, sid.

17) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig

överensstämmelse med av chefen för finansdepartementet till statsi’ådsprotokollet

den 3 januari 1936 angivna riktlinjer meddela föreskrifter

angående avskrivning m. m. av ifrågavarande lånekapital ävensom angående

överflyttning av vissa under förlagsfonden anvisade medelstillgångar till statens

produktiva fonder.

Enligt riksdagens skrivelse den 27 juni 1936, nr 386, lämnade riksdagen

Kungl. Maj:t det begärda bemydigandet.

Samtliga de under fonden för förlag till statsverket anvisade anslag till

allmänna arbeten m. m., med avseende å vilka frågan om avskrivning eller

överföring till annan fond är aktuell, hänföra sig, som nyss erinrats, till

budgetåren 1933/34 och 1934/35.

Såsom framgår av kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 209) med vissa be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

15

stämmelser angående äldre reservationsanslag har riksdagen beslutat, att

dylikt anslag må disponeras allenast till och med andra budgetåret efter det,

å vars riksstat anslaget blivit sist uppfört, dock med rätt för Kungl. Maj:t

att, då anslagets bortfallande efter nämnda tid skulle vålla särskild olägenhet,

låta anslaget kvarstå till vederbörandes förfogande under ytterligare

högst ett år. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj:t medgivit,

att vissa av de för budgetåret 1934/35 anvisade anslag, varom här är fråga,

må under innevarande budgetår användas för med anslagen avsedda ändamål.

På grund av ett av riksdagen givet särskilt bemyndigande står vidare

det för budgetåret 1933/34 under förlagsfonden anvisade anslaget till subventioner

till främjande av enskild företagsamhet till disposition jämväl

under budgetåret 1937/38.

Det är tydligen under angivna omständigheter möjligt att vid utgången

av innevarande budgetår utan avsteg från gällande regler för disposition av

reservationsanslag slutföra den bokföringstekniska saneringen av förlagsfonden.

I syfte att förbereda en sådan slutlig reglering, vilken är önskvärd icke

minst i anledning av övergången till den nya riksstatsuppställningen, har

Kungl. Majit genom beslut den 30 september 1937 anbefallt statskontoret att

verkställa utredning och framlägga förslag rörande de bokförings- och avskrivningsåtgärder,

som erfordras för att fonden för förlag till statsverket

skall från och med nästföljande budgetår vara helt frigjord från sådana,

fonden ovidkommande tillgångar, som uppkommit eller framdeles skulle

kunna uppkomma genom disposition av vissa under fonden för budgetåren

1933/34 och 1934 35 anvisade anslag till allmänna arbeten m. m.

I skrivelse den 30 november 1937 har nu statskontoret framlagt den anbefallda

utredningen. Ämbetsverket har vid denna tagit ställning till följande

tre huvudfrågor, nämligen (1) förutsättningarna för en slutlig reglering under

innevarande budgetår av ifrågavarande lånemedelsanslag, (2) utformningen

av de i samband med förlagsfondens sanering erforderliga bokförings-

och avskrivningsåtgärderna samt (3) storleken av det vid genomförd

sanering föreliggande behovet av avskrivningsmedel.

1. Statskontoret har med avseende å den första frågan inledningsvis lämnat

följande upplysningar:

Med utgångspunkt från den 30 september 1937 redovisade reservationer

å de av ifrågavarande anslag, som under innevarande budgetår alltjämt stå

till förfogande, har statskontoret från riksgäldskontoret införskaffat specificerade

uppgifter å de anvisningar, som vid samma tidpunkt åvilade nämnda

reservationer. Ämbetsverket har därefter hos de olika myndigheter, genom

vilka de anvisade beloppen skola till vederbörande bidrags- eller låntagare

utbetalas, efterhört dels i vad mån den 30 september 1937 ännu ej i

anspråk tagna medel beräknas bliva lyftade under innevarande budgetår.

dels ock, i den mån så ej blir fallet, huruvida och i vilken utsträckning å

anvisningarna återstående medel under nästkommande budgetår anses vara

oundgängligen behövliga för tillgodoseende av anspråk på utbetalningar. På

grundval av riksgäldskontorets uppgifter och från de olika myndigheterna

nikonina meddelanden har vad angår varje särskilt anslag uppgjorts en

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

tablå, utvisande ställningen å anslaget den 30 september 1937 jämte för

innevarande och nästkommande budgetår beräknat behov av ytterligare utbetalningar

på grund av meddelade anvisningar.

Beträffande innehållet av ifrågavarande tablåer torde få hänvisas till handlingarna

i ärendet. En av statskontoret överlämnad sammanställning av

dessa tablåer torde emellertid få fogas till statsrådsprotokollet (Bilaga A).

I anslutning till denna sammanställning har statskontoret därefter anfört

följande:

Av sammanställningen framgår, att reservationerna å anslagen den 30

september 1937 uppgingo till sammanlagt i runt tal 12,175,000 kronor. Summan

av anvisade, ej utbetalda medel utgjorde cirka 7,922,000 kronor. För

dessa anvisningar beräknas under löpande budgetår bliva erforderliga ungefär

5,196,000 kronor och efter den 30 juni 1938 1,910,000 kronor, medan

anvisningar å i runt tal 816,000 kronor icke torde komma att tagas i anspråk.

Givet är, att man i flera fall måste räkna med större eller mindre föi’skjutningar

beträffande tiden för utbetalning av de anvisade beloppen, likasom

ock att på grund av under tiden efter den 1 oktober 1937 av Kungl. Maj:t

meddelade anvisningar ytterligare anspråk på medel kunna ifrågakomma.

Om samtliga ifrågavarande reservationsanslag beräknas försvinna vid utgången

av nu löpande budgetår genom omföring till vederbörlig inkomsttitel

å riksstaten — detta förutsätter att något medgivande till fortsatt disposition

av anslagen icke kommer att lämnas av riksdagen och är ett villkor

för att saneringen innevarande budgetår skall kunna slutföras —- uppstår

frågan, huru bör förfaras med sådana anvisningar, som då ännu icke tagits

i anspråk. Enligt statskontorets mening vore det riktigast, att för dylika

fall nya medel i vanlig ordning anvisades å riksstaten för budgetåret

1938 39 antingen under särskilda anslag eller, därest ett för motsvarande

medelsbehov avsett anslag i allt fall komme att uppföras, genom höjning

av sådant anslag. Därest med hänsyn till svårigheten att beräkna medelsbehovet

eller av annan anledning denna utväg icke ansåges böra anlitas,

syntes den anordningen kunna ifrågakomma, att vederbörande myndigheter

bemyndigades att vid utgången av nu löpande budgetår hos riksgäldskontoret

lyfta de belopp, som på grund av meddelade anvisningar ansåges

erforderliga för utbetalning efter den 30 juni 1938. Sålunda lyftade medel

syntes i avvaktan på utbetalning böra bokföras å särskild för varje

anslag upplagd diversemedelstitel att i mån av behov utbetalas till vederbörande

bidrags- eller låntagare. Örn det i något fall skulle inträffa, att utbetalning

icke ägt rum vid utgången av budgetåret 1938/39, borde det enligt

ämbetsverket ankomma å den myndighet, till vars förfogande medlen ställts,

att om förhållandet göra anmälan till Kungl. Maj:t.

2. Härefter har statskontoret till behandling upptagit frågan om erforderliga

bokförings- och avskrivningsåtgärder i samband med förlagsfondens

sanering. Ämbetsverket har då först erinrat, att 1936 års riksdag lämnat

Kungl. Maj:t bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen

för finansdepartementet i 1936 års statsverksproposition angivna rikt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2-

17

linjer meddela föreskrifter angående avskrivning m. m. av ifrågavarande

till allmänna arbeten anvisade lånekapital ävensom angående överflyttning

av vissa under förlagsfonden anvisade medelstillgångar till statens produktiva

fonder. Statskontoret har vidare omförmält, att Kungl. Majit genom

särskilda beslut åren 1934—1937 av de å riksstaterna för budgetåren 1933/34

—1936/37 under rubriken avbetalning å statsskulden anvisade anslagen till

avskrivning av ifrågavarande i fonden för förlag till statsverket ingående

lånekapital ställt till riksgäldskontorets förfogande tillhopa 171,559,667 kronor

88 öre, att dessa avskrivningsmedel i riksgäldskontorets räkenskaper

bokförts å skuldsidan å fonden för förlag till statsverket, att av sålunda

bokförda avskrivningsmedel sedermera på grund av Kungl. Maj:ts beslut

angående ändrad redovisning i rilcshuvudboken av vissa under fonden för

förlag till statsverket bokförda lån till gödselvårdsanläggningar ett belopp

av 149,039 kronor 63 öre tagits i anspråk för ersättande av lånemedel med

skattemedel samt att — förutom dessa till riksgäldskontorets disposition

ställda anslag — å riksstaten för budgetåret 1936/37 under rubrik avbetalning

å statsskulden för ifrågavarande avskrivningsändamål uppförts ett reservationsanslag

å 60,500,000 kronor.

I en vid statskontorets utlåtande fogad tablå, som torde få biläggas statsrådsprotokollet

(Bilaga B), har ämbetsverket verkställt en sammanställning

av samtliga de anslag, å vilka anvisningar av den art, att de böra hänföras

till utgifter för kapitalökning, förekommit.

Med hänvisning till denna sammanställning har statskontoret anfört följande:
Såsom

av denna sammanställning framgår har Kungl. Majit genom skilda

beslut lämnat föreskrifter angående överflyttning till olika statens produktiva

fonder av flertalet av dessa medelstillgångar.

Beträffande vissa av ifrågavarande tillgångar har emellertid beslut ännu

icke av Kungl. Majit meddelats. De anslag, å vilka dessa senare tillgångar

förekomma, äro nedan sammanförda under de fondrubriker, där de enligt

riksdagens beslut böra redovisas, varvid tillika angivas beloppen av den 30

september 1937 utestående medel, avsedda för fortsatt redovisning.

Fonden för förlag till statsverket,:

Utbyggnad av tvättinrättning vid statens tvångsarbetsanstalt

i Landskrona .......................... kronor

Ny ladugård m. m. vid statens uppfostringsanstalt för

sinnesslöa gossar ............................ »

Utvidgning av tvångsarbetsanstalten i Landskrona m. m. »

Örn- och tillbyggnadsarbeten vid universitetsbiblioteket

i Uppsala ................................ »

örn- och tillbyggnadsarbeten vid universitetsbiblioteket

i Lund .................................... »

Uppförande och inredning av nybyggnad för kvinnokliniken

vid akademiska sjukhuset i Uppsala .... »

Reparations- oell omändringsarbeten i en bostadsvilla

vid statens växtskyddsanstalt .................... »

Bihang lill riksdagens protokoll 19.18. 1 sami. Nr 2.

40,000: —

48,000: —

160,000: —

450,000: —

400,000: —

316,375: —

14,800: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Byggnadsarbeten vid Offers försöksgård i Västernorrlands

län .................................... kronor 112,000: —

Byggnadsarbeten och vissa andra engångskostnader avseende

lantbrukshögskolan .................... » 610,800: —

Byggnadsarbeten vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut .............................. » 598,162:_

Fonden för låneunderstöd:

Kommunala beredskapsarbeten ....................|

Bidrag till kommunala beredskapsarbeten ..........> » 4,509,097:55

Lån till kommunala beredskapsarbeten ............[

Vedeldningslånefonden .......................... » 124,478:_

Statens järnvägars fond:

Statsbana Malung—Vansbro ...................... » 1,130,000: —

Elektrifiering av banorna Laxå—Charlottenberg, Södertälje

södra—Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle

.................................. » 4,000,000: —

Tillverkning av vagnar m. m. för statens järnvägar . . » 1,250,000:—.

I anslutning till denna sammanställning vill statskontoret bringa i erinran,

att ämbetsverket i sitt förenämnda utlåtande den 15 oktober 1935 anförde,

att bland de under förlagsfonden för budgetåren 1933/34 och 1934/35

anvisade anslagen återfunnes ett flertal avseende byggnader, som hittills icke

beslutats skola ingå i statens allmänna fastighetsfond. I dessa fall borde,

då utgifterna vore att hänföra till »verkliga utgifter», lånemedlen rätteligen

utbytas mot skattemedel och beloppen alltså vid en sanering avskrivas. Med

hänsyn till att de fastigheter, varom här vore fråga, vid det successiva utbyggande

av fastighetsfonden, som vid fondens inrättande förutsatts skola

ske, kunde komma att upptagas till redovisning å fonden, syntes emellertid

tanken ligga nära att, i avaktan å det definitiva ordnandet av den bokföringsmässiga

redovisningen av statens fastighetsbestånd, bibehålla förevarande

anslagsmedel bland statsverkets kapitaltillgångar. Häremot kunde visserligen

den invändningen göras, att för en del av de byggnadsföretag, som här

avsåges, för budgetåret 1935/36 ytterligare medel anvisats under »verkliga

utgifter». Detta förhållande syntes emellertid knappast behöva lägga hinder

i vägen för att byggnaderna till den del de redan finansierats av lånemedel

tills vidare redovisades såsom kapitaltillgångar. Att fastigheterna icke till hela

sitt värde bleve föremål för sådan redovisning syntes i och för sig icke vara

oegentligare än att fastighetsfonden icke omfattade samtliga statens fastigheter.

Under sådana förhållanden syntes även frågan, huruvida anslagen

slutligen skulle finansieras av lånemedel eller skattemedel icke då böra upptagas

till prövning. Delta spörsmål syntes ämbetsverket böra tagas under övervägande

i samband med att beslut fattades om fastigheternas framtida redovisning.

Statskontoret föreslog fördenskull, att någon ändring ifråga om

redovisningen eller finansierandet av ifrågavarande anslagsmedel icke för det

dåvarande vidtoges, utan att desamma tillsvidare finge kvarstå under fonden

för förlag till statsverket. Beträffande anslaget till utbyggnad av tvättinrättning

vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona fäste ämbetsverket uppmärksamheten

vid att denna tvättinrättning anordnats medelst lånemedel,

vilka för budgetåret 1930/31 anvisats å fonden för förlag.

Ovan anförda synpunkter torde alltjämt äga giltighet. Vid den nu ifrågasatta

saneringen av förlagsfonden bör fördenskull här berörda anslagsgrupp

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

19

fortfarande tillsvidare redovisas å fonden. Vad angår anslagen avseende

Uppsala och Lunds universitets fastigheter vill ämbetsverket emellertid erinra

örn en av särskilda sakkunniga den 29 juni 1937 avgiven promemoria

angående redovisning av universitetens fastigheter.

I detta sammanhang må vidare anmärkas, att statskontoret i sitt förenämnda,

den 15 oktober 1935 avgivna utlåtande framhöll, att från anslaget

till statliga och statskommunala reservarbeten bland annat disponerats omkring

1,450,000 kronor för iordningställande av s. k. nödlandningsfält för

luftfarten. För sistnämnda ändamål hade även ett par smärre belopp anvisats

från beredskapsanslaget. Vad anginge redovisningen av dessa medel

erinrade statskontoret örn väckt spörsmål örn inrättande av en särskild fond

för luftfarten och att åt riksräkenskapsverket hade uppdragits att verkställa

utredning och inkomma med förslag i sådant avseende. Enligt vad ämbetsverket

erfarit har denna utredning numera av riksräkenskapsverket avgivits.

Statskontoret vill även fästa uppmärksamheten vid att, såsom i bilaga B

angivits, från anslaget till vissa åtgärder på skogshushållningens område genom

Kungl. Maj:ts beslut den 21 maj 1937 beviljats ännu ett lån å 10,000

kronor, vilket lån av ämbetsverket utanordnats den 10 september 1937.

Kungl. Maj:ts beslut örn överförande till fonden för låneunderstöd föreligger

endast ifråga örn de lån, som den 30 juni 1937 utestodo å anslaget.

Den av statskontoret i nu förevarande frågor verkställda utredningen har

föranlett ämbetsverket att föreslå, att — i samband med den sanering av fonden

för förlag till statsverket, som vore avsedd att nu genomföras — vad anginge

å förenämnda uppräknade anslag utestående medel av karaktär att fortfarande

böra redovisas såsom tillgångar, föreski-ift borde utfärdas angående

dels fortsatt redovisning å fonden för förlag till statsverket av de den 30 juni

1938 utestående medel, som tillsvidare borde kvarstå å fonden, dels ock överföring

till fonden för låneunderstöd respektive statens järnvägars fond senast

per den 30 juni 1938 av då utestående anslagsmedel, vilka enligt 1936 års

riksdags beslut skulle upptagas till redovisning å dessa fonder. Ifråga om

anslaget till vedeldningslånefonden borde samtidigt meddelas bestämmelser

örn utbyte i full utsträckning av lånemedlen mot skattemedel med anlitande

av tillgängliga avskrivningsmedel. Vad anginge å anslagen till statsbanan

Malung—Vansbro och till elektrifiering av banan Laxå—Charlottenberg

utestående tillgångar syntes dessa, efter vederbörlig överföring till statens

järnvägars fond, böra upptagas till redovisning å fondens konto för »lånekapital

att finansieras med andra medel än trafikinkomster».

Beträffande de till förlagsfonden hörande anslagsmedel, vilka enligt 1936

års riksdags beslut äro hänförliga till verkliga utgifter, har statskontoret föreslagit,

att det borde föreskrivas, att de med anlitande av till riksgäldskoniorets

förfogande ställda avskrivningsanslag skola i räkenskapen för fonden

för förlag avskrivas. I den mån ifrågavarande anslag icke täckte förefintligt

behov av avskrivningsmedel syntes medel böra disponeras av det å riksstaten

för budgteåret 1936/37 bland utgifter för kapitalökning under rubriken

avbetalning å statsskulden till avskrivning av visst i fonden för förlag till

statsverket anvisat lånekapital uppförda reservationsanslaget å 60,500,000

kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

3. Statskontoret har slutligen verkställt en uppskattning av behovet av

skattemedel för avskrivning av för allmänna arbeten m. m. i förlagsfonden

investerat lånekapital eller utbyte av sådant kapital med skattemedel och i

denna fråga anfört följande:

Till följd av Kungl. Maj:ts genom beslut den 28 juni 1935 givna uppdrag

avgav statskontoret såsom förut nämnts i skrivelse den 15 oktober 1935 yttrande

och förslag rörande frågan, i vilken omfattning medel, som anvisats

att utgå från de anslag, varom här är fråga, borde överföras från förlagsfonden

till produktiv fond eller avskrivas. De av ämbetsverket därvid framlagda

beräkningarna avsågo samtliga ifrågavarande under fonden för förlag till

statsverket anvisade medel för tiden till och med den 30 september 1935.

I 1936 års statsverksproposition (Ufk. bil. 5, sid. 49) verkställdes sedermera

i överensstämmelse med angivna riktlinjer beräkning av de belopp, som på

grund av för tiden till och med den 30 november 1935 meddelade anvisningar

borde avskrivas eller överflyttas till statens produktiva fonder. Därjämte

företogs uppskattning av det behov av skattemedel, som vid denna tidpunkt

förefanns för genomförande av dessa åtgärder.

Enligt dessa beräkningar uppgick beloppet av de anslagsmedel, vilka ansågos

böra avskrivas, till 218,387,166:04 kronor, medan till statens produktiva

fonder borde överflyttas sammanlagt 67,771,846:45 kronor.

Totala behovet av skattemedel för företagande av sagda avskrivningar och

överflyttningar beräknades därvid utgöra:

för avskrivning av anvisningar, avseende verkliga

utgifter .................................... kronor 218,387,166: 04

för ersättande av lånemedel med skattemedel:

i gödselvårdslånefonden ...................... » 175,000:—-

i vedeldningslånefonden ...................... .»___61,480: —

kronor 218,623,646:04.

I skrivelse den 17 december 1936 meddelade statskontoret efter verkställd

utredning, att med hänsyn till de anvisningar, som lämnats under tiden från

den 30 november 1935 till och med den 30 november 1936, borde beräknas

ett ytterligare behov av skattemedel med 4,294,859 kronor 39 öre mera än

vad som antogs i 1936 års statsverksproposition. Det totala avskrivningsbehovet

beräknades alltså uppgå till 222,918,505 kronor 43 öre. Av förstnämnda

beloppet hänförde sig 4,209,689 kronor 39 öre till avskrivning av lånemedel,

använda för verkliga utgifter, och 85,170 kronor till ersättande i produktiv

fond av lånemedel med skattemedel.

Statskontoret har nu fullföljt utredningen för tiden efter den 30 november

1936. De av ämbetsverket därvid på grundval, bland annat, av rapporter

från riksgäldskontoret verkställda beräkningarna omfatta tiden från sistnämnda

dag till och med den 30 september 1937.

Av nedanstående sammanställning framgå beloppen av de ytterligare anvisningar

— hänförliga till verkliga utgifter — som meddelats å ifrågavarande

anslag under liden 1 december 1936—30 september 1937, av beskaffenhet

att, i enlighet med de i 1936 års statsverksproposition angivna riktlinjerna.

böra avskrivas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

21

Nomenklatur

Anslag

Under tiden

»/lä 1936—S0/9

1937 anvisade

medel

1933/34

1934/35

11

A 6

A 20

A 21

Skenfria korsningar......................................

Vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar......

Vissa åtgärder på skogshushållningens område............

Subventioner till främjande av enskild företagsamhet......

Summa

24,909:54

61,997: —

12.000; —

123,800: —

222,706: 54

Anvisningar, hänförliga till utgifter för kapitalökning, hava under samma

tid meddelats å följande anslag och med nedanstående belopp. I förekommande

fall hava beloppen minskats med summan av de lån, för vilka lyftningsrätten

förverkats.

Nomenklatur

Anslag

Under tiden

Via 1936—S0/9

1937 anvisade

medel

1933/34

1934/35

11

A 21

C 4

Subventioner till främjande av enskild företagsamhet......

Vissa åtgärder på skogshushållningens område ............

Vedeldningslånefonden ..................................

531,000: —

10,000: —

39,330: — |

Summa

580,330: —

Endast för ersättande av det lånemedelskapital, som disponerats för utlämnande

av lån från anslaget till vedeldningslånefonden, torde skattemedel böra

beräknas.

Med hänsyn till de anvisningar, som enligt förestående uppgifter under tiden

från den 30 november 1936 till och med den 30 september 1937 meddelats

å ifrågavarande anslag under fonden för förlag till statsverket, torde

sålunda för nedannämnda ändamål, utöver vad i 1937 års statsverksproposition

angivits, böra beräknas ytterligare behov av skattemedel med följande

belopp:

för avskrivning av anvisningar, avseende verkliga utgifter

.......................................... kronor 222,706: 54

för ersättande av lånemedel med skattemedel i vedeldningslånefonden

.................................. » 39,330:

eller sammanlagt kronor 262,036: 54

Såsom förut angivits beräknades i 1937 års statsverksproposition, att för

avskrivning av ifrågavarande lånekapital erfordrades ett sammanlagt belopp

av 222,918,505 kronor 43 öre. Det på grundval av meddelade anvisningar

beräknade avskrivningsbchovet skulle alltså nu komma att uppgå till

(222,918,505: 43 + 262,036: 54 =) i runt tal 223,180,540 kronor.

Detta per den 30 september 1937 förefintliga totala avskrivningsbehov torde

emellertid i verkligheten bliva något mindre än nu angivits.

Av de verkställda sammanställningarna rörande behovet av efter den 30

juni 1938 på grund av meddelade anvisningar erforderliga medel framgår sålunda,

att besparingar å sådana anvisningar, för vilka avskrivningsbehov enligt

ovan beräknats, torde komma att uppstå med i runt tal 816,000 kronor.

Vidare har för ersättande jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 25 juni 1937

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

av lånemedel med skattemedel i gödselvårdslånefonden tagits i anspråk ett

belopp av endast 149,039 kronor 63 öre mot beräknade 175,000 kronor, och lia

sålunda här besparats (175,000:--- 149,039: 63 =) 25,960 kronor 37 öre.

Slutligen torde hänsyn böra tagas till att, såsom framgår av riksgäldskontorets

årsböcker för budgetåren 1934/35, 1935/36 och 1936/37, under nämnda

tre budgetår verkställts återbetalning av vissa från ifrågavarande anslag utbetalda

belopp. Sålunda återlevererade medel hava omförts till vederbörlig

inkomsttitel i riksstaten. I den mån dylika återbetalningar avsett tidigare

företagna utbetalningar,, hänförliga till verkliga utgifter elier till låneutbetalningar,

där utbyte av lånemedel mot skattemedel beräknats skola äga rum,

torde motsvarande minskning böra beräknas i det med hänsyn till meddelade

anvisningar uppskattade behovet av avskrivningsmedel. Av riksgäldskontorets

och statskontorets räkenskaper framgår att dylika återbetalningar

verkställts med följande belopp:

återbetalning av medel, som utbetalats på grund av anvisningar,

avseende verkliga utgifter............... kronor 83,770: —

återbetalningar av vedeldningslån .................. » 23,316:-_

Summa kronor 107,086:-—

På grund av vad sålunda anförts lärer ovan angivna med hänsyn till meddelade

anvisningar beräknade totala belopp av erforderliga avskrivningsmedel,

223,180,540 kronor, kunna nedräknas till (223,180,540: — _ 816 000- —

— 25,960:— — 107,086: — =) i runt tal 222,231,000 kronor.

Departements- Den underbalansering av budgeten som betingades av den senaste ekonochefen.

miska depressionen framträdde under budgetåren 1933/34 och 1934/35 i riksstaten

på det sätt, att anslag till åtskilliga i finansiell mening icke räntabla utgifter

överfördes från de under verkliga utgifter upptagna huvudtitlarna till

utgifter för kapitalökning och täcktes av lånemedel under rubriken fonden

för förlag till statsverket. I samma ordning anvisades medel till vissa andra

s. k. allmänna arbeten m. m., vilka dock kunde vara av beskaffenhet att skapa

räntabla kapitaltillgångar i statens hand. Samtliga anslag uppfördes såsom

reservationsanslag. Deras totalsumma uppgick till i runt tal 297.5 miljoner

kronor, varav 168.1 miljoner kronor anvisats för budgetåret 1933/34 och

129.4 miljoner kronor för budgetåret 1934/35. Nettoutgifterna å anslagen hava

utgjort

budgetåret 1933/34 .............. 98.1 miljoner kronor

> 1934/35 120.4

^ 1935/36 52.1 > >

» 1936/37 11.6

eller sammanlagt 282.2 miljoner kronor. Under samma tid lia omförts till

anslag under andra fonder 2.6 miljoner kronor och till inkomsttitel 0.5 miljon

kronor. Vid utgången av budgetåret 1936/37 kvarstodo alltså å anslagen

reservationer å sammanlagt (297.5—282.2—2.6—0.5 =) 12.2 miljoner kronor.

Genom anvisande av avskrivningsanslag har, såsom framgår av det följande,

ifrågavarande underbalansering ur finansiell synpunkt blivit slutligt reglerad

redan å riksstaten för budgetåret 1936/37. En bokföringsteknisk sanering

av förlagsfonden har dock, sålänge reservationer kvarstått å de till fon
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

23

den anvisade anslagen, ej utan svårighet låtit sig genomföra. Då de sista

medelsanvisningarna av här ifrågavarande slag skedde å riksstaten för budgetåret

1934/35, erhållas likväl av tidigare utvecklade skäl ökade möjligheter

härtill vid utgången av innevarande budgetår.

En slutlig sanering av förlagsfonden framstår som ett angeläget önskemål

ej minst med hänsyn till den nya budgetordning, som enligt riksstatsförslaget

skall tillämpas från och med nästkommande budgetår och som åsyftar

en klarare redovisning av förekommande underbalansering. Bland förutsättningarna

för denna redovisning ingår, att en fast gränsdragning skapas

mellan driftutgifter och kapitalinvesteringar, vilket för med sig, att en underbalansering

av budgeten icke får ske på det sätt, att driftutgifter överföras

till investeringsbudgeten. Underbalanseringen skall i stället framträda

öppet såsom ett underskott å driftbudgeten, vilket avföres å statens budgetutjämningsfond.

I konsekvens härmed inskränkes användningen av medelsanvisning

under rubriken fonden för förlag till statsverket till att avse äkta

förlag inom statsverksamheten, alltså förskott vilka komma att täckas av

medel, som på rättsliga grunder eller eljest äro naturligt knutna till förskotten.

Den önskvärda saneringen av förlagsfonden i bokföringstekniskt hänseende

innefattar flera olika moment.

I första hand gäller det en slutlig reglering av de å ifrågavarande reservationsanslag

kvarstående behållningarna. Dessa behållningar uppgingo, såsom

nämnts, vid utgången av budgetåret 1936/37 till cirka 12.2 miljoner kronor,

och till samma belopp i runt tal kunna de antagas hava uppgått den

30 september 1937, vilken dag de av statskontoret inhämtade, i bilaga A sammanställda

uppgifterna avse.

Ifrågavarande reservationer belastas till betydande belopp av anvisningar,

vilka ännu icke utbetalats, enligt den av statskontoret verkställda utredningen

i runt tal 7.9 miljoner kronor. Av nämnda utredning framgår vidare, att

större delen av dessa anvisningar eller cirka 5.2 miljoner kronor beräknas

komma att utbetalas under budgetåret 1937/38. Ett belopp av i runt tal 1.9

miljon kronor skulle, såvitt nu kan förutses, komma att innestå å anslagen

vid budgetårets utgång och anses erforderligt för de ändamål som avsetts

med anvisningarna. I enlighet med dessa beräkningar skulle alltså 0.8 miljon

kronor av de av Kungl. Majit anvisade, ännu ej utbetalade medlen över huvud

icke komma att tagas i anspråk. Ett belopp av 4.3 miljoner kronor utgör

odisponerad återstod å anslagen i fråga.

Örn slutlig reglering av anslagen skall ske vid utgången av innevarande

budgetår — i vilket fall bemyndigande ej kan lämnas lill disposition av ifrågavarande

reservationer utöver den fastställda tiden jämväl nästa budgetår —- uppkommer frågan, huru man i så fall skall förfara med de anvisningar, sorn

vid utgången av budgetåret 1937/38 ännu icke tagits i anspråk. Det skulle

visserligen kunna anföras skäl för att i dylika fall nya medel i vanlig ordning

anvisades å riksstaten för budgetåret 1938/39 antingen under särskilda

anslag eller, därest ett för motsvarande medelsbehov avsett anslag i allt fall

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

komme att uppföras, genom höjning av sådant anslag. En sådan ståndpunkt

skulle emellertid nödvändiggöra en bestämd uppskattning av ifrågavarande

anslagsbehov. Statskontorets föreliggande utredning innefattar visserligen

uppgifter om den enligt vederbörande myndigheters uppfattning sannolika

fördelningen av ifrågakommande utbetalningar på tiden före och efter instundande

budgetårsskifte. Dessa uppgifter kunna dock knappast bilda ett

tillräckligt underlag för bedömande av de ifrågasatta medelsanvisningarnas

belopp. Härtill kommer, att hänsyn i varje fall måste tagas till möjligheten

av nya dispositioner under löpande budgetår. Vid sådant förhållande har

jag ansett mig böra i stället tillstyrka den av statskontoret alternativt förordade

utvägen till fragans lösning, innebärande att vederbörande myndigheter

bemyndigas att vid utgången av nu löpande budgetår hos riksgäldskontoret

lyfta de belopp, som på grund av meddelade anvisningar anses erforderliga

för utbetalning efter den 30 juni 1938. Sålunda lyftade medel synas

i avvaktan på utbetalning böra bokföras å särskild för varje anslag upplagd

diversemedelstitel att i mån av behov utbetalas till vederbörande bidragseller

låntagare. Det torde ock böra föreskrivas, att örn i något fall utbetalning

icke ägt rum vid utgången av budgetåret 1938/39, den myndighet till

vars förfogande medlen ställts bör göra anmälan om förhållandet till Kungl.

Maj.t. Därest riksdagen icke gör någon erinran häremot, torde Kungl. Majit

böra förordna i överensstämmelse med vad jag nu förordat.

För att en sanering av förlagsfonden, såvitt angår de kvarstående reservationsanslagen,

skall vara verkställd vid ingången av nästa budgetår erfordras

vidare, att något medgivande till fortsatt disposition av den behållning å

anslagen, som återstår efter det nyssnämnda omföringar till särskilda diversemedelstitlar

av anvisade, icke utbetalda medel ägt rum, icke lämnas av

1938 års riksdag. Enligt vad jag inhämtat av vederbörande departementschefer

äro förslag i dylikt hänsende icke heller avsedda att framläggas. Under

sådana förhållanden kommer den odisponerade behållningen å ifrågavarande

reservationsanslag att vid utgången av nu löpande budgetår överföras

till inkomsttiteln för i anspråk tagna reservationer av lånemedel.

Då ifrågavarande under fonden för förlag till statsverket för budgetåret

1933/34 och 1934/35 anvisade reservationsanslag till allmänna arbeten m. m.

disponerats, har belastningen redovisats såsom tillgångar å förlagsfonden,

uppkomna av lånemedel. Dessa tillgångar äro till största delen av icke

räntabel natur och alltså av beskaffenhet att böra avskrivas. Men i viss omfattning

hava de, såsom antytts, bildat räntabla kapitaltillgångar i statens

band. På därom gjord framställning har 1936 års riksdag bemyndigat Kungl.

Majit att meddela föreskrifter angående avskrivning m. m. av ifrågavarande

till allmänna arbeten m. m. anvisade lånekapital ävensom angående överflyttning

av vissa under förlagsfonden anvisade medelstillgångar till statens

produktiva fonder. Såsom av bilaga B vid statsrådsprotokollet framgår, har

Kungl. Majit redan genom särskilda beslut meddelat föreskrifter angående

överflyttning till statens produktiva fonder av åtskilliga av de tillgångar, vilka

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

25

ansetts motsvara en verklig kapitalinvestering. Utöver de uppgifter som lämnats

i berörda bilaga torde få nämnas, att Kungl. Majit numera också fattat

beslut om överförande till statens järnvägars fond av de tillgångar, som uppkommit

av anslagen till statsbana Malung—Vansbro, elektrifiering av banorna

Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle

samt tillverkning av vagnar m. m. för statens järnvägar. Beträffande

vissa av ifrågavarande tillgångar har emellertid beslut ännu icke

av Kungl. Maj :t meddelats. I fråga om den bokföringsmässiga behandlingen

av dessa tillgångar har statskontoret nu yttrat sig.

I överensstämmelse nied vad statskontoret föreslagit torde de från anslagen

till kommunala beredskapsarbeten utlämnade lånen böra överföras till

fonden för låneunderstöd. På samma sätt torde böra förfaras med lånen från

vedeldningslånefonden ävensom med avseende å lån, som under löpande budgetår

beviljats eller kan komma att lämnas från anslaget till vissa åtgärder

på skogshushållningens område m. lii.

Såsom jag i annat sammanhang omförmält förberedes förslag till 1938 års

riksdag, innebärande att vissa av Uppsala och Lunds universitet disponerade

fastigheter skola upptagas till redovisning å statens allmänna fastighetsfond.

Därest detta förslag vinner bifall, torde de under fonden för förlag till statsverket

redovisade tillgångar, som avse universitetsbiblioteken i Uppsala och

Lund samt nybyggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala,

böra överföras till statens allmänna fastighetsfond.

I anledning av en särskild från styrelsen för statens växtskyddsanstalt

gjord framställning torde växtskyddsanstaltens byggnader komma att från

och med nästa budgetår inordnas i statens allmänna fastighetsfond. I samband

därmed böra de under fonden för förlag till statsverket redovisade tillgångar,

som härröra av anslaget till reparations- och omändringsarbeten i

en bostadsvilla vid anstalten, avskrivas å förlagsfonden.

I likhet med statskontoret förutsätter jag, att övriga under fonden för förlag

till statsverket anvisade, av ämbetsverket omnämnda byggnadsanslag

fortfarande må redovisas under fonden för förlag till statsverket.

I detta sammanhang må vidare anmärkas, att från anslagen under förlagsfonden

till statliga och statskommunala reservarbeten liksom från beredskapsanslaget

bland annat disponerats medel för iordningställande av s. k.

nödlandningsfält för luftfarten. Årets statsverksproposition innefattar förslag

örn upprättande av en fondtitel, benämnd luftfartsfonden, å vilken skola

redovisas de med den civila regelbundna luftfarten sammanhängande tillgångarna.

Å denna fond skola bokföras bland annat ifrågavarande nödlandningsfält,

men det förutsättes, att dessa tillgångar ingå i fonden med värden

motsvarande endast kostnaderna för fältens inköp. Nu ifrågavarande kostnader

för iordningställande av nödlandningsfälten torde böra avskrivas under

fonden för förlag till statsverket.

Vid framläggande i 1936 års statsverksproposition av frågan örn riktlinjer

för sanering av förlagsfonden förutsattes, att beträffande de tillgångar a

förlagsfonden, som skulle överföras till annan produktiv fond, i vissa fall

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

skulle med hänsyn till bristande räntabilitet ske utbyte av lånemedel mot

skattemedel antingen vid omföringen eller senare efter ytterligare utredning.

I anslutning till vad vid berörda tillfälle förordades har vid förenämnda överföring

till statens järnvägars fond föreskrivits, att kostnaderna för statsbanan

Malung Vansbro och förberörda elektrifieringsanläggningar skola

redovisas å det på grund av beslut vid 1929 års riksdag upplagda kontot för

nedskrivning av viss del av statens järnvägars lånekapital (lånekapital att

finansieras med andra medel än trafikinkomster). Vidare har förordnats

örn utbyte delvis av lånemedel mot skattemedel beträffande tillgångar som

överförts till gödselvårdslånefonden. I 1936 års statsverksproposition hade

förutsatts, att i den mån de lån, som skulle överföras till fonden för låneunderstöd,

icke gåve full förräntning vid överföringen eller senare, utbyte

skulle ske av lånemedel mot skattemedel. I sammanhang med anmälan av

frågan om avskrivning av statens utiåningsfonders icke räntabla kapital föreslår

jag emellertid nu, att någon avskrivning för närvarande icke skall ske

beträffande det icke räntabla kapital som är investerat i eller kan komma

att tillföras fonden för låneunderstöd. Vid sådant förhållande påkallas icke

något utbyte av lånemedel mot skattemedel, då lån överföras från fonden

för förlag till statsverket till fonden för låneunderstöd. Det torde böra erinras,

att jag i sistberörda sammanhang däremot föreslår täckning genom

omföring av räntabla skattemedel av de tillgångar som jämlikt beslut av

1935 års riksdag överförts fran förlagsfonden till den bland statens egentliga

utlaningsfonder ingående arbetarsmåbrukslånefonden.

Sedan i enlighet med vad nu förordats de å förlagsfonden redovisade tillgångar,

som fortfarande böra ingå i statsförmögenheten, överförts till vederbörliga

produktiva fonder, varvid investerade lånemedel, i den mån de ej

lämna full förräntning, skola utbytas mot skattemedel, torde å förlagsfonden

kvarvarande tillgångar, som uppkommit av anslagen till allmänna arbeten

m. m, böra i bokslutet för budgetåret 1937/38 ur fondens räkenskaper avföras,

dock med den begränsning, att erforderliga åtgärder för avskrivning beträffande

de byggnadsanslag, som förordats skola kvarstå å förlagsfonden,

torde få övervägas först då fråga kan uppkomma örn dessa anslagsmedels

redovisning å annan produktiv fond.

I nu förevarande sammanhang torde få behandlas frågan om avskrivning

av vissa andra under förlagsfonden redovisade tillgångar. De å fonden bokförda

kostnader, som bestritts av det för budgetåret 1928/29 anvisade anslaget

till inlösen av anläggningar i gruvföretaget vid Granbergsliden samt kro- .

nans deltagande i gruvarbetet vid nämnda företag m. m., å 39,050 kronor

motsvara icke någon kapitaltillgång i statens hand. Då kostnaderna täckts

av lånemedel, torde medel böra ställas till förfogande för deras avskrivande.

Jag förordar, att detta får ske med anlitande av de medel som anvisats till

avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat lånekapital.

Under fonden för förlag till statsverket har vidare anvisats dels för budgetåret

1931/32 ett reservationsanslag till förlag för inköp av smågatsten å

3,500,000 kronor, att täckas av andra statsinkomster än lånemedel, dels för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

27

budgetåret 1932/33 ett reservationsanslag till förlag för inköp av gatsten å

4 miljoner kronor, som täckts av lånemedel. Vid utgången av budgetåret

1936/37 redovisades bland tillgångarna å förlagsfonden statens stenförråd

till ett värde av 4.19 miljoner kronor samt vissa fordringar och likvida medel,

hänförliga till berörda anslag, å 0.67 respektive 2.26 miljoner kronor.

Nämnda tillgångar, sammanlagt 7.12 miljoner kronor, torde nu böra nedskrivas

till att svara endast mot det i fonden investerade lånemedelskapitalet.

Härför erfordras emellertid icke någon medelsanvisning. Behovet av eventuell

ytterligare nedskrivning kan icke nu bedömas.

Det totala beloppet av avskrivningar beträffande i förlagsfonden investerade

lånemedel för allmänna arbeten m. m., inklusive utbyte av lånemedel

mot skattemedel, har av statskontoret uppskattats till i runt tal 222 miljoner

kronor. Denna siffra hänför sig till ställningen den 30 september 1937. Vad

i det föregående anförts rörande saneringen av förlagsfonden torde icke

nämnvärt ändra det resultat vartill statskontoret kommit. Däremot bör hänsyn

tagas till att under återstoden av nu löpande budgetår kunna förekomma

medelsanvisningar av den beskaffenhet, att uppkomna tillgångar böra helt

eller delvis avskrivas.

Vad slutligen angår frågan om storleken av de medel som äro tillgängliga

för avskrivning av ifrågavarande under fonden för förlag till statsverket bokförda

tillgångar, så har till och med budgetåret 1936/37 från vederbörliga

under rubriken avbetalning å statsskulden anvisade anslag till förlagsfonden,

att redovisas å skuldsidan, överförts tillhopa 171.56 miljoner kronor,

varav ett belopp av 0.15 miljon kronor tagits i anspråk för utbyte av lånemedel

mot skattemedel i tillgångar som överförts till gödselvårdslånefonden.

Härutöver finnes disponibelt ett å riksstaten för nämnda budgetår uppfört

reservationsanslag å 60.50 miljoner kronor. I avbidan på slutlig sanering av

förlagsfonden har detta anslag ännu icke av Kungl. Maj:t disponerats;

hela anslagsbeloppet redovisas alltså såsom reservation i bokslutet för budgetåret

1936/37. Det totala tillgängliga beloppet av avskrivningsmedel utgör

alltså 231.9 miljoner kronor. Även om intill utgången av innevarande budgetår,

såsom antytts, ytterligare sådana anvisningar kunna förekomma å ifrågavarande

anslag till allmänna arbeten m. m. som påkalla disposition av avskrivningsmedel,

torde dock vid budgetårets utgång en behållning å i runt

tal 8 miljoner kronor kunna påräknas föreligga å nyssnämnda reservationsanslag.

I bokslutet för innevarande budgetår torde denna behållning böra

över inkomsttiteln »I anspråk tagna kapitaltillgångar: Reservationer å anslag

för kapitalökning» överföras till statsverkets kassafond.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att, delvis med ändring av tidigare fattat beslut, bemyndiga

Kungl. Maj:! att, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad jag här föreslagit, meddela erforderliga bestämmelser för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

slutlig reglering vid utgången av innevarande budgetår av till

allmänna arbeten m. m. under fonden för förlag till statsverket

anvisade anslag.

4. Avskrivning av statens utlåningsfonders icke räntabla kapital. Beträffande

finansieringen av statens utlåningsfonder, vilkas kapitalökning tidigare

i regel hade täckts uteslutande genom upplåning, vidtogs från och med

budgetåret 1924/25 den ändringen, att användningen av lånemedel begränsades

till att avse allenast så stor del av vederbörande kapitalökningsanslag,

att avkastningen av den nya investeringen i dess helhet kunde beräknas motsvara

full förräntning av de investerade lånemedlen. Vid fastställandet av

relationen mellan den beräknade avkastningen och full förräntning — den

s. k. förräntningskvoten vilken angav huru stor del av ett beviljat

kapitalökningsanslag som kunde anvisas att utgå av lånemedel — skedde beräkningen

av den förväntade avkastningen som regel med utgångspunkt från

de för utlaningsfonden i fråga vid tidpunkten för medelsanvisningen gällande

utlåningsvillkoren, medan den räntefot, vid vilken full förräntning skulle

anses vara för handen, sattes till 5 procent, i runt tal motsvarande den dåvarande

effektiva medelräntan å den fonderade statsskulden.

Sedermera har kravet på förräntning av de i utlåningsfonderna investerade

lånemedlen nedsatts i anledning av att statens genomsnittliga upplåningsränta

sjunkit. Sålunda har vid finansieringen av de för budgetåren 1933/34

—1936/37 anvisade kapitalökningsanslagen full förräntning antagits föreligga

vid en räntefot av 4x/2 procent, medan motsvarande räntefot för nu löpande

budgetår satts till 4 procent.

Övergången till nu angivna finansieringsprinciper, vilka på några få undantag

när tillämpats i fråga om samtliga till statens utlåningsfonder från

och med budgetåret 1924/25 anvisade kapitalökningsanslag, ansågs motivera

en nedskrivning av det i utlåningsfonderna före nämnda budgetår investerade

oräntabla lånemedelskapitalet genom utbyte av lånemedel mot

skattemedel till motsvarande belopp. Sedan fonden för statsskuldens

amortering, i syfte att förbereda en dylik nedskrivning, genom ändring av

bestämmelserna rörande rusdrycksmedlens användning tillgodoförts betydande

belopp av rusdrycksmedel under budgetåren 1926/27—1928/29, verkställdes

också under budgetåret 1929/30 genom disposition av amorteringsfonden

utbyte av lånemedel mot skattemedel beträffande de under statskontorets

förvaltning stående utlåningsfonderna till ett sammanlagt belopp av

20,980,000 kronor.

Angivna belopp motsvarade den enligt verkställda beräkningar ej förräntade

delen av det å berörda utlåningsfonder vid utgången av budgetåret 1928/

29 redovisade lanemedelskapitalet. Vid beräkningen av nedskrivningsbehovet

för de olika utlåningsfonderna togs alltså ingen hänsyn vare sig till ännu

kvarstående reservationer å äldre kapitalökningsanslag eller till de kapitalökningsanslag,

som anvisats å riksstaten för budgetåret 1929/30. Då de vid

utgången av budgetåret 1928/29 kvarstående reservationerna -— vilka i fler
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

29

talet fall sedermera i sin helhet överfördes till respektive utlåningsfonder —

som regel hade karaktären av lånemedelsreservationer, kom följaktligen oräntabelt

lånemedelskapital fortfarande att i viss utsträckning redovisas å en del

utlåningsfonder. Detta uppvägdes dock till någon del därav, att ett utbyte av

skattemedel mot lånemedel icke företogs i de fall, där vederbörande utlåningsfonder

lämnade full förräntning jämväl av en del av det investerade

skattemedelskapitalet. Möjlighet till ett sådant utbyte förelåg huvudsakligen

med avseende å statens avdikningslånefond samt den under riksgäldskontorets

förvaltning stående allmänna byggnadslånefonden, vilken fond hade finansierats

uteslutande med skattemedel.

Beträffande övriga av riksgäldskontoret förvaltade utlåningsfonder, nämligen

allmänna järnvägslånefonden och bibanelånefonden, framhölls, hurusom

räntefrihet i viss utsträckning medgivits beträffande lån utlämnade från

dessa fonder samt att endast en del av de å fonderna uppdebiterade räntorna

plägat inflyta. Vidare erinrades om att vissa lån från bibanelånefonden utlämnats

mot återbetalningsskyldigliet av allenast två tredjedelar av lånebeloppet.

På grund av nu omförmälda omständigheter befanns det omöjligt

att beträffande allmänna järnvägslånefonden och bibanelånefonden verkställa

en räntabilitetsberäkning med anspråk på tillförlitlighet. Vid sådant

förhållande och då betydande belopp av fondernas lånemedelskapital beräknades

framdeles komma att avskrivas i samband med reglering av vissa

järnvägsbolags skuldförhållanden till staten och därvid täckas genom disposition

av fonden för statsskuldens amortering, ansågs anledning saknas att i

förevarande sammanhang vidtaga någon nedskrivning av det oräntabla lånemedelskapitalet

i dessa två fonder. Enahanda förfarande tillämpades beträffande

den av statskontoret förvaltade lånefonden för inköp av renar, vars kapital

förutsattes komma att inom en nära framtid antingen återbäras eller

avskrivas.

Vid den till grund för riksdagens beslut om nedskrivning liggande beräkningen

av de olika fondernas räntabla kapital tillämpades i övrigt huvudsakligen

samma grunder som vid fördelningen mellan lånemedel och andra

statsinkomster av nya kapitalinvesteringar. De för respektive fond vid tidpunkten

för nedskrivningen gällande utlåningsvillkoren ansågos således som

regel angiva det investerade kapitalets förräntning, och kapitalet antogs allt

framgent komma att vara utlånat mot dessa villkor; endast i ett fall, nämligen

beträffande egnahemslånefonden, å vilken lån enligt äldre, för staten

oförmånligare grunder utestodo till avsevärt belopp, skedde beräkningen av

kapitalets förräntning med utgångspunkt från såväl äldre som gällande utlåningsvillkor.

Den förräntningskvot, vilken nu, med tillämpning av samma beräkningsgrunder,

erliålles för de olika fonderna, avviker självfallet från den år 1930

beräknade förräntningskvoten på grund av nedsättningen efter denna tidpunkt

av den räntefot, vid vilken full förräntning antagits vara för handen.

I särskilda fall måste förräntningskvoten därjämte justeras med hänsyn till

vidtagna sänkningar av utlåningsräntan, vilka emellertid som regel inneburit

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

allenast viss anpassning av denna efter nedsättningen av nyssnämnda räntefot

och därför icke helt återfört förräntningskvoten till vad den var år f930.

Genom att nya förräntningskvoter i anslutning till berörda förskjutningar

kommit att tillämpas vid fördelningen mellan lånemedel och andra statsinkomster

av nya kapitalinvesteringar har den vid nedskrivningen fastställda

relationen mellan till fonderna hänförligt lånemedelskapital och skattemedelskapital

— vilken relation, såsom förut antytts, redan från början kom att

undergå viss förskjutning genom överföring till fonderna av vid utgången av

budgetåret 1928/29 kvarstående lånemedelsreservationer — ytterligare förskjutits

i riktning mot en ökning, proportionellt sett, av det i fonderna investerade

lånemedelskapitalet; i samma riktning har verkat, att inträffade kapitalförluster

vid företagna avskrivningar täckts av fondernas skattemedelskapital.

Den fortgående relativa ökning av det till fonderna hänförliga lånemedelskapitalet,

som sålunda ägt rum, har endast obetydligt motverkats därav,

att från nu ifrågavarande fonder verkställda kapitalåterbetalningar i några

fall hänfört sig enbart till fondernas lånemedelskapital. Parallellt med nu

angivna utveckling har, såsom närmare kommer att belysas i det följande,

nedgången av den effektiva medelräntan å den fonderade statsskulden i relation

till för fonderna gällande räntevillkor medfört, att en del av det i fonderna

tidigare investerade skattemedelskapitalet erhållit karaktären av fullt

räntabelt kapital.

Den under budgetaret 1929/30 verkställda nedskrivningen av utlåningsfondernas

oräntabla lånemedelskapital innebar, såsom det föregående givit vid

handen, endast utbyte av lånemedel mot skattemedel och medförde alltså

icke någon förändring i storleken av det å utlåningsfonderna redovisade

statskapitalet. Enligt budgetsakkunnigas förslag skulle däremot i samband

med övergången till den nya budgetordningen vidtagas en verklig avskrivning

av utlåningsfondernas icke räntabla kapital. Denna avskrivning skulle,

i den mån den komme att avse lånemedelskapital, täckas genom anvisande

av anslag för ändamålet antingen under rubriken avbetalning å statsskulden

eller — efter övergången till den nya budgetordningen — å driftbudgeten.

I fråga om själva avskrivningsförfarandet hava de sakkunniga, i syfte att

vinna en tillfredsställande redovisning av från fonderna utlämnade lån, förordat

tillämpning av en indirekt avskrivningsmetod. I enlighet härmed skulle,

bortsett från de förändringar, som föranledas av uppkommande direkta kapitalförluster,

de mot fondernas kapital svarande tillgångarna i räkenskaperna

bibehållas vid sina nuvarande värden, medan avskrivningsbeloppen skulle

bokföras å skuldsidan under för ändamålet uppförda avskrivningskonton.

Till stöd för ett bedömande av frågan, till vilket belopp det av budgetsakkunniga

angivna avskrivningsbehovet borde uppskattas och i vilken utsträckning

anvisning av särskilda medel för avskrivningens genomförande kunde

beräknas bliva erforderlig, har inom finansdepartementet verkställts ten

undersökning rörande räntabiliteten av det i utlåningsfonderna för närvarande

investerade statskapitalet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

31

Denna undersökning har utförts på i huvudsak samma sätt som den till

grund för 1930 års nedskrivningsbeslut liggande utredningen. Beräkningen

av det i de olika fonderna investerade kapitalets faktiska förräntning har

sålunda i allmänhet skett med utgångspunkt från de för fonderna för närvarande

gällande utlåningsvillkoren. Det härigenom för varje fond erhållna

procenttalet har sedan ställts i relation till en räntefot av 4 procent, d. v. s.

den räntefot, vid vilken full förräntning numera anses föreligga, varefter endast

så stor del av fondens totala kapital, som motsvarat den sålunda framkomna

förräntningskvoten, upptagits såsom förräntat kapital. Till det i de

olika fonderna investerade kapitalet har härvid — till skillnad från vad som

tillämpades vid den utredning som föregick 1930 års nedskrivningsbeslut —

hänförts icke blott det å fonderna den 30 juni 1937 redovisade kapitalet utan

även vid utgången av budgetåret 1936/37 kvarstående resei-vationer å äldre

kapitalökningsanslag samt de kapitalökningsanslag, som anvisats å riksstaten

för nu löpande budgetår. I detta sammanhang må vidare framhållas, att

någon åtskillnad icke gjorts mellan utlånat kapital samt å fonderna såsom

kontant behållning redovisat kapital. Kapitaliserade räntor hava däremot i

sin helhet fråndragits vid beräkningen av det å fonderna redovisade kapitalet.

Vid genomförandet av den sålunda verkställda undersökningen har det,

liksom vid tidigare utredning i ämnet och av i huvudsak samma skäl som

då, befunnits icke lämpligen låta sig göra att fixera med avseende å allmänna

järnvägslånefonden, bibanelanefonden och 1 anefonden

för inköp av renar föreliggande förräntningsunderskott.

Detsamma har ansetts gälla även allmänna byggnadslå nefonden

och fonden för låneunderstöd, vilken senare fond

inordnades bland statens utlåningsfonder först från och med budgetåret

1932/33 samt följaktligen icke alls berördes av den utredning, som skedde i

samband med den år 1930 beslutade nedskrivningen. Storleken och sammansättningen

av det till nu omförmälda fonder hänförliga kapitalet, vilket

kommer att närmare beröras i det följande, framgår av sammanställningen

överst å sid. 32.

Övriga fonder hava vid undersökningen behandlats gruppvis, därvid uppdelningen

av fonderna på olika grupper skett med utgångspunkt från tilllämpade

utlåningsvillkor och sättet för fondernas finansiering under tiden

från och med den år 1930 verkställda regleringen till och med budgetåret

1937/38. Bedömandet av i vad mån finansiering ägt rum med skattemedel

har skott med utgångspunkt från det läge, som förelåg efter nedskrivningen

år 1930. Den genom denna nedskrivning fastställda relationen mellan lånemedelskapital

och skattemedelskapital har, ehuru nedskrivningen skedde

först per den 30 juni 1930, antagits föreligga redan den 30 juni 1929.

I anslutning till det nu sagda hava till en särskild grupp hänförts sådana

fonder, vilkas kapital alltid varit och alltjämt är

att anse såsom oräntabelt och vilka i anledning härav

normalt finansierats uteslutande med skattein ed

e 1. Endast beträffande tre fonder, nämligen lånefonden för inköp av ädla

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Lånemedel

Andra stats- inkomster

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Allmänna järnvägslånefonden . . . .

........ 22,722,744

23,295

22,746,039

Bibanelånefonden........

8,073,000

Allmänna byggnadslånefonden . .

523,732

523,732

Lånefonden för inköp av renar. .

........ 2,776

_

2,776

Fonden för låneunderstöd:

Fondens kapitalbehållning1. .. .

........ 10,956,108

3,810,480

14,766,588

Ej lyftade anslagsmedel......

........ 5,465,925

510,000

5,975,925

Säger för fonden för låneunderstöd 16,422,033

Summa 47,220,553

4,320,480

4,867,507

20,742,513

52,088,060

avelsston, lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras och arrendelånefonden,

gäller, att det investerade kapitalet utgöres enbart av skattemedelskapital,

å vilket icke erhålles någon som helst förräntning. Även

studielånefonden — vilken i likhet med nyssnämnda tre fonder finansierats

allenast med skattemedel — har emellertid, ehuru den enligt de allt sedan

dess inrättande gällande utlåningsvillkoren lämnar viss mindre förräntning

å det investerade kapitalet,2 ansetts böra inordnas under förevarande grupp.

Till samma grupp har slutligen hänförts arbetarsmåbrukslånefonden, vars

kapital visserligen i sin helhet är alt anse såsom oräntabelt men till ett belopp

av 12,480,680 kronor utgöres av lånemedelskapital; nämnda belopp,

vilket utgått från de för budgetåren 1933/34 och 1934/35 under fonden för

förlag till statsverket anvisade anslagsmedlen till allmänna arbeten m. m.,

har överförts från förlagsfonden jämlikt beslut av 1935 års riksdag. De å nu

angivna fonder belöpande kapitaltillgångarna uppgå till sammanlagt

37,737,946 kronor med nedan angivna fördelning på de olika fonderna.

Fondernas

Ej lyftade

kapitalbe-

anslags-

Summa

hållningar

medel

Kronor

Kronor

Kronor

Studielånefonden.....

3,546 266

120,000

3,666,266

Lånefonden för inköp

av ädla avelsston. .

450,000

50,000

500,000

Lånefonden för inköp

av avelshingstar av

ardennerras.......

535,000

81,000

616,000

Arrendelånefonden . . .

675,000

400.000

1,075,000

Arbetarsmåbrukslånefonden............

21,880,680

10,000,000

31,880,680

Summa

27,086,946

10,651,000

37,737,946

1 Jämlikt beslut av 1936 års riksdag skola till fonden för låneunderstöd överföras samtliga

lån, som utlämnats eller komma att utlämnas från de under fonden för förlag till statsverket

för budgetåren 1933/34 och 1934/35 anvisade anslagen till främjande av enskild företagsamhet,

till lån till sammanslutningar av fiskare för främjandet av beredning och avsättning av fisk

m. m., till vissa åtgärder på skogshushållningens område m. m., till vedeldningslånefonden och

till kommunala beredskapsarbeten. I enlighet härmed har överföring redan skett av de lån,

som intill utgången av budgetåret 1936/37 utlämnats för de tre förstnämnda ändamålen.

2 Från och med tredje året efter det kalenderår, då låntagare varit berättigad att lyfta sista

delen av honom senast tilldelat studielån, gäldas ränta efter ett procenttal, som sammanfaller

med sparbankernas gällande inlåningsränta.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2.

33

Nästa grupp avser fonder, vilka under åtminstone någon

del av den tid, varom nu är fråga, lämnat full förräntning

av allenast en del av det investerade kapitalet

samt i anledning härav i viss utsträckning finansierats

med skattemedel.

Bland nu åsyftade fonder intar arrendeegnahemsfonden, vilken endast

provisoriskt inordnats bland statens utlåningsfonder, i flera avseenden en särställning.

I detta sammanhang må särskilt erinras om att kostnaderna för

statens jordnämnd, vilken myndighet handhar den närmaste förvaltningen

av fonden, hittills bestritts av fondens kapital. Det investerade kapitalet

uppgår till sammanlagt 8,291,100 kronor, varav 791,100 kronor belöpa å

värdet av från domänfonden överförda fastigheter. Återstoden har anvisats

såsom kapitalökning å riksstaten samt till lika delar täckts av lånemedel och

andra statsinkomster; av de sålunda anvisade medlen hava 1,650,000 kronor

lånemedel och 550,000 kronor skattemedel ännu icke överförts till fonden.

Då tillräcklig erfarenhet ännu icke kan anses vunnen rörande den med arrendeegnahemsfonden

avsedda verksamheten, har fondens räntabla kapital

vid förevarande undersökning ej upptagits till högre belopp än som motsvarar

det investerade lånemedelskapitalet.

I fråga om övriga till förevarande grupp hörande fonder innefattas resultatet

av undersökningen i den å sid. 34 och 35 införda tabellen.

I syfte att närmare belysa det framkomna resultatet har i tabellen också

lämnats uppgifter örn dels fondernas kapitaltillgångar den 30 juni 1929, med

angivande av den genom nedskrivningen år 1930 fastställda relationen mellan

lånemedelskapital och skattemedelskapital, och dels beloppen av sedermera

anvisade kapitalökningsanslag jämte till fonderna överförda medel

från vid utgången av budgetåret 1928/29 kvarstående reservationer, likaledes

med angivande av fördelningen på lånemedel och skattemedel, ävensom

uppgifter rörande efter ingången av budgetåret 1929/30 avskrivet

skattemedelskapital. Från fonderna verkställda kapitalåterbetalningar eller

till inkomsttitel omförda belopp från de från och med budgetåret 1929/30

anvisade kapitalökningsanslagen hava, där fråga ej varit örn anslag, som i

sin helhet omförts till inkomsttitel, angivits i de till tabellen fogade anmärkningarna,

medan anslag av sist angivna slag överhuvud icke medtagits i

tabellen.

Vid beräkningen av förräntningskvoten för de olika fonderna hava nu gällande

utlåningsvillkor, enligt vad redan framhållits, ansetts angiva det investerade

kapitalets förräntning. Detta gäller även egnahemslånefonden,

vars faktiska förräntning således beräknats med utgångspunkt från de räntesatser,

som genom den år 1937 beslutade temporära räntesänkningen fastställts

att gälla under treårsperioden 1937—1939, samt utan hänsynstagande

till att före år 1920 utlämnade lån för bostadslägenheter förräntas efter för

staten oförmånligare grunder än dylika efter angivna tidpunkt utlämnade

lån. På enahanda sätt har förfarits med Västerbottens och Norrbottens nybygges-

och bostadsförbättringslånefond, beträffande vilken tillämpas .samma

räntevillkor, som gälla för lån för bostadslägenheter från egnahemslånefonden.

I della sammanhang må slutligen framhållas, att förräntningskvoten

för statens bosättningslånefond beräknats med utgångspunkt från den

Bihang lill riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Sammanställning rörande utvecklingen i räntabilitetshänseende under tiden 1 juli 1929—1 juli

lämnat tull förräntning av allenast en del av det investerade kapitalet

Kapitaltillgångar

den 30 iuni 1929

Lyftade belopp

av vid ingången

av budgetåret

1929/30 före- fintliga reser- vationer

Sedermera anvisade kapitalökningsanslag

1929/30-1932/33

1933/34-1936/37

1937/38

Belopp

Låne-

me-

dels-

del

(%)

Belopp

Låne-

me-

dels-

del

m

Belopp

Låne-

me-

dels-

del

(*)

Belopp

Låne-

me-

dels-

del

(*)

Belopp

Låne-

me-

dels-

del

(%)

j Statens bosättningslåne- i fond ................

—

—

_

_

_

_

2,000,000

75

1 0

Lånefonden för lantarbe- tarbostäder ..........

—

—

—

_

__

550,000

80

400,000

90

| Statens fjäderfälånefond

—

—

—

200,000

90

150,000

90

—

—

j Gödselvårdslånefonden..

1,350,000

80

—

—

200,000

65

21,075,828

65

1.000,000

85

i Statens mejerilånefond..

300,000

100

100,000

100

4,000,000

90

—

—

—

—

i Spannmålslagerhusfonden

—

—

57,000

100

1,350,000

80

5,000,000

85

—

—

Egnahemslånefonden ..

»170,416,342

85

5,600,000

100

35,000,000

90

33,000,000

90

‘5,500,000

95

Jordförmedlingsfonden..

Västerbottens och Norr- bottens nybygges- och

bostadsförbättringslåne-

fond ................

! Statens avdikningslåne- fond ................

6 1,560,899

90,000

7 31,638,281

80

100

70

10,000

fl,090,000

\ 700,000

100

100

65

100,000

/ 250,000

\5,300,000

90

65

70

9,000,000

80

—

—

Täckdikningslånefonden.

8 5,872,903

55

500,000

100

9 950,000

55

1,680,000

55

800,000

75

Allmänna nyodlingsfon- den ................

10 869,587

11 607,874

12 4,126,217

Norrländska nyodlings-

fonden..............

Fiskerilånefonden......

40

55

100,000

100

400,000

55

1,000,000

50

300,000

60

Kommunskogslånefonden

—

—

—

—

_

75,000

90

—

—

Summa

216,832,100|

8,157,000

47,750,000

51,530,828

10,000,000

1 Efter återbetalning av 120,000 kr. lånemedel. — 1 2 * * I beloppet ingå från fonden för förlag till stats
5,

200,000 kr. lånemedel. — 8 Därav 1,250,899 kr. lånemedel. — 8 Efter återbetalning av 75,000 kr. låne
lånemedel.

— 10 Därav 420,000 kr. lånemedel. — 11 Beloppet, som till 245,768 kr. utgöres av lånemedel, har

betalt belopp å 1,850,000 kr. — 12 Därav 2,265.402 kr. lånemedel.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

35

1937 i fråga om de utlåningsfonder, vilka under åtminstone någon del av angivna tidsperiod

samt i anledning härav i viss utsträckning finansierats med skattemedel.

Av-

skrivet

skatte-

Kapitaltillgångar den 1 juli

1937

Räntabelt kapital

Icke

räntabelt kapital

medels-

kapital

Lånemedel

(därav ä

anslag)

Andra

stats- inkomster

(därav å

anslag)

Summa

(därav å

anslag)

För-

ränt-

nings-

kvot

(%)

Belopp

Andra

stats-

inkomster

Lånemedel

Andra

stats-

inkomster

Summa

Låne-

medel

Summa

—

1,500,000

(.1,500,000)

500,000

(500,000)

2,000,000

(2,000,000)

87.5

1,500,000

250,000

1,750,000

—

250,000

250,000

800,000

(800,000)

150,000

(90,000)

950,000

(890,000)

90

800,000

55,000

855,000

—

95,000

95,000

—

1 195,000

(135,000)

35,000

(15.000)

230,000

(750,000)

100

195,000

35,000

230,000

—

—

—

—

2,759,288

(999,199)

866,540

(161,684)

3,625.828

(1,160,883)

73.3

2,657,732

2,657,732

101,556

866,540

968,096

36,284

4,000,000

(500,000)

363,716

4,363,716

(500,000)

100

4,000,000

363,716

4,363,716

—

—

—

5,387,000

(2,450,000)

1,020,000

6,407,000

(2,450,000)

85.6

5,387,000

97.392

5,484,392

-■

922,608

922,608

—

216,856,342

(7,270,000)

32,660,000

(530,000)

249,516,342

(7,800,000)

93.4

216,856,342

16,191,921

233,048,263

—

16,468,079

16,468,079

163,840

1,250,899

146,160

1,397,059

100

1,250,899

146,160

1.397,059

_

_

6 115,000

!:

10,000 125,000 100

115,000

10,000

125,000

—

—

125,811

32,214,728

(2,400,000)

15,637,742

47,852,470 77.9

(2,400,0001

32,214,728

5,062,346

37,277,074

—

10,575,396

10,575,396

119,740

5,776,903

(1^24,000)

3,906,260

(515,000)

9,683,163

(1,739,000)

: 68.4

5,776,903

846,380

6,623,283

3,059,880

3,059,880

1,125

420,000

448,462) 868,462

62.3

420,000

121,052

541,052

—

327,410

327,410

3,352

245,768

358,754

604,522

49.8

245,768

55,284

301,052

_

303,470

303,470

2,960

3,265.402

(180.000)

2,657,855

(120,000)

5,923,257

(300,000)

55

3,257,791

—

3,257,791

7,611

2,657,855

2,665,466

—

67,500

(47,500)

7,500

(2,500)

75,000

(50,000)

100

67,500

7,500

75,000

~

~

453.112 274,853,830 58,767,989

[(17,505,699)''(1,934,184)

338,621,819

(19,439,88?)

274,744,663 23,241,751

297,986,414

109,167

35,520,238

35,635,405

verket överförda medel till ett belopp av 425,828 kr. — 3 Därav 144,856,342 kr. lånemedel. — 4 Därav

medel. — 7 Därav 19,597,228 kr. lånemedel. — 8 Därav 3,232,903 kr. lånemedel. — * Därav 520,000 kr.

framkommit genom avdrag från fondens behållning den 30 juni 1929 av ett under budgetåret 1933/34 åter
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

räntefot, som fastställts skola gälla för under innevarande budgetår beviljade

lån.1

I fråga om gödselvårdslånefonden, statens avdikningslånefond, täckdikningslånefonden

och fiskerilånefonden, vilka fonders lånevillkor innefatta

viss räntefrihet, har för varje fond särskild beräkning verkställts rörande

den genomsnittliga räntefot, efter vilken ett från fonden utlämnat lån kan

beräknas vara förräntat under lånets löptid, och denna räntefot har ansetts

angiva fondens förräntning; härvid har, vad angår fiskerilånefonden, hänsyn

icke tagits till det förhållandet, att från denna fond utlämnade lån kunna

hava kortare löptid än den längst medgivna. Beträffande spannmålslagerhusfonden,

allmänna nyodlingsfonden och norrländska nyodlingsfonden,

vilka fonders lånevillkor också innefatta viss räntefrihet, har tillämpats

enahanda förfarande, dock med de avvikelser, som betingas därav, att

från de två sistnämnda fonderna utlämnas två olika slags lån, nyodlingslån

och betesförbättringslån, vilka löpa med samma ränta men hava olika löptid,

samt därav, att räntefriheten i fråga örn spannmålslagerhusfonden icke

avser lån för torkanläggningar utan endast lån för lagerhus.

I fråga om sist angivna tre fonder har, sedan den genomsnittliga räntefoten

för varje lånetyp uträknats, beräkningen av vederbörande fonds förräntning

skett med utgångspunkt från relationen mellan de den 30 juni 1937

utestående beloppen av de olika lånetyperna. Det nu sagda gäller även i

tillämpliga delar för egnaliemslånefonden, från vilken också utlämnas två

olika slags lån.

De i enlighet med nu angivna grunder verkställda beräkningarna hava, såsom

framgår av tabellen, givit vid handen, att samtliga i tabellen redovisade

fonder med undantag av gödselvårdslånefonden och fiskerilånefonden numera

kunna anses helt eller delvis förränta jämväl investerat skattemedelskapital.

För den allmänna gången av den utveckling, som lett till detta resultat,

har redogjorts i det föregående. I anslutning härtill må i fråga örn

resultatet av undersökningen för de olika fondernas vidkommande framhållas

ytterligare följande.

Att gödselvårdslånefonden och fiskerilånefonden icke kommit att numera

lämna förräntning av någon del av det investerade skattemedelskapitalet utan

i stället uppvisa oräntabelt lånemedelskapital, sammanhänger huvudsakligen

med beviljade lättnader med avseende å räntevillkoren. Beträffande övriga

fonder, bortsett från egnaliemslånefonden, hava räntesänkningar under den

tid, varom nu är fråga, icke vidtagits i vidare mån, än att räntefoten i de

fall, där den tidigare varit högre än 4 procent, nedsatts till detta procenttal.

På grund härav har det investerade skattemedelskapitalet beträffande

fem av ifrågavarande fonder, nämligen statens fjäderfälånefond, statens mejerilånefond,

jordförmedlingsfonden, Västerbottens och Norrbottens nybygges-

och bostadsförbättringslånefond och kommunskogslånefonden, kommit

att i sin helhet erhålla karaktären av räntabelt kapital. Beträffande statens

mejerilånefond, vars kapital vid utgången av budgetåret 1928/29 var att anse

såsom fullt räntabelt, vidtogs sänkningen av räntefoten från 5 till 4.5 °/o redan

under år 1930, vilket förklarar, varför denna fond överhuvud finansierats

med skattemedel. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostads- 1

1 Lån från bosättningslånefonden förräntas efter en fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot,

vilken ej må understiga medelräntan för statens upplåning mot obligationer under de tre

budgetåren närmast före det, varunder lånet beviljats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2. 61

förbättringslånefond, i fråga om vilken fond tillämpats samma räntevillkor

som för lån för bostadslägenheter från egnahemslånefonden, utvisade däremot

vid utgången av budgetåret 1928/29 ett mindre förräntningsunderskott,

vilket emellertid på grund av sin obetydlighet icke föranledde något utbyte

av lånemedel mot skattemedel vid den år 1930 verkställda nedskrivningen.

Slutligen må, vad angår egnahemslånefonden, framhållas, att den med

avseende å denna fond vidtagna räntesänkningen till en väsentlig del uppvägts

därav, att före år 1920 utlämnade lån för bostadslägenheter numera i

det närmaste slutamorterats.

Närmast efter nu behandlade fonder följa frenne fonder, vilka finansierats

uteslutande med lånemedel men enligt de

beräkningsgrunder, som tillämpats vid förevarande

undersökning, lämna full förräntning av allenast en

del av det investerade kapitalet. Lån från ifrågavarande fonder,

vilka utgöras av lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer, spannmålskreditfonden och statens sekundärlånefond

för jordbrukare, förräntas efter en fast, vid vederbörande låns beviljande bestämd

räntefot, vilken fastställes i viss anslutning — olika för varje fond

till medelräntan för statens upplåning mot obligationer under det budgetår,

som närmast föregått det, varunder lånet beviljats.

I enlighet med vad nyss sagts har räntefoten för lån, som beviljas under

nu löpande budgetår, fastställts till respektive 3.3, 3.1 och 3.6 procent; motsvarande

procenttal för budgetåret 1936/37 utgjorde för lånefonden för bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, bamrika familjer 3.25 procent och för

sekundärlånefonden för jordbrukare 3.6 procent, medan från sistnämnda

fond under budgetåret 1935/36 beviljade lån förräntas efter en räntefot av

3.85 procent. Vid utgången av budgetåret 1936/37 redovisades inga^ utestående

lån å spannmålskreditfonden; det utestående beloppet av de från lånefonden

för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer utlämnade

lånen uppgick vid nämnda tidpunkt till 1,407,490 kronor, vilket

belopp i sin helhet avsåg under budgetåret 1936/37 beviljade lån, och sekundärlånefonden

för jordbrukare, vilken inrättades under budgetåret 1935/36,

upptog vid samma tidpunkt utestående lån, utlämnade under dess första

verksamhetsår, till i runt tal 2.8 miljoner kronor.

Fondernas

kapitalbe
hållningar
Kronor
-

Ej lyftade

anslagsmedel

Kronor

Summa

Kronor

För
ränt
-

nings
kvot(%)
-

Räntabelt

kapital

Kronor

O räntabelt

kapital

Kronor

Lånefonden för bostadsförsörjning

för mindre

bemedlade, barnrika

familjer............ 1,487,000 28,500,000 29,987,000 82.5 24,739,275 5,247,725

Spannmålskreditfonden — 1,500,000 1,500,000 77.5 1,162,500 337,500

Statens sekundärlånefond

för jordbrukare 5,880,000 34,120.000 40,000,000 90 36,000,000 4,000,000

Summa 7,367,000 64,120,000 71,487,000 61,901,775 9,585,225

Den nu verkställda beräkningen av ifrågavarande fonders räntabilitet har,

på sätt närmare framgår av föregående sammanställning, beträffande alla

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

tre fonderna skett med utgångspunkt från den räntefot, som fastställts att

gälla för de lån, som beviljas från respektive fond under nu löpande budgetår.

Slutligen komma — såsom den sista och, vad angår antalet fonder, största

gruppen — de fonder, vilkas kapital under hela den tid,

undersökningen avser, varit och alltjämt är att anse

såsom fullt räntabelt och vilka i anslutning härtill

finansierats uteslutande med lånemedel. De till ifrågavarande

fonder hänförliga kapitaltillgångarna uppgå till sammanlagt

98,321,577 kronor med följande fördelning på de olika fonderna.

Statens bostadslånefond................

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid

Mörby............................

Lånefonden för bostadsbyggande i städer

och stadsliknande samhällen ........

Lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden ..............

Lånefonden för anskaffning av motorvagnar

m. m. åt enskilda järnvägar ....

Vattenkraftslånefonden................

Luftfartslånefonden....................

Statens kalkbrukslånefond ............

Statens fruktodlingslånefond............

Statens slakterilånefond................

Kraftledningslånefonden................

Kolonisternas kreaturs- och redskapslåne
fond.

.............................

Virkesmätningslånefonden..............

Lånefonden för inköp av gasgeneratorer

för motordrift......................

Hemslöjdslånefonden..................

Industrilånefonden....................

Statens hantverkslånefond ............

Rederilånefonden ....................

Statens sekundärlånefond för rederinäringen

Fondernas

Ej Iyftade

kapitalbe-

anslags-

Summa

hållningar

medel

Kronor

Kronor

Kronor

17,375,162

—

17,375,162

2,490,000

—

2,490,000

7,320,422

3,800,000

11,120,422

5,775,576

4,800,000

10,575,576

632,155

2,367,845

3,000,000

9,172,137

—

9,172,137

1.210,309

300,000

1,510,309

65,000

200,000

265,000

—

200,000

200,000

300,000

500,000

800,000

12,871,566

—

12,871,566

48,532

—

48,532

—

150,000

150,000

200,000

200,000

110.546

—

110,546

4,474,001

—

4,474,001

1.648,800

—

1,648,800

19,809,526

—

19,809,526

2,500,000

—

2,500,000

86,003,732

12,317,845

98,321,577

Vad nyss sagts angående det i ifrågavarande fonder investerade kapitalets

räntabilitet äger även tillämplighet å de kapitaltillgångar, som jämlikt beslut

av 1935 och 1936 års riksdagar överflyttats eller komma att överflyttas

från fonden för förlag till statsverket till lånefonden för bostadsbyggande i

städer och stadsliknande samhällen, lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden och lånefonden för anskaffning av motorvagnar

m. m. åt enskilda järnvägar. I detta sammanhang torde därjämte böra framhållas,

att förräntning skei- efter högre räntefot än 4 procent dels beträffande

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition nr 2.

lån från förstnämnda lånefond under den amorteringsfria tiden, dels beti ät - fande till icke statstjänstemän utlämnade lån från lånefonden för tjänstemannasamhället

vid Mörby under hela löptiden, men att i anledning häiav

ej beräknats något förräntningsöverskott. I fråga om lån från lånefonden

för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen är dessutom att

märka, att annuiteterna å lånen, jämte ränta och amortering, innefatta jämväl

viss avsättning till riskfond; till riskfond avsatta medel, vilka skola göras

räntebärande samt tillgodoföras härigenom inflytande ränta, äro avsedda att

användas i första hand till täckande av förluster å låneverksamheten och i

andra hand till nedskrivning eller avskrivning av den sista eller de sista annuiteterna

å de utlämnade lånen. Slutligen må erinras örn, att från de å statens

sekundärlånefond för rederinäringen inflytande inkomsterna täckas utgifterna

för den nämnd, som handhar den med fonden avsedda laneröielsen.

I tabellen å sid. 40 lämnas en sammanfattning av resultatet av den

nu omförmälda undersökningen rörande räntabiliteten av det i statens utlaningsfonder

investerade kapitalet.

De till statens utlåningsfonder hänförliga kapitaltillgångarna uppgå, såsom

framgår av tabellen, till sammanlagt 601,547,502 kronor, av vilket belopp

508,113,640 kronor belöpa å lånemedel och 93,433,862 kronor å andra statsinkomster.

Härav hänföra sig 47,220,553 kronor lånemedel och 4,867,507

kronor andra statsinkomster eller tillhopa 52,088,060 kronor till allmänna

jämvägslånefonden, bibanelånefonden, allmänna byggnadslånefonden, lånefonden

för inköp av renar och fonden för låneunderstöd, d. v. s. till fonder,

beträffande vilka det befunnits icke lämpligen låta sig göra att fixera förhandenvarande

förräntningsunderskott; av sistnämnda belopp avse 5,465,925

kronor lånemedel och 510,000 kronor andra statsinkomster eller sammanlagt

5,975,925 kronor ännu icke lyftade anslagsmedel.

De till övriga utlåningsfonder hänförliga kapitaltillgångarna, av vilka

95,593,544 kronor lånemedel och 13,135,184 kronor andra statsinkomster eller

tillhopa 108,728,728 kronor ännu innestå å anslag, uppgå till sammanlagt

549,459,442 kronor. Av detta belopp, vilket fördelar sig med 460,893,087 kronor

å lånemedel och 88,566,355 kronor å andra statsinkomster, beräknas

438,718,015 kronor lånemedel och 23,241,751 kronor andra statsinkomster eller

sammanlagt 461,959,766 kronor utgöra räntabelt kapital. I enlighet härmed

skulle 22,175,072 kronor lånemedel och 65,324,604 kronor andra statsinkomster

eller tillhopa 87,499,676 kronor vara att anse såsom icke räntabelt

kapital. Det icke räntabla lånemedelskapitalet, vilket således understiger

det räntabla skattemedelskapitalet med i runt tal 1 miljon kronor, hänför

sig, bortsett från ett belopp å i runt tal 100,000 kronor, till lånefonden för

bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer, spannmålskrcditfonden,

statens sekundärlånefond för jordbrukare och arbetarsmåbrukslånefonden.

I

I enlighet med de principer, för vilka jag redogjort vid anmälan av finansplanen,

torde jämväl t ragan örn beredande av täckning av de avskiiv
-

IJeparletnentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanfattning av den Inom finansdepartementet verkställda undersökningen rörande räntabiliteten av det i statens

uti&ningsfonder investerade kapitalet.

Fonder med helt oräntabelt

-------1----- uumuoiuin

någon del av tidsperioden */

1929—7» 1937 lämnat full

förräntning av allenast en del

av det investerade kapitalet

samt i anledning härav i viss

utsträckning finansierats med

skattemedel (arrendeegnahemsfonden

samt de i tabellen

å sid. 34 och 35 upptagna

fonderna)..................

Fonder som i sin helhet finansierats

med lånemedel men

enligt nu tillämpade beräkningsgrunder

lämna full förräntning

av allenast en del

av det investerade kapitalet

Fonder, vilkas kapital under

tidsperioden lji 1929—771937

alltid varit och alltjämt är

att anse såsom fullt räntabelt

och vilka i anslutning härtill

finansierats uteslutande med

lånemedel..................

Säger

Fonder, beträffande vilka det

ansetts icke lämpligen låta sig

göra att fixera förhandenvarande

förräntningsunderskott

Summa

Till arbetarsmåhrukslånefonden från fonden för förlag till statsverket överfört kapital

Kapitaltillgångar den

1 juli 1937

Räntabelt kapital

Icke räntabelt kapital

Lånemedel

(Därav ä

anslag)

Andra stats

inkomster

(Därav ä

anslag)

Summa

(Därav å

anslag)

Lånemedel

Andra

statsin-

komster

Summa

Lånemede

Andra

statsin-

komster

Summa

12,430,680

25,257,266

(.10,651,000)

37,737,946

(.10,651,000)

''

112,480,680

25,257,266

37,737,946

278,603,830

(.19,155,699)

63,309,089

C2,484,184)

341,912,919

(.21,639,883)

278,494,663

23,241,751

301,736,414

109,167

40,067.338

40,176,505

71,487,000

(i64,120,000)

—

71,487,000

(64,120,000)

61,901,775

—

61,901,775

9,585,225

—

9,585,225

98,321,577

(12,317,845}

—

98,321,577

(12,317,845)

98,321.577

—

98,321,577

__

_

460,893,087

(.95,593,544)

88,506,355

(.13,135.184)

549,459,442

(.108,728,728)

438,718,015

23,241,751

461,959,766

22,175,072

65,324,604

87,499,676

47,220,553

5.465,925

4,867,507

510,000

52,088,060

5.975,925

508,113,640

(.101,059,469)

93,433,862

(13,645,184)

601,347,502

(114,704,653)

O

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

41

ningsbehov, som kunna visas föreligga å statens utlåningsfonder, i förevarande

sammanhang böra upptagas till övervägande. Som den i det föregående

berörda, inom finansdepartementet verkställda undersökningen givit

vid handen utvisa enstaka utlåningsfonder avsevärda avskrivningsbehov.

Betraktas utlåningsrörelsen såsom en ekonomisk enhet — och detta torde

vara det mest rationella —- föreligger emellertid, enligt vad jag närmare skall

utveckla i det följande, full förräntning av det i denna rörelse investerade

lånemedelskapitalet. Särskilda medel för avskrivningsändamål behöva därför

icke ställas till förfogande.

En justering av de å enstaka fonder redovisade värdena i syfte att jämväl

för statens utlåningsfonders vidkommande ernå en kapitalredovisning i rikshuvudboken,

som ansluter sig till den ändrade uppställningen av riksstaten,

kan under angivna omständigheter genomföras utan att riksstaten beröres

därav. I fråga om själva avskrivningsförfarandet förutsätter jag liksom

budgetsakkunniga, att de mot de olika fondernas kapital svarande tillgångarna

— bortsett från de förändringar, som föranledas av uppkommande direkta

kapitalförluster — skola i räkenskaperna bibehållas vid sina nuvarande

värden samt att de belopp, som komma att avskrivas, skola bokföras å

skuldsidan under särskilda för ändamålet uppförda avskrivningskonton.

Vid den inom finansdepartementet verkställda undersökningen rörande

räntabiliteten av det i utlåningsfonderna investerade statskapitalet hava

allmänna järnvägslånefonden, bibanelånefonden, allmänna byggnadslånefonden,

lånefonden för inköp av renar och fonden för låneunderstöd

lämnats helt åsido. Beträffande lånefonden för inköp av renar

har detta kunnat ske redan av den anledningen, att det till denna fond hänförliga

kapitalet, vilket för övrigt uppgår till ett mycket obetydligt belopp,

kan antagas komma att inom en nära framtid antingen återbäras eller också

avföras ur statsräkenskaperna i samband med avskrivning av utestående

lån. Bedömandet av huru de fyra andra fonderna böra behandlas i nu förevarande

avseende måste däremot ske från andra utgångspunkter.

Jag torde härvid, vad först angår fonden för låneunderstöd, få

erinra om att denna fond alltid intagit en särställning i så måtto, att de kapitalmedel,

som tid efter annan placerats i fonden, icke tillförts fonden för

att användas i en fortgående lånerörelse utan redan vid investeringen förutsatts

skola automatiskt återbäras i den mån från respektive medel utlämnade

lån inbetalades. Till följd av angivna förhållande — vilket under tiden

intill budgetåret 1932/33 kom till yttre uttryck däri, att fonden å riksstaten

redovisades fristående från statens utlåningsfonder i egentlig mening — hava

också de till fonden anvisade kapitalökningsanslagen tidvis ansetts kunna

täckas av lånemedel även i sådana fall, där full förräntning av det investerade

kapitalet icke varit att förvänta.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter har jag ansett mig icke böra

föreslå, att avskrivning verkställes av den del av det i fonden för låneunderstöd

för närvarande investerade kapitalet, som kan vara att anse såsom

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majus proposition nr 2.

icke förräntat kapital; det nu sagda gäller också de skattemedel, som vid utgången

av budgetåret 1937/38 kunna komma att kvarstå såsom reservationer

.å de till fonden anvisade kapitalökningsanslagen. Vad jag sålunda förordat

torde även böra föra med sig, att någon avskrivning icke heller sker av det

icke räntabla kapital, som framdeles kan komma att tillföras fonden för låneunderstöd.

Härigenom kommer fondens kapitalredovisning att erhålla en

utformning, som nära ansluter sig till den särställning fonden intar i jämförelse

med statens övriga utlåningsfonder. Till frågan om den budgettekniska

behandlingen av det oräntabla lånemedelskapital, som sålunda kommer

att ingå i de å fonden för låneunderstöd redovisade tillgångarna, samt

redovisningen av den häremot svarande räntebristen återkommer jag i det

följande.

Av det av mig nied avseende å fonden för låneunderstöd nu förordade förfarandet,

vilket ifråga om fondens redovisning å riksstaten torde böra föranleda

en återgång till vad som tillämpades före budgetåret 1932/33, följer, att

någon avskrivning av oräntabelt kapital med åtföljande utbyte av lånemedel

mot skattemedel icke behöver äga rum beträffande de i det föregående omförmälda

lån, som jämlikt beslut av 1936 års riksdag överförts eller komma

att överföras till fonden för låneunderstöd från fonden för förlag till

statsverket. Detsamma gäller i tillämplig del de från anslag under nionde

huvudtiteln utlämnade lån, vilka, enligt vad jag i annat sammanhang

förordat, avses skola bliva upptagna till redovisning å fonden för låneunderstöd,

ävensom det lån å 25,000 kronor, som jag, likaledes i annat

sammanhang, föreslagit skola överföras till sistnämnda fond från statsverkets

fond av rusdrycksmedel.

I fråga om fonden för låneunderstöd torde jag slutligen få erinra om, att

å densamma för närvarande redovisas ett lån å 20,000 kronor till hantverksskolan

i Kristinehamn för blinda män. Detta lån, som har karaktären av en

riksgäldskontorets fordran hos statsverket för förskott, lärer i samband med

övergången till den nya budgetordningen böra överföras till fonden för

förlag till statsverket.

Vidkommande härefter allmänna järnvägslånefonden, bi ball

elånefon den och allmänna byggnadslånet onden må framhållas,

att inga nya lån under senare år beviljats från någon av dessa fonder

samt att inflytande avbetalningar å tidigare utlämnade lån i anslutning

härtill städse plägat tagas i anspråk för vederbörande statsreglering. Ifrågavarande

under avveckling varande utlåningsfonder kunna således numera

också sägas hava karaktären av ett slags redovisningstitlar för diverse låneunderstöd

samt synas därför i räntabilitetshänseende böra behandlas på

samma sätt som fonden för låneunderstöd. Under sådana förhållanden

måste det anses lämpligt, att samtliga till angivna tre utlåningsfonder hänförliga

kapitaltillgångar överföras till sistnämnda fond. Jag förordar därför,

att en sådan överflyttning genomföres i samband med övergången till

den nya budgetordningen.

Den budgettekniska behandlingen av det oräntabla lånemedelskapital, som

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

43

enligt vad jag tidigare förordat kominer att kvarstå bland de å fonden för

låneunderstöd redovisade tillgångarna, samt av den häremot svarande räntebristen

kan självfallet utformas på olika sätt. Såsom en möjlig lösning

skulle man kunna tänka sig en anordning, enligt vilken täckning för räntebristen

bereddes genom anvisande av särskilda anslag för ändamålet å driftbudgeten

under vederbörande departementshuvudtitlar. Jag utgår härvid

från att de belopp, varmed dessa anslag under ett visst budgetår skulle belastas

genom omföring till fonden, skulle fastställas av Kungl. Maj :t vid slutet

av samma budgetår efter närmare utredning av riksgäldskontoret — vilket

ämbetsverk kommer att handhava förvaltningen av den större delen av fonden

och dessutom fortfarande ombesörja dess redovisning till rikshuvudboken

— samt att vid bestämmandet av beloppen i fråga hänsyn skulle tagas endast

till förräntningsunderskott, som föranledas därav, att utlämnade lån löpa

utan ränta eller förräntas efter en lägre räntefot än den, vid vilken full förräntning

antagits vara för handen. I enlighet härmed skulle, i överensstämmelse

med vad som fortfarande avses skola tillämpas beträffande utlåningsfonderna

i allmänhet, den förlust, som orsakas av att debiterade räntor icke

bliva inbetalda, framträda såsom en minskning av fondens överskott. Inom

finansdepartementet från nu angivna utgångspunkter verkställda överslagsberäkningar

utvisa för nästkommande budgetår en räntebrist av i runt tal

600,000 kronor.

Genom den av mig nu skisserade anordningen skulle erhållas en fullt tillfredsställande

redovisning av de med ifrågavarande understödsverksamhet

förbundna kostnaderna för statsverket, vilka kostnader äro att betrakta såsom

statsbidrag till de ändamål, som verksamheten är avsedd att tillgodose. I

stort sett samma resultat skulle emellertid även ernås, därest räntebristen

ersattes från fondens kapital och de på grund härav uppkommande kapitalmedelsförlusterna

i sin ordning täcktes genom anvisande av anslag för ändamålet

å driftbudgeten under en huvudtitel för avskrivning av oreglerade

kapitalmedelsförluster. Slutligen skulle man också kunna tänka sig en anordning,

enligt vilken endast lämnades en redogörelse i .statsverkspropositionen

rörande den för varje budgetår föreliggande räntebristen med angivande

av dess fördelning på olika låneunderstöd. Jag är emellertid icke beredd att

nu definitivt taga ställning till förevarande spörsmål. Då frågan har betydelse

endast i tekniskt och formellt hänseende, torde det ej vara erforderligt

att taga ställning till den i detta sammanhang.

Ifråga örn statens övriga utlåningsf onder har den inom

finansdepartementet verkställda undersökningen givit vid handen, att de till

dessa fonder hänförliga kapitaltillgångarna — vilka inklusive å anslag innestående

medel utgöras av 460.9 miljoner kronor lånemedel och 88.5 miljoner

kronor andra statsinkomster samt sålunda uppgå till sammanlagt 549.4 miljoner

kronor — äro att anse såsom icke räntabla till ett belopp av 87.5 miljoner

kronor. Enligt angivna beräkning, vilken torde böra läggas till grund

vid fastställandet i de särskilda fallen av beloppet för den erforderliga av
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

skrivningen, överstiger således det i fonderna investerade skattemedelskapitalet

fondernas icke räntabla tillgångar med 1 miljon kronor. Ifrågavarande

fonder kunna alltså, som jag inledningsvis framhållit, tillsammantagna anses

lämna full förräntning av samtliga i fonderna placerade lånemedel.

Under angivna omständigheter kommer tydligen den vid övergången till

den nya riksstatsuppställningen önskvärda justeringen av de i rikshuvudboken

redovisade kapitalvärdena för de berörda fondernas vidkommande att,

schematiskt sett, inskränka sig till en bokföringsmässig nedsättning genom

indirekt avskrivning av det i varje fond investerade kapitalet till belopp, som

motsvarar fondens räntabla kapital. I den mån reservationer kvarstå å de

till fonderna anvisade kapitalökningsanslagen vid utgången av budgetåret

1937/38, måste emellertid omföring från lånemedel till skattemedel eller från

skattemedel till lånemedel i viss utsträckning ske mellan fonderna och de

kvarstående reservationerna, innan själva avskrivningen kan äga rum. Det

torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda närmare anvisningar härom

ävensom att meddela de föreskrifter i övrigt, som erfordras för genomförandet

av avskrivningen.

I anslutning till vad jag föreslagit i statsverkspropositionen rörande redovisningen

å riksstaten av anslagen under kapitalbudgeten samt de å driftbudgeten

till avskrivning av nya kapitalinvesteringar anvisade anslagsmedlen

böra nyssnämnda reservationer — efter omförmälda omföringar samt i

den mån de icke under budgetåret 1937/38 överföras till vederbörlig inkomsttitel

— i budgetredovisningen för budgetåret 1938/39 i sin helhet upptagas

såsom tillgång å kapitalbudgeten. Samtidigt böra mot reservationernas skattemedelsdelar

svarande belopp uppföras såsom ingående reservationer å driftbudgeten

under huvudtiteln B III, Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.

De å sistnämnda reservationer sålunda redovisade medlen skola sedan — allt

eftersom utbetalning sker av korresponderande anslag å kapitalbudgeten _

lyftas av riksgäldskontoret, i samband varmed avskrivning till motsvarande

belopp skall verkställas å fonderna av de till dem utbetalade kapitalmedlen.

I enlighet härmed kommer det överskott av avskrivningsmedel, som uppstår

i den mån de å kapitalbudgeten vid ingången av budgetåret 1938 39 redovisade

reservationerna icke överföras till vederbörande fonder, att uppsamlas

å budgetutjämningsfonden.

Den marginal, som — på grund av att uppkommande direkta kapitalförluster

enligt den nya budgetordningen skola hänföras till det räntabla kapitalet

och överföras till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster — tillskapas

i samma mån som dylika förluster bokföras å fonderna, kommer

däremot fonderna till godo. Ett slags dold reserv kan också sägas tillskapad

därigenom, att fondernas kontanta behållningar, ehuru de såsom innestående

å statsverkets checkräkning i riksbanken torde få anses vara fullt förräntade,

vid beräkningen av fondernas räntabla kapital genomgående likställts

med de från fonderna utlånade medlen.

I detta sammanhang torde slutligen böra framhållas, att de kapitaliserade

räntor, som redovisas å vissa fonder, vid beräkningen av avskrivningsbeho
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

45

vet icke inräknats i det av fonderna disponerade kapitalet. Jag förutsätter,

att dylika räntefordringar, i den mån avbetalningar å dem verkställas, skola

tillföras statsregleringen samt att härvid skall tillämpas samma förfarande,

som i anslutning till vad jag uttalade i 1936 års statsverksproposition numera

föreskrivits beträffande de kapitaliserade räntor, som redovisas å statens avdikningslånefond.

Vad jag nu förordat med avseende å statens utlåningsfonder i allmänhet

bör självfallet i erforderlig utsträckning tillämpas jämväl beträffande de från

anslag under nionde huvudtiteln utlämnade lån, som enligt vad jag i annat

sammanhang förordat avses skola bliva upptagna till redovisning å tvenne

nya utlåningsfonder, nämligen statens kaninavelslånefond och statens fiskredskapslånefond.

Det torde emellertid, såsom jag i angivna sammanhang

framhållit, få ankomma på Kungl. Maj:t att i samband med överflyttningen

till dessa fonder bestämma, till vilket belopp ifrågavarande tillgångar skola

bokföras å de nya fonderna.

I samband med frågan om avskrivning av utlåningsfondernas icke räntabla

kapital torde jag även få beröra tvenne spörsmål av mera speciell karaktär,

avseende det ena redovisningen av vissa förvaltningskostnader för arrendeegnahemsfonden

och statens sekundärlånefond för rederinäringen samt

det andra den i fråga om lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande

samhällen tillämpade anordningen med avsättning till riskfond.

Såsom redan framhållits i det föregående, skola kostnaderna för statens

jordnämnd, vilken myndighet handhar den närmaste förvaltningen av arrendeegnahemsfonden,

för närvarande bestridas av denna fonds kapital,

medan utgifterna för den nämnd, som handhar den med statens sekundärlånefond

för rederinäringen avsedda lånerörelsen, skola täckas från å sistnämnda

fond inflytande inkomster. Jag finner mig nu böra förorda, att

ifrågavarande förvaltningskostnader, i överensstämmelse med vad som tilllämpas

i andra liknande fall, från och med budgetåret 1938/39 anvisas att

utgå från anslag å driftbudgeten. Härvid har jag, vad angår arrendeegnahemsfonden,

utgått från att den nuvarande provisoriska anordningen i fråga

om denna fonds redovisning å riksstaten skall tills vidare bibehållas.

Framställningar i nu berörda anslagsfrågor göras i statsverkspropositionen

under nionde och tionde huvudtitlarna.

Vad härefter beträffar lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande

samhällen, vid vilken tillämpas en anordning med avsättning till

riskfond som närmare skildrats i det föregående, synes giltig anledning saknas

att i budgettekniskt avseende behandla denna fond annorlunda än andra

liknande fonder. I överensstämmelse med vad som i allmänhet avses skola

tillämpas torde sålunda å fonden uppkommande direkta kapitalförluster

framdeles få överföras till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Jag

förordar med hänsyn härtill, att de för fonden gällande utlåningsvillkoren

från och med budgetåret 1938/39 ändras sålunda, alt annuiteterna å lån från

fonden, vilka för närvarande innefatta en avsättning lill riskfond av 1 pro
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

cent å det ursprungliga lånebeloppet, komma att avse allenast ränta och

amortering. I gengäld bör räntan under amorteringstiden, vilken nu beräknas

efter 4 procent, undergå viss höjning. Denna höjning torde skäligen

kunna bestämmas till 0.75 procent, varigenom räntefoten under amorteringstiden

blir densamma som under den amorteringsfria tiden.

De sålunda ändrade lånevillkoren böra tillämpas beträffande alla efter

ingången av budgetåret 1938/39 slutligt beviljade lån, dock att lån, som

preliminärt beviljats före nämnda tidpunkt, skall, där låntagaren så påyrkar,

vara underkastat nuvarande bestämmelser. Vidare bör den myndighet,

som handhar lånerörelsen, äga att efter framställning härom av vederbörande

låntagare förklara, att de nya bestämmelserna skola vara tillämpliga

beträffande före ingången av budgetåret 1938/39 slutligt beviljade lån,

för vilka amorteringsskyldighet ännu icke inträtt.

Framställning rörande den av mig nu förordade ändringen med avseende

å utlåningsvillkoren för lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande

samhällen göres av chefen för socialdepartementet i årets statsverksproposition.

I anslutning härtill framlägges av samme departementschef

förslag om motsvarande ändring av de utlåningsvillkor, som föreskrivits

skola gälla för det a riksstaten för innevarande budgetår under fonden

för låneunderstöd anvisade anslaget till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

Vissa förslag avseende reglering av ställningen å statsverkets

kassafond m. m.

5. Återbäring av royalty tillfallen Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

enligt 1927 års malmavtal. Med en den 22 mars 1927 dagtecknad

proposition, nr 241, framlade Kungl. Maj:t för riksdagen förslag till överenskommelse

mellan staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

(här nedan kallat malmbolaget eller LKAB) och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund (här nedan kallat trafikbolaget eller TGO) m. fl.,

å andra sidan.

Detta förslag innebar i huvudsak, att staten, vilken såsom preferensaktieägare

disponerade över halva aktiekapitalet i malmbolaget, skulle från och

med den 1 oktober 1927 principiellt behandlas såsom hälftendelägare i bolaget

d. v. s. komma i åtnjutande av samma rättigheter och vara underkastad

samma skyldigheter, som förefunnos för trafikbolaget, vilket i

egenskap av stamaktieägare disponerade över den andra hälften av malmbolagets

aktiekapital. Under det att statens rätt till utdelning dittills varit

begränsad till en viss avgift å hälften av den brutna malmen och stamaktieägarna

ägt uppbära nettovinsten i övrigt, skulle enligt förslaget staten

under tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september

1947 i princip vara berättigad att för sina aktier åtnjuta lika stor inkomst

fran malmbolaget som den vilken tillfölle ägarna av stamaktierna.

Inom ramen för den här angivna principen för vinstfördelningen erhöll

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2.

47''

staten i så måtto en prioriterad ställning, som staten intill den 30 september

1947, liksom förut, berättigades att uppbära viss royalty å den malm,

som bortfraktades från gruvorna, vilken royalty skulle fastställas till 1 krona

50 öre per ton bortfraktad malm samt utgå innan vinstfördelning skedde

men avräknas från staten därefter tillfallande vinst.

Principen om den lika vinstfördelningen föreslogs i propositionen jämkad

så till vida, att trafikbolaget skulle få uppbära en royalty med en

krona för varje ton malm, bortfraktad under tiden 1 oktober 1927—30 september

1931, och med 50 öre för varje ton malm, som bortfraktades under

det därpå följande bokslutsåret, samt att denna royalty icke skulle medtagas

vid beräkning av vinstfördelningen. Då trafikbolaget såsom stamaktieägare

skulle erhålla hälften av malmbolagets vinst, innebar denna rätt

till royalty i själva verket endast, att trafikbolaget under angivna tidsperioder

erhöll 50 respektive 25 öre mer per ton än bolaget skulle hava fått,

om denna undantagsbestämmelse ej funnits.

I skrivelse den 8 juni 1927, nr 312, i anledning av propositionen anförde

riksdagen — som i huvudsak anslöt sig till avtalsförslaget —- bland annat,

att det vid en jämförelse mellan de fördelar staten genom tillämpning

av förslagets bestämmelser kunde antagas vinna samt dem, som kunde

beräknas komma de enskilda aktieägarna till godo, synts riksdagen med

fog kunna ifrågasättas, att vissa jämkningar gjordes till förmån för staten.

I sådant avseende hade riksdagen uppmärksammat att i förslaget, som

byggde på principen örn likställighet mellan preferens- och stamaktier beträffande

rätt till utdelning, så till vida gjordes undantag från denna princip,

att trafikbolaget, innan vinstfördelning skedde, skulle äga uppbära

en royalty med en krona för varje ton malm bortfraktad under tiden 1 oktober

1927—30 september 1931 och med 50 öre för varje ton malm, som

bortfraktades under det därpå följande bokslutsåret. Enligt riksdagens mening

vore det förklarligt, att trafikbolaget icke ansåge sig kunna gå

med på att redan från och med bokslutsåret 1 oktober 1927—30 september

1928 helt tillämpa det nya vinstfördelningssystemet. Den minskning av utdelningen

å trafikbolagets aktier, som i sådant fall antagligen icke skulle

kunna undgås, kunde nämligen beräknas lända de dåvarande aktieägarna

till så stort men, att de icke skulle vilja godkänna en dylik anordning. Med

hänsyn till de fördelar, som i framtiden komme trafikbolaget och dess aktieägare

till del enligt förslaget, syntes det emellertid riksdagen icke vara

obilligt, att trafikbolaget efter tio år, d. v. s. under tiden den 1 oktober 1937

—30 september 1942, årligen till staten utbetalade så stor del av vad trafikbolaget

under tiden den 1 oktober 1927—den 30 september 1932 uppburit

i royalty, som vid fullt genomfört hälftenbruk bort linkolnina staten.

Såsom förutsättning för ett godkännande av förslaget ansåge sig riksdagen

därför böra uppställa, alt trafikbolag^ förbunde sig alt den 30 september

1938 till staten erlägga ett belopp motsvarande hälften av den royalty bolaget

uppburit för bokslutsåret den 1 oktober 1927—den 30 september 1928

samt att sedermera den 30 september eif vart av åren 1939, 1940, 1941 och

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

1942 utbetala halva beloppet av royaltyn under de respektive bokslutsår, som

följde närmast efter den 30 september 1928.

I det den 29 juni 1927 träffade malmavtalet erhöll bestämmelsen om den

staten och trafikbolaget tillkommande royaltyn följande lydelse:

För varje ton järnmalm, som LKAB — — — bortfraktar, skall LKAB

erlägga royalty dels till staten med en krona femtio öre för under tiden 1

oktober 1927—30 september 1947 bortfraktad malm dels till TGO med en

krona för under tiden 1 oktober 1927—30 september 1931 bortfraktad malm

och med femtio öre för malm, som bortfraktas under tiden 1 oktober 1931

—30 september 1932.

Den 30 september varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande

royalty erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl, järnvägsstyrelsens

ungefärliga beräkningar under bokslutsåret fraktats på järnvägen

Svartön—Riksgränsen på grund av bestämmelserna i detta kontrakt; och

skall den slutliga regleringen av likviden äga rum i samband med den fördelning

av LKAB:s vinst, som enligt § 5 här nedan skall äga rum.

TGO förbinder sig att den 30 september 1938 till staten erlägga ett belopp

motsvarande hälften av den royalty TGO enligt denna paragraf uppburit

för bokslutsåret den 1 oktober 1927—den 30 september 1928 samt att

sedermera den 30 september ett vart av åren 1939, 1940, 1941 och 1942

utbetala halva beloppet av royaltyn för ett vart av de respektive bokslutsåren

1928—1929, 1929—1930, 1930—1931 och 1931—1932.

Enligt det den 12 maj 1932 träffade malmavtalet har trafikbolaget —

med hänsyn därtill att staten enligt samma avtal under viss förutsättning

medgivit räntefritt anstånd med gäldande av royalty — avstått från den

royalty, som enligt nyss anförda bestämmelse i 1927 års malmavtal skulle

tillkommit bolaget för tiden från och med den 1 oktober 1931.

Av malmbolagets förvaltningsberättelser för nedan angivna bokslutsår

framgår, att den trafikbolaget tillfallna royaltyn utgjort:

för tiden Vn> 1927—3% 1928 ...... kronor 3,117,237:50

» > x/io 1928—8% 1929 ...... > 8,064,139: —

» » 7io 1929—30/9 1930 ...... » 8,190,536:60

» » 7io 1930—30/9 1931 ...... * 5,107,018:90,

eller sammanlagt 24,478,932 kronor.

Hälften av detta belopp, eller 12,239,466 kronor, skall trafikbolaget erlägga

till staten under åren 1938—1941 i enlighet med anförda bestämmelser

i 1927 års malmavtal, första gången den 30 september 1938 med

1,558,618 kronor 75 öre. I

I skrivelse den 23 november 1937 har nu Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund bekräftat ett muntligen framfört anbud att på en gång förskottsvis

fullgöra ifrågavarande betalningsskyldighet samt förklarat sig villigt att

göra detta per den 30 juni 1938 under förutsättning av en räntediskontering

på så sätt, att

det belopp, som förfaller den 3% 1938, diskonteras efter 0.7 5 %

» * 9 » » 3% 1939, » » Las *

» * » » » 3% 1940, * t> 1.5» »

* » » » » 3% 1941, » » 1.75 ».

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

49

Det belopp, som i så fall skulle komma att av bolaget till staten inbetalas

den 30 juni 1938, skulle uppgå till 11,899,306 kronor 15 öre.

Ur rent ekonomisk synpunkt är det givetvis utan betydelse för statsverket, Departement»- om den royaltyskuld som jämlikt 1927 års malmavtal åvilar Trafikaktiebola- ****en''

get Grängesberg—Oxelösund gäldas tidigare eller senare, om det blott iakttages,

att den diskontering, som bör ske vid förtidsbetalning av de successivt

förfallande skuldbeloppen, är anpassad efter rådande ränteläge på marknaden.

Vid övervägande av den diskonteringsplan, som framlägges i bolagets skrivelse,

har jag funnit denna ge ett i genomsnitt riktigt uttryck åt de räntesatser,

varmed från statens sida bör räknas vid upplåning av motsvarande

belopp för tiden mellan den ifrågasatta återbetalningen och de enligt malmavtalet

gällande förfallodagarna. Om de återbetalade medlen disponeras på

sådant sätt, att de medföra en motsvarande minskning i det eljest föreliggande

statliga upplåningsbehovet, finnes därför ekonomiskt sett intet att invända

mot antagande av bolagets anbud.

Den i statsverkspropositionen framlagda finansplanen förutsätter en fullständig

reglering av statens förmögenhetsställning under innevarande budgetår,

vilken ställer krav på avskrivningsmedel till stora belopp. Då denna

reglering, såsom närmare utretts vid anmälan av den nya riksstatsuppställningen,

är ägnad att begränsa lånebehovet och da den engangsinkomst, som

ställts i utsikt genom trafikbolagets erbjudande, därför nu kan disponeras

på ett med hänsyn till dess natur ur finansiell synpunkt ändamålsenligt sätt,

har jag ansett mig böra tillstyrka, att bolagets anbud örn gäldande av dess

royaltyskuld på en gång genom inbetalning den 30 juni 1938 av 11,899,306

kronor 15 öre accepteras. Härtill erfordras emellertid riksdagens medgivande.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den jämlikt 1927 års malmavtal Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund åvilande förbindelsen att i särskilda

poster till staten erlägga ett belopp motsvarande viss del av

bolaget tillfallen royalty må fullgöras genom inbetalning till

statsverket den 30 juni 1938 av ett belopp av 11,899,306 kronor

15 öre. 6

6. Redovisning i rikshuvudbokcn av riksbankens tillgångar m. m. Enligt

lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank utgör bankens

grundfond 50 miljoner kronor och dess reservfond 20 miljoner kronor. Därest

reservfonden nedgår under sistnämnda belopp, skall till densamma avsättas

minst 10 procent av riksbankens behållna årliga vinst, intill dess reservfonden

åter uppnått föreskrivet belopp, över riksbankens behållna årliga vinst

äger riksdagen att förfoga, dock med iakttagande av vad nyss nämnts i fråga

om reservfonden.

Riksbanken förvaltar dessutom en särskild avbetalningslånefond med ett

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 2. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-

kapital av 44 miljoner kronor. Bestämmelser rörande denna fond återfinnas

i reglementet för bankens styrelse och förvaltning. Den vinst, som uppstår

för avbetalningslånefonden, skall inräknas i riksbankens vinst för året, dock

med iakttagande av att, därest till följd av lidna förluster fonden skulle

hava nedgått under det fastställda beloppet, fondens följande årsvinster

främst skola användas för dess uppbringande till samma belopp.

Före tillkomsten av nu gällande riksbankslag voro bestämmelser örn riksbankens

avbetalningslån meddelade i den då gällande riksbankslagen av år

1897. Enligt den ursprungliga lydelsen av 1897 års lag innefattades avbetalningslånerörelsen

i riksbankens egen rörelse. Dessa lån fingo dock ej stiga till

högre sammanräknat belopp än 25 procent av riksbankens grundfond, 50

miljoner kronor, eller alltså till 12.5 miljoner kronor. I anledning av väckta

motioner beslöt 1902 års riksdag, att för avbetalningslånerörelsen skulle till

en särskild fond under riksbankens förvaltning, avbetalningslånefonden, från

riksbankens till framtida förfogande ställda medel överföras ett belopp av

12.5 miljoner kronor. I anslutning härtill vidtogos erforderliga ändringar i

riksbankslagen. Åren 1918—30 har fonden därefter genom årliga tillskott

från reserverade medel ökats med sammanlagt 31.5 miljoner kronor till 44

miljoner kronor.

Riksbankens vinstmedel hava hittills redovisats under särskild huvudrubrik,

i riksstaten införd närmast efter huvudrubriken för statens produktiva fonder.

Denna anordning sammanhänger med att riksbankens tillgångar icke

finnas uppförda bland statens i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar.

I en reservation till det år 1910 av särskilt tillkallade sakkunniga avgivna

betänkandet med förslag rörande riksstatens uppställning m. m. hade två av

de sakkunniga påyrkat, att rikshuvudboken skulle upptaga jämväl en fond

för riksbanken och att riksbankens för varje år redovisade vinst skulle omföras

från nämnda fond till statsregleringsfonden. Enligt detta förslag skulle

riksbanken i riksstaten komma att erhålla väsentligen samma ställning som

ett statens alfärsdrivande verk. Till den särställning riksbanken intoge i

konstitutionellt hänseende skulle emellertid så till vida hänsyn tagas, att

riksbanken icke sammanfördes med de affärsdrivande verken utan uppfördes

å riksstaten under särskild titel, jämställd med statens affärsverksamhet.

I principiell anslutning till den i berörda reservation framförda uppfattningen

förordade budgetsakkunniga, att riksbankens tillgångar skulle upptagas

till redovisning i rikshuvudboken under en särskild kapitalfond, benämnd

riksbankens fond. I överensstämmelse härmed hade de sakkunniga i det

framlagda förslaget till riksstatsuppställning uppfört titeln »riksbankens

fond» under huvudrubriken »inkomster av statens kapitalfonder». De sakkunniga

förutsatte, likaledes i principiell anslutning till i reservationen uttalad

uppfattning, att å nämnda inkomsttitel skulle redovisas riksbankens vinst i

dess helhet. I samband därmed borde den av riksbanken förvaltade avbetalningslånefonden

upptagas bland statens utlåningsfonder.

Budgetsakkunniga erinrade i detta sammanhang örn att, sedan 1908 års

statsrevisorer uttalat önskvärdheten av att rikshuvudboken fullständigades

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

51

med bl. a. riksbankens fonder, 1909 års riksdag hos Kungl. Maj:t hemställt

om övervägande, huruvida icke i rikshuvudboken kunde intagas en fullständig

sammanfattning av statsverkets tillgångar och skulder. Den komplettering

av rikshuvudboken, som ägde rum i samband med 1911 års riksstatsreform,

upptog emellertid icke riksbanken. Riksdagens grundlagsenliga bestämmanderätt

över riksbanken skulle enligt de sakkunnigas mening icke rubbas

av att riksbanksvinsten direkt överfördes till statsregleringsfonden, då nämligen

riksdagen komme att äga full frihet att genom kapitalökningsanslag

bereda riksbanken den medelsförstärkning, varav den kunde vara i

behov.

I sitt yttrande över budgetsakkunnigas promemoria förordade bankofullmäktige

ett par smärre modifikationer i där framlagda förslag med avseende

å redovisningen av riksbanksvinsten m. m. Sålunda föreslogo de, att under

»tillgångar» i rikshuvudboken, exempelvis närmast före »statens övriga aktier»,

skulle uppföras en särskild rubrik »riksbanksfonden» eller »riksbankens

grundfond», vilken då borde uppföras med 50 miljoner kronor. Riksbanksvinsten

förutsattes därvid skola å riksstaten redovisas såsom utdelning

å det i rikshuvudboken bokförda fondkapitalet. Vidare borde enligt fullmäktiges

mening avbetalningslånefonden behandlas efter ensartade principer

som riksbankens egna fonder och alltså redovisas bland riksbankens tillgångar

och skulder. Till fullmäktiges förslag, som icke i mera väsentliga avseenden

avveko från budgetsakkunnigas ståndpunkt i frågan, anslöt sig riksräkenskapsverket

med den modifikationen att bland riksbankens i rikshuvudboken

redovisade kapitaltillgångar ansågs böra ingå utom riksbankens

grundfond även riksbankens reservfond och riksbankens avbefalningslånefond.

Den nya kapitalfondens namn syntes därvid lämpligen böra fastställas

till riksbanksfonden och den däremot svarande inkomsttiteln å riksstaten

uppföras närmast före inkomsttiteln fonden för statens aktier.

Vid anmälan inför Kungl. Maj :t av fjolårets proposition angående riksstatens

omläggning uttalade jag min anslutning till bankofullmäktiges förslag

med av riksräkenskapsverket förordade modifikationer. Häremot gjordes

under riksdagsbehandlingen ingen erinran.

Enligt ställningstagandet vid 1937 års riksdag skulle såsom riksbanksfond Departementsi

rikshuvudboken uppföras kapitaltillgångar motsvarande det bokförda vär- CÄ€/endet

av riksbankens grundfond, 50 miljoner kronor, och reservfond, 20 miljoner

kronor, ävensom avbetalningslånefonden, 44 miljoner kronor. Sammanlagt

skulle alltså riksbanksfonden bokföras till 114 miljoner kronor.

Samtliga berörda fonder lia bildats genom avsättning av vinstmedel.

Vid förnyat övervägande av frågan örn upptagande till redovisning i rikshuvudboken

av riksbankens kapitaltillgångar har jag lunnit anledning lill

vissa modifikationer i det tidigare förslaget.

Jag vill sålunda till en början förorda, alt för reservfondens del ingen

ändring sker i nuvarande redovisnings- och dispositionsbestämmelser. Fonden

skulle alltså icke upptagas till redovisning i rikshuvudboken såsom en

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-

del av riksbanksfonden utan kvarstå såsom en reserv avsedd för täckande

av eventuellt uppkommande förluster å riksbankens rörelse. Det synes ändamålsenligt

att sådana förluster i viss utsträckning kunna mötas av riksbanken

utan att dess i rikshuvudboken redovisade tillgångar påverkas därav.

Med hänsyn till att inkomsten å avbetalningslånerörelsen är att betrakta

som en del av riksbankens vinst, vilken enligt bankofullmäktiges förslag

bör redovisas som utdelning å det i rikshuvudboken bokförda fondkapitalet,

torde en motsvarande utbrytning ej böra ske av riksbankens avbetalningslånefond.

Däremot synes det lämpligt att denna fond och grundfonden redovisas

såsom skilda delfonder av riksbanksfonden.

Med avseende å den nya kapitalfonden Riksbanksfonden vill jag föreslå,

dels att den täckes av vinstmedel blott till ett belopp motsvarande behållningen

i den nuvarande grundfonden, dels att vid den anvisning av lånemedel,

som vid denna omläggning blir nödvändig, anslaget utmätes så, att fondens

behållning uppbringas till jämnt 100 miljoner kronor. I enlighet härmed

hemställer jag i det följande, att till riksbanksfonden, som torde böra upprättas

per den 30 juni 1938, å övergångsstaten för innevarande budgetår

anvisas ett kapitalökningsanslag av 50 miljoner kronor att utgå av lånemedel.

Detta belopp torde böra i sin helhet tillföras delfonden riksbankens avbetalningslånefond,

vilken därigenom ökas med 6 miljoner kronor, en förändring

som motiveras av lånerörelsens stigande omfattning.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit torde den nuvarande avbetalningslånefondens

behållning, som består av reserverade vinstmedel, böra inlevereras

till statsverket. Alternativt kunde tänkas att behållningen överfördes

till reservfonden. Tillräcklig anledning härtill synes emellertid ej föreligga.

Därest å riksbankens rörelse uppstår en större förlust, vilken ej kan bäras

av reservfonden eller balanseras av en möjlig uppskrivning av bankens tillgodohavanden

i guld och utländska valutor utan bör täckas genom ianspråktagande

av riksbanksfonden, torde kapitalmedel i erforderlig utsträckning

få anvisas över riksstaten för återställande av fondens värde.

Den inkomst som erhålles vid inleverans av avbetalningslånefondens behållning

bör självfallet ej få disponeras annat än för avskrivningsändamål. Det

synes därför lämpligt att den under innevarande budgetår överföres till kassafonden

för att möjliggöra att denna i motsvarande utsträckning tages i anspråk

å övergångsstaten för täckande av därå upptagna avskrivningsanslag. I

I förevarande sammanhang torde jag få något beröra frågan om förvaltningen

av två statliga utlåningsfonder, för vilka lånerörelsen enligt särskilda

bestämmelser omhänderhaves av riksbanken.

Enligt beslut vid fjolårets riksdag har från ingången av innevarande kalenderår

för utlämnande av bosättningslån inrättats en statlig ullåningsfond,

benämnd statens bosättningslånefond. I den proposition, varigenom frågan

om fondens inrättande förelädes riksdagen, föreslog Kungl. Majit att

en särskild organisation skulle tillskapas för handhavandet av denna utlåningsrörelse.

Riksdagen ifrågasatte emellertid, utan att för egen del taga

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

definitiv ståndpunkt till frågan, huruvida icke låneverksamheten borde förläggas

till riksbanken. I enlighet med detta riksdagens uttalande samt ett

av riksräkenskapsverket i avgivet yttrande framlagt förslag har Kungl. Majit

sedermera förordnat, att lånefonden skulle förvaltas av riksbanken, samt

meddelat därav betingade bestämmelser med avseende å redovisningen av

fonden till rikshuvudboken.

Vad angår sättet för bosättningslånefondens redovisning till rikshuvudboken

övervägdes av riksräkenskapsverket i nyssnämnda yttrande tre

alternativa anordningar, nämligen att denna redovisning skulle ombesörjas

antingen av statskontoret eller av riksgäldskontoret eller slutligen

av riksbanken. Ämbetsverket framhöll därvid bland annat, att utformningen

av fondens redovisning till rikshuvudboken vore av betydelse

allenast i formellt bokföringstekniskt hänseende. Frågan örn sättet för denna

redovisnings anordning borde följaktligen bedömas uteslutande med hänsyn

till de krav, som kunde uppställas på en rationell organisation av statens

räkenskapsväsen. Enligt riksräkenskapsverkets mening skulle överlåtandet

av fondens redovisning till rikshuvudboken åt riksbanken medföra väsentliga

fördelar i angivna avseende. Härigenom skulle nämligen vinnas, att

fonden — reellt såväl som formellt — odelat skulle stå under en enda myndighets

förvaltning. Till följd härav skulle lånerörelsen komma att redovisas

direkt å fonden och fondens redovisning till rikshuvudboken ombesörjas

av samma myndighet, som handhade själva lånerörelsen. Den splittring

av redovisningen, som vid överlåtande av fondens redovisning till rikshuvudboken

åt statskontoret eller riksgäldskontoret bleve ofrånkomlig, skulle

undvikas, om förvaltningen av fonden finge helt ombesörjas av riksbanken.

Den under sistangivna förutsättning vunna förenklingen av redovisningen

skulle underlätta såväl vederbörande förvaltningsmyndigheters bokföring

som riksbokföringen inom riksräkenskapsverket. Ämbetsverket framhöll

vidare att, därest redovisningen av statens bosättningslånefond till rikshuvudboken

anförtroddes åt riksbanken, för denna myndighet särskilt konto

i rikshuvudboken måste uppläggas. Med hänsyn till att efter budgetomläggningens

genomförande riksbanken komme att erhålla eget konto i rikshuvudboken,

syntes uppläggandet av ett sådant konto redan vid ingången

av kalenderåret 1938 icke behöva framkalla någon som helst betänklighet.

Jämväl beträffande den år 1930 inrättade spannmålskred itfonden förordnades

vid dess tillkomst, att fonden skulle förvaltas av riksbanken. Då

enahanda redovisningsbestämmelser, som nu, i enlighet med riksräkenskapsverkets

här refererade förslag, meddelats för bosättningslånefondens del, ej

fastställdes vid inrättandet av spannmålskreditfonden, har denna föreskrift

likväl blott fått den innebörden, att låneverksamheten å lånefonden varit

anförtrodd åt riksbanken, medan det däremot ankommit på riksgäldskontoret

att redovisa fonden till rikshuvudboken. Riksgäldskontoret har sålunda

att utbetala de för lånerörelsen erforderliga medlen från fonden till

riksbanken. De vinstmedel som erhållas å lånerörelsen inlevereras av riksbanken

till riksgäldskontoret, som därefter har att från fonden omföra över
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

skottet till vederbörlig inkomsttitel å riksstaten. Riksgäldskontoret erhåller

från riksbanken den redovisning över användningen av mottagna medel

samt över lånerörelsens inkomster och utgifter, som erfordras för myndighetens

egen redovisning av fonden till rikshuvudboken.

Då det icke synes mig förefinnas någon anledning att i redovisningshänseende

skilja mellan de bada statliga utlåningsfonder, som administreras av

riksbanken i vad avser utlåningsverksamheten, torde även för spannmålskreditfondens

del sådana bestämmelser böra meddelas, att redovisningen av

denna fond till rikshuvudboken ombesörjes av riksbanken och sålunda bringas

i överensstämmelse med gällande föreskrift om fondens förvaltning.

Riksgäldskontorets befattning med denna fond skulle alltså upphöra. Denna

förändring med avseende å spannmålskreditfondens förvaltning torde få

genomföras vid ingången av nästkommande budgetår.

De ändringar i för riksbankens förvaltning gällande föreskrifter, som må

befinnas pakallade vid bifall till vad här förordats, torde få ankomma på vidare

åtgärder av bankofullmäktige.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag här, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att riksbankens grundfond samt avbetalningslånefonden

skola, på sätt i det föregående förordats, per den

30 juni 1938 upptagas till redovisning i rikshuvudboken såsom

delfonder under huvudrubriken »Riksbanksfonden»,

dels ock besluta, att till avbetalningslånefonden överförda,

reserverade vinstmedel skola under innevarande budgetår

av riksbanken inlevereras till statsverket. 7

7. Statsverkets fond av rusdrycksmedel. Förordningen den 18 juli 1913

(nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel tillkom i syfte att

undanröja vad som framstod såsom ett allvarligt hinder för verksamma lagstiftnings-

eller andra åtgärder till främjande av folknykterheten och hade

alltså samma bakgrund som statsmakternas samtidiga beslut örn kommunernas

frigörande från beroende av rusdrycksmedel. Förordningen innebar,

att statsverkets ifrågavarande inkomster finge användas för statsregleringen

endast intill visst belopp, som skulle kunna successivt nedsättas, och

att vad därutöver inflöte skulle tillgodoföras rusdrycksmedelsfonden, vilken

i främsta rummet skulle användas för reglering av sådana ekonomiska förhållanden,

som bleve en följd av mera ingripande åtgärder till rusdryckshanteringens

inskränkning eller avveckling.

Den med 1913 års förordning åsyftade begränsningen av statsverkets

beroende av rusdrycksmedlen kunde i stort sett icke vinnas. Anspråken

på statskassan medförde anlitande i vidgad omfattning av såväl ökade rusdrycksinkomster

som rusdrycksmedelsfondens tillgångar. Efter flera försök

att mera ändamålsenligt reglera dispositionen av de rusdrycksmedel, som

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

55

erfordrades för budgetens finansiering, tillkommo år 1926 provisoriska bestämmelser

i ämnet, vilka innefattades i en den 28 maj 1926 utfärdad förordning

(nr 135). Dessa bestämmelser, som hänförde sig till budgetåren

1926/27—1931,32, åsyftade liksom de ursprungliga reglerna en successiv begränsning

av statsverkets beroende av rusdrycksmedel, varjämte rusdrycksmedelsfondens

kapitalökning reglerades. Vad som översteg en sålunda för

budgetens finansiering i övrigt fixerad summa, skulle användas för täckande

över fonden för statsskuldens amortering av förluster a statens lanemedelsplaceringar.

Den plan för dispositionen av rusdrycksmedlen, som kom till uttryck

i 1926 års bestämmelser, blev under de fem första budgetåren av provisoriets

giltighetstid i det stora hela förverkligad. Salunda nedskrevs det

för statsregleringen tillgängliga beloppet av rusdrycksmedel successivt

från 85 till 77 miljoner kronor. Rusdrycksmedelsfonden erhöll den bestämda

kapitalökningen, och ur fonden togos för åtgärder till nykterhetens

främjande i anspråk endast relativt begränsade belopp. Mycket betydande

avsättningar skedde till fonden för statsskuldens amortering, och

denna fond användes i stor utsträckning till avskrivning av oräntabelt lånekapital

och till täckande av lånemedelsförluster.

För budgetåret 1931/32 blevo likaledes 1926 års bestämmelser formellt

iakttagna; användningen av rusdrycksmedel för löpande utgifter begränsades

till 75 miljoner kronor, och föreskriven avsättning till rusdrycksmedelsfonden

ägde rum. För finansiering av statsutgifterna togs emellertid ur

amorteringsfonden i anspråk nästan hela det belopp, som författningsenligt

dit överfördes, och vidare användes av rusdrycksmedelsfondens kapital ett

belopp, som till och med översteg vad till fonden för samma budgetar avsattes,

därvid jämväl förordningens bestämmelser om de ändamål, för vilka

täckning kunde beredas ur fonden, gåvos en mera vidsträckt innebörd än

förut.

För budgetåret 1932/33 beslötos nya provisoriska föreskrifter i ämnet,

vilka inneburo en av det statsfinansiella läget betingad fullständig omläggning

av de tidigare bestämmelserna. Enligt förordningen den 22 juni 1932

(nr 304) skulle sålunda till rusdrycksmedelsfonden avsättas dels ränteavkastningen

från fonden, dels därutöver av inflytande rusdrycksmedel så

stort belopp, att den totala avsättningen uppgick till 5 miljoner kronor. Därjämte

skulle av rusdrycksmedlen ett belopp av 8 miljoner kronor användas

för statsskuldens amortering. Återstoden av rusdrycksmedlen kunde

alltså disponeras för allmänna budgeten.

Vid ingången av budgetåret 1932/33 utgjorde behållningen i rusdrycksmedelsfonden

103.15 miljoner kronor, och till ungefär detta belopp beräknades

behållningen uppgå vid utgången av samma budgetår, i det att nästan

hela det såsom kapitalökning för rusdrycksmedelsfonden anvisade beloppet

togs i anspråk för att bereda täckning för statsutgifter.

Då giltighetstiden för det år 1932 beslutade provisoriet utgick nied budgetåret

1932/33, måste vid framläggande av 1933 års statsverksproposition

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Alaj:ts proposition nr 2.

ställning tagas till frågan, huru dispositionen av rusdrycksmedlen borde

ordnas för tiden därefter.

Efter att hava redogjort för de bestämmelser, som under olika tider gällt

i detta ämne, anförde jag i nämnda proposition, att denna redogörelse visade,

att betydande svårigheter mött för genomförande av anordningar till

budgetens frigörande från beroendet av rusdrycksmedlen, samt att den utsträckning,

vari beslutade anordningar i sådant syfte över huvud kunnat förverkligas,

i huvudsak betingats av de vid olika tider rådande statsfinansiella

förhållandena. Vidare yttrade jag:

Så som förhållandena utvecklat sig, synas tillräckliga skäl icke föreligga

att upprätthålla anordningen att för speciella ändamål reservera ifrågavarande

statsinkomster. Erfarenheten från senare år ger vid handen, att

det icke är möjligt, i varje fall icke utan en fullständig omläggning av

vårt skattesystem, att finansiera statsutgifterna utan utnyttjande av dessa

inkomster. Man synes ock hava anledning antaga, att den uppfattning

rörande betydelsen för nykterhetssträvandena av budgetens successiva frigörande

från rusdrycksmedel, som väsentligen föranlett 1913 års bestämmelser,

numera icke med nödvändighet förutsätter en budgetär särställning

för dessa medel och att en omläggning därför icke kommer att möta

betänkligheter ur nykterhetssynpunkt. Jag vill under nuvarande förhållanden

för min del tillstyrka, att inflytande rusdrycksmedel å riksstaten

behandlas på samma sätt som statsinkomster i allmänhet samt alltså oavkortade

tagas i anspråk för budgetära ändamål.

Icke heller torde tillräckliga skäl längre föreligga att bibehålla en särskild

fond av rusdrycksmedelsfondens nuvarande storlek. Det ursprungligen

avsedda syftet — att reglera sådana ekonomiska förhållanden, som

skulle följa av framtida åtgärder för avveckling av rusdryckshanteringen

— torde för sitt förverkligande icke vara beroende av tillvaron av en

fond. Däremot har det synts mig önskvärt, att av redan fonderade rusdrycksmedel

viss del reserveras för att säkerställa medelsanvisning till en

del speciella nykterhetsändamål, i främsta rummet sådana, som icke äro

av den karaktär, att de under alla förhållanden måste komma att tillgodoses

såsom led i den egentliga statsverksamheten. Efter övervägande har

jag ansett mig böra^ förorda, att av rusdrycksmedelsfondens kapital 20

miljoner kronor bibehållas för ifrågavarande syfte.---

Avkastningen av rusdrycksmedelsfonden bör alltjämt tillföras riksstaten

och i första hand anses täcka de anslag på utgiftssidan, vilka äro av förenämnda

art. Dessa anslag upptagas såsom vanliga riksstatsanslag med den

anslagsnatur, som eljest skolat tillkomma dem. Besparing eller överskridande

av ifrågavarande anslag kommer alltså för framtiden att regleras

efter de för vederbörande anslagstyp eljest gällande allmänna reglerna.

Skulle vid riksstatens fastställande befinnas, att summan av de anslag,

som sålunda anvisats, icke uppgår till fulla beloppet av vad i riksstaten

beräknas i avkastning från rusdrycksmedelsfonden, bör bland utgifter för

kapitalökning under rubrik statsverkets fond av rusdrycksmedel anvisas

ett bestämt anslag för kapitalökning å rusdrycksmedelsfonden till belopp

av skillnaden mellan den på budgetens inkomstsida beräknade avkastningen

och förenämnda anslagssumma. Detta kapitalökningsanslag avses alltså

skola tillfalla fonden, oavsett huru inkomsttiteln för avkastningen å

fonden utfaller och oavsett belastningen å förenämnda specialanslag.

De medel, som för nästkommande budgetår kunna i den nu föreslagna

ordningen ställas till förfogande för nykterhetens främjande, bliva själv
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

57

fallet rätt begränsade. I den mån utvecklingen så medgiver, bör dock i

framtiden anslag kunna anvisas för ytterligare kapitalökning å rusdrycksmedelsfonden,

varav genom ökad ränteavkastning automatiskt följer större

möjlighet till anvisande av årliga anslag för nykterhetens främjande. Någon

direkt automatisk ökning av fonden avses däremot icke med den förordade

ordningen, liksom det å andra sidan förutsättes, att fondens kapital

icke till någon del skall tagas i anspråk för budgeten.

Grundläggande bestämmelser angående den nya rusdrycksmedelsfonden

upptogos i ett i statsverkspropositionen framlagt författningsförslag. Riksdagen

(skrivelse nr 35) biföll detta förslag och författning i ämnet utfärdades

den 21 april 1933 (nr 138). Tillika anslöt sig riksdagen till förslaget

om nedsättning av rusdrycksmedelsfondens kapitalbehållning till 20 miljoner

kronor. Återstoden av fondens kapital eller cirka 83 miljoner kronor togs,

likaledes i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag, i anspråk

för finansiering av tilläggsstaten för budgetåret 1932/33, främst till förstärkning

av kassafonden.

Enligt 1 § i 1933 års förordning angående statsverkets fond av rusdrycksmedel

skulle denna fond vara avsedd att bereda medel till åtgärder, ägnade

att främja nykterheten, såsom undervisnings- och upplysningsverksamhet,

understödjande av nykterhetsnämnder, uppdagande av olovlig tillverkning

eller införsel av spritdrycker m. m. Vidare stadgade förordningen, att fonden

för tillgodoseende av delta ändamål skulle göras räntebärande, att fondens

avkastning skulle beräknas å riksstaten, samt att därest avkastningens å riksstaten

beräknade belopp överstege sammanlagda beloppet av anslag till nyss

nämnda ändamål, skillnaden skulle anvisas såsom kapitalökning å fonden.

Förordningen trädde i kraft den 1 juli 1933, då 1913 års förordning i samma

ämne upphörde att gälla.

Under det första budgetår, för vilket 1933 års författning ägde giltighet

eller budgetåret 1933/34, beräknades avkastningen av rusdrycksmedelsfonden

till 950,000 kronor. De anslag under de olika huvudtitlarna, vilka voro

av den art som åsyftades i 1 § av förordningen, hade i riksstaten uppförts

med följande belopp:

Främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m., reservationsanslag

.................................... kronor

Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

m. m., förslagsanslag .............. »

Särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel

av spritdrycker, lönnbränning m. m................. »

Undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens

främjande, reservationsanslag .............. »

78,000

370.000

200.000

281,000.

Summan av dessa anslag stannade vid 929,000 kronor. I enlighet med stadgande

i förordningen anvisades å riksstaten för budgetåret 1933/34 skillnaden

mellan rusdrycksmedelsfondens beräknade avkastning och denna summa

eller 21,000 kronor såsom kapitalökning å rusdrycksmedelsfonden.

Å riksstaten för budgetåret 1934/35 var avkastningen av rusdrycksme
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

delsfonden beräknad lill 900,000 kronor. Nyss omförmälda anslag hade i

riksstaten anvisats med följande belopp:

Främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m., re
-

servationsanslag .................................... kronor 75,000

Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

m. m., förslagsanslag...................... » 465,000

Särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel

av spritdrycker, lönnbränning m. m............... » 200,000

Undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens

främjande, reservationsanslag .............. » 284,000.

Summan av dessa anslag uppgick till 1,024,000 kronor. Något anslag till

kapitalökning å rusdrycksmedelsfonden var icke upptaget i riksstaten för

nämnda budgetår.

Då jag i 1935 års stalsverksproposition anmälde frågan om anslag till kapitalökning

för rusdrycksmedelsfonden, framhöll jag, att för budgetåret

1934/35 summan av ifrågavarande anslag överstigit rusdrycksmedelsfondens

avkastning samt att denna utveckling hade sin grund förnämligast däri, att

bland de anslag, som skulle täckas av fondens avkastning, inrymts bidrag

till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader m. m., för

vilket ändamål medelsbehovet vore automatiskt stigande; anslaget ifråga hade

i riksstaten för budgetåret 1933/34 upptagits med 370,000 kronor, för budgetaret

1934/35 höjts till 465,000 kronor och beräknades i riksstatsförslaget för

budgetåret 1935/36 till 530,000 kronor. Då det icke ansetts skäligt att i motsvarande

mån skära ned de övriga anslag för nykterhetsändamål, vilka skulle tillgodoses

medelst rusdrycksmedelsfondens avkastning, hade denna automatiska

utgiftsstegring medfört, att ramen för nykterhetsanslagens finansiering redan

för budgetåret 1934/35 sprängts och att den år 1933 beslutade anordningen ej

kunde oförändrad upprätthållas. Under sådana förhållanden hade jag funnit

det böra tagas under övervägande, huruvida icke en jämkning borde ske i

gällande bestämmelser för att bättre förverkliga den tankegång, som legat till

grund för 1933 ars beslut. I sadant syfte förordade jag, att en begränsning genomfördes

av de utgiftsändamål, vilka förutsattes skola tillgodoses medelst

rusdrycksmedelsfondens avkastning. Detta syntes mig lämpligen böra ske

på det sätt, att till dylika utgifter hänfördes allenast kostnader, som kunde

inrymmas under femte huvudtitelns anslag till främjande av nykterhetsnämndernas

verksamhet m. m. samt åttonde huvudtitelns anslag för bidrag till undervisnings-

och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens främjande.

För anslagen till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

m. m. samt till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig

införsel av spritdrycker, lönnbränning m. m. syntes däremot icke någon

sådan särställning i förhållande till vanliga riksstatsanslag vara motiverad,

som enligt 1933 års beslut skulle tillkomma dem; erforderlig medelsanvisning

för dessa ändamål syntes få beredas å allmänna skattebudgeten utan

hänsyn till rusdrycksmedelsfondens avkastning.

En omläggning i enlighet med vad jag sålunda angivit påkallade viss jämk
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2.

59

ning i 1 § förordningen om rusdrycksmedelsfonden, vartill förslag framlades

i statsverkspropositionen till 1935 års riksdag.

I berörda sammanhang anförde jag vidare, att därest de utgiftsändamål,

för vilka medelstilldelningen skulle säkerställas medelst rusdrycksmedelsfondens

avkastning, begränsades på sätt jag förordat, hela det belopp av 20 miljoner

kronor, som enligt 1933 års beslut bibehölls i rusdrycksmedelsfonden,

icke syntes bliva för framtiden behövligt. Även om fondens kapitalbehållning

nedsattes till förslagsvis 12 miljoner kronor, syntes skälig medelsanvisning

för ifrågavarande speciella nykterhetsändamål bliva vederbörligen tryggad.

En minskning i detta sammanhang av fondens kapital syntes mig också

sakligt motiverad. Ett bibehållande av fonden vid dess dåvarande storlek,

samtidigt som utgiftsändamålen inskränktes, skulle nämligen innebära antingen

att medelstilldelningen för ifrågavarande ändamål högst väsentligt

stegrades eller ock att ej obetydliga belopp komme att i fortsättningen fonderas,

vilket icke torde hava varit avsett vid 1933 års omläggning. Jag förordade

därför, att rusdrycksmedelsfondens kapital nedsattes med 8 miljoner kronor,

varvid behållningen skulle bliva omkring 12 miljoner kronor. Det belopp,

varmed rusdrycksmedelsfondens behållning nedsattes, borde tagas i anspråk

för förstärkning av fonden för mötande av förluster å aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922.

Riksdagen antog det av Kungl. Maj:t framlagda författningsförslaget och

förordning i ämnet utfärdades den 3 maj 1935 (nr 147). Riksdagen biträdde

jämväl förslagen om nedsättning av rusdrycksmedelsfondens kapital med

8 miljoner kronor samt rörande disposition för berörda avskrivningsändamål

av det sålunda frigjorda beloppet.

I efterföljande tablå angivas dels de belopp, varmed anslag till de i nämnda

förordning angående rusdrycksmedelsfonden åsyftade ändamålen uppförts

i riksstaterna för budgetåren 1935 36—1937/38, dels de belopp, till vilka

avkastningen av rusdrycksmedelsfonden och förekommande kapitalökning

å fonden beräknats i samma riksstater:

Budgetåret

1935 36

Budgetåret

1936/37

Budgetåret

1937/38

kronor

kronor

kronor

Främjande av nykterhetsnämndernas verksam- het m. m., reservationsanslag ..............

93,000

123,000

150,000

Bidrag till undervisnings- och upplysningsverk- samhet m. m. för nykterhetens främjande,

reservationsanslag ........................

301,200

319,000

333,500

Summa

394,200

442,000

483,500

Rusdrycksmedelsfondens avkastning..........

540,000

480,000

450,000

Kapitalökning för rusdrycksmedelsfonden ....

145,800

38,000

—

I riksstatsförslaget för budgetåret 1938 .39 äro anslagen till de i förordningen

angående rusdrycksmedelsfonden åsyftade ändamålen upptagna med

respektive 105,000 kronor och 383,500 kronor eller med sammanlagt 548,500

kronor; avkastningen å rusdrycksmedelsfonden har under förutsättning av

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Departements
chefen.

nuvarande kapitalbehållning, 12,204,800 kronor, av statskontoret beräknats

till 460,000 kronor. Det belopp, vartill nämnda anslag enligt riksstatsförslaget

för nästföljande budgetår sammanlagt uppgå, överstiger alltså rusdrycksmedelsfondens

beräknade avkastning med 88,500 kronor.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, ansågs det vid omläggning

år 1933 av bestämmelserna angående statsverkets fond av rusdrycksmedel

önskvärt, att av redan fonderade rusdrycksmedel viss del reserverades för

att säkerställa medelsanvisning till en del speciella nykterhetsändamål. Detta

förutsattes skola ske på så sätt, att avkastningen av rusdrycksmedelsfonden

skulle tillföras riksstaten och i första hand anses täcka de anslag på utgiftssidan

vilka voro av förenämnda art. I den mån avkastningen översteg anslagens

belopp, skulle överskottet tillgodoföras fonden. Denna anordning

har hittills i princip vidmakthållits. En viss jämkning har emellertid skett

i dess praktiska utformning.

De i det föregående lämnade uppgifterna utvisa, att den för budgetåret

1937/38 beräknade avkastningen av rusdryckmedelsfonden med 33,500 kronor

understiger sammanlagda beloppet av de anslag till ifrågavarande nykterhetsfrämjande

ändamål, som upptagits i riksstaten. Ett ännu större underskott

skulle framträda för budgetåret 1938/39, då rusdrycksmedelsfondens

avkastning beräknas till 460,000 kronor och de ifrågavarande anslagen

i riksstatsförslaget upptagits med sammanlagt 548,500 kronor. Att den här

föreliggande speciella anordningen för säkerställande av medelsanvisning för

vissa nykterhetsändamål sålunda visat sig icke hållbar, är endast ett

uttryck för att ifrågavarande nykterhetsändamål kommit att ställas i linje

med den egentliga statsverksamheten för nykterhetens främjande och sålunda

numera anses böra tillgodoses å budgeten, även om den för ändamålet

reserverade fondavkastningen ej förslår därtill. Rusdrycksmedelsfonden har

därmed förlorat sitt berättigande som en från övriga finansfonder skild och

produktivt investerad tillgång. Vid sådant förhållande föreslår jag, att de

i ämnet gällande bestämmelserna sättas ur kraft med utgången av innevarande

budgetår. Förslag till författning härom har upprättats inom finansdepartementet

och torde böra föreläggas riksdagen till antagande. Behållningen

i rusdrycksmedelsfonden torde böra över vederbörlig inkomsttitel tillföras

statsverkets kassafond för att disponeras för den förmögenhetsreglering, som

avses med övergångsstaten för budgetåret 1937/38. I fråga om de bokföringsmässiga

åtgärder, som påkallas härför, torde jag få anföra följande.

Kapitaltillgångarna å rusdrycksmedelsfonden utgjorde den 30 juni 1937

12,204,800 kronor. Enligt uppgift från statskontoret voro dessa kapitaltillgångar

placerade sålunda:

i inteckningslån ................................ kronor 3,963,000: —

i obligationer .................................. » 8,215,257: 76

räntefritt lån enligt kungl, brev den 13/5 1932 ....... » 25,000: —

å bankräkningar .............................. » 65: 14

innestående i riksbanken ........................ » 1,477: 10

Summa kronor 12,204,800: —.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Det bland tillgångarna ingående räntefria lånet är enligt riksdagens beslut

(skrivelse den 23 april 1932, nr 142) utlämnat av rusdrycksmedelsfonden

till frälsningsarméns förlagsaktiebolag att av bolaget användas till bestridande

av kostnader för byggnadsarbeten vid frälsningsarméns alkoholistanstalt

å Kurön. Lånet, som ursprungligen uppgick till 50,000 kronor, utlämnades

enligt kungl, brev den 13 maj 1932 för en tid av 10 år, räknat från

och med den 1 juli 1932, med skyldighet för bolaget att, intill dess lånet blivit

till fullo guldet, årligen den 1 juli återbetala ett belopp av 5,000 kronor,

därvid den första återbetalningen skulle verkställas den 1 juli 1933. Tillika

föreskrevs, att därest alkoholistanstalten å Kurön under ifrågavarande 10- årsperiod skulle komma att användas till annat ändamål, nedläggas eller avyttras,

bolaget skulle till statsverket omedelbart återbetala hela lånet eller

den del därav, som återstode ogulden. Såsom av ovanstaende sammanställning

framgår, kvarstod enligt bokslutet för budgetaret 1936/37 en fordran pa

bolaget å 25,000 kronor, därvid bolaget den 30 juni 1937 guldit den avbetalning,

som enligt lånevillkoren skolat erläggas sistlidna 1 juli.

Då rusdrycksmedelsfonden nu skall tagas i anspråk för avskrivningsändamål,

torde ifrågavarande räntefria lån böra överföras från rusdrycksmedelsfonden

till fonden för låneunderstöd. Denna omföring, som kan ske vid

sidan av riksstaten, torde böra verkställas under innevarande budgetår. Till

denna överflyttning torde emellertid riksdagens bemyndigande böra inhämtas.

Rusdrycksmedelsfondens tillgångar i form av inteckningslån och

obligationer torde kunna överflyttas till andra av statskontoret i förräntningssyfte

förvaltade fonder.

För avskrivningsändamål tillgängliga medel av rusdrycksmedelsfonden belöpa

sig under förutsättning av nämnda omföring och omplacering till

(12,204,800 — 25,000 =) 12,179,800 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att förordna om överförande

från statsverkets fond av rusdrycksmedel till fonden för låneunderstöd

av ett enligt riksdagens i skrivelse den 23 april

1932, nr 142, anmälda beslut ur förstnämnda fond utlämnat

lån till frälsningsarméns förlagsaktiebolag,

dels besluta, att efter nämnda överföring kvarstående behållning

å statsverkets fond av rusdrycksmedel skall per den

30 juni 1938 över inkomsttiteln »I anspråk tagna kapitaltillgångar:

Statens produktiva fonder» tillgodoföras statsverkets

kassafond,

dels ock antaga följande

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den

21 april 1933 (nr 138) angående statsverkets fond av

rusdrycksmedel.

Härigenom förordnas, att förordningen den 21 april 1933

angående statsverkets fond av rusdrycksmedel skall upphöra

att gälla med utgången av juni månad 1938.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

63

Övergångsstaten.

Inkomster.

8. Beräkning av inkomsterna å övergångsstaten. Behållningen å statsverkets

kassafond den 1 juli 1937 uppgick till i runt tal 139.7 miljoner kronor.

Av denna behållning skall enligt riksstaten för innevarande budgetår

ett belopp av 48 miljoner kronor tagas i anspråk för möjliggörande av slutlig

avskrivning av lånekapital, anvisat åt svenska spannmålsföreningen. Med

avseende å dispositionen av det förslagsanslag å 48.5 miljoner kronor som

avsetts för sistberörda ändamål har riksdagen i skrivelse den 11 juni 1937

(nr 475) uttalat, bland annat, att riksdagen utginge ifrån att Kungl. Maj:t

vid disposition av anslaget för en extraordinär avskrivning överstigande det

i riksstaten för budgetåret 1936,37 anvisade beloppet skulle beakta, att behållningen

å kassafonden borde uppgå till minst 70 miljoner kronor.

Enligt den av riksräkenskapsverket i skrivelse den 9 december 1937 framlagda

beräkningen av budgetutfallet skulle i bokslutet för innevarande budgetår

kassafonden tillföras ett överskott å riksstatens inkomsttitlar av i runt

tal 43 miljoner kronor. Ämbetsverket framhåller, att detta gynnsamma resultat

förutsätter, att någon mera avsevärd försämring i konjunkturläget icke

inträder och att utvecklingen icke störes av mera omfattande arbetskonflikter

under den återstående delen av budgetåret. För egen del skulle jag, med

hänsyn till att endast ett par av de stora inkomstkällorna kunna väntas bli

starkare påverkade av konjunkturutvecklingen under det närmaste halvåret,

vara böjd för att icke vänta stora avvikelser från den av riksräkenskapsverket

gjorda beräkningen. Om man för det ogynnsamma fallet sänker det

beräknade beloppet till omkring 30 miljoner kronor och vid fortsatt gynnsam

utveckling räknar med ett maximum av 50 miljoner kronor, torde den

sannolika marginalen vara angiven.

Till följd av de inträffade prisstegringarna har man att räkna med starkt

ökad belastning å vissa förslagsanslag. Under sistförflutna budgetår belastades

kassafonden med en nettomerutgift å cirka 7.4 miljoner kronor. Även

om man gör en låg uppskattning av den merutgift som är att påräkna under

innevarande år, torde man icke komma under 10 miljoner kronor. Å andra

sidan är det knappast sannolikt att siffran kan komma att stiga till 15 miljoner

kronor. För att icke även bär behöva införa alternativa belopp räknar

jag med en merutgift på 12 miljoner kronor.

Vid nästa budgetårsskifte skulle kassafonden enligt här återgivna uppgifter

och beräkningar komma att uppgå till i runt tal (139.7 —• 48 + 30 12 =)

109.7 miljoner kronor enligt det lägre alternativet och till (139.7 — 48 + 50

__12 =) 129.7 miljoner kronor enligt det högre. Emellertid kommer kassafonden

vid bifall till förslag som jag framlagt i det föregående under punkterna

5, 6 och 7 att tillföras ytterligare inkomster. Enligt nämnda förslag

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

skulle kassafonden vid utgången av budgetåret erhålla tillskott å sammanlagt

68.1 miljoner kronor, eller 11.9 miljoner kronor i inlevererade royallymedel

från Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, 44 miljoner kronor

i inlevererade vinstmedel från riksbanken och 12.2 miljoner kronor i

från rusdrycksmedelsfonden omförd behållning. Å andra sidan hemställes

i propositionen nr 8 angående tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår

om belastning av kassafonden med cirka 9.7 miljoner kronor för finansiering

av i propositionen framlagda anslagsäskanden.

Det samlade resultatet av här angivna förslag till årets riksdag skulle för

kassafondens del bli ett tillskott till fondens behållning vid budgetårsskiftet

å i runt tal 58 miljoner kronor. Härtill kommer en större reservation å cirka

8 miljoner kronor, som erhålles vid slutlig sanering av förlagsfonden.

Med utgångspunkt från vad här anförts skulle kassafonden vid budgetårets

slut komma att uppgå till mellan 175 och 195 miljoner kronor.

Jag har i det föregående framlagt en beräkning av det behov av täckningsmedel

för avskrivning som gör sig gällande vid fullständig reglering av statens

bokförda förmögenhet. Enligt denna uppskattning erfordras avskrivningsmedel

å i runt tal 123.6 miljoner kronor; det exakta beloppet är, såsom

framgår av vad jag i det följande anför, 123,620,400 kronor. Av skäl som jag

närmare utvecklar vid anmälan av finansplanen i årets statsverksproposition

förordar jag, att detta belopp i sin helhet bestrides av kassafondsmedel. Fondens

behållning nedbringas därigenom till mellan 50 och 70 miljoner kronor.

Vid bifall till den disposition av kassafondsmedel, som jag här föreslagit,

bör tydligen den begränsning med avseende å dispositionen av förslagsanslaget

till avskrivning av lånekapital anvisat åt svenska spannmålsföreningen

bortfalla, som, enligt vad tidigare erinrats, fastställts av riksdagen. Med

åberopande av vad jag anfört i finansplanen rörande fondens framtida funktioner

förordar jag att så sker.

Enligt vad jag under punkt 6 anfört torde å övergångsstaten, i samband

med upprättandet per den 30 juni 1938 av riksbanksfonden, till fonden böra

anvisas ett anslag av lånemedel av 50 miljoner kronor. Motsvarande belopp

bör därför under inkomsthuvudtiteln Lånemedel upptagas å övergångsstatens

inkomstsida.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att å övergångsstat för budgetåret 1937/38 upptaga följande

inkomster sålunda:

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar:

4. Statsverkets kassafond..........kronor 123,620,400.

E. Lånemedel:

3. Övriga lånemedel

kronor 50,000,000.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

65

Utgifter.

9. Reglering av vissa å statsregleringsfonden bokförda tillgångar. Enligt

för statsbokföringen allmänt gällande principer skola kassor, värdehandlingar

och utestående fordringar redovisas såsom tillgångar i bokföringen

samt i riksbokslutet ingå i vederbörande fonder. Kostnader för anskaffning

av annan lös egendom skola däremot, utom såvitt angår statens affärsverksamhet,

mynt- och justeringsverkets behållning av metaller och det å fonden

för förlag till statsverket redovisade stenlagret, omedelbart avföras å

härför anvisade anslag, varför sådana tillgångar i regel icke förekomma i

statsbokföringen.

För fångvården är bokföringen emellertid något annorlunda anordnad, så

till vida som även viss lös egendom upptages såsom tillgång i bokföringen

och därvid redovisas såsom en del av statsregleringsfondens behållning. Detta

förhållande sammanhänger med den bokföringsmässiga redovisningen av

arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.

Fångvårdens arbetsdrift är uppdelad på dels verkstadsdrift, dels jordbruksdrift,

den senare bedriven vid Marieholms kungsgård och Singeshult. För

arbetsdriften fastställer Kungl. Maj:t särskilda inkomst- och utgiftsstater,

en för verkstadsdriften och en för jordbruksdriften. De överskott, som uppkomma

vid verkstadsdriften och jordbruksdriften, tillgodoföras enligt av

Kungl. Maj:t fastställd stat den under »Uppbörd i statens verksamhet» uppförda

inkomsttiteln »Inkomster vid fångvården».

I fångvårdsstyrelsens huvudbok redovisas inkomster och utgifter vid arbetsdriften

samt värdeförändringarna å till arbetsdriften hörande inventarier

och materialier å ett konto för inventarier och förråd. Beträffande

utvecklingen av detta konto under budgetaret 1936/37 torde fa lämnas följande

uppgifter:

Verkstadsdriften.

Kr.

Ingående behållning............. 1,149,417:74

Utgifter:

för utförda arbeten............ 21,152:75

> arbetspremier.............. 142,169: 59

» inköp och underhåll av maskiner

m. m............. 65,963:83

> material, frakt o. d......... 1,269,96:): 06

Kr.

Inkomster:

för utförda arbeten............ 1,811,196:81

> arbetspremier ............. 1,936:34

> inköp och underhåll av ma
skiner.

.................. 495:85

> material................... 49,719:65

Saldo:

överskott att omföras till

komsttiteln A II, 2......

525,190:62

3,173,859:59

Utgående behållning........... 1,310,510: 94

3,173,859:59

Jordbruksdriften

Marieholms kungsgård.

Ingående behållning

Utgifter...........

överskott..........

75,198:70 Inkomster .........

43,951:16 Utgående behållning

26,514: 39

145,661:25

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 2.

62,105: 82

83,558:43

145,664/25

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

Singes hult.

Kr- Kr.

Ingående behållning............. 24,157:— Inkomster...................... 19,078:96

Utgifter......................... 17,912:07 Utgående behållning............ 24,161:15

Överskott....................... 1,171:04

43,24n:l i 43,240: 11

Den ingående (respektive utgående) behållningen å verkstadsdriftens konto

för inventarier och förråd utgöres av för verkstadsdriften avsedda mate.

daher. Värdet av detta förråd fastställes genom inventering. Såsom framgår

av kontosammanställningen, beräknas överskottet av arbetsdriften till

skillnaden mellan å ena sidan inkomsterna av arbetsdriften och värdet å

den utgående behållningen av materialier och d andra sidan det ingående

värdet av materialierna samt utgifterna för arbetsdriften. Härav följer, att i

överskottet ingår den värdeökning, som under året uppkommit å materialier

och som uppenbarligen icke är att anse såsom en likvid tillgång. Detta

överskott är emellertid en inkomst för statsregleringsfonden och bokföres under

riksstatens titel »Inkomster vid fångvården». Behållningen i statsregleringsfonden

kommer sålunda att till visst belopp redovisas i berörda värdeökning

å materialier vid fångvårdens arbetsdrift.

Beträffande jordbruksdriften är förhållandet detsamma som ifråga om

verkstadsdriften, dock att i behållningen å kontot för inventarier och förråd

ifråga om jordbruksdriften ingår även värdet av levande och döda inventarier.

I den utgående balansen den 30 juni 1937 redovisas ett sammanlagt belopp

av 1,418,230 kronor 52 öre av statsregleringsfonden såsom inventarier och

förråd vid fångvården.

I en inom finansdepartementet upprättad promemoria har, sedan en översikt

lämnats av formerna för redovisning av inventarier och förråd vid fångvården,

anförts i huvudsak följande:

I samband med den omläggning av riksstaten och kapitalredovisningen,

som förutsättes skola ske från och med nästa budgetår, kommer statsregleringsfonden

(frånsett reservationerna och debiterade statsmedel) att omvandlas

till statens budgetutjämningsfond. Med hänsyn till de funktioner, som

skola fyllas av denna fond, lärer fonden icke kunna redovisas med motvärde

i vissa tillgångar. Den nuvarande behållningen av inventarier och förråd

bör därför avskrivas. Detta torde lämpligen böra ske på så sätt, att för ändamålet

anvisas ett särskilt anslag, vilket lärer böra täckas av kassafondsmedel.

Den nyssnämnda omläggningen av riksstaten och kapitalredo visningen påkallar

även en ändring för framtiden i den bokföringsmässiga redovisningen

av fångvårdens arbetsdrift. I sådant hänseende förordas, att, såsom

riksräkenskapsverket föreslagit, inventarier och förråd vid fångvården redovisas

å en vid sidan av bokföringen upplagd diversemedelstitel. Denna omläggning

torde böra verkställas räkna! från och med ingången av nu löpande

budgetår. Om så sker, kan förutnämnda avskrivningsanslag fixeras

till det ovan angivna beloppet av behållningen den 30 juni 1937, eller i helt

hundratal kronor 1,418,300 kronor.

Jag torde här få till behandling upptaga även ett annat, besläktat problem.

I fångvårdsstyrelsens huvudbok för år 1921 upptogs i den ingående balan
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

''Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

67

sen under rubrik »tvångsarbetsanstalten å Svartsjö» såsom tillgångar ett belopp

av 298,730 kronor 20 öre. Då denna anstalt under nämnda år avskildes

från fångvården och överlämnades till förvaltning av särskild styrelse, blev

denna post i fångvårdsstyrelsens räkenskaper för juni månad 1921 vid leverering

till länsstyrelsen i Stockholms län i inkomstboken uppdebiterad å kontot

»tvångsarbetsanstalten å Svartsjö» och i utgiftsboken avförd å kontot

»likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter». Bokföringsrapport

avsändes till länsstyrelsen den 29 juni 1921, men rapporten blev icke återställd

med vederbörligt erkännande, då länsstyrelsen icke hade medel till förfogande

för ersättande av ifrågavarande likvid. Bokföringsposten redovisades

icke av fångvårdsstyrelsen under utgående balans 1921 och ej heller har

sådan redovisning skett under följande år. Posten kvarstår emellertid alltjämt

i rikshuvudboken, där den balanseras under titel »likvider med särskilda

ämbetsverk och myndigheter».

I den nyss omförmälda promemorian har förordats, att ifrågavarande

kostnader nu borde regleras, förslagsvis genom anvisande av särskilt anslag,

som syntes böra täckas av kassafondsmedel.

över departementspromemorian angående här berörda båda frågor har

riksräkenskapsverket avgivit infordrat yttrande och därvid tillstyrkt vad i

promemorian föreslagits.

Ehuru här berörda regleringsfrågor äro av mindre betydelse, torde dock

övervägande skäl tala för att de nu vinna sin lösning. Detta torde lämpligen

kunna ske genom att för ändamålet erforderliga medel anvisas att utgå av

särskilt anslag under oförutsedda utgifter.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till Reglering av vissa å statsregleringsfonden bokförda

tillgångar under Oförutsedda utgifter å övergångsstat för budgetåret

1937/38 anvisa ett anslag av .... kronor 1,717,000.

10. Avskrivning av till vissa engångskostnader för försvarsväsendets

byggnader m. m. anvisat lånekapitai. Under åberopande av vad jag denna

dag vid anmälan av anslagen under utgiftshuvudtiteln B III Avskrivning av

nya kapitalinvesteringar i statsverkspropositionen anfört, hemställer jag här,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Avskrivning av till vissa engångskostnader för försvarsväsendets

byggnader m. m. anvisat lånekapitai å övergångsstat

för budgetåret 1937/38 anvisa

ett anslag av ........................ kronor 12,697,000.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

11. Nedskrivning av statens järnvägars Iånekapital. 1926 års riksdag uttalade

i skrivelse den 27 februari 1926, nr 55, beträffande statens järnvägar

och statens vattenfallsverk, att om det å ena sidan framstode som en faktor av

stor betydelse för landets ekonomiska liv, att trafik- och krafttaxorna ej bleve

onormalt betungande, man dock å andra sidan ur statsfinansiell synpunkt

måste fasthålla kraven på förräntning av det nedlagda kapitalet, åtminstone i

vad detta vore att hänföra till lånemedel. Ansvaret för att dessa båda betingelser

uppfylldes finge i första hand anses åvila vederbörande verksstyrelser.

I betraktande av senaste årtiondets enastående ekonomiska omkastningar

syntes dock förklarligt, örn härvid statsmakternas medverkan till genomförande

av vissa nedskrivningsåtgärder påkallades.

I sin skrivelse den 8 juni 1927, nr 312, rörande det nya malmavtalet framhöll

1927 års riksdag under erinran örn dessa uttalanden, att det vore ömkligt,

att en avsevärd del av statens inkomster från Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag årligen bleve använd till avbetalning av oräntabla delar av det lånekapital,

som vore nedlagt i statens järnvägsanläggningar. Ett sådant förfarande

skulle stå i överensstämmelse med den beaktansvärda grundsatsen, att

inkomster, uppkomna genom exploatering av landets naturtillgångar, som innebure

en konsumtion av själva kapitalet, icke borde i sin helhet tagas i anspråk

för löpande utgifter.

I skrivelse den 1 juni 1928, nr 256, i anledning av Kungl. Maj;ts i 1928 års

statsverksproposition framställda förslag angående beräkningen av inkomsten

av statens aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag jämte i ämnet väckta

motioner, gavs detta senare uttalande av riksdagen den innebörden, att

merinkomsterna av en förökad exploatering av landets malmkapital borde givas

en sådan användning, att själva kapitalet ej konsumerades. Detta syfte

hade riksdagen avsett att vinna genom användning av en del av malminkomsterna

dels till avbetalning av oräntabla delar av lånekapitalet i statsbanorna

och dels för vidtagande av åtgärder i produktionsfrämjande syfte. Genom

nedskrivningen av statens järnvägars Iånekapital skulle en taxenedsättning

vid statens järnvägar möjliggöras, dock utan eftergivande av kraven på

förräntningen av statsbanekapitalet, åtminstone i vad detta vore att hänföra

till lånemedel. Riksdagen hemställde i nämnda skrivelse örn utredning rörande

bland annat användningen av ifrågavarande malminkomster.

I anledning av denna skrivelse inhämtades utlåtanden från järnvägsstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket samt fullmäktige i riksgäldskontoret.

Järnvägsstyrelsen erinrade, att man vid bedömande av frågan, hur stort

kapitalbelopp skäligen borde avföras från statens järnvägars Iånekapital,

kunde anlägga olika synpunkter. Utgående från ett teoretiskt betraktelsesätt

kunde man sålunda önska få avförda medel, vilka nedlagts i bandelar, som

icke lämnade någon avkastning, ävensom under krisåren i andra bandelar

nedlagda medel, till den del desamma överstege, vad kostnaden för ifrågavarande

arbeten dåmera skulle behöva uppgå till. Från nämnda utgångspunkt

hade järnvägsstyrelsen beräknat, att kapital om tillsammans 240 mil
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

joner kronor borde avlyftas från statens järnvägars kapitalskuld av lånemedel.

En avskrivning med detta belopp ansåg järnvägsstyrelsen böra genomföras

även med utgångspunkt från praktiska synpunkter och behov. Styrelsen hade

tänkt sig avskrivningen, med vilken följde ett minskat räntekrav på omkring

10 miljoner kronor, som ersättning för att statens järnvägar genom 1927 års

malmavtal icke blivit tillgodosedda med den fraktökning för malm med likaledes

omkring 10 miljoner kronor, vilken styrelsen med hänsyn till föreliggande

omständigheter ansett hava varit skälig — såsom åvägabringande analogi

med den ekonomiska innebörden för statens järnvägar av 1907 års malmavtal

— och vilken fraktökning erfordrats, för att övriga trafikanters krav på

fraktnedsättningar skulle kunna i skälig omfattning tillgodoses under samtidigt

beaktande av riksdagens förräntningskrav.

Det djupast liggande motivet för en nedskrivning av statens järnvägars lånekapital

syntes järnvägsstyrelsen i själva verket få anses vara, att riksdagens

krav på förräntning av lånekapitalet i dess dåvarande storlek icke vore förenligt

med önskemålet av en sänkt taxenivå. Anlädes denna synpunkt på

nedskrivningsfrågan, så borde en nedskrivning av statens järnvägars lånekapital

göras med så stort belopp, som erfordrades, för att den genomsnittliga

avkastningen av statens järnvägar, även efter genomförandet av en taxesänkning,

skulle vid ekonomisk driftsledning kunna beräknas till belopp, minst

svarande mot räntan å lånekapitalet.

Ifråga om avskrivningens genomförande anförde fullmäktige i riksgäldskontoret

— utgående ifrån att järnvägsstyrelsens beräkning bleve godtagen

— att av verkställda amorteringar å av riksgäldskontoret upptagna statslån ett

belopp av 100 miljoner kronor kunde anses vara disponibelt för avskrivning

av det i statens järnvägar nedlagda lånekapitalet, vilket belopp alltså omedelbart

kunde avföras från statens järnvägars lånekapital. Beträffande återstående

belopp, 140 miljoner kronor, förordade fullmäktige, att malminkomsterna

toges i anspråk för förräntning och amortering under 30 år, för vilket ändamål

erfordrades en annuitet av 8.59 miljoner kronor.

I statsverkspropositionen till 1929 års riksdag förordade departementschefen,

vid anmälan av utredningens resultat, den förstnämnda amorteringen med

ett belopp av 100 miljoner kronor, dock jämkat till att motsvara det belopp,

vartill amorteringen uppginge vid slutet av budgetåret 1929/30. I fråga om

malminkomsternas användande för avskrivning uttalade departementschefen

— med betonande av ordalydelsen i riksdagens skrivelse av år 1928, däri

krävdes viss användning av »merinkomsten av en förökad exploatering av

landets malmkapital» — den uppfattningen, att avgörande för beräkningen

av denna merinkomst borde vara ökningen av de brutna kvantiteterna. Enligt

viss beräkning fastställde departementschefen den för budgetåret 1929/30

disponibla merinkomsten av malmbrytning till 1.8 miljon kronor. För följande

år ansåg departementschefen på anförda grunder lämpligt att begränsa

kalkylen till en period till och med år 1936, och det antagandet uttalades,

att den intill den nämnda tidpunkten samlade merinkomsten kunde beräknas

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

till upp emot ett tjugutal miljoner kronor. I vidare mån än sålunda angivits,

avvisade departementschefen användande av malminkomster för avskrivning

av statens järnvägars lånekapital.

Beträffande formen för avskrivningens genomförande erinrade departementschefen,

att omflyttning i statens järnvägars räkenskaper från lånekapital

till kapital uppkommet av andra statsinkomster av belopp, motsvarande

förutberörda amortering av statsskulden, syntes ankomma på Kungl. Maj:ts

förfogande. I fråga om malminkomsterna avstyrkte departementschefen riksgäldsfullmäktiges

liksom ock statskontorets förslag om uppläggande av särskild

avskrivningsfond för statens järnvägar och förordade — i anslutning

till förslag av riksräkenskapsverket — att avsättningarna skulle ingå i fonden

för statsskuldens amortering samt att i statens järnvägars räkenskaper en uppdelning

skulle ske av det investerade kapitalet i lånekapital och annat kapital.

I sin i ämnet avlåtna skrivelse den 5 juni 1929, nr 287, anförde riksdagen

bland annat följande.

Riksdagen vill för sin del förorda, att en avskrivning av statens järnvägars

lånekapital verkställes vid utgången av år 1929 med beloppet av gjorda

amorteringar å statsskulden, vilket belopp i enlighet med riksgäldsfullmäktiges

förslag synes böra fastställas till 100 miljoner kronor.

Vad därefter angår omfattningen av järnvägskapitalets avskrivning medelst

användning för ändamalet av malminkomster, vill riksdagen ej förneka,

att den av departementschefen återgivna satsen i 1928 års riksdagsskrivelse

kan giva formellt stöd åt den framställda meningen. Men riksdagen vill

hävda, att det varit riksdagens mening, att malminkomsten — såsom

jämväl torde bestyrkas av 1927 års riksdagsskrivelse i malmavtalsfrågan

T~ slculle> i vidsträcktare omfattning än som av departementschefen

föreslås, användas till avskrivning av statens järnvägars oräntabla kapital.

Det galler då först att söka fastställa beloppet av detta oräntabla kapital.

Järnvägsstyrelsen har från vissa utgångspunkter —- -—- -— kommit till en

summa av 240 miljoner kronor. Riksdagen 1928 har i sin skrivelse i

ämnet lämnat å sido frågan om skälighelen av denna beräkning, och de

numera i ärendet hörda ämbetsverken hava utgått från antagandet, att beräkningen

blev godtagen. Det vill synas riksdagen, som om — bortsett från

tidigare från järnvägsstyrelsen åberopade skäl, som hänförde sig till att statens

järnvägars intressen åsidosatts vid det nya malmavtalet — järnvägsstyrelsens

beräkning vunne stöd av det nuvarande driftresultatet sammanställt

med den inverkan, som måste förväntas av taxenedsättningen. Vid

beräkning av ränta å hela det nuvarande lånekapitalet, 915 miljoner kronor,

förefinnes enligt senaste driftresultat ett förräntningsunderskott av cirka 3

miljoner kronor. Taxenedsättningen beräknas av Eders Kungl. Majit till 8.5

miljoner kronor för år. Bristen skulle vid nuvarande driftresultat alltså

komma att uppgå till omkring 11.5 miljoner kronor. Riksdagen, som ej

finner skäl att frångå sitt tidigare framställda krav på järnvägskapitalets

förräntning, anser alltså, att taxenedsättningens genomförande bör förbindas

med en nedsättning av statens järnvägars lånekapital i vidare omfattning

än departementschefen tillstyrkt. Enligt riksgäldskontorets beräkning skulle

för förräntning och amortering under 30 år av 140 miljoner kronor erfordras

en annuitet av 8.59 miljoner kronor---.

Ifrågavarande annuitet skulle ersätta den minskning i statens järnvägars

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

71

inkomster, som uppstår i följd av taxenedsättningen. En särskild beräkning

av räntedelen av denna annuitet bör ej påkallas, enär ju räntan inrymmes

under statsskuldsräntan. Endast avsättningen av respektive amorteringsbelopp

skulle bliva synlig i budgeten. Riksdagen anser, att dylik avsättning

bör framdeles beräknas, och föreslår alltså, att för budgetåret 1929/30

upptages en avsättning för ifrågavarande kapitalamortering, i runt tal beräknad

till 2,300,000 kronor. Riksdagen vill i detta sammanhang vidare

framhålla, att under nästa budgetår 1880 års statslån blir slutamorterat,

varav följer, att utgiften för annuitet för detta lån, 5.6 miljoner kronor,

kommer att utgå ur budgeten och sålunda bliva disponibel för annat araorteringssyfte.

I fråga om de skilda meningar, som yppats angående det tekniska genomförandet

av avskrivningen, inskränker sig riksdagen till uttalande av önskemålet,

att den blivande anordningen skall tillgodose behovet av det investerade

kapitalets redovisning i full omfattning.

Riksdagen anmälde i nämnda skrivelse bland annat, att riksdagen i riksstaten

för budgetåret 1929/30 under utgifter för kapitalökning och rubrik

avbetalning å statsskulden anvisat ett anslag av 2,300,000 kronor till nedskrivning

av statens järnvägars icke räntabla kapital.

I enlighet med riksdagens ståndpunkt fastställde Kungl. Maj:t genom brev

den 5 juli 1929 följande grunder för redovisning av det av statens järnvägar

disponerade kapitalet.

I räkenskaperna för statens järnvägar skulle den 31 december 1929 del

investerade kapitalet uppdelas på två huvudkonton, lånekapital och annat

kapital. Samma dag skulle från kontot för lånekapital till kontot för annat

kapital omföras ett belopp av 100 miljoner kronor. I samband därmed skulle

det under kontot lånekapital återstående beloppet uppdelas på två särskilda

underrubriker, den ena: lånekapital att finansieras med trafikinkomster, och

den andra: lånekapital att finansieras med andra medel än trafikinkomster,

och skulle under den senare rubriken uppföras ett belopp av 140 miljoner

kronor. Därjämte anbefallde Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen att varje den

31 december från och med år 1929 från det under rubriken lånekapital att

finansieras med andra medel än trafikinkomster uppförda beloppet till kontot

för annat kapital överföra ett belopp, motsvarande det anslag, som för

löpande budgetår kunde vara anvisat för nedskrivning av statens järnvägars

icke räntabla lånekapital.

Till klarläggande av de bokföringsåtgärder, som enligt berörda beslut vidtogos,

torde här få lämnas uppgifter örn sammansättningen av statens järnvägars

kapital den 31 december 1929 före berörda omföringar; detta kapital

skulle enligt förut gällande grunder hava redovisats sålunda:

Lånemedel...................... 919.0 miljoner kronor

Skattemedel.................... 183.8 » »

Trafikmedel.................... 27.0 » »

Överskottsmedel, som ännu ej inlevererats

.................... 2.7 » »

Summa 1,132.5 miljoner kronor.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Det under rubrik trafikmedel uppförda beloppet avser kapitaliserade trafikmedel,

nedlagda

i nya byggnader och anläggningar åren 1863—1900 och

l''-''H ............................................ 8.9 miljoner kronor

i rullande materiel åren 186 3—1911.................. 6.0 » »

i inventarier åren 1856—1911........................ 12.1 > »

Summa 27.0 miljoner kronor.

Efter bokföringens omläggning och sedan det av riksdagen för budgetåret

1929/30 anvisade anslaget till nedskrivning av statens järnvägars icke räntabla

kapital å 2.3 miljoner kronor blivit disponerat, upptogs statens järnvägars

kapital i utgående balansen den 31 december 1929 på följande sätt:

Lånekapital att finansieras med trafikinkomster (919.0 —

24o.0 = ) ........................................ 679.0 miljoner kronor

Lånekapital att finansieras med andra medel än trafikinkomster

(140.0 — 2.3=)......................... 137.7 » »

Annat kapital (183.8+27.0 + 100.0 + 2.3=)............ 313.1 » »

Överskottsmedel, som ännu ej inlevererats........... 2.7 » >

Summa 1,132.5 miljoner kronor.

Sedan alltså riksdagen för budgetåret 1929/30 för den beslutade nedskrivningen

anvisat ett belopp av 2.3 miljoner kronor, upptogos anslag för ändamålet

jämväl för budgetåren 1930/31 och 1931/32, varemot för budgetåret

1932/33 medel för den erforderliga nedskrivningen togos i anspråk av fonden

för statsskuldens amortering utan anvisande av särskilt anslag å riksstaten.

Den sålunda verkställda nedskrivningen uppgick till sammanlagt 9.8 miljoner

kronor, motsvarande de amorteringsbelopp, som för de fyra första åren upptagits

i en i riksdagens förenämnda skrivelse nr 287 år 1929 intagen plan.

För det femte året upptog amorteringsplanen ett belopp av 2,736,611 kronor.

Vid anmälan i 1933 års statsverksproposition av fråga om anslag å

riksstaten för budgetåret 1933/34 för denna amortering uttalade jag, att jag i

dåvarande statsfinansiella läge ansett mig icke böra föreslå, att medel anvisades

för ytterligare nedskrivning av statens järnvägars lånekapital. Jag

fann ett tillfälligt avbrott i den vid 1929 års riksdag framlagda avskrivningsplanens

fullföljande så mycket mera försvarligt som den särskilda inkomstkälla,

med vilken tanken på en regelbunden årlig nedskrivning av

ifrågavarande lånekapital förknippats, nämligen de statsverket tillflytande

malminkomsterna, beräknades icke giva någon avkastning under budgetåret

1933/34. På enahanda grunder inställdes även de för budgetåren 1934/35

och 1935 36 beräknade amorteringarna å 2,859,758 respektive 2,988,447

kronor.

I samband med inlösen för statsverkets räkning av Ostkustbanan, varom

beslut fattades vid 1933 års riksdag, har det av staten i sistnämnda bana

investerade lånekapitalet, tillhopa omkring 32.28 miljoner kronor, omförts

från fonden för statens aktier och fonden för låneunderstöd till statens järn
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

vägars fond, där det tills vidare upptagits till redovisning å förenämnda konto

»lånekapital att finansieras med andra medel än trafikinkomster». På samma

konto hava bokförts de medel, som uttagits från de för budgetåren 1935/

36 och 1936/37 anvisade lånemedelsanslagen å 7 respektive 3.43 miljoner kronor

till elektrifiering av banorna Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra

Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle. Enligt vad i 1936 års statsverksproposition

föreslogs hava slutligen å samma konto uppförts under

fonden för förlag till statsverket disponerade anslagsmedel till statsbanan

Malung—Vansbro med 1.13 miljon kronor och till elektrifieringsarbeten å 4

miljoner kronor, eller sammanlagt 5.13 miljoner kronor.

I 1936 års statsverksproposition uttalade jag, att redan den omständigheten,

att det konstaterade nedskrivningsbehovet vid statens järnvägar

då uppginge till ett betydligt högre belopp än det som låg till grund för 1929

års riksdags beslut, måste sägas i väsentlig mån rubba förutsättningarna för

1929 års amorteringsplan. Även andra förhållanden talade enligt min mening

för att frågan om den plan, enligt vilken nedskrivningen borde genomföras,

upptoges till omprövning i syfte att åvägabringa en snabbare amortering

av det oräntabla lånekapitalet. Enligt vad jag erfarit avsåge nämligen

järnvägsstyrelsen att i samband med anbefallt periodiskt och snart förestående

framläggande av förslag till taxerevision även uttala sig örn lämpliga

avvägandet till storlek av det kapital, som numera kunde anses vara möjligt

att förränta med trafikmedel samt alitsa vara försvarbart att beteckna som

räntepliktigt. Med hänsyn härtill syntes det böra tills vidare anstå med ett

upptagande till behandling av frågan om en omläggning av amorteringsplanen

i antydd riktning. Den först beslutade allmänna nedskrivningen syntes

emellertid böra återupptagas. Det torde därvid icke få anses nödvändigt att

följa amorteringsplanen; önskligt vore fastmer att nied hänsyn till nyssnämnda

underlåtna amorteringar däri upptagna belopp betraktades såsom en undre

gräns. Vid finansplanens uppgörande för budgetåret 1936 37 hade jag

ansett mig böra för ifrågavarande nedskrivning avse ett belopp av 4 miljoner

kronor. Kungl. Maj:ts i enlighet härmed framlagda förslag blev av riksdagen

bifallet.

Då jag i 1937 års statsverksproposition anmälde frågan om anslag till berörda

nedskrivning för budgetåret 1937/38, anförde jag, att på de skäl, som

föranlett anvisande för budgetåret 1936/37 av ett anslag till nedskrivning av

statens järnvägars lånekapital, kunde övervägas, att även för därpå följande

budgetår medel ställdes till förfogande för ändamålet. Jag erinrade emellertid

örn att frågan örn nedskrivning av statens järnvägars lånekapital upptagits

till behandling av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för

omläggning av riksstatens uppställning (budgetsakkunniga).

I den av dessa sakkunniga utarbetade promemorian hade framhållits, att

det för ernående av en tillfredsställande kapitalredovisning i rikshuvudboken

syntes nödvändigt att vid övergången till den av de sakkunniga föreslagna

budgetordningen vidtaga vissa förändringar beträffande det i rikshuvudbo
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

ken nu bokförda statskapitalet i syfte att ernå, att i rikshuvudboken komme

att ingå allenast kapital av sådan art, som efter övergången skulle komma

att tillföras kapitalfonderna, d. v. s. räntabelt kapital. De i rikshuvudboken

bokförda icke räntabla kapitaltillgångarna borde därför i samband med

övergången till det nya systemet avskrivas. Sådana kapitaltillgångar vöre

huvudsakligen att finna i statens järnvägars fond och vissa utlåningsfonder.

Efter att ha erinrat örn att i den mån det härvid vore fråga örn skattemedelskapital

särskilda medel givetvis ej behövde anvisas för täckande av avskrivningen,

hade de sakkunniga vidare anfört:

Med hänsyn till det betydande räntabla skattemedelskapital, som disponeras

av postverket, telegrafverket, statens vattenfallsverk och domänverket, hava

de sakkunniga funnit sig böra ifrågasätta, huruvida det skall vara erforderligt

att anvisa särskilda täckningsanslag för möjliggörande av avskrivning

av statens järnvägars oräntabla lånemedelskapital. Enligt de sakkunnigas

mening torde man i nu förevarande sammanhang vara berättigad att betrakta

samtliga affärsverk såsom en enhet, och det må dessutom framhållas, att

värdet av statens domäner otvivelaktigt ökats genom tillkomsten av de oräntabla

statsjärnvägarna i Norrland. Under nu angivna förutsättningar skulle

avskrivning för statens järnvägars del böra ske enbart genom bokföringsmässig

nedsättning av det investerade kapitalet.

Med förmälan att jag senare skulle anmäla det av förenämnda sakkunniga

utarbetade förslaget till ändrad budgetuppställning, vars principer borde

underställas riksdagens prövning, uttalade jag slutligen, att ehuru ett godkännande

av de sakkunnigas förslag otvivelaktigt skulle förändra förutsättningarna

för bedömandet av frågan om fortsatt nedskrivning av statens järnvägars

lånekapital, detta förhållande icke syntes mig utgöra en tillräcklig anledning

alt då avbryta berörda nedskrivning.

I enlighet härmed föreslogs i statsverkspropositionen att för budgetåret

1937 38 skulle för ändamålet anvisas enahanda belopp som för budgetåret

1936/37 eller 4 miljoner kronor. Detta Kungl. Maj:ts förslag blev av riksdagen

bifallet.

I sitt yttrande över budgetsakkunnigas med propositionen nr 225 till fjolårets

riksdag framlagda förslag har riksdagen lämnat utan erinran vad budgetsakkunniga

anfört beträffande frågan om nedskrivning av statens järnvägars

lånemedelskapital.

Sedan Kungl. Majit den 9 juli 1937 anbefallt järnvägsstyrelsen att, enligt

de närmare riktlinjer som meddelades av chefen för finansdepartementet,

verkställa utredning rörande storleken av statens järnvägars förräntningsbara

kapital, vilket enligt de av budgetsakkunniga gjorda uttalandena

borde upptagas i rikshuvudboken, har järnvägsstyrelsen i skrivelse den

28 oktober 1937 framlagt sådan utredning.

Järnvägsstyrelsen har därvid inledningsvis anfört följande:

Enligt de närmare riktlinjer för utredningens verkställande, vilka under

hand meddelats styrelsen, hade icke avsetts att erhålla en nybestämning av

statens järnvägars egentliga affärskapital, vilken skulle bättre än den nu

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 2.

75

gällande — genom beslut vid 1929 års riksdag träffade — svara mot nuvarande

och för den närmare framtiden förutsebara konkurrensläge å transportmarknaden

samt föreliggande driftsekonomiska utsikter. Fastmer skulle

sagda beslut antagas alltfortfarande hava oförändrad giltighet i sak, d. v. s.

i vad angår storleken av det med trafikinkomster förräntningsbara kapitalet;

vad som nu åsyftades vore blott en efter den beslutade nya uppställningen

av riksstaten anpassad bokföringsmässig registrering av riksdagsbeslutet

ifråga.

Styrelsen ville i detta sammanhang meddela, att de sedan längre tid tillbaka

pågående utredningarna angående revidering av statens järnvägars godstaxa,

syftande främst mot denna taxas anpassning efter de aktuella prisnivåerna

å de allmänna transport- och varumarknaderna, nu framförts så långt,

att ett preliminärt förslag till nya tariffer jämte beräkning angående de ekonomiska

verkningarna av desammas införande nu förelåge och väntades bliva

framlagt inom närmaste tiden. Beräkningen ifråga gåve vid handen att — i

motsats mot vad tidigare befarats — taxerevideringen icke behövde leda till

någon försämring på längre sikt av statens järnvägars affärsställning, utan

fastmer vore ägnad att konservera densamma, varför spörsmålet örn en

eventuell framtida reduktion av statens järnvägars affärskapital icke behövde

upptagas till dryftning i samband med behandlingen av taxeregleringsfrågan.

De differenser man vid taxeutredningen kommit till vore nämligen av re;

lativt ringa storlek jämfört med icke blott de förändringar å inkomstsidan,

som inträdde i samband med konjunkturväxlingarna, utan ock med de utom

styrelsens maktsfär fallande utgiftsvariationerna.

Vidkommande storleken av det statens järnvägars förräntningsbara kapital,

som bör upptagas i rikshuvudboken, har järnvägsstyrelsen anfört följande:

I senaste årsbokslut är det mot statens järnvägars anläggningsvärden svarande

statskapitalet fördelat sålunda (beloppen i runda tal).

liliij, kr.

a) Lånekapital att förräntas med trafikinkomster ................ 837.1

b) Lånekapital att förräntas med andra medel än trafikinkomster . . 158.5

c) Annat kapital .................... 356.3

Summa anläggningskapital 1,351.9

Åt förestående kapitaldel c) torde i detta sammanhang ej behöva ägnas

någon mer ingående uppmärksamhet. Budgetsakkunniga ha utan närmare

utredning konstaterat, att kapitalet ifråga är oräntabelt, och själva förekomsten

av konto b) torde utgöra ett det mest påtagliga belägg för detta sakförhållande.

— Det är väl också klart, att avförandet ur statsräkenskaperna

av detta skattemedelskapital kan reduceras till en ren bokföringsoperation.

— Närmast av historiskt intresse synes vara, att i berörda kapitaldel ingår

en summa örn 113.0 miljoner kronor av medel, vilka ursprungligen härröra

från lånemedelsanslag men sedermera blivit täckla med skattemedel; ett förhållande,

till vilket styrelsen återkommer i det följande.

Vad å andra sidan beträffar kapitaldel a), visar rubriken, att den skall

betraktas såsom (företagsekonomiskt) räntabel. Framhållas må dock, att

under de år, som förflutit sedan kontot ifråga infördes, den faktiska avkastningen

av statens järnvägar varit i genomsnitt ej så litet lägre än på kapitaldelen

belöpande statslåneräntor.

Exakta detaljerade sifferuppgifter torde alltså krävas enbart för konto b)

Lånekapital att förräntas med andra medel än trafikinkomster. Av rubriken

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

framgår att kapitalet betraktas som företagsekonomiskt icke räntabelt. Erinras

må emellertid, att rubrikens tillblivelse stod i nära samband med tillkomsten

av nu gällande malmavtal, och att staten därvid torde ha betingat

sig såsom inkomst av aktier redovisad kompensation för även i fortsättningen

medgivna, vid gentemot förkrigstiden helt förändrade prisnivåer

järnvägsekonomiskt mycket för djupt gående fraktnedsättningar.

Vad angår förenämnda 1929 års riksdagsbeslut, får styrelsen hänvisa till

riksdagens skrivelse nr 287/1929 samt Kungl. Maj:ts brev den 5 juli 1929.

Därur inhämtas bland annat, att det belopp, som vid 1929 års slut avlyftes

från statens järnvägars egentliga affärskapital, uppgick till 240 miljoner kronor,

ävensom att 100 miljoner kronor, motsvarande skedda amorteringar,

omedelbart påfördes kontot för annat kapital, varför begynnelsebeloppet å

nu förevarande konto uppgick till 140 miljoner kronor. — Enligt plan innehållen

i nyssnämnda riksdagsskrivelse skulle sagda belopp förmedelst anslag

å riksstaten amorteras under 30 år, och skulle efter nästkommande årsskifte

ha kvarstått 115.2 miljoner kronor. Planenliga medelsanvisningar hittills

skulle alltså ha utgjort tillhopa 24.8 miljoner kronor. De faktiska medelsanvisningarna

ha emellertid uppgått till endast 17.8 miljoner kronor varför

av det ursprungliga kapitalbeloppet kvarstå 122.2 miljoner kronor (exakt).

Efter år 1929 hava å kontot tillkommit följande poster

dels i samband med statens övertagande av Ostkustbanan 32,277,268 kronor

22 öre,

dels för elektrifiering av banorna Laxå—Charlottenberg m. fl. beviljade

medel 14,430,000 kronor,

dels slutligen visst anslag till statsbanan Malung—Vansbro 1,130,000 kronor.

Summa efteråt påförda medel utgör alltså 47,937,268 kronor 22 öre, varför

det sammanlagda kapitalbeloppet per den 31 december 1937 kommer att

uppgå till 170,037,268 kronor 22 öre.

Förenämnda anslag till statsbanan Malung—Vansbro har på sin tid anvisats

å Fonden för förlag till .statsverket under rubrikerna

1933/34 Ufk IV. 21.................. kronor 800,000

1934/35 » IV. A. 11.................. 700,000.

Analogt är förhållandet med 4 miljoner kronor av medlen till nyssnämnda

elektrifieringar, rubrik 1934/35 IV A. 10. Återstående här ifrågakommande

elektrifieringsmedel, 10,430,000 kronor, ha däremot alltifrån början tillhört

statens järnvägars fond och jämlikt Kungl. Maj:ts beslut av den 15

mars 1935 och 27 mars 1936 påförts här förevarande kapitalkonto.---

Ovan omförmälda statskapital motsvaras helt av å balansräkningens tillgångssida

upptagna anläggningsvärden. Emellertid finnes ingen direkt motsvarighet

mellan tillgångsvärdena och angivna kapitaldelar, och det återstår

alltså att träffa avgörande, på vad sätt kapitalregleringen skall komma

till uttryck å balansräkningens tillgångssida. Järnvägsstyrelsen vill för sin

del föreslå, att med nedan angivna undantag hela reduktionen lägges på

samlingskonto Bana och byggnader.

Från styrelsens sida är heller i sak intet att erinra mot budgetsakkunnigas

uttalande, att oavsett investeringens art, den föreslagna reduceringen bör

hänföras till sådana tillgångar, som ej äro föremål för avsättning till förnyelsefond.

Styrelsen vill emellertid framhålla, att denna distinktion synes onödig, då

intet naturligt eller logiskt samband finnes mellan här förevarande ändring

i statskapitalets bokföring och avsättningen till förnyelsefonden, vilkens uppgift

är att låta den automatiskt fortgående s. k. tekniska värdeminskningen

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. May.ts proposition nr 2.

komma tillsynes i statens järnvägars driftsräkenskaper och därmed bereda

nödiga medel för anläggningarnas vidmakthållande. Den väsentligen till förslitning

och naturförhållanden hänförliga tekniska värdeminskningen å en

viss anläggning är ju helt oavhängig av, om det däri investerade kapitalet

förekommer i räkenskaperna eller icke. Göres åtskillnad mellan vad vid

järnvägarna av ålder benämnts byggnadskostnaden och det bokförda värdet,

hör förnyelsefondsavsättningen tydligen stå i relation till den förstnämnda.

Ovannämnda undantag gäller den jämlikt beslut av 1933 års riksdag numera

nedlagda Svartälvs järnväg. Enligt riksräkenskapsverkets i Kungl.

Maj:ts proposition nr 55/1933 återgivna förslag — till vilket föredragande

departementschefen anslöt sig — skulle den del av sagda hänäs lånemedelskapital,

vilken icke kunde täckas med banan tillhöriga förnyelsemedel jämte

vid upprivningen erhållna inkomster, anses inräknad bland de medel, vilka

överförts från lånekapital till annat kapital. Enär förverkligandet av nedläggningsbeslutet

kommit att draga avsevärt ut på tiden, har sistnämnda

restbelopp ännu ej kunnat exakt bestämmas. — Emellertid är väl frågan örn

sagda belopps storlek utan nämnvärd betydelse i förevarande sammanhang;

av vikt är däremot att anläggningskostnaden för den nedlagda järnvägen

försvinner ur räkenskaperna samtidigt med däremot svarande icke räntabelt

statskapital.

En vid järnvägsstyrelsens utlåtande fogad promemoria, upptagande i kro

nologisk ordning de bokföringsoperationer som beröra kontot lånekapital att

finansieras med andra medel än trafikinkomster, torde få såsom bilaga fogas

vid statsrådsprotokollet (bilaga C).

Med avseende å sättet för verkställande av den vid övergången till det

nya budgetsystemet önskvärda regleringen av det bokförda värdet av statens

järnvägars kapital har inom finansdepartementet utarbetats en promemoria

av följande innehåll.

Såsom av budgetsakkunniga påpekats, bör i samband med övergången till

den nya riksstatsuppställningen verkställas en avskrivning av i rikshuvudboken

upptagna icke räntabla kapitaltillgångar. I rikshuvudbokens kapitalredovisning

borde nämligen enligt de sakkunnigas mening ingå allenast

kapital av sådan art som efter övergången skulle komma att tillföras kapitalfonderna,

d. v. s. räntabelt kapital.

Bland de tillgångar som i enlighet härmed skulle avföras ur rikshuvudboken

intager statens järnvägars oräntabla lånemedelskapital en särställning.

Detta beror på att värdet av de äldre investeringarna i järnvägsväsendet

icke kan anses riktigt återspeglat i statens järnvägars inkomstöverskott.

Även bortsett från att järnvägsanläggningarna genom sin grundläggande

betydelse för det svenska näringslivets utveckling med all säkerhet tillfört

statsverket avsevärda inkomster genom en förbättring av skatteunderlaget,

hava dessa anläggningar ur en vidare statsfinansiell synpunkt varit i högre

grad produktiva, än den direkta avkastningen ger vid handen. Som budgetsakkunniga

påpekat, har så t. ex. värdet av statens domäner otvivelaktigt

ökats genom tillkomsten av de oräntabla statsjärnvagarna i Norrland.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden och med utgångspunkt från uppfattningen,

att man i detta sammanhang är berättigad att betrakta samtliga

statliga affärsverk såsom en enhet, lia budgetsakkunniga funnit sig böra

ifrågasätta, huruvida det skall vara erforderligt att anvisa särskilda tackningsanslag

för möjliggörande av avskrivning av statens järnvägars oran
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

tablå lånemedelskapital. Postverket, telegrafverket, statens vattenfallsverk

och domänverket disponera nämligen betydande räntabla kapital vilka ej

tillkommit genom lånemedelsinvestering.

De synpunkter och överväganden, som kunna föranleda, att nedskrivning

av statens järnvägars oräntabla lanemedelskapital sker utan anvisande av

särskilda anslag, torde få anses ha avseende blott å den del av föreliggande

avskrivningsbehov, som hänför sig till 1929 års riksdags beslut om viss nedskrivning,

och även detta blott i begränsad utsträckning. En annan ställning

intaga samtliga de oräntabla lånemedelsinvesteringar vilka skett under

tiden efter detta beslut och lika litet som vissa av detta omfattade investeringar

kunna anses höra samman med uppbyggandet av landets näringsliv och

utvecklingen av övriga grenar av statens affärsverksamhet på det intima

sätt, som kan berättiga till en behandling skild från den som anses böra

komma annat oräntabelt lanemedelskapital till del. Örn de avskrivningsmedel

som anvisats i anledning av 1929 års beslut förutsättas ungefärligen

motsvara den del av det däri fastställda avskrivningsbehovet, som bör täckas

i vanlig ordning, och om den här föreslagna avgränsningen i övrigt

godtages, skulle lånemedelskapital till ett belopp av 122.20 miljoner kronor

enligt de uppgifter, som av järnvägsstyrelsen lämnats i anledning av en

verket anbefalld utredning, nu kunna ifrågasättas böra bli föremål för avskrivning

i särskild ordning.

Av budgetsakkunnigas framställning synes närmast framgå, att de sakkunniga

avsett, att en nedskrivning av statens järnvägars kapital skulle ske

genom ianspråktagande av de avsevärda övervärden som föreligga å övriga

affärsverksfonder. Man kan tänka sig detta ske i mera begränsad utsträckning

genom disposition blott av det räntabla skattemedelskapitalet inom

övriga affärsverk — i vilket fall emellertid full nedskrivning av järnvägskapitalet

ej kan komma till stånd —- eller genom ianspråktagande i vidare

utsträckning av de övervärden vilka kunna framräknas med utgångspunkt

från affärsverkens överskott över en längre tidsperiod.

Med den avskrivningsteknik som de sakkunniga förordat vinnes, att statens

nettoförmögenhet vidmakthålles vid sitt tidigare i rikshuvudboken uppförda

värde. Däremot erhålles självfallet icke genom disposition av övervärden

eller räntabelt skattemedelskapital mera än en rent bokföringsmässig

reglering. En förbättring av den reala förmögenhetsställningen inträder

sålunda icke, vilket däremot blir fallet, örn nedgången i de tidigare investerade

lånemedlens förräntning balanseras genom en avskrivning av däremot

svarande kapitalbelopp med hjälp av löpande inkomster.

Mot en reglering av statens järnvägars bokförda kapital i full utsträckning

genom tillgodoräknande av föreliggande övervärden å övriga affärsverksfonder

kunna invändningar riktas på grund av att det måste anses

ovisst, i vilken utsträckning överskotten äro att betrakta såsom monopolvinster,

och med hänsyn till att det ej torde vara lämpligt att tillgodoräkna

sig eventuella värdestegringar å statens ursprungliga kapital, alltså närmast

de statens naturtillgångar som redovisas under domänfonden eller från denna

tillförts övriga affärsverksfonder.

Däremot torde ingen invändning ur principiella synpunkter kunna riktas

mot att inom affärsverken förefintligt räntabelt skattemedelskapital disponeras

för den ifrågasatta regleringen av vissa kapitalvärden. Som nyss påpekats,

ernås emellertid på denna väg täckning blott av en del av det oräntabla

lånemedelskapital inom statens järnvägar, som kan bli föremål för avskrivning

i särskild ordning.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

79

Då svårigheter sålunda möta att komma fram på den av de sakkunniga

antydda vägen, inställer sig frågan, huruvida intresset för det vidmakthållande

av den bokförda nettoförmögenhetens storlek, som skulle vinnas,

är tillräckligt starkt för att man ändå skall lita till denna utväg. Örn så

ej är fallet kan nedskrivningen av statens järnvägars oräntabla lånemedelskapital

från de sakkunnigas egna utgångspunkter lika väl tänkas genomförd

utan omföring av räntabelt skattekapital från övriga fonder.

Örn sistnämnda lösning anses böra väljas, betyder detta, att 1929 års

riksdags ståndpunktstagande till frågan om det värde som bör åsättas statens

järnvägars kapital visserligen blir avgörande för invärderingen av detta

kapital i rikshuvudboken vid övergången till den nya riksstatsuppställningen

men att man icke i vidare mån än redan skett fullföljer beslutet örn avsättning

av inkomster för ersättning av det lånemedelskapital som genom

nedskrivningen konstateras vara förlorat. Enligt vad nyss visats, förutsättes

jämväl av budgetsakkunniga — vilkas uttalande i denna del icke föranlett

någon riksdagens erinran — att en sådan modifikation kan ske. I det särpräglade

fall som här föreligger och som icke haft eller kan väntas få någon

motsvarighet synes också kravet på ett vidmakthållande av statsfinansernas

sundhet bäst tillgodosett, om samhällets skattekraft icke tages i anspråk för

läckande av den bokföringsmässigt konstaterade förlusten av ifrågavarande

del av det i statens järnvägar investerade lånemedelskapitalet.

över denna promemoria har riksräkenskapsverket avgivit utlåtande av följande

innehåll.

Enligt den nya riksstatsuppställningen skulle genom anvisande av anslag

till avskrivning av dels nya kapitalinvesteringar, dels oreglerade kapitalmedelsförluster

kapitalfondernas bokförda nettotillgångar så nedbringas, att på

lång sikt normal avkastning av dessa tillgångar kan ernås. De för avskrivning

av nya kapitalinvesteringar å driftbudgeten anvisade anslagsmedlen skulle

härvid så avvägas, att kapitalfondernas genom anslag å kapitalbudgeten nytillkomna

kapitaltillgångar alltid beräknades bliva räntabla. I den man vissa

kapitalfonder likväl på lång sikt icke lämna normal avkastning å det investerade

kapitalet, anses mot bristen i avkastningen svarande kapitalförluster hava

inträtt. De vid varje tidpunkt konstaterade kapitalförlusterna, vilka erhållit

beteckningen oreglerade kapitalmedelsförluster, avses skola efter hand täckas

genom anvisande å driftbudgeten av anslag till avskrivning av oreglerade

kapitalmedelsförluster. Vid ett strängt genomförande av den sålunda föreslagna

ordningen skulle realvärdet av statens i kapitalfonderna redovisade

nettoförmögenhet på lång sikt upprätthållas.

Med tillämpande från och med budgetåret 1938/39 av den nya riksstatsuppställningen

följer, att vid ingången av samma budgetår konstaterade oreglerade

kapitalmedelsförluster skola efter hand avskrivas genom anvisande för

ändamålet av särskilda avskrivningsanslag å driftbudgeten.

Vad nu angår den i finansdepartementets promemoria omhandlade regleringen

av statens järnvägars kapital, lärer avses, att avskrivningen av hittills

konstaterade oreglerade kapitalmedelsförluster skall i ett sammanhang genomföras

vid utgången av innevarande budgetår. Vid sadant förhållande borde

enligt såväl nu gällande som för tiden efter den nya riksstatsuppställningens

genomförande godtagna budgetprinciper ett för ändamålet erforderligt

avskrivningsanslag alt täckas av andra statsinkomster jin lånemedel anvisas å

tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1937/38.

I den remitterade departementspromemorian har emellertid med hänsyn

till de särskilda omständigheter, som äro förknippade med statens järnvä
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Mcij:ts proposition nr 2

Departements
chefen.

gars bristande avkastning, förordats, att av de för statens järnvägar enligt

järnvägsstyrelsens beräkning konstaterade kapitalmedelsförlusterna huvudparten

eller 122,20 miljoner kronor avskrives utan anvisande å skattebudgeten

av särskilt täckningsanslag.

Riksräkenskapsverket, som funnit sig böra tillstyrka det i departementspromemorian

framlagda förslaget angående sättet för genomförandet av den

i promemorian omhandlade avskrivningen av statens järnvägars lånemedelskapital,

vill rörande grunderna för sitt sålunda angivna ställningstagande

framhålla följande.

De oreglerade kapitalmedelsförluster, örn vilkas avskrivning här är fråga,

hänföra sig till tiden för det egentliga utbyggandet av det statliga järnvägsnätet,

särskilt i Norrland. Samtidigt med järnvägsnätets utbyggande och delvis

därav beroende har en fortgående vidgad exploatering av statens skogar

och vattenfall samt av järnmalmsfälten i Norrbotten kunnat genomföras.

Därtill kommer, att järnvägsnätets utbyggande i avsevärd mån bidragit till

en förbättring av underlaget för till staten inflytande direkta och indirekta

skatter. Mot den brist i avkastningen, som det i .statens järnvägar investerade

lånemedelskapitalet i och för sig utvisar, står alltså den av järnvägsnätets

utbyggande föranledda långt större sammanlagda ökningen av inkomsterna

från statens övriga affärsverk och av statens malminkomster samt av

statens intäkter av direkta och indirekta skatter. De oreglerade kapitalmedelsförluster,

som med utgångspunkt från statens järnvägars avkastning

beräknas ingå i det för detta affärsverk bokförda lånemedelskapitalet, kunna

följaktligen icke sägas motsvaras av någon inträdd försämring av statens

finansiella ställning.

Vid sådant förhållande är det enligt riksräkenskapsverkets uppfattning ur

statsfinansiell synpunkt icke påkallat att för genomförandet av nu omhandlade

avskrivning av statens järnvägars lånemedelskapital anvisa anslag å

skattebudgeten. Därest likväl även för denna avskrivning täckning skulle beredas

å skattebudgeten, måste ett sådant förfarande anses på lång sikt innebära,

icke enbart ett upprätthållande utan i stället en verklig förbättring av

statens finansiella ställning. Att för ernåendet av en dylik förbättring, som

icke påfordras av allmänna finanspolitiska skäl, belasta folkhushållet med

så avsevärda skattebelopp, som härför skulle åtgå, lärer icke stå i överensstämmelse

med rationella beskattningsprinciper.

Regeln, att nya investeringar skola täckas av skattemedel, i den mån de icke

äro räntabla, och att förluster å tidigare investerat lånemedelskapital skola

avskrivas, avser att garantera, att balansen mellan inkomster för statens kapitalfonder

och utgifter för statsskuldens förräntning icke förskjutes i ofördelaktig

riktning. Den är en rent finanspolitisk norm, vars tillämpning medför,

att statens förmögenhetsställning med säkerhet vidmakthålles, men som i vissa

fall kan leda till verkningar utöver sitt eget syfte och då bör bli föremål för

en lämplighetsprövning ur allmänna statsfinansiella synpunkter.

I en inom finansdepartementet utarbetad promemoria och i riksräkenskapsverkets

däröver avgivna utlåtande har nu — i anslutning till ett uttalande

av budgetsakkunniga — hävdats, att en tillämpning av de vanliga avskrivningsreglerna

på viss del av lånemedelsförlusten inom statens järnvägar skulle

sakna berättigande ur de synpunkter som i regel motivera en avskrivning av

sådana förluster. Grunden härtill skulle närmast vara, att ifrågavarande investeringar

till följd av sin allmänna betydelse för näringslivets utveckling och

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2.

81

därmed indirekt även för statsfinanserna endast i bokföringsteknisk mening

framstå som oräntabla. Avskrivning av ifrågavarande lånemedelskapital på

skattebudgeten skulle under dessa omständigheter innebära icke ett upprätthållande

av utan i stället en verklig förbättring i statens finansiella ställning,

för vilken tillräckliga skäl icke syntes föreligga.

I nuvarande läge synes en täckning av äldre lånemedelsinvesteringar i

statens järnvägar icke vara att likställa med en avskrivning av övriga, nu

aktuella lånemedelsförluster, utan snarare få bedömas som en åtgärd ägnad

att medföra en real förbättring av statens finansiella ställning. Det synes

irrationellt att sammankoppla frågan om i vad mån en sådan förbättring

bör ske — en fråga som bör bedömas fritt, med utgångspunkt från det i

varje fall aktuella ekonomiska och finansiella läget — med kravet på en

bokföringsmässig nedskrivning av statens järnvägars kapital.

Under erinran om att statens finansiella ställning enligt det framlagda budgetförslaget

skulle förstärkas med ett överskott å cirka 19 miljoner kronor,

som tillföres budgetutjämningsfonden, och om föreliggande möjligheter att,

när så i en framtid anses lämpligt, verkställa en direkt avbetalning å statsskulden

genom omföring av medel från nämnda fond, får jag under dessa

omständigheter förorda, att nedskrivning av statens järnvägars oräntabla lånemedelskapital

till viss del sker utan anvisande eller omföring av täckningsmedel.

Mot det förslag, som framlagts i departementspromemorian, att ett belopp

av 122.20 miljoner kronor skall anses vara av sådan natur, att det kan få

bli föremål för nedskrivning i här förordade särskilda ordning, har jag ej funnit

anledning till erinran. Under sådana förhållanden erfordras, såsom i det

föregående närmare utvecklats, för slutlig reglering av å statens järnvägars

fond redovisat oräntabelt lånemedelskapital täckningsmedel till ett belopp

av 48 miljoner kronor, motsvarande hela statens investering i Ostkustbanan

jämte närmare 16 miljoner kronor för såsom oräntabla bokförda elektrifieringsarbeten

m. m.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig här förordade principer för regleringen

av å statens järnvägars fond bokfört icke räntabelt lånemedelskapital,

dels ock till Nedskrivning av statens järnvägars lånekapital

å övergångsstat för budgetåret 1937/38 anvisa ett anslag

av.................................. kronor 48,000,000.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 2.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

12. Nedskrivning av lånekapital i luftfartsfonden. Jag har tidigare i dag

i samband med anmälan av statsverkspropositionen förordat inrättandet

av en särskild luftfartsfond, varigenom statens kostnader för den civila regelbundna

luftfarten skulle sammanföras till en redovisningsenhet. Fondens

förvaltning skulle anförtros åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Jag

torde få hänvisa till den redogörelse för denna frågas tidigare behandling,

som i nyssnämnda sammanhang lämnats av chefen för kommunikationsdepartementet,

ävensom till av sistnämnde departementschef och mig där

gjorda uttalanden i ämnet.

I princip böra — enligt vad jag i angivet sammanhang anfört — samtliga

investeringar å den nya fonden upptagas såsom helt avskrivna. Det synes

dock lämpligt att göra ett undantag för bland annat den mark, som tillföres

fonden, emedan denna besitter ett realisationsvärde. Enligt vad som framgår

av chefens för kommunikationsdepartementet anförande skulle till fonden

överföras bland annat vissa av kapitalökningsanslag av lånemedel under

postverket uppkomna kapitaltillgångar. Dessa tillgångar utgöras dels av

mark till landningsfält för flygplan, dels ock av belysningsanläggningar och

flygfyrar.

Till sistnämnda ändamål har under utgifter för kapitalökning från och

med budgetåret 1933/34 anvisats tillhopa 1,295,000 kronor. I konsekvens

med vad jag anfört torde detta belopp, i samband med att anläggningarna

överföras till luftfartsfonden, böra avskrivas. I

I detta sammanhang torde jag även få ange min ställning till en annan

fråga, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket

berörts i de yttranden, som ligga till grund för förslaget om inrättande av

en luftfartsfond. Enligt myndigheternas uppfattning bör omedelbar avskrivning

äga rum av dels ett belopp av 44,747 kronor 83 öre, som använts

till bestridande av vissa med markinköp sammanhängande kostnader för

lagfart, servitut, värdering m. m. och som utgått från kapitalökningsanslag

under postverket till förvärvande av mark till landningsfält för flygplan,

dels ock ett likaledes å postverkets fond bokfört belopp å 6,322 kronor, som

tagits i anspråk för värdering m. m. av viss domänfonden och arméförvaltningen

tillhörig, till flygfält upplåten mark. Under hand har jag inhämtat,

att förenämnda båda belopp kunna komma att ändras under innevarande

budgetår. Enligt förslaget skola samtliga dessa markobjekt tillföras den nya

fonden.

Jag har förut anfört, att enligt min mening i fonden ingående mark icke

borde upptagas såsom avskriven. I enlighet härmed skola kapitalmedel motsvarande

själva köpeskillingen vid ett markförvärv icke avskrivas. De kostnader,

som i övrigt äro förknippade med genomförandet av ett markköp,

exempelvis lagfarts-, servituts- och värderingskostnader, torde i detta hänseende

i allmänhet böra behandlas på samma sätt som köpeskillingen, i den

mån de icke i framtiden eventuellt befinnas lämpligen böra bestridas från

fondens stat. Jag har därför icke i detta sammanhang ansett mig böra räkna

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

83

med någon avskrivning av de lånemedel, som hittills disponerats eller under

återstoden av innevarande budgetår kunna komma att disponeras för med

markinköp sammanhängande kostnader. Dessa kostnader torde i stället få

medräknas vid invärderingen av markobjekten å fonden.

Vad angår det belopp, som motsvarar kostnaderna för vissa värderingar

m. m. av staten tillhörig mark, synas mig medel böra ställas till förfogande

för avskrivning härav, då dessa utgifter icke sammanhänga med någon ny

statlig investering. Utgifter av denna art torde i framtiden böra bestridas

från fondens stat.

I enlighet med vad jag sålunda anfört skulle för ifrågavarande ändamål

erfordras ett avskrivningsanslag, som med utgångspunkt från av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen angivna belopp bör uppgå till (1,295,000 +

6,322 =) 1,301,322 kronor. Anslaget, som jag anser böra avjämnas till

1,300,000 kronor, torde få disponeras i första hand för avskrivning av förenämnda

mot utgifter för värdering m. m. svarande kapitaltillgångar samt

därefter för avskrivning av belysningsanläggningar och flygfyrar.

Denna engångsavskrivning synes lämpligen böra verkställas genom anslag

å övergångsstaten för budgetåret 1937/38. I anslutning härtill finner jag mig

böra föreslå, att den nya luftfartsfonden inrättas redan vid utgången av

innevarande budgetår. Då chefen för kommunikationsdepartementet ännu

icke tagit ställning till frågan örn de belopp, med vilka tillgångarna böra invärderas

å luftfartsfonden och bland annat på grund härav funnit sig icke

nu kunna framlägga slutligt förslag rörande fonden, torde förevarande avskrivningsanslag

i avbidan på särskild proposition i ämnet böra upptagas

med allenast beräknat belopp.

Under åberopande av vad jag i det föregående under denna punkt och

under luftfartsfonden vid anmälan av statsverkspropositionen anfört får jag

hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

dels att besluta om inrättande från och med den 30 juni

1938 av en särskild fond, benämnd »Luftfartsfonden», för

redovisning av statens med den civila regelbundna luftfarten

förenade tillgångar, inkomster och utgifter, i huvudsaklig

överensstämmelse med de av mig i statsverkspropositionen

angivna grunderna;

dels ock alt, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Nedskrivning av lånekapital i luftfartsfonden å övergångsstat

för budgetåret 1937/38 beräkna ett anslag

av .............................. kronor 1,300,000.

13. Nedskrivning av lånekapital i statens allmänna fastigbetsfond. I

annat sammanhang föreslår jag, att nya kapitalinvesteringar i statens allmänna

fastighetsfond, i vad investeringarna avse byggnader, skola till viss

del omedelbart avskrivas. Jag har därvid ansett mig böra räkna med en

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

omedelbar avskrivning av 50 procent av det för ändamålet anvisade beloppet,

när ett extraordinärt förnyelsebehov kan anses föreligga, och av 20 procent

i övriga fall. Avskrivningen skall enligt förslaget vara indirekt och

de anvisade medlen tillföras fastighetsfondens förnyelsefond. Oberoende av

detta förslag bör i övrigt framdeles liksom hittills gälla, att kapitalinvesteringsanslag

på fastighetsfonden skola utgå helt av skattemedel — alltså omedelbart

avskrivas med hela sitt belopp — när de avse sådana reparationseller

ändringsarbeten, vilka ej kunna anses berättiga till en höjning av den

berörda fastighetens värde. I dessa fall bör, i motsats till vad som gäller

de förut angivna, direkt och icke indirekt avskrivning ske och de anvisade

skattemedlen alltså icke tillföras fastighetsfondens förnyelsefond.

De av mig föreslagna nya avskrivningsreglerna synas böra erhålla en i

viss utsträckning retroaktiv tillämpning. Jag erinrar om att de förordade

reglerna avse att tillgodose syftet med riksdagens uttalande, att investeringar

i fastighetsfonden borde, när de finansiella förhållandena så medgåve,

täckas helt av skattemedel. I stället för en sålunda med konjunkturerna

växlande finansieringsform föreslås i anslutning till de nya budgettekniska

anordningarna en genomgående tillämpad relativt hög begynnelseavskrivning,

som utsträckes till att gälla jämväl det lånemedelskapital, som hittills

anvisats till å fastighetsfonden numera redovisade byggnader. Reglerna

böra sålunda retroaktivt tillämpas beträffande dels de lånemedelsanslag,

som anvisats å fastighetsfonden sedan fondens inrättande, dels ock under

fonden för förlag till statsverket under budgetåren 1933/34 och 1934/35 anvisade

anslag till sådana statliga byggnader, som sedermera överförts till

fastighetsfonden.

Jag har inom finansdepartementet låtit verkställa en utredning rörande

det belopp som skulle erfordras för en sådan avskrivning. Vid bedömandet

av avskrivningsbehovet har jag bortsett från de lånemedel, som anvisats till

byggnadsarbeten, vilka enligt vad jag i annat sammanhang omnämner skola

uppskjutas. Utredningen visar, att ett avskrivningsbehov å omkring 20

miljoner kronor föreligger. De kalkyler, som ligga till grund för den sålunda

gjorda beräkningen, torde få tillställas riksdagens vederbörande utskott. Avskrivningsanslaget

torde lämpligen kunna upptagas med avrundat belopp

och beräknas till jämnt 20 miljoner kronor. Av skäl, som anförts vid anmälan

av anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar i fastighetsfonden

för nästa budgetår, torde förevarande anslag nu icke äskas definitivt

utan blott beräknas i avbidan på särskild proposition i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Nedskrivning

av lånekapital i statens allmänna fastighetsfond å

övergångsstat för budgetåret 1937/38 beräkna

ett anslag av .................. kronor 20,000,000.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

85

14. Nedskrivning av lånekapital i fonden för statens aktier. 1935 års

riksdag anvisade för tecknande av aktier i svenska spannmålsaktiebolaget

ander utgifter för kapitalökning, fonden för statens aktier, ett reservationsanslag

av 5 miljoner kronor att utgå av lånemedel. Av det anvisade beloppet

lia 4,999,500 kronor tagits i anspråk för det med anslaget avsedda ändamålet.

Bolagets hela aktiekapital uppgår till 5 miljoner kronor. Enligt

mellan staten och bolaget upprättat avtal äger bolaget för bestridande av

kostnaderna för sin verksamhet av staten uppbära ersättning, som Kungl.

Majit bestämmer. Ersättningen bör enligt avtalet utgå med visst belopp

för räkenskapsår samt bestämmas så, att skälig förräntning av bolagets aktiekapital

möjliggöres.

Under dess första räkenskapsår, 22 augusti 1935—31 augusti 1936, redovisade

bolaget förlust, men under det andra räkenskapsåret, 1 september

1936—31 augusti 1937, har bolaget redovisat vinst i sådan utsträckning, att

skälig förräntning å aktiekapitalet möjliggjorts utan ianspråktagande av

statsgarantien. Orsaken till det goda resultatet under bolagets andra verksamhetsår

ligger däri, att bolaget under året fått från svenska spannmålsföreningen

övertaga dess lager till bokföringsvärde, vilket sedermera till

viss del av bolaget försålts till väsentligt högre dagspriser. Den inkomst,

sorn sålunda kommit bolaget till godo, motsvaras tydligen av en belastning

för statsverket, enär det avskrivningsbehov inom spannmålsföreningen, till

vars täckande medel anvisats å riksstaten, till sin storlek påverkats av den

låga värderingen av det å bolaget överlåtna spannmålslagret. Enligt gällande

avtal mellan staten och bolaget har bolaget också förbundit sig att i

enlighet med de föreskrifter, som Kungl. Majit meddelar, till statsverket inleverera

vad som under ett vart av räkenskapsåren 1 september 1936—31

augusti 1937 samt 1 september 1937—31 augusti 1938 influtit genom bolagets

försäljning av spannmål, i den mån dessa medel icke under ett vart av

ifrågavarande räkenskapsår åtgått för vissa i avtalet angivna ändamål, bland

annat för täckande av kostnaderna för bolagets verksamhet.

Den vinst, som bolaget på grund av nyssnämnda omständigheter redovisat

och eventuellt i framtiden kommer att redovisa, kan med hänsyn till sitt

ursprung icke jämställas med löpande vinst i vanlig bemärkelse. Av denna

anledning anser jag, att man vid ett bedömande av, huruvida skälig förräntning

är att förvänta å det av slaten i bolaget investerade lånemedelskapitalet,

icke bör taga hänsyn till denna vinst å försäljningen av det till lågt

värde övertagna spannmålslagret. Resultatet torde då bli, att man med all

sannolikhet med hänsyn till verksamhetens natur över huvud icke kan påräkna

förräntning av kapitalet.

Under sådana förhållanden anser jag, i anslutning till vad jag i övrigt i

samband med övergången till den nya riksstatsuppställningen finner mig

böra föreslå, mest rationellt, att det anvisade lånemedelskapitalet helt avskrives

och att i anslutning härtill staten befrias från den enligt avtalet med

bolaget föreliggande förpliktelsen att lämna bolaget ersättning för ett belopp.

som täcker skälig förräntning av bolagets aktiekapital. .lag har an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

ledning antaga, att ett sådant förslag icke skulle mötas av några invändningar

från bolagets sida. Bolaget har nämligen vid upprepade tillfällen

uttalat sig till förmån för ett avlyftande av statsgarantien beträffande aktiekapitalets

förräntning. Även jordbruksnämnden Ilar gjort uttalanden till förmån

för en sådan ändring. Såsom skäl härför har åberopats önskvärdheten

av en befrielse för bolaget från skattskyldighet för de ersättningsmedel, som

avse täckande av förräntningen.

Med hänsyn till de förhandlingar med spannmålsbolaget om avtalsändring,

som äro en förutsättning för den här förordade omläggningen, är jag icke

nu beredd att taga slutlig ställning till frågan. Jag har dock på grund av

vad i ärendet förekommit funnit mig redan nu böra föreslå, att medel å övergångsstaten

beräknas för ifrågavarande avskrivning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Nedskrivning

av lånekapital i fonden för statens aktier å övergångsstat

för budgetåret 1937/38 beräkna

ett anslag av ........................ kronor 5,000,000.

15. Täckande av lanemedelsförluster, bokförda å riksgäldskontorets avskrivningskonto.

För reglering av direkta förluster å lånemedelsplaceringar

under statskontorets och riksgäldskontorets förvaltning tillämpades före budgetåret

1935/36 det förfaringssättet, att statskontoret och riksgäldskontoret

årligen före den 1 november till Kungl. Majit inkommo med särskilda redogörelser

över sådana förluster å statens utlåningsfonder, låneunderstöd och

andra lånemedelsplaceringar, vilka bokförts i statskontorets och riksgäldskontorets

räkenskaper för det senast förflutna räkenskapsåret, varefter

Kungl. Majit, i den mån sålunda rapporterade förluster hänförde sig till lånemedel,

utverkade medgivande av riksdagen att för deras täckande disponera

erforderliga medel av fonden för statsskuldens amortering.

Genom ianspråktagande i nu angiven ordning av fonden för statsskuldens

amortering — vilket från och med budgetåret 1929/30 skedde vid sidan av

riksstaten —- täcktes samtliga i räkenskaperna intill den 1 juli 1932 bokförda

lånemedelsförluster, uppgående till sammanlagt 11,611,431 kronor 39

öre. Av detta belopp hänförde sig 8,594,764 kronor 72 öre till lånemedelsförluster

å statens utlåningsfonder, vilka förluster till en mindre del uppkommit

genom utanordnande från fondernas lånekapital av förvaltningsbidrag

till låneförmedlare, samt 3,016,666 kronor 67 öre till lånemedelsförluster

å fonden för statens aktier. I samband med ifrågavarande förlusttäckningar

bereddes även riksgäldskontoret till ett belopp av 1,923,124 kronor 3 öre ersättning

för lånekapital, som tagits i anspråk från vissa utlåningsfonder för

bestridande av löpande statsutgifter.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Sedan fonden för statsskuldens amortering under budgetåret 1933/34 disponerats

för täckning av de under budgetåret 1931/32 bokförda förlusterna, inträdde

ett avbrott i förlusttäckningen, sammanhängande därmed, att amorteringsfonden

— av vilken betydande belopp under budgetåren 1931/32 och

1932/33 tagits i anspråk för sådana statsutgifter, som normalt plägat utgå av

skattemedel — vid utgången av budgetåret 1933/34 utvisade en behållning av

allenast 3,383,772 kronor 61 öre. Anslag till fonden anvisades sedermera

av 1934 och 1935 års riksdagar med tillhopa 2 miljoner kronor, varefter

fondens behållning steg till 5,383,772 kronor 61 öre. De bokförda förluster,

d. v. s. från olika fonder såsom förluster avförda lånemedel, som på sätt nyss

sagts kommo att kvarstå otäckta, uppgingo vid utgången av budgetåret

1934/35 till ett belopp av 11,964,919 kronor 79 öre.

Från och med budgetåret 1935/36 genomfördes jämlikt fullmäktiges i riksgäldskontoret

under år 1935 fattade beslut viss omläggning av riksgäldskontorets

bokföring. Omläggningen, vilken bland annat åsyftade en fullständig

redovisning av de av staten upplånade medlen, innebar i sistnämnda avseende,

att de i de olika statsfonderna placerade lånemedlen skulle redovisas

såsom tillgångar i riksgäldskontorets huvudbok och alltså balansera mot

nettoskulden å riksgäldsverkets fond. För ernående av ett sålunda balanserande

bokslut blev det emellertid nödvändigt att upplägga ett särskilt konto,

benämnt avskrivningskonto, under riksgäldsverkets fond. Härigenom möjliggjordes

även, såsom närmare framgår av det följande, en mera rationell

redovisning av uppkomna lånemedelsförluster ävensom ett förenklat förfarande

för förlusttäckningen.

Avskrivningskontot belastades vid kontots uppläggande den 1 juli 1935

nied de från olika fonder såsom förluster avförda lånemedel, som, på sätt i

det föregående angivits, kommit att kvarstå otäckta, ävensom med de å fonderna

inom linjen bokförda lånemedlen, därvid sammanlagda beloppet av

inom linjen bokförda lånemedel beräknades till 811,069 kronor 83 öre. Av

nu omförmälda lånemedelsförluster, vilka samtliga hänförde sig till statens

utlåningsfonder, avsågo 1,985,724 kronor 5 öre belopp, som i samband med

statens övertagande av vissa järnvägar överförts från allmänna järnvägslånefonden

till statens järnvägars fond och därvid upptagits till redovisning å

kontot för annat kapital än lånemedel. Avskrivningskontot belastades vidare

nied dels de kapitalrabatter och kursförluster efter avdrag av kursvinster,

som riksgäldskontoret fått vidkännas å sin upplåning, dels vissa under tiden

före den 1 juli 1924 för statsregleringen disponerade lånemedelsbelopp av kapitalavbetalningar

å från allmänna järnvägslånefonden utlämnade lån, dels

ock vissa till statens vattenfallsverk utbetalade, såsom verklig utgift avförda

lånemedel; nu angivna tillgångsposter uppgingo till 120,771,756 kronor respektive

30,862,315 kronor 44 öre och 330,257 kronor. Å andra sidan gottskrevs

avskrivningskontot med sammanlagda beloppet av å statsskulden

verkställda amorteringar efter avdrag av det belopp å 100 miljoner kronor,

som enligt beslut av 1929 års riksdag av dessa amorteringsmedel disponerats

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Majlis proposition nr 2.

för nedskrivning av statens järnvägars lånekapital, eller med 147,335,920 kronor

32 öre. Härjämte gottskrevs kontot med en utjämningspost å 1,203,522

kronor 6 öre, motsvarande en icke klarlagd differens mellan statsskulden och

lånemedelstillgångarna, vilken enligt inom riksgäldskontoret verkställd utredning

förelegat åtminstone sedan år 1916. I enlighet härmed redovisades å avskrivningskontot

vid ingången av budgetåret 1935/36 tillgångar till ett sammanlagt

belopp av 164,740,318 kronor 6 öre samt skulder till ett sammanlagt

belopp av 148,539,442 kronor 38 öre. Skillnadsbeloppet, 16,200,875 kronor

68 öre, representerade den vid samma tidpunkt erforderliga förlusttäckningen.

Enligt det för riksgäldskontoret genomförda nya bokföringssystemet skulle

avskrivningskontot i fortsättningen belastas med framdeles i räkenskaperna

för vederbörande fonder såsom förluster avförda eller inom linjen bokförda

lånemedel samt vidare med kapitalrabatter vid riksgäldskontorets upplåning

och kursförluster i samband med upptagande och inlösen av statslån, medan

kontot skulle gottskrivas med dels de belopp, med vilka statsskulden nedbringades

genom anslag för amortering å vissa lån, dels uppgäld vid riksgäldskontorets

upplåning, dels ock kursvinster i samband med upptagande och

inlösen av statslån. I överensstämmelse härmed redovisades under budgetåret

1935/36 å avskrivningskontot utgifter till ett sammanlagt belopp av

9.729.059 kronor 54 öre, varav 1,081,783 kronor 41 öre avsågo i räkenskaperna

för statens utlåningsfonder under angivna budgetår såsom förluster avförda

eller inom linjen bokförda lånemedel samt 8,647,276 kronor 13 öre

kursförlust vid konvertering och inlösen av 1924 års 5 V2 °/o statslån. Såsom

inkomster redovisades under samma budgetår å kontot dels ett belopp å

3.332.060 kronor 70 öre, motsvarande sammanlagda beloppet av de å riksstaten

för budgetåret 1935/36 uppförda anslagen för amortering å vissa lån,

dels ock uppgäld utöver kapitalrabatter å riksgäldskontorets upplåning lill

ett belopp av 495,228 kronor 61 öre. Till avskrivningskontot överfördes

dessutom, jämlikt riksdagens i det följande närmare berörda beslut, den i det

föregående omförmälda behållningen å fonden för statsskuldens amortering.

I enlighet härmed utvisade kontot efter saldering den 30 juni 1936 en tillgång

å 16,718,873 kronor 30 öre, motsvarande sammanlagda beloppet av då ännu

icke reglerade lånemedelsförluster.

Före nyssnämnda saldering, vilken verkställdes utan iakttagande av någon

särskild ordning för förlusttäckningen, inhämtade Kungl. Majit efter framställning

från fullmäktige i riksgäldskontoret medgivande av 1936 års riksdag

att för täckande av de å avskrivningskontot bokförda förlusterna disponera

den 30 juni 1936 å kontot redovisade amorteringsmedel m. m. I samband

härmed beslöt riksdagen — likaledes efter förslag av Kungl. Majit —

dels att från och med budgetåret 1936/37 skulle för täckande av å avskrivningskontot

bokförda förluster tagas i anspråk de belopp, varmed statsskulden

nedbringades genom anslag för amortering å vissa lån, dels ock, såsom

redan antytts, att behållningen å fonden för statsskuldens amortering skulle

den 30 juni 1936 överföras till avskrivningskontot. Att fonden för statsskuldens

amortering befanns kunna avvecklas sammanhängde därmed, att den

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

ändrade redovisningen av lånemedelsförluster ansågs böra föra nied sig ett

förenklat förfarande för förlusttäckningen i de fall, då särskilda medel ställdes

till förfogande för detta ändamål utöver nyssnämnda anslag för amortering

å vissa lån. Nu avsedda medel förutsattes salunda skola anvisas direkt

såsom anslag för reglering av de å avskrivningskontot samlade förlusterna.

I anslutning härtill uppfördes också å riksstaten för budgetåret 1936/37 ett

anslag av 1 miljon kronor till täckande av lånemedelsförluster, bokförda å

riksgäldskontorets avskrivningskonto. Något motsvarande anslag har däremot

icke uppförts å riksstaten för nu löpande budgetår.

Under det sistförflutna budgetåret har avskrivningskontots förlustsaldo stigit

till 26,786,563 kronor 69 öre, i det att kontot belastats med utgifter till ett

sammanlagt belopp av 13,490,337 kronor 13 öre, medan inkomsterna uppgått

till allenast 3,422,646 kronor 74 öre. Av utgifterna avse 2,450,390 kronor

56 öre i räkenskaperna för statens utlåningsfonder samt fonden för förlag

till statsverket (lån till främjande av enskild företagsamhet och lån till

sammanslutningar av fiskare för främjandet av beredning och avsättning av

fisk m. m., såsom förluster avförda eller inom linjen bokförda lånemedel,

18,362 kronor avskrivning å värdet av vissa å riksgäldsverkets fond redovisade

fastigheter, 2,349,098 kronor 82 öre kapitalrabatter utöver uppgäld å

riksgäldskontorets upplåning och 8,672,485 kronor 75 öre kursförluster vid

konvertering och inlösen av obligationer. Inkomsterna utgöras till ett belopp

av 6,605 kronor 44 öre av återflutna belopp å tidigare bokförda förluster.

Det återstående inkomstbeloppet, 3,416,041 kronor 30 öre, motsvarar summan

av de å riksstaten för budgetåret 1936/37 anvisade medlen till amortering

å vissa lån och till täckande av förluster, bokförda a avskrivningskontot.

Rörande avskrivningskontots utveckling efter den 30 juni 1937 har jag un -Departementsder

hand från riksgäldskontoret inhämtat, att i samband med numera verk- chetenställd

reglering av de å bibanelånefonden den 30 juni 1937 utestående lanen

uppkommit en lånemedelsförlust å 6,697,000 kronor, vilken överförts till avskrivningskontot.

Kontot kommer vidare under nu löpande budgetar att

belastas med förluster som uppkommit a allmänna järnvägslanefonden i

samband med statens övertagande av järnvägarna Sala—Gysinge—Hagaström

och Uppsala—Enköping samt de Östra centralbanans järnvägsaktiebolag

tillhöriga järnvägarna Linköping—Vimmerby—Hultsfred och Åtvidaberg—Bjärka,

till ett sammanlagt belopp av 3,910,355 kronor 49 öre. Ä

andra sidan kommer kontot att gottskrivas de å riksstaten för innevarande

budgetår under rubriken avbetalning å statsskulden anvisade medlen till

amortering å vissa lan örn tillhopa 2,513,500 kionor.

Sedan nu berörda utgifts- och inkomstposter bokförts å avskrivningskontot,

kommer den erforderliga förlusttäckningen att uppgå till 34,880,419 kronor

18 öre. Härtill bör läggas ett belopp av 25,921 kronor 99 öre, motsvarande

bokförda värdet av de å fonden för kontrollstationer för smör och ägg

den 30 .juni 1937 redovisade tillgångarna, .lag anser mig nämligen böra förorda,

all det i angivna fond investerade kapitalet, vilket i sin helhet utgöres

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-

av lånemedel men icke motsvaras av några verkliga kapitaltillgångar, genom

direkt avskrivning avföres ur statsräkenskaperna före utgången av innevarande

budgetår. Efter tillägg av den nu förordade avskrivningen erhålles

å avskrivningskontot ett förlustsaldo av 34,906,341 kronor 17 öre.

Jag torde i detta sammanhang även få erinra om att Kungl. Maj:t i 1932

års statsverksproposition framlade förslag örn avskrivning av det i fonden

för anordnande av spannmålslagerhus och kylhus investerade statskapitalet,

vilket då uppgick till 1,229,301 kronor 26 öre samt i sin helhet utgjordes av

lånemedel. På grund av det vid ifrågavarande tidpunkt rådande statsfinansiella

läget kom emellertid förslaget, vilket framlagts i anslutning till en av

1931 års lånemedelsrevision gjord framställning i ämnet, att icke föranleda

till någon riksdagens åtgärd. Lånemedelsrevisionen hade till stöd för sin

framställning, vilken endast avsåg ett utbyte av lånemedel mot skattemedel,

anfört, att inkomsterna av de anläggningar, i vilka fondens kapital vore placerat,

icke ens kunde täcka kostnaderna för driften vid dessa anläggningar.

Efter verkställda kapitalaterbetalningar i samband med försäljning av vissa

till fonden hörande anläggningar uppgår fondens kapital numera till

1,048,903 kronor 49 öre. De till fonden hänförliga inkomsterna tillgodoföras

den å riksstatens inkomstsida under uppbörd i statens verksamhet uppförda

titeln »Inkomster vid statens lagerhus», medan förekommande utgifter bestridas

från det under nionde huvudtiteln upptagna anslaget till statens lagerhus.

Enligt budgetredovisningarna för budgetåren 1932/33—1936/37 hava de å

nämnda inkomsttitel under dessa budgetår redovisade inkomsterna icke

blott täckt de utgifter, som under samma budgetår redovisats å det mot inkomsttiteln

korresponderande anslaget, utan även lämnat full förräntning av

det i fonden investerade kapitalet. Under sådana förhållanden torde någon

avskrivning av fondens tillgångar icke för närvarande kunna anses erforderlig.

I anslutning till de ändrade grunderna för riksstatens uppställning lärer

emellertid från och med budgetåret 1938/39 böra vidtagas viss ändring med

avseende å fondens redovisning å riksstaten. De utgifter, som för närvarande

bestridas från det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget till statens

lagerhus, höra således framdeles täckas av de till fonden hänförliga inkomsterna.

Det belopp åter, varmed inkomsterna för ett visst budgetår överstiga

utgifterna under samma budgetår, bör tillgodoföras den å driftbudgeten

upptagna inkomsthuvudtiteln »Övriga kapitalfonder». Förslag om den av

mig nu förordade omläggningen framlägges i årets statsverksproposition.

Enligt de av mig i det föregående verkställda beräkningarna skulle således

för täckning av de å riksgäldskontorets avskrivningskonto balanserade lånemedelsförlusterna

erfordras en medelsanvisning av i avjämnat tal 34,906,400

kronor. Under hänvisning till vad jag inledningsvis anfört vid anmälan av

förevarande proposition tillstyrker jag, att detta belopp nu anvisas. Det belopp,

varmed avskrivningskontots förlustsaldo vid innevarande budgetårs

utgång kan komma att överstiga nyssnämnda belopp, torde böra överföras

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2.

91

till den fond, som enligt de av 1937 års riksdag godkända principerna för

riksstatens uppställning skall träda i stället för avskrivningskontot vid övergången

till den nya budgetordningen, samt å denna fond — vilken avses

skola erhålla benämningen fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster —

täckas i samma ordning, som övriga till fonden överförda förluster. Jag

syftar härvid närmast på under nu löpande budgetår uppkommande lånemedelsförluster

i form av kapitalrabatter vid riksgäldskontorets upplåning

och kursförluster i samband med upptagande och inlösen av statslån ävensom

på de ytterligare lånemedelsförluster, som under samma budgetår kunna

komma att bokföras i räkenskaperna för statens utlåningsfonder och låneunderstöd.

Enligt budgetsakkunnigas förslag skola kursförluster och kapitalrabatter

efter övergången till den nya budgetordningen normalt redovisas

såsom utgifter å riksgäldsfonden och således årligen täckas i samband med

avförandet av denna fonds underskott å den å driftbudgeten uppförda utgiftstiteln

»Riksgäldsfonden». Å andra sidan skola motsvarande kursvinster

och vinster i form av uppgäld redovisas såsom inkomster å samma fond.

De sakkunniga hava emellertid förutsatt, att i särskilda fall, då kursförlusternas

eller kapitalrabatternas storlek det påfordrar, en överflyttning av förlusterna

till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster skall kunna av riksdagen

medgivas, varigenom möjlighet beredes att fördela förlusttäckningen

på ett flertal budgetår. För egen del är jag icke beredd att för närvarande

definitivt taga ställning till vad de sakkunniga sålunda föreslagit. Jag vill

emellertid redan nu framhålla, att det synes kunna ifrågasättas, huruvida

icke för framtiden en reglering på längre sikt av ifrågavarande förluster

bör övervägas och, i syfte att underlätta en sådan anordning, förlusterna

och de mot desamma svarande vinsterna balanseras å ett särskilt konto

under riksgäldsfonden.

I förevarande sammanhang torde även böra framläggas slutligt förslag om

inrättande av den nyss berörda fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Fonden torde böra inrättas från och med den 30 juni 1938. Beträffande fondens

konstruktion och motiven för dess inrättande torde jag få hänvisa till

den i propositionen nr 225 till 1937 års riksdag angående ändrad uppställning

av riksstaten m. m. förebragta utredningen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

dels att besluta örn upprättande per den 30 juni 1938 av en

fond för oreglerade kapitalmedelsförluster för redovisning av

förluster uppkommande å statens kapitalfonder,

dels ock att till Täckande av lånemedelsförluster, bokförda

å riksgäldskontorets avskrivningskonto, å övergångsstat för

budgetåret 1937 38 anvisa ett anslag av . . kronor 34,906,400.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

16. Kapitalökning för riksbanksf onden. Under åberopande av vad jag

i det föregående under punkten 6 anfört hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att såsom kapitalökning för Riksbanksf onden, att tillföras

delfonden Avbetalningslånefonden, å övergångsstat för budgetåret

1937/38 anvisa ett anslag av 50,000,000 kronor, att

utgå av lånemedel.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt,

behagar Hans Maj :t Konungen bifalla samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i aga .

Ställningen den 30 september 1937 å vissa för budgetåren 1933/34 och 1934/35 under fonden för förlag till statsverket

anvisade anslag till allmänna arbeten m. m.

Anslag

Reservation ä

anslaget

Statsbeställningar....................

Statliga beredskapsarbeten............

Bidrag till kommunala beredskapsarbeten

Främjande av bostadsbyggande........

Skenfria korsningar..................

Broar och hamnar ..................

Bidrag till gödselvårdsanläggningar----

Torrläggningsföretag, ägnade att motverka

arbetslösheten ....................

Bidrag till täckdikningar ............

Byggande av nybyggesvägar ..........

Väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild

ägo ........................

Vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas

skogar ....................

’ Vissa åtgärder på skogshushållningens

område m. m.....................

Byggnadsarbeten och vissa andra engångs-''

kostnader, avseende lantbrukshögskolan

Byggnadsarbeten vid Alnarps lantbruks-,

I mejeri- och trädgårdsinstitut........

Lån till kommunala beredskapsarbeten. .

i Lån till främjande av enskild företagsamhet

Vedeldningslånefonden................

Subventioner till främjande av enskild

företagsamhet ....................

826,412: 17

82,529: 75

301,097: 42

202,985: —

1,831,466: 68

942,041: 74

46,146:-

1,838

1,340,463

449,982

1,854,385

1,987,240: 22 j

Anvisade,

utbetalda

medel

ej

Odisponerad

återstod

Av anvisa

beloppen b

räknas unt

budgetåre

1937/38

komma a

utbetalas

de l

e-

ler

t

Belopp av den *°/9 1937 medde-

lade anvisningar, som den 30 juni

1938 beräknas innestå och efter

denna dag:

“

anses

erforderligt

anses icke

erforderligt

825,413:

1

67

998: 50

824,300:

__

_

1,113: 67

82,113:

75

416: —

73,599:

17

—

8,514: 58

325,333:

52

—

192,576:

07

103,530: —

29,227: 45

202,985:

_

—

10,710:

—

—

192,275: —

1,827,391:

86

4,074: 82

1,453,052:

65

177,440: —

196,899: 21

953,676:

80

—

376,018:

41

266,800: —

2311,22 3: 89

3,500:

—

36,053: 25

3,500:

—

—

1,735,986:

48

4,433: 36

800,000

—

935,986: 48

—

1,230:

—

44,916: —

1,230

—

—

47,172:

67

—

33,271

67

13,901: —

—

27,427: 40

—

—

—

57,833: 63

—

—

—

265,539

—

99,851: 85

225,539

—

—

40,000: —

—

30,700: —

—

—

1,838

_

1,838

—

—

—

1,236,111

10

104,352: 45

816,652

50

412,450: —

7,008: 60

107,000

—

342,982: 39

107,000

—

—

—

36,930

—

1,817,455: —

36,930

—

—

“

j 270,340

22

1,716,900: —

240,410

—

1 -

29,930: 22

12,175,085: 56 | 7,922,562; 07

14,288,394: 65 |5,196,627: 47 11,910,107: 48 J *816,192: 62

de sålunda överskjutande beloppen utgör 35,871:16 kronor.

ZO

1 Å vissa anslag överstiga de anvisade beloppen reservationen å anslaget. Summan av de salunda överskjutande neiop

« Dessutom innestår hos länsstyrelsen i Västmanlands län ett belopp av 365: 50 kronor, utgörande aterlevererat bidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Bilaga B.

Redogörelse

for de under fonden för förlag till statsverket för budgetåren 1933/34 och 1934/35 anvisade

anslag till allmänna arbeten m. m., å vilka meddelade anvisningar enligt i 1936 års statsverksproposition

eller tidigare angivna riktlinjer helt eller delvis hänförts till »utgifter för kapitalökning»

och beträffande vilka redovisning av utbetalade belopp har bestämts eller förutsatts

äga rum under nedan angivna fonder.

Anslag

Anslagsbelopp

1

Fond

Beslut om överföringar m. m.

(vad angår de kursiverade anslagsbeloppen

ha beslut angående

redovisning av Kungl. Maj:t

ännu icke meddelats)

J ustitiedepartementet:

\ Uppförande av en verk!

stadsbyggnad vid centralfängelset

i Malmö

(1934/35: Bl)..........

Uppförande av en verkstadsbyggnad

vid cen
-

tralfängelset å Härlanda

(1934/35: B 2)..........

Socialdepartementet:

Utbyggnad av tvättinrättning

vid statens tvångsarbetsanstalt

i Landskrona

(1933/34: 2).........i

Byggnader för statens

bakteriologiska laborato- !

rium (1933/34: 3; 1934/35::

B 5).................

Vissa byggnadsarbeten vid

1 statens sinnessjukhus

j (1933/34: 4; 1934/35: B 6)

| Ny ladugård m. m. vid

1 statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa gossar

i (1933/34:5)............

Statens allmänna

fastighetsfond

150,000

170,000

Statens allmänna

fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats

och är omfört till statens allmänna

fastighetsfond enligt Kungl. Majrts

beslut den 30 juni 1936.

Fonden för förlag

till statsverket

40,000

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

Statens allmänna

fastighetsfond

700,000

9,253,300

Hela anslagsbeloppet har utbetalats

och är omfört till statens allmänna

fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 30 juni 1936.

Statens allmänna j Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30

fastighetsfond

48,000

juni 1936 omfördes av anslagsbeloppet

den 30 juni 1936 utbetalda

8,085,200 kronor till statens allmänna

fastighetsfond, varjämte behållningen

den 30 juni 1936 samma

dag omförts till det för budgetåret

1935/36 under rubriken statens allmänna

fastighetsfond för motsvarande

ändamål anvisade reserva-''

tionsanslaget.

Fonden för förlag Hela anslagsbeloppet har utbetalats,

till statsverket

1 Anslagsbeloppet är angivet

»verkliga utgifter».

sin helhet även i det fall att vissa anvisningar från anslaget avsett

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

95

Anslag

Anslags-

belopp

Fond

Beslut om överföringar m. m.

(vad angår de kursiverade an- slagsbeloppen ha beslut angående

redovisning av Kungl. Majit

ännu icke meddelats)

Kommunala beredskaps- arbeten (1933/34: 8)....

Bidrag till kommunala

beredskapsarbeten

(1934/35: A 4)........

15,500,000

Fonden för låne- understöd

Den 30 september 1937 utestodo från

anslagen beviljade lån å tillhopa

4,509,097: 55 kronor.

i

Lån till kommunala beredskapsarbeten

(1934/

35: C 1) ............. |

Främjande av bostadsbyggande

(1933/34: 9;

1934/35: A 5)..........

31,000,000

Lånefonden för bostadsbyggande

i

städer och stadsliknande

samhällen
och

lånefonden för

främjande av bostadsbyggande

på

landsbygden

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 26

februari 1937 hava av de lån, som

t. o. m. den 1 april 1937 utlämnats,

tillhopa utgörande 8,206,658: 53 kronor,

lån å 4,630,422: 17 kronor

överförts till lånefonden för bostadsbyggande

i städer och stadsliknande

samhällen och lån å 3,576,236: 36

kronor överförts till lånefonden för

främjande av bostadsbyggande på

landsbygden. De lån, som efter sistnämnda

dag utlämnas från anslagen,

skola enligt Kungl. Maj:ts förenämnda

beslut för varje budgetår

vid budgetårets slut överföras till

nämnda fonder.

Lån till främjande av enskild

företagsamhet

(1933/34: 10; 1934/35:

Subventioner till främjande

av enskild företagsamhet

(1933/34: 11)

Utvidgning av tvångsarbetsanstalten

i Landskrona

m. m. (1934/35: B 4)

Fonden för låneunderstöd
-

16,500,000

160,000

Fonden för förlag

till statsverket

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 25

juni 1937 hava de lån, som t. o. m.

den 30 juni 1937 utlämnats — efter

avdrag av verkställda återbetalningar,

avskrivna lån och inom j

linjen förda osäkra fordringar upp- i

gående till sammanlagt kronor

8,091,945: 83 — överförts till fonden

för låneunderstöd. De lån, som

efter sistnämnda dag utlämnas skola j

för varje budgetår vid budgetårets i

slut överföras till nämnda utlå- j

ningsfond.

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

Kommunikationsdeparte
mentet:
Tillbyggnad

till och grundförstärkning

av lantmäteristyrelsens

hus i Stockholm

m. m. (1933/34: 12;

1934/35: B 8)...........

Örn- och tillbyggnad av

residensbyggnaden i Nyköping

(1933/34: 13). ...

Statens allmänna

fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats

och är omfört till statens allmänna [

fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts !

beslut den 30 juni 1936.

232,500

Statens allmänna

fastighetsfond

200,000

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Anslag

Anslags-

belopp

Beslut om överföringar lii. m.

(vad angår de kursiverade an-

F

ond

slagsbeloppen ha beslut angående

redovisning av Kungl. Majit

ännu icke meddelats)

Nybyggnad för lantmä-

Statens

allmänna

Hela anslagsbeloppet har utbetalats

terikontoret i Jönköpings

län m. m. (1933/34: 14)..

198,000

fastighetsfond

och är omfört till statens allmänna

fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 30 juni 1936.

Örn- och tillbyggnad av

Statens

allmänna

— » —

landsstatshuset i Karls-

fastighetsfond

krona (1933/34: 15;

1934/35: B 9)..........

170,000

Nybyggnad för lantmä-

Statens

allmänna

- » -

terikontoret i Värmlands

fastighetsfond

län m. m. (1933/34: 16;

1934/35: Bil).........

236,000

Flygelbyggnad till lands-

Statens

allmänna

- » -

statshuset i Härnösand

fastighetsfond

1933/34:17; 1934/35: B13)

Om- och tillbyggnad av

145,000

Statens

allmänna

landsstatshuset i Umeå

fastighetsfond

1933/34:18; 1934/35: B14)

Beredande av utvidgade

238,000

Statens

allmänna

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30

lokaler åt generaltullsty- relsen m. m. (1934/35:

525,000

fastighetsfond

juni 1936 omfördes av anslagsbe- loppet den 30 juni 1936 utbetalda

500,000 kronor till statens allmänna

B 7)..................

fastighetsfond, varjämte behållnin-

Om- och tillbyggnad av

länsresidenset i Kristianstad

(1934/35: B 10)____

Nybyggnad tor lantmäterikontoret

i Västmanlands

län m. m. (1934/35:

B 12).................

Statsbana Malung—Vansbro

(1933/34: 21; 1934/35:

All)................. 1,500,000

65,000

179,000

Statens allmänna

fastighetsfond

Statens allmänna

fastighetsfond

Statens järnvägars

fond

gen den 30 juni 1936 samma dag omförts

till det för motsvarande ändamål

under fastighetsfonden anvisade

reservationsanslaget.

Hela anslagsbeloppet har utbetalats

och är omfört till statens allmänna

fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 30 juni 1936.

Av detta anslag har ett belopp av

370,000 kronor icke tagits i anspråk.

Förlag för understöd åt j

enskilda järnvägar (1933/

34: 22................. 1,500,000

Lånefonden för anskaffning

av motorvagnar

m. m.

åt enskilda järnvägar
-

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 28

juni 1935 har det belopp, kr.

1,452,960: —, som vid utgången av

budgetåret 1934/35 återstod å detta

anslag, överförts till det för budgetåret

1935/36 anvisade reservationsanslaget

till lånefonden för anskaffning

av motorvagnar m. m. åt

enskilda järnvägar, varjämte det

lån, kr. 47,040: —, som vid ingången

av budgetåret 1935/36 utestod på

förstnämnda anslag, överförts till

nämnda utlåningsfond.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

97

Anslag

Anslags-

belopp

Fond

Beslut om överföringar m. m.

(vad angår de kursiverade an- slagsbeloppen ha beslut angående

redovisning av Kungl. Maj:t

ännu icke meddelats)

Elektrifiering av banorna

Laxå — Charlottenberg,

Södertälje södra—Eskil- stuna med bilinjer och

Uppsala—Gävle (1934/

35: A 10)..............

4,000,000

Statens järnvägars

fond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

Tillverkning av vagnar

m. m. för statens järn- vägar (1934/35: A 12)...

1,250,000

Statens järnvägars

fond

Ecklesiastikdepartementet:

Uppförande av en bygg- nad för ett landsarkiv i

Härnösand (1933/34: 23;

1934/35: B 15).........

230,000

Statens allmänna

fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats

och är omfört till statens allmänna

fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 30 juni 1936.

Om- och nybyggnadsarbe- ten för statens historiska

museum m. m. (1933/34:

24; 1934/35: B 16)......

930,000

Statens allmänna

fastighetsfond

Uppförande och inredning

av nybyggnad för de pa- tologiska och hygienisk- bakteiiologiska institu- tionerna vid universitetet

i Uppsala (1933/34: 25;

1934/35: B 17).........

720,000

Statens allmänna

fastighetsfond

Örn- och tillbyggnadsarbe- ten vid universitetsbiblio- teket i Uppsala (1933/34:

26; 1934/35: B 20)......

450,000

Fonden för förlag

till statsverket

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

Uppförande av en bygg- nad m. m. för kemiska

institutionen vid univer- sitetet i Lund (1933/34:

27)...................

600,000

Statens allmänna

fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats

och är omfört till statens allmänna

fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 30 juni 1936.

Örn- och tillbyggnadsarbe- ten vid universitetsbibli- oteket i Lund (1933/34:

28; 1934/35: B 21)......

400,000

Fonden för förlag

till statsverket

Hela anslaget har utbetalats.

Uppförande av byggnader

för karolinska sjukhuset

i Stockholm m. m. (1933/

34: 29; 1934/35: B 22)...

2,523,000

Statens allmänna

fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats

och är omfört till statens allmänna

fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 30 juni 1936.

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 2. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Anslag

Anslags-

belopp

Fond

Beslut om överföringar m. m.

(vad angår de kursiverade an- slagsbeloppen ha beslut angående

redovisning av Kungl. Majit

ännu icke meddelats)

| Ändrings- och reparations- arbeten å seminariebygg- naderna i Skara (1933/34:

30)...................

75,000

Statens allmänna

fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats

och är omfört till statens allmänna

fastighetsfond enligt Kungl. Marits

beslut den 30 juni 1936.

| Ombyggnads- och repara- 1 tionsarbeten å seminarie- byggnaderna i Strängnäs

(1933/34: 31)...........

65,800

Statens allmänna

fastighetsfond

Uppförande och inredning

av nybyggnad för kvin- nokliniken vid akade- miska sjukhuset i Upp- sala (1934/35: B 18).....

316,375

Fonden för förlag

till statsverket

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

Uppförande av en växt- husbyggnad för den bota- 1 niska institutionen vid

universitetet i Uppsala

(1934/35: B 19).........

192,625

Statens allmänna

fastighetsfond

Hela anslagsbeloppet har utbetalats

och är omfört till statens allmänna

fastighetsfond enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 30 juni 1936.

Uppförande och inredning

av byggnad för tekniska

högskolans kansli samt

dess laboratorier för

byggnadsstatik och svets- ningsteknik m. m. (1934/

35: B 23)..............

394,600

Statens allmänna

fastighetsfond

Ombyggnad av förskolans

för blinda å Tomteboda

fastighet samt inredning

m. m. (1934/35: B 24)...

221,650

Statens allmänna

fastighetsfond

Reparations- och änd- ringsarbeten å den för

hantverksskolan i Växjö

för blinda kvinnor avsed- da fastigheten samt in- redning m. m. (1934/35:

B 25)..................

61,500

Statens allmänna

fastighetsfond

Jordbruksdepartementet:

Reparations- och omänd- ringsarbeten i en bostads- villa vid statens växt- skyddsanstalt (1933/34:

32)...................

14,800

Fonden för förlag

till statsverket

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2.

99

Anslags-

belopp

Beslut om överföringar m. m.

(vad angår de kursiverade an-

Anslag

Fond

slagsbeloppen ha beslut angående

redovisning av Kungl. Majit

ännu icke meddelats)

Byggnadsarbeten vid Offers

försöksgård i Västernorrlands

län (1933/34:33)

Byggnadsarbeten och vissa

andra engångskostnader

avseende lantbrukshögskolan

(1933/34: 34; 1934/

35: B 26)..............

Byggnadsarbeten vid Alnarps

lantbruks-, mej enoch

trädgårdsinstitut

(1933/34: 35; 1934/35:

B 27).................

Lån till gödselvårdsanläggningar

(1933/34: 37).

Vissa åtgärder på skogshushållningens

område

m. m. (1933/34: 42; 1934/

35: A 21)..............

Arbetarsmåbrukslånefonden

(1933/34: 44; 1934/

35: C 5)...............

Lån till sammanslutningar

av fiskare för främjandet

av beredning och avsättning

av fisk m. m. (1934/

35: C 3)...............

Vedeldningslånefonden

(1934/35: C 4)..........

112,000

641,500

600,000

500,000

Fonden för förlag

till statsverket

Fonden för förlag

till statsverket

Fonden för förlag

till statsverket

Gödselvårdslåne
fonden
-

1 88,666

12,500,000

700,000

2,000,000

Fonden för låneunderstöd
-

Arbetarsmåbruks

lånefonden

Fonden för låneunderstöd
-

Fonden för låneunderstöd
-

Hela anslagsbeloppet har utbetalats.

Av anslagsbeloppet har endast anvisats

610,800 kronor, vilket belopp

utbetalats. Återstående medel torde

enligt uppgift från byggnadsstyrelsen

ej komma att tagas i anspråk.

Hela anslagsbeloppet har anvisats. Ej

utbetalda medel uppgå till 1,838

kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25

juni 1937 hava de lån, som utlämnats

från anslaget — efter avdrag av återbetalda

belopp uppgående till kr.

392,444: 50 — omförts till gödselvårdslånefonden,

varjämte den 30

juni 1937 förefintlig behållning å

anslaget sistnämnda dag omförts

till det å riksstaten för budgetåret

1936/37 anvisade reservationsanslaget

till gödselvårdslånefonden.

I samband med nämnda omföringar

ersattes 35 procent av de omförda

beloppen med skattemedel med anlitande

av de medel, som anvisats för

avskrivning av till allmänna arbeten

m. m. anvisat lånekapital.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25 juni

1937 hava de från anslaget intill den

30 juni 1937 utlämnade lånen, tillhopa

88,666 kronor, omförts till

fonden för låneunderstöd. Den 21

maj 1937 har beviljats ännu ett lån

å 10,000 kronor, vilket lån av statskontoret

utbetalats den 16 sept. 1937.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 17

maj 1935 har av anslaget, vilket i sin

helhet utbetalats, sedan å utlämnade

lån återbetalats 19,320 kronor,

återstoden, eller 12,480,680 kronor,

överförts till arbetarsmåbrukslånefonden.

Hela anslagsbeloppet har anvisats. Enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 25 juni

1937 hava utestående lån per den

30 juni 1937 omförts till fonden för

låneunderstöd.

Den 30 september 1937 utestående lån

uppgingo till sammanlagt 124,478

kronor.

1 I detta fall har endast angivits summan av från anslaget beviljade lån, beträffande vilka beslut örn

överföring skett.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Bilaga C.

P. M.

angående under statens Järnvägars tond redovisat “Lånekapital att förräntas

med andra medel än trafikinkomster".

sl/is 1929 Jämlikt kungl, brev 6h 1929 uppdelades det i statens järnvägar investerade

kapitalet på två huvudkonton,

Lånekapital Annat kapital

och omfördes fran kontot för lånekapital till

kontot för annat kapital.............. 100 000 000:_

I samband härmed uppdelades kontot för

lånekapital på två underrubriker att finanseras med

Trafikin
komster
-

31/i2 1930

31/is 1931

31/u 1932

*/» 1933

3I/i> 1936

och uppfördes under den senare rubriken

Omfördes jämlikt förenämnda brev å riksstat

1929/30, UfkVII Dl anvisat belopp

för nedskrivning av statens järnvägars

icke räntabla kapital..................

Omfördes å riksstat 1930/31, Ufk VIII C 1

anvisat belopp för nedskrivning av statens

järnvägars lånekapital ................

D:o d:o 1931/32, Ufk VIII B 1 ..........

D:o d:o 1932/33, Ufk VII B 1............

Överfördes till statens järnvägars fond i

samband med statens övertagande av

Ostkustbanan ........................

Omfördes å riksstat 1936 37, Ufk VIII B 1

anvisat belopp för nedskrivning av statens

järnvägars lånekapital............

Andra medel

än trafikinkomster

140,000,000: —

2,300,000: -

- 2,400,000

- 2,f)00,000

- 2,600,000

32,277,268: 22

2,300,000:

2.400.000

2.500.000

2.600.000

4,000,000: -

1937

Maj

Juni

31/i» 1936

158,477,268:22

Lyftade medel till elektrifiering av banorna

Laxå—Charlottenberg m. fl.............

D:o d:o ............

2.000,000: —

5,000,000: —

«/e 1937

165,477,268: 22

Juli-dec. 1937 D:o d:o ............

— Under fonden för förlag till statsverket anvisade

anslag till statsbanan

Malung—Vansbro ........ 1,130,000: —

och till elektrifiering av banorna

Laxå—Charlottenberg

m. fl..................... 4,000,000: —

äro avsedda att uppföras å

kontot, sammanlagt ......

(se bil. E till »Bilaga till 1937 års statsverksproposition,

inkomsterna», jämf. med

riksdagens skrivelse nr 386/1936.)

“/«« 1937 Omföres å riksstat 193738, Ufk VI B 2 anvisat

belopp för nedskrivning av statens

järnvägars lånekapital..................

3,430,000: -

5,130,000: —

- 4,000,000: — 4,000,000: —

170,037,268:22

Summa kronor

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.

101

Innehållsförteckning.

Sid.

Reglering av statens förmögenhetsställning............................ 7

Allmänna spörsmål.................................................. 7

1. Behandlingen av avskrivningsfrågor vid övergången till den nya riks
statsuppställningen

............................................ 7

2. Översikt över föreliggande regleringsbehov och för avskrivningsändamål

disponibla tillgångar........................................... 10

Reglering ulan medelsanvisning d övergångsstaten........................ 14

3. Slutlig redovisning av till allmänna arbeten m. m. under fonden för

förlag till statsverket anvisade anslag............................ 14

4. Avskrivning av statens utlåningsfonders icke räntabla kapital ...... 28

Vissa förslag avseende reglering av ställningen å statsverkets kassafond m. m. 46

5. Återbäring av royalty tillfallen Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

enligt 1927 års malmavtal................................ 46

6. Redovisning i rikshuvudboken av riksbankens tillgångar m. m....... 49

7. Statsverkets fond av rusdrycksmedel ............................ 54

Övergångsstaten .................................................... 63

Inkomster......................................................... • 63

8. Beräkning av inkomsterna å övergångsstaten .................... 63

Utgifter............................................................ 65

9. Reglering av vissa å statsregleringsfonden bokförda tillgångar....... 65

10. Avskrivning av till vissa engångskostnader för förs vars väsendets byggnader

m. m. anvisat lånekapital................................ 67

11. Nedskrivning av statens järnvägars lånekapital.................... 68

12. Nedskrivning av lånekapital i luftfartsfonden...................... 82

13. Nedskrivning av lånekapital i statens allmänna fastighetsfond ...... 83

14. Nedskrivning av lånekapital i fonden för statens aktier............ 85

15. Täckande av lånemedelsförluster, bokförda å riksgäldskontorets avskrivningskonto

.............................................. 86

16. Kapitalökning för riksbanksfonden .............................. 92

Bilagor............................................................ 93

A. Ställningen den 30 september 1937 å vissa för budgetåren 1933/34

och 1934/35 under fonden för förlag till statsverket anvisade anslag

till allmänna arbeten m. m..................................... 93

B. Redogörelse för vissa under fonden för förlag till statsverket för budgetåren

1933/34 och 1934/35 anvisade anslag till allmänna arbeten

m. ........................................................ 94

C. P. M. angående under statens järnvägars fond redovisat »Lånekapital

att förräntas med andra medel än trafikinkomster»................ 100

Bihang till riksdagens protokoll JOHS. 1 sami. Nr 2.

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (10)

10 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:469 Skrivelse till Konungen angående regleringen av övergångsstaten för budgetåret 1937/38. s. 15 i texten
  2. SU 1938:218 Memorial angående regleringen av övergångsstaten för budgetåret 1937/38. s. 56 i texten
  3. Rskr. 1938:408 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till övergångsstat för budgetåret 1937/38. s. 1 i texten
  4. Rskr. 1938:409 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående avskrivning av till vissa engångskostnader för försvarsväsendets byggnader rn. m. s. 1 i texten
  5. JoU 1938:107 Jordbruksutskottets memorial Nr 107 a1 i texten

Visa alla 10