Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag åt erkända sjukkassor för vissa utgifter, som sådana kassor haft på grund av åtaganden, vilka jämlikt övergångsbestämmelserna till lagen den 26 juni 1931 örn ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar skolat bedömas efter lagen den 4 juli 1910 örn sjukkassor

12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:21, Angående statsbidrag åt erkända sjukkassor för vissa utgifter, som sådana kassor haft på grund av åtaganden, vilka jämlikt övergångsbestämmelserna till lagen den 26 juni 1931 örn ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar skolat bedömas efter lagen den 4 juli 1910 örn sjukkassor

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 21.

I

Nr 21.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående

statsbidrag åt erkända sjukkassor för vissa utgifter,

som sådana kassor haft på grund av

åtaganden, vilka jämlikt övergångsbestämmelserna

till lagen den 26 juni 1931 örn ändring

i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 om

understödsföreningar skolat bedömas efter lagen

den 4 juli 1910 örn sjukkassor; given Stockholms

slott den 17 december 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 21,

SH586 :>7 L

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 17 december 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet fråga örn särskilt statsbidrag

åt erkända sjukkassor i vissa fall samt anför:

Lagen den 4 juli 1910 örn sjukkassor innehöll intet förbud för sjukkassa

att utgiva sjukhjälp under obegränsad tid. De enligt lagen registrerade

kassorna meddelade också ofta utfästelser, enligt vilka medlem, som ådrog

sig kronisk sjukdom, ägde uppbära sjukhjälp för sin återstående livstid.

Dessa utfästelser skedde dock vanligen med den begränsningen, att sjukhjälp

utgick endast för vissa dagar per år, enligt 15 § 8 mom. sjukkasselagen

lägst 90. Varje enligt lagen registrerad sjukkassa kunde jämlikt kungörelsen

den 11 oktober 1920 angående statsbidrag åt sjukkassor tilldelas årligt statsbidrag

med, bland annat, 25 öre för varje sjukdag, söndagar oräknade, för

vilken kontant sjukhjälp från kassan utgått med minst 90 öre eller sjukhusvård

av kassan bekostats, dock med högst två kronor per medlem. Någon

tidsbegränsning var icke stadgad för sålunda utgående statsbidrag.

Genom lag den 26 juni 1931, vilken trädde i kraft den 1 januari 1932,

vidtogos sådana ändringar i lagen den 29 juni 1912 örn understödsföreningar,

att sjukkassorna blevo underkastade bestämmelserna i denna lag, samt upphävdes

vidare sjukkasselagen. Därvid skulle emellertid jämlikt övergångsbestämmelserna

iakttagas, bland annat, att, därest sjukkassa var registrerad

enligt sistnämnda lag, denna skulle fortfara att gälla för kassan intill dess

kassan blivit registrerad enligt understödsföreningslagen, likväl ej längre än

till den 1 januari 1935, samt att rättigheter och skyldigheter, vilka för sådan

förening uppkommit medan sjukkasselagen var för föreningen gällande,

skulle bedömas efter nämnda lag. För att en sjukkassa skall kunna erhålla

statsbidrag erfordras numera, att kassan enligt förordningen den 26 juni

1931 örn erkända sjukkassor antagits till erkänd sjukkassa. En sådan kassa

är icke, vare sig jämlikt understödsföreningslagen eller jämlikt sjukkasseförordningen,

förhindrad att utfästa sjukhjälp för obegränsad tid. För varje

dag, som erkänd sjukkassa i enlighet med bestämmelserna i sjukkasseförordningen

eller 1910 års sjukkasselag utgivit sjukpenning örn minst en krona

eller lämnat ersättning för sjukhusvård, utgår enligt § 4 kungörelsen den

21 juni 1931 angående statsbidrag åt sjukkassor statsbidrag (sjukdagsbidrag)

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 21.

med 50 öre. Detta sjukdagsbidrag skiljer sig, förutom därutinnan att beloppet

fördubblats och att ersättning utgår även för söndagar, jämväl därutinnan

från motsvarande bidrag enligt 1920 års kungörelse, att någon begränsning

per medlem icke stadgats men att bidraget ej må beräknas för

längre tid än tre år för varje sammanhängande sjuklighetstillstånd. Sistnämnda

omständighet har föranlett de erkända sjukkassorna att så gott som

undantagslöst begränsa sjukhjälpstiden till högst tre år.

Ur regeringsrättens årsbok 1936, ref. nr 44, inhämtas följande.

Norra Smålands erkända centralsjukkassa, som år 1911 registrerats enligt

sjukkasselagen, antogs till erkänd centralsjukkassa fr. o. m. den l juli 1933.

Sedan socialstyrelsen tillerkänt kassan statsbidrag för år 1933 med visst

belopp, anhöll kassan hos styrelsen att för tiden den 1 juli—den 31 december

1933 måtte tillerkännas kassan ytterligare statsbidrag med 12,409

kronor 50 öre, utgörande sjukdagsbidrag för 24,819 sjukdagar, vilka belöpte

å tid utöver 3 år för varje sammanhängande sjuklighetstillstånd och för

vilka kassan utbetalt sjukhjälp jämlikt föreskrift i de stadgar, som varit

gällande för kassan vid tiden för dess antagande till erkänd centralsjukkassa.

Genom beslut den 16 december 1935 avslog socialstyrelsen under

åberopande av föreskriften i § 4 sista stycket första punkten 1931 års statsbidragskungörelse

den sålunda gjorda framställningen.

Kassan anförde besvär hos Kungl. Majit samt anförde därvid följande.

Jämlikt övergångsbestämmelserna till lagen den 26 juni 1931 örn ändring

i vissa delar av understödsföreningslagen skulle, oaktat sjukkasselagen upphört

att gälla för kassan den 1 juli 1933, rättigheter och skyldigheter, vilka

för kassan uppkommit medan sjukkasselagen var för kassan gällande, bedömas

efter sistnämnda lag. Kassan befunne sig därför i den situationen,

att den hade att lämna sjukhjälp utom enligt de stadgar, som numera gällde

för kassan, jämväl efter de tidigare för kassan gällande stadgarna, nämligen

för sådana sjukdomsfall, för vilka ersättningsskyldighet förelåg redan vid

tiden för kassans antagande till erkänd sjukkassa. Under det att de nya

stadgarna vid ett sammanhängande sjuklighetstillstånd begränsade rätten

till sjukhjälp till 3 år, skulle enligt de gamla stadgarna sjukhjälp utgå för

obegränsat antal år allenast med den inskränkningen att ersättning utgåves

för högst 100 dagar under loppet av 12 på varandra följande månader. Med

hänsyn till att de medlemmar, som ägde rätt till sjukhjälp efter de gamla

stadgarna, dels vore många till antalet och dels för framtiden varaktigt

sjuka, väntades denna rätt komma att vara under flera decennier framåt.

År 1933 hade kassan omkring 1,800 medlemmar med anspråk på rätt till

sjukhjälp enligt de äldre stadgarna. Av dessa hade 396 medlemmar under

tiden den 1 juli—den 31 december 1933 i sjukhjälp uttagit 33,645 kronor.

Denna summa motsvarade 24,819 sjukdagar, för vilka kassan anhållit om

utbekommande av sjukdagsbidrag med 12,409 kronor 50 öre. Då de sjukdomstillstånd,

varom här vore fråga, redan vid tiden intill kassans erkännande

varat 3 år samt statsbidrag efter de gamla statsbidragsbestämmelserna

tilldelats kassan för 3 år, hade socialstyrelsen på grund av angivna stadgande

i § 4 sista stycket 1931 års statsbidragskungörelse vägrat det begärda

statsbidraget. Kassan skulle sålunda på grund av förhållanden, som förelågo

före erkännandet, gå miste om statsbidrag för ifrågakomna medlemmar

för verksamhet, som kassan i anseende till dem utövat efter erkännandet.

Kassan ifrågasatte, örn icke numera i sådana fall, som här avsåges, finge åt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 21.

stadgandet givas en något vidgad innebörd. I första stycket av § 4 hade

ursprungligen stadgats, att sjukdagsbidrag utginge för varje dag erkänd

sjukkassa, . under tid då antagandet varit gällande, i enlighet med bestämmelserna

i sjukkasseförordningen utgivit sjukpenning örn minst 1 krona

eller lämnat ersättning för sjukhusvård. Sedermera hade genom kungörelsen

den 15 juni 1985 (nr 333) gjorts ett tillägg till paragrafen, innebärande, att

sjukdagsbidrag skulle utgå för varje dag erkänd sjukkassa, under tid då

antagandet varit gällande, i enlighet med bestämmelserna i sjukkasseförordningen

eller sjukkasselagen utgivit sjukpenning etc. Denna kungörelse

trädde i kraft den 1 juli 1935, dock att § 4 i dess ändrade lydelse skulle

äga tillämpning jämväl beträffande sjukpenning, som utgivits dessförinnan

efter den 31 december 1931. Med hänsyn till sistnämnda bestämmelse

ävensom det i paragrafen förekommande uttrycket »under tid då antagandet

varit gällande» syntes utgångspunkten för de 3 statsbidragsåren vara antagandets

första dag. På grund härav borde kassan i full utsträckning bekomma

sjukdagsbidrag för sjukhjälp, som kassan såsom erkänd sjukkassa

utgivit i enlighet med de äldre stadgarna. För här ifrågavarande sjukhjälp

borde således till kassan utgå sjukdagsbidrag för 3 år framåt, räknat''fr. o. m.

den 1 juli 1933.

Socialstyrelsen hemställde, att besvären måtte lämnas utan avseende.

Styrelsens beslut att avslå kassans ifrågavarande framställning grundades

å bestämmelsen i § 4 att sjukdagsbidrag ej finge beräknas för längre tid

än 3 år för varje sammanhängande sjuklighetstillstånd, varvid åt bestämmelsen

givits den innebörden, att så snart sjukdagsbidrag, med inräknande

av bidrag,, som före kassans antagande till erkänd sjukkassa kunde hava

utgått enligt 1920 års statsbidragskungörelse, utgått för 3 år för ett sammanhängande

sjuklighetstillstånd, sådant bidrag icke finge ytterligare utgå

för det sjukdomsfallet. Även om den tillämpning av bestämmelsen, som

sålunda läge till grund för styrelsens beslut, måhända icke fullt tydligt framginge

av bestämmelsens avfattning, syntes motiveringen till bestämmelsen

knappast medgiva någon annan tolkning. Styrelsen erinrade i detta hänseende,

att den ståndpunkten att en begränsning borde gälla i fråga örn

den tid, för vilken sjukdagsbidrag finge beräknas för ett sammanhängande

sjuklighetstillstånd, intagits redan av 1926 års sjukkassesakkunniga, vilka

i detta hänseende förordat en begränsning till 2 år. I motiveringen hade

de sakkunniga efter att något lia berört frågans finansiella betydelse anfört,

att det vore främst på principiella skäl som de ställde sig avvisande mot

statsbidrag till den obegränsade sjukhjälpstiden. Såväl i regeringsförslaget

i sjukkassefrågan till 1926 års riksdag som i de därav föranledda riksdagsdirektiven

för förslagets överarbetning hade uttalats, att en omorganisation

av den frivilliga sjukkasserörelsen ej finge verka hindrande på ett framtida

genomförande av obligatorisk sjukförsäkring. Men vid genomförandet av

en sådan måste — enligt de sakkunnigas uppfattning — gränsen mot pensionsförsäkringen

klart fixeras, så att den obligatoriska sjukförsäkringen ej

finge meddela understöd under tid, som omfattades av pensionsförsäkringen.

I de nuvarande bestämmelserna hade den sålunda av 1926 års sakkunniga

intagna ståndpunkten endast modifierats såtillvida, att den längsta tid, för

vilken statsbidrag finge beräknas för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd,

utsträckts från 2 till 3 år. Då sålunda bestämmelsen om statsbidragets

begränsning till 3 år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd tillkommit

för att sörja för en avgränsning gentemot pensionsförsäkringen och

då bestämmelsen skulle gälla jämväl ifrågavarande vid tidpunkten för kassans

antagande till erkänd sjukkassa pågående sjukdomsfall, syntes härav följa,

att vid bestämmelsens tillämpning hänsyn borde tagas även till statsbidrag,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds proposition nr 21.

som för sådant sjukdomsfall utgått för tid före antagandet. Det borde vidare

framhållas, att, såsom de gamla statsbidragsbestämmelserna voro avfattade,

en sjukkassa under tid dessa gällde icke alltid med säkerhet kunde påräkna

statsbidrag för samtliga sjukdagar, varför sjukhjälp utgivits. Tj även örn desamma

icke stadgade någon inskränkning till tiden med avseende på statsbidraget

för ett och samma sjuklighetstillstånd, var i stället sjukdagsbidraget i sin

helhet begränsat till ett visst högsta belopp, närmare bestämt 2 kronor per

medlem och år, vilken begränsning medförde, att sjukkassa, som utsträckt

sjukhjälpsutfästelserna till att omfatta ett flertal 12-månadsperioder för långvariga

sjukdomsfall, i regel kunde erhålla statsbidrag allenast för en del av

sjukdagarna, motsvarande sjuktiderna under de första sjukåren. Med hänsyn

härtill och då sjukdagsbidraget nu utginge med 50 öre per dag mot

tidigare 25 öre per dag samt även beräknades för söndagar, vilket tidigare

icke var fallet, vore uppenbart, att de erkända sjukkassorna för sjukdomsfall,

som skulle regleras enligt äldre stadgar, även vid den tolkning som

styrelsen givit åt de nu gällande bestämmelserna, erhölle statsbidrag i minst

samma omfattning som förut.

Målet föredrogs den 17 september 1936 i regeringsrätten, därvid regeringsrätten

ej fann skäl att göra ändring i socialstyrelsens beslut.

Svenska sjukkas seförbundet har sedermera i skrivelse den 25 november

1936 anfört bland annat följande.

Då enligt sjukkasselagen registrerad sjukkassa antogs till erkänd sjukkassa,

avsattes av kassans behållna tillgångar ett belopp till täckning av

framtida utgifter för de vid erkännandet aktuella sjukdomsfallen, för vilka

det enligt övergångsbestämmelserna till lagen den 26 juni 1931 örn ändring

i vissa delar av understödsföreningslagen ålåg kassan att fortfarande utgiva

sjukhjälp enligt sina tidigare åtaganden. I vissa fall hade det avsatta beloppet

varit för ifrågavarande utgifter tillfyllest, i vissa fall däremot icke.

Där medlen ifråga icke räckt till, hade kassaD nödgats anlita den för den

nygrundade verksamheten bildade sjukhjälpsfonden, och detta förhållande

komme, där sjukhjälpen skulle utgå för lång tid framåt, att fortfara så länge

ifrågavarande sjukdomsfall påginge. Detta måste betecknas såsom ett, i

synnerhet för den yngre till den erkända försäkringen anslutna medlemsgenerationen,

onormalt förhållande. Avgifterna till den erkända försäkringen

vore för varje försäkringsklass genomsnittligt beräknade. Yngre och äldre

erlade samma avgift, varför de yngre bleve relativt tyngre belastade än de

äldre. Vid beräkning av avgifterna hade man måst taga hänsyn till att

kassorna vid början av sin verksamhet enligt de nya bestämmelserna icke voro

i besittning av fonder, som försäkringstekniskt erfordrats med hänsyn till

att de utvidgade sjukhjälpsförmånerna skulle omfatta alla medlemmar oavsett

ålder. Detta medförde, att avgifterna för den nya försäkringen måst

bestämmas högre än vad som för de unga medlemmarna motsvarade värdet

av deras egna försäkringar. Anförda avgiftssystem innebure uppenbarligen

en extra belastning för den nuvarande unga generationen, som ju på detta

sätt hade att betala även för den nuvarande äldre generationen. Till den

nödvändiga extra belastning, varom nu talats, komme så den ytterligare belastning,

som blivit en följd av förut berörda anordning flir slutreglering

av de gamla sjukdomsfallen. Denna slutreglering träffade kassorna mycket

oregelbundet. linder det en del kassor alldeles sluppe ifrån sådana utgifter,

betungades andra kassor därav så mycket mera. Här hade slumpen i icke

obetydlig grad spelat in. Medan en nybildad erkänd sjukkassa näppeligen

hade att dragas med gamla sjukdomsfall, voro detta desto mera händelsen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 21.

med gamla sjukkassor, vilka ombildats till erkända sjukkassor. Och bland

dessa ställde sig saken olika allt efter sjukhjälpstiden i de gamla stadgarna.

Sist angivna omständighet syntes påkalla, att de kassor, som träffades av

berörda merutgift, erhölle någon kompensation därför genom bidrag av

statsmedel.

På grund av vad sålunda anförts hemställde förbundet örn åtgärders vidtagande

till sådan ändring av kungörelsen örn statsbidrag åt sjukkassor, att

sjukdagsbidrag finge för här ifrågakomna gamla sjukdomsfall utgå med 50

öre om dagen utan begränsning till tiden, i förekommande fall retroaktivt

från det statsbidrag för sådan sjukdom upphört att utgå. Därest statsbidrag

på nu angivet sätt eller omfattning icke befunnes kunna meddelas

kassorna, hemställde förbundet, att bidrag av statsmedel i annan effektiv

omfattning måtte utverkas åt kassorna för ändamål, som i skrivelsen avsåges.

Skrivelsen remitterades till socialstyrelsen, som avgav utlåtande den 7 maj

1937. Ur detta utlåtande må följande här återgivas.

Till vad sjukkasseförbundet anfört må framhållas, att det otvivelaktigt

förhåller sig så, att regleringen av de sedan den gamla lagstiftningens tid

kvarstående sjukdomsfallen för en del sjukkassor medfört betydande utgifter

och i vissa fall till och med kommit att verka rubbande på den ekonomiska

plan, som blivit uppgjord för verksamheten. Det får emellertid å andra

sidan icke förbises, att orsaken till dessa förhållanden ytterst bottnar i dessa

sjukkassors svaga ekonomiska ställning vid tidpunkten för den nya sjukkasselagstiftningens

genomförande. Sjukkassornas ekonomiska ställning och

därmed även de svårigheter, som kunde uppstå i ifrågavarande hänseende,

kände man emellertid till redan vid denna tid. Men det oaktat tillerkände

man då icke sjukkassorna något särskilt bidrag för slutregleringen av ifrågavarande

sjukdomsfall i annan mån än att sjukdagsbidrag för dylika fall, i

vad de icke varade utöver tre år, finge beräknas till 50 öre per dag i stället

för tidigare 25 öre per dag. Under sådana förhållanden och då några omständigheter

icke tillkommit, som synas motivera ett frångående av de principer,

som legat till grund för statsbidragskungörelsens utformning i vad

avser tidsbegränsning beträffande sjukdagsbidraget, torde någon ändring av

statsbidragskungörelsen på sätt sjukkasseförbundet föreslår icke böra ifrågakomma.

Med hänsyn till vad sjukkasseförbundet i sin skrivelse anfört angående

svårigheterna för vissa erkända sjukkassor att fullgöra sina skyldigheter att

utgiva sjukhjälp för de från den gamla lagstiftningens tid kvarstående sjukdomsfallen

synes däremot kunna övervägas, huruvida icke ett särskilt bidrag

av statsmedel av mera extraordinär natur borde medgivas åt dylika kassor

i de fall den ekonomiska ställningen är sådan, att regleringen av sjukdomsfallen

ifråga icke kan slutföras med tillhjälp av de medel, som tillfördes

sjukhjälpsfonden i samband med nyorganisationens genomförande. Att ett

sådant läge i en del kassor uppkommit eller i en snar framtid kommer att

uppstå beror i främsta rummet på det redan antydda förhållandet, att de

enligt 19i0 års sjukkasselag registrerade sjukkassorna kunnat antagas till

erkända sjukkassor oberoende av sin ekonomiska ställning och således oavsett

örn medel i tillräcklig omfattning för slutreglering av de vid tiden för

antagandet pågående sjukdomsfallen kunde reserveras eller icke. Nu förhåller

sig visserligen så, att en erkänd sjukkassa, som tidigare varit registrerad

enligt 1910 års sjukkasselag, i rättsligt avseende utgör en fortsättning

på denna tidigare kassa och sålunda är att anse allenast som en organisa
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 21. 7

torisk ombildning av kassan. Men grunderna för verksamheten inom den

erkända sjukkassan äro dock helt andra än då kassan reglerades av den

gamla lagen; verksamhetsområdet är dessutom ofta ett annat, varjämte medlemsbeståndet

som följd av de överflyttningar av medlemmar till och från

andra erkända sjukkassor, som föranletts av den nya lagstiftningen, endast

delvis är detsamma. Under sådana förhållanden torde beträffande regleringen

av de gamla sjukdomsfallen också kunna sagås, att den i verkligheten

ligger helt vid sidan av de erkända sjukkassornas ordinära verksamhet. Och

densamma representerar, örn den icke kan slutföras med tillhjälp av de

medel, som funnits reserverade för ändamålet eller som i övrigt statt till

buds i form av tillgångar från den gamla lagstiftningens tid, en skuld för

kassan, vilken måste bäras av dess egentliga verksamhet och sålunda i sista

hand betalas genom avgiftstillägg av kassans samtliga medlemmar, alltså

även av dem, som på grund av sin bosättning måst överflytta till kassan.

Det oegentliga i ett sådant förhållande framstår än tydligare, örn man tager

i betraktande, att de inom ett visst område bosatta sjukkassemedlemmarna

icke haft att bestämma, vilken kassa som skulle bli erkänd sjukkassa för

området, utan har avgörandet härom ytterst ankommit — förutom på tillsynsmyndigheten

— på medlemmarna i vederbörande kassa att träffa. Följaktligen

är det också detta avgörande av medlemmarna i en viss kassa inom

ett område, där tidigare flera sjukkasseorgan drivit verksamhet, som i sista

hand blivit bestämmande för vilka medlemmar, som skulle få sig skyldigheten

pålagd att ansvara för slutregleringen av de gamla, kvarstående sjukdomsfallen.

Till detta kommer, att, då den enskilda erkända sjukkassan —

bortsett från vissa undantagsfall — är ensam bärare av den statsunderstödda

sjukförsäkringen inom sitt verksamhetsområde, envar, som är bosatt inom

området, måste för att få tillträde till försäkringen även deltaga i slutbetalningen

av ifrågavarande skuld, som härflyter från den gamla lagstiftningens

tid.

Att det måste vara betungande för sjukkasseverksamlieten att på angivet

sätt vara skyldig att betala skulder från den gamla lagstiftningens tid, torde

vara alldeles uppenbart. I själva verket torde ett sådant förhållande, om

det dessutom medför höjning av avgifterna, vara ägnat att i hög grad motverka

sjukkasserörelsens utveckling inom ifrågakomma område. Det måste

nämligen beaktas, att avgifterna inom de erkända sjukkassorna måst bestämmas

till jämförelsevis höga belopp redan av den anledningen, att samtliga

medlemmar i de enligt 1910 års lag registrerade sjukkassorna oberoende av

ålder blivit tillförsäkrade de utsträckta sjuklijälpsförmåner, som föreskrivas

i den nya sjukkasselagstiftningen.

Då det givetvis är ett allmänt intresse, att icke sjukkasseverksamlieten

inom visst eller vissa områden hämmas i utvecklingen på grund av svårigheter

av anfört slag, och då det av anförda skäl icke kan anses rimligt och

rättvist, att den ekonomiska börda, som sammanhänger med avvecklingen

av sjukhjälpsåtaganden från den gamla lagstiftningens. tid, pålägges nuvarande

och framtida medlemsgenerationer inom allenast ifrågavarande kassa,

torde starka skäl förefinnas för att det allmänna träder hjälpande emellan

genom beviljande av bidrag för att möjliggöra för kassorna, i förekommande

fall, att utan vidtagande av särskilda avgiftsförhöjningar slutreglera sjukdomsfallen

ifråga. Styrelsen får därför föreslå införande av sådana bestämmelser,

att erkänd sjukkassa, som visat sig icke kunna slutföra ifrågavarande

sjukhjälpsreglering med tillhjälp av de medel, som kvarstå från den gamla

lagstiftningens tid, kan tilldelas ett särskilt bidrag av statsmedel motsvarande

vad sorn härutinnan erfordras. Med avseende på beräkningen av

ifrågavarande statsbidrag bör härvid gälla, att såsom tillgångar kvarstående

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 21.

från den gamla lagstiftningens tid skola räknas dels kassans tillgångar i

sjukkjälpsfonden vid tiden för antagandet — såväl vad som kan lia avsatts

för reglering av gamla sjukdomsfall som medel därutöver, vilka ej överlämnats

till annan förening — dels statsbidrag, som uppburits efter antagandet

på grund av verksamhet utövad före antagandet, och dels slutligen på sjukhjälpsverksamheten

belöpande fondandelar, som överlämnats till kassan i

samband med kassans eller den överlämnande kassans antagande till erkänd

sjukkassa ävensom räntor, som under tiden tillgodoförts fonden. Från

kassans utgifter för reglering av ifrågavarande sjukdomsfall bör emellertid å

andra sidan frånräknas statsbidrag (sjukdagsbidrag) för de å sjukdomsfallen

belöpande. sjukdagarna (under de första tre sjukåren) ävensom det statsbidrag

i övrigt (medlemsbidrag), som beräknats för ifrågavarande medlemmar,

samt de avgifter jämte i förekommande fall uttaxerade belop23, som dessa

medlemmar haft att erlägga till kassan.

Vidare synes beträffande bidraget böra gälla, att detsamma skall utgå

först sedan , belopp motsvarande vederbörande sjukkassas tillgångar från den

gamla lagstiftningens tid, enligt häröver upprättad särskild redovisning, tagits

i anspråk för slutregleringen ifråga, varefter bidraget bör utgå årligen med

belopp motsvarande kassans på nyss angivet sätt beräknade utgifter för

ändamålet. Innan bidrag av detta slag utanordnas till kassa, som kan

komma i åtnjutande härav, bör tillsynsmyndigheten företaga en ingående

granskning av kassans verksamhet och därvid särskilt undersöka, huruvida

sjukhjälpsutbetalningarna i de ifrågavarande fallen kunna anses lagligen och

stadgeenligt grundade. Bestämmelserna torde örn möjligt givas retroaktiv

giltighet, så att kassa må kunna erhålla bidrag även för tid före bestämmelsernas

utfärdande, förutsatt att de sakliga betingelserna därför varit för

handen.

Med avseende på den årliga utgift för statsverket, som ett beviljande av

bidrag, som det nu ifrågasatta, skulle medföra, må framhållas, att utgiften

måste i framtiden komma att minska från det ena året till det andra, allteftersom

de ifrågavarande medlemmarna upphöra att vara sjukhjälpsberättigade

eller avgå genom dödsfall. Men det årliga anslagsbehovet kan också

visst eller vissa år komma att öka, jämfört med närmast föregående, därigenom

att sjukkassa, som dittills haft medel från den gamla lagstiftningens

tid till förfogande för sjukhjälpsreglering, under året förbrukat dessa. Att

exakt beräkna de kostnader för statsverket, som bidraget ifråga skulle medföra,

låter sig icke göra utan betydande svårigheter. Uppskattningsvis har

emellertid styrelsen beräknat anslagsbehovet till inemot 200,000 kronor årligen

under de första 8 åren, efter vilken tid en successiv nedgång med 8

ä 10 % årligen skulle äga rum.

Sedan Kungl. Majit den 22 oktober 1937 anbefallt socialstyrelsen att i

huvudsaklig överensstämmelse med de i styrelsens utlåtande angivna grunder

upprätta och inkomma med författningsförslag i ämnet, har styrelsen den

12 november 1937 avgivit sådant förslag. Detta torde få såsom Inlaga fogas

till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Socialstyrelsen har beträffande förslaget ifrågasatt, huruvida icke bestämmelserna,

såsom avseende en mera tillfällig form av statsbidrag, lämpligen

borde meddelas i en särskild kungörelse och således icke inryckas i statsbidragskungörelsen

den 26 juni 1931. På grund av det förevarande statsbidragets

natur hade det synts styrelsen riktigt, att detsamma skulle avse

även moderskapshjälp, som utgått enligt äldre åtaganden, varför bestämmelserna

utformats i enlighet härmed.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majlis proposition nr 21.

Inom socialstyrelsen bär sedermera verkställts undersökning rörande storleken

av de statsbidrag, vilka enligt övergångsbestämmelsen till författningsförslaget

skulle kunna utgå för tid före den 1 januari 1939. Resultatet av

undersökningen bar sammanfattats i en promemoria, varav framgår, att bidragen

kunna beräknas sammanlagt uppgå till för år 1936 cirka 70,000 kronor,

för år 1937 cirka 110,000 kronor oell för år 1938 cirka 200,000 kronor.

På de skäl, som anförts av socialstyrelsen, bar jag i likhet med styrelsen

kommit till den uppfattningen, att det allmänna bör i särskild ordning ekonomiskt

stödja de erkända sjukkassor, som därav äro i behov, vid slutregleringen

av kassornas sjukkjälpsutfästelser från den äldre lagstiftningens tid.

Jag är också i det väsentliga ense med styrelsen rörande de grunder, enligt

vilka statsbidrag i nu förevarande fall böra utgå, och vill endast i ett par

detaljer förorda saklig jämkning i de av styrelsen därutinnan föreslagna bestämmelserna.

Sjukbjälp skulle enligt 15 § 3 mom. i 1910 års sjukkasselag minst omfatta

sjukhusvård eller läkarvård jämte läkemedel eller sjukpenning. I den

mån sjukbjälpen för nu ifrågavarande äldre, ännu pågående sjukdomsfall

omfattar läkarvård jämte läkemedel, torde sjukvårdsbidrag kunna utgå jämlikt

de i 1931 års statsbidragskungörelse § 5 angivna grunderna. Enligt

ordalydelsen i berörda författningsrum kan visserligen sjukvårdsbidrag endast

utgå för understöd, som meddelats jämlikt sjukkasseförordningen. Detsamma

gällde före utfärdandet av kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 333) örn

ändrad lydelse av §§ 4 och 5 i 1931 års statsbidragskungörelse även beträffande

sjukdagsbidraget. Den då vidtagna ändringen av § 4, varigenom sjukdagsbidrag

förklarades skola utgå även för understöd, som utgivits jämlikt

1910 års sjukkasselag, var dock endast avsedd såsom ett förtydligande av

redan gällande bestämmelser, och hänvisar jag härutinnan till propositionen

191/1935 och riksdagens skrivelse 226/1935. Att icke samtidigt ett motsvarande

förtydligande gjordes av bestämmelserna örn sjukvårdsbidrag i § 5

torde ha berott därpå, att frågan därom ägde ringa eller ingen betydelse.

Då emellertid sjukvårdsbidrag enligt 1931 års statsbidragskungörelse utgår

utan tidsbegränsning, lärer det med hänsyn till vad nu anförts vara i formellt

hänseende riktigast och jämväl överensstämmande med § 3 st. 1 i de

av socialstyrelsen föreslagna författningsbestämmelserna att låta det nu

ifrågasatta statsbidraget till utgifter för sjukbjälp avse allenast sjukpenning

och sjukhusvård men däremot icke läkarvård jämte läkemedel.

Andare har jag i en annan och viktigare detaljfråga annan mening än

socialstyrelsen. Principiellt torde det nämligen vara ägnat att ingiva betänkligheter,

om dessa för ett nytt ändamål avsedda och till sitt beräknade

sammanlagda årliga belopp ganska avsevärda statsbidrag skulle, såsom styrelsen

föreslagit, garanteras kassorna jämväl för redan förfluten tid. Jag

vill i stället förorda, att det efter framställning därom överlämnas åt statsmakterna

att i varje särskilt fall avgöra, örn och i vad måll en kassas ekonomiska

ställning blivit genom redan havda utgifter för dessa äldre sjuk
Bihang

till riksdagens protokoll 1238. 1 sami. Nr 21. 2636 37 2

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 21.

domsfall så betungad, att utgifterna skäligen böra täckas av statsmedel. Då

emellertid, såsom styrelsen föreslagit, de ifrågasatta i författningsväg reglerade

statsbidragen böra beräknas för kalenderår och utgå i efterskott, synas

de lämpligen böra första gången avse hela kalenderåret 1938.

Såsom socialstyrelsen framhållit bör tillsynsmyndigheten, innan statsbidrag,

varom nu är fråga, utanordnas till en kassa, företaga en ingående

granskning av kassans verksamhet och ekonomi. Särskilt gäller detta frågan,

huruvida utgifterna för ifrågavarande äldre sjukdomsfall äro stadgeenligt

grundade. Med hänsyn härtill torde — även örn, såsom jag i likhet med

socialstyrelsen vill förorda, ansökan örn statsbidrag för ett visst år skall

ingivas före den 1 juli nästföljande år — den slutliga prövningen av ansökan

icke kunna ske förrän under senare hälften av sistnämnda år. Statsbidrag

för år 1938 skulle alltså komma att beviljas först under budgetåret 1939/1940.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de av mig förordade grunderna för statsbidrag

åt erkända sjukkassor för vissa utgifter, som sådana kassor

haft på grund av åtaganden, vilka jämlikt övergångsbestämmelserna

till lagen den 26 juni 1931 örn ändring i vissa delar

av lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar skolat bedömas

efter lagen den 4 juli 1910 örn sjukkassor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Henry Booth.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

11

Bilaga.

Förslag till författningsbestämmelser.

§ 1.

Erkänd sjukkassa, som fullgjort åtaganden, vilka, jämlikt övergångsbestämmelserna

till lagen den 26 juni 1931 (nr 279) örn ändring i vissa delar

av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) örn understödsföreningar, skolat bedömas

efter lagen den 4 juli 1910 (nr 77) örn sjukkassor, må tillerkännas särskilt

statsbidrag till de utgifter för sjukhjälp och moderskapshjälp (fortsättningshjälp),

som kassan enligt sådana åtaganden fått vidkännas, under följande

villkor, nämligen:

att kassan för den tid bidraget avser beviljats statsbidrag enligt kungörelsen

den 26 juni 1931 (nr 282) angående statsbidrag åt sjukkassor; samt

att de ifrågavarande utgifterna äro stadgeenligt grundade.

§ 2.

Statsbidrag enligt denna kungörelse må icke beräknas för dag, för vilken

sjukpenning utgivits med belopp överstigande 8 kronor eller understigande

90 öre.

§ 3.

Statsbidraget utgår med belopp, motsvarande den del av kassans utgifter

för fortsättningshjälp, som icke täckes av a) fasta avgifter och uttaxerade

belopp, vilka erlagts av fortsättningshjälp tillförsäkrade medlemmar, och b)

för ifrågavarande medlemmar jämlikt kungörelsen den 26 juni 1931 (nr 282)

utgående statsbidrag med undantag av sjukvårdsbidrag.

Bidraget utgår dock endast i den mån i första stycket angiven del av

utgifterna icke kunnat bestridas av a) sådana för kassans sjuk- och moderskapshjälpsverksamhet

avsedda medel, som ingingo bland kassans tillgångar

vid dess antagande till erkänd sjukkassa och icke överlämnats till annan

förening; b) statsbidrag, som av kassan efter dess antagande till erkänd sjukkassa

uppburits enligt kungörelserna den 11 oktober 1920 (nr 689) angående

statsbidrag åt sjukkassor och den 30 juni 1913 (nr 136) angående statsbidrag

åt sjukkassor, som meddela moderskapshjälp; c) på sjukhjälps- och moderskapshjälpsverksamhet

belöpande fondandelar, som överlämnats till kassan

i samband med kassans eller den överlämnande föreningens antagande till

erkänd sjukkassa eller den överlämnande föreningens likvidation eller i samband

med överlåtelse eller åtagande i övrigt av kassan att fullfölja överlämnande

förenings utfästelse att utgiva fortsättningshjälp; och d) efter skäliga

grunder beräknade räntor på belopp, som i a)—c) avses.

§ 4‘

Statsbidrag enligt denna kungörelse beräknas för kalenderår och utgår i

efterskott.

Ansökan örn bidrag ingives till tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor

senast den 30 juni året näst efter det, för vilket bidrag begäres, och

skall åtföljas av sådana uppgifter, som erfordras för att bedöma, huruvida

och till vilket belopp bidraget må utgå. Uppgifterna skola avfattas enligt

formulär, som fastställes av tillsynsmyndigheten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

§ 5-

Ansökan om statsbidrag prövas och avgöres av tillsynsmyndigheten, vilken

myndighet jämväl utbetalar beviljat bidrag.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1939; dock att erkänd sjukkassa

må tillerkännas statsbidrag enligt denna kungörelse jämväl för tid

före den 1 januari 1939 men efter kassans antagande till erkänd sjukkassa.

Ansökan örn sådant bidrag skall ingivas till tillsynsmyndigheten senast den

30 juni 1939.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:29 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag åt erkända sjukkassor för vissa utgifter, som sådana kassor haft på grund a1 i texten
  2. SU 1938:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående statsbidrag åt erkända sjukkassor för vissa utgifter, som sådana kassor haft på grund av åtaganden e s. 4 i texten