Sök i Ratio Lex

Angående anslag till avlöningar och materiel m. m. vid universiteten i Uppsala och Lund

1938-03-03 · 117 sidor, varav 112 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 112 av 117 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:218, Angående anslag till avlöningar och materiel m. m. vid universiteten i Uppsala och Lund

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 218.

1

Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till avlöningar

och materiel m. m. vid universiteten i Uppsala

och Lund; given Stockholms slott den 3 mars 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d

Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg härefter

följande:

Under punkterna 64 och 68 av 1938 års åttonde huvudtitel har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1938/39

dels till Uppsala universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 858 800

kronor;

dels till Uppsala universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av

652 200 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 218.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

dels till Lunds universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 625 800

kronor;

dels ock till Lunds universitet: Materiel m. m. elt reservationsanslag av

404 000 kronor.

Sedan det i statsverkspropositionen bebådade förslaget beträffande ändrad

redovisning av universitetens fastighetsbestånd, vilket förslag inverkar jämväl

på beräkningen av universitetens anslag till avlöningar och materiel, numera

färdigberetts och av chefen för finansdepartementet underställts Kungl.

Maj:t, får jag anmäla de frågor, som stå i sammanhang med förenämnda

beräkningsvis gjorda anslagsäskanden.

I. Ändrad ämnesomfattning för vissa professurer vid

universiteten i Uppsala och Lund m. m.

I sitt den 7 oktober 1937 avgivna betänkande angående universitetens verksamhet

och organisation (statens offentliga utredningar 1937:36) har universitetsberedningen

framställt förslag rörande bland annat professorsorganisationen

inom de olika fakulteterna vid universiteten. Vissa av beredningen

i sådant avseende berörda spörsmål torde böra bringas till en lösning redan

vid innevarande års riksdag. I det följande lämnas en närmare redogörelse

för beredningens ifrågavarande förslag och de av kanslern och vederbörande

universitetsmyndigheter däröver avgivna yttrandena, i den mån de befunnits

böra upptagas. I övrigt hänvisas till handlingarna i ärendet. Samtidigt lämnas

en redogörelse för vissa andra av universitetsmyndigheterna framställda

förslag med avseende å professorsorganisationen.

Uppsala universitet.

1. Ändring i fråga örn professuren i teologiska prenotioner

och teologisk encyklopedi. Universitetsberedningen

har yttrat följande:

Det examensämne, som innehavaren av denna professur företrädde och

vilket avsåge att utgöra ett förberedande studium till den egentliga teologien,

benämndes teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner. I Lund hade

professuren samma benämning som examensämnet. I Uppsala kallades lärostolen

professur i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi.

I den teologiska encyklopedien behandlades teologiens uppgift och metod

samt lämnades en allmän överblick över det teologiska arbetsfältet. De teologiska

prenotionerna sysslade med religionen i allmänhet och omfattade dels

allmän religionshistoria, dels religionspsykologi, dels ock religionsfilosofi.

Professurens tyngdpunkt hade genom den vetenskapliga utvecklingen kommit

att bliva förlagd till religionshistorien. I nära samband med denna stöde

religionspsykologien. Religionsfilosofien däremot hörde med hänsyn till innehåll

och metod närmare samman med den systematiska teologien.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 218.

3

Beredningen holle löre. atl religionsfilosofien borde avskiljas från här ifrågavarande

professur och förenas med en lärostol i systematisk teologi. Encyklopedien

syntes fortfarande lämpligen kunna tillhöra professurens ämnesområde,

ehuru den ej behövde ingå i själva benämningen. Professuren torde

böra benämnas professur i religionshistoria med religionspsykologi.

Religionshistorien vöre föremål för vetenskaplig bearbetning även inom den

filosofiska fakulteten, där intresset för detta ämne på .senare tider varit

ganska stort. Religionshistoria tillhörde icke kretsen av den filosofiska fakultetens

s. k. ordinarie examensämnen, men Kungl. Majit hade medgivit, att

ämnet finge på vissa villkor tills vidare ingå i filosofisk ämbetsexamen samt

filosofie kandidat- och licentiatexamina, som avlades vid universiteten i Uppsala

och Lund samt vid Stockholms högskola. Delta medgivande gällde dock

endast under förutsättning, att viss angiven akademisk lärare vore villig och

oförhindrad att förrätta erforderlig examination i ämnet.

Under åberopande av det påtagliga behovet av undervisning och examination

i ämnet religionshistoria inom den filosofiska fakulteten hade vid

flera tillfällen frågan örn inrättande av professur i ämnet inom sagda fakultet

upptagits till övervägande. Även enligt beredningens mening syntes det

önskvärt, att religionshistorien bleve ordinarie examensämne inom den humanistiska

sektionen av filosofiska fakulteten, men beredningen holle före,

att detta mål kunde vinnas utan inrättande av någon ny lärostol, genom att

innehavaren av professorsbefattningen i religionshistoria med religionspsykologi

inom teologiska fakulteten finge sin verksamhet utsträckt till att omfatta

även den filosofiska fakulteten (humanistiska sektionen) och — då fråga

vore örn handläggning av sådant ärende, som berörde religionshistorien —

erhölle säte och stämma jämväl inom denna sistnämnda fakultet (sektion).

Skulle här ifrågavarande professor inom teologiska fakulteten räknas såsom

i vissa avseenden tillhörande även den filosofiska fakulteten och dess

humanistiska sektion, torde nämnda sektion böra erhålla medinflytande vid

tjänstens tillsättning. Den enklaste metoden för anordnande av denna sektionens

medverkan torde vara, att sektionen bereddes tillfälle att, innan konsistoriet

fattade beslut i fråga, som rörde tjänstens tillsättande, till konsistoriet

inkomma med yttrande i saken.

Då undervisningen endast i viss utsträckning torde kunna vara gemensam

för studerande från båda fakulteterna, behövde professorn vid sin sida en

biträdande lärare i ämnet. Beredningen ifrågasatte, huruvida icke forskningen

på detta för två fakulteter gemensamma arbetsfält bäst främjades genom

inrättandet av en institution för religionshistoria och religionspsykologi med

professorn som föreståndare.

Universitetsmyndigheterna hava hyst olika meningar rörande beredningens

berörda förslag. Det större akademiska konsistoriet i Vpasida anser

det uppenbart, atl förevarande fråga icke kunde tillfredsställande lösas genom

den föreslagna anordningen, och hemställer i första hand om inrättande

av en ny professur i religionshistoria inom filosofiska fakulteten i

Uppsala. Subsidiärt har konsistoriets majoritet tillstyrkt universitetsberedningens

förslag, dock med den ändring att från den religionshistoriska professurens

läroämnen .skulle frånskiljas även teologisk encyklopedi, vilket ämne

enligt konsistoriets mening borde hänföras till den systematiska teologien.

En minoritet i konsistoriet har såsom subsidiär lösning i stället förordat ett

av teologiska fakulteten i Ufipstda framställt förslag, innebärande all teologisk

encyklopedi skulle fortfarande tillhöra professurens område och även

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Sr ''litt.

ingå i dess benämning. Teologiska fakulteten i Lund bär intagit samina

ståndpunkt som Uppsalafakulteten. Inom humanistiska sektionen i Lund bär

universitetets rektor professorn Martin P:son Nilsson föreslagit, att den religionshistoriska

lärostolen i Lund skulle överflyttas till filosofiska fakulteten,

under förutsättning att den nuvarande innehavaren förklarade sig villig härtill.

Enligt detta förslag skulle examensskyldighet i båda fakulteterna åligga

lärostolens innehavare. Någon biträdande lärarbefattning .skulle ej erfordras.

Professuren borde benämnas professur i religionshistoria med religionspsykologi.

Humanistiska sektionen i Lund har, utan att ingå på anordnandet av

lärarbefattningarna inom den teologiska fakulteten, biträtt professorn Nilssons

förslag örn överflyttande av professuren till den filosofiska fakulteten.

Kanslern har i yttrande den 15 februari 1938 anfört huvudsakligen följande:
Den

fråga, som närmast krävde sin lösning, gällde den nuvarande Uppsalaprofessurens

omgestaltning. Professuren i teologiska prenotioner och

teologisk encyklopedi vid Uppsala universitet vore för närvarande ledig, och

det av beredningen väckta förslaget borde, åtminstone i vissa delar, bliva

föremål för prövning, innan professuren ledigförklarades.

Religionshistorien såsom vetenskap omfattade i princip alla religioners

historia. I praxis hade emellertid ämnet religionshistoria vid universiteten

blivit väsentligen de icke-kristna religionernas historia. Inom teologiska fakulteten

intoge religionshistorien ur undervisningssynpunkt ställningen av

ett allmänt inledande ämne till de egentligt teologiska studierna. Den allmänt

religionshistoriska orienteringen åsyftade att bibringa de teologie studerandena

en historisk syn på kristendomen genom dess insättande i ett

historiskt sammanhang. Det kunde icke bestridas, att religionshistorien, trots

dess föga framträdande .ställning i den teologiska examensordningen, hade

eller borde bava en utomordentligt viktig uppgift såsom ämne inom den teologiska

fakulteten.

Religionshistorien borde samtidigt hava sin plats inom filosofiska fakulteten

såsom ett ämne, helt likställt med andra humanistiska ämnen. Religionshistorisk

forskning grundade sig på filologisk, historisk och etnologisk

forskning. För bedrivande av historiska specialstudier inom ett visst

religionsområde krävdes förtrogenhet med det filologiska källmaterialet. Den

speciellt teologiska utbildningen vore icke nödvändig för religionshistorisk

forskning.

På grund av religionshistoriens anknytning till bägge fakulteterna och dess

betydelse såväl ur undervisnings- som ur forskningssynpunkt vore den mest

tillfredsställande lösningen för visso inrättandet vid åtminstone det ena universitetet

av en ny professur inom den filosofiska fakulteten. Härom hade

ock Uppsala universitet tidigare liksom nu gjort framställning.

Därest det icke för närvarande kunde räknas med denna lösning, syntes

kanslern universitetsberedningens förslag, med den av det större akademiska

konsistoriet i Uppsala föreslagna ändringen, tillgodose olika berättigade intressen.

Det måste enligt kanslerns uppfattning läggas stor principiell vikt

vid den nämnda ändringen, innebärande att teologisk encyklopedi icke skulle

tillhöra professurens område. Endast under denna förutsättning konnne

professuren med säkerhet att stå öppen för religionshistoriska forskare, oavsett

örn de fått sin utbildning inom den ena eller den andra fakulteten. Teologisk

examen eller teologiska studier borde icke vara nödvändiga kompetensvillkor

för erhållande av professuren. Enligt kanslerns mening syntes

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 21S.

5

ett utbrytande av såväl religionsfilosofien som den teologiska encyklopedi!!

från den religionshistoriska professurens område motiverat, oberoende av

huruvida en ny professur i religionshistoria inrättades i den filosofiska fakulteten.

Den åtgärd, som närmast påkallades enligt det av kanslern understödda

förslaget, vöre sålunda ett beslut om ändring av den nuvarande professuren

i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi vid Uppsala universitet

till en professur i religionshistoria med religionspsykologi.

Enligt universitetsberedningens förslag skulle religionsfilosofien förenas

med den ena professuren i systematisk teologi, vilken professur i Uppsala

benämdes professur i dogmatik och moralteologi och vars innehavare undervisade

och examinerade i teologisk etik. De teologiska fakulteterna tillstyrkte,

att religionsfilosofien tillädes den ena professuren i systematisk teologi, och

Lundafakulteten hade uttryckligen förordat ämnets överflyttande till den av

de båda nämnda lärostolarna, som i beredningens förslag åsyftades.

Vad anginge den teologiska encyklopedier hade det större akademiska

konsistoriet i Uppsala föreslagit, att jämväl detta ämne skulle överflyttas

till en av professurerna i systematisk teologi.

Såsom i det föregående omnämnts, hade universitetsberedningen föreslagit,

att humanistiska sektionen erhölle medinflytande vid tillsättning av professuren

i religionshistoria med religionspsykologi. Kanslern biträdde i denna

punkt beredningens av det större akademiska konsistoriet i Uppsala tillstyrkta

förslag och förutsatte, att erforderliga föreskrifter härom utfärdades,

innan befordringsproceduren för den lediga religionshistoriska professuren i

Uppsala inleddes.

Under åberopande av det anförda hemställde kanslern, att Kungl. Maj:t

ville utverka riksdagens medgivande till att professorsbefattningen i teologiska

prenotioner och teologisk encyklopedi vid universitetet i Uppsala i universitetets

avlöningsstat upptoges under benämningen professur i religionshistoria

med religionspsykologi.

2. Viss differentiering av professurerna i systematisk

teologi. Universitetsberedningen har anfört:

Den systematiska teologien vore uppdelad på två examensämnen: dogmatik

med symbolik och teologisk etik. Den företräddes vid båda universiteten av

två professorer. I Uppsala, där dessa benämndes professorer i dogmatik och

moralteologi, hade de genom beslut av kanslern fått sin undervisnings- och

examinationsskyldighet så bestämd, att den ene skulle svara för dogmatik

med symbolik och den andre för teologisk etik. I Lund, där befattningshavarna

benämndes professorer i systematisk teologi, hade i universitetets

stat fastslagits, att den ene hade undervisnings- och examinationsskyldighet

i dogmatik, den andre i teologisk etik.

Dogmatiken hade av gammalt varit ett av huvudämnena vid prästutbildningen

och vore så allt fortfarande, även örn ämnet för närvarande ej tillhörde

de mest tidskrävande. Etiken däremot vöre från examenssynpunkt

snarast att betrakta som ett biämne. De två systematiska ämnena vore nära

besläktade med varandra, och många forskare hade med framgång arbetat

på båda områdena. Det ville då synas, som örn det icke skulle vara omöjligt

för en professor alt svara för båda ämnena. Så vore även fallet i våra grannländer.

Under sådana omständigheter hade beredningen ansett sig böra närmare

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 211$.

6

undersöka frågan om sammanslagning av de båda lärostolarna i systematisk

teologi. Det hade härvid visat sig. att en sådan sammanslagning visserligen

vore möjlig att genomföra, men alt övervägande skäl dock talade för att icke

vidtaga en dylik åtgärd. Ett av de skäl, som vägt tyngst, då beredningen

kommit till nu angivna resultat, hade varit den omständigheten, att etiken

vore det ämne, som mest kunde bringa de blivande prästerna i beröring med

nutidens sociala, ekonomiska och politiska problem. En orientering i dessa

spörsmål från den teologiska etikens synpunkt vore naturligen av stort värde

för den blivande prästerliga verksamheten. Sammanfördes etiken med dogmatiken

under en och samma lärostol, komme med en viss nödvändighet

professorn att ägna huvudparten av sitt intresse och sin vetenskapliga forskning

åt det från teologisk synpunkt viktigare ämnet, dogmatiken. Den kontakt

med de aktuella samhällsproblemen, som undervisningen i etik för närvarande

hade möjlighet att skapa, skulle efter en sammanslagning säkerligen

komma att avsevärt försvåras.

I yttrande till Kungl. Majit den 28 mars 1935 angående återbesättande av

en ledigblivande professorsbefattning i dogmatik och moralteologi vid universitetet

i Uppsala hade beredningen uttalat, att den icke ansåge sig böra

väcka förslag örn sammanslagning av de båda lärostolarna i systematisk

teologi, men att åtskilliga skäl syntes tala för en uppdelning av ämnesområdet

mellan professurerna, så att den ena komme att omfatta dogmatiken

och den andra etiken.

Då det här vore fråga örn två skilda examensämnen samt undervisningen

och examinationen i de båda ämnena sedan lång tid tillbaka varit uppdelade

mellan professorerna, syntes lämpligt att nu taga steget fullt ut och företaga

en klyvning av själva ämnesområdet. Genom en dylik uppdelning undanröjdes,

vad beträffade här ifrågavarande lärostolar, de svårigheter, som,

enligt vad erfarenheten givit vid handen, ofta uppkomme vid tillsättandet av

en professor, vars undervisnings- och examinationsskyldighet endast sträckte

sig över en del av professurens ämnesområde.

Symboliken, som i Uppsala omhänderhades av den professor, vilken undervisade

i dogmatik, borde även i Lund läggas till motsvarande professur.

Vid behandlingen av ämnet teologisk encyklopedi och teologiska preno

tioner hade beredningen uttalat, att religionsfilosofien syntes böra avskiljas

från den av beredningen ifrågasatta professuren i religionshistoria med religionspsykologi

och förenas med en lärostol i systematisk teologi. Till vilkendera

lärostolen i systematisk teologi religionsfilosofien skulle läggas, syntes

böra bestämmas med hänsyn tagen till vederbörande professors arbetsbörda.

Då professorn i dogmatik skulle svara även för symboliken, torde

religionsfilosofien lämpligen böra förenas med etiken.

De båda lärostolarna syntes böra benämnas professur i dogmatik med

symbolik, respektive professur i teologisk etik med religionsfilosofi.

Teologiska fakulteten i Uppsala har tillstyrkt beredningens förslag.

Teologiska fakulteten i Lund har förklarat, att den visserligen helst såge.

all etikprofessuren benämndes professur i systematisk teologi med undervisnings-

och examinationsskyldighet i teologisk etik, men att fakulteten även

kunde godtaga den av beredningen föreslagna benämningen.

Kanslern har erinrat, att kanslern yttrat sig över universitetsberedningens

förslag till ändringar i fråga örn de till teologiska fakulteten hörande professorsbefattningar,

vilkas innehavare svarade för examensämnet teologisk encyklopedi

och teologiska prenotioner, samt därvid förordat, att religions
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

kanyl. Maj:ts proposition Nr 218.

7

filosofien skulle avskiljas från nämnda lärostolar och förenas nied en av

professurerna i systematisk teologi. (Jfr ovan under 1. Ändring i fråga örn

professuren i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi.)

Kanslern hemställde, att Kungl. Majit ville utverka riksdagens medgivande

till att de båda professorsbefattningarna i dogmatik och moralteologi vid universitetet

i Uppsala i universitetets avlöningsstat upptoges, den ena under benämningen

professur i dogmatik med symbolik och den andra under benämningen

professur i teologisk etik med religionsfilosofi.

3. Professur i internationell rätt. Dåvarande professorn

Ö. Undén har hemställt örn inrättande av en professur i internationell rätt

och till stöd härför yttrat:

Vid de svenska universiteten intoge den internationella rätten för närvarande

en undanskymd ställning. Ingenstädes i vårt land funnes en särskild

lärostol i vare sig folkrätt eller internationell privaträtt och ej heller i dessa

båda ämnen förenade till »internationell rätt». Detta förhållande vore så

mycket mer påfallande, som vårt land ofta under skilda perioder stått i

främsta ledet när det gällt försöken att praktiskt utbygga rättsförhållandet

mellan staterna. Den svenska statsledningen hade ock under ett skede, dit

man förläde folkrättens begynnelse såsom vetenskap, visat en framsynt uppskattning

av denna vetenskaps möjligheter och framtida betydelse. Här torde

endast behöva erinras örn de kallelser att träda i svensk tjänst, som svenska

regeringen riktade till två av 1600-talets berömdaste folkrättsjurister, Hugo

Grothius och Samuel Pufendorff, därmed beredande dessa under kritiska

förhållanden moraliskt och materiellt stöd för fortsatt arbete.

Det nuvarande läget beträffande den internationella rättens ställning såsom

läroämne vid våra juridiska fakulteter vore följande.

Såväl vid statsuniversiteten som vid Stockholms högskola vore folkrätten

tilldelad en professur, som därjämte omfattade ämnena statsrätt och förvaltningsrätt.

I Lund inginge ytterligare kyrkorätt i professurens titel, men detta

innebure icke, att någon olikhet i sak förelåge mellan de tre fakulteterna

beträffande professurernas ämnesområden.

Statsrätt och förvaltningsrätt hade beretts stort utrymme i studieplanerna

för de juridiska ämbetsmannaexamina. Särskilt förvaltningsrätten tenderade

att på grund av statsförvaltningens växande omfattning och betydelse i samhället

få ytterligare ökad vikt. Innehavaren av en professur i dessa båda

ämnen måste bliva starkt absorberad av undervisning och författarskap, örn

han skulle kunna tillfredsställa sådana krav. som svarade mot ämnenas praktiska

och teoretiska vikt. Folkrätten hade föga utsikter att hävda sig i denna

kombination. Endast undantagsvis kunde det förväntas, att innehavaren av

statsrättsprolessuren med dess hittillsvarande omfattning kunde, såsom den

näst siste innehavaren av Uppsalafakultetens professur under sin långa ämbetstid

verkligen lyckades, medhinna att ägna ett djupare intresse även åt

folkrätten.

Detta förhållande vore synnerligen otillfredsställande och bleve alltmer

ohållbart med hänsyn till folkrättens och folkrättsvetenskapens livliga utveckling

i nutiden. Iliand våra närmaste grannländer hade både Danmark

oell Finland särskilda professurer i folkrätt. Särskilda lärostolar i folkrätt

eller internationell rätt torde i högst få länder saknas. Det finge ock framhållas.

all på många håll utomlands upprättats vetenskapliga institut för internationell

räll. I Norge, där folkrätten vore liksom hos oss förenad med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ls proposition Nr 218.

statsrätten linder samma professur, funnes dock i Nobelinstitutet ett vetenskapligt

institut, där regelbundet föreläsningar anordnades i folkrätt. Även i

Uppsala funnes som bekant, tack vare en privat donation, ett institut för

internationell rätt. Dess begränsade resurser tilläte dock icke någon avsevärd

föreläsningsverksamhet eller annan regelbunden undervisning. Däremot ägde

institutet ett bibliotek, visserligen ännu ej betydande men med relativt goda

möjligheter till utvidgning av bokbeståndet. Vid institutet funnes ock en amanuens

anställd. Arbetsmöjligheterna för en professor i folkrätt underlättades

uppenbarligen genom tillvaron av institutet.

Att denna fråga icke tidigare upptagits torde sammanhänga därmed att

man icke velat aktualisera densamma utan att hava någorlunda säkra utsikter

alt få kompetenta sökande till en nyinrättad professur. Emellertid

torde detta betraktelsesätt icke längre böra hindra fakulteten från att taga

ett initiativ. Det torde med visst fog kunna sägas, att unga vetenskapsidkare

tvekade att specialisera sig på folkrätten, så länge en specimination inom detta

område faktiskt vägde mindre i den akademiska konkurrensen än arbeten

inom andra juridiska områden. Därest statsmakterna fattade ett principbeslut

örn inrättandet av en professur men samtidigt dröjde till en senare tidpunkt

med anvisande av anslag för ändamålet, torde utsikterna att erhålla kompetenta

sökande väsentligt okas. Det finge för övrigt erinras örn att en dylik

anordning tillämpats, när det nyligen gällt upprättandet av en ny professur i

privaträtt vid Lunds universitet.

En professur i folkrätt syntes lämpligen kunna omfatta även internationell

privaträtt. Visserligen vore dessa båda ämnen ganska olikartade. Men det

syntes ur olika synpunkter vara mera ändamålsenligt att sammanföra folkrätten

och den internationella privaträtten än att kombinera ett av dessa

ämnen med något annat av fakultetens ämnen. I åtskilliga främmande länder

förekomme kombinationen folkrätt och internationell privaträtt såsom föremål

för en och samma professur. Ldnstitut de droit internationel — den bekanta

internationella akademien — hade båda dessa ämnen till föremål för

sin verksamhet. Det kunde ock erinras örn att i vårt land ända till för några

år sedan ämnet »internationell rätt» i juris licentiatexamen hade varit en

gemensam beteckning på folkrätt och internationell privaträtt. För närvarande

vore den internationella privaträtten hos oss tillagd antingen den ena

civilrättsprofessuren eller ock processrättsprofessuren. Med hänsyn till civilrättens

och processrättens stora betydelse för ämbetsmannautbildningen, bleve

den internationella privaträtten i dessa kombinationer nödvändigtvis starkt

undanskjuten. I en kombination med folkrätten skulle ämnet komma mera

till sin rätt utan att dock behöva inkräkta alltför mycket på den tid, som

innehavaren av en dylik professur borde ägna åt folkrätten.

En särskild omständighet föranledde, alt tidpunkten för denna frågas aktualiserande

nu syntes vara inne. Professuren i statsrätt, förvaltningsrätt och

folkrätt i juridiska fakulteten vöre för närvarande vakant. På fakultetens

hemställan hade Kungl. Majit medgivit anstånd med professurens ledigförklarande,

på grund av att kompetenta sökande ej för närvarande kunde förväntas

anmäla sig. Örn statsmakterna beslöte upprättandet av en professur

i internationell rätt, kunde hänsyn härtill lagas vid besättandet av den lediga

stalsrättsprofessuren och särskild specimination i folkrätt sålunda ej

behöva krävas för denna professur.

Större akademiska konsistoriel har i anledning av detta förslag hemställt

örn inrättande av en professur i internationell rätt vid Uppsala universitet

från förslagsvis den 1 januari 1940.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21S.

9

Universitetsbercdningen har anfört, att beredningen holle före, alt den

internationella rättens stora betydelse väl motiverade en särskild lärostol i

detta ämne vid något av lärosätena i Uppsala och Lund, men att anslag till

professuren borde upptagas i budgeten, först då man kunde någorlunda säkert

påräkna kompetent sökande till densamma.

Kanslern har förordat, att framställning gjordes lill 1938 års riksdag om

fattande av principbeslut rörande inrättandet av en dylik professur, men att

beslutet om uppförande av professuren i universitetets stat måtte få anstå

tills vidare oell bero på särskild hemställan i ämnet från universitetsmyndigheterna.

4. Ändrad uppdelning av det privat rättsliga ämnesområdet

mellan lärostolarna inom detta område. LJnine

rsitetsberedningen bar anfört bland annat följande:

Privaträtten vore för närvarande i juris kandidat- och licentiatexamen

uppdelad på 3 examensämnen, benämnda 1) civilrätt: obligationsrått, 2) civilrätt:

familjerätt och sakrätt, 3) speciell privaträtt. I statsvetenskapligjuridisk

examen utgjorde privaträtten ett enda examensämne, omfattande

huvudgrunderna i civilrätt och speciell privaträtt. Den internationella privaträtten

utgjorde särskilt examensämne. Privaträtten representerades i Uppsala

av 3 professorer: 1 i civilrätt, med undervisnings- och examinationsskyldighet

i obligationsrätt (vilken professor dessutom svarade för den romerska

rätten); 1 i civilrätt, med undervisnings- och examinationsskyldighet

i familjerätt och sakrätt (vilken professor därjämte svarade för den internationella

privaträtten); 1 i speciell privaträtt. I Lund funnes för närvarande

1 professor i civilrätt och 1 i speciell privaträtt. Den internationella privaträtten

vore där uppdelad mellan de 3 professorerna i civilrätt, i straffrätt och

i processrätt. Från och med den 1 juli 1938 skulle en ny juridisk lärostol inrättas

i Lund, vars innehavare skulle svara för en del av det privaträttsliga

ämnesområdet. Kungl. Maj:t hade bemyndigats att uppdela det privaträttsliga

ämnesområdet mellan de 3 privaträttsprofessurerna.

Privaträtten hade av gammalt ansetts utgöra den viktigaste och mest centrala

delen av juridiken. Att på ett lämpligt sätt uppdela detta område på

examensämnen och lärostolar vore ingalunda lätt. Varken den grundläggande

indelningen i civilrätt å ena sidan och speciell privaträtt å den andra, ej

heller civilrättens uppdelning i sakrätt och obligationsrätt hade konsekvent

beaktats vid lagstiftningen. Såväl 1734 års lag med dess balkindelning som

den .senare lagstiftningen byggde i stället huvudsakligen på skillnaden mellan

rätt till fastighet och rätt till lösegendom. Regler av privaträttslig innebörd

rörande fastighet, vilka meddelades i en viss författning, komme därför ofta

att vid den akademiska undervisningen behandlas av skilda professorer.

Denna omständighet, att olika delar av en och samma författning från undervisnings-

och examenssynpunkt i så stor utsträckning, sorn nu vore fallet,

tillhörde skilda ämnen, innehure givetvis en betydande olägenhet.

För att råda hot på de angivna olägenheterna hade vid upprepade tillfällen

ifrågasatts en mera organisk uppdelning av privaträtten.

Beredningen hade för sin del kommit till den uppfattningen, att de olägenheter,

som vöre förknippade med den nuvarande gränsdragningen mellan de

till privaträtten hörande 3 examensänmena (familjerätt och sakrätt; obligationsrätt;

speciell privaträtt) samt mellan läroområdena för de professurer,

vilkas innehavare skulle svara för dessa examensämnen. vöre så kännbara,

al! man måste på allvar undersöka de förefintliga möjligheterna alt åstad
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

to

Kungl. Maj:ts proposition Ar 2/iS’.

komma andra gränser. Härvid utginge beredningen ifrån att det privaträttsliga

ämnesområdets .storlek vore så betydande, att detta område borde omhänderhavas

av 3 professorer samt i juris kandidatexamen och juris licentiatexamen

fördelas på 3 examensämnen.

Privaträtten utgjorde ett sammanhängande system av rättsregler. Skulle en

tredelning av detta rättsområde äga rum, kunde man — huru man än uppdelade

området mellan olika examensämnen och lärostolar — aldrig helt

undgå, att frågor, som vore intimt samhöriga, måste behandlas inom olika

ämnen och att ett och samma spörsmål måste bliva föremål för prövning i

skilda sammanhang. Under sådana förhållanden torde vara mest praktiskt

att i största möjliga utsträckning ansluta uppdelningen av privaträtten lill

omfattningen av de olika lagkomplexen. Härvid syntes det ligga nära till

hands att låta det rättsområde, som reglerades av bestämmelserna i giftermålsoch

ärvdabalkarna (familjerätten), utgöra kärnan i ett av examensämnena

och en av professurerna, låta jorda- och byggningabalkarna jämte de författningar,

som anslöte sig till dessa balkar (fastighetsrätten), bilda kärnan i

det andra ämnet och den andra professuren samt låta handelsbalken med

tillhörande författningar (lösegendomsrätten) bliva kärnan i det tredje ämnet

och den tredje professuren. Övriga delar av privaträtten finge fördelas mellan

examensämnen och professurer med beaktande av dessa delars samhörighet

med det ena eller andra huvudområdet och av nödvändigheten att söka

någorlunda jämnt uppdela arbetsbördan mellan de olika lärostolarnas innehavare.

De tre lärostolarna syntes kunna benämnas: 1) professur i privaträtt, särskilt

familjerätt, 2) professur i privaträtt, särskilt rätt beträffande fast egendom,

3) professur i privaträtt, särskilt rätt beträffande lös egendom. Därest

till den förstnämnda professuren lades även den internationella privaträtten

borde detta angivas i lärostolens benämning. Genom att professurerna benämndes

på nu angivet sätt skulle man erhålla garanti för att en var av de

olika huvuddelarna av privaträtten bleve representerad av en lärare, vars

vetenskapliga intresse och forskning väsentligen vore inriktade just på ifrågavarande

område, men på samma gång möjliggöra, att vid konkurrens örn en

lärostol speciminering även inom andra delar av privaträtten finge åberopas

såsom likvärdig med speciminering inom det särskilt angivna området, så

snart den sökande styrkt professorskompetens inom detta område. Till den

professur, som skulle svara för behandlingen av rätten till lös egendom, torde

den allmänna obligationsrätten böra läggas. Det nuvarande ämnet speciell

privaträtt skulle på visst av beredningen angivet sätt uppdelas mellan de 3

professurerna.

De juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund anse visserligen den hittills

tillämpade fördelningen av ämnesområdet mellan privaträttsprofessurerna

vara i vissa hänseenden mindre tillfredsställande men hava även framfört

erinringar mot beredningens förslag. Olika meningar hava inom fakulteterna

gjort sig gällande örn den lämpligaste uppdelningen av ämnesområdet.

Men enhällighet råder därom, att den en gång vidtagna uppdelningen borde

kunna med hänsyn till ändrade förhållanden eller vunnen erfarenhet utan

större omgång och tidsutdräkt revideras. Fakulteterna föreslå för den skull,

att den närmare fördelningen av undervisnings- och examinationsskyldigheten

må bestämmas av universitetskanslern. Vidare rikta sig båda fakulteterna

i sina yttranden mot beredningens ståndpunkt alt vid speciminering

borde fordras professorskompetens inom det område av privaträtten, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 218.

11

särskilt angivits såsom professurens specialområde. Uppsalafakulteten anser,

att professorskompetens bör kunna styrkas genom speciminering över hela

ämnesområdet, även örn en speciminering inom det särskilda området tillmätes

ett visst högre värde. Lundafakulteten anser, att vid bedömande av

sökandes kompetens och inbördes företräde specimination inom varje del av

ämnet privaträtt bör betraktas såsom lika meriterande för envar av professurerna.

Vad angår professurernas benämning, hava yrkanden framställts örn att

det gamla ämnesnamnet civilrätt måtte bibehållas och ersätta den av universitetsberedningen

föreslagna benämningen privaträtt.

Kanslern har yttrat:

Kanslern delade den av fakulteterna hävdade meningen, att den närmare

fördelningen av ämnesområdet mellan de olika privaträttsprofessurerna

kunde fastställas utan hänvändelse till riksdagen. Det torde böra överlåtas

åt Kungl. Majit eller, jämlikt § 114 mom. 2 universitetsstatuterna, åt universitetskanslern

att efter hörande av universitetsmyndigheterna härom fatta

beslut. Med denna ståndpunkt hade kanslern icke anledning att nu närmare

ingå på de synpunkter beträffande fördelningen, som i yttrandena framkommit.

Den definitiva fördelningen av ämnesområdet behövde ej heller

vidtagas före ledigförklarandet av vakanta professurer.

Kanslern funne det framställda förslaget örn bibehållande av ämnesnamnet

civilrätt beaktansvärt.

Vad anginge Uppsalafakulteten önskade den nuvarande innehavaren av

professuren i civilrätt, med undervisnings- och examinationsskyldighet i

obligationsrätt, samt romersk rätt icke åtaga sig en ändrad undervisningsoch

examinationsskyldigbet. En ändring vore sålunda här ej aktuell. Profes:

surén torde dock lämpligen kunna erhålla den förkortade benämningen professur

i civilrätt med romersk rätt. Den lediga professuren i civilrätt, med

undervisnings- och examinationsskyldighet i sakrätt och familjerätt, samt

internationell privaträtt ansåge kanslern böra benämnas professur i civilrätt

med internationell privaträtt. Den nuvarande professuren i speciell privaträtt,

vars innehavare icke motsatte sig en ändring av professurens område, torde

böra benämnas professur i civilrätt.

I enlighet med vad Lundafakulteten förordat förutsatte kanslern, att vid

bedömande av sökandes kompetens och inbördes företräde specimination

inom varje del av ämnet civilrätt betraktades såsom lika meriterande för

envar av professurerna.

5. Ä t e r b e sätt a n d e t a v d e n vid U p p s a 1 a u n i v e r s i t c t

v a k a n s satt a p r o fess u r e n i filo s o f i m. lii. Innan redogörelse

lämnas för universitetsberedningens förslag torde böra erinras örn följande.

Den 11 november 1932 anbefalldes kanslern för rikets universitet ali.

efter vederbörandes börande, lill Kungl. Majit inkomma med yttrande angående

möjligheten att i besparingssyfte lills vidare sammanföra den vid

denna tidpunkt lediga professuren i teoretisk filosofi vid universitetet med

den under budgetåret 1933/34 ledigblivande, av professorn A. Hägerström

innehavda professuren i praktisk filosofi. De akademiska myndigheterna

ställde sig i stort sett avvisande lill den ifrågasatta åtgärden. För den händelse

besparingsåtgärder skulle komma till stånd, förordade större akademiska

konsistoriet den utvägen, att professuren i teoretisk filosofi skulle

återbesättas, medan den efter professor Hägerström ledigblivande protos
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

surén i praktisk filosofi skulle vakanssättas under en tid av Iva år efter

hans avgång den 6 september 1933. Humanistiska sektionen antydde i sitt

yttrande i ämnet såsom en lösning, att den av professurerna, som ledigförklarades,

icke på förhand borde begränsas i avseende å ämnesområde till

någon viss gren av filosofien. Sedan den mest kvalificerade blivit utnämnd

— oavsett om han speciminera! inom den teoretiska eller den praktiska

filosofien — skulle det med hänsyn tagen till hans forskningsområde av

Kungl. Majit föreskrivas, inom vilken gren den utnämnde professorn skulle

hava examinationsskyldighet. För den andra grenen av filosofien borde en

docent förordnas att uppehålla erforderlig undervisning och examination.

En utförlig redogörelse för universitetsmyndiglieternas yttranden i övrigt

i förevarande fråga funnes intagen i 1933 års åttonde huvudtitel, sid. 109

121, till vilken torde få hänvisas.

Vid ärendets anmälan för Kungl. Majit anförde jag (1933 års åttonde

huvudtitel, sid. 121—122), att jag givetvis delade den uppfattning, åt vilken

de akademiska myndigheterna givit uttryck, nämligen att det vore i och

för sig beklagligt att nödgas ifrågasätta vakanssättning av en professur

inom ett så betydelsefullt forskningsområde som filosofien. Men då det

endast gällde en av det brydsamma budgetläget förestavad temporär åtgärd

och det även under normala förhållanden ej sällan inträffat, att universitetsprofessurer

stått vakanta under flera år, syntes mig åtgärden ej medföra

allvarligare olägenheter.

Den av humanistiska sektionen med avseende å ledigförklarande av en

av professurerna i filosofi framförda tankegången förklarade jag mig biträda.

Jag ansåg sålunda icke, att den teoretiska filosofien borde hava ovillkorligt

''företräde framför den praktiska, när det gällde att bestämma ämnesområdet

för den professur, som skulle ledigförklaras. Därest riksdagen gillade

förslaget om den ena professurens vakanssättning, skulle sålunda i

universitetets stat upptagas två professurer i filosofi, den ena utan angivet

belopp. Jag betonade slutligen, att innan frågan örn ledigförklarande av

den andra filosofiprofessuren ånyo upptoges, syntes det böra övervägas örn

anledning förefunnes att upprätthålla den hittillsvarande ämnesfördelningen

mellan de båda filosofiprofessurerna.

I sin skrivelse nr 8/1933 uttalade riksdagen (sid. 18 och 19) bland annat

följande:

Riksdagen kunde väl förstå de betänkligheter, som från universitetshåll

måste resas mot dylika ingrepp i de bestående förhållandena, och riksdagen

insåge till fullo, att hesparingsarbetet på detta område krävde stor varsamhet

med hänsyn till att det här gällde mera ömtåliga värden och till sina

verkningar mera svårbedömliga åtgärder än eljest vid genomförande av förändringar

inom den statliga administrationen.

I betraktande av det relativt stora antalet professurer i filosofi och närstående

ämnen, varmed våra universitet och högskolor vore försedda, och

de möjligheter, som, enligt vad av statsrådsprotokollet framginge, i allt fall

förefunnes att på ett tillfredsställande sätt uppehålla erforderlig undervisning

och examination inom filosofiens båda ämnesgrenar, ville det förefalla

riksdagen, som örn den ifrågasatta vakanssättningen av den ena av de två

professurerna i filosofi vid universitetet i Uppsala kunde anses försvarlig.

Riksdagen ville härvid framhålla anordningens av departementschefen påpekade

karaktär av en av det brydsamma budgetläget förestavad temporär

åtgärd. Definitiva förändringar av denna art syntes statsmakterna icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 218

13

lämpligen böra inlåta sig på, förrän den s. k. universitetsberedningen slutfört

sitt arbete och dess resultat blivit vederbörligen granskat.

Riksdagen bade icke något att erinra mot att berörda anordning genomfördes

på det sätt, att i stället för en professur i teoretisk filosofi och en

professur i praktisk filosofi i utgiftsstaten för universitetet uppfördes två

professurer i filosofi, den ena utan angivet belopp för lön och tjänstgöringspenningar.

Den blivande innehavaren av tjänsten borde utnämnas till professor i

filosofi med den undervisnings- oell examinationsskyldighet, som Kungl.

Majit funne skäligt att i samband med utnämningen bestämma. Vidare

borde i den blivande innehavarens fullmakt inryckas förbehåll örn skyldighet

för denne att underkasta sig den utökning eller annan jämkning av

professurens ämnesområde, som kunde bliva av Kungl. Majit föreskriven.

Riksdagen beslöt, att i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala vidtaga

den ändringen, att i stället för en professur i teoretisk filosofi och en professur

i praktisk filosofi uppföra två professurer i filosofi, den ena professuren

med avlöning lika med vad som tillkomme universitetsprofessor och

den andra utan angivet belopp för lön och tjänstgöringspenningar.

Den 12 januari 1934 utnämnde Kungl. Majit dåvarande docenten A. Karitz

att från och med den 1 februari 1934 vid universitetet i Uppsala vara professor

i filosofi med den undervisnings- och examinationsskyldighet, som av

Kungl. Majit bestämdes, samt med skyldighet för Karitz att underkasta sig

den utökning eller annan jämkning av professurens ämnesområde, som

kunde bliva av Kungl. Majit föreskriven. Den 9 mars 1934 föreskrev härefter

Kungl. Majit, att den Karitz åliggande undervisnings- och exaininationsskyldigheten

skulle tills vidare omfatta ämnet teoretisk filosofi.

Universitetsberedningen har till behandling upptagit frågan örn filosofiprofessurerna

vid universiteten och i sådant avseende anfört huvudsakligen

följande:

Det filosofiska ämnesområdet vore för närvarande uppdelat på två examensämnen:

teoretisk filosofi och praktisk filosofi. Såsom hörande till det

förra ämnet räknades särskilt logik, psykologi, kunskapslära och filosofiens

historia, såsom tillhörande det .senare ämnet särskilt etik, rättsfilosofi och religionsfilosofi.

Någon skarp gräns funnes emellertid ej mellan dessa båda

ämnen, varken från historisk eller systematisk synpunkt.

I Lund företräddes vartdera examensämnet av en särskild professor, och

lärostolarna benämndes, den ena professur i teoretisk filosofi, den andra

professur i praktisk filosofi.

I Uppsala, där förhållandena tidigare varit ensartade med deni i Lund,

genomfördes år 1933 den ändringen, att i universitetets stat upptogos två

professurer i filosofi, men att anslag beviljades till avlöning av allenast den

ene professorn. Rörande den andra professuren föreskrevs, att densamma

tills vidare icke skulle uppehållas genom vikarie. Innehavaren av den med

avlöning försedda professuren — vilken lärostol närmast syntes vara att

betrakta som en fortsättning av den tidigare professuren i teoretisk filosofi

— skulle enligt av Kungl. Majit i samband med tjänstens besättande meddelat

beslut tills vidare svara för undervisning oell examination i sistberörda

ämne. I fråga örn undervisning och examination i praktisk filosofi hade

vidtagits vissa provisoriska anordningar.

En undersökning av de skäl, som kunde anföras för och emot en sammanslagning

av de båda filosofiprofessurerna, gåve enligt beredningens mening

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2/<S.

vid handen, att det vöre förenat med avsevärd svårighet att fatta bestämd

ståndpunkt i saken. Beredningen hade dock kommit till det resultatet, att

skillén för en sammanslagning vore de starkare. Avgörande vid detta beredningens

ståndpunkttagande hade varit nedan angivna tankegång:

En god kännedom örn de teoretiskt filosofiska problemen vore en nödvändig

förutsättning för ett framgångsrikt studium av nästan alla den praktiska

filosofiens frågor, och vid ett metodiskt arbete på den teoretiska filosofiens

fält kunde man icke undgå att komma i beröring även med de praktiskt

filosofiska spörsmålen. Från forskningssynpunkt måste således de båda

ämnena i viss utsträckning hållas tillsammans till en enhet. Många — kanske

flertalet — av vetenskapsmännen på det filosofiska arbetsfältet hade arbetat

inom båda huvudområdena, och åtskilliga hade förklarats kompetenta

till professur såväl i teoretisk som i praktisk filosofi. Ej heller i undervisningshänseende

kunde man göra någon fullständig boskillnad mellan dessa

ämnen. Särskilt måste vissa delar av kursen i teoretisk filosofi ingå bland

fordringarna för betyg i praktisk filosofi. Uppdelningen på två ämnen föreföll

le därför mindre lämplig.

Den fond av kunskap rörande filosofiska spörsmål, varav läroverkslärare

och förvaltningstjänstemän närmast hade behov, och som därför borde ligga

till grund för bestämmandet av kunskapsfordringarna i filosofisk ämbetsexamen,

respektive statsvetenskaplig examen, torde bestå av en kombination

av kunskapsstoff, hämtat såväl från den teoretiska filosofiens som från

den praktiska filosofiens område. Då man icke gärna kunde ifrågasätta, att

en studerande, för vinnande av önskvärda kunskaper i filosofi, skulle behöva

medtaga två filosofiska ämnen i sin examen, syntes även från denna synpunkt

mest rationellt att sammanslå den teoretiska och den praktiska filosofien

lill ett examensämne, benämnt filosofi. Att vid en dylik sammanslagning de

nu fastställda kunskapsfordringarna för betyg i de båda filosofiämnena i de

lägre examina måste undergå skälig minskning, läge i öppen dag. I licentiatexamen

— liksom för övrigt till en viss grad även för högsta betyget i

de lägre examina — medgåve studieplanerna redan nu specialisering på vissa

delar av det filosofiska området efter överenskommelse mellan examinator

och examinand.

Genom en sammanslagning av de båda filosofiska examensämnena skulle

de filosofiska studierna för lägre examina och de därigenom förvärvade kunskaperna

bliva, i högre grad än som med den nuvarande ämnesuppdelningen

vore fallet, lämpade att komplettera och stödja studierna på ett flertal närbesläktade

områden såväl inom det humanistiska som inom de teologiska

och juridiska arbetsfälten. Om sålunda ämnet vunne i praktisk användbarhet.

bomme antalet av dem, som medtoge ämnet i sin examen, säkerligen att

ökas. Ännu starkare skulle denna ökning helt visst bliva, om filosofien finge

ingå såsom tredje ämne i filosofisk ämbetsexamen.

Beredningen hade införskaffat uppgifter om antalet i Uppsala och Lund

avlagda tentamina för filosofisk ämbetsexamen, filosofie kandidatexamen

och statsvetenskaplig examen i de båda filosofiska examensämnena under

de 5 läsåren 1931-32—1935-36 och funnit, att detta antal varit jämförelsevis

obetydligt. I Uppsala hade antalet varit i medeltal 7 per läsår i teoretisk

filosofi och 3 per läsår i praktisk filosofi. I Lund hade antalet varit respektive

20 och 5.

Då således hela det filosofiska studieområdet syntes böra sammanhållas till

ett examensämne samt antalet studerande, även örn detta underginge en av
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

15

sevärd ökning, icke torde bliva så stort, att det påkallade dubbelprofessurer

i ämnet, ansåge sig beredningen böra understödja tanken på en sammanslagning

av professurerna i teoretisk och praktisk filosofi till en lärostol, benämnd

professur i filosofi.

De båda examensämnena teoretisk filosofi oell praktisk filosofi borde,

såsom förut framhållits, sammanslås till ett ämne, benämnt filosofi.

I Uppsala kunde sammanslagningen omedelbart genomföras genom att

den i universitetets stat utan avlöningsbelopp upptagna professuren i filosofi

avfördes ur staten och föreskrift meddelades därom, att professorn i filosoli

Kantz skulle svara för undervisning och examination i hela ämnet filosofi.

Även i Lund, där lärostolen i praktisk filosofi blivit ledig den 1 september

1937 genom innehavarens tillträdande av professur vid Stockholms högskola,

kunde sammanslagningen, därest nuvarande innehavaren av den teoretiskt

filosofiska lärostolen vore villig övertaga hela det filosofiska ämnesområdet,

äga rum, så snart riksdagen lämnat sitt medgivande till nödig ändring i

avlöningsstaten. I annat fall torde den lediga lärostolen böra återbesättas

såsom professur i filosofi samt undervisningen och examinationen i läroämnet

filosofi på lämpligt sätt uppdelas mellan de båda professorerna. Professuren

i teoretisk filosofi borde därefter indragas vid nuvarande innehavarens

avgång.

Filosofiska fakultetens i Uppsala humanistiska sektion har anfört bland

annat:

Beredningens ståndpunkt vore bestämd av huvudsakligen ett skäl: att någon

skarp gräns ej kunde dragas mellan den teoretiska och den praktiska

filosofien.

Det vore naturligtvis en självklar sak. att varje forskare på den praktiska

filosofiens område borde äga den grundläggande skolning i logik, psykologi,

kunskapsteori och filosofiens historia, som den teoretiska filosofien av ålder

haft att giva. Däremot torde det icke vara riktigt att påstå, att man vid ett

metodiskt arbete på den teoretiska filosofiens område icke kunde undgå att

komma i beröring även med de praktiskt filosofiska spörsmålen.

Förhållandet mellan teoretisk och praktisk filosofi vore i själva verket

ungefär detsamma som mellan flera övriga varandra närstående vetenskaper.

Ett par sådana vetenskaper. vore till exempel matematik och den disciplin,

som hos oss vanligen kallades mekanik och matematisk fysik. För studiet

av detta senare ämne vore förtrogenhet med de högsta matematiska

hjälpmedlen nödvändig, och det rent matematiska värdet hos avhandlingar

i mekanik kunde ofta vara så betydande, att det gällde som merit även vid

professorskonkurrenser i matematik. Det nära sambandet mellan dessa båda

discipliner visade sig också däri, att vi ägde icke så få forskare, som förvärvat

framstående kompetens på bägge områdena.

Ingen hade emellertid på sådana grunder velat föreslå en sammanslagning

av professurerna i matematik oell mekanik och matematisk fysik.

Men den här gjorda analogien — som lätt skulle kunna utökas med andra

— visade tydligt, varthän det kunde bära, örn man för att en disciplin skulle

anses värd en egen lärostol uppställde kravet på en skarp gräns gentemot

ett närstående ämne, som möjliggjorde en fullständig boskillnad mellan

bägge. Skulle ett sådant krav verkligen på allvar uppställas oell genomföras,

skulle nuvarande universitetsorganisation — lill stor förmån för statskassan

om också ej för vårt vetenskapliga liv — raskt kunna återföras lill de blygsamma

måll. den ägt flir 200 å 300 år sedan, då universiteten ännu icke i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Ar 218.

nämnvärd grad fattade forskningen som sin väsentliga uppgift och den stora

mängden av sedermera differentierade studieämnen ännu varit osjälvständiga

delar av ett fåtal moderdiscipliner och till exempel professorn i matematik

även undervisat i mekanik, fysik, musik m. m.

En sådan radikal och konsekvent tillämpning av den tankegång, som beredningen

utvecklat i fråga om filosofiprofessurerna, vore den naturligtvis

själv den första att tillbakavisa, och den hade i andra delar av sitt utlåtande,

i samband med sina förslag om vissa nya professurers och andra lärarbefattningars

inrättande, visat sig behjärta nödvändigheten av den historiska

utveckling, som lett och leder till avsöndrandet från äldre moderdiscipliner

av nya, självständiga forskningsämnen, och därmed vittnat om sin förståelse

för arbetsuppdelningens betydelse för forskningens framåtskridande. Det

vore endast vid behandlingen av filosofiprofessurerna, som denna beredningens

förståelse saknades.

Därom vittnade den slutsats, som beredningen droge ur den premiss, vari

den utvecklade sin ovan granskade uppfattning om den teoretiska och den

praktiska filosofiens oupplösliga samband, vilken slutsats den formulerat

på följande sätt: »Från forskningssynpunkt måste således de båda ämnena

i viss utsträckning hållas tillsammans till en enhet.» Meningen kunde näppeligen

tolkas på annat sätt än så, att det filosofiska forskningsarbetet bäst

gagnades genom professurernas sammanslagning, ty en ny anordning, som

ur forskningens egen synpunkt ansåges vara av nöden, måste ju rimligtvis

åsyfta forskningens förkovran.

Beredningen syntes härvidlag icke hava tagit i betraktande den mångfald

av vidsträckta och egenartade problemområden, i vilka denna av vissa metodiska

överensstämmelser betingade enhet upplöste sig — en mångfald, för

vilken i själva verket den existerande tvådelningen redan vore otillräcklig

och som utan tvivel med tiden skulle framtvinga ytterligare differentiering.

Beredningen önskade alltså till hälften minska antalet av de lärostolar,

som vid våra universitet hittills stått till buds. Ett genomförande av

detta förslag skulle medföra, att våra svenska statsuniversitet i fråga örn

filosofisk forskning och undervisning komme att stå helt tillbaka för nära

nog alla universitet av motsvarande storlek i andra kulturländer, vilka i

regel ägde två å tre, stundom flera professurer i filosofi. En sådan åtgärd

skulle även såtillvida vara synnerligen beklaglig, som det filosofiska intresset

både inom vetenskapliga kretsar och hos den bildade allmänheten torde vara

större än på mycket länge. Det allmänna tidsläget vore sannerligen också

sådant, att det fria filosofiska studiet av de mänskliga och samhälleliga

problemen icke kunde betraktas som en mer eller mindre överflödig sak.

Beredningen hade beträffande den filosofiska undervisningen funnit, att,

då ingen fullständig boskillnad kunde göras mellan teoretisk och praktisk

filosofi, det vore lämpligare att sammanslå dem till ett enda examensämne,

filosofi.

Med samma motivering skulle en sammanslagning av en rad andra inbördes

mer eller mindre befryndade ämnen på förekommen anledning kunna

föreslås, och det läge uppenbarligen i universitetens intresse, att en tankegång

av denna art bestämt och en gång för alla avvisades. Vad beträffade

det särskilt understrukna förhållandet, att vissa delar av kursen i teoretisk

filosofi inginge bland fordringarna för betyg i praktisk filosofi, vore det ju

dock en välbekant sak, att ett fullt jämförligt förhållande gällde för åtskilliga

andra ämnen vid våra universitet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

17

Lämpligheten av den sålunda motiverade sammanslagningen till ett examensämne

sökte beredningen även styrka genom en hänvisning till de studerandes

behov. Därvid nämndes tvenne kategorier, nämligen blivande läroverkslärare,

varmed väl närmast lärare i filosofi avsåges, och sådana blivande

förvaltningstjänstemän, som toge statsvetenskaplig examen. Beredningen

uttryckte som sin mening, att den fond av kunskap rörande filosofiska

spörsmål, varav dessa kategorier närmast hade behov och som därför

borde ligga till grund för bestämmandet av kunskapsfordringarna i filosofisk

ämbetsexamen, respektive statsvetenskaplig examen, torde bestå av en

kombination av kunskapsstoff, hämtat såväl från den teoretiska filosofiens

som från den praktiska filosofiens område.

Det kunde först och främst icke vara riktigt att, som beredningen här

tydligen gjorde, utan vidare identifiera blivande läroverkslärares och blivande

förvaltningstjänstemäns behov av kunskaper i filosofi. Den blivande

läroverksläraren i filosofi behövde för att på föreskrivet sätt fylla sin uppgift

framför allt kunskaper i logik, psykologi och filosofiens historia -— genom

det sistnämnda studiet vunne han ju för övrigt alltid en önsklig orientering

även i fråga om den praktiska filosofiens problem. På grund härav

vöre det också endast examen i teoretisk filosofi, som gåve kompetens till

tjänst som läroverkslärare i filosofi. Den blivande förvaltningstjänstemannen

hade helt andra behov. Vad som för honom och hans kommande gärning

företrädesvis vore av betydelse, vore studiet av de sociologiska och rättsoch

statsfilosofiska problemen, alltså problem, som folie inom den praktiska

filosofiens område. I överensstämmelse härmed vore också praktisk filosofi

ett ordinarie tillvalsämne i statsvetenskaplig examen.

Beredningen medgåve själv att vid en sammanslagning av den teoretiska

och den praktiska filosofien till ett examensämne måste de nu gällande kunskapsfordringarna

för betyg i dessa båda ämnen undergå en skälig minskning.

Skälig måste i detta sammanhang uppenbarligen betyda, att man för

ett visst betyg i det sammanslagna filosofiämnet endast behövde uppfylla

hälften av de fordringar, som nu gällde för samma betyg i teoretisk filosofi

och likaledes blott hälften av de för betyget i fråga gällande fordringarna

i praktisk filosofi.

Det torde med säkerhet kunna påstås, att en så beskaffad studiekurs, som

med nödvändighet på varje punkt måste bliva av den mest elementära karaktär,

icke på något sätt skulle svara mot sitt syfte. Den skulle tvärtom innebära

en otvivelaktig kvalitativ försämring av både den blivande filosofilärarens

och den blivande förvaltningstjänstemannens utbildning.

Sammanslagningen av de bägge filosofierna till ett examensämne, filosofi,

vore naturligtvis på intet sätt ett tillräckligt motiv för sammanslagning även

av professurerna. Även örn beredningen funne sammanslagningen till ett

ämne ur examenssynpunkt vara att föredraga, torde den dock icke kunna

göra gällande, att den akademiska undervisningen i filosofi skulle vinna på

en koncentration till en enda lärostol.

Likväl ansåge beredningen dock icke sådana omständigheter vara förhanden,

som .skulle kunna motivera, att filosofien — i likhet med åtskilliga

andra examensämnen — företräddes av en dubbelprofessur.

Som ett särskilt stöd för denna sin uppfattning anförde beredningen dt''

filosofistuderandes ringa antal oell meddelade i detta sammanhang vissa statistiska

uppgifter, avsedda att ådagalägga filosofiprofessorernas oansenliga

examinationsbörda. Det kunde emellertid lätt påvisas, att denna statistik

lii hang till riksdagens pral okoll 1938. 1 sami. Nr 218.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mnj:ts proposition Kr 218.

leck'' av väsentliga brister. Deri hade helt utelämnat den för professorn i teoretisk

filosofi så betungande examinationen i teologisk filosofisk examen.

Vidare upptoge den ej tentamina för filosofie licentiatexamen. Slutligen

nämnde den intet om den tidskrävande granskningen av licentiat- och doktorsavhandlingar.

Det sammanlagda antalet doktorsavhandlingar vid Uppsala

och Lunds universitet vore under den 5-årsperiod, statistiken omfattade,

ej mindre än 8, av vilka 6 i praktisk filosofi. Denna siffra vore i och för sig

av stort intresse, ty den visade, att den praktiska filosofien, som en sammanslagning

kännbarast träffade, i fråga om antalet disputationer framgångsrikt

tävlade med många andra ämnen inom filosofiska fakulteten.

Examinationsbördan för professorerna i teoretisk filosofi vore sålunda redan

nu tillräckligt betungande och skulle för innehavarna av de sammanslagna

professurerna ytterligare starkt ökas, i synnerhet örn den ifrågasatta

nya ordningen, som beredningen toge för givet, skulle medföra en stegring

av antalet filosofistuderande.

Man kunde till sist anmärka, att beredningen icke upptagit till diskussion

ett annat problem, som i detta sammanhang ställde sig självt: hur skulle det

vara möjligt för en och samma professor att på ett tillfredsställande sätt

sörja för en undervisning, som toge vederbörlig hänsyn till både den teoretiska

och den praktiska filosofiens krav? Ett övervägande av denna fråga

gåve välgrundade anledningar att befara, att den föreslagna anordningen

skulle medföra lika ödeläggande verkningar för undervisningen som för det

filosofiska forskningsarbetet.

Med anledning av vad som sålunda blivit anfört ansåge sig sektionen böra

till alla delar avstyrka universitetsberedningens förslag i denna fråga och

uttryckte samtidigt sin önskan och förhoppning, att den vakanssatta professuren

i filosofi vid Uppsala universitet snarast finge förklaras till ansökan

ledig.

Filosofiska fakulteten i Uppsala har såsom yttrande åberopat vad humanistiska

sektionen i ärendet anfört. En minoritet inom fakulteten har framställt

förslag örn eventuellt ombildande av den vakanssatta filosofiprofessuren

till en professur i praktisk filosofi och sociologi.

Filosofiska fakultetens i Lund humanistiska sektion har överlämnat ett av

särskilda kommitterade inom sektionen (professorerna A. T. Nyman, S. A.

Wicksell, L. F. B. Lagerroth, R. Josephson, A. O. Holmberg och J. Landqvist)

avgivet yttrande, vari anföres följande:

Universitetsberedningen framhölle som ett huvudmotiv för sitt förslag örn

sammanslagning av de båda professurerna i teoretisk och praktisk filosofi,

att de båda ämnena i viss utsträckning måste hållas samman till en enhet,

alldenstund kännedom om de teoretiskt filosofiska problemen vore en förutsättning

för studium av den praktiska filosofiens frågor och man vid det

teoretiskt filosofiska arbetet ej kunde undgå att komma i beröring med de

praktiskt filosofiska spörsmålen.

Denna erinran örn ett sammanhang mellan de båda ämnena hade sin riktighet.

Men beredningen förbisåge vid sin konklusion de båda forskningsområdenas

olikartade karaktär och mångfalden av deras uppgifter. Denna senare

har ökat i modern tid. Redan arbetsfälten inom den teoretiska filosofien,

förnämligast inom logik, kunskapsteori och filosofiens historia, vore

numera så omfattande, att de helt krävde sin man. I åtminstone lika hög

grad hade den praktiska filosofiens arbetsuppgifter vidgats och fördjupats.

Dess särskilda ämnesområde innefattade utom de tre ämnen, som ursprungligen

ansetts helt täcka detsamma, nämligen etik, religionsfilosofi, rättsfilo
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Xr 218.

19

sofi, inklusive allmän statslära, i vår tiel även sociologi, varav en viktig del

vore socialpsykologi, samt en alla dessa områden berörande allmän värdelära.

Intresset för samtliga dessa forskningsgrenar hade i nutiden i synnerlig

grad ökats. Detta gällde ej minst sociologien, som i de större kulturländerna

överallt tillgodosetts genom lärostolar vid universiteten och inom vilket

ämne de sista decennierna sett en omfattande och aktuell forskning

komma till utveckling.

En enskild forskare kunde icke vara en produktiv vetenskapsman inom

alla den föreslagna filosofiprofessurens ämnesgrenar. Vände lian sitt intresse

mera mot den teoretiska filosofiens område, bleve uppgifter inom den praktiska

filosofien liggande obearbetade och tvärtom. Förslaget örn sammanslagning

bomme därför att på ett ödesdigert sätt beskära den filosofiska

forskningens framtidsmöjligheter i vårt land. Men en fullt lika viktig omständighet

vore härvid lärjungarnas intresse. Antingen bomme efter en sammanslagning

att anses riktigt, att filosofikursen ökade, så att just den olägenheten

uppstode, som beredningen velat undvika, nämligen att eleven bleve

nödgad att inom samma ämnes ram studera två ämnen, vartdera ungefär

motsvarande nuvarande kurser, så att utbildningstiden förlängdes. Eller också

befunnes nödvändigt att kurserna nedskures så, att varken inom den teoretiska

eller den praktiska filosofiens områden en tillfredsställande utbildning

av vetenskaplig halt vunnes.

Den förutsättning, som framskymtade i beredningens argumentering, att

här skulle föreligga en dubbelprofessur, vars tillvaro antalet elever ej gjorde

befogad, vore icke riktig. Här förelåge två skilda vetenskaper, som vardera

inrymde ett flertal forskningsgrenar. Den omständigheten, att de ägde förbindelse

med varandra, berättigade ej till slutsatsen, att de skulle i övervägande

grad vara identiska.

Universitetsberedningen uppgåve, att den kunskap rörande filosofiska

spörsmål, varav läroverkslärare och förvaltningstjänstemän hade behov,

torde bestå av en kombination av kunskapsstoff, hämtat såväl från den teoretiska

som från den praktiska filosofiens område. Beredningen slote därav,

att, då man ej gärna kunde ifrågasätta, att en studerande skulle behöva medtaga

två filosofiska ämnen i sin examen för vinnande av önskvärda kunskaper

i filosofi, det syntes även från denna synpunkt mest rationellt att .sammanslå

den teoretiska och den praktiska filosofien till ett ämnesområde.

Detta resonemang vore oriktigt och hade ingen grund i de verkliga förhållandena.

Den läroverkslärare, som skulle undervisa i filosofi i läroverket,

behövde utbildning i logik, filosofiens historia och psykologi. Men det hade

ännu aldrig förutsatts, att han för denna undervisning i läroverket skulle behöva

betyg i praktisk filosof i. Praktisk filosofi läge utanför gymnasiets läroplan

lör undervisning i lilosofi. Stadgan för statsvetenskaplig examen hade

däremot infört ämnet praktisk filosofi som tillvalsämne teir denna examen,

detta givetvis med hänsyn lill att den praktiska filosofien omfattade socialiilosofi

och sociologi. Men det hade icke ifrågasatts ali ämnet teoretisk filosofi

skulle ingå i denna examen.

Universitetsberedningens argumentering på denna punkt förfölle alltså.

Beredningens uppgift örn den obetydliga tentamensbörda. som skulle

åvila examinatorerna i såväl teoretisk sorn i praktisk filosofi, vore ofullständig

och därför missvisande. Beredningen hade nämligen uteslutande beräknat

tentamina för filosofisk ämbetsexamen, filosofie kandidatexamen och

statsvetenskaplig examen, men den hade förbigått de mest tidskrävande tentamina,

som tillkomme tjänsterna, nämligen för den teoretiska filosofiprofes
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Mcij:ts proposition Ar 218.

surens del tentamina för teologisk-filosofisk examen, vilka i medeltal belöpte

sig på ett 40-tal för år vid Lunds universitet, och vidare tentamina för licentiatexamen

för båda professurerna.

Det skulle icke vara lyckligt om, såsom en sammanslagning av de båda

professurerna sannolikt skulle hava till följd, forskningen och undervisningen

i etik och religionsfilosofi tillbakasattes inom den filosofiska fakulteten

och huvudsakligen överlämnades till den teologiska. En allmän kritisk

och psykologisk behandling av de etiska och de religiösa frågorna hade sin

hemort i den filosofiska vetenskapen och varken kunde eller borde på samma

sätt ifrågakomma inom den teologiska fakulteten.

Slutligen skulle, såsom professores emeriti Hans Larsson och Efraim Liljeqvist

i en skrivelse av den 20 november 1937 till kanslersämbetet påpekat, en

sammanslagning av de två filosofiprofessurerna vid statsuniversiteten icke

blott innebära förlusten av två lärostolar utan snarare av fyra, alldenstund

därmed för Stockholms och Göteborgs högskolor bortfölle enligt deras ord

»den mest trängande anledningen att upprätthålla, respektive upprätta vardera

två lärostolar i den filosofiska ämnesgruppen». Den underskattning av

de filosofiska vetenskaperna, som skulle framträda med en så utomordentlig

indragning, stöde i en påfallande motsättning till den alltjämt ökade utvecklingen

av de filosofiska disciplinerna i samtiden inom övriga kulturländer.

Kommitterade finge på anförda grunder bestämt avstyrka universitetsberedningens

förslag, vars genomförande skulle vara mycket olyckligt för den

filosofiska forskningen och de filosofiska studierna i vårt land.

Kommitterade ansåge en namnförändring av den praktisk-filosofiska professuren

önskvärd och föresloge, att professuren i stället för professur i praktisk

filosofi benämndes professur i praktisk filosofi med sociologi. Därmed

skulle i professurens namn en välmotiverad hänsyn tagas till den utvidgning,

som efter professurens inrättande de facto ägt rum av dess område. Den vikt.

som samhällsföreteelserna och samhällsproblemen i våra dagar ägde, gjorde

därjämte en sådan områdesutvidgning och namnförändring mycket befogad.

Att sociologien på sådant sätt särskilt accentuerades tedde sig så mycket

rimligare som denna disciplin i motsats till vad fallet vore med ovannämnda

tre klassiska underavdelningar av den praktiska filosofien för närvarande

icke vore på något sätt representerad vid våra statsuniversitet.

Professorn A. O. Holmberg har i särskilt yttrande framhållit, att den viktiga

frågan örn sociologiens ställning vid våra universitet icke torde kunna

lösas därigenom att ämnet sociologi tillfogades som biämne till ett annat,

rent teoretiskt, ämne, men att, då det å andra sidan vore viktigt, att det

betonades, att den praktiska filosofiska undervisningen borde orienteras icke

minst åt samhällsproblemens håll, den nuvarande professuren i praktisk

filosofi borde få namnet professur i praktisk filosofi och filosofisk samhällslära.

För egen del har sektionen enhälligt avstyrkt sammanslagning av filosofiprofessurerna

samt föreslagit, att allt fortfarande en professur i teoretisk

filosofi och en professur i praktisk filosofi skulle bibehållas ävensom hemställt,

att Kungl. Majit måtte utfärda föreskrift, att professorn i praktisk filosofi

skulle hava ådagalagt kompetens i samt vara skyldig att meddela undervisning

och förrätta examination på det område av filosofien, som omfattade

etik, religionsfilosofi, rättsfilosofi inklusive allmän statslära, sociologi och

allmän värdelära.

Kanslern har i yttrande den 15 februari 1938 anfört huvudsakligen följande:
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition Kr 218.

21

Da kanslern anmodat de båda universiteten att före den 1 februari 1938

inkomma med yttranden angående bland annat det i universitetsberedningens

betänkande framställda förslaget örn filosofiprofessurernas sammanslagning

till en professur vid vartdera universitetet, hade det skett i avsikt att möjliggöra

ett avgörande snarast möjligt av denna fråga. Då nämligen för

närvarande den ena filosofiprofessuren i Uppsala vore temporärt vakanssatt

och professuren i praktisk filosofi i Lund vore obesatt och i avbidan på slutlig

prövning av universitetsberedningens förevarande förslag icke ledigförklarad,

rådde beträffande filosofiens ställning vid universiteten ett osäkerhetstillstånd,

som enligt kanslerns mening borde snarast upphöra.

Av de avgivna yttrandena framginge, att båda universiteten med bestämdhet

avstyrkte universitetsberedningens förslag örn professurernas sammanslagning.

Tillika anhölle de akademiska myndigheterna i Uppsala, att den

för närvarande vakanssatta professuren i filosofi vid universitetet måtte snarast

få ledigförklaras. De akademiska myndigheterna i Lund föresloge, att

allt fortfarande en professur i teoretisk filosofi och en professur i praktisk

filosofi måtte bibehållas.

Beslutet om vakanssättning av den ena filosofiprofessuren i Uppsala hade,

då åtgärden vidtagits, angivits vara en temporär besparingsåtgärd.

Prövningen av frågan, huruvida detta provisorium skulle förvandlas till

en definitiv anordning, kunde och borde tydligen ske oberoende av det tillfälliga

faktum, att 1933 års vittgående besparingsåtgärder på olika områden

av statslivet kommit att drabba den just vid dåvarande tidpunkt lediga filosofiprofessuren

i Uppsala. I Lund vakanssattes samtidigt den där lediga professuren

i sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning.

Universitetsberedningens nu föreliggande förslag innefattade två moment.

Dels föresloges indragning av en filosofiprofessur vid vartdera universitetet,

och dels förordades en sammanslagning av de båda examensänmena teoretisk

filosofi och praktisk filosofi till ett examensämne, benämnt filosofi.

Dessa båda förslag stöde icke i nödvändigt beroende av varandra. Även örn

filosofien icke vore uppdelad i två .skilda examensämnen. kunde det finnas

fullgoda skäl för bibehållande av två professurer med hänsyn till forskningsområdets

omfattning och betydelse.

Filosofien hade sedan gammalt intagit en central ställning bland de humanistiska

vetenskaperna. Om vissa av den filosofiska forskningens äldre

arbetsområden numera antingen förlorat i betydelse eller ock tvärtom på

grund av sin vikt utbrutits till speciella vetenskaper, torde dock filosofien

såsom helhet hava fått väsentligt vidgade uppgifter i nutiden. Den teoretiska

filosofien hade med bibehållande av sina tidigare arbetsuppgifter inom

kunskapsteori, psykologi, logik och filosofiens historia i allt större utsträckning

upptagit till prövning andra vetenskapers, icke minst naturvetenskapernas,

kunskapsteoretiska förutsättningar och metoder. Den praktiska filosofien

hade alltjämt sina hävdvunna arbetsfält på etikens, religionsfilosofiens

och rättsfilosofiens, inklusive den allmänna statslärans, områden. Härtill kunde

läggas bland annat den allmänna sociologien, som enligt gällande kursplaner

vid universiteten inginge såsom beståndsdel i den praktiska filosofien.

Överallt inom den praktiska filosofiens vidsträckta fält mötte problem av

utomordentlig räckvidd oell betydelse icke minst under nuvarande tidsförhållanden.

Det allmänna tidsläget vore sannerligen sådant — yttrade humanistiska

sektionen i Uppsala — att det fria filosofiska studiet av de mänskliga

och samhälleliga problemen icke kunde betraktas som en iner eller

mindre överflödig sak. Sektionen framhölle ock, atl de två senaste inneha
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj-.ts proposition Sr 218.

varna av Uppsala universitets sedan 300 år existerande professurer i teoretisk

och praktisk filosofi varit forskare av en obestridlig resning, som brutit

nya vägar inom silia discipliner oell inlett en period av starkt ökat intresse

för filosofisk forskning. I Lunds akademiska konsistorium bade en liknande

reflexion kommit till uttryck. Varken Axel Hägerströms eller Hans Larssons

betydelsefulla forskar- och skriftställargärning hade varit möjlig, därest den

nu ifrågasatta sammanslagningen av de båda filosofiprofessurerna bade varit

genomförd.

Under hänvisning till vad från universitetens sida andragits funne kanslern

sig böra bestämt avstyrka tanken på en indragning av någon av de befintliga

filosofiprofessurerna.

Med den ståndpunkt kanslern sålunda intoge. ansåge kanslern sig icke

behöva närmare ingå på den jämväl av beredningen väckta frågan örn sammanslagning

av teoretisk och praktisk filosofi till ett examensämne, benämnt

filosofi. Därest tvenne filosofiprofessurer bibeliölles. kunde frågan om examensämnenas

omfattning, avgränsning och benämning icke desto mindre

upptagas till närmare utredning, närhelst så skulle befinnas önskvärt. Denna

fråga tillkomma det Kungl. Majit att i administrativ väg avgöra, och den behövde

sålunda ej underställas riksdagen. Kanslern hemställde, att för närvarande

någon ändring ej vidtoges i gällande föreskrifter.

Genom beslut vid 1933 års riksdag ändrades Uppsalaprofessurernas benämning

på det sätt att båda professurerna benämndes professurer i filosofi.

Tillika bestämdes i fråga örn den professur, som då hade ledigförklarats.

att den blivande innehavaren av tjänsten skulle hava den undervisnings-

och examinationsskyldigliet, som Kungl. Majit funne skäligt att i samband

med utnämningen bestämma. I huvudsaklig anslutning till vad sålunda

beslutats torde beträffande den vakanssatta professuren böra bestämmas,

att erforderligt anslagsbelopp för densamma från oell med budgetåret 1938/39

upptoges i staten ävensom att det finge tillkomma Kungl. Majit — eventuellt.

med tillämpning av 114 mom. 2 universitetsstatuterna, kanslern för

rikets universitet — att, efter börande av vederbörande akademiska myndigheter,

fastställa området för den blivande innehavarens undervisning oell

examination. Kanslern funne alltså icke tillräckliga skäl föreligga att upptaga

ett av en minoritet inom humanistiska sektionen i Uppsala framställt

förslag angående eventuellt ombildande av den nu vakanssatta professuren

till en professur i praktisk filosofi och .sociologi. Såsom framginge av vad

kanslern ovan anfört om den praktiska filosofiens arbetsområde, folie ostridigt

inom detsamma den allmänna sociologien. Vid upprättande av kursplaner

funnes möjlighet att genom särskilda specialkurser bereda sociologien

det ökade utrymme, som för .särskilda ändamål kunde vara erforderligt.

Det kunde ifrågasättas att jämväl i Lunds universitets stat nu företaga en

sådan ändring av filosofiprofessurernas benämning, som år 1933 genomfördes

för Uppsala. Sakligt sett skulle kanslern icke hava något att erinra mot en

sådan ändring. Då emellertid den nuvarande innehavaren av professuren i

teoretisk filosofi innehade fullmakt på denna professur och några tvingande

skäl att nu ändra Lundaprofessurernas benämningar till överensstämmelse

nied Uppsalaprofessurernas icke syntes föreligga, hemställde kanslern, att den

lediga professuren i praktisk filosofi i Lund måtte få ledigförklaras under sin

nuvarande benämning, såsom ock sektionen oell konsistoriet föreslagit. Genom

sedvanligt förbehåll i fullmakten för ny innehavare torde böra beredas

möjlighet till framtida ändring av professurens benämning eller omfattning.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställde kanslern, att Kungl.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ,Vr 2/8.

23

Majit ville utverka, att erforderligt anslagsbelopp från och med budgetåret

1938/39 upptoges i Uppsala universitets avlöningsstat även för den vakanta

professuren i filosofi.

I en till ecklesiastikdepartementet den 10 januari 1938 inkommen framställning

hava samtliga docenter i teoretisk filosofi och i praktisk filosofi vid

universiteten och högskolorna hos Kungl. Majit hemställt, att sammanslagning

av filosofiprofessurerna enligt universitetsberedningens förslag icke

måtte äga rum vid universiteten i Uppsala och Lund samt att åtgärder måtte

vidtagas för att de vakanssatta professorsämbetena i praktisk filosofi bleve

besatta med ordinarie innehavare.

Härefter torde redogörelse böra lämnas för framställda förslag örn ändrad

lydelse av de i avlöningsstaten under A. Avlöningsstat för professorer m. fl.,

matematisk-naturvetenskapliga sektionen upptagna anmärkningarna 1, 2

och 4.

6. Ändring av anm. 1 och anm. 2 till A. Avlöningsstat

för professorer m. fl., mate matis k-n atur vetenskapliga

sektionen. Under erinran, att 1937 års riksdag på förslag av Kungl.

Majit (jfr propositionen nr 189/1937, riksdagens skrivelse nr 202/1937) beslutat,

att de nuvarande professurerna i botanik samt botanik och praktisk ekonomi

skulle från och med den 1 juli 1938 benämnas professur i botanik,

särskilt systematik och morfologi, respektive professur i botanik, särskilt

fysiologi och anatomi, har större akademiska konsistoriet föreslagit, att de

nya benämningarna måtte i stället för de hittillsvarande införas i anm. 1

till förenämnda avlöningsstat. Tillika har konsistoriet hemställt, att anm. 2

till samma stat måtte i överensstämmelse med riksdagens beslut likaledes

från och med den 1 juli 1938 ändras därhän, att bestämmelse i anmärkningen

intoges örn att från lönen för den som professor vid universitetet äldre

av ovannämnda professorer i botanik skulle fråndragas 1 500 kronor, utgörande

beräknat värde av förefintlig tjänstebostad, dock med iakttagande av

att, därest ifrågavarande professor icke önskade disponera tjänstebostäder

densamma skulle disponeras av den såsom professor vid universitetet yngre

professorn i botanik, från vilkens lön i sådant fall skulle fråndragas nämnda

belopp.

Kanslern har tillstyrkt vidtagande av de sålunda föreslagna ändringarna.

7. Ändring av anm. 4 till A. Avlöningsstat för professorer

m. fl., matematisk-naturvetenskapliga sektionen.

Drätselnämnden har anfört, att jämlikt universitetets stat skulle i

lönen för professorn i växtbiologi ingå 7 500 kronor från den Kempeska donationsfonden.

Hittills hade fonden också kunnat till statsverket inleverera

beloppet i fråga. Detta kunde emellertid nu icke längre ske. På grund av de

under senare år alltmera sjunkande räntorna i allmänna marknaden såge sig

drätselnämnden numera tvungen att från och med innevarande budgetår

sänka procenttalet å den ränta, som kunde tillgodoföras universitetets fonder,

till 3,25 procent. Den Kempeska donationsfondens kapital uppginge den

1 juli 1937 till 200 816 kronor 24 öre, och räntan härå utgjorde efter 3,25

procent 6 526 kronor 52 öre.

Med anmälan av detta förhållande har större akademiska konsistoriet hemställt,

att den av statsmedel utgående andelen av ifrågavarande professorslön

måtte från och med den 1 juli 1938 höjas med det belopp, som betingades

av rådande ränteläge.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Kanslern har på grund av nämnda förhållande föreslagit, att anmärkningen

måtte erhålla följande ändrade lydelse: »I lönen för professorn i växtbiologi

ingår den till 7 500 kronor beräknade avkastningen av den Kempeska

donationsfonden.»

Statskontoret har anfört bland annat följande:

I enlighet med gällande grunder för uppställningen av riksstatens utgiftssida

vore i avlöningsstaten för universitetet — under utgifter — inräknat

tulla beloppet av avlöningen till professorn i växtbiologi, 12 000 kronor, samt

— såsom inkomst — under särskilda uppbördsmedel det såsom bidrag till

avlöningen anvisade beloppet av Kempeska donationsfondens avkastning,

vilket med ett beräknat belopp av 7 500 kronor inginge i posten »ränta å

vissa donationsfonder».

Universitetets avlöningsanslag hade bestämts genom att från det sammanlagda

beloppet av de beräknade utgifterna avräknats summan av de särskilda

uppbördsmedlens beräknade belopp. Enär avlöningsanslaget vore anvisat

såsom förslagsanslag, bomme — då fråga icke vore om inkomst från

fonden för egendoms- och skogsförvaltningen, varom gällde särskilda regler

— den omständigheten, att uppbördsmedel i verkligheten inflöte med lägre

belopp än de beräknade, ej att medföra, att medel för avlöningarnas fulla

bestridande icke funnes tillgängliga, utan innebure allenast, att belastningen

av anslaget bleve i motsvarande mån större.

På grund härav vore det — därest avkastningen av fonden icke konune att

uppgå till beräknade 7 500 kronor — ej behövligt, att .särskilda medel anvisades

för fyllande av vad som bruste.

Då man emellertid med hänsyn till nuvarande ränteläge torde nödgas utgå

ifrån att fondens ränteavkastning tills vidare icke bomme att uppgå till sådant

belopp, att avlöningsanslaget kunde tillföras det såsom bidrag till professorns

avlöning beräknade beloppet av 7 £00 kronor, kunde ifrågasättas,

huruvida icke för budgetåret 1938/39 den del av avkastningen, som vöre avsedd

till bidrag för bestridande av professorns avlöning, borde i avlöningsstaten

under särskilda uppbördsmedel upptagas till ett beräknat belopp, som

närmare överensstämde med vad som kunde beräknas verkligen komma att

inflyta. Enligt vad statskontoret under hand inhämtat, uppginge ränteavkastningen

å universitetets fonder under innevarande budgetår till 3,4 procent,

medan för budgetåret 1938/39 avkastningen icke kunde beräknas bliva högre

än 3,2 5 procent. Då avkastningen av Kempeska fonden sålunda för budgetåret

1938 39 torde komma att uppgå till högst 6 500 kronor eller 1 000 kronor

mindre än det belopp, vartill bidraget till professorns avlöning i gällande

stat beräknats, ville det förefalla statskontoret, att den under särskilda uppbördsmedel

uppförda posten »ränta å vissa donationsfonder» för budgetåret

1938/39 borde upptagas till ett med 1 000 kronor minskat belopp. Därest så

skedde, borde den ifrågavarande anmärkningen till avlöningsstaten givas ett

av förändringen betingat innehåll. Statskontoret finge för sin del föreslå,

att anmärkningen — med någon jämkning av kanslerns förslag — erhölle

följande avfattning: »I lönen för professorn i växtbiologi ingår ett till 6 500

kronor beräknat belopp av den Kempeska donationsfondens avkastning.»

Lunds universitet.

1. Ändrad uppdelning av det privaträttsliga ämnesområdet

mellan lärostolarna inom detta område. Beträffande

universitetsberedningens förslag i förevarande avseende och ani
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Sr ''218.

25

versitetsmyndigheternas yttranden har redogörelse härför ovan lämnats vid

behandlingen av motsvarande fråga vid Uppsala universitet. Här torde

allenast böra erinras, att jämlikt beslut av 1936 års riksdag vid Lunds universitet

skall — utöver de nu befintliga professurerna i civilrätt, respektive

speciell privaträtt — från och med den 1 juli 1938 inrättas ytterligare

en professur inom det privaträttsliga ämnesområdet.

Kanslern har förordat, att vid Lunds universitet, där hinder icke mötte

mot en omedelbar förändring av professurernas områden, de tre professurerna

upptoges i staten under följande beteckningar:

1) en professur i civilrätt med internationell privaträtt;

2) två professurer i civilrätt.

2. Professur i öro n-, näs- och halssjukdomar i stället

för en ordinarie lärår befattning i ämnet. Medicinska

fakulteten har anfört följande:

Inom nutida medicinsk forskning och läkekonst hade öron-, näs- och

halssjukdomarnas patologi och terapi alltmer utvecklats till en tämligen

väl avgränsad och självständig disciplin med sina egna undersöknings-,

forsknings- och behandlingsmetoder, en disciplin, som på grund av sin

stora betydelse också numera vid nästan alla universitet eller medicinska

högskolor vore representerad genom särskild professur. Ämnesgruppen

utgjorde också ett för en fullgod läkarutbildning nödvändigt och synnerligen

viktigt undervisningsfack. En praktisk-klinisk kurs häri vore

också sedan länge hos oss i gällande examensstadga föreskriven som

obligatorisk för avläggande av medicine licentiatexamen, och vid alla

övriga medicinska högskolor i Norden funnes redan professurer i ämnesgruppen.

I vårt land inrättades dylik professur vid karolinska institutet

redan år 1912 och vid Uppsala universitet år 1926. Undervisning i oron-,

näs- och halssjukdomar hade dock vid Lunds universitet meddelats ända

sedan år 1906, då dåvarande docenten Törne, som utnämnts till föreståndare

för den samma år vid Lunds universitet inrättade polikliniken

för öron-, näs- och halssjukdomar, började meddela sådan undervisning,

under de 6 första åren i egenskap av docentstipendiat, sedermera under

4 år såsom av kanslern förordnad föreståndare för nämnda poliklinik och

mot arvode, vartill anslag för varje år begärdes och erhölls. Under detta

första skede hade dock poliklinikverksamhet varit inskränkt till mottagningar

endast vissa dagar i veckan och undervisningen ej särskilt omfattande

och för deltagarna fullt frivillig. Sedan år 1918 nya rymliga

polikliniklokaler tillkommit, och poliklinikverksamheten därigenom kunde

utökas till dagliga mottagningar, och föreståndarbefattningen dessutom

blivit förenad med överläkartjänst vid en klinisk avdelning, och den

operativa verksamheten i följd härav betydligt vidgad, hade i samband

härmed undervisningen blivit omlagd och utökad, och hade sedan år 1921

avsett meddelande av de i examensstadgan föreskrivna obligatoriska kurserna.

som sålunda allt sedan dess kunnat fullgöras i Lund lika väl som

i Stockholm och Uppsala. Under många år kunde emellertid befattningen

endast tillsättas för tre år i sänder och var gång under uttrycklig förutsättning,

att medel för avlöning stöde till förfogande. Anslag måste nämligen

årligen begäras härtill av riksdagen. Först år 1925 hade anslag för ändamålet

blivit uppfört på ordinarie stat och från och med år 1930, sedan en

ny och modern öronklinik kunnat tågås i bruk, vore befattningen förvandlad

till en ordinarie lärarbefattning med samma tillsättningsprocedur

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition Sr 218.

som för professur, dock med en avlöning, som på intet sätt kunde anses

motsvara densammas betydelse. Under det att denna befattning sålunda

vid Lunds universitet vuxit i omfattning och betydelse till jämställdhet

med motsvarande befattningar i Stockholm och Uppsala, hade den

i yttre organisatoriskt och ekonomiskt avseende fått stanna i en vida

lägre klass. Av en jämförelse mellan föreståndarens för öron-, näs- och

halskliniken i Lund nuvarande arbetsuppgifter med motsvarande prolessorers

vid Uppsala universitet och karolinska institutet franninge följande

förhållande. I Lund holle ifrågavarande klinikföreståndare 2 undervisningskurser

årligen med numera 20 deltagare i varje kurs och gäve

sålunda årligen 40 medicine kandidater den för medicine licentiatexamen

obligatoriska utbildningen i öron-, näs- och halssjukdomar. Uppsalaprotessorn

holle 3 kurser årligen med 12 deltagare i varje kurs och gåve

sålunda årligen den obligatoriska utbildningen åt 36 medicine kandidater.

Stockholmsprofessorn slutligen holle själv 3 undervisningskurser årligen,

dessutom gåves under sommarferierna en kurs av docenten i ämnet, i

varje kurs deltoge högst 24 kandidater och erhölle sålunda vida flera

medicine kandidater ifrågavarande utbildning i Stockholm än i Uppsala

och Lund. Patientantalet å de här nämnda frenne öronavdelningarna

under de senaste tvenne åren, för vilka uppgifter förelåge, framginge av

nedanstående tabell:

Sjukhus

Ordinarie

sängplatser

1933—35

Medelbeläggning

1933

1934

1935

Sabbatsberg, Stockholm....................

57

49,3

52,6

52,8

Akademiska sjukhuset. Uppsala............

61

51,3

51

50

Lasarettet, Lund ........................

57

57,9

57,5

61,5

Som av anförda uppgifter och siffror framginge. vore sålunda det rena

sjukvårdsarbetet praktiskt taget ungefär lika stort å de tre öronklinikerna

i Uppsala, Lund och Stockholm, dock något större i Lund än på de

övriga båda ställena; det kliniska undervisningsarbetet ungefär lika stort

i Lund och Uppsala men avsevärt större i Stockholm, där emellertid professorn

hade flera biträdande läkarkrafter till hjälp för den praktiska

handledningen av kandidaterna än vad fallet vore i Uppsala och Lund.

För dessa arbetsuppgifter: ett kliniskt sjukvårdsarbete, som vore större

än i Uppsala och Stockholm och ett undervisningsarbete uti ett för den

praktiska läkarutbildningen viktigt fack, som vore ungefär lika stort som

i Uppsala, uppbure ifrågavarande klinikföreståndare i Lund en sammanlagd

årsavlöning, som med nuvarande dyrtidstillägg för år 1936 belöpte

sig lill 6 164 kronor, sålunda ett belopp, som vore ungefär hälften av

den avlöning, som professorn i Uppsala erhölle för ungefär samma arbete

och professorn i Stockholm för ett något större arbete. Huru i själva

verket föga avpassad den alltjämt utgående avlöningen numera vore i

förhållande till befattningens uppgifter, torde även framgå av det högeligen

anmärkningsvärda förhållandet, att föreståndaren för öronkliniken

i Lund med sina viktiga både undervisnings- och sjukvårdsuppgifter hade

lägre avlöningsförmåner än de av Malmöhus läns landsting avlönade förste

underläkarna vid Lunds lasarett, vilka utom den kontanta lönen på 6 000

kronor åtnjöte naturaförmåner i form av fri bostad och kost på sjukhuset,

beräknade till 1 250 kronor. Ifrågavarande föreståndares avlöning

vore även mindre än ett vanligt docentstipendium.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj-.ts proposition Nr 218.

27

Med den nu utgående, synnerligen låga avlöningen för ifrågavarande

föreståndarbefattning kunde det helt säkert befaras, att man ej med

säkerhet kunde räkna med att den som innehavare kunde få behålla

verkligt förtjänt och skicklig företrädare för ämnet, så länge avlöningsförhållandena

för realiter motsvarande befattningar ställde sig så betydligt

mycket fördelaktigare vid rikets båda andra medicinska högskolor. Det

torde vara ett klart och rimligt önskemål, att den jämförelsevis nya, till

stor del för statsmedel byggda, välinrättade öronkliniken i Lund även

framdeles bereddes lika goda utsikter att förvärva och bibehålla en välkvalificerad

chef som systerklinikerna i Uppsala och Stockholm.

I anseende till den stora praktiska vikten för läkarutbildningen av

fullgod undervisning i ämnet öron-, näs- och halssjukdomar och då karolinska

institutet sedan över två decennier och Uppsala universitet sedan

snart ett decennium haft professur i ämnet, syntes det fakulteten, att

den enda riktiga lösningen på den nuvarande situationen vore, att befattningen

omändrades till professur.

Redan år 1936 hade fakulteten anhållit om inrättandet av ett ordinarie

professorsämbete med hänsyn till den allt starkare framträdande betydelsen

för den allmänna läkarutbildningen av undervisningen i ifrågavarande

ämne. Beviljandet av denna nya professur, som alltså endast

bomme att ersätta föreståndarbefattningen, bomme ej att medföra några

ökade anspråk beträffande den professuren tillhörande kliniken.

Fakulteten kunde slutligen framhålla, att förevarande fråga varit föremål

för enskild motion vid 1937 års riksdag och att statsutskottet, som

funnit de i motionen framförda synpunkterna beaktansvärda. såsom motiv

för sin avstyrkan endast framhållit, att riksdagen icke borde fatta

positivt beslut i detta ärende på grundval av enskild motion och utan av

Kungl. Majit verkställd utredning.

Större akademiska konsistoriet har föreslagit, att en professur i oron-,

näs- och halssjukdomar inrättas vid Lunds universitet i stället för den

nu förefintliga lärarbefattningen i ämnet.

Kanslern har yttrat:

konsistoriet hade hemställt, att den å universitetets stat med en avlöning

av 2 700 kronor upptagna befattningen såsom ordinarie lärare i öron-, näsoch

halssjukdomar skulle ombildas till en professur i samma ämne. I

sitt nyligen avgivna betänkande med utredning i fråga örn universitetens

verksamhet och organisation hade universitetsberedningen föreslagit inrättande

vid Lunds universitet av en professorsbefattning i otiatri. Beredningen

hade tillika uttalat, att hinder ej syntes föreligga att i samband

med beslutet örn professurens inrättande föreskriva, att den nuvarande

innehavaren av den ordinarie lärarbefattningen i öron-, näs- och halssjukdomar

— vilken erhållit sin tjänst efter en prövning av i stort sett likartad

beskaffenhet som den, som vore stadgad för tillsättande av professur

—- skulle, utan ledigförklarande av professuren, utnämnas till innehavare

av densamma.

Vid universitetet i Uppsala och karolinska institutet funnes redan professorsbefattningar

i här ifrågavarande viktiga ämne. Att ett starkt behov

förelåge av professur i ämnet även i Lund syntes obestridligt. I detta

sammanhang ville kanslern erinra örn att antalet avlagda medicine licentiatexamina

vore större i Lund än i Uppsala. Kanslern ansåge sig därför

böra understödja konsistoriets begäran. Professuren syntes tills vidare

kunna erhålla samma benämning som motsvarande lärostolar i Uppsala

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

och vid karolinska institutet. Kanslern delade universitetsberedningens uppfattning

angående lämpligheten av att den nuvarande innehavaren av

lärarbefattningen i ämnet F. G. Dohlman, utan att den nyinrättade professuren

ledigförklarades, utnämndes till innehavare av densamma.

3. Viss differentiering av de professurer, som företräda

examensämnet nordiska språk. Universitetsberedningen

har erinrat, att examensämnet nordiska språk vid vartdera universitetet

företrädes av två professorer. I Lund benämndes båda lärostolarna

professurer i nordiska språk, i Uppsala benämndes den ena professur i

nordiska språk och den andra professur i svenska språket.

Beredningen holle före, att vid varje svenskt statsuniversitet borde finnas

en lärostol, vars innehavare inriktat sin forskning på studiet av svenska

språket, särskilt det nu levande språket — såväl riksspråket som dialekterna.

Redan hänsynen till de med modersmålsundervisningen i skolorna

förknippade problemen gjorde det önskvärt, att vi i landet ägde tillgång

till forskare, vilka vore särskilt skickade att sätta in dessa frågor i deras

vetenskapliga sammanhang. Åtgärder borde därför vidtagas i syfte att

tillgodose detta önskemål.

Beredningen ansåge, att vid vartdera universitetet den ena av de båda

här ifrågavarande lärostolarna borde benämnas professur i nordiska språk.

Denna professurs ämnesområde borde omfatta samtliga nordiska språk

med särskilt beaktande av deras inbördes sammanhang. Den andra lärostolen

borde erhålla benämningen professur i svenska språket. Det borde

uttryckligen fastslås, att tyngdpunkten inom denna lärostols ämnesområde

utgjordes av nysvenskan och särskilt av det levande språket.

I fråga om de båda Uppsalaprofessurerna erfordrades ingen ändring i

universitetets stat, endast en föreskrift av Kungl. Majit, att vid professurernas

tillsättande de ovan angivna synpunkterna skulle beaktas.

Vad Lund beträffade, borde riksdagens medgivande inhämtas till att benämningen

å den ena av de två lärostolarna i nordiska språk ändrades till

professur i svenska språket. Beslutet härom syntes dock lämpligen böra

träda i kraft först vid närmast inträffande ledighet å någon av professurerna,

då den lediga befattningen borde anslås såsom professur i svenska

språket.

Filosofiska fakulteten i Uppsala och dess humanistiska sektion hava tillstyrkt

beredningens förslag, men tillika understrukit att fordran på vetenskaplig

produktion även på fornsvenskt område borde upprätthållas för

erhållande av kompetens till professur i svenska språket.

Filosofiska fakultetens i Lund humanistiska sektion har anslutit sig till ett

av professorn E. Noreen gjort uttalande, vari anföres bland annat:

Det vore så självklart, att en innehavare av en professur i nordiska

språk i Sverige borde hava ådagalagt kompetens i svenska språket, att

detta förhållande icke behövde komma till uttryck i professurens benämning.

Däremot syntes det riktigt att genom benämningen fastslå att för att

framgångsrikt bedriva vetenskaplig forskning och undervisning på ett

av de nordiska språkens område oundgängligen fordrades kompetens på

de övrigas. Forskning på de nysvenska dialekternas område kunde ej bedrivas

utan kännedom örn norska och danska dialekter och dessas förutsättningar

i respektive fornspråk.

Att dessa synpunkter vore uppenbart riktiga torde även framgå därav

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr ‘218.

29

att professorn i svenska språket vid Uppsala universitet delade tentamenspliklen

i examensämnet nordiska språk med professorn i nordiska språk.

Det kunde sålunda ej bestridas, att han i realiteten vore och även framgent

måste bliva en andra professor i nordiska språk.

För så vitt det skulle anses önskvärt att i professurens benämning

understryka det i och för sig självklara faktum att innehavaren borde

äga kompetens i svenska språket, erbjöde sig möjligheten att benämna

professurens ämnesområde nordiska språk, särskilt svenska språket. Detta

alternativ syntes dock icke utgöra någon förbättring, utan borde sektionen

avstyrka all förändring rörande benämningen på de båda professurerna

i nordiska språk vid Lunds universitet. Den logiska konsekvensen härav

vore att professuren i svenska språket vid Uppsala universitet borde förändras

till en professur i nordiska språk.

Kanslern har anfört:

Enligt beredningens mening borde det uttryckligen fastslås, att tyngdpunkten

inom ämnesområdet för den professur, som enligt beredningens

förslag skulle benämnas professur i svenska språket, utgjordes av nysvenskan,

särskilt av det levande SDråket.

Då den ena professuren i nordiska språk i Lund på grund av innehavarens

frånfälle för närvarande vore ledig, vore det angeläget att före

professurens ledigförklarande ståndpunkt toges till det av universitetsberedningen

väckta förslaget. För egen del tillstyrker kanslern, att beredningens

förslag genomföres, varvid kanslern dock förutsatte att, på sätt

humanistiska sektionen i Uppsala förordat, krav på vetenskaplig produktion

även på fornsvenskt område upprätthölles för erhållande av kompetens

till professur i svenska språket.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava förslag framställts Departeangående

ändringar i ett flertal avseenden av den nuvarande professors-men*sc^e*e11,

organisationen vid de båda universiteten.

Jag behandlar först förslagen i vad de avse Uppsala universitet.

Kanslern har här förordat en omgestaltning av den nuvarande professuren

i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi, vilken för

närvarande är ledig. I den teologiska encyklopedien behandlas teologiens

uppgift och metod samt lämnas en allmän överblick över det teologiska

arbetsfältet. De teologiska prenotionerna omfatta allmän religionshistoria,

religionspsykologi och religionsfilosofi. Religionshistorien är föremål för

vetenskaplig bearbetning även inom den filosofiska fakulteten. Enligt

kanslerns mening borde religionshistorien därför även hava sin plats inom

den filosofiska fakulteten, likställd med andra humanistiska ämnen och

en ny professur inrättas i ämnet inom filosofiska fakulteten vid ettdera

av universiteten. Men kanslern har likväl icke nu räknat med denna lösning,

utan ansett universitetsberedningens förslag till ovannämnda teologiska

professurs omgestaltning i huvudsak innebära en godtagbar anordning.

Beredningen har förordat, att den ifrågavarande professuren vid

Uppsala universitet .skulle benämnas professur i religionshistoria med religionspsykologi.

Religionsfilosofien skulle avskiljas fran professuren och i

stället förenas med den ena professuren i systematisk teologi, i Uppsala

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition Sr 218.

benämnd professur i dogmatik och moralteologi. Encyklopedien skulle

däremot fortfarande ingå i förstnämnda professurs ämnesområde, ehuru

icke i dess benämning. Kanslern har tillstyrkt den av beredningen föreslagna

nya benämningen, men i likhet med större akademiska konsistoriet

i Lppsala ansett encyklopedien icke böra tillhöra professurens ämnesområde

utan häntöras till den systematiska teologien. Jag anser goda skäl

anförda för en ändring av professuren i teologiska prenotioner och teologisk

encyklopedi till en professur med den av universitetsberedningen föreslagna

benamningen. Liksom kanslern finner jag det lämpligt med ett frånskiljande

av encyklopedien fran professurens ämnesområde, enär professuren härigenom

kommer att stå öppen för religionshistoriska forskare, oavsett om de fått

sin utbildning inom den teologiska eller filosofiska fakulteten. Jag tillstyrker

alltså, att ifrågavarande professur erhåller den föreslagna ändrade benämningen

och den av kanslern föreslagna ämnesomfattningen.

Jag biträder kanslerns uppfattning om att humanistiska sektionen bör

erhålla medinflytande vid tillsättandet av professuren i religionshistoria

med religionspsykologi. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i sinom

lid meddela bestämmelser härom.

\ad angår professurerna i dogmatik och moralteologi har i stort sett någon

erinran icke framställts mot den av universitetsberedningen föreslagna

differentieringen av dessa lärostolar och deras benämningar. Även jag kan

giva min anslutning till beredningens ifrågavarande förslag och förordar

alitsa, att de tva professurerna i systematisk teologi vid Uppsala universitet

benämnas, den ena professur i dogmatik med symbolik och den andra professur

i teologisk etik med religionsfilosofi. Frågan örn till vilkendera av

dessa två professurer encyklopedien bör hänföras torde framdeles få avgöras

sedan de akademiska myndigheterna haft tillfälle att yttra sig härom.

Encyklopedien synes i varje fall icke böra ingå i någondera av de två professurernas

benämningar.

I likhet med universitetsmyndigheterna och universitetsberedningen anser

jag den internationella rätten, som hittills intagit en alltför undanskymd

ställning vid våra universitet, representera ett så betydelsefullt område av

rättsvetenskapen, att avgörande skäl tala för att en särskild lärostol upprättas

i detta ämne vid ett av universiteten. Det synes vara lämpligt, att

denna professur knytes till Uppsala universitet. Med hänsyn till vad i det

föregående anförts torde nu allenast ett principbeslut böra fattas i denna

fråga. Beträffande tidpunkten för uppförande av en professur i internationell

rätt i universitetets stat tillstyrker jag, att denna fastställes till den

1 juli 1940 eller den senare tidpunkt, som Kungl. Majit bestämmer. På

grund härav behöver i avlöningsstaten för Uppsala universitet icke av denna

anledning nu vidtagas någon förändring.

Beträffande professurerna på det privaträttsliga området framgår av den

förut lämnade redogörelsen, att i Uppsala finnas tre dylika professurer, en i

civilrätt, med undervisnings- och examinationsskyldighet i obligationsrätt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition Nr 218.

31

samt romersk rätt, en i civilrätt, med undervisnings- och examinationsskyldighet

i familjerätt och sakrätt, samt internationell privaträtt ävensom en

i speciell privaträtt. Vid Lunds universitet finnas nu två professurer i detta

ämnesområde, en i civilrätt och en i speciell privaträtt. Enligt beslut av

1936 års riksdag skall från och med den 1 juli 1938 tillkomma ytterligare

en professur i Lund på det privaträttsliga området.

Universitetsmyndigheterna och universitetsberedningen äro ense därom,

att den hittills tillämpade ämnesfördelningen mellan privaträttsprofessurerna

icke varit i allo lycklig. När det gällt att närmare angiva fördelningen, hava

däremot meningarna gått i sär. Jag håller för egen del före, att en alltför

strikt angiven uppdelning icke torde vara lämplig, utan att möjlighet bör

hållas öppen att utan större omgång kunna revidera den en gång vidtagna

uppdelningen, örn så skulle av olika anledningar visa sig ändamålsenligt.

Denna revidering skulle ankomma på Kungl. Maj:t eller uppdragas åt universitetskanslern

att verkställa. Med anledning härav böra professurerna

icke erhålla benämningar, som lägga hinder i vägen för en dylik mera smidig

anpassning efter föreliggande förhållanden. Kanslerns förslag till professurernas

benämning — en professur i civilrätt med internationell privaträtt

och två professurer i civilrätt — anser jag innebära en godtagbar lösning.

Med hänsyn till att innehavaren av den nuvarande professuren vid Uppsala

universitet i civilrätt, med undervisnings- och examinationsskyldighet

i obligationsrätt, samt romersk rätt förklarat sig icke villig åtaga sig ändrad

undervisnings- och examinationsskyldighet torde det icke vara lämpligt att

i full utsträckning nu genomföra den föreslagna anordningen vid detta universitet.

I likhet med kanslern anser jag dock professurens nuvarande benämning

kunna förkortas till professur i civilrätt nied romersk rätt. Av

de två övriga privaträttsliga professurerna i Uppsala är professuren i civilrätt,

med undervisnings- och examinationsskyldighet i sakrätt och familjerätt,

samt internationell privaträtt ledig, varför i enlighet med kanslerns förslag

professurens benämning nu bör ändras till professur i civilrätt med

internationell privaträtt. Då den nuvarande innehavaren av den tredje

privaträttsliga professuren, nämligen den i speciell privaträtt, icke motsatt sig

ändring av professurens område, torde denna professur, på sätt kanslern

förordat, kunna benämnas professur i civilrätt. Till frågan örn de privaträttsliga

professurerna vid Lunds universitet återkommer jag i det följande.

Härefter övergår jag till frågan örn återbesättandet av den vakanssatta

professuren i filosofi vid Uppsala universitet och vad därmed står i samband.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, angavs åtgärden att

vakanssätta professuren uttryckligen både av riksdagen och av mig såsom

en temporär åtgärd, förestavad av ett brydsamt budgetärt läge. Motivet för

ett fortsatt vakanssättande av professuren av denna anledning har numera

bortfallit. Emellertid har universitetsberedningen på i det föregående anförda

skäl föreslagit, att endast en professur i filosofi skulle i fortsättningen

finnas såväl vid universitetet i Uppsala som vid universitetet i Lund, där

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

den hittillsvarande professuren i praktisk filosofi blivit ledig den 1 september

1937. Emot detta förslag hava starka gensagor rests från universitetsmyndigheternas

sida. Jag delar till fullo de betänkligheter, som sålunda

anförts mot beredningens förslag. En inskränkning av professurernas

antal, på sätt beredningen ifrågasatt, skulle med största säkerhet lända till

stort men för den filosofiska forskningen i vårt land och även ur undervisningssynpunkt

medföra stora nackdelar. Fastmera synes tidpunkten nu vara

inne att återgiva ämnet dess förra ställning genom ett återbesättande av den

vakanssatta filosofiprofessuren vid Uppsala universitet. De av universitetsmyndigheterna

härför anförda skälen synas mig icke kunna vederläggas.

Jag tillstyrker alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att från

och med nästa budgetår under avlöningsstaten för Uppsala universitet åter

upptaga medel för den vakanta professuren i filosofi. Jag återkommer

härtill vid beräkningen av avlöningsanslaget för Uppsala universitet. I

fråga om filosofiprofessurernas benämning delar jag kanslerns uppfattning

att den år 1933 för Uppsala universitets vidkommande genomförda

benämningen för de två professurerna därstädes — professur i filosofi —

alltjämt bör bibehållas. Vid universitetet i Lund ifrågasätter jag nu icke

någon motsvarande ändring. Sådan ändring torde därstädes kunna ske först

vid den nuvarande professorns i teoretisk filosofi avgång. Såsom från universitetshåll

gjorts gällande är det angeläget, att den filosofiska forskningen

orienterar sig åt de sociologiska problemen, vilka i vår tid bliva alltmera

betydelsefulla. Jag förutsätter, att detta önskemål beaktas vid uppgörandet av

studie- och kursplaner.

Beträffande Uppsala universitet har slutligen framställning gjorts örn

ändrad avfattning av anmärkningarna 1, 2 och 4 till avlöningsstaten för

professorer m. fl., matematisk naturvetenskapliga sektionen. Ändringarna

av anmärkningarna 1 och 2 äro en konsekvens av det av 1937 års riksdag

fattade beslutet örn ändrad ämnesomfattning m. m. för vissa botanikprofessurer,

vilket beslut skall träda i kraft den 1 juli 1938. Anmärkningarna

torde därför ändras på sätt universitetsmyndigheterna föreslagit. Vad angår

den föreslagna ändringen av anmärkningen 4, är denna föranledd avminskad

avkastning från den Kempeska donationsfonden. Jag tillstyrker,

att anmärkningen erhåller den av statskontoret förordade lydelsen.

Vid Lunds universitet böra i avlöningsstaten från och med nästa

budgetår beräknas medel för den av 1936 års riksdag beslutade professuren

på det privaträttsliga området. Under avlöningsanslaget för universitetet återkommer

jag till denna fråga. Enligt vad kanslern upplyst, möter vid detta universitet

icke hinder för en omedelbar förändring av de tre privaträttsliga

professurernas områden. Med biträdande av kanslerns förslag tillstyrker

jag, att dessa professurer benämnas: professur i civilrätt med internationell

privaträtt, professur i civilrätt och professur i civilrätt.

Till stöd för det framställda förslaget om inrättande av en professur i

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

33

oron-, näs- och hcilssjukdomar vid universitetet i Lund i stället för den

nuvarande ordinarie lärarbefattningen i ämnet hava enligt mitt förmenande

starka skäl blivit anförda. Utredningen synes mig hava tydligt ådagalagt, att

även i Lund, liksom för närvarande är fallet i Uppsala och vid karolinska institutet,

en professur i detta viktiga ämne bör finnas. Jag får därför giva min

anslutning till universitetsmyndigheternas ifrågavarande förslag. Då vid

ovannämnda lärarbefattning nu utgår en avlöning av 2 700 kronor, kommer

kostnadsökningen vid bifall till förslaget att uppgå till (12 000 — 2 700—)

9 300 kronor. Jag återkommer härtill vid beräkningen av avlöningsanslaget

för Lunds universitet. Den nuvarande innehavaren av ifrågavarande lärarbefattning

torde i enlighet med kanslerns förslag böra utan att professuren

ledigförkiaras utnämnas till innehavare av densamma.

Vad slutligen angår universitetsberedningens av kanslern tillstyrkta förslag,

att den ena lediga professuren i nordiska språk vid Lunds universitet

skall erhålla benämningen professur i svenska språket, finner jag detta förslag

väl motiverat. I Uppsala har redan för den ena professuren i examensämnet

nordiska språk denna benämning genomförts. Det synes mig lämpligt,

att professurerna på ifrågavarande område vid de två universiteten

erhålla samma beteckning. Givetvis bör, såsom kanslern understrukit, krav

på vetenskaplig produktion även på fornsvenskt område upprätthållas för

kompetens till professur i svenska språket.

Vid bifall till vad jag ovan i olika avseenden föreslagit med avseende

å ändrad ämnesomfattning och därav betingad ändrad benämning å vissa

professurer erfordras ändringar i vissa anmärkningar till respektive avlöningsstater.

Jag kommer att i det följande göra hemställan härom.

II. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Avlöningar.

Detta anslag, som nu är uppfört med 1 587 100 kronor, disponeras jämlikt

en av 1935, 1936 och 1937 års riksdagar godkänd personalförteckning, respektive

avlöningsstat, som jämte därtill hörande bestämmelser återfinnes å

sid. 372 ff. i statsliggaren för budgetåret 1937/1938.

I skrivelse den 5 november 1937 har kanslern för rikets universitet gjort

framställning örn anslag till avlöningar vid Uppsala universitet under nästa

budgetår och därvid hemställt örn följande ökningar av universitetets avlö
-

ningsanslag:

1) Biträdande lärare i nationalekonomi.................. kronor 6 000

2) Biträdande lärare i matematik ...................... » 6 000

3) » » » zoologi ........................ » 6 000

4) Amanuens vid kliniken för öron-, näs- och halssjukdo
mar

(under förutsättning att ett lika stort belopp ställes

till förfogande å akademiska sjukhusets stat) .......» 1 500

Transport kronor 19 500

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 218. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Mctj:ts proposition Nr 218.

Transport kronor 19 500

5) Amanuens vid psykologiska laboratoriet.............. » 1 800

6) Lärare vid en kurs i bokföring...................... » 600

7) Personlig assistentbefattning i mykologi vid botaniska

museet för Seth Lundell............................ » 5 500

8) Avlöningsförstärkning åt överbibliotekarien............ » 1 200

9) Omvandling av vaktmästartjänsten vid mineralogiskgeologiska

institutionen till preparatorstjänst.......... » 550

10) Personligt lönetillägg åt vaktmästaren vid musikaliska

kapellet K. Eriksson................................ » 480

11) Omvandling av två vaktmästarbiträdesbefattningar vid

universitetsbiblioteket till extra ordinarie vaktmästar
tjänster

i 5 lönegraden.............................. » 2 010

12) Höjning av arvodet åt tamburvaktmästaren vid universitetsbiblioteket

.................................... 1 * * * * * * 8 500

13) Omvandling av en vaktmästarbiträdesbefanning vid

histologiska institutionen till en extra ordinarie vaktmästartjänst

i 7 lönegraden ........................ 8 790

14) En extra ordinarie vaktmästare oell eldare i 5 lönegraden

vid de i Gustavianum inrymda institutionerna i stället

för arvode till en eldare och biträdande vaktmästare .. » 2 0/0

15) Höjning av posten till avlöningsförhöjningar m. m. till

övrig icke-ordinarie personal vid universitetets samlingar

och inrättningar m. m....................... » 1 900

Summa kronor 36 900

Anslaget skulle alltså för nästa budgetår höjas med nämnda belopp och

uppföras med 1 624 000 kronor.

Förslaget örn inrättande av en biträdande lärarbefattning i nationalekonomi

överensstämmer med ett år 1936 framlagt likartat förslag, över vilket

statskontoret den 19 december 1936 avgivit utlåtande.

Utöver ovannämnda förslag har kanslern hemställt, att Kungl. Majit ville

föreslå 1938 års riksdag besluta, att de nu ur avlöningsstaten utgående anslagsmedlen

till universitetslektor i svenska språket måtte utgå under ytterligare

en treårsperiod, räknad från och med den 1 juli 1938.

1 det följande lämnas en redogörelse för motiven till kanslerns äskanden,

i den mån de befunnits böra upptagas. I övrigt hänvisas till handlingarna i

ärendet.

Universitetslektor i svenska språket. Större akademiska

konsistoriet har — under åberopande av en av humanistiska sektionen avgiven

redogörelse för universitetslektorns i svenska språket verksamhet under

läsåren 1935—37 — hemställt om oförändrat anslag till ifrågavarande

ändamål. Av utredningen inhämtas bland annat, att undervisningen omfat
tat

dels en teoretisk kurs i svensk språkvård och stilistik, dels ock praktiska

övningar i muntlig och skriftlig framställning. Undervisningen, såväl den

teoretiska som den praktiska, hade ordnats i syfte att giva kursdeltagarna

övning i att själva rätt bruka modersmålet i tal och skrift, öva dem i att

iakttaga och bedöma talad och skriven svenska och göra dem skickade att

lösa de metodiska och praktiska problem, som undervisningen i modersmålet

vid läroverken ställde. Erfarenheten under den gångna tiden hade utvisat,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ls proposition .Xr 218.

35

afl kurserna av deltagarna omfattats med mycket stort intresse och troligen

varit till stor nytta. En olägenhet med ifrågavarande kurser vore, att de krävde

ganska mycket tid tor deltagarna, som ju även skulle bevista föreläsningar

och deltaga i proseminarieövningar och andra propedeutiska kurser i ämnet.

Deras tid bleve därför splittrad, och studietiden hade visat tendenser att

något förlängas genom dessa kurser. Denna olägenhet hade dock i väsentlig

grad avhjälpts genom de i examensfordringarna företagna lindringarna

och genom den numera genomförda minskningen i antalet timmar för de

övriga propedeutiska kurserna. Fördelarna med kurserna i modersmålet

vore emellertid stora och påtagliga. Under sådana omständigheter måste det

anses mycket önskvärt, att dessa kurser alltfort finge ingå som ett led i den

akademiska lärarutbildningen.

Kanslern har anfört:

Då år 1935 anslag första gången beviljades till anställande av universitetslektorer

i svenska språket, hade i riksdagsskrivelsen framhållits, att det

vore fråga örn ett försök till ernående av förbättrade utbildningsmöjligheter

för de blivande modersmålslärarna i muntlig och skriftlig framställningskonst,

vilket försök borde pågå under en treårsperiod, samt att, därest fortsatt

anslag för ändamålet ansåges behövligt efter utgången av nämnda tid,

dylikt anslagsäskande borde åtföljas av en redogörelse för de erfarenheter,

som under den gångna tiden kunnat göras. Konsistoriet hade nu såsom stöd

för sin anhållan örn fortsatt anslag för sagda ändamål ingivit dylik redogörelse.

Att en undervisning av här ifrågavarande slag vore till stor nytta för de

blivande lärarna syntes vara obestridligt. Huruvida den nu prövade anordningen

vore i allo lämplig, torde knappast redan nu efter en så kort försökstid

kunna med säkerhet bedömas. Kanslern ansåge därför, att det nuvarande

anslaget till universitetslektor i svenska språket vid Uppsala universitet borde

utgå under ytterligare en treårsperiod, och frågan upptagas till förnyad prövning

vid denna periods utgång.

Biträdande lärare i na tion aleko no m i. Humanistiska sektionen

har framställt förslag örn inrättande av en professur i nationalekonomi

vid filosofiska fakulteten eller, örn detta icke skulle bifallas, en biträdande

lärarbefattning i ämnet. Till stöd härför har sektionen anfört:

I skrivelse lill konsistoriet den 5 juni 1936 hade sektionen framhållit, att

undervisningen i nationalekonomi hittills i främsta rummet anordnats nied

hänsyn lill de juris studerande. Ämnet hade jämlikt kungl, brev den 1(5 december

1919 utan villkor av nådigt tillstånd för varje särskilt fall fått medtagas

i filosofie kandidat- och licentiatexamina samt i filosofisk ämbetsexamen

så länge professorn i nationalekonomi och finansrätt varit villig och

oförhindrad att förrätta förekommande examination, och den 25 februari

1936 hade kanslern förordnat professorn Brock att enligt åtagande tills vidare

förrätta examinationen i nationalekonomi jämväl för statsvetenskapligfilosofisk

examen.

Sektionen ansåge kravet på inrättandet av en professur i nationalekonomi

inom filosofiska fakulteten inom en snar framtid ofrånkomligt. Detta omfattande

ämne, vars betydelse befunne sig i oavlåtlig stegring, kunde icke

företrädas av allenast en ordinarie lärare, vilken därjämte hade att upprätthålla

också det betydande ämnet finansrätt för de juris studerande. Genom

den statsvetenskapliga examens inrättande hade detta blivit än påtagligare.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Kunde icke undervisningen i nationalekonomi på ett tillfredsställande sätt

upprätthållas, vöre fara, att denna examen redan från början bleve förfelad.

Därest emellertid erforderliga medel för närvarande icke skulle kunna beviljas

för en ny professur, syntes det i varje fall nödvändigt att någon

åtgärd vidtoges för förbättrande av förutsättningarna för undervisningen i

ämnet. Såsom en åtgärd av mer tillfällig karaktär för detta syfte ville sektionen

föreslå, att medel bleve anvisade för anställande av en biträdande lärare

i ämnet för bestridande av undervisningen inom sektionen.

Större akademiska konsistoriet har tillstyrkt förslaget om inrättande av

en ny professur i nationalekonomi inom filosofiska fakulteten. För den händelse

detta förslag icke skulle vinna bifall hemställes om utverkande av ett

anslag å 6 000 kronor till arvode åt en biträdande lärare i nationalekonomi.

Kanslern har erinrat, att universitetsberedningen föreslagit, att vederbörande

professor i nationalekonomi vid Uppsala och Lunds universitet skulle

få sin verksamhet utsträckt lill att omfatta undervisning och examination

även inom den filosofiska fakulteten samt till hjälp vid undervisningen erhålla

en biträdande lärare i nationalekonomi, avlönad med ett arvode av

6 000 kronor. Först vid en kommande behandling av detta förslag ansåge sig

kanslern böra fatta ställning till spörsmålet örn inrättande av en ny professorsbefattning

i nationalekonomi. Konsistoriets begäran om en biträdande

lärare i nationalekonomi stöde emellertid i överensstämmelse med olliver.sitetsberedningens

förslag till ordnande av undervisningen i nationalekonomi

inom den filosofiska fakulteten. Kanslern ville därför — icke minst med

tanke på nödvändigheten av ökad undervisning i ämnet för statsvetenskaplig

examen — tillstyrka sagda begäran.

Statskontoret har anfört, att under förutsättning att det med hänsyn till

det antal studerande, som vore hänförligt till filosofiska fakulteten, funnes

vara oundgängligen erforderligt med särskild lärarkraft för bestridande av

undervisningen i nationalekonomi, ville statskontoret icke motsätta sig anställandet

av en biträdande lärare för ändamålet. Beträffande storleken av

arvodet till läraren ville statskontoret ifrågasätta, huruvida icke detsamma

borde bestämmas till 5 000 kronor.

Biträdande lärare i matematik. Professorn i matematik T.

Nagell, med vilken professor emeritus i ämnet E. A. Holmgren instämt, har

anfört bland annat följande:

Varje läsår hölles en propedeutisk kurs i differential- och integralkalkyl,

discipliner, som vore grundläggande för högre studier i matematik. Kursen,

som vore avpassad efter fordringarna för 2 betyg i filosofisk ämbetsexamen

och filosofie kandidatexamen, påginge bägge terminerna. Den vore lämpad

för dem, som började sina matematiska studier, och för alla som ville förvärva

de matematiska insikter, som vore nödvändiga för studiet av mekanik

och matematisk fysik, astronomi och geodesi, meteorologi, fysik, kemi, vissa

delar av geologi med mineralogi (speciellt kristallografi) och av geografi, matematisk

statistik och flera kapitel av de biologiska vetenskaperna. Den vöre

alltid en av de talrikast besökta propedeutiska kurserna inom matematisknaturvetenskapliga

sektionens läroområden.

Kursen hade under en lång följd av år hållits av docentstipendiat (matematiken

hade företräde till ett docentstipendium) varmed denne fullgjort den

med docentstipendiet förenade undervisningsskyldighetcn.

Av största betydelse vore att i samband med denna kurs anordnades problemövningar,

och så hade skett i önskvärd omfattning åtminstone i de fall.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. \laj:ts proposition Nr 218.

37

då docenten även haft förordnande att leda övningarna vid det matematiska

seminariets lägre avdelning och till ämne för övningarna valt samma ämne,

som genomgåtts på kursen, och anpassat övningarna efter kursdeltagarna.

Till fordringarna för ett och två betyg i ovannämnda examina hörde ett

annat huvudområde, mer elementärt än det förutnämnda, nämligen den analytiska

geometrien, som vore av grundläggande vikt för alla matematiska

studier och sålunda vore nödvändigt för alla nyss uppräknade kategorier av

studerande. Tyvärr hade den propedeutiska undervisningen i detta ämne

av brist på lärare ej kunnat tillgodoses på önskvärt sätt. Det vore en enhällig

mening bland alla matematiklärare med någon erfarenhet, att det varje läsår

borde hållas en propedeutisk kurs i detta ämne av ungefär samma omfattning

som kursen i differential- och integralkalkyl, således med ungefär

samma antal föreläsningar och övningar under de bägge terminerna.

En tredje propedeutisk kurs, nämligen i algebrans elementer (determinantteori,

ekvationsteori etc.), vore högst önskvärd, och hade länge varit ett

önskemål för studenterna. Denna kurs kunde tänkas sammankopplad med

den propedeutiska kursen i analytisk geometri, såsom fallet vore t. ex. vid

tyska universitet och vid Oslo universitet.

Under en längre följd av år hade, såsom nämnts, övningarna vid det matematiska

seminariets lägre avdelning sammankopplats med kursen i differential-

och integralkalkyl. Detta hade varit ett ogynnsamt förhållande, ty

det lägre seminariet borde även tillgodose övningar i analytisk geometri,

ekvations- och determinanlteori, läran om serier (som visserligen ingår i

den propedeutiska kursen, men vanligen i mindre omfattning) samt blandade

problemövningar över hela kursen för två betyg i ämbetsexamen, i analytisk

geometri och ekvationsteori, särskilt de läsår, då kurser i dessa ämnen ej

anordnats.

Vidare kunde man anmärka, att docentstipendiatens tjänstgöring år efter

år helt bundes vid en och samma propedeutiska kurs. Det vore ju önskvärt

och i överensstämmelse med den idé, som läge till grund för docentstipendieinstitutionen,

att stipendiaten finge tillfälle att undervisa på andra

områden och även på sådana, som stöde i samband med hans egna vetenskapliga

studier och som kunde befrämja dessa.

Så länge som matematiken hade företräde till blott ett docentstipendium,

syntes utsikterna att få anställda mer än en docent vara osäkra; konkurrensen

örn de framstående unga doktorerna i matematik vore numera synnerligen

stor. Det enda arvode, som åt en andra docent skulle kunna erhållas,

vore beroende av tillgångarna per år i fonden för besparade docentstipendier.

I bästa fall hade hittills 5 000 kronor kunnat erhållas för hållande av en

av de omtalade propedeutiska kurserna, men därigenom hade nära hälften

av den för undervisningsbehov i normala fall tillgängliga delen av fondens

tillgång måst anlitas, och sektionens övriga ämnen fått nöja sig med återstoden.

Kraven på anslag från andra ämnens sida hade emellertid år från

ar ökats.

Matematikens grundläggande och dominerande ställning bland sektionens

ämnen kunde ej kraftigt nog framhållas. Matematiken vore som bekant en

nyckelvetenskap för flertalet av sektionens discipliner. Sålunda vore omfattande

kunskaper i matematik nödvändiga för studiet av mekanik, matematisk

fysik, astronomi, geodesi, meteorologi, fysik och kemi. Detta gällde

även vissa delar av geologi och av geografi och vissa kapitel av de biologiska

vetenskaperna.

Den propedeutiska undervisningen i matematik bleve sålunda av en lunda
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Mcij:ts proposition Kr 218.

mental betydelse för studier inom flertalet av sektionens ämnen, och det vore

därför av den största vikt för sektionen, att denna undervisning tillgodosåges

i en sådan utsträckning, att den kunde bliva fullt effektiv och uppfylla de

krav man måste ställa på densamma.

Det vore vidare en erfarenhet, att de flesta studenter hade mycket svårt

att utan handledning studera ämnet matematik, och att den nödiga säkerhet

och färdighet i de matematiska hjälpmedlens tillämpning blott vunnes

genom ständig och länge fortsatt övning. Den, som ej behärskade de matematiska

begreppen och uttrycksmedlen, stöde lika hjälplös inför en matematisk

formel eller deduktion som den icke språkkunniga inför en lärobok

eller avhandling på ett för honom obekant språk. Matematiken spelade en

liknande roll inom den matematisk-naturvetenskapliga sektionen som de

klassiska språken inom den humanistiska sektionen.

Man finge även komma ihåg matematikens stora betydelse för lärarutbildningen;

den vore ju ett av de viktigaste skolämnena.

Även utanför sektionen spelade matematiken en viktig roll, särskilt för

studier inom den teoretiska statistiken, men också för studier i filosofi. I den

nya statsvetenskapliga examen inginge matematik som tillvalsämne.

Vad som ovan anförts torde visa, att ett oundgängligt behov av lärarkrafternas

stärkande lörelåge, varför en biträdande lärarbefattning i matematik

för tillgodoseende av den propedeutiska undervisningen och de för

lärarebildningen viktiga områden borde inrättas.

Genom inrättande av en dylik lärarbefattning skulle det bliva möjligt att

varje läsår avhålla de två ovannämnda propedeutiska kurserna i matematik

med såväl föreläsningar som övningar. Den biträdande läraren skulle då

övertaga ungefär hälften av den propedeutiska undervisningen.

Den biträdande läraren måste äga en hög vetenskaplig kompetens, helst

docentkompetens, och han måste hava en framstående lärarskicklighet. På

grund av ifrågavarande områdens vikt för lärarebildningen skulle det vara

synnerligen fördelaktigt, örn en lektor vid allmänna läroverken skulle kunna

förordnas för viss tid till biträdande lärare.

Arvodet borde sättas till 8 200 kronor i likhet med det, som tillkomme biträdande

läraren i mineralogi vid Lunds universitet.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen och större akademiska konsistoriet

hava tillstyrkt förslaget.

Kanslern har — under erinran, att universitetsberedningen föreslagit inrättandet

av en biträdande lärarbefattning i matematik vid båda universiteten,

vars innehavare skulle erhålla ett arvode av 6 000 kronor — förordat,

att en dylik befattning skulle upprättas vid Uppsala universitet med ett arvode

av nyss angivna storlek.

Amanuens vid kliniken för öron-, näs- och h a 1 s s j u k - d o m a r. Angående behovet av anslag å 1 500 kronor för detta ändamål har

medicinska fakulteten anfört följande:

Då Uppsala universitets klinik för öron-, näs- och halssjukdomar år 1917

inrättades, erhöll dess föreståndare till hjälp vid sjukvården och undervisningen

tvenne biträdande läkare med samma tjänstgöring. Dessa bägge läkare

avlönades genom ett anslag från universitetets reservfond på 2 000 kronor,

som delades lika dem emellan. Deras ekonomiska förmåner utgjorde således

1 000 kronor vardera, varjämte de kunde påräkna någon inkomst av

bemedlade sjuka, som sökte vård på polikliniken för öron-, näs- och halssjukdomar.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

39

Med tillkomsten av den nya polikliniken för oron-, näs- och halssjukdomar

vid akademiska sjukhuset år 192(5 avskaffades emellertid genom direktionsbeslut

läkararvodena från det polikliniska klientelet. På grund härav

hade de biträdande läkarna inga andra ekonomiska förmåner än den kontanta

avlöningen och rätt till fri frukost och kvällsmat på sjukhuset.

Är 1925 beviljade riksdagen medel till inrättande av en ordinarie amanuenstjänst

vid kliniken. Avlöningen till denne utginge, i likhet med andra

amanuenstjänster vid akademiska sjukhuset, med 1 500 kronor å universitetets

och 1 500 kronor å sjukhusets stat. Vid 1929 års riksdag beslöts inrättande

av en underläkartjänst vid kliniken. Avlöningen skulle utgå med

1 800 kronor å universitetets och 1 800 kronor å akademiska sjukhusets stat.

Emellertid hade redan vid tiden för beviljandet av denna tjänst omfattningen

av arbetet vid kliniken ökat till den grad, att två underordnade läkarkrafter

ej räckte till. och sedan dess hade tillströmningen av patienter oavbrutet

ökat, och antalet kliniska och polikliniska operationer hade hållit sig

vid en så hög siffra som mellan 3 000—4 000 per år.

Arbetet på kliniken bestode till stor del av tidsödande undersökningar och

ofta av mycket ansträngande och tekniskt krävande operationer. Därtill

konnne journalarbete och jourtjänst, så att för amanuenserna ingen tid bleve

övrig för biträdande vid undervisningen eller för vetenskapligt arbete. Just

rict senare måste emellertid anses sorn en mycket väsentlig del av en universitetskliniks

arbetsuppgifter.

Hösten 1930 beviljade därför medicinska fakulteten ur dess Regnellska

fond ett anslag av 1 500 kronor till avlöning av en extra läkare, och sjukhusdirektionen

beviljade för denne läkare förmånen av fri frukost och kvällsmat

på sjukhuset.

Sedan den 1 juli 1931 utginge också såsom bidrag lill avlöning av denna

extra läkartjänst 1 500 kronor på sjukhusets stat. Den avlönades således numera

till hälften av sjukhuset och till hälften med tillhjälp av medicinska

fakultetens Regnellska donationsmedel.

Fakulteten ville framhålla, att sedan år 1927, vilket års siffror legat till

grund för inrättandet av en andre biträdande läkartjänst vid nämnda klinik,

antalet kliniska operationer hade ökat med 37 procent och kliniska patienter

med 52,5 procent samt antalet polikliniska patienter med nära 70

procent. Det måste därför anses som i hög grad av behovet påkallat, att antalet

ordinarie biträdande läkare vid kliniken ökades från nuvarande två

lill tre.

Fakulteten hemställde därför örn ett anslag från och med budgetåret

1938/39 å 1 500 kronor till arvode åt ytterligare en amanuens vid kliniken

för öron-, näs- och halssjukdomar, under villkor att för ifrågavarande ändamål

ett lika stort belopp ställdes till förfogande å akademiska sjukhusets stat.

Större akademiska konsistoriet, som tillstyrkt framställningen, har för

kännedom överlämnat en till direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala

från medicinalstijretsen inkommen skrivelse, vari anföres huvudsakligen

följande:

På därom av direktionen gjord framställning hade medicinalstyrelsen genom

.särskilt beslut den 20 augusti 1937 utfärdat förordnande för legitimerade

läkaren E. Bergström att tjänstgöra såsom extra läkare vid avdelningen

för oron-, näs- och halssjukdomar å akademiska sjukhuset i Uppsala.

Förordnandet i fråga gällde från och med elen 1 oktober 1937 tillsvidare,

»lock högst till och med den 30 juni 1938.

Vid granskning av tidigare av styrelsen utfärdade förordnanden att tjänst
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Kr 218.

göra såsom extra läkare vid nyssnämnda avdelning hade det framgått, att

dylik extra läkare varit förordnad därstädes alltsedan den 1 juli 1935.

I anledning härav ville medicinalstyrelsen, därest direktionen hade för avsikt

att hos styrelsen göra framställning om fortsatt förordnande för ifrågavarande

extra läkare, framhålla, att då styrelsen utfärdat ovan omförmälda

förordnanden, styrelsen hade grundat sina beslut på föreskriften i 3 § av den

för styrelsen gällande instruktionen, enligt vilken föreskrift styrelsen vid

svårare epidemi, större sjuklighet eller eljest förefallande behov ägde förordna

extra läkare till biträde vid sjukvården. Då sålunda extraläkarinstitutionen

torde vara avsedd för fyllande av mera tillfälliga behov av ökade

läkarkrafter, hade styrelsen hittills i regel ansett sig icke kunna utfärda dylika

förordnanden för längre fortlöpande tid än tre år, varvid varje förordnande

dock endast omfattat en kortare tidrymd.

Därest behovet att hava tillgång till ovan omförmälda extra läkarkraft

syntes vara av mera permanent karaktär, ville styrelsen, under åberopande

av vad ovan anförts och under framhållande av, att eventuell ansökning om

förlängning av ifrågavarande förordnande icke torde komma att bifallas

av styrelsen, uppmana direktionen att hos medicinska fakulteten vid universitetet

i Uppsala göra framställning om inrättande av en ny tjänst för tillgodoseende

av föreliggande behov av förstärkning av antalet läkarkrafter.

Kanslern har — under hänvisning till medicinalstyrelsens berörda skrivelse,

varav framginge, att styrelsen ej ansåge sig för framtiden kunna förordna

extra läkare vid kliniken — förordat bifall till den av fakulteten i

ämnet gjorda framställningen.

Personligt lönetillägg åt vaktmästaren vid musikaliska

kapellet K. Eriksson. Drätselnämnden har gjort framställning

örn anställande vid musikinstitutionen av en extra ordinarie vaktmästare

i 5 lönegraden och till stöd härför yttrat:

Vid musikaliska kapellet funnes av ålder en vaktmästarbefattning. Å universitetets

stat funnes till avlöning åt denne befattningshavare uppfört dels

ett arvode å 700 kronor, dels ett lönetillägg å 600 kronor och dels boställsrum.

Hans åliggande, som till sin art motsvarade övriga universitetets vaktmästares,

hade tidigare varit något mindre omfattande än dessas, men hade

numera efter den nya musikinstitutionens tillkomst, därigenom att den director

musicus åliggande undervisningsskyldigheten i avsevärd grad utbytts mot

instrumentalövningar samt slutligen på grund därav att nu även funnes docent

i musikhistoria, vilken hade sin undervisning i musikinstitutionen, ökats

så, att den även i omfattning torde motsvara övriga vaktmästares. Drätselnämnden

föresloge, att befattningen omändrades till extra ordinarie tjänst,

tillsvidare i 5 lönegraden. Därest vad sålunda föreslagits bleve bifallet, borde

naturligen anslagen å 600 och 700 kronor till avlöning åt här ifrågavarande

befattningshavare utgå ur universitetets stat.

Större akademiska konsistoriet har tillstyrkt drätselnämndens förslag.

Kanslern har erinrat, att konsistoriet år 1936 hemställt örn beviljande av

ett personligt lönetillägg å 480 kronor till vaktmästaren vid musikaliska kapellet

K. Eriksson, vilken för närvarande uppbure ovannämnda av drätselnämnden

angivna löneförmåner. Det begärda tillägget skulle motsvara fyra

dlderstillägg å 120 kronor och vore motiverat med hänsyn till Erikssons långa

tjänstetid, mer än 13 år. Kanslern erinrade, att hans företrädare hade tillstyrkt

det ifrågasatta personliga lönetillägget under uttalande av att Erikssons

sammanlagda avlöningsförmåner därigenom skulle uppbringas till un
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition A''r 218. 41

gefär samma storlek som lönen för en extra ordinarie vaktmästare i 5 lönegraden,

3 löneklassen.

I anledning av den nu gjorda framställningen alt vid musikinstitutionen

skulle anställas en extra ordinarie vaktmästare i 5 lönegraden ville kanslern

framhålla, att han icke ansåge sig för närvarande kunna förorda, att här

ifrågavarande arvodestagare förvandlades till extra ordinarie befattningshavare.

Däremot ville kanslern tillstyrka, att Eriksson erhölle ett personligt

lönetillägg å 480 kronor.

Omvandling av två v aktmästarhiträdesbe fattningar

vid universitetsbiblioteket till extra ordinarie

vaktmäst artjänster i 5 lönegraden. Till grund för detta förslag

ligger en framställning från överbibliotekarien, vari anföres följande:

För närvarande funnes vid biblioteket anställda fyra vaktmästarbiträden,

envar med ett arvode av 1 000 kronor. När befattningar av denna art först

tillkommo, hade dessa i främsta rummet varit avsedda att biträda vid uppehållandet

av förbindelsen mellan låneexpeditionen och läsesalen. Under

årens lopp hade deras uppgifter emellertid successivt vidgats. Numera hade

sålunda på dem till väsentlig del kunnat överlåtas expedieringen av lån från

bokmagasinen och uppsättningen av återlämnade sådana, en uppgift som

tidigare handhades av amanuenser och bibliotekarier och för vilken ännu

i dag på sina håll dylik högre kvalificerad personal toges i anspråk. De biträdde

vidare i viss utsträckning vid arbetet i låneexpeditionen, vid den förberedande

granskningen av inkomna tryckleveranser m. m., ävensom vid

varjehanda vaktmästargöromål av skilda slag. Det sade sig självt, att särskilt

tjänsten i bokmagasinen krävde en långvarig träning, innan det snabba

och pålitliga expedieringsarbete kunde presteras, som för hela lånerörelsens

behöriga gång vore av synnerlig betydelse. Därav följde också, att det för

biblioteket vore i hög grad angeläget att under längre tid kunna få behålla

dessa biträden — ett system med täta ombyten vore ur flera synpunkter alldeles

förkastligt — och den rimliga utvecklingen borde vara, att de så småningom

befordrades till extra ordinarie och ordinarie vaktmästarbefattningar.

I sådant avseende hemställde överbibliotekarien, att till en början två av

dessa biträdesbefattningar måtte förändras till extra ordinarie vaktmästartjänster

i 5 lönegraden.

Civilförvaltningens personalförbund har i en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse

den 25 maj 1937 gjort framställning örn att samtliga ifrågavarande

biträdestjänster skulle omvandlas till extra ordinarie befattningar i 5 lönegraden.

Kanslern har icke haft något att erinra mot överbibliotekariens ovannämnda

förslag.

Höjning av arvodet åt tamburvakten vid universitetsbiblioteket.

Överbibliotekarien har erinrat, att tamhurvakten för

närvarande avlönades med samma arvode som vaktmästarbiträdena vid

biblioteket eller med t 000 kronor för år. Då den nuvarande innehavarinnan

av tamburvaktstjänsten innehaft befattningen i ett 20-tal år, syntes det överbibliotekarien

skäligt, att hon komme i åtnjutande av ålderstil lägg med 750

kronor.

Civilförvaltningens personalförbund har i sin förenämnda skrivelse framhållit,

att då ifrågavarande befattningshavares arbete vore av varaktig art,

borde extra ordinarie anställning beredas i förevarande fall.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majas proposition Nr 218.

Kanslern har tillstyrkt avlöningsförbättring åt tamburvakten på så sätt.

att arvodet höjdes till 1 500 kronor.

O m v a n d 1 in g av en v akt mästarbiträdesbe fattning

vid histologiska institutionen till en extra ordinarie

vaktmästartjänst i 7 lönegraden. Professorn li. Agchihr har

beträffande detta anslagsäskande framhållit, att sedan över fyra år tillbaka

hade vid den histologiska institutionen varit anställt ett biträde, som bestritt

de huvudsakligaste vaktmästararbetena vid institutionen. De sista tre

åren hade ifrågavarande biträdes arbete till väsentlig del bestått i skötseln

av de experimentdjur, som kommit lill användning vid det vetenskapliga

arbetet på institutionen. För sitt arbete hade biträdet de sista åren åtnjutit

en ersättning av 195 kronor per månad, vilken summa till väsentligaste delar

betalats med medel, som beviljats från olika fonder. Blott undantagsvis

hade medel härtill tagits från institutionens materielanslag. Det vore emellertid

meningen att. i och med ingången av budgetåret 1937/38, det av 1937

års riksdag för extra arbetshjälp vid histologiska institutionen beviljade beloppet

av 1 500 kronor skulle användas för biträdets avlönande. Det återstående

beloppet — 840 kronor — som erfordrades för att även i fortsättningen

kunna ersätta honom med 195 kronor per månad, vore det meningen

att även under den närmaste framtiden söka uppbringa genom eventuella

anslag från olika fonder. Det syntes emellertid rättvist och billigt, att ifrågavarande

befattning överfördes på extra ordinarie stat.

Drätselnämnden har tillstyrkt, att ifrågavarande befattning omvandlades

till en extra ordinarie tjänst med lön i 7 lönegraden.

Kanslern bär. med hänsyn till att den histologiska institutionen vore den

enda av de medicinska institutionerna, vilken icke hade en egen ordinarie

vaktmästare — den i personalförteckningen upptagne för de anatomiska

och histologiska institutionerna gemensamme vaktmästaren tjänstgjorde endast

å förstnämnda institution — tillstyrkt den gjorda framställningen.

En extra ordinarie vaktmästare och eldare i 5

lönegraden vid de i Gustavia num inrymda institutioner

n a. Humanistiska sektionen har på framställning av professorn S. Lindqvist

hemställt att i stället för en med arvode avlönad eldare och biträdande

vaktmästare vid de i Gustavianum inrymda institutionerna måtte för samma

ändamål inrättats en extra ordinarie befattning. Till stöd härför har Lindqvist

yttrat:

Från den för institutionerna i Gustavianum under materielanslaget upptagna

gemensamma anslagsposten för uppvärmning, belysning och städning

m. m., hade alltsedan dess tillkomst medel tagits till arvode åt den person,

som skött eldningen. Sedan den 1 oktober 1933 hade innehavaren av denna

syssla även förrättat ett flertal andra en vaktmästares uppgifter av för institutionerna

i huset gemensam natur. Det syntes emellertid riktigast, att

detta arvode avlastades från materielanslaget. Med hänsyn till de konsekvenser,

detta kunde medföra för nämnda anslags framtida storlek, kunde nämnas,

att arvodet utgått nied 240 kronor för månad men avsett allenast elva

månader och alltså utgjort 2 040 kronor per år. Anledningen härtill vore, att

ifrågavarande arvodestagare varje sommar plägat förordnas att bestrida

vaktmästarbefattningen vid museet för nordiska fornsaker under den ordinarie

vaktmästarens semester.

Drätselnämnden, med vilken större akademiska konsistoriet instämt, bär

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition Kr 218.

43

framhållit, att nämnda befattningshavare med avseende å arbetets art och

omfattning vore att jämställa med motsvarande befattningshavare vid patologiska

och hygienisk-bakteriologiska institutionerna och således borde hänföras

till 5 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän.

Kanslern har tillstyrkt detta förslag.

Höjning av posten till avlöningsförhöjningar m. m.

till övrig i c k e-o rdinarie personal vid universitetets

samlingar och inrättningar m. m. Kanslern har såsom en konsekvens

av tillkomsten av ovannämnda nya extra ordinarie befattningar i 5

och 7 lönegraderna räknat med en höjning av ifrågavarande post — nu

2 500 kronor — med i runt tal 1 900 kronor till 4 400 kronor.

I likhet med kanslern anser jag den försökstid, under vilken anslaget till Deparieuniversitetslektor

i svenska språket hittills utgått, alltför kort för ett slul ''nen,schefen

giltigt bedömande av frågan, örn medel definitivt böra anvisas för ifrågavarande

ändamål. Jag tillstyrker därför, att anslagsmedlen få utgå under

ytterligare en treårsperiod och att frågan vid denna periods utgång upptages

till förnyad omprövning.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, alt vid Uppsala universitet

ett starkt behov framträtt av en biträdande lärare i nationalekonomi och en

i matematik. Vad den förstnämnda befattningen beträffar, synes det icke

minst vara nödvändigheten av ökad undervisning i nationalekonomi för den

statsvetenskapliga examen, som betingar en utökning av tillgängliga lärårkrafter.

Matematiken åter är en nyckelvetenskap för flertalet av disciplinerna

inom den matematisk-naturvetenskapliga sektionen. Det har av universitetsmyndigheterna

med styrka påvisats, att särskilt de propedeutiska kurserna

kräva biträde av ytterligare en vetenskapligt väl kvalificerad kraft för undervisningens

ändamålsenliga anordnande. Det har även framhållits, att matematiken

spelar en viktig roll även utanför sektionens område, särskilt för

studier inom den teoretiska statistiken och inom det filosofiska området. Matematik

ingingc även som tillvalsämne i den statsvetenskapliga examen. Med

hänsyn till de anförda förhållandena och under framhållande, att den ifrågasatta

lärarbefattningen i matematik kommer att bliva av ej oväsentlig betydelse

för den teoretiska lärarutbildningen i detta ämne, tillstyrker jag

förslaget örn inrättandet av de ovannämnda två biträdande lärarbefattningarna.

1 likhet med universitetsberedningen och kanslern förordar jag, att innehavarna

av dessa tjänster skola erhålla envar arvode med 6 000 kronor

för år.

Vid kliniken för öron-, näs- och ludssjukdomar å akademiska sjukhuset

finnas nu anställda en amanuens, tillika underläkare, och en amanuens med

årliga arvoden å respektive 1 800 kronor och 1 500 kronor. Dessa arvodesbelopp

utgå under villkor, all lika stora belopp utgå från akademiska sjukhusets

stat. Sedan den 1 juli 1935 har ytterligare en extra läkare av medicinalstyrelsen

varit förordnad vid kliniken. Då extraläkarinstitutionen en
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

ligt vad medicinalstyrelsen framhållit vore avsedd för fyllande av mera tillfälliga

behov av ökade läkarkrafter har styrelsen meddelat, att en förlängning

av ifrågavarande förordnande efter den 1 januari 1938 icke kunde äga

rum. Behovet av extra läkarkraft vid ifrågavarande klinik synes emellertid

vara av permanent karaktär. Medicinska fakulteten har såsom stöd härför

framhållit, att sedan år 1927, vilket års siffror legat till grund för inrättandet

av underläkartjänsten, antalet kliniska operationer ökat med 37 procent,

antalet kliniska patienter med 52,5 procent och antalet polikliniska patienter

med nära 70 procent. Med anledning härav och på grund av vad medicinalstyrelsen

anfört föreligga enligt mitt förmenande starka skäl för inrättandet

av ytterligare en amanuensbefattning vid kliniken. Jag tillstyrker alltså det

härom framställda förslaget. Arvodet bör fastställas till 1 500 kronor för år,

under villkor att för ifrågavarande ändamål ett lika stort belopp utgår från

akademiska sjukhusets stat.

I detta sammanhang får jag erinra, att jag i 1938 års åttonde huvudtitel,

punkten 71, till behandling upptagit frågan örn beredande av kostnadsfri

semester och lön under sjukledighet för de å Uppsala universitets och karolinska

institutets stater upptagna underläkarna samt klinik- och poliklinikamanuenserna.

Under åberopande av vad jag under nämnda punkt anfört

tillstyrker jag, att erforderliga medel för ändamålet beräknas under avlöningsstaten

för Uppsala universitet. Jag uppskattar dessa medel till förslagsvis

3 000 kronor. Jag förutsätter härvid, att för de befattningshavare av angivna

slag, vilka tjänstgöra å akademiska sjukhuset, hälften av kostnaderna

för berörda förmåner skall bestridas från akademiska sjukhusets stat.

Vid ett bifall till förslaget om ett personligt lönetillägg åt vaktmästaren vid

musikaliska kapellet K. Eriksson skulle hans sammanlagda löneförmåner

uppbringas till ungefär samma storlek som lönen för en extra ordinarie vaktmästare

i 5 lönegraden, 3 löneklassen. Med hänsyn till de honom numera

åliggande ökade arbetsuppgifterna synes den ifrågasatta arvodesförstärkningen

skälig, varför jag tillstyrker kanslerns förslag örn medgivande av ett personligt

lönetillägg åt Eriksson av 480 kronor för år.

Kanslern har framlagt förslag om förbättring av avlöningsvillkoren för

vissa vaktmästarbiträden och för tamburvakten vid universitetsbiblioteket.

Detta förslag innebär, dels att två av bibliotekets fyra vaktmästarbiträdesbefatlningar

med arvodesbelopp till envar av 1 000 kronor för år skulle omvandlas

till extra ordinarie befattningar i 5 lönegraden, dels ock att tamburvaktens

arvode — 1 000 kronor för år — skulle förhöjas till 1 500 kronor.

Jag får erinra om, att frågan örn anställningsformen för vaktmästarbiträdena

och tamburvakten lämnades öppen i det förslag till ändrad

anställningsform för en del av bibliotekspersonalen, som var föremål för

behandling vid 1937 års riksdag (1937 års åttonde huvudtitel, sid. 177 ff).

Den nu förebragta utredningen synes mig hava givit vid handen, att de arbetsuppgifter,

som åligga ifrågavarande vaktmästarbiträden, äro av den art,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Kr 218.

45

alt jag kan giva min anslutning iill det föreliggande förslaget att successivt

omvandla befattningarna till extra ordinarie tjänster. Jag har därför intet

att erinra mot att nu till en början två av dessa befattningar uppföras såsom

extra ordinarie med lön i 5 lönegraden. Den härav föranledda kostnadsökningen

beräknar jag till i avrundat tal 2 010 kronor.

Kanslerns förslag att bibehålla tamburvaktstjänstcn såsom en arvodesbefattning

synes mig riktigt. Emot den föreslagna arvodesförhöjningen med

500 kronor för år har jag ej funnit anledning tili erinran.

Genom beslut av 1937 års riksdag anvisades till lön åt ett vaktmästarbiträde

vid den histologiska institutionen ett belopp av 1 500 kronor. Såsom

av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår är detta belopp icke

tillfyllest för avlönande av det vid institutionen nu anställda biträdet, som

har hand örn skötseln av experimentdjuren. Fondmedel måste därför anlitas

för beredande av avlöningsfyllnad. Kanslern har även framhållit, att den

histologiska institutionen vore den enda av de medicinska institutionerna,

som ej förfogade över en egen ordinarie vaktmästare. Med hänsyn till salunda

föreliggande omständigheter anser jag mig böra biträda det nu framställda

förslaget om biträdesbefattningens omvandling lill en extra ordinarie

tjänst. Då de ordinarie institutionsvaktmästarna äro placerade i lönegraden

B 7, synes det riktigt, att nu ifrågavarande extra ordinarie befattning hänföres

till 7 lönegraden. Merkostnaden härför beräknar jag till i avrundat tal

790 kronor.

Vid de i Gustavianum inrymda institutionerna finnes anställd en extra

vaktmästare och eldare, vilken för närvarande åtnjuter arvode från den under

materielanslaget för Uppsala universitet upptagna anslagsposten till uppvärmning,

belysning och städning m. m. av nämnda institutioner. I likhet

med universitetsmyndigheterna anser jag lämpligt, att kostnaden för denna

befattning i stället bestrides från avlöningsanslaget. Under nästföljande avdelning

återkommer jag till frågan örn den reduktion av det för nästa budgetår

äskade materielanslaget, som genom detta förslag möjliggöres. Med

hänsyn till arbetets art och omfattning synes ifrågavarande befattningshavare

böra erhålla extra ordinarie anställning med placering i 5 lönegraden.

Kostnaden härför bör uppskattas till i avrundat tal 2 010 kronor.

I detta sammanhang vill jag erinra, att Kungl. Majit den 29 oktober 1937

anbefallt skolöverstyrelsen att verkställa utredning rörande åtgärder för anordnande

av undervisning i finska språket, avsedd för redan anställda och

blivande lärare vid folkskoleväsendet inom de finskspråkiga delarna av Norrbottens

län. Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 14 december 1937 inkommit

med utredning i ärendet, överstyrelsen har härvid uttalat, alt den

undervisning för lärare, varom vore Iråga, kunde avse två helt olika mal,

nämligen antingen det mera begränsade all bibringa lärarna sådan insikt i

språket, alt de kunde använda detta som hjälpspråk vid undervisningen i

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Mnj:ts proposition .Yr 276''.

folk- och småskolan, eller ock det mera omfattande, att göra dem skickade

att själva undervisa i finska språket vid fortsättningsskola, där sådan undervisning

bedreves.

I det senare avseendet har överstyrelsen föreslagit anordnande vid Uppsala

universitet av en särskild kurs under vårterminen 1939 — 20 veckor —

för feni lärare från de finskspråkiga delarna av Norrbotten. Kostnaderna för

denna kurs hava beräknats till 6 500 kronor, varav 2 000 kronor till arvoden

åt lärare, 3 750 kronor till stipendier — utgörande 150 kronor för elev och

månad — samt 750 kronor till resekostnads- och traktamentsersättningar.

Därest åtgärder skulle vidtagas för att ytterligare stärka kunskaperna i finska

hos de lärare, som behärska finskt talspråk, och för att bibringa flera

lärare någon utbildning i språket, har överstyrelsen ansett detta böra ske

genom anordnandet av lämpliga sommarkurser vid folkskoleseminariet i

Luleå. En dylik kurs borde pågå under fyra veckor med ett deltagarantal

av omkring 40. Kostnaderna för en sådan kurs hava — med stöd av erfarenheterna

från kurserna i modersmålsundervisning för lärare i vissa skoldistrikt

inom rikets nordligaste gränsorter — beräknats till 13 000 kronor.

Härutöver har överstyrelsen förordat införande av frivillig undervisning i

finska språket vid småskoleseminariet i Haparanda för en beräknad kostnad

av 400 kronor. Kanslern har i avgivet utlåtande i ärendet den 3 februari

1938 icke halt något att erinra mot skolöverstyrelsens förslag till anordnande

av den föreslagna kursen vid Uppsala universitet. Statskontoret har i yttrande

den 14 februari 1938 framhållit, att — därest Kungl. Majit skulle finna

skäl föreligga för anvisande av medel för kursen vid Uppsala universitet och

sommarkursen vid folkskoleseminariet i Luleå — stipendier åt deltagare i

dessa kurser syntes böra utgå efter samma grunder, som i 1938 års statsverksproposition

föreslagits för lärare, vilken deltager i kurs för utbildning

av hjälpklasslärare. Då kostnaderna för ovannämnda kurser måste anses föranledda

av de för folkskoleväsendet i rikets nordligaste gränsorter rådande

speciella förhållandena, ansåge statskontoret medel för berörda ändamål

kunna anvisas att utgå av förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande

i rikets nordligaste gränsorter. Kostnaderna för anordnandet vid småskoleseminariet

i Haparanda av frivillig undervisning i finska syntes statskontoret

böra bestridas av den i avlöningsstaten för småskoleseminarierna

under anslagsposten till avlöning till övrig icke-ordinarie personal upptagna

delposten till grundavlöningar m. m., vilken post torde kunna härtill lämna

tillgång.

Mina .studier av förhållandena i Norrbottens gränstrakter hava övertygat

mig örn nödvändigheten av att särskilda åtgärder vidtagas dels för att säkra

tillgången på lärare, kompetenta att meddela den frivilliga undervisningen i

finska i fortsättningsskolan i dessa trakter, dels ock för att överhuvudtaget

bereda möjlighet för lärare, som skola hava sin verksamhet i denna del av

landet, alt förvärva eller stärka redan förvärvade insikter i finska språket,

som utgör umgängesspråk^ för en mycket stor procent av befolkningen där
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

47

stadts. Den önskvärda kontakten mellan skolan och barnen och mellan skolan

och hemmen torde icke kunna vinnas, örn läraren helt saknar förmåga

att förstå och uttrycka sig på det språk, som i vardagslag användes av befolkningen.

Det bör här tilläggas, att självfallet inga sådana åtgärder med

avseende på ifrågavarande trakters skolväsende få vidtagas, som kunna leda

till en försämrad ställning för det svenska språket.

Jag delar statskontorets uppfattning, att kostnaderna för ifrågavarande

ändamål torde kunna bestridas på sätt statskontoret föreslagit, varför några

särskilda medel för ändamålet icke behöva äskas av riksdagen. Det torde få

ankomma på Kungl. Majit att framdeles träffa avgörande i förevarande

ärende.

Vid bifall till vad jag under nästföregående avdelning och här ovan föreslagit

böra följande förändringar vidtagas i avlöningsstaten för Uppsala universitet.

Under rubriken I. Professorer och lärare m. fl. böra följande ändringar

äga runi.

Den under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat

upptagna delposten a) Lön och tjänstgöringspenningar å 843 000 kronor bör

med anledning av det av mig tillstyrkta förslaget örn återbesättande av den

vakanssatta filosofiprofessuren höjas med 12 000 kronor och följaktligen bestämmas

till 855 000 kronor.

För närvarande är den under samma avdelning upptagna anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, i den av

riksdagen fastställda avlöningsstaten specificerad på ett stort antal delposter,

vilka i sin tur äro uppdelade i ett flertal poster. Härjämte finnas under delposterna

angivna de särskilda arvoden, som skola utgå i varje särskilt fall,

samt vissa andra bestämmelser. Denna detaljerade uppdelning i en riksdagen

underställd stat .strider mot de regler, sorn med avseende å avlöningsstaternas

avfattning tillämpas vid andra institutioner. Det synes mig lämpligt,

att en rationalisering vidtages med avseende å universitetens avlöningsstater

i nu berörda avseende, så att anslutning vinnes till de regler, som i

motsvarande fall tillämpas på andra områden inom statsförvaltningen. Jag

får därför föreslå, att ifrågavarande anslagspost i den för riksdagen framlagda

staten allenast fördelas på två delposter, den ena till grundbelopp,

den andra till vikariatsersättningar m. lii., i samband varmed vissa ändringar

av formell natur böra vidtagas i den till avdelning I av avlöningsstaten fogade

anmärkningen 2. Förstnämnda delpost bör i första hand innefatta

samtliga nu under anslagsposten ingående delposter, vilkas summa för närvarande

uppgår till 444 110 kronor. Vid bifall lill vad jag i det föregående

föreslagit bör emellertid denna delpost höjas dels med 0 000 kronor för arvode

åt en biträdande lärare i nationalekonomi och nied likaledes 0 000

kronor för en biträdande lärare i matematik, dels ock nied 1 500 kronor för

en amanuens vid kliniken för öron-, näs- oell halssjukdomar. Delposten bör

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

alltså ökas med (6 000 + 6 000 + 1 500 =) 13 500 kronor till (444 110 +

13 500 =) 457 610 kronor.

Delposten till vikariatsersättningar m. m. bör med hänsyn till förslaget rörande

kostnadsfri semester m. m. för vissa underläkare och amanuenser

uppföras med 3 000 kronor. Beträffande denna delpost böra gälla de bestämmelser,

som av Kungl. Majit framdeles meddelas.

I likhet med vad som tillämpats på andra områden inom statsförvaltningen

torde det böra ankomma på Kungl. Majit att meddela beslut angående

fördelningen av delposten till grundbelopp m. m. Jag förutsätter icke någon

annan ändring beträffande delpostens fördelning och de i samband därmed

stående föreskrifterna, än vad som betingas av mina i det föregående framställda

förslag.

Under rubriken II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar

m. m. böra följande ändringar vidtagas.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, bör ökas med 480 kronor för beredande av personligt lönetillägg åt

K. Eriksson. Anslagsposten bör alltså höjas från nu 14 860 kronor till

15 340 kronor.

I anslagsposten å 79 646 kronor till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal böra följande ändringar vidtagas.

Delposten till grundavlöningar m. m. -— nu 77 146 kronor — bör ökas

dels med ovannämnda å biblioteket belöpande belopp av 2 010 kronor och

500 kronor eller tillhopa 2 510 kronor, dels ock med 790 kronor, respektive

2 010 kronor för beredande av extra ordinarie anställning åt vaktmästar - biträdet vid histologiska institutionen och åt eldaren vid de i Gustavianum

inrymda institutionerna. Höjningen uppgår alltså totalt till (2 510 + 790 +

2 010=) 5 310 kronor. I syfte att avrunda avlöningsstatens slutsumma bör

emellertid posten höjas med 5 420 kronor och alltså uppföras med (77 146 +

5 420 =) 82 566 kronor.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. bör i enlighet med kanslerns

beräkningar höjas med 1 900 kronor från 2 500 kronor till 4 400 kronor.

Med hänsyn till tillkomsten av nya extra ordinarie befattningar torde anslagsposten

till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän å förslagsvis

500 kronor böra höjas med 300 kronor till 800 kronor.

Förevarande anslag bör alltså vid bifall till vad jag föreslagit i första hand

höjas med (12 000 + 13 500 + 3 000 + 480 + 5 420 + 1 900 + 300 =)

36 600 kronor. Vid i övrigt oförändrade förhållanden skulle anslaget alltså

ökas med nämnda belopp och uppföras med (1 587 100 + 36 600 =)

1 623 700 kronor.

Emellertid bör anslaget av en annan anledning ytterligare förhöjas. Såsom

chefen för finansdepartementet i sammanhang med framläggandet av förslag

till ändrad redovisning av universitetens fastighetsbestånd närmare

utvecklar bör avlöningsanslaget ökas på grund av bortfallandet av

vissa särskilda uppbördsmedel. Den härav föranledda ökningen torde

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

49

böra uppskattas till i runi tal 235 700 kronor. Förevarande anslag

bör alltså för nästa budgetår uppföras med (1 623 700 + 235 700=)

1 859 A00 kronor.

III. Reservationsanslaget till Uppsala universitet:

Materiel lii. m.

Detta anslag, som för budgetåret 1935/36 var uppfört med 576 900 kronor,

höjdes för budgetåret 1936/37 med 46 800 kronor till 623 700 kronor och för

innevarande budgetår med 49 000 kronor till 672 700 kronor. Anslaget disponeras

på sätt framgår av statsliggaren för budgetåret 1937/38, sid. 387 ff.

Kanslern har i skrivelse den 5 november 1937 hemställt, att anslaget måtte

för nästa budgetår höjas med 152 800 kronor till 825 500 kronor. I skrivelsen

har kanslern till en början anfört bland annat följande:

De till universitetets institutioner utgående materielanslagen hade länge

varit otillräckliga. Visserligen hade de anslagshöjningar, som under de sista

åren beviljats, avsevärt förbättrat situationen, men ännu vore denna långt

ifrån tillfredsställande. Anledning till den stora stegringen av anslagsbehovet

vore i främsta rummet den omständigheten, att vetenskapens fortgående

utveckling och ökningen av antalet studerande nödvändiggjort inköp för institutionernas

räkning i ständigt stegrad omfattning av vetenskaplig litteratur,

instrument och förbrukningsartiklar. Men till denna så att säga normala

utgiftsökning hade kommit en mera tillfällig dylik, föranledd av den svenska

valutans ställning i förhållande till valutorna i åtskilliga av de länder, vilka

spelade största rollen som leverantörer av nyssberörda vetenskapliga hjälpmedel.

En kraftig inverkan på institutionernas budget hade slutligen utövats

av den sedan någon tid hastigt fortskridande allmänna prisstegringen inom

landet. Under sådana omständigheter hade kanslern funnit sig böra så gott

som över hela linjen godtaga de av konsistoriet nu begärda anslagsbeloppen,

vilka i flertalet fall vore desamma, som redan föregående år vunnit understöd

av kanslerns företrädare i ämbetet.

1 ett hänseende ansåge sig kanslern emellertid böra avvika från de linjer,

som föregående år följts vid behandlingen av universitetets anslagsframställningar,

nämligen i fråga örn det särskilda, för universitetens institutioner

gemensamma förstärkningsanslaget på grund av den svenska valutans ställning.

Den tanke, som läge bakom detta anslag, vore enligt kanslerns uppfattning

riktig, men det hade visat sig mycket svårt, för att icke säga omöjligt,

att konsekvent genomföra densamma. I fråga örn åtskilliga institutioner,

även bland de större, hade vederbörande föreståndare icke ansett sig kunna

verkställa de härför nödiga ganska invecklade och i många fall ändock skäligen

osäkra kalkylerna. Härtill komme, att förhållandena på viktiga punkter

undergått sådana förskjutningar, att hela situationen förändrats. Även

den svenska prisnivån hade under den senaste tiden avsevärt stigit, och valutan

i åtskilliga länder, vilka tjänstgjorde som leverantörer av litteratur, instrument

och förbrukningsmateriel, hade i större eller mindre utsträckning

devalverats. Under sådana omständigheter hade kanslern kommit till den

uppfattningen, att övervägande skäl talade för att nu sammanslå de anslags
Bihang

till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 218. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

belopp, som med utgångspunkt från en under nuvarande förhållanden skälig

»normalbudget» beräknats för de olika institutionerna, med förstärkningsanslagen

på grund av den svenska valutans ställning. Härigenom bleve även

hela behandlingen av materielanslagen betydligt förenklad.

I anslutning till denna principiella uppfattning hade kanslern ansett sig

böra till ett belopp sammanlägga varje institutions »normala» materielanslag

och dess andel i det gemensamma förstärkningsanslaget, vilket till följd härav

av kanslern helt uteslutits.

I nedan intagna tablå har kanslern sammanställt de för löpande budgetår

beviljade, de av större akademiska konsistoriet begärda och de av kanslern

tillstyrkta anslagsbeloppen för de olika institutionerna m. m.

T3

C

t®

3

04

Oh

T3

C

D

5 eo

> B

”■* Q. SÖ

<U 4-> _

-ö 4) CS

d 03 vi

< n.

a

cj

WD05

iH ^

Ö .fe

s

G

03

Ifl

Universitetet i allmänhet.

Underhåll och reparationer av universi-

tetets byggnader...................

81 000

—

81 000

151 000

151 000

+ 70 000

Utskylder och brandavgifter för univer-

sitetets fastigheter i Uppsala........

6 500

—

6 500

6 500

6 500

—

Utgivande av universitetets årsskrift...

15 000

—

15 000

15 000

15 000

—

Resebidrag till studerande, som deltaga

i exkursioner i anslutning till undervis-

ningen i vissa ämnen...............

6 000

—

6 000

6 000

6 000

—

Reseersättning till ledare av exkursioner

3 000

—

3 000

3 000

3 000

—

Övriga omkostnader (inberäknat tryck-

ningskostnad)......................

67 000

—

67 000

67 000

67 000

—

Biblioteket.

Expenser............................

32 800

_

32 800

32 800

)

Akademiska läsesällskapet.............

525

—

525

525

Inskrivningspenningar av studenter och

> o4 000

+ 8

auktionspro vision...................

667

—

667

667

J

Seminarier m. m.

Seminarierna inom teologiska fakulteten

4 840

100

4 940

5 370

5 500

+ 560

Praktiskt-teologiska övningsinstitutet..

420

—

420

420

420

—

Seminarierna inom juridiska fakulteten.

1 400

100

1 500

1 600

1 600

+ 100

Seminarierna inom filosofiska fakultetens

humanistiska sektion: Inköp av böcker

och annan undervisningsmateriel även-

som för tillfälliga utgifter...........

11 700

1 000

12 700

19 100

20 000

+ 7 300

Humanistiska sektionens förenade semi-

nariebibliotek......................

5 635

—

5 635

5 635

5 640

+ V K 5

Statistiska seminariet.................

1 530

—

1 530

1 530

1 530

—

Matematiska seminariet...............

3 100

—

3 100

4 200

4 200

+ 1 100

Seminariet för mekanik och matematisk

fvsik..............................

2 600

—

2 600

3 390

3 300

-f 700

.a oo

fe co

O 03

O ro

O

>

<

00

05 Q,

O

F

B >>

oS

c3 03

>

ÖD

-d fi

^ ^ J3

2 c ^

2 £-§«>

d . s”

£ OiB

v M -h co

J

G «M

> a
<3

:o

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 218.

51

Under 1937/38 utgående

belopp

Andel i förstärkningsan-

slaget på grund av sven-

ska valutans ställnino

Sammanlagda anslaget

för 1937/38

Av konsistoriet begärt

för 1938/39

Av kanslern för 1938/39

tillstyrkt belopp

Av kanslern förordad

höjning resp. minskning

i förhållande till

1937/38

De i patologiska institutionens förutva- rande byggnad inrymda seminarierna

Uppvärmning, belysning och städ- ning m. m........................

3 500

3 500

3 500

3 500

Institutioner och kliniker inom medicinska

fakulteten.

Anatomiska institutionen.............

12 000

1 195

13 195

14 390

14 400

+ 1 205

Histologiska » .............

12 200

1 495

13 695

15 000

15 000

+ 1 305

Patologiska * .............

18 600

—

18 600

18 600

18 600

—

Fysiologiska » .............

11 200

725

11 925

12 800

12 800

+ 875

Institutionen för medicinsk och fysiolo- gisk kemi.........................

8 500

1 245

9 745

12 500

12 500

+ 2 755

Farmakologiska institutionen..........

7 000

1 195

8 195

9 600

9 600

+ 1 405

Hygienisk-bakteriologiska institutionen .

13 200

—

13 200

13 200

13 200

—

Medicinska kliniken..................

2 000

300

2 300

2 600

2 600

+ 300

Kliniken för bröstsjuka...............

930

40

970

1 000

1 000

+ 30

Pediatriska kliniken..................

900

50

950

1 000

1 000

+ 50

Kirurgiska * ..................

1 000

250

1 250

1 500

1 500

+ 250

Obstetrisk-gynekologiska kliniken......

1 500

—

1 500

2 000

2 000

+ 500

Oftalmiatriska kliniken...............

1 750

250

2 000

2 150

2 150

+ 150

Kliniken för öron-, näs- och halssjuk- domar ............................

2 000

2 000

2 000

2 000

Psykiatriska kliniken.................

1 100

100

1 200

1 690

1 700

+ 500

Akademiska sjukhusets röntgenavdelning

800

100

900

1 000

1 000

+ 100

Medicinska poliklinikerna.............

3 200

—

3 200

3 200

3 200

—

Två kurser i skyddskoppympning......

50

—

50

50

50

—

Institutioner m. m. inom filosofiska fakul- tetens humanistiska sektion.

Upprätthållande av verksamheten vid

psykologiska laboratoriet............

1 600

1 600

1 600

1 200

— 400

Upprätthållande av verksamheten vid pe- dagogiska seminariet...............

600

600

600

600

Museet för nordiska fornsaker.........

5 980

—

5 980

5 980

5 980

—

Vissa museer och institutioner inom hu- manistiska sektionen...............

2 000

2 000

2 000

2 000

De i Gustavianum inrymda institutio- nerna: Uppvärmning, belysning och

städning m. m.....................

6 000

-

6 000

3 360

3 360

» B

55

— 2 640

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majus proposition Nr 218.

tetens malematisk-naturvetenskapliga

sektion.

toriet.............................

Meteorologiska institutionen...........

De vid observatoriet anordnade seismo
logiska

undersökningarna...........

Fysiska institutionen.................

Personal- och driftkostnader vid institutet

för högspänningsforskning.....

kemi.............................

Fysikalisk-kemiska institutionen......

Geologisk-mineralogiska institutionen..

Paleontologiska institutionen.........

Botaniska museet...................

» trädgården................

* laboratoriet...............

Växtbiologiska institutionen..........

Zoologiska institutionen..............

Klubbans biologiska station..........

Geografiska institutionen.............

Underhåll och vård av Linnéanska stiftelsens

å Hammarby samlingar m

Musikaliska kapellet.............

Gymnastikinrättningen...........

Ridundervisningens uppehållande.

Tillfälligt ändamål.

valutans ställning.

institutioner.

Summa kronor

Till Kungl. Majus disposition....

Summa summarum kronor

Under 1937/38 utgående

belopp

Andel i förstärknmgsan-

slaget på grund av sven-

ska valutans ställning

Sammanlagda anslaget

för 1937/38 ,

Av konsistoriet begärt

för 1938/39

Av kanslern för 1938/39

tillstyrkt belopp

Av kanslern förordad

höjning resp. minskning

i förhållande till

1937/38

8 550

750

9 300

10 050

10 050

+ 750

10 000

500

10 500

20 170

13 000

+ 2 500

500

500

700

700

+ 200

31 200

1 695

32 895

34 600

34 600

+ 1 705

36 800

—

36 800

39 220

36 800

—

24 500

3 345

27 845

36 600

36 600

+ 8 755

35 000

—

35 000

35 000

35 000

-

12 000

1 495

13 495

16 000

16 000

+ 2 505

17 000

—

17 000

24 240

17 000

—

5 000

350

5 350

6 230

6 250

+ 900

44 900

_

44 900

62 875

61 500

+ 16 600

8 000

550

8 550

10 500

10 500

+ 1950

5 500

250

5 750

15 750

10 000

+ 4 250

21 000

2 245

23 245

31 600

26 600

+ 3 355

6 000

_

6 000

6 000

6 000

—

8 000

375

8 375

9 655

9 400

+ 1 025

500

—

500

500

500

—

1 050

—

1 050

1 050

1 050

8 000

—

8 000

10 000

10 000

+ 2 000

3 300

—

3 300

3 380

3 300

_

a

19 700

—

—

—

—

—

s

_

_

20 285

20 300

+ 20 300

667 827

_

667 827

849 462

820 780

+ 152 953

4 87?

—

4 871

5 100

4 72C

— 153

672 70C

—

672 70C

854 562

825 500

+ 152 800

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

53

Kanslern har framhållit, att därest ändrad redovisning av universitetens

fastighetsbestånd genomfördes, i syfte att påföra reparations- och underhållskostnader

för institutionsbyggnaderna särskilda fastighetsfonder, kunde de

i tablån upptagna posterna till underhåll och reparationer av universitetets

byggnader samt till utskylder och brandavgifter för universitetets fastigheter

i Uppsala utgå. Vidare har kanslern ansett de under biblioteket upptagna

delposterna till akademiska läsesällskapet samt till inskrivningspenningar av

studenter och auktionsprovision å respektive 525 kronor och 667 kronor

lämpligen böra sammanläggas med posten till expenser och denna post upptagas

till ett avrundat belopp av 34 000 kronor. Minskningen av anslagsposten

till det psykologiska laboratoriet med 400 kronor hade kanslern föreslagit

under förutsättning, att den av honom gjorda framställningen om anställande

vid laboratoriet av en amanuens vunne bifall. I annat fall ansåge

kanslern posten böra upptagas med oförändrat belopp, 1 600 kronor. Det av

kanslern begärda beloppet till bestridande av kostnader för uppvärmning,

belysning och städning m. m. av de i Gustavianum inrymda institutionerna

vöre, enligt vad kanslern upplyst, tillräckligt endast under förutsättning, att

den från ifrågavarande anslag avlönade eldaren och biträdande vaktmästaren

i enlighet med vad kanslern föreslagit under avlöningsanslaget upptoges

på detta anslag såsom extra ordinarie befattningshavare.

Kanslern har vidare upplyst, att vid universitetet påginge en utredning angående

utbrytande ur de olika institutionernas materielanslag av de belopp,

som användes för bränslekostnadens täckande, och sammanförande av alla

dessa belopp till ett för universitetet gemensamt bränsleanslag av förslagsanslags

natur. Denna utredning hade ännu icke kunnat slutföras. Konsistoriet

hade därför, med anledning av den nyligen inträdda starka höjningen av

bränslepriserna, funnit sig nödsakat att för kommande budgetår begära ett anslag

å 20 285 kronor till täckande av den förutsedda ökningen i kostnaden

för uppvärmning av de universitetets institutioner, vilka uppvärmdes med

koks- eller vedeldade centralvärmepannor. Anslagsbeloppet skulle av kanslern

fördelas mellan de särskilda institutionerna efter förslag av vederbörande

universitetsmyndigheter. Detta anslag hade beräknats med utgångspunkt

från nu gällande koks- och vedpriser. Ett dylikt förstärkningsanslag

ansåge kanslern nödvändigt, därest ej ökningen av uppvärmningskostnaden

skulle framtvinga en motsvarande reducering av de för det vetenskapliga arbetet

direkt avsedda medlen. Beloppet syntes böra avrundas till 20 300

kronor.

Anslaget till botaniska trädgården, som nu är upptaget med

44 900 kronor, borde enligt kanslerns förslag höjas med 16 600 kronor

till 61 500 kronor, i syfte bland annat alt bereda förbättrade avlöningsoch

semesterförmåner m. m. åt arbetarna vid trädgården. Enligt vad som

framgår av handlingarna i ärendet anställes arbelarpersonalen vid botaniska

trädgården av akademiträdgårdsmästaren. Personalen bestar för när
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majus proposition Nr 218.

varande av 18 mera last anställda arbetare, därav 4 kvinnliga, saint av

viss tillfälligt anställd personal. Sedan år 1931 utgör arbetsveckan under

sommarmånaderna 48V2 timmar och under vintermånaderna 42 timmar.

För söndagsarbete betalas full lön för halv arbetstid. Semester för arbetarna

har provisoriskt ordnats så, att dylik åtnjutes under 6 dagar med

full lön, oavsett anställningstidens längd. Växthuspersonalen börjar i regel

med en dagavlöning av 3 kronor 50 öre, vilken efter hand för en fullt

arbetsför manlig arbetare, som fyllt 20 år, ökas till 8 kronor under sommaren

och 7 kronor under vintern och för en kvinnlig arbetare utgår med

5 kronor under hela året. Ifrågavarande arbetare äro berättigade till pension

enligt gällande tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare.

Akademiträdgårdsmästaren har i ärendet anfört:

En löneökning för ifrågavarande personal måste anses vara berättigad och

oundviklig, ty trots ökade levnadsomkostnader hade lönerna under de senaste

fem åren icke ökats utan i stället år 1932 minskats med 50 öre per

dag för manliga och 25 öre per dag för kvinnliga arbetare. Lönerna för

arbetare vid botaniska trädgården understege nu med cirka 15 å 20 procent

lönerna för arbetare vid exempelvis Uppsala stads parkförvaltning.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att månadslön eller per

månad fastställt arvode icke kunde komma i fråga för botaniska trädgårdens

arbetare. Enda avlöningsformen vore dag- eller timlön. Hänsyn

måste nämligen tagas därtill, att vid ett företag som botaniska trädgården

arbetstiden vore längre under sommaren än under vintern och att arbetet ibland

måste upphöra på grund av otjänlig väderlek. Vidare förekomme inom

växthusen söndagsvakter hela året om och soliga dagar under sommaren

i större utsträckning än vanligt på grund av ökad vattning. Detsamma vore

förhållandet beträffande de yttre arbetena, ty söndagsvakter på grund av

snöskottning etc. vore erforderliga under vintern och på grund av vattning

av det i det fria utställda växtmaterialet under sommaren.

Vid vissa statliga företag, såsom exempelvis vid Ulleråkers sjukhus,

funnes visserligen arbetare, som vore sysselsatta med trädgårdsarbete och

som åtnjöte månadslön. Förhållandena vid Ulleråkers sjukhus och vid

botaniska trädgården i Uppsala vore emellertid icke lika. Vad som vore

möjligt och lämpligt vid en sjukvårdsinrättning, där trädgårdsskötseln endast

utgjorde en ringa del av företagets arbetsuppgifter i övrigt och där trädgårdsarbetarna

vore ett fåtal i förhållande till övriga anställda, vore icke

lämpligt vid ett företag som botaniska trädgården med ett stort antal

trädgårdsarbetare, vilkas arbetstid vore mycket växlande även under viss

tid på året, och där inga andra arbetsuppgifter funnes än trädgårdens skötsel,

så att de skulle kunna sysselsättas med annat arbete, då trädgårdsarbete

ej kunde förrättas.

Ingen av botaniska trädgårdens arbetare hade sådana arbetsuppgifter,

att anställning som extra ordinarie befattningshavare kunde ifrågasättas.

Däremot syntes sådana arbetare, som hade viss utbildning eller sådant

arbete, som fordrade särskild yrkesskicklighet, böra erhålla högre avlöning

än icke yrkesutbildade arbetare. Av botaniska trädgårdens arbetare kunde

9 manliga anses hava sådan sysselsättning, att de borde hänföras till

yrkesutbildade arbetare, samt 5 manliga och de 4 kvinnliga arbetarna en

sådan sysselsättning, att de borde hänföras till icke yrkesutbildade.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

55

Före år 1931 slutade arbetet först kl. 5 e. m. på lördagarna mot kl. 5.30

e. m. övriga dagar. Under sådana förhållanden kunde dagavlöning lika väl

komma i fråga som timavlöning, men icke numera, då arbetet slutade kl. 1

e. m. på lördagarna. Botaniska trädgården borde därför vid en blivande

lönereglering tillämpa timavlöning, såsom fallet vore vid kommunala och enskilda

företag av liknande art. Endast i fråga om ersättning vid sjukdom

borde ersättning per dag utgå.

Under den femårsperiod, som omfattade budgetåren 1931/36, hade kostnaderna

för arbetarnas löner — i medeltal räknat -— utgjort i runt tal 30 000

kronor för år. Som grund för beräkningen av nuvarande lönekostnad utan

någon som helst löneökning hade därför lagts denna summa, ökad med

4 500 kronor för ytterligare ett biträde under hela året och en eldare under

halva året så ock för extra kvinnlig arbetskraft, vartill 1936 års riksdag efter

det nya växthusets och det nya yttre områdets tillkomst beviljat medel,

eller tillsammans 34 500 kronor.

Som grund för en lönereglering för ifrågavarande personal syntes akademiträdgårdsmästaren

böra läggas det kollektivavtal, som den 25 februari 1937

ingåtts mellan Uppsala stads lönenämnd och svenska kommunalarbetareförbundet

i vad avsåge stadsträdgårdens arbetare.

Enligt detta avtal betalade Uppsala stads trädgårdar följande löner: till

yrkeskunniga manliga arbetare 1 krona 22 öre per timme, till icke yrkeskunniga

manliga arbetare 1 krona 15 öre per timme och till kvinnliga arbetare

74 öre per timme.

Det för botaniska trädgården oundgängligt erforderliga antalet arbetstimmar

för år vore i genomsnitt följande:

1. Fast anställda, yrkeskunniga manliga arbetare 17 993 timmar;

2. Icke yrkesutbildade manliga arbetare, såväl fast anställda som extra,

13 292 timmar; samt

3. Kvinnliga arbetare, såväl fast anställda som extra, 7 763 timmar.

Om timlöner jämlikt berörda kollektivavtal komme att tillämpas vid en

löneförhöjning för botaniska trädgårdens arbetare, skulle kostnaderna för

löner — semesterersättning ej medräknad — uppgå till följande belopp:

1. 17 993 timmar å 1:22 .............. kronor 21951:46

2. 13 292 » »1:15 .............. » 15 285:80

3. 7 763 » »0:74 .............. » 5 744:62

Summa kronor 42 981: 88,

eller i runt tal 43 000 kronor.

Vid Uppsala stads trädgårdar åtnjöte en arbetare, som 9 månader oavbrutet

varit anställd vid Uppsala stad, semester med bibehållen normal tidavlöning

de första 5 kalenderåren under 8 arbetsdagar, de följande 5 kalenderåren

under 12 arbetsdagar och de följande kalenderåren under 15 arbetsdagar.

Arbetare, som fyllt 16 men ej 18 år, åtnjöte, under vissa villkor, semester

under 6 dagar. Anställningstid före 18 års ålder tillgodoräknades icke

för rätt att erhålla ökat antal semesterdagar.

Örn dessa semesterbestämmelser komme att tillämpas, och man räknade

med ett medeltal av 10 semesterdagar per år, kunde kostnaderna för .semester

uppskattas till i runt tal 1 600 kronor.

Årliga kostnaden tor ersättning vid sjukdom enligt samma grunder, som

angåves i förenämnda kollektivavtal, kunde med ledning av Uppsala stads

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

utgifter för sjukavlöning, sjukvård medicin och begravningshjälp åt stadens

parkarbetare beräknas till ett belopp av 1 400 kronor.

Enligt de sålunda angivna beräkningsgrunderna, skulle alltså kostnaderna

för löner till botaniska trädgårdens arbetare för år uppgå till (43 000 +

1 600 + 1 400 =) 46 000 kronor.

Tillämpades vid löneregleringen här föreslagna timlöner bleve årsinkomsten

för botaniska trädgårdens arbetare, under förutsättning av full sysselsättning

under 300 arbetsdagar per år med i medeltal lV-i timmar per dag

för yrkesutbildad manlig arbetare 2 745 kronor, för icke yrkesutbildad manlig

arbetare 2 587 kronor och för kvinnlig arbetare 1 665 kronor.

Botaniska institutionens prefekt professorn N. E. Svedelius har yttrat bland

annat följande:

Löneställningen för arbetarpersonalen vid botaniska trädgården kunde

för närvarande icke anses tillfredsställande. Särskilt vid sjukdom bleve arbetarnas

ställning mycket svår, enär då all avlöning måste upphöra. Starka

skäl talade för att en löneförhöjning komme till stånd. En dylik syntes

lämpligen böra ske enligt de grunder, akademiträdgårdsmästaren angivit.

Anslagsmedlen till botaniska trädgården hade emellertid under en följd

av år varit otillräckliga. Förhållandet hade varit det, att när nya lönekrav

uppstått, som ej kunnat avvisas, hade kostnaderna alltid måst gå ut

över andra ändamål, så att faktiskt flera år hela trädgårdens statsanslag

och mer därtill åtgått till endast avlöningar. Att trädgården likväl kunnat

hållas igång under de senare åren berodde därpå, att under kristiden universitetets

reservfond varje år täckte bristen. Denna möjlighet stöde nu

ej vidare till buds. Trädgården disponerade visserligen avkastningen av

K. F. Björns fond, men denna fond vore i främsta rummet avsedd för den

vetenskapliga verksamheten vid trädgården och lill utgivande av publikationer.

Fonden hade dock i allt större utsträckning måst tagas i anspråk

för trädgårdens löpande utgifter, varav följden blivit att de med fonden avsedda

vetenskapliga uppgifterna fått helt skjutas åt sidan för att trädgården

nödtorftligen skulle kunna hållas i gång. Nu hade vidare räntan nedgått så,

att Björnska fonden endast kunde avkasta omkring 7 000 kronor mot tidigare

ungefär 10 000 kronor. Bristerna hade, trots att reservfonden icke vidare

lämnade något bidrag, likväl kunnat täckas, tack vare det förhållandet,

att Björnska fonden haft en besparingsfond, från vilken konsistoriet beviljat

anslag. Denna besparingsfond vore nu nästan uttömd och då intet tillskott

vidare vore att därifrån påräkna, uppstode för trädgården en kritisk situation.

I detta sammanhang torde få erinras, att trädgården av Kungl. Majit

den 25 januari 1935 förklarats som byggnadsminnesmärke, i vilken förändringar

ej finge vidtagas. Även örn kostnaderna syntes höga för trädgårdens

drift borde det därför också vara myndigheternas plikt att tillse att minnesmärket

för framtiden kunde hållas i ett värdigt skick.

Den för trädgården drygaste utgiftsposten näst efter dagavlöningarna till

arbetarna vore bränslet. Före det nya växthusets tagande i bruk hade medelutgiften

för bränsle uppgått till 3 500 kronor. Bränslekostnaden för det

nya växthuset hade upptagits till 8 500 kronor, vilken summa läge till grund

för det nu utgående materielanslaget. Därtill komme bränslekostnaden för

frigidariet, 2 500 kronor, vadan sammanlagda bränslekostnaden för hela botaniska

trädgården borda upptagas till 11 000 kronor.

De övriga utgifterna för trädgården kunde sammanfattas på följande sätt:

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition Nr 218. 57

Elektricitet (drivbänkar, pumpar, belysning) .............. kronor 1 000

Vattenavgift .......................................... * 300

Telefon .............................................. * 175

Diverse material (sand, virke, järn, glas, färg, olja m. m.) .... » 1 500

Snickeri och reparationer................................ » 800

Gödningsämnen och desinfektionsmedel .................. » 300

Körslor och transporter ................................ * 1 500

Tullavgifter och frakter ................................ » 200

Skrivmateriel, böcker, bindning, fröpåsar m. m............. » 500

Växtbåljor och krukor.................................. » 800

Fröbyteskatalogen............................... *_200

Summa kronor 7 275

Samtliga utgifter för trädgården — frånsett arbetarnas avlöning — uppginge

alltså till (11 000 + 7 275 =) 18 275 kronor.

Kanslern har framhållit, att det syntes kanslern rimligt, att arbetarna vid

botaniska trädgården i avlöningshänseende bleve likställda med jämförliga

arbetare i Uppsala stads tjänst. Likaså ansåge kanslern önskvärt, att de erhölle

viss avlöning under sjukledighet m. m. Med ledning av de av akademiträdgårdsmästaren

lämnade uppgifterna ansåge kanslern sig kunna approximativt

beräkna det för botaniska trädgårdens arbetarpersonal till sjukavlöning

m. m. erforderliga beloppet till i medeltal omkring 1 500 kronor årligen.

Kanslern förordade, att materielanslaget till botaniska trädgården bestämdes

till 61 500 kronor. Kanslern utginge härvid ifrån, att trädgården

med detta anslag kunde bestrida såväl skälig avlöningsförhöjning åt trädgårdsarbetarna

som semesteravlöning och sjukersättning m. m. åt dem.

Allmänna civilförvaltningens lönenåmnd, som den 30 november 1937 avgivit

utlåtande över det föreliggande förslaget till ökade arbetslöner vid botaniska

trädgården, har i ämnet anfört huvudsakligen följande:

Enligt föreliggande förslag till avlöningsvillkor för arbetarpersonalen vid

botaniska trädgården vid Uppsala universitet skulle ifrågavarande arbetare

med avseende å avlöningens storlek, semesterförmån och sjukavlöning m. m.

bliva likställda med parkarbetarna i Uppsala stads tjänst. Sålunda föresloges

avlöningen förändrad från daglön till timpenning, med olika belopp för yrkesutbildad

manlig arbetare, icke yrkesutbildad manlig arbetare samt kvinnlig

arbetare. Vidare föresloges, att semestertiden utsträcktes från 6 till 15 dagar

samt att personalen bereddes förmån av sjukavlöning, kostnadsfri sjukvård

och medicin ävensom begravningshjälp i överensstämmelse med föreskrifterna

i gällande kollektivavtal mellan Uppsala stad och kommunalarbetarna

därstädes.

Lönenämnden hade för sin del icke något ali erinra mot, att en förbättring

av de ifrågavarande arbetarnas avlöningsvillkor komme till stånd. Då

en förändring av själva anställningsformen från arbetaranställning till anställning

såsom tjänstemän icke syntes böra ifrågakomma, torde förbättringen

i lönevillkoren lämpligen kunna åstadkommas efter i stort sett de

riktlinjer, som i förslaget angivits. Lönenämnden vore emellertid ej övertygad

örn lämpligheten av, att de för Uppsala stads parkarbetare gällande

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungi. Majlis proposition Nr 218.

bestämmelserna skulle vara i sin helhet normgivande. Vad särskilt anginge

de speciella förmånerna, såsom sjukavlöning, semester m. m., franninge av

gällande kollektivavtal för ban- och byggnadsarbetare vid statens järnvägar

samt arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt, att sagda arbetargrupper vore

något mindre gynnsamt ställda än kommunalarbetarna i Uppsala. Med hänsyn

till konsekvenserna syntes det fördenskull lönenämnden lämpligast, att

för ifrågavarande trädgårdsarbetare skulle i nu berörda avseenden tillämpas

enahanda bestämmelser, som i allmänhet gällde för arbetare i statens tjänst.

Slutligen ville lönenämnden framhålla önskvärdheten av enhetliga grunder

för avlöningsvillkoren för arbetarpersonalen vid de botaniska trädgårdarna

vid de båda universiteten, dock givetvis med den olikhet beträffande

timlönerna, som betingades av, att Lund i dvrhetshänseende vore billigare

än Uppsala.

I detta sammanhang torde redogörelse böra lämnas för ett framlagt förslag

örn närmare anknytning till institutet för högspänningsforskning vid

universitetet i Uppsala av den av ingenjören B. John F. Andersson grundade

åskledarkont rollanstalten.

Genom ett den 3 maj 1918 dagtecknat gåvobrev donerade ingenjören B.

John F. Andersson och hans hustru viss fast egendom och vissa kontanta

medel till Uppsala universitet för främjande av lösningen av vissa frågor,

hörande till luftelektricitetens område. Samtidigt överlämnade donator till

en stiftelse, benämnd »B. John F. och Svea Anderssons stiftelse för främjande

av forskning inom elektricitetsläran med hänsyn särskilt till atmosfäriska

urladdningar» en av donator ägd institution, åskledarkontrollanstalten.

Enligt gåvobrevet skulle de donerade medlen användas för inrättande

av en professur i högspänningsforskning. Professurens innehavare

skulle vara skyldig att i första rummet följa den vetenskapliga utvecklingen

inom de områden, som hade intresse för ovannämnda stiftelses ändamål och

för vetenskapligt arbete inom dessa områden. Han skulle därjämte vara skyldig

att med ledning av de erfarenheter, som vetenskapen och praktiken gåve,

utarbeta allmänna föreskrifter för konstruktion av åskledare å byggnader,

elektriska anläggningar m. m. samt att då så erfordrades tillhandagå åskledarkontrollanstalten

med råd härutinnan.

Stiftelsens ändamål skulle vara att befordra undersökningar över atmosfäriska

elektriska urladdningar samt fenomen, som stöde i samband med desamma,

för att på så sätt erhålla säkra grunder för sådana konstruktioner

och anordningar, som avsåge att skydda människor och djur, byggnader av

alla slag samt ledningar, maskiner och apparater mot skadlig inverkan av atmosfäriska

elektriska urladdningar. I donationsbrevet framhölls beträffande

stiftelsen, att såväl frågor av övervägande praktisk natur som de vetenskapliga

problemen borde tillgodoses. Den sistnämnda uppgiften avsågs skola påvila

innehavaren av professuren, som till sitt förfogande skulle hava laboratoriemöjligheter,

under det att de mera praktiskt betonade uppgifterna skulle

förläggas till åskledarkontrollanstalten.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

59

Donator hade sålunda tänkt sig, att stiftelsen skulle hava att befrämja såväl

de vetenskapliga som de praktiska arbetsuppgifterna. Genom donationen

till universitetet avhände emellertid donator stiftelsen förfoganderätten över

de medel, han donerat till universitetet. Till stiftelsen hade endast överlämnats

åskledarkontrollanstalten och stiftelsen förfogar alltså icke över andra

donationsmedel, än vad som motsvarar det värde, denna anstalt kan anses

representera.

Åskledarkontrollanstaltens föreståndare skulle jämlikt donationsbestämmelserna

tillsättas av stiftelsens styrelse, dock med förbehåll för Andersson

att tills vidare kvarstå i denna egenskap.

Vad beträffar donationsmedlen bestämde donator, alt dessa skulle fonderas

tills de vuxit till ett sådant belopp, att, efter det en sjättedel av årsavkastningen

lagts till kapitalet, medel funnes för inrättande och avlönande av en

professur i högspänningsforskning, för uppförande av institutionsbyggnad

m. m., för beredande av erforderligt årsanslag för de arbeten, som utfördes

därstädes samt för understödjande av åskledarkontrollanstalten.

Genom propositionen nr 64/1931 framlade Kungl. Maj:t — under förmälan

bland annat att den Anderssonska donationen för det dåvarande kunde beräknas

till 600 000 å 700 000 kronor — förslag om finansiellt stöd från statens

sida för förverkligande av det med donationen avsedda ändamålet. Med

bifall till Kungl. Maj:ts berörda förslag beslöt riksdagen (skrivelse nr 94/

1931) bland annat, att vid universitetet i Uppsala upprätta ett institut för

högspänningsforskning, att, med iakttagande av de i donationsbrevet angivna

villkor och bestämmelser, från och med den 1 juli 1932 vid institutet inrätta

en professur i elektricitetslära, benämnd »B. John. F. och Svea Anderssons

professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar»,

alt bevilja medel för avlönande av innehavaren av nämnda

professur samt att bevilja universitetet ett räntefritt lån av 425 000 kronor

för uppförande, inredning och utrustning av lokaler för institutet för högspänningsforskning.

Detta ekonomiska stöd beviljades under förutsättning

alt, så snart ske kunde, de genom ovanberörda gåvobrev överlämnade medlen

användes ej mindre till återbetalning av nyssnämnda lån, än även till

bestridande av avlöning för innehavaren av professuren ävensom övriga med

institutets verksamhet förenade kostnader. Riksdagen utgick ifrån att samtliga

ifrågavarande kostnader skulle efter en till ungefär tio år beräknad tid

kunna bestridas av donationsmedlen.

Sedermera hava -— i enlighet med vad som förutsattes redan i propositionen

nr 64/1931 -— vissa ytterligare medel av riksdagen beviljats för personaloch

driftkostnader vid institutet för högspänningsforskning. För detta ändamål

är för innevarande budgetår under materielanslaget till Uppsala universitet

uppfört ett belopp av 36 800 kronor.

Åskledarkontrollanstaltens uppgift är enligt donationsbrevets bestämmelser
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar rörande tillförlitligaste

sättet att skydda liv och egendom mot blixtens härjningar,

att besiktiga och kontrollera äldre åskledaranläggningar samt att upprätta

förslag till nya,

att insamla material för vetenskaplig bearbetning företrädesvis genom att

till de ställen inom landet, där blixten åstadkommit skada eller märkvärdiga

företeelser, så fort ske kan och i möjligaste omfattning sända sakkunnig och

skicklig person, som skall göra en noggrann beskrivning över blixtens verkningar

därstädes, åtföljd av plan över det träffade föremålet jämte trakten

däromkring, belysande fotografier m. m.,

att med ledning av de till statens meteorologiska centralanstalt inkomna

uppgifterna upprätta kartor, utvisande den väg åskvädren dragit fram samt

de ställen, där nedslag ägt runi, samt i övrigt föra sådan statistik, som kan

bidraga till jämförelse från föregående år mellan åskväder, åskslag samt av

brandstodsbolagen ersatta, genom blixten uppkomna skador. De av anstalten

sålunda sammanförda erfarenheterna och statistik m. m. skola ofördröjligen

överlämnas till professorn för vetenskaplig behandling.

Sedan ingenjören Andersson i början av år 1934 uttryckt önskan att få

träda tillbaka från ledningen av åskledarkontrollanstalten, hemställde styrelsen

för B. John F. och Svea Anderssons stiftelse hos Kungl. Maj:t örn beviljande

av tillfälligt understöd för uppehållande av anstaltens verksamhet.

Genom beslut den 13 april 1934 medgav Kungl. Maj:t, att ur avkastningen av

den Anderssonska donationsfonden vid universitetet i Uppsala finge utgå 7 000

kronor såsom bidrag lill uppehållande av verksamheten vid den med förenämnda

stiftelse förenade åskledarkontrollanstalten under tiden intill den

1 juli 1935. Enligt beslut ovannämnda den 13 april 1934 medgav Kungl.

Maj:t tillika —- sedan upplyst blivit, att Anderssons ekonomiska ställning

blivit så försvagad, att han vore i behov av understöd — att av den årliga

avkastningen av ifrågavarande donation finge till Andersson och hans hustru

eller, efter enderas frånfälle, till den efterlevande utgå ett årligt understöd,

räknat från och med den 1 oktober 1933 med ett belopp, som av större akademiska

konsistoriet vid universitetet i Uppsala efter omständigheterna bestämdes,

dock högst 8 000 kronor för år.

Åskledarkontrollanstalten har från och med den 1 juli 1934 provisoriskt

överförts till institutet för liögspänningsforskning och ställts under ledning

av detta instituts föreståndare. På framställning av föreståndaren, professorn

H. Norinder, har Kungl. Maj:t genom beslut den 7 februari 1936 medgivit,

att av avkastningen av Anderssonska donationsfonden finge utgå högst 7 000

kronor såsom bidrag till uppehållande av verksamheten vid kontrollanstalten

under tiden intill den 1 juli 1937.

Redan innan ingenjören Andersson lämnat föreståndarskapet för åskledarkontrollanstalten

och densamma provisoriskt överförts till institutet för högspänningsforskning,

hade frågan aktualiserats om en ändrad organisation av

anstalten och dess anknytning till universitetet i Uppsala. I syfte att få denna

fråga närmare utredd tillkallades jämlikt av Kungl. Majit den 20 oktober

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

<51

1933 lämnat bemyndigande särskilda sakkunniga (professorn E. H. Norinder,

sprängämnesinspektören F. A. G. von Feilitzen och direktören i allmänna

brandförsäkringsverket för byggnader å landet J. G. Bylund) för

avgivande av utredning och förslag i ämnet. Vid min hemställan örn tillkallande

av dessa sakkunniga betonade jag, att spörsmålet örn ett mera betryggande

åskskydd vore av stor praktisk betydelse och att en på vetenskapliga

grunder byggd åskledarkontroll torde vara ett viktigt önskemål ur

statens synpunkt icke minst med hänsyn till det stora antalet offentliga

byggnader. De sakkunniga avgåvo den 19 december 1933 yttrande och förslag

i ämnet. Förslaget, som för det dåvarande åsyftade en provisorisk lösning

av åskledarkontrollanstaltens organisationsfråga, utmynnade i att anstalten

skulle såsom en särskild avdelning anknytas till Uppsala universitets

institut för högspänningsforskning och övergå från att vara ett enskilt till

ett statligt företag, över nämnda förslag inhämtades utlåtanden av kanslern

för rikets universitet, kommerskollegium, byggnadsstyrelsen, arméförvaltningens

artilleri- och fortifikationsdepartement samt marinförvaltningen.

Beträffande den närmare innebörden av de sakkunnigas förslag och de däröver

avgivna utlåtandena torde få hänvisas till handlingarna. Den 19 februari

1934 anbefallde Kungl. Maj:t de sakkunniga att inkomma med yttrande

i anledning av vad som anförts i de utlåtanden, som avgivits rörande

de sakkunnigas förslag.

De sakkunniga hava den 11 december 1936 inkommit med ifrågavarande

yttrande, vilket innebär en väsentlig omarbetning av det tidigare avgivna

förslaget. De sakkunniga hava i sitt yttrande anfört bland annat följande:

När de sakkunniga den 19 december 1933 avgåvo sitt förslag till åskledarkontrollanstaltens

omorganisation, hade de sakkunniga att huvudsakligen

stödja sig på den erfarenhet, vilken kunde framgå av anstaltens verksamhet

under dess tidigare organisationsform. Det vore väl att märka, att anstalten

tidigare — innan densamma från och med den 1 juli 1934 provisoriskt överfördes

till institutet för högspänningsforskning — i fråga örn erforderliga

driftmedel delvis måst bygga på årliga privata tillskott av donator. Under

sådana förhållanden hade det legat i sakens natur, att det icke blivit möjligt

att bedriva anstaltens verksamhet annat än i begränsad omfattning. Anstalten

saknade då helt experimentella resurser, vilket innebure en högst

kännbar inskränkning av vissa av dess verksamhetsgrenar. Flera av dessa

grenar hade det sålunda icke funnits någon möjlighet att vid förslagets

avgivande på förhand pröva. De sakkunniga hade vid avgivandet av sitt

förslag ansett sig, bland annat med hänsyn till vad nyss sagts, böra förorda,

att organisationsfrågan tills vidare icke skulle lösas annat än rent provisoriskt.

Sedan anstalten från och med den 1 juli 1934 provisoriskt överförts till

institutet för högspänningsforskning under ledning av detta instituts föreståndare,

hade de sakkunniga erhållit möjligheter att bedöma anstaltens

verksamhet såsom ansluten till institutet under helt andra förutsättningar

än dem, som varit för handen, när de sakkunniga avgåvo sitt tidigare förslag.

Enligt det av de sakkunniga år 1933 avgivna förslaget skulle anstaltens

verksamhet huvudsakligen bestå i följande uppgifter:

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj :ts proposition Nr 218.

1) att projektera nya åskledaranläggningar och förändringar av redan befintliga

dylika anläggningar på staten tillhöriga byggnader samt inom

sprängämnesfabriker och oljehamnar;

2) att i mån av tillgång på arbetskrafter efter överenskommelse projektera

åskledaranläggningar och förändringar av redan befintliga dylika anläggningar

på byggnader, tillhörande kommuner och landsting, såsom

kyrkor, sjukhus och skolor, ävensom byggnader tillhörande enskilda;

3) att på ett betryggande sätt utföra kontroll av de under 1) och 2) angivna

åskledaranläggningarna;

4) att insamla och bearbeta allt tillgängligt observationsmaterial över inom

landet inträffade åskslag, vars verkningar varit av betydelse med hänsyn

till sin ekonomiska skadegörelse eller med hänsyn till det intresse, de erbjuda

ur vetenskaplig synpunkt;

5) att på lämpligt sätt befordra instruktionskurser för åskledarmontörer

och för besiktningsmän av åskledare på i enskild ägo befintliga byggnader,

i den mån anstalten kan finna lämpligt;

6) att arbeta för införande av i möjligaste mån normaliserad åskledarmateriel;

samt

7) att befordra upplysningsverksamhet för ett mera allmänt införande av

åskledare på i de enskildas ägo befintliga byggnader, för vilka införande

av åskledare av olika skäl kan anses påkallat.

Med hänsyn till ett effektivt utnyttjande av de resurser, som redan förefunnes,

hade anstaltens förläggning till institutet visat sig vara synnerligen

lämplig. Detta gällde särskilt i fråga örn gemensamt utnyttjande av personal.

Genom den provisoriska överflyttningen hade det även visat sig, att erforderliga

lokaler för anstalten kunnat beredas inom institutet.

De av de sakkunniga under momenten 1)—3) i det tidigare förslaget upptagna

arbetsuppgifterna hade avsett projektering och kontroll av åskledaranläggningar.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle såväl projektering som

kontroll av anläggningar på staten tillhöriga byggnader samt inom sprängämnesfabriker

och oljehamnar utföras av åskledarkontrollanstalten, varjämte

anstalten i mån av tillgång på arbetskrafter efter överenskommelse skulle

utföra projektering och kontroll av åskledaranläggningar jämväl på byggnader,

tillhörande kommuner och landsting samt byggnader tillhörande enskilda.

Med hänsyn till den erfarenhet, som vunnits sedan anstalten provisoriskt

överförts till institutet för högspänningsforskning, finge de sakkunniga

nu i denna del anföra följande.

Efter anstaltens anknytning till institutet hade vid detsamma utförts ett

omfattande undersökningsarbete i fråga örn åskledares egenskaper och dimensionering.

Det hade härvid visat sig möjligt att mäta strömstyrkorna och

deras variationer i blixten, och därmed hade helt nya möjligheter öppnats

att på laboratoriemässig väg pröva dimensioneringen av de metalliska ledarna

i åskledarsystemet, strömstyrkorna i nedledningarna och övergångsmotståndet

vid jordkontakter m. m. Ett fullföljande av dessa undersökningar,

som måste läggas på lång sikt, vore av den största betydelse för uppställande

av detaljerade bestämmelser rörande åskledare. I synnerhet gällde

detta sprängämnesfabriker, ammunitions- och oljeupplag, där åtgärder för

att förekomma uppkomst av sidourladdningar och sekundära överslag vore

av utomordentlig vikt. Men även då det gällde utfärdandet av föreskrifter örn

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

63

jordkontakter i form av jordplåtar eller andra konlaktanordningar för de

elektriska laddningarnas avledning från åskledarsystemen vore dessa undersökningar

av stor vikt. Det bleve till exempel i detta hänseende nödvändigt

att närmare undersöka, huruvida en kontroll med hittills använda kontrollinstrument

för jordmotstånd vore tillfredsställande.

Med hänsyn därtill, att det på detta område torde återstå ett omfattande

utrednings- och forskningsarbete, hade de sakkunniga funnit det icke vara

välbetänkt att nu genom utfärdande av generella bestämmelser, som skulle

vara en förutsättning för särskilda förordningar på området, låsa fast utvecklingen.

De sakkunniga hade därför vid sitt övervägande av frågan stannat

för att förorda, att anstaltens verksamhet i denna del för närvarande begränsades

till att bliva av väsentligen rådgivande karaktär. Det syntes härvid

de sakkunniga vara av vikt, att de erfarenheter, som genom forskningsarbetet

vunnes på detta område, snabbt och effektivt komme allmänheten

till godo. Det torde vara klart, att mycket härvid kunde ernås genom konferenser

och genom av anstalten bedriven instruktions- och upplysningsverksamhet.

Enligt de sakkunnigas mening vore det av stor betydelse, örn

enskilda besiktningsmän, som arbetade på detta område, hade möjlighet att

vända sig till anstalten för erhållande av sådana instruktioner, som stöde i

samband med forskningsresultaten, när det gällde den lämpligaste anordningen

och konstruktionen av åskledare. Även i fråga örn anvisande av ändamålsenliga

mätinstrument och formulär för besiktningsinstrument syntes

anstalten hava en viktig uppgift att fylla. De sakkunniga ville i detta sammanhang

framhålla, att det visat sig vara av allra största vikt att vid en kontrollbesiktning

hava tillgång till ritning över den åskledaranläggning, som

skulle kontrolleras, på vilken ritning alla till åskledarsystemet hörande ledningar

jämte anslutningar till jordkontakter borde vara införda. Dessutom

borde för varje besiktning avgivas ett besiktningsinstrument enligt särskilt

formulär. Att som på sina håll ofta skedde vid åskledarkontroll vederbörande

kontrollant endast med några räder underrättade uppdragsgivaren om att

åskledaren befunne sig i oklanderligt skick ansåge de sakkunniga icke vara

tillfyllest.

Med hänsyn till vad sålunda anförts ansåge sig de sakkunniga nu med

frångående av det tidigare förslaget böra förorda, att anstaltens verksamhet

i avseende å projektering och kontroll bleve av väsentligen rådgivande karaktär.

En förutsättning härför vore emellertid, att de enskilda besiktningsmän,

som arbetade på hithörande område, hade möjlighet att från anstalten

inhämta råd och upplysningar såväl i fråga örn projektering som beträffande

kontroll. Det förtjänade i detta sammanhang särskilt framhållas, att

sedan anstalten överförts till institutet visserligen såväl projekteringar som

kontrollbesiktningar kommit till utförande, men i viss utsträckning hade

anstalten kunnat begränsa sig till att lämna allmänna principiella upplysningar

och anvisningar för anläggningarnas och besiktningarnas utförande.

Av den vunna erfarenheten syntes klart framgå, att denna rådgivande verksamhet

borde kunna utökas i avsevärd grad.

När det gällde projektering eller kontroll av åskledaranläggningar såväl

på staten tillhöriga byggnader eller inom sprängämnesfabriker och oljehamnar

som på byggnader, tillhörande kommuner och landsting eller enskilda,

borde anstalten dock hava möjlighet att i särskilt viktiga fall, eller då omständigheterna

eljest därtill föranledde, antingen själv utföra arbetet eller

ock övervaka detsamma.

Vad särskilt åskledaranläggningar inom sprängämnesfabriker och olje
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition Kr 218.

hamnar beträffade vore givetvis ur säkerhetssynpunkt ytterlig noggrannhet

vid såväl projektering som kontroll påkallad. De sakkunniga ansåge, att de

experimentella resurser, som förefunnes vid institutet, i många hänseenden

borde kunna bliva av stor betydelse för de skyddsobjekt, varom nu vore fråga.

Genom ett intimt samarbete mellan sprängämnesinspektionen och anstalten

syntes man kunna vinna fullt betryggande skyddsåtgärder i fråga örn dylika

anläggningar.

De under moment 4) i det ursprungliga förslaget upptagna arbetsuppgifterna

hade under anstaltens förläggning till institutet i många hänseenden

kunnat utvidgas. Denna verksamhet hade omfattat en statistisk bearbetning

av inregistrerade åskslag i landet, olika slag av skador m. m. och hade visat

sig vara av största värde icke blott med hänsyn till vissa för allmänheten

nödvändiga upplysningar örn faror vid åskslag utan även med hänsyn till

fortsatt forskningsarbete rörande verkningarna av åskslag i speciella fall.

Härvid hade tillgången till institutets experimentella resurser varit av största

betydelse. Särskilt förtjänade i detta sammanhang framhållas, att till exempel

åskslag, som inträffat i ställverksanläggningar vid kraftverk, föranlett modellförsök

och därav betingade åskledaranordningar.

De sakkunniga ville i detta sammanhang erinra därom, att i ingenjör Anderssons

donationsbrev bland åskledarkontrollanstaltens uppgifter upptagits

att insamla material för vetenskaplig bearbetning företrädesvis genom att till

de ställen inom landet, där blixten åstadkommit skada eller märkvärdiga

företeelser, så fort ske kunde och i möjligaste omfattning sända sakkunnig

och skicklig person, som skulle göra en noggrann beskrivning över blixtens

verkningar därstädes, åtföljd av plan över det träffade föremålet jämte trakten

däromkring, belysande fotografier lii. m. På grund av brist på medel

hade det hittills icke varit möjligt att i någon nämnvärd grad tillgodose

denna uppgift, men de sakkunniga ville framhålla den stora betydelsen av

att i fortsättningen anstalten kunde få tillfälle att ägna denna gren av verksamheten

största möjliga uppmärksamhet.

I samband härmed borde framhållas, att bearbetningen av anstaltens statistiska

material borde i möjligaste mån utföras så, att allmänheten därigenom

kunde erhålla effektiva råd i fråga örn skyddsåtgärder mot åskslag.

Den under moment 5) i det tidigare förslaget upptagna arbetsuppgiften,

omfattande instruktionskurser för åskledarmontörer och besiktningsmän,

hade hittills icke prövats. Med hänsyn till pågående utredningar hade dylika

kurser icke anordnats. Under hand hade emellertid råd och upplysningar

lämnats till montörer och besiktningsmän, vilka i detta syfte vänt sig till

anstalten. Så snart lämplig åskledarmateriel blivit utexperimenterad, borde

anstalten enligt de sakkunnigas mening anordna dylika instruktionskurser.

Kurserna syntes böra vara avgiftsfria, men deltagarna skulle själva bekosta

sin vistelse vid desamma.

De i det ursprungliga förslaget under momenten 6) och 7) upptagna arbetsuppgifterna

gällde införande av normaliserad material för åskledare och

befordrande av upplysningsverksamhet för ett mera allmänt användande av

åskledare på i enskild ägo befintliga byggnader av sådan typ, att åskledare

av olika skäl kunde anses påkallat.

Ett synnerligen omfattande utrednings- och undersökningsarbete hade

efter anstaltens överflyttning till institutet utförts i fråga örn normalisering

av åskledarmateriel. Olika slags materiel hade i detta avseende varit föremål

för ingående granskning.

I fråga örn upplysningsverksamhet för åskledares införande på i enskildas

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

65

ägo befintliga byggnader hade likaledes ett omfattande arbete utförts efter

anstaltens provisoriska överflyttning. Detta arbete hade föranletts bland

annat av ett samarbete, som för några år sedan inletts mellan skånska lantbrukets

brandskyddskommitté och institutet för högspänningsforskning och

sorn hade till syfte, att institutets föreståndare skulle söka giva anvisning

på lämpliga åskledartyper, särskilt avsedda för lantgårdar. Arbetet hade resulterat

i utarbetandet av modellgårdar, försedda med lämpliga åskledartyper.

Genom föredrag, demonstrationer och utställningar hade dessa modeller

framlagts för intresserade brandförsäkrings- och brandskyddsorganisationer,

och för närvarande påginge försöksmontage av en dylik anläggning

i Skåne. Avsikten härmed vore att på grundval av det företagna utredningsarbetet

och med brandförsäkringsbolagens stöd inom den närmaste tiden

söka få åskledare mera allmänt anlagda i första hand på landsbygden i

Skåne, där åskledare icke funnes i tillnärmelsevis samma utsträckning som

inom vissa lantbruksområden till exempel i Danmark och vissa delar av Nordtyskland,

vilka kunde anses vara likvärdiga med hänsyn till åskrisker. På

detta område förelåge arbetsuppgifter, som visat sig hava en betydligt större

omfattning, än de sakkunniga kunde förutse vid avgivandet av sitt tidigare

förslag.

Såsom de sakkunniga ovan framhållit, hade det under åskledarkontrollanstaltens

provisoriska förläggning vid institutet för högspänningsforskning

visat sig, att de under momenten 4)—7) upptagna arbetsuppgifterna vore av

sådan betydelse, att de krävde större utrymme i anstaltens verksamhet, än

vad som enligt de sakkunnigas mening vid tidpunkten för avgivande av det

tidigare förslaget kunde väntas bliva fallet.

Enligt det förslag, som de sakkunniga härmed framlade, skulle åskledarkontrollanstaltens

arbetsuppgifter bliva:

1) att utöva en rådgivande verksamhet beträffande projektering av nya åskledaranläggningar

och förändringar av äldre sådana på staten tillhöriga

byggnader samt på sprängämnesfabriker och oljeupplag;

2) att utöva en rådgivande verksamhet i fråga örn kontroll av åskledare å de

under 1) angivna åskledaranläggningarna;

3) att lämna råd och upplysningar rörande projektering och kontroll av åskledaranläggningar

på byggnader, tillhörande kommuner och landsting,

såsom kyrkor, sjukhus och skolor, ävensom byggnader, tillhörande enskilda;
4)

att i mån av tillgång på arbetskrafter och örn så i övrigt befinnes lämpligt

själv utföra projektering eller utöva kontroll av åskledare å de under 1)

och 3) upptagna byggnaderna;

5) att insamla och bearbeta allt tillgängligt observationsmaterial över inom

landet inträffade åskslag, vars verkningar varit av betydelse med hänsyn

till sin ekonomiska skadegörelse eller det intresse de erbjuda ur vetenskaplig

synpunkt;

6) alt på lämpligt sätt befordra instruktionskurser i fråga örn åskledare för

montörer och besiktningsmän;

7) att arbeta för införande av i möjligaste mån normaliserad åskledarmateriel;

samt

8) att befordra upplysningsverksamhet för ett mera allmänt införande av

åskledare på i enskildas ägo befintliga byggnader, för vilka åskledare avolika

skäl kan anses påkallat.

Bihang till riksdagens protokoll IDUS. 1 sami. Nr 218. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Sr 218.

66

Anstaltens organisation borde enligt de sakkunnigas mening

erhålla en statlig karaktär och såsom en särskild avdelning inordnas under

institutet för högspänningsforskning vid Uppsala universitet. De sakkunniga

ansåge, att ingen annan statsinstitution funnes, som vore i samma grad som

nämnda institut skickad att övertaga de vetenskapliga forskningsuppgifter,

vilka vore en nödvändig förutsättning för utarbetandet av på vetenskaplig

grund konstruerade åskledare. Institutet förfogade i detta avseende över en

mycket god experimentell utrustning, som bland annat torde bliva till nytta,

då det gällde att bedöma induktionsverkningarna av avlägsna åskslag, vilka

verkningar visat sig vara särskilt farliga för sprängämnesfabriker.

Hittills hade åskledarkontrollanstalten stått under B. Jolm F. och Svea

Anderssons stiftelse. Örn anstalten nu skulle övergå att bliva en anstalt av

offentlig karaktär, kunde stiftelsens styrelse näppeligen tänkas få samma

inflytande på den ekonomiska förvaltningen som nu vore fallet. Enligt de

sakkunnigas mening vore det emellertid lämpligt, örn styrelsen komme att bibehållas

såsom en rådgivande kommission. Att den såsom sådan skulle kunna

vara anstaltens ledning till hjälp framginge bland annat av det förhållandet,

att i styrelsen funnes representant för brandförsäkringsväsendet, och det

vore av betydelse, att anstalten komme i mera intim kontakt därmed. Därest

stiftelsens styrelse bibehölles såsom en rådgivande kommission, torde stiftelsens

stadgar i vissa avseenden böra ändras. Enligt de sakkunnigas mening

borde det ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga nödiga ändringar i samband

med fastställande av stadgar för stiftelsen.

Föreståndarskapet för anstalten borde upprätthållas av institutets för högspänningsforskning

föreståndare. Denne skulle därvid för sitt arbete äga att

i mån av behov anställa en eller flera assistenter med erforderlig teknisk

underbyggnad och kvalificerade att under hans ledning utöva de med åskledarkontrollanstaltens

verksamhet förenade göromålen. Dessa medhjälpare

skulle vara skyldiga att även biträda vid arbeten inom institutet för högspänningsforskning.

Den omständigheten, att anstaltens tjänstemän skulle

stå under föreståndarens för högspänningsinstitutet omedelbara ledning,

skulle i hög grad underlätta dennes arbetsuppgifter, i den mån dessa innebure

skyldigheter för honom att tillhandagå anstalten med vetenskapliga råd

och upplysningar. Det syntes de sakkunniga vara högst antagligt, att vissa

arbetsuppgifter kunde föreläggas anstalten i fråga om exempelvis projektering

av speciellt viktiga åskskydd inom sprängämnesfabriker och oljehamnar,

vilka projekteringar med nödvändighet krävde vissa vägledande experimentella

undersökningar. I sådana fall vore ett intimt samarbete mellan

åskledarkontrollanstalten och institutet för högspänningsforskning obetingat

nödvändigt.

För anstaltens verksamhet borde man vidare räkna med ett skrivbiträde,

ävensom arbetshjälp för utförande av förekommande vaktmästargöromål

m. in., och även för dessa borde gälla, att de skulle vara skjddiga att biträda

vid arbeten inom institutet för högspänningsforskning.

Anstaltens medel skulle bokföras för sig och beträffande redovisning och

granskning av räkenskaper skulle gälla detsamma som för institutet.

Vad anginge utgifterna för anstaltens verksamhet ville

de sakkunniga erinra, att såsom tillfälligt bidrag för upprätthållande av anstaltens

verksamhet ur avkastningen från den Anderssonska donationsfonden

fått utgå ett belopp av sammanlagt 14 000 kronor. En del av dessa medel

hade använts för anskaffande av den för anstaltens drift nödvändiga ''alrust
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218. 67

ningen av kontorsutensilier m. m., varför något belopp för detta ändamål icke

nu vore erforderligt.

Enligt de sakkunnigas mening skulle årskostnaderna för genomförande

av de sakkunnigas nu framlagda förslag belöpa sig till 8 500 kronor enligt

följande fördelning:

1 assistent ................................ kronor 4 000

1 skrivbiträde oell övrig arbetshjälp .......... » 2 000

Expenser .................................. » 500

Materialkostnader och upplysningsverksamhet . . » 1 500

Resor .................. » 500

Summa kronor 8 500

För personalen vid anstalten skulle gälla, att avlöningen endast delvis

skulle utgå av anstaltens anslag. Avlöningen skulle i övrigt utgå ur institutets

materielanslag och till sådant belopp, att den sammanlagda inkomsten

icke överstege vad som gällde för motsvarande befattningar vid andra universitetsinstitutioner.

Det syntes de sakkunniga kunna sättas i fråga, huruvida icke med riksdagens

medgivande de för anstaltens verksamhet erforderliga medlen skulle

kunna utgå ur den av ingenjör Andersson till universitetet överlämnade donationsfondens

avkastning. Härvid vore emellertid att märka, att riksdagen vid

upprättandet av institutet för högspänningsforskning förutsatt, att, så snart

ske kunde, donationsfonden skulle användas ej mindre till återbetalning av

det för uppförande, inredning och utrustning av lokaler för institutet utav

1931 års riksdag beviljade lånet å 425 000 kronor än även till bestridande av

avlöning till innehavaren av professuren i elektricitetslära med särskild hänsyn

till atmosfäriska urladdningar ävensom övriga med institutets verksamhet

förenade kostnader. Den tid, inom vilken universitetet skulle vara i

stånd att uteslutande med fondens medel driva institutet, beräknades vid

institutets upprättande provisoriskt till cirka 10 år. Med hänsyn till bestämmelserna

i donationsurkunden syntes vissa skäl tala för att de för anstaltens

verksamhet erforderliga medlen finge utgå av fondens avkastning, men då

ett dylikt årligt anslag till anstaltens verksamhet skulle innebära, att den

tidpunkt, då nyssnämnda lån kunde återbetalas och donationen bestrida

samtliga kostnader för institutet, skulle framflyttas, hade de sakkunniga ansett

sig böra stanna vid att förorda, att ovan angivna belopp, 8 500 kronor,

begärdes av statsmedel.

över de sakkunnigas förnyade yttrande och förslag hava utlåtanden avgivits

den 30 april 1937 av kanslern för rikets universitet, efter hörande av

vederbörande vid universitetet i Uppsala, den 15 februari 1937 av justitiekanslersämbetet,

den 11 juni 1937 av kommerskollegium, den 12 mars 1937

av arméförvaltningens artilleri- och fortifikationsdepartemcnt, den 16 april

1937 av marinförvaltningen, den 29 april 1937 av flygförvaltningen, den 13

april 1937 av statskontoret, den 13 april 1937 av byggnadsstyrelsen, den 27

april 1937 av styrelsen för svenska besiktningsmannaföreningen, sektion III

lör elektriska anläggningar, och den 27 april 1937 av styrelsen för svenska

konsulterande ingenjörers förening.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majas proposition Nr 218.

Härjämte hava landsbygdens ömsesidiga brandförsäkringsbolags förening,

södra Sveriges ångpanneförening samt mellersta och norra Sveriges ångpanneförening

i anledning av de sakkunnigas förslag inkommit till Kungl.

Majit med särskilda den 2 december 1937, respektive den 14 och den 16

februari 1938 dagtecknade yttranden.

Kanslern har i likhet med matematisk-naturvetenskapliga sektionen, drätselnämnden

och större akademiska konsistoriet tillstyrkt de sakkunnigas

förslag.

Justitiekanslersämbetet har — under erinran, att såväl donator som styrelsen

för B. John F. och Svea Anderssons stiftelse uttalat sin anslutning

till de sakkunnigas förslag — ur de synpunkter, ämbetet hade att företräda,

icke funnit något att erinra mot den ifrågasatta omläggningen.

Kommerskollegium har anfört bland annat följande:

Vid riksdagsbehandlingen av frågan örn inrättandet av professur och institut

för högspänningsforskning syntes frågan om stiftelsens och åskledarkontrollanstaltens

ställning och uppgifter icke hava varit på tal, men i det

utlåtande, som avgavs av de för denna frågas närmare utredning av Kungl.

Majit tillkallade särskilda sakkunniga, (jfr propositionen nr 64/1931) gjordes

uttalanden, som tydde på att man tänkt sig, alt professuren och institutet

skulle hava såväl rent vetenskapliga som mera praktiskt betonade arbetsuppgifter,

ävensom att de sistnämnda borde avse bland annat åtgärder för

byggnaders skyddande mot åska, d. v. s. sådana uppgifter, som donator avsett

att åskledarkontrollanstalten skulle hava. Sålunda angåve de sakkunniga

direkt vissa praktiska arbetsuppgifter för professuren och institutet

och bland dessa »att genom praktiska försök och vetenskapliga undersökningar

utröna effektiviteten av åskledare för byggnader och att avgöra,

i vad mån byggnader ekonomiskt kunna skyddas genom lämpliga åskledare».

Tydligen hade icke endast dessa sakkunniga, utan även vederbörande

departementschef och riksdagen utgått från att institutet skulle hava att

taga befattning även med mera praktiskt betonade åskledarfrågor, och denna

ståndpunkt hade säkerligen motiverats av en önskan att tillmötesgå donators

intentioner.

Mot det nu framställda förslaget, enligt vilket åskledarkontrollanstalten

skulle inordnas under institutet för högspänningsforskning och därmed ställas

under ledning av innehavaren av den till institutet knutna professuren,

syntes intet vara att erinra vare sig med hänsyn till donationsbrevets bestämmelser

eller omständigheterna i övrigt vid tillkomsten av nämnda institut

och professur. Såvitt kollegium kunde bedöma, borde ett dylikt inordnande

kunna möjliggöra en rationellare organisation av det telcniskt-vetenskapliga

forskningsarbetet på ifrågavarande område. Statens årliga kostnader

för övertagande på föreslaget sätt av anstalten skulle också enligt de

föreliggande beräkningarna hålla sig inom en relativt blygsam ram.

Rent organisatoriskt sett skulle det visserligen innebära en förenkling, om

anstalten helt uppginge i institutet. Bland annat av hänsyn till donator

hade de sakkunniga tänkt sig, att anstalten skulle bibehålla en åtminstone

formellt fristående ställning såsom en särskild avdelning under sitt hittillsvarande

namn. Kollegium ville för sin del icke motsätta sig, att en sådan

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

69

anordning genomfördes, åtminstone tillsvidare, helst som därigenom möjligen

skulle kunna vinnas någon fördel vid samarbete med kretsar, som

hade särskilt intresse för åskskydd, men för vilka liögspänningsinstitutets

verksamhet i övrigt hade föga eller ingen betydelse.

Den av donator inrättade stiftelsen syntes på grund av omständigheterna

icke längre hava någon större möjlighet att utöva det inflytande, donator

ursprungligen avsett. Därest åskledarkontrollanstalten bibehölles såsom särskild

institution, låt vara som en avdelning under högspänningsinstitutet,

torde dock stiftelsens styrelse fortfarande hava en viss rådgivande och stödjande

uppgift att fylla. Genom sin sammansättning finge den nämligen

anses representera en värdefull anknytning till landets brandförsäkringsföretag,

med vilka anstalten tvivelsutan även i fortsättningen borde uppehålla

ett samarbete, som för båda parterna syntes kunna bliva givande.

I såväl det år 1933 avgivna betänkandet angående åskledarkontrollanstallen

som i det nu föreliggande utlåtandet hade de sakkunniga sammanfattningsvis

specificerat anstaltens arbetsuppgifter. En jämförelse mellan

de bägge förslagen gåve vid handen, att de vore identiska utom däri, att

det ''första förslaget bland uppgifterna i främsta rummet upptoge projektering

och kontrollering av åskledaranläggningar, under det att i det senare

förslaget dessa arbetsuppgifter tänkts något modifierade, nämligen begränsade

till att äga rum »i mån av tillgång på arbetskrafter och om så i övrigt

befinnes lämpligt». Anstaltens befattning med projekterings- och kontrollarbete

förutsattes i det senare förslaget bliva av huvudsakligen rådgivande

art. I det första förslaget hade de sakkunniga utgått ifrån att i författningsväg

skulle utfärdas vissa bestämmelser om åskledarkontrollen, varigenom

arbetsuppgifter automatiskt skulle tillföras anstalten. I nu föreliggande förslag

gjordes sålunda icke anspråk på någon monopolställning för anstalten.

De sakkunniga anförde därjämte, att sedan anstalten överförts till institutet

visserligen såväl projekteringar som kontrollbesiktningar kommit till

utförande, men att anstalten i viss utsträckning kunnat begränsa sig till att

lämna allmänna principiella upplysningar och anvisningar för anläggningarnas

och besiktningarnas utförande. När det gällde projektering och kontroll

av åskledaranläggningar såväl på staten tillhöriga byggnader eller inom

sprängämnesfabriker och oljehamnar som på byggnader, tillhörande kommuner

och landsting eller enskilda, hade de sakkunniga dock ansett anstalten

böra hava möjlighet att i särskilt viktiga fall eller då omständigheterna

eljest därtill föranledde antingen själv utföra arbetet eller ock

övervaka detsamma. Med den sålunda föreslagna begränsningen kunde kollegium

tillstyrka de sakkunnigas förslag i förevarande avseende.

Såsom en viktig arbetsuppgift anförde de sakkunniga insamling och bearbetning

av allt tillgängligt observationsmaterial över inom landet inträffade

åskslag, vilkas verkningar varit av betydelse med hänsyn till sin ekonomiska

skadegörelse eller det intresse, de erbjöde ur vetenskaplig synpunkt.

Kollegium delade fullt de sakkunnigas mening i detta avseende.

Bland arbetsuppgifterna angåves vidare befordrandet av instruktionskurser

i fråga örn åskledare för montörer och besiktningsmän. Kollegium förutsatte,

att denna instruktionsverksamhet från anstaltens sida skulle bedrivas

i nära samarbete med de läroanstalter av olika slag, som meddelade yrkesundervisning

inom det elektriska facket.

De sakkunniga omnämnde vidare arbete för införande av i möjligaste

mån normaliserad åskledarmateriel. Denna arbetsuppgift syntes böra utföras

i intim kontakt med elektriska standardiseringskommittén. Denna

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 218.

institution, som genom Sveriges standardiseringskommission åtnjöte statsunderstöd,

hade till uppgift bland annat att verkställa standardiseringsarbete

av sådant slag, varom här vore fråga. Kommittén adjungerade med

sig för varje normarbete de personer, som ansåges besitta den största sakkunskapen

på området. Kollegium utginge från att avsikten vore att resultaten

av anstaltens arbete på detta område gjordes tillgängliga genom

förmedling av standardiseringskommittén.

Gentemot den av de sakkunniga omnämnda propagandaverksamheten hade

kollegium intet att erinra.

Beträffande slutligen de sakkunnigas hemställan örn ett statsbidrag å

8 500 kronor årligen ville kollegium framhålla, att ett tekniskt-vetenskapligt

forskningsarbete, avseende frågan om lämpligaste sättet för byggnaders skyddande

mot åska otvivelaktigt vore av så stor betydelse, särskilt ur brandskyddssynpunkt,

att det förtjänade att av staten stödjas. Då nu institutet

icke utan åsidosättande av annat forskningsarbete torde kunna med nuvarande

resurser ägna åskledarfrågor nödig uppmärksamhet och anlitande

av donationsmedel i större utsträckning än vad redan skett på av de sakkunniga

anförda skäl icke syntes böra ifrågakomma, funne kollegium det

skäligt, att staten tillsköte nödiga medel. Mot det föreslagna beloppet vore

från kollegii sida icke något att erinra. Självfallet borde emellertid frågan

om statsanslaget till anstalten tagas under förnyat övervägande, om och i

den mån högspänningsinstitutets tillgångar framdeles kunde bereda möjlighet

till ökat understöd även åt åskledarkontrollanstalten såsom avdelning

av institutet.

Arméförvaltningens artilleri- och forti fikat ionsde parle merit samt marinförvaltningen

hava icke haft något att erinra mot de sakkunnigas nu föreliggande

förslag.

Fly g förvaltningen har anfört huvudsakligen följande:

Den i donationsbrevet den 3 maj 1918 intagna föreskriften att frågor, som

vore av övervägande praktisk natur, skulle behandlas av åskledarkontrollanstalten,

medan de vetenskapliga uppgifterna skulle åvila institutet, syntes

väl förenlig med de av de sakkunniga föreslagna arbetsuppgifterna för åskledarkontrollanstalten.

Genom anstaltens bibehållande såsom en avdelning

under institutet torde donationsbrevets nämnda föreskrift bäst tillgodoses.

De sakkunniga hade i sitt nu föreliggande förslag inskränkt anstaltens

verksamhet till att bliva av väsentligen rådgivande karaktär. Detta syntes

flygförvaltningen vara synnerligen välbetänkt, då anstaltens medel och personal

otvivelaktigt icke vore av den storleksordning, som skulle erfordrats

för en verksamhet enligt de riktlinjer, som av de sakkunniga angivits i det

ursprungliga förslaget av den 19 december 1933.

Enligt det nu föreliggande förslaget skulle anstalten, när det gällde projektering

eller kontroll av åskledaranläggningar, såväl på staten tillhöriga

byggnader eller inom sprängämnesfabriker och oljehamnar som på byggnader,

tillhörande kommuner och landsting eller enskilda, dock hava möjlighet

att i särskilt viktiga fall eller då omständigheterna eljest därtill föranledde,

antingen själv utföra arbetet eller ock övervaka detsamma. Det syntes

flygförvaltningen vara nödvändigt, att innebörden av sistnämnda bestämmelse,

vilken av de sakkuniga icke direkt inarbetats i punkterna 1—8 rörande

anstaltens arbetsuppgifter, närmare preciserades.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts proposition Nr 218.

71

Av de sakkunnigas yttrande franninge icke klart, huruvida någon skyldighet

skulle anses föreligga för flygförvaltningen att beträffande de förvaltningen

underställda byggnaderna taga anstaltens verksamhet i anspråk.

Det syntes flygförvaltningen lämpligt att bestämmelse infördes, att statens

institutioner, när de därtill funne omständigheterna föranleda, berättigades

att hos anstalten inhämta råd och att hos anstalten begära utredning och

projektering i fall, som syntes vara av den art, som motiverade anstaltens

medverkan.

Av de sakkunnigas yttrande syntes vidare framgå, att kostnaderna för anstaltens

verksamhet avsåges att bestridas dels av statsmedel, del av institutets

materielanslag, varför för det av anstalten presterade arbetet inga särskilda

avgifter eller kostnader skulle av anstalten debiteras. Detta torde

emellertid böra närmare fastslås.

Huruvida de av de sakkunniga beräknade årskostnaderna, 8 500 kronor,

bleve tillräckliga för att med kraft och resultat tillåta lösandet av anstaltens

arbetsuppgifter undandroge sig för närvarande flygförvaltningens närmare

bedömande. Det för resor anslagna beloppet, 500 kronor, syntes icke väl

förenligt med arbetsuppgifternas punkt 5) och punkt 4) rörande kontroll

av åskledare å de under 1) och 3) upptagna byggnaderna ävensom med i

donationsbrevet nämnd uppgift att insamla material för vetenskaplig bearbetning

företrädesvis genom att till de ställen inom landet, där blixten åstadkommit

skada eller märkvärdiga företeelser, så fort ske kunde och i möjligaste

omfattning sända sakkunnig och skicklig person, som skulle göra en

noggrann beskrivning över blixtens verkningar därstädes, åtföljd av plan

över det träffade föremålet jämte trakten däromkring, belysande fotografier

m. m.

Med stöd av vad sålunda anförts finge flygförvaltningen, under förutsättning

att förvaltningens ovan anförda synpunkter vunne vederbörligt beaktande,

tillstyrka de sakkunnigas förslag.

Statskontoret har yttrat bland annat:

Från de synpunkter statskontoret hade att företräda syntes bindande invändningar

icke kunna riktas mot de sakkunnigas förslag att till institutet för

högspänningsforskning vid universitetet i Uppsala anknyta åskledarkontrollanstalten,

vars upprätthållande förutsatts i donationsurkunden av den

3 maj 1918.

Icke heller hade statskontoret funnit anledning framställa erinran mot

beräknandet av för anstaltens verksamhet erforderliga medel.

Beträffande sättet för bestridande av anstaltens kostnader finge ämbetsverket,

som ifrågasatte, huruvida icke — liksom hittills syntes hava varit

fallet — till täckande av någon del av kostnaderna bidrag borde kunna

påräknas från enskilda personer eller företag, erinra, att bestämmelserna

i donationsurkunden icke syntes lägga hinder i vägen för att kostnaderna

för anstaltens drift skulle utgå ur den till Uppsala universitet överlämnade

donationsfondens avkastning. Med hänsyn emellertid till att i så fall den

tidpunkt, då det av 1931 års riksdag beviljade lånet å 425 000 kronor skulle

kunna återbetalas och donationens avkastning bestrida samtliga kostnader

för inslilutet för högspänningsforskning, härigenom skulle framflyttas utöver

den tid av ungefär tio år, med vilken tidigare räknats, hade emellertid

de sakkunniga ansett sig böra stanna vid att förorda, att det äskade beloppet

av 8 500 kronor finge utgå av statsmedel.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Enligt vad statskontoret under hand inhämtat utgjorde behållningen å

förevarande donation den 30 juni 1936 lil bil kronor 86 öre. Fonden hade

under budgetåret 1935/36 — i likhet med övriga fonder vid universitetet —

gottgjorts avkastning efter en genomsnittsränta av 3SU procent med 26 352

kronor 21 öre. Av sagda avkastning hade emellertid viss utbetalning skett till

donatorerna såsom understöd samt till åskledarkontrollanstalten för dess

verksamhet. För budgetåret 1936/37 beräknades räntesatsen bliva omkring

3 procent, innebärande således en årsavkastning å förevarande donationsmedel

av cirka 22 000 kronor.

Vad ovan anförts gåve vid handen, att avkastningen å donationen även

framdeles medgåve bestridandet av kostnaderna för anstaltens verksamhet.

Statskontoret finge för sin del förorda en sådan medelsdisposition.

Ämbetsverket ville i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid att

donationen — vare sig avkastningen i fortsättningen anlitades för nyssnämnda

ändamål eller ej — med hänsyn till det donatorerna tillerkända

årliga understödet samt nuvarande ränteförhållanden icke kunde beräknas

tillväxa i den takt, man ursprungligen räknade med. Med all sannolikhet

vore fördenskull den tidpunkt, då ovanberörda lån å 425 000 kronor kunde

komma att återbetalas och donationsavkastningen bestrida samtliga kostnader

för institutet för högspänningsforskning, ganska avlägsen. Vid sådant

förhållande syntes det statskontoret böra tagas under övervägande örn icke

spörsmålet rörande donationsmedlens användning och vad därmed sammanhängde

borde upptagas till förnyad prövning.

Byggnadsstyrelsen har med biläggande av en av styrelsens sakkunniga

i elektriska frågor i ärendet avgivet yttrande, vari erinringar i vissa avseenden

framställts mot de sakkunnigas förslag, tillstyrkt vad de sakkunniga i

den 11 december 1936 avgivet yttrande föreslagit rörande åskledarkontrollanstaltens

arbetsuppgifter och organisation.

Styrelsen för svenska besiktningsmannaföreningen, sektion lil för elektriska

anläggningar, har yttrat huvudsakligen följande:

Enligt det föreliggande förslaget skulle, när det gällde projektering eller

kontroll av åskledaranläggningar, såväl på staten tillhöriga byggnader eller

inom sprängämnesfabriker och oljehamnar som på byggnader, tillhörande

kommuner och landsting eller enskilda, anstalten hava möjlighet att i särskilt

viktiga fall eller då omständigheterna eljest därtill föranledde antingen

själv utföra arbetet eller ock övervaka detsamma. Det skulle således vara

möjligt för anstalten att. då den så funne angeläget, bedriva kontroll och

besiktning av åskledare med tillhjälp av statsanslag och därvid utestänga

enskilda besiktningsmän från ett arbetsområde, som ända från tillkomsten

av åskledaranläggningar tillhört dem. Vid intrång i enskildas verksamhet

hade staten tidigare lämnat ersättning, till exempel till personer, som haft

sin verksamhet inom tobaksbranschen och som genom det statliga monopolet

blivit hindrade i sin näring.

Rent tekniskt sett hade det av de sakkunniga avgivna förslaget ett flertal

olägenheter. I praktiken hade det hittills varit så, att kontrollen av elektriska

starkströmsanläggningar och åskledare ofta omhänderhafts av samma person

eller firma. Härigenom hade betydliga besparingar gjorts och samma

instrument hade exempelvis kunnat användas för uppmätning av jordplåtar

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

73

vid åskledaranläggningar och elektriska anläggningar i övrigt. Om skilda

personer i en del fall skulle utföra besiktningarna, bleve härigenom besiktningen

fördyrad till men för anläggningens innehavare.

Ur organisatorisk synpunkt syntes det framlagda förslaget knappast vara

tillfredsställande. En särskild institution skulle finnas för byggnadernas

åskledare. Det torde få framhållas, att åskskyddet ej blott vore en fråga

för byggnader i och för sig utan även för elektriska starkströmsanläggningar.

Sålunda skedde årligen stora skador på grund av atmosfäriska

inverkningar på elektriska installationer. Det syntes därför styrelsen vara

allt skäl, att skyddsanordningar för atmosfäriska störningar, vare sig det

gällde byggnadsåskledare eller anordningar på starkströmsanläggningar,

komme under kontroll av samma myndighet. En utredning borde därför

enligt styrelsens förmenande först göras, huruvida ej hithörande frågor helt

kunde läggas under elektriska inspektionen.

Styrelsen vore fullt överens med de sakkunniga om att vetenskaplig forskning

och statistik, då det gällde åskledare och åskskador, borde uppmuntras.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget syntes däremot ej garantera, att

de använda medlen verkligen komme forskningen till godo. Vidare ville

styrelsen framhålla, att frågan örn åskskydd för närvarande befunne sig i

ett så att säga vetenskapligt stadium. De framgångsrika och över hela världen

erkända arbeten, som bedrivits av professor Norinder, hade givit värdefulla

impulser för tekniken. Härvid finge dock ej förglömmas, att det rena

forskningsarbetet och den tekniska utformningen av åskskydden och kontrollen

av desamma vore skilda saker. Det tekniska utförandet av åskledare

och kontroll av desamma läge enligt styrelsens förmenande närmare det

tekniska starkströmsområdet än det forskningsarbete, som bedreves av Uppsala

universitet. Styrelsen ansåge därför, att utredning borde göras, huruvida

ej undervisningen för installatörer vid elektriska anläggningar kunde inrymma

även undervisning för utförande och kontroll av åskledaranläggningar.

Styrelsen vill understryka betydelsen av att åskledaranläggningarna ur

teknisk synpunkt bleve väl utförda och kontrollerade. Det syntes styrelsen

som örn tillräcklig garanti ej funnes för att åskledarkontrollanstalten finge

personal med betryggande teknisk utbildning. I förslaget upptoges såsom

en verksamhetsgren för anstalten att kontrollera åskledarmateriel. Enligt

styrelsens uppfattning vöre åskledarmaterielen så nära besläktad med starkströmsmateriel,

att dylik kontroll lämpligen borde läggas under det redan

befintliga organet svenska elektriska materielkontrollanstalten aktiebolag.

Ehuru framför allt genom professor Norinders forskningsarbete åskledarfrågan

för ögonblicket måhända syntes hava fått en speciell ställning, ansåge

dock styrelsen, att man för framtiden ej borde räkna med någon sådan

särställning. Styrelsen ansåge, att enligt all sannolikhet åskledarfrågan

komme att bliva en huvudsakligen teknisk angelägenhet. I händelse en

särställning för åskledarfrågan mot förmodan skulle befinnas ändamålsenlig.

syntes dock, all Uppsala universitet och till detta knutna institutioner

ej borde ligga närmare till hands än tekniska högskolan.

Den organisation av åskledarkontrollanstalten, som de sakkunniga föreslagit,

hade en särskild svaghet i det att den vöre helt fristående. Det vore

icke klarlagt, vilken befogenhet denna anstalt kunde få. Man kunde således

ej se, i vilken grad som den verkligen skulle kunna utöva kontroll av åskledaranläggningar.

Örn vården av åskledarfrågan i stället anförtroddes åt

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

kommerskollegii elektriska inspektion, vore alla vägar både för kontroll och

andra organisatoriska saker utan vidare öppna, och man kunde få garanti

för att teknisk sakkunskap ej skulle saknas.

Styrelsen funne alltså det framlagda förslaget sådant, att styrelsen för sin

del måste avråda från detsamma. Dels kunde förslaget innebära en statsunderstödd,

mer eller mindre monopolliknande, konkurrens med föreningens

medlemmar, dels funnes ur organisatorisk och annan synpunkt påvisbara

brister i det framlagda förslaget. Styrelsen finge därför, i händelse

Kungl. Maj:t ansåge, att något borde åtgöras i denna angelägenhet, föreslå,

att utredning gjordes om möjligheten att inordna åskledarkontrollen under

elektriska inspektionen.

Styrelsen för svenska konsulterande ingenjörers förening har anfört bland

annat:

Enligt styrelsens åsikt skulle anstaltens verksamhet med den nu föreslagna

arbetsplanen liksom vid den tidigare förordade organisationsplanen

komma att menligt beröra den verksamhet, som utövades av de medlemmar

i föreningen, som sysslade med åskledaranläggningars projektering och kontroll,

i det att de finge vidkännas en statsunderstödd konkurrens i fråga

örn sådana arbeten, som de hittills utfört för olika statsinstitutioner, kommuner,

landsting och enskilda, en konkurrens, som sannolikt komme att

medföra, att dessa medlemmar i en hel del fall måste nedlägga sin berörda

verksamhet.

Styrelsen ville gärna erkänna, att vissa av de arbetsuppgifter, som enligt

de sakkunnigas förslag skulle åvila anstalten, förvisso vore mycket beaktansvärda.

Sålunda skulle utan tvivel insamlandet och bearbetandet av observationsmaterial

över inom landet inträffade åskslag vara av betydelse för

forskningen rörande den atmosfäriska elektriciteten. Det förefölle emellertid,

som om denna gren av anstaltens verksamhet närmast borde tillhöra

institutets för högspänningsforskning verksamhetsområde.

Enligt styrelsens åsikt syntes institutet för högspänningsforskning och i

synnerhet professor Norinder personligen på allt sätt förtjäna uppmuntran.

Styrelsen kunde dock icke finna, att de statliga utgifter, som vore förbundna

med anstaltens anknytning till Uppsala universitet, med säkerhet

komme den vetenskapliga forskningen till godo, såsom planerna nu blivit

utformade. Att en särskild anstalt genom statsunderstödet skulle bedriva en

verksamhet, vilken lätt kunde få karaktären av monopol, innebure ett ingripande

i det fria näringslivet, som icke syntes vara påkallat. I detta sammanhang

kunde framhållas, att det funnes åskskyddsfrågor, som läge helt

utanför den föreslagna anstaltens verksamhet, men som utgjorde en viktig

del i institutets arbete, nämligen elektriska ledningars skyddande mot

atmosfäriska störningar. Den tekniska sidan av denna fråga folie, såsom

hörande till starkströmstekniken, under kommerskollegii verksamhetsområde.

I den mån ett statligt organ skulle utöva kontrollen över byggnadsåskledare,

borde därför denna kontroll kunna utövas av samma myndighet,

som handhade kontrollen över den nämnda starkströmsbetonade delen av

åskskyddet, nämligen elektriska inspektionen inom kommerskollegium. Att

ett specialområde inom elektrotekniken, åskledarskyddet å byggnader, skulle

underställas Uppsala universitet syntes icke i och för sig innebära någon

organisatorisk fördel.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21S.

75

Det syntes styrelsen därför vara ett önskemål, att, innan beslut fattades

i hithörande angelägenhet, utredning skedde angående möjligheten att inordna

kontrollen av åskledaranläggningar — även innefattande byggnadsåskledare

— under den redan förefintliga statliga kontrollen av elektriska

anläggningar.

Med stöd av det ovan anförda finge styrelsen hemställa, att något förslag

till riksdagen angående ett inordnande av åskledarkontrollanstalten såsom

särskild avdelning under institutet för högspänningsforskning icke måtte

avlämnas.

Skulle Kungl. Maj:t likväl komma att framlägga förslag härom, hemställde

styrelsen, att anstaltens verksamhet begränsades på sådant sätt, att den

icke komme att utgöra en med enskilda ingenjörer och ingenjörsfirmor

konkurrerande statsunderstödd verksamhet.

Södra Sveriges äng palme förening har yttrat huvudsakligen följande:

Den verksamhet på åskledarkontrollens område, som redan förefunnes i

vårt land, vore så omfattande och hade fungerat på sådant sätt, att någon

anledning icke förelåge att i enlighet med de sakkunnigas förslag vidtaga en

genomgripande förändring av förutsättningarna för densamma.

Det måste anses angeläget, att den fond av erfarenhet, som de hittills på

området verksamma fackmännen samlat, och den träning, de förvärvat i behandling

av tekniskt-ekonomiska spörsmål, även i fortsättningen bleve utnyttjade.

I detta sammanhang kunde särskilt framhållas betydelsen av, att

vid nyuppförande av eller vid förbättringsarbeten å åskledaranläggningar ekonomiska

realiteter bleve vederbörligen beaktade, så att icke mera vidlyftiga

anordningar vidtoges, än vad vunnen erfarenhet visat vara behövligt för

åstadkommande av betryggande åskskydd.

Även om sålunda nu rådande standard ifråga om åskledaranläggningars

utförande måste anses ganska tillfredsställande, uteslöte detta givetvis icke.

att det vore av stort allmänt intresse, att de vetenskapliga rön, som gjordes

vid institutet för högspänningsforskning vid Uppsala universitet, bleve tillgängliga

för praktiserande teknici. Det vore särskilt viktigt, att, örn institutet

genom mätningar och försök uppnådde resultat, som medförde möjlighet

att på ännu säkrare och ändamålsenligare sätt än hittills utföra åskledare,

dessa bleve publicerade. De enskilda ingenjörsbyråerna vöre säkerligen alltid

beredda att ställa sina erfarenhetsrön till institutets förfogande.

Vare sig åskledarkontrollanstalten anslötes som särskilt företag lill institutet

för högspänningsforskning eller helt uppginge i detta, borde icke sådant

arrangemang träffas, att med hjälp av statsunderstöd konkurrens med

enskilda fackmän uppstodc. Institutet kunde utan tvivel bäst fylla sin uppgift

att samla och förmedla kännedomen örn rön och forskningsresultat, örn

detsamma icke medelst åskledarkontrollanstalten sökte övertaga projektering

och kontroll, som hittills handhafts av enskilda. Föreningen instämde för sin

del i vad styrelsen för svenska konsulterande ingenjörers förening i yttrande

av den 27 april 1937 i detta ärende hemställt.

Mellersta och norra Sveriges ångpanneförening har yttrat bland annat:

Det vore av stort allmänt intresse, att de vetenskapliga rön, som gjordes vid

institutet för högspänningsforskning vid Uppsala universitet, komme till allmän

kännedom. Det vore särskilt viktigt, alt de mätningar, iakttagelser och

försöksresultat, som vore av sådan natur, att de medförde möjlighet att säle
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

rare eller på lämpligare och ändamålsenligare sätt utföra åskledare, publicerades

och gjordes tillgängliga bland annat i form av anvisningar för projektering,

utförande och kontroll av åskledare.

Det vore dessutom i vissa fall av värde, att uppgjorda projekt till åskledaranläggningar

bleve kritiskt granskade av den vid institutet disponibla sakkunskapen.

Dylik kritisk granskning vore speciellt befogad i fråga örn åskledare

vid sprängämnesfabriker och oljeupplag.

Örn åskledarkontrollanstalten i form av ett delvis statsunderstött men

även mot arvode arbetande företag anslötes till institutet för högspänningsforskning,

vore det viktigt, att anstaltens uppgifter avgränsades i vissa avseenden.

Åskledarkontrollanstalten borde tydligen i sin egenskap av statsunderstödd

anstalt undvika konkurrens med de enskilda personer och företag, som utövade

verksamhet i fråga örn projektering och kontroll av åskledare.

Eftersom åskledarkontrollanstalten direkt anknötes till institutet för högspänningsforskning,

vore det ju självklart, att institutets forskningsresultat,

i den mån de vore av praktiskt värde, i första band komme att utnyttjas av

kontrollanstalten. Det måste emellertid även vara möjligt för anstalten

utomstående fackmän att tillgodogöra sig institutets forskningsresultat i

nämnda avseende.

Örn åskledarkontrollanstalten skulle mot arvode direkt projektera och

kontrollera åskledaranläggningar i konkurrens med utomstående fackmän

och örn högspänningsinstitutet därjämte skulle vara i viss mån beroende av

åskledarkontrollanstaltens ekonomiska avkastning, torde det icke vara möjligt

alt åstadkomma ett förtroendefullt samarbete mellan institutet och kontrollanstalten

å ena sidan och de enskilda fackmännen å andra sidan. De

utomstående fackmännen skulle under sådana förhållanden känna sig praktiskt

utestängda från möjligheten att tillgodogöra sig högspänningsinstitutets

forskningsresultat i avseende på åskledares projektering och kontroll.

De nämnda riskerna kunde åtminstone i huvudsak undvikas, örn den direkta

projekteringen och den direkta kontrollen av åskledaranläggningar

enligt punkt 4 av de sakkunnigas förslag helt uteslötes från åskledarkontrollanstaltens

arbetsprogram.

Uteslutandet av punkt 4 från arbetsprogrammet innebure nämligen, att i

normala fall ingen konkurrens behövde uppkomma mellan åskledarkontrollanstalten

och de inom området verksamma enskilda fackmännen och företagen.

Därmed skulle även anledningarna till ekonomisk intressemotsättning

mellan högspänningsinstitutet och berörda enskilda företag bortfalla, så att

möjligheter öppnades till ett förtroendefullt samarbete.

Örn anstaltens arbetsuppgifter begränsades på nämnda sätt, kunde det

vara lämpligt, att uppgjorda projekt rörande åskledare för sprängämnesfabriker

och oljeupplag obligatoriskt granskades av anstalten. Det vore dessutom

sannolikt, att projekt rörande andra viktiga byggnader frivilligt skulle

underställas anstalten för granskning.

Resultatet av ett arbete efter dessa linjer torde på längre sikt bliva, att de

fackmän, som projektera och kontrollera åskledaranläggningar, genom anstaltens

kritik och anvisningar bleve väl orienterade om vetenskapens rön

inom hithörande område. Detta skulle i sin ordning medföra högre standard

på allt projekterings- och kontrollarbete vid åskledaranläggningar.

Under hänvisning till det ovan anförda finge föreningen hemställa, att

punkt 4 i de sakkunnigas förslag uteslötes från anstaltens arbetsuppgifter.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 218. 77

Landsbygdens ömsesidiga brandförsäkringsbolags förening har framhållit:
Föreningen

vore en sammanslutning av de brandförsäkringsbolag, som dominerade

landsbygdsbrandförsäkringen i Sverige, och utgjordes av 36 stycken

ömsesidiga bolag. Medlemmarnas sammanlagda försäkringssumma utgjorde

vid 1936 års utgång över 9 miljarder kronor, representerande cirka 70

procent av landsbygdens brandförsäkring, innefattande såväl lantgårdar som

även kyrkor och andra kommunala byggnader. Föreningens ändamål vore

bland annat att bevaka medlemmarnas gemensamma intressen och då så

ansåges nödigt och nyttigt avgiva offentliga yttranden i frågor, som rörde

brandförsäkringsverksamheten på landsbygden.

Det ifrågavarande under utredning varande ärendet hade av föreningen

ansetts vara av den allra största vikt för brandförsäkringsverksamheten på

landsbygden.

Frekvensen av åskeldsvådor på landsbygden vore avsevärd, och dessvärre

syntes utvecklingen på grund av det förändrade byggnadssättet för lantgårdarnas

ekonomihus gå hän mot en ökning av åskfaran. Som bekant sökte

jordbrukarna tillfredsställa sitt behov av jordbrukets rationalisering bland

annat genom en koncentrering av dess utrymmesbehov till en enda stor

byggnad, i stället för att man förut hade ett större antal mindre och ofta

spridda byggnader. Dessa stora, med ett flertal maskinella anordningar utrustade

ekonomihus, utgjorde med sin mångfald av ledningar och järnbalkar

m. m. samt sin stora höjd ett betydligt mera lättillgängligt mål för blixten,

än de förutvarande små byggnaderna. År 1937 torde vara ett av de värsta

åskåren hittills för jordbruket. Enbart genom ett enda åskväder antändes och

nedbrunno sommaren 1937 gårdar för flera hundra tusen kronors värde.

Behovet av åskskydd vore för närvarande synnerligen bristfälligt tillgodosett

i fråga om lantgårdar. Bristfälligheterna hänförde sig såväl till en alltför låg

anläggningsfrekvens som också till ett i många fall tekniskt otillfredsställande

utförande. Orsakerna till dessa mindre goda förhållanden måste enligt

föreningens uppfattning sökas i dels de mycket stora kostnader, som vore

förknippade med nuvarande anläggningsteknik och dels den hittills rådande

bristande kännedomen örn blixtnedslagets karaktär samt om de minimikrav,

som måste uppställas i fråga örn en åskledares avledningsförmåga.

För alt erhålla en förbättring av förhållandena härutinnan, hade föreningen

för ett par år sedan i samråd med svenska brandskyddsföreningen trätt i

förbindelse med föreståndaren för institutet för högspänningsforskning i

Uppsala, professorn Harald Norinder. Resultatet av de undersökningar och

studier, professorn Norinder i anslutning därtill företagit, förelåge nu i form

av en handbok rörande åskledare och deras anläggning, till vilken förfaltarrätten

överlåtits på föreningen och vars tryckning och distribution på landsbygden

komme att verkställas genom föreningens försorg.

Enligt föreningens uppfattning kunde denna omfattande fråga icke därmed

avföras från dagordningen. Åskledartekniken måste med den fortsatta

utvecklingen inom byggnadsverksamheten och jordbruket undergå motsvarande

förändringar för att fylla sitt syfte. Föreningen hade den åsikten, att.

för att fullt tillfredsställande resultat skulle kunna uppnås, tekniken måste

grundas på vetenskaplig undersökning. Det lyckligaste torde vara, örn de

tekniska konstruktionerna kunde ske i omedelbart samband med den vetenskapliga

forskningen. Ur säkerhets- och auktoritetssynpunkt vore det även

synnerligen gynnsamt, örn kurser för montörer och besiktningsmän i fråga

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 218.

om åskledare kunde komma till stånd med motsvarande vederhäftiga ledning.

Ett kontinuerligt arbetande forskningsinstitut med direkt anknytning

till teknik och praktik måste enligt föreningens mening medföra den bästa

lösningen av åskledarproblemet.

Föreningen ville därför som sin uppfattning uttala, att ett genomförande

av de arbetsuppgifter och den organisation, som i de sakkunnigas förslag av

den 11 december 1936 blivit framlagda för åskledarkontrollanstalten skulle

vara till största värde för brandförsäkringsväsendet på landsbygden och därmed

för dess försäkringstagare, d. v. s. största delen av Sveriges jordbrukande

befolkning.

I samband med Kungl. Maj:ts äskanden till riksdagen om anvisande av

''anslag till materiel vid universiteten har hittills plägat i detalj angivas, huru

anslagen för ett kommande budgetår skulle disponeras. Visserligen har härvid

förutsatts, att Kungl. Maj:t i samband med fastställandet av stat för respektive

materielanslag skulle äga vidtaga erforderliga jämkningar i de anslagsbelopp,

som beräknats för de olika ändamålen. Genom att dessa belopp

upptagits å en av departementschefen för riksdagen framlagd sammanställning

har Kungl. Maj:t emellertid i trots av den Kungl. Majit i viss utsträckning

lämnade rörelsefriheten nästan undantagslöst känt sig bunden av

de i sammanställningen angivna summorna. Detta förhållande har icke

alltid varit till båtnad för universiteten, enär den tidrymd, som förflyter mellan

beloppens fixerande i berörda sammanställning och den tidpunkt, från

och med vilken de skola utgå, är så pass lång, att förhållanden därunder lätt

kunna uppkomma, vilka lämpligen borde föranleda en förskjutning av ett

anslagskrav till förmån för ett annat. Därest åter den definitiva anslagsfördelningen

framflyttas till en tidpunkt närmare det nya budgetårets ingång,

undvikes sagda olägenhet. Vid de tekniska högskolorna har sedan länge beträffande

materielanslagen tillämpats ett i förhållande till universiteten mera

summariskt förfaringssätt. Departementschefen har här för riksdagen allenast

angivit det anslagsbelopp, som enligt hans mening borde utgå för ett

kommande budgetår. Föreskrifter angående anslagsdispositionen har sedermera

efter vederbörandes hörande meddelats av Kungl. Majit. Då jag anser

denna ordning vara att föredraga framför den i fråga om universiteten hittills

tillämpade, kommer jag icke nu att ''framlägga något i detalj utformat

förslag till materielanslagens vid universiteten fördelning för nästa budgetår.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i samband med fastställande av

stat för respektive materielanslag på förslag av vederbörande universitetsmyndigheter

slutligt fixera anslagssummorna till olika under anslagen fallande

ändamål.

Kanslerns förslag om sammanläggande av varje institutions så att säga

normala anslag med dess andel av förstärkningsanslaget på grund av den

svenska valutans ställning anser jag mig på av kanslern anförda skäl kunna

biträda. Med anledning härav böra för nästa budgetår de vid båda universiteten

nu upptagna förstärkningsanslagen uteslutas ur staterna.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

79

Kanslern har äskat, att förevarande anslag måtte höjas med icke mindre

än 152 800 kronor till 825 500 kronor. För såvitt kanslerns förslag om anställande

av en amanuens vid psykologiska laboratoriet ej skulle bifallas, anser

kanslern anslaget till laboratoriet icke kunna minskas med det i kanslerns

sammanställning angivna beloppet av 400 kronor utan böra uppföras

med oförändrat belopp, 1 600 kronor. Då — såsom framgår av den under

avlöningsanslaget till Uppsala universitet lämnade redogörelsen — jag icke

ansett mig kunna förorda inrättandet av den ifrågasatta amanuensbefattningen,

avser kanslerns ökning av universitetets materielanslag 153 200

kronor och anslagets slutsumma 825 900 kronor.

Vad först beträffar det av kanslern begärda särskilda förstärkningsanslaget

för bestridande av de på grund av senare tiders prisstegring ökade uppvärmningskostnaderna,

föranleder detta krav icke någon erinran från min

sida. Kanslern har beräknat anslaget till 20 300 kronor. Det torde få ankomma

på Kungl. Majit att i sinom tid närmare bestämma anslagets storlek. I

detta sammanhang får jag framhålla angelägenheten av att den av kanslern

omförmälda inom universitetet pågående utredningen i fråga örn utbrytande

ur de olika institutionernas materielanslag av de belopp, som avse bränslekostnader,

i syfte att sammanföra dem till ett för universitetet gemensamt

bränsleanslag fullföljes så, att frågan kan upptagas till prövning i samband

med universitetets anslagsäskanden till 1939 års riksdag.

I likhet med universitetsmyndigheterna och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd tillstyrker jag, att den föreslagna löneregleringen för botaniska

trädgårdens arbetarpersonal genomföres från och med nästa budgetår. Emot

de härför framlagda grunderna har jag ej funnit anledning till erinran. Jag

vill dock framhålla, att jag i likhet med lönenämnden anser å ifrågavarande

personal böra tillämpas enahanda bestämmelser rörande sjukavlöning, semester

m. m., som i berörda avseende i allmänhet gälla för arbetare i statens

tjänst. Jag förutsätter, att kostnaderna för löneregleringen komma att i stort

sett hålla sig inom den av kanslern angivna kostnadsramen.

För flertalet institutioner föreligga utan tvivel behov av ökade anslagsmedel.

Det är mig dock icke möjligt att föreslå en höjning av anslagen med så

avsevärda belopp, som kanslern förordat. Beskärningar av anslagskraven

torde i flertalet fall bliva ofrånkomliga. För de i den tabellariska sammanställningen

angivna ändamålen anser jag mig för nästa budgetår kunna tillstyrka

en anslagsökning av 61 300 kronor.

Emellertid synes en ytterligare ökning av anslaget böra komma till stånd.

På grund av vad jag anfört i 1938 års statsverksproposition, kapitalbudgeten:

bilaga 7, punkten 6, torde för uppvärmning av den nya byggnaden för botaniska

institutionen vid universitetet i Uppsala böra för nästa budgetår anvisas

ett belopp av 3 000 kronor.

Vidkommande härefter förslaget örn åskledarkontrollanstaltens anknyt
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

ning till institutet för högspänningsforskning vid Uppsala universitet vill

jag till en början understryka, att samtliga de i ärendet hörda myndigheterna

givit de sakkunnigas i detta avseende framställda förslag — sådant det slutligt

utformats -— sin anslutning. För egen del anser jag en dylik intim anknytning

innebära påtagliga fördelar för den tekniskt-vetenskapliga forskningen

på ifrågavarande område. Såsom från olika håll med styrka framhållits,

är det av synnerlig vikt, att tekniken beträffande åskskydd grundas

på vetenskapliga undersökningar och rön. Ett ständigt arbetande vetenskapligt

institut, som står i direkt kontakt med de tekniskt-praktiska erfarenheterna,

måste bliva av betydande värde för lösningen av det ur säkerhets- och

ekonomisk synpunkt samt ej minst för jordbruksnäringen viktiga åskledarproblemet.

De av vissa tekniska sammanslutningar uttalade farhågorna för

att kontrollanstalten skulle på förevarande område komma att bedriva något

slags mer eller mindre monopolliknande konkurrens med enskilda företagare

synas mig överdrivna. Anstaltens uppgift är avsedd att bliva av huvudsakligen

rådgivande art. Allenast när det gäller projektering och kontroll av

åskledaranläggningar på staten tillhöriga byggnader eller inom sprängämnesfabriker

och oljehamnar eller ock på byggnader, tillhörande kommuner och

landsting eller enskilda, skulle anstalten enligt de sakkunnigas motivering

böra hava möjlighet att i särskilt viktiga fall eller då omständigheterna

eljest därtill föranleda antingen själv utföra arbetet eller ock övervaka

detsamma. I likhet med kommerskollegium anser jag den angivna begränsningen

för anstaltens berörda uppgift utgöra en tillfyllestgörande garanti

för att anstalten icke kommer att göra något obehörigt intrång på enskilda

företags verksamhet på ifrågavarande område. Fastmer håller jag för

troligt, att ett för båda parter fruktbringande samarbete skall kunna etableras

mellan den till högspänningsinstitutet knutna kontrollanstalten och de

olika företag, som ägna sig åt åskledaranläggningar. Till förtydligande av

förslagets innebörd vill jag emellertid framhålla, att det icke här är fråga

om att i något fall göra anlitandet av anstalten obligatoriskt, och att alltså,

där anstalten enligt vad nyss anförts skulle hava möjlighet att själv utföra

arbetet eller ock övervaka detsamma, detta kan ske först efter frivillig överenskommelse.

Denna innebörd av förslaget bör komma till tydligt uttryck

i de bestämmelser angående anstaltens uppgifter och verksamhet, som det

torde ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles utfärda. Jag tillstyrker alltså,

att anstalten på sätt de sakkunniga föreslagit anslutes till Uppsala universitets

institut för högspänningsforskning.

I fråga örn kostnaderna för anstaltens drift kan jag icke biträda statskontorets

förslag, att desamma skulle bestridas ur avkastningen av den Anderssonska

donationen. Jag är nämligen icke beredd att nu föreslå en åtgärd,

som måste rubba förutsättningarna för 1931 års riksdags beslut. Det

synes mig lämpligare, att medel för anstaltens driftkostnader tillsvidare

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

81

upptagas på riksstaten. Emot de härför beräknade kostnaderna — 8 500 kronor

— har jag icke funnit anledning till erinran. Jag tillstyrker alltså, att

ett belopp av denna storlek för angivna ändamål uppföres under anslaget till

materiel för Uppsala universitet.

Anslaget skulle alltså enligt vad jag nu förordat ökas nied (61 300 + 3 000

+ 8 500=) 72 800 kronor.

Å andra sidan bör förevarande anslag på grund av det förslag, som av

chefen för finansdepartementet framlägges örn ändrad redovisning av universitetens

fastighetsbestånd, minskas med de nu upptagna anslagsposterna

till underhåll och reparationer av universitetets byggnader och till utskylder

och brandavgifter för universitetets fastigheter i Uppsala å respektive 81 000

kronor och 6 500 kronor, vilka poster icke vidare böra uppföras å anslaget.

Vidare torde på grund av mitt i det föregående framställda förslag örn inrättande

av en extra ordinarie vaktmästare och eldare i 5 lönegraden för de

1 Gustavianum inrymda institutionerna den under ifrågavarande anslag upptagna

posten till uppvärmning, belysning och städning m. m. av sagda institutioner

kunna minskas med 2 640 kronor.

Härjämte bör i avrundningssyfte den till Kungl. Maj:ts disposition ställda

anslagsposten nedbringas med förslagsvis 160 kronor.

Anslagsminskningarna skulle alltså sammanlagt utgöra (81 000 + 6 500 +

2 640 + 160 =) 90 300 kronor.

För nästa budgetår bör alltså anslaget till materiel m. m. för Uppsala

universitet upptagas med (672 700 + 72 800—-90 300=) 655 200 kronor.

Stat för anslagets användning torde i sinom tid få fastställas av Kungl. Majit.

IV. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Avlöningar.

Detta anslag, som nu är uppfört med 1 479 700 kronor, disponeras jämlikt

en av 1935, 1936 och 1937 års riksdagar godkänd personalförteckning,

respektive avlöningsstat, som jämte därtill hörande bestämmelser återfinnes

å sid. 391 ff. i statsliggaren för budgetåret 1937/38.

I skrivelse den 5 november 1937 har kanslern för rikets universitet gjort

framställning örn anslag till avlöningar vid Lunds universitet under nästa

budgetår och därvid hemställt om följande ökningar av universitetets avlöningsanslag:
-

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 218.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

1) Professur i privaträtt ............................ kronor 12 000

2) Professur i öron-, näs- och halssjukdomar i stället för

en ordinarie lärarbefattning i ämnet .............. » 9 300

3) Professur i limnologi ............................ » 12 000

4) Biträdande lärare i nationalekonomi .............. » 6 000

5) Biträdande lärare i matematik .................... » 6 000

6) Uppdelning av befattningen såsom klinisk laborator

och biträdande lärare i medicin i en klinisk laborators
befattning

och en biträdande lärarbefattning i medicin » 4 800

7) Ombildande av två amanuensbefattningar vid kliniska

institutionen till assistenttjänster .................. » 3 600

8) Amanuens vid konstmuseet........................ » 1 200

9) Idrottslärare ..................................... » 4 000

10) Lärare vid en kurs i bokföring .................... » 600

11) Avlöningsförstärkning åt överbibliotekarien ........ » 1 200

12) Inrättande av en förste bibliotekariebefattning i lönegraden

B 26 .................................... » 8 640

13) Inrättande av en andre bibliotekariebefattning i lönegraden

B 21 .................................... » 6 540

14) Icke-ordinarie personal vid universitetsbiblioteket .... » 11 800

15) Tekniskt biträde i lönegraden B 7 vid patologisk-anatomiska

institutionens bakteriologiska avdelning .... » 2 780

16) Tekniskt biträde i lönegraden B 7 vid kvinnokliniken » 2 780

17) Tekniskt biträde i lönegraden B 7 vid geologisk-mine
ralogiska

institutionen........................... » 2 780

18) Tekniskt biträde i lönegraden B 7 vid botaniska institutionens

systematiska avdelning (botaniska museet) » 2 780

19) Vaktmästare i lönegraden B 7 vid botaniska institutionens

systematiska avdelning (botaniska museet) .. » 2 950

20) Försöksassistent i lönegraden B 16 vid institutionen

för ärftlighetsforskning .......................... » 1930

21) Arvodeshöjning till biträdande vaktmästaren vid kemiska

institutionen .............................. » 900

22) Förändring av portvaktstjänsten vid universitetshuset

till en extra ordinarie tjänst ...................... » 50

23) Avlöningsförhöjningar till extra ordinarie befattningshavare

........................................... » 2 000

24) Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie personal .. » 470

25) Överförande av akademikassans avkastning från av
löningsanslaget

till reservfonden m. m............. » 25 850

Summa kronor 132 950.

Anslaget skulle alltså för nästa budgetår höjas med nämnda belopp

och uppföras med 1 612 650 kronor.

Över förslaget om överförande av akademikassans avkastning till reservfonden

m. m. har statskontoret den 10 december 1937 avgivit utlåtande.

Utöver ovannämnda förslag har kanslern — under åberopande av vad

av honom anförts rörande motsvarande, Uppsala universitet avseende

fråga — hemställt, att Kungl. Majit ville föreslå 1938 års riksdag besluta,

att de nu ur anslaget utgående medlen till universitetslektor i

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 218.

83

svenska språket måtte utgå under ytterligare en treårsperiod, räknat från

och med den 1 juli 1938.

I det följande lämnas en redogörelse för motiven till kanslerns äskanden,

i den mån de befunnits böra upptagas oell icke i det föregående berörts.

I övrigt hänvisas till handlingarna i ärendet.

Uppdelning av befattningen såsom klinisk laboraför

och biträdande lärare i medicin i en klinisk laborators

befattning och en biträdande lär arbefattning

i medicin. Till stöd för detta förslag har professorn S. I. Ingvar yttrat

huvudsakligen följande:

Den medicinska universitetskliniken hade under de gångna åren haft

att uppvisa en så småningom ständigt stegrad beläggning. En överblick

över de sista tio åren visade, hurusom patientantalet åren 1935 och 1936

stegrats med cirka 50 procent från år 1927—1928. Den ökade merbeläggningen

kunde endast ske inom ramen för klinikens en gång för alla bestämda

kapacitet — d. v. s. sängantal. Ett ökat antal patienter per år

kunde sålunda endast möjliggöras genom en förkortning av vårdtiden.

Denna hade i medeltal per patient år 1934 uppgått till 22,79 dagar, vilket

jämfört med motsvarande andra avdelningar i landet måste anses som

en kort tid. Den förkortade vårdtiden innebure en högst betydlig ökning

av klinikens diagnostiska arbete. Det mera omfattande patientmaterialet

innebure givetvis även en utvidgning och intensifiering av klinikens undervisningsuppgift.

På grund härav samt på grund av de allmänna utvecklingstendenserna

inom den praktiska medicinen, vilken otvivelaktigt under

de sista decennierna ytterligare vunnit i betydelse bland övriga medicinska

discipliner, syntes en uppdelning av den befattning, som benämndes klinisk

laborator och biträdande lärare i medicin, till en odelat klinisk laboratorsbefattning

och en biträdande lärarbefattning böra äga rum.

Befattningen, benämnd klinisk laborator och biträdande lärare i medicin,

innebure för befattningshavaren enligt gällande instruktion dels att

meddela undervisning i kliniska laborationer och handhava arbetet i det

kliniska laboratoriet, samt dels att meddela undervisning vid den medicinska

polikliniken. Som redan benämningen på befattningen uttryckte,

vore befattningshavarens uppgift av dubbel natur. Utan tvivel kunde sägas,

att tyngdpunkten av densamma borde ligga å det kliniska laboratoriet.

För att där utöva överinseende över arbetet, måste befattningshavaren,

eftersom arbetet innebure en tillämpning av många invecklade kemiska

och fysiologiska undersökningsmetoder, hava en djupgående utbildning

i såväl medicinsk kemi som fysiologi. Å andra sidan måste befattningshavaren

för att på ett tillfredsställande sätt fullgöra undervisningen å

medicinska kliniken också hava en mycket grundlig utbildning i den kliniska

medicinen. Eftersom endast yngre vetenskapsidkare kunde förutsättas

komma i fråga för en dylik befattning, läge det i sakens natur,

att det vore mycket svårt finna personer, som behärskade två så olikartade

arbetsuppgifter. Det vore också lätt att ur de diskussioner, som

vid tillsättningarna av denna befattning ägt rum i fakulteten vid föregående

tillfällen, finna belägg härpå. Redan från denna synpunkt kunde

sägas, att befattningen, såsom den från början fastställts, måste anses vara

så omfattande, att en uppdelning kunde anses motiverad.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Det finge även framhållas, att laboratoriearbetet å det kliniska laboratoriet

för medicinska klinikens arbete tilltoge i betydelse för varje år.

samtidigt som de kliniska laboratoriemetoderna utvecklats. På de flesta

ledande klinikerna i världen ansåges chefsbefattningen för det kliniska

laboratoriet vara så betydelsefull, att den helt utfyllde innehavarens tid

och intresse. Det gällde för innehavaren av en dylik befattning icke blott

att leda det dagliga rutinarbetet å det kliniska laboratoriet utan även

att genom egna studier och initiativ städse utveckla kliniska laborationsmetoder.

Detta förutsatte givetvis ständigt omfattande studier inom fysiologi,

farmakologi och medicinsk kemi. Endast den, som hade tillfälle att

att ägna sig åt dylika studier och följa med i utvecklingen av nämnda

vetenskaper, vore i stånd att åt den studerande ungdomen giva en fullständigt

adekvat undervisning i de kliniska laboratoriemetoderna. Det

torde vara belt enkelt omöjligt att kunna få en person, som faktiskt

behärskade detta område utanför de egentliga teoreticis krets. Erfarenheterna

från det gångna året hade givit vid banden, att det skulle vara

lyckligare för det medicinska laboratoriet, örn man vid detsamma som

laboratoriechef kunde anställa en dylik teoretiskt utbildad fackman. En

dylik skulle innebära en betydande tillgång för det vetenskapliga arbetet å

medicinska kliniken. Laboratorn skulle med framgång kunna upptaga till

vetenskaplig behandling medicinskt-kemiska och fysiologiska kliniska problemställningar,

för vilka han naturligen kunde finna ett lämpligt och rikt material

bland klinikens klientel. A andra sidan skulle en dylik laborator

kunna i hög grad befrämja och understödja den vetenskapliga aktiviteten

vid kliniken genom att med sin erfarenhet ställa sig klinikens assistenter

till förfogande, som ville arbeta med frågeställningar, vilka folie inom de

kliniska laboratorievetenskapernas område.

Man torde utan överdrift kunna påstå, att de kliniska laboratorievetenskaperna

överhuvudtaget inom den moderna medicinen under senare år

fått allt mer ökad betydelse. Kliniska laborationer måste numera praktiseras

vid alla större sjukhusavdelningar. Hittills hade vi i vårt land icke

haft mer än en enda odelad klinisk laboratorsbefattning, nämligen vid

serafimerlasarettet. De kliniska laborationerna bedreves i stor utsträckning

vid våra sjukavdelningar av särskilt skolade sköterskor. Med den

brist på läkarkrafter, som genomgående rådde vid våra sjukhus, hade

läkarna alltför litet tillfälle att kontrollera och leda dessa sjuksköterskors

laboratoriearbete, som ofta skedde på ett mekaniskt sätt. Detta vore till

stort förfång för det kliniska laboratoriearbetet i vårt land. Det måste

anses värdefullt, att utbildningsplatser för klinisk laboratorieverksamhet

inrättades för unga läkare. De större sjukhuskomplexen skulle säkert inom

en snar framtid bliva nödgade att samla sina kliniska laborationer till

centrallaboratorier, vilka givetvis måste förestås av en kompetent person,

som helt ägnade sig åt denna verksamhet. För dessa befattningar lämpade

sig i hög grad unga teoretici, som tidigare arbetat inom framför allt

fysiologi, medicinsk kemi och farmakologi, överhuvudtaget skulle knappast

någon befattning så som en klinisk laboratorsbefattning, i den mån

den rekryterades från denna grupp av fackmän, kunna innebära ett bättre

tillfälle till fruktbart samarbete emellan de kliniska och de teoretiska vetenskaperna.

Förslaget att inrätta en självständig klinisk laboratorsbefattning vid

medicinska kliniken i Lund torde således från olika synpunkter vara väl

motiverat.

s. 85 Kontrollera mot PDF

A''liliij!. Maj:ts proposition Xr 218.

85

Beträffande behovet av införandet av en fristående lärarbefattning i

medicin finge framhållas, att det stora omfattande ämnet praktisk medicin,

som alltjämt hävdade sin centrala betydelse för den praktiska läkarutbildningen,

endast bade till sitt förfogande dels professuren i ämnet samt

den här berörda befattningen, klinisk laborator och biträdande lärare i

medicin. Det finge givetvis anses otillfredsställande, att endast tvenne

erfarna lärarkrafter vore disponibla i detta viktiga ämne. Under de senaste

tio åren hade, när docentstipendiat i praktisk medicin varit tillgänglig,

bristen utfyllts på så sätt. att stipendiaten fullgjort sin undervisningsskyldighet

genom att bålla kliniska föreläsningar med ronder för särskilt den

grupp av tjänstgörande, som hade mest behov av handledning och undervisning,

nämligen fortsättningstjänstgörandena. Denna anordning, som

visat sig vara synnerligen fördelaktig, vore emellertid beroende på örn stipendiat

funnes. Med de få docentstipendier, som fakulteten disponerade

över, vore det naturligtvis ovisst, örn dylik anordning kunde genomföras

i längden. Därtill komme behovet av att undervisningen bestredes vid

medicinska polikliniken. Detta undervisningsarbete vore icke den minst

viktiga delen av utbildningen inom ämnet praktisk medicin. Denna undervisning

förutsatte alldeles särskilt stor klinisk vana. Och man kunde utan

vidare våga påstå, att ju mera kvalificerad en klinisk laborator vore för

sin speciella uppgift vid det kliniska laboratoriet, desto mindre vore utsikterna

att han också skulle hava haft tillfälle att fördjupa sig inom

den kliniska vetenskapen och där skaffat sig för undervisning vid polikliniken

erforderlig vana och erfarenhet.

Utsikterna alt även en man med större klinisk erfarenhet skulle låta

anställa sig för det relativt måttliga arvode, som kunde bjudas den biträdande

läraren, förhöjdes avsevärt, om till den biträdande lärarbefattningen

knötes den nuvarande kombinerade befattningens skyldighet att

självständigt under överläkarens ledning handhava sjukvården vid en avdelning

å kliniken. Härmed hade hittills följt rätten att räkna sjukhusår

som meriter för befordran till medicinsk överläkare.

Genom den föreslagna ^indelningen av befattningen skulle undervisningen

i praktisk medicin vid Lunds universitet tillförsäkras tre lärarkrafter.

vilket måste anses såsom ett minimum för att kunna fylla de

krav, som ämnet i vår tid ställde på undervisningen.

Medicinska fakulteten och större akademiska konsistoriet hava tillstyrkt

den ifrågasatta uppdelningen och föreslagit, att i stället för nu utgående

arvodesbelopp å 7 200 kronor för år till en klinisk laborator och biträdande

lärare i medicin måtte utgå två arvoden å vartdera 6 000 kronor för år, det

ena till en klinisk laborator och det andra till en biträdande lärare i medicin.

Kanslern bar funnit de anförda skälen för tjänstens uppdelning övertygande

och tillstyrkt förslaget. Kostnadsökningen vid bifall till detsamma angiver

kanslern till 4 800 kronor.

Inrättande av en förste och en andre bibliotekariebefattning

samt vissa i c k e-o r d i n a r i e befattningar

vid universitetsbiblioteket. Överbibliotekarien har framställt

förslag örn utökning av bibliotekets personal och i sådant avseende anfört

huvudsakligen följande:

Sedan 1909 års riksdag beviljade Ire nya ordinarie bibliotekarietjänster

vid biblioteket, två förste och en andre bibliotekarie, bade inga nya tjänster

av bibliotekariegrad därstädes inrättats.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Kr 218.

Under de 28 år, sorn förflutit efter omregleringen av bibliotekets personalstat

år 1909, hade biblioteket genomgått en utomordentlig utveckling. Dess

bokbestånd hade fördubblats, och det hade i ständigt stigande grad tagits i

anspråk för den vetenskapliga forskningen vid universitetet. I främsta rummet

berodde denna ökning av bibliotekets verksamhet på universitetets kraftigt

växande expansion: antalet lärare, som år 1909 uppgått till 100, hade

nu stigit till över 180, studentantalet hade nästan tredubblats (1909: 925,

1937: 2 727); de vidgade forskningsområdena och den stegrade vetenskapliga

produktionen hade nödvändiggjort ökade anslag till bokinköp, och biblioteket

hade — icke minst till följd av de för den enskilde numera ofta oöverkomliga

bokpriserna — kommit att i en helt annan utsträckning än förr

anlitas av lärare och studenter vid universitetet. På alla områden av bibliotekets

verksamhet hade arbetet ökats: besöken i läsesalarna hade stigit från

18 773 (1909) till 62 679 (1935/36), utlåningen från 17 835 till 44 783, utlåning

till och från andra orter från 508, respektive 925, till 3 811, respektive

2 593; de till svenska avdelningen inkommande bokleveranserna hade stigit

till omkring det dubbla, utländska avdelningens bytesförbindelser hade —

tack vare rikare bytesmaterial, särskilt från de till universitetet anknutna

vetenskapliga sällskapen — vuxit från cirka 350 till cirka 1 250, läsesalarna

hade utvidgats från ett 50-tal arbetsplatser till cirka 150 och det 20-tal arbetsplatser,

som i bibliotekets nybyggnad år 1907 reserverades för forskare, hade

ökats till ett 90-tal.

Med det ökade arbetet hade följt behov av ökning i antalet arbetskrafter.

För att avhjälpa det mest tvingande behovet hade år 1920 3 ordinarie biträdestjänster,

som år 1925 förändrades till 1 kansli- och 2 kontorsbiträdesbefattningar,

inrättats, och anslaget till icke-ordinarie befattningshavare hade

vid olika tillfällen ökats och utginge för innevarande budgetår med ett belopp

av 38 200 kronor. En extra vaktmästartjänst hade blivit ordinarie år

1917 och en extra eldartjänst likaledes ordinarie år 1919. Framställningar

om inrättande av ytterligare ordinarie tjänster hade hittills icke vunnit bifall.

Redan år 1919 hade dåvarande överbibliotekarien framhållit inrättande

av en särskild föreståndarbefattning för handskriftsavdelningen —- i likhet

med förhållandet i kungl, biblioteket och Uppsala universitetsbibliotek — som

ett önskemål, vilket icke längre kunde undanskjutas, och i en inlaga år 1923

betonade han, att endast depressionen hindrade honom att göra framställning

därom. Först år 1929 gjorde överbibliotekarien framställning örn en ny

förste bibliotekariebefattning med skyldighet för innehavaren att förestå bibliotekets

handskriftsavdelning, ävensom porträtt-, plansch-, musikalie- och

kartsamlingen. Framställningen ledde icke till resultat. Men handskriftsavdelningen

kunde icke längre undvara en egen föreståndare. Den befunne sig

i en ständig och snabb tillväxt; genom stora och värdefulla donationer, även

till en ej ringa del genom inköp hade avdelningen nu vuxit till det dubbla

mot vad den utgjorde år 1909, och den toge numera iner än en ordinarie

tjänstemans hela arbetstid i anspråk. Brist på arbetskrafter hade gjort att

viktiga delar ännu icke kunnat på nöjaktigt sätt göras tillgängliga för forskningen.

För genomförande av alla till avdelningen hörande arbetsuppgifter

och tillfredsställande vård behövde avdelningen en särskild föreståndare, och

de krav, som måste ställas på denne tjänsteman vore ingalunda mindre än

i fråga örn de övriga avdelningarnas föreståndare.

Sedan år 1909 hade biblioteket 5 andre bibliotekarier. Såsom redan år

1931 framhållits, hade under de år, som förflutit sedan år 1909, arbetet i bib
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 218.

87

lioteket så betydligt vuxit på alla avdelningar av verksamheten, att en ökning

av dessa tjänster vore av behovet högeligen påkallad. I själva verket vore

arbetsökningen numera så betydlig, att inrättande av ytterligare en andre bibliotekariebefattning

för en var av bibliotekets tre huvudavdelningar skulle

vara fullt motiverad för att uppnå samma proportion mellan antalet ordinarie

andre bibliotekarier och de förefintliga arbetsuppgifterna, som vunnits år

1909 genom då beviljade tjänster. Det skulle sålunda för visso nu vara ganska

behövligt, att för svenska avdelningen kunna påräkna tre andre bibliotekarier:

1 för tryckleveransernas behandling, 1 för katalogiseringsarbetet och

bindning och 1 för det vidlyftiga småtrycket, komplettering och revideringar

av samlingarna m. m. För utländska avdelningen vore 1 bibliotekarie behövlig

för bytet, 1 för inköp och 1 för katalogisering och bindning. För låneexpeditionen

hade det under senare år visat sig särdeles önskvärt att kunna

hava 2 andre bibliotekarier till förfogande för expeditionstjänsten och övervakande

av läsesalarna med referensbiblioteket.

Det vore emellertid icke överbibliotekariens avsikt att nu framställa begäran

att på en gång erhålla en så betydande ökning av andre bibliotekariepersonalen.

överbibliotekaren ansåge sig icke böra denna gång ifrågasätta

mer än en ny andre bibliotekarietjänst, varigenom antalet andre bibliotekarier

skulle ökas till 6. Till jämförelse finge erinras om att Uppsala universitetsbibliotek,

som i fråga örn svenska avdelningen hade alldeles samma arbetsuppgifter

som Lunds och beträffande låneexpeditionen hade en arbetsbörda

ungefär motsvarande den härvarande (rekvisitioner i låneexpeditionen

1935/36 Uppsala: 58 700, Lund: 56 473; utlånade band Uppsala: 41 835;

Lund 44 783), hade 10 andre bibliotekarier.

Men när överbibliotekarien nu i fråga örn andre bibliotekarier inskränkte

sig lill att hemställa örn endast en ny tjänst, kunde överbibliotekarien icke

underlåta att därjämte framställa begäran om en ytterligare utökning av de

ordinarie arbetskrafterna med inrättande av en kansliskrivartjänst. Då de

befintliga bibliotekarietjänsterna vore otillräckliga, kunde det vara möjligt

att till en del fylla behovet av ytterligare ordinarie arbetskrafter genom inrättande

av biträdestjänster av högre grad; för dylika tjänster kunde påräknas

högt kvalificerade biträden, som avlagt akademisk examen, erhållit

utbildning i bibliotekstjänst och ådagalagt kompetens även för mera krävande

uppgifter i tjänsten, men ej fyllde fordringarna, i fråga örn examina, för

bibliotekariebefattning.

Tills vidare inskränkte överbibliotekarien sig till att hemställa om inrättande

av en kansliskrivartjänst i lönegrad Bil.

Genom den för budgetåret 1936/37 av riksdagen beviljade höjningen av

anslaget till icke-ordinarie befattningshavare hade biblioteket nu medel till

avlönande dels av 4 amanuenser med fasta arvoden å 4 800 kronor, dels

därutöver av amanuenser och extra biträden med tillsamman 19 000 kronor,

varav 4 200 kronor vore avsedda till tamburvakt, expeditionsbiträden i bokmagasinen

och vaktmästarbiträden. Till ersättning åt amanuenser utan fasta

arvoden och extra biträden återstode således ett belopp av 14 800 kronor.

Detta belopp vöre emellertid alldeles otillräckligt för beredande av .skälig ersättning

åt det antal amanuenser eller amanuenskompetenta och övriga

extra biträden, som ovillkorligen behövdes för de dagliga arbetsuppgifternas

vederbörliga fullgörande. Bristen på ordinarie arbetskrafter hade medfört, alt

eli mycket större antal amanuenser och amamienskompelenla biträden måst

anställas jin tillgängliga medel egentligen medgåve, och följden hade blivil.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj-.ts proposition Kr 218.

att de icke kunde erhålla den ersättning, som rättvisligen borde tillkomma

dem, och deras avlöning vore till stor del beroende av de besparingar, som

eventuellt kunde uppstå vid tjänstledigheter och förordnanden. För närvarande

tjänstgjorde 7 amanuenser utan fast arvode och 7 extra biträden, de

flesta nied halvtidstjänstgöring; att halvtidstjänstgöring i så stor utsträckning

alltjämt bibehölles berodde dels på behovet av större antal arbetskrafter än

heltidstjänst skulle medgiva, dels därpå, att i många fall väl kvalificerade

arbetskrafter lättare kunde erhållas med halvtidstjänstgöring, då därigenom

möjlighet gåves att vid sidan av tjänstgöringen kunna fortsätta studierna.

För att utan ytterligare ökning än ovan föreslagits av de ordinarie arbetskrafterna

kunna på tillfredsställande sätt bemästra arbetsuppgifterna och

bereda amanuenser utan fast arvode och extra biträden skälig ersättning

såge överbibliotekarien sig nödsakad att hemställa örn en väsentlig ökning

av anslaget till icke-ordinarie befattningshavare, så att därmed kunde avlönas

ytterligare 3 amanuenser i 16 lönegraden och 1 extra ordinarie biträde

i 4 lönegraden. För detta ändamål erfordrades en höjning av anslaget med

12 800 kronor. Hela anslaget skulle därigenom komma att uppgå till 51 000

kronor. Motsvarande anslag utginge för Uppsala universitetsbibliotek med

57 146 kronor.

Sedan år 1910 hade biblioteket 3 vaktmästarbefattningar, av vilka dock

den ena först år 1917 blivit ordinarie. Här liksom på övriga avdelningar i

biblioteket hade arbetet under senare åren nått en betydligt ökad omfattning.

Följden hade blivit, att även de bokbinderiutbildade vaktmästarnas tid

i allt större utsträckning måst tagas i anspråk för det dagliga arbetet med

låne- och bytessändningar, expeditionstjänst, fotostatering m. m. För att

emellertid de löpande göromålen ej måtte alldeles upotaga vaktmästarnas tid

till förfång för bindnings- och konserveringsarbetet i bokbinderiet, hade sedan

några år anställts extra biträden för enklare göromål, budsändningar m. m.,

och till ersättning åt dem beräknades i anslaget till icke-ordinarie befattningshavare

ett belopp av 1 200 kronor. För närvarande vore 2 gossar i 16—

17-årsåldern dagligen fullt sysselsatta som vaktmästarnas biträden. Men behovet

av ytterligare en vaktmästare vore sedan länge starkt kännbart, och

oundgängligen erfordrades ännu en vaktmästare, örn arbetet i bibliotekets

bokbinderi skulle kunna fortgå i behövlig utsträckning. En ny ordinarie vaktmästartjänst

i lönegraden B 7 borde därför inrättas.

Av de vid universitetsbiblioteket anställda arvodestagarna, som avlönades

ur det till icke-ordinarie befattningshavare utgående anslaget, innehade 4

fasta arvoden å 4 800 kronor för var; dessa befattningar skulle anses motsvara

20 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän.

I övrigt vore anslaget beräknat till avlöning åt 3 amanuenser med heltidstjänst

(eller 6 med halvtidstjänst; för närvarande 1 med heltidstjänst, de

övriga med halvtidstjänst) med avlöning i 16 lönegraden; vidare åt 2 extra

skrivbiträden (för närvarande 4 med halvtidstjänst) med avlöning i 4 lönegraden,

2 expeditionsbiträden (= vaktmästarbiträden i Uppsala) med arvode

å 1 000 kronor för vartdera, 1 tamburvakt med arvode å 1 000 kronor och

vaktmästarbiträden, för vilkas ersättning beräknades ett sammanlagt belopp

av 1 200 kronor.

Örn samtliga dessa funktionärer gällde att deras anställning avsåge tillgodoseende

av ett bestående behov av arbetskraft. Amanuenserna med fasta

arvoden hade en till 5 timmar dagligen fastställd arbetstid; de övriga

hade samma arbetstid som ordinarie tjänstemän eller i fråga örn ovannämnda

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Kr 218. 89

amanuenser och extra biträden delvis halv arbetstid och däremot svarande

halv avlöning.

Amanuenserna, såväl de med som utan fast arvode, borde beredas en med

extra ordinarie tjänstemän möjligast likartad ställning.

Ovan hade framhållits nödvändigheten av en höjning av anslaget till

icke ordinarie befattningshavare för att därmed ytterligare måtte kunna

beredas avlöning lill 3 amanuenser i 16 lönegraden (eller 6 med halvtidstjänstgöring)

och 1 extra biträde i 4 lönegraden (eller 2 med halvtidstjänstgöring)

. Även dessa avsåge tillgodoseende av ett bestående behov av arbetskrafter.

De avlöningsförhöjningar, som bleve följden av ifrågavarande funktionärers

anställande som extra ordinarie befattningshavare, skulle med beräknande

av i medeltal 2 löneklassuppflvttningar för varje befattningshavare,

uppgå till följande belopp:

4 amanuenser i 20 lönegraden .............. kronor 2 688

6 amanuenser i 16 lönegraden.............. » 2 736

3 extra biträden i 4 lönegraden.............. » 828 kronor 6 252.

Avlöningsförhöjning borde dessutom utgå till de 2 expeditionsbiträdena

(motsvarande vaktmästarbiträden i Uppsala) med för en var 500 kronor och

till tamburvakten med 500 kronor, eller sammanlagt med 1 500 kronor. De

nu angivna avlöningsförhöjningarna belöpte sig alltså till (6 252 + 1 500 =)

7 752 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställde överbibliotekarien dels örn

inrättande av en ny förste bibliotekariebefattning i lönegraden B 26, en ny

andre bibliotekariebefattning i lönegraden B 21, en kansliskrivarbefattning

i lönegraden B 11, samt en ny vaktmästartjänst i lönegraden B 7, dels örn

höjning av anslaget till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare med

12 800 kronor, eller från 38 200 kronor till 51 000 kronor; dels ock örn ett

anslag av 7 752 kronor till avlöningsförhöjningar för icke-ordinarie befattningshavare.

Större akademiska konsistoriet har tillstyrkt överbibliotekariens ifrågavarande

förslag.

Kanslern har anfört följande:

Förslaget örn inrättande av ytterligare en förste och en andre bibliotekariebefattning

vore uppenbarligen .starkt motiverat. Kanslern ville erinra om

att för närvarande vid universitetsbiblioteket i Lund vore anställda 3 förste

och 5 andre bibliotekarier, vid universitetsbiblioteket i Uppsala 4 förste och

10 andre bibliotekarier jämte 1 förste bibliotekarie på extra stat samt vid

kungl, biblioteket 4 förste och 7 andre bibliotekarier jämte 1 förste bibliotekarie

på extra stat. Konsistoriets förslag tillstyrktes därför av kanslern.

Framställningen örn inrättande av en ny vaktmästarbefattning vid biblioteket

ansåge sig kanslern böra förorda i så måtto, att kanslern hemställde,

att medel måtte beviljas till avlönande av en extra ordinarie vaktmästare i

5 lönegraden.

Förslaget att vid universitetsbiblioteken anställa kvinnliga befattningshavare

i kansliskrivargraden (B 11) för fullgörande av en del av det arbete,

sorn för närvarande utfördes av amanuenser och högre befattningshavare,

syntes förtjäna att upptagas lill allvarligt övervägande för båda universitetsbibliotekens

del. I avbidan på en mera fullständig utredning rörande detta

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

spörsmål ansåge kanslern sig icke böra tillstyrka inrättandet av en enstaka

dylik tjänst.

Kravet på förstärkning av de icke-ordinarie arbetskrafterna vid biblioteket

syntes kanslern fullt befogat. Anslagsökningen borde dock kunna begränsas

till 10 000 kronor. Härtill komme emellertid avlöningen till den förut omförmälde

extra ordinarie vaktmästaren i 5 lönegraden, 1 850 kronor. Hela

anslagsposten till grundavlöningar åt den icke-ordinarie bibliotekspersonalen

skulle således uppgå till i avjämnat tal 50 000 kronor.

Framställningen, att biblioteksamanuenserna skulle göras till extra ordinarie

tjänstemän, kunde kanslern för närvarande ej biträda. Hela problemet

om biblioteksamanuensernas avlöningsförmåner och anställningsförhållanden

borde enligt kanslerns mening upptagas till särskild omprövning, och

kanslern förutsatte, att härvid samråd ägde rum mellan de båda universiteten.

Däremot hade kanslern intet att erinra mot att de extra skrivbiträdena

gjordes till extra ordinarie kontorsbiträde!! i 4 lönegraden.

Kanslern ville i detta sammanhang erinra örn att Kungl. Majit den 18 juni

1937 föreskrivit, att — där ej Kungl. Majit för särskilt fall annorlunda bestämde

— fråga örn inrättande av extra-ordinarie befattning vid kanslern

underlydande statlig läroanstalt skulle underställas kanslerns prövning.

Med anledning härav syntes det böra ankomma på kanslern att meddela

beslut i i råga om användningen av det föreslagna anslagsbeloppet å 50 000

kronor.

Tekniskt biträde vid kvinnokliniken. Beträffande behovet

av en dylik befattning har professorn A. E. Westman yttrat:

I 1936 års pelita hade Westman hemställt om förhöjt anslag från nuvarande

500 kronor till 2 000 kronor till den obstetrisk-gynekologiska kliniken.

Motiveringen hade varit den. att på kliniken hade inrättats ett laboratorium

för teoretisk och praktisk klinisk hormonforskning. De arbeten, som

där bedreves, vore förenade med avsevärda kostnader på grund av utgifter

för diverse material såsom kemiska reagenser, försöksdjur m. m. Anslaget

å 500 kronor vore under sådana förhållanden fullständigt otillräckligt,

och det vore möjligt att driva laboratoriet endast därigenom, att anslag

från privat håll kunde erhållas.

Ifrågavarande framställning hade emellertid ej av kanslern upptagits.

Under det gångna året hade det ovan nämnda laboratoriets verksamhet

avsevärt utökats, och detsammas fortsatta bestånd under gynnsamma yttre

förhållanden hade i vissa avseenden säkerställts därigenom, att tack vare en

donation från tile Rockefeller Foundation medel erhållits till inredandet algoda

arbetslokaler i vissa disponibla utrymmen inom kvinnokliniken.

Men för arbetets upprätthållande saknades alltfort medel, frånsett vad som

på privat väg kunde anskaffas, ett förhållande, som givetvis måste medföra

en känsla av höggradig otrygghet. Skulle anslag från privata fonder ej längre

komma att stå till bilds, vore allt vetenskapligt arbete vid kliniken omöjliggjort.

Hade det ökade anslag, örn vilket förra året hemställts, blivit beviljat,

skulle de disponibla medlen framför allt använts för att täcka avlöningskostnaderna

för teknisk personal. Westman ville nu förnya sin anhållan från

förra året om ökade anslag i den formen, att han hemställde örn anställandet

av ett tekniskt biträde i lönegraden B 7 vid den obstetrisk-gynekologiska

kliniken. Detta gjordes speciellt med tanke på att det vore en avgjord fördel

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 218.

91

ait elen tekniska personal, för vilken det funnes ett stadigvarande behov, ej

avlönades från materielanslag utan upptoges i lönestaten.

Kanslern har i likhet nied större akademiska konsistoriet tillstyrkt bifall

till ifrågavarande framställning.

Tekniskt biträde vid geologisk -mineralogiska institutionen.

Professorn A. R. Hådding har anfört bland annat:

Institutionen hade behov av ytterligare ett tekniskt biträde.

För ritning, skrivning och fotografering, för det mineralkemiska, för det

röntgenografiska samt för det kvartärgeologiska laboratoriet krävdes tekniska

biträden. Under de senaste åren hade institutionen haft tre tekniska

biträden: ett väsentligen för fotografering, skrivning och ritning, helt avlönat

med medel från institutionens högst otillräckliga materielanslag, ett i mineralkemiska

laboratoriet, väsentligen avlönat med privata medel, samt ett i

kvartärgeologiska laboratoriet, utan avlöning. Det arbete, som dessa biträden

utförde, kunde ej undvaras och det kunde ej heller utan skada för undervisning

och forskning läggas på institutionens tjänstemän. Medel syntes

därför böra beviljas för avlöning av tekniska biträden dock tills vidare endast

ett.

Större konsistoriet har föreslagit, att för ändamålet i fråga inrättades en ny

ordinarie befattning i lönegraden B 7.

Kanslern har tillstyrkt detta förslag.

Tekniskt biträde vid botaniska institutionens systematiska

avdelning (botaniska museet). Professorn N. Heribert

Nilsson har yttrat följande:

Sedan botaniska institutionens systematiska avdelning år 1913 kunnat inflytta

sina samlingar i egen institution, påbörjades också en uppsortering av

den del av dessa, som förut av utrymmesbrist måst magasineras. Genom gåvor

av flera stora svenska herbarier hade dessutom en omfattande omsortering

även av detta material tillkommit.

Då museets konservator måste jämte handhavandet av samlingarnas ordnande

arbeta med distributions- och bestämningsarbete i första hand och då

institutionens ordinarie amanuens likaledes sysselsattes med mera kvalificerat

musealt arbete och dessutom deltoge i kursledning en viss del av året,

komme det rena sorteringsarbetet att till största delen påvila de extra amanuenserna.

Visserligen kunde ett större antal dylika anställas och detta hade

varit enda utvägen att vinna arbetskraft i nämnda avseende. Då man emellertid

ej kunde fordra mer än några få timmars tjänstgöring per vecka av dessa,

bleve arbetsavverkningen i förhållande till det stora arbetsmaterialet dock

ringa. Härtill komme, att det visat sig ej vara riktigt att engagera ett större

antal studerande till denna tjänstgöring, då dc härigenom droges från sina

studier i allt för hög grad.

Institutionen hade därför sett sig nödsakad att år 1932 på sitt materielanslag

anställa ett tekniskt biträde. Samma biträde hade alltsedan dess tjänstgjort

på institutionen, ägde god floristisk utbildning, vöre kännare av den

svenska floran i allmänhet och skicklig mosskännare, vore synnerligen väl

kvalificerat för sin uppgift och dessutom nu sedan flera år tillbaka intränat

i allt museumarbete. Under mer än tre år hade sedan uteslutande uppsortering

av museets förut ej i åtkomligt skick befintliga mossamlingar dag för dag

kontinuerligt pågått. Detta torde visa, vilket tidsödande arbete iordningställandet

av dessa samlingar vore. Så unika och värdefulla saker som professor

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition At 218.

Berggrens stora mossamling från en resa till Nya Zeeland och Hawaii åren

1875—1876 hade först för ett par år sedan kunnat göras til! föremål för iordningställande,

då annat rent överhängande arbete för dagen ständigt hindrat

itutagandet härmed. Lav- och svampmaterial vore ej ordnat. Rektor Neumans

väldiea herbarium läge oanvändbart magasinerat. Redan nyinkommande

material vore således mer än vad även en stor amanuensstab rådde med.

Endast genom en arbetskraft med full och daglig tjänstgöring kunde frågan

lösas tillfredsställande, så att äldre värdefulla samlingar gjordes tillgängliga

och möjlighet förefunnes att successivt uppordna nyinkommande.

Då under senaste åren materielanslaget måst anlitas för avlönande av det

tekniska biträdet till förfång för andra poster på detta hårt anlitade anslag,

syntes medel nu böra anvisas på avlöningsanslaget för anställande av ett

ordinarie tekniskt biträde i lönegraden B 7 vid botaniska museet.

Kanslern har i likhet med större akademiska konsistoriet förordat bifall

till ifrågavarande framställning.

Vaktmästare vid botaniska institutionens systematiska

avdelning (botaniska museet). I detta ärende har professorn

N. Heribert Nilsson anfört:

Sedan botaniska institutionens systematiska avdelning (botaniska museet)

år 1913 fått ny byggnad med gott utrymme, hade dess herbarium stadigt

tillväxt både genom uppsortering och uppmontering av material, som sedan

årtionden måst ligga buntat och oanvändbart, och genom omfattande nyförvärv.

Ett uttryck för denna tillväxt vore, att under de senaste tio åren

hela tredje våningen, som dittills stått som reservutrymme, måst tågås i bruk

för inredandet av tvenne nya, stora lierbariesalar.

Genom den omfattning, som herbariet nu hade, och genom de värdefulla

originalsamlingar, som inginge i detsamma, ägde numera också en omfattande

utlåning rum, liksom även av på avdelningen arbetande personer ständiga

inlån begärdes. Med undantag av universitetsbiblioteket vore det väl

knappast någon institution, som hade att göra med en så omfattande budskickning

till järnväg och post samt paketinslagning som botaniska museet.

Att museet ej förfogade över en ordinarie vaktmästare för detta tidsödande

arbete finge därför anses som en ren abnormitet.

För närvarande bestredes kostnaderna för vaktmästaravlöning från materielanslaget.

Då med botaniska museet likställda institutioner hade ordinarie

vaktmästare till sitt förfogande, syntes även vid botaniska museet en

dylik tjänst böra inrättas med placering i lönegraden B 7.

Större akademiska konsistoriet och kanslern hava förordat bifall till

framställningen.

Arvodeshöjning till biträdande vaktmästaren vid

kemiska institutionen. Kanslern bär anfört följande:

Vid den kemiska institutionen funnes 2 vaktmästare i lönegraden B 7. 1

å vardera av institutionens båda avdelningar. Med anledning av att den nya

institutionsbyggnaden skulle tagas i bruk under innevarande budgetår, begärde

konsistoriet föregående år medel till anställande av ytterligare en ordinarie

vaktmästare i lönegraden B 7, vilken skulle svara för skötseln av den

tekniska centralen i institutionen (värmeledning, elektriska maskiner m. m.).

Kanslerns företrädare tillstyrkte anställandet av en eldare och biträdande

vaktmästare i lönegraden B 5. Framställningen vann endast i så måtto bifall,

att 1 500 kronor beviljades till bestridande av vaktmästargöromål vid

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 218.

93

kemiska institutionen. Av departementschefens motivering för detta anslag

franninge, att han icke ansett sig kunna tillstyrka inrättandet av en ordinarie

befattning, utan att någon tids erfarenhet vunnits i fråga om behovet

av en särskild arbetskraft för detta ändamål. Konsistoriet hade nu förnyat

sin begäran örn ytterligare en vaktmästare i lönegraden B 7.

Av handlingarna i ärendet franninge, att en av den nye vaktmästarens

viktigaste uppgifter skulle bliva skötseln av den omfattande elektriska anläggningen

med dess många dyrbara maskiner. Han borde därför innehava

montörskompetens, så att lian kunde på egen band lägga och reparera

elektriska ledningar m. m. Härför erfordrades särskild utbildning och mångårig

praktik i yrket. Det torde ej vara möjligt att förvärva en dylik arbetskraft

för det under nu löpande budgetår utgående arvodet. Kanslern ansåge

därför nödvändigt att avsevärt höja sagda arvode, förslagsvis till 2 400 kronor,

vilket belopp ungefär motsvarade den i 5 löneklassen utgående avlöningen

jämte provisorisk avlöningsförstärkning. Enligt vad kanslern under

band inhämtat, torde det efter en dylik arvodesförhöjning vara möjligt, att

institutionen tills vidare kunde få behålla den utbildade montör, som för

närvarande tjänstgjorde som biträdande vaktmästare därstädes.

Förändring av portvaktstjänsten vid universitetshuset

till en extra ordinarie befattning. Härom anför

drätselnämnden följande:

Drätselnämnden ansåge, att portvakten vid universitetshuset skäligen

borde såsom extra ordinarie befattningshavare inordnas under avlöningsreglementet

för icke-ordinarie befattningshavare. Arvode till denne utginge

för närvarande ur den i avlöningsstaten för Lunds universitet uppförda anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,

med 1 800 kronor för år. Då portvaktens tjänst närmast kunde jämföras

med en eldares, syntes portvakten böra placeras i 5 lönegraden med pensionsåldern

fastställd till 63 år. Därest portvakten erhölle ställningen av

extra ordinarie befattningshavare, torde det bliva nödvändigt att i statuppställningen

uppföra anslag till bestridande av de avlöningsförliöjningar,

vikariearvoden vid semester, sjukvårdsersättningar och begravningshjälp,

som i anledning därav kunde uppkomma.

Kanslern har med biträdande av större konsistoriets därom framställda

förslag tillstyrkt, att ifrågavarande portvaktstjänst förändras till en extra

ordinarie vaktmästarbefattning i 5 lönegraden. Avlöningen å tjänsten beräknade

kanslern till 1 850 kronor, innebärande en anslagsökning med 50

kronor.

Avlöningsförhöjningar till extra ordinarie befattningshavare

och särskilda löneförmåner till ickeordinarie

personal. Kanslern har framhållit, att därest de av honom

framställda förslagen, att vissa arvodestagare vid universitetet skulle

bliva extra ordinarie befattningshavare, vunne bifall, borde anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal uppdelas i två delposter, den

ena till grundavlöningar m. m., den andra till avlöningsförliöjningar m. in.

Kanslern bär beräknat sistnämnda post, vilken tidigare icke ingått i staten,

till ett belopp av 2 000 kronor.

Vidare har kanslern beräknat de från en ny anslagspost i staten utgående

särskilda löneförmånerna till icke-ordinarie personal lill 470 kronor.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kung!. Maj:ts proposition Nr 218.

Överförande av akademikassans avkastning från

avlön ingsanslaget till reservfonden m. m. Större akademiska

konsistoriet har framställt förslag om uppförande på riksstaten av ett

nytt årligt anslag till universitetet å 50 000 kronor att användas för tillfälliga

och oförutsedda utgifter för undervisningens, forskningens och institutionernas

behov. Detta anslag skulle enligt förslaget få av universitetet disponeras

efter medgivande av kanslern i värjo särskilt fall. Konsistoriet har till stöd

för förslaget anfört huvudsakligen följande:

Under en följd av år hade ganska betydliga medel tillförts universitetets

reservfond, och med användande av dessa hade bland annat mera tillfälliga

behov av anslag till materiel och undervisning kunnat tillgodoses. Från

år 1932 hade emellertid en betydlig nedgång i reservfondens inkomster börjat

göra sig kännbar och sedan dess alltjämt fortsatt. Denna nedgång hade

inträffat samtidigt med den allmänna kris, som tvungit statsmakterna att

starkt beskära universitetets anslag. Då institutionerna under en följd av

år måst arbeta under trycket av otillräckliga anslag, medan de av forskningens

och undervisningens tilltagande omfattning ställda kraven oundvikligen

stegrats, hade konsekvensen blivit, att tillgängliga anslag trots all sparsamhet

icke kunnat fylla föreliggande behov. Man hade måst i viss utsträckning

tillgripa den icke önskvärda utvägen att överföra räkningar från det budgetår,

till vilket de rätteligen hörde, till det följande och gälda dem ur då tillgängliga

medel, ett förhållande som beklagligtvis icke kunnat undvikas, då

det förvållats av den föreliggande situationens svårigheter.

Vad nu anförts visade tillräckligt, att reservfonden och i någon, örn ock

betydligt mera inskränkt mån samt enbart beträffande undervisningsändamål,

fonden av besparade docentstipendiemedel haft en synnerligen viktig

och för universitetets välfärd oumbärlig uppgift att fylla, nämligen att tillgodose

behov av mera tillfällig och växlande art såväl i fråga örn undervisning

som materiel. Vissa anslag för undervisning, till exempel de av den

humanistiska sektionen hegärda, vöre av den art, att även om ändamålet

måste tillgodoses, det sätt, varpå detta kunde ske, lätt kunde underkastas

förändringar, varför de knappast lämpligen kunde uppföras på stat. Ändamålsenligast

vore enligt konsistoriets mening, örn det funnes ett anslag för

tillfälliga och oförutsedda utgifter för forsknings- och undervisningsändamål,

ur vilket dessa och liknande behov kunde tillgodoses. Vad anslagen till

materiel m. m. beträffade, vore dessa fasta, medan institutionernas behov

kunde växla ganska avsevärt och inom så kort tid, att statsanslag icke hunne

utverkas. Höjda bränslekostnader eller höjda priser på utensilier, som vore

nödvändiga för det dagliga institutionsarbetet, kunde få en kraftig återverkan

på en institutions budget, och dylika kostnadsökningar kunde, så knappt

tilltagna som institutionsanslagen ännu vore, icke kompenseras genom indragningar

på annat håll. Vissa aktuella forskningsuppgifter kunde vidare

kräva dyrbarare omkostnader än de förutsedda och försliten och omodern

apparatur kunde behöva ersättas, ehuru behoven icke vore av den storleksordning,

att man gärna ville besvära statsmakterna med ett särskilt petition.

Sedan reservfonden nedsjunkit till ett högst obetydligt belopp, vore det uppenbart,

att en ersättning måste skaffas, som kunde fylla samma uppgift i

universitetets hushållning, som förr tillfallit reservfonden. Det stöde vidare

icke i god överensstämmelse med avsikten med fonden av besparade docentstipendiemedel,

att dessa medel i huvudsak toges i anspråk för undervisning,

som visserligen vore nödvändig men icke meddelades av docenter.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Xr 218.

95

Dessa medel borde åtminstone i huvudsak komma ostipendierade docenter

tillgodo. På anförda grunder såge konsistoriet sig nödsakat att hemställa

örn ett anslag för tillfälliga och oförutsedda utgifter av anförd art, vilket

icke kunde sättas för lågt. Ur detta anslag borde i första hand balanserade

räkningar täckas. Dess huvuduppgift borde för framtiden vara att tillgodose

sådana mera tillfälliga utgifter för undervisning och forskning inklusive

materiel, vilka hittills utgått ur reservfonden, fonderna av besparade docentstipendiemedel

och till Kungl. Maj:ts disposition stående medel. Summan

vore svår att beräkna, men någon ledning torde kunna vinnas genom ett

överslag av de belopp, som för samma ändamål utgått ur reservfonden före

dess katastrofala sjunkande.

För budgetåret 1936/37 hade reservfondens tillgängliga medel beräknats

till något över 15 000 kronor och dess utgifter till samma belopp. Före reservfondens

starka nedgång hade avsevärt större belopp kunnat därur utgå,

lill exempel i runda tal:

1926/27 ................ 27 000 kronor

1927/28 ................ 27 000 »

1928/29 ................ 31 000

1929/30 ................ 65 000 »

1930/31 ................ 30 000 »

I det sistnämnda beloppet hade den börjande nedgången visat sig, vilken

framträdde ännu tydligare följande budgetår, då beloppet utgjorde i runt

tal allenast 11 500 kronor.

Kanslern har i ärendet anfört följande:

Det kunde enligt kanslerns mening icke råda något tvivel örn att konsistoriet

hade fog för sin hemställan örn väsentligt ökade medel för sådana behov,

som reservfonden enligt givna föreskrifter skulle tillgodose, d. v. s. ökade

medel för tillfälliga eller oförutsedda behov liksom ock för andra sådana

smärre utgifter av skilda slag, som ett universitet rimligen borde kunna besluta,

utan att ärendet liänskötes till Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.

Lunds universitet vore i detta avseende betydligt sämre ställt än Uppsala

universitet. Tack vare rikligare tillgång på reservfondsmedel hade Uppsala

universitet kunnat disponera över ett väsentligt större belopp än Lunds universitet

för nu ifrågavarande ändamål. Under senare tid, då anslagen från

reservfonden i Lund varit begränsade till omkring 15 000 kronor, hade reservfonden

i Uppsala medgivit utgifter till belopp, som vissa år uppgått till

60 000 å 70 000 kronor men andra år överstigit 100 000 kronor.

En ökning av de tillgångar, som Lunds universitet behövde för ändamål,

avsedda att tillgodoses av reservfondsmedel, kunde tänkas ske på olika sätt.

Antingen kunde ett särskilt anslag anvisas å riksstaten vid sidan av och

utan anknytning lill reservfonden såsom konsistoriet nu föreslagit. Eller

ock kunde ett förstärkande av reservfondens tillgångar ske genom att de i

reservfonden inflytande inkomsterna ökades. Detta kunde åter åstadkommas

på det sätt, att vissa av de universitetets inkomster, som nu skulle redovisas

till statsverket genom avräkning å avlöningsanslaget, efterskänktes

universitetet och därmed bomme reservfonden tillgodo.

Därest den sist nämnda utvägen valdes — såsom en anordning, överensstämmande

med det hittillsvarande reservfondssystemet — läge det närmast

till hands att för reservfonden frigöra avkastningen av den s. k. akademikassan.

Denna kassa kunde sägas vara en äldre form av reservfond. Den

s. 96 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

96

utgjorde en kapitalfond, varav endast avkastningen finge disponeras. Någon

motsvarighet till akademikassan funnes icke vid Uppsala universitet. Akademikassan

hade ursprungligen uppkommit huvudsakligen genom besparing

av lönemedel. På 1730-talet hade kassan fått karaktären av en »besparings-

och förrådskassa», varav endast räntan, ej kapitalet, finge röras. Härmed

grundades en fond, vars tillväxt syntes hava blivit mera betydande,

först då man begynte vid vakanser låta vikarier utan ersättning sköta de

lediga lärostolarna med indragande av lönen till universitetet. Akademikassans

»räntebärande kapital» hade i 1837 års stat upptagits till 100 000 riksdaler.

i 1925 års stat till över 1 miljon kronor men hade sedermera nedgått.

Frågan örn de av Lunds universitet till statsverket redovisade inkomsterna

hade varit föremål för behandling vid 1937 års riksdag. I avlöningsstaten

hade före nu löpande budgetårs ingång funnits bland annat följande inkomstposter

upptagna:

1. Arrendespannmål från universitetens hemman ........ 41 000 kronor

2. Ränta efter 4 % å akademikassans räntebärande kapital 43 500 »

3. Ränta efter 4 % å bibliotekskassans räntebärande kapital 1 150 »

På initiativ av universitetet och i enlighet med i statsverkspropositionen

gjord hemställan godkände 1937 års riksdag en av ändrade förhållanden påkallad

omräkning av dessa poster. Delvis hade förslaget varit föranlett därav,

att universitetet efter tillkomsten av 1925 års stat fått tillstånd att med

anlitande av akademikassans kapital inlösa åbyggnader å universitetets

hemman till ett belopp av 359 600 kronor. Denna inlösning hade medfört,

att ränteinkomsterna från akademikassans kapital sjunkit och inkomsterna

från arrendena stigit. Akademikassans kapital hade i 1925 års stat varit

upptaget till 1 091 085 kronor 74 öre, men hade på grund av ovannämnda

inlösen av åbyggnader nedgått och utgjorde den 1 juli 1935 821 089 kronor

7 öre. Med hänsyn till ränteläget och vissa andra förhållanden hade resultatet

av omräkningen blivit, att inkomsterna från arrendena bestämdes till

51 600 kronor, räntan från akademikassan till 25 000 kronor och räntan från

den s. k. bibliotekskassan till 850 kronor. Den totala minskningen av de

särskilda uppbördsmedel, som genom avräkning å avlöningsanslaget lillgodofördes

statsverket från Lunds universitets inkomster, hade alltså blivit

8 200 kronor. Eftersom överskottet å ifrågavarande inkomsttitlar inflöte i

universitetets reservfond, medan å andra sidan brist därå skulle täckas av

reservfonden, innebure omräkningen någon förbättring av reservfondens

ställning. Genom omräkningen förebyggdes tills vidare, att medel från reservfonden

skulle behöva anlitas för täckande av brist i de inkomstposter.

sorn skulle tillgodoföras statsverket genom omräkning å avlöningsanslaget.

Ett medgivande från riksdagens sida, varigenom universitetet befriades

från skyldigheten att å avlöningsanslaget låta avräkna nämnda belopp av

25 000 kronor, skulle sålunda giva reservfonden ett varaktigt årligt tillskott

av samma belopp. Samtidigt måste givetvis avlöningsanslaget undergå en

motsvarande förhöjning. Emellertid skulle icke detta tillskott till reservfonden

vara i nuvarande läge tillräckligt. Universitetet hade ju ock hemställt

örn ett årligt anslag å dubbla belonnet. Såsom i konsistoriets skrivelse anförts,

hade institutionernas materielanslag under senare år i avsevärd utsträckning

överskridits genom att räkningar tillhörande ett budgetår betalats

först under följande budgetår. Därigenom hade uppkommit en betydande

brist, som tenderade att successivt ökas. Det syntes därför kunna

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 218.

97

ifrågasättas, om icke den rationellaste åtgärden skulle vara att, utöver vad

ovan förordats, tillföra reservfonden ett engångsbelopp av sådan storlek, att

institutionerna finge sina finansiella svårigheter avhjälpta. Ett belopp av

förslagsvis 100 000 kronor skulle betyda en väsentlig hjälp åt universitetet.

Då betänkligheter yppats mot ett sådant anslag å riksstaten till förstärkande

av reservfonden, kunde den utvägen väljas, att universitetet

medgåves anlita akademikassans kapital. Såsom kanslern redan framhållit,

utgjorde akademikassan en vid universitetet under tidernas lopp hopsparad

fond. Det vore endast rimligt och naturligt, att denna fond komine

universitetet till godo. En minskning av fondens kapitalbelopp med 100 000

kronor skulle visserligen minska det ovan föreslagna årliga tillskottet till

reservfonden från akademikassan. Men vikten av ett omedelbart kraftigt

finansiellt handtag åt universitetet syntes kanslern överväga betänkligheterna

mot ett anlitande av akademikassans kapital.

I detta sammanhang önskade kanslern beröra även frågan om den ovan

omnämnda bibliotekskassan vid Lunds universitet. Det måste betraktas

såsom en anomali, att universitetet skulle redovisa till statsverket den

jämförelsevis obetydliga räntan av 850 kronor å bibliotekskassan, samtidigt

som så stora anslag för biblioteksändamål vore uppförda å riksstaten.

Bibliotekskassan hade uppkommit genom äldre besparingar å anslag

till biblioteket. Dess kapital utgjorde 40 000 kronor, men däri inginge

den Ahlmanska fonden å omkring 11 000 kronor, vars avkastning vore reserverad

för inköp av teologisk litteratur. I samband med andra ändringar,

som nu vore föreslagna beträffande de särskilda uppbördsmedel, vilka

skulle avräknas å universitetets avlöningsanslag, syntes universitetet skäligen

böra befrias från att till statsverket avstå räntan från bibliotekskassan.

Därest denna kassa finge disponeras för olika biblioteksändamål,

till exempel för seminariebiblioteken och institutionernas bokinköp, skulle

därigenom jämväl vinnas en ökad tillgång för ändamål, som folie inom

ramen för de syften som reservfonden skulle tillgodose.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställde kanslern, att Kungl.

Majit ville föreslå riksdagen att dels besluta, att ur den i avlöningsstaten

för Lunds universitet ingående avdelningen särskilda uppbördsmedel skulle

uteslutas posterna under 2 och 3 och att i avfattningen av avdelningen skulle

i övrigt vidtagas de ändringar, som härav betingades, dels föreskriva, att

avkastningen av akademikassans räntebärande kapital skulle ingå till universitetets

reservfond, dels medgiva, att av akademikassans räntebärande

kapital ett belopp av 100 000 kronor finge överföras till reservfonden,

dels medgiva, att bibliotekskassan ställdes till universitetets disposition enligt

bestämmelser, som finge av Kungl. Majit meddelas, dels ock besluta,

att avlöningsanslaget skulle ökas med (25 000 + 850 =) 25 850 kronor.

Alternativt hemställde kanslern, att bland de i reservationsanslaget till

materiel m. m. vid Lunds universitet ingående posterna måtte under rubriken

Universitetet i allmänhet för nästkommande budgetår upptagas jämväl

en post å 50 000 kronor att efter beslut av kanslern för varje särskilt

fall användas för tillfälliga eller oförutsedda utgifter för undervisningens

och forskningens behov.

Statskontoret har anfört bland annat följande:

Enligt statskontorets förmenande borde vad som för närvarande gällde

med avseende å dispositionen av akademikassans kapitalbelopp och avkastning

icke rubbas annat än i samband med en allmän omprövning av

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 218.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

frågan om det inbördes sambandet mellan sagda kassa, reservfonden och

avlöningsanslaget. I avvaktan på en dylik omprövning kunde statskontoret

icke tillstyrka, att reservfonden förstärktes genom tillförande till

densamma av medel från akademikassan i vidare omfattning än för närvarande

vore fallet, utan finge ämbetsverket, i anslutning till universitetskanslerns

alternativa förslag, förorda att nödiga medel — antingen såsom

särskilt, obetecknat anslag eller under Lunds universitets materielanslag

— anvisades å riksstaten för bestridande av sådana utgifter, vilkas

gäldande under tidigare budgetår undanskjutits på den grund, att

reservfonden befunnits otillräcklig, ävensom — därest så funnes oundgängligen

erforderligt -—- för tillgodoseende av andra behov, som givetvis

borde vederbörligen specificeras.

Därest ovanberörda omprövning komme till stånd, torde därvid jämväl

böra övervägas kanslerns förslag om avskaffande av nuvarande anordning

för redovisning till avlöningsanslaget av avkastningen från bibliotekskassan.

Departe- Kanslern har enligt det föregående framlagt förslag örn inrättande av en

mentsehefen.pro^essiir Umnologi vid Lunds universitet. Detta ämne har icke varit företrätt

genom någon professor sedan professor Naumanns för några år sedan

timade frånfälle. Naumann innehade vid universitetet en personlig professur

i limnologi och förestod dels en institution i ämnet i Lund, dels ock ett

fältlaboratorium i Aneboda. Under punkten 75 i 1935 års åttonde huvudtitel,

sid. 246, uttalade jag, att det torde vara allmänt erkänt, att den limnologiska

forskningen vore av sådan betydelse även i åtskilliga praktiska hänseenden

(fiskodling, vattenrening m. m.), att det näppeligen kunde anses

försvarligt att icke söka uppehålla den för ifrågavarande verksamhets bedrivande

av Naumann uppbyggda värdefulla organisationen. I avvaktan på

resultatet av en närmare omprövning av spörsmålet angående den lämpligaste

anordningen härför har verksamheten hittills uppehållits med mera

tillfälliga arbetskrafter. Jag är livligt medveten om att frågan örn limnologiens

ställning vid Lunds universitet utan alltför lång tidsutdräkt bör bringas

till en lösning. Jag är emellertid icke beredd att tillstyrka Kungl. Majit

att redan för innevarande års riksdag framlägga förslag i den av kanslern

förordade riktningen.

I likhet med vad jag tillstyrkt i fråga om Uppsala universitet, förordar jag

kanslerns förslag, att jämväl vid Lunds universitet anslagsmedlen till universitetslektor

i svenska språket få utgå under ytterligare en treårsperiod och

att frågan huruvida medel i fortsättningen böra anvisas för ändamålet efter

denna periods utgång, då större erfarenhet vunnits, upptages till förnyad

omprövning.

Universitetsmyndigheterna i Lund hava med i huvudsak samma motivering

som universitetsmyndigheterna i Uppsala äskat medel för anställande

av biträdande lärare i nationalekonomi och i matematik. Då jag under hand

inhämtat, att undervisningen i berörda ämnen vid Lunds universitet åtminstone

tills vidare utan olägenhet synes kunna uppehållas av stipendierade do
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

99

center, saknar jag anledning att nu framställa förslag om anvisande av medel

till biträdande lärare i nämnda ämnen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, utgår för närvarande till en

klinisk laborator och biträdande lärare i medicin ett årligt arvode av 7 200

kronor. Universitetsmyndigheterna hava pekat på svårigheterna att på ett

tillfredsställande sätt rekrytera denna befattning med dess dubbla uppgift.

De anförda skälen för befattningens uppdelande i dels en klinisk laboratorsbefattning,

dels ock en biträdande lärarbefanning i medicin hava förefallit

mig övertygande. Emot de för dessa befattningar föreslagna arvodena —

6 000 kronor för vardera — har jag icke funnit anledning till erinran. Den

vid bifall till detta förslag uppkommande kostnadsökningen belöper sig alltså

till (— 7 200 + 6 000 + 6 000 =) 4 800 kronor.

Framställning föreligger enligt det föregående om en avsevärd utökning

av personalen vid universitetsbiblioteket. Jag får till en början erinra, att en

jämförelse mellan storleken av de två universitetsbiblioteken och kungl,

biblioteket utvisar, att antalet hyllmeter, exklusive tidningar, utgjorde vid

universitetsbiblioteket i Uppsala (xh 1935) .................... 24 590

universitetsbiblioteket i Lund (23/io 1936) .................... 20 830

kungl, biblioteket (1/i 1936) ................................ 19 300.

Jämföras antalet befattningshavare å ordinarie och extra stat samt avlöningsmedlen

för icke-ordinarie personal i övrigt vid dessa institutioner, erhållas

följande jämförelsetal, bibliotekscheferna oräknade:

Uppsala

Ordinarie och extra förste bibliotekarier .... 5

Andre bibliotekarier...................... 10

Kanslibiträden .......................... 1

Kontorsbiträden ........................ 2

Expeditionsvakter (B 7) .................. 4

» (B 5) .................. —

Maskinist .............................. 1

Eldare ................................ —

Icke-ordinarie personal kronor.............. 57 146

Lund

Kungl.

biblioteket

3

5

1

2

3

1

38 200

5

7

2

1

1

3

1

91 370.

Av dessa jämförelser synes framgå, att universitetsbiblioteket i Lund är

relativt mindre väl tillgodosett i fråga örn arbetskrafter. En icke oväsentlig

personalökning synes väl motiverad, överbibliotekarien har också starkt

framhållit behovet härav.

Jag får i detta sammanhang erinra, att universitetsbiblioteket i Uppsala

genom beslut av 1937 års riksdag erhöll en betydande förstärkning av sina

arbetskrafter. Vid framläggandet av förslaget härom betonade jag, att här

liksom på andra områden av kulturstaten möjlighet syntes finnas att vid
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

taga personalökningen etappvis. Samma förfarande bör äga rum beträffande

universitetsbiblioteket i Lund. Jag anser i första hand behovet av de två

nya bibliotekariebefattningarna, en förste i lönegraden B 26 och en andre i

lönegraden B 21 vara ådagalagt. Förstnämnda tjänst bör avses för föreståndarskapet

för handskriftsavdelningen. I likhet med kanslern anser jag mig

däremot icke kunna tillstyrka inrättandet av den ifrågasatta kansliskrivartjänsten.

Då otvivelaktigt behov föreligger av en ny vaktmästarbefattning,

vill jag förorda detta förslag. Jag anser dock i likhet med kanslern, att befattningen

bör upptagas såsom extra ordinarie tjänst med avlöning i 5 lönegraden.

Härjämte torde medel böra äskas för förstärkning av bibliotekets

icke-ordinarie arbetskrafter i övrigt. Dessa medel synas mig -— inräknat avlöning

till nyssnämnde extra ordinarie vaktmästare — böra beräknas till ett

belopp av 8 000 kronor. Då de extra skrivbiträdena synas fylla ett mera

konstant personalbehov, torde de i enlighet med kanslerns förslag böra beredas

extra ordinarie anställning såsom kontorsbiträden med placering i 4

lönegraden. Beträffande biblioteksamanuensernas avlöningsförmåner och anställningsförhållanden

ansluter jag mig till den av kanslern uttalade uppfattningen,

att denna fråga bör upptagas till omprövning i ett vidare sammanhang.

Förslaget örn inrättande av en teknisk biträdestjänst vid kvinnokliniken

anser jag böra tillmötesgås på så sätt, att ett belopp av 2 000 kronor anvisas

för detta ändamål.

På av universitetsmyndigheterna anförda skäl biträder jag de framställda

förslagen om inrättandet av ordinarie tekniska biträdestjänster vid geologiskmineralogiska

institutionen och vid botaniska institutionens systematiska avdelning.

Båda dessa institutioner, som sakna tekniska biträden på ordinarie

stat, hava under en följd av år anställt sådana biträden med anlitande av

institutionernas löpande anslag till materiel m. m. Arten och omfattningen

av ifrågavarande biträdens arbetsuppgifter motivera icke en annan löneställning

för de nya biträdena än den, som tillämpats i fråga örn motsvarande

befattningshavare vid de institutioner, som redan försetts med ordinarie tekniskt

biträde. Jag har alltså intet att erinra mot den ifrågasatta placeringen

i lönegraden B 7.

Den föreliggande utredningen synes mig hava ågadalagt, att botaniska institutionens

systematiska avdelning, vilken hittills saknat ordinarie vaktmästare

och för bestridande av vaktmästargöromål måst anlita institutionens löpande

materielanslag, bör utrustas med en ordinarie vaktmästartjänst. Denna

nya befattning bör i likhet med övriga ordinarie vaktmästarbefattningar

vid universitetet hänföras till lönegraden B 7. Härvid förutsätter jag, att åt

denne befattningshavare också anförtros sådana mer kvalificerade göromål,

som motivera den jämförelsevis höga löneställningen.

För den nya kemiska institutionen anvisades genom beslut av 1937 års

riksdag ett belopp av 1 500 kronor till vaktmästarbiträde. Kanslern har nu

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

101

framhållit, att biträdets viktigaste uppgift omfattar skötseln av den elektriska

anläggningen med dess många dyrbara maskiner, varför innehavaren av

sysslan måste äga montörskompetens. Då det enligt vad kanslern uppgivit

icke synes vara möjligt att för det beviljade arvodesbeloppet av 1 500 kronor

förvärva en dylik stadigvarande arbetskraft, har kanslern ifrågasatt en

höjning av arvodesbeloppet till 2 400 kronor. Häremot bar jag intet att erinra.

Jag har ej heller funnit anledning till erinran mot det framställda förslaget

om förändring av portvaktst jönsten vid universitetshuset till en extra

ordinarie befattning i 5 lönegraden. Den härav föranledda kostnadsökningen

belöper sig, vad detta anslag beträffar, till allenast 50 kronor för år.

Härefter upptager jag till behandling den väckta frågan om överförande

av visst kapitalbelopp ur akademikassan samt dess avkastning från avlöningsanslaget

till reservfonden ävensom frågan örn bibliotekskassans ställning.

Jag får erinra, att jag vid min anmälan under punkten 76 i 1937 års

åttonde huvudtitel av frågan om beviljande av anslag till anskaffande av

möbler och inventarier m. m. för vissa institutioner vid Lunds universitet

framhöll, att dylika ändamål tidigare i ej obetydlig utsträckning gäldats med

hjälp av universitetets reservfond. Jag lämnade därvid även en utförlig redogörelse

för fondens ställning och orsakerna till att fonden numera endast

i förhållandevis obetydlig utsträckning kan bidraga till täckande av utgifter

av ifrågavarande slag. Jag har även i årets åttonde huvudtitel under punkten

70, vari äskats medel till anskaffning av möbler och inventarier m. m. för

vissa institutioner vid universitetet i Lund, berört denna fråga och därvid

framhållit, att enligt från räntekammaren vid universitetet lämnad uppgift

reservfonden vid utgången av räkenskapsåret 1937/38 kunde beräknas utvisa

en behållning av allenast i runt tal 2 200 kronor. Det av kanslern nu framställda

förslaget innebär, att den för universitetet på grund av nämnda förhållande

inträdda bekymmersamma situationen skulle avhjälpas, genom att

ett belopp av 100 000 kronor skulle från akademikassans räntebärande kapital

överföras till reservfonden samt att avkastningen av kassan skulle i

stället för att ingå såsom uppbördsmedel å avlöningsanslaget tillgodoföras

reservfonden. Statskontoret har rest invändningar emot detta förslag och

ansett dispositionen av akademikassans kapitalbelopp och avkastning icke

böra rubbas annat än i samband med en allmän omprövning av frågan örn

det inbördes sambandet mellan sagda kassa, reservfonden och avlöningsanslaget.

En sådan omprövning kan måhända framdeles bliva påkallad. Även

med beaktande härav anser jag dock lämpligast, att föreliggande medelsbehov

för närvarande tillgodoses på sätt universitetskanslern löreslagit. Med

hänsyn till vad som upplysts angående akademikassans uppkomst synas

inga principiella invändningar vara att rikta mot en sådan anordning. Om

reservfonden tillföres det föreslagna avsevärda engångsbeloppet å 100 000

kronor samt årligen även avkastningen från akademikassans återstående

kapital, bör reservfonden åter kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodose

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

de med fonden avsedda ändamålen och medelsanvisningar för tillfälliga

ändamål av den art, som beviljats år 1937 och nu äskats av riksdagen, för

framtiden kunna undvikas.

På av kanslern anförda skäl tillstyrker jag även, att bibliotekskassan ställes

till universitetets disposition enligt bestämmelser, som det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att meddela.

Vid bifall till vad jag i det föregående under avdelningen rörande ändrad

ämnesomfattning för vissa professurer m. m. och här ovan föreslagit böra

bland annat följande förändringar vidtagas i avlöningsstaten för Lunds universitet.

Under rubriken I. Professorer och lärare m. fl. böra följande ändringar

äga rum.

Den under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat

upptagna delposten a) Lön och tjänstgöringspenningar å 771 500 kronor bör

på grund av 1936 års beslut örn inrättande från och med den 1 juli 1938

av en professur på det privaträttsliga området höjas med 12 000 kronor.

Vidare bör anslagsposten undergå förhöjning på grund av det av mig tillstyrkta

förslaget om inrättande av en professur i öron-, näs- och halssjukdomar

i stället för den nuvarande ordinarie lärarbefattningen i ämnet. Då

till sistnämnda befattning ur posten utgå 2 700 kronor, uppgår ökningen

vid bifall till sistnämnda förslag till (12 000 — 2 700 =) 9 300 kronor. Anslagsposten

bör följaktligen höjas med (12 000 + 9 300 =) 21 300 kronor

till 792 800 kronor.

Av skäl, som jag i det föregående anfört vid behandlingen av anslagsfrågorna

för universitetet i Uppsala, bör den under ovannämnda rubrik upptagna

anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, icke i fortsättningen närmare specificeras i avlöningsstaten utan fördelas

av Kungl. Maj:t. Denna post är nu vid Lunds universitet upptagen till

449 385 kronor. Anslagsposten bör med anledning av mitt förslag örn uppdelning

av befattningen såsom klinisk laborator och biträdande lärare i medicin

i en klinisk laboratorsbefattning och en biträdande lärarbefattning i

medicin höjas med 4 800 kronor och alltså uppföras med (449 385 + 4 800

=) 454 185 kronor.

Under rubriken II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar

m. m. böra följande ändringar vidtagas.

Anslagsposten å förslagsvis 227 600 kronor till avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat bör höjas med de med tjänste- och familjepensionsavdrag reducerad»,

lönerna å D-ort i högsta förekommande löneklass för 1 förste bibliotekarie

i lönegraden B 26, 1 andre bibliotekarie i lönegraden B 21, 2

tekniska biträden i lönegraden B 7 samt en vaktmästare i lönegraden B 7

eller med i runt tal 23 700 kronor till 251 300 kronor.

Vad beträffar den under samma rubrik upptagna anslagsposten å 13 120

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

103

kronor till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

bör densamma minskas med arvodet å 1 800 kronor till portvakten vid universitetshuset.

Anslagsposten bör alltså uppföras med (13 120 — 1 800 =)

11 320 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal bör uppdelas

i två delposter, den ena till grundavlöningar m. m., den andra till avlöningsförhöjningar

m. m. Förstnämnda delpost, ur vilken först och främst böra

bestridas de ur anslagsposten nu utgående lönekostnaderna — 53 706 kronor

— bör höjas dels med 8 000 kronor för förstärkning av bibliotekets personal,

dels med 2 000 kronor för arvode till tekniskt biträde vid kvinnokliniken,

dels med 900 kronor, utgörande arvodesförhöjning till vaktmästarbiträdet

vid kemiska institutionen, dels ock med 1 850 kronor för förändring

av portvaktsbefattningen vid universitetshuset till en extra ordinarie befattning.

Anslagsposten bör alltså höjas med (8 000 + 2 000 + 900 + 1 850 =)

12 750 kronor till 66 456 kronor.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. torde vid bifall till mina ovan

framställda förslag böra upptagas med 1 000 kronor.

Under ifrågavarande rubrik bör på grund av inrättandet av de föreslagna

extra ordinarie befattningarna slutligen uppföras en ny anslagspost till särskilda

löneförmåner till icke-ordinarie personal med ett belopp av förslagsvis

200 kronor.

Vid i övrigt oförändrade förhållanden skulle avlöningsanslaget alltså ökas

med (21 300 + 4 800 + 23 700 — 1 800 + 12 750 + 1 000 + 200 =)

61 950 kronor och uppföras med (1 479 700 + 61 950 =) 1 541 650 kronor.

Emellertid böra de särskilda uppbördsmedlen enligt det föregående minskas

med räntan å såväl akademikassans som bibliotekskassans kapital eller

alltså med (25 000 + 850 =) 25 850 kronor, innebärande en motsvarande

höjning av avlöningsstatens slutsumma. De särskilda uppbördsmedlen böra

vidare på grund av det förslag, chefen för finansdepartementet framlägger

om ändrad redovisning av universitetets fastighetsbestånd^ ytterligare minskas

med ett belopp, som bör uppskattas till i runt tal 57 600 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med (1 541 650 +

25 850 + 57 600 =) 1 625 100 kronor.

Vid genomförande av berörda förslag om ändrad fastighetsredovisning

torde anmärkningen 1 till avdelningen I av avlöningsstaten böra utgå ur

densamma.

V. Reservationsanslaget till Lunds universitet:

Materiel m. m.

Detta anslag, som för budgetåret 1935/36 var uppfört med 342 400

kronor, böjdes för budgetåret 1936/37 med 59 100 kronor till 401 500 kronor

och för innevarande budgetår med 50 000 kronor till 451 500 kronor.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Anslaget disponeras på sätt framgår av statsliggaren för budgetåret 1937/38,

sid. 399 ff.

Kanslern har i skrivelse den 5 november 1937 hemställt, att anslaget

måtte för nästa budgetår höjas med 71 700 kronor till 523 200 kronor.

Kanslern har härvid erinrat, att de till universitetets institutioner utgående

materielanslagen länge varit otillräckliga. Särskilt hade detta varit fallet

i Lund, där dessa anslag nästan genomgående varit åtskilligt lägre än i

Uppsala. Visserligen hade de anslagshöjningar, som under de sista åren

beviljats, avsevärt förbättrat situationen, men ännu vore denna långt ifrån

tillfredsställande. Beträffande anledningen till den stora stegringen av anslagsbehovet

lämnar kanslern en redogörelse av samma innebörd, som den

tidigare under materielanslaget till Uppsala universitet intagna.

I skrivelsen har kanslern framställt samma förslag som i fråga om

Uppsala universitet rörande uteslutande ur staten av det särskilda förstärkningsanslaget

på grund av den svenska valutans ställning och sammanläggande

av vederbörande institutions andel i detta anslag med institutionens

löpande anslag.

I nedan intagna tablå har kanslern sammanställt de för innevarande

budgetår beviljade anslagsbeloppen samt de av större akademiska konsistoriet

för nästa budgetår begärda och de av kanslern tillstyrkta anslagsbeloppen

för de olika institutionerna m. m.

Universitetet i allmänhet.

Underhåll och reparationer av universitetets

byggnader...................

Utgivande av universitetets årsskrift...

Hesebidrag till studerande, som deltaga

i exkursioner i anslutning till undervisningen

i vissa ämnen...............

Reseersättning till ledare av exkursioner

övriga omkostnader..................

Tillfälliga och oförutsedda utgifter för undervisningens

och forskningens behov

Biblioteket.

Expenser............................

Under 1937/38 utgående

belopp

Andel i förstärkningsan- slaget på grund av sven- ska valutans ställning

Sammanlagda anslaget

för 1937/38

Av konsistoriet begärt

för 1938/39

Av kanslern för 1938/39

tillstyrkt belopp

Av kanslern förordad

höjning resp. minskning

i förhållande till

1937/38

62 500

62 500

62 500

62 500

15 000

—

15 000

18 000

18 000

+ 3 000

6 000

6 000

7 400

6 000

3 000

—

3 000

3 100

3 000

—

38 800

“

38 800

38 800

38 800

—

—

—

—

50 000

50 000

+ 50 000

18 625

18 625

18 625

18 625

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 218.

105

Seminarier m. m.

Teologiska seminariet...............

De kateketiska övningarna..........

Juridiska seminariet................

Seminarierna inom filosofiska fakultetens

humanistiska sektion: Inköp av böcker

och annan undervisningsmateriel samt

tillfälliga utgifter.................

Konsthistoriska seminariet och konstsamlingarna

......................

Statistiska seminariet...............

Matematiska seminariet.............

Uppvärmning m. m. av statistiska och

matematiska seminariernas byggnad .

Institutioner och kliniker inom medicinska

fakulteten.

Anatomisk-histologiska institutionen----

Embryologiska institutionen...........

Patologisk-anatomiska institutionen....

Fysiologiska institutionen.............

Medicinsk-kemiska institutionen ......

Kursen i allmän kemi för medicine studerande

...........................

Farmakologiska institutionen..........

Rättsmedicinska institutionen.........

Medicinska klinikerna vid Malmöhus läns

sjukvårdsinrättningar i Lund....

mngarna......................

Pediatriska klinikens laboratorium.

Psykiatriska kliniken.............

Två kurser i skyddskoppympning..

Institutioner m. m. inom filosofiska fakul

tetens humanistiska sektion.

kologiska laboratoriet.......

Konstsamlingarna............

Historiska museet samt mynt
daljkabinettet.

.............

Geografiska institutionen......

och me
-

li

■o

(3

•Ä

-r

3

Q.

oo £

« o

00 _Q

05

''Ö

c

D

g g UD

8) “ c

.5 > —

fl fl -fl

■2 03 “

!« C w)

B 2 g

•fl ''TJ

«

c SP-*

<-2 ”

<15

150

fl

5

fl 00

fl CO

2 &

B

6

fl

cn

S

OX)

<15

^ £

: oo

. CO

> 05

gä

>

<

O,

£ M

« >>

fl

X 53

>

to

T3 fl

fl -fl

■s5s

2c4

8 a

e .

»h a

a

o tio

.5

> ;s:0

Ä

05

•ö oo

C S2.

fl t>i

33 co

<0 05

Ä ^

f-t

■O

1 200

1 200

4 840

2 400

+ 1 200

200

—

200

200

200

—

1 200

—

1 200

1 200

1 400

+ 200

11 600

—

11 600

10 810

10 800

— 800

_

_

_

5 500

3 500

+ 3 500

1 900

—

1 900

2 500

2 500

+ 600

1 500

—

1 500

1 500

1 500

—

4 000

—

4 000

4 000

4 000

—

17 100

2 680

19 780

20 000

20 000

+ 220

6 900

—

6 900

8 100

7 100

+ 200

16 400

1 100

17 500

18 000

18 000

+ 500

10 800

1 480

12 280

12 500

12 500

+ 220

13 800

780

14 580

15 200

15 200

+ 620

500

_

500

500

500

—

9 700

1 280

10 980

11 300

11 300

+ 320

500

—

500

500

500

—

6 700

—

6 700

6 700

6 700

—

1 000

_

1 000

1 000

1 000

—

500

—

500

500

500

—

460

—

460

460

460

—

50

50

50

50

750

750

750

750

—

550

—

550

—

—

— 550

15 000

—

15 000

15 500

15 50C

+ 500

6 800

500

7 400

7 400

7 40C

+ 100

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Under 1937/38 utgående

belopp

Andel i förstärkningsan-

slaget på grund av sven-

ska valutans ställning

Sammanlagda anslaget

för 1937/38

Av konsistoriet begärt

för 1938/39

Av kanslern för 1938/39

tillstyrkt belopp

Av kanslern förordad

höjning resp. minskning

i förhållande till

1937/38

20 500

20 500

21 100

21 000

+ 500

16 200

1 950

18 150

18 500

18 500

+ 350

24 000

5 190

29 190

34 000

34 000

+ 4 810

17 000

—

17 000

21 400

21 400

+ 4 400

6 000

—

6 000

6 000

6 000

—

24 900

350

25 250

23 450

23 500

— 1 750

7 700

—

7 700

8 000

8 000

+ 300

18 200

690

18 890

19 000

19 000

+ 110

1 675

—

1 675

4 650

4 600

+ 2 925

4 000

—

4 000

4 000

4 000

—

9 500

—

9 500

9 500

9 500

—

3 000

3 000

3 000

3 000

100

—

100

100

100

—

2 500

—

2 500

2 800

2 800

+ 300

900

900

900

900

16 000

445 210

—

445 210

523 835

516 985

+ 71 775

6 290

—

6 290

6 290

6 215

— 75

451 500

—

451 500

530 125

523 2001

+ 71 700

tetens matemalisk-naturvelenskapliga

sektion.

Astronomiska observatoriet............

Fysiska institutionen.................

Kemiska institutionen................

Geologisk-mineralogiska institutionen...

Uppvärmning m. m. av geologisk-mineralogiska

och geografiska institutionernas

byggnad..........................

Botaniska institutionen:

Systematiska avdelningen..........

Fysiologiska avdelningen...........

Zoologiska institutionen..............

Kurser i havsbiologi m. m...........

Institutionen för ärftlighetsforskning..

Limnologiska institutionen (laboratoriet

i Lund och fältlaboratoriet i Aneboda)

Inrättningar för musik och gymnastikm. m.

Musikkapellet....................

Ritsalen.........................

Inrättningen för gymnastik och fäktkonst

Hyra för idrottsplats samt idrottsmateriel

Tillfälligt ändamål.

Förstärkningsanslag på grund av svenska

valutans ställning..............

Summa kronor

Till Kungl. Maj:ts disposition........

Summa summarum kronor

Kanslern har framhållit, att, därest ändrad redovisning av universitetens

fastighetsbestånd genomfördes i syfte att påföra reparations- och underhållskostnaderna

för institutionsbyggnaderna särskilda fastighetsfonder,

kunde den i tablån upptagna posten till underhåll och reparationer av universitetets

byggnader utgå. Vidare har kanslern anfört, att det i tablån

upptagna beloppet för tillfälliga och oförutsedda utgifter för undervisningens

och forskningens behov alternativt upptagits, i den händelse

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 218.

107

kanslerns i det föregående under avlöningsanslaget till Lunds universitet

angivna förslag om reservfondens ökning icke skulle vinna bifall. Kanslern

har beträffande vissa anslagsbelopp Framhållit följande.

Anslaget till utgivande av universitetets årsskrift hade av kanslern föreslagits

skola utgå med ett belopp, som vore 3 000 kronor högre än motsvarande

anslag i Uppsala, beroende på att universitetet i Lund icke kunde

för ändamålet disponera några fondmedel.

Anslaget till teologiska seminariet hade i Lund varit betydligt lägre än i

Uppsala, ehuru antalet teologie studerande vore större på det förra stället

än på det senare. En avsevärd höjning av anslaget vore därför motiverad.

Höjningen av anslaget till juridiska seminariet avsåge att minska behovet

av engångsanslag för seminariebibliotekets komplettering.

För konsthistoriska seminariet och konstsamlingarna hade upptagits en

särskild anslagspost. Till denna hade överförts dels den andel — 850 kronor

— i anslagsposten till seminarierna inom humanistiska sektionen, som beräknats

för konsthistoriska seminariet, dels ock den under materielanslaget

upptagna särskilda posten å 550 kronor till konstsamlingarna. Den av kanslern

föreslagna höjningen av den sålunda nybildade posten till 3 500 kronor

avsåge att lämna ett bidrag till finansieringen av den utvidgning av det

konsthistoriska seminariets verksamhet, som ägt rum genom bildandet av

ett arkiv för dekorativ konst.

Höjningen av anslaget till den kemiska institutionen hade föreslagits med

ledning av hittills vunnen erfarenhet om de utgifter, som betingades av att

undervisningen och forskningen nu bedreves i den nya institutionsbyggnaden.

Kanslern har vidare framhållit, att i det av kanslern föreslagna anslaget

till botaniska institutionens systematiska avdelning (botaniska museet) inginge

en utgiftsökning av 3 000 kronor. Denna utgiftsökning förorsakades

till omkring hälften därav, att timpenningen för arbetarna vid botaniska

trädgården till följd av nyligen ingånget kollektivavtal höjts till ungefär

samma belopp, som Lunds stad betalade sina arbetare med motsvarande

sysselsättning, samt till omkring hälften därav, att det markområde, för vars

skötsel institutionen skulle svara, undergått utvidgning.

Beträffande frågan om berörda arbetarpersonals anställnings- och avlöningsförhållanden

inhämtas av handlingarna i ärendet bland annat följande:

Professorn N. Heribert Nilsson har yttrat:

Botaniska institutionens systematiska avdelning omfattade: botaniska museet,

botaniska trädgården med växthusen, St. Petri kyrkogård, gamla institutionsbyggnaden,

som förutom bostadslägenheter innehölle avdelningens

studieherbarium, morfologisk-biologiska museet, vilket delvis vore inrymt i

botaniska laboratoriets lokaler, samt botaniska trädgårdens annex i Källby.

För institutionens drift kunde, med bortseende av nedan angivna utgiftsändamål,

böra avses ett sammanlagt anslag på 26 000 kronor.

Tvenne nya anslagskrav hade nu emellertid tillkommit. Det ena gällde

underhållandet av det annex till botaniska trädgården i Källby, vilket av

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Lunds stad upplåtits för odling av undersökningsmaterial ur släkterna salis

och fagus. Trädgården hade ända sedan 1880-talet ej tillförts något nytt

område med undantag av en tomt på'' cirka 2 500 kvadratmeter efter gamla

epidemisjukhuset för ett 10-tal år sedan.

Sedan ifrågavarande mark av Lunds stad upplåtits, kvarstode som kostnadsfråga

för institutionen iordninghållandet av området. Denna fråga sammanhörde

nära med ett annat anslagskrav, nämligen arbetslönerna till den

tillfälliga personalen i botaniska trädgården.

Dessa hade under senaste åren utgått med en timlön på 80 öre. Då emellertid

timlönen för de stadsarbetare i Lund, som vore sysselsatta med trädgårdsarbete,

vore 1 krona 12 öre per timme, syntes det som örn en höjning

av timlönen för botaniska trädgårdens arbetare redan genom denna stora

differens skulle vara befogad. Då vidare, enligt vad prefekten för botaniska

trädgården i Uppsala upplyst, daglönen där för 8V2 timmars arbete vore 8

kronor eller ungefär 95 öre i timmen, vore det även från denna synpunkt

rimligt, att timlönen för arbetarna även i härvarande trädgård höjdes. Och

härmed syntes också den lämpliga nivån för höjningen vara given, nämligen

till 95 öre per timme. Denna förhöjning av arbetslönen syntes således högst

befogad av nämnda principiella skäl, men den vore dessutom från den synpunkten

önskvärd, att man, örn den ej komme till stånd, riskerade, att de

arbetare, som nu vore invanda i ett i många avseenden speciellt arbete, så

snart tillfälle gåves toge annan anställning. Men i en botanisk trädgård vöre

intet viktigare än en år från år kontinuerande arbetsstyrka.

Den ifrågavarande förhöjningen av timlönen med 15 öre utgjorde med 48

timmars arbetsvecka 7 kronor 20 öre per vecka och med 35 veckors arbetsår

7:20 X 35 = 252 kronor per arbetare. För trädgårdens sex arbetare bleve

således denna löneförhöjning 6 X 252 = 1 512 kronor.

Den nuvarande arbetskraften vore vidare på grund av inträdda förändringar

och tillkomna nya områden helt otillräcklig.

För att botaniska trädgården skulle få en arbetsstyrka, som motsvarade

det ökade området och arbetet, vore det därför oundgängligt, att ytterligare

en arbetskraft med full anställning från vår till senhöst anställdes. Arbetspersonalens

antal hade också under ett par år tidigare varit 7, men en reducering

till 6 hade måst ske, emedan anslaget ej tålde denna utökning.

Anställandet av ytterligare en trädgårdsarbetare skulle, örn hans avlöning

i likhet med övriga arbetares efter ovan nämnda förhöjning beräknades till

45 kronor per vecka, för en arbetstid av 35 veckor bliva 1 575 kronor.

Den ökade utgift, som en förhöjning av trädgårdsarbetarnas löner med 15

öre eller från 80 till 95 öre per timme medförde, skulle således belöpa sig

till 1 512 kronor, och de ökade krav på arbetskraft, som botaniska trädgårdens

utvidgning fordrade, till 1 575 kronor, vilket tillsammans bleve en merutgift

på 3 087 kronor. Det för institutionens driftkostnader ovan beräknade

anslaget på 26 000 kronor borde därför ökas med 3 000 kronor och således

höjas till 29 000 kronor.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som den 30 november 1937 avgivit

utlåtande i ärendet, har åberopat vad lönenämnden yttrat i utlåtande

angående avlöningsförmåner för arbetarpersonalen vid botaniska trädgården

vid Uppsala universitet.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

109

I överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört beträffande Departematerielanslaget

för Uppsala universitet ämnar jag icke nu framlägga (jetal-mentsc,ie*e,*‘

jerat förslag till fördelning av det materielanslag, som bör anvisas för nästa

budgetår. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att framdeles, på förslag

av vederbörande universitetsmyndigheter, fördela anslaget.

Såsom jag vid behandlingen av motsvarande anslag för Uppsala universitet

anfört, har jag intet att erinra mot kanslerns förslag till sammanläggande

av varje institutions löpande materielanslag med dess andel av förstärkningsanslaget

på grund av den svenska valutans ställning, vilket anslag

förty bör uteslutas ur staten.

Under hänvisning till vad jag anfört i fråga om lönereglering för arbetarna

vid den botaniska trädgården i Uppsala tillstyrker jag, att en dylik

reglering kommer till stånd jämväl för motsvarande arbetarpersonal vid

Lunds universitet. Givetvis bör härvid iakttagas, att Lund tillhör en lägre

dyrortsgrupp än Uppsala. I övrigt böra enahanda regler gälla vid båda

universiteten.

Med hänsyn till den ståndpunkt, jag i det föregående intagit i fråga om

förstärkning av reservfonden genom ianspråktagande av akademikassans

kapital och ränteavkastning, avstyrker jag kanslerns alternativa förslag om

inräknande under förevarande anslag av 50 000 kronor till tillfälliga och

oförutsedda utgifter för undervisningens och forskningens behov. De av

kanslern i övrigt framställda förslagen innebära en höjning av materielanslaget

med 21 700 kronor. Jag kan icke tillmötesgå kanslerns framställning

i hela dess utsträckning utan tillstyrker en ökning av anslagsmedlen

med allenast 15 000 kronor. Under hänvisning till vad jag anfört

i den till riksdagen avlåtna propositionen nr 103/1938 angående anslag till

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet förordar jag, att härutöver ett

belopp av 1 500 kronor ställes till förfogande för inköp av ett anomaloskop.

Anslaget skulle alltså vid i övrigt oförändrade förhållanden för nästa budgetår

upptagas med (451 500 + 15 000 + 1 500 =) 468 000 kronor.

Emellertid bör anslaget på grund av det förslag, som av chefen för finansdepartementet

framlägges örn ändrad redovisning av universitetens fastighetsbestånd,

minskas med den under anslaget nu upptagna anslagsposten

å 62 500 kronor till underhåll och reparationer av universitetets byggnader.

För nästa budgetår bör alltså anslaget upptagas med (468 000 — 62 500=)

405 500 kronor. Stat för anslagets användning bör som nämnts i sinom tid

fastställas av Kungl. Majit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

VI. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. besluta, att vid Uppsala universitet skall från och med

den 1 juli 1940, eller den senare tidpunkt, som kan varda

bestämd, inrättas en professur i internationell rätt;

2. besluta, att avlöningsstaten för Uppsala universitet

skall, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret

1938/39, erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angiven:

Avlöningsstat.

Utgifter:

I. Professorer och lärare m. fl.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar.................. kronor 855 000

Avlöningsstater.

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Summa

A. Avlöningsstat för professorer m. fl.

Teologiska fakulteten.

Anin.:

2. Av ovannämnda 7 till den teologiska fakulteten hörande

professorsbefattningar omfatta 2 vardera exegetik. Envar av de

övriga 5 professurerna omfattar ett av följande ämnesområden:

1) dogmatik med symbolik; 2) teologisk etik med religionsfilosofi;

3) religionshistoria med religionspsykologi; 4) kyrkohistoria;

5) praktisk teologi.

Juridiska fakulteten.

Anm.: Envar av den juridiska fakultetens 8 lärostolar omfattar

ett av följande ämnesområden: 1) rättshistoria; 2) nationalekono- mi och finansrätt; 3) statsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt; 4) ci- vilrätt med romersk rätt; 5) civilrätt med internationell privat- rätt; 6) civilrätt; 7) straffrätt och juridisk encyklopedi; 8) process- rätt.

Medicinska fakulteten.

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

lil

-—-

Lön

Tjänst-

görings-

Summa

pen-

Filosofiska fakulteten.

ningar

Humanistiska sektionen.

8 000

160 000

1 onn

4 000

80 000

12 000

240 000

5 000

20 professorer...............................................

4 000

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen.

Anm.: 1. Av förut omförmälda 16 professorsbefattningar inom

filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion om- fatta 2 vardera matematik och 2 vardera kemi samt envar av övriga

12 ett av följande ämnesområden: 1) astronomi; 2) meteorologi;

3) fysik; 4) mekanik och matematisk fysik; 5) geologi med petro- grafi och mineralogi; 6) geologi, särskilt historisk geologi; 7) botanik,

särskilt systematik och morfologi; 8) botanik, särskilt fysiologi och

anatomi; 9) växtbiologi; 10) zoologi; 11) jämförande anatomi; 12)

geografi.

2. Från lönen för dels professorn i astronomi, dels den av pro- fessorerna i kemi, vilken av kanslern förordnas till föreståndare för

kemiska institutionen, dels ock den såsom professor vid universitetet

i Uppsala äldre av ovannämnda professorer i botanik fråndragas

1 500 kronor, utgörande beräknat värde av förefintlig tjänstebostad,

dock med iakttagande av att, därest ifrågavarande professor i bo- tanik icke önskar disponera tjänstebostaden, densamma skall dis- poneras av den såsom professor vid universitetet yngre professorn

i botanik, från vilkens lön i sådant fall skall fråndragas nämnda

belopp.

4. I lönen för professorn i växtbiologi ingår ett till 6 500 kronor

beräknat belopp av den Kempeska donationsfondens avkastning.

Anmärkningar till avlöningsstat för professorer m. fl.

B. Avlöningsstat för exercitiemästare.

Summa kronor

—

—

855 000

b. Ålderstillägg, förslagsvis.......... kronor 48 400

c. Ersättningar till vikarierande akademiska

lärare, förslagsvis ...... » 10 000 kronor 913 400

4. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp .................. kronor 457 610

b. Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis

........................ » 3 000 kronor 460 610

Summa kronor 1 422 010

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Anmärkningar till avdelning I. av avlöningsstaten.

2. Besparingar å följande anslagsposter, nämligen: delposten 1. a. till lön och tjänstgöringspenningar

till tjänstemän å ordinarie stat, anslagsposten 2. till arvode till professor i psykiatri,

delposten 4. till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Grundbelopp,

anslagsposten 5. till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän, skola, med

undantag dels av besparingar å anslagsmedel, som beräknats till arvode och ersättning till

universitetslektor i svenska språket, dels av besparingar å docentstipendier, varom bestämmelser

i annan ordning meddelats, dels ock av besparingar å anslagsmedel, som beräknats

till arvode åt assistenten å den fysikalisk-kemiska institutionen, ingå till reservfonden, vilken

står under kanslerns disposition för universitetets vetenskapliga och ekonomiska behov, i den

ordning universitetsstatuterna stadga.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och

inrättningar m. m.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl Majit .................................... kronor 15 340

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m...........kronor 82 566

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis

........................ » 4 400 » 86 966

5. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................................... » 800

Summa kronor 464 256

Sammandrag:

I. Professorer och lärare m. fl....................... kronor 1 422 010

II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar

m. m................................. » 464 256

Summa kronor 1 886 266

Särskilda uppbördsmedel:

1. Inkomst av auktionsverket, dekanatsmedel

samt inskrivnings- och kallelse
-

penningar, i runt tal................ kronor 1 929

2. Ränta å vissa donationsfonder ...... » 10 152

3. Inkomst från ålderstilläggsfonden .... » 14 785 kronor 26 866

Netloutgift kronor 1 859 400;

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Marits proposition Nr 218.

3. till Uppsala universitet: Avlöningar för budgetåret

1938/39 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 1 859 400;

4. till Uppsala universitet: Materiel m. m. för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag av .. kronor 655 200;

5. å personalförteckningen för vissa tjänstemän vid

Lunds universitets samlingar och inrättningar m. m. under

rubriken Biblioteket uppföra ytterligare en förste oell en

andre bibliotekarie i respektive lönegraden B 26 och lönegraden

B 21;

6. i samma personalförteckning under rubriken Vetenskapliga

institutioner och inrättningar, tillhörande medicinska

och filosofiska fakulteterna, uppföra 1 tekniskt

biträde vid geologisk-mineralogiska institutionen, 1 tekniskt

biträde vid botaniska institutionens systematiska avdelning

och 1 vaktmästare vid samma avdelning, alla i lönegraden

B 7;

7. medgiva, att av akademikassan vid Lunds universitet

ett belopp av 100 000 kronor må överföras till universitetets

reservfond ävensom att avkastningen av samma

kassas räntebärande kapital, däri inberäknat Norbergska

fonden, må från och med den 1 juli 1938 ingå till nämnda

reservfond;

8. medgiva, att avkastningen av bibliotekskassans vid

Lunds universitet räntebärande kapital må från och med

den 1 juli 1938 ställas till universitetets disposition enligt

bestämmelser, som må varda meddelade av Kungl. Maj:t;

9. besluta, att avlöningsstaten för Lunds universitet

skall, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret

1938/39, erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

Avlöningsstat.

Utgifter:

I. Professorer och lärare m. fl.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar .................. kronor 792 800

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 218.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Majlis proposition Nr 218.

Avlöningsstater.

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Summa

A. Avlöningsstat för professorer m. fl.

Juridiska fakulteten.

1 professor...........

7 professorer..........

Anm.: Av ovannämnda 8 till den juridiska fakulteten hörande

professorsbefattningar omfatta 2 vardera civilrätt. Envar av de

övriga 6 professurerna omfattar ett av följande ämnesområden

1) romersk rätt och rättshistoria; 2) nationalekonomi och finans- rätt; 3) statsrätt, förvaltningsrätt, kyrkorätt och folkrätt; 4) civil- rätt med internationell privaträtt; 5) straffrätt och juridisk ency- klopedi; 6) processrätt.

Medicinska fakulteten.

1 professor...........

13 professorer.......

Anm.. Av den medicinska fakultetens 14 professurer omfatta 2

vardera anatomi, varande innehavaren av den ena av dem tillika

prosektor. Envar av de övriga 12 professorsbefattningarna om- fattar ett av följande ämnesområden: 1) allmän patologi, bakterio- logi och allmän hälsovård; 2) patologisk anatomi och rättsmedi- cm; 3) fysiologi; 4) medicinsk och fysiologisk kemi; 5) farmakologi;

6) praktisk medicin; 7) pediatrik; 8) kirurgi; 9) obstetrik och gyne- kologi; 10) oftalmiatrik; 11) psykiatri; 12) oron-, näs- och hals- sjukdomar.

OA UU\J

Anm.: Avlöningen utgår under förutsättning, att Malmöhus läns

landsting med minst 3 000 kronor bidrager till avlöningen av ifråga- varande lärare och överläkare.

1 lärare i ortopedi, tillika föreståndare för den ortopediska kliniken

och polikliniken vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund.

3 200

1 600

4 800

Filosofiska fakulteten.

Humanistiska sektionen.

Anm.: 1. Av de 22 professurerna inom filosofiska fakultetens hu- manistiska sektion omfatta 2 vardera historia. Envar av de övriga

20 omfattar ett av följande ämnesområden: 1) svenska språket- 2) nordiska språk; 3) teoretisk filosofi; 4) praktisk filosofi; 5) psy- kologi och pedagogik; 6) österländska språk; 7) sanskrit med

jämförande indo-europeisk språkforskning; 8) grekiska språket och

litteraturen; 9) romersk vältalighet och poesi; 10) tyska språket;

11) engelska språket; 12) romanska språk; 13) slaviska språk- 14) statskunskap; 15) statistik; 16) geografi; 17) litteraturhistoria

med poetik; 18) konsthistoria med konstteori; 19) förhistorisk och

medeltidsarkeologi, professorn tillika föreståndare för historiska

museet samt mynt- och medaljkabinettet; 20) klassisk fornkun- skap och antikens historia.

''

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

115

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Summa

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen.

Anmärkningar till avlöningsstat för professorer m. fl.

1. För professor--- 1 000 kronor.

2. För lärare--- 500 kronor.

3. För professor —--- 6 000 kronor.

4. Vid utnämning---skall tillhöra.

B. Avlöningsstat för exercitiemästare.

Summa kronor

—

—

792 800

b. Ålderstillägg, förslagsvis .......... kronor 42 800

c. Ersättningar till vikarierande akade
-

miska lärare, förslagsvis.......... » 10 000 kronor 845 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit.................................... » 454 185

Summa kronor 1 300 585

Anmärkning till avdelning I. av avlöningsstaten.

Besparingar å följande anslagsposter, nämligen: anslagsposten 1. a. till lön och tjänstgöringspenningar

till tjänstemän å ordinarie stat, anslagsposten 2. till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, och anslagsposten 3. till särskild löneförmån till ickeordinarie

tjänsteman skola, med undantag dels av besparingar å anslagsmedel, som beräknats

till ersättning åt universitetslektor i svenska språket, dels av besparingar å docentstipendier,

varom bestämmelser i annan ordning meddelats, ingå till reservfonden, vilken står under kanslerns

disposition för universitetets vetenskapliga och ekonomiska behov, i den ordning universitetsstatuterna

stadga. Tills vidare och till dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, skall till

pensionsinrättningen för Lunds universitets ämbets- och tjänstemäns änkor och barn ingå cn

tredjedel av de till reservfonden för varje år sålunda ingående besparingarna.

II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och

inrättningar m. m.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 251 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit .................................... » 11 320

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m........... kronor 66 456

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis

........................ » 1 000 )> g7 456

4. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................................... » 200

Summa kronor 330 276

opaginerad Kontrollera mot PDF

lif)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Sammandrag:

I. Professorer och lärare m. fl..................... kronor 1 300 585

II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar

m. m................................. » 330 276

Summa kronor 1 630 861

Särskilda uppbördsmedel:

1. Studentinskrivningspenningar och tillfälliga

inkomster .................. kronor 1 461

2. Inkomst från ålderstilläggsfonden .... » 4 300 kronor 5 761

Nettoutgift kronor 1 625 100;

10. till Lunds universitet: Avlöningar för budgetåret

1938/39 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 1 625 100;

11. lill Lunds universitet: Materiel m. m. för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag av .. kronor 405 500.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Ivronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Tunberg.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 218.

117

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Ändrad ämnesomfattning för vissa professurer vid universiteten i

Uppsala och Lund m. m..................................... 2

Uppsala universitet.

1. Ändring i fråga om professuren i teologiska prenotioner och teologisk

encyklopedi.......................................... 2

2. Viss differentiering av professurerna i systematisk teologi ...... 5

3. Professur i internationell rätt .............................. 7

4. Ändrad uppdelning av det privaträttsliga ämnesområdet mellan

lärostolarna inom detta område ............................ 9

5. Återbesättandet av den vid Uppsala universitet vakanssatta professuren

i filosofi m. m................................... 11

6. Ändring av anm. 1 och anm. 2 till A. Avlöningsstat för professorer

m. fl., matematisk-naturvetcnskapliga sektionen .......... 23

7. Ändring av anm. 4 till A. Avlöningsstat för professorer m. fl.,

matematisk-naturvetenskapliga sektionen...................... 23

Lunds universitet.

1. Ändrad uppdelning av det privaträttsliga ämnesområdet mellan

lärostolarna inom detta område ............................ 24

2. Professur i öron-, näs- och halssjukdomar i stället för en ordinarie

lärarbefattning i ämnet .................................... 25

3. Viss differentiering av de professurer, som företräda examensäm
net

nordiska språk........................................ 28

Departementschefen.......................................... 29

II. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Avlöningar.............. 33

Departementschefen.......................................... 43

III. Reservationsanslaget till Uppsala universitet: Materiel m. m....... 49

Departementschefen ........................................ 78

IV. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Avlöningar................ 81

Departementschefen.......................................... 98

V. Reservationsanslaget till Lunds universitet: Materiel m. m......... 103

Departementschefen.......................................... 109

VI. Hemställan ................................................ 110

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:417 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till avlöningar och materiel m. m. vid universiteten i Uppsala och Lund jämte v s. 1 i texten
  2. SU 1938:176 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till avlöningar och materiel m. m. vid universiteten i Uppsala och Lund jämte vissa i ämnet v s. 1 i texten