Sök i Ratio Lex

Angående anslag till domkapitlen och stijtsnämnderna för budgetåret 1938/39 m. m

1938-03-03 · 71 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 68 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:225, Angående anslag till domkapitlen och stijtsnämnderna för budgetåret 1938/39 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 825.

1

Nr 225.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till

domkapitlen och stijtsnämnderna för budgetåret

1938/39 m. m.; given Stockholms slott den 3 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

Engberg, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Engberg följande:

Under punkten 35 av 1938 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition angående anslag till domkapitlen

m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret

1938/39

dels till Domkapitlen och stiftsnämndema: Avlöningar ett förslagsanslag

av 233,300 kronor;

dels ock till Domkapitlen och stiftsnämndema: Omkostnader ett förslagsanslag

av 72,400 kronor.

Sedan frågan om anställnings- och lönevillkoren för stiftsjägmästarna

och övrig hithörande personal numera är färdigberedd, tillåter jag mig

ånyo anmäla förevarande anslagsfråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 225.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition Nr 225.

Avd. 1. Stiftsnämndernas skogliga personal.

Anställnings- och löneförhållanden.

Genom beslut den 25 juni 1937 uppdrog Kungl. Majit åt kammarrådet

Tom Wohlin att i egenskap av sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet

verkställa utredning rörande anställnings- och lönevillkoren för stiftsjägmästarna

och de biträdande stiftsjägmästarna samt övrig dithörande personal

ävensom avgiva det förslag, till vilket utredningen kunde giva anledning.

Jämlikt tidigare erhållet bemyndigande har jag därefter, den 22 september

1937, tillkallat ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren

Per Johan Gustafsson, kamreraren i statskontoret Bror Erhard Johnsson,

förste revisorn i domänstyrelsen Ivar Bernhard Nicolaus Sjöström samt

t.f. häradsskrivaren Nils-Erik Brolin att, i den mån så erfordrades, såsom

experter biträda Wohlin vid fullgörande av omförmälda, honom anförtrodda

utredningsuppdrag.

Med skrivelse den 16 november 1937 avlämnade den sakkunnige till departementschefen

utredning och förslag beträffande i uppdraget omförmälda

frågor.

Häröver hava yttranden avgivits av samtliga domkapitel — utom domkapitlet

i Stockholm — och stiftsnämnder, varvid stiftsnämnderna i Härnösand,

Luleå och Visby tillika överlämnat yttranden av vederbörande stiftsjägmästare

och biträdande stiftsjägmästare i nämnda stift ävensom stiftsnämnden

i Visby yttrande av en boställsnämndsledamot, kyrkoherden C. J.

Björkander i Östergarn. Dessutom hava utlåtanden avgivits den 10 december

1937 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, den 18 december 1937

av domänstyrelsen, den 19 december 1937 av kammarkollegiet och den 20

december 1937 av statskontoret. Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare

och de extra jägmästarnas förbund hava härjämte till Kungl. Majit ingivit

en gemensam skrift i vissa av de i utredningen berörda frågorna.

Under det forcerade lagstiftningsarbete, som föregick 1932 års ecklesiastika

boställsreform, synas de förhållanden, som sammanhörde med de då

planerade stiftsnämndernas verksamhet, icke hava erhållit tillräcklig belysning.

Ett förhandsbedömande av den nyskapade organisationen, dess arbetsuppgifter

och verksamhetsformer ställde sig ju också särskilt vanskligt, då

principerna för den ifrågavarande förvaltningsordningen dittills voro oprövade.

Sedan stiftsnämnderna inrättats, framfördes ock snart nog flera synbarligen

välgrundade krav på kompletteringar i organisationen. Härtill

kom, att under tiden efter det organisationen trätt i verksamhet en del

jämkningar och i vissa fall även utvidgningar utöver den ursprungliga

ramen måste vidtagas i avseende å organisationens arbetsuppgifter. Det är

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr tt25.

fördenskull förklarligt, att åtskilliga av de antaganden och beräkningar,

som lågo till grund för organisationen vid dess tillkomst, redan måst i betydande

utsträckning korrigeras. I sådant hänseende må — med bortseende

från smärre, tidigare vidtagna, mera lokalt begränsade och mestadels såsom

provisoriska angivna ändringar i den första organisationen — här främst

erinras om statsmakternas beslut år 1937, varigenom omfattande utvidgningar

medgåvos med avseende å personalstaterna för de för domkapitlen

och stiftsnämnderna gemensamma domkapitelskanslierna.

Till grund för statsmakternas omförmälda beslut örn domkapitelskansliernas

nya organisation låg, såsom känt är, ett av 1934 års domkapitelssakkunniga

därom avgivet förslag. Nämnda sakkunniga, vilka jämlikt den

31 maj 1934 givet nådigt bemyndigande tillkallats för att inom ecklesiastikdepartementet

verkställa förnyad utredning och avgiva förslag angående

domkapitlens omorganisation — ett uppdrag som av de sakkunniga slutfördes

med överlämnande den 25 juli 1935 av betänkande med förslag i

ämnet — hade genom beslut den 20 juni 1935 av Kungl. Majit erhållit i

uppdrag att jämväl verkställa utredning rörande den inverkan, 1932 års

ecklesiastika boställslagstiftning kunde befinnas hava haft på arbetsförhållandena

å domkapitlens kanslier, och avgiva det förslag, vartill sådan utredning

kunde giva anledning. Efter det sistberörda utredning verkställts,

avgåvo dessa sakkunniga den 13 oktober 1936 betänkande i nämnda fråga,

varvid de, bland annat, framhöllo följande.

De sakkunniga hade kommit till den uppfattningen, att 1932 års ecklesiastika

lagstiftning medfört en betydlig ökning av arbetsbördan å domkapitlens

expeditioner och att den dittillsvarande ordningen, varigenom arbetskrafterna

å domkapitelskanslierna förstärkts genom att stiftsnämnderna

bemyndigats anställa s. k. tillfällig personal, icke kunde anses vara för framtiden

tillfredsställande. De sakkunniga hade därför ansett det ändamålsenligt,

att stiftsnämndernas personal inskränktes till att i fortsättningen

endast omfatta, stiftsjägmästarna och dessas skogliga biträden samt att till

domkapitlens förfogande ställdes arbetskrafter i den fulla utsträckning, att

det kunde förväntas, att denna kanslipersonal kunde medhinna att på ett

nöjaktigt sätt fullgöra allt det arbete å kanslierna, som vore erforderligt

med hänsyn till såväl domkapitlens som stiftsnämndernas verksamhet.

Enligt detta förslag skulle följaktligen stiftsnämndernas samtliga kansligöromål

komma att utföras av domkapitlens befattningshavare. Till kostnaderna

för den för domkapitlen och stiftsnämnderna föreslagna gemensamma

kanslipersonalen borde kyrkofonden bidraga till den del, personalen

sysselsattes med stiftsnämndsärenden. De sakkunniga hade uppskattningsvis

bedömt, att arbetsbördan å expeditionerna fördelade sig lika å domkapitels-

och stiftsnämndsärenden. Kyrkofonden borde alltså bidraga med

hälften av avlöningskostnaderna. Kyrkofondens bidrag, vilket borde utgå

med beräknat belopp oavsett den verkliga anslagsbelastningen, skulle enligt

förslaget såsom uppbördsmedel tillföras det riksstatsanslag, från vilket samtliga

ifrågavarande utgifter avfördes. — 1 överensstämmelse med vad sålunda

föreslagits beträffande personalstaten, ansågo de sakkunniga jämväl, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

några särskilda expensmedel, med undantag av sådana för hyresutgifter till

lokaler åt vissa stiftsjägmästare, ej längre hurde ställas till stiftsnämndernas

förfogande. Samtliga expensutgifter borde i stället uppföras på domkapitlens

omkostriadsstat, till vars finansiering kyrkofonden jämväl borde

bidraga med hälften av beräknade expenser.

Detta domkapitelssakkunnigas förslag framlades sedermera av Kungl.

Majit i proposition nr 97 för 1937 års riksdag och blev av riksdagen godkänt.

Anställnings- och tjänstgöringsförhållandena för stiftsjägmästarna och de

förenämnda skogliga biträdena hade domkapitelssakkunniga icke ansett

kunna innefattas i det åt dem lämnade utredningsuppdraget.

Dessa befattningshavare bomme samtliga, enligt de sakkunnigas förslag,

att alltjämt vara anställda omedelbart hos stiftsnämnderna. Emellertid

sammanhängde stiftsjägmästarnas verksamhet så intimt med de arbetsuppgifter,

som skulle utföras å domkapitlens expeditioner, att de sakkunniga

funno sig ej böra underlåta att likväl något beröra även dessa tjänstemän.

Efter en redogörelse för ifrågavarande befattningshavares ställning och

verksamhet framhöllo de fördenskull, att, därest deras förslag med avseende

ä domkapitlens personalstater vunne bifall — varigenom ju de på grund av

stiftsnämndernas verksamhet tillkomna kanslitjänstemännen finge sina anställnings-

och pensionsförhållanden reglerade —, billigheten syntes kräva,

att också stiftsjägmästare och biträdande stiftsjägmästare gjordes delaktiga

av motsvarande förmåner. Stiftsjägmästarna torde i så fall i dessa

hänseenden böra beredas samma ställning som ordinarie statstjänstemän

och de biträdande stiftsjägmästarna som extra ordinarie statstjänstemän.

Beträffande sådana stiftsjägmästare, som icke vore heltidsanställda,

uttalade de sakkunniga, att dessa tjänstemän, enligt

vad som upplysts, syntes redan då praktiskt taget tjänstgöra i samma

utsträckning som övriga stiftsjägmästare. En omändring av ifrågavarande

befattningar till heltidstjänster skulle sålunda icke medföra någon

egentlig förstärkning av arbetskrafterna utan endast innebära, att löneförmånerna

anpassades efter den verkliga tjänstgöringstidens längd. Med hänsyn

härtill ävensom till arten av de arbetsuppgifter, som påvilade stiftsjägmästarna

i avseende å skogsväsendet, samt möjligheten och lämpligheten av

att utnyttja dessa befattningshavare för även andra stiftsnämndernas uppgifter

syntes någon inskränkning i fråga om tjänstgöringsskyldigheten för

vissa stiftsjägmästare icke vara påkallad. — Skogh »a biträden åt stiftsjägmästarna

funnes pä kyrkofondens bekostnad anställda blott hos ett par

stiftsnämnder och där endast för viss del av året. Återstående tider hade

dessa biträden sysselsatts med indelningsförrättningar, varvid deras arbete

i enlighet med bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning bekostades av

vederbörande pastorat. I den män sådana biträden även framdeles bleve erforderliga,

syntes det de domkapitelssakkunniga, att dessa biträdens anställning

horde ordnas på samma sätt, som dittills skett, eller så, att Kungl.

Majit medgåve anställande under erforderlig tid av dylikt biträde mot visst

bestämt månadsarvode från kyrkofonden.

Den nuvarande organisationen med avseende å stiftsjägmästarnas och

dessas skogliga biträdens ställning, verksamhet och avlöningsförhållanden

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Marits proposition Nr 225.

finnes närmast reglerad i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932

(nr 400) och Kungl. Maj:ts instruktion den 16 september 1932 (nr 425) för

stiftsnämnd och stiftsjägmästare samt genom särskilda, med stöd av bestämmelser

i dessa författningar meddelade nådiga beslut.

Enligt boställsordningen skall hos varje stiftsnämnd, i dennas egenskap

av högsta myndighet inom stiftet för tillsyn av pastoratens boställsförvaltning,

såsom biträde åt nämnden finnas anställd en eller, örn särskilda skäl

finnas och Kungl. Majit det medgiver, två eller flera av nämnden utsedda

stiftsjägmästare, varjämte — enligt Kungl. Maj:ts bestämmande — biträden

åt stiftsjägmästare må av nämnden anställas. Kungl. Majit bestämmer

avlöning åt såväl stiftsjägmästare som biträden samt utfärdar instruktion

för stiftsnämnd och stiftsjägmästare.

För pastorats skötsel av löneboställes skog skall hos pastoratet såsom

biträde finnas anställd en person med i regel skoglig utbildning. Kungl.

Majit äger förordna, att vid vården av större boställsskog skall av pastoratet

anlitas biträde med högre skoglig utbildning. Löneboställes skog skall

skötas efter hushållningsplan, som upprättas genom stiftsnämndens försorg.

Avverkning må ej ske annorledes än efter utsyning av pastoratets för

skogsskötseln anlitade biträde. Jämlikt i boställsordningen genom lag den

7 december 1934 nr 568 införda särskilda bestämmelser äger dock Kungl.

Majit, där löneboställes skog enligt skogsvårdslagen är att anse såsom svårföryngrad,

på framställning av stiftsnämnden föreskriva, att utsyning å

skogen skall verkställas av stiftsjägmästare eller annan hos stiftsnämnden

anställd person med högre skoglig utbildning, ävensom beträffande utsyning

å boställsskog av skyddsskogskaraktär förordna efter som omständigheterna

påkalla.

Enligt den samtidigt med boställsordningen utfärdade lagen örn kyrkofond

(nr 404/1932) skall för varje av pastorat förvaltat löneboställe, där ej

stiftsnämnden finner så obehövligt, uppskattning ske av löneboställets årliga

normalavkastning. Uppskattningen, vilken, där skog finnes, skall avse

samma tid som hushållningsplanen för skogen men eljest tio år, sker med

avseende å skogsavkastningen på grundval av värdet utav enligt hushållningsplan

för avverkning tillgängligt virke på rot. Uppskattningen verkställes

av boställsnämnden, därvid, om skog finnes å bostället, stiftsjägmästaren

eller annan av stiftsnämnden förordnad i skogsskötsel kunnig person

skall inträda såsom ledamot av nämnden.

Enligt stiftsnämndsinstruktionen skall stiftsjägmästaren biträda stiftsnämnden

vid handläggning av på nämnden ankommande frågor angående

skogsskötseln och vad därmed sammanhänger samt enligt stiftsnämndens

bestämmande bereda och föredraga sådana frågor inför nämnden. I ärende,- som av honom föredragits, har han att avfatta nämndens beslut och med

biträde av befattningshavarna på domkapitlets expedition ombesörja beslutens

vederbörliga expediering. I övrigt skall han fullgöra den tjänst
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts ''proposition Nr ''225.

göring, som stiftsnämnden uppdrager åt honom, och åligger det honom att

uppmärksamt följa utvecklingen på skogsskötselns område samt förändringarna

i skogsskötselns tekniska och ekonomiska förutsättningar ävensom

att, såvitt möjligt, lära känna de kyrkliga skogarna inom stiftet och träda

i personlig förbindelse med de lokala representanterna för vården av dessa

skogar. Stiftsjägmästaren, vilken under förvaltningsorganisationens första

skede hade skyldighet att, efter stiftsnämndens bemyndigande, mottaga

uppdrag av pastorat att vara dess biträde vid skötseln av löneboställes skog,

må dock numera — jämlikt kungörelse den 15 februari 1935 (nr 20) — icke

åtaga sig sådant uppdrag. Efter medgivande av stiftsnämnden må stiftsjägmästaren

likväl för pastorats räkning ombesörja försäljning av virket

från löneboställe. Ersättning för sådant försäljningsuppdrag åt stifts jägmästare

erlägges av pastoratet till kyrkofonden efter grunder, som stiftsnämnden

bestämmer.

Stiftsjägmästare tillsättes på förordnande med sex månaders uppsägningstid.

Enligt vad först i stiftsnämndsinstruktionen föreskrevs, ägde stiftsjägmästare

med heltidstjänstgöring åtnjuta lön enligt 28:e lönegraden med

en begynnelselön i 27:e löneklassen under avdelning B av fastställd löneplan

i gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, vilket reglemente

även i övrigt skulle i tillämpliga delar gälla för stiftsjägmästare.

Sedan statskontoret, i anledning av en inom ecklesiastikdepartementet upprättad

promemoria angående stiftsjägmästarnas löneplacering, i yttrande

den 16 januari 1933 uttalat, att en placering av stiftsjägmästarna i lönegrad

B 26 med löneklasserna 26—29 bäst syntes stå i överensstämmelse med

vederbörande riksdagsutskotts år 1932 verkställda beräkningar, förordnade

emellertid Kungl. Majit i kungörelse den 27 januari 1933 (nr 16) örn sådan

ändring av bestämmelserna i stiftsnämndsinstruktionen, att stiftsjägmästare

skulle åtnjuta avlöning enligt 26:e lönegraden.

I anledning av cirkulär från ecklesiastikdepartementet den 4 november

1932 angående anstalter för stifts jägmästares tillsättande m. m. föreslogo

stiftsnämnderna i Uppsala, Linköping, Skara, Västerås, Lund och Luleå,

en var för sitt stift, anställande av en stiftsjägmästare med heltidstjänstgöring,

stiftsnämnderna i Växjö och Härnösand, för vartdera stiftet, anställande

av såväl stiftsjägmästare som en biträdande stiftsjägmästare, båda med

heltidst j änstgöring,

stiftsnämnden i Karlstad anställande i stiftet av en stiftsjägmästare och

en stiftsskogvaktare med heltidstjänstgöring och därjämte en stiftsskogvaktare

med halvtidstjänstgöring samt

stiftsnämnderna i Strängnäs, Göteborg och Visby anställande inom vederbörande

stift av en stiftsjägmästare utan heltidstjänstgöring med en

årslön av omkring 6,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr £2ö.

Domänstyrelsen framhöll i denna fråga, att, som det för dåvarande icke

vore känt, i vilken utsträckning skogliga biträden komme att inom pastoraten

anställas, det vore svårt att bedöma, i vilken omfattning stiftsjägmästare

och biträden åt dem borde tillsättas. Styrelsen, som fördenskull ansåg

största möjliga återhållsamhet böra iakttagas, förordade vad stiftsnämnderna

föreslagit, dock att för vartdera av Göteborgs och Visby stift en stiftsjägmästare

utan heltidstjänstgöring anställdes tillsvidare och för Visby stift

därjämte ett biträde under minst en månad per år. För stiftsjägmästare

utan heltidstjänstgöring föreslog styrelsen en avlöning uppgående till tre

fjärdedelar av den för stiftsjägmästare bestämda och för biträde åt stiftsjägmästare

avlöning enligt lönegrad 19 för extra ordinarie tjänstemän vid

statsdepartement. — Statskontoret anslöt sig till vad domänstyrelsen i dessa

avseenden förordat.

Sedermera har Kungl. Majit genom nådigt brev den 27 januari 1933 föreskrivit,

att från och med den 1 mars 1933 skall hos stiftsnämnd tills vidare

vara anställd, i vart och ett av Uppsala, Skara, Västerås, Växjö, Lunds,

Karlstads, Härnösands och Luleå stift en stiftsjägmästare med heltidstjänstgöring

samt i vart och ett av Linköpings, Strängnäs, Göteborgs och Visby

stift en stiftsjägmästare, som ej har heltidstjänstgöring. Därjämte finge hos

en var av stiftsnämnderna i Växjö och Härnösands stift tills vidare från och

med samma dag vara anställd en biträdande stiftsjägmästare. Denne senare

skall tillsättas på förordnande med rätt till tre månaders uppsägningstid och

äger åtnjuta avlöning enligt 19:e lönegraden av den löneplan, som återfinnes

i 7 § av gällande kungörelse med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie

befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen.

Stiftsjägmästare, som ej äro anställda med heltidstjänstgöring,

skola äga åtnjuta samma löneförmåner och rättigheter i övrigt som heltidstjänstgörande

stiftsjägmästare, med iakttagande dock att avlöningen

icke må överstiga tre fjärdedelar av vad till stiftsjägmästaren utgår.

Genom samma nådiga brev tillerkändes såväl stiftsjägmästarna som de

två biträdande stiftsjägmästarna rätt att för tjänsteresa åtnjuta respenninganslag

och traktamentsersättning med vissa belopp. Vid ledighet med

å tjänsten förordnad vikarie skall befattningshavaren till vikarien avstå så

stor del av respenninganslaget, som belöper på den tid, ledigheten omfattar.

Traktamentsersättning utgår för använd tid under resa, som sträckt sig

mera än 8 kilometer, eller under förrättning, som verkställts på längre avstånd

än 8 kilometer från bostaden, räknat i rak riktning från denna, men

ej vid frånvaro från bostaden under kortare tid än G timmar. I övrigt gäller

beträffande traktamentsersättning vad i allmänna resereglementet stadgas;

räkning å traktamentsersättning skall ingivas till stiftsnämnden och skall

i fråga örn förrättning innehålla uppgift å tid för avresa från och återkomst

till bostaden.

Genom särskilda beslut den 25 januari och den 30 december 1935 samt

den 13 november 1936 har Kungl. Majit sedermera anvisat vissa tilläggs
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition Nr 225.

anslag åt ifrågavarande skogspersonal för tjänsteresor under den föregående

tiden samt därvid jämväl föreskrivit ändringar med avseende å storleken av

de tidigare bestämda respenninganslagen och traktamentsersättningarna.

Enligt sistnämnda beslut utgår för närvarande respenninganslag till stiftsjägmästarna

i Uppsala, Linköping, Skara, Lund, Karlstad och Härnösand

med 200 kronor, till stifts jägmästarna i Västerås, Växjö och Luleå med 175

kronor, till stifts jägmästaren i Strängnäs och biträdande stiftsjägmästaren

i Härnösand med 150 kronor, till stiftsjägmästaren i Göteborg med 125 kronor,

till stiftsjägmästaren i Visby med 100 kronor och till biträdande stiftsjägmästaren

i Växjö med 60 kronor, allt per månad, samt traktamentsersättning

till stifts jägmästare efter 9 kronor för dag och 5 kronor för natt

och till biträdande stiftsjägmästare efter 7 kronor för dag och 4 kronor för

natt.

Sedan stiftsnämnden i Karlstad på sin tid gjort framställning örn medgivande

att under stiftsjägmästarens semester få tilldela för denne förordnad

vikarie viss ersättning samt statskontoret i utlåtande däröver framhållit

behovet av föreskrifter i sådant syfte, har Kungl. Majit — senast

genom beslut den 18 juni 1937 i skrivelser till flera stiftsnämnder — förklarat

hinder icke möta för stiftsnämnden att, där så ansåges oundgängligen

erforderligt, på kyrkofondens bekostnad förordna vikarie för stiftsjägmästaren

under dennes semester och tillika föreskrivit, att sådan vikarie skall

för avlönings bestämmande anses placerad i 19:e lönegraden av löneplanen

enligt gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare

vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen.

På därom — i samband med anmälan av medelsbehovet för ett vart

budgetår — gjorda framställningar hava åt stiftsnämnderna i Uppsala och

Karlstad allt sedan år 1933 av Kungl. Majit anvisats årliga anslag ur kyrkofonden

för anställande i vartdera stiftet under en tid av högst sex månader

per år av ett biträde med högre skoglig utbildning åt stiftsjägmästaren mot

ett arvode av till en början 300 å 350 kronor, men numera högst 400 kronor

i månaden. I särskild framställning år 1934 har stiftsnämnden i Uppsala

hemställt, att ifrågavarande biträde måtte få anställas såsom biträdande

stiftsjägmästare, vilken framställning dock lämnats utan bifall. Enligt nu

gällande reglering äga förenämnda två biträden därjämte att för tjänsteresor,

som de under anställningstiden på grund av stiftsnämndens i särskilda

fall meddelade uppdrag kunna komma att företaga och för vilka kostnaderna

icke skola gäldas av annan än kyrkofonden, av kyrkofondens medel

åtnjuta dels respenninganslag, biträdet i Uppsala med 100 kronor och biträdet

i Karlstad med 25 kronor för månad, dels ock traktamentsersättning

efter 6 kronor 50 öre för dag och 3 kronor 50 öre för natt enligt de för stiftsjägmästarna

gällande bestämmelser.

Genom beslut den 13 december 1935 föreskrev Kungl. Majit, att å sko
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

gärna till samtliga löneboställen inom Visby stift, vilka skogar vore av svårföryngrad

beskaffenhet, i huvudsak all utsyning skulle verkställas av stiftsjägmästaren

eller av annan hos stiftsnämnden anställd person med högre

skoglig utbildning. Genom särskilda beslut den 4 december 1936 meddelade

Kungl. Majit likartade föreskrifter beträffande skogarna till dels tolv löneboställen

i Västerås stift, dels alla löneboställen å Öland inom Växjö stift,

dels tolv löneboställen i Härnösands stift, dels Tärna kyrkoherdeboställe och

Muonionalusta kapellpredikantsboställe samt alla löneboställen inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker i Luleå stift, vilka samtliga skogar

vore av skyddsskogskaraktär eller av svårföryngrad beskaffenhet.

I anledning av sistberörda föreskrifter beträffande vissa boställsskogar

inom Västerås stift hemställde därvarande stiftsnämnd i underdånig skrivelse

den 12 februari 1937 örn ett årligt anslag ur kyrkofonden för anställande

av en person med högre skoglig utbildning såsom biträde åt stiftsjägmästaren

därstädes för arbetet med utsyningarna å ifrågavarande boställsskogar.

Genom beslut den 30 april 1937 medgav Kungl. Majit stiftsnämnden

i Västerås att under högst tre månader av budgetåret 1937/38 få på

kyrkofondens bekostnad anställa ett sådant biträde mot lika arvode samt

respenninganslag och traktamentsersättning, som för motsvarande biträde

i Uppsala föreskrivits.

Från och med år 1933 har därjämte stiftsnämnden i Karlstad efter framställning

i samband med anmälan av sitt medelsbehov för ett vart budgetår

medgivits erforderligt anslag till anställande av en skogvaktare å Laggåsens

allmänna kyrkohemman. Denne erhöll till en början 2,700 kronor i årslön

— motsvarande 10:e löneklassen i ortsgrupp B enligt, löneplan för extra

ordinarie tjänstemän i gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie

befattningshavare vid domänverket — jämte därå belöpande dyrtidstillägg

ävensom ett respenninganslag med 120 kronor för år. Vid anställande av ny

befattningshavare å Laggåsen år 1936 fastställde stiftsnämnden dennes avlöning

att utgå efter 9:e lönegraden, ortsgrupp B, av gällande avlöningsreglemente

för vissa verk tillhörande den civda statsförvaltningen och hans

respenninganslag att utgå med 10 kronor för månad och bestämde tillika,

att befattningshavaren skulle vara skyldig att vara bosatt å Kvarntäppans

skogvaktarboställe, för vilket ett arrende av 150 kronor skulle av skogvaktaren

erläggas till stiftsnämnden.

Efter det stiftsnämnderna trätt i verksamhet hava beträffande stiftsjägmästarnas

och de övriga skogliga biträdenas anställningsförhållanden — ut - över vad som förekommit i samband med härförut omnämnda, därutinnan

redan vidtagna jämkningar och kompletteringar — tid efter annan från

såväl stiftsnämndernas som de anställda befattningshavarnas sida framställts

åtskilliga yrkanden örn ytterligare ändringar i organisationen.

Sålunda hava framställningar gjorts örn beredande av anställning med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

heltidstjänstgöring jämväl för stiftsjägmästarna i Linköping, Strängnäs,

Göteborg och Visby. Av vad i denna fråga förekommit, må här följande

framhållas:

Den 20 juni 1934 hemställde stiftsnätundén i Linköping hos Kungl. Majit,

att den hos stiftsnämnden anställde stiftsjägmästaren skulle hava heltidstjänstgöring

samt komma i åtnjutande av därav betingad avlöning. Efter

en redogörelse för av stiftsjägmästaren under år 1933—-1934 verkställda

arbeten framhöll stiftsnämnden, att jägmästaren under den gångna tiden

nödgats för att kunna utföra det honom åvilande arbetet ålägga sig heltidstjänstgöring

samt dessutom även vid vissa tillfällen tjänstgöring däröver.

Då enligt stiftsnämndens förmenande detta förhållande av allt att döma

syntes komma att fortsätta, hade nämnden kommit till den uppfattningen,

att det icke syntes vara rättvist, att jägmästaren i verkligheten utförde heltidst

jänstgöring utan att erhålla motsvarande avlöning. — Domänstyrelsen

framhöll i yttrande häröver den 5 juli samma år, att, ehuru vägande skäl

icke torde kunna frånkännas det förslag, stiftsnämnden framlagt, styrelsen

likväl ansåge, att ytterligare erfarenhet krävdes, innan man ginge till utvidgning

av den nuvarande organisationen. Prövningen borde i varje fall

enligt styrelsens förmenande verkställas i ett sammanhang beträffande samtliga

stift. — Statskontoret anslöt sig i yttrande den 14 juli samma år till

vad domänstyrelsen i ärendet anfört, och framställningen lämnades av

Kungl. Majit, genom beslut den 27 juli 1934, utan bifall.

I yttrande den 11 oktober 1935 till 1934 års domkapitelssakkunniga

framhöll stiftsnämnden i Strängnäs, bland annat, att stiftsjägmästaren, som

enligt Kungl. Majits beslut den 27 januari 1933 icke är heltidsanställd,

vore helt upptagen för stiftsnämndens räkning. Därest stiftsnämndens arbetsuppgifter

enligt gällande instruktion skulle kunna på tillfredsställande

sätt lösas, vore det enligt stiftsnämndens mening nödvändigt, att stiftsjägmästaren

anställdes med heltidst jänstgöring. Till belysande av stiftsjägmästarens

arbetsuppgifter meddelade stiftsnämnden i detta samband, att

det ålåge denne

att på eget ansvar bereda, föredraga och ombesörja expediering av följande

ärenden, nämligen

frågor angående skogsskötseln och vad därmed sammanhänger;

anläggande av kulturbeten;

sådana byggnadsfrågor på löneboställen och allmänna kyrkohemman,

vilka erfordrade besök på platsen;

normaluppskattningar;

inkomst- och fastighetsdeklarationer för allmänna kyrkohemman;

övriga beskattningsfrågor;

frågor, som av stiftsnämnden, stiftsnämndens ordförande eller stiftssekreteraren

överlämnades till stiftsjägmästaren, ävensom

att såsom rådgivare åt pastoraten verka för ekonomisk och tidsenlig bebyggelse

av löneboställen.

I underdånig framställning den 27 november 1935 hemställde stiftsnämnden

i Göteborg, att hos stiftsnämnden skulle anställas en stifts jägmästare

med heltidst jänstgöring. Nämnden framhöll därvid, att under de

närmare tre år, som då förflutit sedan boställsreformens genomförande,

stiftsnämndens erfarenheter gåve vid handen, att den för stiftet anställde

stiftsjägmästaren måste ägna all sin tid åt tjänsten. Stiftsjägmästarens

arbete hade tagits i anspråk i en utsträckning, som ej kunnat för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

utses, på grund av att tillgången på skolad arbetskraft vid tillsättande

av pastoratens skogliga biträden ofta varit knapp och följaktligen

medfört, att dessas arbete måst läggas i händerna på ortsbor, föga bevandrade

i skogliga göromål. Stifts jägmästarens arbete hade även tagits i anspråk

vid normaluppskattningarna och den därmed sammanhörande behandlingen

av arrende- och skogligt ekonomiska frågor, ävensom beträffande

frågor angående rationellt betes anordnande och skogsbetets avlysande.

— Domänstyrelsen framhöll i remissutlåtande häröver att, då tre år förflutit,

efter det den nya organisationen för förvaltning och skötsel av löneboställenas

skogar trädde i tillämpning, rätt god erfarenhet borde hava erhållits

i vad män denna organisation vore lämpligt avvägd. Styrelsen ifrågasatte

därför, huruvida ej en närmare utredning i ovan angivna hänseende

borde vid lämplig tidpunkt verkställas. — I infordrat yttrande anslöt sig

statskontoret till"domänstyrelsens uttalande om lämpligheten av en utredning

i frågan. Genom beslut den 17 april 1936 lämnades stiftsnämndens

framställning av Kungl. Majit utan bifall.

Stiftsncim riden i Visby har slutligen i framställning angående anslagsäskanden

för budgetåret 1937/38, i anslutning till tidigare av stiftsnämnden

gjorda uttalanden i frågan, anfört att, som då mera än tre år förflutit,

sedan stiftsjägmästarbefattningen inrättades, stiftsnämnden ansåge sig hava

vunnit god erfarenhet örn omfattningen av det med stiftsjägmästartjänsten

förenade arbetet. Till följd av bestämmelserna örn svårföryngrad skog inom

stiftet vore stiftsjiigmästaren skyldig verkställa all utsyning å skogarna med

undantag av mindre omfattande utsyningar av husbehovsvirke m. m. Intresset

för skogsdikning vore dessutom mycket stort hos pastoraten, varför

stiftsjägmästarens tid till stor del toges i anspråk härför. Stiftsjägmästaren

hade också varit fullt sysselsatt under hela sin tjänstetid. Enär det på

stiftsjägmästaren ankommande arbetet snarare syntes tilltaga än avtaga,

hemställde stiftsnämnden att tjänsten omändrades till heltidstjänst. —

Statskontoret erinrade i anledning härav, hurusom ämbetsverket i utlåtande

den 24 mars 1936 över framställningen av stiftsnämnden i Göteborg om heltidstjänstgöring

för den där anställde stiftsjägmästaren uttalat sig för, att

en utredning — i enlighet med vad domänstyrelsen föreslagit — borde

komma till stånd med avseende å stifts jägmästarnas verksamhet och tjänstgöringsförhållanden

.

De av stiftsnämnderna i Strängnäs och Visby i denna fråga gjorda framställningarna

hava hittills ej föranlett någon Kungl. Maj:ts särskilda åtgärd.

I likhet med vad stiftsnämnden i Strängnäs, på sätt nyss berörts, i yttrande

till 1934 års domkapitelssakkunniga framhållit med avseende å därvarande

stiftsjägmästares anställning, hava även flertalet av övriga stiftsninunder

och av domkapitlen i yttranden till nämnda sakkunniga utlåtit

sig om och yrkat ändringar beträffande den skogliga personalens hos stiftsnämnderna

t jiinstef erhålla uden. Ur dessa yttranden må följande här återgivas:
Av

Uppsala stiftsnämnd har uttalats, att stiftsjägmästaren intoge en synnerligen

viktig post i den nya förvaltningsorganisationen. Hans ställning

vöre” om icke formellt så dock reellt, synnerligen självständig och hans insats

i verksamheten motsvarade nog i verkligheten den av Kungl. Majit

ursprungligen avsedda. Att stiftsnämnden i allra största utsträckning måste

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

beträffande de skogliga göromålen lita till stiftsjägmästarens kunnighet,

omdöme, initiativkraft och ortskännedom, syntes vara klart, enär den i

stiftsnämnden representerade skogliga sakkunskapen ej kunde — då uppdraget

i stiftsnämnden innehades vid sidan av annan huvudtjänst — hava

tillfälle att mera ingående följa förvaltningsbestyren. De skogliga förvaltningsuppgifterna

vore ock omfattande och synnerligen betydelsefulla. På

stiftsjägmästarens upplysande och vägledande verksamhet torde utfallet

av pastoratens skogsskötsel och det ekonomiska resultatet därav i hög grad

bero. Med hänsyn till de viktiga och ansvarsfulla uppgifter, som sålunda

fullgjordes av stiftsjägmästarna, hade de löneförmåner, som anvisats dem

eller lönegraden B 26, kommit att framstå såsom otillfredsställande. Denna

lönegradsplacering, som tvdligtvis avpassats efter domänverkets revirförvaltares

löneställning, vore även ur denna jämförelsesynpunkt numera för

lag. då berörda skogsstatstjänstemän kort efteråt fingo sin löneställning

(B 26) förbättrad genom lönetillägg å respektive 600 och 1,200 kronor för

är vid mera krävande revirförvaltningar. Med hänsyn till stiftets geografiska

utbredning, dess betydande, på ett stort antal enheter spridda skogsareal

samt dessa skogars stora produktionsmöjligheter, måste stiftsjägmästarens

skogliga verksamhet ställas på åtminstone samma plan som jägmästarnas

i de mest krävande reviren. Det lage dock närmast till hands att jämföra

stiftsjägmästarna med länsjägmästarna. — Kungl. Majit hade medgivit,

att hos stiftsnämnden i Uppsala finge under sammanlagt högst sex

mannder såsom biträde åt stiftsjägmästaren på kyrkofondens bekostnad

anställas en person med högre skoglin utbildning mot ett arvode av högst

400 kronor i månaden. Då de arbeten, som anförtroddes åt ifrågavarande

assistent hos stiftsjägmästaren — i främsta rummet indelning av pastoratens

skogar, men därjämte löpande skogliga förvaltningsgöromål av olika

slag — mer än väl toge dennes arbetskraft i anspråk, ansåge stiftsnämnden,

att ifrågavarande tjänsteman borde erhålla helårsanställning — dock

endast såsom extra ordinarie — med avlöning och reseersättning, utgående

direkt från kyrkofonden. Beträffande löneställningen syntes tjänsteuppgifternas

art och omfattning — av grundläggande betydelse som indelningsarbetet

vore för beräkningen av skogarnas behållna avkastning — ävensom

angelägenheten av att för uppgiften kunna påräkna goda arbetskrafter till

fullo motivera en placering i lönegraden 19 i löneplanen för e.o. tjänstemän.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Linköping hava anfört, bland annat:

Stiftsjägmästaren — vilken under omkring 150 dagar örn året företoge

tjänsteresor ute i stiftet — beredde och föredroge samt expedierade i stiftsnämnden

alla skogliga ärenden ävensom övriga ärenden, som honom av

stiftsnämnden anförtroddes. I övervägande antal frågor rörande försäljning

av kyrklig jord uppdroges åt stiftsjägmästaren att efter på ort och

ställe företagen undersökning till stiftsnämnden inkomma med eget yttrande.

Till stiftsjägmästarens åliggande hörde även — förutom hans rent

praktiska, skogliga arbete vid tjänsteresor i stiftet — att för stiftsnämndens

räkning företaga erforderlig utredning rörande skogliga frågor, arrendefrågor,

ekonomiska frågor o. dyl. Stiftsjägmästaren upprättade och handhade

även stiftsnämndens statistik. Han genom,ginge och rättade också inkommande

normaluppskattningsinstrument. Stiftsjägmästarens arbetsbörda

vöre enligt^ nämndens uppfattning så stor, och det arbete, som av honom

utfördes, så betydande, att rättvisan syntes fordra, att för denne tjänsteman

föreskreves heltidstjänstgöring med lön enligt lönegrad B 28.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2°25.

Stiftsnämnden i Skura hav ansett det vara mycket liten sannolikhet för

antagandet, att stiftsnämndens arbetsuppgifter komme att efter hand minskas.

Snarast pekade utvecklingen i alldeles motsatt riktning. Stiftsjägmästarens

resor och förrättningsdagar företedde nämligen en avgjord tendens

till ökning. Det vore också stiftsnämndens avsikt att framdeles i större

utsträckning, än som dittills skett, utnyttja stiftsjägmästarens lokalkännedom

för yttranden och utredningar i markförsäljnings- och byggnads- m. fl.

frågor. Stiftsjägmästarens anställningsform med 6 månaders uppsägningstid

syntes stiftsnämnden ur flera synpunkter otillfredsställande. Det vore enligt

nämndens mening alldeles uppenbart, att sedan den nya ordningen dåmera

hunnit tillräckligt prövas, ordinarie anställning borde beredas den tjänsteman,

på vars duglighet stiftsnämndens arbete i hög grad berodde. Stiftsjägmästarens

pensionsfråga, som understötts av 1934 års kyrkomöte, vore

ännu icke ordnad men skulle genom tjänstens förvandling till ordinarie få

en tillfredsställande lösning. De arbetsuppgifter av olika slag, som ålåge

stiftsjägmästaren och som blivit vida mer omfattande än från början antogs,

den genomgående självständiga och ansvarsfulla karaktären av hans

arbete, syntes stiftsnämnden fullt motivera hans placering i lönegrad B 29.

Domkapitlet i Västerås har framhållit, att stiftsjägmästaren beredde och

föredroge samtliga skogliga ärenden, kommunicerades ärenden rörande uppskattning

av boställens normalavkastning, byggnadsärenden, försäljningsärenden

och övriga ärenden i fall, där hans sak- och ortskännedom kunde

vara av värde.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Lund hava anfört, att den synnerligen

viktiga stiftsjägmästartjönsten borde förses med ordinarie innehavare, varigenom

också pensionsfrågan av sig självt löstes. Stiftsjägmästaren hade

givetvis sin huvudsakliga sysselsättning med den kyrkliga egendomens inom

stiftet skogliga förhållanden. Med hänsyn till denna skogsmarks utomordentligt

goda bonitet och till omvårdnaden av den för denna landsända

säregna lövskogsvegetationen ställdes på innehavaren av denna befattning

särskilt stora fordringar. Med stöd av 21 § i gällande instruktion för stiftsnämnd

och stiftsjägmästarc hade vidare stiftsjägmästarens arbetskraft tagits

i anspråk för utarrendering av allmänna kyrkohemman och biskopshemman

samt såsom stiftsnämndens ombud vid syner, besiktningar oell förrättningar

å dessa fastigheter. Jämväl vid försäljningsärenden och andra

viktigare angelägenheter hade hans sakkunskap tagits i anspråk. Han representerade

också inom förvaltningen bland tjänstemännen såsom icke juridiskt

utbildad en annan typ av befattningshavare, vilket givetvis hade sitt

stora värde. Genom sina omfattande tjänsteresor inom stiftet vore han den

ende befattningshavare, som i mera avsevärd utsträckning kunde informera

stiftsnämnden örn arbetsförhållandena. — Stiftsjägmästaren hade därför en

tjänsteställning, som närmast vore att jämföra med en överjägmästares

enligt instruktionen för domänverket. Stiftsjägmästaren utövade sålunda

i betydande omfattning en kontrollerande och inspekterande verksamhet.

Av .synnerlig vikt vid lönegradsplaceringen vore att ihågkomma, att stiftsjägmästarebefattningen

vore en sluttjänst, varifrån någon befordran icke

vore tänkbar. Domkapitlet och stiftsnämnden hade närmast tänkt sig

stiftsjägmästaren placerad såsom ordinarie tjänsteman i B 29. Domkapitlet

ville dock inskränka sig till att föreslå en mellanställning mellan Överjägmästare

och revirförvaltare och ansåge fördenskull en placering i lägst B 28

såsom ordinarie tjänsteman lämplig.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Stiftsnämnden i Karlstad har meddelat, att stiftsjägmästaren vöre föredragande

i rent skogliga frågor, biträdde vid förbehandling av samtliga ärenden

i förvaltnings- och försäljningsfrägor säviil i fråga om skog som jordbruk

samt tomtfrågor. Han hade direkt förvaltning av allmänna kyrkohemmans

skogar med en areal av c:a 8,800 hektar, biträdde vid utarrendering

av allmänna kyrkohemmans jordbruk samt ombestyrde för stiftsnämndens

räkning nybyggnads- och reparationsarbeten ä desamma. Ilan omhänderhade

även kassabokföringen för allmänna kyrkohemman, indrivning

av skogsförsäljningsmedel och delvis arrendemedel samt utbetalning för

skogs- och byggnadsarbeten. Han samarbetade med pastoraten vid skötseln

av löneboställens skogar samt biträdde stiftsnämnden vid kontroll av

skogsskötseln. Han ombestyrde årligen försäljning å auktion av gagnvirke

från ecklesiastika skogar inom stiftet med en försäljningssumma, som år

1933 uppgått till 509,828 kronor och år 1934 till 567,580 kronor. Han biträdde

boställsnämnderna vid ekonomiska besiktningar på löneboställen,

då större byggnadsfrågor prövades, samt vid försäljningsvärderingar av

egendomar och tomter. Stiftsjägmästarens arbete hade blivit mera omfattande

och betydelsefullt än vad som kanske från början beräknats dels

genom förvaltningen av den betydande arealen allmänna kyrkohemman,

som funnes inom stiftet, dels ock genom att stiftsjägmästaren i mycket stor

utsträckning deltoge i markförsäljnings- och jordbruksfrågor. Stiftsnämnden

funne det vara en olägenhet, att tjänsten hade provisorisk karaktär,

och ansåge att stiftsjägmästaren borde få ordinarie anställning. Den stora

arbetsbörda, som åvilade stiftsjägmästaren i Karlstads stift, motiverade

väl en höjning av hans löneförmåner. Arten och omfattningen av stiftsjägmästarens

arbete torde inom de olika stiften kanske vara ganska skiftande,

men med den omfattning, arbetet hade inom Karlstads stift, torde stiftsjägmästaren

väl kunna tåla en jämförelse med länsjägmästare. Stiftsnämnden

funne därför, att rättvisan krävde, att stiftsjägmästaren bereddes en

förmånligare löneställning.

Stiftsnämnden i Härnösand har ansett erforderligt, att även stiftsjägmästaren

komme i åtnjutande av den trygghet i arbetet, som följde med ordinarie

anställning. Den nuvarande organisationen syntes ock hava den fasthet,

som vore förutsättning för ordinarie anställning. Stiftsjägmästaren

borde beredas ordinarie anställning med placering åtminstone i lönegrad

B 27 så snart ske kunde. — Samma skäl gällde i huvudsak även för den biträdande

stiftsjägmästaren, som uppbure lön enligt 19:e lönegraden för

extra ordinarie tjänstemän, dock utan avdrag för pensionsavgifter. Han ansåges

i ett stift som Härnösands med de största ecklesiastika skogarna i riket

oumbärlig och borde därför givas ordinarie anställning med avlöning

åtminstone i lönegrad B 21.

Stiftsnämnden i Lidea har meddelat, att nämnden i ett, vid dess tillkomst

kanske icke förutsett, stort antal fall ansett sig böra till stiftsjägmästaren

för utredningar och yttranden hänskjuta ärenden, som icke direkt berörde

boställenas skogliga förvaltning. Bland de ärenden, som sålunda hänskjutits

till stiftsjägmästaren, märktes särskilt de i Luleå stift synnerligen talrika

friköpsärendena, där stiftsjägmästarens sakkunskap kommit nämnden till

godo på ett synnerligen lyckligt sätt. Hans utredningar hade också i oväntat

många fall — efter besiktning å stället — medfört, att nämnden beträffande

de vid förrättningarna föreslagna köpeskillingarna ansett sig böra

vidtaga ofta långt gående och av kammarkollegiet i samtliga hittills prö
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr "225.

vade ärenden godkända förhöjningar. Stifts jägmästaren hade också genom

sina tätt återkommande tjänsteresor möjliggjort för nämnden att fylla den

uppgift, som kanske måste anses vara dess förnämsta, nämligen den kontrollerande

och rådgivande verksamheten. Efter direktiv av nämnden hade

stiftsjägmästaren således vid sidan av sin skogliga verksamhet i stor utsträckning

fått ägna sig även åt förvaltningen av boställenas jordbruksdelar.

— Nämnden förklarade sig därför icke hava något att erinra emot,

att den hos nämnden anställde stiftsjägmästaren uppflyttades i högre lönegrad

än den, i vilken han vore placerad, förslagsvis i lönegrad B 29.

Domkapitlet i Visby har framhållit, att stiftsjägmästaren alltsedan sin

anställning i tjänsten haft full sysselsättning med en arbetstid minst lika

dryg som jägmästare anställd hos skogsvårdsstyrelse.

Från de ifrågavarande befattningshavarnas egen sida föreligga, som

nämnts, även en del framställningar, i huvudsak gående ut på förbättrade

anställnings- och avlöningsförhållanden.

Sålunda gjordes av stiftsjägmästaren E. Wesström i Linköping m. fl. i

juli 1934 en underdånig framställning örn beredande av tjänste- och familjepensionsrätt

åt stiftsjägmästarna och de biträdande stiftsjägmästarna, varöver

utlåtanden avgåvos av, bland andra, kammarkollegiet och statskontoret

samt statens pensionsanstalt. Kammarkollegiet och statskontoret

framhöllo, att ämbetsverken icke hade något att erinra mot att stifts jägmästare

och biträdande stiftsjägmästare bereddes tjänste- och familjepensionsrätt.

Beträffande kostnaden borde kyrkofonden bestrida de med pensioneringen

förenade utgifter, som icke täcktes av de av tjänstinnehavarna

erlagda pensionsavgifterna, varvid statens pensionsanstalt borde anförtros

bestyret med tjänstepensionering i förevarande fall. För tjänstårsberäkningen

borde vederbörande befattningshavare få tillgodoräkna tid, då han

varit anställd i statlig tjänst. I avseende å frågan angående familjepensionering

uttalade ämbetsverken, att knappast någon annan pensionsinrättning

än statens pensionsanstalt kunde komma i fråga, men att, därest på

grundval av då pågående förarbeten enhetliga bestämmelser för familjepensioneringens

ordnande skulle komma att genomföras, dessa bestämmelser

även borde tillämpas på efterlevande till stiftsjägmästare och biträdande

stiftsjägmästare. — Statens pensionsanstalt anförde i sitt den 5 oktober

1934 i detta ärende avgivna yttrande, att pensioneringen kunde ordnas på

tillfredsställande sätt genom föreskrifter om att bestämmelserna i de civila

tjänste- och pensionsreglementena i tillämpliga delar skulle gälla, varvid

vissa tilläggsbestämmelser rörande tjänstårsberäkning möjligen kunde

bliva erforderliga. Därest emellertid denna pensionsfråga befunnes icke

kunna eller icke böra lösas på detta sätt, borde övervägas att för pensjoneringen

anlita statens pensionsanstalt, i vilket fall icke blott familj epensioneringen

utan även tjänstepensioneringen borde ordnas på detta sätt. — Här

berörda framställning har emellertid hittills icke föranlett någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

Fn bland de skogliga befattningshavarna hos stiftsnämnderna bildad yrkessammanslutning,

stiftsjägmästarföreningen, hemställde i underdånig

skrivelse i oktober 1935 örn utredning genom 1934 års domkapitelssakkunniga

beträffande stifts jägmäst arn as tjänstgörings-, anställnings- och avlöningsförhållanden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts -proposition Nr 225.

I framställningen anfördes, bland annat, att inom flertalet stift stiftsjägmästarna

vid sidan av sin skogliga verksamhet även handlade ärenden, som

tillhörde den rena jordbruksförvaltningen, såsom arrendebyggnads- och

markförsäljningsfrågor. Särskilt i de stift, där stifts jägmästarna ej hade heltidstjänst,

hade deras arbetstid i det närmaste helt utnyttjats genom överflyttning

på dem av till skogsskötseln ej hörande göromål. Beträffande frågan

örn avlöningen till stiftsjägmästarna och de biträdande stiftsjägmästarna

framhöll föreningen, att de tjänstemän, med vilka föreningen ansåge

befattningshavarna i fråga närmast vara att jämföra, nämligen länsjägmästare,

åtnjöte en avlöning, som i de flesta fall läge på en avsevärt högre

nivå, och att fog funnes för en placering av stiftsjägmästarna i lönegrad

B 29. Samma skäl, som anförts beträffande stiftsjägmästarna, talade för

att de biträdande stiftsjägmästarna placerades högre än nu eller i lönegrad

B 21. — Denna föreningens hemställan lämnades av Kungl. Maj:t enligt

beslut den 1 november 1935 utan bifall.

1 en framställning i december 1936 framhåller stiftsjägmästarjöreningen

vidare, att, såvitt man då kunde skönja efter de fyra är, som förflutit, sedan

den nya boställsordningen började tillämpas, intet syntes tala emot,

att den förvaltningsorganisation, som då inrättats, i huvudsak komme att

bestå orubbad under en avsevärd tid framåt. Utvecklingen av den nya förvaltningsordningen

hade givit vid handen, att stifts jägmästarnas insats blivit

av stor betydelse samt att dessa kommit att intaga en självständigare

ställning än vad andra sammansatta lag- och jordbruksutskottet vid 1932

ars riksdag förmodat. Att sä blivit fallet sammanhängde därmed, att stiftsjägmästaren

utförde sitt betydelsefullaste arbete ute å boställena, där han

företrädde stiftsnämnden i egenskap av dess förtroendeman. Utvecklingen

hade också klart ådagalagt, att tillgången till en i praktiska värv förfaren

tjänsteman blivit av stor betydelse för den nya förvaltningsorganisationen,

och vikten härav hade ej blivit mindre genom stiftsnämndernas inrättande.

Tillkomsten av dessa nämnder under riksdagsbehandlingen borde därför

icke av utskottet hava åberopats såsom motiv för, att stiftsjägmästarnas

avlöning gjordes lägre än från början avsetts. — Av jämförelser med andra

skoghga befattningshavare inom allmän tjänst framginge, att stiftsjägmästarna

fått stå tillbaka såväl för läns jägmästarna som för domänverkets

tjänstemän. De förra åtnjöte avlöningar, vilka vida överstege en stiftsjägmästares,

de senare hade vid den år 1934 genomförda omorganisationen av

domänverket placerats i lönegrad B 26 med lönetillägg å 600 och 1,200

kronor till revirförvaltare inom mera krävande revir. Revirförvaltaren ägde

stödet av en fast och inarbetad organisation såväl uppåt som nedåt och arbetena

utfördes av en för sina uppgifter väl utbildad personal. Stiftsjägmästaren

åter vore för arbetet å boställsskogarna hänvisad till ett stort antal

hos pastoraten anställda personer, som merendels handhade skogsskötseln

vid sidan av annan verksamhet och vilkas utbildning och förmåga varierade

inom vida gränser. Stiftsjägmästarens arbete krävde därför en god

del människokännedom, omdöme, ihärdighet och tålamod och finge sålunda

i hög grad det personligas prägel över sig, varför en jämförelse med

domänverkets personal kunde anses befogad endast såvida den avsåge de

mera krävande befattningarna. Vid stiftsjägmästarnas placering i avlönmgshänseende

borde, avseende jämväl fästas därvid, att de ej i likhet med

revirförvaltarna hade möjlighet till befordran inom sitt förvaltningsområde.

Föreningen ansåge därför att avlöningen till stiftsjägmästarna borde höjas

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

tili vad i propositionen föreslagits vid 1932 års riksdag eller till lönegrad

B 28. — Beträffande de deltidsanställda stifts jägmästarna anslöte sig föreningen

helt till 1934 års domkapitelssakkunnigas uppfattning, att reduceringen

av tjänstgöringsskyldigheten borde upphöra. En förändring härutinnan

skulle icke medföra någon egentlig förstärkning av arbetskrafterna

utan innebure endast, att löneförmånerna anpassades efter den verkliga

tjänstgöringstidens längd. — Även för de två biträdande stiftsjägmästarna i

Härnösand och Växjö vore en reglering av anställningsförhållandena påkallad.

Domkapitelssakkunniga hade för dessa tjänstemän tänkt sig extra

ordinarie anställning. Starka skäl talade dock enligt föreningen för, att även

de biträdande stiftsjägmästarna uppfördes på ordinarie stat. Den tid, när

någon stifts jägmästare avginge från tjänsten, vore ännu avlägsen och ifrågavarande

biträdande tjänstemän vore fördenskull synnerligen illa ställda

i befordringshänseende. Inom domänverket hade man också numera inrättat

ett antal ordinarie assistentbefattningar i 20:e lönegraden. Med hänsyn

till de biträdande stiftsjägmästarnas befordringssvårigheter syntes det

rättvist, att dem bereddes en något förmånligare avlöning eller enligt lönegrad

21. Skulle endast extra ordinarie anställning kunna beredas dem, borde

de placeras i 22:a lönegraden.

Slutligen må här även nämnas, att frågan om beredande av tjänste- och

familjepensionsrätt åt stiftsjägmästarna och de biträdande stiftsjägmästarna

jämväl varit före vid 1934 års kyrkmöte i anledning av två vid mötet

därom väckta motioner. I häröver avgivet betänkande uttalade kyrkolagsutskottet,

att utskottet i likhet med motionärerna ansåge det vara synnerligen

önskvärt, att förmånen av pension tillerkändes ifrågavarande tjänstemän

och deras anhöriga, varför utskottet hemställde, att kyrkomötet måtte,

med betonande av det berättigade i att tjänste- och familjepension bereddes

stiftsjägmästare och biträdande stiftsjägmästare, i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla om utredning och åtgärder i detta syfte. I underdånig skrivelse

den 29 november 1934 (nr 13) har kyrkomötet anhållit örn åtgärder i

sådant hänseende.

Härjämte har stiftsnämnden i Karlstad i underdånig framställning den

29 augusti 1935 hemställt om beredande av tjänste- och familjepensionsrätt

åt innehavaren av stiftsskogvaktartjänsten å Laggåsens allmänna kyrkohemman.

I gemensamt yttrande häröver framhöllo kammarkollegiet och

statskontoret, att, vad nämnda befattning beträffade, vissa skäl talade för

att jämväl denna förenades med pensionsrätt. Frågan härom syntes emellertid

enligt ämbetsverkens mening vara av beskaffenhet att böra upptagas

till prövning först i samband med frågan örn pensionsrätt för stiftsnämndernas

personal i övrigt.

De två sist omförmälda framställningarna i pensionsfrågan hava hittills

icke, liksom ej heller stiftsjägmästarföreningens skrivelse i december 1936,

föranlett någon Kungl. Majlis särskilda åtgärd.

Bihang till riksdagens protokoll 1088. 1 sami. Nr 225. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Jag övergår nu till en redogörelse för vad förenämnde sakkunnige,

kammarrådet W o h 1 i n, i sin den 16 november 1037 avlämnade utredning

anfört och föreslagit.

Till utredningen hava av den sakkunnige fogats dels en sammanställning

av från stiftsnämnderna inhämtade uppgifter rörande antalet hos dessa

under de tre senaste åren diarieförda ärenden samt å antalet under stiftsnämndernas

inseende eller förvaltning för närvarande stående ecklesiastika

löneboställen, allmänna kyrkohemman och biskopshemman, dels ock två

författningsförslag, innefattande — jämte annat — de ändringar i ecklesiastik

boställsordning och gällande kyrkofondslag, som bleve erforderliga

i följd av vad den sakkunnige föreslagit i fråga om den skogliga personalorganisationen

vid stiftsnämnderna. Berörda sammanställning torde få

såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende (Bil.).

I utredningen har den sakkunnige till en början upptagit till behandling

frågan örn behovet av en ändrad reglering av anställningsvillkoren

för stiftsnämndernas skogliga person

a 1. Härom anför han följande:

Då genom den anbefallda utredningen översynen av stiftsnämndernas

personalförhållanden nu utsträckts till de skogligt utbildade biträdena vid

ifrågavarande förvaltnings- och kontrollorgan vore det lätt att, i första hand

i fråga örn stiftsjägmästartjänsterna, fastställa, att den gestaltning, som

med 1932 års ecklesiastika boställsreform givits åt anställningsvillkoren vid

dessa tjänster, icke svarade emot ändamålsenlighetens krav. Till brister,

vilka i detta hänseende närmast folie i ögonen, måste hänföras såväl lösligheten

i anställningsformen — tjänstekontrakt, med viss tidsfrist uppsägbart

å vardera sidan, — som avsaknaden av reglering för befattningshavarens

egen pensionering och för familjepensionering, liksom även den vid några av

tjänsterna införda ordningen, varigenom befattningshavaren anställts utan

s. k. heltidstjänstgöring med ty åtföljande reduktion av avlöningens belopp.

Enligt vad samstämmigt vitsordats hade väl den första rekryteringen

å stiftsjägmästartjänsterna, som ägt rum på våren 1933 och i vilken hittills

någon förändring ej förekommit, utfallit synnerligen gynnsamt. Tilläventyrs

skulle man vara benägen att härav sluta, att en reformering av anställningsvillkoren

vid tjänsterna i fråga nu vore mindre angelägen. En sådan slutsats

vore dock säkerligen oriktig. Det lyckliga utfallet av rekryteringen år 1933

borde tvivelsutan ses mot bakgrunden av den allmänna försämring i befordringsutsikterna

på jägmästarbanan, som vid nämnda tidpunkt gjort

sig gällande. Starkast hade, som bekant, denna konjunkturförsämring framträtt

i de betydande beskärningar av organisation och personalbestånd inom

domänverket, som då planlagts och sedermera — under det därpå följande

året — genomförts. Att i angiven situation många välmeriterade befattningshavare

inom domänverket funnit med sin fördel förenligt att söka

vinna en snabbare utkomst inom den nya ecklesiastika slcogsförvaltningen

än som erbjöde sig inom domänverket, vore naturligt. Och väl förståeligt

hade varit, om de härförut framhållna svagheterna i anställningsvillkoren

vid stiftsjägmästarbefattningarna, som dock naturligtvis icke kunnat av

dessa sökande lämnas helt obeaktade, framstått såsom olägenheter, örn vilka

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225. 19

förhoppning kunde hysas, att de utan allt för långt dröjsmål skulle bliva

avhjälpta.

Då det nu gällde att finna en lämplig utgångspunkt för ett uppordnande

av anställningsvillkoren för stiftsnämndernas skogliga personal, torde ett

sakförhållande av en viss principiell betydelse här till en början böra med

några ord beröras. Såsom känt vore, hade vid utformningen av författningsregleringen

för den senast åvägabragta boställsreformen vissa strävanden

gjort sig gällande i syfte att förläna de å stiftsnämnderna ankommande administrativa

uppgifterna i avseende å den kyrkliga jorden någon viss, från

statlig administration artskild karaktär. Även beträffande stiftsnämndernas

organisation hade överväganden av sådan art kommit att avsätta vissa

spår. Kunde det sägas, att riksdagen år 1932 skänkt strävanden i sådan

riktning något stöd, vöre likvisst av vad vid en senare riksdag, år 1934,

förekommit i sammanhang med behandlingen då av en i första kammaren

väckt motion (nr 142) oförtydbart, att riksdagen vid detta senare tillfälle,

i vad det gäller stiftsnämndernas förvaltningsrättsliga ställning, tagit ett

bestämt avstånd från tendenser av dylik innebörd. Riksdagen finge anses

hava vid berörda tillfälle starkt understrukit, att stiftsnämnderna måste

vara att betrakta såsom helt jämställda med andra statens organ och att

ej heller stiftsjägmästarna, i avseende å verksamhetens art och därmed förenat

ansvar, kunde intaga någon slags särställning i förhållande till andra

befattningshavare i allmän tjänst.

Om stiftsnämndernas av riksdagen så karakteriserade ställning kunde ju

ej heller några delade meningar råda. Den omständigheten, att kostnaderna

för stiftsnämndernas verksamhet bestredes av kyrkofonden eller, närmare

bestämt, finansierades med medel, som tillfördes fonden genom den allmänna

kyrkoavgiften, kunde givetvis icke betaga dessa myndigheter deras rent

statliga karaktär och detta desto mindre, som den allmänna kyrkoavgiften

endast formellt men ej till sin reala innebörd skilde sig från de ordinarie

statliga beskattningsinstituten.

De å stiftsjägmästarna ankommande tjänstegöromålen, vilka, så långt

det praktiskt låtit sig göra, blivit i hithörande författningar angivna, representerade

en förvaltningsverksamhet av bestående och sålunda ordinarie

natur. Under de fem år, som förflutit sedan organisationens tillkomst, hade,

såsom naturligt vore, gränserna för denna tjänsteverksamhet fått sin närmare,

genom vunna erfarenheter reglerade samt av praxis och lokala arbetsförhållanden

betingade, utformning. Det syntes med hänsyn härtill vara

riktigt, att stiftsjägmästartjänsternas innehavare nu utan vidare dröjsmål

bereddes den fasta anställning, som följde med befattning å s. k. ordinarie

stat. I enlighet med vad eljest gemenligen tillämpades i fråga örn tjänster

med motsvarande kvalifikationer, syntes utnämningsrätten till befattningarna

böra förbehållas Kungl. Majit, en ordning, vilken torde vara desto

mera välbetänkt, som den hittills i detta hänseende gällande visat sig förbunden

med vissa praktiska olägenheter. I sammanhang med dessa förändringar

i anställningsvillkoren för stiftsjägmästarna syntes givetvis också erforderlig

reglering böra företagas för ordnandet enligt övliga grunder av befattningshavarnas

egen pensionering och för pensionering av deras efterlevande.

Innan spörsmålet örn en rättvis löneavvägning för stiftsjägmästarbefattningarna

upptoges till behandling, borde först den gällande organisationen

av stiftsnämndernas ifrågavarande skogliga personal med några ord beröras,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition Nr 22ö.

Beträffande denna personal stadgades i boställsordningen (0 §), att hos

varje stiftsnämnd skulle finnas anställd en stiftsjägmästare, varvid lagrummet

tillika upptoge den anvisningen, att, där särskilda skäl kunde sådant

föranleda, Kungl. Majit skulle äga medgiva anställande av två eller flera

dylika befattningshavare. Härjämte föreskreves, att Kungl. Majit ägde

bestämma, huruvida och till vilket antal biträden åt stiftsjägmästare finge

av stiftsnämnden anställas. Då boställsreformen skulle föras ut i livet, hade

emellertid den största oklarhet förelegat i fråga örn såväl vidden som tyngden

av de arbetsuppgifter, som genom den nya lagstiftningen på detta område

skulle komma att tillföras de nyinrättade förvaltningsorganen. Osäkerheten

härutinnan hade icke minst avsett den konkreta omfattningen av

de tjänsteuppgifter, som närmast skulle ankomma å stiftsjägmästarna. En

betydande ovisshet hade även förelegat beträffande effektiviteten i den

anordning — anställande av skogsbiträden hos pastoraten med, i allmänhet,

lägre skoglig kompetens —, varigenom stiftsnämndernas och sålunda i första

hand stiftsjägmästarnas kontrollerande verksamhet tänktes väsentligt

underlättad. Det bedömande, inför vilket Kungl. Majit ställdes vid organisationens

första bestämmande i januari 1933, hade sålunda blivit förbundet

med stora vanskligheter. Det hade i detta läge, då inga omedelbara erfarenhetsrön

förelegat för personalbehovets uppskattning, varit i viss mån

förklarligt, att denna uppskattning huvudsakligen kommit att grundas enbart

på statistiskt tillgängliga siffror för förvaltnings- och kontrollobjektens

antal och storlek, å uppgifter örn skogarnas avkastning, stiftens geografiska

utsträckning m. m. Av naturliga skäl hade därvid försiktigheten bjudit att,

intill dess organisationens bärkraft hunnit under en avsevärdare tid prövas,

för varje fall och sålunda även i de mest utpräglade »skogsstiften» begränsa

antalet »ordinarie» stiftsjägmästarbefattningar till en. Härav hade man

emellertid, så att säga för proportionalitetens bevarande, hänletts till den

slutsatsen, att en viss mindre grupp stift, för vilka de angivna statistiska

siffrorna varit de i stort sett lägsta, icke kunde försvara en »hel» dylik

tjänst. Sedan en framförd tanke på anordnande av någon slags gemensamhet

vissa stift emellan i avseende å stiftsjägmästarens tjänstgöring visat sig

såväl av formella som framför allt av praktiska skäl ogenomförbar, hade,

örn man ville fasthålla vid berörda schematiska grundval för organisationen,

erbjudit sig allenast den nödfallslösning — stiftsjägmästartjänstens anordnande

såsom icke heltidstjänst —, som genom beslutet den 27 januari 1933

blivit av Kungl. Majit föreskriven beträffande stiftsjägmästarbefattningarna

i Strängnäs, Linköping, Göteborg och Visby och som för dessa fyra

befattningar alltjämt vore gällande.

Den för dessa sistnämnda stiftsjägmästarbefattningar sålunda föreskrivna

anställningsformen syntes icke äga någon motsvarighet inom statsförvaltningen

i övrigt vid befattningar med jämförlig ställning i avseende å ansvar

och självständighet. Olägenheterna med en dylik anordning i föreliggande

fall läge också i öppen dag. Ingen garanti kunde föreligga för att

de löpande arbetsuppgifter, som komme på en stiftsjägmästares lott och

som icke kunde vare sig eftersättas eller uppskjutas, kunde utföras inom ramen

av något för dag, vecka eller månad bestämt timantal. Och vad gällde

en annan, för regleringen given huvudförutsättning eller den, att tjänstinnehavaren

på stationeringsorten skulle kunna genom enskilt förvärvsarbete

förskaffa sig den nödiga kompensationen för avlöningsbegränsningen vid

stiftsjägmästartjönsten, vore det ävenledes tydligt, att möjligheterna härför

måste bliva beroende av helt individuella och lokala förhållanden och, över

huvud taget, av allehanda ovissa omständigheter.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majlis proposition Nr 225.

En avveckling av ifrågavarande reglering måste framstå såsom högeligen

angelägen. Förhållandena, sådana de utvecklat sig i avseende å stiftsjägmästarnas

arbetsuppgifter, syntes ock hava i det väsentliga jämnat vägen

för en sådan avveckling. Enligt vad som samstämmigt vitsordats från vederbörande

stiftsnämnders sida hade det under de år, varunder stiftsnämnderna

hittills varit i verksamhet, visat sig, att den förutsatta begränsningen

av tjänstgöringsskyldigheten vid de ifrågavarande fyra stiftsjägmästarbefattningarna

över huvud icke kunnat upprätthållas. I realiteten hade sålunda

de tjänsteuppgifter, som jämlikt omedelbara instruktionella föreskrifter

eller till följd av särskilda av nämnden meddelade uppdrag ankommit å

stiftsjägmästaren, även i dessa stift tagit en sådan omfattning, att stiftsjägmästaren

nödgats ställa sin arbetskraft till stift snämndens förfogande i

praktiskt taget samma utsträckning, som kunnat påfordras vid en heltidstjänst.

Det förhållande, som här berörts, finge sin omedelbara förklaring, när

man uppmärksammade stiftsjägmästartjänsternas speciella karaktär. Innehavare

av sådan befattning vore, såsom regel, den enda å det gemensamma

domkapitels- och stiftsnämndskansliet ständigt tillgängliga arbetskraften

med såväl skogligt-teknisk som praktiskt-ekonomisk sakkunskap.

Samme befattningshavare vore desslikes den å berörda kansli, som genom

sina fortgående inspektionsbesök vid de kyrkliga fastigheterna måste förutsättas

besitta den säkraste förtrogenheten med dessa fastigheters tillstånd

inom de skilda församlingarna och den vidsträcktaste och mest ingående

personalkännedomen ute i orterna, såväl då det gällde stiftsnämnden underlydande

kyrkoråd, boställsstyrelser och boställsnämnder som i fråga

om pastoratens skogliga biträden och boställsarrendatorerna. I följd härav

vore det helt naturligt, att ett fortbestående behov måste komma att göra

sig gällande att inom stiftsnämnden och å kansliet kunna tillita stifts jägmästarens

biträde för upplysningar, råd och utredningar även i en mångfald

andra å nämnden ankommande ärenden än sådana, som omedelbart

hänförde sig till skogsvården. Enligt vad som upplysts yttrade sig detta

behov av stiftsjägmästarens medverkan företrädesvis i arrendeärenden, vid

reglering av byggnads- och därmed likartade frågor samt, och icke minst,

vid uppskattningar och andra ekonomiska kalkyler beträffande fastigheternas

avkastning och då spörsmål förelåge om värdering av jord och anläggningar

i samband med friköp och övriga ifrågakommande avyttringar.

Det läge återigen i sakens natur, att möjligheten till stiftsjägmästarens utnyttjande

på här berört sätt — en praxis, vilken från såväl effektivitetssom

kostnadssynpunkt finge anses vara synnerligen ändamålsenlig, —

ytterst betingades av den arbetsbörda, som de rent skogliga funktionerna

vid tjänsten pålade honom. I de stift, där sistnämnda funktioner representerade

en relativt mindre belastning, kunde tydligen stiftsjägmästarens ianspråkstagande

för andra, härförut angivna, för honom viii avpassade uppgifter

inom stiftsnämndens verksamhetsområde med stor fördel tjäna såsom en

regulator och därigenom bidraga till att förläna organisationen dess tillbörliga

elasticitet.

Den sakkunnige övergår härefter till att utreda förutsättningarna för ett

a n o rdnande såsom heltid stjänste r av de befattningar, varmed

heltidstjiinstgöring för närvarande icke iir förbunden, och anför härom,

bland annat, följande:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Vad anginge de fyra stiftsjägmästartjänster, vilka icke vore förbundna

nied hel tidst jänstgöring och varom i detta sammanhang närmast vore fråga,

sade det sig självt, att i den mån befattningarnas innehavare hittills, för

att kunna fullgöra vad förhållandena i ett vart fall krävde för tjänsternas

upprätthållande, stadigvarande nödgats underkasta sig en tjänstgöring utöver

det mått, som finge anses lia varit för den dem tillerkända avlöningen

bestämmande, organisationen i denna del blivit föga avpassad efter billighet

och rättvisa.

Vidkommande stifts jägmästaren sterna i Linköping och Göteborg, så

syntes, vid ett närmare studium av fastighetsförhållandena i dessa stift, någon

tvekan icke kunna råda om det berättigade i att nu utan vidare förbinda

dessa befattningar nied full tjänstgöringsskyldighet. Ej heller i fråga

om stiftsjägmästartjänsten i Strängnäs syntes några .större betänkligheter

böra vara förbundna nied en motsvarande reglering, änskönt de kyrkliga

skogarnas antal och arealer i detta senare stift vore lägre än i de två förra.

Vad åter vidkomme stijtsjägmästartjänsten i Visby, så vore det visserligen

obestridligt, att Gotlandsstiftet genom sin litenhet, icke minst såsom

verksamhetsområde för en stiftsnämnd, intoge en särställning. För de sju

stift, där stifts jägmästaren hittills ensam, utan biträde av stadigvarande

anställd, skogligt utbildad befattningshavare, fullgjort de tjänsten åvilande

arbetsuppgifterna, uppginge medeltalet kyrkliga skogar till 212 och dessas

genomsnittliga areal produktiv skogsmark till 13,852 hektar. För Gotland

utgjorde motsvarande siffror 53 och 4,960. Vid bedömande av dessa siffrors

betydelse för organisationen av stiftsjägmästartjönsten borde, å ena

sidan, likvisst erinras, att stiftsjägmästaren i Visby hade att enligt särskilt

meddelade bestämmelser själv ombesörja den huvudsakliga anparten av

virkesutsyningarna å stiftets samtliga, såsom svårföryngrade ansedda boställsskogar,

ett onus, som ej — i allt fall icke i motsvarande utsträckning

■— åvilade stiftsjägmästarna i fastlandsstiften. Å andra sidan finge emellertid

ej heller förbises, att det ecklesiastika fastighetsbeståndet på Gotland,

till följd av öns i övervägande grad rent agrara karaktär och dess

markerat stationära befolkningsförhållanden, ej torde kunna tillföra stiftsnämnden

förvaltningsärenden (exempelvis jordupplåtelser, friköp av lägenheter

och andra försäljningsmål) i proportionsvis samma utsträckning, som

fallet vore i flertalet av fastlandsstiften. De här anförda data gåve väl

alltså, tillsammantagna, närmast vid handen, att på stiftsjägmästaren i

Visby i tjänsten ankommande arbetsuppgifter näppeligen — åtminstone

sett i jämförelse med övriga stifts jägmästares arbetsförhållanden — fyllde

det mått av stadigvarande arbete, som skäligen borde läggas till grund för

en dylik tjänsts organiserande såsom heltidstjänst. Hade likväl, på sätt av

stiftsnämnden i Visby vitsordats, stiftsjägmästaren därstädes haft sin tid

såsom vid heltidstjänst fullt upptagen av tjänsteåligganden vid ståftsjägmästarbefattningen,

torde man fördenskull vara berättigad att sluta till,

att de kontrollerande funktioner, befattningens innehavare hittills påtagit

sig, och den handledning, han funnit sig böra utöva vid pastoratens skötsel

av böställsskogarna, intensifierats i en omfattning, som, då en jämförelse

anställdes med förhållandena i fastlandsstiften, svårligen kunde i och för

sig motivera en definitiv organisation av den ifrågavarande tjänsten såsom

heltidstjänst. Gynnsamma förutsättningar förelåge emellertid för en praktisk

lösning av den organisationsfråga, som här mötte. En sådan lösning

skulle nämligen, syntes det, stå att vinna genom att till stiftsjägmästar
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

tjänsten i Visby, såsom utfyllnad i de med denna omedelbart sammanhörande

arbetsuppgifterna, hänlägga revirförvaltarbestyren för de domänverkets

skogliga administration underställda kronoskogarna på Gotland.

Till närmare belysning av det sålunda framställda förslaget har den

sakkunnige beträffande den nuvarande organisationen för skötseln av kronoskogarna

å Gotland och i fråga om förutsättningarna för den av honom

för stifts jäg mästar tjänsten i Visby föreslagna nya

organisationen framhållit följande:

Enligt vad inom domänstyrelsen under hand inhämtats, hade vid uppordnandet

av förvaltningsorganisationen för kronoskogarna å Gotland i

stort sett mött liknande svårigheter som de, vilka enligt vad förut berörts

förelåge med avseende å regleringen av stiftsjägmästartjänsten i Visby. I

sitt förslag rörande domänverkets organisation den 5 juli 1933 hade domänstyrelsen

uttalat, att den lämpliga storleken för ett enmansrevir i södra och

mellersta delarna av landet växlade mellan 8.000 och 12.000 hektar produktiv

skogsmark med en årsavverkning av 30.000—10.000 kubikmeter. I enlighet

härmed kunde givetvis de å det egentliga Gotland och å Gotska

Sandön befintliga kronoskogarna, tillhopa omfattande mindre än 8.000

hektar produktiv skogsmark och med ett sammanlagt årligt avverkningsbelopp

av endast omkring 11.500 kubikmeter, icke lämpligen komma i

fråga såsom en självständig förvaltningsenhet (revir). Domänstyrelsen

hade också, efter prövning av olika alternativ, besluta, att skogarna å

Gotland och Gotska Sandön skulle ingå i Linköpings revir, vilket därigenom

kommit att omfatta omkring 15.000 hektar produktiv skogsmark med en

årlig avverkning, enligt senaste beräkningar (oktober 1937) av omkring

36,500 kubikmeter. Med hänsyn, bland annat, till de säregna skogliga förhållandena

å Gotland med dess till stor del svårföryngrade och svagt produktiva

marker samt därmed förenade förhållandevis arbetskrävande förvaltning

hade emellertid numera för Linköpings och det angränsande

Tjusts revir såsom gemensamt biträde åt vederbörande revirförvaltare därstädes

förordnats en assistent (jägmästare).

Från domänstyrelsen hade beträffande de olika delarna av Linköpings

revir meddelats följande ytterligare uppgifter:

Östgötadelen . .

Gotska Sandön

Gotlandsdelen .

Produktiv

skogsmark

hektar

Årlig av- verkning

m3

Virkesförråd

per hektar

prod. skogsmark

m»

7,200

25,000

121

2,700

4,500

71

5,100

7,000

65

Till jämförelse finge nämnas, att motsvarande siffror beträffande de

ecklesiastika skogarna å Gotland för närvarande, enligt av vederbörande

stiftsjägmästare meddelade uppgifter, utgjorde:

4,960 hektar produktiv skogsmark,

8,500 kubikmeter i årlig avverkning samt

80 kubikmeter virkesförråd per hektar produktiv skogsmark.

Dessa siffror gåve i sin mån stöd för tanken, att man genom ett organisatoriskt

sammanförande av ifrågavarande å Gotland belägna skogliga

förvaltningsobjekt skulle kunna häva de svårigheter, som med avseende

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

å personalanställningen för närvarande förelåge för de två nuvarande organisationerna

därstädes. Om kronoskogarna å det egentliga Gotland underlades

dåvarande stiftsjägmästares förvaltning, erhölles ett samfällt förvaltningsobjekt,

vars omfattning åtminstone i fråga om arealen produktiv

skogsmark uppginge till den av domänstyrelsen tidigare för ett enmansrevir

angivna lämpliga storleken.

De funktioner, domänstyrelsen och vederbörande Överjägmästare för närvarande

utövade beträffande de gotländska kronoskogarna, torde givetvis

alltfort böra ankomma på dessa. För kronoskogarnas skötsel syntes ock

böra bibehållas den å Gotland nu anställde kronojägaren, vilken i så fall

i anställnings- oell avlöningshänseende borde kvarstå hos domänverket,

ehuru han i tjänsteangelägenheter i övrigt skulle komma att lyda närmast

under stiftsjägmästaren. I avseende å det här framförda organisationsförslaget

i övrigt syntes, därest detsamma vunne beaktande, domänstyrelsen

och stiftsnämnden framdeles få sig ålagt att, var för sig, avgiva förslag till

den specialreglering, som kunde visa sig erforderlig.

Örn en anordning, som den här skisserade, bleve genomförd, läge givetvis

makt uppå, att den därav påkallade finansiella regleringen mellan domänfonden

och kyrkofonden förenklades, så långt sig göra läte. För undvikande

av onödig omgång syntes därvid en årlig ersättning, innefattande i ett för

allt såväl lön som resekostnads- och traktamentsersättningar, främst vara

att förorda. Ett överlämnande på föreslaget sätt av de ifrågavarande kronoskogarna

till förvaltning av stiftsjägmästaren å Gotland kunde preliminärt

beräknas komma att för domänverket inbespara årliga kostnader, motsvarande

i första hand den nuvarande assistentens halva avlöning jämte vissa

rese- och traktamentskostnader, till ett belopp av i avrundat tal tillhopa

5,000 kronor. Å andra sidan skulle kyrkofondens årskostnader för skogsförvaltningen

å Gotland samtidigt komma att ökas med, i första rummet,

skillnaden mellan årsavlöningen till en stiftsjägmästare med trefjärdedels

lön enligt för närvarande bestämd lönegrad och årsavlöningen till en stiftsjägmästare

med hel tidst jänstgöring och placerad i den nya lönegrad, som

för dessa befattningshavare bleve bestämd, en skillnad som efter vad här

föresloges kunde beräknas till cirka 2,700 kronor för år. Därjämte uppstode

givetvis även en viss ökning med avseende å stifts jägmästarens resekostnader,

i det närmaste väl motsvarande vad i sådant hänseende inbesparades

för domänverket. Det torde för övrigt ligga i sakens natur, att den rationalisering

av administrationen för de publika skogarna på Gotland, som det

här framförda organisationsförslaget möjliggjorde, skulle medföra kostnadsbesparingar

för såväl den statliga som den kyrkliga skogsförvaltningen på

detta avskilda område.

Frågan om stiftsjägmästarnas lönegradsplacering

bedömer den sakkunnige i anslutning till den ändrade anställningsform för

dessa befattningshavare, som av honom föreslagits, sålunda:

Granskade man härefter till en början grunderna för den år 1933 fastställda

lönegradsplaceringen för stiftsjägmästarna (lönegrad B 26), måste

otvivelaktigt sägas, att denna lönegradsplacering — även frånsett de konsekvenser

för lönesättningen, som inträtt genom den för befattningarna i

Linköping, Strängnäs, Göteborg och Visby beräknade deltidstjänstgöringen

—— icke givit tjänsterna i fråga full rättvisa. Att man för löneavvägningen

vid stiftsjägmästarbefattningarna finge söka en allmän anknytning till den

opaginerad Kontrollera mot PDF

''25

Kungl. Majus proposition Nr 225.

för domänverkets tjänstemän, och härvid i första rummet för revirförvaltartjänsterna,

tillämpade löneskalan, vore naturligt. En dylik anknytning

måste anses riktig ej blott med hänsyn till de väsentligen likartade formella

kompetensfordringarna och de många beröringspunkter, som förelåge i avseende

å tjänsteuppgifternas art, utan jämväl i betraktande av rekryteringsf

örhållandena.

Med hänsyn till det ringa antalet lägre biträdestjänster för den skogliga

verksamheten, som för närvarande vore ställt och väl mäste förutsättas

även framdeles bliva ställt till stiftsnämndernas förfogande, torde det få

anses sannolikt, att denna krets av biträden komme att vara allt för liten,

för att den normala nyrekryteringen å stiftsjägmästarbefattningarna skulle

kunna enbart genom befordran av ifrågavarande befattningshavare behörigen

tillgodoses. Tvivelsutan hade man att även för framtiden räkna med

att stiftsjägmästartjänster komme att i viss utsträckning besättas med

sökande från domänverket, en rekryteringsordning, som ju hittills visat sig

förmånlig och för övrigt framstode såsom naturlig.

Anvisning i fråga örn stiftsjägmästartjänsternas lönegradsplacering hade

visserligen av 1932 års riksdag blivit meddelad, men denna anvisning hade

blivit skäligen vagt hållen. Riksdagens uttalande i denna fråga hade också

blivit föremål för olika tolkningar, i det lönegraden genom ett första beslut

av Kungl. Majit hade fixerats till B 28, fastän med begynnelselön enligt en

lägre, till denna lönegrad ordinärt icke hänförlig löneklass, men därefter bestämts

till B 26. Det avgörande, som härmed träffats, kunde dock icke

hava fått annan innebörd än av ett preliminärt, av försiktighetsskäl dikterat

ståndpunktstagande. Först i och med de konkreta erfarenhetsrön, som

erhållits under stiftsnämndsorganisationens hittillsvarande verksamhet,

hade en säker insikt kunnat vinnas om stiftsjägmästartjänsternas betydelse

för denna organisation över huvud och örn de speciella krav, som måste

ställas på deras innehavare.

Stiftsjägmästar tjänsten tillhörde en grupp av befattningar inom administrationen,

vid vilka de självständiga initiativen till åstadkommande av

tekniska och ekonomiska förbättringar inom förvaltningsområdet måste

intaga ett betydelsefullt rum och vilkas arbetsuppgifter i övrigt i väsentlig

utsträckning vore inriktade på fackmässig handledning vid och fortgående

kontroll av en ekonomisk förvaltning, som i första hand vore anförtrodd åt

inom kommunalförvaltningen verksamma organ och personer. Resultatet

av en så beskaffad tjänsteverksamhet kunde icke enbart eller ens företrädesvis

avläsas i siffror å antalet i diarier registrerade och avverkade ärenden.

Garantierna för framgångsrika arbetsinsatser av sådan art måste

ytterst sökas i befattningshavarens levande intresse för sin uppgift, i hans

villighet att underkasta sig omgång och besvär och, icke minst, i det handlag

och den auktoritet, han visade sig besitta vid utövande av sina ledande

och övervakande funktioner. Med hänsyn till stiftsjägmästartjänstens här

framhållna självständiga karaktär måste det framstå såsom välgrundat och

med i allmänhet tillämpade avlöningsprinciper bäst överensstämmande att

bereda alla stiftsjägmästartjänsterna, utan avseende å skiljaktigheterna i

tjänstgöringsdistriktens utsträckning och förvaltnings- och kontrollobjektens

antal, ytvidd, avkastning och dylika faktorer, en och samma lönegradsplacering.

I de t jii nstgöringsf list rikt, i vilka dc a stiftsjägmästaren ankommande

löpande tjiinstegöromålen överskrede mättet för en mansbörda, syntes

följaktligen en sådan arbetsanhopning böra mötas, icke med en högre

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition Nr 225.

löneställning för denne, utan genom att erforderligt fackkunnigt biträde i

tjänsten ställdes till hans förfogande.

Den centrala ställning i stiftsnämndsorganisationen, sorn stiftsjägmästaren

kommit att intaga, hade blivit en följd av förhållandenas egen natur

och stöde i god överensstämmelse med de för boställsreformen angivna syftemålen.

Tjänstens självständighet hade i det föregående framhållits och markerades

ytterligare av det förhållandet, att den kyrkliga skogsförvaltningen

i stiften icke vore underställd inseendet av någon fackmannamässig central

uppsyningsmyndighet. Man torde på grund av vad här och i det föregående

anförts rörande kvalifikationskraven för stiftsjägmästarbefattningarna

kunna med fog hävda, att dessa befattningar icke borde i lönehänseende

stå tillbaka för de mera krävande av revirförvaltartjänsterna inom domänverket.

En ordinarie jägmästare inom domänverket, som vore revirförvaltare,

åtnjöte för närvarande grundlön efter 26:e lönegraden. Därtill komme emellertid

för vissa revir, de s. k. första och andra klassens, ett särskilt lönetilllägg

å 1,200 kronor, respektive 600 kronor för år. Härigenom komme avlöningsnivån

för dessa revirförvaltare att, i andra klassens revir, överstiga

grundlönen i 27:e lönegraden men understiga grundlönen i 28:e samt, i första

klassens revir, till och med närma sig grundlönen i 29:e lönegraden för

ordinarie befattningshavare. Dessa lönetillägg, utgörande inalles ett tiotal

av det högre och något över tjugutalet av det lägre, utskiftades på reviren

i regel med hänsyn till dessas krävande beskaffenhet, men förutsattes dessutom

vara såtillvida rörliga, som de — oberoende av ombyte av befattningshavare—

skulle kunna indragas från eller tilläggas ett revir i anledning

av därinom inträffande förändringar (ökning eller minskning i produktiv

skogsmarksareal, stigande eller sjunkande värden och antal av virkesförsäljningar

o. dyl.). Förutom det att en jägmästare i domänverket sålunda

på grund av dylika yttre omständigheter kunde komma att tilläggas

eller mista angivna lönetillägg, kunde han emellertid även vinna eller förlora

ett dylikt lönetillägg i följd av förflyttning från ett revir till ett annat.

Domänstyrelsen ägde nämligen befogenhet att, utan ansökan av befattningshavaren,

placera denne å det revir, styrelsen vid ett vart tillfälle funne

för honom vara bäst passande. En jägmästare i domänverket bleve fördenskull,

efter vunnen befordran till revirförvaltare, icke garanterad högre avlöning

än som tillkomme honom såsom ordinarie befattningshavare i 26:e

lönegraden. Vid pensionering kunde han alltså — liksom i händelse av hans

frånfälle hans änka och barn — endast påräkna pension såsom för annan

befattningshavare i nämnda lönegrad. Vid ledighet med tjänstledighetsavdrag

kunde han även gå förlustig det särskilda lönetillägget och erhölle då

endast avlöning enligt lönegraden.

Med hänsyn till de här omnämnda, för domänverkets revirförvaltning

speciella anställnings- och avlöningsbestämmelserna samt under beaktande

tillika av vad förut anförts om kvalifikationskraven för stiftsjägmästarbefattningarna

syntes en placering av dessa sistnämnda tjänster i lönegrad

B 27 få anses vara väl avvägd och med avseende å löneförmåner fullt jämförbar

med flertalet av de mera krävande motsvarande befattningarna vid

domänverket. Stifts jägmästaren erhölle väl därigenom i regel icke fullt så

hög månadsavlöning som en sådan revirförvaltare, men vore däremot garanterad

en högre grundlön än denne och vunne därjämte ett högre pensionsunderlag

för sig och sina efterlevande. Å andra sidan måste denna högre

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 225.

27

grundval för avlöningen vid stiftsjägmästarbefattningarna anses väl motiverad

av den betydelsefulla angelägenheten att även för framtiden säkerställa

en välkvalificerad rekrytering å dessa befattningar, och densamma

framstode jämväl såsom skälig med hänsyn därtill, att möjlighet till vidare

befordran inom förvaltningsområdet saknades för ifrågavarande befattningshavare.

I det följande har den sakkunnige närmast behandlat frågan örn i vilken

omfattning vid stiftsnämnderna — jämte stiftsjägmästartjänsterna — erfordras

särskilda skogliga biträdestjänster. Efter att först lia redogjort för

de nuvarande biträdestjänsterna och med dessa förbundna arbetsuppgifter

lämnar den sakkunnige här tillika en redogörelse för organisationen av skogsindelningsarbetet

å boställsskogarna, med särskild hänsyn till stiftsjägmästarnas

och dessas biträdens befattning med detta arbete, och uttalar sig så

till sist örn behovet av ifrågakomna biträdestjänster samt om dessa befattningars

lönegradsplacering.

För de nuvarande biträdestjänsterna redogör den sakkunnige

sålunda:

För närvarande vore vid en var av stiftsnämnderna i Uppsala, Skara,

Västerås, Växjö, Lund, Karlstad, Härnösand och Luleå anställd en »ordinarie»

stiftsjägmästare med heltidstjänstgöring. Vid vardera av stiftsnämnderna

i Växjö och Härnösand vore härjämte, alltifrån organisationens första

verksamhetsår, anställd en assistent åt stiftsjägmästaren, benämnd biträdande

stiftsjägmästare. I samband med anslagen för förvaltningsutgifter

till stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och Karlstad hade Kungl. Majit

dessutom tillerkänt en var av dessa stiftsnämnder — de i Uppsala och Karlstad

för varje år alltsedan år 1933 och stiftsnämnden i Västerås för budgetåret

1937/38 — anslag från kyrkofonden för anställande av särskilt, i

viss mån stadigvarande, biträde åt därvarande stiftsjägmästare. Samtliga

dessa senare biträden, vilka skulle äga högre skoglig utbildning, åtnjöte

månatliga, till visst belopp fixerade arvoden jämte respenninganslag och

traktamentsersättningar. I Uppsala och Karlstad vore biträdena anställda

på kyrkofondens bekostnad under en tid av sex månader varje år och vore

bär avsedda att i allmänhet tillhandagå stiftsjägmästaren i dennes tjänst.

I Västerås hade biträdet anställning på kyrkofondens bekostnad under tre

månader av året och hade företrädesvis till uppgift att vara stiftsjägmästaren

behjälplig med på denne ankommande virkesutsyningar å inom stiftet

varande bostiillsskogar av skyddsskogskaraktär och av eljest svårföryngrad

beskaffenhet.

Att ett behov av dessa biträdande stiftsjägmästare och särskilda biträden

även framdeles komme att föreligga, torde, i varje fall under de nuvarande

förvaltningsförhållandena, vara ställt utom tvivel. I de sistnämnda tre stiften,

där särskilda biträden åt stiftsjägmästarna blivit »fast» anställda, hade

dessa biträden haft full sysselsättning under angiven anställningstid med

förekommande ärenden tillhörande stiftsjägmästarens arbetsområde; i vissa

fall hade, enligt uppgift, den anvisade tiden till och med visat sig härför

otillräcklig. Så hade senast stiftsnämnden i Karlstad vid framläggandet av

sina äskanden flir budgetåret 1937/38 på anförda skäl gjort framställning

örn en utökning av anställningstiden för dess ifrågavarande biträde till åtta

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

månader av året. Framställningen hade likväl — .sedan densamma av statskontoret,

under hänvisning till att en allmän utredning rörande ifrågavarande

biträdens anställningsförhållanden förestode, för det dåvarande avstyrkts

— av Kungl. Maj:t lämnats utan bifall.

De två biträdande stiftsjägmästarna i Växjö och Härnösand vore för

närvarande anställda för helt år med viss uppsägningstid och avlöning i likhet

med vad gällde för extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst i

19:e lönegraden. Enligt av stiftsnämnderna lämnade uppgifter biträdde de,

i stort sett, de »ordinarie» stiftsjägmästarna i alla på dem ankommande

göromål — den biträdande stiftsjägmästaren i Växjö till synes dock huvudsakligast

med skogsindelningsarbete.

De nuvarande särskilda biträdena hos stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås

och Karlstad vore av vederbörande stiftsnämnd engagerade för helt

år med bestämd månadslön. Under den tid av året, som sträckte sig utöver

vad Kungl. Majit medgivit för anställningen, hade dessa biträden sysselsatts

med skogsindelningsarbete å pastoratsskogarna inom stiftet. För detta

senare arbete hade pastoraten jämlikt stadgande i sista stycket i 46 §

ecklesiastik boställsordning av stiftsnämnden påförts ersättning, motsvarande

vad i ett vart fall av biträdets årslön och dennes resekostnader därå

belöpte. Biträdet i fråga hade därvid av stiftsnämnden betraktats såsom i

åberopade paragraf åsyftat »tillfälligt» biträde.

De arbetsuppgifter, för vilka de två biträdande stiftsjägmästarna sålunda

utnyttjades, liksom även de uppdrag, som av de tre särskilda biträdena hittills

handlagts och för vilka dessa givetvis även framgent i främsta rummet

skulle vara erforderliga, måste samtliga — under nuvarande organisation

— anses motsvara sådana göromål, som ordinärt ankomme på stiftsjägmästarna

i tjänsten. Vad därvid särskilt beträffade skogsindelningsarbetet, varmed

de särskilda biträdenas årsanställning, på sätt här förut omnämnts, till

avsevärd del utfylldes och varmed jämväl de biträdande stiftsjägmästarna

till en del vöre sysselsatta, vore likvisst att beakta, hurusom redan vid stiftsnämndsorganisationens

tillkomst fråga uppkommit, huruvida sådant arbete

lämpligen — främst därvid det för skogsindelningarna grundläggande

taxerings- och övriga s. k. fältarbetet — borde påläggas stiftsjägmästarna

eller detta arbete borde annorlunda organiseras.

Beträffande organisationen av skogsindelningsarbetet

lämnar den sakkunnige följande redogörelse:

Enligt 46 § boställsordningen skulle hushållningsplan för ecklesiastikt

löneboställes skog upprättas genom stiftsnämndens försorg och, sedan pastoratet

hörts över uppgjort förslag, fastställas av stiftsnämnden. Upprättande

av hushållningsplan för allmänt kyrkohemmans skog ankomme enligt

särskilda bestämmelser jämväl på stiftsnämnden. Beredning och föredragning

av ärenden rörande skogshushållningsplaner ålåge enligt gällande stiftsnämndsinstruktion

stiftsjägmästaren. Örn organisationen av arbetet med

skogshushållningsplanernas upprättande — skogsindelningsarbetet — innehölle

hithörande författningar i övrigt endast följande, redan tidigare i detta

sammanhang åberopade, i sista stycket i 46 § boställsordningen intagna

stadgande: »Anlitar stiftsnämnd tillfälligt biträde för upprättande av hushållningsplan,

åligger det pastoratet att enligt grunder, som Konungen bestämmer,

ersätta kyrkofonden för härav uppkommen kostnad». Förarbetena

till boställsordningen innehölle ej heller några närmare anvisningar

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Marits proposition Nr 285.

rörande ordnandet av indelningsarbetet. Av vissa uttalanden till det av

Kungl. Majit ar 1932 framlagda förslaget till boställsordning skulle återigen

kunna slutas, att »stiftsintendenten» (vilken enligt Kungl. Maj:ts förslag

i förevarande hänseende tänkts skola intaga en visserligen mera självständig

men dock med stifts jägmästaren någorlunda jämförlig ställning)

förutsatts skola övervaka och kontrollera indelningsarbetet samt själv handlägga

den definitiva utformningen av förslagets avverkningsberäkningar

m. m., men att tekniska förarbeten och sifferbearbetningar icke — annat

än undantagsvis — borde ingå i dennes tjänsteåligganden och ej heller ankomma

på de skogligt utbildade biträdena med verklig tjänsteställning i

förvaltningsorganisationen. Enligt samma uttalanden torde man hava avsett,

att det förberedande tekniska indelningsarbetet helst borde anförtros

åt särskilt anlitad, utanför organisationen stående, på området speciellt

erfaren arbetskraft.

Åled utgångspunkt från de här återgivna övervägandena hade på sin tid

1932 års ecklesiastika boställssakkunniga till chefen för ecklesiastikdepartementet

ingivit ett förslag till planläggning av det framtida arbetet med

skogshushållningsplaners upprättande, i huvudsak gående ut på, att en

särskild efter behovet avpassad, för slcogsindelning utbildad och rutinerad

personal skulle, i extra anställning inom domänverket, ställas till stiftsnämndernas

förfogande för indelningsarbete å de ecklesiastika skogarna

inom stiften. Denna personal skulle i tjänsteorganisatoriskt hänseende vara

anknuten till domänverket, men avlönas av kyrkofonden (för att sedan

ersättas av pastoraten) samt i arbetets planläggning och bedrivande stå

under stiftsnämndens och stiftsjägmästarens ledning. De boställssakkunniga

avsågo med sitt förslag att genom utnyttjandet av den till buds stående

personalen i domänverket skapa en garanti för att stiftsnämnderna alltid

skulle äga tillgång till för ändamålet erforderliga, kompetenta biträden,

men därjämte ock att genom sålunda centralt anställd personal åstadkomma

såväl kostnadsbesparing som större enhetlighet i arbetet. I häröver den

14 februari 1933 avgivet utlåtande uttalade domänstyrelsen vissa betänkligheter

mot förslaget med hänsyn till uppkommande personalorganisatoriska

svårigheter, ävensom att för indelningarna å de spridda ecklesiastika

boställsskogarna erforderlig materialinsamling vid anlitande av domänverkets

personal stundom komme att ställa sig dyrare, än om stiftsnämnden

därför anlitade personal från den lokala arbetsmarknaden. Domänstyrelsen

ställde sig dock villig att, i den mån dess egna arbetsuppgifter det medgåve,

lämna stiftsnämnderna anvisningar på för indelningsarbete lämpad

och vid ett vart tillfälle tillgänglig personal. Genom beslut den 3 april 1933

förklarade departementschefen boställssakkunnigas berörda framställning

icke föranleda någon departementschefens åtgärd.

Det här omförmälda spörsmålet hade vid samma tid upptagits lill behandling

av stiftens centralnämnd, som ock föranstaltat örn en undersökning

av de på frågan inverkande förhållandena samt i hänvändelse till

stiftsnämnderna inhämtat dessas uppfattning i saken. De inom centralnämnden

för frågans lösning framkomna planerna, vilka närmast hade gått ut

på en uppgörelse med ett å skogsindelningsområdet verksamt enskilt affärsföretag

örn övertagande, för stiftsnämndernas gemensamma räkning, av

skogsindelningsarbetet å landets samtliga ecklesiastika löneboställen och

allmänna kyrkohemman, hade emellertid icke vunnit någon .större anslut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition Nr 225.

ning hos stiftsnämnderna, och genom beslut den 2 juni 1933 hade centralnämnden

funnit ärendet icke föranleda någon dess vidare åtgärd.

Skogsindelningsarbetet hade härefter organiserats och bedrivits på det

sätt, som inom varje särskilt stift befunnits mest ändamålsenligt. Av inhämtade

upplysningar franninge sålunda, att i de flesta stiften stiftsjägmästarens

egen medverkan i indelningsarbetet huvudsakligen inskränkte sig

— förutom till ledning och övervakning av detsamma i allmänhet — till

företagande genom besök å skogarna av erforderlig kontroll av taxeringar

och övrigt av biträden utfört förarbete, ävensom till utförande av förekommande

avverkningsberäkningar. De förberedande tekniska arbetena utfördes

mestadels av tillfälliga, särskilt engagerade indelningsbiträden men,

som förut nämnts, i Växjö samt i Uppsala, Västerås och Karlstads stift till

en del även av den biträdande stiftsjägmästaren och de tre i de sistnämnda

stiften anställda biträdena. I ett par stift syntes emellertid stiftsjägmästaren

taga mera verksam del i det egentliga indelningsarbetet.

Den här lämnade redogörelsen gåve vid handen, att meningarna tidigare

varit i någon män delade i fråga örn det lämpligaste sättet för indelningsarbetets

organiserande. Såsom förhållandena utvecklat sig, hade man dock

tydligen inom stiftsnämnderna funnit arbetet med hushållningsplanernas

upprättande utgöra ett tjänsteåliggande för stiftsjägmästaren, för så vitt

och i den omfattning hans arbetsbörda i övrigt så medgivit. Det åberopade

stadgandet i 46 § boställsordningen gåve ock ett bestämt stöd åt denna uppfattning.

Rörande behovet av skogliga biträdest jänster vid

stiftsnämnderna samt örn dessa befattningars lönegradsplacering

anför den sakkunnige:

Med hänsyn till de anförda förhållandena i fråga örn skogsindelningsarbetet

och då inom de förberörda fem stiften synbarligen även övriga tjänsteuppgifter

för stiftsjägmästaren för närvarande vore av den omfattning, att

de ovillkorligen krävde anställande av visst stadigvarande biträde åt denne,

syntes det icke blott vara väl motiverat, att vid stiftsnämnden i ett vart av

Växjö och Härnösands stift bibehölles den hittillsvarande biträdande stiftsjägmästarbefattningen

därstädes, utan desslikes ändamålsenligt, att i ett

vart av de tre andra stiften — Uppsala, Västerås och Karlstads —- inrättades

en verklig biträ destjänst med fast anställning och för helt år bestämd

avlöning. ■—- Såsom i ett tidigare avgivet förslag örn inrättande av ett

Stockholmsstift anförts, skulle visserligen, örn samma förslag genomfördes,

en viss ej så oväsentlig del av Uppsala ärkestifts nuvarande område komma

att överföras till det nya stiftet och dithörande ecklesiastika skogar hänläggas

under stiftsnämnden i Strängnäs. Då Uppsala stiftsnämnds förvaltningsområde

därigenom skulle komma att minskas, komme givetvis även

därvarande stifts jägmästares arbetsuppgifter att i motsvarande grad lättas.

Detta stift vore emellertid för närvarande med avseende å stiftsnämndens

förvaltningsområde, och därvid ej minst i fråga örn skogarnas omfattning

(35,349 hektar produktiv skogsmark), ett bland de största i landet.

Enligt omnämnda förslag skulle från stiftsnämndens i Uppsala förvaltning

avskiljas inalles 1,350 hektar produktiv skogsmark eller blott 3 å 4 procent

av den skogsmarksareal, som nu läge under dess administration. Den avlastning,

som för Uppsala stiftsnämnds vidkommande skulle ske i och med

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

ett Stockholmsstifts inrättande, måste fördenskull, efter den närmare undersökning

av frågan, som i nu förevarande sammanhang möjliggjorts,

bedömas såsom förhållandevis ringa. I gjorda framställningar framhölle ock

stiftsnämnden i Uppsala de ecklesiastika skogarnas inom stiftet betydande

areal och dessa skogars stora produktionsmöjligheter, ävensom arealens

splittring å ett stort antal enheter. På goda grunder kunde alltså antagas,

att stiftet i skogligt hänseende, även om den tilltänkta områdesminskningen

komme att äga rum, skulle förbliva ett av de mest arbetskrävande i

landet.

Det borde till belysning av behovet av de här berörda biträdestjänsterna

uppmärksammas, att de nu angivna fem stiften, i avseende å arealen produktiv

skogsmark å de under stiftsnämndens förvaltning eller inseende

ställda fastigheterna, utgjorde en grupp för sig med i förhållande till övriga

stift de absolut högsta skogsarealsiffrorna. För ett vart av de fem ifrågavarande

stiften överstege nämligen den produktiva skogsmarken å ecklesiastika

löneboställen, allmänna kyrkohemman och biskopshemman tillhopa

en areal av lägst 27,000 hektar, medan samma arealsiffra för ett vart av

de övriga stiften högst uppginge till i avrundat tal 17,500 hektar (för Luleå

stift hade härvid skälig reducering beräknats med hänsyn till de norrländska

förhållandena).

I realiteten torde inrättandet av de föreslagna tre biträdestjänsterna vid

stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och Karlstad icke komma att innebära

någon nämnvärd merbelastning av kyrkofonden. Till den del de ifrågavarande

biträdenas avlöningar hittills ersatts av pastoraten, torde nämligen,

generellt sett, denna kostnad dock slutligen i huvudsak hava kommit att

belasta kyrkofonden, enär vederbörande pastorats utgifter för hushållningsplans

upprättande utgjorde avdragsgill omkostnad vid normalavkastningsuppskattningen.

Och då pastoratets omkostnad alltså i motsvarande grad

sänkt den uppskattade normalavkastningen för ett löneboställe, hade pastoratet

i flertalet fall erhållit åter sin omkostnad genom ökat bidrag ur

kyrkofonden.

Yrkande hade framställts om beredande av ordinarie anställning jämväl

åt de biträdande stifts jägmästarna, men försiktigheten bjöde likväl, bland

annat med hänsyn till den förut berörda frågan örn skogsindelningsarbetets

ändamålsenliga ordnande, att icke för närvarande införliva med organisationen

några ytterligare ordinarie skogliga befattningar utöver vad ofrånkomligt

tarvades, eller en ordinarie stiftsjägmästarbefattning i varje stift

och därjämte för speciellt behov, varom nedan nämnes, en skogvaktarbefattning.

Därest, på sätt här föreslagits, biträdande stiftsjägmästare bibehölles vid

stiftsnämnderna i Växjö och Härnösand samt därjämte inrättades en fast

biträdestjänst vid vardera av stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och Karlstad,

torde åt samtliga dessa biträdesbefattningar böra givas den anställningsform,

som inom statsförvaltningen tillkomme extra ordinarie tjänster.

Härigenom tillgodosåges helt möjligheten att, därest det framdeles skulle

ske en avlastning i omfattningen av stiftsjägmästarens tjänsteuppgifter

samt omständigheterna i övrigt så föranledde, indraga överflödig bliven

biträdesbefattning.

Biträdande stiftsjägmästarbefattning syntes böra sättas i 20:e lönegraden

av löneplanen för extra ordinarie tjänstemän enligt gällande avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis proposition Nr

inom allmänna civilförvaltningen. De övriga tre biträdesbefattningarna

syntes däremot, med hänsyn till innehavarnas mera underordnade arbetsuppgifter,

lämpligen kunna placeras lika med flertalet amanuenser å domkapitels-

och stiftsnämndskanslierna eller i 16:e lönegraden enligt löneplanen

för de extra ordinarie befattningshavarna. T detta sammanhang finge erinras

om, att statskontoret i utlåtande den 28 juni 1933 och den 2 september

1930 vid fråga örn möjlighet att förordna vikarie för stiftsjägmästare förordat,

att sådan vikarie i fall av ledighet för biträdande stiftsjägmästare,

då alltså någon befattningshavare med reglerad avlöning icke funnes inom

stiftsnämnden att tillgå såsom vikarie, borde för vikariatsavlöningens bestämmande

anses vara placerad i l(i:e lönegraden i den för extra ordinarie

befattningshavare gällande löneplanen.

En sådan löneplaeering för dessa två grupper av biträden torde också

visa sig riktigt avvägd, då en jämförelse gjordes med motsvarande befattningshavares

löneställning inom domänverket. De biträdande stiftsjägmästarnas

avlöning i extra ordinaries 20:e lönegrad bomme således att omfatta

18—22 löneklasserna och därmed ligga emellan domänverkets ordinarie

revirassistenters avlöning i B 20 med löneklasserna 20—23 och dess extra

ordinarie assistenters avlöning i 19:e lönegraden med löneklasserna 17—22.

För de särskilda biträdena i Uppsala, Västerås och Karlstad konmie den

föreslagna avlöningen i löle lönegraden, omfattande löneklasserna 14—19,

att inom domänverket närmast motsvara de extra assistenternas i 15—17

löneklasserna. I förhållande till dessa komme dock stiftsjägmästarbiträdena

att, förutom högre slutavlöning, erhålla förmånen av ordnade pensionsförhållanden,

vilket ju icke tillkomme extra befattningshavare. I jämförelse

med för närvarande till biträdena för 3 å 6 månader av året utgående

månadsarvoden skulle, efter förslagets genomförande, deras månadsavlöning

(inberäknat ifrågakommande lönetillägg) komma att redan efter tre

års anställning, eller i löneklass 15, uppgå till kontant ungefär samma belopp

som nuvarande arvode, och då hade de dock därjämte erhållit dels

fast helårsanställning, dels ock genom de avdragna pensionsavgifterna

garanterad fullständig pensionering.

I samband med frågan örn biträdestjänsterna har den sakkunnige jämväl

föreslagit fast reglering av skogvak fart jönsten för L aggås

e n s allmänna kyrkohemman och anför härom följande:

Utöver de förut berörda biträdessysslorna måste även förutsättas, att den

nuvarande skogvaktartjänsten för Uaggåsens allmänna kyrkohemman inom

Karlstads stift alltjämt bibehölles. Skogen å ifrågavarande kyrkohemman

stöde med sina över 5,000 hektar produktiv skogsmark i en storleksklass för

sig, som otvivelaktigt motiverade ett stadigvarande behov av en fast anställd

och väl kvalificerad bevakningsman å skogen och ställföreträdare

därstädes för stiftsjägmästaren. Lämpligen borde ock, på sätt redan berörts,

denna befattning, i likhet med vad förhållandet vore för kronojägare

inom domänverket, erhålla den stadigvarande anställningsform, som följde

med befattnings upptagande såsom ordinarie. Den torde böra tilläggas

samma lönegradsplacering som de motsvarande kronojägarbefattningarna,

eller i lönegrad B 9. Avlöningen enligt denna lönegrad, varmed borde följa

resekostnadsersättning med visst måttligt belopp i månaden, motsvarade

helt vad av stiftsnämnden engagerad nuvarande skogvaktare för närvarande

åtnjöte. Avlöningen skulle givetvis utgöra bruttolön. Till skogen

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

hörande skogvaktareboställe borde befattningshavaren tillförbindas arrendera

av stiftsnämnden mot av denna bestämd avgäld, som finge avräknas

å månadsavlöningen.

Slutligen har den sakkunnige även uttalat sig rörande vissa med den

föreslagna avlöningsregleringen sammanhörande specialfrågor, befattningshavarnas

pensionering, de nya befattningarnas

benämning och förutsättningarna för nuvarande befattningshavares

befordran till dessa befattningar utan desammas

ledigförklarande. Med avseende härå anför den sakkunnige

följande:

Beträffande stiftsjägmästarnas och de fast anställda skogliga biträdenas

pensioneringsförhållanden, jämväl i avseende å familjepensionering, syntes

i allt böra gälla vad i sådant hänseende eljest gällde för tjänstemän, tillhörande

den civila statsförvaltningen, med beaktande likväl att i fråga örn

pensionsålder borde tillämpas samma begränsning som för domänverkets

motsvarande befattningshavare eller alltså 63 år för stiftsjägmästarna samt

60 år för de biträdande stiftsjägmästarna och de särskilda biträdena, liksom

ock för skogvaktaren å Laggåsen.

I avseende å de ifrågavarande befattningshavarnas benämning vore att

märka, att benämningen biträdande stiftsjägmästare syntes mindre lämplig,

då densamma lätt kunde uppfattas såsom avseende en andre — ordinarie

— stiftsjägmästare eller sådan, som enligt 6 § 2 morn., första stycket,

boställsordningen förutsattes i särskilt fall kunna tillsättas. De biträdande

stiftsjägmästarna vore emellertid otvivelaktigt blott assistenter åt den ordinarie

stiftsjägmästaren och borde givetvis ej heller tilldelas annan funktion.

En andre stiftsjägmästare åter syntes väl endast kunna komma i fråga i

fall, då en stiftsnämnds skogliga förvaltningsuppgifter komme att antaga

en sådan omfattning, att det bleve nödvändigt att uppdela förvaltningsområdet

å två, inbördes jämställda ordinarie stiftsjägmästare. Med hänsyn

härtill och efter förebild från domänverket syntes de nuvarande biträdande

stiftsjägmästarna härefter böra benämnas, förslagsvis, skogsassistenter. De

tre särskilda biträdena syntes likaledes, för undvikande av en nära till hands

liggande förväxling med pastoratens skogliga biträden, böra givas en särskild

mot deras tjänsteställning svarande benämning, förslagsvis skogsamanuenser.

Skogvaktaren å Laggåsen syntes lämpligen kunna benämnas stiftsskogvaktare.

Med hänsyn till den relativt långa övergångstid, varunder de nuvarande

stiftsjägmästarna och övriga här ifrågavarande skogliga befattningshavare

hos stiftsnämnderna nu innehaft sina anställningar under i viss mån provisoriska

förhållanden, syntes det skäligt, att Kungl. Majit, därest stiftsjägmästarbefattningarna

ordnades såsom ordinarie, och stiftsnämnden, därest

övriga ifrågavarande befattningar inrättades såsom extra ordinarie, på sätt

här föreslagits, gåvos befogenhet att till de nya befattningarna befordra nuvarande

tjänstinnehavare, utan att dessa befattningar först behövde ledigförklaras.

Av samma skäl torde sålunda befordrad befattningshavare böra

få för löneklassplacering tillgodoräkna sig sin föregående anställningstid

hos stiftsnämnden.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1038. 1 sami. Nr 225.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Särskilt yttrande har till utredningen avgivits av en av de vid

densamma biträdande experterna, riksdagsmannen P. J. Gustafsson, däri

denne på anförda skäl förordat en uppfattning av stiftsjägmästartjänsterna

i lönegrad B 28.

De över utredningen hörda myndigheterna hava i

allmänhet tillstyrkt de av den sakkunnige föreslagna ändrade grunderna

såväl för den skogliga personalens anställning vid stiftsnämnderna som ock

för samma personals avlönande.

Domkapitlen och stiftsnämnderna i Uppsala, Växjö och Karlstad — domkapitlet

i Karlstad likväl med reservation av en ledamot för instämmande

i den sakkunniges förslag — samt stiftsnämnden i Härnösand hava emellertid

förordat differentiering med avseende å stiftsjägmästartjänsternas lönegradsplacering

och föreslagit, att dessa tjänster i de nämnda stiften placeras

i lönegrad B 28. Domkapitlen och stiftsnämnderna i Strängnäs, Lund och

Luleå hava påyrkat en allmän höjning av stifts jägmästarnas lönegradsplacering.

Stiftsnämnden i Skara har jämväl uttalat sig härför men har med

hänsyn till stiftssekreterarbefattningarnas placering icke velat göra något

direkt yrkande därom. I fråga örn de föreslagna biträdestjänsterna hava,

å ena sidan, domkapitlen och stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och Karlstad

hemställt, att även därvarande biträdestjänster placeras i 20:e lönegraden

och jämställas med de föreslagna assistenttjänsterna vid stiftsnämnderna

i Växjö och Härnösand, samt, å andra sidan, stiftsnämnden i Härnösand

ifrågasatt, att biträdande jägmästaren därstädes befordras till ordinarie

i lönegrad B 21 eller, därest så ej kan ske, såsom extra ordinarie uppflyttas

i 2Ira lönegraden. Sistnämnda tre domkapitel och fyra stiftsnämnder

jämte domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö hava dessutom anmärkt

mot de för ifrågavarande befattningshavare föreslagna benämningarna och

för samtliga dessa förordat benämningen »stiftsjägmästareassistent».

Av myndigheternas yttranden i här omnämnda och de övriga hänseenden,

varutinnan mera allmänna erinringar framförts, har jag här anledning

att endast återgiva följande:

Stiftsnämnden i Uppsala: Utredningen hade bestyrkt det i sig självt

naturliga sakförhållandet, att någon skillnad ej rådde emellan de biträdande

stiftsjägmästarna (i Växjö och Härnösand) och övriga biträden (i Uppsala,

Västerås och Karlstad) i fråga örn tjänstgöringens art. Skulle någon olikhet

i detta hänseende kunna åberopas, borde den gälla skogsindelningsarbetet,

varmed sistnämnda tjänstemän i avsevärd utsträckning sysselsattes. Utredningen

hade dock påvisat, att jämväl de biträdande stiftsjägmästarna handhade

sådant arbete, inom Växjö stift till och med under större delen av

året. Det förtjänade framhållas, att skogsindelningsarbetet, till följd av den

viktiga roll hushållningsplanerna numera intoge i den ecklesiastika boställslagstiftningen,

krävde särskild erfarenhet och omdöme, varför det med full

rätt kunde anses lika viktigt som annat åt ifrågavarande tjänstemän anför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

as

Kungl. Maj.ts proposition Nr

trott förvaltningsarbete. På grund av vad som här anförts och då ingenting

i utredningen angåves, som kunde giva stöd åt uppfattningen, att det

arbete, som av meromnämnda biträden utfördes, skulle vara av mindre

maktpåliggande art eller kräva mindre kvalifikationer än de biträdande

stiftsjägmästarnas tjänstgöring, syntes det ej motiverat att i avlönings
hänseende

åtskilja dessa båda grupper av tjänstemän.------ —

Förvärvandet av en tillräcklig kännedom om boställsskogarna samt örn do

personer, med vilka tjänstemannen hade att samarbeta vid deras skötsel, toge

inom de största skogsstiften flera år i anspråk. Innan sådan kännedom vunnits,

kunde det till stiftsjägmästarens förfogande stående biträdet ej vara

till full nytta. Det vöre därför lika viktigt att söka undvika ombyte å dessa

tjänster som å de biträdande stiftsjägmästarbefattningarna. Uppenbart

torde vara att, under normala framtidsutsikter på skogsmannabanan, ingen

dugande yngre kraft valde anställning hos en stiftsnämnd med därtill

hörande ytterst begränsade befordringsmöjligheter, på de villkor utredningen

föreslagit. Jämförelsen med de extra assistentbefattningarna inom

domänverket, vilka vore rena övergångstjänster till bättre avlönade platser,

vöre sålunda ej berättigad. I förhållande till de båda stift — Härnösands och

Växjö — där biträdande stifts jägmästare anställdes år 1933, läge Uppsala

stift i fråga örn skogsmarksareal visserligen avsevärt under Härnösands stift,

vilket härutinnan intoge en särställning. På grund av härvarande skogars

stora avkastningsförmåga vore skillnaden i årsavverkning dock ej så betydande.

I Härnösands stift utgjorde årliga avverkningen omkring 133,000 kubikmeter

emot i Uppsala stift 114,000 kubikmeter. Jämfört med Växjö stift

lage Uppsala stift i fråga om såväl skogsmarksareal som virkesavkastning

ej oväsentligt högre och detta förhållande komme ej att rubbas, även örn i

ett nytt stift för Stockholms stad med omnejd stiftsnämndsgöromålen för

Uppsala-delen på föreslaget sätt skulle överflyttas till Strängnäs stiftsnämnd.

— För de skogliga göromålens bestridande inom detta stora och

syårskötta stift — antalet hos pastorat anställda skogliga biträden närmade

sig bär 100-talet — vöre det enligt stiftsnämndens mening oavvisligen nödvändigt,

att åt stiftsjägmästarens assistent bereddes en sådan löneplacering,

att nämnden kunde till denna befattning förvärva och behålla en dugande

tjänsteman med tillräcklig skoglig erfarenhet. Stiftsnämnden hade tidigare

vid upprepade tillfällen med skärpa framhållit dessa synpunkter, varför

nämnden hoppats, att de vid denna allmänna översyn av stiftsjägmästarnas

och deras biträdens anställningsförhållanden skulle blivit tillbörligen beaktade.

Stiftsnämnden finge därför hemställa, att några befattningar som

»skogsamanuenser» — en för övrigt mindre väl vald benämning — ej infördes

i organisationen, utan att inom ett vart av ifrågavarande fem stift

inrättades en befattning såsom »stiftsjägmästareassistent» i 20:e lönegraden

för extra ordinarie tjänstemän. Även den föreslagna benämningen »skogsassistent»

syntes nämligen på grund av sin alltför vidsträckta betydelse

mindre lycklig, varför den på förenämnt sätt syntes med fördel kunna utbytas

emot, en mera distinkt benämning, i analogi med »överjägmästareassistent»

inom domänverket.

Vad stiftsnämnden sålunda anfört har helt biträtts av domlcapitlet i Uppsala,

och härmed i det väsentliga överensstämmande uttalanden hava tilllika

avgivits av stijtsnämndcrna i Västerås och Karlstad, med instämmanden

däri av domkapitlen därsammastädes.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Skara anse ingen tvekan råda om riktigheten

av att utnämningsrätten till stiftsjägmästartjänst bör ligga hos

Kungl. Majit och framhålla dessutom lämpligheten av att bestämmelser

utfärdas därhän, att stifts jägmästaren såsom ordinarie tjänsteman icke

utan särskilt tillstånd äger rätt att åtaga sig privata skogliga uppdrag.

Domkapitlet i Västerås anser sig ej kunna underlåta att inlägga en reservation

mot den sakkunniges i utredningen givna karakteristik av stiftsnämnderna

som organ av rent statlig karaktär.

Stiftsnämnden i Västerås, med instämmande av domkapitlet därstädes:

Stiftsnämnden hade särskilt med hänsyn till önskemålet att såsom sökande

till dessa betydelsefulla och krävande befattningar kunna erhålla dugliga

och väl kvalificerade sökande, icke något att erinra emot stiftsjägmästarnas

placering i lönegrad B 27. Likaså instämde stiftsnämnden i de sakkunnigas

uppfattning, att alla stifts jägmästare borde placeras i samma lönegrad.

Stiftsnämnden kunde icke finna några bärande skäl som talade för en åtskillnad

i löneplacering för stiftsjägmästarna. Den olikhet som kunde förefinnas

i arbetsbördan för stiftsjägmästarna i de olika stiften, borde kompenseras

genom ökade arbetskrafter. Enligt stiftsnämndens mening torde

nämligen stifts jägmästare i ett mindre stift icke hava mindre kvalificerat

eller mindre ansvarsfullt arbete än en stiftsjägmästare i ett större. Det torde

dessutom icke vara alldeles uteslutet, att arbetsbördan för stiftsjägmästaren

i ett mindre stift under vissa förhållanden kunde bliva mer krävande än för

stiftsjägmästaren i ett större stift med heltidstjänstgörande biträde vid sin

sida, vilket kunde övertaga en stor del av det stiftsjägmästaren åvilande

arbetet. En gradering vore ock så mycket mindre befogad, som man ej alltid

kunde räkna med att i de största stiften erhålla de skickligaste och mest

framstående stiftsjägmästarna, då förutom dugligheten även andra faktorer

spelade in vid befordran såsom tjänstålder m. m. Skulle emellertid en gradering

av lönerna komma till stånd, borde stiftsjägmästaren i Västerås

givetvis hänföras till den högre lönegraden.

Stiftsnämnden i Växjö, ävenledes med instämmande av domkapitlet därstädes:

Stiftsnämnden hyste betänkligheter mot förslaget, att stiftsjägmästare

skulle utnämnas av Kungl. Majit och icke — såsom hittills skett - av

stiftsnämnd. En stiftsnämnd syntes nämligen äga större möjlighet att träda

i personlig kontakt med blivande aspiranter än vad som lämpligen torde

kunna ifrågakomma på högre ort. Det vore visserligen sant, att stiftsnämnden

enligt förslaget skulle hava att avgiva förslag till tjänsten och att stiftsnämnden

då hade möjlighet att förorda den sökande, som ur angivna synpunkter

ansåges mest lämpad för befattningen. Härvid syntes emelleitid

kunna inträffa, att stiftsnämndens förslag icke följdes med hänsyn till annan

sökandes tjänstetid och andra befordringsgrunder, vartill foges hänsyn.

För att i största utsträckning bevara åt stiftsnämnderna det inflytande på

utnämningsfrågorna, som enligt vad ovan framhållits vore av behovet påkallat,

och med hänsyn till den antagningsrätt, stiftsnämnderna hittills

innehaft, ville därför stiftsnämnden i underdånighet förorda och föreslå, att

vid tillsättning av stiftsjägmästare stiftsnämnd hade att uppsätta tre sökande

på förslag, inom vilket förslag Kungl. Majit hade att utnämna en

till innehavare av befattningen.

Stiftsnämnden i Lund, likaså med instämmande av dervarande domkapitel:

Stiftsnämnden ville fästa uppmärksamhet på stiftsjägmästarnas

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

tjanstårsberåkning enligt civila tjänstepensionsreglementet. Det stora flertalet

stifts jägmästare — elen här anställde stiftsjägmästaren räknade före

sitt tillträde av befattningen cirka 14 tjänstår inom domänverket — torde

före sin utnämning till av dem nu innehavda befattningar varit anställda i

domänverkets tjänst och i sådana tjänster därstädes, som med hänsyn till

då gällande pensionsförfattnings lydelse icke varit förenade med pensionsavdrag.

Skulle denna tjänstgöring icke få medräknas vid tjänstårsberäkningar,

skulle knappast någon nu utnämnd stiftsjägmästare vid uppnådd

pensionsålder erhålla hel pension. Då emellertid Kungl. Maj:t jämlikt 3 §

2 mom. i förenämnda pensionsreglemente och 13 § i tillämpningsföreskrifterna

till samma reglemente kunde medgiva tjänsteman rätt att för tidigare

anställning i statens tjänst tillgodoräkna sig tjänstår, ville stiftsnämnden

hemställa, att i samband med utfärdande av den nya staten för stiftsnämndema

föreskrift måtte meddelas om att stifts jägmästarna måtte för

tjänstårsberäkning få tillgodoräkna sig dels den tid, under vilken de tjänstgjort

som stiftsjägmästare, och dels den tid, varunder de varit anställda i

domänverkets tjänst.

Stiftsnämnden i Göteborg: I fråga örn stifts jägmästarnas lönegradsplacering

ansåge stiftsnämnden i likhet med utredningsmannen, att anledning

saknades att tänka sig någon differentiering för de skilda stiften. Den föreslagna

lönegraden B 27 syntes också efter förhållandena väl avvägd. För bedömande

av stifts jägmästarnas ställning i pensionsavseende vore det av vikt,

att tidigare tjänstgöring i revirförvaltning finge tillgodoräknas. Det torde

eljest icke vara möjligt för flertalet nuvarande stiftsjägmästare att erhålla

full pension. Intet syntes vara att invända mot att stiftsjägmästare utsåges

av Kungl. Maj:t efter förslag av stiftsnämnden. Nuvarande befattningshavare

borde utan ansökan befordras till de reglerade tjänsterna.

Stiftsnämnden i Karlstad, i vars yttrande domkapitlet därstädes — med

reservation av en ledamot -— instämt: De sakkunniga hade genom sin utredning

observerat den olika arbetsbörda, som åvilade stiftsjägmästarna

i de olika stiften, och föreslagit inrättande av assistent- och skogsamanuenstjänster

i de större stiften. Genom sådan åtgärd ansåge de sakkunniga, att

stiftsjägmästarna i de större stiften skulle avlastas en del av sin arbetsbörda

och alla tjänsterna skulle vara likvärdiga. Stiftsnämnden, som redan tidigare

framkastat tanken på en differentiering av stiftsjägmästartjänsterna

i lönehänseende, kunde icke dela denna de sakkunnigas mening. Enligt stiftsnämndens

mening gå ve hela utredningen vid handen, att stiftsjägmästartjänsterna

icke endast i fråga om arbete utan framförallt i fråga om

ansvar och ekonomisk betydelse borde uppdelas i tvenne grupper, varvid

tjänsterna i Växjö, Uppsala, Västerås, Karlstad och Härnösand borde sättas

i en grupp och övriga tjänster i en grupp. Att den hirra gruppen borde

i lönehänseende placeras högre än den senare, ansåge stiftsnämnden påtagligt

och ville som motiv härför framföra följande.

1. En assistent avlastade visserligen en del av arbetet från stiftsjägmästaren,

men ansvaret åvilade alltid denne. Skillnaden i ansvar hos ledningen

för en större och en mindre förvaltningsverksamhet torde vara påtaglig.

2. Stiftsjägmästartjänsterna vöre i mycket hög grad affärsbetonade tjänster,

mera i större stift än i mindre. Det ökade affärsmomentet med dess

ökade ansvar kompenserades inom alla företag med ökade löneförmåner.

Stiftsnämnden ville i det avseendet peka på, att Karlstads stift hade lika

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

stor areal allmänna kyrkohemman under egen förvaltning, som alla andra

stift tillsamman hade allmänna kyrkohemman och biskopshemman.

3. Stiftsnämnden förstode ej de sakkunnigas ovillighet att ingå för en

differentiering av stiftsjägmästartjänsterna i lönehänseende. En sådan differentiering

förekomme inom alla enskilda företag och inom skogsvårdsstyrelserna.

I fråga örn rent statliga tjänster förekomme en dylik lönedifferentiering

inom domänverket i form av lönetillägg för mera ansvarsfulla och krävande

revirförvaltaretjänster och vid årets riksdag hade lönedifferentiering

blivit fastställd för stiftssekreterartjänstema.

S tiftsnärnnden i Härnösand: Vad anginge de föreslagna benämningarna

»skogsassistent» och »skogsamanuens» måste stiftsnämnden mot dem rikta

en allvarlig gensaga. Örn möjligen titeln »skogsassistent» (som närmast intresserade

stiftsnämnden i Härnösand) kunde anses användbar så att säga

ur stiftsledningssynpunkt, där karaktären av biträde för tillsynen av skog

vägde mera än ett klart angivande av vilka skogar det gällde, så måste ute

på stiftsjägmästarnas egentliga arbetsfält förhållandet bliva omkastat. En

skogsassistent kunde beteckna vilken som helst mer eller mindre forstligt

utbildad person, som hade sysselsättning i skogen; uttrycket komme att

närmast föra i tankarna en skogspraktikant. Det vore stiftsnämnden angeläget

att dess tjänstemän, då de hade att samarbeta med folk av alla slag,

kunde uppträda med tillbörlig auktoritet; för detta ändamål fordrades med

nödvändighet att ordet jägmästare inginge i tjänstetiteln. Den respekt, som

jägmästarnas grundliga utbildning och goda anseende förde med sig, vore

för värdefull för att offras av rent formella hänsyn. Den nu brukade benämningen

»biträdande stiftsjägmästare» ansåges av den sakkunnige oanvändbar

för det den syntes avse en andre, ordinarie tjänsteman. I verkligheten

kunde det icke undgås, att i detta vidsträckta stift båda tjänstemännen

komme att fylla fullkomligt lika funktioner, då de befunne sig på resor, och

det kunde ej med fog påstås, att den biträdande t. ex. lämnade råd och anvisningar

på stifts jägmästarens ansvar. Båda vore anställda som biträden

åt stiftsnämnden och handlade sålunda på sätt och vis på stiftsnämndens

ansvar, ehuru de själva vore stiftsnämnden ansvariga. Skillnaden dem emellan

gällde egentligen endast föredragningen inför stiftsnämnden i skogsärenden.

Stiftsnämnden funne sålunda helt naturligt, att de båda hade i huvudsak

samma tjänstetitel. Därest stiftsnämndens yrkande om anställningsform

icke vunne nådigt bifall, förefölle, örn någon ändring måste göras, benämningen

»e. o. stiftsjägmästare» användbar, i likhet med t. ex. länsstyrelsernas

»e. o. länsbokhållare». Denna titel skulle dessutom medföra

den — visserligen oviktiga — fördelen att blanketter, som trycktes med

tanke på införande vid behov av ordet »biträdande» framför det tryckta

ordet stiftsjägmästare, alltjämt kunde användas utan ändring. Den från

något håll föreslagna titeln »stiftsjägmästareassistent» vore avgjort att

föredraga framför skogsassistent, men vore allt för tung.

Kammarkollegiet: Det föreslagna anställningssättet skulle medföra, att

för samtliga berörda tjänstemän de civila tjänste- och pensionsreglementena

skulle bliva i tillämpliga delar gällande. Detta skulle ytterligare medföra,

att de i likhet med övriga civila statstjänstemän vid en eventuell organisationsändring

bleve skyldiga att finna sig i en omplacering å annan statstjänst.

Särskilt torde beträffande Strängnäs stift böra iakttagas stiftsjägmästarens

skyldighet att finna sig i de ändrade förhållanden, som kunde

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

påkallas av ett eventuellt inrättande av ett Stoekholmsstift. — Vad beträffade

berörda befattningshavares inplacering i lönegrad (enligt förslaget B 27

respektive B 20, B 16 och B 9) hade kollegiet icke funnit anledning till

erinran. Kollegiet ville i detta sammanhang särskilt understryka lämpligheten

av att giva samtliga befattningshavare i likvärdig tjänsteställning en

och samma lönegrad och i stället kompensera den i vissa fall större arbetsbördan

genom ökat antal biträden, vilka synpunkter kollegiet gjort gällande

i sitt den 8 januari innevarande år avgivna utlåtande i fråga om personalen

vid domkapitlens kanslier.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört, att det framlagda

förslaget icke givit nämnden anledning till någon erinran.

Statskontoret har förklarat sig i allt väsentligt biträda vad den sakkunnige

föreslagit.

Rörande det speciella organisationsproblem, som i sakkunnigutredningen

behandlas i samband med frågan om stifts jägmästarens i Visby anställningsförhållanden

och som är förbundet med spörsmålet om en lämplig förvaltningsordning

för de publika — enkannerligen de ecklesiastika — skogarna

å Gotland, föreligga följande uttalanden:

Stiftsnämnden i Visby: Enligt förslaget skulle stiftsjägmästaren i Visby

stift få sin verksamhet i väsentlig grad förändrad genom att honom tillädes

även domänverkets skogar på Gotland. Stiftsnämnden ställde sig mycket

tveksam till nyttan för de ecklesiastika skogarna och för den ecklesiastika

boställsförvaltningen i övrigt inom stiftet av en sådan anordning. Stiftsnämnden

hade de bästa erfarenheter av de ecklesiastika skogarnas förvaltning

under den tid, de stått under stiftsjägmästarens uppsikt. På sätt flera

gånger framhållits toges stiftsjägmästarens tid helt i anspråk för skötseln

och övervakandet av stiftets skogar och för andra göromål hos stiftsnämnden,

ja mer än helt, då även hans semester till största delen åtgått till

tjänstegöromål. 1 betänkandet hade framhållits, att stiftsjägmästaren »påtagit

sig» kontrollerande funktioner och handledning. Det framginge ej

med önskvärd tydlighet, vad som avsetts med det påstådda »påtagandet»

från stiftsjägmästarens sida. Emellertid ville stiftsnämnden vitsorda, att

omfattningen av stiftsjägmästarens arbete stått i full överensstämmelse

med den uppfattning, stiftsnämnden haft örn vad som med hänsyn till boställenas

bästa borde ankomma på honom. — —--Genom bestämmel
sen,

att i huvudsak all utsyning å boställsskogarna i stiftet skulle verkställas

av stiftsjägmästaren, hade denne tvungits att varje år långa tider vistas ute

i orterna. Nuvarande ecklesiastika lönelagstiftning nödvändiggjorde nämligen,

att ^stämpling skedde så gott som vart år i varje pastorat. Stiftsjägmästaren

hade sålunda kommit att så gott som varje år besöka ej blott varje

pastorat utan även varje boställe. Och detta hade visat sig utomordentligt

fördelaktigt. Därigenom hade kunnat åstadkommas en intensifiering av och

kontinuitet i det ecklesiastika skogsbruket på Gotland, som lett till att skogarna

gåve ett starkt intryck av god omvårdnad. Genom att stiftsjägmästaren

sålunda kommit att årligen besöka pastoraten hade han kunnat samtidigt

stå till tjänst med råd i övrigt i avseende å boställsförvaltningen,

vilka varit till stor nytta och blivit högt uppskattade. Ett överflyttande på

stiftsjägmästaren av ytterligare uppgifter måste få till följd, att han finge

mindre tid att ägna åt stiftets angelägenheter, och detta måste leda till en

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

försämrad vård av stiftets skogar. —--Härvidlag måste med skärpa

framhållas den säregna naturen på Gotland, vilken gjorde, att Visby stift

ej kunde siffermässigt jämföras med något annat, särskilt med hänsyn därtill

att stiftsjägmästaren i övriga stift ej torde behöva i tillnärmelsevis samma

omfattning ägna sig åt direkt handläggning av skogsvårdande uppgifter.

På grund av det anförda ville stiftsnämnden i första hand förorda ett

vidblivande av nuvarande förvaltningssystem beträffande de ecklesiastika

skogarna i Visby stift. ---—

Örn stiftsnämnden alltså i första hand påyrkade ett vidblivande av nuvarande

organisation, ville stiftsnämnden emellertid ej ställa sig alldeles

avvisande mot det framställda förslaget till sammanslagning. En oeftergivlig

förutsättning härför vöre likväl, att stiftsjägmästaren finge till sitt förfogande,

förutom en kronojägare för kronoskogarna, även en stiftsskogvaktare

för de ecklesiastika skogarna. Stiftsnämnden ville med skärpa framhålla,

att även med en sådan anordning en sammanslagning skulle bliva till

stort men för stiftet. ---— Det personliga intensiva övervakandet av

skogsdriften från stiftsjägmästarens sida skulle upphöra. En viss areal ecklesiastik

skog på Gotland måste kräva större tid än motsvarande areal

kronoskog, detta på grund av den ecklesiastika skogens splittring på så betydligt

större antal enheter. Vid en återförening av de ecklesiastika skogarna

och kronoskogarna skulle förmodligen de förra bliva väsentligt sämre

skötta än vad nu vore fallet. Den givande personliga kontakten mellan

stiftsjägmästaren och pastoraten skulle komma att till väsentlig grad upphöra.

Domkapitlet i Visby: Domkapitlet ville i huvudsak instämma i den del

av förslaget, som innebure, att till stiftsjägmästartjönsten i stiftet hänlades

revirförvaltarbestyren för de domänverkets skogliga administration underställda

kronoskogarna på Gotland. Dock syntes det domkapitlet nödvändigt

att, om ifrågavarande sammanslagning komme till stånd, stiftsjägmästaren

erhölle biträde av en för de ecklesiastika skogarna anställd stiftsskogvaktare.

Stifts jäg mäst arni i Visby: I den avgivna utredningen uppgåves antalet

kyrkliga skogar till 53, medan enligt stiftsjägmästarens beräkning dessa

uppginge till 100. Boställenas antal vore 107, varav ett förklarats vara allmänt

kyrkohemman. Till samtliga dessa boställen funnes större eller mindre

skogsareal. Genom sin belägenhet och natur i övrigt vore dock 7, åtminstone

ur skogssynpunkt, sammanlagda nied något angränsande större boställe.

Sålunda vore skogshushållningsplaner (interims- eller andra) upprättade för

100 skogshushållningsenheter. Normalavkastningsuppskattningar vöre verkställda

för 97 enheter. Skogsmarksarealen beräknades för närvarande uppgå

till 4,960 hektar. Härtill komme de i flera fall ganska virkesrika lövängarna,

vilka i allmänhet innehölle såväl barr- som lövskog. Arealen av dessa lövängar

beräknades utgöra cirka 450 hektar. Antalet skiften, innehållande

skogsmark och löväng eller endera, uppginge till cirka 250. Totala årliga

avverkningsbeloppet för skogs- och ängsmark utgjorde för närvarande cirka

8,500 kubikmeter.---Å de enskilda skogarna å Gotland hade sedan

år 1908 så gott som all avsaluskog utsynats och kuberats genom skogsvårdsstyrelsens

tjänstemän. Med hänsyn härtill måste det synas pastoratskyrkoråd

och boställsstyrelser egendomligt, att skogen å boställena ej skulle

utsynas av skogligt utbildade personer. Enär sådana personer här på Gotland

praktiskt taget endast funnes inom skogsvårdsstyrelsen, funne pastoraten

det naturligt, att boställsutsyningarna verkställdes genom stiftsjäg
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

mästaren eller annan hos stiftsnämnden anställd skogligt utbildad person.

I annat fall skulle den enskilde få stämpla publik skog men ej sin egen.

Vidare kunde man ej begära, att personer utan utbildning skulle kunna

verkställa nöjaktig kubering av den utsynade skogen, en detalj som vore

av utomordentligt stor betydelse, helst som skogen nästan uteslutande försåldes

på rot i kubikmeter fast mått. ■—--På grund av det på Gotland

relativt stora antalet kyrkliga skogar, vilka oftast vore uppdelade i två eller

flera skiften, försvårades arbetet betydligt. Många pastorat önskade dessutom

få det årliga avverkningsbeloppet utsynat i mindre poster, vilket

lockade flera spekulanter till virkesauktionerna men samtidigt ökade utsyningsförrättarens

arbete. Sålunda hade i ett av de större skogspastoraten

å 3 av dess 4 boställen år 1936 utstämplats sammanlagt 629 kubikmeter,

fördelade på 25 avsalu- och husbehovsposter.---Den i utredningen

föreslagna lösningen av organisationsfrågan beträffande stiftsjägmästartjänsten

i Visby ansåge stiftsjägmästaren vara ett beaktansvärt uppslag.

Det vore dock stiftsjägmästarens bestämda åsikt, att den föreslagna anordningen

endast vöre möjlig under den förutsättningen, att en stadsskogvaktare

anställdes, och stiftsjägmästaren vore övertygad om att såväl stiftsjägmästaren

som kronojägaren och stiftsskogvaktaren komme att få full sysselsättning.

Säkerligen komme stiftsjägmästarens expeditionsarbete att avsevärt

ökas, varför stiftsskogvaktaren borde vara skyldig att biträda på expeditionen.

Kyrkoherden Björkander i Östergarn: På grund av den gotländska skogsmarkens

ytterst ojämna produktions- och så gott som genomgående dåliga

föryngringsförmåga liksom också på grund av de i allmänhet mycket dåliga

avvattningsförhållandena krävde skogarna ett rent forstligt arbete av avsevärt

större omfattning och intensitet än arealernas storlek i och för sig

kunde giva vid handen.---På grund av skogarnas karaktär av svår
föryngrade

hade stiftsjägmästaren att verkställa ali utstämpling utom till

husbehovsvirke. I verkligheten måste han emellertid omhänderhava även

utstämplingen av husbehovsvirket. Dels vore det så gott som omöjligt för

pastoraten att på Gotland erhålla biträden med skoglig utbildning och

kunskap i kubering, dels skulle också ett överlämnande till pastoraten av

denna utstämpling i hög grad försvåra stiftsniimndens kontroll. Det syntes

därför lämpligt att även utstämpling av husbehovsvirke direkt ålades stiftsjägmästaren.

Domänstyrelsen, som funnit förslaget i övrigt icke giva anledning till

något uttalande från domänstyrelsens sida: Kronoskogarna å Gotland ävensom

Gotska Sandön tillhörde Linköpings revir. Nuvarande anordning med

såväl revirförvaltaren som assistenten bosatta i Linköping hade under den

tid, Gotland tillhört Linköpings revir, visat sig icke tillfredsställande särskilt

med hänsyn till att närvaro av nämnda personal ofta krävdes vid förrättningar

av olika slag. Vid sådant förhållande syntes förslaget, att stiftsjägmästaren

skulle handhava re virf ör valt arbestyren för domänverkets skogar

å Gotland, vara till fördel för domänverket. Mot förslaget talade emellertid

den i utredningen lämnade uppgiften, att stiftsnämnden i Visby vitsordat,

att »stiftsjägmästaren därstädes haft sin tid såsom vid heltidstjänst

fullt upptagen av tjänsteåligganden vid stiftsjägmästarebefattningen». Vore

så fallet och någon minskning i stiftsjägmästaren redan nu åliggande göromål

icke kunde åstadkommas, syntes det kunna komma att möta svårigheter

att pålägga den föreslagna stiftsjägmästaren ytterligare arbeten. På

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

42 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

grund härav borde förslaget tillsvidare tillämpas allenast försöksvis. Styrelsen

finge vidare framhålla, att förslaget syntes innebära, att Gotska Sandön

undantoges från stifts jägmästarens förvaltning. Styrelsen ansåge emellertid,

att man icke borde skilja förvaltningen av kronans skogar å Gotland

och Gotska Sandön, utan att förvaltningen av skogarna å nämnda ö även

borde handhavas av stiftsjägmästaren. I den föreslagna ersättningen, 5,000

kronor, borde anses ingå ersättning även för förvaltningen av skogarna å

Gotska Sandön. För utsyning å sagda ö torde dock av styrelsen särskilt förordnad

och av domänfondens medel avlönad tjänsteman böra anlitas. —

Styrelsen holle före, att stiftsjägmästartjänsten å Gotland tillsvidare icke

borde givas ordinarie karaktär utan i stället uppföras på extra stat. Vid ett

godtagande i princip av den föreslagna organisationen torde domänstyrelsen

sedermera bliva satt i tillfälle att avgiva förslag till erforderliga detaljföreskrifter.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare och de extra jägmästarnas förbund:

Befordringsförhållandena inom domänverket vore fortfarande synnerligen

tryckta. En av de extra jägmästarnas förbund verkställd utredning

hade givit vid handen, att medelåldern för dem, som under de närmaste

tio åren kunde väntas vinna befordran till ordinarie tjänst i lönegraderna

24—26, motsvarade cirka 51 år, vilken ålder under därpå följande

fem år kunde beräknas stiga ytterligare till omkring 53 år.---Det

framlagda förslaget till ordnandet av bestyren med kyrkans och statens skogar

på Gotland kunde ur ren kostnadssynpunkt synas allmännyttigt. ----

— Med statens intressen såsom skogsägare vore det dock utan tvivel bäst

förenligt, att statsskogarna på Gotland bibehölles under domänverkets förvaltning

och att övervakandet av kyrkans skogar i Visby stift anförtroddes

den statens tjänsteman, som kunde förordnas att förvalta nämnda

statsskogar. Örn statsmakterna skulle finna lämpligt stadfästa det framförda

förslaget att anförtro vården av statsskogarna på Gotland åt stiftsjägmästaren,

syntes det rättmätigt, att genom tjänstens ledigförklarande möjlighet

bereddes för någon av domänverkets tjänstemän att vinna anställning

såsom stiftsjägmästare, i överensstämmelse med vad som skett vid dessa befattningars

tidigare ledigförklarande. Härigenom vunnes även möjlighet att

utnyttja den betydande erfarenhet av förvaltningsarbete, som de domänverkets

tjänstemän, vilka kunde tänkas såsom aspiranter på ifrågavarande

stiftsjägmästarbefattning, under mångårig verksamhet i domänverkets

tjänst förvärvat. Såsom konsekvens härav borde eventuellt övertalig stiftsjägmästare

kunna vinna anställning i domänverket med rättighet att tillgodoräkna

sig som tjänstår och för löneklassuppflyftning den tid, varunder

han tjänstgjort hos stiftsnämnden.

På sätt jag inledningsvis erinrat har genom statsmakternas under fjolåret

fattade beslut åvägabragts en allmän reglering av anställnings- och

avlöningsförhållandena för den kanslipersonal, som enligt den gällande organisationen

av domkapitlens och stiftsnämndernas verksamhet är för dessa

myndigheter gemensam. Att den sålunda för stiftsnämndernas arbetskrafter

i övrigt företagna regleringen icke kom att omfatta jämväl stiftsnämndernas

skogliga personal — en behandlingsordning, som givetvis varit den naturliga

— var enbart beroende därpå, att arbetsförhållandena för ifrågavarande

befattningshavare då ännu tarvade vissa kompletterande undersökningar.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

En ingående utredning härom föreligger numera. Jag anser följaktligen, att

ett uppordnande av denna personals anställnings- och löneförhållanden icke

bör längre undanskjutas.

Enligt den sakkunniges utredning bör en fastare reglering av arbetskrafterna

för stiftsnämndernas skogliga uppgifter kunna grundas på och i det

väsentliga hållas inom den organisatoriska ram, som för personalen i fråga

är för närvarande gällande. Frånser man Gotlandsstiftet, där administrationen

för de kyrkliga skogarna erbjuder ett särskilt organisatoriskt problem,

innebär sakkunnigförslaget beträffande de övriga stiften, att stiftsjägmästartjänsten

i samtliga dessa organiseras såsom heltidstjänst och gives den fasta

ställning, som eljest tillkommer befattning å ordinarie stat, att de vid stiftsnämnderna

i Växjö och Härnösand inrättade s. k. biträdande stiftsjägmästartjänsterna

erhålla ställningen såsom extra ordinarie befattningar,

att såsom sådan jämväl inrättas en skoglig biträdesbefattning vid en var av

stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och Karlstad, samt att stiftsjägmästaren

i Karlstad för förvaltningen av Laggåsens allmänna kyrkohemman erhåller

biträde av en stiftsskogvaktare, som gives ställning såsom befattningshavare

å ordinarie stat. Tillika föreslås, att utnämningsrätten vid

stiftsjägmästartjänsterna förbehålles Kungl. Majit men att tillsättningen av

övriga hithörande befattningar såsom hittills skall tillkomma vederbörande

stiftsnämnd.

Vad sålunda av den sakkunnige föreslagits har jag funnit mig böra biträda.

I avseende å stiftsjägmästartjänsten i Visby har den sakkunnige funnit

sig böra med stöd av den verkställda utredningen fastställa, att tillsynen

och förvaltningen av de kyrkliga skogarna på Gotland, såvitt därmed förbundna

arbetsuppgifter författningsenligt ankomma å stiftsjägmästaren,

icke kan anses fylla det mått av stadigvarande sysselsättning, som — därest

tillbörlig likställighet med stifts jägmästartjänsterna i fastlandsstiften skall

vinnas och upprätthållas — kan läggas till grund för en dylik tjänsts organiserande

såsom heltidstjänst. Det har upplysts,, att en motsvarande organisatorisk

svårighet mött vid uppordnandet av administrationen för kronoskogarna

på Gotland, i det ej heller dessa skogar kunnat motivera upprättandet

av en självständig förvaltningsenhet (revir) på ön. På grund av de

omständigheter, som här berörts, har av den sakkunnige framförts förslag

om en viss organisatorisk samverkan mellan de ifrågavarande bada publika

skogsförvaltningarna, nämligen såtillvida, att till stiftsjägmästartjänsten

skulle hänläggas revirförvaltarbestyren för de domänverket underställda

kronoskogarna på Gotland. Förslaget har av domänstyrelsen i princip förordats.

Stiftsnämnden i Visby har visserligen mot förslaget uttalat starka

betänkligheter men förklarat, att nämnden icke ställde sig alldeles avvisande

mot den ifrågasatta anordningen under förutsättning, att stiftsjägmästaren

bereddes biträde av en stiftsskogvaktare för skötseln av de ecklesiastika

skogarna.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Marits ''proposition Nr 225.

Jag finner det ifrågavarande, av de speciella förhållandena inom det lilla

Visbystiftet motiverade förslaget vara värt synnerligt beaktande. De av

stiftsnämnden däremot framförda betänkligheterna äro huvudsakligen grundade

på bedömandet, att stiftsjägmästaren i Visby allt sedan stiftsnämndsorganisatJonens

tillkomst skulle haft sin tjänstgöringstid fullt upptagen med

arbetsuppgifter för de ecklesiastika skogarna. Jag har givetvis, i likhet med

den sakkunnige, icke haft anledning ifrågasätta riktigheten av stiftsnämndens

uppgift, att arbetet vid stiftsjägmästartjänsten, sådant detta hittills

organiserats, kan hava tagit stifts jägmästarens arbetskrafter i anspråk i angiven

utsträckning. Den sakkunnige synes mig likväl hava framfört bärande

skäl för sin uppfattning, att de funktioner, tjänstens innehavare hittills

påtagit sig, och den handledning, han funnit sig böra utöva vid pastoratens

skötsel av boställsskogarna, sträckt sig avsevärt utöver de åligganden, som

författningsenligt åvilat honom i tjänsten. Jag finner denna uppfattning

vinna ett mycket starkt stöd i det bedömande av arbetsförhållandena vid

ifrågavarande tjänst, som legat till grund för stiftsnämndens dispositioner

rörande densamma under de tre första verksamhetsåren 1933—1935. Jag

vill sålunda erinra örn att stiftsjägmästaren i Visbystiftet — under denna

med hänsyn till förvaltningsomläggningen för stiftsnämnderna och deras

personal särskilt påfrestande övergångstid — ansetts utan olägenhet kunna

med stiftsjägmästartjänsten, såsom utfyllnad i denna, förena uppdrag såsom

skogligt biträde åt pastoraten vid skötseln av boställsskogarna. Enligt vad

stiftsnämnden tidigare upplyst, innehade stiftsjägmästaren under berörda

tid dylika uppdrag för praktiskt taget samtliga pastorat inom stiftet (30

av 33). Genom en under år 1935 tillkommen författningsändring meddelades

allmänt förbud för stiftsjägmästare att mottaga uppdrag såsom skogligt

biträde åt pastorat, och skulle sådana uppdrag, som då innehades av stiftsjägmästare,

från och med 1936 års ingång avvecklas. I samband härmed

hade utfärdats vissa speciella lagföreskrifter örn virkesutsyning å boställsskogar

av svårföryngrad natur. På sätt jag tidigare omnämnt förordnade

Kungl. Majit den 13 december 1935 med stöd av dessa senare bestämmelser,

att å skogarna till löneboställena inom Visby stift all utsyning skulle —

utom i fall där stiftsjägmästaren i fråga om virke för husbehov och annat

liknande ändamål icke funne så erforderligt — verkställas av stiftsjägmästaren

eller annan hos stiftsnämnden anställd person med högre skoglig

utbildning.

Innebörden av de här av mig angivna regleringarna har sålunda, vad angår

stiftsjägmästartjänsten på Gotland, blivit den, att stiftsjägmästaren

därstädes, å ena sidan, väl blivit i huvudsak bibehållen vid den skyldighet

att ombestyra den virkesutsyning å boställsskogarna, som han tidigare haft

att fullgöra i egenskap av skogligt biträde åt vederbörande pastorat, men

att han, å andra sidan, dock skulle — frånsett utsyningsbestyret -— helt

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. May.ts proposition Nr 225.

befrias från. deltagande i förvaltningen av pastoratsskogarna och därmed i

det väsentliga avlastas all direkt handläggning av dithörande arbetsuppgifter.

Det har i ärendet antytts, att pastoratens skogliga biträden för skötseln

av boställsskogarna inom ifrågavarande stift visat sig icke fylla de krav

å yrkeskunnighet, som författningsenligt böra ställas å dem. I denna omständighet

skulle ligga en förklaring till att stiftsjägmästaren därstädes

nödgats själv påtaga sig allehanda bestyr, som rätteligen bort ankomma a

pastoratsbiträdena. Jag vill härtill anmärka, att pastoratens val av skogligt

biträde skola i ett vart fall underställas stiftnämndens prövning och avgörande,

varvid stiftsnämnden har såväl möjlighet som skyldighet att upprätthålla

de nödiga kompetensfordringarna för dessa uppdrag. Skulle det

visa sig föreligga en bestående svårighet att inom de särskilda pastoraten

uppdriva kompetenta kandidater till dessa sysslor, synes stiftsnämnden

hava anledning verka för att pastoraten — gruppvis eller möjligen alla tillsammans

— sammansluta sig för utseende av gemensamt skogligt biträde,

ett förfarande, som i icke ringa utsträckning vunnit tillämpning inom fastlandsstiften

och som där, enligt vad som försports, befunnits ändamålsenligt.

Därest pastoratsbiträdesfrågan i Visbystiftet erhölle en lösning i enlighet

med vad här skisserats, torde uppdragen i fråga, utan de särskilda pastoratens

oskäliga betungande, kunna förbindas med så gynnsamma ekonomiska

villkor, att det eller de biträden, som i denna ordning bleve av pastoraten

engagerade, skulle kunna helt eller huvudsakligen ägna sig åt sina

ifrågavarande arbetsuppgifter. Det torde för sadant fall icke behöva befaras

någon brist på kompetenta sökande till dessa uppdrag.

Jag har på grund av det anförda och med hänsyn till vad i övrigt blivit

i saken upplyst icke kunnat finna annat, än att gynnsamma förutsättningar

äro för handen för ett genomförande av det av den sakkunnige beträffande

stiftsjägmästartjansten i Visby framlagda organisationsförslaget. Jag

kan ej heller finna att, därest i enlighet härmed de å revirförvaltare ankommande

tjänstegöromål med avseende å kronoskogarna a Gotland och a

Gotska Sandön varda hänlagda till stiftsjägmästartjönsten i Visbystiftet,

arbetsbelastningen vid denna tjänst behöver befaras bliva för stor. För sistnämnda

skogars tillsyn och förvaltning kommer enligt förslaget stiftsjägmästaren

att åtnjuta biträde av en fast anställd kronojägare ävensom

enligt vad domänstyrelsen förordat — särskilt biträde av domänverkspersonal

för virkesutsyningar å Gotska Sandön. Och ordnas, vilket för varje

fall synes högeligen angeläget, frågan om de skogliga biträdena för pastoratsskogarna

å Gotland enligt de riktlinjer, jag härförut angivit, lär stiftsjägmästaren

säkerligen även komma att vinna en betydelsefull lättnad i

sina allmänna kontrollerande funktioner med avseende å samma skogar.

Jag finner mig ock av här anförda skäl ej kunna förorda anställandet av

något särskilt biträde åt stiftsjägmästaren för den ecklesiastika skogsför
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition Nr 225.

välfången (stiftsskogvaktare), varom stiftsnämnden hemställt. Av de å

stifts jägmästaren ankommande arbetsuppgifterna torde för övrigt — frånsett

det ringa bestyret med förvaltningen av ett mindre allmänt kyrkohemman

— näppeligen förekomma några uppgifter, som författningsenligt

kunna överlämnas åt ett dylikt biträde med lägre skoglig utbildning.

Då jag sålunda tillstyrker, att de å revirförvaltare ankommande åliggandena

med avseende å kronoskogarna å Gotland och å Gotska Sandön skola

vara förenade med stiftsjägmästartjönsten i Visby, har jag dock, med hänsyn

till de från stiftsnämndens sida häremot yttrade betänkligheterna, funnit

försiktigheten bjuda, att denna anordning tills vidare gives karaktär av

en försöksanordning. Den ifrågavarande stiftsjägmästartjönsten synes på

grund härav nu böra anordnas såsom en befattning å extra stat. För regleringen

av stiftsjägmästarens blivande bestyr i avseende å kronoskogarna

å Gotland torde Kungl. Majit böra bemyndigas meddela närmare föreskrifter.

Vad härefter angår lönegradsplaceringen för stiftsjägmästarbefattningarna

ansluter jag mig till den sakkunniges mening, att befattningarna i fråga

böra i lönehänseende sinsemellan likställas. En sådan reglering överensstämmer

också med vad hittills varit för dessa tjänster i princip gällande.

Jag har även efter ett allsidigt övervägande av de omständigheter, som

måste påverka frågans bedömande, funnit den av den sakkunnige för befattningarna

föreslagna lönegraden B 27 skälig och lämplig. Till stiftsjägmästaren

i Visby skulle följaktligen, därest dennes befattning nu anordnas

såsom en befattning å extra stat, komma att utgå lön enligt en löneklass

lägre än den, som komme att gälla för ordinarie befattningshavare i B 27.

Den sakkunnige har beträffande de skogliga biträdesbefattningarna vid

stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås, Växjö, Karlstad och Härnösand föreslagit,

att här ifrågavarande biträden skola placeras, biträdena vid stiftsnämnderna

i Växjö och Härnösand — med benämningen skogsassistenter

— i lönegrad 20 samt biträdena vid de tre övriga stiftsnämnderna — med

benämningen skogsamanuenser — i lönegrad 16, allt enligt gällande löneplan

för extra ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna

civilförvaltningen. Mot detta förslag till lönesiittning, i vad det

berör biträdesbefattningarna vid stiftsnämnderna i Växjö och Härnösand,

har jag icke funnit anledning till erinran. Vad åter angår biträdesbefattningarna

vid övriga här omförmälda stiftsnämnder, har mot förslaget framhållits,

att de tjänstegöromål, som avsetts skola ankomma å dessa befattningshavare,

i allt väsentligt sammanfölle med de arbetsuppgifter, som

skulle utföras av de föreslagna »skogsassistentema» vid stiftsnämnderna i

Växjö och Härnösand, samt att det med hänsyn därtill måste framstå såsom

följdriktigt och skäligt, att samtliga ifrågavarande biträdestjänster

bereddes samma lönegradsplacering, som för de båda sistnämnda föreslå
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

gits. Jag har icke kunnat undgå att finna vederbörande stiftsnämnders här

framställda yrkande befogat och förordar sålunda, att jämväl de ifrågavarande

biträdesbefattningarna i Uppsala, Västerås och Karlstad varda såsom

extra ordinarie tjänster placerade i lönegrad 20. Benämningen »skogsassistent»

finner jag mindre lyckligt vald. Jag föreslår, att tjänstebeteckningen

blir stifts jägmästarassistent.

Mot placeringen av stiftsskogvaktar t jönsten i Karlstads stift i lönegrad

B 9 har jag intet att erinra.

Vad av den sakkunnige föreslagits i fråga om de nuvarande befattningshavarnas

befordran till de föreslagna nya befattningarna och örn rätt för

dem att därvid för löneklassplacering tillgodoräkna sig föregående anställningstid

hos stiftsnämnderna finner jag mig helt kunna biträda, dock att,

därest biträdesbefattningarna vid stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och

Karlstad, på sätt av mig förordats, anordnas såsom tjänster i lönegrad 20,

dessa befattningar torde böra ledigförklaras i vanlig ordning. Frågan örn

erforderliga bestämmelser angående befattningshavarnas tjänste- och familj

epensionering, torde komma att upptagas till prövning av chefen för

finansdepartementet.

Till de i det föregående omnämnda ändringarna i ecklesiastik boställsordning

och kyrkofondslagen, som bliva erforderliga i följd av vad här

föreslagits, återkommer jag i annat sammanhang.

Grunder för resekostnads- och traktamentsersättnings

bestämmande.

Den sakkunnige har uppgivit sig vid uppgörande av förslaget till lönereglering

för stifts jägmästarna och de andra skogliga biträdena hos stiftsnämnderna

hava utgått ifrån, att nuvarande bestämmelser angående resekostnads-

och traktamentsersättningar åt ifrågavarande befattningshavare

alltfort — åtminstone tills vidare — oförändrade skulle förbliva gällande.

Enligt dessa bestämmelser, för vilka jag tidigare närmare redogjort, åtnjuter

en var av nämnda befattningshavare ett på förhand fixerat, individuellt

uträknat månatligt respenninganslag, vilket dock på grund av

ingivna årsredovisningar kan av Kungl. Majit för ett gånget år justeras

genom tilläggsanslag, ävensom traktamentsersättning efter för stiftsjägmästare,

biträdande stiftsjägmästare och andra biträden olika bestämda

belopp.

I anslutning till numera för viss del av domänverkets personal tillämpade

ändrade ersättningsgrunder för resor i tjänsten med egen automobil

har statskontoret, jämlikt av Kungl. Majit meddelat uppdrag, med underdånig

skrivelse den 20 januari 1938 överlämnat ett av domänstyrelsen

uppgjort förslag till ändrade grunder för bestämmande av stiftsjägmästar
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

nas resekostnadsersättning. Över förslaget, vilket baserats på en undersökning

av domänstyrelsen, rörande vilka av de ifrågavarande befattningshavarna

för närvarande disponera egen bil för sina tjänsteresor, har styrelsen

inhämtat yttranden av stiftsnämnderna. Enligt detta förslag, emot vars

tillämpning — tills vidare försöksvis — statskontoret förklarat sig icke hava

något att erinra, skulle till stifts jägmästarna och nuvarande två biträdande

stifts jägmästare utgå resekostnadsersättning jämlikt följande grunder:

Till tjänsteman med egen automobil:

a) Vid resor i egen automobil:

1. Kostnader för skatt och försäkring i avseende å automobilen samt för

hyra av garage — även sådant utom bostadsorten — ersättas av stiftsnämnden

enligt verifikationer, i den mån kostnaderna uppkomma.

2. Övriga med bilinnehavet normalt förenade kostnader ersättas av

stiftsnämnden efter räkning för månad med 14—16 öre per kilometer, ankommande

det på stiftsnämnden att inom angivna gränser i varje fall avpassa

ersättningen allt efter förekommande biltyp, så att 14 öre per kilometer

tillämpas för billigare standardvagnar, såsom Ford V 8 och Chevrolet,

och de högre ersättningarna avvägas efter de dyrare typer, som

kunna vara använda.

Tilläggsersättning för norrlandsförhållanden medgives med 1 öre per

kilometer för stifts jägmästarna i Luleå och Härnösand samt biträdande

stiftsjägmästaren i Härnösand.

Vid samåkning tillkommer särskild gottgörelse med 5 öre per kilometer

och medresande förrättningsman.

3. Eventuellt uppkomna kostnader för automobils förflyttning mellan

olika ställen under förrättning ersättas enligt företedda verifikationer i

samband med ersättning jämlikt punkt 2. Särskild kostnad för chaufför

förutsättes dock icke böra uppkomma, utan torde, i fall då så svåra vägförhållanden

äro rådande, att särskild chaufför eljest skulle behöva anlitas,

resan lämpligen böra företagas med järnväg eller taxeautomobil.

För året må dock kostnad, som under punkt 1—3 sägs, icke ersättas

med sammanlagt högre belopp än som för samma resor skulle enligt allmänna

resereglementet utgått vid färd med egen automobil, för närvarande

30 öre per kilometer.

Vid ersättningsgrundernas uppgörande har förutsatts, att befattningshavare

vid nyanskaffning av automobil icke väljer dyrare biltyp än fältjansten

är erforderlig, varvid inköpsvärdet ansetts icke behöva överstiga

5,000 kronor, första ringuppsättningen ej inberäknad.

b) Vid annat färdsätt:

Ersättning för järnvägs- och omnibusbiljetter samt kostnader i övrigt

utgår enligt gällande resereglemente och utbetalas av stiftsnämnden för

månad enligt företedda verifikationer.

Till tjänsteman, som icke har egen automobil:

Ersättning utgår med fast respenninganslag för månad,

till stiftsjägmästaren i Göteborg......................

» biträdande stiftsjägmästaren i Växjö ..............

med 150 kronor

» 50 »

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

Beträffande de sålunda föreslagna ändrade ersättningsgrunderna har

domänstyrelsen framhållit, att förslaget icke medförde någon egentlig förändring

av resekostnadsersättningens storlek utan huvudsakligen innebure

en omläggning av sättet för ersättningens utgående i syfte att bereda en

ersättning, som med växlande körlängder så mycket som möjligt anslöte

sig till de verkliga kostnaderna. Domänstyrelsen har dock tillika erinrat

örn vikten av att de föreslagna ersättningsgrunderna så tillämpades, att

icke högre resekostnadsersättning behövde ifrågakomma än vad vid lämplig

planläggning av stiftsjägmästarnas resor kunde anses berättigad. Stiftsnämnderna

borde fördenskull tillse, att resor och förrättningar så kombinerades,

att onödiga kostnader för t. ex. hemresor undvekes. I fall då man

behövde väga kostnad för hemresa mot kostnad för nattraktamente,

syntes genomsnittligt kunna räknas med en total resekostnad av omkring

20 öre per kilometer.

Statskontoret har påpekat, att därest befattningshavarna efter genomförd

lönereglering komme att placeras i lönegrad, särskilda bestämmelser

örn den reseklass, till vilken de skulle hänföras, icke bleve erforderliga, enär

i så fall i detta hänseende skulle tillämpas stadgandena i kungörelsen den

27 juni 1929 (nr 211) med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet.

Jag vill här erinra om följande stadganden i allmänna resereglemente!

och berörda tilläggsbestämmelser.

Enligt 1 § i allmänna resereglementet skall förrättningsman, i den mån

ej annorlunda är eller varder stadgat, äga att vid resa inom riket för förrättning

i statens ärenden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt reglementets bestämmelser. Anses för viss grupp av befattningshavare

sådan ersättning böra utgå med lägre belopp än i reglementet sägs,

äger Kungl. Majit därom förordna.

Jämlikt 4 § skall sådan ersättning utgå med hänsyn tagen till den väg

och det färdsätt, som för resan verkligen använts, men får ersättningen

icke uppgå till sammanlagt högre belopp än som skulle utgått med det

färdsätt, som — bland annat — för åstadkommande av minsta kostnad

varit lämpligast. — På grund av detta stadgande torde det allt emellanåt

förekomma, att full ersättning enligt reglementet för resa med egen automobil

icke kan erhållas, oaktat detta färdsätt verkligen använts.

I tilläggsbestämmelserna angives, till vilken rese- och traktamentsklass

en var förrättningsman är att hänföra. Sålunda hava t. ex. de befattningshavare,

som placerats i lönegrad enligt den för ordinarie tjänstemän i civila

avlöningsreglementet fastställda löneplan, gruppvis hänförts till viss bestämd

rese- och traktamentsklass.

Bland tillämpningsföreskrifterna i dessa tilläggsbestämmelser stadgas

därjämte, att om förrättningsman genom särskilda bestämmelser tillerkänts

resekostnads- eller traktamentsersättning utöver vad enligt resereglementet

skulle tillkomma honom, sådant medgivande likväl icke skall

gälla.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1938. 1 sami. Nr 225.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Enligt i kungörelse nr 50/1935 utfärdat resereglemente för tjänstemän

vid domänverket, med däri genom kungörelse nr 526/1936 i vissa delar

vidtagna ändringar, gälla för, bland andra, de ordinarie tjänstemännen

vid domänverkets skogsförvaltning i åtskilliga hänseenden särskilda bestämmelser

i fråga om dem för tjänsteresor och förrättningar tillkommande

resekostnads- och traktamentsersättningar. I det hänseende, som härförut

berörts, stadgas sålunda i 6 § a):

»För tjänsteresa, som företages med eget motorfordon, äger domänstyrelsen

medgiva, att, oaktat förrättningsmannen enligt allmänna resereglementet

icke skulle varit berättigad till ersättning för sådant färdsätt, resekostnadsersättning

må utgå med belopp, motsvarande förrättningsmannens

verkliga, av resan föranledda kostnader för fordonet, dock högst vad

förrättningsmannen skulle hava uppburit, därest ersättning beräknats för

färdsättet i fråga enligt detta reglemente.»

Vad domänstyrelsen och statskontoret föreslagit till reglerande av stiftsjägmästares

resekostnadsersättning vid resor i tjänsten med egen automobil,

finner jag till övervägande del vara ändamålsenligt och desslikes för

befattningshavarna tillgodose ett berättigat intresse. Med hänsyn till de

speciella arbetsuppgifter, som ankomma på stiftsjägmästarna och övriga

biträdande skogliga befattningshavare hos stiftsnämnderna, synes en dylik

reglering indirekt kunna bliva till fördel även för tjänsten. För alla de

fall, där tjänsten får anses vara betjänt av att befattningshavaren har tillgång

till ett dylikt, mera lättframkomligt fortskaffningsmedel som en automobil,

torde nämligen sådana särskilda ersättningsgrunder, som här föreslagits,

komma att verksamt underlätta för befattningshavaren att åt

sig anskaffa och i tjänsten utnyttja en egen bil. Jag erinrar om, att motsvarande

bestämmelser för närvarande tillämpas ej blott för vissa av domänverkets

tjänstemän, på sätt jag förut nämnt, utan även jämlikt stadganden

i kungörelserna nr 602 och 603/1934 för befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse

och hos hushållningssällskap.

En reglering, sådan som den här föreslagna, bör dock lämpligen icke

avpassas enbart med hänsyn till nuvarande tjänstinnehavare och de förhållanden,

som för dessa för tillfället äro rådande, utan torde de särskilda

ersättningsgrunderna för resor med egen bil böra givas en allmängiltig

fastän alternativ tillämpning. Varje stiftsjägmästare liksom ock varje

stiftsjägmästarassistent bör fördenskull i princip vara berättigad att få

sin resekostnadsersättning bestämd efter dessa grunder, så snart han är i

besittning av och i tjänsten använder egen bil. För en var åter, som

icke har bil, bör, så länge så är fallet, resekostnadsersättning utgå efter

de grunder, som hittills för stiftsjägmästarna och dessas biträden gällt, eller

alltså med på förhand fixerat månatligt respenninganslag, som i efterhand

kan omregleras genom tilläggsersättning.

En enkel form för sådana ersättningsgrunders bestämmande skulle kunna

vinnas genom förklaring, att stiftsnämndernas skogliga befattningshavare

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

icke skola vara omedelbart underkastade allmänna resereglementets bestämmelser,

utan att för bestämmandet av resekostnads- och traktamentsersättning

åt ifrågavarande befattningshavare skall i tillämpliga delar gälla

vad i sådant hänseende beträffande domänverkets skogsförvaltningspersonal

stadgas i förenämnda särskilda resereglemente för domänverket. Den

särskilda prövningsrätt, som enligt detta reglemente i vissa fall tillagts

domänstyrelsen, bör dock för stiftsnämndernas skogspersonal förbehållas

Kungl. Majit, där densamma icke för visst hänseende medgives stiftsnämnden.

Sålunda bör det få ankomma på stiftsnämnden att bedöma, huruvida

bestämt månatligt respenninganslag skall till befattningshavare

utgå eller denne skall erhålla resekostnadsersättning enligt de särskilda

grunderna för resor i egen automobil, liksom givetvis även att granska och

pröva ingivna reseräkningar och verifikationer. Vid ersättningarnas utmätande

synas samtliga stiftsjägmästare böra jämställas med i reglementet

avsedd ordinarie skogstjänsteman, vars »tjänstgöringsområde omfattar

ett distrikt». Beträffande assistenterna åter synes det böra ankomma på

Kungl. Majit att närmare bestämma ersättningsgrunderna i anslutning till

vad för domänverkets motsvarande extra ordinarie befattningshavare tilllämpas.

Emot detaljbestämmelserna i de föreslagna särskilda ersättningsgrunderna

för resor i egen bil har jag ej annat att erinra, än att desamma torde

böra förtydligas så, att därav framgår, att medgivna tilläggsersättningar

dels för norrlandsförhållanden och dels vid samåkning icke äro avsedda att

medräknas i den stadgade maximiersättningen (för närvarande 30 öre per

kilometer). Vidare synes det böra förbehållas stiftsnämnden att beträffande

en var befattningshavare med hänsyn till för honom beräknelig resefrekvens

och andra föreliggande omständigheter pröva, huruvida uppkommen

kostnad för skatt och försäkring skall omedelbart till fullo ersättas

befattningshavaren, eller om sådan ersättning skall helt eller delvis

innestå till budgetårets utgång. Därigenom möjliggöres, att sammanlagda

ersättningen för årets resekostnader skulle för en befattningshavare med

liten resefrekvens kunna regleras, utan att redan uppburen ersättning behövde

återkrävas. En viss tvekan hyser jag angående lämpligheten av den

föreslagna bestämmelsen örn kilometerersättningens anpassande efter förekommande

biltyp. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att taga förslaget

på denna punkt i närmare övervägande vid utfärdandet av bestämmelser

i ämnet.

Jag anser mig alltså böra förorda, att stiftsjägmästarna och deras assistenter

i samband med den för dem härförut föreslagna löneregleringen

tillerkännas resekostnads- och traktamentsersättningar enligt av mig nu

angivna allmänna och — för resor i egen automobil — särskilda grunder

samt att för fall, där de senare icke prövas tilliimpliga, vederbörande befattningshavare

medgives åtnjuta respenninganslag med av Kungl. Majit

flir månad bestämda belopp.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis proposition Nr 235.

Avlönings- och övriga kostnaders bestridande.

I samband med det förslag till avlöningsreform för stiftsjägmästarna och

övriga skogliga biträden hos stiftsnämnderna, som av den härför utsedde

sakkunnige framlagts och för vilket jag förut redogjort, har samme sakkunnige

även föreslagit förändrad ordning för ifrågavarande avlöningars och

andra med stiftsnämndernas verksamhet i allmänhet förbundna kostnaders

bestämmande och bestridande.

Härtill har den sakkunnige inledningsvis anfört, bland annat,

följande:

Jämlikt 6 § i ecklesiastik boställsordning, i den lydelse paragrafen alltfort

ägde, vore lagt i Kungl. Maj:ts hand att bevilja erforderliga anslag ur kyrkofonden

för gäldande av kostnaderna för stiftsnämndernas verksamhet.

Genom beslut av statsmakterna år 1937 skulle prövningen av domkapitlens

och stiftsnämndernas behov av personal för dessa myndigheters gemensamma

kanslier ske i ett sammanhang, och hade också berörda personal

i denna ordning fått sina anställnings- och avlöningsförhållanden för innevarande

budgetår bestämda. Denna behandlingsordning innebure följaktligen,

att prövningen av omförmälda personalbehov även till den del, det

avsåge stiftsnämndens ämbetsverksamhet, nu ägt rum och jämväl i fortsättningen

vore avsedd att äga rum under riksdagens omedelbara medverkan.

I samma ordning prövades tillika anslagsbehovet för expenser och

andra omkostnader för domkapitlens och stiftsnämndernas gemensamma

kanslier, däri inberäknat expenser för stiftsjägmästarna. I samband härmed

bestämdes ock av Kungl. Maj:t och riksdagen storleken av kyrkofondens

bidrag till ersättande av å stiftsnämnderna belöpande avlöningar och andra

kostnader av nu angivna slag. Det syntes i betraktande av här berörda omständigheter

ligga i sakens natur, att, därest ett allmänt uppordnande av

organisationen jämväl beträffande stiftsnämndernas skogliga personal nu

ägde rum samt dessa befattningshavare i samband härmed nu finge sina

anställnings- och avlöningsvillkor reglerade, bestämmandet jämväl av antalet

sådana ordinarie befattningshavare hos stiftsnämnderna, liksom av

erforderliga anslag till kostnaderna för den skogliga personalens avlönande

och för stiftsnämndernas verksamhet över huvud taget, nu borde överflyttas

från Kungl. Maj:t till Kungl. Maj:t och riksdagen. Riksdagens medverkan

i förevarande avseende skulle sålunda, i likhet med vad för närvarande

gällde i fråga om domkapitlens och stiftsnämndernas kanslipersonal,

komma att innefatta prövning för varje budgetår av uppgjorda förslag

till särskilda personalförteckningar, innefattande antal och lönegradsplacering

för samtliga skogliga befattningshavare vid en var stiftsnämnd, ävensom

prövning av i anslutning därtill uppgjorda förslag till avlönings- och

omkostnadsstater för budgetåret samt anvisande av medel därtill. Härigenom

bleve såväl grunderna för dessa omkostnaders beräknande som ock

kyrkofondens bidragsskyldighet därtill underställda riksdagens godkännande,

men den definitiva fördelningen stiftsnämnderna emellan av för

ifrågavarande ändamål anvisade medel skulle — frånsett vad belöpte å avlöningar

till ordinarie befattningshavare — alltjämt ankomma på Kungl.

Maj:t. I konsekvens härmed borde, tillsammans med övriga här angivna

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Marits proposition Nr 225.

omkostnader för stiftsnämndernas verksamhet, i anslagen jämväl upptagas

utgående arvoden och andra ersättningar till stiftsnämndernas ledamöter

samt förekommande ersättningar till av stiftsnämnderna anlitade sakkunniga,

som i 17 S stiftsnämndsinstruktionen avsåges, fastän dessa ersättningar

såsom hittills borde av Kungl. Majit fördelas å stiftsnämnderna och

i fråga om stiftsnämndernas ledamöter därjämte av Kungl. Majit till beloppen

bestämmas.

I enlighet härmed borde samtliga ifrågavarande kostnader helt redovisas

över riksstaten. För ändamålet torde därvid de under åttonde huvudtiteln

hittills uppförda anslagen till domkapitlens avlönings- och omkostnadsstater

(C 1 och C 2) böra sammanföras med motsvarande nu erforderliga

anslag för stiftsnämndernas verksamhet. Ifrågavarande anslag skulle

alltså härefter avse: Domkapitlen och stiftsnämnderna och, såsom förut,

utgöras av ett avlöning sanslag, omfattande dels domkapitlens avlöningsstat

med vad däri nu inginge, dels en stiftsnämndernas avlöningsstat med

däri ingående avlöningar till stifts jägmästarna och deras biträden jämte

arvoden till stiftsnämndernas ledamöter och ersättningar åt av stiftsnämnderna

anlitade sakkunniga, samt ett omkostnadsanslag, omfattande dels

domkapitlens omkostnadsstat med därå nu upptagna utgifter, dels en stiftsnämndernas

särskilda omkostnadsstat med å denna upptagna resekostnadsoch

traktamentsersättningar samt vissa andra kostnadsersättningar till de

förutberörda skogliga befattningshavarna och till stiftsnämndernas ledamöter

ävensom hyreskostnader för lokaler åt stiftsjägmästare. Av denna reglering

följde därjämte, att vid bestämmandet av det under åttonde huvudtiteln

under diverse (N. 15) uppförda förslagsanslaget till provisorisk avlöningsförstärkning

åt vissa befattningshavare i statens tjänst även borde

beräknas visst belopp till sådan avlöningsförstärkning åt stiftsnämndernas

skogliga befattningshavare. Erinras finge i detta samband, att expensutgifter

för stiftsnämndernas verksamhet — utöver härförut omförmälda

kostnadsersättningar samt hyror — för närvarande bestredes av anslag till

domkapitlen.

Då de — genom en sålunda föreslagen reglering — i riksstaten tillkomna

utgifterna allt framgent syntes böra, i sista hand, gäldas med kyrkofondsmedel,

förutsatte emellertid denna redovisning av kostnaderna för stiftsnämndernas

verksamhet, att erforderliga medel för dessa utgifters bestridande

från kyrkofonden tillfördes statsregleringen, eller med andra ord en

anordning, analog med den statsmakterna från och med innevarande budgetår

vidtagit med avseende å domkapitlens kostnader för den kanslipersonal,

som beräknades vara sysselsatt med arbete för stiftsnämndernas

räkning.

Efter vissa överväganden beträffande det budgettekniska förfarandet

med avseende å här angivna ersättningsmedel från kyrkofonden gör den

s a k k unnige några erinringar rörande ersättningens upptagande och

beräkning i riksstaten av, i huvudsak, följande innehåll:

Ersättningen för de kostnader för domkapitlens och stiftsnämndernas

gemensamma kanslier, som enligt för budgetåret fastställda grunder skulle

gäldas av kyrkofonden, upptoges tillhopa med den för samma år beräknade

ersättningen för de kostnader för stiftsnämndernas verksamhet, varom i

förevarande sammanhang närmast vore fråga, varvid däri givetvis iiven

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

skulle inräknas ersättning för vad under det särskilda anslaget till provisoriska

avlöningsförstärkningar beräknades för de skogliga befattningshavarnas

avlönande.

I likhet med vad för närvarande vore fallet i fråga om kyrkofondens andel

i domkapitlens kostnader borde ersättningen från kyrkofonden för de ytterligare

kostnader för stiftsnämndernas verksamhet, vilka nu ifrågasatts

skola bestridas från anslag å riksstaten, icke beräknas på grundval av anslagens

belastning utan efter anslagens i riksstaten år från år angivna storlek.

Vidare borde — likaledes i anslutning till vad som skett med avseende å

domkapitlens personalkostnader för stiftsnämnderna — vid ersättningens

bestämmande bortses från kostnader för dyrtidstillägg, vilka kostnader åtminstone

i viss mån kunde anses kompenserade därigenom, att avlöningsposten

till ordinarie tjänstemän beräknades efter högsta löneklassen i den

fastställda lönegraden.

Vid 1937 års riksdagsbehandling av domkapitlens personalkostnader

hade frågan örn kostnaderna för personalens pensionering icke närmare

berörts. Härav torde få dragas den slutsatsen, att något bidrag från kyrkofonden

för sådant ändamål därvidlag icke tänkts skola utgå. Med hänsyn

till osäkerheten i den uppskattning, som kunnat verkställas med avseende

å arbetsbördans fördelning mellan domkapitels- och stiftsnämndsärenden,

syntes väl anledning icke heller föreligga att i fråga om dessa kostnader för

kanslipersonalen upprätthålla principen örn kyrkofondens bidragsskyldighet.

Annorlunda torde emellertid förhållandet kunna sägas vara, då fråga

bleve om stiftsjägmästarna och deras biträden, vilka, i princip, skulle helt

avlönas av kyrkofondsmedel. Då ersättning bereddes statsregleringen för

löneutgifterna för dessa befattningshavare, torde kyrkofonden böra lämna

gottgörelse jämväl för de pensioneringskostnader, som för dem uppkomme.

Detta torde lämpligen kunna ordnas så, att framdeles ifrågakommande utbetalning

av pensioner för nämnda skogliga personal i vanlig ordning verkställdes

å vederbörliga anslag under elfte huvudtiteln och att, vad därigenom

under ett budgetår för ändamålet av statsverket bestritts, under ett

följande budgetår tillgodofördes statsregleringen genom motsvarande höjning

av den i riksstaten upptagna ersättningen från kyrkofonden. Med detta

förfaringssätt vunnes, att hänsyn till pensioneringskostnaderna för stiftsjägmästarna

och deras biträden icke behövde tagas vid beräkningen av

ersättningen från kyrkofonden för kostnaderna för stiftsnämndernas verksamhet,

innan sådan pensionering ifrågakomme, och att, när sedermera så

bleve fallet, erforderligt ersättningsbelopp därtill då tillika kunde exakt

bestämmas.

D en sakkunnige har i anslutning till vad av honom föreslagits

uppgjort utkast till personalförteckningar för den skogliga personalen vid

stiftsnämnderna ävensom preliminärt beräknat de med hänsyn till härförut

berörda stiftsnämndsomkostnader för helt budgetår erforderliga anslagsökningarna

för »domkapitlen och stiftsnämnderna» och för »provisorisk

avlöningsförstärkning» samt den därav betingade höjningen jämväl av

kyrkofondens bidrag till statsregleringen. Till sist har den sakkunnige tilllika

lämnat en redogörelse för den av honom utförda anslagsberäkningen

med avseende å de föreslagna avlönings- och omkostnadsstaterna för stiftsnämnderna.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr ‘225.

55

Av denna den sakkunniges redogörelse inhämtas följande:

De i avlöningsstaten ingående anslagsposterna 1. avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat (förslagsanslag) 115,300 kronor samt 3 a. avlöningar

till icke-ordinarie personal, grundavlöningar m. m. (bestämt anslag) 20,000

kronor hade vid anslagsberäkningen upptagits enligt vedertagna beräkningsgrunder

och alltså bestämts, den förra efter högsta löneklass och den senare

efter lägsta löneklass i vederbörande lönegrad och dyrortsgrupp. Anslagsposten

2 a. arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,

grundbelopp (bestämt anslag) 25,900 kronor hade i avlöningsstaten upptagits

till belopp, varmed ifrågavarande arvoden till stiftsnämndernas ledamöter

för närvarande utginge. I avlöningsstaten under 2 b. upptaget anslag,

ersättning till vissa sakkunniga (förslagsanslag) 2,400 kronor, hade

med hänsyn till kostnadens svårberäknelighet angivits utgå förslagsvis.

Anslagsposten hade beräknats med ledning av vissa uppgifter i stiftsnämndernas

senaste anslagsäskanden. Av de två återstående i avlöningsstaten

ingående anslagsposterna hade den under 3 b. avlöning sförhöjningar m. m.

(förslagsanslag) 2,800 kronor beräknats genomgående på grundval av två

löneklassuppflyttningar samt den under 4- särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän (förslagsanslag) 1,200 kronor upptagits

till belopp, motsvarande vad enligt gällande avlöningsbestämmelser skulle

tillkomma dels stifts jägmästaren i Luleå i provisoriskt dyrortstillägg, dels

de extra ordinarie befattningshavarna i provisoriskt lönetillägg.

Som vid den föreslagna regleringen förutsatts, att i avseende å resekostnads-

och traktamentsersättningar åt såväl stiftsjägmästarna som dessas

biträden samma regler, som för närvarande vore bestämda, i huvudsak

skulle förbliva gällande tills vidare, har å omkostnadsstaten anslagsposten

till sådana kostnadsersättningar under 1. reseersättningar m. m. (förslagsanslag)

77,000 kronor upptagits till belopp, varmed kyrkofonden i sådant

hänseende för senaste budgetår belastats, med tillägg dock av vad dels i

dylika ersättningar ytterligare kunde beräknas behöva utgå för skogsamanuenserna,

därest dessa bleve helårsanställda, dels enligt numera i åtskilliga

fall lämnade medgivanden borde beräknas till bidrag åt stiftsjägmästare

för deltagande i vissa exkursioner. Vad slutligen beträffade anslagsposten

å omkostnadsstaten under 2. hyror för tjänstélokaler åt stiftsjägmästarna

hos stiftsnämnderna i Uppsala, Västerås och Visby (förslagsanslag)

2,700 kronor hade denna anslagspost beräknats helt till belopp, som för närvarande

anvisats till angivna hyror. Därutöver för innevarande budgetår

till stiftsnämnderna i Skara och Göteborg anvisade hyresanslag hade antagits

efter 1938 års slut icke vidare behöva utgå, enär domkapitlen uti ifrågavarande

stift då torde fått sina expeditionslokaler erforderligt utvidgade.

Beträffande den föreslagna ersättningen från domänfonden till kyrkofonden

för stiftsjägmästarens i Visby övertagande av vissa förvaltningsuppgifter

för kronoskogarna å Gotland anmärker slutligen den sakkunnige

följande:

Ifrågavarande ersättningsbelopp, beräknat lill i avrundat tal 5,000 kronor,

syntes lämpligen böra av domänstyrelsen för varje år inlevereras till

statskontoret för att på så sätt direkt tillgodoföras kyrkofonden. Hänsyn

till denna likvid behövde fördenskull icke tagas vare sig vid beräkningen av

för stiftsnämnderna erforderliga anslag å riksstaten eller vid bestämmandet

av kyrkofondens bidrag till dessa anslags ersättande.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

Gentemot vad den sakkunnige i fråga om kostnadernas bestridande sålunda

föreslagit, hava de häröver hörda myndigheterna i stort sett icke

haft något att erinra.

Stiftsnämnden i Lund har emellertid, med instämmande av domkapitlet

därstädes, framhållit följande: Stiftsnämnden hade icke något att erinra

mot att i avlönings- och omkostnadsstaten upptoges —• förutom rese- och

traktamentsersättningar åt stiftsjägmästarna — arvoden och reseersättningar

åt stiftsnämndens ledamöter samt ersättningar till av stiftsnämnderna

anlitade sakkunniga. Därvid ville stiftsnämnden understryka det oavvisliga

behovet av att anslagen till reseersättningar och till sakkunnigersättningar

gåves karaktären av förslagsanslag. Den fastighetsförvaltning, som

stiftsnämnden utövade, förutsatte möjlighet, prövad efter behovet i förekommande

fall, att utsätta stiftsnämndssyner och tillkalla sakkunniga.

Anslagen borde därför vara så utmätta, att utsättande av en stiftsnämndssyn

eller tillkallande av sakkunniga ej omöjliggjordes genom det till varje

stiftsnämnds disposition ställda anslagets eventuella ringa storlek. Stiftsnämnden

föresloge höjning i förslagsanslaget till ersättning åt sakkunniga

till 6,000 kronor. Sakkunniga kunde vara arkitekter, lantbruksingenjörer,

konsulenter m. fl., som icke åtnöjdes med allenast rese- och traktamentsersättningar

utan därutöver måste gottgöras med särskilt arvode.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand hava förutsatt, att, då avlöningarna

till de skogliga befattningshavarna hos stiftsnämnderna komme

att upptagas i riksstaten under ett för domkapitlen och stiftsnämnderna

gemensamt anslag, därav borde följa, att dessa befattningshavare skulle

uppföras på domkapitlets expeditions avlöningslista och deras löner bokföras

i domkapitlets räkenskap. Därigenom skulle enligt dessa myndigheters

mening betydliga förenklingar kunna vinnas.

Kammarkollegiet, som icke funnit anledning till erinran beträffande den

föreslagna avlöningsstatens redovisning över riksstaten, anmärker dock, att

försiktigheten torde bjuda, att i statförslaget bland omkostnader jämväl

inräknades hyresersättning för tjänstelokal åt stifts jägmästaren i Skara,

enär för detta stift möjligheten att bereda stiftsjägmästaren därstädes lokaler

inom domkapitlets tjänstelokaler icke vore klar.

Statskontoret ifrågasätter med avseende å den budgettekniska redovisningen

av kyrkofondens bidrag till domkapitlen och stiftsnämnderna, att

detta bidrag i enlighet med det redovisningssätt, som jämlikt beslut av 1937

års riksdag kommit till användning i fråga örn kyrkofondens bidrag till

domkapitlens avlöningar och omkostnader, redovisas såsom uppbördsmedel

å respektive anslag.

VafPav den sakkunnige i samband med den föreliggande Iöneregleringsfrågan

framhållits till stöd för en redovisning över riksstaten av de ifrågavarande

löne- och övriga utgifterna för stiftsnämndernas verksamhet, finner

jag vara välgrundat och — till sin huvudlinje — följdriktigt ansluta sig

till statsmakternas beslut år 1937 med avseende å domkapitlens och stiftsnämndernas

gemensamma kanslikostnader. Jag anser mig fördenskull böra

förorda en dylik reform. Beträffande den budgettekniska redovisningen av

de ersättningsmedel från kyrkofonden, som i så fall böra tillföras statsregle
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

ringen ej mindre för de omnämnda kanslikostnaderna jämlikt 1937 års beslut

än även för nu tillkommande övriga kostnader för stiftsnämndernas

verksamhet, ansluter jag mig i princip till vad statskontoret föreslagit. I

övriga delar — såväl i fråga om den nu närmast aktuella redovisningen å

domkapitlens och stiftsnämndernas avlönings- och omkostnadsstater och

under anslaget till provisorisk avlöningsförstärkning som även med avseende

å den framtida redovisningen av uppkommande pensioneringskostnader

för stiftsnämndernas skogliga befattningshavare — synes mig den sakkunniges

förslag kunna läggas till grund för Kungl. Maj:ts hemställan till

riksdagen. Personalförteckningarna böra emellertid, därest av mig förordade

ändringar i de föreslagna lönegradsplaceringarna godkännas, korrigeras

i enlighet härmed, vilket i sin tur föranleder omräkning av avlöningsposterna

i stiftsnämndernas avlöningsstat. I enlighet med stiftsnämndens

och domkapitlets i Lund förslag anser jag anslaget för sakkunniga vid stiftsnämndssyner

m. m. böra höjas till 6,000 kronor, räknat för helt år. Med

hänsyn till den föreslagna omläggningen av grunderna för bestämmande av

resekostnads- och traktamentsersättningar åt stifts jägmästarna och de övriga

skogliga befattningshavarna och i samband därmed eventuellt erforderlig

höjning i respenninganslag synes även anslaget för reseersättningar m. m.

å stiftsnämndernas omkostnadsstat böra något ökas. Slutligen lärer det beräknade

hyresanslaget å samma omkostnadsstat, på grund av vad kammarkollegiet

anmärkt, böra höjas med 300 kronor. — Vad domkapitlet och

stiftsnämnden i Härnösand anfört rörande utbetalningen av här ifrågavarande

befattningshavares löner, lärer, i mån så befinnes ändamålsenligt,

kunna av Kungl. Majit övervägas i samband med anvisande av de härför

erforderliga medlen.

Enär beträffande förenämnda författningsändringar, vilka jag i annat

sammanhang kommer att närmare beröra och vilka till en del äga samband

med nu föreliggande reformförslag, yttrande torde böra inhämtas av kyrkomötet,

lärer den föreslagna avlöningsreformen icke kunna vinna tillämpning

förrän från och med den 1 januari 1939 eller för senare hälften av budgetåret

1938/39. De i den sakkunniges förslag för helt budgetår beräknade anslagen

böra ock fördenskull, med beaktande av de höjningar däri, som av

mig angivits, halveras för att avse endast det sålunda ifrågakommande budgethalvåret.

Enligt mitt förslag skulle alltså vid stiftsnämnderna komma att från och

med den 1 januari 1939 finnas anställda följande antal ordinarie och ickeordinarie

skogliga befattningshavare, nämligen:

Ordinarie tjänstemän:

11 stiftsjägmästare (Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs,

Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad,

Härnösand och Luleå)...................... lönegrad I? 27

1 stiftsskogvaktare (Karlstads stift)............... » B 9

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Marits proposition Nr 225.

Tjänsteman å extra stat:

1 stifts jägmästare (Visby)....................... lönegrad B 27

Extra ordinarie tjänstemän:

5 stiftsjägmästarassistenter (Uppsala, Västerås, Växjö,

Karlstad och Härnösand).................... » 20

De för det angivna budgethalvåret erforderliga anslagen å de särskilda

staterna för stiftsnämndernas avlöningar och. omkostnader skulle

vid bifall till mitt förslag komma att uppgå till följande belopp:

Avlöningar.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 53,100

2. Avlöning till tjänsteman å extra stat, förslagsvis .... * 4,300

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit:

a. Grundbelopp...................kronor 12,950

b. Ersättning till sakkunniga för biträde

vid syn av stiftsnämnd m. m., förslagsvis

...................... »_3,000 kronor 15,950

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a.

Grundavlöningar m. m...........kronor 11,650

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslags
vis.

........................ » 1,750 > 13,400

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis......................... » 650

Summa kronor 87,400

Omkostnader.

1. Reseersättningar m. m., förslagsvis...............kronor 39,100

2. Hyror för tjänstelokaler åt stifts jägmästarna vid stifts
nämnderna

i Uppsala, Skara, Västerås och Visby, förslagsvis

.............................. » 1,500

Summa kronor 40,600

Den föreslagna avlöningsregleringen skulle därjämte, såsom förut nämnts,

påkalla visst anslag till provisorisk avlöningsförstärkning åt stiftsnämndernas

ifrågavarande befattningshavare. Anslagsbehovet i berört avseende beträffande

stiftsnämnderna skulle, vid beräkning för ett budgethalvår, komma

att stanna vid 1,200 kronor. Då denna utgiftsökning sålunda blir av förhållandevis

ringa betydenhet, torde detta anslagsbehov icke behöva särskilt

påverka beräkningen för budgetåret av vederbörande anslag.

Det bidrag, som för nästa budgetår komme att erfordras från kyrkofonden

till ersättande av anslag, som enligt mitt förslag skulle för här ifråga
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Marits proposition Nr 225.

komna kostnader under senare hälften av budgetåret utgå från riksstaten,

borde i enlighet med de utförda anslagsberäkningarna kunna fixeras till

(87,400 + 40,600 -f- 1,200 =) 129,200 kronor. Jämlikt vad statskontoret

förordat, skulle detta ersättningsbelopp i riksstaten redovisas såsom uppbördsmedel

å respektive anslag. Den för budgetåret 1938/39 erforderliga

avräkningen å huvudtiteln beträffande kyrkofondens bidrag till kostnaderna

för stiftsnämndernas verksamhet lärer fördenskull nu lämpligen böra ske å

anslagen till domkapitlen och stiftsnämnderna. Med hänsyn till det i allmänhet

tillämpade budgettekniska förfarandet torde dock avräkningen

med kyrkofonden innevarande år icke kunna utföras helt på ett enda anslag,

utan lärer densamma för undgående av en sammanblandning av avlöningskostnader

och övriga omkostnader böra verkställas å båda anslagen, för

avlöningar och för omkostnader. I sådant syfte böra emellertid, å ena sidan,

domkapitlens och stiftsnämndernas avlöningsstater och, å andra sidan,

nämnda myndigheters omkostnadsstater var för sig sammanslås till en

huvudsumma, varå vederbörligt kyrkofondsbidrag därpå avräknas.

Avd. 2. Anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39.

Förslagsanslaget till domkapitlen och stiftsnämnderna:

Avlöningar.

Ur detta anslag bestridas, såsom redan i det föregående berörts, jämlikt

beslut av 1937 års riksdag avlöningskostnaderna för den vid domkapitlen

och stiftsnämnderna anställda personalen — dock ej för stifts jägmästare och

den skogliga personalen i övrigt — samt dessutom arvoden och andra ersättningar

till vissa domkapitelsledamöter m. fl. Av förstnämnda avlöningskostnader

bestrider staten hälften och kyrkofonden hälften. Dock

gäldar staten hela kostnaden för den vid domkapitlet i Stockholm ur avlöningsstaten

avlönade personalen. Staten betalar likaledes nämnda arvoden

och andra ersättningar. Kyrkofondens bidrag återfinnes i form av särskilda

uppbördsmedel i den av 1937 års riksdag för domkapitlen fastställda

avlöningsstaten, vilken jämte därtill hörande bestämmelser är avtryckt å

sid. 350 f. i statsliggaren för budgetåret 1937/38. Avlöningsstaten slutar

på 232,500 kronor, med vilket belopp förevarande anslag är uppfört för

innevarande budgetår.

Domkapitlet i Visby har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1938/39

hemställt, att arvodena för ifrågakommande ledamöter av domkapitlet

måtte höjas från 300 kronor till 500 kronor och att 200 kronor måtte anvisas

till extra befattningshavare, renskrivning m. m. vid domkapitlet.

Domkapitlen i Uppsala, Skara och Göteborg hava hemställt örn en höjning

av de för sistnämnda ändamål anvisade anslagsmedlen med respektive

600 kronor till 1,800 kronor, 300 kronor till 2,100 kronor och 700 kro
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Marits ''proposition Nr 225.

lior till 2,500 kronor. Beträffande de till stöd för de nu nämnda förslagen

anförda skälen hänvisas till handlingarna. De övriga domkapitlen synas

icke hava för nästa budgetår ifrågasatt någon ändring i dispositionen av

förevarande avlöningsanslag.

Statskontoret har i utlåtande den 24 september 1937 förklarat sig icke

kunna tillstyrka, att de av 1936 års riksdag godtagna arvodesbeloppen för

domkapitelsledamöterna redan nu gjordes till föremål för omprövning.

Med hänsyn till att de olika domkapitlens behov av arbetskrafter underkastats

prövning så nyligen som vid 1937 års riksdag, därvid hänsyn tagits

till såväl Uppsala som Göteborgs domkapitels nyssberörda framställningar,

syntes den begärda anslagshöjningen för dessa domkapitel kunna för närvarande

anstå. Till den av Skara domkapitel begärda ökningen, vilken avsåge

att bestrida ersättning för städning, torde hänsyn böra tagas vid beräkningen

av omkostnadsanslaget. Den av Visby domkapitel begärda anslagsförstärkningen

med 200 kronor har av statskontoret avstyrkts.

Vid den av 1937 års riksdag beslutade regleringen av personalen vid

domkapitlen och stiftsnämnderna inrättades bland annat en kansliskrivarbefattning

på ordinarie stat vid domkapitlet i Skara. Såsom framgår av

sid. 49 i propositionen nr 97/1937, förutsattes, att en vid stiftsnämnden

därstädes anställd tjänsteman skulle erhålla den nyinrättade befattningen

samt därvid komma i åtnjutande av ett personligt lönetillägg å 1,200 kronor.

Vidare anvisades medel till ett extra ordinarie kanslibiträde i 7 lönegraden

vid ifrågavarande domkapitel. Det förutsattes emellertid, att dessa

medel skulle stå till förfogande, endast örn den nyssnämnde tjänstemannen

erhölle kansliskrivartjänsten och så länge han kvarstode å densamma, ävensom

att det under denna tid icke vore erforderligt att anvisa särskilda medel

till extra befattningshavare, renskrivning m. m. vid domkapitlet.

Sedan domkapitlet i Skara anmält, att sådana förhållanden inträtt, att

omförmälde tjänsteman icke kunde tillträda kansliskrivartjänsten, beslutade

Kungl. Maj:t den 4 juni 1937, att den nyssnämnda kanslibiträdestjänsten

icke skulle inrättas samt att av de därigenom besparade medlen

ett belopp av 1,800 kronor skulle utgå till extra befattningshavare, renskrivning

m. m. vid ifrågavarande domkapitel.

Sedermera har domkapitlet i Skara hemställt örn anvisande av medel till

anställande av en amanuens i 16 lönegraden från och med den 1 juli 1938.

Domkapitlet har — efter att hava erinrat om vad vid 1937 års riksdag

enligt det nyss sagda förekommit — framhållit, att vid fastställandet av

personalförteckningen för domkapitlet hänsyn icke tagits till den förändrade

situationen beträffande kansliskrivartjänsten. Den för domkapitlet

fastställda personalorganisationen hade härigenom kommit att avvika från

den för övriga jämförliga domkapitel fastställda. Det vore angeläget, att

domkapitlet, som enligt vad statistiken utvisade, vore ett av de mest arbetstyngda,

erhölle en mot dess arbetsbörda svarande personalstat.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Majlis proposition Nr 225.

Den förändrade situationen vid domkapitlet i Skara, vilken icke kunde

förutses, då Kungl. Majit för 1937 års riksdag framlade förslag till personalreglering

vid domkapitlen och stiftsnämnderna, synes nödvändiggöra bifall

till domkapitlets framställning örn anvisande av medel till en amanuenstjänst

i 16 lönegraden. De medel, som kunna disponeras genom att den

förutnämnda icke-ordinarie kanslibiträdestjänsten vid domkapitlet icke

inrättats, torde med hänsyn till arbetsbelastningen böra även i fortsättningen

i erforderlig utsträckning disponeras till extra befattningshavare,

renskrivning m. m. Bortfallandet av sistnämnda tjänst synes mig alltså icke

böra motivera någon minskning av förevarande avlöningsanslag. Däremot

bör det förutnämnda personliga lönetillägget å 1,200 kronor indragas.

I likhet med statskontoret och på av detta ämbetsverk anförda skäl kan

jag icke tillstyrka de av domkapitlen i övrigt föreslagna förändringarna

i fråga om dispositionen av förevarande anslag.

Vid bifall till vad nu föreslagits, bör delposten till Arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Grundbelopp minskas med 1,200

kronor till 39,650 kronor, delposten till grundavlöningar in. m. till övrig

icke-ordinarie personal höjas med den med vederbörliga pensionsavdrag

minskade grundlönen för en befattningshavare i 16 lönegraden, d. v. s. med

i runt tal 3,300 kronor till 96,600 kronor, delposten till avlöningsförhöjningar

m. m. till samma personal höjas med i runt tal 500 kronor till förslagsvis

6,500 kronor och delposten till särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän med 200 kronor till förslagsvis 4,870 kronor.

Utgiftsökningen utgör alltså (— 1,200 -j- 3,300 + 500 + 200 =) 2,800 kronor.

Utgiftssidan i vederbörande avlöningsstat bör sålunda höjas med det

sistnämnda beloppet till 421,300 kronor.

Vid bifall till det i det föregående framlagda förslaget om lönereglering

för stiftsjägmästarna och annan skoglig personal bör utgiftssidan vidare

höjas med 87,400 kronor.

Avlöningsstatens utgiftssida kommer alltså att sluta på inalles (421,300+

+ 87,400 —) 508,700 kronor.

Å andra sidan bör det å avlöningsstatens inkomstsida upptagna bidraget

från kyrkofonden höjas med dels kyrkofondens bidrag till kostnaderna fol
-

den förutnämnde amanuensen, d.

v. s. med

3,300 + 500 + 200

2

= 2,000

kronor, dels ock kyrkofondens bidrag till ej blott de enligt avlöningsstaten

utgående lönerna till den skogliga personalen m. m. (87,400 kronor) utan

även den provisoriska avlöningsförstärkningen för sistnämnda personal

(1,200 kronor), alltså (87,400 + 1,200 =) 88,600 kronor. Inkomstsidan bör

alltså höjas med (2,000 + 88,600 =) 90,600 kronor till 276,600 kronor.

Avlöningsstatens slutsumma kommer sålunda att utgöra (508,700 —

— 276,600 =) 232,100 kronor, med vilket belopp förevarande anslag bör

uppföras för nästa budgetår.

Departe
mentschefen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2*25.

Förslagsanslaget till domkapitlen och stiftsnämnderna:

Omkostnader.

Jämlikt beslut av 1937 års riksdag bestridas enligt det föregående ur

detta anslag icke blott omkostnader för domkapitlen utan även de på stiftsnämnderna

och stiftsjägmästarna belöpande expensutgifterna, i den mån

dessa utgifter icke avse kostnader för anskaffande av lokaler för stiftsjägmästarna.

Kyrkofonden bestrider hälften av de beräknade sammanlagda

expenskostnaderna vid samtliga domkapitel utom Stockholms. Anslaget disponeras

jämlikt en omkostnadsstat, på sätt framgår av sid. 353 ff. i statsliggaren

för budgetåret 1937/38, och är för innevarande budgetår uppfört

med 68,400 kronor. Kyrkofondens bidrag, vilket i omkostnadsstaten är

upptaget såsom särskilda uppbördsmedel, utgör för närvarande 27,720

kronor.

Av domkapitlens anslagsäskanden för budgetåret 1938/39 inhämtas följande:
Reseersättningar.

Domkapitlen i Uppsala, Göteborg och Visby

hava begärt en höjning av anslagsmedlen till resekostnads- och traktamentsersättningar

åt domkapitelsledamöter med respektive 200 kronor till

1,500 kronor, 300 kronor till 1,800 kronor och 650 kronor till 2,650 kronor.

Domkapitlet i Luleå har ifrågasatt en minskning av motsvarande till domkapitlet

anvisade anslagsmedel med 1,000 kronor till 4,000 kronor. Ifrågavarande

anslagsmedel skulle alltså höjas med inalles (200 -f- 300 -f 650 —

— 1,000 =) 150 kronor.

Domkapitlen i Göteborg, Luleå och Visby hava ifrågasatt en höjning av

anslagsmedlen till resekostnads- och traktamentsersättningar åt stiftssekreterarna

med respektive 50 kronor till 150 kronor, 150 kronor till 400 kronor

och 500 kronor till 650 kronor, alltså med inalles (50 + 150 + 500 =)

700 kronor.

Slutligen har domkapitlet i Göteborg hemställt örn en höjning av anslagsmedlen

till resekostnads- och traktamentsersättningarna åt särskilda

av domkapitlet förordnade utredningsmän med 50 kronor till 150 kronor.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för de framställda förslagen,

vilka alltså innebära en sammanlagd höjning av anslagsmedlen till reseersättningar

med (150 -f- 700 -(- 50 =) 900 kronor, hänvisas till handlingarna.

Statskontoret har i utlåtande den 24 september 1937 anfört: Vad beträffade

posten till reseersättningar hade statskontoret icke funnit anledning

till erinran mot de av de olika domkapitlen gjorda framställningarna i vidare

mån än att Visby domkapitel icke torde böra beviljas högre belopp

tjll reseersättningar åt stiftssekreteraren än för löpande budgetår. Den

ringa ökning (400 kronor) av det för budgetåret 1937/38 anvisade beloppet,

32,100 kronor, varom vid sådant förhållande skulle bliva fråga, syntes icke

behöva föranleda, att av riksdagen äskades ytterligare medel å ifrågavarande,

förslagsvis betecknade anslagspost utöver det för löpande budgetår anvisade

beloppet, 34,000 kronor.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Expenser. Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs,

Härnösand och Visby hava hemställt om höjning av anslagsmedlen till

bränsle, lyse och vatten med respektive 25 kronor till 250 kronor, 325 kronor

till 800 kronor, 775 kronor till 1,500 kronor, 125 kronor till 700 kronor,

200 kronor till 900 kronor och 50 kronor till 175 kronor eller med tillhopa

1,500 kronor.

Domkapitlen i Uppsala, Linköping och Skara hava föreslagit en höjning

av anslagsmedlen till övriga expenser med respektive 200 kronor till 6,100

kronor, 1,400 kronor till 4,500 kronor och 2,700 kronor till 5,900 kronor,

varemot domkapitlet i Visby föreslagit en anslagsminskning med 400 kronor

till 2,800 kronor. Ifrågavarande anslagsmedel skulle således ökas med sammanlagt

3,900 kronor.

Anslagsmedlen till expenser skulle alltså höjas med sammanlagt (1,500 +

-j- 3,900 =) 5^00 kronor. Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de

begärda anslagsökningarna, hänvisas till handlingarna i ärendet.

Statskontoret har i sitt ovannämnda utlåtande förklarat sig icke hava

funnit anledning till anmärkning mot framställningarna om anslag till

bränsle, lyse och vatten. Beträffande anslagsmedlen till övriga expenser har

statskontoret i sitt ovannämnda utlåtande ävensom i utlåtande den 20

oktober 1937 tillstyrkt höjning av anslagen till domkapitlen i Uppsala,

Linköping, Skara och Härnösand med respektive 200 kronor, 900 kronor,

2,400 kronor och 200 kronor, varemot ämbetsverket föreslagit minskning av

anslagen till domkapitlen i Strängnäs, Luleå, Visby och Stockholm med respektive

300 kronor, 200 kronor, 450 kronor och 700 kronor.

Vid bifall till vad statskontoret förordat skulle alltså, vid i övrigt oförändrade

förhållanden, anslagsmedlen till bränsle, lyse och vatten ökas med

1,500 kronor till 7,750 kronor och anslagsmedlen till övriga expenser med

2,050 kronor till 53,100 kronor samt hela anslagsposten till expenser sålunda

uppföras med (7,750 -j- 53,100 =) 60,850 kronor.

Statskontorets ifrågavarande förslag grundar sig på en omfattande undersökning

rörande domkapitlens och stiftsnämndemas nuvarande medelsförbrukning.

Ämbetsverket har med ledning av denna undersökning förklarat

sig förutsätta, att domkapitlen, respektive stiftsnämnderna i Uppsala,

Skara, Växjö och Luleå komma att vidtaga åtgärder i besparande

syfte, så att vid beräkningen av anslagsbehovet för budgetåret 1939/40

hänsyn kunde tagas till resultatet av dylika åtgärder.

Publikationstryck. Domkapitlet i Strängnäs har framställt

yrkande örn höjning av ifrågavarande anslagsmedel med 75 kronor till

500 kronor.

Statskontoret har i sitt förenämnda utlåtande den 24 september 1937

anfört, att, med hänsyn till den totala anslagsbelastningen under budgetåret

1936/37, det icke syntes erforderligt, att av riksdagen äska ökat belopp

för ifrågavarande ändamål.

I skrivelse den 27 november 1935 framlade domkapitlet i Uppsala för

Kungl. Majit förslag om beredande åt domkapitlet och stiftsnämnden av

utökade och förbättrade expeditionslokaler genom en ombyggnad av det

nuvarande domkapitelshuset för en beräknad kostnad av 45,000 kronor.

Därvid anhöll domkapitlet, att ett av byggnadsrådet R. Hjorth upprättat

förslag till en mindre ombyggnad och utvidgning av domkapitlets lokaler

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr lillio.

i domkapitekhuset jämte intilliggande tre rum i domtrapphuset måtte godkännas,

med rätt för domkapitlet att göra de mindre avvikelser, som vid

byggnadsföretagets verkställande kunna finnas påkallade, samt att för

möjliggörande av samma byggnadsförslags utförande dels en årlig hyresersättning

av statsmedel måtte beredas Uppsala domkyrka med 3,459 kronor

för år, motsvarande amortering och förräntning efter 4 1I.2 procent av

byggnadskapitalet, 45,000 kronor, under 20 år, eller, örn sådan hyresersättning

ej kunde lämnas, att ett anslag å 45,000 kronor av statsmedel måtte

beviljas domkapitlet för olliförmälda byggnadsföretag, dels ock att hyresersättning

måtte tills vidare, så länge de ovan angivna tre rummen av den

nya expeditionslokalen disponerades för stiftsjägmästarens och hans personals

räkning, ur kyrkofonden utgå till Uppsala domkyrka med 1,400 kronor

för år.

I ärendet avgåvos utlåtanden av stiftsnämnden i Uppsala, kammarkollegiet,

statskontoret, byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet.

Statskontoret har beträffande formen för bidraget ansett sig böra giva

företräde åt det alternativ, enligt vilket ett engångsanslag skulle för ändamålet

beviljas. Byggnadsstyrelsen har godkänt det föreliggande ombyggnadsförslaget.

Mot de beräknade kostnaderna har styrelsen uttalat erinran

allenast såtillvida, att till omförmälda belopp å 45,000 kronor borde läggas

ett av riksantikvarien angivet belopp av 500 kronor för kulturhistorisk

kontroll av arbetena. Kammarkollegiet har hemställt om bifall till framställningen

på så sätt, att av statsmedel beviljades omförmälda engångsanslag

å 45,000 kronor samt att i sinom tid hyresersättning måtte för de

av stiftsjägmästaren och hans personal disponerade rummen i de nya lokalerna

ur kyrkofonden till Uppsala domkyrka utgå 1,400 kronor för år.

I skrivelse den 12 oktober 1937 har domkapitlet sedermera anfört följande:
Med

hänsyn till den sedan år 1935 inträdda stegringen av byggnadskostnaderna

hade domkapitlet numera låtit företaga en omräkning av kostnaden

för ovannämnda ombyggnad. Enligt den sålunda verkställda omräkningen

skulle numera för ändamålet erfordras — utöver det ursprungliga

kostnadsbeloppet 45,000 kronor — 9,000 kronor eller alltså tillhopa 54,000

kronor.

Tillika upplyste domkapitlet, att de ovanberörda tre rummen i domtrapphuset,

efter företagen mindre, av domkyrkan bekostad reparation,

redan tillagts domkapitlets expeditionslokal samt att de numera disponerades

av stiftsjägmästaren och hans personal. Enligt Kungl. Maj:ts beslut

den 18 juni 1937 hade för budgetåret 1937/38 till hyra för dessa rum anvisats

ett belopp av 1,000 kronor att utgå ur kyrkofonden. Det återstående

hyresbeloppet, 400 kronor, hade däremot icke ansetts böra bestridas direkt

ur kyrkofonden, då en del av expeditionslokalen disponerades för ett skogligt

biträde, som sysslade med upprättande av skogshushållningsplaner för

de ecklesiastika löneboställena. Detta hyresbelopp gäldades i stället av

vederbörande pastorat, som dock vid fastställande av normalavkastningen

vid respektive boställen gottgjordes denna utgift, genom att avdrag för

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 885. 65

densamma medgåves^ från boställets inkomster. Den komme sålunda att

i sista hand stanna på kyrkofonden därigenom att den minskade inkomsten

från bostället föranledde större prästlönetillskott från kyrkofonden. Härvid

bortsåges från det fåtal pastorat, som vore »självförsörjande» och som

själva finge vidkännas denna utgift. Frågan om den ovanberörda hyresersättningen

å 1,400 kronor vore alltså redan ordnad.

Under meddelande härom finge domkapitlet i och för möjliggörande av

ovanberörda byggnadsföretags genomförande hemställa, antingen att en

årlig hyresersättning av statsmedel måtte beredas Uppsala domkyrka med

4,200 kronor, motsvarande med uppåt avrundat belopp amortering och

förräntning efter 4 V2 procent av byggnadskapitalet, 54,000 kronor, under

20 år, eller ock, om sådan hyresersättning ej kunde lämnas, att ett anslag

å 54,000 kronor av statsmedel anvisades domkapitlet till omförmälda byggnadsföretag.

Vad till en början angår anslagsposten till reseersättningar, finner jag

mig icke böra tillstyrka någon höjning av de för innevarande budgetår utgående

anslagsmedlen. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, därest

vid något domkapitel så skulle visa sig erforderligt, bevilja ytterligare medel

för ifrågavarande ändamål. Anslagsposten bör alltså uppföras med oförändrat

belopp, 34,000 kronor.

Beträffande anslagsposten till expenser ansluter jag mig i huvudsak till

statskontorets förslag. Anslagsposten bör höjas från 57,300 kronor med

3,500 kronor till 60,800 kronor. Jag förutsätter, att domkapitlen och stiftsnämnderna

i enlighet med vad statskontoret anfört vidtaga åtgärder för

nedbringande av expensutgifterna.

Jag anser mig icke böra tillstyrka någon höjning av anslagsposten till

publikationstryck, vilken bör uppföras med oförändrat belopp, 5,900 kronor.

Jag finner det skäligt, att staten beviljar anslag till beredande av ökade

och förbättrade lokaler åt domkapitlet i Uppsala. Dessa lokaler äro både

till storleken och beskaffenheten mycket bristfälliga. Jag föredrager i detta

fall det alternativet, att domkyrkan bekostar byggnadsföretaget men under

tjugo år erhåller en årlig hyresersättning. Denna ersättning synes mig skäligen

kunna bestämmas till 4,000 kronor. Ifrågavarande anslagsmedel torde

böra uppföras såsom en särskild post i omkostnadsstaten. Hälften av

nämnda belopp eller 2,000 kronor, bör på vanligt sätt gäldas av kyrkofonden

genom omföring av medel till förevarande anslag från kyrkofonden.

Vid bifall till vad jag nu förordat skulle utgifterna under omkostnadsanslaget

ökas med sammanlagt (3,500 + 4,000 —) 7,500 kronor till 104,700

kronor.

Bidraget från kyrkofonden bör emellertid samtidigt ökas med —— =

2

3,750 kronor till 31,470 kronor. De såsom särskilda uppbördsmedel nu

uppförda hyrorna å tillhopa 1,080 kronor för vaktmästarbostäder vid domkapitlen

i Linköping, Västerås och Luleå böra vidare enligt domkapitlens

beräkningar höjas med 30 kronor till 1,110 kronor. Förevarande omkost
Bihang

till riksdagens jrrotolcoll 1038. 1 sami. Nr 335. 5

Departe
mentschefen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

nadsanslag skulle alltså för nästa budgetår höjas med (7,500 — 3,750 —

— 30 =) 3,720 kronor till (68,400 + 3,720 =) 72,120 kronor.

Med beaktande av de förändringar, som bliva en följd av det förut fram;

lagda förslaget örn bestridande av de på stiftsjägmästarna m. fl. belöpande

kostnaderna för reseersättningar m. m. och lokalhyror, skulle omkostnadsanslaget

för budgetåret 1938/39 beräknas enligt följande

Omkostnadsstat:

Utgifter:

1. Reseersättningar m. m., förslagsvis..............kronor

2. Expenser, förslagsvis.........................

3. Publikationstryck, förslagsvis..................

4. Hyresersättning till Uppsala domkyrka.......... »

5. Hyror för tjänstelokaler åt stiftsjägmästarna i Upp
sala,

Skara, Västerås och Visby, förslagsvis..... »

Summa kronor 145,300

Särskilda uppbördsmedel:

Hyror för vaktmästarbostäder vid domkapitlen

i Linköping, Västerås och Härnösand

.........................kronor 1,110

Bidrag från kyrkofonden............ » 72,070 kronor 73,180

Summa nettoutgift kronor 72,120.

För ändamålet bör anvisas ett anslag av i runt tal 72,200 kronor, motsvarande

en anslagshöjning med 3,800 kronor.

Enligt det sålunda framlagda förslaget kommer hyresersättning för de

lokaler, som disponeras av stiftsjägmästaren och hans personal vid domkapitlet

i Uppsala, att från och med den 1 januari 1939 utgå ur omkostnadsstaten

men helt gäldas av kyrkofonden genom omföring från fonden

till anslaget av ett motsvarande belopp. Med hänsyn härtill är det framdeles

icke erforderligt att, såsom domkapitlet förutsatt, för ändamålet anvisa

särskilt bidrag ur kyrkofonden.

Slutligen må framhållas, att vid beräkningen av anslagsmedlen till övriga

expenser vid domkapitlet i Skara hänsyn i viss utsträckning tagits till en

av domkapitlet ifrågasatt utökning av expeditionslokalerna. Jag ämnar

framdeles framlägga förslag örn upptagande av dessa byggnadsarbeten a

den särskilda anslagsplan för beredskapsarbeten, som chefen för finansdepartementet

i annat sammanhang ifrågasatt skola komma till stånd.

Vid fastställande av omkostnadsstaten för domkapitlen för nästa budgetår

böra beaktas de förändringar i medelsanvisningen till domkapitlet i Skara,

som böra vidtagas, därest omförmälda byggnadsföretag icke under nästa

budgetår skulle komma till utförande.

73,100

60,800

5,900

4,000

1,500

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 225.

67

Avd. 3. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

1. besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, skall på sätt ovan

angivits från och med den 1 januari 1939 äga tillämpning

å skoglig personal hos stiftsnämnderna;

2. fastställa följande personalförteckning för den skogliga

personalen hos stiftsnämnderna, att tillämpas tills

vidare från och med den 1 januari 1939:

Personalförteckning:

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

11 stifts jägmästare ....................... B 27

1 stiftsskogvaktare......................B 9

Tjänsteman å extra stat.

1 stiftsjägmästare.............. B 27;

3. godkänna följande avlöningsstat för domkapitlen och

stiftsnämnderna, att tillämpas, såvitt angår skoglig personal

hos stiftsnämnderna m. m., under tiden den 1

januari—den 30 juni 1939 och, i övrigt, under budgetåret

1938/39:

Avlöningsstat:

Utgifter:

I. Kanslipersonal hos domkapitlen och

stiftsnämnderna m. m.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 272,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp......kronor 39,650

Anm.: Arvodet till sekreteraren

vid Stockholms

domkapitel utgör 5,700 kronor

samt kan efter 3 år

höjas med 300 kronor, efter

6 år med ytterligare 300

kronor och efter 9 år med

än ytterligare 360 kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition Nr %25.

b. Arvodesförhöjning

till sekreteraren vid

Stockholms domkapitel,

förslagsvis . . . kronor 1,080

c. Vikariatsersättningar

m. m., förslagsvis. » 600 kronor 41,330

3. Avlöningar till övrig iclce-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar

m. m............kronor 96,600

b. Avlöningsförhöjnin
gar

m. m., förslagsvis1

............ * 6,500 » 103,100

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis

....................... »_4,870

Summa kronor 421,300.

II. Skoglig personal hos stiftsnämnderna m. m.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis..................kronor 53,100

4,300

15,950

13,400

650

2. Avlöning till tjänsteman å extra stat,

förslagsvis...................... »

3. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp......kronor 12,950

b. Ersättning till sakkunniga

för biträde vid

syn av stiftsnämnd

m. m., förslagsvis... » 3,000 »

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal

:

a. Grundavlöningar

m. m.............kronor 11,650

b. Avlöningsförhöjnin
gar

m. m., förslagsvis

............. > 1,750 »

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis

........................... »

Summa kronor 87,400.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Martts proposition Nr *225.

III. S amman fattning.

I. Kanslipersonal hos domkapitlen och

stiftsnämnderna m. m............kronor 421,300

II. Skoglig personal hos stiftsnämnderna

m. m......................... » 87,400

Summa kronor 508,700

Särskilda uppbördsmedel:

Bidrag från kyrkofonden . ..........kronor 276,600

Nettoutgift kronor 232,100;

4. till Domkapitlen och stiftsnämnderna: Avlöningar

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av.............................kronor 232,100;

5. medgiva, att ersättning till skoglig personal hos

stiftsnämnderna för resor i tjänsten må från och med

den 1 januari 1939 utgå enligt de grunder, som av mig

i det föregående förordats;

6. till Domkapitlen och stiftsnämnderna: Omkostnader

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av..............................kronor 72,200.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Tunberg.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 885.

Bilaga.

Vissa uppgifter till belysande av omfattningen av den skogliga

personalens arbetsbörda.

Stifts-

nämnden

i

Diarieförda ärenden

Produktiv skogsmark, hektar

Antal

1934

1935

1936

lönebo-

ställen

allm.

kyrko-

hem-

man

biskops-

hemman

Summa

Fastig- heter 1

Arren-

degår-

dar1

Präst-

gårdar3

Uppsala ....

2,115

2,823

3,102

33,827

658

864

35,349

327

721

240

Linköping . . .

813

1,064

1,130

17,459

75

—

17,534

368

389

188

Skara .....

1,142

972

1,011

15,912

267

717

16,896

381

487

161

Strängnäs . . .

490

722

857

10,240

411

—

10,651

209

329

146

Västerås ....

945

981

959

26,916

262

205

27,383

203

293

164

Växjö .....

960

1,862

1,534

3 29,718

537

1,421

31,676

425

452

247

Lund......

2,446

3,331

2,272

7,313

273

—

7,586

845

845

247

Göteborg ....

820

893

882

12,119

403

—

12,522

294

339

195

Karlstad ....

1,394

1,220

1,418

22,366

6,588

—

28,954

152

945

135

Härnösand . . .

723

667

618

60,243

650

—

60,893

125

386

141

Luleå......

743

717

769

27,422

—

—

27,422

77

1,063

114

Visby......

251

287

237

4,917

43

—

4,960

107

254

36

1 Uppgifterna hämtade ur 1934 års domkapitelssakkunnigas betänkande, sid. 23, med tilllägg

enligt uppgifter från stiftsnämnderna angående antal biskopshemman och däri ingående

arrendegårdar.

2 Uppgifterna hämtade ur 1934 års domkapitelssakkunnigas betänkande, sid. 23.

3 Häri ingå 400 hektar för placering av prästlönefonder samt 131 hektar till ett donationshemman.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

71

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Avd. 1. Stiftsnämndernas skogliga personal................... 2

Anställnings- och löneförhållanden.................... 2

Departementschefen..............................42

Grunder för resekostnads- och traktamentsersättnings bestämmande

......................................47

Departementschefen..............................50

Avlönings- och övriga kostnaders bestridande...........52

Departementschefen..............................56

Avd. 2. Anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39 ............. 59

Förslagsanslaget till domkapitlen och stiftsnämnderna:

Avlöningar.......................... 59

Departementschefen..............................61

Förslagsanslaget till domkapitlen och stiftsnämnderna:

Omkostnader..................................62

Departementschefen..............................65

Avd. 3. Hemställan ..................................... 67

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:431 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag till domkapitlen och stiftsnämnderna för budgetåret 1938/39 m. m. s. 5 i texten
  2. SU 1938:177 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag till domka-pitlen och stiftsnämnderna för hudgetåret 1938/39 m. m. jämte en i ämnet väckt m s. 1 i texten