Angående bidrag till hushållningssällskapen
1938-03-03 · 33 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 30 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:232, Angående bidrag till hushållningssällskapen
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 232.
1
Nr 232.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till hushållningssällskapen;
given Stockholms slott den 3
mars 1938.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinseh-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under nionde huvudtiteln,
punkt 91, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1938/1939 beräkna till Bidrag
till hushållningssällskapen ett förslagsanslag av 3,690,000 kronor. Jag
torde nu få ånyo anmäla detta ärende.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 232.
I
opaginerad Kontrollera mot PDF
- Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
För innevarande budgetår är till bidrag till hushållningssällskapen uppfört
ett förslagsanslag av 3,556,000 kronor. Från nämnda anslag skola
bestridas statsbidrag till dels hushållningssällskapens allmänna verksamhet
med 2,800,000 kronor, dels avlönande av hos hushållningssällskapen anställda
sekreterare, jordbrukskonsulenter, vandringsrättare och täckdikningsförman
med respektive 172,000, 329,500, 130,500 och 26,000 kronor,
dels ock förvaltningsbidrag till förmedlare av lån från täckdikningslånefonden
med 98,000 kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1937 har lantbruksstyrelsen dels gjort framställning
om anslag för omförmälda ändamål under budgetåret 1938/1939.
dels ock avgivit infordrat utlåtande över en den 23 juli 1937 dagtecknad
framställning från Sveriges vandringsrättareförbund, och har styrelsen därvid
överlämnat en skrivelse i ämnet från Skaraborgs läns hushållningssällskap.
Vidare har lantbruksstyrelsen med utlåtande den 21 september 1937
överlämnat en framställning från Kronobergs läns hushållningssällskap.
Därjämte hava följande skrivelser i ämnet inkommit nämligen dels en skrivelse
av den 6 november 1937 från Västerbottens läns hushållningssällskap,
dels en den 9 november 1936 och två den 11 oktober 1937 dagtecknade skrivelser
från Norrbottens läns hushållningssällskap, varöver lantbruksstyrelsen
avgivit utlåtande den 30 november 1936 respektive den 22 oktober 1937.
dels ock en skrivelse av den 29 september 1937 från hushållningssällskapens
ombud.
Vidare får jag anmäla, att jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29
januari 1937 tillkallade utredningsmän för utredning angående det mindre
jordbrukets arbetsförhållanden den 30 oktober 1937 avgivit betänkande med
förslag till åtgärder för befrämjande av gemensam maskinanvändning inom
det mindre jordbruket. Häröver hava yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.
Slutligen torde jag få erinra, att jag jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 18 juni 1937 såsom sakkunniga för utredning angående åtgärder för
ordnandet av hemkonsulentverksamheten å landsbygden och i samband
därmed stående frågor tillkallat byråchefen i lantbruksstyrelsen O. A. Petterson,
tillika ordförande, inspektrisen över undervisningen vid lanthushållsskolor,
fröken Ingrid Osvald, ordföranden i svenska landsbygdens
kvinnoförbund, fru Ingeborg Friberg, Tegnaby, och ledamoten av riksdagens
andra kammare, lantbrukaren K. H. Gustafson i Dädesjö. De sakkunniga,
som antagit benämningen »hemkonsulentutredningen», hava den 20 januari
1938 inkommit med förslag rörande statens medverkan för anställande
av hemkonsulenter å landsbygden m. m. Häröver hava infordrade yttranden
avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, samtliga hushållningssällskap
samt styrelserna för Fredrika-Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium
och fackskolans för huslig ekonomi lanthushållningsseminarium.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.
3
Bidrag till hushållningssällskapens allmänna verksamhet m. m.
Jag torde först få redogöra för de framställningar, som avse behovet av
statsbidrag under nästa budgetår till dels hushållningssällskapens allmänna
verksamhet, dels avlönande av hos hushållningssällskapen anställda sekreterare,
jordbrukskonsulenter, vandringsrättare och täckdikningsförman, dels
ock förvaltningsbidrag till förmedlare av lån från täckdikningslånefonden.
1. Hushållningssällskapens allmänna verksamhet.
För hushållningssällskapens allmänna verksamhet har
under rubriken allmänt anslag till hushållningssällskapen för ett vart av
budgetåren 1929/1930—1932/1933 anvisats ett belopp av 3,000,000 kronor.
Under vartdera av budgetåren 1933,1934—1935/1936 bär anslagsanvisningen
för sagda ändamål av statsfinansiella skäl begränsats till 2,600,000 kronor.
För budgetåren 1936/1937 och 1937/1938 har för ändamålet utgått
ett belopp av 2,800,000 kronor. Fördelningen av för hushållningssällskapens
allmänna verksamhet avsedda anslagsmedel regleras genom kungörelsen
den 30 mars 1935 (nr 82). Däri stadgas, att vid fördelningen
skall så förfaras, att ett grundbelopp av 15,000 kronor tillföres varje sällskap
samt att därefter av återstoden å sällskapen fördelas sex tiondelar efter
den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden inom sällskapens områden,
två tiondelar efter den övriga folkmängden inom samma områden,
dock att, där stad inom området har mera än 10,000 invånare, av överskjutande
invånarantalet skola medräknas allenast 20 procent, en tiondel efter
antalet brukningsdelar inom områdena samt en tiondel efter områdenas totalareal.
Respektive hushållningssällskaps delaktighet i anslagsmedlen utöver
grundbeloppen skall fastställas för tioårsperioder med ledning av senast
avslutade folkräkning och jordb missräkning. Såsom första tioårsperiod skola
räknas åren 1935—1944. Nu angivna regler för fördelningen av ifrågavarande
anslagsmedel avvika från dem, som gällt under senast förflutna
tioårsperiod, däruti, att grundbeloppet höjts från 10,000 kronor till 15,000
kronor per hushållningssällskap samt att av de överskjutande anslagsmedlen
en tiondel, vilken tidigare fördelats efter antalet icke jordbrukande invånare,
nu fördelas efter antalet brukningsdelar inom områdena. Erinras må
vidare, att beträffande anslagen för budgetåren 1933/1934 och 1934/1935
meddelades föreskrift om att av anslaget skulle undantagas 100,000 kronor
för att av Kungl. Majit, efter prövning av de olika hushållningssällskapens
förmåga att med egna medel bidraga till bestridande av vissa skäliga omkostnader,
fördelas mellan de sällskap, som funnes vara i behov av ytterligare
bidrag. Någon motsvarande föreskrift för budgetåren 1935/1936—
1937/1938 har däremot ej meddelats.
I skrivelse den 31 augusti 1937 har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak
följande angående behovet av allmänt anslag under nästa budgetår.
Med hänsyn till hushållningssällskapens betydelsefulla verksamhet och
då deras arbetsbörda ökades år från år genom att allt flera uppgifter till
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
delades dem, syntes den vidtagna höjningen av ifrågavarande anslag till
2,800,000 kronor knappast vara tillfyllest för att upphjälpa sällskapens under
senare år allt mera försämrade ekonomiska ställning. Det syntes därför
synnerligen önskvärt, att det för sällskapens allmänna verksamhet avsedda
beloppet av statsmedel åter höjdes till det belopp, 3,000,000 kronor,
som tidigare utgått för ifrågavarande ändamål.
2. Sekreterare.
För avlönande av sekreterare hos hushållningssällskapen äro bestämmelser
meddelade i kungörelsen den 30 maj 1924 (nr 164), ändrad genom
kungörelsen 559/1937.
Lantbruksstyrelsen har i sin skrivelse den 31 augusti 1937 anfört, att då
medelsåtgången kunde uppskattas till i stort sett oförändrat belopp, statsbidrag
för budgetåret 1938/1939 till avlönande av sekreterare hos hushållningssällskapen
under 1938 syntes böra beräknas till 172,000 kronor.
3. Jordbrukskonsulenter.
Föreskrifter rörande användningen av de till avlönande av jordbrukskonsulenter
avsedda anslagsmedlen återfinnas i kungörelsen den 19
augusti 1921 (nr 515) med däri genom kungörelserna nr 443,1928, 123/1930
och 560/1937 gjorda ändringar. Konsulents grundlön utgör 4,200 kronor, vartill
komma tre ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års
tjänstgöring. Härför erforderliga belopp utgå av statsmedel för tillhopa högst
59 jordbrukskonsulenter under villkor, bland andra, att samtliga övriga utgifter
för konsulenternas anställande och verksamhet bekostas av landsting,
hushållningssällskap eller eljest. Jämlikt beslut av 1937 års riksdag utgår
därjämte av statsmedel provisorisk avlöningsförbättring å 500 kronor för
år till jordbrukskonsulenterna. Bestämmelser härom äro meddelade i kungörelsen
den 11 juni 1937 (nr 372).
Lantbruksstyrelsen har i förenämnda skrivelse den 31 augusti 1937 rörande
anslagsbehovet för budgetåret 1938/1939 till avlönande av jordbrukskonsulenter
anfört huvudsakligen följande.
Provisorisk avlöningsförbättring å 500 kronor avseende år 1938 syntes
böra utgå för varje jordbrukskonsulent även under budgetåret 1938/1939.
Med ledning av de verkliga utgifterna för ändamålet under kalenderåret
1936 borde medelsbehovet för ålderstillägg beräknas till ett 2,500 kronor
högre belopp än för löpande budgetår. Det för avlönande av jordbrukskonsulenter
beräknade beloppet, senast 329,500 kronor, skulle således behöva
höjas med 2,500 kronor till 332,000 kronor.
Norrbottens läns hushållningssällskap har i sin skrivelse av den 9 november
1936 anfört i huvudsak följande.
Hushållningssällskapet vore i oundgängligt behov av ytterligare arbetskrafter
för att nödtorftigt kunna fylla sina ansvarsfulla och maktpåliggande uppgifter.
Ytterligare en jordbrukskonsulents arbete inom länet vore oundgängligt,
därest den jordbrukande allmänhetens krav på hjälp och biträde skulle
kunna tillgodoses och den statshjälp, som erbjödes skulle komma den till
godo. Då hushållningssällskapet saknade medel även till resekostnaderna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 232-
o
för ytterligare en dylik befattningshavare och icke kunde påräkna ytterligare
bidrag från landstinget, hemställde sällskapet att Kungl. Majit ville åt sällskapet
anvisa ett belopp av 8,500 kronor för anställande och bekostande av
en extra jordbrukskonsulent.
Lantbruksstyrelsen har i sitt häröver avgivna utlåtande den 30 november
1936 framhållit, att frågan örn anvisande av medel till anställande av en
extra jordbrukskonsulent hos Norrbottens läns hushållningssällskap icke
lämpligen borde lösas för sig utan tagas i övervägande allenast i samband
med en mera allmän omprövning av hushållningssällskapens behov av ytterligare
bidrag av statsmedel till anställande av dylik arbetskraft.
I sin skrivelse av den 11 oktober 1937 har nyssnämnda hushållningssällskap
hemställt örn anslag å 4,700 kronor lör avlönande av ytterligare en
jordbrukskonsulent. Sällskapet har därvid anfört i huvudsak följande.
Under år 1937 hade statsmakterna vidtagit omfattande åtgärder till stöd
för det norrländska jordbruket. Sålunda hade Kungl. Majit den 9 juli 1937
till Norrbottens läns hushållningssällskap anvisat 80,000 kronor till ladugårdsförbättringar
under budgetåret 1937/1938. Vidare hade riksdagen anvisat
ett belopp av 500,000 kronor till särskilda stödåtgärder för jordbruket,
att efter framställning från vederbörande hushållningssällskap fördelas emellan
de fem nordligaste länen och eventuellt Kopparbergs och Värmlands län.
Slutligen hade lantbruksstyrelsen hos Kungl. Majit föreslagit, att ett anslag
å 115,000 kronor skulle anvisas för budgetåret 1938/1939 till propaganda
för förbättrad utfodring inom Norrland och Dalarna.
Då ifrågavarande hjälpverksamhet skulle förmedlas av hushållningssällskapet,
komme dess redan stora arbetsbörda att ytterligare ökas. Hushållningssällskapet
såge sig därför icke i stånd att med nuvarande arbetskraft på
ett nöjaktigt sätt fullgöra de åligganden, som med de nytillkomna uppgifterna
komme att åvila detsamma.
Det borde även erinras örn. att inom Norrbotten utgjordes icke mindre
än 81 procent av brukningsdelarnas antal av jordbruk med högst 5 hektar
åker, alltså till största delen ofullständiga jordbruk, 15 procent av antalet
brukningsdelar hade en areal odlad jord av emellan 5 och 10 hektar och
3.5 procent en areal av emellan 10 och 20 hektar. Följden av denna jordfördelning
vore, att bristen på föregångsmän oell ledare på jordbrukets område
vore större än inom andra län. Denna brist mäste sa långt det vöre
möjligt ersättas med hushållningssällskapets tjänstemän, som jämte det ordinarie
arbetet i avsevärd utsträckning måste medverka i det organisatoriska
arbetet för jordbrukets utveckling. Deal alltjämt ökade sönderstyckningen
av jorden och därmed ökningen av antalet ofullständiga jordbruk erfordrade
ett ökat arbete från hushållningssällskapets sida, då innehavarna av dessa
jordbruk krävde ständig hjälp från sällskapets befattningshavare. Da härtill
komme att Norrbotten utgjorde nära en fjärdedel av Sveriges land och
det bebyggda området cirka en femtedel av rikets areal, framginge att hushållningssällskapets
verksamhet ute hos jordbrukarna måste bliva avsevärt
kostsammare och mera tidsödande än inom något annat hushållningssällskaps
område. De klimatiska förhållandena med korta somrar krävde även
en forcering av fältarbetena under denna tid av året.
Då hushållningssällskapet ej hade egna medel till förfogande till bestridande
av kostnaderna för de ökade arbetsuppgifterna, bleve situationen
ohållbar. För att kunna tillgodose den jordbrukande allmänhetens krav på
hjälp och biträde i sin näring och för att på ett tillfredsställande sätt kunna
6
Kungl. Majlis proposition nr 232.
fullgöra de av statsmakterna ålagda uppgifterna, vore hushållningssällskapet
sålunda i oundgängligt behov av statsanslag för anställande av ytterligare
en jordbrukskonsulent.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 22 oktober 1937 över sistberörda
framställning samt över en skrivelse från sällskapet av den 11 oktober 1937
örn anvisande av ett belopp av 10,000 kronor för anställande och avlönande
av ytterligare fyra vandringsrättare framhållit i huvudsak följande.
En ökning av antalet jordbrukskonsulenter och vandringsrättare hos ifrågavarande
hushållningssällskap syntes visserligen vara önskvärd. Emeltertid
torde vissa andra hushållningssällskap vara i ännu större behov av
ökat antal med statsbidrag avlönade dylika befattningshavare. Norrbottens
läns hushållningssällskap torde med avseende å antalet med statsbidrag avlönade
jordbrukskonsulenter och vandringsrättare i förhållande till åkerareal,
brukningsdelarnas antal samt folkmängd på landsbygden vara bättre
tillgodosett än hushållningssällskapen i de övriga norrländska länen och Kopparbergs
län vilket framginge av följande sammanställning:
Koppar-
Gävle-
Väster-
Jämt-
Väster-
Norr-
bergs
borgs
norrlands
lands
bottens
bottens i
läns
läns
läns
läns
läns
läns
hush.-
hush.-
hush.-
hush.-
hush-
hush.-
!
sällsk.
sällsk.
sällsk.
sällsk.
sällsk.
sällsk.
Antal med statsmedel avlönade
a) jordbrukskonsulenter.........
3
2
3
2
4
5 j
b) vandringsrättare ...........
4
O
4
3
16
15j
Areal åkerjord i hektar...........
108,472
113,092
98,736
67,171
108,627
63,315
Antal brukningsdelar ............
23,126
17,941
23,224
14,387
24,643
16,923
! Folkmängd på landsbygden ......
217,115
221,909
242,588
121,310
195.136
182.717
Areal åkerjord i hektar på varje med
statsbidrag avlönad
1
a) jordbrukskonsulent..........
36,157
56,546
32,912
33,586
27,157
12,663 i
i b) vandringsrättare ............
27.118
18,849
24,684
22,390
6,789
4,221
Antalet brukningsdelar på^arje med
statsbidrag avlönad
a) jordbrukskonsulent..........
7,709
8,970
7,741
7,193
6,161
3,385 !
b) vandringsrättare ............
5,782
2,990
5,806
4.796
1,540
1,128
Folkmängden dividerad med antalet
a) jordbrukskonsulenter ........
72,372
110,954
80,863
60,655
48,784
36,543
b) vandringsrättare ............
54,279
36,985
60,647
40,437
12,196
12,181
En liknande jämförelse med hushållningssällskapen i mellersta och södra
Sverige torde än ytterligare framhäva Norrbottens läns relativt gynnsamma
ställning uti ifrågavarande avseende. I samband härmed kunde erinras,
att enligt bilagan till 1937 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln,
punkt 85, en utredning angående den till hushållningssällskapen knutna konsulentverksamheten
ställts i utsikt. Det syntes knappast lämpligt att föregripa
en kommande utredning i ämnet genom att redan nu bevilja Norrbottens
läns hushållningssällskap statsbidrag till avlönande av ytterligare
personal.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 1
För att hushållningssällskapet skulle kunna genomföra de särskilda stödåtgärder,
som avsåges med det statsanslag, som ställts till förfogande för budgetåret
1937/1938, syntes behov av ytterligare arbetskraft föreligga. Då
emellertid dessa stödåtgärder icke torde bliva av stadigvarande natur, syntes
särskilt anslag icke böra anvisas för anställande av ordinarie befattningshavare
hos Norrbottens läns hushållningssällskap, utan torde medel för avlönande
av erforderlig arbetskraft böra utgå av den del utav förenämnda
medel, som kunde komma att tilldelas hushållningssällskapet. Sällskapet
syntes således vid framläggande av plan för medlens användning böra beräkna
viss del av därav till avlönande av erforderlig extra arbetskraft för
utförande av här avsedda åtgärder.
k. Vandringsrättare.
De till avlönande av vandringsrättare anslagna statsmedlen äro avsedda
att disponeras enligt kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 514), ändrad
genom kungörelsen nr 561/1937, för bidrag under 1937 med 1,500 kronor
för var och en av 87 vandringsrättare. Som villkor för statsbidrags erhållande
har föreskrivits, bland annat, att vandringsrättares kontanta grundlön
skall utgöra minst 2,000 kronor samt att såväl skillnaden mellan statsbidraget
och grundlönen som övriga kostnader för vandringsrättare skola bestridas
av landsting, hushållningssällskap eller eljest.
I 1936 års statsverksproposition anmäldes en i december 1934 dagtecknad
skrivelse från Sveriges vandringsrättareförbund, vari bland annat hemställts,
att grundlönen för vandringsrättare måtte utgå med 2,800 kronor jämte tre
ålderstillägg örn 300 kronor vardera efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring
samt att berörda avlöning i sin helhet måtte bekostas av statsmedel.
Lantbruksstyrelsen förordade i häröver avgivet utlåtande den 30 augusti
1935, att minimigrundlönen för ifrågavarande befattningshavare, 2,000 kronor,
höjdes med 500 kronor till 2,500 kronor, vilken merkostnad tillika med
kostnaden för eventuellt ålderstillägg emellertid icke syntes böra bäras av
staten utan av respektive landsting eller hushållningssällskap. I remissutlåtande
den 2 oktober 1935 underströko hushållningssällskapens ombud
önskvärdheten av att grundlönen till vandringsrättare höjdes till 2,500 kronor,
varvid dock den härigenom uppkommande merkostnaden borde med
hänsyn till knappheten av tillgängliga anslagsmedel till hushållningssällskapens
förfogande helt bekostas av statsmedel. — I statsverkspropositionen
uttalade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet — liksom beträffande
förslaget örn ändrade avlöningsbestämmelser för jordbrukskonsulenter —
att med ståndpunktstagandet till ifrågavarande spörsmål borde anstå i avbidan
på en allmän reglering av hushållningssällskapens konsulentverksamhet.
Berörda uttalande föranledde ej någon erinran från riksdagens sida.
Jämväl vid 1937 års riksdag föreslåg lill behandling en framställning rörande
vandringsrättarnas lönestdllning. Jag tillåter mig härutinnan erinra
örn följande.
I skrivelse den 31 augusti 1936 framhöll lantbruksstyrelsen, ali vandringsrättare
på grund av bestämmelserna i kungörelsen den 14 december 1934
(nr 603) örn resekostnads- och traktamentsersättning åt befattningshavare
hos hushållningssällskap i realiteten måste anses hava erhållit minskade inkomster,
varför det finge anses skäligt, att nämnda befattningshavare be
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
reddes kompensation härför senom en i motsvarande mån förbättrad tom - ställning. Dylik förbättring i avlöningshänseende kunde lämpligen vinnas
genom att den i 2 § i kungörelsen 514 1921 såsom villkor för statsbidrags erhållande
fastställda minimigrundlönen av 2,000 kronor höjdes med 500 kronor
till 2,500 kronor för år. Denna merkostnad likaväl som kostnaden för
eventuellt ålderstillägg syntes dock böra bäras av respektive landsting, hushållningssällskap
eller eljest, bland annat med hänsyn därtill, alt hushållningssällskapen
åtnjöte den ekonomiska fördelen av nyssnämnda sänkning
ifråga örn resekostnadsersättning.
Vid anmälan till statsverkspropositionen (IX H. T. p. 85) av frågan om
bidrag till hushållningssällskapen ansåg föredragande departementschefen
sig icke kunna upptaga det av lantbruksstyrelsen framförda förslaget. I sitt
av riksdagen godkända utlåtande nr 1 framhöll jordbruksutskottet, att ej
heller utskottet ansåge sig böra tillstyrka de framlagda förslagen till höjning
av vandringsrättarnas löner genom ökat statsbidrag till hushållningssällskapen.
Emellertid förutsatte utskottet, att Kungl. Majit snarast möjligt komme
att framlägga förslag till en allmän reglering av den till hushållningssällskapen
knutna konsulentverksamheten jämväl omfattande vandringsrättarna.
Frågan om vandringsrättarnas avlöningar torde befinna sig i ett
sådant läge, att en provisorisk lösning av spörsmålet eljest måste övervägas.
I skrivelse den 23 juli 1937 har Sveriges vandringsrättareförbund hemställt
dels örn en höjning från 2,000 kronor till 3,000 kronor av vandringsrättarnas
grundlön, dels att sagda befattningshavare skulle berättigas till tre
ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års
tjänstgöring, dels örn sådan ändring av gällande bestämmelser för avlönande
av vandringsrättare, att såväl grundlön som ålderstillägg helt skulle utgå av
statsmedel, dels ock att i avbidan på omreglering av hushållningssällskapens
konsulentverksamhet ett provisoriskt lönetillägg av 500 kronor måtte utgå
till varje vandringsrättare.
I skrivelse den 31 augusti 1937 bär lantbruksstyrelsen dels avgivit utlåtande
över förenämnda framställning, dels ock äskat medel för nästa budgetår
till avlönande av vandringsrättare. Härvid har styrelsen anfört väsentligen
följande.
Lantbruksstyrelsen holle alljämt före, att vandringsrättama borde erhålla
förbättrade avlöningsvillkor. I avvaktan på resultatet av den bebådade allmänna
regleringen av den till hushållningssällskapen knutna konsulentverksamheten
ansåge lantbruksstyrelsen sig böra förorda, att även de med bidrag
av statsmedel avlönade vandringsrättama bomme i åtnjutande av provisorisk
avlöningsförbättring med 500 kronor för år.
En sådan provisorisk avlöningsförbättring syntes icke av statsmakterna
böra åläggas hushållningssällskapen, utan anslag för densamma syntes lantbruksstyrelsen
böra utgå av statsmedel.
Till lantbruksstyrelsen hade inkommit framställningar från Kristianstads
läns, Hallands läns, Älvsborgs läns södra, Skaraborgs läns, Västmanlands
läns och Gävleborgs läns hushållningssällskap örn anvisande för budgetåret
1938 1939 av statsbidrag till ytterligare en vandringsrättare hos respektive
sällskap. För närvarande vore hos Kristianstads läns, Älvsborgs läns södra
och Gävleborgs läns hushållningssällskap anställda respektive 3, 1 och 6
med statsbidrag avlönade vandringsrättare. Då dessa tre län i stor utsträck
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
9
liing vore småbrukarlän, syntes det befogat, att de bereddes möjlighet att
nied bidrag av statsmedel anställa ytterligare en dylik befattningshavare.
Hos vartdera av Skaraborgs och Västmandlands läns hushållningssällskap
vore för närvarande anställda två med statsbidrag avlönade vandringsrättare.
Då utvecklingen på jordbruksområdet under senare år medfört alltmer
ökade krav på hushållningssällskapen och nied hänsyn till dessa båda
hushållningssällskaps relativt vidsträckta jordbruksområde och stora jordbruksbefolkning,
ansåge lantbruksstyrelsen det önskvärt, att även Skaraborgs
och Västmanlands läns hushållningssällskap finge komma i åtnjutande
av statsbidrag till anställande av vartdera ytterligare en vandringsrättare.
Vad beträffade den av Hallands läns hushållningssällskap gjorda framställningen
hade detta hushållningssällskap för budgetåret 1937/1938 erhållit
statsbidrag till anställande av ytterligare en vandringsrättare. Lantbruksstyrelsen
ansåge sig därför icke böra tillstyrka, att hushållningssällskapet
redan nu skulle komma i åtnjutande av statsbidrag till anställande av
ännu en dylik befattningshavare.
Vid bifall till vad lantbruksstyrelsen föreslagit skulle antalet vandringsrättare,
till vilkas avlönande statsbidrag utginge, komma att ökas från 87
till 92. Det för avlönande av vandringsrättare beräknade beloppet skulle således,
om det av lantbruksstyrelsen framförda förslaget örn en provisorisk
avlöningsförbättring å 500 kronor till en var dylik befattningshavare bifölles,
uppgå till [92 X (1,500 + 500) =1 184,000 kronor.
Vidare har Kronobergs läns hushållningssällskap i skrivelse den 20 september
1937 hemställt om anslag för anställande av ytterligare en vandringsrättare
hos sällskapet.
Lantbruksstyrelsen har i infordrat utlåtande den 21 september 1937 framhållit,
att detta hushållningssällskap, som för närvarande åtnjöte bidrag av
statsmedel till avlönande av tre vandringsrättare, vore att betrakta såsom ett
småbruksområde, enär 90 procent av totala antalet brukningsdelar hade en
areal, understigande 10 hektar. Med hänsyn härtill ansåge sig styrelsen
böra tillstyrka bifall till framställningen, vilket föranledde sådan ändring
i lantbruksstyrelsens förslag den 31 augusti 1937, att statsbidraget till avlönande
av vandringsrättare för budgetåret 1938/1939 borde beräknas till
186,000 kronor.
I skrivelse den 29 september 1937 hava hushållningssällskapens ombud i
anledning av en vid 1937 års ombudsmöte vackt motion hemställt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen alt för budgetåret 1938/1939 anvisa erforderliga
medel för beredande av provisoriskt lönetillägg åt de hos hushållningssällskapen
anställda, med statsunderstöd avlönade vandringsrättarna med
500 kronor för befattningshavare och år.
Slutligen har Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i skrivelse den (i november 1937 hemställt dels att ytterligare fyra vandringsrättare
finge anställas inom Västerbottens län, dels ock att hela kostnaden
för nio inom Västerbottens läns lappmark verksamma vandringsrättare måtte
vad avsåge såväl avlöning som rese- och traktamentsersättning bestridas
av staten, varför erfordrades ett förslagsanslag å 33,750 kronor. Till motivering
av sin framställning bär utskottet anfört i huvudsak följande.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
Inom Västerbottens läns hushållningssällskaps område vore nu anställda
16 vandringsrättare, för vilka statsbidrag utginge till deras avlönande. Ehuru
detta antal kunde synas högt, vore det med hänsyn till rådande förhållanden
inom länet önskvärt att ytterligare fyra vandringsrättare kunde anställas.
Jordbruket inom länet befunne sig, trots de förbättringar som uppnåtts,
alltjämt i mindre gott skick. En vidgad upplysningsverksamhet vore därför
av nöden. Under de sista åren hade anlagts ett stort antal arbetarsmåbruk.
Därjämte funnes kronotorpare, kolonister, egnahemslåntagare m. fl.
mindre jordbrukare, som måste handledas och undervisas så att deras anläggningar
så fort som möjligt kunde giva utkomst åt brukarna och inkomster
till räntor och amorteringar. Därjämte påginge en stark nyodling, omkring
1,600 hektar årligen, och nybildning av nya jordbrukslägenheter. För att
tillgodose det allmännas intresse vid understödjande av denna verksamhet
vöre ej blott tillfyllest med en god planläggning utan fordrades även handledning
och kontroll vid arbetets utförande så att de anvisade medlen bomme
till full nytta. Men ej blott därför utan även för införande av nya brukningsmetoder
och rationellare arbetsteknik krävdes denna handledning. Lädes
härtill att de stora avstånden ställde hinder i vägen vid utövande av
denna handledande verksamhet, framginge därav att vandringsrättarna inom
dessa bygder hade en stor uppgift att fylla.
Sällskapets vandringsrättare vore fullt sysselsatta. Vissa vandringsrättare - distrikt vore för stora. Genom inrättande av två nya distrikt i lappmarken
och två i kustlandet kunde en lämpligare distriktsindelning uppnås. Även
med endast omkring 1,800 brukningsdelar per distrikt inom kustlandet med
dess större åkerareal kunde vandringsrättarens besök icke inträffa oftare
lin ungefär vart tredje år på varje brukningsdel. I lappmarken bleve besök
möjliga oftare, men där vore jordbruket än mera i vardande, vilket krävde
ytterligare medverkan av vandringsrättare!!. Förvaltningsutskottet funne därför
ytterligare arbetskraft av behovet påkallad för fullgörande av de uppgifter,
som följde med brytande av ny bygd och förkovran av äldre.
Den verksamhet av ifrågavarande slag, som bedreves inom lappmarken,
syntes emellertid förvaltningsutskottet vara av den natur, att statens understödjande
av verksamheten borde erhållas i långt högre grad än hittills.
Om än stora utvecklingsmöjligheter förelåge inom detta väldiga landområde.
vöre det dock först med det allmännas medverkan som den odlade bygden
kunde vidgas i mera raskt tempo. Denna i stort sett kolonisatoriska verksamhet
borde staten bekosta, då den ej borde belasta vare sig Västerbottens
eller Norrbottens kustland, som till en del bleve fallet, örn länen själva skulle
draga försorg om utvecklingen. I samband nied den utvidgning av antalet
vandringsrättare inom Västerbottens län, som förvaltningsutskottet förutsatte,
finge förvaltningsutskottet därför hemställa, att staten måtte påtaga
sig hela kostnaden för vandringsrättarnas avlöning och resor vad avsåge de
förslagsvis nio inom lappmarken stationerade. Härigenom skulle hushållningssällskapets
medel kunna i större grad än hittills få utnyttjas för produktions-
och upplysningsbefrämjande åtgärder. De under hela året 1936
tjänstgörande 15 vandringsrättarna inom Västerbottens län uppburo vardera
i medeltal 2,649 kronor 60 öre i avlöning och 953 kronor 26 öre i rese- och
traktamentsersättning. Kostnaderna för varje vandringsrättare och år belöpte
sig sålunda år 1936 till 3,602 kronor 86 öre. Avrundades denna summa
till 3,750 kronor, beroende av att dagtraktamentet numera vore höjt från
3 till 4 kronor, torde årskostnaden för nio vandringsrättare, anställda på
samma villkor, komma att belöpa sig till 33,750 kronor.
Kungl. Mnj:ts proposition nr 232.
11
5. Täckdikningsförman.
Bestämmelser angående bidrag till anställande av täckdikningsförmän
hava meddelats i kungörelsen den 12 juni 1931 (nr 215). I gällande
villkor för lån från täckdikningslånefonden stadgas, bland annat, att, där
vederbörande hushållningssällskap ej annorlunda medgiver, låntagaren till
biträde vid täckdikningsarbete skall använda täckdikningsförman, som är
anställd i hushållningssällskapets tjänst eller på visst annat sätt kvalificerad.
Motsvarande bestämmelser gälla även i fråga örn bidrag från det för budgetåret
1933/1934 för första gången beviljade anslaget till bidrag till täckdikningar.
I skrivelse dea 31 augusti 1937 har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak
följande rörande behovet för nästa budgetår av statsmedel till avlönande av
täckdikningsförman.
Med hänsyn till täckdikningens stora betydelse för jordbruket syntes medel
fortfarande böra ställas till förfogande för ändamålet.
Till och med 1932 hade från hushållningssällskapen inkomna ansökningar
om statsbidrag i sin helhet kunnat tillgodoses. För 1933 hade däremot statsbidraget
enligt förenämnda bestämmelser kunnat utgå med sammanlagt
29,850 kronor, för 1934 med 45,600 kronor, för 1935 med 51,500 kronor och
för 1936 med 58,500 kronor, medan endast 26,000 kronor funnits för ändamålet
tillgängliga för vartdera året.
Den under de senaste åren inträffade ökningen av hushållningssällskapens
utgifter för anställande av täckdikningsförman hade sin grund i vidtagna
åtgärder från statsmakternas sida för kraftigare understödjande av täckdikningsverksamheten.
Beträffande behovet av statsbidrag för ifrågavarande ändamål för 1937
torde kunna förväntas, att detsamma bleve ungefärligen lika stort som för
1936.
Vid behandlingen under de senaste åren hos Kungl. Maj:t och i riksdagen
av ifrågavarande anslagsärenden hade den uppfattningen gjort sig gällande,
att vad beträffade sådan ökad anställning av täckdikningsförmän, som betingades
av tilldelningen av statsbidrag till täckdikningsföretag från det från
och med år 1933 därför anvisade anslaget, bidrag till kostnaderna för anställningen
borde, i likhet med vad fallet vore ifråga örn kostnad för annan
för ändamålet anställd extra arbetskraft, utgå ur sagda anslag. I anslutning
härtill anslog riksdagen för ett vart av budgetåren 1934/1935—1937/1938 till
anställande i nu ifrågavarande ordning av täckdikningsförmän hos hushållningssällskapen
allenast samma belopp som för budgetåret 1933 1934 eller
26,000 kronor.
Med sistnämnda belopp kunde emellertid endast en mindre del av hushåll - ningssällskapens kostnader för anställande av täckdikningsförmän bliva
täckt. Icke heller torde för sagda ändamål något nämnvärt tillskott vara att
påräkna från anslaget till statsbidrag för understödjande av täckdikningsföretag.
Med avsende härå kunde framhållas, att av ifrågavarande för 1935/
1936 anvisade anslag å 1,500,000 kronor ett belopp av 75,000 kronor fördelats
mellan hushållningssällskapen såsom bidrag till deras kostnader tor anställande
av extra arbetskraft, vilket belopp motsvarade omkring 57 procent
av de i hushållningssällskapens ansökningar örn ifrågavarande bidrag uppgivna
kostnaderna för åndamalet, ävensom att i dessa kostnadei endast i ett
mindre antal fall sällskapens utgifter för läckdikningsförmännen medräknats.
För budgetåret 1936/1937 reserverades för ändamålet ett belopp av 50,000 krei
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
nor, vilket belopp motsvarade endast omkring 36 procent av sällskapens
kostnader för extra arbetskraft av ifrågavarande slag, och för budgetåret
1937/1938 utgjorde det för nu berörda utgifter reserverade beloppet allenast
25,000 kronor. Enär nämnda belopp icke på långt när vore tillräckliga för
täckande av sällskapens kostnader för sådan extra arbetskraft, förrättningsmän
m. m., för vilka ifrågavarande medel i första hand vore avsedda, kunde
uppenbarligen endast en ytterst ringa om ens någon del därav disponeras
för avlöning av täckdikningsförmännen. I berörda avseende torde enahanda
förhållande komma att inträda jämväl under budgetåret 1938/1939.
Den under senare år inträdda ökningen av täckdikningsverksamheten torde
till icke oväsentlig del vara att härleda till de gynnsammare villkor för
erhållande av lån från täckdikningslånefonden, som stadgades år 1933. Medan
lån från fonden tidigare av hushållningssällskapen förmedlades till i
medeltal endast omkring 930,000 kronor årligen, toges nämligen numera hela
det för lån tillgängliga beloppet, 2,000,000 kronor i anspråk.
Vid en årlig låneförmedling av i medeltal 930,000 kronor hade bidrag till
anställande av täckdikningsförman utgått med i medeltal 24,000 kronor årligen.
Med denna utgångspunkt syntes vid den inträffade stegringen i utlåningen
från 930,000 kronor till 2,000,000 kronor bidraget till avlönande av
täckdikningsförman böra ökas i samma proportion eller till i runt tal 51,000
kronor.
Såsom bidrag till avlönande under 1938 av täckdikningsförman torde sålunda
för budgetåret 1938/1939 böra beräknas ett belopp av 51,000 kronor.
6. Förvaltningsbidrag till förmedlare av lån från täckdikningslånefonden.
Jämlikt beslut av 1921 års riksdag (prop. nr 181; R. skr. nr 284) utgår såsom
ersättning till hushållningssällskapen för deras kostnader med avseende
å den statsunderstödda täckdikningen årligen förvaltningsbidrag
dels med 20 kronor för varje med täckdikningslån understött företag, dels
ock med 3 procent av under året beviljade lån.
Lantbruksstyrelsen har i sin skrivelse den 31 augusti 1937 andraga i huvudsak
följande rörande anslagsbehovet för nästa budgetår för förvaltningsbidrag
till förmedlare av lån från täckdikningslånefonden.
Omfattningen av ifrågavarande förmedlingsverksamhet hade de senaste
åren visat en betydande stegring i jämförelse med föregående är, vilket framginge
av följande sammanställning.
Å r
|
Antal
företag
Lån
kronor
Förvaltnings-
bidrag
kronor
1928
769
1,015,195
45,774:80
1929
656
865,719
39,385:51 j
1930
640
906,192
41,048:36 ''
1931
793
1,048,332
47,149:96
1932
754
908,261
42,327:83
1933
1,126
1,267,848
60,555: 44
1934
1,862
1,825,421
91,994: -
1935
1,752
1,879,307
91,419:21
1936
1,943
1,964,253
97,787:59
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
13
Stegringen torde i väsentlig grad hava föranletts av under 1933 vidtagna
ändringar i fråga om understödjandet av täckdikning medelst statsmedel.
Med en beräknad utlåning av 2,000,000 kronor torde för 1938 antalet
täckdikningsföretag, som bleve delaktiga av det tillgängliga lånebeloppet,
kunna beräknas till omkring 1,900. Därvid förutsattes, att företagen i viss
utsträckning komme i åtnjutande av jämväl statsbidrag från anslaget till
täckdikningsföretag. Enligt gällande grunder syntes till förvaltningsbidrag
för 1938 böra beräknas (20 X 1,900 + 0.03 X 2.000.000 =) 98,000 kronor.
Vad först angår medelsanvisningen till hushållningssällskapens a 11 män na Departement*
verksamhet anser jag mig icke kunna biträda lantbruksstyrelsens fbislag
örn beloppets ökning. För ändamålet torde sålunda för budgetåret 1938/1939
böra beräknas samma belopp som för innevarande budgetår eller 2,800,000
kronor, att fördelas mellan de skilda sällskapen enligt gällande grunder.
Mot lantbruksstyrelsen framställning örn medelsanvisning dels för utlämnande
av bidrag till avlönande under 1938 av sekreterare bos hushållningssällskapen
med 172,000 kronor, dels för utlämnande av bidrag till avlönande
under samma år av 59 jordbrukskonsulenter med 332,000 kronor,
dels ock till förvaltningsbidrag för nämnda tid till förmedlare av lån från
täckdikningslånefonden med 98,000 kronor har jag intet att erinra.
Vad vandringsrättarna beträffar har, såsom av det föregående framgår,
Kungl. Majit och riksdagen såväl 1936 som 1937 avvisat framställningar örn
ökning av vandringsrättarnas avlöningsförmåner. Då emellertid den ifrågasatta
utredningen angående den till hushållningssällskapen knutna konsulentverksamheten
ej torde kunna igångsättas förrän tidigast under nästa ar,
torde frågan om vandringsrättarnas avlöningsförmåner böra upptagas till
behandling. Jag vill förorda att vandringsrättarna från och med den 1 juli
1938 må komma i åtnjutande av provisorisk avlöningsförbättring a 500 kronor
för år att utgå av statsmedel. I samband härmed bär sådan ändring
ske i gällande bestämmelser i ämnet, att såsom villkor för bidrags erhållande
föreskrives att vandringsrättares kontanta grundlön skall utgöra minst 2,500
kronor. Till denna fråga torde jag fä återkomma sedan riksdagen beslutat
i anslagsfrågan. Nu föreslagen provisorisk avlöningsförbättring bör på intet
sätt binda en blivande utredning rörande hushållningssällskapens befattningshavare.
1 likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att för nästa budgetår
böra beräknas medel för bidrag till avlönande av ytterligare sex vandringsrättare.
nämligen för en dylik befattningshavare hos edvart av Kronobergs
läns, Kristianstads läns, Älvsborgs läns södra, Skaraborgs läns, Västmanlands
läns och Gävleborgs läns hushållningssällskap. Antalet vandi ingsrättare,
till vilkas avlönande statsbidrag utgår, skulle härigenom komma atl
okas från 87 till 93. Då den av mig förordade provisoriska avlöningsförbättringen
till ifrågavarande befattningshavare skulle utgå från och med den
1 juli 1938, torde för budgetåret 1938/1939 böra anvisas medel för bidrag
till avlönande under 1938 av 93 vandringsrättare med (93 X 1,500 + 93 X
X 250 =) 162,750 kronor.
Framställningarna från Västerbottens och Norrbottens läns hushållnings
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
.sällskap om statsbidrag dels för anställande av ytterligare befattningshavare,
dels ock för bestridande av övriga omkostnader för vissa befattningshavare
anser jag mig ej kunna biträda. Av de särskilda medel, som riksdagen kan
komma att anvisa för åtgärder till det norrländska jordbrukets höjande,
torde — därest så visar sig nödvändigt — erforderligt belopp i form av
administrationsbidrag kunna ställas till sällskapens förfogande för avlönande
av den arbetskraft, som kan bli erforderlig för ifrågavarande särskilda
stödåtgärders genomförande. Vid sådant förhållande anser jag det ej lämpligt
att föregripa den kommande utredning angående den till hushållningssällskapen
knutna konsulentverksamheten, som omnämnts i 1937 års statsverksproposition,
nionde huvudtiteln, punkt 85, genom att redan nu bevilja
medel för avlönande av flera jordbrukskonsulenter och vandringsrättare hos
dessa hushållningssällskap.
Vad slutligen angår medel för utlämnande av bidrag till avlönande av
täckdikningsförmän torde dessa böra beräknas till oförändrat belopp, 26,000
kronor.
Förvaltningsbidrag till förmedlare av lån från jordbrukets lnaskinlånefond.
I det föregående har jag erinrat, att jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 29 januari 1937 tillkallade utredningsmän för utredning angående det
mindre jordbrukets arbetsförhållanden den 30 oktober 1937 avgivit betänkande
nied förslag till åtgärder för befrämjande av gemensam maskinanvändning
inom det mindre jordbruket.
Efter inhämtande av vederbörliga yttranden i ärendet, har Kungl. Majit
den 25 februari 1938 till riksdagen avlåtit proposition, nr 217, angående
vissa åtgärder till främjande av gemensam maskinanvändning inom det
mindre jordbruket. Bland annat innefattar nämnda proposition förslag örn
inrättande av en jordbrukets maskinlånefond.
I det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet har jag
förordat, att förmedlingen av lån från ifrågavarande fond borde handhavas
av hushållningssällskapen samt angivit grunderna för den ersättning, som
borde utgå till sällskapen för nämnda förmedlingsverksamhet.
Under åberopande av de skäl, som jag därvid andragit, får jag tillstyrka
att för ifrågavarande ändamål beräknas ett belopp av 15,000 kronor för
nästa budgetår.
Kungl. Majlis proposition nr 232.
15
Hemkonsulentutredningens förslag.
Jag torde nu få redogöra för hemkonsulentutredningens förslag rörande
statens medverkan för anställande av hemkonsulenter å landsbygden m. m.
Utredningen har inledningsvis erinrat, att undervisnings- och upplysningsverksamhet
på hemhushållningens område å landsbygden hedrives, förutom
av olika slags skolor, dels av hushållningssällskap och landsting, dels ock
av föreningar och andra dylika organisationer. Härefter har utredningen
redogjort för de åtgärder hushållningssällskapen vidtagit i förevarande hänseende.
Av nämnda redogörelse inhämtas i huvudsak följande.
Av hushållningssällskapen hava 8 anställt hemkonsulent för att tillhandagå
landsbygdens kvinnor med råd och anvisningar i frågor rörande hemmets
skötsel. Hushållningssällskapen anordna därjämte studieresor och undervisning
för i det mindre jordbruket deltagande kvinnor jämlikt reglementet
den 4 oktober 1929 (nr 350) för med statsmedel understödda åtgärder
till höjande av det mindre jordbruket.
För närvarande finnas hemkonsulenter anställda i Uppsala, Östergötlands,
Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västerbottens och
Norrbottens läns hushållningssällskap. Vidare har Gävleborgs läns hushållningssällskap
från 1928 varje år under 2 V2—3 månader tillfälligt haft en
hemkonsulent anställd.
Hemkonsulenternas antal samt deras avlöningsförmåner framgå av följande
tabell:
i
Hushållningssällskap
Antal
Årslön
Kr.
Ålderstillägg
Kr.
Tiden för tillträdej
av ålderstillägg
Uppsala........................
1
2,000
3 ä 300
3, 6 och 9 år
Östergötlands ..................
1
2,000
3 å 250
3, 6 och 9 år
Jönköpings.....................
1
2,800
3 å 200
3, 6 och 9 år
Hallands.......................
1
2,400
3 ä 250
5, 10 och 15 år !
Göteborgs och Bohus............
1
2,400
—
—
1 Kopparbergs....................
1
2,800
3 å 300
3, 6 och 9 är
Västerbottens ..................
1 2
2,500
3 å 250
5, 10 och 15 år
Norrbottens ....................
2
3,000
3 ä 250
3, 6 och 9 år
Resekostnads- och traktamentsersättning utgår till samtliga hemkonsulenter
enligt bestämmelserna i kungörelsen nr 603/1934, d. v. s. resekostnadsersättning
utgår för resa å järnväg enligt II klass samt traktamente med 6
kronor för dag och 3 kronor för natt.
I reglementet nr 350/1929 stadgas följande rörande den undervisningsverksamhet
hushållningssällskapen bedriva på hemhushållningens område.
Det ankommer på vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott
att meddela närmare bestämmelser rörande kvinnors deltagande i studieresa.
Undervisningskurs, avsedd för en större allmänhet,
skall omfatta minst sex dagar med uppehåll av högst två veckor mellan
varje undervisningsdag och skall minst en undervisningsdag avses före
-
1 En trädgårdsinstruktris och en hemkonsulent.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
trädesvis för kvinnliga deltagare. Sådan kurs, avsedd enbart för kvinnor,
må omfatta kortare tid, dock minst tre dagar. Undervisningskurs
för sä rskilt antagna kvinnliga elev''er kan anordnas:
a) såsom allmän kurs i huslig ekonomi och lanthushållning på minst två.
högst sex veckor med minst två lektionstimmar varje arbetsdag, därvid den
ena timmen anslås till demonstrationsundervisning i huslig ekonomi eller
matlagning (husmoderskurs), eller
b) såsom specialkurs på minst sex, högst tolv dagar, omfattande huslig
ekonomi eller någon av de delar av lanthushållningen, som falla inom kvinnans
verksamhetsområde.
Såväl husmoderskurs som specialkurs må anordnas antingen såsom fast
kurs på ett ställe under hela undervisningstiden eller såsom flyttande kurs
på flera ställen, det ena efter det andra med minst en arbetsdag i varje
vecka på varje undervisningsställe.
Hushållningssällskap äger att, där sådant finnes önskvärt, vid husmoderskurs
bestämma viss avgift för varje deltagare såsom ersättning för de vid
demonstrationerna använda råmaterialierna.
önskar hushållningssällskap, att undervisningen meddelas i kurser avkortare
varaktighet, eller eljest i annan form, göres därom särskild framställning
hos Kungl. Majit i sammanhang med ansökningen örn statsunderstöd.
Jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 24 april 1936 (nr 112) angående
understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter
m. m. kan understöd tilldelas sådan deltagare i fast småbrukarkurs
med särskilt antagna elever, som har sin verksamhet vid jordbruk med högst
12 hektar åker och som är boende så avlägset från den plats, där kursen
hålles, att deltagaren icke kan under densamma vistas i sitt hem, och som
tillika visar sig vara i behov av dylikt understöd. För envar därtill berättigad
utgår under den tid kursen pågår understöd med 1 krona 50 öre för dag.
Behovet av hemkonsulenter.
Utredningen har anfört i huvudsak följande rörande behovet av hemkonsulenter
å landsbygden.
Det sistförflutna årtiondet hade för den svenska jordbruksnäringens vidkommande
medfört en utveckling, som kännetecknats av en allmänt omfattad
och av det allmänna understödd rationalisering. Detta gällde såväl
jordens brukande som produkternas förädling och avsättning.
Det vore egentligen blott inom ett av lantbrukets arbetsområden, där arbetsbesparande
och förbilligande anordningar icke kunnat genomföras i
önskvärd utsträckning, nämligen beträffande hushållsarbetet. Rationaliseringen
av den egentliga jordbruksdriften hade ej medfört någon nämnvärd
lättnad i kvinnornas arbetsbörda. Deras arbete hade tvärtom ökats till
följd av nutidens krav på hygien och bekvämlighet.
Den bristande tillgången på kvinnlig arbetskraft inom jordbruket och den
kvinnliga jordbrukarungdomens benägenhet att söka arbetsutkomst och försörjning
inom andra yrken i städer och samhällen hade pålagt husmödrarna
ökad arbetsbörda, icke blott inomhus utan även för utförande av utomhussysslor,
som läge vid sidan av det egentliga hushållsarbetet. Deras arbetstid
bleve ofta onormalt lång och arbetet tungt och uppslitande i brist på
modern och arbetsbesparande utrustning i kök och å andra arbetsplatser.
Det kunde ännu sägas vara regel, att svenska lanthem saknade vattenledning,
avlopp, centralvärme och tillgång till varmvatten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
17
Utan att de faktiska förhållandena gjorts till föremål för systematiska
eller mera ingående undersökningar hade utredningen ansett, att den allmänna
erfarenheten tillräckligt verifierat uppfattningen att inom lanthushållen
förekomme betydande missförhållanden. Dessa brister kunde icke
sägas vara förenliga med nutida social samhällssyn. Detta så mycket mindre
som vårt jordbruks bärighet i stor utsträckning vore beroende av hur det
inre hemmets arbete och ekonomi vore ordnad, i vilken omfattning hemmaproducerade
nyttigheter komme till användning och hur hygien och allmän
trevnad främjades.
Utredningen hade icke ansett en mera detaljerad bevisföring erforderlig
för att motivera en snabb och djupgående reformering av arbetsförhållandena
inom lanthushållen. Det vore uppenbart att utredningens uppdrag
innefattade blott en del av de åtgärder, som kunde leda härtill. Otvivelaktigt
vore emellertid att övergången till förbättrade villkor måste ses som en
uppfostrings- och utbildningsfråga. Utan ökade fackliga insikter hos husmödrarna
själva komme tekniska förbättringar knappast till åsyftad nytta.
På landsbygden meddelades för närvarande knappast någon verkligt planmässig
undervisning i hemsysslor. Vid lanthushållsskolorna erhölle endast
ungefär 10 procent av dem, för vilka denna undervisning vore avsedd, utbildning
för kommande arbetsuppgifter. I fortsättningsskolan, där undervisning
företrädesvis meddelades i matlagning, vore elevgrupperna i många
fall för stora och undervisningen ofta ensidigt inriktad på konsumenthushållens
behov. Något över halva antalet skoldistrikt hade infört obligatorisk
undervisning i husligt arbete i fortsättningsskolan.
Upplysning i hem- och hushållsfrågor hade länge meddelats genom frivilliga
organs försorg. Denna verksamhet, hur nyttig och nödvändig den än
vore, kunde dock knappast tänkas fylla behovet för det stora flertalet av
landsbygdens kvinnor.
Ett flertal hushållningssällskap hade sedan länge haft sin uppmärksamhet
riktad på jordbrukarkvinnornas speciella utbildningsbehov, och genom
sällskapens försorg hade en omfattande upplysnings- och propagandaverksamhet
utövats. Denna hade dock varit av mera tillfällig natur, och vissa
av hushållsarbetets viktigaste problem hade alldeles förbisetts. Sagda verksamhets
ordnande efter en genomtänkt plan under fast anställda hemkonsulenters
ledning hade av ekonomiska skäl icke hittills kunnat genomföras
i flera än åtta av landets hushållningssällskap.
Erfarenheten från dessa styrkte till fullo den betydelse en helt genomförd
hemkonsulentinstitution kunde få för upplysnings- och undervisningsverksamheten
bland landsbygdens kvinnor och därigenom också för lanthemmen
i sin helhet. Först genom en sådan organisation torde ett verkligt
planmässigt upplysningsarbete kunna bedrivas. Man torde också kunna
förvänta att landsbygdens kvinnor i hemkonsulenten skulle se den goda
rådgivare, som sökte medverka till underlättande av deras arbete och förbättrande
av deras ställning.
Vid den med statsmedel bedrivna bostadsförbättringsverksamheten liksom
i fråga örn andra åtgärder till förbättringar av kök- och ekonomiutrymmen
i lanthemmen tolde hemkonsulenten i viss omfattning kunna lämna
råd och anvisningar rörande planlösning och inredningsdetaljer.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 232.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Hemkonsulentverksamhetens organisation m. m.
Utredningen har vad angår frågan, till vilken myndighet eller organisation
hemkonsulentverksamheten bör anknytas, funnit övervägande skäl tala för
ett bibehållande av nuvarande anordning, nämligen att verksamheten inordnades
under hushållningssällskapen. Då dessa hade hand örn de med statsmedel
understödda studieresorna och kurserna för i det mindre jordbruket
deltagande män och kvinnor, vid vilka resors och kursers anordnande hemkonsulent
borde medverka, motiverade även detta, att hemkonsulenterna borde
vara anställda hos hushållningssällskapen. Utredningen har vidare anfört,
bland annat, följande.
För att tillgodose det behov av hemkonsulenter, sorn otvivelaktigt förelåge,
borde enligt utredningens mening till att börja med anställas minst en
hemkonsulent inom varje hushållningssällskaps område. Vidkommande Västerbottens
och Norrbottens läns hushållningssällskap syntes, med hänsyn till
de stora avstånden, antalet brukningsdelar samt den starka folkökningen, böra
anställas minst två hemkonsulenter. Det antal hemkonsulenter, som för
närvarande skulle vara oundgängligen nödvändigt, uppginge sålunda till 28.
Med hänsyn till angelägenheten av att den föreslagna organisationen av
hemkonsulentverksamheten genomfördes med det snaraste och då hushållningssällskapens
ekonomi i flertalet fall torde lägga hinder i vägen härför,
borde enligt utredningens mening statsbidrag utgå till bestridande av viss
del av kostnaderna för hemkonsulentverksamheten Utredningen utginge
från att statsmakterna, därest verksamhetens utveckling så krävde, komme
att bevilja statsbidrag för anställandet av det ytterligare antal hemkonsulenter,
som kunde bliva erforderligt.
Det borde ankomma på hushållningssällskapen att inom respektive område
organisera verksamheten så som bäst passade för de lokala förhållandena,
exempelvis genom inrättandet av särskilda sektioner för hemfrågor
inom hushållningssällskapens underavdelningar, i vilka sektioner borde finnas
såväl manliga som kvinnliga ledamöter. Åtminstone till att börja med
borde verksamheten dock vara underkastad visst överinseende, vilket syntes
böra anförtros lantbruksstyrelsen.
Beträffande verksamhetens planläggning borde hemkonsulents huvuduppgifter
bliva föredrags- och kursverksamhet, rådgivning samt anordnande av
studieresor. Föredragsverksamheten torde få stor betydelse därigenom, att
hemkonsulenten gåves tillfälle göra sin verksamhet känd för en större allmänhet
och härigenom väcka intresse bland annat för anordnandet av kurser
i olika lanthushållet berörande frågor. Detta syfte herde även kunna uppnås
genom samarbete med dels de lokala organ, som kunde förefinnas inom hushållningssällskapen,
dels ock med de föreningar, som hade lanthushållet berörande
frågor å sitt program.
Vidkommande kursverksamheten ville utredningen framhålla önskvärdheten
av att hushållningssällskapen genom sina hemkonsulenter sökte åstadkomma
största möjliga planmässighet på detta område, vilket syfte borde
kunna vinnas genom samarbete med de föreningar, som sysslade med kursverksamhet
på hithörande områden. Enligt utredningens mening borde hemkonsulentens
verksamhet företrädesvis ägnas husmödrarna och den vuxna
ungdomen å landsbygden. De kurser, som anordnades av hemkonsulent eller
genom hennes förmedling, borde stå öppna för alla för saken intresserade.
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
19
I första hand borde dock konsulenten inrikta sig på att undervisningen komme
husmödrarna i småbrukar- och lantarbetarhem till del. För att kursverksamheten
skulle kunna nå alla dem, som i första hand vore i behov av
undervisning, borde hemkonsulent söka samarbete med de lokala organen
inom hushållningssällskapen.
Beträffande de husmoders- och specialkurser, som hushållningssällskapen
anordnade för särskilt antagna kvinnliga elever jämlikt reglementet nr 350/
1929 för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre
jordbruket, ville utredningen uttala sig för att dessa i viss utsträckning gåves
formen av semesterkurser, lämpligen förlagda till internatskolor (lanthushålls-
och folkhögskolor).
För att mindre bemedlade kvinnor, sysselsatta inom det mindre jordbruket,
i tillräcklig omfattning skulle kunna deltaga i dylika kurser torde det
vara erforderligt, att understöd utginge till dem. Utredningen ville därför
förorda, att sådan ändring vidtoges i kungörelsen den 24 april 1936 (nr 112)
angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter
m. m., att understöd med en krona 50 öre om dagen kunde
utgå jämväl till deltagare i husmoders- och specialkurser under den tid,
kursen påginge.
Hemkonsulents arbetsuppgifter.
Utredningen har ansett, att det borde ankomma på vederbörande hushållningssällskap
att utfärda instruktion rörande hemkonsulents arbetsuppgifter
och åligganden, vilken instruktion av sällskapet borde underställas lantbruksstyrelsen
för godkännande. Till ledning för hushållningssällskapen
härvid har utredningen uppgjort ett förslag till sådan instruktion varav framgår,
vilka arbetsuppgifter m. m. utredningen ansett i första hand böra åvila
hemkonsulent. Utredningen har dock framhållit, att de lokala förhållandena
i olika delar av riket kunde föranleda mer eller mindre väsentliga avvikelser
härifrån. Förslaget är av följande lydelse:
»Förslag
till
instruktion för hemkonsulenter.
Det åligger hemkonsulent:
1. att genom resor inom länet eller eljest söka förvärva ingående kännedom
örn befolkningen, dess vanor och levnadsförhållanden, ävensom att
noggrant aktgiva på de nya rön, som göras, samt följa utvecklingen, på det
verksamhetsområde, som hemkonsulenten företräder;
2. att utan särskild ersättning muntligen och skriftligen lämna råd och
upplysningar i alla till hennes arbetsområde hörande frågor;
3. att bland kvinnorna å länets landsbygd oell särskilt bland husmödrar
och vuxen kvinnlig ungdom, som ha sin verksamhet vid mindre jordbruk
eller i lantarbetarhem, söka främja ändamålsenliga arbetsmetoder, rationalisering
i arbetet samt ordning och trevnad inom hemmen i förening med
en klok ekonomisk hushållning samt att verka för höjandet av sådana jord
-
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
brukets binäringar, som kunna falla inom kvinnornas verksamhetsområden;
4.
att efter rekvisition eller på uppdrag av förvaltningsutskottet eller av
eget initiativ tillhandagå personer inom länet, i främsta rummet från hem,
som i punkt 3 omnämnas, med råd och upplysningar rörande alla en husmoders
på landet vanliga sysslor, såsom matlagning och bakning, slakt, konservering,
hemmets vård i allmänhet samt smådjurs- och trädgårdsskötsel,
ävensom att vara hemmen behjälplig vid anskaffandet av ändamålsenliga
inom- och utomhusinredningar i samband med nybyggnad eller eljest;
5. att efter förvaltningsutskottets beslut planlägga och leda studieresor
för landsbygdens kvinnor;
6. att bestrida undervisningen i till hennes fack hörande ämnen vid av
hushållningssällskapet anordnade undervisningskurser.
7. att efter förvaltningsutskottets beslut anordna särskilda undervisningskurser
med praktiskt arbete, demonstrationer och föredrag i de ämnen, som
i punkt 4 omnämnas, samt andra dem närstående t. ex. varukännedom,
bokföring m. m. ävensom att handhava ledningen av dessa kurser och därvid
bestrida förekommande teoretisk och praktisk undervisning;
8. att vid alla lämpliga tillfällen söka kontakt med lanthemmens kvinnor
och söka uppmuntra dem till företagande av förbättringar, avseende de områden,
som kvinnornas verksamhet omfattar;
9. att i övrigt genom tal och skrift söka verka för befrämjande och förkovran
av de jordbrukets verksamhetsområden, som beröras av hennes
tjänsteåligganden;
10. att å sällskapets expedition biträda med handläggandet av och yttra
sig i sådana ärenden, som falla inom hennes eget verksamhetsområde;
11. att biträda vid utställningar och prisbedömningar och att i förekommande
fall själv taga initiativ till dylika;
12. att stödja sådan föreningsverksamhet, som syftar till hemmens och
arbetslivets utveckling och kvinnornas väckande till håg för självstudier och
ett vidgat samhällsintresse;
13. att lämna råd och anvisningar beträffande sådan allmän kurs- och
upplysningsverksamhet, som visserligen icke kan ledas eller handhavas av
hemkonsulenten själv, men som hon bör lia kännedom örn t. ex. kurser i
barnavård, hemsjukvård, socialhygien, sömnad, spånad, växtfärgning och
vävning samt föredrag i hithörande och allmänbildande ämnen:
14. att stå i nära kontakt med och söka samarbete med personer och institutioner
(t. ex. skolor), som på andra vägar arbeta för lanthemmens och
landsbygdsbefolkningens höjande i ekonomiskt och socialt hänseende;
15. att, om anledning därtill förefinnes, göra framställning hos förvaltningsutskottet
om åtgärder till främjande av verksamheten;
16. att föra noggranna anteckningar örn sin verksamhet i enlighet med de
anvisningar, som förvaltningsutskottet föreskriver;
17. att årligen före den 10 januari till förvaltningsutskottet avgiva berättelse
över verksamheten under nästföregående år.»
Kompetensvillkor samt utbildning av hemkonsulenter m. m.
Utredningen, som förordat, att lanthushållslärarinneutbildning i första
hand borde uppställas som kompetensvillkor för hemkonsulentbefattning,
har vidare anfört i huvudsak följande.
Från Ianthushållningsseminarium utexaminerade skolkökslärarinnor eller
trädgårds- och slöjdlärarinnor borde efter erforderlig komplettering av
Kungl. Mai:ts proposition nr 232.
21
sin utbildning kunna förklaras behöriga att innehava hemkonsulentbefattning.
Med hänsyn till de speciella uppgifter en hemkonsulent komme att
få, torde dock en viss omläggning av undervisningen vid lanthushållningsseminarierna
vara motiverad. Denna fråga syntes böra upptagas till behandling
i samband med den utredning av frågan örn lanthushållslärarinneutbildningen,
som 1936 års lantbruksundervisningskommitté förordat.
I avbidan på resultatet av den utredning, som kunde komma till stånd i
denna fråga, vore det enligt utredningens mening nödvändigt, att anordna
särskild utbildning för såväl personer, vilka aspirerade på hemkonsulentbefattningar,
som redan anställda hemkonsulenter, vilka ville genomgå dylik
utbildning.
Vid genomförandet av den organisation av hemkonsulentverksamheten,
som utredningen förordat, torde anordnandet av en särskild utbildningskurs
bliva oundgängligen nödvändig. De ämnen, vari utbildning
i första hand skulle behövas, vore följande:
1) Ekonomi och bokföring:
Samhällets ekonomiska struktur, jordbrukets ställning i näringslivet, jordbrukets
utvecklingsmöjligheter, föreningsväsendet, arbetsfördelningen mellan
män och kvinnor, lantbrukets och lanthushållets bokföring samt driftsekonomiska
beräkningar m. m.
2) Bostadsinredning och hemvård:
Lanthemmets inredning för åstadkommande av bättre bostadsvanor, hygien
och arbetsförhållanden. Inredning av ekonomiutrymmen: tvättstuga, källare,
mjölkrum, hönshus m. m. Materiallära, varukännedom, vård av inventarier
och klädvård med modellserier.
3) Näringslära:
Kosten och dess sammansättning av vid jordbruket producerade alster. Möjligheten
av att även vid mycket små inkomster åstadkomma en fullvärdig
kost. Ekonomiska kalkyler belysande hemma-producerade varors värde i
förhållande till inköpta.
4) Pedagogik, metodik och psykologi,
5) Samhällslära:
Orientering om sociala välfärdsanordningar, statliga och kommunala verk
och inrättningar, viss lagstiftning, skolor och kurser, föreningsverksamhet,
bildningsrörelser, ungdomsverksamhet, kvinnorna och samhällsarbetet, livsföringen
i olika landsändar.
6) Kurser och undervisning:
Planläggning av kurser och studieresor, utställningar och deras bedömning,
semesterveckor, kursverksamhet i samarbete med skolor med flera. Hemslöjdens
ställning och uppgift. Undervisningsmaterial och dess anskaffning.
7) övningar:
Föredrag, demonstrationer, diskussioner och föreningsteknik.
Ett genomförande av en undervisning av förenämnd omfattning syntes komma
att kräva omkring 300 undervisningstimmar (föreläsningar och övningar).
För att deltagarna, vilkas antal syntes böra beräknas till omkring 30, skulle
få tillräcklig tid över för självstudier, borde undervisningstimmarnas antal
begränsas till 4 per dag. Under dessa förutsättningar torde kursen komma
att taga en tid av omkring 3 månader i anspråk.
Kostnaderna för arvoden till kursledare och lärare samt för lokaler o. dyl.
borde enligt utredningens mening bestridas av statsmedel. Däremot skulle
det ankomma på eleverna att själva bekosta sitt uppehälle vid kursen. Utredningen
ville dock förorda, att lill mindre bemedlade elever måtte utgå stipendier
å förslagsvis 100 kronor för kurs. Med dessa utgångspunkter hade statens
kostnader för kursen beräknats till 8,000 kronor.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Härvid hade utredningen beräknat kostnaderna för undervisningen till 15
kronor per undervisningstimme eller sammanlagt till (300 X 15=) 4,500
kronor, stipendiernas antal till 15 och kostnaderna härför till (15 X 100=)
1,500 kronor samt kostnaderna för undervisningsmaterial, organisationsarbete
och ledararvode till sammanlagt 2,000 kronor. Det borde ankomma på lantbruksstyrelsen
att planlägga och anordna ifrågavarande kurs.
Vad slutligen anginge frågan om prövningen av kompetensen
hos sökande till hemkonsulentbefattning syntes önskvärt att enhetlighet åvägabringades
härutinnan.
I detta sammanhang kunde erinras att 1936 års lantbruksundervisningskommitté
föreslagit följande bestämmelser för kompetensprövningen av föreståndarinnor
och lärarinnor vid lanthushållsskolor:
»Sedan ansökningstiden utgått, översändas ansökningshandlingarna till
lantbruksstyrelsen, som äger pröva de sökandes behörighet och att, därest så
mångå behöriga sökande finnas, på förslag till befattningen uppföra de tre
sökande, vilka främst synas böra ifrågakomma till den lediga befattningen.
Sedan tiden för anförande av besvär mot lantbruksstyrelsens förslag gått till
ända eller, i händelse av besvär, Kungl. Maj:t meddelat beslut, har skolans
styrelse att till befattningen antaga någon av de å förslaget uppförda.»
Utredningen, som närmast tänkt sig en liknande anordning för prövningen
av kompetensen hos sökande till ledig hemkonsulentbcfattning, ansåge sig
dock böra förorda, att i avbidan på den utredning, som kunde komma till
stånd rörande hushållningssällskapens konsulentverksamhet i allmänhet, sagda
prövning anordnades på liknande sätt som för jordbrukskonsulenter, d. v. s.
så att hemkonsulent skulle förklaras kompetent till sådan anställning av lantbruksstyrelsen.
Vid den prövning lantbruksstyrelsen hade att verkställa torde
böra tagas hänsyn till förutom examensmeriter piaktisk erfarenhet, kännedom
om orten, socialt intresse och god hälsa. Då hemkonsulent huvudsakligast
komme att få sin verksamhet bland husmödrar från mindre jordbrukaroch
lantarbetarhem, syntes vid sagda prövning särskild hänsyn böra tagas till
huruvida sökande under tillräckligt lång sammanhängande tid allvarligt deltagit
i de arbeten, som förekomme i ett mindre jordbrukarhem.
Anställningsvillkor och löneförmåner.
Utredningen har anfört i huvudsak följande rörande anställningsvillkor
och löneförmåner för hemkonsulent.
Hemkonsulent borde vara fast anställd i hushållningssällskaps tjänst. Då
utredningen ämnade förorda, att statsbidrag skulle utgå till hemkonsulents
grundavlöning jämte ålderstillägg på i huvudsak de villkor, som gällde beträffande
jordbrukskonsulent, torde härav följa, att hemkonsulent bleve
skyldig att vara delägare i statens pensionsanstalt. Med hänsyn till det krävande
arbete, som torde komma att påvila hemkonsulent, syntes pensionsåldern
böra fastställas till 60 år.
Vad härefter anginge de löneförmåner, som borde tillkomma hemkonsulent,
syntes dessa böra fastställas till ett belopp liggande mellan de löneförmåner,
som å ena sidan tillkomme föreståndarinna och å andra sidan lärarinna vid
lanthushållsskola med två längre kurser. Denna avvägning av löneförmånerna
borde enligt utredningens mening medföra en önskvärd cirkulation mellan
hemkonsulentverksamheten och lanthushållsskolorna. Ur utbildningssynpunkt
syntes nämligen lämpligt, att hemkonsulenterna i första hand rekryterades
bland lärarinnorna vid lanthushållsskolorna. Med hänsyn till det påfrestande
arbete, en hemkonsulent sannolikt komme att få utföra, syntes det
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
dock icke lämpligt, att hon i regel kvarstannade å sin tjänst till pensionsåldern.
Det torde fördenskull vara önskvärt, att lönen avpassades så, att det
framstode såsom en naturlig befordringsgång, att hemkonsulent sökte sig
tillbaka till lanthushållsskola såsom föreståndarinna.
Utredningen förutsatte, att vid övergång från någon av ovan omförmälda
tjänster till annan sådan tjänst vederbörande skulle äga rätt tillgodoräkna sig
föregående tjänstgöring för pension.
Med dessa utgångspunkter ville utredningen förorda, att grundlönen till
hemkonsulent fastställdes till 3,500 kronor samt att å denna lön bolde utgå
tre ålderstillägg å 300 kronor efter 5, 10 och 15 år. Under förutsättning, att
vederbörande hushållningssällskap fastställde dyrtidstillägget till samma procenttal,
som utginge till föreståndarinna och lärarinna vid lanthushållsskola
samt att 1938 års riksdag godtoge framlagt förslag om provisorisk avlöningsförbättring
för sagda befattningshavare med 10 procent å grundlönen, skulle
begynnelselönen och slutlönen för föreståndarinna och läraiinna vid lanthushållsskola
samt hemkonsulent uppgå till följande belopp:
Lärarinna j| Hemkonsulent
Föreståndarinna
Begyn-
nelselön
S“ nelselön j Aution
Begyn-
nelselön
Slutlön
2,500
375
300
2,500
900
510
300
3,500
525
3,500
900
660
3,400
510
450
3,400
600
600
450
Dyrtidstillägg (uppskattningsvis 15 %)
Bostad med bränsle (beräknat värde)
Ev. provisorisk avlöningsförbättring ..
3,175
250
4,210
250
4,025
5,060
1 4,360
340
5,050
340
3,425
4,460
4,025
5,060
| 4,700
5,390
Grundlönen till hemkonsulent hade beräknats till 3,500 kronor under förutsättning
att riksdagen beviljade föreslagen provisorisk avlöningsförbättring
till föreståndarinnor och lärarinnor vid lanthushållsskolor. Skulle så ej
bliva fallet, borde grundlönen till hemkonsulent fastställas till 3,200 kronor.
Därest 1936 års lantbruksundervisningskommittés förslag, att föreståndarinnas
och lärarinnas vid lanthushållsskola avlöningsförmåner skulle utgå
enligt 18:e respektive 15:e lönegraden, avdelning B, av den under 9 § avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen
införda löneplanen, torde en omprövning av frågan örn storleken av hemkonsulents
avlöningsförmåner böra äga rum. Avlöningsförmånerna syntes
under sådana förhållanden böra fastställas till belopp motsvarande avlöning
enligt 17 :c lönegraden i förenämnda löneplan.
Slutligen ville utredningen något beröra frågorna rörande semester och
reseersättning.
Beträffande semester torde det visserligen ankomma på vederbörande hushållningssällskap
att besluta, huruvida rätt till sådan skulle tillkomma hemkonsulent
och örn semesterns längd. Utredningen ville dock framhålla, att
det vore önskvärt, örn semestern fastställdes förslagsvis till en månad för
samtliga hemkonsulenter.
Med hänsyn till tjänstens ambulerande karaktär och då hemkonsulent van
-
24
Kungl. Majlis proposition nr 232.
ligen måste medföra undervisningsmaterial i stor omfattning, syntes det önskvärt,
att hushållningssällskapen vidtoge åtgärder för att för hemkonsulenterna
underlätta användandet av motorfordon i tjänsten.
Behov av statsbidrag m. m.
Utredningen har framhållit, att de årliga kostnader, som enligt utredningens
mening borde bestridas av statsmedel, vore grundavlöning och i förekommande
fall ålderstillägg till hemkonsulenter. Som villkor för åtnjutande
av sagda bidrag borde gälla, att hemkonsulents kontanta arvode utgjorde
minst 3,500 kronor och att den avlöning utöver minimiarvodet, som kunde
finnas påkallad, ävensom rese- och traktamentsersättning bestredes av hushållningssällskap,
landsting eller eljest. Beträffande kompetentförklaring, anställningsform,
grunder för åldertilläggs åtnjutande och för tjänstledighetsavdrag
samt pensionsrätt har utredningen ansett att i tillämpliga delar borde
gälla samma bestämmelser som för jordbrukskonsulent. Slutligen borde föreskrivas,
att verksamheten skulle stå under inseende av lantbruksstyrelsen.
Med hänsyn till önskvärdheten av att den av utredningen föreslagna särskilda
utbildningskursen borde hinna avslutas, innan de nya hemkonsulentbefattningarna
tillsattes, har utredningen ansett att statsbidrag till hemkonsulenternas
avlöning borde utgå först från och med den 1 januari 1939. Beträffande
statens kostnader för hemkonsulentverksamheten under nästa budgetår
har utredningen anfört följande.
Statens kostnader för grundlön till de föreslagna 28 hemkonsulenterna skulle
för budgetåret 1938/1939 uppgå till X|’5QQ = j 49,000 kronor. Vad beträffade
kostnaderna för ålderstillägg under sagda budgetår torde dessa komma
att uppgå till 900 kronor. Utredningen hade vid denna beräkning utgått
från, att de hos hushållningssällskapen anställda hemkonsulenterna för åtnjutande
av ålderstillägg finge tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring som
hemkonsulenter. Då kostnaderna för den föreslagna utbildningskursen av
utredningen beräknats till 8,000 kronor, skulle anslagsbehovet för hemkonsulentverksamheten
under budgetåret 1938/1939 uppgå till 57,900 kronor.
Slutligen har utredningen framhållit, att det torde var nödvändigt, att den
av 1936 års lantbruksundervisningskommitté föreslagna byråinspektörsbefattningen
inrättades från och med den 1 juli 1938, då det lämpligen borde ankomma
på innehavaren av sagda befattning att inom lantbruksstyrelsen bereda
ärenden rörande den särskilda utbildningskursens planläggning och anordnande,
prövningen av kompetensen hos sökande till hemkonsulentbefattningar
samt övriga ärenden berörande hemkonsulentverksamhetens organiserande.
Utredningens hemställan.
Under åberopande av vad som anförts har utredningen hemställt,
att statsmedel från och med den 1 januari 1939 måtte ställas till hushållningssällskapens
förfogande för anställande av hemkonsulenter,
Kungl. Maj:ts proposition nr 232■ 25
att för budgetåret 1938/1939 måtte anvisas ett belopp av 49,900 kronor för
ändamålet,
att för sagda budgetår måtte anvisas ett belopp av 8,000 kronor för anordnande
av en särskild utbildningskurs för hemkonsulenter,
att sådan ändring måtte vidtagas i kungörelsen den 24 april 1936 (nr 112)
angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter
m. m., att understöd med en krona 50 öre om dagen kunde utgå
jämväl till deltagare i husmoders- och specialkurser, vilka anordnades för i
mindre jordbruk deltagande kvinnor, samt
att från och med den 1 juli 1938 måtte inrättas en byråinspektörsbefattning
å lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå.
Yttranden över hemkonsulentutredningens förslag.
I de över hemkonsulentutredningens förslag avgivna yttrandena har detsamma
i huvudsak tillstyrkts.
I vissa hänseenden hava dock erinringar eller uttalanden framförts.
Vad först angår frågan om behovet av hemkonsulenter har
Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhållit, att
bristen på arbetskraft i lanthemmen för närvarande vore påtaglig. Vederbörande
måste inrikta sig på att söka utföra de mest trängande göromålen och
ändock vore arbetsbelastningen i lanthemmen mångenstädes för stor. Att
under dylika omständigheter undervisningsmomentet ej kunde intaga samma
angelägenhetsgrad som under normala förhållanden vore uppenbart. Förutsättningarna
för allmänt deltagande i undervisningsverksamhet, anordnad genom
hemkonsulent, vore därmed väsentligt minskade. I ifråga om besök av
konsulent för meddelande av råd och undervisning i lanthemmen kunde det
under angivna förhållanden icke bortses från, att sådant besök i många fall
ej komme att mottagas med den inställning och förståelse, som skulle motivera
anordnande av sådan verksamhet.
Vad härefter angår utredningens förslag beträffande antalet
med statsmedel avlönade hemkonsulenter har Västernorrlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat sig för att
sällskapet skulle erhålla statsbidrag för anställande av två hemkonsulenter,
då en dylik konsulent icke kunde medhinna att på ett tillfredsställande sätt
handhava den mångskiftande och utstiäckta hemkonsulentverksamhet, som
erfordrades. Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
ansett, att behovet i Västerbottens län icke bleve fyllt med de föreslagna två
hemkonsulenterna i motsvarande grad som skedde genom att en hemkonsulent
anställdes i vardera av de syd- eller mellansvenska hushållningssällskapen.
Med hänsyn till Västerbottens läns storlek och då det vore synnerligen
önskvärt att befolkningens levnadsförhållanden och levnadsstandard
kunde höjas syntes vara motiverat, att statsbidrag kunde utgå till minst tre
hemkonsulenter. Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har framhållit, att, därest hushållningssällskapet erhölle statsbidrag till an
-
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
ställandet av två hemkonsulenter, skulle detta för sällskapets vidkommande
betyda, att denna viktiga undervisningsgren komme att hållas vid status quo,
medan andra hushållningssällskap, som hittills intet gjort på detta område,
erhölle förmanen att fa sin verksamhet utökad. Visserligen innebure statsanslaget
till avlöning av två hemkonsulenter en besparing i hushållningssällskapets
budget, men då de jordbrukssociala åtgärderna medfört ökade
omkostnader för hushållningssällskapen hade sällskapets stat varit så svag,
att verksamheten somliga ar medfört underskott. Hushållningssällskapet
hade länge sökt åstadkomma medel till en tredje hemkonsulent, enär de två
nu befintliga icke medhunne att tillmötesgå alla allmänhetens anspråk på
hjälp och biträde. Hemkonsulentverksamheten vore nämligen utomordentligt
populär i länet och dess handhavare hade förstått tillvinna sig jordbrukarekvinnornas
förtroende i en grad, som hushållningssällskapet icke räknat
med.
Utredningens förslag att hemkonsulentverksamheten skulle ställas under
lantbruksst yreisens överinseende har föranlett erinran från
Stockholms läns och stads samt Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
vilka ansett att jämväl ifrågavarande befattningshavare borde
sortera under och ledas av respektive hushållningssällskap.
Beträffande utredningens förslag, att beredningen inom lantbruksstyrelsen
av ärenden i brande hemkonsulentverksamheten borde ankomma på innehavaren
av den byråinspektörsbefattning, vars inrättande föreslagits
av 1936 års lantbruksundervisningskommitté, samt att befattningen
måtte inrättas redan från och med den 1 juli 1938 har statskontoret erinrat,
att ämbetsverket i yttrande den 4 februari 1938 över 1936 års lantbruksundervisningskommittés
betänkande ställt sig avvisande till förslaget örn inrättandet
av sagda byråinspektörsbefattning. Även med hänsyn tagen till de
ytterligare arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag .skulle komma att
åläggas innehavaren av den förslagna byråinspektörstjänsten, funne statskontoret
icke tillräckliga skäl föreligga för inrättande av ifrågavarande befattning.
Lantbruksstyrelsen har framhållit, att då spörsmålet örn inrättande
av hemkonsulenlbefattningar hos hushållningssällskapen icke vore beroende
av den lägre lantbruksundervisningens ordnande utan torde kunna
lösas fristående, styrelsen icke funne skäl tala för att frågan örn inrättande
av dylika befattningar sammankopplades med anställandet av en byråinspektör
hos styrelsen. De åligganden, som kunde komma att åvila styrelsen i
samband med ett eventuellt inrättande av förenämnda befattningar hos hushållningssällskapen,
torde nämligen kunna ordnas, utan att sagda byråinspektörstjänst
behövde inrättas hos styrelsen.
I anledning av utredningens förslag örn understöd till deltagare
i husmoders- och specialkurser har lantbruksstyrelsen
anfört, att styrelsen i princip anslöte sig till detta förslag. Dock syntes
understöd böra utgå endast till kurser med fast antagna elever i de fall,
da kurserna vore törlagda till viss plats, å vilken eleverna måste uppehålla
sig för inhämtande av undervisning, och i den mån de kunde anses vara i
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
27
behov av ekonomiskt stöd. Detta syntes särskilt böra gälla de s. k. husmoderskurserna.
Däremot ställde sig styrelsen tveksam om lämpligheten av
att sagda understöd även skulle kunna utgå till elever i specialkurserna. Deltagare
i dessa kurser skulle nämligen i så fall komma i åtnjutande av större
förmåner än deltagare i andra uti samma reglemente angivna kurser av liknande
art. Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har ansett ett understöd av en krona 50 öre om dagen i mellansvenska
bygder icke täcka de verkliga kostnaderna för anskaffande av arbetshjälp
till hemmen vid husmoderns frånvaro utan syntes ett understöd av två kronor
50 öre för dag härför vara erforderligt. Till de svagast ekonomiskt ställda
husmödrarna syntes det ock bliva nödvändigt att utbetala reseersättning
för den verkliga kostnaden för resa till och från kurs.
Vidkommande frågan om hemkonsulents arbetsuppgifter
har Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott
framhållit, att hemkonsulentverksamheten vore av minst lika stor vikt för
bondehemmen, varför dessa borde fullt jämställas med småbrukar- och lantarbetarhemmen.
Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har framhållit, att hemkonsulents arbetsuppgifter icke finge bliva alltför
många. Allt för många kurstyper och allt för många ämnesområden borde
om möjligt undvikas. Bäst vore örn hemkonsulenten finge vara ledare på
sitt område. Det kunde då bliva nödvändigt, att hon, särskilt vid undervisningskurserna,
finge hjälp av vissa specialister. Blekinge läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott har ansett, att lämpligaste sättet att vinna gehör
för hemkonsulentverksamheten vore, att hos de unga väcka intresse för
det husliga arbetet genom sådana verksamhetsformer, som tillämpades inom
jordbrukareungdomens förbund. Deltagande i nämnda förenings arbete borde
därför, där så lämpligen kunde ske, bliva en gren i hemkonsulentens arbete.
Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt,
huruvida det icke vore välbetänkt att redan från början tydligt begränsa de
arbetsuppgifter, som borde tillkomma en med statsmedel avlönad hemkonsulent.
Den faran syntes ligga nära till hands, att ifrågavarande befattningshavare
finge sig anförtrott ett så stort verksamhetsfält, att något helt eller
beståndande aldrig kunde komma att uträttas. Hemkonsulents tid och krafter
borde främst koncentreras på frågor rörande hemmets skötsel, hemsysslornas
organiserande och lämplig heminredning, främst beträffande köket.
Därvid borde samarbete äga rum med lärarinnor och instruktriser för matlagning,
konservering och hemslöjd samt med experter på skilda områden,
exempelvis inom byggnadsfacket. Hemkonsulenten borde vidare planmässigt
ordna resor inom hushållningssällskapets verksamhetsområde med på
förhand fastställd tid och plats för rådgivning och besök i de gårdar, varifrån
rekvisition inkommit.
Beträffande de av utredningen förordade kompetensvillkoren
för hemkonsulent har Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
understrukit vikten men också svårigheten av att till de föreslagna befattningarna
erhålla lämpliga personer, vilka jämte de nödiga kunskaperna
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
besutte den klokhet och takt, som fordrades för att vinna landsbygdskvinnornas
förtroende och respekt för visad praktisk duglighet. Utskottet ansåge
därför riktigt, att icke kompetensen bundes vid vissa examina eller
kurser utan att sökandens lämplighet prövades från fall till fall och med
kontroll genom lantbruksstyrelsens kompetensförklaring. Älvsborgs läns
norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att då framgången
av hemkonsulentverksamheten vore beroende av konsulentens personliga
egenskaper en något större återhållsamhet beträffande fordringarna
på de sökandes teoretiska kompetens och kunskaper än vad utredningen
tänkt sig vore önskvärd. Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har ansett vederbörandes personliga egenskaper, duglighet och anpassningsförmåga
vara viktigare än formell kompetens vunnen genom avlagda,
föreskrivna examina. Detta borde komma till uttryck i blivande kungörelse
i ämnet. Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har ifrågasatt, huruvida hemkonsulent med lanthushållslärarinneutbildning
skulle för vinnande av behörighet till anställning hava genomgått
föreslagen särskild utbildningskurs. Visserligen vore bestämmelsen ej ovillkorlig
men med vetskap örn den svårighet, som mötte att styrka den formella
kompetensen i annan ordning, bleve sådan genomgången kurs i realiteten
nödvändig för varje aspirant till hemkonsulentbefattning. Om utbildningskursen
än kunde vara nyttig, torde den icke vara oundgängligen nödvändig
för befattningshavarna i fråga, som dock förut vore kompetenta att
leda undervisningen för den kvinnliga ungdomen vid lanthushållsskolorna.
Den reella kompetensen borde fördenskull sättas före den formella. Styrelsen
för fackskolans för huslig ekonomi lanthushållningsseminarium har ifrågasatt
rätt för lantbruksstyrelsen, att, när särskilda skäl förelåge, förklara även
utbildad skolkökslärarinna behörig inneha konsulentbefattning på samma
villkor, som angivits för från lanthushållningsseminarier utbildade skolkökslärarinnor.
Styrelsen för Fredrika-Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium
har framhållit önskvärdheten av att den komplettering preciserades,
som kunde anses erforderlig för skolkökslärarinnor samt trädgårds- och
slöjdlärarinnor, utexaminerade från lanthushållningsseminarium och att i
samband därmed föreskreves och preciserades erforderlig komplettering av
lanthushållslärarinnornas utbildning i trädgårdsskötsel.
Vidkommande den av utredningen förordade särskilda utbildningskursen
för hemkonsulenter har lantbruksstyrelsen framhållit, att
om den för kursen beräknade tiden kunde anses lämpligt avvägd, vilket
styrelsen icke ansåge sig kunna direkt bedöma, styrelsen intet hade att erinra
mot de beräknade kostnaderna för undervisning och elevstipendier. Däreemot
funne styrelsen kostnaderna för undervisningsmaterial m. m. väl högt
tilltagna. Enligt vad styrelsen under hand inhämtat, skulle av det för sagda
ändamål beräknade beloppet jämväl utgå eventuell lokalhyra. Då emellertid
förläggningsplatsen icke vore bestämd ville lantbruksstyrelsen icke påyrka
nedsättning av det ifrågasatta beloppet för anordnande av sagda kurs, men
ansåge sig böra föreslå, att för ändamålet avsett anslag ställdes till styrel
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
sens förfogande i form av ett förslagsanslag å högst 8,000 kronor. Hallands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att antalet undervisningstimmar
per dag torde kunna ökas något, varigenom kursen kunde
göras kortare. Även örn kursen vore avgiftsfri, skulle dock eleverna själva
bekosta sitt uppehälle under kursen. För de hemkonsulenter, som redan
vore anställda hos hushållningssällskapen, bleve väl sällskapen nödsakade
att delvis bestrida dessa kostnader, samtidigt som verksamheten bleve lidande
på konsulenternas frånvaro. Utskottet finge därför föreslå, att viss ersättning
för bevistande av fortsättningskursen skulle utgå av statsmedel till de
hemkonsulenter, som redan vore anställda hos hushållningssällsskapen, att
kursen om möjligt förkortades och att kursen förlädes till sommaren 1938,
då hemkonsulenterna vore mest upptagna av kurser och dylikt under vinterhalvåret.
Vad själva kursprogrammet anginge, borde byggnadsfrågor^
ägnas större utrymme. Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har uttalat, att redan anställda hemkonsulenter i regel icke
torde kunna beredas tjänstledighet under sa lang tid som tre manadei.
Ifrågasättas kunde för övrigt, örn en kurs örn tre månader i allmänhet vore
nödvändig för redan verksamma hemkonsulenter. Enligt utskottets förmenande
vore lämpligare, att för dessa befattningshavare anordnades eventuellt
årliga, statsunderstödda kurser om förslagsvis fjorton dagar i något av de
specialämnen, som upptagits i det föreslagna programmet för utbildningskursen.
Utskottet förutsatte i varje fall, att deltagande i förenämnda tremånaderskurs
icke måtte föreskrivas såsom oeftergivligt villkor för kompetensförklaring
av redan i tjänst varande hemkonsulent. Styrelsen för fackskolans
för huslig ekonomi lanthushållningsseminarium har framhållit, att
uppehållet under kursen för deltagarna med resor och andra oundgängliga
utgifter komma att uppgå till 500—600 kronor. Örn deltagarna dessutom
måste taga tjänstledighet från avlönad lärarinnetjänst exempelvis vid lanthushållsskola
finge de en minskning i inkomsterna under 3 månader av
cirka 900 kronor. Styrelsen ifrågasatte därför en höjning av stipendierna till
åtminstone det dubbla för att på ett något effektivare sätt stimulera eller
uppmuntra just mindre bemedlade, duktiga lärarinnor att genomgå kursen.
Vad härefter angår frågan örn hemkonsulents anställningsvillkor
och löneförmåner har statskontoret icke ansett sig kunna tillstyrka,
att grundlönen till hemkonsulent med hänsyn till åliggande arbetsuppgifter
bestämdes högre än begynnelselönen till lärarinna vid lanthushållsskola
med två längre kurser. Grundlönen till hemkonsulent borde alltså
enligt ämbetsverkets mening fastställas till högst 2,800 kronor för år, vartill
borde komma tre ålderstillägg å 300 kronor efter 5, 10 och 15 års tjänstetid.
Lantbruksstyrelsen har framhållit, att de föreslagna statsbidragen till
hushållningssällskapen för avlönande av sagda befattningshavare kunde synas
relativt höga i jämförelse med de statsbidrag, som utginge till andra befattningar
av liknande art hos hushållningssällskapen. Då emellertid 1937
års riksdag för budgetåret 1937/1938 beviljat varje med statsmedel avlönad
jordbrukskonsulent hos hushållningssällskapen provisorisk avlöningsförbätt
-
30
Departementschefen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
ring till ett belopp av 500 kronor och då denna förbättring torde komma
att bibehållas, till dess hushållningssällskapens allmänna konsulentverksamk^ve
föremål för närmare utredning, ansåge sig styrelsen icke böra
gina någon erinran mot denna del av förslaget. Östergötlands läns hushållningsällskaps
förvaltningsutskott samt styrelsen för Fredrika-Bremer-förbundets
lanthushållningsseminarium hava framhållit, att den av utredningen förordade
cirkulationen mellan hemkonsulentverksamheten och lanthushållsskolorna
skulle gynnas, därest vederbörande vid övergång till ny tjänst ägde
rätt tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring för såväl pension som ålderstillägg.
Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som erinrat
att sällskapet beslutat, att dyrtidstillägg icke skulle utgå till nyinrättade
befattningar, har föreslagit, att det av utredningen förordade statsbidraget till
avlöning åt hemkonsulent skulle höjas. Hänsyn borde även tagas till att hemkonsulenterna
i regel vore bosatta i städer, där de måste hyra bostad till betydligt
högre kostnad än vartill den fria bostaden vid lanthushållsskola uppskattats.
Vad ^ slutligen angår frågan om behovet av statsbidrag för
ändamålet hava förvaltningsutskotten i Kronobergs läns hushållningssällskap,
Kalmar läns norra hushållningssällskap, Gotlands läns hushållningssällskap,
Blekinge läns hushållningssällskap, Göteborgs och Bohus
läns hushållningssällskap, Älvsborgs läns södra hushållningssällskap,
Värmlands låns hushållningssällskap samt Västmanlands läns hushållningssällskap
framhållit, att anställandet av hemkonsulent skulle förorsaka
vederbörande hushållningssällskap kostnader för resekostnadsoch
traktamentsersättning uppgående till ungefär samma belopp som
statsbidraget för konsulents avlönande, vilket skulle bliva mycket betungande
för sällskapen, därest ej medelsanvisningen för hushållningssällskapens
allmänna verksamhet kunde ökas. Förvaltningsutskotten i Kronobergs
läns hushållningssällskap, Kalmar läns norra hushållningssällskap,
Gotlands läns hushållningssällskap och Blekinge läns hushållningssällskap
hava förklarat sig sannolikt icke kunna anställa hemkonsulent, därest medel
ej kunde ställas till förfogande för bestridande av jämväl förenämnda kostnader.
Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
förordat, att till hushållningssällskapen skulle utöver lönen åt hemkonsulent
även utgå hälften av kostnader för traktamenten och reseersättningar åt dylik
konsulent vid resor i tjänsten.
Av den verkställda utredningen och de däröver avgivna yttrandena framgår,
att ett stort behov synes föreligga av en organiserad upplysnings- och
undervisningsverksamhet för husmödrarna å landsbygden. Hemkonsulentutredningens
förslag att nämnda behov tillgodoses genom att statsbidrag
anvisas till anställande av hemkonsulenter, synes mig innebära en godtagbar
lösning av frågan.
Lika med hemkonsulentutredningen vill jag förorda, att statsbidrag anvisas
för anställande från och med den 1 januari 1939 av 28 hemkonsulen
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
31
ter. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att fördela de medel, som kunna
komma att anvisas för detta ändamål, mellan hushållningssällskapen. Då
fyra sällskap ansett det tveksamt om de kunna anställa hemkonsulent, torde
vid denna fördelning de av Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framförda önskemålen om
anvisande av statsbidrag till ytterligare en hemkonsulent hos ett vart av nämnda
sällskap, utöver av utredningen föreslaget antal, möjligen kunna tillgodoses.
Beträffande utredningens förslag att hemkonsulentverksamheten skulle
ställas under lantbruksstyrelsen överinseende finner jag ej anledning biträda
detsamma, då lantbruksstyrelsen beträffande hushållningssällskapens
övriga konsulentverksamhet icke äger dylik befogenhet. Det behov av vägledning
rörande hemkonsulentverksamheten, som till att börja med torde
komma att förefinnas, synes i stället kunna tillgodoses genom samarbete
mellan lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapens förvaltningsutskott. I
likhet med statskontoret och lantbruksstyrelsen kan jag ej heller biträda förslaget
om inrättande från och med den 1 juli 1938 av den byråinspektörstjänst,
som föreslagits av 1936 års lantbruksundervisningskommitté. Denna
fråga synes nämligen böra upptagas till avgörande först i samband med
prövningen av nämnda kommittés förslag.
Vad härefter angår utredningens förslag om understöd till mindre bemedlad
deltagare i husmoders- och specialkurs vill jag med hänsyn till att kursdeltagarna
även torde vara i behov av bidrag till täckande av kostnaderna för
anskaffande av arbetshjälp i hemmen under kurstiden förorda, att detta
understöd bestämmes till 2 kronor 50 öre för dag. Jag torde i detta sammanhang
få erinra, att Kungl. Majit den 11 februari 1938 avlåtit proposition,
nr 131, angående statsunderstödd premiering av mindre jordbruk m. m. I
det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet förordade jag att i fråga
om specialkurserna möjlighet bereddes hushållningssällskapen att erhålla
statsbidrag för bestridande av halva kostnaden för kursdeltagares resa i billigaste
klass å järnväg, båt eller med omnibus från deltagarens hemstation
till platsen för kursen närmast belägna station.
Vidkommande frågan om hemkonsulents arbetsuppgifter torde utredningens
förslag härutinnan kunna godtagas. Därvid förutsätter jag, att lantbruksstyrelsen,
å vilken det torde ankomma att — i likhet med vad fallet
är beträffande jordbrukskonsulenter — godkänna hushållningssällskaps instruktion
rörande hemkonsulents arbetsuppgifter och åligganden, tillser, att
dylik konsulent ej anförtros allt för stort verksamhetsfält.
Beträffande de av utredningen förordade kompetensvillkoren lia i flera
yttranden uttalats, att då framgången av hemkonsulentverksamheten i hög
grad vöre beroende av konsulentens personliga egenskaper, alltför stränga
fordringar ej borde uppställas på de sökandes teoretiska kunskaper. Vidare
har framhållits, att deltagande i den föreslagna särskilda utbildningskursen
ej borde föreskrivas såsom oeftergivligt villkor för kompetensförklaring av
redan i tjänst varande hemkonsulent. Enligt min mening bör vid den prov
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
ning av sökandenas kompetens, som torde få ankomma på lantbruksstyrelsen,
hänsyn i första hand tagas till de av utredningen angivna kompetensfordringarna
jämte vederbörandes personliga egenskaper. Det torde dock
kunna inträffa fall, där ett frångående av de formella kompetensfordringarna
kan visa sig lämpligt. Jag avser härvid bland annat kompetensförklaring
av redan nu hos hushållningssällskap anställda hemkonsulenter, vilka som
regel icke böra vara skyldiga att underkasta sig ytterligare utbildning för
att erhålla dylik kompetensförklaring. I en blivande kungörelse i ämnet
torde, liksom beträffande jordbrukskonsulent, endast böra föreskrivas, att
hemkonsulent skall förklaras kompetent av lantbruksstyrelsen.
I vissa yttranden bär framhållits, att den föreslagna särskilda utbildningskursen
syntes vara onödigt lång. Jag anser att det bör tågås under övervägande,
huruvida icke en kortare kurs kan anses tillräcklig. Det torde
få ankomma på lantbruksstyrelsen att planlägga och anordna ifrågavarande
kurs. Jag förutsätter, att lantbruksstyrelsen vid denna planläggning tager
frågan om kursens längd under övervägande. Av lantbruksstyrelsen utarbetad
kursplan torde böra underställas Kungl. Maj:t för godkännande. Beträffande
stipendierna kan jag ej förorda någon höjning av desamma utöver
vad utredningen föreslagit. Stipendierna torde främst böra tilldelas de elever,
som ha de högsta resekostnaderna.
Vidkommande de av utredningen föreslagna löneförmånerna har statskontoret
med hänsyn till hemkonsulent åliggande arbetsuppgifter icke ansett sig
kunna tillstyrka högre grundlön än 2,800 kronor för år. Detta belopp motsvarar
begynnelselön för lärarinna vid lanthushållsskola med två längre
kurser jämte värdet av henne tillkommande bostadsförmån beräknad till 300
kronor för år. Vid bedömandet av förevarande fråga synes hänsyn böra tagas
till, att innevarande års riksdag godtagit av Kungl. Majit framlagt förslag
om provisorisk avlöningsförbättring åt föreståndarinna och lärarinna
vid lanthushållsskola med 10 procent å grundlönen, vilket för lärarinna gör
250 kronor för år. Vidare torde böra beaktas, att hemkonsulents levnadsomkostnader
i regel bliva högre än lanthushållningslärarinnas. Med hänsyn härtill
torde lönen för hemkonsulent icke böra sättas lägre än till 3,200 kronor
för år, vartill böra komma tre ålderstillägg å 300 kronor efter 5, 10 och
15 års tjänstetid. Däremot synes icke provisorisk avlöningsförbättring böra
utgå å hemkonsulents avlöning.
Vad angår frågan örn behovet av statsbidrag för ifrågavarande verksamhet
har i ett flertal yttranden framhållits, att anställandet av hemkonsulenter
skulle förorsaka sällskapen betungande kostnader för resekostnads- och traktamentsersättningar
till nämnda konsulenter. Jag vill med anledning härav
erinra, att ej mindre än åtta hushållningssällskap redan nu på egen bekostnad
ha anställt hemkonsulenter. För dessa hushållningssällskap kommer
det av mig förordade förslagets genomförande att innebära en avsevärd lättnad.
Det torde kunna förväntas, att även flertalet övriga hushållningssällskap
skola se sig i stånd att åtaga sig de kostnader, som ett anställande av
statsavlönad hemkonsulent komme att medföra. Skulle svårigheter här
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
33
utinnan visa sig föreligga, torde frågan om bidrag till rese- och traktamentskostnader
för hemkonsulenterna senare få upptagas till prövning.
För hemkonsulentverksamheten skulle sålunda för nästa budgetår böra
beräknas 45,700 kronor till statsbidrag för avlönande av hemkonsulenter,
samt 8,000 kronor för anordnande av särskild utbildningskurs eller tillhopa
53,700 kronor.
För budgetåret 1938/1939 torde alltså böra anvisas medel dels för statsbidrag
till hushållningssällskapens allmänna verksamhet med 2,800,000 kronor,
till avlönande av hos hushållningssällskapen anställda sekreterare, jordbrukskonsulenter,
hemkonsulenter, vandringsrättare och täckdikningsförmän
med respektive 172,000, 332,000, 45,700, 162,750 och 26,000 kronor, samt till
förmedlare av lån från täckdikningslånefonden och jordbrukets maskinlånefond
med respektive 98,000 och 15,000 kronor dels ock för anordnande av
särskild utbildningskurs för hemkonsulenter med 8,000 kronor. Det för utbildningskursen
erforderliga beloppet torde böra upptagas under ett särskilt
reservationsanslag benämnt Utbildningskurs för hemkonsulenter.
Sammanlagt skulle alltså under förslagsanslaget till Bidrag till hushållningssällskapen
böra för budgetåret 1938/1939 uppföras ett belopp av
(2,800,000 + 172,000 + 332,000 + 45,700 + 162,750 + 26,000 + 98,000 +
15,000 =) i runt tal 3,651,500 kronor, innebärande en anslagsökning i jämförelse
med löpande budgetår av 95,500 kronor. Under reservationsanslaget till
Utbildningskurs för hemkonsulenter torde böra upptagas ett belopp av 8,000
kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
1) till Bidrag till hushållningssällskapen för budgetåret
1938/1939 anvisa ett för slag sanslag av 3,651,500 kronor;
2) till Utbildningskurs för hemkonsulenter för budgetåret
1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av 8,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga lill detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Ros.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 232.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1938:277 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående skäliga administrationsbidrag till hushållningssällskapen för deras verksamhet i samband med vissa s. 2 i texten
- JoU 1938:81 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bidrag till hushållningssällskapen jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- 2LU 1938:39 Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för underlättande av utländsk kvinnlig arbetskrafts anställande i lanthushåll. s. 3 i texten