Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till hushållningssällskapen

1938-03-03 · 33 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:232, Angående bidrag till hushållningssällskapen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 232.

1

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till hushållningssällskapen;

given Stockholms slott den 3

mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinseh-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under nionde huvudtiteln,

punkt 91, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1938/1939 beräkna till Bidrag

till hushållningssällskapen ett förslagsanslag av 3,690,000 kronor. Jag

torde nu få ånyo anmäla detta ärende.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 232.

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

För innevarande budgetår är till bidrag till hushållningssällskapen uppfört

ett förslagsanslag av 3,556,000 kronor. Från nämnda anslag skola

bestridas statsbidrag till dels hushållningssällskapens allmänna verksamhet

med 2,800,000 kronor, dels avlönande av hos hushållningssällskapen anställda

sekreterare, jordbrukskonsulenter, vandringsrättare och täckdikningsförman

med respektive 172,000, 329,500, 130,500 och 26,000 kronor,

dels ock förvaltningsbidrag till förmedlare av lån från täckdikningslånefonden

med 98,000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1937 har lantbruksstyrelsen dels gjort framställning

om anslag för omförmälda ändamål under budgetåret 1938/1939.

dels ock avgivit infordrat utlåtande över en den 23 juli 1937 dagtecknad

framställning från Sveriges vandringsrättareförbund, och har styrelsen därvid

överlämnat en skrivelse i ämnet från Skaraborgs läns hushållningssällskap.

Vidare har lantbruksstyrelsen med utlåtande den 21 september 1937

överlämnat en framställning från Kronobergs läns hushållningssällskap.

Därjämte hava följande skrivelser i ämnet inkommit nämligen dels en skrivelse

av den 6 november 1937 från Västerbottens läns hushållningssällskap,

dels en den 9 november 1936 och två den 11 oktober 1937 dagtecknade skrivelser

från Norrbottens läns hushållningssällskap, varöver lantbruksstyrelsen

avgivit utlåtande den 30 november 1936 respektive den 22 oktober 1937.

dels ock en skrivelse av den 29 september 1937 från hushållningssällskapens

ombud.

Vidare får jag anmäla, att jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29

januari 1937 tillkallade utredningsmän för utredning angående det mindre

jordbrukets arbetsförhållanden den 30 oktober 1937 avgivit betänkande med

förslag till åtgärder för befrämjande av gemensam maskinanvändning inom

det mindre jordbruket. Häröver hava yttranden avgivits av ett flertal myndigheter

och sammanslutningar.

Slutligen torde jag få erinra, att jag jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 18 juni 1937 såsom sakkunniga för utredning angående åtgärder för

ordnandet av hemkonsulentverksamheten å landsbygden och i samband

därmed stående frågor tillkallat byråchefen i lantbruksstyrelsen O. A. Petterson,

tillika ordförande, inspektrisen över undervisningen vid lanthushållsskolor,

fröken Ingrid Osvald, ordföranden i svenska landsbygdens

kvinnoförbund, fru Ingeborg Friberg, Tegnaby, och ledamoten av riksdagens

andra kammare, lantbrukaren K. H. Gustafson i Dädesjö. De sakkunniga,

som antagit benämningen »hemkonsulentutredningen», hava den 20 januari

1938 inkommit med förslag rörande statens medverkan för anställande

av hemkonsulenter å landsbygden m. m. Häröver hava infordrade yttranden

avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, samtliga hushållningssällskap

samt styrelserna för Fredrika-Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium

och fackskolans för huslig ekonomi lanthushållningsseminarium.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

3

Bidrag till hushållningssällskapens allmänna verksamhet m. m.

Jag torde först få redogöra för de framställningar, som avse behovet av

statsbidrag under nästa budgetår till dels hushållningssällskapens allmänna

verksamhet, dels avlönande av hos hushållningssällskapen anställda sekreterare,

jordbrukskonsulenter, vandringsrättare och täckdikningsförman, dels

ock förvaltningsbidrag till förmedlare av lån från täckdikningslånefonden.

1. Hushållningssällskapens allmänna verksamhet.

För hushållningssällskapens allmänna verksamhet har

under rubriken allmänt anslag till hushållningssällskapen för ett vart av

budgetåren 1929/1930—1932/1933 anvisats ett belopp av 3,000,000 kronor.

Under vartdera av budgetåren 1933,1934—1935/1936 bär anslagsanvisningen

för sagda ändamål av statsfinansiella skäl begränsats till 2,600,000 kronor.

För budgetåren 1936/1937 och 1937/1938 har för ändamålet utgått

ett belopp av 2,800,000 kronor. Fördelningen av för hushållningssällskapens

allmänna verksamhet avsedda anslagsmedel regleras genom kungörelsen

den 30 mars 1935 (nr 82). Däri stadgas, att vid fördelningen

skall så förfaras, att ett grundbelopp av 15,000 kronor tillföres varje sällskap

samt att därefter av återstoden å sällskapen fördelas sex tiondelar efter

den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden inom sällskapens områden,

två tiondelar efter den övriga folkmängden inom samma områden,

dock att, där stad inom området har mera än 10,000 invånare, av överskjutande

invånarantalet skola medräknas allenast 20 procent, en tiondel efter

antalet brukningsdelar inom områdena samt en tiondel efter områdenas totalareal.

Respektive hushållningssällskaps delaktighet i anslagsmedlen utöver

grundbeloppen skall fastställas för tioårsperioder med ledning av senast

avslutade folkräkning och jordb missräkning. Såsom första tioårsperiod skola

räknas åren 1935—1944. Nu angivna regler för fördelningen av ifrågavarande

anslagsmedel avvika från dem, som gällt under senast förflutna

tioårsperiod, däruti, att grundbeloppet höjts från 10,000 kronor till 15,000

kronor per hushållningssällskap samt att av de överskjutande anslagsmedlen

en tiondel, vilken tidigare fördelats efter antalet icke jordbrukande invånare,

nu fördelas efter antalet brukningsdelar inom områdena. Erinras må

vidare, att beträffande anslagen för budgetåren 1933/1934 och 1934/1935

meddelades föreskrift om att av anslaget skulle undantagas 100,000 kronor

för att av Kungl. Majit, efter prövning av de olika hushållningssällskapens

förmåga att med egna medel bidraga till bestridande av vissa skäliga omkostnader,

fördelas mellan de sällskap, som funnes vara i behov av ytterligare

bidrag. Någon motsvarande föreskrift för budgetåren 1935/1936—

1937/1938 har däremot ej meddelats.

I skrivelse den 31 augusti 1937 har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak

följande angående behovet av allmänt anslag under nästa budgetår.

Med hänsyn till hushållningssällskapens betydelsefulla verksamhet och

då deras arbetsbörda ökades år från år genom att allt flera uppgifter till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

delades dem, syntes den vidtagna höjningen av ifrågavarande anslag till

2,800,000 kronor knappast vara tillfyllest för att upphjälpa sällskapens under

senare år allt mera försämrade ekonomiska ställning. Det syntes därför

synnerligen önskvärt, att det för sällskapens allmänna verksamhet avsedda

beloppet av statsmedel åter höjdes till det belopp, 3,000,000 kronor,

som tidigare utgått för ifrågavarande ändamål.

2. Sekreterare.

För avlönande av sekreterare hos hushållningssällskapen äro bestämmelser

meddelade i kungörelsen den 30 maj 1924 (nr 164), ändrad genom

kungörelsen 559/1937.

Lantbruksstyrelsen har i sin skrivelse den 31 augusti 1937 anfört, att då

medelsåtgången kunde uppskattas till i stort sett oförändrat belopp, statsbidrag

för budgetåret 1938/1939 till avlönande av sekreterare hos hushållningssällskapen

under 1938 syntes böra beräknas till 172,000 kronor.

3. Jordbrukskonsulenter.

Föreskrifter rörande användningen av de till avlönande av jordbrukskonsulenter

avsedda anslagsmedlen återfinnas i kungörelsen den 19

augusti 1921 (nr 515) med däri genom kungörelserna nr 443,1928, 123/1930

och 560/1937 gjorda ändringar. Konsulents grundlön utgör 4,200 kronor, vartill

komma tre ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års

tjänstgöring. Härför erforderliga belopp utgå av statsmedel för tillhopa högst

59 jordbrukskonsulenter under villkor, bland andra, att samtliga övriga utgifter

för konsulenternas anställande och verksamhet bekostas av landsting,

hushållningssällskap eller eljest. Jämlikt beslut av 1937 års riksdag utgår

därjämte av statsmedel provisorisk avlöningsförbättring å 500 kronor för

år till jordbrukskonsulenterna. Bestämmelser härom äro meddelade i kungörelsen

den 11 juni 1937 (nr 372).

Lantbruksstyrelsen har i förenämnda skrivelse den 31 augusti 1937 rörande

anslagsbehovet för budgetåret 1938/1939 till avlönande av jordbrukskonsulenter

anfört huvudsakligen följande.

Provisorisk avlöningsförbättring å 500 kronor avseende år 1938 syntes

böra utgå för varje jordbrukskonsulent även under budgetåret 1938/1939.

Med ledning av de verkliga utgifterna för ändamålet under kalenderåret

1936 borde medelsbehovet för ålderstillägg beräknas till ett 2,500 kronor

högre belopp än för löpande budgetår. Det för avlönande av jordbrukskonsulenter

beräknade beloppet, senast 329,500 kronor, skulle således behöva

höjas med 2,500 kronor till 332,000 kronor.

Norrbottens läns hushållningssällskap har i sin skrivelse av den 9 november

1936 anfört i huvudsak följande.

Hushållningssällskapet vore i oundgängligt behov av ytterligare arbetskrafter

för att nödtorftigt kunna fylla sina ansvarsfulla och maktpåliggande uppgifter.

Ytterligare en jordbrukskonsulents arbete inom länet vore oundgängligt,

därest den jordbrukande allmänhetens krav på hjälp och biträde skulle

kunna tillgodoses och den statshjälp, som erbjödes skulle komma den till

godo. Då hushållningssällskapet saknade medel även till resekostnaderna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

o

för ytterligare en dylik befattningshavare och icke kunde påräkna ytterligare

bidrag från landstinget, hemställde sällskapet att Kungl. Majit ville åt sällskapet

anvisa ett belopp av 8,500 kronor för anställande och bekostande av

en extra jordbrukskonsulent.

Lantbruksstyrelsen har i sitt häröver avgivna utlåtande den 30 november

1936 framhållit, att frågan örn anvisande av medel till anställande av en

extra jordbrukskonsulent hos Norrbottens läns hushållningssällskap icke

lämpligen borde lösas för sig utan tagas i övervägande allenast i samband

med en mera allmän omprövning av hushållningssällskapens behov av ytterligare

bidrag av statsmedel till anställande av dylik arbetskraft.

I sin skrivelse av den 11 oktober 1937 har nyssnämnda hushållningssällskap

hemställt örn anslag å 4,700 kronor lör avlönande av ytterligare en

jordbrukskonsulent. Sällskapet har därvid anfört i huvudsak följande.

Under år 1937 hade statsmakterna vidtagit omfattande åtgärder till stöd

för det norrländska jordbruket. Sålunda hade Kungl. Majit den 9 juli 1937

till Norrbottens läns hushållningssällskap anvisat 80,000 kronor till ladugårdsförbättringar

under budgetåret 1937/1938. Vidare hade riksdagen anvisat

ett belopp av 500,000 kronor till särskilda stödåtgärder för jordbruket,

att efter framställning från vederbörande hushållningssällskap fördelas emellan

de fem nordligaste länen och eventuellt Kopparbergs och Värmlands län.

Slutligen hade lantbruksstyrelsen hos Kungl. Majit föreslagit, att ett anslag

å 115,000 kronor skulle anvisas för budgetåret 1938/1939 till propaganda

för förbättrad utfodring inom Norrland och Dalarna.

Då ifrågavarande hjälpverksamhet skulle förmedlas av hushållningssällskapet,

komme dess redan stora arbetsbörda att ytterligare ökas. Hushållningssällskapet

såge sig därför icke i stånd att med nuvarande arbetskraft på

ett nöjaktigt sätt fullgöra de åligganden, som med de nytillkomna uppgifterna

komme att åvila detsamma.

Det borde även erinras örn. att inom Norrbotten utgjordes icke mindre

än 81 procent av brukningsdelarnas antal av jordbruk med högst 5 hektar

åker, alltså till största delen ofullständiga jordbruk, 15 procent av antalet

brukningsdelar hade en areal odlad jord av emellan 5 och 10 hektar och

3.5 procent en areal av emellan 10 och 20 hektar. Följden av denna jordfördelning

vore, att bristen på föregångsmän oell ledare på jordbrukets område

vore större än inom andra län. Denna brist mäste sa långt det vöre

möjligt ersättas med hushållningssällskapets tjänstemän, som jämte det ordinarie

arbetet i avsevärd utsträckning måste medverka i det organisatoriska

arbetet för jordbrukets utveckling. Deal alltjämt ökade sönderstyckningen

av jorden och därmed ökningen av antalet ofullständiga jordbruk erfordrade

ett ökat arbete från hushållningssällskapets sida, då innehavarna av dessa

jordbruk krävde ständig hjälp från sällskapets befattningshavare. Da härtill

komme att Norrbotten utgjorde nära en fjärdedel av Sveriges land och

det bebyggda området cirka en femtedel av rikets areal, framginge att hushållningssällskapets

verksamhet ute hos jordbrukarna måste bliva avsevärt

kostsammare och mera tidsödande än inom något annat hushållningssällskaps

område. De klimatiska förhållandena med korta somrar krävde även

en forcering av fältarbetena under denna tid av året.

Då hushållningssällskapet ej hade egna medel till förfogande till bestridande

av kostnaderna för de ökade arbetsuppgifterna, bleve situationen

ohållbar. För att kunna tillgodose den jordbrukande allmänhetens krav på

hjälp och biträde i sin näring och för att på ett tillfredsställande sätt kunna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 232.

fullgöra de av statsmakterna ålagda uppgifterna, vore hushållningssällskapet

sålunda i oundgängligt behov av statsanslag för anställande av ytterligare

en jordbrukskonsulent.

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 22 oktober 1937 över sistberörda

framställning samt över en skrivelse från sällskapet av den 11 oktober 1937

örn anvisande av ett belopp av 10,000 kronor för anställande och avlönande

av ytterligare fyra vandringsrättare framhållit i huvudsak följande.

En ökning av antalet jordbrukskonsulenter och vandringsrättare hos ifrågavarande

hushållningssällskap syntes visserligen vara önskvärd. Emeltertid

torde vissa andra hushållningssällskap vara i ännu större behov av

ökat antal med statsbidrag avlönade dylika befattningshavare. Norrbottens

läns hushållningssällskap torde med avseende å antalet med statsbidrag avlönade

jordbrukskonsulenter och vandringsrättare i förhållande till åkerareal,

brukningsdelarnas antal samt folkmängd på landsbygden vara bättre

tillgodosett än hushållningssällskapen i de övriga norrländska länen och Kopparbergs

län vilket framginge av följande sammanställning:

Koppar-

Gävle-

Väster-

Jämt-

Väster-

Norr-

bergs

borgs

norrlands

lands

bottens

bottens i

läns

läns

läns

läns

läns

läns

hush.-

hush.-

hush.-

hush.-

hush-

hush.-

!

sällsk.

sällsk.

sällsk.

sällsk.

sällsk.

sällsk.

Antal med statsmedel avlönade

a) jordbrukskonsulenter.........

3

2

3

2

4

5 j

b) vandringsrättare ...........

4

O

4

3

16

15j

Areal åkerjord i hektar...........

108,472

113,092

98,736

67,171

108,627

63,315

Antal brukningsdelar ............

23,126

17,941

23,224

14,387

24,643

16,923

! Folkmängd på landsbygden ......

217,115

221,909

242,588

121,310

195.136

182.717

Areal åkerjord i hektar på varje med

statsbidrag avlönad

1

a) jordbrukskonsulent..........

36,157

56,546

32,912

33,586

27,157

12,663 i

i b) vandringsrättare ............

27.118

18,849

24,684

22,390

6,789

4,221

Antalet brukningsdelar på^arje med

statsbidrag avlönad

a) jordbrukskonsulent..........

7,709

8,970

7,741

7,193

6,161

3,385 !

b) vandringsrättare ............

5,782

2,990

5,806

4.796

1,540

1,128

Folkmängden dividerad med antalet

a) jordbrukskonsulenter ........

72,372

110,954

80,863

60,655

48,784

36,543

b) vandringsrättare ............

54,279

36,985

60,647

40,437

12,196

12,181

En liknande jämförelse med hushållningssällskapen i mellersta och södra

Sverige torde än ytterligare framhäva Norrbottens läns relativt gynnsamma

ställning uti ifrågavarande avseende. I samband härmed kunde erinras,

att enligt bilagan till 1937 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln,

punkt 85, en utredning angående den till hushållningssällskapen knutna konsulentverksamheten

ställts i utsikt. Det syntes knappast lämpligt att föregripa

en kommande utredning i ämnet genom att redan nu bevilja Norrbottens

läns hushållningssällskap statsbidrag till avlönande av ytterligare

personal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 1

För att hushållningssällskapet skulle kunna genomföra de särskilda stödåtgärder,

som avsåges med det statsanslag, som ställts till förfogande för budgetåret

1937/1938, syntes behov av ytterligare arbetskraft föreligga. Då

emellertid dessa stödåtgärder icke torde bliva av stadigvarande natur, syntes

särskilt anslag icke böra anvisas för anställande av ordinarie befattningshavare

hos Norrbottens läns hushållningssällskap, utan torde medel för avlönande

av erforderlig arbetskraft böra utgå av den del utav förenämnda

medel, som kunde komma att tilldelas hushållningssällskapet. Sällskapet

syntes således vid framläggande av plan för medlens användning böra beräkna

viss del av därav till avlönande av erforderlig extra arbetskraft för

utförande av här avsedda åtgärder.

k. Vandringsrättare.

De till avlönande av vandringsrättare anslagna statsmedlen äro avsedda

att disponeras enligt kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 514), ändrad

genom kungörelsen nr 561/1937, för bidrag under 1937 med 1,500 kronor

för var och en av 87 vandringsrättare. Som villkor för statsbidrags erhållande

har föreskrivits, bland annat, att vandringsrättares kontanta grundlön

skall utgöra minst 2,000 kronor samt att såväl skillnaden mellan statsbidraget

och grundlönen som övriga kostnader för vandringsrättare skola bestridas

av landsting, hushållningssällskap eller eljest.

I 1936 års statsverksproposition anmäldes en i december 1934 dagtecknad

skrivelse från Sveriges vandringsrättareförbund, vari bland annat hemställts,

att grundlönen för vandringsrättare måtte utgå med 2,800 kronor jämte tre

ålderstillägg örn 300 kronor vardera efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring

samt att berörda avlöning i sin helhet måtte bekostas av statsmedel.

Lantbruksstyrelsen förordade i häröver avgivet utlåtande den 30 augusti

1935, att minimigrundlönen för ifrågavarande befattningshavare, 2,000 kronor,

höjdes med 500 kronor till 2,500 kronor, vilken merkostnad tillika med

kostnaden för eventuellt ålderstillägg emellertid icke syntes böra bäras av

staten utan av respektive landsting eller hushållningssällskap. I remissutlåtande

den 2 oktober 1935 underströko hushållningssällskapens ombud

önskvärdheten av att grundlönen till vandringsrättare höjdes till 2,500 kronor,

varvid dock den härigenom uppkommande merkostnaden borde med

hänsyn till knappheten av tillgängliga anslagsmedel till hushållningssällskapens

förfogande helt bekostas av statsmedel. — I statsverkspropositionen

uttalade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet — liksom beträffande

förslaget örn ändrade avlöningsbestämmelser för jordbrukskonsulenter —

att med ståndpunktstagandet till ifrågavarande spörsmål borde anstå i avbidan

på en allmän reglering av hushållningssällskapens konsulentverksamhet.

Berörda uttalande föranledde ej någon erinran från riksdagens sida.

Jämväl vid 1937 års riksdag föreslåg lill behandling en framställning rörande

vandringsrättarnas lönestdllning. Jag tillåter mig härutinnan erinra

örn följande.

I skrivelse den 31 augusti 1936 framhöll lantbruksstyrelsen, ali vandringsrättare

på grund av bestämmelserna i kungörelsen den 14 december 1934

(nr 603) örn resekostnads- och traktamentsersättning åt befattningshavare

hos hushållningssällskap i realiteten måste anses hava erhållit minskade inkomster,

varför det finge anses skäligt, att nämnda befattningshavare be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

reddes kompensation härför senom en i motsvarande mån förbättrad tom - ställning. Dylik förbättring i avlöningshänseende kunde lämpligen vinnas

genom att den i 2 § i kungörelsen 514 1921 såsom villkor för statsbidrags erhållande

fastställda minimigrundlönen av 2,000 kronor höjdes med 500 kronor

till 2,500 kronor för år. Denna merkostnad likaväl som kostnaden för

eventuellt ålderstillägg syntes dock böra bäras av respektive landsting, hushållningssällskap

eller eljest, bland annat med hänsyn därtill, alt hushållningssällskapen

åtnjöte den ekonomiska fördelen av nyssnämnda sänkning

ifråga örn resekostnadsersättning.

Vid anmälan till statsverkspropositionen (IX H. T. p. 85) av frågan om

bidrag till hushållningssällskapen ansåg föredragande departementschefen

sig icke kunna upptaga det av lantbruksstyrelsen framförda förslaget. I sitt

av riksdagen godkända utlåtande nr 1 framhöll jordbruksutskottet, att ej

heller utskottet ansåge sig böra tillstyrka de framlagda förslagen till höjning

av vandringsrättarnas löner genom ökat statsbidrag till hushållningssällskapen.

Emellertid förutsatte utskottet, att Kungl. Majit snarast möjligt komme

att framlägga förslag till en allmän reglering av den till hushållningssällskapen

knutna konsulentverksamheten jämväl omfattande vandringsrättarna.

Frågan om vandringsrättarnas avlöningar torde befinna sig i ett

sådant läge, att en provisorisk lösning av spörsmålet eljest måste övervägas.

I skrivelse den 23 juli 1937 har Sveriges vandringsrättareförbund hemställt

dels örn en höjning från 2,000 kronor till 3,000 kronor av vandringsrättarnas

grundlön, dels att sagda befattningshavare skulle berättigas till tre

ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års

tjänstgöring, dels örn sådan ändring av gällande bestämmelser för avlönande

av vandringsrättare, att såväl grundlön som ålderstillägg helt skulle utgå av

statsmedel, dels ock att i avbidan på omreglering av hushållningssällskapens

konsulentverksamhet ett provisoriskt lönetillägg av 500 kronor måtte utgå

till varje vandringsrättare.

I skrivelse den 31 augusti 1937 bär lantbruksstyrelsen dels avgivit utlåtande

över förenämnda framställning, dels ock äskat medel för nästa budgetår

till avlönande av vandringsrättare. Härvid har styrelsen anfört väsentligen

följande.

Lantbruksstyrelsen holle alljämt före, att vandringsrättama borde erhålla

förbättrade avlöningsvillkor. I avvaktan på resultatet av den bebådade allmänna

regleringen av den till hushållningssällskapen knutna konsulentverksamheten

ansåge lantbruksstyrelsen sig böra förorda, att även de med bidrag

av statsmedel avlönade vandringsrättama bomme i åtnjutande av provisorisk

avlöningsförbättring med 500 kronor för år.

En sådan provisorisk avlöningsförbättring syntes icke av statsmakterna

böra åläggas hushållningssällskapen, utan anslag för densamma syntes lantbruksstyrelsen

böra utgå av statsmedel.

Till lantbruksstyrelsen hade inkommit framställningar från Kristianstads

läns, Hallands läns, Älvsborgs läns södra, Skaraborgs läns, Västmanlands

läns och Gävleborgs läns hushållningssällskap örn anvisande för budgetåret

1938 1939 av statsbidrag till ytterligare en vandringsrättare hos respektive

sällskap. För närvarande vore hos Kristianstads läns, Älvsborgs läns södra

och Gävleborgs läns hushållningssällskap anställda respektive 3, 1 och 6

med statsbidrag avlönade vandringsrättare. Då dessa tre län i stor utsträck
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

9

liing vore småbrukarlän, syntes det befogat, att de bereddes möjlighet att

nied bidrag av statsmedel anställa ytterligare en dylik befattningshavare.

Hos vartdera av Skaraborgs och Västmandlands läns hushållningssällskap

vore för närvarande anställda två med statsbidrag avlönade vandringsrättare.

Då utvecklingen på jordbruksområdet under senare år medfört alltmer

ökade krav på hushållningssällskapen och nied hänsyn till dessa båda

hushållningssällskaps relativt vidsträckta jordbruksområde och stora jordbruksbefolkning,

ansåge lantbruksstyrelsen det önskvärt, att även Skaraborgs

och Västmanlands läns hushållningssällskap finge komma i åtnjutande

av statsbidrag till anställande av vartdera ytterligare en vandringsrättare.

Vad beträffade den av Hallands läns hushållningssällskap gjorda framställningen

hade detta hushållningssällskap för budgetåret 1937/1938 erhållit

statsbidrag till anställande av ytterligare en vandringsrättare. Lantbruksstyrelsen

ansåge sig därför icke böra tillstyrka, att hushållningssällskapet

redan nu skulle komma i åtnjutande av statsbidrag till anställande av

ännu en dylik befattningshavare.

Vid bifall till vad lantbruksstyrelsen föreslagit skulle antalet vandringsrättare,

till vilkas avlönande statsbidrag utginge, komma att ökas från 87

till 92. Det för avlönande av vandringsrättare beräknade beloppet skulle således,

om det av lantbruksstyrelsen framförda förslaget örn en provisorisk

avlöningsförbättring å 500 kronor till en var dylik befattningshavare bifölles,

uppgå till [92 X (1,500 + 500) =1 184,000 kronor.

Vidare har Kronobergs läns hushållningssällskap i skrivelse den 20 september

1937 hemställt om anslag för anställande av ytterligare en vandringsrättare

hos sällskapet.

Lantbruksstyrelsen har i infordrat utlåtande den 21 september 1937 framhållit,

att detta hushållningssällskap, som för närvarande åtnjöte bidrag av

statsmedel till avlönande av tre vandringsrättare, vore att betrakta såsom ett

småbruksområde, enär 90 procent av totala antalet brukningsdelar hade en

areal, understigande 10 hektar. Med hänsyn härtill ansåge sig styrelsen

böra tillstyrka bifall till framställningen, vilket föranledde sådan ändring

i lantbruksstyrelsens förslag den 31 augusti 1937, att statsbidraget till avlönande

av vandringsrättare för budgetåret 1938/1939 borde beräknas till

186,000 kronor.

I skrivelse den 29 september 1937 hava hushållningssällskapens ombud i

anledning av en vid 1937 års ombudsmöte vackt motion hemställt, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen alt för budgetåret 1938/1939 anvisa erforderliga

medel för beredande av provisoriskt lönetillägg åt de hos hushållningssällskapen

anställda, med statsunderstöd avlönade vandringsrättarna med

500 kronor för befattningshavare och år.

Slutligen har Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

i skrivelse den (i november 1937 hemställt dels att ytterligare fyra vandringsrättare

finge anställas inom Västerbottens län, dels ock att hela kostnaden

för nio inom Västerbottens läns lappmark verksamma vandringsrättare måtte

vad avsåge såväl avlöning som rese- och traktamentsersättning bestridas

av staten, varför erfordrades ett förslagsanslag å 33,750 kronor. Till motivering

av sin framställning bär utskottet anfört i huvudsak följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Inom Västerbottens läns hushållningssällskaps område vore nu anställda

16 vandringsrättare, för vilka statsbidrag utginge till deras avlönande. Ehuru

detta antal kunde synas högt, vore det med hänsyn till rådande förhållanden

inom länet önskvärt att ytterligare fyra vandringsrättare kunde anställas.

Jordbruket inom länet befunne sig, trots de förbättringar som uppnåtts,

alltjämt i mindre gott skick. En vidgad upplysningsverksamhet vore därför

av nöden. Under de sista åren hade anlagts ett stort antal arbetarsmåbruk.

Därjämte funnes kronotorpare, kolonister, egnahemslåntagare m. fl.

mindre jordbrukare, som måste handledas och undervisas så att deras anläggningar

så fort som möjligt kunde giva utkomst åt brukarna och inkomster

till räntor och amorteringar. Därjämte påginge en stark nyodling, omkring

1,600 hektar årligen, och nybildning av nya jordbrukslägenheter. För att

tillgodose det allmännas intresse vid understödjande av denna verksamhet

vöre ej blott tillfyllest med en god planläggning utan fordrades även handledning

och kontroll vid arbetets utförande så att de anvisade medlen bomme

till full nytta. Men ej blott därför utan även för införande av nya brukningsmetoder

och rationellare arbetsteknik krävdes denna handledning. Lädes

härtill att de stora avstånden ställde hinder i vägen vid utövande av

denna handledande verksamhet, framginge därav att vandringsrättarna inom

dessa bygder hade en stor uppgift att fylla.

Sällskapets vandringsrättare vore fullt sysselsatta. Vissa vandringsrättare - distrikt vore för stora. Genom inrättande av två nya distrikt i lappmarken

och två i kustlandet kunde en lämpligare distriktsindelning uppnås. Även

med endast omkring 1,800 brukningsdelar per distrikt inom kustlandet med

dess större åkerareal kunde vandringsrättarens besök icke inträffa oftare

lin ungefär vart tredje år på varje brukningsdel. I lappmarken bleve besök

möjliga oftare, men där vore jordbruket än mera i vardande, vilket krävde

ytterligare medverkan av vandringsrättare!!. Förvaltningsutskottet funne därför

ytterligare arbetskraft av behovet påkallad för fullgörande av de uppgifter,

som följde med brytande av ny bygd och förkovran av äldre.

Den verksamhet av ifrågavarande slag, som bedreves inom lappmarken,

syntes emellertid förvaltningsutskottet vara av den natur, att statens understödjande

av verksamheten borde erhållas i långt högre grad än hittills.

Om än stora utvecklingsmöjligheter förelåge inom detta väldiga landområde.

vöre det dock först med det allmännas medverkan som den odlade bygden

kunde vidgas i mera raskt tempo. Denna i stort sett kolonisatoriska verksamhet

borde staten bekosta, då den ej borde belasta vare sig Västerbottens

eller Norrbottens kustland, som till en del bleve fallet, örn länen själva skulle

draga försorg om utvecklingen. I samband nied den utvidgning av antalet

vandringsrättare inom Västerbottens län, som förvaltningsutskottet förutsatte,

finge förvaltningsutskottet därför hemställa, att staten måtte påtaga

sig hela kostnaden för vandringsrättarnas avlöning och resor vad avsåge de

förslagsvis nio inom lappmarken stationerade. Härigenom skulle hushållningssällskapets

medel kunna i större grad än hittills få utnyttjas för produktions-

och upplysningsbefrämjande åtgärder. De under hela året 1936

tjänstgörande 15 vandringsrättarna inom Västerbottens län uppburo vardera

i medeltal 2,649 kronor 60 öre i avlöning och 953 kronor 26 öre i rese- och

traktamentsersättning. Kostnaderna för varje vandringsrättare och år belöpte

sig sålunda år 1936 till 3,602 kronor 86 öre. Avrundades denna summa

till 3,750 kronor, beroende av att dagtraktamentet numera vore höjt från

3 till 4 kronor, torde årskostnaden för nio vandringsrättare, anställda på

samma villkor, komma att belöpa sig till 33,750 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 232.

11

5. Täckdikningsförman.

Bestämmelser angående bidrag till anställande av täckdikningsförmän

hava meddelats i kungörelsen den 12 juni 1931 (nr 215). I gällande

villkor för lån från täckdikningslånefonden stadgas, bland annat, att, där

vederbörande hushållningssällskap ej annorlunda medgiver, låntagaren till

biträde vid täckdikningsarbete skall använda täckdikningsförman, som är

anställd i hushållningssällskapets tjänst eller på visst annat sätt kvalificerad.

Motsvarande bestämmelser gälla även i fråga örn bidrag från det för budgetåret

1933/1934 för första gången beviljade anslaget till bidrag till täckdikningar.

I skrivelse dea 31 augusti 1937 har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak

följande rörande behovet för nästa budgetår av statsmedel till avlönande av

täckdikningsförman.

Med hänsyn till täckdikningens stora betydelse för jordbruket syntes medel

fortfarande böra ställas till förfogande för ändamålet.

Till och med 1932 hade från hushållningssällskapen inkomna ansökningar

om statsbidrag i sin helhet kunnat tillgodoses. För 1933 hade däremot statsbidraget

enligt förenämnda bestämmelser kunnat utgå med sammanlagt

29,850 kronor, för 1934 med 45,600 kronor, för 1935 med 51,500 kronor och

för 1936 med 58,500 kronor, medan endast 26,000 kronor funnits för ändamålet

tillgängliga för vartdera året.

Den under de senaste åren inträffade ökningen av hushållningssällskapens

utgifter för anställande av täckdikningsförman hade sin grund i vidtagna

åtgärder från statsmakternas sida för kraftigare understödjande av täckdikningsverksamheten.

Beträffande behovet av statsbidrag för ifrågavarande ändamål för 1937

torde kunna förväntas, att detsamma bleve ungefärligen lika stort som för

1936.

Vid behandlingen under de senaste åren hos Kungl. Maj:t och i riksdagen

av ifrågavarande anslagsärenden hade den uppfattningen gjort sig gällande,

att vad beträffade sådan ökad anställning av täckdikningsförmän, som betingades

av tilldelningen av statsbidrag till täckdikningsföretag från det från

och med år 1933 därför anvisade anslaget, bidrag till kostnaderna för anställningen

borde, i likhet med vad fallet vore ifråga örn kostnad för annan

för ändamålet anställd extra arbetskraft, utgå ur sagda anslag. I anslutning

härtill anslog riksdagen för ett vart av budgetåren 1934/1935—1937/1938 till

anställande i nu ifrågavarande ordning av täckdikningsförmän hos hushållningssällskapen

allenast samma belopp som för budgetåret 1933 1934 eller

26,000 kronor.

Med sistnämnda belopp kunde emellertid endast en mindre del av hushåll - ningssällskapens kostnader för anställande av täckdikningsförmän bliva

täckt. Icke heller torde för sagda ändamål något nämnvärt tillskott vara att

påräkna från anslaget till statsbidrag för understödjande av täckdikningsföretag.

Med avsende härå kunde framhållas, att av ifrågavarande för 1935/

1936 anvisade anslag å 1,500,000 kronor ett belopp av 75,000 kronor fördelats

mellan hushållningssällskapen såsom bidrag till deras kostnader tor anställande

av extra arbetskraft, vilket belopp motsvarade omkring 57 procent

av de i hushållningssällskapens ansökningar örn ifrågavarande bidrag uppgivna

kostnaderna för åndamalet, ävensom att i dessa kostnadei endast i ett

mindre antal fall sällskapens utgifter för läckdikningsförmännen medräknats.

För budgetåret 1936/1937 reserverades för ändamålet ett belopp av 50,000 krei
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

nor, vilket belopp motsvarade endast omkring 36 procent av sällskapens

kostnader för extra arbetskraft av ifrågavarande slag, och för budgetåret

1937/1938 utgjorde det för nu berörda utgifter reserverade beloppet allenast

25,000 kronor. Enär nämnda belopp icke på långt när vore tillräckliga för

täckande av sällskapens kostnader för sådan extra arbetskraft, förrättningsmän

m. m., för vilka ifrågavarande medel i första hand vore avsedda, kunde

uppenbarligen endast en ytterst ringa om ens någon del därav disponeras

för avlöning av täckdikningsförmännen. I berörda avseende torde enahanda

förhållande komma att inträda jämväl under budgetåret 1938/1939.

Den under senare år inträdda ökningen av täckdikningsverksamheten torde

till icke oväsentlig del vara att härleda till de gynnsammare villkor för

erhållande av lån från täckdikningslånefonden, som stadgades år 1933. Medan

lån från fonden tidigare av hushållningssällskapen förmedlades till i

medeltal endast omkring 930,000 kronor årligen, toges nämligen numera hela

det för lån tillgängliga beloppet, 2,000,000 kronor i anspråk.

Vid en årlig låneförmedling av i medeltal 930,000 kronor hade bidrag till

anställande av täckdikningsförman utgått med i medeltal 24,000 kronor årligen.

Med denna utgångspunkt syntes vid den inträffade stegringen i utlåningen

från 930,000 kronor till 2,000,000 kronor bidraget till avlönande av

täckdikningsförman böra ökas i samma proportion eller till i runt tal 51,000

kronor.

Såsom bidrag till avlönande under 1938 av täckdikningsförman torde sålunda

för budgetåret 1938/1939 böra beräknas ett belopp av 51,000 kronor.

6. Förvaltningsbidrag till förmedlare av lån från täckdikningslånefonden.

Jämlikt beslut av 1921 års riksdag (prop. nr 181; R. skr. nr 284) utgår såsom

ersättning till hushållningssällskapen för deras kostnader med avseende

å den statsunderstödda täckdikningen årligen förvaltningsbidrag

dels med 20 kronor för varje med täckdikningslån understött företag, dels

ock med 3 procent av under året beviljade lån.

Lantbruksstyrelsen har i sin skrivelse den 31 augusti 1937 andraga i huvudsak

följande rörande anslagsbehovet för nästa budgetår för förvaltningsbidrag

till förmedlare av lån från täckdikningslånefonden.

Omfattningen av ifrågavarande förmedlingsverksamhet hade de senaste

åren visat en betydande stegring i jämförelse med föregående är, vilket framginge

av följande sammanställning.

Å r

|

Antal

företag

Lån

kronor

Förvaltnings-

bidrag

kronor

1928

769

1,015,195

45,774:80

1929

656

865,719

39,385:51 j

1930

640

906,192

41,048:36 ''

1931

793

1,048,332

47,149:96

1932

754

908,261

42,327:83

1933

1,126

1,267,848

60,555: 44

1934

1,862

1,825,421

91,994: -

1935

1,752

1,879,307

91,419:21

1936

1,943

1,964,253

97,787:59

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

13

Stegringen torde i väsentlig grad hava föranletts av under 1933 vidtagna

ändringar i fråga om understödjandet av täckdikning medelst statsmedel.

Med en beräknad utlåning av 2,000,000 kronor torde för 1938 antalet

täckdikningsföretag, som bleve delaktiga av det tillgängliga lånebeloppet,

kunna beräknas till omkring 1,900. Därvid förutsattes, att företagen i viss

utsträckning komme i åtnjutande av jämväl statsbidrag från anslaget till

täckdikningsföretag. Enligt gällande grunder syntes till förvaltningsbidrag

för 1938 böra beräknas (20 X 1,900 + 0.03 X 2.000.000 =) 98,000 kronor.

Vad först angår medelsanvisningen till hushållningssällskapens a 11 män na Departement*

verksamhet anser jag mig icke kunna biträda lantbruksstyrelsens fbislag

örn beloppets ökning. För ändamålet torde sålunda för budgetåret 1938/1939

böra beräknas samma belopp som för innevarande budgetår eller 2,800,000

kronor, att fördelas mellan de skilda sällskapen enligt gällande grunder.

Mot lantbruksstyrelsen framställning örn medelsanvisning dels för utlämnande

av bidrag till avlönande under 1938 av sekreterare bos hushållningssällskapen

med 172,000 kronor, dels för utlämnande av bidrag till avlönande

under samma år av 59 jordbrukskonsulenter med 332,000 kronor,

dels ock till förvaltningsbidrag för nämnda tid till förmedlare av lån från

täckdikningslånefonden med 98,000 kronor har jag intet att erinra.

Vad vandringsrättarna beträffar har, såsom av det föregående framgår,

Kungl. Majit och riksdagen såväl 1936 som 1937 avvisat framställningar örn

ökning av vandringsrättarnas avlöningsförmåner. Då emellertid den ifrågasatta

utredningen angående den till hushållningssällskapen knutna konsulentverksamheten

ej torde kunna igångsättas förrän tidigast under nästa ar,

torde frågan om vandringsrättarnas avlöningsförmåner böra upptagas till

behandling. Jag vill förorda att vandringsrättarna från och med den 1 juli

1938 må komma i åtnjutande av provisorisk avlöningsförbättring a 500 kronor

för år att utgå av statsmedel. I samband härmed bär sådan ändring

ske i gällande bestämmelser i ämnet, att såsom villkor för bidrags erhållande

föreskrives att vandringsrättares kontanta grundlön skall utgöra minst 2,500

kronor. Till denna fråga torde jag fä återkomma sedan riksdagen beslutat

i anslagsfrågan. Nu föreslagen provisorisk avlöningsförbättring bör på intet

sätt binda en blivande utredning rörande hushållningssällskapens befattningshavare.

1 likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att för nästa budgetår

böra beräknas medel för bidrag till avlönande av ytterligare sex vandringsrättare.

nämligen för en dylik befattningshavare hos edvart av Kronobergs

läns, Kristianstads läns, Älvsborgs läns södra, Skaraborgs läns, Västmanlands

läns och Gävleborgs läns hushållningssällskap. Antalet vandi ingsrättare,

till vilkas avlönande statsbidrag utgår, skulle härigenom komma atl

okas från 87 till 93. Då den av mig förordade provisoriska avlöningsförbättringen

till ifrågavarande befattningshavare skulle utgå från och med den

1 juli 1938, torde för budgetåret 1938/1939 böra anvisas medel för bidrag

till avlönande under 1938 av 93 vandringsrättare med (93 X 1,500 + 93 X

X 250 =) 162,750 kronor.

Framställningarna från Västerbottens och Norrbottens läns hushållnings
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

.sällskap om statsbidrag dels för anställande av ytterligare befattningshavare,

dels ock för bestridande av övriga omkostnader för vissa befattningshavare

anser jag mig ej kunna biträda. Av de särskilda medel, som riksdagen kan

komma att anvisa för åtgärder till det norrländska jordbrukets höjande,

torde — därest så visar sig nödvändigt — erforderligt belopp i form av

administrationsbidrag kunna ställas till sällskapens förfogande för avlönande

av den arbetskraft, som kan bli erforderlig för ifrågavarande särskilda

stödåtgärders genomförande. Vid sådant förhållande anser jag det ej lämpligt

att föregripa den kommande utredning angående den till hushållningssällskapen

knutna konsulentverksamheten, som omnämnts i 1937 års statsverksproposition,

nionde huvudtiteln, punkt 85, genom att redan nu bevilja

medel för avlönande av flera jordbrukskonsulenter och vandringsrättare hos

dessa hushållningssällskap.

Vad slutligen angår medel för utlämnande av bidrag till avlönande av

täckdikningsförmän torde dessa böra beräknas till oförändrat belopp, 26,000

kronor.

Förvaltningsbidrag till förmedlare av lån från jordbrukets lnaskinlånefond.

I det föregående har jag erinrat, att jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 29 januari 1937 tillkallade utredningsmän för utredning angående det

mindre jordbrukets arbetsförhållanden den 30 oktober 1937 avgivit betänkande

nied förslag till åtgärder för befrämjande av gemensam maskinanvändning

inom det mindre jordbruket.

Efter inhämtande av vederbörliga yttranden i ärendet, har Kungl. Majit

den 25 februari 1938 till riksdagen avlåtit proposition, nr 217, angående

vissa åtgärder till främjande av gemensam maskinanvändning inom det

mindre jordbruket. Bland annat innefattar nämnda proposition förslag örn

inrättande av en jordbrukets maskinlånefond.

I det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet har jag

förordat, att förmedlingen av lån från ifrågavarande fond borde handhavas

av hushållningssällskapen samt angivit grunderna för den ersättning, som

borde utgå till sällskapen för nämnda förmedlingsverksamhet.

Under åberopande av de skäl, som jag därvid andragit, får jag tillstyrka

att för ifrågavarande ändamål beräknas ett belopp av 15,000 kronor för

nästa budgetår.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 232.

15

Hemkonsulentutredningens förslag.

Jag torde nu få redogöra för hemkonsulentutredningens förslag rörande

statens medverkan för anställande av hemkonsulenter å landsbygden m. m.

Utredningen har inledningsvis erinrat, att undervisnings- och upplysningsverksamhet

på hemhushållningens område å landsbygden hedrives, förutom

av olika slags skolor, dels av hushållningssällskap och landsting, dels ock

av föreningar och andra dylika organisationer. Härefter har utredningen

redogjort för de åtgärder hushållningssällskapen vidtagit i förevarande hänseende.

Av nämnda redogörelse inhämtas i huvudsak följande.

Av hushållningssällskapen hava 8 anställt hemkonsulent för att tillhandagå

landsbygdens kvinnor med råd och anvisningar i frågor rörande hemmets

skötsel. Hushållningssällskapen anordna därjämte studieresor och undervisning

för i det mindre jordbruket deltagande kvinnor jämlikt reglementet

den 4 oktober 1929 (nr 350) för med statsmedel understödda åtgärder

till höjande av det mindre jordbruket.

För närvarande finnas hemkonsulenter anställda i Uppsala, Östergötlands,

Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västerbottens och

Norrbottens läns hushållningssällskap. Vidare har Gävleborgs läns hushållningssällskap

från 1928 varje år under 2 V2—3 månader tillfälligt haft en

hemkonsulent anställd.

Hemkonsulenternas antal samt deras avlöningsförmåner framgå av följande

tabell:

i

Hushållningssällskap

Antal

Årslön

Kr.

Ålderstillägg

Kr.

Tiden för tillträdej

av ålderstillägg

Uppsala........................

1

2,000

3 ä 300

3, 6 och 9 år

Östergötlands ..................

1

2,000

3 å 250

3, 6 och 9 år

Jönköpings.....................

1

2,800

3 å 200

3, 6 och 9 år

Hallands.......................

1

2,400

3 ä 250

5, 10 och 15 år !

Göteborgs och Bohus............

1

2,400

—

—

1 Kopparbergs....................

1

2,800

3 å 300

3, 6 och 9 är

Västerbottens ..................

1 2

2,500

3 å 250

5, 10 och 15 år

Norrbottens ....................

2

3,000

3 ä 250

3, 6 och 9 år

Resekostnads- och traktamentsersättning utgår till samtliga hemkonsulenter

enligt bestämmelserna i kungörelsen nr 603/1934, d. v. s. resekostnadsersättning

utgår för resa å järnväg enligt II klass samt traktamente med 6

kronor för dag och 3 kronor för natt.

I reglementet nr 350/1929 stadgas följande rörande den undervisningsverksamhet

hushållningssällskapen bedriva på hemhushållningens område.

Det ankommer på vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott

att meddela närmare bestämmelser rörande kvinnors deltagande i studieresa.

Undervisningskurs, avsedd för en större allmänhet,

skall omfatta minst sex dagar med uppehåll av högst två veckor mellan

varje undervisningsdag och skall minst en undervisningsdag avses före
-

1 En trädgårdsinstruktris och en hemkonsulent.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

trädesvis för kvinnliga deltagare. Sådan kurs, avsedd enbart för kvinnor,

må omfatta kortare tid, dock minst tre dagar. Undervisningskurs

för sä rskilt antagna kvinnliga elev''er kan anordnas:

a) såsom allmän kurs i huslig ekonomi och lanthushållning på minst två.

högst sex veckor med minst två lektionstimmar varje arbetsdag, därvid den

ena timmen anslås till demonstrationsundervisning i huslig ekonomi eller

matlagning (husmoderskurs), eller

b) såsom specialkurs på minst sex, högst tolv dagar, omfattande huslig

ekonomi eller någon av de delar av lanthushållningen, som falla inom kvinnans

verksamhetsområde.

Såväl husmoderskurs som specialkurs må anordnas antingen såsom fast

kurs på ett ställe under hela undervisningstiden eller såsom flyttande kurs

på flera ställen, det ena efter det andra med minst en arbetsdag i varje

vecka på varje undervisningsställe.

Hushållningssällskap äger att, där sådant finnes önskvärt, vid husmoderskurs

bestämma viss avgift för varje deltagare såsom ersättning för de vid

demonstrationerna använda råmaterialierna.

önskar hushållningssällskap, att undervisningen meddelas i kurser avkortare

varaktighet, eller eljest i annan form, göres därom särskild framställning

hos Kungl. Majit i sammanhang med ansökningen örn statsunderstöd.

Jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 24 april 1936 (nr 112) angående

understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter

m. m. kan understöd tilldelas sådan deltagare i fast småbrukarkurs

med särskilt antagna elever, som har sin verksamhet vid jordbruk med högst

12 hektar åker och som är boende så avlägset från den plats, där kursen

hålles, att deltagaren icke kan under densamma vistas i sitt hem, och som

tillika visar sig vara i behov av dylikt understöd. För envar därtill berättigad

utgår under den tid kursen pågår understöd med 1 krona 50 öre för dag.

Behovet av hemkonsulenter.

Utredningen har anfört i huvudsak följande rörande behovet av hemkonsulenter

å landsbygden.

Det sistförflutna årtiondet hade för den svenska jordbruksnäringens vidkommande

medfört en utveckling, som kännetecknats av en allmänt omfattad

och av det allmänna understödd rationalisering. Detta gällde såväl

jordens brukande som produkternas förädling och avsättning.

Det vore egentligen blott inom ett av lantbrukets arbetsområden, där arbetsbesparande

och förbilligande anordningar icke kunnat genomföras i

önskvärd utsträckning, nämligen beträffande hushållsarbetet. Rationaliseringen

av den egentliga jordbruksdriften hade ej medfört någon nämnvärd

lättnad i kvinnornas arbetsbörda. Deras arbete hade tvärtom ökats till

följd av nutidens krav på hygien och bekvämlighet.

Den bristande tillgången på kvinnlig arbetskraft inom jordbruket och den

kvinnliga jordbrukarungdomens benägenhet att söka arbetsutkomst och försörjning

inom andra yrken i städer och samhällen hade pålagt husmödrarna

ökad arbetsbörda, icke blott inomhus utan även för utförande av utomhussysslor,

som läge vid sidan av det egentliga hushållsarbetet. Deras arbetstid

bleve ofta onormalt lång och arbetet tungt och uppslitande i brist på

modern och arbetsbesparande utrustning i kök och å andra arbetsplatser.

Det kunde ännu sägas vara regel, att svenska lanthem saknade vattenledning,

avlopp, centralvärme och tillgång till varmvatten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

17

Utan att de faktiska förhållandena gjorts till föremål för systematiska

eller mera ingående undersökningar hade utredningen ansett, att den allmänna

erfarenheten tillräckligt verifierat uppfattningen att inom lanthushållen

förekomme betydande missförhållanden. Dessa brister kunde icke

sägas vara förenliga med nutida social samhällssyn. Detta så mycket mindre

som vårt jordbruks bärighet i stor utsträckning vore beroende av hur det

inre hemmets arbete och ekonomi vore ordnad, i vilken omfattning hemmaproducerade

nyttigheter komme till användning och hur hygien och allmän

trevnad främjades.

Utredningen hade icke ansett en mera detaljerad bevisföring erforderlig

för att motivera en snabb och djupgående reformering av arbetsförhållandena

inom lanthushållen. Det vore uppenbart att utredningens uppdrag

innefattade blott en del av de åtgärder, som kunde leda härtill. Otvivelaktigt

vore emellertid att övergången till förbättrade villkor måste ses som en

uppfostrings- och utbildningsfråga. Utan ökade fackliga insikter hos husmödrarna

själva komme tekniska förbättringar knappast till åsyftad nytta.

På landsbygden meddelades för närvarande knappast någon verkligt planmässig

undervisning i hemsysslor. Vid lanthushållsskolorna erhölle endast

ungefär 10 procent av dem, för vilka denna undervisning vore avsedd, utbildning

för kommande arbetsuppgifter. I fortsättningsskolan, där undervisning

företrädesvis meddelades i matlagning, vore elevgrupperna i många

fall för stora och undervisningen ofta ensidigt inriktad på konsumenthushållens

behov. Något över halva antalet skoldistrikt hade infört obligatorisk

undervisning i husligt arbete i fortsättningsskolan.

Upplysning i hem- och hushållsfrågor hade länge meddelats genom frivilliga

organs försorg. Denna verksamhet, hur nyttig och nödvändig den än

vore, kunde dock knappast tänkas fylla behovet för det stora flertalet av

landsbygdens kvinnor.

Ett flertal hushållningssällskap hade sedan länge haft sin uppmärksamhet

riktad på jordbrukarkvinnornas speciella utbildningsbehov, och genom

sällskapens försorg hade en omfattande upplysnings- och propagandaverksamhet

utövats. Denna hade dock varit av mera tillfällig natur, och vissa

av hushållsarbetets viktigaste problem hade alldeles förbisetts. Sagda verksamhets

ordnande efter en genomtänkt plan under fast anställda hemkonsulenters

ledning hade av ekonomiska skäl icke hittills kunnat genomföras

i flera än åtta av landets hushållningssällskap.

Erfarenheten från dessa styrkte till fullo den betydelse en helt genomförd

hemkonsulentinstitution kunde få för upplysnings- och undervisningsverksamheten

bland landsbygdens kvinnor och därigenom också för lanthemmen

i sin helhet. Först genom en sådan organisation torde ett verkligt

planmässigt upplysningsarbete kunna bedrivas. Man torde också kunna

förvänta att landsbygdens kvinnor i hemkonsulenten skulle se den goda

rådgivare, som sökte medverka till underlättande av deras arbete och förbättrande

av deras ställning.

Vid den med statsmedel bedrivna bostadsförbättringsverksamheten liksom

i fråga örn andra åtgärder till förbättringar av kök- och ekonomiutrymmen

i lanthemmen tolde hemkonsulenten i viss omfattning kunna lämna

råd och anvisningar rörande planlösning och inredningsdetaljer.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 232.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Hemkonsulentverksamhetens organisation m. m.

Utredningen har vad angår frågan, till vilken myndighet eller organisation

hemkonsulentverksamheten bör anknytas, funnit övervägande skäl tala för

ett bibehållande av nuvarande anordning, nämligen att verksamheten inordnades

under hushållningssällskapen. Då dessa hade hand örn de med statsmedel

understödda studieresorna och kurserna för i det mindre jordbruket

deltagande män och kvinnor, vid vilka resors och kursers anordnande hemkonsulent

borde medverka, motiverade även detta, att hemkonsulenterna borde

vara anställda hos hushållningssällskapen. Utredningen har vidare anfört,

bland annat, följande.

För att tillgodose det behov av hemkonsulenter, sorn otvivelaktigt förelåge,

borde enligt utredningens mening till att börja med anställas minst en

hemkonsulent inom varje hushållningssällskaps område. Vidkommande Västerbottens

och Norrbottens läns hushållningssällskap syntes, med hänsyn till

de stora avstånden, antalet brukningsdelar samt den starka folkökningen, böra

anställas minst två hemkonsulenter. Det antal hemkonsulenter, som för

närvarande skulle vara oundgängligen nödvändigt, uppginge sålunda till 28.

Med hänsyn till angelägenheten av att den föreslagna organisationen av

hemkonsulentverksamheten genomfördes med det snaraste och då hushållningssällskapens

ekonomi i flertalet fall torde lägga hinder i vägen härför,

borde enligt utredningens mening statsbidrag utgå till bestridande av viss

del av kostnaderna för hemkonsulentverksamheten Utredningen utginge

från att statsmakterna, därest verksamhetens utveckling så krävde, komme

att bevilja statsbidrag för anställandet av det ytterligare antal hemkonsulenter,

som kunde bliva erforderligt.

Det borde ankomma på hushållningssällskapen att inom respektive område

organisera verksamheten så som bäst passade för de lokala förhållandena,

exempelvis genom inrättandet av särskilda sektioner för hemfrågor

inom hushållningssällskapens underavdelningar, i vilka sektioner borde finnas

såväl manliga som kvinnliga ledamöter. Åtminstone till att börja med

borde verksamheten dock vara underkastad visst överinseende, vilket syntes

böra anförtros lantbruksstyrelsen.

Beträffande verksamhetens planläggning borde hemkonsulents huvuduppgifter

bliva föredrags- och kursverksamhet, rådgivning samt anordnande av

studieresor. Föredragsverksamheten torde få stor betydelse därigenom, att

hemkonsulenten gåves tillfälle göra sin verksamhet känd för en större allmänhet

och härigenom väcka intresse bland annat för anordnandet av kurser

i olika lanthushållet berörande frågor. Detta syfte herde även kunna uppnås

genom samarbete med dels de lokala organ, som kunde förefinnas inom hushållningssällskapen,

dels ock med de föreningar, som hade lanthushållet berörande

frågor å sitt program.

Vidkommande kursverksamheten ville utredningen framhålla önskvärdheten

av att hushållningssällskapen genom sina hemkonsulenter sökte åstadkomma

största möjliga planmässighet på detta område, vilket syfte borde

kunna vinnas genom samarbete med de föreningar, som sysslade med kursverksamhet

på hithörande områden. Enligt utredningens mening borde hemkonsulentens

verksamhet företrädesvis ägnas husmödrarna och den vuxna

ungdomen å landsbygden. De kurser, som anordnades av hemkonsulent eller

genom hennes förmedling, borde stå öppna för alla för saken intresserade.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

19

I första hand borde dock konsulenten inrikta sig på att undervisningen komme

husmödrarna i småbrukar- och lantarbetarhem till del. För att kursverksamheten

skulle kunna nå alla dem, som i första hand vore i behov av

undervisning, borde hemkonsulent söka samarbete med de lokala organen

inom hushållningssällskapen.

Beträffande de husmoders- och specialkurser, som hushållningssällskapen

anordnade för särskilt antagna kvinnliga elever jämlikt reglementet nr 350/

1929 för med statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre

jordbruket, ville utredningen uttala sig för att dessa i viss utsträckning gåves

formen av semesterkurser, lämpligen förlagda till internatskolor (lanthushålls-

och folkhögskolor).

För att mindre bemedlade kvinnor, sysselsatta inom det mindre jordbruket,

i tillräcklig omfattning skulle kunna deltaga i dylika kurser torde det

vara erforderligt, att understöd utginge till dem. Utredningen ville därför

förorda, att sådan ändring vidtoges i kungörelsen den 24 april 1936 (nr 112)

angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter

m. m., att understöd med en krona 50 öre om dagen kunde

utgå jämväl till deltagare i husmoders- och specialkurser under den tid,

kursen påginge.

Hemkonsulents arbetsuppgifter.

Utredningen har ansett, att det borde ankomma på vederbörande hushållningssällskap

att utfärda instruktion rörande hemkonsulents arbetsuppgifter

och åligganden, vilken instruktion av sällskapet borde underställas lantbruksstyrelsen

för godkännande. Till ledning för hushållningssällskapen

härvid har utredningen uppgjort ett förslag till sådan instruktion varav framgår,

vilka arbetsuppgifter m. m. utredningen ansett i första hand böra åvila

hemkonsulent. Utredningen har dock framhållit, att de lokala förhållandena

i olika delar av riket kunde föranleda mer eller mindre väsentliga avvikelser

härifrån. Förslaget är av följande lydelse:

»Förslag

till

instruktion för hemkonsulenter.

Det åligger hemkonsulent:

1. att genom resor inom länet eller eljest söka förvärva ingående kännedom

örn befolkningen, dess vanor och levnadsförhållanden, ävensom att

noggrant aktgiva på de nya rön, som göras, samt följa utvecklingen, på det

verksamhetsområde, som hemkonsulenten företräder;

2. att utan särskild ersättning muntligen och skriftligen lämna råd och

upplysningar i alla till hennes arbetsområde hörande frågor;

3. att bland kvinnorna å länets landsbygd oell särskilt bland husmödrar

och vuxen kvinnlig ungdom, som ha sin verksamhet vid mindre jordbruk

eller i lantarbetarhem, söka främja ändamålsenliga arbetsmetoder, rationalisering

i arbetet samt ordning och trevnad inom hemmen i förening med

en klok ekonomisk hushållning samt att verka för höjandet av sådana jord
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

brukets binäringar, som kunna falla inom kvinnornas verksamhetsområden;
4.

att efter rekvisition eller på uppdrag av förvaltningsutskottet eller av

eget initiativ tillhandagå personer inom länet, i främsta rummet från hem,

som i punkt 3 omnämnas, med råd och upplysningar rörande alla en husmoders

på landet vanliga sysslor, såsom matlagning och bakning, slakt, konservering,

hemmets vård i allmänhet samt smådjurs- och trädgårdsskötsel,

ävensom att vara hemmen behjälplig vid anskaffandet av ändamålsenliga

inom- och utomhusinredningar i samband med nybyggnad eller eljest;

5. att efter förvaltningsutskottets beslut planlägga och leda studieresor

för landsbygdens kvinnor;

6. att bestrida undervisningen i till hennes fack hörande ämnen vid av

hushållningssällskapet anordnade undervisningskurser.

7. att efter förvaltningsutskottets beslut anordna särskilda undervisningskurser

med praktiskt arbete, demonstrationer och föredrag i de ämnen, som

i punkt 4 omnämnas, samt andra dem närstående t. ex. varukännedom,

bokföring m. m. ävensom att handhava ledningen av dessa kurser och därvid

bestrida förekommande teoretisk och praktisk undervisning;

8. att vid alla lämpliga tillfällen söka kontakt med lanthemmens kvinnor

och söka uppmuntra dem till företagande av förbättringar, avseende de områden,

som kvinnornas verksamhet omfattar;

9. att i övrigt genom tal och skrift söka verka för befrämjande och förkovran

av de jordbrukets verksamhetsområden, som beröras av hennes

tjänsteåligganden;

10. att å sällskapets expedition biträda med handläggandet av och yttra

sig i sådana ärenden, som falla inom hennes eget verksamhetsområde;

11. att biträda vid utställningar och prisbedömningar och att i förekommande

fall själv taga initiativ till dylika;

12. att stödja sådan föreningsverksamhet, som syftar till hemmens och

arbetslivets utveckling och kvinnornas väckande till håg för självstudier och

ett vidgat samhällsintresse;

13. att lämna råd och anvisningar beträffande sådan allmän kurs- och

upplysningsverksamhet, som visserligen icke kan ledas eller handhavas av

hemkonsulenten själv, men som hon bör lia kännedom örn t. ex. kurser i

barnavård, hemsjukvård, socialhygien, sömnad, spånad, växtfärgning och

vävning samt föredrag i hithörande och allmänbildande ämnen:

14. att stå i nära kontakt med och söka samarbete med personer och institutioner

(t. ex. skolor), som på andra vägar arbeta för lanthemmens och

landsbygdsbefolkningens höjande i ekonomiskt och socialt hänseende;

15. att, om anledning därtill förefinnes, göra framställning hos förvaltningsutskottet

om åtgärder till främjande av verksamheten;

16. att föra noggranna anteckningar örn sin verksamhet i enlighet med de

anvisningar, som förvaltningsutskottet föreskriver;

17. att årligen före den 10 januari till förvaltningsutskottet avgiva berättelse

över verksamheten under nästföregående år.»

Kompetensvillkor samt utbildning av hemkonsulenter m. m.

Utredningen, som förordat, att lanthushållslärarinneutbildning i första

hand borde uppställas som kompetensvillkor för hemkonsulentbefattning,

har vidare anfört i huvudsak följande.

Från Ianthushållningsseminarium utexaminerade skolkökslärarinnor eller

trädgårds- och slöjdlärarinnor borde efter erforderlig komplettering av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:ts proposition nr 232.

21

sin utbildning kunna förklaras behöriga att innehava hemkonsulentbefattning.

Med hänsyn till de speciella uppgifter en hemkonsulent komme att

få, torde dock en viss omläggning av undervisningen vid lanthushållningsseminarierna

vara motiverad. Denna fråga syntes böra upptagas till behandling

i samband med den utredning av frågan örn lanthushållslärarinneutbildningen,

som 1936 års lantbruksundervisningskommitté förordat.

I avbidan på resultatet av den utredning, som kunde komma till stånd i

denna fråga, vore det enligt utredningens mening nödvändigt, att anordna

särskild utbildning för såväl personer, vilka aspirerade på hemkonsulentbefattningar,

som redan anställda hemkonsulenter, vilka ville genomgå dylik

utbildning.

Vid genomförandet av den organisation av hemkonsulentverksamheten,

som utredningen förordat, torde anordnandet av en särskild utbildningskurs

bliva oundgängligen nödvändig. De ämnen, vari utbildning

i första hand skulle behövas, vore följande:

1) Ekonomi och bokföring:

Samhällets ekonomiska struktur, jordbrukets ställning i näringslivet, jordbrukets

utvecklingsmöjligheter, föreningsväsendet, arbetsfördelningen mellan

män och kvinnor, lantbrukets och lanthushållets bokföring samt driftsekonomiska

beräkningar m. m.

2) Bostadsinredning och hemvård:

Lanthemmets inredning för åstadkommande av bättre bostadsvanor, hygien

och arbetsförhållanden. Inredning av ekonomiutrymmen: tvättstuga, källare,

mjölkrum, hönshus m. m. Materiallära, varukännedom, vård av inventarier

och klädvård med modellserier.

3) Näringslära:

Kosten och dess sammansättning av vid jordbruket producerade alster. Möjligheten

av att även vid mycket små inkomster åstadkomma en fullvärdig

kost. Ekonomiska kalkyler belysande hemma-producerade varors värde i

förhållande till inköpta.

4) Pedagogik, metodik och psykologi,

5) Samhällslära:

Orientering om sociala välfärdsanordningar, statliga och kommunala verk

och inrättningar, viss lagstiftning, skolor och kurser, föreningsverksamhet,

bildningsrörelser, ungdomsverksamhet, kvinnorna och samhällsarbetet, livsföringen

i olika landsändar.

6) Kurser och undervisning:

Planläggning av kurser och studieresor, utställningar och deras bedömning,

semesterveckor, kursverksamhet i samarbete med skolor med flera. Hemslöjdens

ställning och uppgift. Undervisningsmaterial och dess anskaffning.

7) övningar:

Föredrag, demonstrationer, diskussioner och föreningsteknik.

Ett genomförande av en undervisning av förenämnd omfattning syntes komma

att kräva omkring 300 undervisningstimmar (föreläsningar och övningar).

För att deltagarna, vilkas antal syntes böra beräknas till omkring 30, skulle

få tillräcklig tid över för självstudier, borde undervisningstimmarnas antal

begränsas till 4 per dag. Under dessa förutsättningar torde kursen komma

att taga en tid av omkring 3 månader i anspråk.

Kostnaderna för arvoden till kursledare och lärare samt för lokaler o. dyl.

borde enligt utredningens mening bestridas av statsmedel. Däremot skulle

det ankomma på eleverna att själva bekosta sitt uppehälle vid kursen. Utredningen

ville dock förorda, att lill mindre bemedlade elever måtte utgå stipendier

å förslagsvis 100 kronor för kurs. Med dessa utgångspunkter hade statens

kostnader för kursen beräknats till 8,000 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Härvid hade utredningen beräknat kostnaderna för undervisningen till 15

kronor per undervisningstimme eller sammanlagt till (300 X 15=) 4,500

kronor, stipendiernas antal till 15 och kostnaderna härför till (15 X 100=)

1,500 kronor samt kostnaderna för undervisningsmaterial, organisationsarbete

och ledararvode till sammanlagt 2,000 kronor. Det borde ankomma på lantbruksstyrelsen

att planlägga och anordna ifrågavarande kurs.

Vad slutligen anginge frågan om prövningen av kompetensen

hos sökande till hemkonsulentbefattning syntes önskvärt att enhetlighet åvägabringades

härutinnan.

I detta sammanhang kunde erinras att 1936 års lantbruksundervisningskommitté

föreslagit följande bestämmelser för kompetensprövningen av föreståndarinnor

och lärarinnor vid lanthushållsskolor:

»Sedan ansökningstiden utgått, översändas ansökningshandlingarna till

lantbruksstyrelsen, som äger pröva de sökandes behörighet och att, därest så

mångå behöriga sökande finnas, på förslag till befattningen uppföra de tre

sökande, vilka främst synas böra ifrågakomma till den lediga befattningen.

Sedan tiden för anförande av besvär mot lantbruksstyrelsens förslag gått till

ända eller, i händelse av besvär, Kungl. Maj:t meddelat beslut, har skolans

styrelse att till befattningen antaga någon av de å förslaget uppförda.»

Utredningen, som närmast tänkt sig en liknande anordning för prövningen

av kompetensen hos sökande till ledig hemkonsulentbcfattning, ansåge sig

dock böra förorda, att i avbidan på den utredning, som kunde komma till

stånd rörande hushållningssällskapens konsulentverksamhet i allmänhet, sagda

prövning anordnades på liknande sätt som för jordbrukskonsulenter, d. v. s.

så att hemkonsulent skulle förklaras kompetent till sådan anställning av lantbruksstyrelsen.

Vid den prövning lantbruksstyrelsen hade att verkställa torde

böra tagas hänsyn till förutom examensmeriter piaktisk erfarenhet, kännedom

om orten, socialt intresse och god hälsa. Då hemkonsulent huvudsakligast

komme att få sin verksamhet bland husmödrar från mindre jordbrukaroch

lantarbetarhem, syntes vid sagda prövning särskild hänsyn böra tagas till

huruvida sökande under tillräckligt lång sammanhängande tid allvarligt deltagit

i de arbeten, som förekomme i ett mindre jordbrukarhem.

Anställningsvillkor och löneförmåner.

Utredningen har anfört i huvudsak följande rörande anställningsvillkor

och löneförmåner för hemkonsulent.

Hemkonsulent borde vara fast anställd i hushållningssällskaps tjänst. Då

utredningen ämnade förorda, att statsbidrag skulle utgå till hemkonsulents

grundavlöning jämte ålderstillägg på i huvudsak de villkor, som gällde beträffande

jordbrukskonsulent, torde härav följa, att hemkonsulent bleve

skyldig att vara delägare i statens pensionsanstalt. Med hänsyn till det krävande

arbete, som torde komma att påvila hemkonsulent, syntes pensionsåldern

böra fastställas till 60 år.

Vad härefter anginge de löneförmåner, som borde tillkomma hemkonsulent,

syntes dessa böra fastställas till ett belopp liggande mellan de löneförmåner,

som å ena sidan tillkomme föreståndarinna och å andra sidan lärarinna vid

lanthushållsskola med två längre kurser. Denna avvägning av löneförmånerna

borde enligt utredningens mening medföra en önskvärd cirkulation mellan

hemkonsulentverksamheten och lanthushållsskolorna. Ur utbildningssynpunkt

syntes nämligen lämpligt, att hemkonsulenterna i första hand rekryterades

bland lärarinnorna vid lanthushållsskolorna. Med hänsyn till det påfrestande

arbete, en hemkonsulent sannolikt komme att få utföra, syntes det

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

dock icke lämpligt, att hon i regel kvarstannade å sin tjänst till pensionsåldern.

Det torde fördenskull vara önskvärt, att lönen avpassades så, att det

framstode såsom en naturlig befordringsgång, att hemkonsulent sökte sig

tillbaka till lanthushållsskola såsom föreståndarinna.

Utredningen förutsatte, att vid övergång från någon av ovan omförmälda

tjänster till annan sådan tjänst vederbörande skulle äga rätt tillgodoräkna sig

föregående tjänstgöring för pension.

Med dessa utgångspunkter ville utredningen förorda, att grundlönen till

hemkonsulent fastställdes till 3,500 kronor samt att å denna lön bolde utgå

tre ålderstillägg å 300 kronor efter 5, 10 och 15 år. Under förutsättning, att

vederbörande hushållningssällskap fastställde dyrtidstillägget till samma procenttal,

som utginge till föreståndarinna och lärarinna vid lanthushållsskola

samt att 1938 års riksdag godtoge framlagt förslag om provisorisk avlöningsförbättring

för sagda befattningshavare med 10 procent å grundlönen, skulle

begynnelselönen och slutlönen för föreståndarinna och läraiinna vid lanthushållsskola

samt hemkonsulent uppgå till följande belopp:

Lärarinna j| Hemkonsulent

Föreståndarinna

Begyn-

nelselön

S“ nelselön j Aution

Begyn-

nelselön

Slutlön

2,500

375

300

2,500

900

510

300

3,500

525

3,500

900

660

3,400

510

450

3,400

600

600

450

Dyrtidstillägg (uppskattningsvis 15 %)

Bostad med bränsle (beräknat värde)

Ev. provisorisk avlöningsförbättring ..

3,175

250

4,210

250

4,025

5,060

1 4,360

340

5,050

340

3,425

4,460

4,025

5,060

| 4,700

5,390

Grundlönen till hemkonsulent hade beräknats till 3,500 kronor under förutsättning

att riksdagen beviljade föreslagen provisorisk avlöningsförbättring

till föreståndarinnor och lärarinnor vid lanthushållsskolor. Skulle så ej

bliva fallet, borde grundlönen till hemkonsulent fastställas till 3,200 kronor.

Därest 1936 års lantbruksundervisningskommittés förslag, att föreståndarinnas

och lärarinnas vid lanthushållsskola avlöningsförmåner skulle utgå

enligt 18:e respektive 15:e lönegraden, avdelning B, av den under 9 § avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen

införda löneplanen, torde en omprövning av frågan örn storleken av hemkonsulents

avlöningsförmåner böra äga rum. Avlöningsförmånerna syntes

under sådana förhållanden böra fastställas till belopp motsvarande avlöning

enligt 17 :c lönegraden i förenämnda löneplan.

Slutligen ville utredningen något beröra frågorna rörande semester och

reseersättning.

Beträffande semester torde det visserligen ankomma på vederbörande hushållningssällskap

att besluta, huruvida rätt till sådan skulle tillkomma hemkonsulent

och örn semesterns längd. Utredningen ville dock framhålla, att

det vore önskvärt, örn semestern fastställdes förslagsvis till en månad för

samtliga hemkonsulenter.

Med hänsyn till tjänstens ambulerande karaktär och då hemkonsulent van
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr 232.

ligen måste medföra undervisningsmaterial i stor omfattning, syntes det önskvärt,

att hushållningssällskapen vidtoge åtgärder för att för hemkonsulenterna

underlätta användandet av motorfordon i tjänsten.

Behov av statsbidrag m. m.

Utredningen har framhållit, att de årliga kostnader, som enligt utredningens

mening borde bestridas av statsmedel, vore grundavlöning och i förekommande

fall ålderstillägg till hemkonsulenter. Som villkor för åtnjutande

av sagda bidrag borde gälla, att hemkonsulents kontanta arvode utgjorde

minst 3,500 kronor och att den avlöning utöver minimiarvodet, som kunde

finnas påkallad, ävensom rese- och traktamentsersättning bestredes av hushållningssällskap,

landsting eller eljest. Beträffande kompetentförklaring, anställningsform,

grunder för åldertilläggs åtnjutande och för tjänstledighetsavdrag

samt pensionsrätt har utredningen ansett att i tillämpliga delar borde

gälla samma bestämmelser som för jordbrukskonsulent. Slutligen borde föreskrivas,

att verksamheten skulle stå under inseende av lantbruksstyrelsen.

Med hänsyn till önskvärdheten av att den av utredningen föreslagna särskilda

utbildningskursen borde hinna avslutas, innan de nya hemkonsulentbefattningarna

tillsattes, har utredningen ansett att statsbidrag till hemkonsulenternas

avlöning borde utgå först från och med den 1 januari 1939. Beträffande

statens kostnader för hemkonsulentverksamheten under nästa budgetår

har utredningen anfört följande.

Statens kostnader för grundlön till de föreslagna 28 hemkonsulenterna skulle

för budgetåret 1938/1939 uppgå till X|’5QQ = j 49,000 kronor. Vad beträffade

kostnaderna för ålderstillägg under sagda budgetår torde dessa komma

att uppgå till 900 kronor. Utredningen hade vid denna beräkning utgått

från, att de hos hushållningssällskapen anställda hemkonsulenterna för åtnjutande

av ålderstillägg finge tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring som

hemkonsulenter. Då kostnaderna för den föreslagna utbildningskursen av

utredningen beräknats till 8,000 kronor, skulle anslagsbehovet för hemkonsulentverksamheten

under budgetåret 1938/1939 uppgå till 57,900 kronor.

Slutligen har utredningen framhållit, att det torde var nödvändigt, att den

av 1936 års lantbruksundervisningskommitté föreslagna byråinspektörsbefattningen

inrättades från och med den 1 juli 1938, då det lämpligen borde ankomma

på innehavaren av sagda befattning att inom lantbruksstyrelsen bereda

ärenden rörande den särskilda utbildningskursens planläggning och anordnande,

prövningen av kompetensen hos sökande till hemkonsulentbefattningar

samt övriga ärenden berörande hemkonsulentverksamhetens organiserande.

Utredningens hemställan.

Under åberopande av vad som anförts har utredningen hemställt,

att statsmedel från och med den 1 januari 1939 måtte ställas till hushållningssällskapens

förfogande för anställande av hemkonsulenter,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232■ 25

att för budgetåret 1938/1939 måtte anvisas ett belopp av 49,900 kronor för

ändamålet,

att för sagda budgetår måtte anvisas ett belopp av 8,000 kronor för anordnande

av en särskild utbildningskurs för hemkonsulenter,

att sådan ändring måtte vidtagas i kungörelsen den 24 april 1936 (nr 112)

angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter

m. m., att understöd med en krona 50 öre om dagen kunde utgå

jämväl till deltagare i husmoders- och specialkurser, vilka anordnades för i

mindre jordbruk deltagande kvinnor, samt

att från och med den 1 juli 1938 måtte inrättas en byråinspektörsbefattning

å lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå.

Yttranden över hemkonsulentutredningens förslag.

I de över hemkonsulentutredningens förslag avgivna yttrandena har detsamma

i huvudsak tillstyrkts.

I vissa hänseenden hava dock erinringar eller uttalanden framförts.

Vad först angår frågan om behovet av hemkonsulenter har

Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhållit, att

bristen på arbetskraft i lanthemmen för närvarande vore påtaglig. Vederbörande

måste inrikta sig på att söka utföra de mest trängande göromålen och

ändock vore arbetsbelastningen i lanthemmen mångenstädes för stor. Att

under dylika omständigheter undervisningsmomentet ej kunde intaga samma

angelägenhetsgrad som under normala förhållanden vore uppenbart. Förutsättningarna

för allmänt deltagande i undervisningsverksamhet, anordnad genom

hemkonsulent, vore därmed väsentligt minskade. I ifråga om besök av

konsulent för meddelande av råd och undervisning i lanthemmen kunde det

under angivna förhållanden icke bortses från, att sådant besök i många fall

ej komme att mottagas med den inställning och förståelse, som skulle motivera

anordnande av sådan verksamhet.

Vad härefter angår utredningens förslag beträffande antalet

med statsmedel avlönade hemkonsulenter har Västernorrlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat sig för att

sällskapet skulle erhålla statsbidrag för anställande av två hemkonsulenter,

då en dylik konsulent icke kunde medhinna att på ett tillfredsställande sätt

handhava den mångskiftande och utstiäckta hemkonsulentverksamhet, som

erfordrades. Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

ansett, att behovet i Västerbottens län icke bleve fyllt med de föreslagna två

hemkonsulenterna i motsvarande grad som skedde genom att en hemkonsulent

anställdes i vardera av de syd- eller mellansvenska hushållningssällskapen.

Med hänsyn till Västerbottens läns storlek och då det vore synnerligen

önskvärt att befolkningens levnadsförhållanden och levnadsstandard

kunde höjas syntes vara motiverat, att statsbidrag kunde utgå till minst tre

hemkonsulenter. Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har framhållit, att, därest hushållningssällskapet erhölle statsbidrag till an
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

ställandet av två hemkonsulenter, skulle detta för sällskapets vidkommande

betyda, att denna viktiga undervisningsgren komme att hållas vid status quo,

medan andra hushållningssällskap, som hittills intet gjort på detta område,

erhölle förmanen att fa sin verksamhet utökad. Visserligen innebure statsanslaget

till avlöning av två hemkonsulenter en besparing i hushållningssällskapets

budget, men då de jordbrukssociala åtgärderna medfört ökade

omkostnader för hushållningssällskapen hade sällskapets stat varit så svag,

att verksamheten somliga ar medfört underskott. Hushållningssällskapet

hade länge sökt åstadkomma medel till en tredje hemkonsulent, enär de två

nu befintliga icke medhunne att tillmötesgå alla allmänhetens anspråk på

hjälp och biträde. Hemkonsulentverksamheten vore nämligen utomordentligt

populär i länet och dess handhavare hade förstått tillvinna sig jordbrukarekvinnornas

förtroende i en grad, som hushållningssällskapet icke räknat

med.

Utredningens förslag att hemkonsulentverksamheten skulle ställas under

lantbruksst yreisens överinseende har föranlett erinran från

Stockholms läns och stads samt Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

vilka ansett att jämväl ifrågavarande befattningshavare borde

sortera under och ledas av respektive hushållningssällskap.

Beträffande utredningens förslag, att beredningen inom lantbruksstyrelsen

av ärenden i brande hemkonsulentverksamheten borde ankomma på innehavaren

av den byråinspektörsbefattning, vars inrättande föreslagits

av 1936 års lantbruksundervisningskommitté, samt att befattningen

måtte inrättas redan från och med den 1 juli 1938 har statskontoret erinrat,

att ämbetsverket i yttrande den 4 februari 1938 över 1936 års lantbruksundervisningskommittés

betänkande ställt sig avvisande till förslaget örn inrättandet

av sagda byråinspektörsbefattning. Även med hänsyn tagen till de

ytterligare arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag .skulle komma att

åläggas innehavaren av den förslagna byråinspektörstjänsten, funne statskontoret

icke tillräckliga skäl föreligga för inrättande av ifrågavarande befattning.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att då spörsmålet örn inrättande

av hemkonsulenlbefattningar hos hushållningssällskapen icke vore beroende

av den lägre lantbruksundervisningens ordnande utan torde kunna

lösas fristående, styrelsen icke funne skäl tala för att frågan örn inrättande

av dylika befattningar sammankopplades med anställandet av en byråinspektör

hos styrelsen. De åligganden, som kunde komma att åvila styrelsen i

samband med ett eventuellt inrättande av förenämnda befattningar hos hushållningssällskapen,

torde nämligen kunna ordnas, utan att sagda byråinspektörstjänst

behövde inrättas hos styrelsen.

I anledning av utredningens förslag örn understöd till deltagare

i husmoders- och specialkurser har lantbruksstyrelsen

anfört, att styrelsen i princip anslöte sig till detta förslag. Dock syntes

understöd böra utgå endast till kurser med fast antagna elever i de fall,

da kurserna vore törlagda till viss plats, å vilken eleverna måste uppehålla

sig för inhämtande av undervisning, och i den mån de kunde anses vara i

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

27

behov av ekonomiskt stöd. Detta syntes särskilt böra gälla de s. k. husmoderskurserna.

Däremot ställde sig styrelsen tveksam om lämpligheten av

att sagda understöd även skulle kunna utgå till elever i specialkurserna. Deltagare

i dessa kurser skulle nämligen i så fall komma i åtnjutande av större

förmåner än deltagare i andra uti samma reglemente angivna kurser av liknande

art. Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har ansett ett understöd av en krona 50 öre om dagen i mellansvenska

bygder icke täcka de verkliga kostnaderna för anskaffande av arbetshjälp

till hemmen vid husmoderns frånvaro utan syntes ett understöd av två kronor

50 öre för dag härför vara erforderligt. Till de svagast ekonomiskt ställda

husmödrarna syntes det ock bliva nödvändigt att utbetala reseersättning

för den verkliga kostnaden för resa till och från kurs.

Vidkommande frågan om hemkonsulents arbetsuppgifter

har Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott

framhållit, att hemkonsulentverksamheten vore av minst lika stor vikt för

bondehemmen, varför dessa borde fullt jämställas med småbrukar- och lantarbetarhemmen.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har framhållit, att hemkonsulents arbetsuppgifter icke finge bliva alltför

många. Allt för många kurstyper och allt för många ämnesområden borde

om möjligt undvikas. Bäst vore örn hemkonsulenten finge vara ledare på

sitt område. Det kunde då bliva nödvändigt, att hon, särskilt vid undervisningskurserna,

finge hjälp av vissa specialister. Blekinge läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har ansett, att lämpligaste sättet att vinna gehör

för hemkonsulentverksamheten vore, att hos de unga väcka intresse för

det husliga arbetet genom sådana verksamhetsformer, som tillämpades inom

jordbrukareungdomens förbund. Deltagande i nämnda förenings arbete borde

därför, där så lämpligen kunde ske, bliva en gren i hemkonsulentens arbete.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt,

huruvida det icke vore välbetänkt att redan från början tydligt begränsa de

arbetsuppgifter, som borde tillkomma en med statsmedel avlönad hemkonsulent.

Den faran syntes ligga nära till hands, att ifrågavarande befattningshavare

finge sig anförtrott ett så stort verksamhetsfält, att något helt eller

beståndande aldrig kunde komma att uträttas. Hemkonsulents tid och krafter

borde främst koncentreras på frågor rörande hemmets skötsel, hemsysslornas

organiserande och lämplig heminredning, främst beträffande köket.

Därvid borde samarbete äga rum med lärarinnor och instruktriser för matlagning,

konservering och hemslöjd samt med experter på skilda områden,

exempelvis inom byggnadsfacket. Hemkonsulenten borde vidare planmässigt

ordna resor inom hushållningssällskapets verksamhetsområde med på

förhand fastställd tid och plats för rådgivning och besök i de gårdar, varifrån

rekvisition inkommit.

Beträffande de av utredningen förordade kompetensvillkoren

för hemkonsulent har Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

understrukit vikten men också svårigheten av att till de föreslagna befattningarna

erhålla lämpliga personer, vilka jämte de nödiga kunskaperna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

besutte den klokhet och takt, som fordrades för att vinna landsbygdskvinnornas

förtroende och respekt för visad praktisk duglighet. Utskottet ansåge

därför riktigt, att icke kompetensen bundes vid vissa examina eller

kurser utan att sökandens lämplighet prövades från fall till fall och med

kontroll genom lantbruksstyrelsens kompetensförklaring. Älvsborgs läns

norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att då framgången

av hemkonsulentverksamheten vore beroende av konsulentens personliga

egenskaper en något större återhållsamhet beträffande fordringarna

på de sökandes teoretiska kompetens och kunskaper än vad utredningen

tänkt sig vore önskvärd. Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har ansett vederbörandes personliga egenskaper, duglighet och anpassningsförmåga

vara viktigare än formell kompetens vunnen genom avlagda,

föreskrivna examina. Detta borde komma till uttryck i blivande kungörelse

i ämnet. Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har ifrågasatt, huruvida hemkonsulent med lanthushållslärarinneutbildning

skulle för vinnande av behörighet till anställning hava genomgått

föreslagen särskild utbildningskurs. Visserligen vore bestämmelsen ej ovillkorlig

men med vetskap örn den svårighet, som mötte att styrka den formella

kompetensen i annan ordning, bleve sådan genomgången kurs i realiteten

nödvändig för varje aspirant till hemkonsulentbefattning. Om utbildningskursen

än kunde vara nyttig, torde den icke vara oundgängligen nödvändig

för befattningshavarna i fråga, som dock förut vore kompetenta att

leda undervisningen för den kvinnliga ungdomen vid lanthushållsskolorna.

Den reella kompetensen borde fördenskull sättas före den formella. Styrelsen

för fackskolans för huslig ekonomi lanthushållningsseminarium har ifrågasatt

rätt för lantbruksstyrelsen, att, när särskilda skäl förelåge, förklara även

utbildad skolkökslärarinna behörig inneha konsulentbefattning på samma

villkor, som angivits för från lanthushållningsseminarier utbildade skolkökslärarinnor.

Styrelsen för Fredrika-Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium

har framhållit önskvärdheten av att den komplettering preciserades,

som kunde anses erforderlig för skolkökslärarinnor samt trädgårds- och

slöjdlärarinnor, utexaminerade från lanthushållningsseminarium och att i

samband därmed föreskreves och preciserades erforderlig komplettering av

lanthushållslärarinnornas utbildning i trädgårdsskötsel.

Vidkommande den av utredningen förordade särskilda utbildningskursen

för hemkonsulenter har lantbruksstyrelsen framhållit, att

om den för kursen beräknade tiden kunde anses lämpligt avvägd, vilket

styrelsen icke ansåge sig kunna direkt bedöma, styrelsen intet hade att erinra

mot de beräknade kostnaderna för undervisning och elevstipendier. Däreemot

funne styrelsen kostnaderna för undervisningsmaterial m. m. väl högt

tilltagna. Enligt vad styrelsen under hand inhämtat, skulle av det för sagda

ändamål beräknade beloppet jämväl utgå eventuell lokalhyra. Då emellertid

förläggningsplatsen icke vore bestämd ville lantbruksstyrelsen icke påyrka

nedsättning av det ifrågasatta beloppet för anordnande av sagda kurs, men

ansåge sig böra föreslå, att för ändamålet avsett anslag ställdes till styrel
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

sens förfogande i form av ett förslagsanslag å högst 8,000 kronor. Hallands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att antalet undervisningstimmar

per dag torde kunna ökas något, varigenom kursen kunde

göras kortare. Även örn kursen vore avgiftsfri, skulle dock eleverna själva

bekosta sitt uppehälle under kursen. För de hemkonsulenter, som redan

vore anställda hos hushållningssällskapen, bleve väl sällskapen nödsakade

att delvis bestrida dessa kostnader, samtidigt som verksamheten bleve lidande

på konsulenternas frånvaro. Utskottet finge därför föreslå, att viss ersättning

för bevistande av fortsättningskursen skulle utgå av statsmedel till de

hemkonsulenter, som redan vore anställda hos hushållningssällsskapen, att

kursen om möjligt förkortades och att kursen förlädes till sommaren 1938,

då hemkonsulenterna vore mest upptagna av kurser och dylikt under vinterhalvåret.

Vad själva kursprogrammet anginge, borde byggnadsfrågor^

ägnas större utrymme. Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har uttalat, att redan anställda hemkonsulenter i regel icke

torde kunna beredas tjänstledighet under sa lang tid som tre manadei.

Ifrågasättas kunde för övrigt, örn en kurs örn tre månader i allmänhet vore

nödvändig för redan verksamma hemkonsulenter. Enligt utskottets förmenande

vore lämpligare, att för dessa befattningshavare anordnades eventuellt

årliga, statsunderstödda kurser om förslagsvis fjorton dagar i något av de

specialämnen, som upptagits i det föreslagna programmet för utbildningskursen.

Utskottet förutsatte i varje fall, att deltagande i förenämnda tremånaderskurs

icke måtte föreskrivas såsom oeftergivligt villkor för kompetensförklaring

av redan i tjänst varande hemkonsulent. Styrelsen för fackskolans

för huslig ekonomi lanthushållningsseminarium har framhållit, att

uppehållet under kursen för deltagarna med resor och andra oundgängliga

utgifter komma att uppgå till 500—600 kronor. Örn deltagarna dessutom

måste taga tjänstledighet från avlönad lärarinnetjänst exempelvis vid lanthushållsskola

finge de en minskning i inkomsterna under 3 månader av

cirka 900 kronor. Styrelsen ifrågasatte därför en höjning av stipendierna till

åtminstone det dubbla för att på ett något effektivare sätt stimulera eller

uppmuntra just mindre bemedlade, duktiga lärarinnor att genomgå kursen.

Vad härefter angår frågan örn hemkonsulents anställningsvillkor

och löneförmåner har statskontoret icke ansett sig kunna tillstyrka,

att grundlönen till hemkonsulent med hänsyn till åliggande arbetsuppgifter

bestämdes högre än begynnelselönen till lärarinna vid lanthushållsskola

med två längre kurser. Grundlönen till hemkonsulent borde alltså

enligt ämbetsverkets mening fastställas till högst 2,800 kronor för år, vartill

borde komma tre ålderstillägg å 300 kronor efter 5, 10 och 15 års tjänstetid.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att de föreslagna statsbidragen till

hushållningssällskapen för avlönande av sagda befattningshavare kunde synas

relativt höga i jämförelse med de statsbidrag, som utginge till andra befattningar

av liknande art hos hushållningssällskapen. Då emellertid 1937

års riksdag för budgetåret 1937/1938 beviljat varje med statsmedel avlönad

jordbrukskonsulent hos hushållningssällskapen provisorisk avlöningsförbätt
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Departementschefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

ring till ett belopp av 500 kronor och då denna förbättring torde komma

att bibehållas, till dess hushållningssällskapens allmänna konsulentverksamk^ve

föremål för närmare utredning, ansåge sig styrelsen icke böra

gina någon erinran mot denna del av förslaget. Östergötlands läns hushållningsällskaps

förvaltningsutskott samt styrelsen för Fredrika-Bremer-förbundets

lanthushållningsseminarium hava framhållit, att den av utredningen förordade

cirkulationen mellan hemkonsulentverksamheten och lanthushållsskolorna

skulle gynnas, därest vederbörande vid övergång till ny tjänst ägde

rätt tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring för såväl pension som ålderstillägg.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som erinrat

att sällskapet beslutat, att dyrtidstillägg icke skulle utgå till nyinrättade

befattningar, har föreslagit, att det av utredningen förordade statsbidraget till

avlöning åt hemkonsulent skulle höjas. Hänsyn borde även tagas till att hemkonsulenterna

i regel vore bosatta i städer, där de måste hyra bostad till betydligt

högre kostnad än vartill den fria bostaden vid lanthushållsskola uppskattats.

Vad ^ slutligen angår frågan om behovet av statsbidrag för

ändamålet hava förvaltningsutskotten i Kronobergs läns hushållningssällskap,

Kalmar läns norra hushållningssällskap, Gotlands läns hushållningssällskap,

Blekinge läns hushållningssällskap, Göteborgs och Bohus

läns hushållningssällskap, Älvsborgs läns södra hushållningssällskap,

Värmlands låns hushållningssällskap samt Västmanlands läns hushållningssällskap

framhållit, att anställandet av hemkonsulent skulle förorsaka

vederbörande hushållningssällskap kostnader för resekostnadsoch

traktamentsersättning uppgående till ungefär samma belopp som

statsbidraget för konsulents avlönande, vilket skulle bliva mycket betungande

för sällskapen, därest ej medelsanvisningen för hushållningssällskapens

allmänna verksamhet kunde ökas. Förvaltningsutskotten i Kronobergs

läns hushållningssällskap, Kalmar läns norra hushållningssällskap,

Gotlands läns hushållningssällskap och Blekinge läns hushållningssällskap

hava förklarat sig sannolikt icke kunna anställa hemkonsulent, därest medel

ej kunde ställas till förfogande för bestridande av jämväl förenämnda kostnader.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

förordat, att till hushållningssällskapen skulle utöver lönen åt hemkonsulent

även utgå hälften av kostnader för traktamenten och reseersättningar åt dylik

konsulent vid resor i tjänsten.

Av den verkställda utredningen och de däröver avgivna yttrandena framgår,

att ett stort behov synes föreligga av en organiserad upplysnings- och

undervisningsverksamhet för husmödrarna å landsbygden. Hemkonsulentutredningens

förslag att nämnda behov tillgodoses genom att statsbidrag

anvisas till anställande av hemkonsulenter, synes mig innebära en godtagbar

lösning av frågan.

Lika med hemkonsulentutredningen vill jag förorda, att statsbidrag anvisas

för anställande från och med den 1 januari 1939 av 28 hemkonsulen
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

31

ter. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att fördela de medel, som kunna

komma att anvisas för detta ändamål, mellan hushållningssällskapen. Då

fyra sällskap ansett det tveksamt om de kunna anställa hemkonsulent, torde

vid denna fördelning de av Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framförda önskemålen om

anvisande av statsbidrag till ytterligare en hemkonsulent hos ett vart av nämnda

sällskap, utöver av utredningen föreslaget antal, möjligen kunna tillgodoses.

Beträffande utredningens förslag att hemkonsulentverksamheten skulle

ställas under lantbruksstyrelsen överinseende finner jag ej anledning biträda

detsamma, då lantbruksstyrelsen beträffande hushållningssällskapens

övriga konsulentverksamhet icke äger dylik befogenhet. Det behov av vägledning

rörande hemkonsulentverksamheten, som till att börja med torde

komma att förefinnas, synes i stället kunna tillgodoses genom samarbete

mellan lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapens förvaltningsutskott. I

likhet med statskontoret och lantbruksstyrelsen kan jag ej heller biträda förslaget

om inrättande från och med den 1 juli 1938 av den byråinspektörstjänst,

som föreslagits av 1936 års lantbruksundervisningskommitté. Denna

fråga synes nämligen böra upptagas till avgörande först i samband med

prövningen av nämnda kommittés förslag.

Vad härefter angår utredningens förslag om understöd till mindre bemedlad

deltagare i husmoders- och specialkurs vill jag med hänsyn till att kursdeltagarna

även torde vara i behov av bidrag till täckande av kostnaderna för

anskaffande av arbetshjälp i hemmen under kurstiden förorda, att detta

understöd bestämmes till 2 kronor 50 öre för dag. Jag torde i detta sammanhang

få erinra, att Kungl. Majit den 11 februari 1938 avlåtit proposition,

nr 131, angående statsunderstödd premiering av mindre jordbruk m. m. I

det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet förordade jag att i fråga

om specialkurserna möjlighet bereddes hushållningssällskapen att erhålla

statsbidrag för bestridande av halva kostnaden för kursdeltagares resa i billigaste

klass å järnväg, båt eller med omnibus från deltagarens hemstation

till platsen för kursen närmast belägna station.

Vidkommande frågan om hemkonsulents arbetsuppgifter torde utredningens

förslag härutinnan kunna godtagas. Därvid förutsätter jag, att lantbruksstyrelsen,

å vilken det torde ankomma att — i likhet med vad fallet

är beträffande jordbrukskonsulenter — godkänna hushållningssällskaps instruktion

rörande hemkonsulents arbetsuppgifter och åligganden, tillser, att

dylik konsulent ej anförtros allt för stort verksamhetsfält.

Beträffande de av utredningen förordade kompetensvillkoren lia i flera

yttranden uttalats, att då framgången av hemkonsulentverksamheten i hög

grad vöre beroende av konsulentens personliga egenskaper, alltför stränga

fordringar ej borde uppställas på de sökandes teoretiska kunskaper. Vidare

har framhållits, att deltagande i den föreslagna särskilda utbildningskursen

ej borde föreskrivas såsom oeftergivligt villkor för kompetensförklaring av

redan i tjänst varande hemkonsulent. Enligt min mening bör vid den prov
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ning av sökandenas kompetens, som torde få ankomma på lantbruksstyrelsen,

hänsyn i första hand tagas till de av utredningen angivna kompetensfordringarna

jämte vederbörandes personliga egenskaper. Det torde dock

kunna inträffa fall, där ett frångående av de formella kompetensfordringarna

kan visa sig lämpligt. Jag avser härvid bland annat kompetensförklaring

av redan nu hos hushållningssällskap anställda hemkonsulenter, vilka som

regel icke böra vara skyldiga att underkasta sig ytterligare utbildning för

att erhålla dylik kompetensförklaring. I en blivande kungörelse i ämnet

torde, liksom beträffande jordbrukskonsulent, endast böra föreskrivas, att

hemkonsulent skall förklaras kompetent av lantbruksstyrelsen.

I vissa yttranden bär framhållits, att den föreslagna särskilda utbildningskursen

syntes vara onödigt lång. Jag anser att det bör tågås under övervägande,

huruvida icke en kortare kurs kan anses tillräcklig. Det torde

få ankomma på lantbruksstyrelsen att planlägga och anordna ifrågavarande

kurs. Jag förutsätter, att lantbruksstyrelsen vid denna planläggning tager

frågan om kursens längd under övervägande. Av lantbruksstyrelsen utarbetad

kursplan torde böra underställas Kungl. Maj:t för godkännande. Beträffande

stipendierna kan jag ej förorda någon höjning av desamma utöver

vad utredningen föreslagit. Stipendierna torde främst böra tilldelas de elever,

som ha de högsta resekostnaderna.

Vidkommande de av utredningen föreslagna löneförmånerna har statskontoret

med hänsyn till hemkonsulent åliggande arbetsuppgifter icke ansett sig

kunna tillstyrka högre grundlön än 2,800 kronor för år. Detta belopp motsvarar

begynnelselön för lärarinna vid lanthushållsskola med två längre

kurser jämte värdet av henne tillkommande bostadsförmån beräknad till 300

kronor för år. Vid bedömandet av förevarande fråga synes hänsyn böra tagas

till, att innevarande års riksdag godtagit av Kungl. Majit framlagt förslag

om provisorisk avlöningsförbättring åt föreståndarinna och lärarinna

vid lanthushållsskola med 10 procent å grundlönen, vilket för lärarinna gör

250 kronor för år. Vidare torde böra beaktas, att hemkonsulents levnadsomkostnader

i regel bliva högre än lanthushållningslärarinnas. Med hänsyn härtill

torde lönen för hemkonsulent icke böra sättas lägre än till 3,200 kronor

för år, vartill böra komma tre ålderstillägg å 300 kronor efter 5, 10 och

15 års tjänstetid. Däremot synes icke provisorisk avlöningsförbättring böra

utgå å hemkonsulents avlöning.

Vad angår frågan örn behovet av statsbidrag för ifrågavarande verksamhet

har i ett flertal yttranden framhållits, att anställandet av hemkonsulenter

skulle förorsaka sällskapen betungande kostnader för resekostnads- och traktamentsersättningar

till nämnda konsulenter. Jag vill med anledning härav

erinra, att ej mindre än åtta hushållningssällskap redan nu på egen bekostnad

ha anställt hemkonsulenter. För dessa hushållningssällskap kommer

det av mig förordade förslagets genomförande att innebära en avsevärd lättnad.

Det torde kunna förväntas, att även flertalet övriga hushållningssällskap

skola se sig i stånd att åtaga sig de kostnader, som ett anställande av

statsavlönad hemkonsulent komme att medföra. Skulle svårigheter här
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

33

utinnan visa sig föreligga, torde frågan om bidrag till rese- och traktamentskostnader

för hemkonsulenterna senare få upptagas till prövning.

För hemkonsulentverksamheten skulle sålunda för nästa budgetår böra

beräknas 45,700 kronor till statsbidrag för avlönande av hemkonsulenter,

samt 8,000 kronor för anordnande av särskild utbildningskurs eller tillhopa

53,700 kronor.

För budgetåret 1938/1939 torde alltså böra anvisas medel dels för statsbidrag

till hushållningssällskapens allmänna verksamhet med 2,800,000 kronor,

till avlönande av hos hushållningssällskapen anställda sekreterare, jordbrukskonsulenter,

hemkonsulenter, vandringsrättare och täckdikningsförmän

med respektive 172,000, 332,000, 45,700, 162,750 och 26,000 kronor, samt till

förmedlare av lån från täckdikningslånefonden och jordbrukets maskinlånefond

med respektive 98,000 och 15,000 kronor dels ock för anordnande av

särskild utbildningskurs för hemkonsulenter med 8,000 kronor. Det för utbildningskursen

erforderliga beloppet torde böra upptagas under ett särskilt

reservationsanslag benämnt Utbildningskurs för hemkonsulenter.

Sammanlagt skulle alltså under förslagsanslaget till Bidrag till hushållningssällskapen

böra för budgetåret 1938/1939 uppföras ett belopp av

(2,800,000 + 172,000 + 332,000 + 45,700 + 162,750 + 26,000 + 98,000 +

15,000 =) i runt tal 3,651,500 kronor, innebärande en anslagsökning i jämförelse

med löpande budgetår av 95,500 kronor. Under reservationsanslaget till

Utbildningskurs för hemkonsulenter torde böra upptagas ett belopp av 8,000

kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1) till Bidrag till hushållningssällskapen för budgetåret

1938/1939 anvisa ett för slag sanslag av 3,651,500 kronor;

2) till Utbildningskurs för hemkonsulenter för budgetåret

1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av 8,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga lill detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Ros.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 232.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:277 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående skäliga administrationsbidrag till hushållningssällskapen för deras verksamhet i samband med vissa s. 2 i texten
  2. JoU 1938:81 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bidrag till hushållningssällskapen jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. 2LU 1938:39 Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för underlättande av utländsk kvinnlig arbetskrafts anställande i lanthushåll. s. 3 i texten