Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående handel med vissa mineraloljor, m. m

1938-02-25 · 35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:233, Med förslag till förordning angående handel med vissa mineraloljor, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 233.

1

Nr 233.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående handel med vissa mineraloljor, m. m.;

given Stockholms slott den 25 februari 1938.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet över

handelsärenden för denna dag vill Kungl. Majit föreslå riksdagen att

dels antaga bilagda förslag till förordning angående handel med vissa mineraloljor,

dels ock bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen därjämte hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

I sami.

Nr 233.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

Förslag

till

förordning angående handel med vissa mineraloljor.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 §•

För tryggande av tillgång inom riket å nedan angivna mineraloljor skall

handeln med sådana oljor vara underkastad de särskilda bestämmelser, som

i denna förordning meddelas.

De oljor, som i första stycket avses, äro i gällande tulltaxa med statistisk

varuförteckning betecknade:

Statistiskt nr Varuslag

439 bensin

440 nath1 olja (crude oil)

441 motorbrännolja och pannbrännolja, oraffinerade

442 fotogen; ävensom andra raffinerade brännoljor.

Örn skyldighet att hålla lager av olja.

2 §•

Den som för försäljning i oförändrat skick till avnämare inom riket från

utrikes ort inför olja, som i 1 § sägs, vare skyldig att, i den mån Kungl. Majit

därom förordnar, vid envar tid under året av sådan olja hålla lager inom

riket, motsvarande viss procent av den myckenhet, han av dylik olja under

nästföregående kalenderår försålt till avnämare inom riket.

Sistnämnda myckenhet skall, där ej annat förhållande visas, anses motsvara

skillnaden mellan den myckenhet, importören ifrågavarande år under

tullverkets kontroll infört till riket, och den myckenhet, han samma år

under tullverkets kontroll utfört ur riket.

Olja, som är upplagd å provianteringsfrilager eller är föremål för transitering,

skall vid tillämpning av denna förordning anses befintlig utom riket.

3 §•

Importör, som i 2 § sägs, vare skyldig att första gången före den 1 augusti

1938 och därefter före den 1 februari varje år lämna uppgift å de mycken
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233-

3

heter oljor av i 1 § angivna slag, han under nästföregående kalenderår försålt

till avnämare inom riket. Han vare ock pliktig att före utgången av

varje månad lämna uppgift å de myckenheter sådana oljor, han hade i lager

inom riket den sista i nästföregående månad.

4 §•

Den som vid oljeraffinaderi inom riket bedriver raffinering av olja, som

i 1 § sägs, vare skyldig att, i den mån Kungl. Majit därom förordnar, vid

envar tid under året av sådan olja hålla lager inom riket, motsvarande viss

procent av den myckenhet, han av dylik olja under nästföregående kalenderår

förbrukat för raffineringen.

Han vare ock pliktig att första gången före den 1 augusti 1938 och därefter

före den 1 februari varje år lämna uppgift å de myckenheter oljor av

ovan angivna slag, han under nästföregående kalenderår förbrukat för raffineringen,

ävensom att före utgången av varje månad lämna uppgift å de

myckenheter sådana oljor, han hade i lager inom riket den sista i nästföregående

månad.

5 §•

Försäljer den som bedriver sådan raffinering, som i 4 § sågs, raffinerad

olja direkt till förbrukare inom riket, vare han pliktig att, utöver lager varom

i 4 § förmäles, jämväl hålla lager av den raffinerade oljan samt att därom

lämna uppgifter, allt efter ty i 2 och 3 §§ för där avsedda fall är stadgat.

Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning, där han till avnämare inom riket

försäljer av honom införd olja i oförändrat skick, oavsett för vilket ändamål

oljan blivit införd.

6 §.

Den som från inhemskt oljeraffinaderi inköper där raffinerad olja för försäljning

till avnämare inom xiket, vare skyldig att hålla lager och lämna

uppgifter efter ty i 2 och 3 §§ för där avsedda fall är stadgat.

7 §•

Envar, som enligt vad ovan sagts skall hålla lager av olja, vare skyldig

att använda lagerplats, som Kungl. Majit anvisar, ävensom att i övrigt ställa

sig till efterrättelse de bestämmelser i fråga örn lagringen, Kungl. Majit föreskriver.

Han vare ock pliktig att hålla handelsböcker tillgängliga för granskning

ävensom att hålla lagret tillgängligt för inventering av myndighet, som

Kungl. Majit bestämmer.

Uppgifter enligt denna förordning skola avlämnas till Kungl. Majit eller

myndighet, som nyss nämnts.

8 §•

Finnes att någon, som är skyldig att hålla lager av olja, ej innehar tillräckligt

lager därav, meddelar Kungl. Majit eller myndighet, som i 7 § sägs,

föreläggande för honom att inom viss tid fylla bristen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

9 §■

Där med avseende å de myckenheter oljor, som viss importör inför till

riket eller som innehavaren av oljeraffinaderi inom riket förbrukar, inträder

avsevärd ändring i förhållande till nästföregående kalenderår, må Kungl.

Maj:t, med avvikelse från vad ovan stadgas, meddela de särskilda bestämmelser,

som av de ändrade förhållandena föranledas. Kungl. Maj:t må ock

eljest, när särskilda skäl därtill äro, meddela undantag från skyldighet att

hålla lager enligt vad ovan sagts.

10 §.

Inför någon till riket, för annat ändamål än försäljning eller raffinering,

i större omfattning olja, som i 1 § sägs, må Kungl. Maj:t förklara, att han

skall hålla lager och lämna uppgifter, som om han infört oljan till försäljning

samt till avnämare inom riket försålt vad han själv förbrukat.

Örn skyldighet att inköpa raffinerad olja från inhemskt oljeraffinaderi.

11 §•

På framställning av den som vid oljeraffinaderi inom riket bedriver eller

ämnar bedriva raffinering av olja, som i 1 § sägs, må, där raffineringen finnes

önskvärd för i nämnda paragraf angivet ändamål samt anledning förekommer

till antagande att den raffinerade oljan eljest icke skulle vinna avsättning

till skäligt pris, Kungl. Maj :t ålägga importör, varom i 2 § förmäles,

att från oljeraffinaderiet inköpa sådan olja till myckenhet och pris som

Kungl. Maj:t bestämmer. Kungl. Majit äger ock fastställa tid och plats för

leverans av oljan samt de villkor i övrigt, som kunna finnas erforderliga.

Oavsett vad därom i framställningen yrkats må inköpsskyldigheten fördelas

mellan olika importörer efter ty prövas skäligt.

12 §.

Den som utverkat åläggande enligt 11 § vare skyldig att leverera olja till

myckenhet och pris samt på villkor i övrigt, som av Kungl. Majit bestämts.

Han vare ock pliktig att med avseende å oljeraffinaderiets anordnande underkasta

sig de bestämmelser, Kungl. Majit finner gott meddela.

13 §.

Har Kungl. Majit beträffande importör, varom i 10 § förmäles, meddelat

förklaring, som där sägs, må åläggande enligt 11 § avse jämväl sådan importör.

Örn straff.

14 §.

Den som underlåter att ställa sig till efterrättelse honom med avseende å

lagringsskyldigheten enligt 8 § meddelat föreläggande, straffes med böter till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 233.

5

belopp motsvarande lägst tjugu och högst fyrtio kronor för varje ton olja,

varmed han vid utgången av den i föreläggandet avsedda tiden brister.

Försummar någon att fullgöra honom enligt denna förordning åliggande

uppgiftsskyldighet eller skyldighet att hålla handelshöcker eller lager tillgängliga

eller att ställa sig till efterrättelse med stöd av förordningen meddelade

föreskrifter, straffes med dagsböter. Lämnar någon vid fullgörande

av skyldighet som nyss nämnts mot bättre vetande oriktig uppgift, må till

fängelse dömas.

15 §.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, varom i

14 § sägs, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill varder lagligen

förvunnen, för varje gång stämning delgivits fällas till särskilt ansvar.

16 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning eller enligt densamma meddelade

föreskrifter anhängiggöres vid allmän domstol och utföres av allmän åklagare.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1938.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mårds proposition nr 233

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Frågan om säkerställande av en reserv inom riket av flytande bränslen

har vid olika tillfällen varit uppmärksammad. Sålunda berördes i det av

särskilda sakkunniga den 8 september 1933 avgivna betänkandet angående

ordnandet av avsättningsförhållandena för inom riket tillverkad sprit m. m.

(stat. off. utr. 1933: 25) även frågan örn en statlig reglering av brännoljeimporten.

I häröver avgivet yttrande den 13 november 1933 förordade rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap en reglering av brännoljeimporten

sålunda utformad:

En förordning borde utfärdas, vari skulle stadgas förbud mot införsel till

riket av brännoljor i större partier än exempelvis 1,000 kg utan tillstånd av

Kungl. Maj:t eller av Kungl. Maj:t utsedd myndighet. Sådant tillstånd borde

praktiskt taget icke förvägras den, som förbunde sig att ständigt hålla ett lager

av oljor, motsvarande vissa procent av den av honom under närmast föregående

tolv månader införda kvantiteten, bestående antingen av samma slag

av olja eller av andra slag enligt viss stadgad proportion. Procentsatsen

skulle bestämmas efter utredning av vad som för ändamålet erfordrades och

med hänsyn tagen till de ekonomiska konsekvenserna. Särskilda föreskrifter

borde givetvis meddelas för nytillkomna företag. Importören borde därjämte

vara underkastad de villkor i avseende på oljecisternernas lokalisering

och inrättning i övrigt, som den licensgivande myndigheten ur försvars- och

andra synpunkter kunde finna skäl föreskriva, ävensom skyldighet att på

anmodan vid krig eller andra utomordentliga förhållanden mot gällande pris

till kronan avstå de kvantiteter av olika slag av oljor, som Kungl. Maj:t bestämde.

Föreskrifterna angående oljeförrådens placering samt nödiga

skyddsföreskrifter m. m. skulle meddelas av den licensgivande myndigheten

efter samråd med vederbörande militära myndigheter. Över meddelat införseltillstånd

skulle utfärdas tillståndsbevis, vilket i original skulle företes

för vederbörande tullmyndighet vid införseln. Licensmyndigheten borde äga

att kontrollera oljefirmornas lager och böcker. Därjämte borde firmorna

åläggas månatlig deklarationsplikt rörande innehavande lager.

I den proposition (nr 232) med förslag till förordning om vissa ändringar

i förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233. 1

brännvin, vilken på grundval av förenämnda sakkunnigbetänkande trainlades

för 1934 års riksdag, ingick emellertid icke något förslag i avseende å

regleringen av brännoljeimporten.

I skrivelse den 5 december 1934 upptog rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap ånyo frågan örn säkerställande av oljetillgångarna till behandling.

Under erinran att i de över förutnämnda sakkunnigbetänkande

avgiva yttrandena framför allt betonats vikten ur försvarssynpunkt av att

anordningar snarast träffades för att trygga förefintligheten under alla förhållanden

inom landet av en viss minimikvantitet av brännoljor, framhöll

rikskommissionen, att säkerställandet av en sådan minsta lagertillgang vore

av största betydelse också för tillgodoseendet av de nödvändiga civila behoven

vid inträffande avspärrning i utlandsförbindelserna. Här förelage

enligt rikskommissionens övertygelse en beredskapsfråga av sådan vital natur,

både ur allmän samhällelig och ur militär synpunkt, att den krävde

en snabb lösning, därest rimliga krav på förutseende nied hänsyn till möjligen

inträffande händelser skulle kunna anses uppfyllda. För egen del hade

kommissionen kommit till den uppfattningen, att den lämpligaste vägen för

genomförande av det önskade lagringstvånget vore att i en författning direkt

stadga skyldighet för den, som under ett visst år importerat något slag av

brännoljor utöver en viss minsta kvantitet, att i fortsättningen halla ett lägel,

motsvarande minst 30 procent av det föregående årets import, dock nied

rätt för Kungl. Maj:t att härifrån meddela befrielse, i den män så prövades

skäligt med hänsyn till upphörande eller minskning av importörs rörelse eller

av annan särskild anledning. Kontrollen hade ansetts kunna i detta fall

anordnas efter samma grunder som vid förut berörda importregleringssystem.

Ej heller detta förslag har föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 323 angående anslag till statlig

lagerhållning m. m. beslöt 1937 års riksdag dels medgiva att upphandling

och upplagring av varor intill ett sammanlagt belopp av 70 miljoner kronor

finge verkställas för statens räkning, dels ock anvisa för budgetåret 1937/

1938 ett förslagsanslag av 2 miljoner kronor för bestridande av administrationskostnader,

lagerhyror och andra lagringskostnader lii. m. 1 yttrande, som

töre propositionens avlåtande avgivits i ärendet den 27 april 1937, hade rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap uttalat, att beträffande vissa

varuslag bristande tillgång å ändamålsenliga lagerlokaler reste hinder mot en

mera väsentlig ökning av lagertillgången. Detta gällde i framträdande glad

bensin och andra flytande bränslen. Kommissionen, som funnit anskaffandet

i någorlunda betydande omfattning av bombsäkra lagerutrymmen för

flytande bränslen vara utomordentligt viktigt ur beredskapssynpunkt, lörordade

fördenskull, att åtgärder snarast vidtoges för utrönande av möjligheterna

att åstadkomma sådana utrymmen genom insprängning i berg, samt

att, därest undersökningarna ledde till gynnsamt resultat, arbeten igångsattes

för att bringa dylika lagringslokalcr till stånd antingen i statens egen regi

oller efter överenskommelse med enskilda företag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mcij.ts proposition nr 233-

1''ill det vid förenämnda proposition fogade statsrådsprotokollet anförde

jag, att jag delade rikskommissionens av kommerskollegium biträdda mening

rörande vikten av att bombsäkra lagringsutrymmen för flytande bränslen

bereddes. Jag framhöll tillika, att, därest en utredning skulle giva vid

handen, att dylika lagringsutrymmen lämpligen kunde utföras såsom beredskapsarbeten

för arbetslöshetens bekämpande inom landets stenindustridistrikt,

de för sådana arbeten avsedda medlen i viss utsträckning torde kunna

tagas i anspråk för ändamålet. Vad jag sålunda uttalat föranledde icke någon

erinran från riksdagens sida.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag sedermera dels den

26 juni 1937 generalkrigskommissarien T. O. R. Wijnbladh, överingenjören

P. S. Rydbeck och ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören

O. Ii. Åkerberg att vara utredningsmän rörande anordnande av lagringsutrymmen

för flytande bränslen, därvid åt Wijnbladh uppdrogs att i egenskap

av ordförande leda utredningsmännens arbete, dels den 28 augusti 1937 översten

G. A. Nyqvist att såsom sakkunnig, tillika sekreterare, biträda utredningsmännen,

dels ock den 15 oktober 1937 bergsingenjören S. V. Bergh,

statsgeologen N. G. Sundius och kaptenen N. R. C. E. M. Mattsson att såsom

särskilda experter biträda utredningen.

Efter fullgjort uppdrag hava utredningsmännen den 29 december 1937 avgivit

betänkande i ämnet (stat. off. utr. 1937: 54).

Under utredningens gång har samråd ägt rum dels med olika myndigheter,

vilka kunde hava intresse av den föreliggande frågan, främst rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap, dels med statens reservförrådsnämnd,

dels ock med representanter för olika firmor, vilka inom

landet bedriva handel med flytande bränslen eller förädling av bergolja.

Fran firmorna ifråga hava även yttranden infordrats rörande deras synpunkter

å vissa av de spörsmål, vilka varit föremål för utredningsmännens

handläggning.

över betänkandet hava efter remiss yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben,

arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, kommerskollegium,

generaltullstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens

provningsanstalt och rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

Vid kommerskollegii uttalande hava fogats yttranden fi’ån sprängämnesinspektionen

ävensom från Svensk-Engelska mineraloljeaktiebolaget,

Svenska petroleumaktiebolaget Standard, Svenska bensin- och petroleumaktiebolaget

B. P., The Texas company aktiebolag, Svenska Gult oil company

aktiebolag, Bilägarnas inköpscentral, aktiebolaget svenska Foil (numera Skandinaviska

tank- & mineraloljeaktiebolaget Skanditank) samt bensinaktiebolaget

Pennco.

Vidare hava filosofie doktorn T. H. Hagerman och civilingenjören E. V.

J huresson inkommit envar med en skrivelse i ärendet.

Sedan ärendets utredning avslutats, torde jag nu få anmäla detsamma för

Kungl. Maj:ts prövning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

9

Utredningsmännens förslag.

Bombsäkra eller eljest skyddade lagringsutrymmen. Utredningsmännen

hava uppskattningsvis i ilinda tal angivit Sveriges förbrukning av flytande

bränslen under 1936 sålunda:

-

Förbrukningsändamål

Bensin

kbm

Motor- och

pannbrännolja

ton

---

27,000

i

68,000

2,000

22,000

11,000

22,000

_

5,000

100,000

—

200,000

_

200,000

—

10,000

5,000

—

_

90,000

93,000

—

45,000

40,000

Summa

600,000

340,000

I anslutning till dessa siffror anföra utredningsmännen, att utvecklingen

av lagertillgångar och lagringsutrymmen ej hållit jämna steg med den

stegrade konsumtionen. Sålunda hade 1933 medellagret av bensin utgjort

83,460 klim medan förbrukningen samma år uppgått till 462,321 körn. Under

tiden 1 september 1936—31 augusti 1937 hade lagerhållningen av bensin

uppgått till i medeltal 83,900 körn, under det att förbrukningen kunde beräknas

till minst 600,000 kbm. Beträffande motor- och pannbrännolja hade

1933 medellagret varit 38,095 ton och årsomsättningen 266,218 ton. Året

1936/1937 voro motsvarande siffror 46,590 och 342,480. Lagringskapaciteten

1937 utgjorde för bensin 195,132 kbm samt för motor- och pannbrännolja

164,206 kbm.

Efter att bland annat hava erinrat om lidigare uttalanden och förslag i

fråga örn oljelagring framhålla utredningsmännen, att de lager i vårt land

av flytande bränslen, med vilka för närvarande vore att räkna, icke försloge

att tillgodose behoven vid normal fredsförbrukning under mer än en och

två tredjedels månad ifråga örn bensin samt en och en halv månad il råga

örn motor- och pannbrännolja. Utredningsmännen anföra, att det vore

uppenbart, att en så kort försörjningsperiod vore långt ifrån tillfredsställande.

Härtill komme, att praktiskt taget alla nu befintliga lagringsanläggningar

saknade skydd mot angrepp från luften. Brännoljornas betydelse ur

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

iörsvarssynpunkt gjorde det sannolikt, att en motståndare eller en makt.

som ville utöva påtryckning på vårt land och tolk. skulle söka omintetgöra

de tillgångar av sådana varor, som vi besutte. De nuvarande cisternanläggningarna

av större storleksordning vore så belägna och även i övrigt så beskaffade,

att de utgjorde synnerligen goda mål för flygare. En luftraid.

\ ilken direkt inriktades på att förstöra oljecisternerna, skulle vid närvarande

förhållanden åstadkomma både förluster av viktiga varor och förödelser

i övrigt. Örn skydd icke bereddes för befintliga oljelager, kunde vi alltså

riskera att gå förlustiga även de begränsade tillgångar, varmed vi normalt

kunde räkna. Såsom läget sålunda vore syntes det utredningsmännen uppenbart,

att man borde sträva icke blott att öka lagren av flytande bränslen

utan också att bereda nödigt skydd för dem, främst mot bombangrepp.

Utredningsmännen hava kommit till den uppfattningen, att verklig trygghet

mot bombangrepp kunde vinnas endast genom att oljecisternerna uppställdes

i utsprängda bålrum i berg. De anföra härom i huvudsak följande:

För att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för åstadkommandet

av bombsäkra förvaringsrum i berg hade den tanken framförts, att själva

det i berget utsprängda bålrummet skulle kunna användas för lagring av

oljan och cisterner sålunda icke erfordras. Att finna någon bergart, om vilken

man kunde vara förvissad, att den vore av sådan struktur samt så fri

fran sprickor och släppor, att bergytan inuti bålrummet icke skulle förete

eller kunna komma att förete läckor, varigenom den förvarade oljan kunde

slippa ut. syntes emellertid icke vara möjligt.

Det bade även framkastats, att en utväg att för mera begränsade kostnader

bereda bombsäkra förläggningar skulle vara att använda befintliga

gruvhål, där driften nedlagts. Givetvis måste då byggas cisterner eller inköpas

fat för oljans förvaring. Emellertid skulle varan, om den placerades

i gruvhål, komma att förläggas till ur förbrukningssynpunkt mindre lämpliga

orter, vilket skulle föranleda svårigheter och kostnader för omsättningen.

Likaså syntes de driftsmässiga förhållandena vid en lagring, som

krävde särskilda uppfordrings- och pumpanordningar av stor effekt lii. m..

Eliva synnerligen ogynnsamma. Förvaring av bensin i djupt nedsprängda

schakt syntes även med hänsyn till gasutvecklingen och därav följande risker

icke kunna ifrågakomma.

En möjlighet för förvaring av flytande bränslen på sådant sätt, att faran

lör förstöring genom anfall från luften kunde anses bliva praktiskt taget

eliminerad, även om skyddet icke skulle vara fullt effektivt, erbjöde sig genom

placering av cisternerna i utsprängningar eller i utgrävningar under

markytan. Kostnaderna för dylika oljemagasin lcomme emellertid — örn

icke speciellt gynnsamma omständigheter förelåge — sannolikt icke att understiga

kostnaderna för i herg insprängda anläggningar. Metoden syntes i

nödfall kunna ifrågakomma till användning, då å viss plats, dit man av

kommersiella eller andra skäl önskade förlägga cisterner, icke lunnes tillgång

a för bombsäkerhets åvägabringande lämpligt berg.

Indirekt skydd kunde beredas genom att anläggningar, som förlädes i det

Lia, i stället för att förses med särskilda anordningar för bombskydd.

gjöl des mycket små helst endast en relativt liten cistern per anläggning

— placerades i lämplig terräng samt gåves lämplig form, storlek och ytbehandling,

så att de icke kunde upptäckas från luften. Anläggnings- och

driftkostnader bleve dock med en anordning av detta slag relativt stora. Å

andra sidan syntes icke böra förbises, att detta förfaringssätt kunde giva

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ökade möjligheter att tillgodose kommersiella intressen ifråga örn plats\alet.

För en lagring i stort syntes en sådan utväg knappast kunna förordas.

Däremot skulle, även för en mera betydande kvantitet, kunna tänkas

upplagring i fat. Dylika lager kunde, såsom redan påpekats, placeras i

gamla gruvschakt men också förläggas i terrängen, så att de bleve mycket

svåra att upptäcka. Ett sådant lager kunde lätt flyttas med användande av

vanliga lastbilar. En beaktansvärd omständighet vore också, att under krig

användningen av fat för militära behov säkerligen måste bliva mycket omfattande.

Med hänsyn till för närvarande gällande höga pris a tat torde

emellertid en upplagring i dylika medföra anskaffningskostnader, motsva
-

rande dem för bombsäker förvaring. .

Såsom av det anförda franninge hade utredningsmannen for sin del iunnit

lagring med användning av i berg utsprängda hålrum bora, såsom varande

det mest betryggande, i främsta rummet forordas. I vissa fall tonitsattes

dock användande av andra förfaringssätt. Någon generalisering maga

om lagringsmetoder syntes alltså icke böra eftersträvas utan fastmer lösningen

givas från fall till fall med beaktande av föreliggande mojligheter

och behöriga önskemål.

Beträffande de särskilda lagringsutrymmenas storlek framhålla utredningsmännen,

att kommersiellt och driftmässigt sett krav måste uppställas,

att anläggningarna var för sig erhölle en kapacitet, som medgåve mottagandet

av åtminstone hälften av en normal tankångares last. Ur denna synpunkt

vore en kapacitet av 10,000 klim önskvärd. Örn en bombsäker anläggning

kunde förläggas i anslutning till en redan bestående cisternanlaggning

kunde utbyggnad med mindre kapacitet ifrågakomma; med hänsyn

till de fasta kostnaderna syntes dock ej lämpligt att ga under en kapacitet

på 5,000 kbm.

Utredningsmännen hava låtit verkställa lokala, undersökningar beträffande

möjligheterna att få en bombsäker utbyggnad av erforderlig kapacitet till

stånd. Undersökningarna hava omfattat ett tjugotal platser, belägna inom

olika delar av riket såväl vid kusten som inuti landet. Beträffande förutsättningarna

för undersökningarna och resultatet av desamma anföra utredningsmännen,

att å varje ort undersökningarna utförts främst under hänsyntagande

till rent kommersiella synpunkter. Men det hade icke forbisetts,

att även militära krav borde bliva föremål för beaktande, så att största

möjliga trygghet kunde vinnas. Undersökningarna hade utvisat, att å sammanlagt

17 platser lämpliga berg förefunnes och att den totala kvantitet,

sorn i dessa kunde lagras, uppginge till minst 500,000 kbm. Pa grund av

den korta tid, som stått till buds, hade utredningsmännen själva kunnat

bese allenast dc platser i Göteborg, som ifrågasatts för upplagring. Goda

möjligheter funnes där för erforderliga utsprängningar å kronans eller stadens

mark. Från stadens sida syntes intresse förefinnas för dylika anläggningars

åvägabringande. Med hänsyn till de förutsättningar, sorn här företage,

ville utredningsmännen förorda, att den föreslagna planens genomförande

påbörjades med bland annat de anläggningar, som kunde erfordras

i nämnda stad, samt att snarast möjligt nödiga förhandlingar upptoges och

specialundersökningar verkställdes.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

Upplagringens omfattning och anordnande. Utredningsmännen framhålla,

att en lagring av flytande bränslen borde avse de olika slag av dylika

produkter som för landets försörjning vore av särskild betydelse i händelse

av en avspärrning. Med utgående från de varuslag, som nu importerades och

förbrukades, borde en sådan upplagring omfatta dels färdiga produkter bensin

samt motor- och pannbrännolja, dels råolja (nativ olja, crude oil). Skäl

talade för att blivande bestämmelser i ämnet omfattade även fotogen och

andra raffinerade brännoljor, sa att vid behov också dessa oljor kunde bliva

föremål för en påräknelig lagring.

Lagiingen av färdigprodukter borde principiellt så fördelas på respektive

varuslag, att lagertillgångarna komme att stå i direkt relation till den normala

förbrukningen. Besvarandet av frågan, i vad mån lagerhållningen

borde avse oförädlad vara, bleve beroende av bland annat möjligheterna folden

svenska raffineringsindustriens utveckling. Detta spörsmål komme att

närmare beröras i det följande.

Under år 1936 hade importen, vilken för detta år även torde kunna anses

vara praktiskt taget densamma som förbrukningen, uppgått till följande

kvantiteter:

bensin..................

motor- och pannbrännolja

crude oil ..........

ton Lkbm (avrundat)

440,283 604,000

342,480 400,000

69,578_____81,000

1,085,000 kbm.

En lagi ing motsvarande 30 procent av föregående års förbrukning, såsom

föreslagits av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, skulle

giva följande kvantiteter:

bensin.................................. 180,000 kbm

motor- och pannbrännolja................ 120,000 »

crude oil .............................. 24’,000 »

dier tillsammans........................ 324,000~kbm.

Därest för säkerställande av ständig tillgång å sistnämnda kvantiteter stadgades,

att firmorna skulle ligga med ett lager, som skulle utgöra minst 30

procent av förbrukningen under nästföregående år, bleve de nödgade att hålla

icke obetydligt större lager än den fastställda minimikvantiteten för att

vinna säkerhet att denna vid varje tillfälle vore till finnandes. Man torde

kunna räkna med att denna lagring utöver minimigränsen behövde uppgå

till en kvantitet, motsvarande 1-—-1 V2 månads förbrukning. Om denna lagring

ovan minimigränsen antoges utgöra sammanlagt 81,000 kbm., skulle

det verkliga medellagret och alltså den varukvantitet, för vilken lagerutrymme

måste beredas, komma att utgöra minst:

bensin (180,000 + 45,000)................ 225,000 kbm

motor- och pannbrännolja (120,000 + 30,000) 150,000 *

enide oil (24,000 + 6,000)................ 30,000 *

eller tillsammans

405,000 kbm.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

Emellertid framhålla utredningsmännen, att det för förvaring av dessa

kvantiteter icke räckte med behållare av motsvarande rymd. Man kunde

nämligen icke räkna med att cisternerna skulle vara helt fyllda, enär driften

av anläggningarna nödvändiggjorde tillgång å visst reserv utrymme. IXoimalt

räknade man för närvarande med att det ur driftssynpunkt behövliga leservutrymmet

uppginge till i avrundade siffror minst följande antal körn., därvid

siffrorna inom parentes angåve nuvarande lagringsutrymmen samt däri

genomsnittligt förvarade oljekvantiteter:

för bensin (195,000 - 85,000) ............ 110,000 kbm

» motor- och pannbrännolja (165,000 -

55,000)............................ 110,000 2.

» Grude oil (35,000 - 15,000)............ 20,000___»_

eller tillsammans ...................... 240,000 kbm.

Utredningsmännen hava anfört, att, ehuru det ur trygghetssynpunkt voie

synnerligen önskvärt att få till stånd en lagring motsvarande ett halvt års

normal förbrukning, utredningsmännen likväl, med hänsyn främst till de vid

sådant fall betydande kostnaderna för utbyggande av bombsäkra lagringslolvaler,

ansett sig böra stanna vid att föreslå en lagring enligt förut angivna

grunder, eller således uppgående till 30 procent av årsförbrukningen. De

räknade alltså med en medellagring av 405,000 kbm., vilken kvantitet enligt

vad förut påvisats skulle kräva ett totalt lagerutrymme av (405,000 +

240,000 =) 645,000 kbm. Vid en garanterad lagerhållning motsvarande 30

procent av årsförbrukningen leonline emellertid, framhålla utredningsmännen,

i verkligheten åtskilligt mer att kunna påräknas som ständig tillgång

inom landet, enär importörerna för att hålla denna undre gräns bleve nödsakade

att som regel röra sig med något större lager. Under förutsättningav

en förbrukningsreglering torde man vid avspärrning eller krig kunna antaga

att genom en på sådant sätt bestämd lagerhållning skulle skapas ett medellager,

tillräckligt för ett halvt års kris-(krigs-) tidsförbrukning.

De nya lagringsanläggningar, som skulle bliva erforderliga vid en lagerhållning

av i runt tal 400,000 kbm. färdigprodukter och råvara, hava utredningsmännen

ansett böra hava en kapacitet av omkring 200,000 kbm. Vid

ökad inhemsk raffinering komme härtill ytterligare utrymmen för lagring

av råolja. Utredningsmännen hava beträffande dessa beräkningar anfört

följande:

Förenämnda medellager av 405,000 kbm. överstege med 250,000 kbm.

medellagret av vad som kunde anses utgöra hittillsvarande lagerbehållning.

Enligt vad som inhämtats, hade de särskilda bolagen av driftsekonomiska

skäl planerat ett utbyggnadsprogram för nya cisternanläggningar örn sammanlagt

minst 60,000 kinn. Med hänsyn till önskvärdheten att nedbringa

kostnaderna för en av staten föranstaltad utbyggnad för bombskyddad lagring

skulle det kunna ifrågasättas att däri icke inräkna de av bolagen salunda

planerade nybyggnaderna. Mot en dylik begränsning talade önskvärdheten

att, i den mån förutsättningar härför funnes, samtliga nytillkommande

lagringsutrymmen gjordes bombsäkra. A andra sidan kunde det

länkas, att de planerade utbyggnaderna komme till stånd tidigare, örn de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

icke behövde beredas bombskydd. Möjligt vore dock, att leverans av järnkonstruktioner

m. m. för cisternerna på grund av rådande konjunkturförhållanden

kunde taga så lång tid, att en utsprängning av nödiga hålrum

medhunnes innan materialet till cisternerna liunne färdigställas. Hur förloppet

än bleve, syntes man böra eftersträva, att även den av firmorna sålunda

planerade utbyggnaden skedde under beaktande av säkerhetssynpunkterna.

En utgångspunkt för här gjorda beräkningar hade varit, att cisternerna

skulle vara fyllda till 63 procent av kapaciteten. För att tillgodose skyddskravet

för hela den här omförmälda lagerökningen och ändock i möjligaste

mån begränsa de totala byggnadskostnaderna torde man böra överväga att

utnyttja lagerutrymmena i större omfattning än sålunda förutsatts. Verkställda

undersökningar hade givit vid handen, att delta läte sig göra. Örn

lagringskapaciteten toges i anspråk till yttersta gränsen av vad som kunde

anses möjligt, skulle nybyggnaden för förvaring av bensin, motor- och pannbrännolja

samt enide oil kunna begränsas till c:a 170,000 kinn. Detta innebure,

att cisternerna normalt skulle vara fyllda till omkring 71 procent av

kapaciteten. Då det torde kunna befaras, att en så långt driven fyllnadsgrad

kunde i praktiken visa sig medföra vissa svårigheter ur kommersiell

synpunkt, och då vidare en ytterligare ökning av förbrukningen syntes sannolik,

hade det ansetts lämpligt att räkna med en nybyggnad av i runt tal

200,000 kbm. Därigenom stannade den normala fyllnadsgraden vid 68 procent.

Beträffande frågan om handhavandet och omsättningen av den utökade

lagerbehållningen anföra utredningsmännen:

Att i statlig regi handhava och omsätta ett så stort lager som 250,000 kbm

torde knappast vara möjligt. Det syntes vara helt uteslutet att genom den

förbrukning, som förekomma vid statliga institutioner under normala fredsförhållanden,

kunna åstadkomma nödig omsättning av dylika kvantiteter.

I varje fall gällde detta örn bensin. Av denna vara skulle nämligen komma

att lagras en kvantitet utöver nuvarande lagerhållning av icke mindre än

c:a 140.000 kbm. Den statliga förbrukningen av bensin samt motor- och

pannbrännolja uppginge för närvarande till endast 35,000 kbm och kunde

möjligen förväntas bliva ökad till 55.000 kbm, varav mer än två tredjedelar

utgjordes av tyngre oljor. För omsättningen måste sålunda den icke statliga

förbrukningen i huvudsak bliva den, som man finge lita till. Visserligen

kunde det tänkas, att staten ordnade försäljning till enskilda förbrukare

från sina lager, men i någon större utsträckning syntes detta icke

kunna ske med mindre än att staten hade en distributionsorganisation till

förfogande. Såsom av tidigare utredningar framginge, vore emellertid den

nu befintliga mer än tillräcklig för att tillgodose behoven, och en ytterligare

utbyggnad borde således icke ifrågakomma. Då återstode endast den möjligheten

att omsättningen av i statens ägo befintliga lager skulle ombesörjas

av enskilda importörer, vilka vore innehavare av för distributionen behövliga

anläggningar inom olika delar av landet. Med hänsyn till storleken

av de lager, som skulle komma att befinna sig i statens ägo, bleve resultatet

av en sådan anordning, att importörerna skulle för den övervägande delen

av sin verksamhet ha att röra sig med lager, som ägdes av staten. Genom

statslagren skulle sålunda åtminstone huvuddelen av importen komma att

passera. Visserligen syntes man kunna förutsätta, att staten för sina inköp

skulle komma att hänvända sig till de stora oljebolag, vilka nu hade hand

örn distributionen i landet, och att sålunda viss förtjänst å den importerade

varan i varje fall komme dem till godo, men uteslutet vore givetvis icke, att

staten komme att göra inköp på andra håll, därest gynnsammare pris där
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

15

med skulle kunna ernås. För staten skulle en sådan lösning innebära en

mycket stor kapitalinvestering. Dea torde komma att röra sig örn ett belopp

av bortåt 18 miljoner kronor. Även örn förhallanden, till vilka distributionsbolagen

själva medverkat, i viss mån bidragit till att framkalla det

läge, som föranlett att hithörande spörsmål nu kommit under omprövning,

så syntes dock en sådan lösning innebära ett allvarligare ingripande i de

nuvarande företagarnas näring, än som ur här f öreval ande synpunktei

kunde anses påkallat. Därtill komme, att genom lämnande av nödigt utrymme

för de nu i branschen arbetande firmornas fortsatta verksamhet de

värden i forin av erfarenhet, affärsförbindelser m. m., som de ägde, bäst

kunde tillvaratagas. ..... ,

Man syntes alltså böra fram pa andra vägar tor att ta den medverkan

från de särskilda bolagens sida, vilken under alla omständighetci tolde vara

erforderlig för att få en betryggande lagring till stånd. En viss del av de

behövliga merlagren och naturligtvis da också av lagringsanläggningarna

torde böra tagas i anspråk för tillgodoseende av statliga behov och förläggas

under hänsynstagande därtill. I förhållande till den totala lagringen bleve

dessa förråd relativt små. Handhavandet av sålunda anordnade förråd borde

helt pävila statliga myndigheter, vilka sålunda borde ombesörja inköp

och omsättning av varorna. Återstående del av lagerhållningen syntes bora

överlämnas åt de enskilda företagen att ordna och handhava. Det bleve härvid

mycket betydande utrymmen, som återstode för omhändertagande fran

deras "sida. Av naturliga skäl torde företagen icke hava intresse av att oka

sina normala lager utöver den gräns, som betingades av rent kommersiella

och driftstekniska hänsyn. De uppgifter, som lämnats rörande behov av

lagerutrymmen för verksamhetens upprätthållande utöver nu befintliga,

gåve vid handen, att det endast kunde bliva fråga örn relativt små kvantiteter,

för vilka firmorna ur sina synpunkter ansåge nya cisterner behövliga.

1 den mån firmorna sålunda för den normala driften behövde ökade lagringsmöjligheter,

torde det kunna förutsättas villighet från deras sida att

förhyra av staten anordnade bombsäkra lagringsutrymmen. Det vöre dock

icke''mycket vunnet, ifall en ökad lagerhållning jämte utbyggande av bombsäkra

utrymmen skulle begränsas till vad sålunda kunde erfordras pa grund

av den normala förbrukningen och viss lagring för statsinstitutioner e. d.

En därutöver ökad lagerhållning, baserad på frivillighet, kunde näppeligen

förväntas med mindre firmorna på ett eller annat sätt bereddes kompensation

för därmed förenade kostnader, saväl direkta för anläggningai m. m.

sorn indirekta i form av ränta å det i lagret nedlagda kapitalet, ökat svinn o.

d. Olika vägar vore härvid tänkbara. I varje fall finge staten vidkännas betydande

ekonomiska konsekvenser. Härtill komme, att med en sadan lösning

full visshet örn uppnående och bibehållande av åsyftad lagerhållning

icke komme att vinnas. . ..

Annorlunda ställde sig förhållandena, örn samtliga importörer alades att

ständigt hålla i lager viss del av föregående års importkvantiteter. Därmed

följde skyldighet för dem att, där ej annat stadgades, själva skaffa eller i

värjo fall vidkännas kostnaderna för anskaffning av nödiga lagerutrymmen

till lagringsskyldighetens fullgörande. Hinder syntes heller icke föreligga

för utfärdande av föreskrifter, vilka lämnade möjlighet till åvägabringande

av bombsäkerhet. Det torde emellertid få anses vara en statens angelägenhet

alt i sådant hänseende tillgodose de samhälleliga intressena, och daitoi

borde icke ifrågasättas, att firmorna själva skulle bekosta de anordningar,

som härutinnan erfordrades. Däremot syntes det böra stadgas skyldighe

för envar, vilken behövde lokaler för lagring av nylande bränslen, att underkasta

sig de bestämmelser rörande cisternernas i biläggning lii. lii., sorn

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

staten ur skyddssynpunkt kunde finna erforderliga. Denna skyldighet syntes

böra utsträckas därhän, att näringsidkarna även skulle kunna förpliktigas

att mot viss hyra för cisternanläggningarna begagna av staten anvisade,

genom dess försorg i bombsäkra rum uppförda cisterner. Genom föreskrifter

av här angiven innebörd och omfattning skulle en avsedd lagerhållning

kunna säkerställas, och den lagerökning, som bleve en följd av

lagringstvånget, bomme att efter statens bestämmande bliva förlagd i bombsäkra

utrymmen. Tillika skulle möjlighet skapas att, i den mån så befunnes

böra och kunna ske, få redan befintliga cisterner vid kassation ersatta med

dylika i bombsäker förläggning.

Jämlikt direktiven för utredningen hade förutsatts, att staten å sin mark

anordnade lagerutrymmena samt själv bestrede anläggningskostnaderna för

såväl utsprängningar som cisterner, rörledningar m. m. Det kunde emellertid

också tänkas att kommun voi''e villig att upplåta mark för oljelagring.

Vidare kunde i vissa fall omständigheterna föranleda, att anläggning lämpligast

skedde a mark, som tillhörde enskild företagare inom oljebranschen.

Detta torde väl närmast bliva fallet, om företagaren hade möjlighet att i

anslutning till redan befintlig anläggning företaga den ytterligare utbyggnad,

som för lagringsskyldighetens fullgörande vore erforderlig. Även i sådana

tall borde staten svara för de åtgärder, vilka åsyftade åstadkommandet av

bombskydd, varvid dock måste förutsättas, att staten vunne erforderlig säkerhet

för att det utsprängda rummet bomme till avsedd nytta. Detta syntes

kunna uppnås exempelvis på det sättet, att markägaren gjorde utfästelse

därom, att, om och i den mån utrymmet ej toges i anspråk för avsett ändamål,

staten skulle äga förfoga över detsamma samt att utfästelsen bleve

föremål för servitutsinteckning. I fall, som nu nämnts, syntes staten däremot

icke böra ombesörja och bekosta cisternanläggningarna men väl kunna

vid behov lämna lån för utförandet av desamma.

Kostnader för lagerhållningen. Utredningsmännen hava beräknat, att

kostnaderna för anordnande av bombsäkra lagerutrymmen genom utsprängning

av hålrum och anskaffande av cisterner med tillbehör bomme att uppgå

till 100 kronor per khm. nyttigt utrymme. De anföra härom följande:

Vid redan utförda bombsäkra anläggningar hade sprängnings- och motsvarande

kostnader växlat mellan 3.8—4.3 öre per kapacitetsliter. Härvid

finge bemärkas, att det utsprängda bergrummets rymd torde kunna beräknas

normalt utgöra ungefär det dubbla av den för oljans förvaring nyttiga

volymen. För närvarande torde utsprängningar av den ari, varom här vöre

fråga, betinga ett icke obetydligt högre pris, men med beaktande av att den

ifrågasatta utbyggnadens genomförande torde få utsträckas över en tidsperiod

av flera år, syntes man kunna räkna nied att den genomsnittliga kostnaden

för sprängnings- och stenarbeten icke skulle överstiga 5 öre per kapacitetsliter

eller 50 kronor per kbm. nyttigt utrymme.

Vad anginge kostnaderna för cisterner, rörledningar, pumpar etc., hade

dessa enligt uppgifter från företagare här i landet normalt uppgått till omkring

40 kronor per kbm. förvaringsutrymme för bensin — däri även inberäknat

vallar — samt 30 kronor per kbm. förvaringsutrymme för tyngre

oljor eller i medeltal 35 kronor per kbm. På grund av den senaste tidens

prisstegringar, särskilt å järn, hade ifrågavarande kostnader väsentligt ökats.

De torde för närvarande genomsnittligt hålla sig mellan 60 och 65 kronor

per kbm. En begynnande sänkning hade emellertid kunnat konstateras. I

förevarande sammanhang syntes man kunna räkna med ungefär medeltalet

av anförda siffror eller 50 kronor. Tillsammans skulle sålunda en anlägg
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

17

ning för bombsäker förvaring av flytande bränslen betinga en kostnad av

100 kronor per kbm. nyttigt utrymme. För anläggningar, vilka kunde ifrågakomma

under den närmast stundande tiden, finge man sannolikt räkna med

något högre kostnader, men de torde icke behöva överstiga 110 kronor per

kbm. En viss reducering av kostnaderna torde dock kunna åstadkommas

genom en del åtgärder, exempelvis standardisering av cisternernas storlek

och utförande jämte samtidig beställning av ett större antal dylika, överflyttning

av viss byggnads- och annan materiel från en anläggning till en

annan, anslutning av nya anläggningar till äldre dylika, varigenom kostnader

för bryggor och dylikt undvekes. En omsorgsfull och förutseende planläggning

bomme alltså att här bliva av stor betydelse.

Med i det föregående angivna beräkningsgrunder skulle kostnaderna för

utbyggnad av 200,000 kbm. komma att uppgå till 20 miljoner kronor. Häri

inginge alltså icke kostnader för eventuellt behövliga markförvärv eller nyttjanderättsupplåtelser

av mark. Då det icke kunde närmare bedömas, i vad

mån kostnader av sistnämnda slag kunde uppkomma, hade något belopp

för sådant ändamål icke upptagits i de här gjorda kalkylerna.^ Av nämnda

belopp belöpte sig ungefär hälften eller 10 miljoner kronor på kostnaderna

för sprängnings- och motsvarande arbeten. Då en utbyggnad av den storleksordning,

varom här vore fråga, torde komma att genomföras successivt

och kräva ett antal år, syntes man kunna räkna med, att alla dessa kostnader

skulle kunna utgå av för beredskapsarbeten avsedda medel.

De återstående 10 miljonerna beräknades utgöra anläggningskostnader för

cisterner med vad därtill hörde. Dessa syntes lämpligen böra bekostas av

staten, då kronan ägde eller hade nyttjanderätt till marken. I den man salunda

åstadkomna lagerutrymmen upplätes åt enskilda och den av dem däri

förvarade oljan holle sig inom den lagringskvantitet, som vore betingad av

affärsrörelsens krav, borde den, som fått utrymmena åt sig upplåtna, givetvis

erlägga hyra — lämpligen beräknad så, att beloppet motsvarade ränta

och amortering å det för cisternernas uppförande i anspråk tågna kapitalet.

Förslagsvis syntes kunna beräknas amortering å anläggningskapitalet med

5 procent och ränta å nettobeloppet med 4 procent. Men även för de fall,

då lagringskvantiteten läge utanför nyssnämnda gräns, syntes skal tala tor

att staten på enahanda sätt beredde sig gottgörelse för det upplåtna utrymmet.

I den mån statens egna lager inrymdes i anläggningarna, borde mot

den beräknade hyran svarande belopp upptagas som anslag i riksstaten un
-

der'' vederbörande huvudtitel. 0

Då de enskilda företagarnas medverkan till anlaggnmgarnas åstadkommande

borde ur skilda synpunkter vara av värde för staten, förefolle det

lämpligt, att den, som på sin mark i enlighet med vad i det föregående sagts

fått bombsäkert rum utsprängt på statens bekostnad, skulle kunna, om sa

behövdes mot erläggande av ränta och amortering erhålla Ian av staten tor

anläggningskostnadernas bestridande. Dylikt lån torde böra utgå av den

medelstillgång, varmed statens cisterner bekostades. Möjlighet till enahanda

förfarande syntes böra hållas öppen för fall, då, på sätt förut sagts, utsprangning

skedde å kommuns mark.

Under förutsättning att underhållet av cisternanlaggningarna, såsom syntes

vara lämpligt, pålades dem, åt vilka de upplätes, skulle med en dylik

lösning inga andra årskostnader falla på staten än dem, som svarade mot

ränta och amortering för cisterner, vari statens egna lager inrymdes. Sistnämnda

kostnader torde emellertid icke komma i betraktande i förevarande

sammanhang utan få hänföras till reservförrådsnamndens verksamhet.

Då de medel, som erfordrades för cisternanläggningarna, på satt nyss sagts

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sand. Nr 233.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1° Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

skulle bliva förräntade och amorterade, syntes lånemedel böra tagas i anspråk

för ändamålet.

I fråga örn de medelsbelopp, som för nästkommande budgetår kunde erfordras

till utsprängningar och cisternanläggningar, framhålla utredningsmännen,

att det icke vore möjligt att nu göra några närmare beräkningar.

Med hänsyn till önskvärdheten av att den här upplagda planens genomförande

icke droge alltför lång tid, syntes emellertid under anslag till beredskapsarbeten

böra beräknas 2,000,000 kronor för utsprängning av bombsäkra rum

och därjämte ett anslag av 2,000,000 kronor, att utgå av lånemedel, böra anvisas

till bestridande av kostnader för cisternanläggningar samt för utlämnande

av lån för utförande av dylika anläggningar.

Utredningsmännen framhålla vidare, att med en lagerhållning enligt angivna

riktlinjer vissa ökade årskostnader uppkomme för de berörda bolagen.

Dessa kostnader beräknas av utredningsmännen till 0.20 öre per liter

försåld vara. Av detta belopp avser 0.15 öre räntor å varuinköpen, förluster

genom svinn, kostnader för underhåll av cisternanläggningarna samt ökade

transportkostnader. Återstående beloppet, 0.05 öre per liter, avser cisternkostnaden

i form av hyra till staten eller ränta och amortering å statslån eller

eget investerat kapital. Utredningsmännen anföra i anslutning härtill:

Då kostnaderna för tvångslagringen, frånsett beredande av bombsäkerhet,

enligt vad här förutsatts, komme att helt läggas på importföretagen,

funnes det helt naturligt anledning antaga, att de vid prissättningen å varorna

skulle taga hänsyn härtill. Även om utgiftsökningen icke vore av den

storleksordning, att den kunde motivera en generell prisförhöjning, — en sådan

torde icke kunna sättas lägre än ett öre per liter — måste man dock

räkna med, att försäljarna genom höjning av priset å viss vara, varvid väl

företrädesvis bensin torde ifrågakomma, beredde sig kompensation för sina

ökade utgifter. Det torde alltså ytterst bliva konsumenterna, som belastades

med kostnaderna för tvångslagringen. En ökad lagerhållning vore emellertid

av betydelse icke blott för landet i dess helhet. Närmast vore den till

fördel för de särskilda konsumenterna av flytande bränslen, vilka genom en

sådan lagring vunne ökad säkerhet för att de även under en avspärrning

skulle få sina behov tillgodosedda i största möjliga utsträckning. En så

blygsam prishöjning som den, för vilken förevarande omständigheter kunde

utgöra skäl, syntes kunna betraktas som en rimlig försäkringspremie. Skulle

åter dessa kostnader stanna på staten och sålunda framkomma å budgeten,

bleve de erforderliga anslagen högst betydande och verkningarna ur skilda

synpunkter uppenbarligen vida ogynnsammare. Det skulle vid helt genomförd

organisation komma att gälla anslag på omkring 2 miljoner kronor.

Inhemsk oljeraffinering. Utredningsmännen framhålla, att flytande

bränslen till alldeles övervägande del importerades i form av färdiga varor

samt att endast en kvantitet, uppgående till icke ens 10 procent av totalförbrukningen,

infördes till landet såsom råolja och vid här befintligt raffineringsverk

underginge för användningen nödig förädlingsprocess.

Den fredsmässiga försörjningen syntes, anföra utredningsmännen vidare,

hittills icke hava behövt känna några egentliga svårigheter eller olägenheter

av att importens huvuddel bestått av färdigprodukter. Ur beredskapssyn
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

19

punkt vöre det emellertid av vikt dels att kunna lämpa utvinningen av olika

färdigprodukter efter det förhandenvarande behovet och speciellt att i händelse

av krig eller avspärrning kunna framställa flygbensin, dels ock att lagringen

kunde till betydande del avse den relativt förvaringsbeständiga råoljan.

Med hänsyn härtill och jämväl ur nationalekonomisk synpunkt vore

det av betydelse, att inhemsk raffinering ägde rum i större omfattning än

vad för närvarande skedde.

Att staten själv skulle anlägga eller driva ett raffineringsverk eller ock utföra

en anläggning och upplåta den till någon företagare har icke synts utredningsmännen

böra i första hand ifrågakomma. Utredningsmännen hava

häremot funnit intresse för en svensk raffineringsindustri föreligga från

privata företagares sida, varvid emellertid förutsatts, att statens stöd i en

eller annan form skulle kunna påräknas. Såvitt utredningsmännen kunnat

finna, förhölle det sig följaktligen så, att utan lämpliga åtgärder från statens

sida en utveckling av svensk raffineringsindustri knappast vöre att förvänta.

För att en inhemsk raffineringsindustri skulle giva ett tillfredsställande

resultat vore det nämligen nödvändigt, att den tillförsäkrades såväl

möjlighet till produkternas avsättning genom de nu befintliga, för landets

behov tillräckliga distributionsanläggningarna som också ett visst pris vid

försäljningen till distributionsföretagen. Dessa företag borde sålunda hava

skyldighet att till distribution årligen mottaga viss kvantitet inom landet

förädlade produkter av slag, som genom statliga föreskrifter bestämdes,

ävensom att inköpa desamma till pris, som i erforderlig mån säkerställde

raffineringsföretagets räntabilitet. Priset syntes böra normalt motsvara

det, som enligt gällande noteringar å världsmarknaden den färdiga varan

betingade eif svensk hamn, d. v. s. noteringen å »gulfen» respektive Constanza

med tillägg av frakt etc. från ursprungsorten till svensk hamn.. Detta

skydd för en svensk raffineringsindustri syntes av olika skäl dock icke

böra gälla för större myckenhet färdig vara än som motsvarade 25 procent

av föregående års totala försäljning av produkterna i fråga. Raffinering

inom landet utöver nyssnämnda kvantitet borde givetvis kunna förekomma,

men utan rätt för vederbörande företagare till nämnda förmåner av garanterat

pris och garanterad distribution genom andra företag.

Sammanfattningsvis anföra utredningsmännen beträffande inhemsk raffinering

följande:

För att säkerställa ekonomisk bärighet åt en inhemsk raffineringsindustri

skulle staten garantera densamma rätt att till distributionsbolagen försälja

högst viss kvantitet av olika slag genom särskilda föreskrifter kvalitetsbestämda

färdigprodukter. Denna kvantitet borde ungefärligen motsvara 25 procent

av föregående års sammanlagda förbrukning, vilket med hänsyn till 1936

års förbrukningssiffror utgjorde i runt tal 250,000 ton. Skäl kunde måhända

tala för att sistnämnda kvantitet till en början sattes såsom maximum.

Ä andra sidan kunde förhållanden inträda — konjunkturväxlingar

eller andra omständigheter — vilka gjorde önskvärt, att möjlighet hölles

öppen för viss ökning eller minskning av en på detta sätt skyddad produktion.

Lämpligare än att fastställa ett maximum syntes fördenskull vara

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

att produktionen i fråga fastställdes till visst procenttal av föregående års

förbrukning av olika produkter. Denna produktion skulle kunna fördelas

på olika raffinaderier i förhållande till deras kapacitet. Raffinaderierna

skulle berättigas att vid avyttrandet till distributionsbolagen av fastställd

kvantitet färdig vara erhålla visst pris, normalt motsvarande cifpriset å

vederbörlig färdigprodukt i svensk hamn. Detta pris skulle fastställas för

varje kvartal vid dess slut och skulle utgöra medeltalet av noteringarna under

tiden i fråga. Raffinaderierna skulle hava icke blott rätt utan även

skyldighet att leverera sålunda prisgaranterade varukvantiteter till distributionsbolagen.

Dessutom skulle raffinaderierna vara underkastade de föreskrifter,

som kunde bliva utfärdade rörande dels tillverkningens fördelning

å olika slags produkter av här ifrågavarande varor, dels anläggningarnas

med till dem hörande lagringsutrymmen förläggning och tryggande mot förstöring.

Slutligen skulle raffinaderierna hava skyldighet att i lager ständigt

hålla viss minimikvantitet råolja, förslagsvis 30 procent av föregående

års förbrukning av sådan vara, ävensom, i den mån färdigprodukterna såldes

till förbrukning inom landet annorledes än genom importörernas distributionsapparat,

enahanda lagringsskyldighet beträffande sådan vara som den

importörerna ålagda. Häremot skulle svara skyldighet för importörerna

att, efter av vederbörande myndighet verkställd fördelning dem emellan, till

försäljning från raffinaderierna mottaga den myckenhet färdigprodukter,

som på angivet sätt bestämts, och att därvid erlägga det pris, som, likaledes

i enlighet med det sagda, blivit fastställt.

Kostnader för inhemsk raffinering. I fråga om kostnaderna för anläggning

och drift av raffinaderier hava utredningsmännen uttalat, att de

uppgifter härutinnan, som de vore i tillfälle att lämna, vore tämligen summariska

och dessutom icke enhetliga, i det uppgifterna härstammade från

olika källor och i vissa fall byggde mer eller mindre på utländska förhållanden.

Med hänsyn till vad utredningsmännen sålunda anfört tillåter jag mig

att i detta avseende allenast hänvisa till den redogörelse, som finnes intagen

i betänkandet (sid. 75—77).

Förvaltningsuppgifter. Utredningsmännnen hava framhållit, att ett genomförande

av vad av dem ifrågasatts rörande lagring av flytande bränslen

och framställande av sådana inom landet medförde vissa statliga förvaltningsuppgifter.

För den avsedda lagerhållningens rationella genomförande

vore det lämpligt, att med avseende å utbyggandet av erforderliga lagerutrymmen

upprättades en plan. Härvid borde samarbete i lämplig utsträckning

äga rum med rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och statens

reservförrådsnämnd liksom och med, bland andra, sprängämnesinspektören

och vederbörliga länsstyrelser. Under tiden för lagringens genomförande

torde en kontinuerlig kontroll böra upprätthållas. Vad raffineringsindustrien

anginge komme de statliga åtgärderna närmast att gälla

handläggandet av ansökningar från företag, som önskade att erhålla

statens stöd för utbyggande av en inhemsk raffineringsindustri. Därjämte

borde övervakas raffineringsföretagens sätt att fullgöra dem åliggande skyldigheter

och utfärdas bestämmelser rörande de tillverkade varornas kvali
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

tet. Förslag till sådana bestämmelser borde avgivas av statens provningsanstalt,

som jämväl borde anlitas för kontroll av produkterna.

I fråga om handhavandet av dessa uppgifter hava utredningsmännen uttalat,

att de måhända, sedan organisationen helt genomförts, kunde anförtros

en central myndighet; under utbyggnadsperioden borde de emellertid

ankomma på handelsdepartementet. Utredningsmännen anföra härom:

Vid ett bedömande, vart de förvaltningsuppgifter, varom sålunda bleve

fråga, lämpligen skulle förläggas, syntes särskilt böra beaktas, att det här

gällde ett alldeles nytt fält för statligt ingripande. Att inordna denna nya

verksamhet inom något centralt ämbetsverk eller däremot svarande institution

syntes i betraktande av arbetsuppgiftens särart och de däri ingående

detaljernas i åtskilliga avseenden skiftande beskaffenhet icke vara lämpligt,

i varje fall icke under organisationsperioden. Ett smidigt och målmedvetet

genomförande av här ifrågasatta åtgärder krävde sakkunskap och erfarenhet

på olika områden. Främst erfordrades ingående kännedom om den svenska

oljehandelns organisation och arbetsförhållanden samt om de särskdda

företagen. Även örn staten hade klar rätt att bestämma i olika avseenden,

torde dock förhandlingar i många fall bliva nödvändiga — i vane fall befrämjade

sådana saken — och detta gällde både ifråga om lagringen och,

kanske än mera, beträffande raffineringen och därmed sammanhörande

verksamhet. Teknisk kunskap syntes i förevarande avseende vara av mindre

framträdande betydelse. Sådan bomme visserligen att påkallas, men da

den bomme att avse ganska skilda fack, torde den bäst erhållas genom att

i mån av behov anlita vederbörande fackmyndigheter och institutioner. Med

hänsyn till alla dessa omständigheter och till önskvärdheten av att giva

största möjliga effektivitet och snabbhet åt verksamheten syntes avgörande

skäl tala för att här berörda angelägenheter handhades direkt inom handelsdepartementet.

Lämpligast syntes vara att där såsom extra föredragande

för ärenden angående oljelagring och raffinering anställdes en person,

som i möjligaste mån kände här berörda förhallanden och dessutom

hade erforderlig förtrogenhet med statsförvaltningen.

Något särskilt anslag för avlöning åt denne föredragande syntes icke behova

uppföras å departementets stat. I den mån en sådan föredragande

komnie att anlitas redan under innevarande budgetår, torde kostnaderna

kunna bestridas av för Kungl. Majit tillgängliga medel. För tid därefter

torde de kunna bestridas från anslag, varmed kostnaderna for utbyggande

av statliga lagringsutrymmen bestredes, och när denna byggnad slutfoits

från det anslag till underhåll och tillsyn av anläggningarna, som då torde

komma ifråga.

Förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående handel

med vissa mineraloljor. I enlighet med den ståndpunkt, sorn utredningsmännen

intagit till de föreliggande spörsmålen, hava de utarbetat ett fulslag

till förordning med särskilda bestämmelser angående handel med vissa

mineraloljor.

Förslaget har uppdelats i tre avdelningar, nämligen 1) örn skyldighet att

hålla lager av olja, 2) örn skyldighet att inköpa raffinerad olja från inhemskt

oljeraffinaderi samt 3) örn straff.

I avdelningen örn skyldighet att hålla lager av olja stadgas, att den som

för försäljning i oförändrat skick till avnämare inom riket från utrikes ort

inför bensin, nativ olja (enide oil), oraffinerad motor- och pannbrännolja

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 233.

samt fotogen ävensom andra raffinerade brännoljor, skall vara skyldig att

vid envar tid under året av sådan olja hålla lager inom riket, motsvarande

minst 30 procent av den myckenhet, han av dylik olja under nästföregående

kalenderår försålt till avnämare inom riket. Sistnämnda myckenhet skall,

där ej annat förhållande visas, anses motsvara skillnaden mellan den myckenhet,

importören under ifrågavarande år under tullverkets kontroll infört

till riket, och den myckenhet, han samma år under tullverkets kontroll utfört

ur riket.

Olja, som finnes i frihamn eller är upplagd å tullager eller provianteringsfrilager

eller är föremål för transitering, skall vid tillämpning av förordningen

anses befintlig utom riket.

Importör skall första gången före den 15 juli 1938 och därefter före den 15

januari varje år lämna uppgift å de myckenheter olja han under nästföregående

kalenderår infört till riket.

Jämväl den, som vid oljeraffinaderi inom riket bedriver raffinering av

olja av nu avsedda slag, skall vara skyldig att hålla lager. Lagringsskyldig

heten skall vid envar tid av året omfatta minst 30 procent av den myckenhet,

vederbörande av dylik olja under nästföregående kalenderår förbrukat för

raffineringen. Utöver skyldighet för innehavare av oljeraffinaderi att lämna

uppgifter vid nyss angivna tidpunkter å de myckenheter olja han under nästföregående

kalenderår förbrukat för raffinering, skall åligga honom att före

den 15 i varje månad lämna uppgift å de myckenheter olja, han hade i lager

inom riket den sista i nästföregående månad. Därest den som bedriver raffinering

inom riket försäljer raffinerad olja direkt till förbrukare inom riket,

skall han vara pliktig att, utöver lager av råolja, hålla lager av den raffinerade

oljan.

Därest den, som bedriver raffinering, säljer importerad olja i oförändrat

skick, skall han i fråga örn sådan olja behandlas på samma sätt som annan

importör.

Den, som från inhemskt oljeraffinaderi inköper där raffinerad olja för

försäljning till avnämare inom riket, skall vara skyldig att hålla lager och

lämna uppgifter som om han infört oljan till riket.

Utredningsmännen framhålla, att på grund av de föreslagna stadgandena

skulle kunna uppkomma dubbel lagringsskyldighet i vissa fall, nämligen

i fråga om sådan råolja, som innehavare av oljeraffinaderi inköpte för raffinering

av inhemsk importör av samma olja. Emellertid hava utredningsmännen

hänvisat till att Kungl. Maj:t för dylikt fall skulle — med begagnande

av den dispensrätt, sorn, enligt vad i det följande närmare beröres,

borde tillkomma Kungl. Maj:t — kunna medgiva det undantag, som av förhållandena

påkallades.

Envar, som skall hålla lager av olja, skall vara skyldig att använda lagerplats,

som Kungl. Majit anvisar, ävensom att i övrigt ställa sig till efterrättelse

de bestämmelser i fråga om lagringen, Kungl. Majit föreskriver.

Lagringspliktig skall vara skyldig att hålla handelsböcker tillgängliga för

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 233-

granskning ävensom att hålla lagret tillgängligt för inventering av myndighet,

som Kungl. Majit därtill utser.

Uppgifter, som förut sagts, skola avlämnas till Kungl. Majit eller myndighet,

som nyss nämnts.

Finnes att någon, som är skyldig att hålla lager av olja, ej innehar tillräckligt

lager därav eller att han åsidosätter med avseende å lagringen givna

föreskrifter meddelar Kungl. Majit eller den myndighet, Kungl. Majit därtill

utser, föreläggande för honom att inom viss tid fylla bristen eller eljest vidtaga

erforderlig rättelse.

Där med avseende å de myckenheter oljor, viss importör inför till riket,

eller i fråga om de myckenheter oljor, innehavaren av oljeraffinaderi inom

riket förbrukar, inträder avsevärd ändring i förhållande till nästföregående

kalenderår, må Kungl. Majit meddela de särskilda bestämmelser, som av de

ändrade förhållandena föranledas.

Kungl. Majit må även eljest, när särskilda skäl därtill äro, meddela undantag

från skyldighet att hålla lager.

Därest någon för annat ändamål än försäljning eller raffinering — exempelvis

för direkt tillgodoseende av egna behov —- till riket inför olja i större

omfattning, må Kungl. Majit förklara, att han skall hålla lager och lämna

uppgifter som örn han infört oljan till försäljning samt till avnämare inom

riket försålt vad han själv förbrukat.

I avdelningen om skyldighet att inköpa raffinerad olja från inhemskt oljeraffinaderi

stadgas, att den som vid oljeraffinaderi inom riket bedriver eller

ämnar bedriva raffinering, må, där anledning förekommer till antagande

att han eljest icke kommer att vinna avsättning för raffinerad olja till skäligt

pris, hos Kungl. Majit göra framställning örn åläggande för importör

att från oljeraffinaderiet inköpa raffinerad olja.

Vidare stadgas, att, örn för tryggande av tillgång inom riket av oljor av

förut angivna slag finnes önskvärt att raffinering bedrives vid oljeraffinaderi

inom riket, Kungl. Majit må förplikta importör att från oljeraffinaderiet inköpa

raffinerad olja till myckenhet och pris, som Kungl. Majit bestämmer.

Kungl. Majit må även äga att, där det begäres, fastställa tid och plats för

leverans av oljan ävensom de villkor i övrigt, som kunna finnas erforderliga.

Vid prövning av framställning örn åläggande för importör att från oljeraffinaderi

inom riket inköpa raffinerad olja skall Kungl. Majit, oavsett

vad därom i framställningen yrkats, äga att fördela skyldigheten att inköpa

olja från det oljeraffinaderi, varom fråga är, efter ty prövas skäligt.

Den som utverkat nyss nämnt åläggande, skall vara skyldig att leverera olja

till myckenhet och pris samt på villkor i övrigt som av Kungl. Majit bestämmas.

Han skall ock vara pliktig att med avseende å oljeraffinaderiets

förläggning och anordnande i övrigt underkasta sig de bestämmelser, Kungl

Majit finner gott meddela.

Därest Kungl. Majit i fråga om importör, som för annat ändamål än försäljning

eller raffinering till riket inför olja i större omfattning, meddelat

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 233-

förklaring att han skall hålla lager, må åläggande, som nyss sagts, avse jämväl

sådan importör.

I avdelningen om straff stadgas, att den som underlåter att hålla lager av

olja till föreskriven myckenhet skall straffas med böter till belopp motsvarande

lägst tjugo och högst fyrtio kronor för v^rje ton, som brister.

Försummar någon eljest att ställa sig till efterrättelse vad enligt förordningen

eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter åligger honom,

skall straffet vara dagsböter. Den som mot bättre vetande lämnar falsk uppgift

i sådant hänseende, som i förordningen omförmäles, må till fängelse

dömas.

Beträffande ikraftträdande föreslås, att förordningen skall tillämpas från

och med den 1 juli 1938. Enär emellertid uppenbarligen kräves viss tid innan

lagringsskyldigheten kan tillämpas, föreslås, att sådan skyldighet bör

inträda först i den mån Kungl. Majit allt efter det lagringsutrymmen erhållas

därom förordnar.

Avgivna yttranden.

Chefen för försvarsstaben, arméförvaltningen och flygförvaltningen hava

tillstyrkt utredningsmännens i olika avseenden framställda förslag.

Även marinförvaltningen har tillstyrkt förslagen. Ämbetsverket har därvid

ytterligare anfört bland annat:

Ämbetsverket hade senast i samband med avgivandet av anslagsäskanden

för nästkommande budgetår hemställt om anslag för ytterligare uppförande

av bombskyddade cisternanläggningar för marinens räkning, men hade detta

krav icke upptagits i 1938 års statsverksproposition. Därest avsikten icke vore

att i nu förevarande sammanhang tillgodose marinens speciella behov, finge

ämbetsverket framhålla nödvändigheten av att, oberoende av föreslagna åtgärder,

marinens brännoljebehov bleve med betryggande lagringsmöjligheter

snarast möjligt tillgodosett.

Ämbetsverket ville erinra, att utredningen icke omfattat frågan örn lagring

av smörjoljor, ett spörsmål som icke heller ingått i de lämnade direktiven.

Detta spörsmål vore emellertid av den vikt och av den beskaffenhet att det

helst borde lösas i samband med nu förevarande fråga.

Vidare finge ämbetsverket framhålla vikten av att jämsides med nu föreslagna

åtgärder uppmärksamhet ägnades frågan örn framställning inom landet

av flytande bränsle eller ersättning därför. I första hand borde ytterligare

åtgärder vidtagas i fredstid i syfte att vid behov kunna utnyttja våra

mäktiga skiffertillgångar för framställning av brännoljor i stor skala.

Ämbetsverket förutsatte att, innan platserna för de föreslagna cisternerna

blivit bestämda, ämbetsverket finge tillfälle att yttra sig.

Därest nya raffineringsverk skulle komma till stånd ville ämbetsverket

framnålla önskvärdheten av att, om så vore möjligt, de i första hand förlädes

till rikets västra kust.

Sprängämnesinspektionen har icke haft några erinringar att framställa mot

förslagen. Under framhållande att en hel del detaljer vore av utomordentligt

stor betydelse att få fullt klarlagda för säkerställande mot eventuella riskmoment

har inspektionen emellertid uttalat, att enligt inspektionens mening till

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

en början endast en del av en planerad större anläggning borde utföras, där

samtliga tekniska problem ingående kunde studeras, innan hela anläggningen

utbyggdes i dess helhet.

I de vid kommerskollegii utlåtande fogade yttrandena från företagare i

oljebranschen har förslaget örn ökad lagerhållning i allmänhet i princip förordats

men framställts vissa anmärkningar mot storleken av och villkoren

för denna ökning.

Svensk-Engelska mineraloljeaktiebolaget, Svenska petroleumaktiebolaget

Standard samt Svenska bensin- och petroleumaktiebolaget B. P. (i det följande

benämnda Londongruppen) hava i gemensamt yttrande framhållit, att

30 procent av föregående års omsättning avsevärt överstiger den lagerhållning,

som gruppen anser erforderlig för normala kommersiella behov. Londongruppen

medgiver emellertid, att dess nuvarande lagringsutrymme understiger vad

som ur rörelsens synpunkt kunde vara önskvärt, och förklarar den nuvarande

knappheten på lagerutrymme med att de under senare år framlagda förslagen

till inrättande av ett oljemonopol föranlett bolagen att icke öka sina

kapitalinvesteringar för lagerutrymmen mer än som varit oundgängligen nödvändigt

för rörelsens behov. Av utredningsmännens betänkande har Londongruppen

dragit den slutsatsen, att monopolfragan icke skulle vaxa aktuell,

och under denna förutsättning föreslagit att öka sin lagringskapacitet med

approximativt 90,000 kbm. I detta sammanhang har Londongruppen uttalat,

att bolagen icke rimligtvis kunde åtaga sig större kapitalutlägg än som

normalt erfordrades för rörelsens bedrivande. Örn staten påkallade ett utbyggande

av lagringsutrymmen i större omfattning än som vore nödvändigt

för bolagens normala kommersiella behov, borde motsvarande merkostnad

följaktligen ej drabba bolagen.

Skandinaviska tank- & mineraloljeaktiebolaget Skanditank framhåller, att

för mindre importörer med ringa antal oljetankar den föreslagna lagerhållningen

medförde behov av relativt taget mycket betydande nyinvestering, som

enligt bolagets förmenande skulle påkalla särskilda bestämmelser till skydd

för dessa mindre importörer.

Angående frågan örn anläggande av oljeraffinaderi har Londongruppen anfört,

att enligt dess mening inrättandet av ett inhemskt raffinaderi icke skulle

bliva ekonomiskt lönande, och en liknande åsikt uttalas även av The Texas

company aktiebolag. Därjämte framhallas, bland annat, att det endast i begränsad

omfattning vore möjligt att variera proportionerna av de ur en given

råolja framställda produkterna samt att fördelen av små avdunstningsförluster

vid lagring av råolja mot vid lagring av bensin vore ekonomiskt sett

mera skenbar än verklig, örn man nämligen loge i betraktande att hela förlusten

genom avdunstning från råoljan härrörde från bensin fraktionerna.

I avseende på förslaget till förordning med särskilda bestämmelser angående

handel nied vissa mineraloljor har Londongruppen anfört, att försäljningen

här i landet av olja för bunkringsändamål vore synnerligen ojämn och

därför hemställt, att sådan olja för fartyg i utrikes fart icke skulle inräknas

i den försäljning, som enligt förslaget skulle ligga till grund för lagringsskyldigheten.

Vidare har Londongruppen framhållit, alt för närvarande den inkommande

oljan i regel upplades å tullager och sedan i mån av behov uttoges

härifrån. Tullager borde därför i förevarande sammanhang få inräknas som

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 233-

lager inom riket. Beträffande det föreslagna tvångsåläggandet för importör

att inköpa viss myckenhet inom landet raffinerad olja har Londongruppen

hemställt, att föreskrift matte meddelas därom, att, örn frivillig överenskommelse

angående pris och leveransvillkor i övrigt ej kunde träffas, avgörande

därutinnan skulle på begäran av tillverkare eller köpare ankomma

på en särskild prisnämnd. Svenska Gult oil company aktiebolag har gentemot

dylikt tvångsåläggande invänt, att detsamma komme att verka i hög grad

ogynnsamt på importbolagens ställning.

Kommerskollegium har i allt väsentligt biträtt utredningsmännens förslag.

Kollegium anför i huvudsak:

Den väg, utredningsmännen föreslagit för att säkerställa ökad tillgång

inom landet av flytande bränslen, ansåge sig kollegium böra förorda liksom

lagrets minimistorlek i förhållande till föregående års förbrukning. 1 de

inkomna yttrandena förekomme visserligen uttalanden, att lager av denna

storlek skulle kunna medföra betydande ekonomiska olägenheter och risker

för importörerna, särskilt för de mindre, men med hänsyn till den möjlighet

till anpassning av bestämmelserna efter vid varje tid rådande förhållanden,

som enligt författningsförslaget skulle stå Kungl. Majit öppen, torde dessa

invändningar icke böra föranleda någon ändring av den allmänna skvldigheten

att hålla lager.

Att, på sätt utredningsmännen föreslagit, den extra kostnad, som uppkomme

därigenom att lagringsutrymmen gjordes bombsäkra genom insprängning

i berg eller på annat sätt, bestredes av staten, funne kollegium

rimligt. Däremot delade kollegium icke den av Londongruppen framförda

asikten, att kostnaden för lagringsutrymme och lagerhållning utöver vederbörande

importörs kommersiella behov icke borde drabba importören.

Kollegium ville framhålla vikten av att de nya, bombsäkra lagringsutrymmena,

i den mån de skulle ingå i den normala oljehandeln, i första hand

komme till utförande på sådana platser, att de kunde inordnas i den ordinarie

lagerhållningen utan att förorsaka extra kostnader för distributionen

och därav följande ökat pris för konsumenterna.

I anslutning till vad sprängämnesinspektionen anfört om de risker, som

vore förbundna med lagring av bensin i slutna rum, ville kollegium vidare

understryka vikten av att underjordiska lagringsutrymmen för bensin anordnades

på sådant sätt och gåves så omsorgsfullt utförande, att de med detta

lagrmgssätt otvivelaktigt förbundna riskerna så långt möjligt förebyggdes.

I betänkandet omnämndes, att åtgärder vidtagits för den marina försvarsberedskapen

på oljeområdet, och kollegium förutsatte att även de andra

föi svarsgrenarna bleve tillgodosedda med egna lager på därför lämpliga

platser i den utsträckning som förbrukningen i fredstid medgåve en lämplig

omsättningstid av lagren.

Kollegium delade också utredningsmännens åsikt, att det icke för närvarande

borde ifrågakomma att inrätta ett statligt raffinaderi. Däremot

vore det tydligen enbart välkommet, örn en dylik anläggning skulle åvägabringas

genom enskild företagsamhet, och kollegium ville i likhet med utredningsmännen

förorda, att stöd från det allmännas sida under vissa förutsättningar

lämnades för inhemsk raffineringsverksamhet. Det vore emellertid

härvid av vikt, att statens ingripande icke skedde i sådan form att,

örn den mera pessimistiska bedömning av de ekonomiska förbättringarna

för raffineringsverksamhet i Sverige, som från vissa håll framkommit,

tilläventyrs skulle befinnas grundad, företagaren med skäl kunde

framställa anspråk på särskilt understöd eller ersättning av staten för att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

denna animerat honom att anlägga ett förlustbringande raffinaderi. Mot

stöd i den form, som i betänkandet föresloges, nämligen genom åläggande

för distributörerna att från inhemska raffinaderier mot världsmarknadspris

inköpa viss begränsad del av sin omsättning, syntes icke något vara att

erinra.

Beträffande förslaget till förordning med särskilda bestämmelser angående

handel med vissa mineraloljor innehåller kommerskollegii yttrande i

huvudsak följande.

Vad anginge Londongruppens hemställan, att olja för fartyg i utrikes fart

icke skulle inräknas i den försäljning, som enligt författningen skulle ligga

till grund för lagringsskyldigheten, syntes någon ändring i förslaget härav

icke erfordras, enär bunkringsolja, som intoges i fartyg omedelbart före dess

avgång till utrikes ort, finge anses vara utförd ur riket och alltså redan

enligt den av utredningsmännen föreslagna lydelsen av förordningen, skulle

avräknas

Med anledning av Londongruppens uttalande, att tullager borde få inräknas

som lager inom riket, anförde kollegium, att med hänsyn till bestående

sedvänja, att oljorna i betydande utsträckning läge upplagda a tulllager,

och då den ökade lagerhållningen torde avse att så litet seni möjligt

förorsaka stegring i priset för konsumenterna, en fordran på tidigare inbetalning

av tull och skatt än för närvarande icke syntes böra uppställas utan

borde nu praktiserade kreditsystem fortfarande få tillämpas. Kollegium

biträdde därför ändringsförslaget på denna punkt.

I avseende å importörs skyldighet att fran inhemskt raflinaderi inköpa

raffinerad olja saknades i förslaget till förordning den begränsning av inköpsskyldigheten

till 25 procent, som man av motiveringen kunde förmoda

vara avsedd, ävensom en ur distributörernas synpunkt viktig bestämmelse

om prisets fastställande i överensstämmelse med gällande cifpris i svensk

hamn av motsvarande importvara.

Det torde vara mindre lämpligt att Kungl. Majit för varje importör av

bensin, fotogen och andra raffinerade brännoljor i förväg fixerade den kvantitet,

som han skulle vara skyldig att inköpa från visst inhemskt raffinaderi.

Särskilt om flera inhemska raffinaderier anlitade den i förslaget till förordning

anvisade utvägen för att säkerställa sin avsättning kunde svarighetei

uppstå för den avsedda kvantitetsbestämningen. Det kunde ifrågasättas,

om ej samma system borde anlitas, som läge till grund för bestämmelserna

i förordningen den 7 juni 1934 örn skyldighet för importörer och tillverkare

av bensin att inköpa motorsprit, nämligen att Kungl. Majit endast fastställde

den procentsats inom landet raffinerad olja, som importören skulle vara

pliktig inköpa. Det skulle sedan ankomma på importören att inköpa den

erforderliga kvantiteten från det eller de i förordningen avsedda raffinaderier,

som han funne lämpligt.

Enligt utredningsmännens motivering skulle distributionsboiagen hava att

för den vara, som enligt nyssnämnda åläggande levererades från inhemskt

raffinaderi, erlägga ett pris, som normalt ansåges böra sammanfalla med

cifpriset i svensk hamn, baserat på leveranser från »gullen». Enligt utredningsmännens

mening torde möjlighet föreligga att utforma en sådan prisbestämning

så, att meningsskiljaktigheter örn innebörden icke skulle behöva

uppkomma. Under förutsättning att prisbestämningen skedde i enlighet

med de sålunda angivna riktlinjerna syntes någon invändning icke vara att

göra mot att på sätt utredningsmännen anfört priset fastställdes av Kungl.

Majit.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Beträffande den i kollega yttrande sist berörda frågan, eller prisbestämningen

å olja, som importör skulle kunna åläggas inköpa från oljeraffinaderi

inom landet, hava kommerseråden Sidenwall, Matz och Carlborg varit

av skiljaktig mening samt ansett, att kommerskollegii utlåtande i denna del

bort hava följande lydelse:

Enligt betänkandet skulle distributionsbolagen för sådana färdigprodukter,

vilka det ålades dem att inköpa från inhemskt raffinaderi, erlägga ett

pris, som »normalt» borde sammanfalla med cifpriset i svensk hamn, alltså

varunoteringen å »gulfen», eventuellt Constanza, med tillägg av frakt, inberäknat

försäkring och övriga hithörande kostnader.

^Det syntes knappast vara lämpligt, att Kungl. Maj:t bestämde dessa pris,

då enhetliga, officiella noteringar på samtliga ingående poster icke funnes

och sådana alltså icke kunde läggas till grund för beräkningen. Uppgifter

härför måste hämtas från olika källor och rimliga medeltal av olika noteringar

uträknas för att användas vid prisbestämningen. Del syntes kollegium

vara att föredraga om inlösningsprisets bestämmande nied ledning av

angivna riktlinjer uppdroges åt en nämnd av sakkunniga, tillsatt av Kungl.

Majit delvis efter förslag av de intresserade parterna.

Generaltullstyrelsen har allenast berört det i författningsförslaget upptagna

stadgandet, att olja, som funnes i frihamn eller vore upplagd å tullager eller

provianteringsfrilager eller vore föremål för transitering, skulle anses befintlig

utom riket. Beträffande detta spörsmål har generaltullstyrelsen anfört, att

ur kontrollsynpunkt hinder ej mötte mot att även oljekvantiteter, som vore

upplagda i frihamn eller å tullnederlag, inräknades i lager, som hölles inom

riket. Vilken betydelse som i förevarande sammanhang borde tilläggas den

omständigheten, att belöpande införselavgifter icke vore erlagda för sålunda

upplagda kvantiteter, vöre styrelsen emellertid icke i tillfälle att bedöma, liksom

icke heller i vad mån de lagringsanordningar, som vid uppläggningen

komme till användning, finge anses lämpliga ur de i betänkandet anförda synpunkterna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som anmodats att yttra sig dels över

i betänkandet framlagda kostnadsberäkningar för utsprängning av hålrum,

dels ock huruvida och i vad mån styrelsen lämpligen ansåges kunna böra

utföra eller leda omförmälda utsprängningsarbeten, har anfört följande:

För ett definitivt bedömande av de totala kostnaderna för de föreslagna

lagringsanläggningarna jämte i anslutning därtill behövliga anordningar erfordrades,

såsom utredningsmännen även framhållit, kännedom om ett flertal

faktorer, varöver utredning ännu ej förelåge. Detta gällde bland annat

platserna för anläggningarnas förläggande samt de naturliga möjligheter,

som desamma kunde erbjuda med hänsyn till anläggningarnas utförande och

skyddande, vidare huruvida eventuellt redan befintliga kajer, bryggor, transportanordningar

i övrigt m. m. vore tillfyllest för här förevarande ändamål

eller örn nya sådana komme att erfordras. En slutgiltig beräkning av kostnaderna

förutsatte därför en uttömmande utredning i berörda avseenden, vilken

dock knappast kunde verkställas, förrän detaljerade planer till de skilda

anläggningarna utarbetats.

Styrelsen hade ej funnit anledning till erinran mot utredningsmännens beräkning

av kostnaderna för utsprängning av hålrum; de angivna kostnaderna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

finge även anses inbegripa en nöjaktig marginal. Styrelsen ville emellertid

samtidigt framhålla, att i betänkandet berörda kostnader enbart avsage själv»

huvudanläggningarna, d. v. s. utbyggandet av bombsäkra lagringsrum jamte

erforderliga cisternanläggningar. Kostnader för sådana kajbyggnader eller

transportanordningar i övrigt, vilka åtminstone i vissa fall torde komma att

erfordras, inginge sålunda ej däri. Enligt styrelsens mening bolde de angivna

kostnaderna emellertid kunna läggas till grund för en överslagsberäkning

i ämnet. „„ , .. . ,

Styrelsen hade icke något att erinra mot att omformalda sprangnmgsarbeten

ombesörjdes av styrelsen. Huruvida desamma borde utföras i styrelsens

regi eller med anlitande av entreprenörer syntes böra få bedömas från

fall till fall. I den mån deras utförande i styrelsens egen regi befunnes lämpligt,

kunde för ändamålet användas de arbetsorgan, varöver styrelsen disponerade

för utförandet av hamn- och farledsarbeten.

Enär själva cisternanläggningarna, vilkas utförande borde uppdragas at

specialfirmor, i viss mån torde komma att beröras av sprängningsarbetena

liksom av till anläggningarna anslutande transportanordningar, syntes det

vara mest ändamålsenligt, att utförandet av anläggningarna i deras helhet

ombesörjdes av en och samma myndighet. Styrelsen hade därför icke något

att erinra mot att ledningen av hela anläggningarna uppdroges åt styrelsen.

. . „ .. o

Frågan om anläggningarnas utformning borde i viss man ta avgöras tran

fall till fall med hänsyn till förefintliga förhållanden. Såvitt styrelsen nu

kunde bedöma, syntes den av utredningsmännen ifrågasatta principen med

i hålrummen placerade fristående cisterner vara den för närvarande mest

lämpliga och tillförlitliga.

Statens provningsanstalt ansluter sig till utredningsmännens uppfattning,

att för ernående av bombsäker förvaring av oljor man för närvarande vore

hänvisad till att i utsprängda hålrum i berg uppföra plåtcisterner med tillhörande

anordningar för ventilation och för upptagande av läckage. Ehuru

enligt anstalten allt tydde på, att på teknikens nuvarande ståndpunkt det ej

vore tillrådligt att använda utsprängda hålrum med betongklädda väggar

och golv för direkt lagring av brännoljor, föreslår anstalten emellertid, att

medel beviljades för utförande av försök att med andra tekniska metoder än

de av utredningsmännen föreslagna anordna bombsäkra förvaringsplatser.

Anstalten anför:

Det kunde väl tänkas att anordningar kunde utexperimenteras, som vore

billigare än plåtcisterner i utsprängda hålrum i berg. Med hänsyn till den

ekonomiska storleksordningen för genomförandet av oljelagringen finge provningsanstalten

tillstyrka utförandet av praktiska försök rörande sådana förvaringsmetoder

i tillräckligt stor skala. Det vore val berättigat, att särskilda

medel ansloges därför. Anstalten vore emellertid icke beredd att nu föreslå

huru dessa försök eventuellt borde planläggas, administreras och utföras.

Försöken borde ej få fördröja eller hindra utbyggandet av förvaringsrum

enligt utredningsmännens plan och med det förvaringssätt, som för närvarande

ansåges betryggande.

Av utredningsmännen hade vidare ifrågasatts, att anstalten borde uppgöra

förslag till nödiga bestämmelser rörande i landet raffinerade oljors kvalitet

samt att anstalten borde anlitas vid nödig kontroll av raffineringsverkens produkter

saint vid anmärkningar mot eller tvist örn levererade produkters kvalitet.

Anstalten finge härtill anföra, att anstalten hade erforderlig sakkunskap

härför och vore beredd att mottaga sådana uppdrag.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har — under erinran

hurusom kommissionen redan i tidigare avlåtna skrivelser eller yttranden

framhållit den utomordentliga vikten för landets försvarsberedskap av att

verksamma åtgärder i de i betänkandet omhandlade syften måtte vidtagas

— tillstyrkt utredningsmännens förslag.

Filosofie doktorn T. H. Hagerman har i sin skrivelse i ämnet gjort gällande,

att en lämplig lagringsanordning för oljor skulle kunna åstadkommas

genom i berg insprängda betongputsade kammare. Till förhindrande av oljans

inträngande i betongen skulle betongen vattendränkas och hållas vattenindränkt

så länge den vore utsatt för ett hydrostatiskt oljetryck. Alternativt

borde oljan i stället för i dylika i berg insprängda kammare kunna lagras

i på lämpligt vattendjup nedsänkta betongcisterner.

Civilingenjören E. V. Thuresson har förklarat sig villig att på vissa villkor

avlämna ett förslag till bombsäker och tillförlitlig lagring av oljor, enligt

vilket förslag de av utredningsmännen för ändamålet beräknade kostnaderna

skulle kunna nedbringas med omkring 25 procent.

Departementschefen.

Såsom inledningsvis erinrats är frågan om särskilda statliga åtgärder för

upplagring av flytande bränslen inom landet icke ny. En fullständig utredning

i ämnet sådan som den nu verkställda har dock tidigare icke förelegat.

Utredningsmännens undersökningar och de därvid uppnådda resultaten möjliggöra

ett bedömande av frågan ur olika därå inverkande synpunkter. Med

hänsyn till den betydelse tillgången av flytande bränslen äger för hela vårt

näringsliv är det av vikt, att statsmakterna nu taga ställning till de spörsmål,

som sålunda framförts.

Problemet, sådant det behandlats av utredningsmännen, kan sägas omfatta

två huvudspörsmål, nämligen dels säkerställandet av en viss lagerhållning

dels ock lagrens skyddande mot skadegörelse. Vad den första frågan

beträffar är naturligtvis den främsta förutsättningen för att en upplagring

skall komma till stånd, att erforderliga lagringsutrymmen stå till förfogande;

därjämte behövs emellertid att trygghet vinnes för att tillgängliga utrymmen

också bliva utnyttjade. Vad angår frågan om skydd för den upplagrade

varan har denna fråga, ehuru i sig själv fristående, ett mycket nära samband

med den förstnämnda. Om en ökning av lagerhållningen och därav

föranledd ökning av utrymmena för lagring finnes böra vidtagas, måste

nämligen anledningen härtill närmast sökas i en önskan att trygga vår försörjning

i händelse av avspärrning. Men skall detta syfte uppnås — och

därvid torde böra räknas även med möjligheten av vårt eget lands indragande

i krigiska förvecklingar — böra anstalter tillika träffas, som såvitt möjligt

hindra anordningarnas omintetgörelse genom påverkan utifrån. Särskilt om

anordningarna, på sätt utredningsmännen föreslagit, utföras genom statens

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

försorg, framstår det såsom naturligt att sistberörda synpunkt vinner beaktande.

Beträffande till en början behovet av en lagertillgång å flytande bränslen

inom landet framgår det av utredningen, att icke vare sig nuvarande genomsnittliga

lager av de varor, örn vilka här är fråga, eller tillgängliga lagringsutrymmen

äro av tillfredsställande omfattning. Med omförmäida varor avser

jag i likhet med utredningsmännen dels de färdiga produkterna bensin samt

motor- och pannbrännoljor ävensom fotogen och andra raflinerade brännoljor

dels ock råolja. Av utredningen får anses ådagalagt, att en lagerhållning

inom landet av dessa oljor till myckenhet motsvarande minst 30 procent

av årsförbrukningen är ur beredskapssynpunkt önskvärd. Det torde

också vara tydligt, att en dylik lagerhållning icke kan påräknas med mindre

särskilda åtgärder vidtagas från statens sida. Jag delar utredningsmännens

uppfattning, att sådana åtgärder äro av omständigheterna påkallade. Utredningsmännens

förslag finner jag mig också böra i princip tillstyrka. Av

vad utredningsmännen anfört inhämtas, att en lagerhållning av angivna

storlek kan vid den reglering av oljeförbrukningen, som förutsättes ske vid

avspärrning eller krig, antagas förslå för landets försörjning med olja under

ett halvt års tid.

En sådan upplagring erfordrar, på sätt utredningen visar, anläggandet av

nya lagringsutrymmen med en kapacitet av omkring 200,000 kbm. Med

hänsyn till vad förut anförts bör tillses, att anordningarna så vitt möjligt,

såväl ur förläggningssynpunkt som med avseende å beskaffenheten, äro

skyddade mot skadegörelse, därvid särskilt faran för angrepp genom bombanfall

från luften bör beaktas. Utredningsmännens förslag örn oljans förvaring

i plåtcisterner i utsprängda hålrum i berg har både av statens provningsanstalt

och av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vitsordats vara den

enda för närvarande kända säkert pålitliga förvaringsmetoden ur anförda

synpunkter. I den mån åtgärder böra vidtagas för omedelbart tillgodoseende

av behovet av lagringsutrymmen, torde därför detta förslag böra läggas

till grund. Emellertid är det icke otänkbart, att även andra förvaringssätt

kunna utexperimenteras. Då det i varje fall ej torde kunna ifrågakomma

att till en början föranstalta örn lagringsanordningar i mer än begränsad

omfattning, tillstyrker jag att jämsides med åtgärder av den art utredningsmännen

föreslagit möjlighet lämnas till utförande av vetenskapligt-praktiska

undersökningar av andra förslag, som kunna yppa sig till frågans lösning.

För dylik försöksverksamhet torde för nästa budgetår särskilda medel

böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande i form av reservationsanslag. Ett

belopp av 20,000 kronor lärer få anses tillräckligt.

Det är uppenbarligen ur beredskapssynpunkt ett önskemål, att erforderliga

lagringsutrymmen anskaffas snarast möjligt. I den man staten skall ställa

medel till förfogande för anläggningarna måste emellertid å andra sidan beaktas,

att desamma, särskilt om de utföras i den form som utredningsmännen

förordat, erbjuda möjlighet till en arbetsreserv av ganska betydande mått.

Det synes därför lämpligt, att anslag för ändamålet beräknas å den särskilda

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 233-

anslagsplan, för vilken chefen för finansdepartementet redogjort vid anmälan

av finansplanen. För anläggningar vilka verkställas enligt utredningsmännens

förslag, alltså genom placering av plåtcisterner i utsprängda hålrum i

berg, synas medel böra anvisas över två särskilda anslag, avseende det ena

kostnaderna för sprängning och övriga med hålrummens iordningställande

förenade arbeten samt det andra kostnaderna för cisterner med tillbehör. För

nästkommande budgetår torde i överensstämmelse med vad utredningsmännen

föreslagit böra för vartdera ändamålet beräknas 2,000,000 kronor. Enligt

utredningsmännens beräkningar skulle dessa belopp förslå för anordnande

av lagringsutrymmen med en kapacitet av tillhopa 40,000 kbm.

Emellertid är det önskvärt, att möjlighet samtidigt beredes till utförande

av försöksanläggningar enligt andra grunder än de av utredningsmännen förordade,

därest det efter vederbörlig prövning av sakkunniga skulle visa sig

att förutsättningar för ett tillfredsställande resultat förefinnas. För detta ändamål

torde för nästa budgetår böra stå till förfogande ett belopp av förslagsvis

1,000,000 kronor. Ifrågavarande belopp bör, med hänsyn till det

försöksbetonade syftet, få tagas i anspråk oavsett att sådana förhållanden

icke föreligga, vilka enligt principerna för anslagsplanen berättiga till användande

av de i denna upptagna anslagen. Beloppet bör därför anvisas i

vanlig ordning å riksstaten. Efter samråd med chefen för finansdepartementet

förordar jag, att medelsanvisningen sker å kapitalbudgeten, fonden för

förlag till statsverket. På grund av ovissheten rörande beloppets fördelning

å olika slag av arbeten torde ställningstagande till frågan om avskrivning

helt eller delvis av beloppet få tillsvidare anstå. Anvisningen bör få formen

av reservationsanslag.

Utredningsmännen hava avsett, att sprängningskostnaderna skulle stanna

å statsverket. Jag biträder denna tanke. Kostnaderna för cisternerna däremot

skola enligt utredningsmännens mening återgäldas genom att de företag,

som utnyttja vederbörande anläggning, erlägga hyra motsvarande skälig

återbäring å beloppet jämte ränta. I likhet med utredningsmännen förordar

jag att — då anslaget lill cisternerna lämpligen bör kunna utgå av lånemedel

— hyresbeloppet bestämmes så att skälig ränta, förslagsvis 4 procent,

därigenom kommer att erläggas å det utestående kapitalet. Vad frågan om

återbäring å detta beträffar torde det få läggas i Kungl. Maj:ts hand att

vid hyrans bestämmande taga den hänsyn härtill, som kan finnas nödig.

För den händelse upplagringen sker för statens egen räkning, i vilket fall

den torde äga rum genom försorg av statens reservförrådsnämnd, bör motsvarande

hyresbelopp bestridas av de medel, som för detta ändamål kunna

stå till nämndens förfogande. Berörda förslag angående viss hyra för cisternerna

utgår från den förutsättningen att staten är ägare eller har nyttjanderätt

till den mark, där anläggningen göres. Därest så icke är fallet, bör enligt

utredningsmännens mening cisternanläggningen utföras icke av staten utan

av vederbörande företag, vilket för ändamålet skulle kunna erhålla lån från

ifrågavarande anslag; sprängningsarbetet och sprängningskostnaderna skulle

även i detta fall helt åvila statsverket. Jag ansluter mig till vad utrednings
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

33

männen sålunda föreslagit. Å lånebeloppet bör i detta fall erläggas ränta

enligt nyss angivna grunder, varjämte bör iakttagas att en tillfredsställande

amortering kommer till stånd. Underhållet av cisternanläggningarna torde

i enlighet med vad utredningsmännen föreslagit alltid böra ankomma på

dem, åt vilka dö upplåtits.

Anläggningsarbetet torde böra bedrivas under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

ledning och kontroll; försöksanläggning, varom förut nämnts, synes

dock även kunna få utföras i annan ordning. Det bör eftersträvas att

anläggningarna förläggas till platser, som ur skyddssynpunkt äro lämpliga.

Vidare bör i överensstämmelse med vad kommerskollegium anfört söka åstadkommas

sådan förläggning, att lagringsutrymmena kunna inordnas i den

ordinarie lagerhållningen utan att orsaka extra kostnader för distribution.

Av anslagens upptagande å den särskilda anslagsplanen följer, att hänsyn

därjämte måste tagas till behovet av nya arbetstillfällen å ifrågakommande

förläggningsort. Vid frågans avgörande bör, på sätt utredningsmännen framhållit,

samråd i lämplig utsträckning äga rum med övriga vederbörande myndigheter.

För säkerställande av en upplagring av den storlek, som här förutsatts, är

det nödvändigt att, såsom utredningsmännen föreslagit, lagringsskyldighet i

därefter avpassad omfattning ålägges företagarna. Den fördyring av varan i

form av hyra, ränta å för varuinköp investerat kapital, svinn m. m., som

föranledes av en dylik skyldighet i den mån nuvarande medellager därigenom

överskrides, torde icke vara av den storleksordning, att några allvarligare

betänkligheter häremot behöva resa sig. Utredningsmännen hava beräknat

utgiftsökningen till 0.2 öre per liter försåld vara. Lagringsskyldigheten bör i

enlighet med förslaget åvila dels importör med avseende å produkter, vilka

av honom försäljas i oförändrat skick, dels ock den, vilken bedriver raffinaderi

i riket, med avseende å olja, som därvid användes. Med importör bör

jämställas den som från inhemskt oljeraffinaderi inköper där raffinerad olja

för försäljning till avnämare i riket. Slutligen bör oljeraffinaderi, som direkt

till förbrukare inom riket säljer raffinerad olja, vara skyldigt att, utöver råoljelagret,

jämväl hålla lager av raffinerad olja. Oljeraffinaderi, som säljer

importerad olja i oförändrat skick, bör naturligtvis behandlas på samma sätt

som annan importör. Med anledning av vad generaltullstyrelsen och kommerskollegium

anfört, torde den ändringen böra vidtagas i utredningsmännens

förslag, att olja, som finnes i frihamn eller å tullager, anses befintlig

inom riket. .Tåg förordar vidare, att i den förordning, som lärer böra utfärdas

i ämnet, icke angives någon viss minimiprocent, till vilken lagringen skall

uppgå, utan att det överlämnas åt Kungl. Majit att bestämma härutinnan.

Denna ståndpunkt synes överensstämma med den av utredningsmännen såsom

övergångsstadgande till förordningen föreslagna bestämmelsen, att skyldigheten

att hålla lager skall inträda först i den mån Kungl. Majit därom

förordnar. Hinder lärer sålunda icke böra möta för Kungl. Majit att, örn

omständigheterna så skulle anses påkalla, i avvaktan på att lör den 30-procentiga

lagringen erforderliga lagringsutrymmen hinna iordningställas, före
IIi

hang lill riksdagens protokoll 11)38. 1 sami. Nr 233. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

skriva viss lägre procentsats. Det må i detta sammanhang erinras, att högre

procentsats än 30 icke ifrågakommer enligt nu föreliggande plan.

Jag har i det föregående utgått från att icke blott färdigprodukter utan

även råolja skulle bliva föremål för upplagring. För nyttiggörande av här

lagrad råolja erfordras, att densamma kan undergå raffinering inom landet.

Jag delar utredningsmännens uppfattning angående önskvärdheten av att en

raffineringsindustri kommer till stånd av större betydelse än den för närvarande

här förefintliga. I likhet med utredningsmännen anser jag emellertid

icke lämpligt, att, åtminstone för närvarande, ett statligt oljeraffinaderi inrättas.

Däremot tillstyrker jag, att, i den omfattning som kan befinnas ändamålsenlig,

medverkan från statens sida lämnas till främjande av uppkomsten

av oljeraffinaderier genom enskild företagsamhet. Berörda medverkan kan

lämpligen i detta sammanhang ske i den form, utredningsmännen föreslagit,

nämligen därigenom att Kungl. Maj:t erhåller rätt att örn så prövas erforderligt

för befordrande av avsättningen av inom landet raffinerad olja

ålägga importör av färdigprodukter att från vederbörande raffinaderi inköpa

olja, som där raffinerats. I fråga om den myckenhet olja, ett

dylikt inköpsåläggande bör omfatta, synes kommerskollegii förslag, att

åläggandet bör avse icke viss i förväg bestämd mängd och visst raffinaderi

utan allenast viss procentsats inom landet raffinerad olja, förtjäna

att övervägas. En förutsättning härför är emellertid, därest flera raffinaderier

sålunda kunna ifrågakomma såsom inköpskälla, att fördelningen av inköpen

mellan dem äger rum på sådant sätt, att syftet med den av utredningsmännen

föreslagna anordningen tillgodoses. I förordningen synes utredningsmännens

förslag till stadgande i ämnet böra bibehållas, nämligen att

på framställning av visst oljeraffinaderi Kungl. Majit skall äga föreskriva

inköp från raffinaderiet till myckenhet, som Kungl. Majit bestämmer. Jämväl

vad angår det pris, till vilket dessa inköp skola ske, anser jag utredningsmännens

förslag böra godtagas. Jag kan således ej dela den av ledamöter i

kommerskollegium uttalade uppfattningen, att berörda pris borde fastställas,

icke, såsom utredningsmännen föreslagit och i yttrandena i övrigt lämnats

utan erinran, av Kungl. Maj :t utan av en särskild nämnd av sakkunniga. De

av sagda ledamöter riktade invändningarna mot utredningsmännens förslag

finner jag, i likhet med kommerskollegii chef, icke motivera ett frångående

av detta. Jag vill för övrigt erinra, att Kungl. Majit torde äga möjlighet att

vid frågans bedömande anlita all den sakkunskap, som härför kan finnas

erforderlig. Att i förordningen fastlåsa inköpsskyldighetens omfattning eller

grunderna för prisets bestämmande synes ej heller lämpligt.

Emellertid torde det ej vara uteslutet, att en inhemsk oljeraffineringsindustri

kan utvecklas utan att tvångsåtgärder av det slag, som nyss berörts, behöva

vidtagas. De möjligheter, som härutinnan kunna yppa sig, få bliva

föremål för närmare prövning. Härav följer, att den, vilken planerar anläggande

av ett oljeraffinaderi inom landet, icke får under alla förhållanden

räkna med, att avsättningen kommer att tryggas genom sådant åläggande av

Kungl. Majit, varom i det föregående talats.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 233-

35

Beträffande utredningsmännens förslag till författningsbestämmelser i de

delar, som här ej särskilt angivits, har jag i huvudsak ej något, att erinra;

dock torde den tid, inom vilken i förslaget avsedd uppgiftsskyldighet skall

vara fullgjord, böra ökas från 14 dagar till en månad, enär vissa svårigheter

eljest, enligt vad i ärendet blivit upplyst, torde uppstå för vederbörande lagerhållare.

Förordning i ämnet torde, på sätt föreslagits, böra träda i kraft

den 1 juli 1938.

Vad angår övervakningen av lagringsskyldigheten och handhavandet av

övriga med nu föreslagna anordningar förenade förvaltningsuppgifter torde

icke vara nödvändigt att i detta sammanhang taga ståndpunkt till berörda

spörsmål. Under nästkommande budgetår torde spörsmålen i fråga — i vidare

mån än som kan föranledas därav att nyssnämnda uppgiftsskyldighet

rörande lagerhållningen synes, för att möjliggöra en överblick över förhållandena,

böra träda i tillämpning omedelbart — knappast bliva aktuella. Omförmälda

lageruppgifter torde tillsvidare kunna bevaras och granskas inom

handelsdepartementet. Några särskilda anstalter härför lära ej behöva vidtagas.

Skulle så emellertid bliva fallet, synes få ankomma på Kungl. Maj:t

att träffa det avgörande, som därvid må finnas lämpligast. Eventuella förvaltningskostnader

torde för detta fall kunna bestridas av för Kungl. Majit

tillgängliga medel. Mot vad utredningsmännen anfört angående de uppgifter,

vilka i händelse av en med tillämpning av förordningens bestämmelser

utökad inhemsk raffineringsindustri böra anförtros statens provningsanstalt,

synes någon anledning till erinran ej föreligga.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag nu, att Kungl.

Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom handelsdepartementet överarbetat förslag

till förordning angående handel med vissa mineraloljor;

dels till Försöksverksamhet beträffande oljelagring för

budgetåret 1938/1939 å driftbudgeten under tionde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 20,000 kronor;

dels ock till Försöksanläggningar för oljelagring för budgetåret

1938/1939 å kapitalbudgeten, fonden för förlag till

statsverket, anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition skall avlåtas till

riksdagen av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Knut von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:348 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående handel med vissa mineraloljor, m. m., dock endast såvitt a a1 i texten
  2. SU 1938:190 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag under handelsdeparte s. 3 i texten
  3. 2LU 1938:56 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående handel med vissa mineraloljor, m. m., dock endast såvitt angår förf s. 1 i texten
  4. Rskr. 1938:228 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition nr 233 gjorda framställning i fråga om kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverke s. 3 i texten