Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens år 1936 fattade beslut

1938-02-25 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:239, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens år 1936 fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

1

Nr 239.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av den internationella

arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens år 1936

fattade beslut; given Stockholms slott den 25 februari

1938.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande

angående de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella

arbetsorganisationen år 1936 vid dess tjugoförsta sammanträde (fjärde sjöfartskonferensen)

fattade beslut.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramsstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitie- och t. f. chefen för utrikesdepartementet

samt chefen för socialdepartementet anmäler chefen för

handelsdepartementet, statsrådet Sköld, vissa av den internationella arbetskonferensen

vid dess tjugoförsta sammanträde (fjärde sjöfartskonferensen)

fattade beslut, samt anför:

Internationella arbetsorganisationen, som upprättats i enlighet med bestämmelser

i del XIII av fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919, och

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 239.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

som har till uppgift att förverkliga det i nämnda del av fredsfördraget angivna

socialpolitiska reformprogrammet, har tid efter annan till behandling

upptagit frågor rörande sjöfolkets arbetsförhållanden. Åt behandling av

dylika frågor uteslutande ägnade sammanträden (sjöfartskonferenser) hava

hållits dels i Genua år 1920, dels ock i Genéve år 1926, 1929 och 1936. Därjämte

har en förberedande teknisk sjöfartskonferens hållits i Genéve år

1935, och slutligen hava enstaka sjöfartsfrågor behandlats av internationella

arbetsorganisationen å allmänna sammanträden, nämligen år 1921, 1929 och

1932.

Internationella arbetskonferensens beslut kunna taga formen av antingen

ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens

medlemmar, eller ock en rekommendation, avsedd att tagas under

övervägande vid lagstiftning eller annorledes, men utan den bindande karaktär

som tillkommer en ratificerad konvention.

I fråga om verkställighet av internationella arbetskonferensens beslut gäller,

att varje medlem av organisationen skall vara förbunden att inom ett

år, eller i särskilda fall senast inom aderton månader från avslutandet av

ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer och

konventionsförslag den eller de myndigheter till vilkas kompetensområden

förekomna frågor höra för deras omgestaltande till lag eller vidtagande av

andra åtgärder. Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd

eller annat åtgörande för dess genomförande, eller om ett konventionsförslag

icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall

medlemsstaten icke vara underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn

härtill.

Närmare upplysningar om internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag. För

de vid första och andra sjöfartskonferenserna (1920 och 1926) av internationella

arbetsorganisationen fattade beslut hava redogörelser lämnats, så vitt

angår den första konferensen i nyssnämnda proposition, och beträffande den

andra konferensen i propositionen nr 152 till 1927 års riksdag. Vid tredje

sjöfartskonferensen (1929) antogs icke något konventionsförslag eller någon

rekommendation, utan var konferensen uteslutande ägnad åt första behandlingen

av de frågor som blevo föremål för slutligt avgörande vid fjärde sjöfartskonferensen

(1936).

Kortfattad redogörelse för internationella arbetsorganisationens fjärde och

femte sjöfartskonferenser, vilka höllos i Genéve den 6—24, resp. den 22—24

oktober 1936, har lämnats i propositionen nr 184 till 1937 års riksdag tilllika

med uppgifter örn Sveriges representation vid dessa konferenser.

Vid fjärde sjöfartskonferensen antogos dels förslag till fem konventioner,

nämligen angående minimifordringar på yrkeskompetens hos befäl å handelsfartyg,

semester för sjömän, redarens förpliktelser i fall sjöman drabbas

av sjukdom, olycksfall eller döden, sjukförsäkring för sjömän samt arbetstid

och bemanning å fartyg, dels ock två rekommendationer, nämligen angåen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

3

de åtgärder till främjande av sjömännens välfärd i hamnarna, resp. arbetstid

och bemanning å fartyg.

Vid femte sjöfartskonferensen antogs förslag till konvention angående fastställande

av minimiålder för barns användande till sjöss, innefattande partiell

revision av en år 1921 tillkommen konvention i samma ämne.

Förslaget till den reviderade minimiålderskonventionen ävensom förslaget

till arbetstids- och bemanningskonventionen hava lagts till grund för förslag

till lagstiftning i form av ny sjcarbetstidslag och lag om ändringar i sjömanslagen,

vilka förslag i enlighet med Kungl. Maj:ts på min, resp. chefens

för justitiedepartementet föredragning den 17 december 1937 fattade beslut

äro avsedda att föreläggas innevarande års riksdag; i samband därmed har

arbetstids- och bemanningsrekommendationen blivit föremål för beaktande.

Texterna till nu omförmälda båda konventionsförslag och rekommendation

komma att åtfölja den blivande propositionen med förslag till sjöarbetstidslag,

vari jämväl frågan om svensk ratificering av ifrågavarande konventioner

kommer att avhandlas.

Förslaget till konvention angående semester för sjömän har upptagits till

behandling inom socialdepartementet i samband med förberedelser till förslag

till lag om semester för arbetstagare i allmänhet.

Inom Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet

granskade översättningar av originaltexterna till övriga vid internationella

arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens fattade beslut torde få såsom

bilagor fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. I fråga örn beslutens

innehåll får jag, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa

till bilagorna.

Rekommendationen angående åtgärder till främjande

av sjömännens välfärd i hamnarna.

Syftet med rekommendationen är framför allt att giva impulser till en utveckling

av den verksamhet som på skilda håll bedrives i ändamål att bereda

sjömän hjälp och skydd i hamnarna, och särskilt att föranleda till att denna

verksamhet utsträckes till så många sjömän som möjligt ävensom till att olika

former av dylik verksamhet samordnas nationellt och internationellt. I detta

syfte anbefalles i första hand upprättande i hamnarna av lämpligt sammansatta

offentliga eller offentligen erkända institutioner med upplysande, rådgivande

och samordnande uppgifter. Såsom eli medel för ernående av

samband mellan olika regeringars verksamhet på ifrågavarande område anvisas

upprätthållande av kontakt mellan regeringarna och internationella arbetsbyrån

och ingivande av regelbundna redogörelser till byrån rörande gjorda

erfarenheter och framsteg. Vidare anbefalles det regeringarna att genom

lagbestämmelser eller ordningsföreskrifter ingripa mot missförhållanden som

särskilt kunna innebära faror för sjömän i moraliskt eller fysiskt hänseende,

ävensom att genom vederbörlig tillsyn övervaka givna föreskrifters efterlevnad

och effektivitet m. m. Därnäst behandlas frågan örn sexualhygieniska

åtgärder och andra föranstaltningar för hälso- och sjukvård till förmån för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 23)-

sjömän. Till hjälp för sjömän under vistelse i större hamnar förordas inrättande

av »sjömanshem» och »sjömansinstitut» samt beredande av tillfällen

till hälsosam rekreation m. m. Vidare anbefallas åtgärder i syfte att

hjälpa sjömän att spara och att draga försorg örn regelbunden utbetalning av

hyresmedel till hemmavarande familjemedlemmar. Avslutningsvis framhålles

i rekommendationen, hurusom gagnet av flertalet av de förordade åtgärderna

är beroende av att sjömännen erhålla kännedom örn dem, varför konferensen

uppmanar till upplysningsverksamhet och propaganda i olika former.

Till sist vädjar konferensen till regeringarna att icke uteslutande vårda

sig örn sjömän av egen nationalitet, utan afl handla i den internationella samhörighetens

anda.

I en inom kommerskollegium angående här ifrågavarande, av internationella

arbetsorganisationen vid fjärde sjöfartskonferensen fattade beslut upprättad

promemoria har i fråga om den nu avhandlade rekommendationen

framhållits, att förhållandena i de svenska hamnarna på det hela taget icke

kunde giva anledning till klagomål. Den svenska lagstiftningen rörande rusdrycksförsäljning

finge anses motsvara den ifrågavarande rekommendationens

krav. Detsamma vore fallet med gällande bestämmelser rörande handeln

med narkotiska ämnen och beredningar. För allmän ordning och säkerhet

i hamnarna finge jämväl anses sörjt på ett betryggande sätt. Tillgång

till kliniker och sjukvårdsanstalter stöde sjömän till buds i samma mån som

andra medborgare, och därutöver hade genom samarbete mellan den frivilliga

sjömansvården och svenska Röda Korset särskilda anstalter träffats för

underlättande för sjömän att begagna sig därav. I elva större hamnar stöde

sålunda särskilda av Röda Korset upprättade informationsbyråer till tjänst

med upplysningar örn sättet för erhållande av läkarvård och poliklinikbehandling,

som med stöd av särskilda anvisningar från byråerna även kunde

erhållas avgiftsfritt. Första hjälp vid sjukdoms- eller olycksfall lämnades

jämväl å byråerna. Ett särskilt förfarande med ett slags följesedel vore vidare

anordnat för beredande av kontinuerlig läkarvård för sjömän som förflyttade

sig från hamn till annan. Bistånd av här omförmälda slag lämnades

alla sjömän utan avseende å nationalitet, religion eller politisk åskådning.

I promemorian framhålles vidare, hurusom den frivilliga verksamheten

för omhändertagande och vård av sjömän i hamnarna för närvarande syntes

livaktig, men att en fortsatt utveckling av sjömansvården vore värd all uppmuntran

och stöd från det allmännas sida. I detta hänseende erinrades om

möjligheten till ekonomiskt bidrag i form av anslag av lotterimedel, på sätt

nyligen skett till befrämjande av planerna på inrättande av ett s. k. sjömansinstitut

i Stockholm, avsett att utgöra en samlings- och rekreationslokal för

alla sjömän, oavsett nationalitet. Vad anginge frågan om sparande och hemsändning

av sparmedel erinrades i promemorian örn den propaganda för

sparverksamhet som organiserats genom postsparbankens försorg bl. a. genom

utdelande å mönstringsorterna och andra platser av broschyrer och

liknande trycksaker, innehållande uppmaningar till sparande med hjälp av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

5

postsparbanken samt anvisningar om sättet för användning av det dragsedelssystem

som banken inrättat enkom för sjömännens räkning. Blanketter

till dylika dragsedlar tillhandahölles av mönstringsförrättarna, vilka även av

kommerskollegium uppmanats att vid mönstringstillfällen verka för främjandet

av ifrågavarande sparverksamhet särskilt genom att fästa sjömännens

uppmärksamhet å fördelarna av dragsedelssystemet. Vidare erinrades

om att på senare år av statsmedel anvisats särskilda belopp för ersättning

åt vissa av generalpoststyrelsen antagna ombud för bedrivande av sparpropaganda

bland svenska sjömän i såväl in- som utländska hamnar. Sparverksamheten

bland sjömännen vore för övrigt föremål för uppmärksamhet

från deras egna organisationers sida och syntes åtminstone tillsvidare bäst

befordras genom åtgärder på frivillighetens väg. Enahanda vore förhållandet

med avseende å sådan upplysnings- och bildningsverksamhet som förordades

av internationella arbetskonferensen; detta ämne vore dessutom för

närvarande föremål för särskild uppmärksamhet av sakkunniga som tillkallats

inom ecklesiastikdepartementet för utredning rörande sjöfolkets bildningsfråga.

I rekommendationen anbefallt samarbete med internationella arbetsbyrån

betecknas i promemorian såsom värt att taga fasta på; för ändamålet erforderliga

åtgärder förefölle lämpligen kunna anförtros åt socialpolitiska delegationen

att ombesörjas i samråd med vederbörande organisationer för den

statliga och enskilda sjömansvården.

Socialpolitiska delegationen har på min anmodan avgivit yttrande över internationella

arbetsorganisationens i detta ärende behandlade beslut och har därvid

haft tillfälle att taga del av den inom kommerskollegium upprättade promemorian;

rörande den nu irågavarande rekommendationen har delegationen

anfört, att delegationen med tillfredsställelse tagit del av den i promemorian

lämnade redogörelsen för de åtgärder i rekommendationens syfte

som redan vore eller kunde förväntas snart bliva vidtagna i de svenska hamnarna,

ävensom förklarat, att delegationen — i förhoppning att de sålunda

upptagna strävandena till rekommendationens förverkligande, bl. a. genom

det tillämnade internationella samarbetet, skulle lända till ytterligare förbättring

av förhållandena för sjömannens uppehåll i hamnarna i vårt land —

ansåge sig sakna skäl att för närvarande påkalla någon särskild åtgärd för

Sveriges del med anledning av rekommendationen.

Väl synas missförhållanden av sådan art som närmast föranlett tillkomsten

av ifrågavarande rekommendation icke egentligen vara för handen i de

svenska hamnarna, och angivna önskemål rörande välfärdsanordningar av

olika slag förefalla att för Sveriges vidkommande vara i icke oväsentlig mån

tillgodosedda. Emellertid torde i allt fall åtskilligt kunna och böra göras i

syfte att bereda sjömännen bättre skydd och hjälp när de komma i land. I

främsta rummet synes mig detta böra ske genom uppmuntran och stöd åt

(Ion frivilliga verksamheten, och förslag örn lämpliga åtgärder i sådant syfte

Departements.

chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

torde alltfort böra ägnas välvillig uppmärksamhet. Jämväl i övrigt böra

rekommendationens anvisningar beaktas. Lagstiftningsåtgärder eller andra

särskilda åtgöranden från de svenska statsmakternas sida synas däremot

icke för närvarande påkallade i anledning av ifrågavarande rekommendation.

Förslaget till konvention angående kompetens hos fartygsbefäl.

Konventionsförslaget avser alla i sjöfart till havs nyttjade fartyg i enskild

ägo, men undantag må medgivas, helt eller delvis, för fartyg med en bruttodräktighet

understigande 200 registerton. Såsom huvudregel uppställes fordran

på vederbörligen dokumenterad behörighet såväl för befälhavare och

övermaskinist som för envar person som tjänstgör såsom vakthavande befäl

på däck eller i maskinavdelningen; undantag härifrån tillätes endast i

fall av force majeure. Därjämte angives i vilka hänseenden särskilda, genom

nationell lagstiftning fastställda minimifordringar skola uppfyllas för erhållande

av behörighetsbevis (ålder, tjänstetid, examensprov); under en tid av

tre år efter vederbörande medlemsstats ratificering av konventionen må dock

utan föregående examensprov utfärdas behörighetsbevis för personer med

tillräcklig praktisk erfarenhet, under förutsättning att vederbörande icke

beträtts med något allvarligare tjänstefel. Vidare uppställer förslaget fordran

på ett effektivt inspektionssystem för tillsyn å konventionsreglernas tillämpning

ävensom straffsanktionering därav. Konventionen skall träda i kraft

tolv månader efter det den blivit ratificerad av två medlemsstater, samt blir

därefter gällande för annan ratificerande medlemsstat tolv månader efter

registrering av dess egen ratifikation.

I den inom kommerskollegium upprättade promemorian har beträffande

möjligheterna för Sverige att på grundval av gällande bestämmelser rörande

behörighet för befäl å svenska fartyg ratificera ifrågavarande konventionsförslag

framhållits, att den svenska lagstiftningen i ämnet visserligen vore

långt mera utvecklad än som på det hela taget krävdes för att uppfylla i

förslaget angivna fordringar, och jämväl med avseende å det materiella innehållet

i allt väsentligt vore mer än tillfyllest härför; emellertid förelåge i vissa

hänseenden bristande överensstämmelse, bottnande i nationella förhållanden

vartill konventionsförslaget icke tagit hänsyn. Till en början hade sålunda

den tidvis framträdande bristen på tillräckligt kvalificerat befäl, särskilt

maskinister, nödvändiggjort medgivande av sträf frihet i sådana fall där för

fartygets behöriga bemanning vederbörligen kvalificerad personal icke kunnat

erhållas i senast besökta hamn, vilket innebure en saklig eftergift som

knappast syntes kunna anses inrymmas i konventionsförslagets force-majeureklausul.

Vidare förefölle konventionsbestämmelsen om rätt att under en

tid av tre år efter ratificering utfärda behörighetsbevis åt oexaminerade personer

med vederbörlig praktik icke lämna rum för det här i landet av skälighetshänsyn

tillämpade förfarandet att för dylik person efter tillräcklig tids

tjänstgöring i viss behörighetsklass dispensledes medgiva »uppflyftning» i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 239■

n

i

högre behörighetsklass. Det allvarligaste hindret för svensk ratifkering syntes

emellertid ligga däri att konventionens tillämpningsområde, angivet genom

uttrycket »sjöfart till havs» (»maritime navigation»), icke med säkerhet

kunde antagas falla helt utanför området för »fart i svenskt farvatten»,

enligt befälsförordningens definition å detta begrepp. Härigenom kunde

konventionsreglerna komma att för ett avsevärt antal mindre fartyg innebära

fordran på examinerat och med behörighetsbevis utrustat befäl i större utsträckning

än som krävdes enligt gällande svenska författningsbestämmelser.

Sålunda berörda omständigheter syntes göra en svensk ratificering mindre

lämplig, allt medan konventionens huvudsakliga syfte otvivelaktigt finge

anses fullt tillgodosett genom den svenska lagstiftningen i befintligt skick.

Socialpolitiska delegationen har beträffande förevarande konventionsförslag,

liksom med avseende å de i det följande avhandlade konventionsförslagen,

anfört att det givetvis måste anses beklagligt, att Sverige ej för

närvarande skulle kunna biträda något av dem, men samtidigt förklarat, att

de skäl som i promemorian anförts däremot onekligen syntes bärande.

Med hänsyn till de i kommerskollegii promemoria andragna omständig- Dcpariementsheterna

synes vårt land, ehuru konventionens huvudsakliga fordringar måste c e,m''

anses väl tillgodosedda av gällande svensk lagstiftning, icke för närvarande

kunna ratificera den nu ifrågavarande konventionen.

Förslaget till konvention angående redarens förpliktelser i

fall sjöman drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden.

Konventionsförslaget avser anställda å alla i sjöfart till havs nyttjade fartyg

utom krigsfartyg. Undantag äro tillåtna beträffande anställda å bl. a. kronans

fartyg, fiskefartyg och fartyg med bruttodräktighet understigande 25

registerton, ävensom i fråga om vissa personer, såsom exempelvis ombord

anställda som äro i annans än redarens tjänst, eller personer som uteslutande

användas för vissa arbeten i hamn. Huvudstadgandena angiva omfattningen

av de risker (sjukdom, olycksfall, dödsfall) som skola täckas av redarens

förpliktelser, förpliktelsernas innehåll och tidsutsträckning, ansvarighet i

fall av arbetsoförmåga samt inskränkning i ansvarigheten i fall obligatoriskt

sjuk- eller olycksfallsförsäkringssystem finnes, förpliktelser med avseende å

hemförskaffning av sjuk eller skadad sjöman samt i fråga om begravningskostnader

och omhändertagande av kvarlämnad egendom. Vidare innehåller

förslaget vissa regler med avseende å förfarandet i händelse av tvist örn

konventionsförmån, samt redarens fritagande fran stadgade förpliktelser,

därest dessa övertagas av offentlig myndighet. Slutligen fastställes principen

om likabehandling av alla sjömän, oavsett nationalitet, hemort eller

ras. Konventionen skall träda i kraft tolv månader efter registrering av två

medlemsstaters ratifikationer, och blir därefter gällande för envar annan

medlemsstat tolv månader efter registrering av dess egen ratifikation.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 239.

Departementschefen.

I den inom kommerskollegium upprättade promemorian har beträffande

förevarande konventionsförslag erinrats örn att frågan om åtgärder i anledning

av detsamma från norska regeringens sida genom verbalnote från härvarande

norska beskickning den 28 augusti 1937 föreslagits skola göras till

föremål för nordiska överläggningar, vid vilka jämväl spörsmålet om förutsättningarna

för anslutning till de å internationella arbetsorganisationens

andra sjöfartskonferens år 1926 antagna konventionsförslagen angående sjömäns

anställningsavtal och hemförskaffning av sjömän skulle upptagas till

behandling.

Socialpolitiska delegationen har under sålunda angivna omständigheter

icke funnit anledning till erinran mot ett anstånd med avgörandet av frågan

örn svensk ratifikation av ifrågavarande konvention.

De från norsk sida föreslagna gemensamma nordiska överläggningarna

beträffande bl. a. nu förevarande konventionsförslag äro avsedda att taga sin

början under nästkommande april månad. I avvaktan på resultatet av dessa

överläggningar och det fortsatta utredningsarbete vartill eventuella nordiska

lagstiftningsförslag kunna föranleda, torde med ställningstagande till frågan

om Sveriges ratificering av förevarande konvention tillsvidare få anstå.

Förslaget till konvention angående sjukförsäkring för sjömän.

Konventionsförslaget avser obligatorisk sjukförsäkring för alla personer,

anställda å fartyg (utom krigsfartyg) som nyttjas i sjöfart till havs eller havsfiske;

undantag må medgivas i särskilt angivna fall. Huvudstadgandena

reglera frågor rörande ersättningsrätten vid arbetsoförmåga till följd av sjukdom,

såsom tiden varunder ersättning skall utgå, grunderna för den kontanta

ersättningens beräknande, andra försäkringsförmåner (läkarvård, medicin

etc.), prestationer i förhållande till försäkrads anhöriga, moderskapshjälp

till försäkrad kvinna eller försäkrads hustru, bidrag till begravningskostnaderna

då försäkrad avlider m. m. Vidare avhandlas frågor rörande

principerna för finansieringen av försäkringssystemet, förvaltningen av försäkringen

och förfarandet i händelse av tvist rörande försäkringsförmåner.

Konventionen träder i kraft tolv månader efter registrering av ratifikationer

för två medlemsstater och blir därefter gällande för varje annan medlemsstat

tolv månader efter dess egen ratifikation.

I den inom kommerskollegium upprättade promemorian har framhållits,

att det ifrågavarande konventionsförslaget förutsatte förefintlighet av obligatorisk

sjukförsäkring för sjömän, vid vilket förhållande och då sådan

försäkringsform hittills icke för någon medborgargrupp annat än i fråga

om vissa yrkessjukdomar (såsom ett annex till den obligatoriska olycksfallsförsäkringen)

kommit till stånd här i landet och antagligen icke heller kunde

förväntas bliva genomförd under den närmaste framtiden, kunde konven
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 239■ 9

tionsförslaget icke för närvarande anses hava praktisk betydelse för Sveriges

vidkommande.

Socialpolitiska delegationen har, på sätt förut angivits, anslutit sig till den

i promemorian tillsyneskomna uppfattningen.

I betraktande av vad sålunda anförts torde ratificering av ifrågavarande Departement

konvention för Sveriges vidkommande icke för närvarande kunna ifråga- c ^en''

komma.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,

av den internationella arbetsorganisationens generalkonferens

vid dess tjugoförsta sammanträde i Genéve år 1936

(fjärde sjöfartskonferensen) antagna rekommendation och

konventionsförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Knut von Horn.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Översättning.

Rekommendation (nr 48) angående åtgärder till främjande av

sjömännens välfärd i hamnarna.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 6 oktober 1936 till sitt tjugoförsta sammanträde,

och beslutit antaga vissa förslag angående åtgärder till främjande av

sjömännens välfärd i hamnarna, vilken fråga utgör tredje punkten på

dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugofjärde dagen i oktober år ettusen niohundra trettiosex

efterföljande rekommendation, som skall benämnas »Rekommendationen

angående sjömännens välfärd i hamnarna, 1936»:

o Med hänsyn till att sjömännen redan på grund av sitt yrke ofta under

långa tider äro berövade familjelivets förmåner och att de i hamnarna, synnerligast

i utlandet, kunna utsättas för särskilda faror och svårigheter samt

att de icke alltid kunna draga nytta av anordningar, som för arbetarna i allmänhet

äro vidtagna beträffande fritidens utnyttjande eller till främjande

av välbefinnande och hälsa;

med hänsyn till att vissa regeringar och olika enskilda sammanslutningar

framgångsrikt vidtagit åtgärder av skilda slag för att bereda sjömännen

hjälp och skydd i hamnarna och att detta skydd bör utsträckas att tillgodokomma

så många sjömän som möjligt; och

med hänsyn till att det, oaktat de skiljaktigheter som kunna råda beträffande

nationella och lokala behov och sedvänjor, är angeläget att de viktigaste

formerna av här åsyftade verksamhet utvecklas och samordnas nationellt

och internationellt utan hänsyn till rasskillnad mellan sjömännen;

hemställer konferensen, att varje medlem av internationella arbetsorganisationen

måtte, till främjande av såväl egna som främmande sjömäns välfärd

i hamnarna, taga följande grundsatser och metoder under övervägande.

Del I. Allmän organisation.

1. I varje stor hamn bör upprättas en offentlig eller offentligt erkänd institution,

som lämpligen kan innefatta representanter för redare, sjömän,

nationella och lokala myndigheter samt för de förnämsta sammanslutningarna

på området, och som skola hava till särskild uppgift:

a) att under samverkan i största möjliga utsträckning med intresserade

myndigheter och organisationer, däribland sjöfartsstaternas konsulära myndigheter,

insamla nyttiga upplysningar och förslag rörande förhållandena

för sjömän, som uppehålla sig i hamnen;

b) att lämna vederbörande förvaltningsorgan, myndigheter och sammanslutningar

råd beträffande vidtagande, anpassning och samordnande av åtgärder,

som kunna vara ägnade att förbättra berörda förhållanden; och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

11

c) att för dessa åtgärders genomförande i förekommande fall samarbeta

med andra behöriga organ.

2. För att bereda internationella arbetsbyrån tillfälle att lämna upplysningar

till sjöfartsstaternas regeringar och bistå dem att samordna sin verksamhet,

bör varje sådan regering upprätthålla förbindelse med byrån och

vart tredje år inkomma med upplysningar örn de erfarenheter, som förvärvats

under arbetet för främjande av sjömännens välfärd i hamnarna, samt

örn de framsteg som därutinnan gjorts.

Del II. Regleringsåtgärder.

3. Lagbestämmelser eller ordningsföreskrifter böra utfärdas till skyddande

av sjömännen mot faror för vilka de kunna vara utsatta i vissa lokaler

eller i själva dockorna. Dessa åtgärder böra innefatta:

a) reglering av försäljningen av alkoholhaltiga drycker;

b) förbud mot anställande å utskänkningsställen av unga personer, av

manligt eller kvinnligt kön, under viss ålder;

c) tillämpning av bestämmelserna i de internationella överenskommelserna

örn begränsning av försäljning och bruk av narkotica å alla sjömän utan

hänsyn till nationalitet;

d) förbud mot tillträde till dockor och hamnområden i allmänhet för icke

önskvärda personer;

e) avstängning av dockorna och anordnande av skydd utmed kanterna

av lastbryggor och kajer samt andra farliga delar av dockorna medelst

fasta eller flyttbara stängsel, där så lämpligen kan ske;

f) tillräcklig belysning och, där så erfordras, vägvisare vid dockor och

tillträdesleder till sådana. . „ .

4. För att säkerställa en noggrann tillämpning av ovan angivna åtgärder

och öka deras effektivitet skola kontrollåtgärder vidtagas, innefattande:

a) tillsyn över utskänkningsställen ävensom, där så befinnes erforderligt

och praktiskt utförbart, över hotell, värdshus, pensionat och andra liknande

inrättningar, belägna i närheten av hamnen;

b) tillsyn över besökande å fartyg, vilken lämpligen kan utövas av fartygsbefälhavaren

och offentlig myndighet gemensamt och jämväl bör avse

båtmän, som uppehålla förbindelse mellan fartyget och land, till förhindrande

att alkoholhaltiga drycker eller narkotica obehörigen föras ombord

eller att personer komma ombord i andra otillbörliga avsikter;

c) upprätthållande inom hamnområdet av erforderlig polisstyrka, särskilt

övad och utrustad för sin uppgift, och förpliktad att upprätthålla förbindelse

med övriga kontrollorgan. „ .

5. Till beredande av ökat skydd åt utländska sjöman bora åtgärder vidtagas

för att underlätta:

a) deras förbindelse med sina konsuler;

b) effektivt samarbete mellan konsuler och lokala eller nationella myndigheter.

Del lil. Hälsovård.

6. Direkt eller indirekt förledande till otukt i närheten av hamnarna och

i trakter, där sjömän uppehålla sig, bör kraftigt motarbetas.

7. Lämpliga åtgärder böra vidtagas för att göra till hamnen anländande

sjömän, oberoende av nationalitet, uppmärksammade pa.

'' a) faran av sjukdomar som hota dem, särskilt tuberkulos samt tropiska

och veneriska sjukdomar, samt medlen för deras föiebyggande,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 239

b) nödvändigheten för sjuka personer att söka vård saint de möjligheter,

som i sådant avseende stå dem till buds;

c) faran av vanemässigt användande av narkotica.

8. Behandlingen av sjuka sjömän bör underlättas genom lämpliga åtgärder,

såsom

a) anordnande i största möjliga utsträckning, särskilt inom hamnområdet,

av kostnadsfri och fortsatt behandling av könssjukdomar på sätt exempelvis

angives i överenskommelsen angående lättnader för sjömän vid behandling

av veneriska sjukdomar, undertecknad i Bryssel den 1 december år 1924;

b) obehindrat tillträde för sjömän till sjukhus och kliniker i hamnarna,

oberoende av nationalitet eller trosbekännelse;

c) tillämpning i största möjliga utsträckning beträffande utländska sjömän

av nationella skyddsanordningar mot tuberkulos;

d) vidtagande så vitt möjligt av anordningar, ägnade att komplettera den

för sjömän tillgängliga sjukvården och att i fall av behov bereda dem fortsatt

behandling.

Del IV. Bostäder och rekreation.

Åtgärder böra vidtagas, åtminstone i de stora hamnarna, för att materiellt

och i andra avseenden hjälpa sjömän till rätta under deras vistelse därstädes;

särskilt förordas följande åtgärder:

a) inrättande eller främjande av »sjömanshem» av tillfredsställande beskaffenhet

samt erbjudande god kost och bra logis till måttliga pris;

b) inrättande eller främjande av »sjömansinstitut» -— vilka kunna vara

skilda från »sjömanshemmen» men böra så mycket som möjligt stå i förbindelse

med dem — innehållande samlings- och rekreationslokaler (matsalar,

rum för spel, bibliotek m. m.);

c) organiserande, såvitt möjligt i samverkan med sportklubbar ombord, av

tillfällen till hälsosam rekreation, såsom sport, utflykter m. m.;

d) befordrande av allt, som är ägnat att främja sjömännens familjeliv.

Del V. Sparande och hemsändande av hyresmedel.

10. I syfte att hjälpa sjömännen att spara och hemsända besparingarna

till sina familjer

a) bör det inrättas ett enkelt, snabbt och säkert verkande system, varigenom

sjömännen, och särskilt de som befinna sig utomlands beredas tillfälle

att med bistånd av konsuler, fartygsbefälhavare, redareombud eller tillförlitliga

enskilda institutioner helt eller delvis deponera eller hemsända sina

hyresmedel;

b) bör det inrättas ett system varigenom sjömän som så önska sättas i

stånd att vid påmönstringen eller under resan föranstalta örn regelbundna

utbetalningar av hyresmedel till sina familjer; finnes redan sådant system,

bör det bringas till mer allmän tillämpning.

Del VI. Upplysningar för sjömän.

11. Då framgången för flertalet av ovan förordade åtgärder till stor del

är beroende av aU sjömännen erhålla kännedom om dem, bör propaganda

för spridande av sadan kännedom anordnas och bedrivas av offentliga myndigheter,

organ, som angivas i del I av denna rekommendation, samt vederbörande

sammanslutningar, allt med bistånd såvitt möjligt av befäl, läkare

och sportklubbar ombord.

12. Sådan propaganda må innefatta:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

13

a) utdelning i land och, med befälhavarens medgivande, även ombord av

broschyrer, avfattade på lämpligaste språk och innehållande tydliga upplysningar

rörande de förmåner, som stå sjömän till buds i den hamn, där fartyget

befinner sig, och i de hamnar, vilka fartyget närmast kommer att anlöpa;

b) inrättande i de stora hamnarna, i anslutning till förhyrningskontor eller

annorstädes, av lätt tillgängliga upplysningsbyråer, försedda med personal,

som är i stånd att omedelbart lämna erforderliga upplysningar och råd;

c) införande av några mer betydelsefulla anvisningar rörande förutsättningarna

för sjömännens fysiska välbefinnande och skydd i allmänhet, antingen

i sjöfartsboken eller annan handling, som sjömannen vanligen bär på

sig, eller ock i ett på väl synlig plats i besättningens bostäder uppsatt anslag;

d) ofta förekommande publicering av artiklar med upplysande eller uppfostrande

innehåll i tidningar och tidskrifter av speciell eller allmän läggning,

vilka läsas av sjöfolket ävensom anlitande av biograf för samma ändamål;
e)

spridande av upplysningar angående avgifter för begagnande av lokala

fortskaffningsmedel samt för tillträde till sevärdheter och underhållningsföretag.

13. Regeringar, myndigheter och organisationer, som hava att förvalta medel

för främjande av sjömännens välfärd, uppmanas enträget att icke uteslutande

vårda sig om sjömän av viss nationalitet utan så ädelmodigt som

möjligt handla i en anda av internationell samhörighet.

Översättning.

Förslag till konvention (nr 53) angående minimifordringar på

yrkeskompetens hos befäl å handelsfartyg.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 6 oktober 1936 till sitt tjugoförsta sammanträde
och

beslutit att antaga vissa förslag angående uppställande av varje

sjöfartsland av minimifordringar på yrkeskompetens hos befälhavare

samt vakthavande fartygs- och maskinbefäl å handelsfartyg, vilken fråga

utgör fjärde punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till internationell

konvention,

antager denna, den tjugofjärde dagen i oktober år ettusen niohundra

trettiosex efterföljande förslag till konvention, som skall benämnas »Konventionen

angående kompetens hos fartygsbefäl, 1936»:

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å varje fartyg, som är registrerat

i ett territorium, för vilket denna konvention gäller, och som nyttjas i sjöfart

till havs, med undantag av:

a) krigsfartyg;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

b) sådant staten tillhörande eller av offentlig myndighet brukat fartyg

som icke nyttjas till handelssjöfart;

c) träfartyg av primitiv byggnad, såsom »dhows» och »junks».

2. Den nationella lagstiftningen må medgiva undantag, helt eller delvis

för fartyg med en bruttodräktighet understigande 200 registerton.

Artikel 2.

I denna konvention förstås med

a) »befälhavare eller skeppare»: person som för befäl över ett fartyg;

b) »vakthavande styrman»: person — med undantag av lots — som närmast

ansvarar för fartygets navigering eller manövrering;

c) »övermaskinist»: person som har det ständiga överinseendet över fartygets

mekaniska framdrivning;

d) »vakthavande maskinist»: person som närmast ansvarar för skötseln

av fartygets framdrivningsmaskineri.

Artikel 3.

1. Å fartyg, varå denna konvention äger tillämpning, må icke någon utöva

eller anställas för att utöva de befogenheter som tillkomma befälhavare

eller skeppare, vakthavande styrman, övermaskinist eller vakthavande maskinist,

med mindre han innehar ett certifikat som utvisar, att han är behörig

därtill, och som är utfärdat eller godkänt av offentlig myndighet i det

territorium, där fartyget är registrerat.

2. Undantag från bestämmelserna i denna artikel må förekomma allenast

i fall av force majeure.

Artikel 4.

Behörighetscertifikat må icke tilldelas någon, med mindre

a) han uppnått den ålder, som föreskrivits för erhållande av det certifikat,

varom fråga är;

b) hans erfarenhet i yrket är av den varaktighet, som föreskrivits för

erhållande av det certifikat, varom fråga är;

c) han bestått av vederbörande myndighet anordnade och övervakade

examensprov för utrönande, huruvida han äger den kompetens som erfordras

för utövande av de befogenheter certifikatet avser.

2. Den nationella lagstiftningen skall meddela föreskrifter angående

a) den ålder och den tjänstetid i yrket som skall krävas av sökande till

behörighetscertifikat av skilda slag;

b) anordnande och övervakande genom vederbörande myndighet av examensprov

för utrönande, huruvida sökande till visst behörighetscertifikat

äger den kompetens, som erfordras för utövande av de befogenheter certifikatet

avser.

3. Medlem av internationella arbetsorganisationen må under en tidrymd

av tre år, räknat från dagen för dess ratificering av denna konvention, utfärda

behörighetscertifikat för personer, som icke bestått sådana examensprov,

som anordnats enligt 2 mom. b) i denna artikel men som

a) genom praktik obestridligen förvärvat tillräcklig erfarenhet i fråga om

den tjänsteställning certifikatet avser; och

b) icke beträtts med något allvarligt fel av teknisk innebörd.

Artikel 5.

1. Medlemsstat, som ratificerar denna konvention, skall genom ett effektivt

inspektionssystem säkerställa dess vederbörliga tillämpning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

15

2. Den nationella lagstiftningen skall angiva i vilka fall medlemsstatens

myndigheter med hänsyn till åsidosättande av bestämmelser i denna konvention

äga kvarhålla ett fartyg, som är registrerat i dess territorium.

3. Finna myndigheterna i en medlemsstat, som ratificerat denna konvention,

att bestämmelser i densamma blivit åsidosatta å ett fartyg som är

registrerat i en annan medlemsstats territorium, och har denna stat likaledes

ratificerat konventionen, skola myndigheterna meddela förhållandet

till konsuln för den stat, i vars territorium fartyget är registrerat.

Artikel 6.

1. Den nationella lagstiftningen skall stadga straff eller disciplinära påföljder

i händelse bestämmelserna i denna konvention icke iakttagas.

2. Sådana straff och disciplinära påföljder skola särskilt avse

a) redare eller hans ställföreträdare, befälhavare eller skeppare, som an
ställt

person utan behörighetscertifikat som fordras enligt denna konventi011;

......

b) befälhavare eller skeppare som tillåtit person utan vederbörligt certifikat

att utöva befogenhet varom sägs i artikel 2 av denna konvention;

c) person som medelst bedrägeri eller falska handlingar erhållit anställning

för utövande av befogenhet, varom sägs i artikel 2 av denna konvention,

utan att innehava vederbörligt certifikat.

Artikel 7.

1. Beträffande sådana territorier, som avses i artikel 35 i internationella

arbetsorganisationens konstitution, skall varje medlemsstat, som ratificerar

denna konvention, till sin ratifikation foga en förklaring med uppgift om:

a) de territorier, å vilka den åtager sig att utan inskränkning tillämpa bestämmelserna

i denna konvention;

b) de territorier, å vilka den åtager sig att tillämpa bestämmelserna i denna

konvention med vissa inskränkningar, tillika med upplysning örn innebörden

av dessa inskränkningar;

c) de territorier, å vilka denna konvention icke är tillämplig och skälen

härför;

d) de territorier, beträffande vilka den förbehåller sig att framdeles fatta

beslut.

2. Åtaganden, som avses i punkt a) och b) i 1 mom. av denna artikel,

skola anses utgöra en integrerande del av ratifikationen och hava samma

verkan. . „ „

3. Medlemsstat må genom senare förklaring helt eller delvis avsta fran

förbehåll, som gjorts i dess ursprungliga förklaring enligt punkt b), c) eller

d) i 1 mom. av denna artikel.

Artikel S.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas nationernas

förbunds generalsekreterare och registreras av honom.

Artikel 9.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen vilkas ratifikationer registrerats av generalsekreteraren.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det ratifikationer för två medlemmar

registrerats av generalsekreteraren.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 10.

Så snart ratifikationer för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

blivit registrerade, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem registreringen av ratifikationer, som senare

delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

Artikel 11.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den blivit registrerad.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör bruk av

den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en ny

period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel föreskrivna

villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 12.

Vid utgången av varje period av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för konventionens tillämpning och taga under

övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 13.

1. Ifall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,

helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för

såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande konvention,

oberoende av vad i artikel 11 härovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2) Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

17

Översättning.

Förslag till konvention (nr 55) angående redarens förpliktelser i

fall sjöman drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genéve och där samlats den 6 oktober 1936 till sitt tjugoförsta sammanträde,

och beslutit antaga vissa förslag angående redares förpliktelser i fall

sjöman drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden, vilken fråga är

inbegripen under andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till internationell

konvention,

antager denna, den tjugufjärde dagen i oktober år ettusen niohundra trettiosex

efterföljande förslag till konvention, som skall benämnas »Konventionen

angående redarens skyldigheter, i fall sjöman drabbas av sjukdom

eller olycksfall, 1936»:

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å varje person, som är anställd å

ett fartyg, annat än krigsfartyg, registrerat i ett territorium, för vilket denna

konvention gäller, och som i vanliga fall nyttjas i sjöfart till havs.

2. Medlem av internationella arbetsorganisationen må dock genom den

nationella lagstiftningen medgiva undantag, som befinnas erforderliga beträffande:
a)

personer anställda å:

(I) fartyg tillhörande offentlig myndighet, då fartyget icke nyttjas till

liandelssjöfart;

(II) kustfiskefartyg;

(lil) fartyg med en bruttodräktighet understigande 25 ton;

(IV) träfartyg av primitiv byggnad, såsom »dhows» och »junks»;

b) personer anställda ombord av annan arbetsgivare än redaren;

c) personer som i hamn uteslutande användas till arbete med reparation,

rengöring, lastning eller lossning av fartyg;

d) medlemmar av redarens familj;

e) lotsar.

Artikel 2.

1. Redarens förpliktelser skola täcka riskerna av:

a) sjukdom eller olycksfall, som inträffar mellan den i anställningsavtalet

angivna tiden för inställelse i tjänsten och anställningens upphörande;

b) dödsfall till följd av sådan sjukdom eller sådant olycksfall.

2. Emellertid må den nationella lagstiftningen medgiva undantag för:

a) olycksfall som icke inträffat i fartygets tjänst;

b) olycksfall eller sjukdom, som är att tillskriva uppsåtlig handling, fel

eller otillbörligt uppträdande av den sjuke, skadade eller döde;

c) sjukdom eller lyte, som avsiktligt fördolts vid anställningen.

Bihang lill riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 239.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

3. Den nationella lagstiftningen må föreskriva, att redarens förpliktelser

icke skola avse sjukdom eller därav direkt föranlett dödsfall, då den anställde

vid tiden för anställningen vägrat att underkasta sig läkarundersökning.

Artikel 3.

Sjukvård och underhåll, som redaren enligt denna konvention har att

bekosta, inbegripa:

a) läkarbehandling samt medicin och andra botemedel av lämplig beskaffenhet

och i tillräcklig myckenhet;

b) kost och logis.

Artikel 4.

1. Redaren skall bekosta sjukvård och underhåll, till dess den sjuke eller

skadade blivit botad eller sjukdomen eller arbetsoförmågan förklarats bestående.

2. Emellertid må redarens skyldighet att bekosta sjukvård och underhåll

genom den nationella lagstiftningen begränsas till en tidrymd av minst sexton

veckor, räknat fran dagen för olycksfallet eller sjukdomens början.

3. Om i det territorium, där fartyget är registrerat, finnes ett system av

obligatorisk sjukförsäkring, obligatorisk olycksfallsförsäkring eller ersättning

för olycksfall i arbete, vilket omfattar sjöfolk, må dessutom genom den

nationella lagstiftningen stadgas:

a) att redarens ansvarighet i förhållande till en sjuk eller skadad person

skall upphöra vid den tidpunkt, då denne blir berättigad till sjukvård på

grund av försäkrings- eller ersättningssystemet;

b) att redarens ansvarighet skall upphöra vid den tidpunkt, då enligt

lag rätt till sjukvård på grund av försäkrings- eller ersättningssystemet inträder

för dess förmånstagare, och detta även örn den sjuke eller skadade

icke omfattas av systemet, dock allenast försåvitt han icke är utesluten därifrån

på grund av inskränkning, som särskilt avser utländska arbetare eller

arbetare, vilka icke äro bosatta i det territorium där fartyget är registrerat.

Artikel 5.

1. Medför sjukdomen eller olycksfallet oförmåga till arbete, skall redaren

vara pliktig:

a) att betala full hyra, så länge den sjuke eller skadade kvarstannar ombord;
b)

att, för den händelse den sjuke eller skadade är försörjningspliktig,

från det han lämnar fartyget till dess han blivit botad eller sjukdomen eller

arbetsoförmågan förklarats vara bestående, betala hela eller del av hyran i

enlighet med vad som kan vara föreskrivet genom den nationella lagstiftningen.

2. Emellertid må redarens förpliktelse att betala hela eller del av hyran

till person, som lämnat fartyget, genom den nationella lagstiftningen begränsas

till en tidrymd av minst sexton veckor, räknat från dagen för olycksfallet

eller sjukdomens början;

3. Om i det territorium, där fartyget är registrerat, finnes ett system av

obligatorisk sjukförsäkring, obligatorisk olycksfallsförsäkring eller ersättning

för olycksfall i arbetet, vilket omfattar sjöfolk, må dessutom genom den

nationella lagstiftningen stadgas:

a) att redarens ansvarighet i förhållande till en sjuk eller skadad person

skall upphöra vid den tidpunkt då denne blir berättigad till kontant ersättning

på grund av försäkrings- eller ersättningssystemet;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

19

b) att redarens ansvarighet skall upphöra vid den tidpunkt, då enligt lag

rätt till sjukvård på grund av försäkrings- eller ersättningssystemet inträder

för dess förmånstagare, och detta även om den sjuke eller skadade icke

omfattas av systemet, dock allenast försåvitt han icke är utesluten därifrån

på grund av inskränkning, som särskilt avser utländska arbetare eller arbetare,

vilka icke äro bosatta i det territorium där fartyget är registrerat.

Artikel 6.

1. Redaren skall bära kostnaderna för hemförskaffning av sjuk eller

skadad person, som till följd av sjukdomen eller olycksfallet landsatts under

resan.

2. Hemförskaffningen skall ske till någon av följande hamnar:

a) anställningshamnen;

b) fartygets avgångshamn;

c) hamn i den sjukes eller skadades hemland eller i det land han tillhör;

d) annan hamn varom, med vederbörande myndighets godkännande,

överenskommelse träffats mellan den sjuke eller skadade och befälhavaren

eller redaren.

3. I kostnaden för hemförskaffningen skola inräknas alla utgifter för

den sjukes eller skadades transport samt kost och logis under resan ävensom

för hans underhåll, intill den för avresan bestämda tiden.

4. Om den sjuke eller skadade är i stånd att arbeta, må redaren befria

sig från sin förpliktelse till hemförskaffning genom att bereda den sjuke

eller skadade lämplig anställning ombord å fartyg, destinerat till någon av

de hamnar, som angivas i 2 mom. av denna artikel.

Artikel 7.

1. Vid dödsfall skall redaren betala begravningskostnaderna, örn dödsfallet

inträffat ombord eller i land och den avlidne vid sin död varit berättigad

till vård på redarens bekostnad.

2. Genom den nationella lagstiftningen må föreskrivas, att begravningskostnader,

som bestritts av redaren, skola, då försäkrings- eller ersättningssystemet

omfattar sådana kostnader, ersättas honom av en försäkringsinrättning.

Artikel 8.

Den nationella lagstiftningen skall ålägga redaren eller hans ställföreträdare

att föranstalta om tillvaratagande av egendom, som kvarlämnats

ombord av sjuk, skadad eller avliden person, å vilken denna konvention

äger tillämpning.

Artikel 9.

Den nationella lagstiftningen skall meddela bestämmelser, som trygga ett

snabbt och billigt avgörande av tvister rörande redarens förpliktelser enligt

denna konvention.

Artikel 10.

Redare må fritagas från de förpliktelser, som stadgas i artiklarna 4, 6

och 7 av denna konvention, i den mån dessa förpliktelser övertagas av

offentlig myndighet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Artikel 11.

Denna konvention liksom den nationella lagstiftningen i vad den angår

förmåner, som avses i konventionen, skola så tolkas och tillämpas, att likställighet

i behandling tillförsäkras alla sjömän utan hänsyn till nationalitet,

hemort eller ras.

Artikel 12.

Intet i denna konvention skall inverka på lag, dom, sedvänja eller något

avtal mellan redare och sjömän, som tillförsäkrar förmånligare villkor än

dem, som stadgas i denna konvention.

Artikel 13—20.

(Dessa artiklar, vilka liro ao samma lydelse som ari. 7—14 i förslaget till

konventionen (nr 53) angående kompetens hos fartygsbefäl, hava hår uteslutits.

)

Översättning.

Förslag till konvention (nr 56) angående sjukförsäkring för sjömän.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyx-ån sammankallats till

Genéve och där samlats den 6 oktober 1936 till sitt tjugoförsta sammanträde,

och beslutit antaga vissa förslag angående sjukförsäkring för sjömän,

vilken fråga inbegripes i andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till internationell

konvention,

antager denna, den tjugofjärde dagen i oktober år ettusen niohundra trettiosex

efterföljande förslag till konvention, som skall benämnas »Konventionen

angående sjukförsäkring för sjömän, 1936»:

Artikel 1.

1. Varje person som i egenskap av befälhavare, medlem av besättningen

eller eljest är anställd ombord å ett fartyg, annat än krigsfartyg, registrerat

i ett territorium, för vilket denna konvention gäller, och som nyttjas i sjöfart

till havs eller havsfiske, skall vara underkastad obligatorisk sjukförsäkring.

•

2. Medlem av internationella arbetsorganisationen må dock genom den

nationella lagstiftningen medgiva undantag, som befinnas erforderliga beträffande:
a)

personer som äro anställda ombord å fartyg, tillhörande offentlig myndighet,

då fartyget icke nyttjas till handelssjöfart;

b) personer vilkas hyra eller inkomst överskrider ett bestämt belopp;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

21

c) personer som icke erhålla kontant lön;

d) personer som icke äro bosatta å medlemsstatens territorium;

e) personer som icke uppnått eller som överskridit bestämda åldersgränser;
f)

medlemmar av arbetsgivarens familj;

g) lotsar.

Artikel 2.

1. Försäkrad som till följd av sjukdom blivit oförmögen till arbete och

gått förlustig sin hyra, skall äga rätt lill kontant ersättning under åtminstone

de första tjugosex veckorna eller etthundraåttio dagarna av tiden för arbetsoförmågan,

räknat från och med den första dag för vilken han blivit berättigad

till ersättning.

2. Rätten till ersättning må göras beroende av en kvalificerande tidrymd

och några dagars karenstid, räknat från arbetsoförmågans inträdande.

3. Ersättning, som skall utgå enligt denna konvention, må icke bestämmas

till lägre belopp, än som motsvarar reglerna för den allmänna obligatoriska

sjukförsäkringen, där sådan förekommer men icke omfattar sjömän.

4. Ersättning må innehållas:

a) så länge den försäkrade befinner sig ombord eller utomlands;

b) så länge den försäkrade underhålles av försäkringsinrättningen eller

med allmänna medel; dock må ersättningen endast delvis innehållas, i fall

den försäkrade är försörjningspliktig;

c) så länge den försäkrade för samma sjukdom från annat håll uppbär

penningbelopp vartill han är lagligen berättigad; understiger sådant belopp

ersättningen, må dock av denna endast innehållas, vad som motsvarar det

uppburna beloppet.

5. Ersättning må minskas eller förvägras den försäkrade i fall sjukdomen

orsakats av avsiktligt otillbörligt uppträdande, vartill han gjort sig

skyldig.

Artikel 3.

1. Den försäkrade skall vara berättigad att från sjukdomens början och

åtminstone till utgången av den för rätt till sjukersättning stadgade tidrymden

kostnadsfritt åtnjuta behandling av vederbörligen kvalificerad läkare

samt erhålla medicin och andra botemedel av lämplig beskaffenhet och i tillräcklig

myckenhet.

2. Emellertid må genom den nationella lagstiftningen föreskrivas, att den

försäkrade själv skall gälda en del av kostnaderna för sjukvården.

3. Med sjukvården må anstå så länge den försäkrade befinner sig ombord

eller utomlands.

4. Närhelst omständigheterna påkalla det, må försäkringsinrättningen

föranstalta örn den försäkrades intagande å sjukvårdsanstalt, i vilket fall

denne skall beredas fullständigt underhåll jämte läkarbehandling och nödig

vård.

Artikel 4.

1. Befinner sig den försäkrade utomlands och har han till följd av sjukdom

förlorat sin rätt till hyra, hell eller delvis, skall den kontanta ersättning

till vilken han varit berättigad, örn han icke befunnit sig utomlands,

helt eller delvis utbetalas till hans familj, till dess hail återkommer till medlemsstatens

territorium.

2. Den nationella lagstiftningen må föreskriva eller godkänna följande

prestationer:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

a) tillägg till den i artikel 2 stadgade ersättning för det fall den försäkrade

är försörjningspliktig;

b) hjälp in natura eller i penningar för det fall sjukdom drabbat sådan

medlem av den försäkrades familj, som lever i hans hushåll och på hans

bekostnad.

Artikel 5.

1. Den nationella lagstiftningen skall angiva de villkor, under vilka försäkrad

kvinna som befinner sig i medlemsstatens territorium har rätt till

moderskapshjälp.

2. Den nationella lagstiftningen må angiva de villkor under vilka den

försäkrades hustru som befinner sig i medlemsstatens territorium har rätt

till moderskapshjälp.

Artikel 6.

1. Vid den försäkrades död skall ett kontant belopp, vars storlek bestämmes

av den nationella lagstiftningen, utbetalas till den avlidnes familjemedlemmar

eller ock användas till bestridande av begravningskostnaderna.

2. Där ett pensionssystem finnes inrättat till förmån för avlidna sjömäns

efterlevande, skall utgivande av ersättning, som i föregående mom. avses,

icke vara obligatoriskt.

Artikel 7.

Rätten till försäkringsförmåner skall gälla jämväl med avseende å sjukdom,

som uppkommer inom viss tid efter den senaste anställningens upphörande.

Denna tidrymd skall fastställas av den nationella lagstiftningen

på sådant sätt, att den täcker det vanliga uppehållet mellan två på varandra

följande anställningar.

Artikel 8.

1. De försäkrade och deras arbetsgivare skola bidraga till finansieringen

av försäkringssystemet.

2. Den nationella lagstiftningen må föreskriva finansiell medverkan från

det allmännas sida.

Artikel 9.

1. Sjukförsäkringen skall handhavas av självständiga inrättningar under

administrativ och finansiell kontroll från det allmännas sida; verksamheten

må icke bedrivas i vinstsyfte.

2. De försäkrade och, där fråga är örn försäkringsinrättning som enligt

lag upprättats särskilt för sjömän, jämväl arbetsgivarna skola äga deltaga i

skötseln av försäkringsinrättningen under förutsättningar, som bestämmas

av den nationella lagstiftningen, vilken jämväl må föreskriva deltagande däri

av andra personer, som verksamheten kan angå.

o 3. Emellertid må sjukförsäkringen handhavas direkt av staten i fall och

så länge förvaltning genom självständiga organ möter svårigheter eller icke

kan äga rum med hänsyn till nationella förhållanden.

Artikel 10.

1. Den försäkrade skall äga besvärsrätt i fall av tvist rörande hans rätt

till prestationer.

2. Tvister skola slitas medelst ett snabbi och för den försäkrade billigt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

23

förfarande och skola för sådant ändamål antingen hänvisas till specialdomstolar

eller behandlas på annat lämpligt sätt, som bestämmes av den nationella

lagstiftningen.

Artikel 11.

Intet i denna konvention skall inverka på lag, dom, sedvänja eller något

avtal mellan redare och sjömän, som tillförsäkrar förmånligare villkor än

dem, som stadgas i denna konvention.

Artikel 12—19.

(Dessa artiklar, vilka äro av samma lydelse som art. 7—14 i förslaget till

konventionen (nr 53) angående kompetens hos fartygsbefål, hava här uteslutits.

)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:448 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens s. 4 i texten
  2. 2LU 1938:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens fjärde sjöfar s. 1 i texten