Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning

1938-03-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:243, Med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

1

Nr 243. .

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande

bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning;

given Stockholms slott den 12 mars 1938.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag örn rätt för Konungen att medgiva undantag

från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami. Nr 243.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

• Förslag

till

Lag

om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser

angående bankaktiebolags inlåning.

Härigenom förordnas som följer:

Konungen åge på ansökan medgiva bankaktiebolag att för viss bestämd

tid, dock ej längre än till och med den 30 juni 1943, mottaga inlåning, utöver

den enligt 49 § 1 mom. lagen om bankrörelse tillåtna, med högst ett

belopp motsvarande vad för bolagets räkning innestår hos Sveriges riksbank.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 18 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför chefen

för finansdepartementet statsrådet Wigforss:

49 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 (nr 74) örn bankrörelse innehöll i sin

ursprungliga lydelse den föreskriften, att bankaktiebolags inlåning icke finge

överstiga fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Genom särskilda

lagar av temporär giltighet, utfärdade under åren 1917, 1918, 1919 och 1920,

sattes nämnda regel ur kraft såvitt angick banker, vilkas egna fonder uppgingo

till minst fem miljoner kronor. Från och med den 1 januari 1921

avvecklades denna av krisårens säregna förhållanden betingade provisoriska

lagstiftning, varvid emellertid med stöd av den vunna erfarenheten åt

49 § 1 mom. gavs den förändrade avfattning, som ännu gäller. Enligt den

lydelse, lagrummet sålunda erhållit, skiljes mellan banker med mindre och

större fonder. För bankaktiebolag, vars egna fonder uppgå till högst fem

miljoner kronor, får inlåningen allenast med det belopp, som motsvarar

vad för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga

fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå de egna fonderna till

mera än fem miljoner kronor, må inlåning äga rum högst till belopp av

tjugufem miljoner kronor ökat med nio gånger skillnaden mellan beloppet av

bolagets egna fonder och fem miljoner kronor, dock att inlåningssumman

icke må överstiga åtta gånger beloppet av bolagets egna fonder.

Jämväl efter ingången av 1921 hava emellertid bestämmelserna i 49 §

1 mom. genom tillfällig lagstiftning modifierats, senast genom lag den 31

maj 1934 (nr 193). Enligt denna lag bemyndigades Konungen att för viss

bestämd tid, dock ej längre än till och med den 30 juni 1936, medgiva undantag

från ifrågavarande föreskrifter dels på det sätt, att bank, vars egna

fonder uppginge till mera än fem miljoner kronor, kunde befrias från skyldighet

att iakttaga stadgandet att inlåningen icke må överstiga åtta gånger

beloppet av de egna fonderna, och dels såtillvida, att utöver det belopp, vartill

banks inlåning jämlikt banklagen samt medgivande som nyss nämnts

högst finge uppgå, inlåning kunde förklaras tillåten med ett belopp motsva
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

rande bankens inneliggande kassa jämte vad för bankens räkning innestode

hos Sveriges riksbank.

I skrivelse den 10 januari 1938 har bank- och fondinspektionen, med överlämnande

av en av svenska bankföreningens styrelse den 15 december 1937

gjord framställning i ämnet, hemställt, att för innevarande års riksdag måtte

framläggas förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från

vad i 49 § banklagen stadgas angående bankaktiebolags inlåning.

Till stöd för .sin framställning anför svenska bankföreningens styrelse,

att giltighetstiden för 1934 års lag utgått vid en mycket oläglig tid. Det

utomordentliga penningöverflödet under de senaste åren hade åstadkommit

en onormal tillströmning av insättningar till bankerna, varigenom det —

oaktat åtgärder av olika slag vidtagits — för flera av dem blivit omöjligt att

vidmakthålla det föreskrivna förhållandet mellan inlåning och fonder. Den

stora inlåningsökningen uppvägdes icke av en motsvarande ökning av utlåningen.

överskottsmedlen kunde icke placeras genom kreditgivning utan

innestode på räntelös räkning i riksbanken. Det kunde därför icke med

fog anses, att den säkerhet, som bankerna borde erbjuda, blivit i någon mån

försvagad genom inlåningsökningen. Läget vore av den tillfälliga och onormala

karaktär, att det icke syntes lämpligt att söka rättelse vare sig genom

ökning av de ifrågavarande bankernas aktiekapital eller genom någon definitiv

ändring av banklagen. Det riktiga syntes vara att ånyo tillgripa tillfällig

lagstiftning. Dennas innebörd syntes böra vara en för viss tid, förslagsvis

fem år, meddelad rätt för Konungen att i fråga om bank, som därom

gjorde ansökan, tillåta, att bankens inlåning överskrede det enligt banklagen

medgivna maximum med visst efter omständigheterna utmätt belopp,

som dock icke finge överstiga summan av bankens inneliggande kassa och

vad för bankens räkning innestode hos riksbanken.

Bank- och fondinspektionen upplyser inledningsvis, att för två av de banker,

vilkas inlåningsförhållanden särskilt varit under bedömande vid tillkomsten

av 1934 års lag, inlåningen vid tiden för utgången av lagens giltighetstid

alltjämt, trots ökad fondbildning, med större belopp överstigit det

enligt banklagen gällande maximum, under det att för bankerna i övrigt

inlåningen, frånsett några mycket oväsentliga undantagsfall, vid samma tid

understigit banklagens maximigräns. Inspektionen framhåller vidare, att

de penningförhållanden, vilka på sin tid gåvo anledning till nyssnämnda

lagstiftning och vilka då beräknades bliva av övergående varaktighet, varit

bestående även sedan lagstiftningen upphört att gälla. Penningöverflödet

hade till och med framträtt än kraftigare, bland annat på grund av tillflöde

av utländskt kapital, med påföljd att bankinlåningen över lag stigit.

Vid utgången av oktober månad 1937 hade de båda särskilt åsyftade bankerna

haft en inlåning, som med ansenliga belopp överskjutit gällande

maximum, varjämte för ytterligare fem banker inlåningen överstigit maximum

i växlande grad. Samtliga dessa banker hade vid nämnda tid hos

riksbanken haft räntelösa tillgodohavanden till belopp, som motsvarat hu
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

vuddelen av eller överstigit beloppet för den överskjutande inlåningen. Under

november och december månader 1937 hade inlåningen för flertalet

banker visat en nedgående tendens. Vid årsskiftet bade inlåningen för två

av de banker, vilka tidigare haft överskjutande inlåning, nedgått under inlåningsmaximum,

för två andra hade den överskjutande inlåningen väsentligt

minskat, medan däremot för de tre återstående den överskjutande inlåningens

belopp stigit. Då inlåningsminskningen under årets sista månader

delvis kunde betraktas såsom säsongmässig, borde man räkna med att

inlåningen efter hand bomme att åter stiga.

Inspektionen anför vidare följande:

För bankerna hava de rådande penningförhållandena medfört stora svårigheter

att ställa sig banklagens inlåningsföreskrifter till efterrättelse. Härför

erbjuda sig allenast två utvägar, nämligen avvisande av inlåning och ökning

av de egna fonderna. Även örn det i undantagsfall förekommit, att

banker, då det gällt större belopp huvudsakligen från nya insättare, avvisat

inlåning, kan en dylik väg för reglerande av inlåningsrelationen dock icke

vara i vanliga fall praktiskt användbar. Fondökning åter har skett och kan

beräknas komma att företagas genom avsättning av vinstmedel till reservfond

eller dispositionsfond. En ökning av grundfond genom nyemission kan

däremot icke lämpligen påkallas i andra fall än då nyinvesterat kapital kan

beräknas få placering i vederbörande banks utlåningsrörelse.

Då man sålunda icke för närvarande på den gällande banklagens grund

kan komma till rätta med de förevarande förhållandena, måste man enligt

bank- och fondinspektionens förmenande tillgripa en tillfällig lagstiftning

för förhållandenas reglerande.

Det förslag, som innefattas i den nu förevarande framställningen och som

icke till sina verkningar syftar så långt som 1934 års tillfälliga lagstiftning,

är enligt inspektionens mening av beskaffenhet att böra i huvudsak läggas

till grund för en ny dylik lagstiftning. Såsom enligt den tidigare lagstiftningen

skulle enligt förslaget dispens från banklagens inlåningsbestämmelser

kunna beredas bank för sådana medel — inneliggande kassa eller riksbankstillgodohavande

— som för vederbörande bank kunna sägas representera

ett oplacerat kapital. När det förslag, som ledde till 1934 års tillfälliga

lagstiftning, föredrogs inför Kungl. Majit, betecknade chefen för finansdepartementet

det såsom naturligt, att dylikt kapital avräknades vid bestämmande

av inlåningsmaximum. Detta omdöme är enligt inspektionens förmenande

alltjämt lika bärande.

I styrelsens för svenska bankföreningen förslag har angivits, att dispensbeloppet

skulle inom viss gräns utmätas efter omständigheterna. Ehuru

någon allmängiltig måttstock för dylikt utmätande svårligen torde kunna

angivas, synes möjligheten för att i något undantagsfall begränsa dispensbeloppet

böra hållas öppen. Detta synes kunna ske, därest det i författningen

angives, att inlåningsdispensen må medgivas med ett belopp, högst motsvarande

vederbörande banks kassa jämte vad för bankens räkning innestår

bos riksbanken.

Den tillfälliga lagstiftningen såsom sådan har avsetts att erhålla tillämplighet

under fem år. Häremot har inspektionen icke velat göra någon erinran.

Även örn de nu omhandlade inlåningsförhållandena skulle visa sig

icke vara av tillfällig natur, bör, såvitt nu kan bedömas, fem år vara en

tillräckligt lång tid för vederbörande banker att i erforderlig utsträckning

öka sina fonder. Lämpligen synes tiden böra bestämmas till och med den

30 juni 1943.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Vid bank- och fondinspektionens skrivelse har fogats ett i överensstämmelse

med de sålunda angivna grunderna upprättat förslag till lag i ämnet.

Fullmäktige i riksbanken, hava i ett den 3 februari 1938 avgivet utlåtande

i ärendet anfört bland annat följande:

Till följd av den ökade fondbildning, som bankerna enligt numera offentliggjorda

meddelanden kunna beräknas besluta vid ordinarie bolagsstämmor

ar 1938, skulle icke samma anledning föreligga för en provisorisk lagstiftning

som då förslaget framställdes. Fullmäktige anse sig det oaktat

??Ke köra motsätta sig bifall till förslaget. Fullmäktige vilja emellertid

ifrågasätta, huruvida det icke skulle vara tillräckligt för att uppnå det med

den begärda lagstiftningen avsedda syftet, om bemyndigandet för Konungen

att medgiva ökad inlåning begränsades till att avse endast vad som

motsvarar sådana medel, som för vederbörande banks räkning innestå hos

riksbanken.

Fullmäktige vilja vidare såsom sin uppfattning uttala, att dispens icke

synes böra beviljas bank för längre tid än som kan anses erforderlig för att

banken skall kunna bringa upp sina egna fonder till sådan höjd, att banklagens

stadganden om inlåningsmaximum kunna helt tillämpas. Det förutsattes

alltså, att banker, som erhållit dispens, för framtiden föra en försiktig

utdelningspolitik, så att de av vinstmedel snarast möjligt kunna förstärka

sina fonder i erforderlig utsträckning.

Departements- För egen del har jag icke något att erinra mot förslaget att Kungl. Majit,

chefen. j likhet med vad tidigare skett, genom en provisorisk lagstiftning beredes

möjlighet att medgiva dispens från banklagens bestämmelser om inlåningsrätten.

För vinnande av det med lagstiftningen avsedda syftet torde det,

såsom fullmäktige i riksbanken framhållit, vara tillräckligt, om bemyndigandet

att medgiva ökad inlåning begränsas till att avse endast ett belopp, motsvarande

vad för banks räkning innestår hos riksbanken.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett inom

finansdepartementet upprättat förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva

undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning,

av den lydelse bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

G. MacDowall-Pihlström.

Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 243.

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 7 mars

1938.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 25 februari 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 18 februari 1938, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva

undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Hjalmar Nordfelt.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 12 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 7 mars 1938

avgivna utlåtande över det den 18 februari 1938 till lagrådet remitterade

förslaget till lag örn rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande

bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning, därvid föredraganden hemställer,

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

R. Borgström.

387394. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag örn rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser an a1 i texten
  2. BU 1938:34 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser angående bankaktie s. 1 i texten