Med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning
1938-03-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:243, Med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
1
Nr 243. .
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande
bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning;
given Stockholms slott den 12 mars 1938.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag örn rätt för Konungen att medgiva undantag
från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1938.
1 sami. Nr 243.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
• Förslag
till
Lag
om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser
angående bankaktiebolags inlåning.
Härigenom förordnas som följer:
Konungen åge på ansökan medgiva bankaktiebolag att för viss bestämd
tid, dock ej längre än till och med den 30 juni 1943, mottaga inlåning, utöver
den enligt 49 § 1 mom. lagen om bankrörelse tillåtna, med högst ett
belopp motsvarande vad för bolagets räkning innestår hos Sveriges riksbank.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 februari 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,
Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför chefen
för finansdepartementet statsrådet Wigforss:
49 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 (nr 74) örn bankrörelse innehöll i sin
ursprungliga lydelse den föreskriften, att bankaktiebolags inlåning icke finge
överstiga fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Genom särskilda
lagar av temporär giltighet, utfärdade under åren 1917, 1918, 1919 och 1920,
sattes nämnda regel ur kraft såvitt angick banker, vilkas egna fonder uppgingo
till minst fem miljoner kronor. Från och med den 1 januari 1921
avvecklades denna av krisårens säregna förhållanden betingade provisoriska
lagstiftning, varvid emellertid med stöd av den vunna erfarenheten åt
49 § 1 mom. gavs den förändrade avfattning, som ännu gäller. Enligt den
lydelse, lagrummet sålunda erhållit, skiljes mellan banker med mindre och
större fonder. För bankaktiebolag, vars egna fonder uppgå till högst fem
miljoner kronor, får inlåningen allenast med det belopp, som motsvarar
vad för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga
fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå de egna fonderna till
mera än fem miljoner kronor, må inlåning äga rum högst till belopp av
tjugufem miljoner kronor ökat med nio gånger skillnaden mellan beloppet av
bolagets egna fonder och fem miljoner kronor, dock att inlåningssumman
icke må överstiga åtta gånger beloppet av bolagets egna fonder.
Jämväl efter ingången av 1921 hava emellertid bestämmelserna i 49 §
1 mom. genom tillfällig lagstiftning modifierats, senast genom lag den 31
maj 1934 (nr 193). Enligt denna lag bemyndigades Konungen att för viss
bestämd tid, dock ej längre än till och med den 30 juni 1936, medgiva undantag
från ifrågavarande föreskrifter dels på det sätt, att bank, vars egna
fonder uppginge till mera än fem miljoner kronor, kunde befrias från skyldighet
att iakttaga stadgandet att inlåningen icke må överstiga åtta gånger
beloppet av de egna fonderna, och dels såtillvida, att utöver det belopp, vartill
banks inlåning jämlikt banklagen samt medgivande som nyss nämnts
högst finge uppgå, inlåning kunde förklaras tillåten med ett belopp motsva
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
rande bankens inneliggande kassa jämte vad för bankens räkning innestode
hos Sveriges riksbank.
I skrivelse den 10 januari 1938 har bank- och fondinspektionen, med överlämnande
av en av svenska bankföreningens styrelse den 15 december 1937
gjord framställning i ämnet, hemställt, att för innevarande års riksdag måtte
framläggas förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från
vad i 49 § banklagen stadgas angående bankaktiebolags inlåning.
Till stöd för .sin framställning anför svenska bankföreningens styrelse,
att giltighetstiden för 1934 års lag utgått vid en mycket oläglig tid. Det
utomordentliga penningöverflödet under de senaste åren hade åstadkommit
en onormal tillströmning av insättningar till bankerna, varigenom det —
oaktat åtgärder av olika slag vidtagits — för flera av dem blivit omöjligt att
vidmakthålla det föreskrivna förhållandet mellan inlåning och fonder. Den
stora inlåningsökningen uppvägdes icke av en motsvarande ökning av utlåningen.
överskottsmedlen kunde icke placeras genom kreditgivning utan
innestode på räntelös räkning i riksbanken. Det kunde därför icke med
fog anses, att den säkerhet, som bankerna borde erbjuda, blivit i någon mån
försvagad genom inlåningsökningen. Läget vore av den tillfälliga och onormala
karaktär, att det icke syntes lämpligt att söka rättelse vare sig genom
ökning av de ifrågavarande bankernas aktiekapital eller genom någon definitiv
ändring av banklagen. Det riktiga syntes vara att ånyo tillgripa tillfällig
lagstiftning. Dennas innebörd syntes böra vara en för viss tid, förslagsvis
fem år, meddelad rätt för Konungen att i fråga om bank, som därom
gjorde ansökan, tillåta, att bankens inlåning överskrede det enligt banklagen
medgivna maximum med visst efter omständigheterna utmätt belopp,
som dock icke finge överstiga summan av bankens inneliggande kassa och
vad för bankens räkning innestode hos riksbanken.
Bank- och fondinspektionen upplyser inledningsvis, att för två av de banker,
vilkas inlåningsförhållanden särskilt varit under bedömande vid tillkomsten
av 1934 års lag, inlåningen vid tiden för utgången av lagens giltighetstid
alltjämt, trots ökad fondbildning, med större belopp överstigit det
enligt banklagen gällande maximum, under det att för bankerna i övrigt
inlåningen, frånsett några mycket oväsentliga undantagsfall, vid samma tid
understigit banklagens maximigräns. Inspektionen framhåller vidare, att
de penningförhållanden, vilka på sin tid gåvo anledning till nyssnämnda
lagstiftning och vilka då beräknades bliva av övergående varaktighet, varit
bestående även sedan lagstiftningen upphört att gälla. Penningöverflödet
hade till och med framträtt än kraftigare, bland annat på grund av tillflöde
av utländskt kapital, med påföljd att bankinlåningen över lag stigit.
Vid utgången av oktober månad 1937 hade de båda särskilt åsyftade bankerna
haft en inlåning, som med ansenliga belopp överskjutit gällande
maximum, varjämte för ytterligare fem banker inlåningen överstigit maximum
i växlande grad. Samtliga dessa banker hade vid nämnda tid hos
riksbanken haft räntelösa tillgodohavanden till belopp, som motsvarat hu
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
vuddelen av eller överstigit beloppet för den överskjutande inlåningen. Under
november och december månader 1937 hade inlåningen för flertalet
banker visat en nedgående tendens. Vid årsskiftet bade inlåningen för två
av de banker, vilka tidigare haft överskjutande inlåning, nedgått under inlåningsmaximum,
för två andra hade den överskjutande inlåningen väsentligt
minskat, medan däremot för de tre återstående den överskjutande inlåningens
belopp stigit. Då inlåningsminskningen under årets sista månader
delvis kunde betraktas såsom säsongmässig, borde man räkna med att
inlåningen efter hand bomme att åter stiga.
Inspektionen anför vidare följande:
För bankerna hava de rådande penningförhållandena medfört stora svårigheter
att ställa sig banklagens inlåningsföreskrifter till efterrättelse. Härför
erbjuda sig allenast två utvägar, nämligen avvisande av inlåning och ökning
av de egna fonderna. Även örn det i undantagsfall förekommit, att
banker, då det gällt större belopp huvudsakligen från nya insättare, avvisat
inlåning, kan en dylik väg för reglerande av inlåningsrelationen dock icke
vara i vanliga fall praktiskt användbar. Fondökning åter har skett och kan
beräknas komma att företagas genom avsättning av vinstmedel till reservfond
eller dispositionsfond. En ökning av grundfond genom nyemission kan
däremot icke lämpligen påkallas i andra fall än då nyinvesterat kapital kan
beräknas få placering i vederbörande banks utlåningsrörelse.
Då man sålunda icke för närvarande på den gällande banklagens grund
kan komma till rätta med de förevarande förhållandena, måste man enligt
bank- och fondinspektionens förmenande tillgripa en tillfällig lagstiftning
för förhållandenas reglerande.
Det förslag, som innefattas i den nu förevarande framställningen och som
icke till sina verkningar syftar så långt som 1934 års tillfälliga lagstiftning,
är enligt inspektionens mening av beskaffenhet att böra i huvudsak läggas
till grund för en ny dylik lagstiftning. Såsom enligt den tidigare lagstiftningen
skulle enligt förslaget dispens från banklagens inlåningsbestämmelser
kunna beredas bank för sådana medel — inneliggande kassa eller riksbankstillgodohavande
— som för vederbörande bank kunna sägas representera
ett oplacerat kapital. När det förslag, som ledde till 1934 års tillfälliga
lagstiftning, föredrogs inför Kungl. Majit, betecknade chefen för finansdepartementet
det såsom naturligt, att dylikt kapital avräknades vid bestämmande
av inlåningsmaximum. Detta omdöme är enligt inspektionens förmenande
alltjämt lika bärande.
I styrelsens för svenska bankföreningen förslag har angivits, att dispensbeloppet
skulle inom viss gräns utmätas efter omständigheterna. Ehuru
någon allmängiltig måttstock för dylikt utmätande svårligen torde kunna
angivas, synes möjligheten för att i något undantagsfall begränsa dispensbeloppet
böra hållas öppen. Detta synes kunna ske, därest det i författningen
angives, att inlåningsdispensen må medgivas med ett belopp, högst motsvarande
vederbörande banks kassa jämte vad för bankens räkning innestår
bos riksbanken.
Den tillfälliga lagstiftningen såsom sådan har avsetts att erhålla tillämplighet
under fem år. Häremot har inspektionen icke velat göra någon erinran.
Även örn de nu omhandlade inlåningsförhållandena skulle visa sig
icke vara av tillfällig natur, bör, såvitt nu kan bedömas, fem år vara en
tillräckligt lång tid för vederbörande banker att i erforderlig utsträckning
öka sina fonder. Lämpligen synes tiden böra bestämmas till och med den
30 juni 1943.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
Vid bank- och fondinspektionens skrivelse har fogats ett i överensstämmelse
med de sålunda angivna grunderna upprättat förslag till lag i ämnet.
Fullmäktige i riksbanken, hava i ett den 3 februari 1938 avgivet utlåtande
i ärendet anfört bland annat följande:
Till följd av den ökade fondbildning, som bankerna enligt numera offentliggjorda
meddelanden kunna beräknas besluta vid ordinarie bolagsstämmor
ar 1938, skulle icke samma anledning föreligga för en provisorisk lagstiftning
som då förslaget framställdes. Fullmäktige anse sig det oaktat
??Ke köra motsätta sig bifall till förslaget. Fullmäktige vilja emellertid
ifrågasätta, huruvida det icke skulle vara tillräckligt för att uppnå det med
den begärda lagstiftningen avsedda syftet, om bemyndigandet för Konungen
att medgiva ökad inlåning begränsades till att avse endast vad som
motsvarar sådana medel, som för vederbörande banks räkning innestå hos
riksbanken.
Fullmäktige vilja vidare såsom sin uppfattning uttala, att dispens icke
synes böra beviljas bank för längre tid än som kan anses erforderlig för att
banken skall kunna bringa upp sina egna fonder till sådan höjd, att banklagens
stadganden om inlåningsmaximum kunna helt tillämpas. Det förutsattes
alltså, att banker, som erhållit dispens, för framtiden föra en försiktig
utdelningspolitik, så att de av vinstmedel snarast möjligt kunna förstärka
sina fonder i erforderlig utsträckning.
Departements- För egen del har jag icke något att erinra mot förslaget att Kungl. Majit,
chefen. j likhet med vad tidigare skett, genom en provisorisk lagstiftning beredes
möjlighet att medgiva dispens från banklagens bestämmelser om inlåningsrätten.
För vinnande av det med lagstiftningen avsedda syftet torde det,
såsom fullmäktige i riksbanken framhållit, vara tillräckligt, om bemyndigandet
att medgiva ökad inlåning begränsas till att avse endast ett belopp, motsvarande
vad för banks räkning innestår hos riksbanken.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett inom
finansdepartementet upprättat förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva
undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning,
av den lydelse bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
G. MacDowall-Pihlström.
Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.
Kungl. Majda proposition nr 243.
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 7 mars
1938.
Närvarande:
justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Forsberg,
Sandström.
Enligt lagrådet den 25 februari 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 18 februari 1938, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva
undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Hjalmar Nordfelt.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 243.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 12 mars 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 7 mars 1938
avgivna utlåtande över det den 18 februari 1938 till lagrådet remitterade
förslaget till lag örn rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande
bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning, därvid föredraganden hemställer,
att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
R. Borgström.
387394. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1938:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag örn rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser an a1 i texten
- BU 1938:34 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser angående bankaktie s. 1 i texten