Angående befrielse för Hans Filip Andersson från viss ersättningsskyldighet
1938-03-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:245, Angående befrielse för Hans Filip Andersson från viss ersättningsskyldighet
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
1
Nr 245.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för Hans Filip Andersson från viss ersättningsskyldighet;
given Stockholms slott den 12 mars 1938.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Janne Nilsson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Feg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 12 mars 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandle», statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:
Under pågående fälttjänstövning i regementsförband vid Västerbottens
regemente den 28 september 1934 blev en av de i övningen deltagande värnpliktiga,
Axel Andreas Mattsson, träffad i vänstra ögat av splitter från en
exploderande lösskjutningspatron, därvid ögat skadades så svårt, att det
sedermera måst bortopereras. De närmare omständigheterna vid olyckstillfället
voro följande: Under ett uppehåll i övningen hade en del av manskapet
gjort upp en eld, i vars närhet uppehållit sig förutom Mattsson
Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 245.
MO 38
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
jämväl värnpliktiga Hans Filip Andersson och Erik Bertil Karlsson. Därunder
hade först Karlsson och sedan Andersson med omkring en halv
minuts mellanrum i elden inkastat var sin lösskjutningspatron. De inkastade
patronerna hade efter en stund exploderat med ungefär samma tidsskillnad
som förefunnits mellan deras inkastande. Den första explosionen hade skett
med en dämpad och den andra med en skarp knall. I omedelbar anslutning
till den senare explosionen hade Mattsson träffats av splitter från patronen.
Med anledning av vad sålunda förekommit ställdes Andersson och Karlsson
av vederbörande krigsfiskal under åtal vid Västerbottens regementes krigsrätt.
I målet inställde sig riksförsäkringsanstalten med yrkande örn åläggande
för Andersson och Karlsson att till anstalten utgiva dels ersättning för vad
anstalten på grund av skadan utgivit till Mattsson i sjukpenning för tiden
den 9 oktober—den 14 december 1934, eller 134 kronor, dels ock ersättning
för rättegångskostnader med 40 kronor. Riksförsäkringsanstalten förbehöll
sig dessutom rätt att av Andersson och Karlsson utbekomma ersättning för
vad anstalten kunde komma att ytterligare utgiva på grund av olycksfallet.
Genom utslag den 21 februari 1935 prövade krigsrätten på grund av vad
i målet förekommit rättvist att, såvitt nu är i fråga, döma Andersson att
dels jämlikt 14 kap. 17 § allmänna strafflagen för ouppsåtligt vållande till
kroppsskada till kronan utgiva tjugufem dagsböter med två kronor för varje
dagsbot, dels ock jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten för vårdslöshet
vid fullgörande av tjänsteplikt undergå disciplinstraff av vaktarrest i sex
dagar. Därjämte förpliktade krigsrätten Andersson att till riksförsäkringsanstalten
utgiva —- förutom rättegångskostnad, 40 kronor — ersättning med
det av anstalten fordrade beloppet, 134 kronor, anstalten obetaget att i särskild
rättegång mot Andersson föra talan om utbekommande av ytterligare
ersättning, som anstalten kunde visa sig hava utgivit till Mattsson för ifrågavarande
skada. Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.
I en till försvarsdepartementet den 15 maj 1937 inkommen skrift har
Andersson — under åberopande av att han befunne sig i betryckta ekonomiska
omständigheter — anhållit att bliva befriad från den ersättningsskyldighet,
som åvilade honom på grund av den Mattsson tillfogade skadan.
I utlåtande i ärendet den 28 september 1937 har arméförvaltningens civila
departement — med överlämnande av genom departementets försorg införskaffad
utredning rörande Anderssons ekonomiska förhållanden — hemställt,
att Kungl. Maj-.t med hänsyn till i ärendet förebragta ömmande omständigheter
måtte i proposition till riksdagen föreslå efterskänkande såväl av
kronans fordran hos Andersson på grund av regementskrigsrättens förenämnda
utslag som av fordran, som framdeles kunde uppkomma på grund
av ifrågavarande skada.
Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 29 december 1937 anfört,
bland annat, följande:
Jämlikt bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning har Kungl.
Maj:t och kronan genom riksförsäkringsanstalten i särskilda beslut tillerkänt
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
värnpliktige Axel Andreas Mattsson på, grund av en honom genom olycksfall
linder militärtjänstgöring den 28 september 1934 åsamkad kroppsskada
sjukpenning för tiden 9 oktober 1934—16 januari 1935 med tillhopa 219
kronor 50 öre samt livränta att från och med den 17 januari 1935 utgå med
294 kronor för år räknat jämte ett årligt tillägg av 10 kronor, utgörande
den beräknade årliga kostnaden för förnyelse av den protes, den skadade
erhållit på grund av olycksfallet. Därjämte har riksförsäkringsanstalten
enligt nämnda förordning på grund av ifrågavarande olycksfall utbetalat
ersättning för läkarvård och intyg samt resor med tillhopa 39 kronor.
Såsom av remisshandlingarna framgår har regementskrigsrätten vid Västerbottens
regemente genom lagakraftvunnet utslag den 21 februari 1935 förpliktat
Andersson, bland annat, att till riksförsäkringsanstalten utgiva ersättning
med 134 kronor, avseende enligt nämnda förordning utbetalad sjukpenning
för tiden 9 oktober—14 december 1934, anstalten obetaget att i
särskild rättegång mot Andersson föra talan örn utbekommande av ytterligare
ersättning, som anstalten kunde visa sig hava utgivit till Mattsson
för ifrågakomna skada, ävensom att ersätta anstaltens kostnader i målet med
40 kronor.
De sålunda utdömda beloppen å tillhopa 174 kronor hava därefter hit
inbetalats genom vederbörande landsfiskals försorg.
Vid av riksförsäkringsanstalten sedermera framställda krav örn ersättning
för vad anstalten ytterligare utgivit i ärendet, har Andersson icke kunnat
förmås fullgöra sin betalningsskyldighet härutinnan.
Med anledning härav har riksförsäkringsanstalten genom landsfiskalen i
Lycksele södra distrikt införskaffat utredning rörande Anderssons ekonomiska
förhållanden, vilken i huvudsak överensstämmer med den i remisshandlingarna
åberopade utredningen härom.
Med hänsyn till i ärendet sålunda föreliggande ömmande omständigheter
vill riksförsäkringsanstalten för sin del tillstyrka bifall till sökandens framställning
örn befrielse från all ersättningsskyldighet för vad Kungl. Majit
och kronan genom riksförsäkringsanstalten utöver av Andersson ersatt belopp
utgivit och kan komma att utgiva på grund av den Mattsson åsamkade
kroppsskadan.
Av den av riksförsäkringsanstalten åberopade utredningen framgår, att
Andersson tillsammans med en broder är ägare till en mindre jordbruksfastighet
med ett taxeringsvärde av 2,200 kronor, att fastigheten är intecknad
dels för ett skuldbelopp av 1,000 kronor dels ock för födoråd åt Anderssons
föräldrar, av vilka fadern är 64 år och modern 58 år, att utmätningsbar lösegendom
icke finnes, att Andersson under de senaste två åren brutit det
ena benet två gånger samt att Andersson ännu den 13 september 1937 icke
var fullt arbetsför.
Slutligen har statskontoret i utlåtande i ärendet den 2 mars 1938 anfört
följande:
Med hänsyn till det vårdslösa sätt, på vilket sökanden förfarit vid det
tillfälle, då Mattsson skadades, anser sig statskontoret icke kunna förorda
ett fullständigt efterskänkande av ersättningsskyldigheten, utan får ämbetsverket
föreslå, att såsom villkor för befrielse från ersättningsskyldigheten i
övrigt föreskrives, att sökanden skall till statsverket inbetala ett såsom skäligt
ansett belopp av förslagsvis 300 kronor.
Statskontoret vill emellertid erinra, att 1936 års riksdag i ett med det
förevarande likartat fall rörande efterskänkande av viss furiron I. H. Persson
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
och värnpliktigen G. G. Magnusson åliggande betalningsskyldighet gentemot
kronan, enligt förslag av Kungl. Maj:t, medgivit befrielse från all föreliggande
ersättningsskyldighet.
Av utredningen i ärendet framgår, att riksförsäkringsanstalten jämlikt
bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning hitintills tillerkänt
Mattsson för den honom på grund av Anderssons förvållande övergångna
skadan sjukpenning för tiden den 9 oktober 1934—den 16 januari 1935 med
tillhopa 219 kronor 50 öre, ersättning för läkarvård, intyg och resor med
39 kronor samt livränta från och med 17 januari 1935 med 294 kronor för
år jämte ett årligt tillägg av 10 kronor, utgörande beräknad årlig kostnad
för förnyelse av protes. Genom Västerbottens regementes krigsrätts utslag
den 21 februari 1935 har Andersson förpliktats till anstalten utgiva — förutom
rättegångskostnad, 40 kronor — ersättning för vad av förenämnda
sjukpenning belöpte å tiden från och med den 9 oktober till och med den
14 december 1934 eller 134 kronor. De sålunda av krigsrätten utdömda
beloppen hava av Andersson guldits, varemot Andersson icke kunnat förmås
fullgöra betalningsskyldighet i anledning av de av riksförsäkringsanstalten
sedermera gentemot Andersson framställda kraven på ytterligare ersättning
för vad anstalten utgivit till Mattsson.
I likhet med arméförvaltningens civila departement och riksförsäkringsanstalten
finner jag mig med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter
böra tillstyrka befrielse för Andersson från ersättningsskyldighet till
kronan för vad riksförsäkringsanstalten sålunda, utöver av Andersson ersatt
belopp, utgivit eller kan komma att utgiva på grund av ifrågavarande,
Mattsson tillfogade skada. Vid det förhållandet, att Andersson i anledning
av olycksfallet redan ersatt riksförsäkringsanstalten tillhopa 174 kronor,
anser jag mig icke böra föreslå ytterligare inbetalning till statsverket såsom
villkor för befrielsen.
Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Hans Filip Andersson må befrias från vidare ersättningsskyldighet
till riksförsäkringsanstalten för vad anstalten jämlikt
1927 års militärersättningsförordning utgivit eller kan
komma att utgiva till Axel Andreas Mattsson i anledning av
denne den 28 september 1934 genom Anderssons förvållande
åsamkad kroppsskada.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Anders Broberg.
Stockholm 1038. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1938:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för H. F. Andersson från viss ersättningsskyldighet. s. 3 i texten
- SU 1938:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för H. F. Andersson från viss ersättningsskyldighet. s. 8 i texten