Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för Hans Filip Andersson från viss ersättningsskyldighet

1938-03-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:245, Angående befrielse för Hans Filip Andersson från viss ersättningsskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

1

Nr 245.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för Hans Filip Andersson från viss ersättningsskyldighet;

given Stockholms slott den 12 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Feg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 12 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandle», statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:

Under pågående fälttjänstövning i regementsförband vid Västerbottens

regemente den 28 september 1934 blev en av de i övningen deltagande värnpliktiga,

Axel Andreas Mattsson, träffad i vänstra ögat av splitter från en

exploderande lösskjutningspatron, därvid ögat skadades så svårt, att det

sedermera måst bortopereras. De närmare omständigheterna vid olyckstillfället

voro följande: Under ett uppehåll i övningen hade en del av manskapet

gjort upp en eld, i vars närhet uppehållit sig förutom Mattsson

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 245.

MO 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

jämväl värnpliktiga Hans Filip Andersson och Erik Bertil Karlsson. Därunder

hade först Karlsson och sedan Andersson med omkring en halv

minuts mellanrum i elden inkastat var sin lösskjutningspatron. De inkastade

patronerna hade efter en stund exploderat med ungefär samma tidsskillnad

som förefunnits mellan deras inkastande. Den första explosionen hade skett

med en dämpad och den andra med en skarp knall. I omedelbar anslutning

till den senare explosionen hade Mattsson träffats av splitter från patronen.

Med anledning av vad sålunda förekommit ställdes Andersson och Karlsson

av vederbörande krigsfiskal under åtal vid Västerbottens regementes krigsrätt.

I målet inställde sig riksförsäkringsanstalten med yrkande örn åläggande

för Andersson och Karlsson att till anstalten utgiva dels ersättning för vad

anstalten på grund av skadan utgivit till Mattsson i sjukpenning för tiden

den 9 oktober—den 14 december 1934, eller 134 kronor, dels ock ersättning

för rättegångskostnader med 40 kronor. Riksförsäkringsanstalten förbehöll

sig dessutom rätt att av Andersson och Karlsson utbekomma ersättning för

vad anstalten kunde komma att ytterligare utgiva på grund av olycksfallet.

Genom utslag den 21 februari 1935 prövade krigsrätten på grund av vad

i målet förekommit rättvist att, såvitt nu är i fråga, döma Andersson att

dels jämlikt 14 kap. 17 § allmänna strafflagen för ouppsåtligt vållande till

kroppsskada till kronan utgiva tjugufem dagsböter med två kronor för varje

dagsbot, dels ock jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten för vårdslöshet

vid fullgörande av tjänsteplikt undergå disciplinstraff av vaktarrest i sex

dagar. Därjämte förpliktade krigsrätten Andersson att till riksförsäkringsanstalten

utgiva —- förutom rättegångskostnad, 40 kronor — ersättning med

det av anstalten fordrade beloppet, 134 kronor, anstalten obetaget att i särskild

rättegång mot Andersson föra talan om utbekommande av ytterligare

ersättning, som anstalten kunde visa sig hava utgivit till Mattsson för ifrågavarande

skada. Krigsrättens utslag har vunnit laga kraft.

I en till försvarsdepartementet den 15 maj 1937 inkommen skrift har

Andersson — under åberopande av att han befunne sig i betryckta ekonomiska

omständigheter — anhållit att bliva befriad från den ersättningsskyldighet,

som åvilade honom på grund av den Mattsson tillfogade skadan.

I utlåtande i ärendet den 28 september 1937 har arméförvaltningens civila

departement — med överlämnande av genom departementets försorg införskaffad

utredning rörande Anderssons ekonomiska förhållanden — hemställt,

att Kungl. Maj-.t med hänsyn till i ärendet förebragta ömmande omständigheter

måtte i proposition till riksdagen föreslå efterskänkande såväl av

kronans fordran hos Andersson på grund av regementskrigsrättens förenämnda

utslag som av fordran, som framdeles kunde uppkomma på grund

av ifrågavarande skada.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 29 december 1937 anfört,

bland annat, följande:

Jämlikt bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning har Kungl.

Maj:t och kronan genom riksförsäkringsanstalten i särskilda beslut tillerkänt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

värnpliktige Axel Andreas Mattsson på, grund av en honom genom olycksfall

linder militärtjänstgöring den 28 september 1934 åsamkad kroppsskada

sjukpenning för tiden 9 oktober 1934—16 januari 1935 med tillhopa 219

kronor 50 öre samt livränta att från och med den 17 januari 1935 utgå med

294 kronor för år räknat jämte ett årligt tillägg av 10 kronor, utgörande

den beräknade årliga kostnaden för förnyelse av den protes, den skadade

erhållit på grund av olycksfallet. Därjämte har riksförsäkringsanstalten

enligt nämnda förordning på grund av ifrågavarande olycksfall utbetalat

ersättning för läkarvård och intyg samt resor med tillhopa 39 kronor.

Såsom av remisshandlingarna framgår har regementskrigsrätten vid Västerbottens

regemente genom lagakraftvunnet utslag den 21 februari 1935 förpliktat

Andersson, bland annat, att till riksförsäkringsanstalten utgiva ersättning

med 134 kronor, avseende enligt nämnda förordning utbetalad sjukpenning

för tiden 9 oktober—14 december 1934, anstalten obetaget att i

särskild rättegång mot Andersson föra talan örn utbekommande av ytterligare

ersättning, som anstalten kunde visa sig hava utgivit till Mattsson

för ifrågakomna skada, ävensom att ersätta anstaltens kostnader i målet med

40 kronor.

De sålunda utdömda beloppen å tillhopa 174 kronor hava därefter hit

inbetalats genom vederbörande landsfiskals försorg.

Vid av riksförsäkringsanstalten sedermera framställda krav örn ersättning

för vad anstalten ytterligare utgivit i ärendet, har Andersson icke kunnat

förmås fullgöra sin betalningsskyldighet härutinnan.

Med anledning härav har riksförsäkringsanstalten genom landsfiskalen i

Lycksele södra distrikt införskaffat utredning rörande Anderssons ekonomiska

förhållanden, vilken i huvudsak överensstämmer med den i remisshandlingarna

åberopade utredningen härom.

Med hänsyn till i ärendet sålunda föreliggande ömmande omständigheter

vill riksförsäkringsanstalten för sin del tillstyrka bifall till sökandens framställning

örn befrielse från all ersättningsskyldighet för vad Kungl. Majit

och kronan genom riksförsäkringsanstalten utöver av Andersson ersatt belopp

utgivit och kan komma att utgiva på grund av den Mattsson åsamkade

kroppsskadan.

Av den av riksförsäkringsanstalten åberopade utredningen framgår, att

Andersson tillsammans med en broder är ägare till en mindre jordbruksfastighet

med ett taxeringsvärde av 2,200 kronor, att fastigheten är intecknad

dels för ett skuldbelopp av 1,000 kronor dels ock för födoråd åt Anderssons

föräldrar, av vilka fadern är 64 år och modern 58 år, att utmätningsbar lösegendom

icke finnes, att Andersson under de senaste två åren brutit det

ena benet två gånger samt att Andersson ännu den 13 september 1937 icke

var fullt arbetsför.

Slutligen har statskontoret i utlåtande i ärendet den 2 mars 1938 anfört

följande:

Med hänsyn till det vårdslösa sätt, på vilket sökanden förfarit vid det

tillfälle, då Mattsson skadades, anser sig statskontoret icke kunna förorda

ett fullständigt efterskänkande av ersättningsskyldigheten, utan får ämbetsverket

föreslå, att såsom villkor för befrielse från ersättningsskyldigheten i

övrigt föreskrives, att sökanden skall till statsverket inbetala ett såsom skäligt

ansett belopp av förslagsvis 300 kronor.

Statskontoret vill emellertid erinra, att 1936 års riksdag i ett med det

förevarande likartat fall rörande efterskänkande av viss furiron I. H. Persson

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

och värnpliktigen G. G. Magnusson åliggande betalningsskyldighet gentemot

kronan, enligt förslag av Kungl. Maj:t, medgivit befrielse från all föreliggande

ersättningsskyldighet.

Av utredningen i ärendet framgår, att riksförsäkringsanstalten jämlikt

bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning hitintills tillerkänt

Mattsson för den honom på grund av Anderssons förvållande övergångna

skadan sjukpenning för tiden den 9 oktober 1934—den 16 januari 1935 med

tillhopa 219 kronor 50 öre, ersättning för läkarvård, intyg och resor med

39 kronor samt livränta från och med 17 januari 1935 med 294 kronor för

år jämte ett årligt tillägg av 10 kronor, utgörande beräknad årlig kostnad

för förnyelse av protes. Genom Västerbottens regementes krigsrätts utslag

den 21 februari 1935 har Andersson förpliktats till anstalten utgiva — förutom

rättegångskostnad, 40 kronor — ersättning för vad av förenämnda

sjukpenning belöpte å tiden från och med den 9 oktober till och med den

14 december 1934 eller 134 kronor. De sålunda av krigsrätten utdömda

beloppen hava av Andersson guldits, varemot Andersson icke kunnat förmås

fullgöra betalningsskyldighet i anledning av de av riksförsäkringsanstalten

sedermera gentemot Andersson framställda kraven på ytterligare ersättning

för vad anstalten utgivit till Mattsson.

I likhet med arméförvaltningens civila departement och riksförsäkringsanstalten

finner jag mig med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter

böra tillstyrka befrielse för Andersson från ersättningsskyldighet till

kronan för vad riksförsäkringsanstalten sålunda, utöver av Andersson ersatt

belopp, utgivit eller kan komma att utgiva på grund av ifrågavarande,

Mattsson tillfogade skada. Vid det förhållandet, att Andersson i anledning

av olycksfallet redan ersatt riksförsäkringsanstalten tillhopa 174 kronor,

anser jag mig icke böra föreslå ytterligare inbetalning till statsverket såsom

villkor för befrielsen.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Hans Filip Andersson må befrias från vidare ersättningsskyldighet

till riksförsäkringsanstalten för vad anstalten jämlikt

1927 års militärersättningsförordning utgivit eller kan

komma att utgiva till Axel Andreas Mattsson i anledning av

denne den 28 september 1934 genom Anderssons förvållande

åsamkad kroppsskada.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Broberg.

Stockholm 1038. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för H. F. Andersson från viss ersättningsskyldighet. s. 3 i texten
  2. SU 1938:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för H. F. Andersson från viss ersättningsskyldighet. s. 8 i texten