Sök i Ratio Lex

Angående vissa stödåtgärder inom malmkommunerna

1938-03-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:248, Angående vissa stödåtgärder inom malmkommunerna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

1

Nr 24S.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa stödåtgärder

inom malmkommunerna; given Stockholms

slott den 3 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä

Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Vid anmälan av förslag till avtal mellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara

Aktiebolag samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund angående

viss merbrytning vid i främsta rummet de lappländska malmfälten (propositionen

nr 74 till årets riksdag) anförde jag, alt framställningar avseende

reglering av vissa spörsmål i anslutning till avtalet inkommit från, bland

andra, Norrbottens läns landsting, Luleå stad samt Jukkasjärvi och Gällivare

kommuners samarbetskommitté. De spörsmål som berörts i framställningarna

vöre föremål för utredning inom finansdepartementet. Som de icke stöde

Bihang tilt riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 248■ 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

i nödvändigt samband med de frågor, som skulle vinna sin lösning genom

det nya malmavtalet, men skulle påkalla ett icke önskvärt uppskov med den

slutliga prövningen av detta, syntes de förslag, vartill framställningarna kunde

föranleda, lämpligen böra anmälas i ett senare sammanhang.

Jag anhåller nu att få återkomma till berörda framställningar och torde

därvid först få redogöra för de förslag som framlagts beträffande ekonomiska

åtgärder ägnade att skydda de av malm bolagens

verksamhet berörda kommunerna mot följderna av växlande

konjunkturer för malmproduktionen.

I en med skrivelse den 21 oktober 1937 ingiven promemoria har Jukkasjärvi

och Gällivare kommuners samarbetskommitté framlagt förslag örn att

staten — ensam eller genom överenskommelse med sina medkontrahenter

— skulle ombesörja, att inom Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB)

verkställdes avsättningar till fondering för vissa särskilda ändamål. Hälften

av de tänkta avsättningarna skulle fonderas för att bilda en ekonomisk

basis för sociala åtgärder i händelse gruvdriften skulle komma att avvecklas.

Andra hälften skulle tillföras Jukkasjärvi och Gällivare kommuner i

förhållande till den fördelningsgrund, efter vilken brytning sker från de olika

fyndigheterna, för att av de båda kommunerna användas till utjämning

av skattetrycket mellan olika år. Eftersom fondbildningen icke skulle komma

till stånd på sätt lagen om kommunal fondbildning stadgar, syntes bestämmelserna

i denna lag angående uttag ur fonden icke heller böra äga

tillämpning. Frågan örn medlens inverkan på beräkningen av kommunernas

rätt till skatteutjämningsbidrag förmenades böra avgöras efter skälighetsprövning.

I motiveringen till detta förslag hänvisas dels till de anstalter som träffats

i Boliden med tanke på en kommande avveckling av gruvdriften, dels till de

allvarliga finansiella svårigheter som åsamkas kommunerna genom de häftiga

konjunkturväxlingarna i malmproduktionen. Kommittén har icke velat

taga ställning till frågan, huruvida staten ensam skulle bära kostnaderna

för de ifrågasatta åtgärderna, men erinrar örn vissa förhållanden som enligt

dess mening kunde tala härför, främst att statens inkomster av malmbanan

till följd av gällande fraktbestämmelser delvis vore att betrakta såsom vinst

å gruvdriften, en vinst som helt undandrages kommunernas beskattning.

Med avseende å finansieringen av de föreslagna avsättningarna angives

i promemorian såsom en möjlighet, att staten till kommunernas förmån skulle

räkna med en något lägre förräntning av malmbanan än enligt avtalet

och läte skillnaden tillföras kommunerna för avsett ändamål. Ett annat

förslag är att staten skulle avstå viss del av sin inkomst från LKAB.

Beträffande innehållet i promemorian må ytterligare nämnas, att kommittén

som ett kommunalt önskemål framhåller, att i 1927 års avtal införas

bestämmelser rörande viss minimibrytning.

I anslutning till den av kommunernas samarbetskommitté ingivna promemorian

har Norrbottens låns landsting i skrivelse den 14 december 1937

ytterligare utvecklat här angivna synpunkter och önskemål. Landstinget

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

3

framhåller, att vad malmkommunerna andragit i stort sett äger sin tillämpning

även å landstinget, och hemställer, att landstinget måtte bliva innefattat

i de åtgärder som kunde bliva en följd av berörda framställning.

Landstinget har funnit anledning att särskilt understryka den betydelse

för hela länets ekonomi som tillkommer LKAB och de speciella förpliktelser

mot landsdelen som till följd därav måste anses föreligga jämväl för

slaten såsom hälftendelägare i bolaget, när det gäller att lätta de finansiella

svårigheterna vid en nedgång i malmproduktionen. I skrivelsen erinras vidare

om att en viss del av de inkomster, vartill gruvdriften ger upphov,

undandrages kommunernas beskattning genom att den inflyter till staten

såsom intäkt av malmbanan och örn att denna intäkt nu kommer att ökas.

Sistnämnda förhållande anses kunna motivera ekonomiskt stöd åt kommuner

och landsting även utan hänsynstagande till bolagets och därmed statens

förut åberopade speciella ställning till ifrågavarande kommuner.

I landstingets skrivelse ha berörts även vissa frågor rörande malmskeppningen.

Luleå stad har slutligen i en den 9 december 1937 dagtecknad, av länsstyrelsen

i Norrbottens län med eget utlåtande den 28 december samma år

ingiven skrivelse gjort framställning om, bland annat, förlängd giltighet efter

utgången av år 1937 av en i 1927 års malmavtal införd bestämmelse om

viss minimiskeppning av malm över Luleå. Framställningen åsyftar i denna

del närmast att skydda staden mot konsekvenserna av en konjunkturbetingad

nedgång i bortfraktningen av malm. I vad den berör de allmänna principerna

för bolagets skeppningspolitik återkommer jag till den i det följande.

Den 21 november 1937 har avdelning 4, Malmberget, av Svenska Gruvindustriarbetarförbundet

inkommit med en framställning rörande principerna

för fördelningen av bolagets malmbrytning mellan

Kiruna och Gällivare. Förbundsavdelningen förmenar, att gällande

brytningsbestämmelser verkat därhän, att brytningen i Malmberget fått

tjänstgöra som en regulator för brytningen i Kiruna och därför företett särskilt

häftiga konjunktursvängningar. Avdelningen påyrkar därför, att ur

1927 års avtal måtte utgå den bestämmelse, enligt vilken bolaget berättigas

att under vissa omständigheter i Malmberget bryta mindre än en fjärdedel

av den malmkvantitet som brytes i Kiruna.

I framställningen framhålles vidare önskvärdheten av en sådan planläggning

av förberedande arbeten, att sysselsättningen såvitt möjligt utjämnas.

En tredje huvudfråga, som aktualiserats genom förslaget till nytt malmavtal,

avser fördelningen av malmskeppningen mellan

Narvik och Luleå. Jag har redan berört den framställning rörande

detta spörsmål som ingivits från Luleå stad.

Framställningen och länsstyrelsens i Norrbottens län däröver avgivna yttrande

ha numera publicerats såsom bilagor till motionen i Första kammaren

nr 245 till årets riksdag, där även Norrbottens läns landstings tidigare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

nämnda skrivelse återgivits, i vad den berör frågan om malmskeppning över

Luleå. Jag torde under dessa omständigheter kunna inskränka mig till att

här erinra om att Luleå stads framställning utmynnar i en hemställan, att

Kungl. Maj:t måtte dels vidtaga skyndsamma åtgärder för en sådan fördelning

av exporten från de lappländska malmfälten, att 2/s av den sammanlagda

brutna kvantiteten skall utlastas över Narvik och 1f3 över Luleå, dels

bereda Luleå stad garanti för ersättning vid en malmexport understigande

1.2 miljon ton, att gälla till utgången av nuvarande avtals giltighetstid. Denna

hemställan har i länsstyrelsens yttrande kraftigt understötts.

Vissa synpunkter på frågan örn utskeppning över Luleå lia framförts jämväl

av avdelning 40, Svartöstaden, av Svenska Gruvarbetarförbundet i en den

30 oktober 1937 ingiven skrift.

I den tidigare nämnda, av Jukkasjärvi och Gällivare kommuners samarbetskommitté

ingivna promemorian samt i ett senare yttrande till länsstyrelsen

i Norrbottens län i anledning av 1936 års skattekommittés förslag

till, bland annat, ändrade bestämmelser rörande den skattetekniska behandlingen

av avskrivningar ha kommunerna ansett sig böra fästa uppmärksamheten

jämväl vid vissa skattefrågor av omedelbar betydelse för förhållandet

mellan kommunerna och LKAB. Dessa spörsmål gälla dels bolagets

rätt att i beskattningshänseende tillgodoräkna sig vissa värdeminskningsavdrag

för gruvorna utan motsvarighet i korresponderande nedskrivning

av tillgångarnas bokförda värde, dels behandlingen av inbetalningar

från bolaget å från tidigare år balanserade fraktskulder.

Dessa frågor äro för närvarande föremål för rättslig prövning. Sedan

kammarrätten den 16 december 1937 fastställt mellankommunala prövningsnämndens

beslut angående LKAB:s taxering för år 1936, vilket överklagats

ur, bland annat, här antydda synpunkter, lia frågorna genom besvär

underställts regeringsrätten.

I anledning av de sålunda ingivna framställningarna Ira inom finansdepartementet

verkställts vissa utredningar, vilkas resultat, i vad de avse möjligheterna

att tillgodose de av gruvdriften direkt berörda kommunernas krav

på lättnader i belastningen på kommunernas finanser vid en konjunkturbetingad

nedgång i malmbrytningen, sammanfattats i en promemoria.

I promemorian konstateras inledningsvis, att kommunernas krav kunna tillgodoses

endast under förutsättning av vissa ekonomiska uppoffringar från

statens sida, vilka emellertid bli av väsentligt olika omfattning vid skilda

slag av stöd till kommunerna.

Som den enklaste och även minst kostsamma lösningen framstår, att staten

vid en nedgång i skatteunderlaget ger kommunerna och eventuellt även landstinget

ett visst bidrag utan bestämt ändamål men avsett att vid stigande skatteunderlag

avräknas från staten då påförda kommunalutskylder. En dylik

anordning skulle ur statens synpunkt medföra blott en viss ränteförlust men

bör inom vissa gränser innebära ett värdefullt stöd för kommunerna.

Om staten ger upp kravet på framtida skatteavdrag för det ekonomiska

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 21S.

stöd som lämnas kommunerna under nedgångstider, erhåller detta karaktären

av ett extraordinärt skatteutjämningsbidrag. De principiella invändningar

som kunna riktas mot bidrag av denna natur synas kunna väsentligt för - svagas eller undanröjas därigenom, att man binder bidraget vid visst ändamål

samt tillser, att det tages i bruk för sådana förbättringar i de sociala

hjälpåtgärderna som staten i sin egenskap av företagare inom kommunerna

har anledning att främja.

Det kan övervägas, att stödaktionen i sistnämnda fall borde modifieras

därhän, att staten i egen regi bereder en del av de vid en nedgång i gruvdriften

arbetslösa sysselsättning. Mot denna lösning kan erinras, att svårigheter

torde föreligga att finna ur statens synpunkt lämpliga arbetsobjekt sorn

ej äga omedelbar anknytning till gruvdriften och vilkas utnyttjande alltså

icke indirekt skulle komma bolaget till godo.

Man ledes därför över till frågan, huruvida icke krisarbeten tillkomna i

avsikt att bereda kommunerna ekonomiska lättnader skulle erhålla den ur

skilda synpunkter lämpligaste utformningen,örn de koinrne till utförande vid

gruvorna i EKAB:s regi och då med fördelning av kostnaderna mellan staten

och bolaget eller eventuellt helt på bolagets bekostnad. I detta sammanhang

erinras om att bolaget under den senaste krisen verkställde gråbergsbrytning

med hjälp av ett räntefritt lån från staten. Inom vissa gränser kan

jämväl malmbrytning på lager tänkas förekomma.

Med avseende å finansieringen av här nämnda stödåtgärder erinras

i promemorian om olika möjligheter.

Staten kan för det första överföra viss del av den staten tillkommande,

eljest inom bolaget balanserade vinsten till en särskild fond, avsedd att disponeras

för i det föregående nämnda åtgärder. En annan möjlighet är att

staten successivt ur royaltyinkomsten bildar en sådan fond. Slutligen kan

tänkas, att staten utan anlitande av fondering eller specialbudgetsanordning

anvisar vissa belopp över riksstaten (sjunde huvudtiteln) eller å den

planerade beredskapsstaten. I promemorian framhålles såsom önskvärt, att

en ny specialbudget icke bildas.

Bland de spörsmål, som upptagits till behandling i de olika nu omnämnda Departementsframställningarna,

synes frågan örn de av gruvdriften omedelbart berörda ehetenkommunernas

finansiella .ställning i främsta rummet förtjänt av uppmärksamhet.

Gruvdriften, som helt dominerar det ekonomiska livet inom malmkommunerna,

är erfarenhetsmässigt starkt konjunkturkänslig. Kommunerna lia

därför att räkna med, att skatteunderlaget vid en depression skall kraftigt

reduceras samtidigt som en allvarlig ökning av arbetslösheten inträder. Örn

än kommunernas läge i dessa avseenden ej saknar motsvarigheter på andra

håll inom landet, torde dock med fog kunna hävdas, att de lokala förhållandena

äro ägnade att ge de finansiella svårigheterna en ovanligt allvarlig prägel,

som i och för sig är tillräcklig att motivera, att staten vidtar särskilda stödåtgärder.

Därtill kommer emellertid, att staten har ett ansvar för den ekono
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

miska utvecklingen inom kommunerna, som ej möter i andra sammanhang.

Jag tänker härvid icke på det i framställningarna åberopade förhållandet, att

statens inkomster av gruvdriften, i den mån de inflyta såsom intäkt av malmbanan,

undandragas kommunernas beskattning; ränteberäkningen å det i

malmbanan nedlagda kapitalet, till vilken fraktsättningen anknyter, får nämligen

icke betraktas som en form för dold vinstuttagning från bolaget. Vad

jag avser är i stället, att staten såsom hälftendelägare i malmbolaget i viss

mån är ansvarig för produktionspolitiken vid gruvorna och alltså har särskild

anledning att uppmärksamma dess inflytande på sysselsättningen. Av

betydelse är även att statens ställning såsom en av de största skattebetalarna

bör vara ägnad att underlätta åtgärder i syfte att mildra konjunkturernas

återverkan på kommunernas inkomster.

Efter övervägande av de olika möjligheter att förbättra kommunernas finansiella

ställning, som stå statsmakterna till buds, har jag stannat för, att

den lyckligaste lösningen skulle vinnas genom en kombination av de i den

förut refererade departementspromemorian angivna åtgärderna.

Jag anser sålunda under alla förhållanden lämpligt, att avtal träffas med

kommunerna om inbetalning från statens sida av vissa minimibelopp utan

angivet ändamål, vilka, i den mån de överstiga staten under året påförd

kommunalskatt, skola avräknas mot skatten under de år då denna överstiger

det garanterade beloppet. Jag hoppas att efter förhandlingar med kommunerna

kunna förelägga Kungl. Majit förslag till sådana avtal, avsedda att

underställas nästa års riksdag för godkännande. Ett uppskov med beslut

i denna fråga kan icke vax-a förbundet med någon risk ur kommunernas

synpunkt, enär man med visshet kan förutse betydande skatteintäkter för

kommunerna under åren 1939 och 1940.

Utöver det ekonomiska stöd som skulle beredas kommunerna, i händelse

avtal av angivet innehåll komma till stånd, anser jag, att staten bör åtaga

sig det ekonomiska ansvaret för vissa direkta hjälpåtgärder i händelse av

en nedgång i sysselsättningen. Såsom i departementspromemorian framhållits,

bör vid utformningen av dessa hjälpåtgärder iakttagas, att de strängt

begränsas till att avse en sådan förbättring i omvårdnaden om de arbetslösa

som staten i arbetsgivarställning har anledning att främja. Endast

under förutsättning att tillskotten på detta sätt berövas karaktären av extraordinära

skatteutjämningsbidrag, anser jag mig kunna förorda, att statsmedel

i särskild ordning disponeras för stöd åt kommunerna.

Ehuru jag icke är beredd att i detta sammanhang framlägga förslag till

närmare bestämmelser för dispositionen av de medel som kunna ställas till

förfogande — förslaget torde böra utformas i samråd med kommunerna och

bli föremål för sedvanligt remissförfarande — håller jag före, att ekonomiska

möjligheter redan nu böra öppnas för hjälpåtgärder av ifrågasatt slag.

Ett omslag i arbetslöshetssituationen kan nämligen inträda relativt snabbt.

Saken torde lämpligen kunna ordnas så, att en särskild fond bildas för

ändamålet av medel som erhållas genom disposition av viss del av den staten

tillkommande vinsten från LKAB. Budgettekniskt skulle fonden bildas ge
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

7

nom anvisande av ett avsättningsanslag linder sjunde huvudtiteln å riksstaten

för budgetåret 1938/39. Utgiftsökningen bör balanseras genom en

uppräkning av statens inkomst av LKAB. För ändamålet torde böra anvisas

förslagsvis 3 miljoner kronor.

I avvaktan på att bestämmelser för fondens disposition utarbetas och fastställas

av riksdagen torde den böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att

användas i enlighet med de allmänna riktlinjer som bär angivits. Skyldighet

bör föreligga att till nästföljande års riksdag avgiva redogörelse för de åtgärder

som må hava vidtagits med stöd av riksdagens bemyndigande.

Ehuru utformningen av de här diskuterade hjälpåtgärderna såväl som skälen

för dessa äro sådana, att stödaktionen i händelse av behov synes mig böra

komma till stånd oberoende av bolagets åtgöranden, har jag dock vid framläggandet

av förslaget utgått ifrån, att från bolagets sida kommer att göras

vad som står i dess förmåga för att hålla uppe sysselsättningen vid en inträffad

depression. Jag har ansett mig kunna förutsätta detta, emedan de

vinstfonderingar, som skett inom bolaget, lia haft till syfte bland annat att

öka företagets möjligheter till en sådan produktionspolitik och ha biträtts

av staten såsom preferensaktieägare främst av hänsyn till detta ändamål.

Jag har här behandlat förslagen örn finansiellt stöd åt malmkommunerna

blott i vad de avse hjälpåtgärder i händelse av en depression. Med hänsyn till,

bland annat, den avsevärda tid malmtillgångarna vid nuvarande brytning

kunna väntas räcka, anser jag icke tidpunkten mogen för en prövning jämväl

av frågan örn fondering till skydd mot konsekvenserna av en eventuell

avveckling av gruvdriften.

En andra i de ingivna framställningarna behandlad fråga avser fördelningen

av malmexporten mellan Narvik och Luleå samt giltighetstiden för en

i 1927 års malmavtal införd ekonomisk garanti för viss minimiskeppning

över Luleå. Med hänsyn till den mycket betydande skeppning över Luleå som

nu sedan någon tid fortgått och torde vara att påräkna, så länge de goda

malmkonjunkturerna fortsätta, saknar detta spörsmål omedelbar aktualitet.

Det har därför icke synts lämpligt att blott för att vinna möjlighet till en

prövning redan vid årets riksdag av de förslag, vartill framställningarna må

kunna föranleda, upptaga de förhandlingar med LKAB, som äro en förutsättning

för en lösning av frågan, innan denna hunnit underkastas nödig

utredning.

Under förevarande omständigheter synes anledning icke föreligga att här

ingå på en diskussion av frågan om de lämpliga principerna för malmexportens

fördelning mellan Luleå och Narvik. Jag vill dock framhålla, att de fördelar

i beskattningshänseende som vid ökad skeppning över Luleå skulle tillkomma

staden väsentligen skulle vinnas på bekostnad av ett motsvarande försvagande

av skatteunderlaget i Jukkasjärvi. Ytterligare må erinras, att den

nationalekonomiska fördel som kunde tänkas vunnen på ökad utskeppning

över svensk hamn skulle minskas eller vändas i sin motsats, för den händelse

de i vissa avseenden ogynnsammare skeppningsförhållandcna i norra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 248.

Östersjön skulle försvaga malmens ställning på den internationella marknaden,

där möjligheten av jämn leverans oberoende av säsongen torde tillmätas

avsevärd vikt.

Vid den undersökning rörande frågan örn exportens fördelning mellan Narvik

och Luleå, som jag anser böra verkställas genom representanter för staten,

de lokala intressena och bolaget, torde även det förslag om ändrade

regler för brytningens fördelning mellan Kiruna och Gällivare, för vilket

jag tidigare redogjort, få bli föremål för närmare övervägande.

De i vissa framställningar berörda skattespörsmålen synas lämpligen böra

vila i avvaktan på de nu aktuella taxeringsfrågornas slutliga avgörande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Avsättning till fond för vissa stödåtgärder inom

malmkommunerna å driftbudgeten under sjunde huvudtiteln

för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag av 3,000,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

pi-oposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Folke Ericson.

387539. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:179 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade pensionsförmåner för vissa f. d. underofficerskorpral vid flottan m. m. s. 3 i texten
  2. SU 1938:89 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stödåtgärder inom malmkommunerna jämte två motioner. s. 1 i texten