Angående vissa stödåtgärder inom malmkommunerna
1938-03-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:248, Angående vissa stödåtgärder inom malmkommunerna
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
1
Nr 24S.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa stödåtgärder
inom malmkommunerna; given Stockholms
slott den 3 mars 1938.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä
Stockholms slott den 3 mars 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
Vid anmälan av förslag till avtal mellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara
Aktiebolag samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund angående
viss merbrytning vid i främsta rummet de lappländska malmfälten (propositionen
nr 74 till årets riksdag) anförde jag, alt framställningar avseende
reglering av vissa spörsmål i anslutning till avtalet inkommit från, bland
andra, Norrbottens läns landsting, Luleå stad samt Jukkasjärvi och Gällivare
kommuners samarbetskommitté. De spörsmål som berörts i framställningarna
vöre föremål för utredning inom finansdepartementet. Som de icke stöde
Bihang tilt riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 248■ 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 248.
i nödvändigt samband med de frågor, som skulle vinna sin lösning genom
det nya malmavtalet, men skulle påkalla ett icke önskvärt uppskov med den
slutliga prövningen av detta, syntes de förslag, vartill framställningarna kunde
föranleda, lämpligen böra anmälas i ett senare sammanhang.
Jag anhåller nu att få återkomma till berörda framställningar och torde
därvid först få redogöra för de förslag som framlagts beträffande ekonomiska
åtgärder ägnade att skydda de av malm bolagens
verksamhet berörda kommunerna mot följderna av växlande
konjunkturer för malmproduktionen.
I en med skrivelse den 21 oktober 1937 ingiven promemoria har Jukkasjärvi
och Gällivare kommuners samarbetskommitté framlagt förslag örn att
staten — ensam eller genom överenskommelse med sina medkontrahenter
— skulle ombesörja, att inom Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB)
verkställdes avsättningar till fondering för vissa särskilda ändamål. Hälften
av de tänkta avsättningarna skulle fonderas för att bilda en ekonomisk
basis för sociala åtgärder i händelse gruvdriften skulle komma att avvecklas.
Andra hälften skulle tillföras Jukkasjärvi och Gällivare kommuner i
förhållande till den fördelningsgrund, efter vilken brytning sker från de olika
fyndigheterna, för att av de båda kommunerna användas till utjämning
av skattetrycket mellan olika år. Eftersom fondbildningen icke skulle komma
till stånd på sätt lagen om kommunal fondbildning stadgar, syntes bestämmelserna
i denna lag angående uttag ur fonden icke heller böra äga
tillämpning. Frågan örn medlens inverkan på beräkningen av kommunernas
rätt till skatteutjämningsbidrag förmenades böra avgöras efter skälighetsprövning.
I motiveringen till detta förslag hänvisas dels till de anstalter som träffats
i Boliden med tanke på en kommande avveckling av gruvdriften, dels till de
allvarliga finansiella svårigheter som åsamkas kommunerna genom de häftiga
konjunkturväxlingarna i malmproduktionen. Kommittén har icke velat
taga ställning till frågan, huruvida staten ensam skulle bära kostnaderna
för de ifrågasatta åtgärderna, men erinrar örn vissa förhållanden som enligt
dess mening kunde tala härför, främst att statens inkomster av malmbanan
till följd av gällande fraktbestämmelser delvis vore att betrakta såsom vinst
å gruvdriften, en vinst som helt undandrages kommunernas beskattning.
Med avseende å finansieringen av de föreslagna avsättningarna angives
i promemorian såsom en möjlighet, att staten till kommunernas förmån skulle
räkna med en något lägre förräntning av malmbanan än enligt avtalet
och läte skillnaden tillföras kommunerna för avsett ändamål. Ett annat
förslag är att staten skulle avstå viss del av sin inkomst från LKAB.
Beträffande innehållet i promemorian må ytterligare nämnas, att kommittén
som ett kommunalt önskemål framhåller, att i 1927 års avtal införas
bestämmelser rörande viss minimibrytning.
I anslutning till den av kommunernas samarbetskommitté ingivna promemorian
har Norrbottens låns landsting i skrivelse den 14 december 1937
ytterligare utvecklat här angivna synpunkter och önskemål. Landstinget
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
3
framhåller, att vad malmkommunerna andragit i stort sett äger sin tillämpning
även å landstinget, och hemställer, att landstinget måtte bliva innefattat
i de åtgärder som kunde bliva en följd av berörda framställning.
Landstinget har funnit anledning att särskilt understryka den betydelse
för hela länets ekonomi som tillkommer LKAB och de speciella förpliktelser
mot landsdelen som till följd därav måste anses föreligga jämväl för
slaten såsom hälftendelägare i bolaget, när det gäller att lätta de finansiella
svårigheterna vid en nedgång i malmproduktionen. I skrivelsen erinras vidare
om att en viss del av de inkomster, vartill gruvdriften ger upphov,
undandrages kommunernas beskattning genom att den inflyter till staten
såsom intäkt av malmbanan och örn att denna intäkt nu kommer att ökas.
Sistnämnda förhållande anses kunna motivera ekonomiskt stöd åt kommuner
och landsting även utan hänsynstagande till bolagets och därmed statens
förut åberopade speciella ställning till ifrågavarande kommuner.
I landstingets skrivelse ha berörts även vissa frågor rörande malmskeppningen.
Luleå stad har slutligen i en den 9 december 1937 dagtecknad, av länsstyrelsen
i Norrbottens län med eget utlåtande den 28 december samma år
ingiven skrivelse gjort framställning om, bland annat, förlängd giltighet efter
utgången av år 1937 av en i 1927 års malmavtal införd bestämmelse om
viss minimiskeppning av malm över Luleå. Framställningen åsyftar i denna
del närmast att skydda staden mot konsekvenserna av en konjunkturbetingad
nedgång i bortfraktningen av malm. I vad den berör de allmänna principerna
för bolagets skeppningspolitik återkommer jag till den i det följande.
Den 21 november 1937 har avdelning 4, Malmberget, av Svenska Gruvindustriarbetarförbundet
inkommit med en framställning rörande principerna
för fördelningen av bolagets malmbrytning mellan
Kiruna och Gällivare. Förbundsavdelningen förmenar, att gällande
brytningsbestämmelser verkat därhän, att brytningen i Malmberget fått
tjänstgöra som en regulator för brytningen i Kiruna och därför företett särskilt
häftiga konjunktursvängningar. Avdelningen påyrkar därför, att ur
1927 års avtal måtte utgå den bestämmelse, enligt vilken bolaget berättigas
att under vissa omständigheter i Malmberget bryta mindre än en fjärdedel
av den malmkvantitet som brytes i Kiruna.
I framställningen framhålles vidare önskvärdheten av en sådan planläggning
av förberedande arbeten, att sysselsättningen såvitt möjligt utjämnas.
En tredje huvudfråga, som aktualiserats genom förslaget till nytt malmavtal,
avser fördelningen av malmskeppningen mellan
Narvik och Luleå. Jag har redan berört den framställning rörande
detta spörsmål som ingivits från Luleå stad.
Framställningen och länsstyrelsens i Norrbottens län däröver avgivna yttrande
ha numera publicerats såsom bilagor till motionen i Första kammaren
nr 245 till årets riksdag, där även Norrbottens läns landstings tidigare
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 248.
nämnda skrivelse återgivits, i vad den berör frågan om malmskeppning över
Luleå. Jag torde under dessa omständigheter kunna inskränka mig till att
här erinra om att Luleå stads framställning utmynnar i en hemställan, att
Kungl. Maj:t måtte dels vidtaga skyndsamma åtgärder för en sådan fördelning
av exporten från de lappländska malmfälten, att 2/s av den sammanlagda
brutna kvantiteten skall utlastas över Narvik och 1f3 över Luleå, dels
bereda Luleå stad garanti för ersättning vid en malmexport understigande
1.2 miljon ton, att gälla till utgången av nuvarande avtals giltighetstid. Denna
hemställan har i länsstyrelsens yttrande kraftigt understötts.
Vissa synpunkter på frågan örn utskeppning över Luleå lia framförts jämväl
av avdelning 40, Svartöstaden, av Svenska Gruvarbetarförbundet i en den
30 oktober 1937 ingiven skrift.
I den tidigare nämnda, av Jukkasjärvi och Gällivare kommuners samarbetskommitté
ingivna promemorian samt i ett senare yttrande till länsstyrelsen
i Norrbottens län i anledning av 1936 års skattekommittés förslag
till, bland annat, ändrade bestämmelser rörande den skattetekniska behandlingen
av avskrivningar ha kommunerna ansett sig böra fästa uppmärksamheten
jämväl vid vissa skattefrågor av omedelbar betydelse för förhållandet
mellan kommunerna och LKAB. Dessa spörsmål gälla dels bolagets
rätt att i beskattningshänseende tillgodoräkna sig vissa värdeminskningsavdrag
för gruvorna utan motsvarighet i korresponderande nedskrivning
av tillgångarnas bokförda värde, dels behandlingen av inbetalningar
från bolaget å från tidigare år balanserade fraktskulder.
Dessa frågor äro för närvarande föremål för rättslig prövning. Sedan
kammarrätten den 16 december 1937 fastställt mellankommunala prövningsnämndens
beslut angående LKAB:s taxering för år 1936, vilket överklagats
ur, bland annat, här antydda synpunkter, lia frågorna genom besvär
underställts regeringsrätten.
I anledning av de sålunda ingivna framställningarna Ira inom finansdepartementet
verkställts vissa utredningar, vilkas resultat, i vad de avse möjligheterna
att tillgodose de av gruvdriften direkt berörda kommunernas krav
på lättnader i belastningen på kommunernas finanser vid en konjunkturbetingad
nedgång i malmbrytningen, sammanfattats i en promemoria.
I promemorian konstateras inledningsvis, att kommunernas krav kunna tillgodoses
endast under förutsättning av vissa ekonomiska uppoffringar från
statens sida, vilka emellertid bli av väsentligt olika omfattning vid skilda
slag av stöd till kommunerna.
Som den enklaste och även minst kostsamma lösningen framstår, att staten
vid en nedgång i skatteunderlaget ger kommunerna och eventuellt även landstinget
ett visst bidrag utan bestämt ändamål men avsett att vid stigande skatteunderlag
avräknas från staten då påförda kommunalutskylder. En dylik
anordning skulle ur statens synpunkt medföra blott en viss ränteförlust men
bör inom vissa gränser innebära ett värdefullt stöd för kommunerna.
Om staten ger upp kravet på framtida skatteavdrag för det ekonomiska
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 21S.
stöd som lämnas kommunerna under nedgångstider, erhåller detta karaktären
av ett extraordinärt skatteutjämningsbidrag. De principiella invändningar
som kunna riktas mot bidrag av denna natur synas kunna väsentligt för - svagas eller undanröjas därigenom, att man binder bidraget vid visst ändamål
samt tillser, att det tages i bruk för sådana förbättringar i de sociala
hjälpåtgärderna som staten i sin egenskap av företagare inom kommunerna
har anledning att främja.
Det kan övervägas, att stödaktionen i sistnämnda fall borde modifieras
därhän, att staten i egen regi bereder en del av de vid en nedgång i gruvdriften
arbetslösa sysselsättning. Mot denna lösning kan erinras, att svårigheter
torde föreligga att finna ur statens synpunkt lämpliga arbetsobjekt sorn
ej äga omedelbar anknytning till gruvdriften och vilkas utnyttjande alltså
icke indirekt skulle komma bolaget till godo.
Man ledes därför över till frågan, huruvida icke krisarbeten tillkomna i
avsikt att bereda kommunerna ekonomiska lättnader skulle erhålla den ur
skilda synpunkter lämpligaste utformningen,örn de koinrne till utförande vid
gruvorna i EKAB:s regi och då med fördelning av kostnaderna mellan staten
och bolaget eller eventuellt helt på bolagets bekostnad. I detta sammanhang
erinras om att bolaget under den senaste krisen verkställde gråbergsbrytning
med hjälp av ett räntefritt lån från staten. Inom vissa gränser kan
jämväl malmbrytning på lager tänkas förekomma.
Med avseende å finansieringen av här nämnda stödåtgärder erinras
i promemorian om olika möjligheter.
Staten kan för det första överföra viss del av den staten tillkommande,
eljest inom bolaget balanserade vinsten till en särskild fond, avsedd att disponeras
för i det föregående nämnda åtgärder. En annan möjlighet är att
staten successivt ur royaltyinkomsten bildar en sådan fond. Slutligen kan
tänkas, att staten utan anlitande av fondering eller specialbudgetsanordning
anvisar vissa belopp över riksstaten (sjunde huvudtiteln) eller å den
planerade beredskapsstaten. I promemorian framhålles såsom önskvärt, att
en ny specialbudget icke bildas.
Bland de spörsmål, som upptagits till behandling i de olika nu omnämnda Departementsframställningarna,
synes frågan örn de av gruvdriften omedelbart berörda ehetenkommunernas
finansiella .ställning i främsta rummet förtjänt av uppmärksamhet.
Gruvdriften, som helt dominerar det ekonomiska livet inom malmkommunerna,
är erfarenhetsmässigt starkt konjunkturkänslig. Kommunerna lia
därför att räkna med, att skatteunderlaget vid en depression skall kraftigt
reduceras samtidigt som en allvarlig ökning av arbetslösheten inträder. Örn
än kommunernas läge i dessa avseenden ej saknar motsvarigheter på andra
håll inom landet, torde dock med fog kunna hävdas, att de lokala förhållandena
äro ägnade att ge de finansiella svårigheterna en ovanligt allvarlig prägel,
som i och för sig är tillräcklig att motivera, att staten vidtar särskilda stödåtgärder.
Därtill kommer emellertid, att staten har ett ansvar för den ekono
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
miska utvecklingen inom kommunerna, som ej möter i andra sammanhang.
Jag tänker härvid icke på det i framställningarna åberopade förhållandet, att
statens inkomster av gruvdriften, i den mån de inflyta såsom intäkt av malmbanan,
undandragas kommunernas beskattning; ränteberäkningen å det i
malmbanan nedlagda kapitalet, till vilken fraktsättningen anknyter, får nämligen
icke betraktas som en form för dold vinstuttagning från bolaget. Vad
jag avser är i stället, att staten såsom hälftendelägare i malmbolaget i viss
mån är ansvarig för produktionspolitiken vid gruvorna och alltså har särskild
anledning att uppmärksamma dess inflytande på sysselsättningen. Av
betydelse är även att statens ställning såsom en av de största skattebetalarna
bör vara ägnad att underlätta åtgärder i syfte att mildra konjunkturernas
återverkan på kommunernas inkomster.
Efter övervägande av de olika möjligheter att förbättra kommunernas finansiella
ställning, som stå statsmakterna till buds, har jag stannat för, att
den lyckligaste lösningen skulle vinnas genom en kombination av de i den
förut refererade departementspromemorian angivna åtgärderna.
Jag anser sålunda under alla förhållanden lämpligt, att avtal träffas med
kommunerna om inbetalning från statens sida av vissa minimibelopp utan
angivet ändamål, vilka, i den mån de överstiga staten under året påförd
kommunalskatt, skola avräknas mot skatten under de år då denna överstiger
det garanterade beloppet. Jag hoppas att efter förhandlingar med kommunerna
kunna förelägga Kungl. Majit förslag till sådana avtal, avsedda att
underställas nästa års riksdag för godkännande. Ett uppskov med beslut
i denna fråga kan icke vax-a förbundet med någon risk ur kommunernas
synpunkt, enär man med visshet kan förutse betydande skatteintäkter för
kommunerna under åren 1939 och 1940.
Utöver det ekonomiska stöd som skulle beredas kommunerna, i händelse
avtal av angivet innehåll komma till stånd, anser jag, att staten bör åtaga
sig det ekonomiska ansvaret för vissa direkta hjälpåtgärder i händelse av
en nedgång i sysselsättningen. Såsom i departementspromemorian framhållits,
bör vid utformningen av dessa hjälpåtgärder iakttagas, att de strängt
begränsas till att avse en sådan förbättring i omvårdnaden om de arbetslösa
som staten i arbetsgivarställning har anledning att främja. Endast
under förutsättning att tillskotten på detta sätt berövas karaktären av extraordinära
skatteutjämningsbidrag, anser jag mig kunna förorda, att statsmedel
i särskild ordning disponeras för stöd åt kommunerna.
Ehuru jag icke är beredd att i detta sammanhang framlägga förslag till
närmare bestämmelser för dispositionen av de medel som kunna ställas till
förfogande — förslaget torde böra utformas i samråd med kommunerna och
bli föremål för sedvanligt remissförfarande — håller jag före, att ekonomiska
möjligheter redan nu böra öppnas för hjälpåtgärder av ifrågasatt slag.
Ett omslag i arbetslöshetssituationen kan nämligen inträda relativt snabbt.
Saken torde lämpligen kunna ordnas så, att en särskild fond bildas för
ändamålet av medel som erhållas genom disposition av viss del av den staten
tillkommande vinsten från LKAB. Budgettekniskt skulle fonden bildas ge
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
7
nom anvisande av ett avsättningsanslag linder sjunde huvudtiteln å riksstaten
för budgetåret 1938/39. Utgiftsökningen bör balanseras genom en
uppräkning av statens inkomst av LKAB. För ändamålet torde böra anvisas
förslagsvis 3 miljoner kronor.
I avvaktan på att bestämmelser för fondens disposition utarbetas och fastställas
av riksdagen torde den böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att
användas i enlighet med de allmänna riktlinjer som bär angivits. Skyldighet
bör föreligga att till nästföljande års riksdag avgiva redogörelse för de åtgärder
som må hava vidtagits med stöd av riksdagens bemyndigande.
Ehuru utformningen av de här diskuterade hjälpåtgärderna såväl som skälen
för dessa äro sådana, att stödaktionen i händelse av behov synes mig böra
komma till stånd oberoende av bolagets åtgöranden, har jag dock vid framläggandet
av förslaget utgått ifrån, att från bolagets sida kommer att göras
vad som står i dess förmåga för att hålla uppe sysselsättningen vid en inträffad
depression. Jag har ansett mig kunna förutsätta detta, emedan de
vinstfonderingar, som skett inom bolaget, lia haft till syfte bland annat att
öka företagets möjligheter till en sådan produktionspolitik och ha biträtts
av staten såsom preferensaktieägare främst av hänsyn till detta ändamål.
Jag har här behandlat förslagen örn finansiellt stöd åt malmkommunerna
blott i vad de avse hjälpåtgärder i händelse av en depression. Med hänsyn till,
bland annat, den avsevärda tid malmtillgångarna vid nuvarande brytning
kunna väntas räcka, anser jag icke tidpunkten mogen för en prövning jämväl
av frågan örn fondering till skydd mot konsekvenserna av en eventuell
avveckling av gruvdriften.
En andra i de ingivna framställningarna behandlad fråga avser fördelningen
av malmexporten mellan Narvik och Luleå samt giltighetstiden för en
i 1927 års malmavtal införd ekonomisk garanti för viss minimiskeppning
över Luleå. Med hänsyn till den mycket betydande skeppning över Luleå som
nu sedan någon tid fortgått och torde vara att påräkna, så länge de goda
malmkonjunkturerna fortsätta, saknar detta spörsmål omedelbar aktualitet.
Det har därför icke synts lämpligt att blott för att vinna möjlighet till en
prövning redan vid årets riksdag av de förslag, vartill framställningarna må
kunna föranleda, upptaga de förhandlingar med LKAB, som äro en förutsättning
för en lösning av frågan, innan denna hunnit underkastas nödig
utredning.
Under förevarande omständigheter synes anledning icke föreligga att här
ingå på en diskussion av frågan om de lämpliga principerna för malmexportens
fördelning mellan Luleå och Narvik. Jag vill dock framhålla, att de fördelar
i beskattningshänseende som vid ökad skeppning över Luleå skulle tillkomma
staden väsentligen skulle vinnas på bekostnad av ett motsvarande försvagande
av skatteunderlaget i Jukkasjärvi. Ytterligare må erinras, att den
nationalekonomiska fördel som kunde tänkas vunnen på ökad utskeppning
över svensk hamn skulle minskas eller vändas i sin motsats, för den händelse
de i vissa avseenden ogynnsammare skeppningsförhållandcna i norra
8
Kungl. Maj-.ts proposition nr 248.
Östersjön skulle försvaga malmens ställning på den internationella marknaden,
där möjligheten av jämn leverans oberoende av säsongen torde tillmätas
avsevärd vikt.
Vid den undersökning rörande frågan örn exportens fördelning mellan Narvik
och Luleå, som jag anser böra verkställas genom representanter för staten,
de lokala intressena och bolaget, torde även det förslag om ändrade
regler för brytningens fördelning mellan Kiruna och Gällivare, för vilket
jag tidigare redogjort, få bli föremål för närmare övervägande.
De i vissa framställningar berörda skattespörsmålen synas lämpligen böra
vila i avvaktan på de nu aktuella taxeringsfrågornas slutliga avgörande.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Avsättning till fond för vissa stödåtgärder inom
malmkommunerna å driftbudgeten under sjunde huvudtiteln
för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag av 3,000,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
pi-oposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Folke Ericson.
387539. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1938:179 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade pensionsförmåner för vissa f. d. underofficerskorpral vid flottan m. m. s. 3 i texten
- SU 1938:89 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stödåtgärder inom malmkommunerna jämte två motioner. s. 1 i texten