Sök i Ratio Lex

Angående pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa grupper av befattningshavare

1938-03-03 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:256, Angående pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa grupper av befattningshavare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 256.

1

Nr 256.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsrätt i

statens pensionsanstalt för vissa grupper av befattningshavare;

given Stockholms slott den 3 mars 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler följande frågor

om pensionsrätt i statens pensionsanstalt, nämligen

dels, efter samråd nied chefen för socialdepartementet, fråga örn delaktighet

i statens pensionsanstalt för vissa sjukgymnaster ävensom fråga om beredande

av familjepensionsrätt i anstalten för vissa befattningshavare vid polisväsendet,

dels ock, efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet och t. f.

chefen för handelsdepartementet, fråga om beredande av delaktighet i statens

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 256.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

pensionsanstalt för hovkapellets medlemmar och pensionsanstaltens övertagande

av hovkapellets pensionsinrättnings tillgångar och förbindelser.

Chefen för finansdepartementet anför därvid följande:

1. Delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa sjukgymnaster.

I en till Kungl. Maj :t ställd, den 22 maj 1930 dagtecknad skrift anhöll legitimerade

sjukgymnasters centralråd, representerande från gymnastiska centralinstitutet,

J. Arvedsons gymnastikinstitut och sydsvenska gymnastikinstitutet

utexaminerade sjukgymnaster, örn vidtagande av åtgärd för beredande

av delaktighet i statens pensionsanstalt för i viss allmän eller enskild

tjänst anställda sjukgymnaster.

I utlåtande den 3 juli 1930 tillstyrkte medicinalstyrelsen i viss utsträckning

berörda framställning och anförde därvid följande:

Medicinalstyrelsen får tillstyrka vidtagande av det tillägg till § 60 mom. 1

i reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878), sådant

detta författningsrum lyder enligt kungörelse den 29 juni 1928 (nr 257),

att de rättigheter och skyldigheter, som stadgas i §§ 1—40 samt i §§ 60—68,

må tillkomma jämväl sjukgymnast, som erhållit medicinalstyrelsens tillståndsbrev

till utövande av sjukgymnastyrket och som av vederbörande chefläkare

antagits till sjukgymnast vid länslasarett eller på likartat sätt anordnad sjukvårdsinrättning,

vilken äges och helt eller delvis underhålles av landsting

eller stad, som ej deltager i landsting. Då för dylika sjukgymnaster minimiarsavlöning

icke fastställts i författning, skulle genom tillägg, som nyss

nämnts, och med oförändrat innehåll av § 60 mom. 3 reglementet bliva gällande

för befattning, varom nu är fråga, under det av medicinalstyrelsen såsom

oeftergivligt ansedda villkoret, att befattningen på sätt i § 5 sägs reglerats

av huvudmannen och pensionsanstalten bifallit huvudmannens framställning

örn befattningens förenande med pensionsrätt för innehavaren.

Statens pensionsanstalt avgav utlåtande i ärendet den 28 juli 1930 och åbelopade

därvid vad anstalten i yttrande den 6 juni 1930 anfört över av sakkunniga

den 10 maj 1930 avgivet betänkande med förslag angående ordnande

av sjukgymnastutbildningen i riket m. m. I berörda yttrande hade anstalten

anfört, att goda skäl syntes föreligga för av de sakkunniga gjort uttalande,

att samma pensionsrätt, som redan bereus sjuksköterskor i viss allmän

och enskild tjänst, också borde beredas sjukgymnaster i enahanda anställning,

därvid dock förutsattes pensionsrätt allenast för kvinnliga anställningshavare.

Jämväl statskontoret tillstyrkte i utlåtande den 16 oktober 1930 beredande

av delaktighet i statens pensionsanstalt för kvinnliga sjukgymnaster i överensstämmelse

med vad som ifrågasatts av medicinalstyrelsen och pensionsanstalten.

Genom beslut den 19 maj 1933 fann Kungl. Maj:t förenämnda framställning

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I en den 29 oktober 1935 dagtecknad skrift har centralrådet gjort förnyad

framställning i ämnet, därvid centralrådet förklarat sig åsyfta pensionsrätt

jämväl för manliga sjukgymnaster.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

3

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 14 november 1935, under åberopande

av vad styrelsen anfört i förut återgivna yttrande av den 3 juli 1930, tillstyrkt

bifall till centralrådets förnyade framställning.

Inom finansdepartementet har därefter upprättats en i januari 1937 dagtecknad

promemoria i ämnet, avsedd att tjäna såsom grundval för ärendets

fortsatta handläggning. I denna promemoria har ifrågasatts delaktighet i

statens pensionsanstalt för kvinnlig sjukgymnast, anställd vid länslasarett

eller på likartat sätt anordnad sjukvårdsinrättning, vilken äges och helt eller

delvis underhålles av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, även

örn inrättningen är att hänföra till sjukstuga, ävensom för dylik sjukgymnast

vid för sjukgymnastik och massage inrättad poliklinik, vilken äges och

helt eller delvis underhålles av landsting eller stad, som ej deltager i landsting,

eller vid statsunderstödd vanföreanstalt, allt under förutsättning att befattningen

för sjukgymnasten utgör huvudsaklig sysselsättning. Befattning

såsom sjukgymnast skulle ej kunna förenas med pensionsrätt, örn icke den

dagliga arbetstiden i befattningen uppginge till minst fem timmar och slutärsavlöningen

till minst 2,500 kronor, av statens pensionsanstalt beräknat

\ärde å naturaförmåner däri inräknat. Tjänstepensionsunderlaget skulle

vara detsamma som för sjuksköterskor, nämligen 1,500 kronor. Pensionsåldern

skulle vara 60 år och för hel pension skulle erfordras 30 tjänstår. I

anslutning till vad sålunda föreslagits har i förenämnda promemoria anförts

i huvudsak följande:

Enär för befattning av förevarande slag minimiårsavlöning icke finnes

fastställd i författning, kan reglementet för pensionsanstalten jämlikt i § 5

intagen huvudregel icke bliva gällande för nu avsedd sjukgymnast med

mindre befattningen reglerats av huvudmannen och pensionsanstalten —

sedan regleringen godkänts av Konungen eller den myndighet, som Konungen

förordnar — bifallit huvudmannens framställning om befattningens

förenande med pensionsrätt för innehavaren. 1 sitt yttrande den 3 juli 1930

med anledning av centralrådets tidigare framställning om pensionsrätt för

sjukgymnaster uttalade medicinalstyrelsen, att villkoret örn reglering av

styrelsen ansåges såsom oeftergivligt. Det torde därför få anses uteslutet

att, såsom fallet är beträffande de till pensionsanstalten anslutna läkarbefattningarna,

medgiva undantag från berörda villkor för sjukgymnasterna.

Då de anstalter, vid vilka de till erhållande av pensionsrätt ifrågasatta sjukgymnasterna

äro anställda, jämlikt 5 § lagen den 22 juni 1928 (nr 302) örn

vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus stå under tillsyn av medicinalstyrelsen,

torde böra uppdragas åt medicinalstyrelsen att godkänna ifrågavarande

reglering.

Enligt § 5 pensionsanstaltens reglemente äger Konungen att, då så prövas

lämpligt, meddela närmare bestämmelser angående villkoren för reglerings

godkännande. Sålunda har beträffande sjuksköterskebefattningar genom

kungörelsen den 30 april 1920 (nr 230) föreskrivits villkor örn viss kompetens

hos befattningens innehavare vid regleringstillfället och genom kungörelsen

den 30 juni 1930 (nr 462) stadgats vissa minimiförmåner i lönehänseende

för åtnjutande av det genom kungörelse samma dag (nr 401) införda tjänstepensionsunderlagct

1,560 kronor. Då enligt 39 § sjukhusstadgan den 22 juni

1928 (nr 303) till sjukgymnast vid i stadgan avsedd inrättning ej må antagas

annan än den, som erhållit medicinalstyrelsens tillståndsbrev lill yrkets ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 2öG.

övande, och då de föreslagna pensionsbestämmelserna för sjukgymnast innefatta

bestämmelse örn viss minimiavlöning såsom förutsättning för pensionsrätt,

torde för sjukgymnasternas del särskilda föreskrifter av berörda

slag vara överflödiga. Det torde få förutsättas, att den godkännande myndigheten

icke skall finna skäl eftergiva förstnämnda villkor för sjukgymnast,

som är anställd vid inrättning, å vilken sjukhusstadgan ej är tillämplig.

Möjligheten till pensionsrätt ifrågasattes i promemorian böra begränsas till

att avse endast kvinnliga sjukgymnaster. Detta främst av den anledningen,

att enligt införskaffade uppgifter för närvarande icke synes finnas anställd

någon manlig sjukgymnast, som uppfyller de för pensionsrätt eljest föreslagna

villkoren. Enligt ifrågavarande uppgifter, som avse 119 sjukgymnaster,

utgöra de manliga allenast 2. Beträffande den ene av dessa uppgives anställningen

vara tillfällig. Den andre har sin huvudsakliga sysselsättning såsom

gymnastiklärare.

Med den ifrågasatta omfattningen av pensionsrätten skulle denna komma

att avse de sjukvårdsinrättningar, som omförmälas i § 60 mom. 1 a) pensionsanstaltens

reglemente, med tillägg av därstädes undantagna sjukstugor

och i § 60 mom. 2 omförmälda till sanatorier ej hänförliga sjukhus. Dock

synes erforderligt, att därest sjukgymnaster, anställda vid i sistnämnda moment

avsedda akademiska sjukhuset i Uppsala, i likhet med därstädes anställda

sjuksköterskor skola anslutas till statens pensionsanstalt, detta sjukhus

särskilt nämnes i reglementet. Utöver sjukgymnaster vid nyss angivna

sjukvårdsinrättningar synas sjukgymnaster vid fristående polikliniker för

sjukgymnastik ävensom statsunderstödda vanföreanstalter böra kunna bliva

delaktiga i pensionsanstalten.

Med det föreslagna villkoret om viss minsta daglig arbetstid avses att

från möjlighet till pensionsrätt utesluta sådana sjukgymnaster, för vilka befattningen

icke utgör huvudsaklig sysselsättning. 1 det i ärendet åberopade,

den 10 maj 1930 avgivna sakkunnigebetänkandet (sid. 24) uttalas, att erfarenheten

givit vid handen, att 6 timmars dagligt arbete utgör en t. o. m.

dryg arbetsdag för sjukgymnaster. Den föreslagna minimiarbetstiden av

5 timmar synes följaktligen knappast kunna anses vara för snävt tillmätt,

för att vara förenlig med huvudsaklig sysselsättning. Den föreslagna rninimiavlöningen

för erhållande av pensionsrätt avses skola utgöra grund för

det enhetliga tjänstepensionsunderlag, som föreslås, eller 1,560 kronor. Den

jämlikt § 23 mot ett underlag av nämnda storlek svarande slutavlöningen

uppgår till 2,340 kronor (tjänstepensionsunderlaget = 2/3 av slutavlöningen),

vilket belopp emellertid med hänsyn därtill att samtliga nu anställda sjukgymnaster

äro placerade å »dyrorter», d. v. s. å orter som tillhöra andra ortsgrupper

än ortsgruppen A, och i jämförelse med förhållandet mellan avlöning

och pension för statliga befattningshavare med motsvarande placering

synes vara för lågt för ett underlag å 1.560 kronor. För att icke utestänga

alltför många från möjlighet till pensionsrätt föreslås emellertid ett endast

obetydligt högre avlöningsbelopp som villkor för pensionsrätt.

Enligt föreliggande uppgifter äro vid här avsedda sjukvårdsinrättningar,

utom vanföreanstalter, för närvarande anställda 108 sjukgymnaster, för vilka

anställningen uppgivits utgöra huvudsaklig sysselsättning. Fördelningen av

dessa befattningshavare efter arbetstid och avlöning framgår av nedanstående

tabell.

I årsavlöningen har i förekommande fall inräknats dyrtidstillägg, beräknat

värde av naturaförmåner samt inkomst av verksamhet, som synts följa med

tjänsten, t. ex. poliklinisk verksamhet och särskilt arvode såsom instruktionsgymnast.

Värdet av naturaförmånerna hava beräknats på grundval av ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 256.

5

Årsavlöning

Kr.

Arbetsvecka, timmar

Summa

antal

—23

24—29

30—35

36—41

42—47

48—

—1,499

5

2

3

3

-

1

14

1,500—1,999

4

13

—

7

2

26

2,000—2,499

—

—

1

.1

9

1

12

2,500—2,999

—

7

—

3

6

16

3,000—3,999

—

3

—

10

2

1

16

4,000-4,999

—

—

1

10

4

—

15

5,000—

—

—

-

5

1

3

9

Summa antal

9

18

12

36

19

14

108

antaget årligt värde av 600 kronor för kost, lyse och tvätt samt för bostad

med värme 1/8 av inkomsten i övrigt.

Av tabellen framgår, att pensionsrätten genast skulle kunna komma att

omfatta ett antal av 53 sjukgymnaster och efter erforderlig löneförhöjning ytterligare

28, tillsammans således 81 gymnaster förutom de vid vanföreanstalterna

anställda. Medräknas vanföreanstalternas sjukgymnaster synes man av

de anförda siffrorna att döma under den närmaste tiden knappast behöva

räkna med större anslutning än av 90 sjukgymnaster.

Medelslutavlöningen utgör för sjukgymnaster med minst 5 timmars daglig

arbetstid 3,140 kronor. Örn slutavlöningarna under 2,500 kronor ökas till

detta belopp och samtliga löner därefter ersättas med sina motsvarigheter

å ortsgruppen A tillhörande orter enligt den i avlöningsreglementet den 22

juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) intagna löneplanen, erhålles ett genomsnittligt

lönebelopp av 2,800 kronor, vilket belopp ligger något över 150

procent av 1,776 kronor, d. v. s. summan av en pension å 1,560 kronor och

därå belöpande dyrtidstillägg. Det för sjuksköterskor införda tjänstepensionsunderlaget

1,560 kronor synes således icke behöva anses för högt för sjukgymnasternas

vidkommande. Ej heller synes sjukgymnasternas löneställning

kunna utgöra grund för något nämnvärt högre underlag än 1,560 kronor. Någon

differentiering av sjukgymnasternas arbetsuppgifter, med åtföljande olikhet

i löneställning synes icke förekomma, varför ett enhetligt tjänstepensionsunderlag

synes vara att föredraga framför underlag, avpassade efter de av

respektive huvudmän utmätta lönerna. Ej heller synas rådande olikheter i

avseende å arbetstid utgöra något bärande skäl för ett avstående från de fördelar,

som uppenbarligen äro förknippade med ett enhetligt tjänstepensionsunderlag:
Av

de för närvarande anställda gymnasterna äro 27 tillförsäkrade pension,

varav 13 med 55 års och 14 med 60 års pensionsålder. Det synes knappast

finnas fog för att vid bestämmande av pensionsrätten i statens pensionsanstalt

sätta pensionsåldern lägre än 60 år. Det för hel pension fordrade antalet

tjänstår är för 22 av nyssnämnda 27 gymnaster sådant, att det kan intjänas

från en anställningsålder av 30 år (för återstående 5 gymnaster förutsätter

hel pension en anställningsålder av 25 år). Av nu anställda gymnaster med

minst 5 timmars daglig arbetstid skulle drygt 60 procent kunna uppnå 30

tjänstår. En pensionsålder av 60 år synes sålunda vara väl förenlig med en

tjänstålder av 30 år. En lägre pensionsålder än 60 år skulle däremot med

tillfredsställande resultat endast låta sig förenas med en i motsvarande mån

lägre tjänstålder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

Beträffande pensionsavgiftens storlek har i promemorian anförts följande:

På grundval av föreliggande uppgifter om födelse- och anställningsår har

med tillämpning av dödlighetstabellen R 32 för kvinnor och en räntefot av

3.5 respektive 4 procent verkställts beräkning av erforderlig genomsnittsavgift.

Denna avgift har därvid befunnits utgöra 18.6 procent av tjänstepensionsunderlaget

vid förräntning efter 3.5 procent och 16.3 procent av underlaget

vid förräntning efter 4 procent. En tredelning av kostnaderna på stat,

huvudman och befattningshavare skulle således enligt denna beräkning leda

till en årlig huvudmans- och befattningshavareavgift av 6.2 respektive 5.4

procent, således i båda fallen en högre avgiftssats än den för befattningshavare,

tillhörande kap. VI i pensionsanstaltens reglemente, vanligen gällande

avgiftssatsen, nämligen 5 procent. De beräkningar, som lett till sistnämnda

avgiftssats hava baserats å ålderdomsförsäkringskommitténs dödlighetstabell

för kvinnor och en räntefot av 4 procent. En på samma grundval verkställd

beräkning leder för sjukgymnasternas del till en genomsnittlig totalavgift av

15.2 procent, vilken totalavgift motsvarar en avgiftssats, som endast obetydligt

överstiger 5 procent. Då det icke synes billigt att för en enstaka grupp

befattningshavare fastställa avgifter, som basera sig på andra dödlighetsoch

ränteantaganden än dem, som i sådant hänseende lagts till grund i fråga

om tidigare till pensionsanstalten anslutna befattningshavaregrupper, synes

därför för sjukgymnaster kunna ifrågasättas en avgiftssats av 5 procent.

Vid inordnande av nya befaltningshavaregrupper i pensionsanstalten har

staten i regel åtagit sig även en del av den pensioneringskostnad, som hänför

sig till s. k. retroaktiv tjänslårsberäkning. Sålunda åtog sig staten för sjuksköterskornas

vidkommande hälften av den del av ifrågavarande kostnad,

som icke täcktes av befattningshavarens andel i engångsavgiften. Därest ett

liknande åtagande kommer till stånd i fråga örn sjukgymnasterna, erfordras

visst tillägg till övergångsstadgandena till kap. VI i reglementet för pensionsanstalten.

I

I promemorian hava slutligen framlagts följande beräkningar av kostnaderna

för genomförande av den ifrågasatta pensioneringen:

Om^ pensioneringen antages komma att omfatta 100 sjukgymnaster, skulle

den på grundval av dödlighetstabellen R 32 för kvinnor och en räntefot av 3.5

procent beräknade årliga totalavgiften belöpa sig på 29,172 kronor. Härav

skulle 15,600 kronor täckas av avgifter av huvudmän och befattningshavare,

vadan det på staten ankommande årliga avgiftsbeloppet skulle uppgå till

13,572 kronor.

Under förutsättning att möjlighet till retroaktiv tjänstårsberäkning fullständigt

utnyttjas skulle den totala engångsavgiften uppgå till 231,381 kronor,

varav 83,600 kronor skulle utgöra statens andel. Engångsavgifterna grundlägga

rätt till pension, beräknad med tillämpning av ålderdomsförsäkringskommitténs

dödlighetstabell och 4 procent räntefot. Kapitalvärdet av de

mot engångsavgifterna svarande pensionsförpliktelserna torde emellertid böra

beräknas med tillämpning av förutnämnda dödlighets- och ränteantagande,

vilket leder till ett kapitalvärde, som överstiger engångsavgiftssumman

med 37,077 kronor.

För de först inträdande sjukgymnasterna kommer den beräknade årliga

totalavgiften icke att räcka till. Detta på den grund, att deras anställningstid

före inträdet i anstalten motsvaras av avgifter allenast i den mån anställningstiden

infaller efter 30 års ålder. Kapitalvärdet av härigenom uppkommen

brist uppgår till 19,539 kronor.

Om man tänker sig de å staten ankommande kapitalvärdena represente
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2ö6.

7

rade av eviga räntor, skulle statens kostnader för sjukgymnasternas pensionering

i den antagna omfattningen motsvara ett årligt belopp å tillhopa

18,480 kronor.

Härtill skulle komma kostnaden för dyrtidstillägg, vilken vid nuvarande

levnadskostnadsindex skulle motsvara ett på samma sätt beräknat årligt

belopp å 5,400 kronor.

Sedan Kungl. Majit efter upprättandet av förenämnda promemoria anbefallt

statens pensionsanstalt att avgiva utlåtande i ärendet, har pensionsanstalten

den 21 september 1937 avgivit dylikt utlåtande och därvid anfört

huvudsakligen följande:

Vad som förekommit efter det pensionsanstalten den 28 juli 1930 yttrade

sig rörande frågan om sjukgymnasternas pensionsrätt har icke givit anstalten

anledning frångå sin då tillkännagivna principiella inställning till frågan,

nämligen att intet vore alt erinra mot att samma pensionsrätt, som redan

beretts sjuksköterskor i viss allmän och enskild tjänst, också bereddes sjukgymnaster

i enahanda ställning.

I fråga om pensionsrättens omfattning har legitimerade sjukgymnasters

centralråd i den senast gjorda framställningen särskilt framhållit, att pensionsrätt

av centralrådet åsyftades ej endast för kvinnlig legitimerad sjukgymnast

utan även för manlig, och medicinalstyrelsen tiar i sitt utlåtande

den 14 november 1935 tillstyrkt bifall härtill. I den remissen vidfogade

promemorian har emellertid pensionsrätten förutsatts begränsad till att avse

endast kvinnliga sjukgymnaster. Av vad i promemorian härom anförts

synes visserligen framgå, att något behov av pensionering av manliga sjukgymnaster

för närvarande knappast föreligger. Då det dock icke torde kunna

anses uteslutet, att sådant behov inom en nära framtid kan komma att

göra sig gällande, och då pensionsrättens utsträckande redan nu till att omfatta

jämväl manliga sjukgymnaster icke synes kunna komma att medföra

nämnvärda statliga merkostnader eller olägenheter av annan art, har pensionsanstalten

icke något att erinra mot att i den ifrågasatta pensionsrätten

inbegripes såväl manliga som kvinnliga innehavare av sjukgymnastbefaltningar.

I detta sammanhang må framhållas, att för de statliga sjukgymnastbefattningarna

vid serafimerlasarettet torde gälla, att pensionsrätt tillkommer

såväl manliga som kvinnliga innehavare av befattningarna.

Mot förslaget i promemorian, att pensioneringen skulle omfatta jämväl

sjukgymnaster, anställda vid polikliniker för sjukgymnastik eller vid statsunderstödda

vanföreanstalter, finner pensionsanstalten intet vara att erinra.

Med anledning av vad i promemorian anförts rörande sjukgymnastbefattningen

vid sjukhuset i Uppsala får pensionsanstalten såsom sin mening

framhålla, att denna befattning bör inbegripas i pensioneringen.

Vidkommande pensionsålder, för hel tjänstepension erforderligt antal

tjänstår samt tjänstepensionsunderlagets belopp innebär vad i promemorian

föreslagits vissa avvikelser från vad pensionsanstalten i sitt yttrande den 6

juni 1930 härutinnan förutsatt. Med hänsyn till den motivering, som förebragts

för dessa avvikelser, har emellertid pensionsanstalten intet att mot

dem erinra.

Enligt promemorian skulle såsom villkor för pensionsrätt i reglementet

föreskrivas, att den dagliga arbetstiden uppgår till minst 5 timmar och slutårsavlöningen

till minst 2,500 kronor. Mot det föreslagna slutavlöningsbeloppet

synes intet vara att erinra, under förutsättning att däri ej inräknas

avlöning, som utgår i form av taxa. Däremot synes lämpligheten av att föreskriva

en minsta daglig arbetstid av visst antal timmar kunna ifrågasättas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

Anses den föreslagna bestämmelsen örn att befattningen skall utgöra huvudsaklig

sysselsättning för befattningshavaren böra kompletteras med en bestämmelse

om viss minsta arbetstid, torde det vara ändamålsenligare att

föreskriva, att tjänstgöringsskyldigheten icke må understiga exempelvis 30

timmar i veckan.

Nu angivna särbestämmelser om villkor för pensionsrätt synas emellertid

icke böra intagas i reglementet utan, bland annat för underlättande av eventuellt

ifrågakominande ändringar, meddelas i särskild kungörelse angående

villkor för godkännande av reglering enligt § 5 i reglementet, på sätt skett

exempelvis beträffande vissa sjuksköterskebefattningar. Utfärdas sådan

kungörelse, kan däri lämpligen den i promemorian berörda frågan örn kompetejisvillkoren

för sjukgymnaster regleras.

Såsom i promemorian angivits har staten, då nya befattningshavaregrupper

inordnats i pensionsanstalten, i regel åtagit sig en del av den pensioneringskostnad,

som förorsakas av s. k. retroaktiv tjänstårsheräkning enligt

§ 6 i reglementet. Därvid har i allmänhet, då pensionsrätten varit beroende

av att huvudman reglerat befattningen och gjort framställning örn densammas

förenande med pensionsrätt, såsom villkor för bidrag av staten bestämts

en viss tidsfrist, inom vilken framställning om pensionsrätt skall hava gjorts.

Anledningen härtill torde hava varit önskan att förmå huvudmannen att

.snarast bereda pensionsrätt för innehavare av befattning, som befunnits

böra upptagas i anstalten. Det synes pensionsanstalten skäligt, att staten

även i förevarande fall lämnar bidrag till pensioneringskostnaden enligt sålunda

tidigare tillämpade grunder, varvid, under förutsättning att de nya

pensionsbestämmelserna träda i kraft den 1 juli 1938, nyssnämnda tidsfrist

lämpligen synes böra begränsas till den 1 januari 1941.

I avseende å vad i promemorian i övrigt anföids rörande reglering av

sjukgymnastbefattningar, årsavgifter samt statens pensionskostnader har

pensionsanstalten intet att erinra.

Medicinalstyrelsen har i förnyat utlåtande den 14 oktober 1937 förklarat

sig icke hava något att erinra mot de av pensionsanstalten i nyss återgivna

utlåtande den 21 september 1937 anförda synpunkterna.

Statskontoret har i utlåtande den 13 december 1937 anfört, att ämbetsverket

icke hade annat att erinra emot vad pensionsanstalten anfört och

föreslagit än att statskontoret icke funne sig för närvarande kunna tillstyrka,

att pensionsrätt bereddes sjukgymnast vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

I sistberörda hänseende har statskontoret anfört följande: I

I anledning av pensionsanstaltens förslag om pensionsrätt i anstalten för

sjukgymnast vid akademiska sjukhuset i Uppsala vill statskontoret åberopa

sitt utlåtande den 7 december 1935 i anledning av en framställning om

pensionsrätt hos statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare vid

ifrågavarande sjukhus.

Statskontoret erinrade härvid, att ämbetsverket i utlåtande den 20 november

1934 utgått ifrån att arbetare, anställda vid akademiska sjukhuset i

Uppsala, närmast vöre att anse som statliga anställningshavare och förty

underkastade bestämmelserna i arbetarpensionsreglementet under i reglementet

angivna villkor. Beträffande annan vid sjukhuset anställd personal

ansåg statskontoret, att civila tjänstepensionsreglementet ej borde göras tilllämpligt

så länge den dåvarande förvaltningsorganisationen vid sjukhuset

bibehölles. Vid sådant förhållande och då — örn man utginge från att personalen

ifråga vore att anse som statlig personal — en anslutning till statens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256-

9

pensionsanstalt ej heller syntes kunna ifrågakomma, förefölle det statskontoret

lämpligast att med avgörande av frågan om pensionsrätt för i framställningen

avsedda tjänstemän tillsvidare finge anstå och att en pensionering

i förekommande fall således liksom hittills finge ske genom hänvändelse

till riksdagen.

Kungl. Majit fann sedermera genom beslut den 14 februari 1936 icke skäl

vidtaga åtgärder för beredande av pensionsrätt åt i framställningen avsedd

personal.

Även örn det förhållandet, att vid akademiska sjukhuset i Uppsala anställda

sjuksköterskor för närvarande åtnjuta pensionsrätt i statens pensionsanstalt,

kan anses utgöra skäl för att jämväl tillerkänna nu ifrågavarande

anställningshavare motsvarande pensionsrätt, finner sig statskontoret

på här nu anförda grunder icke för närvarande kunna tillstyrka att sådan

pensionsrätt beredes dem.

Med hänsyn till att vård genom sjukgymnastik först under senare år kom-Departementsmit

till begagnande i större utsträckning inom den slutna sjukvården och en''

då i anledning härav sjukgymnasternas anställningsförhållanden ännu icke

vunnit full stadga, har det synts mig i viss mån tveksamt, huruvida pensionsrätt

under statens medverkan ännu borde beredas dylika befattningshavare.

Med den inom finansdepartementet upprättade promemorian, för vilken förut

redogjorts, avsågs att utröna, huruvida genom viss avgränsning av pensioneringen

och uppställande av vissa andra villkor pensioneringen kunde begränsas

på sådant sätt, att icke önskvärda konsekvenser av medgivande av

pensionsrätt kunde undvikas.

Statens pensionsanstalt och övriga i ärendet hörda myndigheter hava

tillstyrkt, att pensionsrätt beredes sjukgymnaster i huvudsaklig överensstämmelse

med innehållet i nämnda promemoria. Jämväl enligt min mening

bör pensionsrätt medgivas i enlighet med sålunda uppdragna riktlinjer. I de

delar pensionsanstalten föreslagit avvikelse från vad i promemorian ifrågasatts

biträder jag i allt väsentligt pensionsanstaltens förslag. I fråga om omfattningen

av pensionsrätten tillstyrker jag således, att densamma, i den

mån så kan bliva aktuellt, får avse även manlig sjukgymnast. Beträffande

de sjukvårdsinrättningar, som för nu ifrågavarande ändamål böra kunna

vinna anslutning till pensionsanstalten, vill jag på av statskontoret anförda

skäl föreslå den avvikelsen från pensionsanstaltens förslag, att akademiska

sjukhuset i Uppsala icke inbegripes bland nämnda sjukvårdsinrättningar.

Såsom pensionsanstalten föreslagit synas i särskild författning böra upptagas

de särskilda villkor, som böra uppställas för godkännande av reglering

av nu åsyftad befattning, avseende krav på legitimation såsom sjukgymnast

ävensom fordran på viss minimiavlöning och viss omfattning av tjänstgöringen.

Beträffande fordran i sistnämnda avseende förordar jag, med hänsyn

till vad pensionsanstalten anfört, att densamma gives form av föreskiift, att

tjänstgöringsskyldigheten skall uppgå till minst 30 timmar i veckan.

Vad pensionsanstalten anfört och föreslagit i fråga örn medgivande av

lindring av förekommande engångsavgift har icke heller givit mig anledning

till erinran.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

Sedan riksdagen fattat beslut i ärendet, torde det få ankomma på Kungl.

Majit att utfärda erforderliga författningsbestämmelser. Dessa torde böra

träda i kraft den 1 juli 1938.

2. Familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare

vid polisväsendet.

Enligt 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket skall

riket vara indelat i polisdistrikt. Stad, så ock köping, som enligt särskild

bestämmelse är pliktig bekosta för köpingen erforderlig polispersonal, skall

utgöra särskilt polisdistrikt. Sådan skyldighet föreligger i fråga örn alla

köpingar, för vilka köpingsbrev utfärdats efter år 1864. I övrigt skall landsfiskalsdistrikt

eller del därav, bestämd i den ordning, som i lagen närmare

angives, utgöra polisdistrikt. Dylikt polisdistrikt, som sålunda kan omfatta

äldre köping, har i det följande benämnts egentligt landsbygdsdistrikt. Enligt

3 § samma lag må till förstärkning av den för upprätthållande av allmän

ordning och säkerhet avsedda polispersonalen inom visst landstingsområde

polismän anställas för landstingsområdet.

Enligt 8 § omförmälda lag är polisdistrikt pliktigt att skäligen avlöna de

fjärdingsman, ordningsmän eller andra polismän, vilka jämlikt 2, 4, 5 eller

6 § skola finnas anställda i distriktet, samt de övriga befattningshavare, som

för polisverksamhetens upprätthållande äro erforderliga, att med skälig pention

förse innehavare av befattning, som är av stadigvarande beskaffenhet

och av vilken befattningshavaren kan antagas bliva helt sysselsatt (ordinarie

befattning), samt att, då befattningshavare avlidit i följd av skada, som

åsamkats i tjänsten, till hans änka och barn utgiva skäligt familjeunderstöd

ävensom till dödsboet utbetala skälig begravningshjälp. Motsvarande skyldigheter

åvila landsting i fråga om landstings polispersonal.

Statsbidrag utgår enligt 15 § 2 mom. med halva kostnaden för avlöning av

befattningshavare, vilken anställts för landstingsområde eller som i egentligt

landsbygdsdistrikt innehar eller uppehåller ordinarie befattning Efter

enahanda grund utgiver statsverket bidrag till landstings eller egentligt

landsbygdsdistrikts kostnad för familjeunderstöd och begravningshjälp. Till

kostnaden för avlöning av den, som i polisdistrikt av nyss berört slag innehar

eller uppehåller icke ordinarie befattning, bidrager statsverket med en

femtedel. I 15 § 3 mom. stadgas, att ordinarie befattningshavare, vilken

anställts för landstingsområde eller i egentligt landsbygdsdistrikt, må pensionsförsäkras

i statsanstalt enligt vad därom finnes särskilt stadgat. Vill

landsting eller polisdistrikt som nyss nämnts på annat sätt ombesörja pensionering

av sådan befattningshavare, bidrager statsverket med en tredjedel

av utgående pension.

Stad, ävensom köping, som själv bekostar sitt polisväsen, äger regelmässigt

icke åtnjuta statsbidrag till polispersonalens avlöning och pensionering.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-56.

11

Genom kungörelse den 6 juni 1925 (nr 173) fogades till reglementet för

statens pensionsanstalt såsom kap. VIII särskilda bestämmelser angående befattningshavare

vid polisväsendet. Bestämmelserna öppna möjlighet för

landsting samt polisdistrikt, till vars polisväsen statsbidrag utgår jämlikt

15 § 2 mom. lagen om polisväsendet i riket (d. v. s. egentligt landsbygdsdistrikt),

att genom anslutning till anstalten ordna tjänstepensionering men

däremot icke familjepensionering för sina ordinarie befattningshavare. Enligt

uppgift från statens pensionsanstalt har icke något landsting begagnat

denna möjlighet. Städerna, vilka alltid bilda eget polisdistrikt, ävensom de

köpingar, som själva bekosta för köpingen erforderlig polispersonal, kunna

icke för polispersonalens pensionering ansluta sig til! statens pensionsanstalt.

För utrönande av i vilken omfattning personalen vid polisväsendet i riket

fått sin pensionsfråga ordnad, har en summarisk undersökning verkställts

inom finansdepartementet. Härvid har befunnits, att av rikets 116 städer

37 stycken — företrädesvis de största — hava egna pensionskassor, i vilken

även polispersonalen är delaktig. Denna av städerna själva omhänderhavda

pensionering avser för polispersonalen såväl tjänste- som familjepension utom

i två städer, där polispersonalen tillförsäkrats endast tjänstepension. Dessa

två städer hava emellertid genom anslutning till svenska personal-pensionskassan

berett sin polispersonal även familjepension. Av rikets övriga 79

städer äro 2 anslutna till svenska personal-pensionskassan och 56 till Sveriges

kommunalanställdas pensionskassa, varigenom dessa 58 städers polispersonal

tillförsäkrats såväl tjänste- som familjepension. I återstående 21

städer är personalen icke ansluten till någon pensionskassa. Av rikets k öpingar

äro 21 anslutna till Sveriges kommunalanställdas pensionskassa

för fullständig pensionering av polispersonalen.

Hela antalet egentliga landsbygdsdistrikt, i vilka finnes

ordinarie befattning och som sålunda kunna ansluta sig till statens pensionsanstalt,

kan uppskattas till mellan 1,000 och 1,100 med något mer än 1,300

ordinarie befattningar. Av dessa distrikt hava hittills 628 vunnit anslutning

till statens pensionsanstalt för sammanlagt 911 befattningar. Tjänstepensionsunderlaget

utgör i medeltal 1,840 kronor. Av de distrikt, som icke —- trots möjlighet därtill — anslutit sig till pensionsanstalten, hava 13 med 22

ordinarie befattningshavare ingått i svenska personal-pensionskassan eller

Sveriges kommunalanställdas pensionskassa för såväl tjänste- som familjepension.

Delaktiga i familjepensionshänseende i någon av dessa kassor äro

även polismän i två landsbygdsdistrikt, som för tjänstepensioneringen anslutit

sig till statens pensionsanstalt. Övriga polisdistrikt av nu ifrågavarande kategori

eller alltså sådana, som kunnat ansluta sig till statens pensionsanstalt,

hava icke vidtagit särskild åtgärd för polispersonalens pensionering, i anledning

varav nära en tredjedel av dessa distrikts personal saknar ordnad pensionering.

Anledningen härtill torde i många fall vara, att nuvarande ordinarie

befattningshavare uppnått sådan ålder, att deras anslutning till .statens

pensionsanstalt skulle medföra alltför betungande engångsavgifter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

I en till chefen för socialdepartementet ställd, den 20 januari 1933 dagtecknad

skrift har svenska polisförbundet gjort framställning i syfte att genom

statens försorg åtgärder måtte vidtagas för beredande åt polismännen av

familjepensionsrätt.

Statskontoret har med utlåtande den 11 augusti 1934 överlämnat yttranden

från svenska stadsförbundet och landskommunernas förbund.

Svenska stadsförbundet har funnit föga påkallat att för städernas del införa

lagstiftning örn obligatorisk familjepensionering för polismän, enär städerna

utan att dylik lagstiftning förelegat i allt större utsträckning genomfört

familjepensionering även för polismännens del.

Landskommunernas förbund har ansett, att familjepensionering för polismän

icke borde göras obligatorisk genom lagstiftning men att å andra

sidan de polismän, som önskade att själva ordna sin familjepensionering,

genom åtgärd från samhällets sida borde beredas möjlighet härtill i samband

med tjänstepensioneringen.

I anslutning till förslag av statens pensionsanstalt i utlåtande den 11 oktober

1934 har Kungl. Maj:t den 5 november 1935 anbefallt pensionsanstalten

att dels inkomma med utlåtande och förslag till de bestämmelser, som erfordras

i syfte att möjliggöra för landsting och polisdistrikt, som avses i 1 §

1 mom. tredje stycket i lagen om polisväsendet i riket (egentligt landsbygdsdistrikt),

att bereda familjepensionsrätt i pensionsanstalten för ordinarie befattningshavare

vid polisväsendet, som anställts för landstingsområdet eller

i polisdistriktet och vilken vunnit delaktighet i pensionsanstalten i tjänstepensionshänseende,

dels ock avgiva utlåtande beträffande frågan, huruvida

samt i sa fall under vilka förutsättningar och enligt vilka närmare grunder

familjepensionsrätt i pensionsanstalten må efter framställning av vederbörande

polisdistrikt kunna beredas jämväl annan befattningshavare vid polisväsendet

än nyss sagts.

I enlighet härmed har statens pensionsanstalt den 30 december 1935 inkommit

med förnyat utlåtande i ärendet jämte förslag till vissa ändringar i

anstaltens reglemente. Anstalten har därvid framhållit, att det varit en ledande

princip för anstalten, att däri delaktiga befattningshavare skulle vara

tillförsäkrade såväl tjänste- som familjepension, och i enlighet härmed tillstyrkt,

att för framtiden polismäns anslutning till anstalten skulle vara obligatoriskt

förbunden med familjepensionsrätt. Anstalten har däremot ansett

sig böra avstyrka, att möjlighet beredes polisdistrikt att ansluta sig till

anstalten enbart för familjepensionering.

I sitt utlåtande har anstalten inledningsvis redogjort för de i dess reglemente

förefintliga reglerna örn polismäns tjänstepensionering. Av denna redogörelse

inhämtas i huvudsak följande:

Tjänstepension sunderlaget utgör V3 av den för vederbörande

befattning fastställda högsta avlöningen (eventuella ålderstillägg således inräknade).

Även värdet av naturaförmåner skall medräknas, och härvid

uppskattas enligt bestämmelse i reglementet värdet av fri bostad med bränsle

till V8 av övriga löneförmåner. •

Pensionsåldern är 60 år, men efter tillstånd från länsstyrelsen kan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256- 13

befattningshavare medgivas rätt att kvarstå i tjänst högst fem år efter nämnda

ålder.

För hel tjänstepension (= tjänstepensionsunderlaget) vid avgång

efter uppnådd pensionsålder fordras 30 tjänstår. Är tjänstårens antal mindre

än 30, avkortas pensionen proportionellt mot antalet felande tjänstår; räknar

befattningshavaren vid avgången mindre än 10 tjänstår, beräknas dock

pensionen försäkringstekniskt, vilket i allmänhet innebär en något starkare

avkortning av densamma.

Reglementet innehåller även bestämmelser om att befattningshavaren vid

vissa fall av sjukdom och invaliditet är skyldig avgå före pensionsåldern,

varvid genast börjande tjänstepension kan erhållas.

En i anstalten delaktig befattningshavare, som utan att vara berättigad

till genast börjande tjänstepension lämnar sin befattning, har rätt till s. k.

uppskjuten tjänstepension, motsvarande såväl de av honom själv

som de av staten och huvudmannen redan erlagda pensionsavgifterna. Sådan

pension börjar utgå vid pensionsåldern eller vid dessförinnan inträffad

varaktig oförmåga till arbete.

Från och med inträdet i pensionsanstalten och intill befattningshavarens

avgång ur tjänst erläggas årliga pensionsavgifter. Huvudmannen

(polisdistriktet respektive landstinget) erlägger i avgift 4 % av befattningens

tjänstepensionsunderlag, och befattningshavarens avgift uppgår till samma

belopp. Dessa årsavgifter beräknas tillhopa täcka allenast ungefär två tredjedelar

av tjänstepensionskostnaden; resten håres av staten.

Har befattningshavare vid tidpunkten för befattningens anmälan till delaktighet

i anstalten överskridit 30 års ålder, kan fråga uppkomma om^ tillgodoräknande

i pensionshänseende jämväl av tidigare tjänstgöring. Sådan

retroaktiv tjänstårsberäkning är obligatorisk, och det ankommer

på anstalten att — i enlighet med närmare föreskrifter i reglementet — bestämma

den tid, som skall tillgodoräknas. För denna tjänstårsberäkning

bär huvudmannen att erlägga engångsavgift, som till en del kan uttagas hos

befattningshavaren genom årliga löneavdrag, från vilka befattningshavaren

dock kan erhålla befrielse mot en häremot svarande minskning i pensionen.

Engångsavgiften må av huvudmannen erläggas genom lika annuiteter under

högst 30 år.

Anstalten kan vid bestämmande av genast börjande tjänstepensions belopp

under vissa förhållanden tillgodoräkna befattningshavare jämväl eventuell

tjänstetid i icke ordinarie befattning vid polisväsendet.

Å tjänstepension från anstalten utgår för närvarande av statsmedel d y rtidstillägg

enligt samma grunder som de för f.d. befattningshavare i

statens tjänst gällande.

Pensionsanstalten har därefter lämnat följande sammanfattning av de bestämmelser,

som vid tillämpning av de allmänna grunderna i anstaltens

reglemente skulle i familjepensionshänseende bliva gällande för nu ifrågavarande

polismän:

Familjepensionsrätt tillkommer — dock med vissa inskränkningar, örn

befattningshavaren vid äktenskapets ingående led av sjukdom eller överskridit

65 års ålder — befattningshavarens efterlevande änka och arvsberättigadc

egna barn.

Pension utgår till änka, så länge hon lever ogift, och tdl barn, tdl dess de

uppnå 21 års ålder eller dessförinnan träda i äktenskap; barn, som vid uppnåendet

av 21 års ålder är varaktigt oförmöget till arbete, må dock kunna

få fortfara att uppbära pension.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-56.

Till grund för familjepensionens beräkning lägges befattningens familjepensionsunderlag,

som utgör 300 kronor jämte 20 procent av tjänstepensionsunderlaget.

Örn befattningshavaren kommit så tidigt i tjänst, att 30 för pension beräkningsbara

tjänstår kunnat till pensionsåldern intjänas, utgår vid hans

frånfälle — oavsett när detta inträffar — hel familjepension. Denna är för

änka utan barn lika med familjepensionsunderlagets belopp; finnas dessutom

barn, förhöjes pensionen med 40 procent för ett barn och med ytterligare

10 procent för varje barn därutöver. Efterlämnas endast barn, utgör

pensionen för ett barn halva familjepensionsunderlaget, för två barn

hela underlaget, och för tre barn underlaget, ökat med 40 procent; äro barnen

fler än tre, tillkommer för varje ytterligare barn 10 procent av underlaget.

Har befattningshavaren inträtt i tjänst så sent, att han ej till pensionsåldern

kunnat intjäna 30 tjänstår, erhålla de efterlevande i allmänhet avkortad

pension, som efter försäkringstekniska regler bestämmes i förhållande

till det antal tjänstår, som kunnat till pensionsåldern intjänas.

Örn befattningshavare avgår före pensionsåldern utan att erhålla genast

börjande tjänstepension, har den vid hans sedermera timande frånfälle efterlämnade

familjen rätt till försäkringstekniskt beräknad avkortad pension,

svarande mot de avgifter, som hunnit erläggas.

Liksom i fråga om tjänstepension erfordras jämväl i fråga om familjepension,

att viss engångsavgift av huvudmannen betalas, örn befattningshavare

vid den tidpunkt, då årsavgifter börja erläggas till pensionsanstalten,

överskridit 30 års ålder och föregående tjänstgöring skall tillgodoräknas i

pensionshänseende. Engångsavgiften kan av huvudmannen få inlevereras

till pensionsanstalten medelst annuiteter under högst 30 år. Huvudmannen

äger rätt att genom löneavdrag, som beräknas av pensionsanstalten, uttaga

ersättning av befattningshavaren för hela engångsavgiften för familjepension,

men befattningshavaren kan erhålla befrielse (helt eller delvis) från

dessa löneavdrag, varvid engångsavgiften i motsvarande mån nedsättes, men

även familjepensionsrätten minskas i förhållande till bortfallen engångsavgift.

Härefter har pensionsanstalten upptagit till behandling vissa i samband

med införandet av familjepensionering för polismän stående särskilda frågor

och därvid anfört i huvudsak följande:

Familjepensionsrätt i pensionsanstalten torde skäligen böra göras valfri för

polisman, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande

redan anmälts till tjärns tepensionsrätt i anstalten.

Dylik befattningshavare bör få inom viss tid, förslagsvis ett halvt år, anmäla

om hail önskar familjepensionsrätt eller icke; dock att sålunda undantagen

befattningshavare icke bör vara fritagen från delaktighet i familjepensionsliänseende

längre än han kvarstår i samma befattning.

Vid tjänstepensionsavgiftens beräkning förutsattes, att befattningshavarna

i genomsnitt skulle komma att anställas och vinna inträde i pensionsanstalten

vid 24 å 25 års ålder. Om samma antagande nu göres i fråga om

famil jepensionsavgiften, kan med tillämpning av de för pensionsanstalten

gällande, genom kungörelse den 23 april 1920 (nr 167) fastställda

försäkringstekniska grunderna beräknas, att en årsavgift av ungefär

14.5 procent av familjepensionsunderlaget skulle täcka kostnaden för familjepensionsrätten,

om avgiften erlägges under befattningshavarens hela

tjänstetid. Avgiftssatsen torde lämpligen avrundas till 15 procent. Familje
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2Ö6.

15

pensionsavgiften bör, i enlighet med vad som inom pensionsanstalten är

regel, helt ankomma på befattningshavaren att bestrida.

Enligt de allmänna bestämmelserna regleras familjepensionens belopp av

det antal tjänstår, som den avlidne vid frånfälle! räknade, tillika med, örn

han avled i tjänst eller efter avgång med genast börjande förtidspension, det

antal år, som kunnat ytterligare intjänas, örn han fått tjänstgöra till pensionsåldern.

De allmänna bestämmelserna innehålla ej några särskilda

stadganden örn tjänstår sberäkning för familjepension,

utan för sådan pension tillgodoräknas samma tjänstår, som allmänt få medräknas

vid tjänstepensions bestämmande. Då nu familjepensionsrätt införes

för de till anstalten anslutna befattningshavarna vid polisväsendet,

skulle — örn särskilda föreskrifter ej lämnas — nämnda förhållanden medföra,

att dessa befattningshavare finge, utan särskild avgift, i familjepensionshänseende

tillgodoräkna sig jämväl de år, för vilka delaktigheten i anstalten

avsett allenast tjänstepension. Pensionsanstalten föreslår därför ett

övergångsstadgande av innebörd att tid, för vilken för befattningshavare vid

polisväsendet erlagts avgift till pensionsanstalten blott för tjänstepension,

må vid bestämmande av familjepensionsbelopp medräknas allenast i den

mån i enlighet med § 9 i reglementet erlägges engångsavgift för familjepension.

I detta sammanhang vill pensionsanstalten även beröra en annan tjänstårsberäkningsfråga.

Jämlikt § 83 i reglementet må vid bestämmande

av genast börjande tjänstepensions belopp befattningshavare vid

polisväsendet kunna tillgodoräknas tjänstår jämväl för den tid, han efter

fyllda 20 år i en följd innehaft icke ordinarie befattning vid polisväsendet,

därest denna befattning i avseende å tjänstgöringens art och omfattning

finnes svara mot eller vara jämförbar med den, för vilken pension skall åtnjutas,

samt befattningshavaren icke samtidigt haft annan polisbefattning,

sorn medför rätt till pension. Pensionsanstalten finner sig ej — särskilt med

hänsyn till att nämnda tjänstårsberäkning medgives utan att några avgifter

härför erläggas vare sig av huvudmannen eller av befattningshavaren —

hava skäl att föreslå en utvidgning av denna för tjänstepensioneringen avsedda

bestämmelse till att gälla jämväl familjepensioneringen.

Beträffande befattningshavare, som utan att erhålla

genast börjande invalid- eller sjukpension, avgår ur

tjänst före pensionsåldern, gäller i pensionsanstalten den grundregeln,

att, örn avgången ej föranletts av befattningens indragning, befattningshavaren

härvid bibehåller allenast den tjänste- och familjepensionsrätt,

som svarar mot de avgifter, han själv haft att erlägga under den tilländalupna

tjänstetiden. För den i anstalten delaktiga polispersonalen gäller

emellertid -— detta i anslutning till ett allmänt stadgande i 4 § av förordningen

den 6 juni 1925 (nr 172) med vissa bestämmelser angående befattningshavares

vid polisväsendet rätt till lön och pension m. m. — den

särbestämmelsen, att förtidsavgången befattningshavare alltid skall hava

rätt till uppskjuten tjänstepension, beräknad ej blott på grundval av den

avgift, som ålegat befattningshavaren personligen, utan även på den övriga

delen av den efter närmare angivna försäkringstekniska regler beräknade

avgift, sorn är erforderlig för läckande av pensioncringskostnaden. Detta

beräkningssätt tillämpas beträffande andra personalgrupper allenast för det

fall, ali avgången ur tjänst är föranledd av befattningens indragning. Enär

emellertid i fråga om polismäns rätt till familjepension ej finnes något allmänt

stadgande, analogt nied åsyftade i nyssnämnda förordning den G juni

1925 intagna tjänstepensionsbestämmelse, finner sig pensionsanstalten sakna

anledning atl för de i anstalten delaktiga polismännen föreslå någon särbo
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 256-

stämmelse i fråga om beräkningn av familjepensionen i händelse av befattningshavarens

förtidsavgång.

I samband med antagandet av lagen örn polisväsendet i riket beslöts,

att staten skulle påtaga sig 73 av kostnaden för pensionering av den grupp

av befattningshavare vid polisväsendet, som kunde anslutas till statens pensionsanstalt.

På grund härav bär i § 88 anstaltens reglemente införts ett

stadgande örn att staten erlägger V3 av förekommande engångsavgift

jämlikt § 9 mom. 1 i reglementet (engångsavgift för retroaktiv tjänstårsberäkning

för befattningshavare). Att staten jämväl skulle bestrida 73 av

engångsavgift för familjepension kan emellertid ej ifrågasättas, och § 88

bör därför nu ändras därhän, att av stadgandet framgår, att detsamma

gäller allenast tjänstepension.

Å familjepensioner från statens pensionsanstalt utgår för närvarande

dyrtidstillägg av statsmedel, men anstalten anser sig ej böra föreslå,

att sådant skall utgå jämväl å pension till polismans efterlevande, detta med

hänsyn till, bland annat, att dyrtidstillägg i allmänhet ej synes utgå å de

löner, som ligga till grund för bestämmande av tjänstepensionsunderlagens

och därmed även familjepensionernas belopp.

Slutligen har pensionsanstalten upptagit till behandling frågan örn införande

av möjlighet till familjepensionering i anstalten jämväl av andra befattningshavare

vid polisväsendet än dem, som vunnit delaktighet i pensionsanstalten

i tjänstepensionshänseende. Detta spörsmål kunde enligt pensionsanstaltens

förmenande begränsas till att avse frågan, huruvida enbart

familjepensionsrätt skulle kunna medgivas befattningshavare, för vilka möjlighet

till tjänstepensionsrätt i anstalten funnes men ej begagnades. Till en

dylik anordning ställde sig anstalten av flera skäl betänksam. Anslutningen

skulle icke bliva obligatorisk, varför det kunde befaras, att anstalten skulle

tillföras ett urval av delägare, som i riskhänseende vore sämre än genomsnittet,

en omständighet som svårligen kunde kompenseras genom höjda avgifter

eller andra dylika åtgärder. En sådan särskild familjepensionering

vore även i formellt hänseende förbunden med vissa svårigheter, då bestämmelserna

örn familjepensionsrätt i anstaltens reglemente anknutits till tjänstepensionsvillkoren,

vilka emellertid kunde vara ganska växlande för polismännen,

då deras tjänstepensionering ej vore enhetligt ordnad. Anstalten

ville slutligen framhålla, att enligt dess åsikt något mera trängande behov

av en särskild anordning med enbart familjepensionering för polismän ej

gärna kunde förefinnas, om den i anstalten förefintliga tjänstepensioneringen

nu förbundes med familjepensionering. Något önskemål om en dylik anordning

förelåge ej, pensionsanstalten veterligt, från någon annan grupp av befattningshavare.

Örn verkligen något behov därav förefunnes för polispersonalen,

torde väl detta särskilt vara betingat av att för nuvarande befattningshavare

tjänstepensioneringen ordnats på annat sätt än genom pensionsanstalten,

men i sådant fall vore behovet av övergående art, enär ju

för efterträdarna till dessa befattningshavare den föreslagna kombinerade

tjänste- och familjepensioneringen kunde anlitas. Pensionsanstalten funne

på grund av det anförda, att staten i pensionshänseende tillräckligt sörjt för

befattningshavarna vid polisväsendet, om kombinerad tjänste- och familje
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 256.

17

pensionering för dem anordnades i anstalten, och ansåge sig därför icke

kunna tillstyrka införandet av jämväl möjlighet till enbart familjepensionering.

I utlåtande den 18 december 1937 har statskontoret i huvudsak tillstyrkt

pensionsanstaltens förslag. Statskontoret har dock ställt sig tveksamt mot

pensionsanstaltens förslag, att dyrtidstillägg av statsmedel icke skulle utgå

till efterlevande efter befattningshavare vid polisväsendet och framhållit,

att dessa pensionstagare därigenom komme i särställning i förhållande till

övriga pensionstagare vid anstalten.

Med hänsyn till den omfattning, vari städer ävensom köpingar, vilka själva Departementet

bekosta erforderlig polispersonal — sålunda polisdistrikt, som icke kunna chelenför

sina befattningshavare vinna delaktighet i statens pensionsanstalt —

själva vidtagit anordningar för beredande av familjepensionsrätt för polispersonalen,

synas mig särskilda åtgärder från statsmakternas sida icke påkallade

för familjepensionsfrågans ordnande inom dessa distrikt.

Vad däremot beträffar den till över 1,300 ordinarie befattningshavare

uppgående personalen vid polisdistrikten på landsbygden, vilka distrikt kunna

i statens pensionsanstalt förvärva delaktighet i tjänstepensionshänseende

för befattningshavarna, synes ordnad familjepensionering förekomma endast

undantagsvis. På sätt i ärendet framhållits måste det anses såsom ett

önskemål, att personalen i dessa distrikt mer regelmässigt förvärvar familjepensionsrätt.

För vinnande av detta syfte torde viss statens medverkan vara

erforderlig. En lämplig väg synes vara att, i enlighet med pensionsanstaltens

förslag, den nuvarande pensioneringen i anstalten utsträckes till att omfatta

även familjepensionering. Enär delaktigheten i statens pensionsanstalt i och

för sig är frivillig, skulle härav icke följa skyldighet för polisdistrikten att

ordna familjepensionering för sin personal. Innebörden av den förordade

omläggningen skulle vara, att polismans anslutning till pensionsanstalten

för framtiden icke skulle få avse allenast tjänstepensionsrätt utan alltid

måste omfatta även familjepensionsrätt. Detta skulle även gälla beträffande

av landsting anställd polispersonal.

Med tillämpning av vad nu föreslagits skulle sannolikt med tiden familjepensionering

bliva genomförd i sådan utsträckning bland landsbygdens polispersonal,

att särskild bestämmelse om skyldighet att tillförsäkra personalen

familjepensionsrätt icke torde påkallas. Med hänsyn härtill och på av

pensionsanstalten anförda skäl finner jag mig icke böra förorda ytterligare

åtgärder för beredande av familjepensionsrätt för nu omförmälda polispersonal.

Mot vad pensionsanstalten anfört i fråga örn den närmare utformningen

av den av mig sålunda tillstyrkta anordningen har jag icke något att erinra

utom vad angår förslaget, att dyrtidstillägg icke skulle få åtnjutas å familjepensionen.

Statskontoret har ställt sig tveksamt till detta förslag och framhållit,

att polispersonalens efterlevande härigenom skulle komma i särställning

i förhållande till andra familjepensionstagare. För egen del har jag

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 256. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

icke heller kunnat finna en dylik undantagsbestämmelse tillräckligt motiverad,

utan anser jag, att dyrtidstillägg bör utgå även å dessa familjepensioner.

Det torde böra ankomma å Kungl. Maj :t att, sedan riksdagen fattat beslut

i ärendet, vidtaga de författningsändringar, som erfordras för genomförande

av vad jag här förordat. Ändringarna synas böra träda i kraft den 1 juli

1938.

3. Delaktighet i statens pcnsionsanstalt för befattningshavare vid hovkapellet.

Hovkapellets ordinarie personal skall för såväl tjänste- som familjepension

tillhöra »Kungl, hovkapellets pensionsinrättning (understödsförening)», vars

stadgar fastställts av socialstyrelsen. Stadgarna innehålla i huvudsak följande:
Envar,

som vid hovkapellet erhåller ordinarie befattning av i stadgarna

närmare angivet slag och är svensk medborgare, är skyldig inträda i pensionsinrättningen.

Delägarna äro uppdelade i två delägareklasser, av vilka

den första klassen består av förste och andre kapellmästare samt den andra

klassen omfattar övriga delägare. För de båda klasserna gälla olika pensions-

och avgiftsbelopp.

Tjänstepension utgår antingen såsom egenpension eller såsom förtidspension.

Egenpensionen, som närmast motsvarar ålderspension

inom det statliga pensionsväsendet, tillkommer delägare, som uppnått 50 års

ålder och tillhört pensionsinrättningen minst 25 år. Den, som enligt kontrakt

mot årlig lön antagits till extra tjänstgörande i hovkapellet och sedermera

blir delägare i inrättningen, må tillgodoräkna dylik extra tjänstgöring som

delägartid under förutsättning, bland annat, att motsvarande årsavgift jämte

ränta erlägges. Örn någon delägare lämnar hovkapellet, innan han uppfyllt

villkoren för pension, må han — om han uppfyller vissa förutsättningar i avseende

å längden av delägarskapet —- efter styrelsens medgivande kvarstå i

inrättningen mot erläggande av vederbörliga avgifter och med rätt att efter

uppnådda 50 levnadsår och 25 delägarår tillträda pension. Efter den, som

avgår från sin befattning vid hovkapellet utan att tillträda pension och icke

kvarstår i pensionsinrättningen, utgår emellertid under vissa villkor begravningshjälp

(1,600 kronor i första och 1,200 kronor i andra delägarklassen).

Egenpensionens storlek beror på det antal tjänstår i hovkapellet delägaren

kan tillgodoräkna, därvid som ytterligare villkor gäller, att tjänsteåren

skola vara minst 10. Såsom framgår av nedan intagen tabell växlar pensionsbeloppet

i förhållande till antalet tjänstår, och utgår högsta pension,

då antalet tjänstår utgör minst 25. Emellertid gäller beträffande egenpensioneringen,

att första delägarklassen har allenast ett och andra delägarklassen

allenast 28 pensionsrum, varför högst 29 delägare kunna samtidigt åtnjuta

egenpension. Om intet pensionsrum finnes ledigt, då delägare blir berättigad

till egenpension, måste han invänta uppkomsten av sådan ledighet. Rätt till

förtidspension tillkommer delägare, som genom sjukdom eller olycks
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

19

fall blivit varaktigt oförmögen till arbete och som vid sin därav orsakade

avgång ur tjänsten räknar minst 10 delägarår och icke senare än vid uppnådda

30 levnadsår vunnit inträde i pensionsinrättningen, med möjlighet

dock för av nämnda anledning avgången delägare, som innehar mindre antal

delägarår än 10, att under vissa förutsättningar återbekomma erlagda avgifter

helt eller delvis. Förtidspensionen är till storleken beroende av antalet delägarår

i pensionsinrättningen och utgår, på sätt nyss åberopade tabell utvisar,

med högsta belopp vid minst 25 delägarår.

Familjepension tillkommer med vissa begränsningar med hänsyn till tidpunkten

för äktenskapets ingående delägares änka och barn av äktenskaplig

börd, därvid regelmässigt fordras, att delägaren vid sin död tillhört pensionsinrättningen

minst 10 år. Änka äger uppbära pension så länge hon lever

ogift och barn till dess det uppnått 18 års ålder. Familjepensionens storlek

är beroende av det antal år, varunder mannen eller fadern tillhört inrättningen

och beräknas med utgångspunkt från i nedanstående tabell angivna

belopp. Dessa grundbelopp utgå då den avlidne efterlämnat allenast änka

eller ock — då änka ej finnes — två eller flera pensionsberättigade barn.

Änka jämte ett eller flera pensionsberättigade barn äger uppbära med 50

procent förhöjt pensionsbelopp. Familjepension till ett ensamt barn utgår

med hälften av de i tabellen angivna beloppen.

Från och med år 1929 hava å de i tabellen angivna pensionsbeloppen till

samtliga pensionstagare utgått procentuella tillägg, vilka bestritts dels av

medel, som av de sammanlagda egenpensionsbelopp, som enligt stadgarna

Tabell, utvisande enligt stadgarna tor hovkapellets pensionsinrättning

utgående pensionsbelopp:

lia klassen

kr.

2:a klassen

kr.

Egenpension efter minst:

10 tjänstår..........................

1,600

1,200

15 » ..........................

1,733

1,333

20 > ..........................

1,867

1,466

25 > ..........................

2,000

1,600

Förtidspension efter minst:

10 delägarår........................

1,200

900

15 > ........................

1,466

1,133

20 > ........................

1,732

1,366

25 • ........................

2,000

1,600

Familjepension efter minst:

10 delägarår........................

600

450

15 » ........................

720

540

20 » ........................

840

630

25 > ........................

960

720

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 256-

må högst utgå, inbesparats genom att pensionsberättigad delägare kvarstår

i tjänst och under denna tid icke äger uppbära pension, dels av överskott

å till förmån för pensionsinrättningen två gånger årligen anordnade

recettföreställningar å kungl, teatern, dels ock av s. k. konsertavgifter, utgående

för hovkapellets biträde utom tjänsten vid offentliga musiktillställningar.

Med anlitande av dessa inkomster utgick under år 1937 pensionstillägg

å 11 procent med tillhopa 6,072 kronor, motsvarande för högsta egenpension

i andra delägareklassen 176 kronor. Härjämte har av lotterimedel,

som av Kungl. Maj:t alltsedan år 1931 anvisats med 10,000 kronor för år,

utgått förbättring av egen- och förtidspensionerna. Denna pensionsförbättring

har fördelats lika bland pensionärerna och uppgick år 1937 till 361

kronor 45 öre. Sammanlagt har alltså egenpensionär i andra klassen med

högsta pension senast uppburit en årlig pension av 2,137 kronor 45 öre.

Storleken av begravningshjälp efter delägare, som avlidit, innan han blivit

pensionsberättigad, är beroende av antalet delägarår vid dödsfallet och huruvida

pensionsberättigade efterlevande finnas. Beloppen framgå av följande

uppställning:

Begravningshjälpen utgör, där delägaretiden

varat

i lia klassen

kr.

i 2:a klassen

kr.

mindre än 10 år ..........................................

1,600

1,200

minst 10 men ej 15 år samt pensionsberättigad efterlevande

800

600

minst 10 men ej 15 år utan att pensionsberättigad efterlevande

2,000

500

1,600

400

minst 15 år samt pensionsberättigad efterlevande finnes......

minst 15 år utan att pensionsberättigad efterlevande finnes ..

2,400

2,000

Efter delägare, som tillträtt pension, utgår begravningshjälp med 500 kronor

i första och 400 kronor i andra delägarklassen.

Till pensionsinrättningen skall delägare erlägga dels inträdesavgift med

1,600 kronor i första klassen och 1,200 i andra klassen dels ock årsavgift,

vilken senare uppgår till 180 kronor i första klassen och 144 kronor i andra

klassen.

Beträffande antalet delägare och pensionärer i hovkapellets pensionsinrättning

ävensom pensionsinrättningens ekonomiska ställning torde få lämnas

följande ur den år 1938 avlämnade förvaltningsberättelsen hämtade uppgifter.

Den 1 januari 1938 utgjorde antalet delägare 84, inberäknat tjänstepensionärer.

Tjänstepensionernas belopp utgjorde under år 1937 sammanlagt

47,889 kronor, pensionstillägg icke inberäknade. Antalet från inrättningen

pensionsberättigade änkor var vid 1938 års ingång 18, till vilka under år 1937

utbetalats sammanlagt 11,970 kronor, bortsett från pensionstillägg.

Inrättningens inkomster och utgifter under år 1937 samt tillgångar vid

samma års slut utgjorde:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 256- Inkomster.

Räntor ........................................ kronor 69,624:88

Delägames bidrag: inträdesavgifter kronor 1,638:28

årsavgifter .................. .» 6,924:— » 8,562:28

Statsanslag .................................... 8 5,000: —

Anslag av lotterimedel för pensionstillägg .......... » 10,000: —

Recettmedel .................................... » 3,452:96

Konsertavgifter ................................ » 500: —

Besparade pensioner ............................ » 5,133:50

Extra inkomster: kursvinst å obligationer .......... » 267,057:60

av gästspel m. m....................... »_631:11

Summa kronor 369,962:33.

Pensioner:

egenpension ..........

familjepension ........

förtidspension ........

Pensionstillägg:

egenpensionärer ......

familjepensionärer

förtidspensionärer

Begravningshjälp .......

Kursförlust å obligationer

Förvaltningskostnader:

hyra för kassalokalen .

avlöningar ..........

expenser ............

Utgifter.

.. kronor 46,800:—

» 11,970: —

. . » 1,088:83

kronor 14,198: 32

» 1,353: —

» 520:68

kronor 500:—

» 4,935: —

» 1,190:53

kronor

»

59,858: 83

16,072: —

800: —

5: —

6,625: 53

Summa kronor 83,361:36.

T illgångar.

Kassabehållning ................................ kronor 0:63

Å checkräkning ................................ » 118:58

Å uppsägningsräkning............................ » 1,828:86

Å kapitalräkning ................................ » 53,911:72

Utlånta medel: mot inteckningar i fast egendom .... » 130,000: —

mot namnsäkerhet ............................ » 495: —

Räntebärande obligationer ........................ » 1,670,923:33

Premieobligationer:

5 st. Teaterbyggnadskonsortiets av 1893 .......... » 40: —

Upplupna, ej förfallna räntor .................... » 9,989:07

Inventarier .................................... » 50: —

Summa kronor 1,867,357:19. I

I tillgångarna ingående räntebärande obligationer äro upptagna till inköpsvärdet.

Nuvarande börsvärde utgör omkring 1,780,000 kronor.

Staten har i viss utsträckning bidragit till kostnaderna för ifrågavarande

pensionering. Sålunda har sedan en följd av år under elfte huvudtiteln uppförts

anslag till Bidrag till kungl, hovkapellets pensionsinrättning, under senare

år utgående med 5,000 kronor. Vidare erhöll inrättningen år 1919 av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

lotterimedel i runt tal 440,000 kronor, varjämte alltsedan år 1931 av lotterimedel

utgått förut omförmält bidrag å 10,000 kronor för år till förbättring

av tjänstepensionerna.

Hos Kungl. Majit hava hovkapellets medlemmar i en den 22 april 1937

dagtecknad skrift hemställt om åtgärder för åvägabringande av förbättrade

pensionsförhållanden och därvid, med förmälan att hovkapellets pensionsinrättning

från svenska personalpensionskassan (S. P. P.) emottagit anbud

angående pensionskassans övertagande av hovkapellets pensionering, hemställt

att nödiga medel måtte anvisas för genomförande av en sådan anordning.

För ändamålet erfordrades, att S. P. P. — utöver pensionsinrättningens

samtliga tillgångar — erhölle ett engångsbelopp å omkring

340,000 kronor. Dessutom måste för pensioneringen erläggas betydligt höjda

pensionsavgifter, till vilka kungl, teatern såsom arbetsgivare borde bidraga

med omkring 50,000 kronor för år.

Styrelsen för kungl, teatern hemställde i yttrande den 27 april 1937 om

bifall till den av hovkapellets medlemmar gjorda framställningen och anförde

därvid i huvudsak följande:

Enligt styrelsens mening är det av allra största vikt för kungl, teaterns

verksamhet, att pensionsfrågan för hovkapellet en gång för alla löses på ett

för dess medlemmar tillfredsställande sätt. För närvarande har styrelsen

med hänsyn till de låga pensionerna och med hänsyn till att pensionsrum

icke ens finnas tillgängliga för medlemmar, vilka för länge sedan uppnått

pensionsåldern, måst tillgripa den ur konstnärlig synpunkt synnerligen beklagliga

åtgärden att överflytta äldre pensionsmässiga hovkapellister från

ordinarie stat till befattningar på extra stat, vilka senare egentligen äro

avsedda såsom rekryteringsbefattningar för yngre musiker. Härigenom har

den nödvändiga föryngringen av hovkapellet alldeles måst upphöra, vilket

som lätt inses är en stor olägenhet och innebär en allvarlig fara för operaverksamheten.

Teaterrådet tillstyrkte i utlåtande den 9 juni 1937 åtgärder för slutgiltig

lösning av hovkapellets pensionsfråga.

Sedan Kungl. Majit genom remiss den 14 juni 1937 anbefallt statens pensionsanstalt

att verkställa utredning och avgiva förslag rörande ny pensionsordning

för hovkapellet genom anstaltens övertagande av hovkapellets pensionsinrättnings

tillgångar och förbindelser, har pensionsanstalten med utlåtande

den 19 oktober 1937 överlämnat utredning och förslag, varom nyss

nämnts. Pensionsanstalten har i detta utlåtande tillstyrkt, att pensionsanstalten

skulle, mot övertagande av hovkapellets pensionsinrättnings tillgångar

och förbindelser, omhändertaga pensioneringen av hovkapellets medlemmar

och deras efterlevande, och därvid anfört följande:

De nuvarande pensionsförhållandena för befattningshavarna vid hovkapellet

kunna enligt pensionsanstaltens mening icke anses tillfredsställande

främst på den grund, att pensionsbeloppen icke stå i skälig relation till befattningshavarnas

avlöningsförmåner samt att rätten till s. k. egenpension är

beroende av tillgången till lediga pensionsrum. Pensionsanstalten finner

därför en omorganisation av pensioneringen motiverad.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-56-

23

Skola vid en sådan omorganisation, såsom torde hava förutsatts, pensionerna

bringas att någorlunda motsvara inom annan statsunderstödd pensionering

i allmänhet ifrågakommande pensionsbelopp, måste man räkna med

avsevärda pensionskostnader utöver dem, som kunna bestridas av den nuvarande

pensionsinrättningens samlade fonder, nu utgående statsbidrag samt

framtida bidrag av befattningshavarna. Då arbetsgivaren — kungl, teaterns

aktiebolag — icke lärer kunna utan särskilda tillskott för ändamålet gälda

merkostnader av den storleksordning, varom fråga blir, kan en rationell

omorganisation av pensioneringen icke genomföras med mindre ökade statliga

bidrag till pensionskostnaderna i en eller annan form ställas till förfogande.

Det torde härvid kunna förutsättas, att staten får helt fullgöra de avgiftsbetalningar,

som vid en omorganisation kunna komma att åvila huvudmannen.

Det har ifrågasatts, att pensioneringen skulle överlåtas på svenska personalpensionskassan

(SPP). Detta skulle medföra bland annat, att pensionsbeloppen

och därmed pensionskostnaderna bleve beroende ej endast av de

löner, som vid pensioneringens början anmälts till kassan för pensionsförsäkring,

utan jämväl av framtida ändringar av dessa löner. Därigenom kan,

särskilt vid en framdeles möjligen inträffande allmän reglering uppåt av de

kontraktsenligt bestämda lönerna, en stegring av de årliga avgifterna uppkomma,

vilken, därest staten icke förbehåller sig kontroll över pensionskostnaderna

genom meddelande av föreskrifter rörande storleken av de pensionsförsäkrade

lönerna, kan leda till, att ett med hänsyn till ursprungligen

beräknade pensionskostnader avpassat statsbidrag kommer att bliva otillräckligt.

Vidare är att märka, att SPP räknar med säkerhetstillägg till avgifterna,

varigenom pensionskostnaderna måste bliva något större än vid en

statlig pensionering. Enligt pensionsanstaltens mening kan det för övrigt

starkt ifrågasättas, huruvida det överhuvud taget är lämpligt att för pensionering

av befattningshavare vid en statsunderstödd institution så avsevärda

statsbidrag, som bär erfordras, tillföras en enskild försäkringsanstalt.

Ur här angivna synpunkter förefaller det vara lämpligare, att pensionsfrågan

för befattningshavarna vid hovkapellet löses genom deras inordnande i

statens pensionsanstalt, såsom för övrigt skett beträffande det övervägande

flertalet andra i statstjänst ej direkt anställda befattningshavare, till vilkas

pensionering staten bidrager. Ehuru det med hänsyn till det sätt, varpå det

ekonomiska förhållandet mellan staten och kungl, teatern är reglerat, ävensom

till anställningsförhållandena för hovkapellets personal kan synas tveksamt,

örn ett inordnande av hovkapellets pensionsinrättning i statens pensionsanstalt

bör ske, innan genom en revision av anstaltens reglemente riktlinjerna

för den genom anstalten bedrivna statliga pensioneringsverksamheten

klarlagts, vill pensionsanstalten dock icke motsätta sig, att ett sådant inordnande

nu sker. I detta sammanhang vill pensionsanstalten erinra örn att

en motsvarande pensionsordning beträffande hovkapellet tidigare föreslagits

av de s. k. centraliseringssakkunniga, vilka i sitt den 3 november 1917 avgivna

betänkande II angående det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering

förutsatte, att hovkapellets medlemmar skulle inbegripas i de av dem

föreslagna bestämmelserna rörande statens tjänstemannapensionering.

Pensionsanstalten utgår sålunda i det följande från den förutsättningen, att

pensionsrätt beredes befattningshavarna vid hovkapellet i statens pensionsanstalt.

Enligt från hovkapellet inhämtade upplysningar liro där anställda 54 ordinarie

och 15 extra befattningshavare. 1 fråga örn de senare, vilka äro hänförda

till en särskild lönegrupp (12), har uppgivit», att anställningsformen är

densamma som för de ordinarie befattningshavarna, att befattningshavarna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

normalt kunna förutsättas vinna befordran till ordinarie anställning samt att

de benämnas extra huvudsakligen till åtskillnad från de befattningshavare,

som äro förpliktade att tillhöra den nuvarande pensionsinrättningen. Vid

sådant förhållande finner pensionsanstalten anledning föreligga att, såsom

föi utsatts i det av SPP uppgjorda pensionsförslaget samt i centraliscringssakkunnigas

förenämnda betänkande, låta pensioneringen omfatta såväl ordinarie

som s. k. extra befattningshavare.

Tidigare har deltagandet i pensioneringen varit obligatoriskt för de befattningshavare

vid hovkapellet, vilka varit tillerkända pensionsrätt. En

omoiganisation i syfte att avägabringa en rationell pensionering bör ej

rimligen föranleda ett frångående av denna princip. Pensionsanstalten utgår

alltså ifrån att befattningshavarna skola vara skyldiga att tillhöra anstalten

och att salunda, i likhet med vad som förut gäller för vissa veterinärer och

läkare, vad i § 5 reglementet för pensionsanstalten stadgas örn reglering av

befattning icke skall äga tillämpning, oaktat minimiårsavlöning ei är författningsenligt

fastställd.

I förevarande fall, där lönerna grunda sig på uppsägbara individuella kontrakt

mellan arbetsgivaren och den anställde, kan tjänstepensionsunderlaget

vid obligatorisk delaktighet ej rimligen bestämmas till viss del av avlöningen

och salunda tillåtas variera med denna. Detta skulle nämligen medföra, att

statens pensionskostnader bleve beroende av nämnda löner, över vilka staten

icke torde hava någon direkt kontroll. Till undvikande härav bör tjänstepensionsunderlagets

belopp till siffran fastställas i pensionsanstaltens reglemente.

I avseende å löneställning äro samtliga befattningshavare utom två kapellmästare

för närvarande fördelade på 12 lönegrupper med slutlöner varierande

mellan 5,169 och 8,152 kronor. Till vissa av dessa lönegrupper äro hänförda

ett stort antal befattningar -— ända till 11 — nied olika benämningar.

Att under sådana förhållanden genom meddelande av invecklade föreskrifter

söka genomföra en differentiering i avseende å tjänstepensionsunderlagen

linner pensionsanstalten ej lämpligt. Bortsett från de båda kapellmästarna,

vilka stå utanför lönegruppsindelningen och intaga en särställning i lönehänseende,

synes därför ett för samtliga befattningshavare gemensamt tjäustepensionsunderlag

böra reglementsenligt fastställas.

För att erhålla en utgångspunkt för bestämmande av ett sådant tjänstepensionsunderlag

har pensionsanstalten undersökt storleken av befattningshavarnas

nuvarande medelslutlön. Vid denna undersökning hava uteslutits

de s. k. extra befattningshavarna, vilka i allmänhet hava att motse befordran

till ordinarie anställning efter en jämförelsevis begränsad tid. För de ordinarie

befattningshavarna, kapellmästarna ej inräknade, har nämnda medelslutlön

befunnits utgöra så gott som exakt 6,600 kronor. Å lönerna lära

dyrtidstillägg icke utgå. Räknar man med alt i lönen ingår ett belopp, motsvarande

dyrtidstillägg med 10 procent, utgör den för sådant tillägg reducerade

medelslutlönen 6,000 kronor. Denna lön motsvarar nära slutlönen

(6.048 kronor) å s. k. G-ort i lönegrad B 16 enligt den för civila statstjänstemän

gällande löneplanen. För manliga tjänstemän i denna lönegrad (inom

hovkapellet synes endast en kvinnlig befattningshavare vara anställd) utgör

tjänstepensionsunderlaget enligt civila tjänstepensionsreglementet 3,240 kronor.

På grund härav vill pensionsanstalten förorda, att det gemensamma

tjänstepensionsunderlaget i förevarande fall bestämmes till 3,300 kronor. Familjepensionsunderlaget

blir därvid 960 kronor enligt de allmänna bestämmelserna

i pensionsanstaltens reglemente.

Till jämförelse må framhållas, att motsvarande underlag är för ordinarie

manlig lärare vid musikaliska akademien 4,200 kronor och för musikdirektör

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 256-

vid armén 3,036 kronor samt att tjänstepensionsunderlaget för manlig musiklärare

vid allmänt läroverk synes kunna väntas bliva bestämt till 3,924

kronor.

För de båda kapellmästarna, vilkas årslöner utgöra 19,000 respektive

12,000 kronor, torde tjänstepensionsunderlaget böra bestämmas till 6,000 kronor

eller det högsta nu inom pensionsanstalten förekommande. Familjepensionsunderlaget

skulle därvid bliva 1,500 kronor.

Pensionsåldern anser pensionsanstalten böra bestämma till 60 år. Samma

pensionsålder har förutsatts i det av SPP avgivna pensions! örslaget och lämnats

utan erinran av såväl teaterstyrelsen som befattningshavarna. Jämväl

centraliseringssakkunniga föreslogo på sin tid en pensionsålder av 60 år.

Med hänsyn bland annat till möjligheten att upprätthålla hovkapellets konstnärliga

standard synes det dock erforderligt att bereda befattningshavare

möjlighet att komma i åtnjutande av genast börjande tjänstepension vid en

tidigare ålder, dock ej före uppnådda 55 levnadsår, därest han frivilligt avgår

på grund av minskad arbetsförmåga eller av teaterstyrelsen uppsäges.

Det för hel tjänstepension erforderliga antalet tjänstår bör enligt pensionsanstaltens

mening bestämmas till 30. Visserligen talar den omständigheten,

att medelåldern för anställning vid hovkapellet i fråga örn nuvarande

befattningshavare är så låg som 25Va år, för en skärpning av kravet på intjänta

tjänstår. Men då enligt uppgift medelåldern för avgång med pension

under senaste tiden utgjort omkring 56 år, vilket tyder nå att man har att

motse avgång med förtidspension i relativt stor utsträckning, samt medelanställningsåldern

kan väntas komma att stiga, torde sådan skärpning icke

vara motiverad.

I likhet med vad i allmänhet gäller inom pensionsanstalten i fråga örn befattningshavarnas

årliga avgifter, synas dessa avgifter i förevarande fall böra

bestämmas så, att tjänstepensionsavgiften utgör omkring Vs av den årsavgift,

som enligt de för anstalten gällande beräkningsgrunderna kan antagas erforderlig

för täckande av tjänstepensionskostnaden, samt familjepensionsavgiften

hela den årsavgift, som kräves för familjepensionskostnadens bestridande.

Tillämpas denna regel i förevarande fall och antages anställningsåldern till

27 år, blir tjänstepensionsavgiften omkring 5 procent av tjänstepensionsunderlaget

och familjepensionsavgiften omkring 16 procent av familjepensionsunderlaget.

Att ålägga huvudmannen avgiftsskyldighet synes icke påkallat,

enär sådan skyldighet icke torde kunna av honom fullgöras utan hjälp av

statsbidrag för ändamålet.

Därest pensioneringen ordnas på ovan angivet sätt, böra tydligen de bestämmelser,

som reglera densamma, utan inskränkning tillämpas å de befattningshavare,

som vinna anställning i med pensionsrätt förenad befattning

vid hovkapellet efter tidpunkten för bestämmelsernas ikraftträdande, vilken

tidpunkt här antagits till den 1 juli 1938. För befattningshavare, som redan

innehava anställning vid ikraftträdandet, bliva däremot vissa övergångsbestämmelser

erforderliga.

Sålunda torde de av sistnämnda befattningshavare, vilka vunnit delaktighet

i hovkapellets pensionsinrättning, böra beredas tillfälle att, därest de så

önska, eller särskild anmälan bliva bibehållna vid de dem enligt hittills

gällande stadgar för pensionsinrättningen tillerkända förmånerna och i samband

därmed helt undantagas från tillämpningen av de nya pensionsbestämmelserna.

Detta synes nödvändigt med hänsyn lill att de nya pensionsvillkoren

icke förutsatts innefatta samtliga tidigare bestämda förmåner (exempelvis

begravningshjälp). Vidare böra undantagas de befattningshavare, som

före ikraftträdandet överskridit den nya pensionsåldern (60 år).

I överensstämmelse med de grunder, som vid pensionsreglering inom det

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G

Kungl. Majlis proposition nr 256.

statsunderstödda pensionsväsendet i allmänhet tillämpas, torde de sålunda

undantagna befattningshavarna (jämte en f. d. befattningshavare, vilken är

expektant till ledigt pensionsrum, ävensom en i pensionsinrättningen frivilligt

kvarstående f. d. befattningshavare) böra i stort sett bibehållas vid tidigare

för dem gällande pensionsvillkor. Dock vill pensionsanstalten i fråga

örn dessa befattningshavare föreslå, att rätten att komma i åtnjutande av

egenpension blir oberoende av föreskrift örn pensionsrum, att de pensionsförhöjningar,

som nu utgå i form av andel i särskilt bidrag av lotterimedel

och såsom procentuellt pensionstillägg, tillhopa omkring 500 kronor för varje

tjänstepensionär, bliva fastställda för framtiden samt att familjepensionsbeloppet

oberoende av tiden för befattningshavares död fastställes till vad

som ungefär motsvarar maximibeloppet enligt stadgarna för pensionsinrättningen

jämte därå belöpande pensionstillägg av 80 kronor för år enligt 1936

års grunder. Ä dessa förmåner bör enligt pensionsanstaltens mening dyrtidstillägg

icke utgå.

De nyss avsedda pensionstilläggen synas böra tillkomma jämväl de vid

ikraftträdandet redan pensionerade befattningshavarna ävensom då förefintliga

familjepensionstagare, vilka uppenbarligen även böra undantagas från

tillämpningen av de nya pensionsbestämmelserna.

De befattningshavare, som vunnit anställning vid hovkapellet före ikraftträdandet

av de nya pensionsbestämmelserna och icke undantagas från deras

tillämpning, kunna av kostnadsskäl icke rimligen komma i åtnjutande av

fulla pensionsförmåner i vad de kunna anses belöpa på tiden före ikraftträdandet.

Skälig inskränkning av pensionsrätten för dessa befattningshavare

synes lämpligen kunna åvägabringas genom reduktion i fråga om rätt

att räkna tjänstår för föregående anställningstid. Valet av reduktionsregel

måste bliva mer eller mindre godtyckligt. Uppenbarligen bör dock reduktionen

göras större för de s. k. extra befattningshavarna, vilka icke hava bidragit

till bildandet av de fonder, som förutsättas komma att övertagas av

pensionsanstalten i samband med omorganisationen av pensioneringen, än

för de ordinarie befattningshavarna, vilka utom en avsevärd inträdesavgift

haft att till den nuvarande pensionsinrättningen erlägga årliga avgifter under

den tid de tillhört densamma. Pensionsanstalten har utgått ifrån att de ordinarie

befattningshavarna tillgodoräknas ~h och de extra 1U av föregående

anställningstid samt att erforderliga engångsavgifter för sådan tjänstårsberäkning

skola anses hava blivit erlagda i och med överlämnandet av pensionsinrättningens

tillgångar.

Det synes skäligen böra tillses, att vid pensionsfall pensionsförmånerna för

befattningshavare, som tidigare varit delägare i hovkapellets pensionsinrättning,

icke — frånsett dyrtidstillägg •— avsevärt understiga de förmåner, som

i liknande fall skulle utgått till vid äldre villkor bibehållna befattningshavare

och deras efterlevande. Pensionsanstalten får därför i fråga om förstnämnda

befattningshavare föreslå, att genast börjande tjänstepension ej må understiga

2,000 kronor samt att beloppet av familjepensionsunderlaget, om befattningshavare

avlider under det lian kvarstår i tjänst eller sedan han avgått

med genast börjande tjänstepension, ej må understiga det pensionsbelopp,

som föreslagits för änka efter vid äldre villkor bibehållen befattningshavare.

Förslag till tillägg till reglementet för statens pensionsanstalt för reglering

av ovan angivna pensionsvillkor har utarbetats inom anstalten. Då dessa

pensionsvillkor i vissa avseenden äro av säregen art, kunna befattningshavarna

svårligen inordnas under något av nuvarande kapitel IV—IX. Pensionsanstalten

har därför förutsatt, att hovkapellets befattningshavare skola

hänföras till ett särskilt kapitel X.

Därest ifrågavarande pensionering överlåtes på statens pensionsanstalt,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

27

bliva särskilda statsbidrag för ändamålet icke erforderliga, varför nu utgående

bidrag till hovkapellets pensionsinrättning å sammanlagt 15,000 kronor

kunna indragas. Däremot kommer av sådant överlåtande betingad ökning av

anstaltens pensionsförbindelser att, i den mån den ej täckes av de från pensionsinrättningen

övertagna tillgångarna samt framtida befattningshavaravgifter,

förorsaka en ökning av pensionsanstaltens fondbrist, varjämte ifrågakommande

dyrtidstillägg å pensionerna föranleda en successivt ökad belastning

av statsanslagen till sådana tillägg.

För utredande av storleken av nämnda fondbristökning har med ledning av

från hovkapellet införskaffade personaluppgifter inom anstalten verkställts

beräkning av kapitalvärdena av ifrågakommande pensionsförbindelser. Vid

dessas beräkning hava tillämpats, i fråga om tjänstepensionsförbindelserna,

dödlighetstabellen R 32 och en räntefot av 374 procent samt, i fråga örn familjepensionsförbindelserna,

de för statens pensionsanstalt gällande beräkningsgrunderna.

Beräkningen är hänförd till den 1 juli 1938 och är verkställd

under antagande, att förändringar i personalbeståndet på grund av

dödsfall icke dessförinnan inträffa. Därjämte har antagits, att endast de

befattningshavare, som överskridit 60 års ålder, bibehållas vid förutvarande

pensionsvillkor samt att sådana befattningshavare ävensom två förut omnämnda

förutvarande befattningshavare komma att hava tillträtt pension.

Pensionsförbindelsernas kapitalvärden hava enligt nu angivna grunder

beräknats till följande belopp:

a) nuvarande ordinarie befattningshavares intjänta tjänste
pensionsrätt

.................................. kronor 830,000

b) desammas intjänta familjepensionsrätt .............. » 117,000

c) nuvarande egenpensionärers tjänstepensionsrätt ...... » 705,000

d) desammas familjepensionsrätt ...................... » 100,000

e) nuvarande familjepensionstagares pensionsrätt ...... » 118,000

f) nuvarande egenpensionärers rätt till begravningshjälp . . » 11,000

g) nuvarande extra befattningshavares intjänta tjänstepen
sionsrätt

...................................... » 59,000

h) desammas intjänta familjepensionsrätt .............. » 9,000

i) nuvarande och framtida befattningshavares ännu ej in
tjänta

tjänstepensionsrätt i den mån den ej täckes

av avgifter ....................... » 1,018,000

eller tillhopa kronor 2,967,000.

Då hovkapellets pensionsinrättnings tillgångar enligt uppgift hava ett värde

av omkring 1,920,000 kronor, skulle alltså, därest, såsom pensionsanstalten

anser böra ske, dessa tillgångar efter övertagandet fonderas, pensioneringens

överflyttande till statens pensionsanstalt föranleda en ökning av anstaltens

fondbrist med omkring 2,967,000 •—- 1,920,000 = 1,047,000 kronor, efter

3V4 procent motsvarande en årlig ränta av omkring 34,000 kronor.

Den ökade belastningen av dyrtidstilläggsanslagen har beräknats motsvara

en årlig ränta av omkring 15,300 kronor.

Uppenbarligen böra vid finansieringen av förevarande pensionering de

övertagna tillgångarna icke tagas i anspråk för andra än dem, som kunna

anses hava del i desamma, d. v. s. nuvarande pensionstagare och ordinarie

befattningshavare. Även om man bortser från dyrtidstilläggsförmånerna,

torde härvidlag denna fordran få anses hava blivit uppfylld. Den intjänta

pensionsrätten har nämligen för dessa pensionstagare och befattningshavare

ett beräknat värde (posterna a—f i förestående sammanställning) av sammanlagt

1,881,000 kronor och det belopp, varmed pensionsinrättningens tillgångar

överskjuta detta värde, eller .^),000 kronor, utgör endast en mindre

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

del av den på nuvarande ordinarie befattningshavare belöpande andelen i det

till 1,018,000 kronor beräknade kapitalvärdet av ännu ej intjänt pensionsrätt.

Pensionsinrättningens styrelse har i anledning av statens pensionsanstalts

förslag anfört i huvudsak följande:

Då förslaget om ordnandet av pensioneringen för hovkapellets befattningshavare

genom anslutning till statens pensionsanstalt, ehuru i vissa avseenden

icke fullt så förmånligt för delägarna som förslaget om delaktighet i svenska

personalpensionskassan, dock på det hela taget synes tillfredsställande, anser

styrelsen förslaget väl ägnat att läggas till grund för pensioneringens ordnande.

\ id granskning av statens pensionsanstalts förslag har styrelsen emellertid

funnit anledning lill erinringar i några hänseenden.

Vid en tillämpning av de i förslaget upptagna övergångsbestämmelserna

skulle i ° vissa fall pensionsbeloppen för de nuvarande befattningshavare,

som ingå på den nya pensionsregleringen, komma att bliva väl låga i förhållande

till vederbörandes totala tjänstetid. För att dessa pensioner i någon

män må kunna förbättras, får styrelsen hemställa, att föreskrift meddelas

av innehåll, att om summan av den tjänstetid före den 1 juli 1938, som

enligt pensionsanstaltens förslag regelmässigt må tillgodoräknas, och den tid,

som den 1 juli 1938 återstår till pensionsåldern, icke uppgår till 25 år, må

i den män så erfordras för att uppbringa summan till 25 år tillgodoräknas

ytterligare Vs av anställningstiden vid hovkapellet före den 1 juli 1938.

Förslaget innehåller bland annat den bestämmelsen, att rätt till genast

börjande tjänstepension inträder, även om befattningshavaren, efter att hava

uppnått en ålder, som med högst 5 år understiger pensionsåldern, i följd av

försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga frivilligt avgår eller av huvudpannen

uppsäges. Denna pension skulle emellertid komma att utgå med ett

i förhållande till full pension avsevärt avkortat belopp. Då denna omständighet

mahända i vissa fall skulle verka till hinder för sådan nyrekrytering

av hovkapellet, som för upprätthållande av dess konstnärliga standard skulle

varit erforderlig, vill styrelsen framhålla såsom ett önskemål, att i dessa

fall av avgång efter uppnådda 55 års ålder förtidspension vid pensionsålderns

uppnående finge utbytas mot den pension, som skulle hava tillkommit

vederbörande, om han till pensionsåldern kvarstått i tjänst.

Vad angår den, som före uppnående av 55 års ålder av kungl, teatern uppsäges,

utan att vara berättigad till genast börjande pension, skulle han enligt

reglementet icke erhålla annan pensionsförmån än uppskjuten tjänstepension,

grundad blott på de avgifter, som beräknats hava erlagts av befattningshavaren

själv. Då det med hänsyn till de konstnärliga fordringar, som måste

ställas på medlem av hovkapellet, kan tänkas, att kungl, teatern anser sig

böra uppsäga någon hovkapellist, innan han fyllt 55 år, bör åt denne, om

hans tjänstetid ej varit alltför kort, skäligen beredas bättre pensionsförmån

än som motsvarar blott hans egna avgifter. Detta skulle kunna ske genom ett

stadgande att, örn någon, utan att vara berättigad till genast börjande tjänstepension,

avgår från tjänsten på grund av uppsägning från kungl, teaterns

sida, skall, därest han kan räkna minst 10 tjänstår, uppskjuten pension för

honom beräknas, som om avgången skett på grund av tjänstens indragning.

Ett liknande stadgande är i § 82 av anstaltens reglemente meddelat i fråga

örn befattningshavare vid polisväsendet.

Även i ett annat hänseende vågar styrelsen hemställa, om ej en viss jämkning

i förslaget kunde vidtagas, nämligen i fråga örn nuvarande pensionärer

ävensom dem av nuvarande delägare »lier dessas änkor, som komme att till
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

29

träda pension enligt de gamla bestämmelserna. Visserligen har styrelsen

sig bekant, att statliga pensionsregleringar i allmänhet icke beröra dem, som

tidigare pensionerats. Men för hovkapellet hava pensionerna varit så exceptionellt

låga, att styrelsen anser det vara med billighetens krav överensstämmande,

om även nuvarande pensionärer finge någon förbättring i pensionen.

Såsom ytterligare skäl härför torde kunna åberopas dels att nuvarande

pensionstagare bli uteslutna från den möjlighet till pensionsförbättring,

som måhända kunde, därest pensionsinrättningen fått bestå, hava tillkommit

dem genom andel i uppkommet överskott, och dels att dessa äldre

delägare genom uppoffrande extra arbete, vid konserter och tillfälliga musiktillställningar,

bidragit till ökade inkomster för pensionsinrättningen och

därför kunna anses, även frånsett av dem erlagda avgifter, hava viss andel

i det hopsamlade kapital, som nu skulle till statens pensionsanstalt överlämnas.

Enklast torde en sådan förbättring kunna åvägabringas genom att dyrtidstillägg

finge utgå på de belopp, som enligt statens pensionsanstalts förslag

skulle tillkomma dem. Även med sådant tillägg skulle deras årliga

pensionsförmåner ej stiga högre än till omkring 2,900 kronor för en f. d.

kapellmästare, omkring 2,430 kronor för övriga egenpensionärer, omkring

1,300 kronor för en kapellmästaränka och omkring 1,000 kronor för de andra

änkor, som åtnjuta full pension, vilka belopp måste anses, även de, mycket

låga för personer i motsvarande ställning.

Slutligen vill styrelsen framhålla, att några pensionärer befinna sig i särskilt

ogynnsam ställning. Till följd av vissa egendomligheter i hittills gällande

bestämmelser hava två egenpensionärer, F. Trobäck och T. Bierne,

icke kunnat få fulla pensionsbeloppet, 1,600 kronor, utan fått stanna vid

1,333 kronor för Trobäck och 1,200 kronor för Bierne; och vidare hava,

på grund av det mycket ovanliga förhållandet, att änkepensionen i viss mån

gjorts beroende av den avlidne mannens tjänstetid, fyra änkor icke kunnat

få fullt pensionsbelopp, 720 kronor, utan fått nöja sig med respektive 450,

540, 630 och 630 kronor.

Det synes styrelsen billigt och rättvist, örn i sammanhang med den förestående

pensionsregleringen dessa av säregna förhållanden betingade avvikelser

från det normala pensionsbeloppet kunde rättas till.

På grund av vad sålunda anförts får styrelsen hemställa, att statens pensionsanstalts

föreliggande förslag måtte av Kungl. Majit godkännas med de

jämkningar, som av styrelsen nu ifrågasatts.

Slutligen får styrelsen anmäla, att pensionsinrättningens delägare vid extra

sammanträde den 11 november 1937 enhälligt förklarat sig instämma i vad

styrelsen här anfört.

Styrelsen för kungl, teaterns aktiebolag har i utlåtande den 11 januari 1938

tillstyrkt statens pensionsanstalts föreliggande förslag med den av pensionsinrättningens

styrelse föreslagna ändringen i fråga om pensionsförhållandena

för befattningshavare, som avgår mellan 55 och 60 års ålder.

Statskontoret har den 23 februari 1938 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört följande:

Det av befattningshavarna vid hovkapellet framförda kravet på förbättrade

pensionsförhållanden finner statskontoret värt beaktande. De pensioner,

som enligt stadgarna för hovkapellets pensionsinrättning tillförsäkras befattningshavarna,

kunna nämligen icke anses stå i skälig relation till deras löneförmåner,

vartill kommer att det icke med full säkerhet kan antagas, att den

nuvarande pensionsordningen allt framgent lämnar erforderlig trygghet för

pensioneringens vidmakthållande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

Genom föreliggande båda förslag, som innebära en avveckling av nuvarande

hovkapellets pensionsinrättning och införandet av en ny pensionsordning

genom befattningshavarnas anslutning till statens pensionsanstalt, respektiv6

svenska personal-pensionskassan, skulle befattningshavarnas pensionsförhållanden

komma alt anpassas efter vissa mera regelmässigt gällande

grunder. I bägge fallen förutsättes, att pensioneringskostnaderna i vad det

Saller tjänstepensionerna skulle komma att i väsentlig omfattning åvila staten.

Vid valet mellan de bägge förslagen har statskontoret på skäl, som framhållits

i statens pensionsanstalts utlåtande, obetingat ansett sig böra förorda

det av anstalten framlagda förslaget. Utöver vad anstalten i angivet hänseende

uttalat, vill statskontoret framhålla, att staten genom ifrågavarande befattningshavares

anslutning till statens pensionsanstalt blir mer oförhindrad

att ordna pensioneringen på sätt den finner ändamålsenligt. Några principiella

betänkligheter mot anslutningen till anstalten synas enligt statskontorets

mening knappast behöva ifrågakomma, då kungl, teaterns verksamhet sedan

gammalt åtnjutit årliga direkta statsanslag för sin verksamhet.

Vad angår de av statens pensionsanstalt föreslagna pensioneringsbestämmelserna

har statskontoret icke funnit anledning till annan erinran än att

desamma inrymma ett stadgande örn befrielse för huvudmannen — kungl,

teaterns aktiebolag — att erlägga avgifter för tjänstepensioneringen. Anstalten

bär ansett det icke vara påkallat att ålägga huvudmannen avgiftsskyldighet,

enär sådan skyldighet icke torde kunna av honom fullgöras utan hjälp

av statsbidrag för ändamålet. Av principiella skäl och under erinran tillika

att statens anslag till kungl, teaterns verksamhet till huvudsaklig del anvisas

av lotterimedel finner statskontoret för sin del övervägande skäl tala

för att kungl, teaterns aktiebolag ålägges den betalningsskyldighet, som eljest

i allmänhet åvilar till anstalten ansluten huvudman.

Pensionsanstalten har framhållit, att de befattningshavare, som vunnit anställning

vid hovkapellet före ikraftträdandet av de föreslagna nya bestämmelserna

och icke undantagas från deras tillämpning, av kostnadsskäl icke

rimligen kunna komma i åtnjutande av fulla pensionsförmåner i den mån

förmånerna kunna anses belöpa på tiden före ikraftträdandet. Anstalten

har därför ifrågasatt en inskränkning av rätten för nämnda befattningshavare

att tillgodoräkna före ikraftträdandet förfluten anställningstid på så sätt att

ordinarie befattningshavare finge räkna endast två tredjedelar av dylik anställningstid

och extra befattningshavare endast hälften. Den mera begränsade

tillgodoräkningsrätten för de extra befattningshavarna har motiverats

med att dessa tidigare icke lämnat bidrag till sin tjänstepensionering.

Styrelsen för hovkapellets pensionsinrättning har i sitt yttrande över pensionsanstaltens

förslag på denna punkt gjort gällande, att pensionsbeloppen

för de nuvarande befattningshavarna skulle vid en så begränsad tillgodoräkningsrätt,

som av pensionsanstalten ifrågasatts, bliva väl låga i förhållande

till vederbörandes totala tjänstetid. Styrelsen hemställer därför, att

befattningshavare, varom nu är fråga, skall, därest han med den föreslagna

tillgodoräkningsrätten vid pensionsåldern icke uppnår 25 år, medgivas tillgodoräkna

ytterligare en tredjedel av anställningstiden före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande eller med andra ord liela ifrågavarande anställningstid.

Av principiella skäl och under framhållande av att den av statens pensionsanstalt

föreslagna pensionsordningen, på sätt av anstalten visats, under

alla omständigheter medför väsentliga kostnader för statsverket, finner sig

statskontoret icke kunna tillstyrka bifall till styrelsens förevarande hemställan.

Styrelsen för hovkapellets pensionsinrättning har vidare ifrågasatt, att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

31

tjänstepensionen skulle tillmätas efter mera förmånliga grunder än dem pensionsanstalten

föreslagit dels i vissa fall vid avgång etter uppnådd 55 års ålder

med rätt till förtidspension dels ock i vissa fall vid avgång före nämnda ålder

med rätt till uppskjuten pension. Då enligt pensionsanstaltens förslag i

nu angivna avseenden skulle gälla i anstaltens reglemente för liknande lall

fastställda regler respektive allmänna huvudregler, måste statskontoret med

hänsyn härtill och till konsekvenserna avstyrka bifall till de av styrelsen för

pensionsinrättningen här gjorda yrkandena. Av liknande skäl måste statskontoret

jämväl avstyrka ett tillgodoseende av styrelsens önskemål, att pensionsfyllnad

beredes vissa pensionärer, vilka vid tillämpning av stadgarna för pensionsinrättningen

icke kommit i åtnjutande av iulia pensionsförmåner. Statskontoret

vill i detta sammanhang erinra, att till hovkapellets förfogande torde

i fortsättningen komma att stå vissa fondmedel, vilka, såvitt ämbetsverket

har sig bekant, torde kunna tagas i anspråk för beredande av särskilda understöd

åt pensionärer i förekommande ömmande fall.

Enligt pensionsanstaltens förslag skulle de nuvarande pensionärerna och

de av de nuvarande delägarna eller dessas änkor, som komma att erhålla

pension enligt de gamla bestämmelserna, tillförsäkras icke blott den stadgeenliga

pensionen utan även ett årligt belopp, som ungefärligen motsvarade

vad som under senare år utgått såsom pensionsförhöjning eller pensionstillägg.

Å sålunda garanterade förmåner skulle dyrtidstillägg dock ej utbetalas. Pensionsinrättningens

styrelse har hemställt, att dyrtidstillägg måtte av billighetsskäl

få utgå jämväl i dessa fall. Då jämlikt kungörelserna nr 252/1927 och

253/1927 dyrtidstillägg eljest utgår till samtliga f. d. befattningshavare, vilka

äro berättigade till pension från statens pensionsanstalt, ävensom till deras

familjepensionsberättigade änkor och barn, vill statskontoret icke motsätta

sig, att jämväl här omnämnda, till hovkapellets pensionsinrättning för närvarande

anslutna komma i åtnjutande av denna förmån efter det pensionsinrättningen

inordnats i statens pensionsanstalt.

Beträffande pensionsförhållandena för de i ärendet omförmälda hovkapellisterna

Trobäck och Bierne har från hovkapellets pensionsinrättning sedermera

överlämnats en promemoria av följande innehåll:

Anledningen till att pensionärerna F. Trobäck och T. Bierne uppbära endast

reducerad pension hänför sig till att i de nuvarande, år 1925 fastställda

stadgarna för hovkapellets pensionsinrättning egenpensionernas belopp

gjorts beroende av antalet tj än står i hovkapellet, vilket innebär en avvikelse

från tidigare stadgar, enligt vilka egenpensionen helt berodde av antalet

del ägarår. Genom att pensionsinrättningen år 1919 av lotterimedel

tillfördes omkring 440,000 kronor kunde vid 1925 års reglering av pensionsbeloppen

de då utgående pensionerna höjas för samtliga egenpensionärer i

andra delägarklassen till nuvarande högsta belopp eller 1,600 kronor för

år. Trobäck och Bierne, som båda avgått ur hovkapellet före år 1925 men

då ännu icke förvärvat 25 delägarår, vilket fordras för pension enligt såväl

nya som gamla stadgarna, blevo berättigade till pension, Trobäck den 1 juli

1926 och Bierne den 1 november 1929. Då emellertid Trobäcks tjänstår

uppgingo till 15 men ej 20 och Biernes till 10 men ej 15, kunde enligt

de nya stadgarna, vilka icke innehålla någon för dem gällande övergångsbestämmelse,

Trobäck icke erhålla högre pension än 1,333 kronor och Bierne

1,200 kronor. Frågan örn förhöjning av dessa pensioner har länge varit på

tal inom pensionsinrättningen men icke blivit löst, mycket beroende på att

spörsmålet ansetts böra bringas ur världen i samband med blivande allmän

reglering av hovkapellets pensionsförhållanden. Enligt det av SPP av
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

givna anbudet skulle också Trobäck och Bierne hava kommit i åtnjutande av

samma pensionsbelopp som övriga vid anbudets avgivande befintliga egenpensionärer

eller 2,200 kronor för år.

Departements- Såsom i ärendet framhållits äro de nuvarande pensionsförhållandena för

thelen. befattningshavarna vid hovkapellet ur flera synpunkter otillfredsställande,

och en omläggning av pensioneringen måste anses påkallad. Det synes mig

även skäligt, att staten, som under en följd av år genom direkta statsanslag

och bidrag av lotterimedel givit sitt stöd åt den nuvarande pensionsinrättningens

verksamhet, lämnar sin medverkan till den nyordning av pensionsförhållandena,

som sålunda bör ske. Beträffande formen för denna nyordning,

i samband med vilken nyssnämnda pensionsinrättning förutsättes

komma att upphöra, har från hovkapellets sida först framförts tanken på anslutning

till svenska personalpensionskassan och statens medverkan härtill

genom beviljande av bidrag av lotterimedel med belopp av betydande storlek.

En lösning av pensionsfrågan enligt denna linje har avstyrkts av

de hörda ämbetsverken och torde icke böra ifrågakomma. Däremot synes

det i ärendet föreliggande förslaget om beredande åt befattningshavarna

vid hovkapellet av delaktighet i statens pensionsanstalt innebära en

framkomlig väg för pensionsfrågans ordnande. En anslutning till pensionsanstalten

torde ur principiella synpunkter icke behöva möta hinder, och då

de av pensionsanstalten i dess utlåtande ifrågasatta villkoren för dess övertagande

av hovkapellets pensionsinrättning synas mig innebära en i stort sett

godtagbar och för medlemmarna tillfredsställande lösning av det föreliggande

pensionsspörsmålet, vill jag tillstyrka, att förslag förelägges riksdagen om

pensioneringens ordnande enligt dessa riktlinjer.

Beträffande den närmare utformningen av de regler, som böra gälla för

pensioneringen av hovkapellets befattningshavare efter deras inordnande i

statens pensionsanstalt, ansluter jag mig i huvudsak till pensionsanstaltens

förslag. Vad pensionsinrättningens styrelse erinrat mot förslaget synes mig

emellertid böra föranleda jämkningar däri i nedan angivna hänseenden.

Sålunda finner jag det av styrelsen för pensionsinrättningen framförda

önskemålet i fråga om tjänstårsberäkningen för ordinarie befattningshavare,

som vunnit anställning vid hovkapellet före ikraftträdandet av de nya pensionsbestämmelserna

och bliva underkastade dessa bestämmelser, vara förtjänt

av tillmötesgående. Omförmälda önskemål innebär, att för nämnda

befattningshavare delägaretiden i hovkapellets pensionsinrättning skulle för

beräkningen av pensionen från statens pensionsanstalt få, i den mån så erfordras

för uppbringande av sammanlagda antalet tjänstår till 25, tillgodoräknas

i sin helhet och icke — såsom enligt pensionsanstaltens förslag -—

med allenast två tredjedelar. Med hänsyn till den omfattning, vari staten i

regel deltager i kostnaden för engångsavgift vid retroaktiv tillämpning av anstaltens

reglemente i samband med nya gruppers inordnande i anstalten, och

storleken av de tillgångar, som tillföras statens pensionsanstalt vid övertagandet

av hovkapellets pensionsinrättning, synes mig skäligt, att tillgodoräkning

medgives nu avsedda befattningshavare i den ökade utsträckning, styrelsen

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

33

för pensionsinrättningen sålunda ifrågasatt. Enligt vad jag inhämtat skulle

ett medgivande av angiven innebörd äga betydelse allenast för 7 å 8 befattningshavare.

Beträffande de båda hovkapellisterna Trobäck och Bierne, vilka för närvarande

åtnjuta avkortad pension, vill jag med hänsyn till i fråga om

dem föreliggande särskilda omständigheter tillstyrka, att de genom övergångsbestämmelse

bliva tillförsäkrade samma pension som övriga nuvarande

egenpensionärer eller 2,100 kronor för år.

I likhet med pensionsinrättningens styrelse finner jag vidare billighetsskäl

tala för att dyrtidstillägg efter pensioneringens överflyttande till statens

pensionsanstalt bör få åtnjutas jämväl å efter äldre grunder bestämda pensioner

jämte därå belöpande tillägg. Statskontoret har ej heller gjort erinran

mot styrelsens hemställan i denna del.

Med hänsyn till vad statskontoret därom anfört finner jag mig icke kunna

biträda pensionsinrättningens styrelses förslag om särskild, förmånlig beräkning

i vissa fall av uppskjuten pension. Emellertid bör vid beräkning av

sådan pension för befattningshavare, som vid tiden för pensioneringens överflyttande

på statens pensionsanstalt upptagas i anstalten, hänsyn tagas till

den omständigheten att, såsom pensionsanstalten framhållit, engångsavgifter

för retroaktiv tjänstårsberäkning äro att anse såsom i viss utsträckning erlagda

i och med överlämnandet av pensionsinrättningens tillgångar.

På av statskontoret anförda skäl anser jag lämpligast, att kungl, teaterns

aktiebolag skall hava att erlägga på huvudmannen belöpande andel av tjänstepensionsavgiften.

Denna andel torde böra bestämmas till 5 procent av

tjänstepensionsunderlaget.

Såsom förutsättning för genomförandet av statens pensionsanstalts förslag

gäller, att hovkapellets pensionsinrättnings samtliga tillgångar skola

överlämnas till staten och ställas under statens pensionsanstalts förvaltning.

Hos riksdagen torde utverkas bemyndigande för Kungl. Maj:t att träffa överenskommelse

om statens övertagande av pensionsinrättningen ävensom utfärda

bestämmelser angående delaktighet i statens pensionsanstalt för befattningshavare

vid hovkapellet och meddela de beslut i övrigt, som ma föranledas

av övertagandet.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1938.

Slutligen må anmärkas, att efter statens pensionsanstalts övertagande av

pensioneringen av befattningshavarna vid hovkapellet icke vidare är erforderligt,

att bidrag till denna pensionering — såsom hittills under en följd av

år varit fallet — anvisas under elfte huvudtiteln.

Under åberopande av vad sålunda under punkterna 1—3 anförts hemställer

jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl.

Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat,

dels utfärda bestämmelser angående delaktighet i statens

pensionsanstalt för vissa sjukgymnaster ävensom angående

Bihang till riksdagens protokoll 19.18. 1 sami. Nr 256. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

familjepensionsrätt i pensionsanstalten för vissa befattningshavare

vid polisväsendet,

dels ock träffa överenskommelse örn statens övertagande

av kungl, hovkapellets pensionsinrättning ävensom utfärda

bestämmelser angående delaktighet i statens pensionsanstalt

för befattningshavare vid hovkapellet och meddela de beslut

i övrigt, som må föranledas av övertagandet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition till riksdagen

skall avlåtas av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Folke Ericson.

387576. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:270 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner örn. årligt understöd åt fru Beda Hallberg. s. 4 i texten
  2. BU 1938:43 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa grupper av befattningshavare. s. 1 i texten