Sök i Ratio Lex

Angående uppförande och underhåll av landsvägsbro mellan Sverige och Norge över Svinesund

1938-04-22 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:298, Angående uppförande och underhåll av landsvägsbro mellan Sverige och Norge över Svinesund

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 298.

1

Nr 298.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande

och underhåll av landsvägsbro mellan Sverige

och Norge över Svinesund; given Stockholms slott

den 22 april 1938.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över kommunikationsärenden

för den 31 mars 1938 och denna dag samt med överlämnande

av en mellan Sverige och Norge träffad överenskommelse rörande uppförande

och underhåll av landsvägsbro mellan Sverige och Norge över Svinesund

jämte därtill hörande bilaga vill Kungl. Majit härmed äska dels riksdagens

godkännande av berörda överenskommelse, dels ock anvisande av anslag

för brons uppförande i enlighet med departementschefens förslag.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami. Nr 298.

574 58

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 298.

ÖVERENSKOMMELSE

rörande uppförande och underhåll av landsvägsbro mellan Sverige

och Norge över Svinesund.

Hans Majestät Konungen av Sverige och Hans Majestät Konungen av

Norge, vilka beslutat träffa en överenskommelse rörande uppförande och

underhåll av en landsvägsbro mellan Sverige och Norge över Svinesund,

hava för sådant ändamål till sina fullmäktige utsett,

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Envoyé extraordinaire och Ministre plénipotentiaire i Oslo,

Christian Ernst Gunther;

Hans Majestät Konungen av Norge:

Sin Utrikesminister

Halvdan Köht;

vilka, därtill behörigen bemyndigade, överenskommit örn följande artiklar:

Art. 1.

Svenska Staten förbinder sig anlägga broförbindelse mellan Sverige och

Norge över Svinesund på de i denna överenskommelse angivna villkor.

Art. 2.

Bron skall utföras helt av svenskt material, i svensk regi och i samråd

med de norska myndigheterna. Av för brons utförande erforderliga dagsverken

skola 14 procent utföras av norska undersåtar med rätt för entreprenören

för arbetet att över- eller underskrida detta procenttal med 2 procent

av totalsumman. I beräkningen av dagsverken ingår icke av arbetsledning

och förvaltningspersonal utfört arbete.

Art. 3.

Bron skall utföras i enlighet med de i bilaga härtill angivna bestämmelser

och i huvudsaklig överensstämmelse med jämväl bifogade sammanställningsritning.

Art. i.

Uppgörandet och godkännandet av arbetsritningar till bron samt utverkandet

av tillstånd av respektive länders myndigheter till brons utförande skall

ombesörjas av den eller de svenska statsmyndigheter, som erhålla svenska

regeringens uppdrag härtill.

Art. 5.

Brons underhåll skall ombesörjas av vederbörande svenska och norska

vägmyndigheter i samråd och kostnaden bestridas av vardera partens vägmyndigheter

i vad avser den inom dess område belägna delen av bron, varvid

gränsen mellan de båda länderna skall vara det över själva sundet belägna

brospannets mitt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Art. 6.

Vart och ett av de båda länderna förbinder sig att anlägga och bekosta

de behövliga tillfartsvägarna till bron inom sina respektive områden, och

dessa tillfartsvägar skola vara färdiga att tagas i trafik samtidigt med bron.

Art. 7.

De för denna broförbindelse och dess utförande erforderliga markområdena

skola av respektive länder ställas till fritt förfogande i god tid före

broarbetenas påbörjande.

Art. 8.

Arbetena med broanläggningen skola påbörjas så snart ske kan efter det

denna överenskommelse trätt i kraft och bedrivas i en följd, så att bron

blir färdigställd snarast möjligt.

Art. 9.

För detta svenska statens åtagande förbinder sig norska staten att till

svenska staten inleverera 290,000: — svenska kronor, som utbetalas med en

tredjedel eller 96,667: — svenska kronor, senast å trettionde dagen efter det

denna överenskommelse trätt i kraft, med en tredjedel eller 96,667: — svenska

kronor då broarbetet, enligt meddelande av vederbörande svenska myndighet,

är till hälften utfört och med en tredjedel eller 96,666: — svenska kronor,

då bron är fullt färdig, avsynad och godkänd.

Art. 10.

Så snart broanläggningen färdigställts, skall densamma avsynas och godkännas

genom den eller de i art. 4 ovan omförmälda svenska statsmyndigheternas

försorg. Vid förrättningen, över vilken protokoll skall upprättas,

äger därtill behörigen befullmäktiga!; ombud för Norge närvara och därvid

framföra de erinringar, vartill han kan finna skäl.

Art. 11.

Erforderliga arbets- och uppehållstillstånd för vid broföretaget eller vid

någon dess del anställda skola vara på fullt betryggande sätt generellt ordnade

genom respektive länders försorg vid tidpunkten för broföretagets

igångsättande.

Art. 12.

Till broföretaget erforderligt såväl bearbetat som obearbetat material, maskiner

och dylikt må fritt från tull och liknande avgifter införas till, uppläggas

på och utföras från bron och brobyggnadsplatsen å såväl svenskt

som norskt område vid Svinesund.

Ari. 13.

För de båda ländernas tullmyndigheter erforderliga byggnader och anordningar

skola uppföras genom respektive länders försorg och bekostnad.

Kostnaderna för anläggandet, underhållet och driften härav få ej inräknas i

kostnaderna för brons anläggande eller underhåll.

Art. 14.

Den över bron framgående trafiken får ej påläggas några avgifter i form

av bropenningar eller liknande vare sig å svenska eller norska sidan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 298.

Art. 15.

Denna överenskommelse skall ratificeras, för Sveriges del av Hans Majestät

Konungen av Sverige under förutsättning av Svenska Riksdagens bifall

och för Norges del av Hans Majestät Konungen av Norge under förutsättning

av Norska Stortingets bifall. Ratifikationerna skola utväxlas i Stockholm.

Art. 16.

Denna överenskommelse träder i kraft å dagen för ratifikationernas utväxling.

Till bekräftelse härav hava de befullmäktigade ombuden undertecknat

denna överenskommelse och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Oslo i två exemplar den 20 april 1938.

Christian Gunther. Halvdan Köht.

(L. S.) (L. S.)

Bilaga ad art. 3.

Bron över Svinesund skall uppföras cirka 50 meter öster örn det nuvarande

färjläget.

Bron skall utföras med ett bågspann av armerad betong över själva sundet

med en teoretisk spännvidd av cirka 155 meter samt anslutande valvspann

av stenmurverk eller stenbeklädd betong, två valv å den norska sidan med

en total längd av cirka 70 meter samt 6 valv å den svenska sidan med en

total längd av cirka 190 meter.

Bågspannet över sundet skall utbildas med bågarna förlagda under brobanan

och i mitten av spännet hava en fri höjd över havets medelvattenyta

av 60 meter, vilken höjd på ett avstånd av 25 meter från spännets mitt åt

vardera sidan får minskas till 58 meter.

Brobanan skall utföras av armerad betong och givas en fri bredd av 7.5

meter, uppdelade på en körbana örn 6. o meter samt två gångbanor, vardera

med en fri bredd av 0.7 6 meter. Brobanedäcket skall förses med särskild

brobanebeläggning å såväl körbana som gångbanor.

Till grund för beräkning av bron och för dess utförande skola ligga för

dylika arbetens utförande i Sverige gällande bestämmelser enligt »Statliga

Cement- och Betongbestämmelser av år 1934, Normalbestämmelser för järnkonstruktioner

till Byggnadsverk (Järnbestämmelser) av år 1931 och Kungl.

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens Normalbestämmelser för vägbyggnad av

år 1931».

Bron skall utföras för det belastningssystem i svenska statens »Normalbestämmelser

för järnkonstruktioner till Byggnadsverk (Järnbestämmelser)

av år 1931», vilket är benämnt »Bro för landsväg».

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 298.

5

Utdrag av protokollet över kommunikaiionsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Reg euten i

statsrådet å Stockholms slott den 31 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och cheferna

för social- och finansdepartementen anför chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Forslund:

I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkt 18) har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde bliva riksdagen förelagd, till bro mellan Sverige och Norge över Svinesund

för budgetåret 1938/1939 beräkna ett reservationsanslag av 300,000 kronor

att avräknas mot automobilskattemedlen, medan det återstående belopp,

som kunde bliva erforderligt för nästa budgetår, vilket beräknades till ytterligare

300,000 kronor, skulle utgå av beredskapsmedel. Sedan numera efter

avslutade förhandlingar förslag till överenskommelse mellan Sverige och

Norge rörande brobyggnadens utförande föreligger, torde jag ånyo få anmäla

ärendet.

Innan jag ingår på det föreliggande förslaget till avtal och vad därmed närmare

sammanhänger, torde jag få erinra örn några data i den utveckling av

berörda spörsmål, som slutligen lett till föreliggande förslag till överenskommelse.

Genom beslut den 12 januari 1934 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande

landshövdingen i Göteborgs och Bohus län, sedermera riksmarskalken O. von

Sydow att med vederbörande norska myndigheter förhandla örn en länsförbindelse

mellan Sverige och Norge över Svinesund, dock utan rätt att biträda

något för Sverige bindande beslut, varjämte von Sydow anbefalldes att till

Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande och förslag, vartill förhandlingarna

kunde föranleda. Kungl. Maj:t förklarade sedermera genom beslut den 15 juni

samma år det landshövdingen i Göteborgs och Bohus län meddelade bemyndigandet

förfallet samt uppdrog åt riksmarskalken von Sydow att med vederbörande

norska myndigheter förhandla angående färjeförbindelse, eventuellt

anläggande av en broförbindelse mellan Sverige och Norge över Svinesund,

dock utan rätt att biträda något för Sverige bindande beslut, von Sydow skulle

till Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande och förslag, vartill förhandlingarna

kunde giva anledning. Med bifall till av riksmarskalken von Sydow

gjord framställning om befrielse från uppdraget uppdrog Kungl. Maj:t seder
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

mera genom beslut den 17 januari 1936 åt landshövdingen i Göteborgs och

Bohus län att under enahanda villkor och förutsättningar föra ifrågavarande

förhandlingar.

Att biträda landshövding Jacobsson vid nämnda förhandlingar har Kungl.

Majit sedermera förordnat överdirektören, numera generaldirektören i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen N. Bolinder, byråchefen i samma styrelse C. R

Kolm samt vägingenjören E. J. Millén, vilken sistnämnde även förordnats att

vara den svenska förhandlingsdelegationens sekreterare. Förhandlingsmän för

Norge hava enligt norska regeringens skrivelse den 8 januari 1936 varit veidirektören

A. Baalsrud, fylkesmannen E. A. Johannesen och överingenjören

J. L. A. Munch, vilken sistnämnde på grund av avgång ur tjänsten under förhandlingarnas

gång ersatts med överingenjören A. Dannevig.

Landshövding Jacobsson har med skrivelse den 15 december 1936 inkommit

med redogörelse för förhandlingarna jämte ett preliminärt förslag till överenskommelse,

örn vilket de från de båda länderna utsedda förhandlingsmännen

enats.

Innan frågan örn en broförbindelse över Svinesund kommit i detta läge har

densamma upprepade gånger varit föremål för behandling, tidigast i samband

med planerna på den s. k. Bohusbanans byggande, då spörsmålet örn en förening

av de båda ländernas statsbanenät genom en järnvägsbro över Svinesund

dryftades. Senare har frågan varit föremål för offentlig utredning av en härför

av svenska och norska regeringarna tillsatt kommission, den s. k. mellanriksbanekommissionen,

vilken avgav betänkande år 1923 (Statens offentliga utred

ningar 1923:73). Detta betänkande innehåller ett gemensamt uttalande till

förmån för den gamla järn vägsplanens förverkligande, men enighet hade dock

ej kunnat ernås bland utredningsmännen beträffande den viktiga delen av

frågan, nämligen örn den linjesträckning, som borde givas den förordade nya

mellanriksbanan. Fyra av de fem svenska ledamöterna framförde i ett till

kommissionens betänkande fogat särskilt yttrande sin mening, att en linjesträckning

gående över Svinesund borde väljas såsom den enda lämpliga med

hänsyn till den projekterade nya järnvägslinjens uppgift och karaktär.

Vid 1932 års riksdag väcktes i båda kamrarna motioner örn uppförande av

en bro över sundet. Bron, som med hänsyn till den stora arbetslösheten i

Bohuslän skulle utföras av sten, skulle byggas för landsvägstrafik men på sådant

sätt, att den kunde tagas i anspråk även för järnvägstrafik, för den händelse

sådan någon gång i framtiden skulle komma till stånd över sundet.

I yttrande över motionerna erinrade järnvägsstyrelsen, att i den tekniska

delen av mellanriksbanekommissionens utredning ingått som ett alternativ

utförandet av den för järnvägsanläggningen ifråga erforderliga stora bron

över Svinesund helt av sten, vartill den i nejden rika tillgången på lättarbetad

granit inbjöde. Motionärerna hade nu upptagit tanken, att Sverige och Norge

skulle skrida till utförande av denna brobyggnad oberoende av frågan, örn en

mellanriksbana över gränsen vid Svinesund förr eller senare kunde komma

till stånd, och avsåge motionärerna då, att bron, tills dess att den eventuellt en

gång kunde komma att tagas i anspråk för en järnväg, skulle givas användning

för landsvägsändamål.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majis proposition nr 298.

Beträffande en landsvägsförbindelse, åvägabringad på sätt som av motionärerna

föreslagits, framhöll järnvägsstyrelsen, att trafiken på platsen icke

kunde vara så stark, att den rimligtvis skulle i och för sig motivera en så stor

och dyrbar broanläggning som den ifrågasatta. Med bortseende härifrån ville

emellertid styrelsen fästa uppmärksamheten på att, örn en sålunda för landsvägstrafik

anordnad bro över Svinesund framdeles skulle komma att tagas i

anspråk för en sammanbindningsbana, landsvägstrafiken då måste bortflyttas

från densamma. Den beräknade tågtätheten på en eventuell sammanbindningsbana

vore nämligen alltför stor för att medgiva brons användning gemensamt

för järnvägs- och landsvägstrafik. Dessutom ville det även synas styrelsen,

som skulle ett sådant återflyttande av landsvägstrafiken till en, sannolikt väl

då också nyskapad och förbättrad färjeled över gränsfjorden, kunna ske utan

större olägenhet. En järnväg, som borde kunna tillgodose det mesta av de

mera lokala trafikbehoven i berörda orter, komme ju samtidigt till stånd, och

för den mera långväga landsvägstrafiken komme väl då också att finnas god

landsväg på östra sidan örn gränsfjorden.

I utlåtande (nr 37) över motionen anförde statsutskottet, att utskottet

visserligen behjärtade vad som motionsvis anförts örn det svåra läget i de

bohuslänska stenhuggeridistrikten men ville erinra örn de vittomfattande

hjälpåtgärder, som med tanke härpå redan vidtagits, däribland — förutom

statsbeställningarna av sten — ett igångsättande av ett större farledsföretag,

den s. k. Sotenkanalen, vilken beräknats draga en total anläggningskostnad

av cirka 3.7 miljoner kronor. De svenska och norska statsbanenätens sammanknytning

över riksgränsen vid norra Bohuslän — vari ifrågavarande brobyggnad

över Svinesund inginge som ett viktigt led — hade till övervägande grad

betraktats som ett norskt intresse och, enligt vad järnvägsstyrelsen upplyst,

syntes frågan för närvarande varken inom de svenska eller norska statsbaneförvaltningarna

betraktas som aktuell. Starka tvivel måste också hysas, fortsatte

utskottet, huruvida någon mot kostnaderna rimligen svarande lättnad

i arbetslösheten kunde vinnas med denna kapitalkrävande och tekniskt

vidlyftiga broanläggning. På grund av sjötrafiken genom Svinesund in

till Idefjorden och Halden måste bron anläggas på segelfri höjd. Enligt

vad mellanriksbanekommissionen förutsatt, skulle en mindre höjd än 50 meter

ej kunna förekomma. Byggd av sten med 8 fasta spann, varav 5 å 24, 2 å 33

och 1 å 100 meter, hade bron beräknats kosta cirka 2.5 miljoner kronor.

Då alltså någon järnvägsbro över Svinesund ej för närvarande vore behövlig

och ej heller landsvägstrafiken syntes motivera igångsättande av ett så

stort och dyrbart broföretag, hemställde utskottet, att riksdagen icke måtte

bifall motionerna. Nio av utskottet ledamöter anförde reservation mot

utskottets hemställan och yrkade, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla

örn skyndsam utredning rörande möjligheterna för anläggning under samverkan

med vederbörande norska myndigheter av en landsvägsbro av sten över

Svinesund. Kamrarna stannade i olika beslut, i det första kammaren biträdde

utskottets hemställan, medan andra kammaren med avslag å utskottets heinr

ställan biföll reservanternas förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 298.

Vid 1934 års riksdag bringades frågan på nytt under behandling genom en

i första kammaren till statsministern framställd interpellation, vari interpellanten

anhöll att få till statsministern framställa bland annat frågorna, huruvida

regeringen ansåge, att landsvägsförbindelsen mellan Sverige och Norge

över Bohuslän lämpligen borde förmedlas genom en bro över Svinesund, samt

örn regeringen i sådan händelse vore beredd att giva landshövdingen i Göteborgs

och Bohus län ny instruktion för förhandlingarna med Norge på nämnda

grundval eller vidga hans uppdrag till att omfatta även alternativet broslagning

över Svinesund.

I sitt svar på interpellationen erinrade statsministern bland annat, att frågan

örn en vägbro över Svinesund varit föremål för behandling vid 1932 års

riksdag samt att Kungl. Majit givit landshövdingen i Göteborgs och Bohus

län uppdrag att med vederbörande norska myndigheter förhandla i frågan om

en färjeförbindelse över sundet. Statsministern framhöll vidare, att en bro

över Svinesund, därest den skulle byggas av natursten, bleve ganska dyrbar

samt att vägen från Hällevadsholm utmed Bullaresjöarna till Vassbotten vid

norska gränsen, varifrån väg ledde till Halden i Norge, nyligen ombyggts och

på grund därav kunde upptaga en betydligt större motorfordonstrafik än

tidigare. Nämnda förhållanden syntes närmast leda till slutsatsen, att en bro

för landsvägstrafiken icke för det dåvarande kunde åtminstone ur ekonomisk

synpunkt anses tillräckligt motiverad. Emellertid syntes intet vara att erinra

mot, att de pågående förhandlingarna med Norge bomme att omfatta även

alternativet med landsvägsbro, varvid jämväl kunde vinnas kännedom örn ställningen

i Norge till en dylik lösning av problemet.

Medan de av mig tidigare nämnda förhandlingarna mellan representanter

för svenska och norska myndigheter pågingo, bragtes frågan på nytt inför

riksdagens prövning genom motion (nr 9) i första kammaren år 1936. vari

yrkades bland annat, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit förorda dels

Bohusbanans begynnande framdragande till Svinesund genom utförande till

en början av denna handels terrassering och dels påskyndande av utredningen

örn landsvägsbro över Svinesund.

I av statsutskottet inhämtat yttrande den 3 april 1936 över motionen anförde

järnvägsstyrelsen bland annat, att styrelsen vore angelägen att bättre landsvägsförbindelser

snarast möjligt åstadkommes över Svinesund, så att en förbättring

kunde åstadkommas av de nuvarande bussförbindelserna —- i vilka

styrelsen medverkade — mellan Strömstad och Halden och därmed mellan

tågen å Bohusbanan å ena samt tågen å linjen Halden—Oslo å andra sidan,

att styrelsen helst såge att sådan förbindelse över sundet ordnades med bro

och icke med färja, som från början varit tänkt, samt att en landsvägsbro därvid

lämpligen syntes böra utföras på sådant sätt, att den eventuellt en gång

senare i tiden skulle kunna påbyggas för att tjäna såsom kombinerad landsvägs-

och järnvägsbro, detta för det fall att Norge skulle framdeles vilja upptaga

tanken på en mellanriksbana och överenskommelse då kunde komma att

träffas örn dess realiserande.

I riksdagens skrivelse (nr 309) i anledning av motionen framhålles inled
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 298.

ningsvis, att ifrågavarande broanläggning över Svinesund vore ett tekniskt sett

ganska omfattande företag. Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påginge

för närvarande vissa tekniska utredningar, avseende att klarlägga kostnaderna

för bron, utförd i betong, järn eller sten.

Härefter anföres i skrivelsen:

Utan att underskatta företagets omfattning måste dock riksdagen finna

starka skäl tala för en anläggning av ifrågavarande broförbindelse över Svinesund

till ersättning av den hittillsvarande synnerligen bristfälliga färjförbindelsen.

Erinras må, att landsvägen utmed Sveriges västkust med dess fortsättning

genom Norge upp till Oslo är en mellanriksväg, som tillmätes stor

internationell betydelse. I det planlagda internationella vägnätet upptages

denna väg som en av de stora genomfartsvägar, å vilka komma att ställas

stora fordringar i fråga om vägbredd, beläggning, frihet från tvära kurvor

o. S. V.

Med avseende å vägens planläggning vid själva den svensk-norska gränsen

kan visserligen jämte sträckningen över Svinesund alternativt tänkas en inro

sträckning genom Bullaredalen och över Halden innanför Idefjorden. Sistnämnda

sträckning är emellertid redan på grund av därvarande, framför allt

på norska sidan synnerligen oländiga bergsterräng mindre lämplig för frarndragning

av en väg, avsedd för internationell automobiltrafik. Terrängen utmed

Svinesundslinjen är däremot lättare framkomlig.

Rent lokalt sett medför också Svinesundslinjen stora fördelar genom att

den på svenska sidan genomlöper ett med avseende å folkmängd och bebyggeise

mycket rikare trafikområde än Bullarelinjen. Vad särskilt Strömstad

beträffar är att märka de förhoppningar örn en ännu starkare frekvens av

norska turister, som från stadens sida knytas till broanläggningen över Svinesund,

vilken beräknas nedbringa körtiden å den cirka 14 mil långa bilsträckan

Oslo—Strömstad till allenast 2—3 timmar.

I samband med övervägandena örn förefintliga möjligheter att kunna bringa

hjälp åt det av arbetslöshet alltjämt hårt betryckta Bohuslän måste ifrågavarande

samfärdselspörsmål också tilldraga sig intresse. På sätt av mellanriksbanekommissionen

på sin tid klarlades har särskilt norra Bohuslän ett

rätt ogynnsamt kommunikationsläge, som bidragit att hämma dess utveckling.

Längdbanan genom Bohuslän slutar i norr vid Strömstad och har därmed

karaktären av en från Göteborg utgående bibana. Inga vattendrag utom

några smärre, till Munkedal ledande, förse området med skogspiodukter såsom

underlag för industri- eller exportsjöfart. Att märka är, att särskilt

norra Bohuslän sedan gammalt haft handelsgemenskap med närliggande

norska städer och där omkring liggande, rätt utbredda industriomiåden.

Genom förbättrade samfärdselförbindelser med Norge skulle avsättningsmöjligheterna,

enkannerligen jordbrukets avsättningsmöjligheter, okas och

överhuvud näringslivet kunna på båda sidor örn gränsen livligare utvecklas

enligt givna naturliga geografiska och ekonomiska betingelser.

Det förtjänar också framhållas, att broarbetena kunde bliva till ett värdefullt

lod i hjiilpåtgärderna i fråga om deri i Bohuslän rådande arbetslösheten,

därest bropelarna, eventilia också vissa brospann, utfördes av sten. Enligt

vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat anses ett sadant utförande av

broanläggningen som tekniskt genomförbart.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden måste riksdagen finna angeläget,

att frågan örn en landsvägsbro över Svinesund snarast kan vinna sin lösning.

Självfallet förutsattes för genomförandet av broföretaget samarbete med

Norge. Enligt vad riksdagens vederbörande utskott erfarit torde emellertid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 298.

jämväl från norsk sida numera — såväl ur kommunikations- som arbetslöshetssynpunkt

— stort intresse föreligga för att broanläggningen snarast skall

komma till stånd, samt desslikes villighet att svara för vederbörlig anpart

av anläggningskostnaderna.

Vad angår frågan örn en sammanknytning av de svenska och norska järnvägsnäten

vid Svinesund måste riksdagen i likhet med järnvägsstyrelsen finna

en sådan sammanknytning önskvärd. Synpunkten att man redan nu skulle

från svensk sida påbörja terrasseringsarbetena å den blivande sammanbindningsbanan

kan riksdagen dock ej ansluta sig till. Broanläggningen över

Svinesund torde emellertid eventuellt kunna utföras så, att den efter en framtida

tillbyggnad kan tjäna som kombinerad landsvägs- och järnvägsbro. I

varje fall synas möjligheterna till ett sådant utförande böra närmare undersökas

vid de förberedande utredningarna.

Under åberopande av vad sålunda anförts anhöll riksdagen i anledning

av motionen 1:9, att pågående utredningar örn anläggning av bro över

Svinesund måtte bedrivas med sådan skyndsamhet, att förslag i ärendet örn

möjligt kunde föreläggas 1937 års riksdag.

Slutligen var frågan föremål för en interpellation även vid 1937 års riksdag,

vilken av chefen för kommunikationsdepartementet besvarades med en

hänvisning till att vederbörande norska myndigheter ännu icke vore beredda

att taga slutlig ställning i spörsmålet.

Såsom förut nämnts har landshövding Jacobsson i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 15 december 1936 inkommit med redogörelse för förhandlingarna

jämte ett preliminärt förslag till överenskommelse, örn vilket de från båda

länderna utsedda förhandlingsmännen enats. Av skrivelsen bilagda protokoll

framgår att sammanträden mellan förhandlingsmännen ägt rum den 16 och

17 januari, den 5 september och den 17 oktober 1936.

Enligt det som resultat av förhandlingarna framlagda förslaget till överenskommelse

skulle över sundet uppföras en brobyggnad i huvudsaklig överensstämmelse

med något av de i överenskommelsen närmare angivna alternativen,

kallade alternativ III a och b, IV a och b samt VI. Av en förhandlingsprotokollet

den 17 oktober 1936 bilagd sammanställning, till vilken jag i övrigt

torde få hänvisa, framgår, att kostnaderna för de olika alternativen enligt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar skulle uppgå till respektive

1.660.000 kronor, 1,930,000 kronor, 1,680,000 kronor, 1,950,000 kronor och

2.370.000 kronor. Av berörda sammanställning framgår vidare, att anbud

infordrats från olika entreprenörer å i sammanställningen upptagna alternativ

till brobyggnad. Medeltalen plus 15 procent av de för vart och ett

av de nyss nämnda alternativen ingivna anbuden utgjorde respektive

1.567.000 kronor, 1,807,000 kronor, 1,404,000 kronor, 1,675,000 kronor, samt

2.063.000 kronor. I promemoria den 15 februari 1937 meddelar väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, att kostnaderna för en brobyggnad enligt det

av landshövding Jacobsson i skrivelsen den 15 december 1936 förordade

alternativ VI med bågbro av armerad betong över själva sundet och med

an slutnings viadukter av stenmurverk på grundval av dels inom styrelsen

verkställd den 3 september 1936 dagtecknad utredning, dels i anslutning härtill

infordrade entreprenadanbud beräknats till 2,090,000 kronor. Av förhand
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 298.

lingsprotokollet den 17 oktober 1936 framgår likaledes, att av den totala kostnaden

för brons uppförande Norge enligt överenskommelsen skulle betala

sammanlagt 290,000 svenska kronor, utgörande hälften av den beräknade

kostnaden för ett av de norska vägmyndigheterna uppgjort förslag till bågbro

av järnfackverk över själva sundet med landviadukter å såväl svenska som

norska sidan byggda av järnbalkspann på pelare av järnfackverk. De nyss

angivna väsentligt högre kostnaderna för bron uppkomma därigenom, att bion

enligt dessa alternativ skulle till större eller mindre omfattning byggas av

sten och betong.

I skrivelsen framhåller landshövding Jacobsson, att för tillgodoseende av

riksdagens uttalande för möjlighet, att i framtiden å samma plats framdraga

en mellanriksbana över Svinesund, tvenne olika lösningar av brofrågan undersökts,

nämligen dels att bygga järnvägsbron invid landsvägsbron och med brobanorna

i samma höjdplan, dels ock att utbilda bron över Svinesund såsom

en dubbeldäckad bro med järnvägsbron förlagd ovanpå landsvägsbron, vilken

utbygges i första utbyggnadsstadiet. Rörande dessa alternativ anföres i

skrivelsen:

En jämförelse i ekonomiskt hänseende mellan de båda alternativa lösningarna

av brofrågan och baserad på i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjorda kostnadskalkyler för bron enligt den i bilagda protokoll från förhandlingsmännens

sammanträde den 5 september 1936 intagna tablån framgår av

följande »Sammanställning». Alternativ Yl skiljer sig från alternativ ''Va

genom att bågspannet är av armerad betong i stället för av järn.

Anläggningskostnaden för alternativ VI och alternativ V a är praktiskt

taget, lika eller 2,350,000 kronor och 2,330,000 kronor.

Sammanställning.

Detalj

Broarna byggda

i samma plan

och bredvid

varandra

kr.

Dubbeldäckad

bro

kr.

2,330,000

3,470,000

40,000

70,000

2,500.000

760,000

100,000

140.000

Bron efter sista utbyggnaden ........................

4,070,000

4,440,000

Då brons utbyggnad för järnväg nu ej är aktuell, torde det i nuvarande

stund endast gälla att fastställa, efter vilket av de båda förutnämnda bro

alternativen brons första utbyggnad skall utföras.

Utföres brons första utbyggnad eller för enbart landsvagstralik, blir kost

naden enligt förestående »Sammanställning» för alternativet »Landsvägsoch

järnvägsbron bredvid varandra» med kapitaliserade underhållskostnaden

inräknad 2,370,000 kronor och utan kapitaliserade underhållskostnaden

2.330.000 kronor. Motsvarande kostnadsbelopp för alternativet »Dubbeldäckad

bro» äro 3,540,000 kronor och 3,470,000 kronor.

Alternativet »Landsvägs- och järnvägsbro bredvid varandra» blir således

1.170.000 kronor respektive 1,140,000 kronor billigare än alternativet »Dubbeldäckad

bro». ... . .

Skulle bron redan nu utbyggas till full utbyggnad eller for såval lands
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 298.

vägs- som järnvägstrafik, blir enligt förestående »Sammanställning» kost

naden för alternativet »Landsvägs- och järnvägsbro bredvid varandra» med

kapitaliserade underhållskostnaden inräknad 4,970,000 kronor och utan kapitaliserade

underhållskostnaden 4,830,000 kronor. För alternativet »Dubbeldäckad

bro» bliva motsvarande kostnader 4,440,000 kronor respektive 4,230,000

kronor.

I detta fall blir alternativet »Landsvägsbro och järnvägsbro bredvid varandra»

således 530,000 kronor respektive 600,000 kronor dyrare än alternativet

»Dubbeldäckad bro».

Valet av broalternativ vore således, framhåller landshövding Jacobsson,

beroende av den tidslängd, som läge mellan brons första utbyggnad, eller för

enbart landsvägstrafik, och brons fullständiga utbyggnad, eller för såväl

landsvägs- som järnvägstrafik. Häröver vore vid nuvarande tidpunkt intet

bekant, varför det vore nödvändigt klargöra, huru lång tid som skulle förflyta

mellan första utbyggnad och fullständig utbyggnad av bron, för att den kostnadsökning

av 600,000 kronor vid fullständig utbyggnad av bron, som uppstode

örn alternativet »Landsvägs- och järnvägsbron bredvid varandra» valdes,

skulle täckas av räntevinsten på den besparing 1,140,000 kronor, som gjordes

vid brons första utbyggnad enligt alternativet »Landsvägs- och järnvägsbron

bredvid varandra». Härom anföres i skrivelsen:

Av efterföljande »Tablå» skall man finna, att räknas med 3''A procent

räntefot beloppet 1,140,000 kronor efter 12 år har växt till 1,722,619 kronor

eller ökat med i runt tal 600,000 kronor; räknas med 5 procent räntefot, har

beloppet 1,140,000 kronor efter 9 år växt till 1,767,482 kronor eller ökats med

i runt tal 600,000 kronor.

Tablå.

Räntefot

Merkostnadens värde efter

0 år

5 år

8 år

12 år

15 år

3''h % .............

1,140,000

1,140,000

1,354,264

1,420,645

1,501,163

1,684,304

1,722,619

2,047,280

1,909,899

2,369,980

5 % ..................

Härav framgår således, att därest brons fullständiga utbyggnad för såväl

landsvägs- som järnvägstrafik kommer att ske först efter 9 å 12 år, det ur ekonomisk

synpunkt är riktigt att utföra densamma enligt alternativet »Landsvägs-

och järnvägsbro bredvid varandra» och med en första utbyggnad omfattande

bro för enbart landsvägstrafik.

Då norska stortinget numera beslutat elektrifiering av järnvägslinjen Oslo

'' Halden Kornsjö, och Kungl. Majit beviljat koncession för elektrifiering

av järnvägslinjerna Kornsjö—Mellerud och Mellerud—Göteborg i Sverige,

föreligger enligt de norska förhandlingsmännen föga intresse från norsk sida

att framdraga en mellamriksbana över Svinesund, och då kungl, järnvägsstyrelsen

i sitt yttrande i denna fråga till statsutskottet framhåller, att initiativet

till anläggandet av nämnda mellanriksbana skall tagas från norskt håll,

torde anläggandet av en mellanriksbana över Svinesund knappast vara att

påräkna inom de närmaste 9 å 12 åren, varför brofrågans lösning enligt alternativet

»Landsvägs- och järnvägsbro bredvid varandra» och brobanorna i samma

höjdplan torde ur ekonomisk synpunkt vara riktig och ur estetisk synpunkt

fördelaktigast. 1

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Såsom motivering och förklaring till den med de norska förhandlingsmännen

träffade överenskommelsen anför landshövding Jacobsson härefter,

att den utmed Sveriges västkust från kontinenten över Malmö, Hälsingborg

och Göteborg genom Bohuslän och östfold till Oslo gående landsvägen måste

såsom en internationell genomfartsväg med karaktär av mellanriksväg fylla

stora fordringar i fråga om vägbredd, körbanans uppdelning för olika trafikslag,

körbanebeläggning, flacka kurvor, goda siktförhållanden och goda framkomstmöjligheter

i övrigt samt örn möjligt vara en verklig turistattraktion.

Bör fyllandet av dessa krav påginge inom Hallands län eller hade nyligen

fullbordats stora omläggnings- och permanentbeläggningsarbeten å nämnda

väg. Inom Göteborgs och Bohus län påginge mellan Hallands läns gräns vid

Blåbäck och Göteborg omläggnings- och permanentbeläggningsarbeten över

Göta älv mellan Göteborg och Hisingen vore ny bro under utförande liksom

vägens breddning mellan Göteborg och Kungälv, varest anläggandet av bro

över Nordre älv jämte vägens framdragande genom Kungälvs stad enligt

Kungälvs stadsfullmäktiges beslut vore avsett att komma till utförande inom

närmaste tid. Brån Kungälv till Uddevalla vore vägen under omläggning och

permanentbeläggning och å stora sträckor färdig. Norr örn Uddevalla påginge

omläggningar och förbättringar inom Tunge och Kville härader, inom

Tanums härad vore vägen praktiskt taget omlagd och inom Vette härad delvis

omlagd; ytterligare omläggnings- och förbättringsarbeten påginge dels vid

Skee, dels ock mellan Dyne och Nordby. Vägen Göteborg—Svinesund bleve

inom närmaste tid fullgod ända fram till Nordby, där omläggningsarbetena

tills vidare måste avstannas i avvaktan på huru förbindelsen mellan Sverige

och Norge skulle ordnas. Bör lösande av detta spörsmål ha undersökts olika

alternativ, för vilka redogörelse lämnas i skrivelsen:

Alternativ A. S. eller omläggning, breddning och förbättringar av vägen

från allmänna vägen Uddevalla—Svinesund vid Skee järnvägsstation över

Håve till norska gränsen vid Håvedalen (Tyslingemo) för anslutning till den

inom Norge belägna vägen Vassbotten—Halden vid Ende. Beraknad kostnad

cirka 500,000 kronor. ..., .

Alternativ B.S. innefattande omläggning, breddning och förbättring av

vägen från allmänna vägen Uddevalla—Svinesund vid Hällevadsholm genom

B odlaren till norska gränsen vid Vassbotten. Beräknad kostnad cirka 930,000

Alternativ C. S. eller vägförbindelsens Sverige—Norge framdragande över

Svinesund eller i trakten därav. Bör detta alternativ har uppgjorts dels förslag

till färj förbindelse dels och förslag till broförbindelse över Svinesund.

Bör färj förbindelsen har uppgjorts ett förslag från Saltbacken eller den

något öster därom belägna Roparhällan till Sponviken i Norge och ett för

färjledens förläggande till samma plats, där den nuvarande nästan otrafikabla

färjförbindelsen över Svinesund är belägen.

Bärjförbindelsen från Sättbacken till Sponviken i Norge omfattar dels en

cirka 2.0 kilometer lång, 6.6 meter bred väg, dels färja och färjläge till en

kostnad som jämte kapitaliserade värdet av färjans drift- och underhållskostnader

(20,000 kronor per år) efter 5 procent beräknas till en kostnad av 724,500

kronor. ^ ..... „rr, .

Bärjvägens längd från Saltbacken till Sponviken ar cirka 1,0j0 meter.

Väljes den cirka 1 kilometer öster örn Sättbacken belägna platsen Ropar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 298.

hällan såsom utgångspunkt i stället för Sättbacken blir kostnaden enligt

samma beräkningsmeter 678,000 kronor.

Färjvägens längd från Roparhällan till Sponviken är cirka 510 meter.

Vidare har ett ytterligare alternativ undersökts, nämligen den nya färjledens

förläggande till samma plats, där den nuvarande färjan över Svinesund

är belägen.

Färjledens längd i detta fall är knappa 200 meter, och kostnaderna inklusive

väganläggningen beräknas enligt samma metod till 725,000 kronor.

Av förestående framgår, att de tre färjlederna ur rent ekonomisk synpunkt

äro praktiskt taget varandra fullt likvärdiga, men med hänsyn till, att färjorna

vid såväl Saltbacken som Roparhällan på grund av den långa färjvägen och

större öppet vatten äro mera utsatta för vindar och issvårigheter än färjan

vid Svinesund, är ur drift- och trafiksäkerhetssynpunkt färjleden över Svinesund

att föredraga framför de båda andra färjlederna.

Jämte fordran på en fullt driftsäker förbindelse över Svinesund, fortsätter

redogörelsen, bomme trafiken med hänsyn till att förbindelsen ingår i en

mellanriksväg att ställa mycket stora krav på att framkomstmöjligheten är

snabb, vilket en färjförbindelse aldrig kunde bliva. På grund härav hade även en

alternativ lösning med bro över Svinesund övervägts. Enligt i väg- och vatten

byggnadsstyrelsen gjorda kostnadsutredningar, delvis baserade på infordrade

preliminära anbud, hade en bro över Svinesund beräknats kosta 1,400,000

kronor, varav Sverige skulle betala 1,110,000 kronor. Vid denna kostnadsberäkning

hade hänsyn till brons framtida utbyggnad för järnvägstrafik ej

tagits ej heller några som helst sociala synpunkter, utan endast tekniskt

ekonomiska hänsyn varit vägledande. I anslutning härtill anföres vidare:

Vägförbindelsen över Svinesund med bro jämte anläggning av väg Nordby

—Svinesund enligt angivna förutsättningar är kostnadsberäknad till 1,392,000

kronor.

Vägförbindelsen med färja över Svinesund drager en total kostnad av

725,000 kronor och blir således 667,000 kronor billigare än vägförbindelsen

med bro över Svinesund.

Med tanke på de i dessa trakter för trafiksäkerheten å vägarna svåra vinterförhållandena

med isbeläggningar och halka, torde det ej kunna anses försvarligt

tvinga trafiken å såväl svenska som norska sidan att passera ned till

färjan i en cirka 1 kilometer lång backe sluttande cirka 70 promille, och då en

färja dessutom aldrig kan bliva fullt driftsäker, utan driftstopp på grund av

is- och vindförhållanden samt strömsättningar kan uppstå, bör bron komma

till utförande oaktat den drager 667,000 kronor större total kostnad än färjförbindelsen.

Även inom Norge har genom överingenjören vid Veivesendet i Östfolds

fylke J. Munch en undersökning gjorts för utredande av den lämpligaste

sträckning för denna förbindelses framdragande till Oslo. Denna undersökning

har resulterat i frenne alternativ, nämligen:

Alternativ B. N. I, som utgör en fortsättning av vägen Hällevadsholm

genom Bullaren till Vassbotten, i Sverige benämnd alternativ B. S. går från

Vassbotten över Halden, Döle och Askim till Oslo. Vägen har en längd av

cirka 155.3 kilometer och drager en beräknad kostnad av 5,500,000 kronor.

För fortsättningen av vägen Hällevadsholm över Bullaren från Vassbotten

genom Norge har även uppgjorts ett alternativ till vägens sträckning från

Vassbotten över Halden, Rakkestad och Askim till Oslo, som för delen inom

Norge kallas alternativ B. N. 11.

Enligt de norska utredningarna skulle denna väg komma att draga en beräknad

kostnad av 5,600,000 kronor och få en längd av 155 kilometer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Med hänsyn till svårigheter att komma fram utefter Iddefjorden och genom

Haldens stad med en fullgod mellanriksväg har inom Norge även uppgjorts

en kostnadsberäkning kallad alternativ C. N. för vägförbindelsens framdragande

från Sverige över Svinesund, Döle och Askim till Oslo. I denna sträckning

blir vägens längd i Norge 117 kilometer och har vägen beräknats kosta

4,300,000 kronor, varav 300,000 kronor utgör den norska andelen i anläggnings

kostnaden för Svinesundsbron. Detta alternativ utgör en direkt fortsättning

av det svenska »Alternativ C. S.» med bro över Svinesund.

För det svenska »Alternativet A. S.» eller vägförbindelsens framledande

från Skee över Håve och Sävedalen (Tyslingemo) till något av de norska

alternativen B. N. I eller B. N. II å delen Vassbotten—Halden vid Ende har

inom Norge icke någon utredning gjorts, då detta alternativ i förhållande till

svenska alternativet B. S. i kombination med de norska alternativen B. N. I

eller B. N. II får en ökad väglängd av cirka 21 kilometer.

För erhållande av en bättre överblick över de här ovan nämnda alternativen

för vägförbindelsen Sverige—Norge har uppgjorts följande

Sammanställning.

Vägsträcka

Alternativ

Väglängd i

km

Uppskattad kostnad

i kronor

I Sverige

I Norge

I Sverige

I Norge

Totalt

I Sverige

I Norge

Totalt

Häl 1 e vadsholm—

Y assbotten—Hal- den—Döle—Askim

Oslo ............

B. S.

B. N. I

36.0

155.3

191.3

930,000

5,500,000

6,430,000

Hällevadsholm—

V assbotten—Hal- den —Rakkestad —

Askim —Oslo ....

B. S.

B. N. II

36.0

155.0

191.0

930,000

5,600,000

6,530,000

Hällevadsholm—

Svinesund - Döle—

Askim—Oslo; med

vägbro över Svine- sund ............

C. s.

C. N.

73.9

117.0

190.9

1,392,000

4,300,000

5,692,000

»Sammanställningen» visar, att vägens framdragande över Svinesund drager

totalt minsta anläggningskostnaden, fast delen inom Sverige drager en ökad

kostnad av cirka 460,000 kronor i förhållande till alternativet över Vassbotten

(Bullaren). Mot detta skall vägas den stora lokala fördel för Bohuslän, som

ligger i att Svinesundslinjen på svenska sidan genomlöper ett med avseende

å folkmängd och bebyggelse mycket rikare trafikområde, omfattande Tanums

och Vette härader samt Strömstads stad och vissa delar av Kville härad, än

linjen över Vassbotten (Bullaren), vars trafikområde är Bullarens härad.

Då det förstnämnda trafikområdet omfattade cirka 7 gånger så stor folkmängd

eller cirka 23,000 invånare, cirka 3‘A gånger så stor åkerareal eller i

runt tal 15,000 hektar och dubbelt så stor skogsareal eller 43,000 hektar samt

7 gånger så stort taxeringsvärde cirka 33 miljoner kronor som det sistnämnda,

torde någon tvekan ej råda, att den lokala betydelsen för Bohuslän mer än

väl uppvägde den större anläggningskostnaden för Svinesundslinjen (alternativ

O S. och V.N.), vadan denna linje även för Sverige bör väljas.

De här ovan använda statistiska uppgifterna gälla visserligen för år 1923,

men vid en jämförelse trafikområdena emellan torde de kunna anses lämna

ett fullgott resultat, då utvecklingen inom båda områdena fortskridit ungefär

likformigt efter denna tidpunkt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Såsom en sammanfattning av den lämnade redogörelsen anför landshövding

Jacobsson, att av det föregående framginge att en landsvägsbro över

Svinesund ur saväl trafiktekniska som ekonomiska synpunkter vore det

alternativ till förbättrande av förbindelsen mellan Sverige och Norge, som

borde väljas.

Av de olika broförslagen syntes alternativ VI med mittspannet över själva

sundet utbildat som bagbro av betong med landviadukterna å såväl svenska

som norska sidan av Svinesund gjorda som stenvalv mellan pelare av gran i tmurverk

vara det alternativ, som borde förordas till utförande, fastän det

ställde sig cirka 700,000 kronor dyrare än de billigare broförslagen enligt

alternativen III och IV. Redan estetiska skäl talade för en bro med pelare

och valv av sten. En sådan bro skulle på ett alldeles särskilt sätt passa in

i landskapet och bli en turistattraktion till norra Bohusläns övriga sevärdheter.

Viktigare vore emellertid, att sociala skäl talade bestämt för detta

alternativ. Den bohuslänska stenindustrien, som i hög grad vore lokaliserad

till norra Bohuslän, befunne sig ännu i en starkt krisartad depressionsperiod,

vilken på grund av många olika förhållanden ej syntes bliva övervunnen inom

närmaste tiden. Den bland befolkningen i dessa trakter rådande arbetslösheten

vore därför av så svårartad karaktär, att statsmakterna och kommunerna

måste i hög grad träda hjälpande emellan och skapa mer eller mindre varaktiga

arbetstillfällen. I dessa trakter, omfattande Vette härad och nordvästra

delarna av Tanums härad, funnes förutom stenindustrien icke någon

industri, som kunde absorbera de utan egen förskyllan vordna arbetslösa,

och ej heller förmådde de i dessa trakter varande små lantbruken sysselsätta

någon större mängd av de arbetslösa, vilkas antal inom Vette härad och nordvästra

delen av Tanums härad för det dåvarande uppginge till cirka 800

arbetande personer.

Nämnda broalternativ VI, vari inginge icke mindre än cirka 1,400 kubikmeter

betong och 14,000 kubikmeter granitmurverk, utgjorde således ett synnerligen

värdefullt arbetsobjekt för dessa trakters befolkning.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställer landshövding Jacobsson dels att

Kungl. Majit måtte fastställa trafikförbindelsens mellan Sverige och Norge

ordnande medelst landsvägsbro över Svinesund, enligt broalternativet VI

med bagbro av armerad betong över själva sundet och med anslutningsviadukterna

a såväl svenska som norska stranden av valv i granitmurverk eller

granitbeklädd betong, och godkänna det av de svenska och norska förhandlingsmännen

uppgjorda förslaget till: »överenskommelse rörande uppförande

och underhåll av bro över Svinesund», dels att kostnaderna för detta broföretag

måtte bestridas helt av statsmedel, dels att till broföretaget måtte

beviljas ett förslagsanslag av 1,800,000 kronor, att fördelas på tre år med en

tredjedel för vart och ett av budgetåren 1937/1938, 1938/1939 och 1939/1940,

dels och att Kungl. Majit av tillgängliga medel för arbetslöshetens bekämpande

måtte till anläggandet av anslutningsvägen Nordby—Svinesund bevilja

ett förslagsanslag av 261,300 kronor, motsvarande 95 procent av den beräknade

anläggningskostnaden 275,000 kronor exklusive marklösen, vartill

statsbidrag i vanlig ordning måtte få utgå ur länets automobilskattefond att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298. 17

tillställas Vette härads eller Norrbygdens härads vägdistrikt med en tredjedel

under vart och ett av förutnämnda tre budgetår.

Mot det sålunda ur förhandlingarna framgångna förslaget till överens

kommelse gjordes sedermera från norsk sida vissa invändningar, varför

förhandlingarna fortsattes genom utrikesdepartementets försorg. Resultatet

av dessa förhandlingar har blivit det till undertecknande nu föreliggande

förslaget till överenskommelse. Den sakliga skillnaden mellan

de båda förslagen hänför sig uteslutande till artikel 2, vari stadgas att norsk

arbetskraft skall vid broarbetet användas i en utsträckning, som ungefärligen

svarar mot den andel i kostnaderna för bron, som enligt överenskommelsen

faller på Norge. I det preliminära förslaget till överenskommelse motsvarades

denna bestämmelse av en punkt, vari stadgades att bron skulle utföras

av svenskt material och av svenska arbetare.

Över det av landshövding Jacobsson framlagda förslaget till överenskommelse

ha utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

chefen för försvarsstaben, generaltullstyrelsen och lotsstyrelsen. De

två sistnämnda utlåtandena ha på anmodan av landshövding Jacobsson avgivits

till honom och bilagts Jacobssons skrivelse till Kungl. Majit den 15

december 1936.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller i sitt den 4 januari 1937

daterade yttrande, att vad beträffade frågorna örn vägförbindelsens sträckning

å den inom Sverige belägna delen samt örn vägens framdragande över

Svinesund medelst färja eller bro styrelsen finge på av landshövding Jacobsson

anförda skäl tillstyrka, att vägförbindelsen i fråga erhölle den med alternativ

CS betecknade sträckningen med trafikleden framdragen över Svinesund

å fast bro. Styrelsen anför härefter:

I fråga örn själva brobyggnadens utförande anser sig styrelsen till en början

böra framhålla, att vid handläggning av ärenden i fråga örn brobyggnader

och konstarbeten — enligt den styrelsen, jämlikt gällande instruktion, påvilande

ämbetsbefattningen — olika föreliggande broförslag i form av upprättade

arbetsplaner eller infordrade entreprenadanbud såsom regel måste

bedömas ur följande fyra synpunkter, nämligen ur teknisk, ur vattenrättslig,

ur estetisk samt ur ekonomisk synpunkt. Det förslag, som med minsta nackdelar

förenar största fördelar ur angivna synpunkter, är därvid såsom regel

att anse såsom det ändamålsenligaste och bästa; och ett förslag, som ur

teknisk och vattenrättslig synpunkt är godtagbart, ur estetisk synpunkt fyller

nöjaktiga krav och som därjämte ur ekonomisk synpunkt erbjuder de största

fördelarna, godkännes sålunda av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom

regel till utförande. Därest nyss angivna synpunkter skulle anläggas även

vid bedömning av förevarande brofråga och de härför uppgjorda förslagen,

lärer ett utförande av det förordade broförslaget, i handlingarna betecknat

alternativ VI, icke kunna av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkas,

enär en godtagbar lösning av denna brofråga bör kunna erhållas för en avsevärt

lägre kostnad. I förevarande fall måste emellertid enligt styrelsens förmenande

från svensk sida även stora hänsyn tagas till de sociala synpunkterna.

Detta kommer redan till uttryck i det förslag till överenskommelse

rörande brons uppförande och underhåll, som godkänts av de båda ländernas

förhandlingsmän, vari bland annat överenskommits, att bron skall utföras helt

av svenskt material, av svenska arbetare och i svensk regi. Landshövdingen

Jacobsson framhåller också i sin meranämnda underdåniga skrivelse den 15

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 saini. Nr 298. 3n 8» 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

december 1936 såsom huvudmotiv för brons byggande enligt alternativ VI,

att brobyggnadens utförande enligt detta alternativ skulle utgöra ett synnerligen

värdefullt arbetsobjekt för traktens befolkning, bland vilken en arbetslöshet

av svårartad karaktär vore rådande till följd av den krisartade depressionsperiod,

vari den bohuslänska stenindustrin ännu befunne sig. Aven

med hänsyn till underhållskostnaderna samt ur utseendesynpunkt måste

brons byggande enligt alternativ VI anses innebära väsentliga fördelar.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner med hänsyn till angivna förhållanden

övervägande skäl tala för att bron kommer till utförande enligt det

förordade alternativet VI.

Vidkommande frågan örn brons utförande med hänsyn till ett framtida

utbyggande av en mellanriksbana över Svinesund anser styrelsen, att en påbyggnad

av bron för järnvägstrafik icke bör komma till utförande såväl på

grund av ekonomiska skäl som jämväl ur utseendesynpunkt. Däremot synes

lämpligt, att vägens plan och profil anpassas efter mellanriksbanans sträckning,

i syfte att en eventuell framtida järnvägsbro skall kunna utföras omedelbart

invid landsvägsbron och i samma höj dläge som denna, så att de båda

broarna, som därvid böra givas samma utformning i fråga örn huvudanordningarna,

ur utseendesynpunkt komma att framträda som en för de båda

trafikmedlen gemensam bro.

Åberopande det anförda förordar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för

sin del, i vad det avser den inom Sverige belägna delen av företaget, att

ordnande av trafikförbindelsen mellan Sverige och Norge medelst landsvägsbro

över Svinesund i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande

broalternativet Yl måtte fastställas samt det av de svenska och norska

förhandlingsmännen uppgjorda förslaget till »Överenskommelse rörande uppförande

och underhåll av bro över Svinesund» måtte godkännas, att kostnaderna

för en sådan brobyggnads utförande måtte helt bestridas av statsmedel,

att till broföretaget måtte beviljas ett förslagsanslag av 1,800,000

kronor, att fördelas på tre år med en tredjedel för vart och ett av budgetåren

1937/1938, 1938/1939 och 1939/1940.

Vidkommande den i den föreliggande framställningen gjorda hemställan

örn anslag för anslutningsvägen Nordby—Svinesund finge styrelsen meddela,

att styrelsen intet hade att erinra mot densamma ur de synpunkter, styrelsen

hade att företräda.

Därest de sålunda förordade förslagen skulle komma att av statsmakterna

bifallas, finge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen slutligen hemställa, att åt

styrelsen måtte uppdragas att ombesörja ifrågavarande brobyggnads utförande.

Styrelsen förutsatte härvid, att — såsom redan skett för delen mellan

Nordby och kilometer 2/760 —- vederbörande väghållningsskyldiga ålades att

utföra och för framtiden underhålla den mellan kilometer 2/760 och brom

landfäste å svenska sidan belägna delen av vägen Nordby—Svinesund, ävensom

att de väghållningsskyldiga ålades att efter brons färdigställande framdeles

underhålla densamma vad beträffar den inom Sverige belägna delen.

Järnvägsstyrelsen anför i utlåtande den 30 januari 1937, att vad som förevarit

sedan styrelsen den 3 april 1936 avgav yttrande till riksdagens statsutskott

icke givit styrelsen anledning att ändra sin då deklarerade ståndpunkt.

Yad beträffar frågan örn valet av konstruktionsalternativ kunde styrelsen så
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 298.

lunda icke undgå att finna behandlingen mindre konsekvent. Betraktades

densamma från transporthushållningssynpunkt, vilken synpunkt väl borde

vara det primära, då det gällde en anläggning för samfärdselns behov, torde

det, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen också framhållit, vara omöjligt

att sätta det av förslagsställaren förordade alternativet i första rummet, utan

måste väl valet snarast falla på någon av de från norsk sida framförda konstruktionerna,

Härom anför styrelsen vidare:

Vid ett sådant betraktelsesätt har man ju att mot varandra ställa å ena

sidan effekten för samfärdseln av det planerade byggnadsföretaget och å

andra sidan kostnaderna för detsammas åstadkommande, och det har veterligen

icke från något håll gjorts gällande annat än att även det norska förslaget

— kostnadsberäknat till endast 580,000 kronor — efter vilket storleken

av norska statens bidrag skulle bestämmas, väl skulle tillfredsställa

det aktuella transportbehovet.

Det torde vidare vara uppenbart, att förenämnda nyttoeffekt främst

kommer Korge till godo, då betraktad från norsk sida ifrågavarande samfärdsled

icke blott är en mellanriksväg utan Norges landsväga huvudförbindelse

med kontinenten. Anläggas transporthushållningssynpunkter, synes

alltså icke vara möjligt finna något vägande skäl, varför svenska staten skulle

taga på sig huvudparten av kostnaderna för brobygget.

Vid uppgörande av det föreliggande förslaget, vars förverkligande beräknats

kräva statsanslag från svensk sida örn icke mindre än 1,800,000 kronor,

att ställa mot ett bidrag från Norge av 290,000 kronor, motsvarande halvparten

av förenämnda av de norska delegerade såsom skälig ansedda kostnad,

har alltså hänsynen till byggnadskostnaderna skjutits helt i bakgrunden, och

företaget närmast betraktats såsom ett medel att bereda arbetsinkomst åt viss

av varaktig arbeslöshet drabbad del av traktens befolkning.

Då man emellertid, i vad det gällt en bro för landsvägstraiik låtit sagda

sociala syfte få en helt dominerande plats, måste det förefalla inkonsekvent,

att då fråga blir örn underbyggnadens förstärkning i syfte sätta bron i stånd

att i en framtid bära jämväl järnvägstrafik, en sådan helomvändning äger

rum, att ökningen i byggnadskostnad, vilken i förstnämnda skede närmast

ansetts som en kredit-post, nu föres över till motsatt sida och till och med

göres till föremål för en ränteberäkning, väl icke i själva framställningen men

i en av bilagorna.

Det torde dock vara klart, att den sociala effekten av byggnadsföretaget —

vilken enligt förslaget skulle vara bestämmande för alternativvalet — blir

högst väsentligt mycket större, örn, såsom 1936 års riksdag ifrågasatt, anläggningen

utföres så, att den efter en framtida tillbyggnad kan tjäna som

kombinerad landsvägs- och järnvägsbro.

Med hänsyn till att vinnandet av nämnda effekt är ett av huvudsyftena

med broanläggningens företagande, vill det vidare synas styrelsen, som borde

bron utföras helt i sten, varvid penningutläggen, som erfordras för brons

byggande visserligen skulle bliva än större, men ock i relativt vida större

omfattning skulle komma att appliceras på åsyftade fackarbete i berörda

landsända.

Sistnämnda utvidgning av arbetsprogrammet torde kunna sägas ligga på

samma plan som de ändringar, gentemot de billigare konstruktionerna, vilka

förslagsställaren förordat. Vad angår brokonstruktionens anpassning efter

järnvägstrafikens krav på bärkraft, så är väl det därtill hänförliga inkomstflödet

för traktens befolkning också likvärdigt med det, som nämnda ändringar föranleda,

men härtill är att lägga viss potentiell effekt på transporthushållningens

område.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Det är visserligen omöjligt nu förutsäga något om vid vilken tidpunkt

sagda effekt kan komma att aktualiseras, då lösningen av förevarande mellanriksbanefråga

star i beroende av vissa irrationella faktorer. Vad man har

att invänta är, vill det synas styrelsen, icke resultatet av en naturlig utveckling

utan utfallet i en dragkamp mellan på olika plan liggande intressen.

Det resultat, till vilket man vid den nu verkställda utredningen kommit

beträffande den praktiska omöjligheten att utefter Bullarelinjen åstadkomma

en fullgod mellanriksväg, bestyrker riktigheten av den ställning, som från

svensk sida städse intagits till frågan om linjeval för mellanriksbanan.

Det synes finnas anledning hoppas, att då nu i och med brons tillkomst

den redan förefintliga billinjetrafiken erhåller en standard, som är fullt tillfredsställande

för de lokala trafikbehoven, därmed också kommer att så

småningom vinnas allmän förståelse för de riksintressen, vilka kräva omläggning

till en Svinesundslinje av fjärrtrafiken järnvägsledes mellan Norge

å ena samt Sydsverige, Danmark och den europeiska kontinenten å den andra

sidan.

Under hänvisning till vad styrelsen sålunda anfört ville styrelsen dels

tillstyrka, att en i första hand för landsvägstrafik avsedd broförbindelse

mellan Sverige och Norge över Svinesund anlades, dels förorda, att anläggningen

omedelbart utfördes så, att densamma efter framtida tillbyggnad

kunde tjäna som kombinerad landsvägs- och järnvägsbro, dels slutligen

ifrågasätta, att i den mån ej tekniska hinder förefunnes, bron utfördes helt

i sten.

Vad beträffar byggnadsföretagets finansiering ville styrelsen framhålla,

att vid brons framtida ianspråktagande för järnvägstrafik, norska staten

givetvis borde taga på sig skälig andel av den till järnvägslinjen hänförliga

kostnaden. I betraktande av Norges inställning för närvarande till järnvägsfrågan

torde medlen emellertid få förutsättas förskotterade av Sverige till

framtida uppgörelse om fördelningen, när järnvägsanläggningen kunde bliva

aktuell.

Chefen för försvarsstaben meddelar i yttrande den 29 januari 1938, att han

icke hade någon erinran mot tillkomsten av den planerade bron över Svinesund

enligt det föreslagna alternativ VI. Vissa tekniska synpunkter på brobygget

bomme att överlämnas i särskild skrivelse.

Generaltullstyrelsen anför i skrivelsen till landshövding Jacobsson den 11

februari 1936, att därest den ifrågasatta broförbindelsen bomme till stånd, en

betydande ökning av trafiken å denna trafikled vore att motse. För att tullverkets

kontroll över trafiken skulle kunna utövas så snabbt som möjligt

borde, såsom syntes vara förutsatt, en för tullstation avsedd byggnad uppföras

vid broändan på den svenska sidan. Till förebyggande av stockningar

vid stark trafik borde vid tullstationen utrymme avses för fordon, som väntade

på visitation. I anslutning härtill anför generaltullstyrelsen:

m Enligt vad tullkammaren i Strömstad i sitt yttrande upplyst, saknas för

närvarande lämpligt belägna bostäder för tullpersonalen, vilken säkerligen

måste förstärkas med minst två man, när broförbindelsen öppnats. För tillgodoseende

av behovet av bostäder torde därför bliva erforderligt att uppföra ett bostadshus.

Möjligen skulle för tullstationen erforderliga expeditions- och vakt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

lokaler kunna inrymmas i detta bostadshus. Oberoende av huru denna fråga

må komma att lösas, är emellertid ur tullverkets synpunkt synnerligen önskvärt,

att i samband med förvärv av mark för brobyggnaden erforderlig tomtmark

kan efter samråd med styrelsen upplåtas för tullverkets behov.

Vid tullstationen bör i likhet med vad som skett vid flertalet tullstationer

vid landgränsen mot Norge, få anordnas en tullbom för att vägen nattetid

eller eljest, då trafiken är av ringa omfattning, må kunna avspärras.

Vidare är av behovet påkallat, att i samband med anläggande av bro telefonförbindelse

anordnas mellan de svenska och den norska tullstationen.

Även örn broförbindelsen kommer till stånd, torde fortfarande trafik sjöledes

i viss omfattning komma att äga rum. För övervakning ay denna trafik

måste tullpersonalen kunna utan alltför stor omväg förflytta sig från en vid

bron förlagd tullstation till förläggningsplatsen för personalens tjänstebåtar.

En gångstig bör därför anläggas från bron till det nuvarande färjläget. Styrelsen

förutsätter, att en sådan gångstig må kunna utföras i samband med

brobyggnaden. Måhända kan, örn på grund av terrängförhållandena svång,

heter föreligga att anlägga den ifrågasatta gångstigen, förtjäna tagas i övervägande,

huruvida icke i stället en hiss skulle kunna anordnas vid lämplig

plats å bron.

I övrigt hade styrelsen i frågans nuvarande läge icke några särskilda önskemål

och synpunkter att framlägga i ärendet.

Lotsstyrelsen, som inhämtat yttrande i ämnet från lotskaptenen i västra

lotsdistriktet, meddelar i skrivelse till landshövding Jacobsson den 21 januari

1936, att styrelsen icke har något att erinra mot att bron anordnas på sätt

angivits i förslaget.

Av den lämnade redogörelsen framgår att frågan om en broförbindelse

mellan Sverige och Norge över Svinesund, åt vilken sedan många år ägnats en

viss uppmärksamhet, under de senare åren vunnit ökad aktualitet dels ur

synpunkten att åvägabringa en bekvämare förbindelse över sundet än den

nuvarande, som upprätthålles förmedelst en av motorbåt bogserad mindre

färja, dels också ur synpunkten att genom brons uppförande bereda ökade

arbetstillfällen i vissa trakter av Bohuslän, vilka alltjämt besväras av en förhållandevis

stor arbetslöshet. Det framgår vidare, att under de förhandlingar

med vederbörande norska myndigheter, vilka på Kungl. Maj:ts uppdrag förts

rörande frågan örn en färje- eller broförbindelse över Svinesund, olika alternativ

för förbindelsens ordnande tagits i betraktande. För en förbättrad färjeförbindelse

ha undersökts två alternativ, nämligen dels förbindelsens förläggning

till samma plats som den för närvarande har, dels en förflyttning till

Saltbacken eller Roparhällan på svenska sidan och till Sponviken på den

norska. Vidare ha diskuterats vägförbindelserna dels från Skee järnvägsstation

å järnvägslinjen Göteborg—Strömstad över Håve till norska gränsen

vid Håvedalen för anslutning vid Ende till den inom Norge belägna vägen

Vassbotten—Halden, dels från Hällevadsholm utmed Bullaresjöarna till Vassbotten

vid norska gränsen. Med de båda senare alternativen skulle förbindelsen

över Svinesund förbli oförändrad, medan däremot de nämnda vägsträckorna

Skee—Håvedalen eller Hällevadsholm—Vassbotten skulle breddas

och förbättras

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Körande kostnaderna för de olika alternativen bli för Sveriges vidkommande

de två sistnämnda billigast, belöpande sig enligt den verkställda utredningen

till 500,000 kronor respektive 930,000 kronor. På grund av de

längre vägsträckorna inom Norge, som dessa alternativ förutsätta, bliva emellertid

kostnaderna för Norge väsentligt högre med dessa alternativ. Med

hänsyn till att vägen över Svinesund är kortare och åtminstone på svenska

sidan löper genom tätare bebyggda trakter, ha förhandlingsmännen enats örn

ett förslag till överenskommelse rörande anläggande av en bro över Svinesund.

På grund av vissa invändningar från de norska myndigheterna mot det av

förhandlingsmännen sålunda framlagda förslaget lia efter förslagets framläggande

fortsatta förhandlingar ägt rum med de norska myndigheterna

genom utrikesdepartementets försorg. Dessa förhandlingar ha föranlett en

mindre justering av förslaget till överenskommelse, vilken dock endast berör

frågan örn arbetsförhållandena vid brons uppförande.

Enligt förslaget skulle bron å delen över sundet uppföras såsom bågbro

av armerad betong med landviadukterna å båda stränderna utbildade som

valv av granitmurverk eller stenklädd betong. Såsom av den föregående redogörelsen

framgår ha kostnaderna för det i överenskommelsen förutsatta alternativet

till brobyggnad, det s. k. alternativ VI, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

på grundval av dels inom styrelsen verkställd utredning dels i anslutning

härtill infordrade entreprenadanbud beräknats till 2,090,000 kronor.

Av den totala kostnaden skulle på Norge falla 290,000 kronor, utgörande

hälften av den beräknade kostnaden för ett av de norska vägmyndigheterna

uppg,]''01''t förslag till bågbro av järnfackverk över själva sundet med landviadukter

av järnbalkspann på pelare av järnfackverk. Den betydande andel av

de totala kostnaderna för bron, som sålunda skulle falla på Sverige, motiveras

i huvudsak av intresset att genom brons utförande av sten och betong

kunna bereda ökade arbetstillfällen åt traktens befolkning.

Av de hörda myndigheterna har endast järnvägsstyrelsen haft någon invändning

att göra mot det av landshövding .Jacobsson framställda förslaget.

Styrelsen har ansett, att bron skulle byggas med förstärkning för en framtida

överbyggnad av järnvägsbro.

Den nuvarande förbindelsen över Svinesund är ytterligt primitiv och obekväm;

därom synas icke råda några delade meningar. Behovet av en bättre

förbindelse över sundet är påfallande. Att ordna denna bättre förbindelse

medelst en ny färjeanläggning bleve visserligen billigare än genom anläggande

av en bro. Mellan de beräknade kostnaderna för en ny färjeanläggning och

det billigaste broalternativet är skillnaden dock icke betydande. En färjeförbindelse

bleve emellertid också obekvämare och vintertiden dessutom förenad

med vissa risker på grund av de branta sluttningarna ned till stränderna.

Då det finnes skäl att antaga, att den redan nu icke obetydliga trafiken över

sundet med motorfordonstrafikens utveckling kommer att ökas, kan det befaras,

att en färjeförbindelse snart nog bleve otillfredsställande. Att å andra

sidan för undvikande av de med en tidsenlig förbindelse över Svinesund förenade

kostnaderna i stället förbättra vägförbindelsema antingen Skee—Håve
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

dalen eller Hällevadsholm—Vassbotten synes mig icke vara en rationell lösning

av problemet att åvägabringa en god förbindelse mellan Sverige och

Norge över Bohuslän. Vägen över Svinesund synes mig vara den riktiga

lösningen, och såväl i Kungl. Maj:ts uppdrag rörande förhandlingar med

Norge som ock i riksdagens uttalanden i frågan har aldrig förutsatts annat

än att förbindelsen skulle åvägabringas över Svinesund. Jag finner på dessa

grunder, att förbindelsen mellan Sverige och Norge i här ifrågavarande fall

lämpligast ordnas förmedelst anläggande av en bro över sundet.

I fråga örn det material, varav bron skall utföras, ansluter jag mig till det

i landshövding Jacobssons skrivelse framlagda förslaget. Det kan visserligen

icke råda tvivel därom, att en bro av sten och betong blir väsentligt dyrare

än en järnbro, även örn man räknar med de högre underhållskostnaderna å

den senare. Men dels blir, såsom landshöfding Jacobsson framhåller, en bro

av sten och betong estetiskt mera tilltalande, dels synes mig syftet att bereda

ökade arbetstillfällen åt den av arbetslöshet svårt tyngda stenarbetarebefolkningen

vara värt att tillgodose. Riksdagen har också i sin förut nämnda

skrivelse år 1936 framhållit, att broarbetena kunde bliva till ett värdefullt led

i hjälpåtgärderna i fråga örn den i Bohuslän rådande arbetslösheten, därest

bropelarna, eventuellt också vissa brospann, utfördes av sten. Sålunda måste

riksdagen anses redan ha uttalat sig för en bro helt eller delvis utförd av sten,

eftersom en järnbro lika litet som en förbättrad färjeförbindelse är ägnad

att bereda ökade arbetstillfällen åt traktens befolkning.

I fråga örn det av järnvägsstyrelsen föreslagna utförandet av bron med

förstärkning för en framtida påbyggnad av järnvägsbro, kan detta förslag ur

vissa synpukter synas välbetänkt. Med hänsyn till föreliggande omständigheter

torde emellertid kunna antagas, att en järnvägsbro över sundet icke

kommer att bliva aktuell inom de närmaste åren. Då härtill kommer att,

enligt vad jag inhämtat, från norsk sida göras bestämda invändningar mot

brons förstärkning för en framtida påbyggnad av järnvägsbro, synes mig för

närvarande lämpligast att åvägabringa den önskvärda förbättringen av förbindelsen

över Svinesund genom anläggande av en bro i enlighet med föreliggande

förslag till överenskommelse.

Såsom förut nämnts förutsätter överenskommelsen, att den del av kostnaden,

som skulle falla på Sverige, skulle uppgå till 1,800,000 kronor, vilka

skulle fördelas på tre budgetår. För budgetåret 1938/1939 beräknas sålunda

600,000 kronor bliva erforderliga. Såsom redan i statsverkspropositionen

förutsattes skulle, med hänsyn till det ändamål brons utförande enligt det

dyrbarare alternativet skulle tjäna, en del av kostnaderna bestridas av arbetslöshetsmedel.

Av det för nästa budgetår erforderliga beloppet skulle 300,000

kronor avräknas mot automobilskattemedlen, medan återstoden förutsattes

utgå av beredskapsmedel. Om äskande av anslag för ändamålet avser jag att

göra framställning vid ett senare tillfälle.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag tillstyrka godkännande

av det föreliggande förslaget till överenskommelse rörande uppförande och

underhåll av landsvägsbro mellan Sverige och Norge över Svinesund.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Föredragande departementschefen uppläser härefter det till undertecknande

föreliggande förslaget till överenskommelse mellan Sverige och Norge

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, och hemställer under erinran,

att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena att göra

framställning örn undertecknandet, att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna

berörda överenskommelse.

9

Yad departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

25

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i

statsrådet å Stockholms slott den 22 april 1938.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandi,er, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Forslund:

Sedan Kungl. Maj:t den 31 mars 1938 bemyndigat sändebudet i Oslo,

envoyén Christian Ernst Gunther att för Sveriges del underteckna en överenskommelse

med Norge rörande uppförande och underhåll av en landsvägsbro

mellan Sverige och Norge över Svinesund av den lydelse, ett av Kungl.

Majit samma dag godkänt förslag angiver, har berörda överenskommelse den

20 april 1938 vederbörligen undertecknats.

Under åberopande härav och av vad jag anfört till statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden den 31 mars 1938 samt under framhållande av att

proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan

hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tiden gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

dels godkänna berörda överenskommelse;

dels ock till bro mellan Sverige och Norge över Svinesund för

budgetåret 1938/1939 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 300,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 298.

»u »» 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:312 Skrivelse till Konungen i anledning av framställning från fullmäktige i riksgäldskontoret angående förlängning av bemyndigande för fullmäktige att till riksbank s. 4 i texten
  2. SU 1938:153 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående uppförande och underhåll av landsvägsbro mellan Sverige och Norge över Svinesund. s. 1 i texten