Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling

1938-01-14 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:42, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 42.

1

>r 42.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna

till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med

vissa bestämmelser örn arbetsförmedling; given Stockholms

slott den 14 januari 1938.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser

örn arbetsförmedling.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 42.

52 88 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 42.

Förslag

till

Lag:

angående ändrad lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med

vissa bestämmelser om arbetsförmedling.

Härigenom förordnas, att fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till

lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Enskild person eller annan, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning

bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må av socialstyrelsen erhålla

tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939. För

tiden därefter äger styrelsen bevilja förlängning av tillstånd som nu sagts,

dock för högst ett år i sänder och icke längre än till den 1 januari 1950

samt allenast beträffande yrkesgrupper som Konungen bestämt. Innan sådan

förlängning av socialstyrelsen beviljas, skall åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer

inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen avser beredas tillfälle

att yttra sig. Det ankommer på styrelsen att bestämma skälig ersättning

för förmedling, varom i detta stycke är fråga. I övrigt skola lagens

bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma, dock i vad angår 2 §

tredje stycket allenast för tid efter den 31 december 1939.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 42.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 14 januari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, en av socialstyrelsen

i skrivelse den 15 december 1937 gjord framställning örn ändring i lagen

den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling.

Föredraganden anför:

Enligt det å den internationella arbetsorganisationens konferens i Genéve

år 1933 antagna förslaget till konvention angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

skola inom tre år från konventionens ikraftträdande för

vederbörande medlemsstat avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med

vinstsyfte vara avskaffade och må under denna tid nya sådana byråer icke

upprättas. Hock må under ytterligare högst tio år i undantagsfall och under

särskilda förutsättningar en redan befintlig avgiftskrävande byrå med vinstsyfte

kunna erhålla tillstånd att fortsätta sin verksamhet, men äger byrån

icke under denna tid skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån

rekrytera arbetare, med mindre tillståndet berättigar därtill och verksamheten

bedrives enligt en mellan länderna ifråga träffad överenskommelse. Avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte skola enligt konventionsförslaget

innehava tillstånd av vederbörande myndighet men må icke skaffa

anställning åt arbetare utomlands eller därifrån rekrytera arbetare, med

mindre tillståndet berättigar därtill och verksamheten bedrives enligt en mellan

länderna ifråga träffad överenskommelse. Yad slutligen angår den avgiftsfria

arbetsförmedlingen lägger konventionen intet hinder i vägen för utövare

av sådan verksamhet att sträcka densamma utom det egna landets gränser.

Översättning av originaltexten till konventionsförslaget är såsom bilaga

(A) fogad till propositionen nr 83 år 1935.

Sedan i Sverige utfärdats lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser

örn arbetsförmedling, vilken lag trätt i kraft den 1 januari 1936, samt konventionen

av Sverige ratificerats den 15 november 1935, har Sveriges ratifikation

den 1 januari 1936 registrerats av nationernas förbunds generalsekreterare,

varefter konventionen för Sverige trätt i kraft den 1 januari 1937. Förutom

Sverige hava hittills allenast tre stater, nämligen Chile, Finland och

Spanien, ratificerat konventionen.

Enligt 2 § lagen med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling må sådan

förmedling icke bedrivas i förvärvssyfte. Vill någon eljest mot ersättning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

bedriva arbetsförmedling, skall tillstånd sökas hos socialstyrelsen. Avser

verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av anställning här

i riket åt utlänning, som vistas utom riket, må tillstånd beviljas allenast

för de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse med främmande

stat bestämmer.

Avgiftsfri arbetsförmedling däremot må, även örn verksamheten utsträckes

till utlandet, bedrivas utan särskilt tillstånd.

Enligt lagens övergångsbestämmelser kunde den, som vid lagens ikraftträdande

i behörig ordning bedrev arbetsförmedling i förvärvssyfte och som

före den 1 februari 1936 gjorde ansökan därom, av socialstyrelsen erhålla

tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939.

Dylikt tillstånd må sedermera under vissa förutsättningar kunna förlängas,

dock högst till utgången av år 1949. Det ankommer på socialstyrelsen att

bestämma skälig ersättning för förmedling, som sålunda må kunna i förvärvssyfte

bedrivas efter lagens ikraftträdande. I övrigt skola lagens bestämmelser

i tillämpliga delar gälla å sådan förmedling. Härav lärer följa,

att om verksamheten avser förmedling av anställning utom riket eller av

anställning här i riket åt utlänning, som vistas utom riket, tillstånd att efter

lagens ikraftträdande fortsätta verksamheten må beviljas allenast för de fall

och på de villkor Konungen efter överenskommelse med främmande stat bestämmer.

I skrivelse den 7 maj 1937 har socialstyrelsen uppgivit, att till styrelsen

inkommit vissa ansökningar, avseende tillstånd att bedriva arbetsförmedling

för musiker och sceniska artister, varvid verksamheten även skulle omfatta

förmedling av anställning utom riket och förmedling av anställning åt

utlänningar, som vistas utom riket. Då det inom ifrågavarande konstnärliga

yrken vore en normal och naturlig företeelse, att utbyte av arbetskraft ägde

rum mellan olika länder, skulle ett förbud för svenska arbetsförmedlingsföretag

att befatta sig med dylik internationell förmedling medföra, att svenska

nrasik- och nöjesföretag bleve nödsakade att anlita utländska förmedlare för

att komma i förbindelse med utländska artister och att likaså svenska artister,

som önskade anställning i utlandet, nödgades vända sig till utländska

förmedlare. En utveckling i denna riktning, vilken skulle innebära, att förmedlingsverksamheten

komme att omhändertagas av företag utanför svenska

myndigheters kontroll, vore ur många synpunkter föga önskvärd. Enligt

lagen med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling finge emellertid tillstånd

till bedrivande av internationell avgiftskrävande arbetsförmedling beviljas

allenast för de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse med

främmande stat bestämde. Skulle det för uppfyllande av denna föreskrift

anses erforderligt, att överenskommelse träffades med alla de stater, vilkas

undersåtar kunde komma att beröras av förmedlingen, bleve det nödvändigt

att upptaga förhandling i denna fråga med ett avsevärt antal stater. Möjligen

skulle dock lagbestämmelsen ifråga kunna tolkas så, att med uttrycket

»främmande stat» åsyftades icke den arbetssökandes hemland utan det land,

där denne uppehölle sig, då han trädde i förbindelse med arbetsförmed
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majlis proposition nr 42.

lingen. Därest denna tolkning vöre riktig, skulle överenskommelse endast

behöva träffas med vissa i styrelsens skrivelse angivna stater.

På grund av vad sålunda anförts anhöll styrelsen örn medgivande att vid

beviljande av tillstånd till bedrivande av arbetsförmedling för musiker,

sceniska artister och liknande yrkesutövare utsträcka tillståndet att gälla

jämväl förmedling av anställning utom riket och av anställning åt utlänning,

som vistas utom riket, dock med de begränsningar, som kunde föranledas

därav, att överenskommelse rörande denna fråga eventuellt icke kunde komma

till stånd med samtliga de stater, med vilka sådan överenskommelse enligt

vad förut anförts syntes vara erforderlig.

Med anledning av denna hemställan anhöll jag i skrivelse den 30 juni

1937, att utrikesdepartementet ville efter samråd med socialstyrelsen vidtaga

åtgärder för att i förevarande avseende med Amerikas förenta stater, Danmark,

Estland, Finland, Frankrike, Italien, Lettland, Nederländerna, Norge,

de socialistiska rådsrepublikernas Union, Storbritannien och Norra Irland,

Tjeckoslovakien, Tyska riket, Ungern och Österrike träffa sådan överenskommelse,

som avses i 2 § lagen med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling.

Utrikesdepartementet har härefter i skrivelse den 27 november 1937 framhållit,

biand annat, att det icke utan vidare kunde förutsättas, att alla de

icke-konventionsstater, med vilka överenskommelser föreslagits, för närvarande

eller överhuvud skulle befinnas villiga att avsluta sådana överenskommelser

med Sverige. I varje händelse kunde icke förväntas, att en framställning i

ämnet till samtliga angivna stater skulle annat än efter avsevärd tid leda

till resultat. Därest den tolkning av konventionen, som syntes ligga till

grund för avfattningen av 2 § lagen med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling,

vore riktig, syntes sålunda konventionen föranleda betydande praktiska

olägenheter, och det kunde ifrågasättas, huruvida icke åtgärder borde

vidtagas i syfte att åvägabringa en ändring i densamma och i anslutning

därtill av nämnda lagrum. Det förefölle under anförda förhållanden som örn

praktiska hänsyn borde föranleda, att man i varje fall tills vidare inriktade

sig på att åvägabringa överenskommelse med en eller annan icke-konventionsstat,

i förhållande till vilken behovet av avtalsmässig reglering å förevarande

område i högre grad kunde göra sig gällande.

Slutligen har socialstyrelsen i sin av mig nu anmälda, den 15 december

1937 dagtecknade skrivelse inledningsvis framhållit, att det enligt konventionen

icke erfordrades särskild överenskommelse med främmande stater för

att den i vinstsyfte bedrivna arbetsförmedlingen skulle under de tre första

åren efter konventionens ikraftträdande — för Sveriges vidkommande alltså

intill utgången av år 1939 — få avse även anskaffande av anställning åt

arbetare utomlands och rekrytering därifrån av arbetare. Den i konventionen

uppställda förpliktelsen att i denna sak träffa överenskommelse med vidkommande

främmande stat inträdde för Sveriges del först i det fall, att

fråga voro örn tillstånd, gällande för tid efter 1940 års ingång. Vid avfattningen

av 1935 års svenska lag hade denna åtskillnad icke iakttagits, utan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 42.

vöre Konungen, även när fråga vore om tillstånd gällande för tiden intill

1939 års utgång, bunden av föreskriften, att medgivande av bär berörda slag

endast finge lämnas efter med vidkommande stat träffad överenskommelse.

Styrelsen bär därefter anfört bland annat följande:

Såsom i utrikesdepartementets skrivelse anföres, torde de olägenheter,

som tillämpningen av förevarande konvention visat sig medföra, icke kunna

belt avlägsnas på annat sätt än genom ändring i konventionen. Då densamma

hitintills vunnit anslutning endast av ett fåtal stater, har konventionen

icke erhållit den betydelse som ursprungligen avsetts. En ändring

skulle möjligen kunna ske i den formen, att artistyrket liksom sjömansyrket

undantoges från konventionens tillämpning och att arbetsförmedlingen på

detta område i stället reglerades genom en särskild konvention. En dylik

procedur kommer emellertid under alla omständigheter att kräva en viss

tid, och fråga blir då, hur en tillfredsställande ordning på förevarande område

skall kunna åvägabringas under den tid, som åtgår intill dess en ändring

av konventionen kan genomföras eller de föreliggande svårigheterna

eventuellt kunnat avlägsnas genom bilaterala överenskommelser med alla

stater, med vilka Sverige har behov av förbindelser på detta område.

För närvarande är läget, såsom av förestående framgår, sådant, att de

personer eller organisationer, vilka mot ersättning förmedla artistengagement,

icke lagligen äro berättigade eller kunna bliva berättigade att förmedla anställning

utom riket eller anställning inom riket åt utlänning, som vistas

utom riket. Innan socialstyrelsen går in på frågan örn hur en ändring i

detta förhållande skall kunna åstadkommas, bör till dryftande upptagas

spörsmålet örn huruvida dessa arbetsförmedlingar kunna anses fylla någon

ur samhällets synpunkt nyttig eller nödvändig funktion. Det må då först

framhållas, att de konstnärliga yrkesutövare det här gäller på grund av

arbetets art äro hänvisade att med längre eller kortare mellantid söka nya

engagement och ofta även flytta mellan olika länder samt att det för dem

i regel är omöjligt att ordna dessa angelägenheter utan anlitande av lämpliga

förmedlingsorgan. Därest de avgiftskrävande förmedlingsbyråerna avstängas

från all befattning med den internationella förmedlingen, stå här

endast de avgiftsfria offentliga eller privata arbetsförmedlingarna till buds.

Vad den offentliga arbetsförmedlingen beträffar, är denna av flera orsaker

mindre lämpad att i större omfattning syssla med artistförmedling. För att

med framgång kunna handhava sådan verksamhet kräves i allmänhet, att

förmedlaren har förutsättning att bedöma olika artisters prestationsförmåga

och kan på ett effektivt sätt anordna den reklam, som är nödvändig för att

fästa arbetsgivarnas och allmänhetens uppmärksamhet på de anställningssökande.

En under tjänstemannaansvar arbetande arbetsförmedlingsfunktionär

kan svårligen åtaga sig en sådan uppgift. I alldeles särskild grad

gäller detta förmedlingen av utländska artister. Örn en offentlig institution

över huvud skall befatta sig med import av utländsk arbetskraft, bör detta

enligt socialstyrelsens mening endast vara i sådana fall, då inom riket föreligger

ett oomtvistligt behov av viss arbetskraft med objektivt fastställbara

kvalifikationer, vilket behov ej kan fyllas annat än från utlandet. Denna

förutsättning kan icke anses föreligga inom artistbranschen. Kvalifikationerna

bedömas givetvis subjektivt. Ofta råder en skarp konkurrens mellan

svenska och utländska yrkesutövare, och frågan örn de senares rätt till

arbetstillstånd kräver en ingående prövning. Den offentliga arbetsförmedlingen

kan av dessa orsaker som regel icke tagas med i räkningen, när det

gäller förmedling av sådana platser.

Icke heller är det troligt, att några enskilda organisationer skulle vara

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 42.

7

villiga att avgiftsfritt förmedla anställningar åt artister. De enda organisationer,

som här skulle kunna komma i fråga, vore sådana sammanslutningar

som Musiketablissementens förening och Folkparkernas centralstyrelse, vilka

för sina medlemmars räkning bedriva engagementsförmedling. Att göra denna

förmedling helt avgiftsfri skulle emellertid sannolikt möta stora svårigheter,

då en dylik verksamhet skulle ådraga organisationerna avsevärda kostnader,

som finge uttaxeras å samtliga medlemmar, oavsett den nytta dessa för egen

del hade av verksamheten. Med hänsyn härtill och även till det faktum,

att det inom artistbranschen är internationell praxis, att viss avgift erlägges

för förmedlade engagement, måste man nog räkna med, att förmedlingen

inom detta fack alltjämt kommer att i huvudsak handhavas av avgiftskrävande

byråer.

Dessa byråers verksamhet måste med hänsyn till de många möjligheter

till missbruk, som föreligga speciellt inom förevarande fack, stå under noggrann

kontroll. Av synnerlig vikt är, att de personer, vilka erhållit tillstånd

att bedriva sådan verksamhet, få klart för sig, att gällande lagbestämmelser

och i anslutning därtill meddelade föreskrifter måste samvetsgrant efterlevas

och att överträdelser uppmärksammas och beivras. Därest ifrågavarande

byråer icke erhålla laglig befogenhet att förmedla anställning åt utlänning,

som vistas utom riket, men tillsynsmyndigheten samtidigt, genom att tillmötesgå

vissa utländska artisters ansökningar örn arbetstillstånd, visar att

myndigheten ingalunda anser det obefogat, att utländska yrkesutövare inom

detta fack i viss utsträckning erhålla anställning inom landet, lär det svårligen

kunna undgås, att dessa byråer på olika smygvägar erbjuda de anställningssökande

utlänningarna sina tjänster. Sålunda ligger det nära till

hands, att byråerna för skötande av sina utländska förbindelser upprätta

filialer i något av våra grannländer eller, såsom i visst fall redan synes ha

skett, maskera sig som bulvaner för någon utländsk artistagentur. I vilket

fall som helst blir följden den, att den enligt svensk lag ej tillåtna verksamheten

fortsättes under en mer eller mindre oåtkomlig förklädnad.

Olägenheter av detta slag behövde däremot icke befaras, örn det i den

svenska lagen uppställda förbehållet, att tillstånd av här ifrågavarande art

ej får meddelas utan efter överenskommelse med främmande stat, genom en lagändring

sattes ur kraft åtminstone för så vitt gäller tiden, intill dess den i

arbetsförmedlingskonventionen uppställda förpliktelsen träder i kraft, d. v. s.

för tiden intill 1940 års ingång. Ett annat sätt att för vårt lands vidkommande

undanröja nu föreliggande olägenheter åtminstone för de närmaste

två åren vore, att till sista punkten i fjärde stycket av lagens övergångsbestämmelser

fogades ett ungefär så lydande tillägg: »dock i vad angår 2 §■

tredje stycket och förmedling av anställning åt musiker eller sceniska

artister allenast för tid efter den 31 december 1939».

Genom en sådan lagändring skulle socialstyrelsen beredas möjlighet att

för tiden intill 1940 års ingång meddela tillstånd till bedrivande av arbetsförmedling

för musiker och artister, även där fråga vore örn verksamhet

utom landets gränser. Under den sålunda vunna övergångstiden kunde måhända

i konventionen avsedda bilaterala överenskommelser åvägabringas

eller eventuellt en ändring i konventionen komma till stånd.

Departementschefen.

Vad socialstyrelsen i detta ärende anfört synes giva vid handen, att

arbetsförmedling för musiker och sceniska artister samt liknande yrkesutövare

knappast kan tänkas bliva på ett för de anställningssökande till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

fredsställande sätt bedriven annorledes än i förvärvssyfte. Ar detta riktigt,

borde således den svenska lagen, vari arbetsförmedling i förvärvssyfte förbjudes,

undergå sådan ändring, att densamma icke längre bleve tillämplig å

förmedling för nyss angivna yrkesutövare. Frågan härom lärer emellertid

icke kunna upptagas till behandling så länge vårt land är bundet av 1933

års konvention och denna bibehåller sitt nuvarande tillämpningsområde.

Däremot torde för denna förmedling böra tillvaratagas alla de möjligheter,

som konventionen bereder den i vinstsyfte bedrivna förmedlingen att under

en viss övergångstid få fortsätta verksamheten. Härutinnan är, såsom socialstyrelsen

framhållit, den svenska lagen i ett visst hänseende strängare än som

enligt konventionen är erforderligt. Vårt lands bundenhet av konventionen

nödvändiggör nämligen icke, att stadgandet rörande överenskommelse med

främmande stat för möjlighet att meddela tillstånd till avgiftskrävande förmedling

av anställning utom riket eller av anställning här i riket åt utlänning som

vistas utom riket skall — såsom likväl är fallet — äga tillämpning även ifråga

om den intill utgången av år 1939 i förvärvssyfte bedrivna förmedlingen. Då

vidare den omständigheten, att konventionen hittills vunnit anslutning blott

från ett fåtal stater, kan befaras medföra svårigheter för vårt land att i önskvärd

utsträckning träffa överenskommelser rörande den internationella arbetsförmedlingen,

vill jag därför förorda ett utnyttjande av den möjlighet till

lindring av vår lagstiftning på området, som konventionen sålunda bereder.

Detta synes böra ske i huvudsaklig överensstämmelse med det senare av

de båda i socialstyrelsens skrivelse den 15 december 1937 angivna förslagen.

Att, såsom enligt det förra av dessa båda förslag skulle bliva fallet, för

tiden intill 1940 års ingång i nu förevarande hänseende genomföra en lindring

även för den avgiftskrävande förmedling, som icke bedrives i förvärvssyfte,

torde nämligen på grund av konventionens bestämmelser rörande

sådan förmedling icke böra ifrågakomma.

Den nu ifrågasatta lindringen har närmast varit avsedd att gälla förmedling

av anställning åt musiker, sceniska artister och dylika yrkesutövare.

I den mån medgivandet av en motsvarande lindring även för andra förmedlingsgrenar

möjligen kunde få betydelse, torde emellertid några olägenheter

därav icke behöva befaras. Sådan jämkning synes därför lämpligen kunna göras

i socialstyrelsens av mig nyss i huvudsak förordade förslag, att den däri för

tiden intill 1939 års utgång medgivna lindringen kommer att avse all vid

lagens ikraftträdande i behörig ordning bedriven arbetsförmedling i förvärvssyfte.

Den sålunda av mig förordade lagändringen torde böra träda i kraft

omedelbart efter utfärdandet.

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med föredragandens

anförande inom socialdepartementet upprättat förslag till Jag angående ändrad

lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935

(nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Dagny Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 42.

52 88 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:58 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ett den 5 november 1937 mellan Sverige och Siam avslutat vänskaps-, han a1 i texten
  2. 2LU 1938:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 med viss s. 1 i texten