Sök i Ratio Lex

Angående överflyttande av medel från jämtländska renbetesfjällens skogsfond till Norrbottens lappfond

1938-01-21 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:55, Angående överflyttande av medel från jämtländska renbetesfjällens skogsfond till Norrbottens lappfond

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

1

Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överflyttande

av medel från jämtländska renbetesfjällens skogsfond

till Norrbottens lappfond; given Stockholms slott den

21 januari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 januari

1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför:

I skrivelse den 18 mars 1930 (nr 75) hemställde riksdagen, att Kungl.

Majit ville skyndsamt låta verkställa utredning rörande beskaffenheten av de

missförhållanden med avseende å renskötselns bedrivande och lappförfattningarnas

tillämpning i övrigt, som yppats inom vissa delar av lappmarken,

samt, därest av utredningen skulle framgå, att dessa missförhållanden vöre

av den art, att deras snabba och effektiva tillrättaläggande icke läte sig medelst

den nuvarande administrationen å området genomföra, vidtaga de tillfälliga

åtgärder för berörda ändamåls vinnande, vartill utredningen kunde

giva anledning eller Kungl. Majit eljest måtte finna skäl.

Sedan länsstyrelsen i Norrbottens län inkommit med en den 5 maj 1930

dagtecknad promemoria i ärendet och överläggningar ägt rum med landsBihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 55.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

hövdingarna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, anbefallde

Kungl. Maj:t genom beslut den 30 maj 1930, bland annat, länsstyrelsen i Norrbottens

län att verkställa utredning angående de åtgärder, som borde vidtagas

för avhjälpande av de inom vissa delar av lappmarken yppade missförhållanden

samt rörande kostnaderna härför. Tillika bemyndigades chefen för

socialdepartementet att för biträde med utredningen till länsstyrelsens förfogande

ställa erforderliga experter.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen den

6 juni 1930 nomadskolinspektören filosofie doktorn Erik Bergström att deltaga

i den beslutade utredningen. Sedan Bergström avlidit, tillkallades den

16 maj 1933 f. d. landshövdingen Nils Gustaf Ringstrand och jordbrukskonsulenten

Walde Lorens Wanhainen att deltaga i utredningsarbetet. Utredningen

antog benämningen 1930 års lapputredning.

Den 29 december 1935 avgav 1930 års lapputredning betänkande angående

åtgärder för avhjälpande av de inom vissa delar av Norrbottens läns lappmark

yppade missförhållanden samt rörande de kostnader, som därav kunde

föranledas m. m. (statens off. utredn. 1936: 23).

Ifrågavarande betänkande innehåller en redogörelse för de förhållanden,

under vilka för närvarande renskötseln i Norrbottens län bedrives och för

anledningarna till de missförhålllanden, som otvivelaktigt äro rådande. Utredningen

utmynnar i en rad förslag till åtgärder, vilka enligt utredningens

mening skulle vara ägnade att stödja nomadlapparnas näringsutövning inom

länet samtidigt som de avsåge att minska friktionsanledningarna mellan

den bofasta befolkningen och lapparna.

I sådant syfte föreslår utredningen bland annat ändrad indelning i lappbyar,

överflyttningar av renar mellan de fyra nordligaste lappbyarna, maximering

av renantalet, premier för god renskötsel samt förbättrad arbetsförmedling

och försäljningsorganisation. Förslag föreligger därjämte örn uppförandet

av mekaniska anordningar av skilda slag för underlättandet av en

rationell renskötsel.

Dylika mekaniska anordningar, att färdigställas under en tid av sex år

föreslås till en sammanlagd kostnad av 722,578 kronor enligt följande specifikation.

Stängsel .......

Skiljningshagar .

Broar .........

Stigar .........

Båtar och båthus

Stugor och kåtor

Telefonlinjer . ..

Slaktskjul .....

Summa kronor 722,578.

Kostnaderna för dessa arbetens utförande och underhåll, varvid beräknas,

att för anläggningarnas bevarande erfordras ett kapital av c:a 485,000 kro
-

kronor 493,565

» 24,521

» 54,677

» 18,565

» 3,005

» 37,495

» 85,750

» 5,000

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

3

nor, böra enligt utredningens mening bestridas dels av de s. k. Suorvamedlen,

dels från Norrbottens lappfond och dels från lapparnas byakassor. Då

dessa medel emellertid icke äro tillräckliga för ifrågavarande ändamål, föreslår

utredningen en överflyttning från jämtländska renbetesfjällens skogsfond

till Norrbottens lappfond av ett belopp av 718,000 kronor.

Även om de föreslagna åtgärderna vidtoges, anses likväl försörjningssvårigheter

komma att uppstå för nomadlapparna, såvida icke deras antal begränsas,

därigenom att ett antal lappar herodes sysselsättning inom andra

näringsgrenar än renskötseln. En vidgad kolonisationsverksamhet förefaller

härvid lämpligast. Utredningen föreslår därför en försökskolonisation å tillhopa

17 nya kolonier.

Beträffande lappväsendets organisation påkallar utredningen väsentliga utvidgningar.

Lappfogdarna borde uppföras å ordinarie stat, en åtgärd, som

1937 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t vidtagit (riksdagens skrivelse

1937: 5). Fem av de för närvarande på förordnande tillsatta lapptillsyningsmännen

borde likaledes enligt utredningens mening uppföras å ordinarie

stat. Ordningsmännens antal borde ökas från 29 till 31 och deras arvoden

i regel något höjas. Slutligen skulle nya befattningar skapas, i det att 21

förmän borde utses.

Över 1930 års lapputrednings förslag hava yttranden inhämtats från länsstyrelserna

i Jämtlands och Västerbottens län, statskontoret, domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, egnahemsstyrelsen

samt utredningsmännen rörande egnahemsverksamheten och andra med

statens verksamhet på det sociala jordområdet sammanhängande frågor.

I vad dessa yttranden beröra frågan örn de för lappväsendet avsedda fondernas

förhållanden, vill jag här lämna en redogörelse för deras väsentliga

innehåll.

Statskontoret anför bland annat:

Ämbetsverket måste beklaga, att utredningen kommit alt omfatta allenast

förhållandena inom Norrbottens län. Särskilt med hänsyn till frågan om finansieringen

av de kostnader, som ett genomförande av de framlagda förslagen

skulle draga, hade det varit av vikt att äga kännedom örn de anspråk,

som i förevarande avseenden kunna göras gällande ifråga örn lappväsendet

inom Västerbottens och Jämtlands län.

Såsom utredningen påpekat, stå icke obetydliga medel till lappväsendets

förfogande i de lappfonder, som av statsmakterna inrättats för de tre länens

behov. Fondernas inbördes storleksordning har emellertid icke anpassats

efter omfattningen av lappväsendet i ifrågavarande landsdelar. Detta har

medfört, att, medan tillgångarna å jämtländska renbetesfjällens skogsfond

och jämtländska lappväsendets fond betydligt vuxit, en väsentlig kapitalminskning

uppstått å Västerbottens och Norrbottens lappfonder.

Någon anledning att i fortsättningen bibehålla denna länsindelning av

de för lappväsendet avsatta tillgångarna synes statskontoret icke föreligga.

Tvärtom torde övervägande skäl tala för en sammanslagning av berörda tillgångar

till en fond för lappväsendets gemensamma understödjande. Utredningen

har också uttalat, att det måhända vore lämpligt undersöka, huruvida

ej en dylik åtgärd borde vidtagas. Då statskontoret icke kan finna, att några

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunql. Maj:ts proposition nr 55.

hinder möta mot en sådan sammanslagning, får ämbetsverket för sin del förorda,

att den måtte komma till stånd.

I betraktande av de betydande belopp av skogsförsäljningsmedel, vilka under

senare år influtit å jämtländska renbetesfjällens skogsfond oell vilka enligt

vad statskontoret under hand inhämtat från domänstyrelsen, lära kunna

påräknas tillsvidare även i fortsättningen, synes avkastningen å den nya fonden

kunna väntas bliva av den storlek, att avkastningen utan eftersättande

av nödiga åtgärder borde förslå till täckande av samtliga utgifter för lappväsendet

med undantag av sådana, som för närvarande bestridas från anslag

å riksstaten. En dylik anpassning av utgifterna efter fondens avkastning

skulle visserligen måhända kunna medföra, att av utredningen föreslagna

byggnadsarbeten icke skulle i sin fulla utsträckning kunna genomföras inom

den tid. som förutsatts. Ämbetsverket har emellertid svårt att föreställa sig,

att en förlängning av utbyggnadstiden kan medföra mera påtagliga olägenheter.

Såsom utredningen antytt lära för övrigt svårigheter möta att i de vidsträckta

fjälltrakter, varom här är fråga, organisera och övervaka genomförandet

av ett omfattande bvggnadsprogram i ett alltför forcerat tempo.

Med vad ovan anförts rörande förekommande kostnaders bestridande av

lappfondsmedel har statskontoret givetvis icke avsett, att icke de s. k. Suorvamedlen,

på sätt utredningen föreslagit, skola tagas i anspråk för arbeten inom

Gällivare och Jokkmokks socknar. Häremot är intet att erinra från statskontorets

sida. Ämbetsverket vill med avseende å dessa arbeten endast framhålla.

att byggnadstiden synes böra förlängas med tre å fyra år. varigenom

samtliga kostnader kunna täckas medelst nämnda dämningsavgifter.

Länsstyrelsen i Jämtlands lån anför bland annat:

Vad angår det föreslagna överförandet från jämtländska renbetesfjällens

skogsfond av 718,000 kronor till Norrbottens lappfond, är det visserligen

riktigt, att den förra fonden under år 1934 hade en behållning av

1,378.025 kronor under det att den senare uppgick till 281.484 kronor samt att

samtidigt jämtländska lappväsendets fond hade en tillgång av 420,130 kronor.

Med de därmed omedelbart sammanställda uppgifterna, att renantalet i

Jämtlands län uppgick till 29.465, medan motsvarande tal för Norrbottens län

var 193,075, synes lapputredningen vilia suggerera fram den föreställningen,

att beloppet av de medel som stå till förfogande i det jämtländska lappväsendets

båda fonder är orimligt stort i förhållande till behovet, under det att ett

rakt motsatt förhållande gör sig gällande i Norrbottens län. För dem, som

känna till förhållandena i de båda länen, är det emellertid uppenbart, att en

sådan sammanställning icke bevisar någonting och att en slutsats sådan som

den antydda skulle vara i högsta grad missvisande. I Norrbottens län stå oerhört

stora områden till renskötselns förfogande, och de brister som vidlåda

densamma bero till största delen på att lapparna icke ägna den nödig omsorg

och vaksamhet. Kunde ändring i den delen åvägabringas, skulle med all sannolikhet

icke få av de föreslagna åtgärderna vara föga motiverade. Svårigheterna

för lapparna inom Jämtlands län bero, såsom länsstyrelsen vid flera

tillfällen haft anledning att framhålla, på den omständigheten, att de områden,

som få av lapparna helt disponeras för renskötseln, äro relativt små

och hårt trängda av bebyggelsen. Redan 1892 fann Kungl. Maid det vara

nödvändigt, att ett större antal fastigheter måste förvärvas för säkerställande

av lapparnas näring. En del av dessa fastigheter hava nu genom köp övergått

i kronans ägo och införlivats med renbeteslanden men de allra flesta,

som alltjämt äro nödvändiga för renskötseln och det i än högre grad än förut

på grund av det växande renantalet och den fortskridande uppodlingen,

äro alltjämt kvar i enskild ägo. Taxeringsvärdet å dessa sistnämnda fastig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

heter, vilkas förvärvande bör ske så snart som möjligt, uppgår till icke

mindre än cirka 1,500,000 kronor. Det synes vidare vara nödvändigt, att

ytterligare fastigheter med ett taxeringsvärde av cirka 1 miljon kronor förvärvas

för att bereda ett bättre utrymme för lapparnas renar. Dessutom

böra uppföras vissa renstängsel, huvudsakligen i gränsen mot Norge, ejmi

genom dem kan förhindras att dryga skadestånd och renbetesavgifter mäste

erläggas för dit inträngande renar, samt vidare anläggas vägar och broar m.

m. för en kostnad, som provisoriskt kan beräknas uppgå till över 700,000

kronor. Mera exakta uppgifter härom kunna vinnas först genom en mera

ingående undersökning. Det framgår redan härav, att de jämtländska lappfonderna

icke på långt när äro tillräckliga för att tillgodose trängande behov

för det jämtländska lappväsendet och följaktligen icke kunna avstå

något till de två övriga län, där renskötsel förekommer.

Vad slutligen angår det av länsstyrelsen i Västerbottens län avgivna utlåtandet,

torde jag kunna begränsa mig att framhålla, att länsstyrelsen förklarar

sig skola senare framlägga närmare utredning rörande motsvarande

förhållanden inom länet.

Till närmare belysning av frågan örn lappfonderna må framhållas följande.

Syftet med jämtländska renbetesfjällens skogsfond var från början att utvidga

jämtlandslapparnas renbetesområden. I anledning av proposition den

13 maj 1887 medgav riksdagen, att den behållna avkastningen av viss av domänstyrelsen

föreslagen skogsavverkning på de jämtländska renbetesfjällen

finge användas till nämnda ändamål. Genom beslut den 13 juli 1887 anbefallde

Kungl. Maj:t sedermera domänstyrelsen att utan sammanblandning

med övriga skogsförsäljningsmedel till statskontoret inleverera behållna för - säljningsmedel för försålda skogseffekter fran renbetesfjällen, varjämte

statskontoret ålades, att sedan statsverket blivit gottgjort för meddelade förskott

för inköp av mark, förvalta överskottet såsom en särskild fond under

benämning jämtländska renbetesfjällens skogsfond, om vars användande förde

av riksdagen medgivna ändamål Kungl. Majit framdeles skulle förordna.

Av skogsavverkningen från renbetesfjällen och därtill lagda fastigheter

hava guldits, förutom högst avsevärda belopp för irrköp av fastigheter, jämväl,

efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fall, åtskilliga arrdra utgifter,

som tarvats för fastigheternas förvaltning eller stått i samband därmed.

Det oaktat hava fondens tillgångar varit i stigande.

I en gemensam skrivelse den 12 februari 1914 hemställde länsstyrelserna i

Västerbottens och Norrbottens län att ur jämtländska renbetesfjällens skogsfond

ett belopp av 500,000 kronor finge uttagas för att efter närmare angivna

grunder användas till bildande av två fonder, den ena a 300,000 kronor, benämnd

Västerbottens lappfond, och den andra å 200,000 kronor, benämnd

Norrbottens lappfond.

Denna framställning föranledde proposition (nr 62) lill 1914 års senare

riksdag, varvid tillika framlades förslag om sådan ytterligare utökning av

de ifrågasatta fonderna, att till desamma skulle läggas återstoden av ett anslag,

som på sin lid beviljats för beredande av understöd at lapparna i Jukkasjärvi

socken, varigenom fonderna skulle komma att uppgå, Västerbottens lappfond

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

till 440,000 kronor och Norrbottens lappfond till 293,647 kronor 42 öre. Fondernas

bildande skulle anses hava ägt rum den 1 januari 1914, och skulle de

av statskontoret förvaltas och jämlikt föreskrifterna i Kungl. Maj:ts brev den

31 augusti 1877 förräntas i enlighet med vad som gäller för statskontorets fondförvaltning

i allmänhet samt efter Kungl. Maj:ts föreskrifter eller prövning

i särskilda fall användas, Västerbottens lappfond till främjande av renskötseln

i Västerbottens län och Norrbottens lappfond till förmån för enahanda

näring i Norrbottens län, med rätt för Kungl. Maj:t att, därest det framdeles

skulle visa sig behövligt eller lämpligt, överflytta en del av den ena fondens

kapitalbelopp till den andra.

Denna framställning blev av riksdagen bifallen.

Efter avslutandet av 1919 års konvention mellan Sverige och Norge i renbetesfrågan

måste från svensk sida vidtagas åtskilliga anordningar, vilka

kommo att medföra betydliga kostnader. Dessa kostnader skulle bestridas av

de olika länens för lappväsendet avsedda fonder, men då fonderna i Västerbottens

och Norrbottens län icke voro tillräckliga för att kunna jämte övriga

utgifter vidkännas de nu ifrågavarande kostnaderna, föreslog Kungl. Maj:t i

proposition till 1919 års lagtima riksdag, nr 199, att från jämtländska renbetesfjällens

skogsgud skulle överflyttas 650,000 kronor räknat från den 1

januari 1919 och att av detta belopp skulle läggas 260,000 kronor till Västerbottens

lappfond och 390,000 kronor till Norrbottens lappfond. Propositionen

blev av riksdagen bifallen.

Angående de olika lappfondernas ekonomiska ställning under senare år

hänvisar jag till efterföljande sammanställning.

Utdrag ur lappfondernas räkenskaper för budgetåren 1935jl936 och

193611937.

Inkomster

Utgifter

Nettoinkomst

Nettoutgift

Behållning

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Jämtländska reu- betesfjällens skogs- fond

1935/1936 .... 294,040: 59

163,160: 65

130,879: 94

1,636,718: 52

1936/1937 .... 469,888: 68

237,813: 20

232,075: 48

—

1,868,794: —

Jämtländska lapp- väsendets fond

1935/1936 .... 28,719: 67

26,086: 27

2,633: 40

445,274:13

1936/1937 .... 25,256:68

8,894: 54

16,362:14

—

461,636: 27

Västerbottens

lappfond

1935/1936 .... 15,535: 01

43,348: 54

27,813: 53

244,012:87

1936/1937 ..... 15,596: 98

58,007: 35

—

42,410: 47

201,602: 40

Norrbottens

lappfond

1935/1936 .... 22,047: 52

151,799:49

129,751:97

91,651: 72

1936/1937 .... 30,248: 24

37,598: 48

—

7,350: 24

84,301: 48

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

7

Från Norrbottens lappfond hava under de senare budgetåren utanordnats

följande belopp för bestridande av utgifter för lappväsendet:

Budgetår Kronor

1933/1934 ........................................ 108,207: 58

1934/1935 ........................................ 101,004:43

1935/1936 ........................................ 151,799:49

1936/1937 ........................................ 37,598: 48

Norrbottens lappfonds inkomster hava under en följd av år icke varit

tillräckliga för att täcka de utgifter för lappväsendet, vilka skola bestridas

av fondens medel. Fondens kapitalbehållning utgjorde 30 juni 1927

633,383 : 79 kronor men hade den 30 juni 1937 nedgått till 84,301:48

kronor. Denna minskning har ägt rum, trots att — i varje fall under senare

tid — en så stor varsamhet med fondens medel iakttagits, att även utgifter,

som måste betecknas såsom nödvändiga, ansetts böra anstå i avvaktan på

den pågående utredningen och den slutliga prövningen av densamma. För

närvarande torde Norrbottens lappfonds samtliga likvida kapitaltillgångar

vara förbrukade.

Jag anser mig ytterligare böra erinra, att riksdagens revisorer år 1937 hava

funnit sig böra ifrågasätta, att utgifterna för lappväsendet i sin helhet böra

bestridas av särskilda å riksstaten anvisade anslag. Det syntes enligt revisorernas

mening icke motiverat att bibehålla lappfonderna, vilka till väsentlig

del uppkommit genom avkastning från kronan tillhörig egendom.

I skrivelse den 6 november 1937 har länsstyrelsen i Norrbottens län hemställt

att för vissa närmare specifierade ändamål få disponera ett belopp av

112,520 kronor ur Norrbottens lappfond för år 1938. Såsom motivering för

anslagsäskandet anföres i huvudsak följande.

Samtliga uti framställningen angivna nya mekaniska hjälpmedel för renskötseln

ävensom förbättringsarbeten äro av den angelägenhetsgrad, att de

snarast böra sättas i verket.

Redan med hänsyn till de direkta renskötseltekniska skälen anser länsstyrelsen

anordningarna i fråga vara av ett så betydande intresse, att med deras

utförande icke bör dröja längre än strängt nödigt. Även ett annat skäl talar

för angelägenheten av att medel beviljas för ifrågavarande arbeten. Till

följd av de för rennäringen exceptionellt ogynnsamma vintrarna 1935 och

1936 hava renhjordarna för många lappar inom socknarna i länet decimerats

så kraftigt att renskötseln numera icke kan lämna full försörjning åt sådana

lappar. Åtgärder av skilda slag lia fördenskull måst vidtagas för att bispringa

de lappar, som på grund av sagda förhållanden råkat i nödläge.

Bland annat har lappväsendet så långt möjligt är sökt bereda de behövande

lapparna arbete och inkomster vid sina anläggningsarbeten. Alltfort bör

liven denna möjlighet till förtjänstarbeten för de mindre renägarna bland

lapparna utnyttjas för att bespara dem tvånget att för uppehället tillgripa dc

få livrenar, som finnas kvar.

De förslag till delvis genomgripande reformer å lappväsendets område, Departemenissom

1930 års lapputredning framlagt, kunna enligt mili uppfattning prövas chelenförst

sedan motsvarande undersökningar slutförts angående lappväsendets

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

organisation och behov i de två övriga län, vilka inrymma lappbefolkning,

Jämtlands och Västerbottens län. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår,

kan förslag i sådant avseende i fråga om sistnämnda län förväntas föreligga

färdigt inom den närmaste tiden. När motsvarande förhållanden kunna

varda tillfredsställande klarlagda beträffande Jämtlands län synes vara

mera ovisst.

Självfallet bör detta icke utesluta, att vissa frågor av mindre räckvidd

kunna utbrytas och lösas utan avvaktande av nämnda utredningars slutförande.

Så har, som jag nyss erinrat, redan skett beträffande lönereglering för

lappfogdarna.

Det förefaller emellertid uppenbart, att vid den kommande prövningen av

lapputredningens förslag möjligheterna till kolonisationsverksamhet och egnahemsbildning

bland lapparna måste bliva föremål för särskilt övervägande.

Åtskilliga av de åtgärder som böra vidtagas för bevarande av nomadlapparnas

försörjningsmöjligheter synas mig intimt sammanhänga med egnahemsbildning

och kolonisationsverksamhet bland befolkningen i övrigt. En rad

av de påtalade missförhållandena inom lappväsendet hava ock framkallats

av intressekonflikter mellan den jordbrukande, bofasta befolkningen och den

nomadiserande lappbefolkningen. Det lär under sådana förhållanden få anses

naturligt, att ärenden rörande lappväsendet handläggas inom det departement,

till vilket ärenden rörande egnahems- och kolonisationsverksamhet i

allmänhet höra, nämligen till jordbruksdepartementet och detta så mycket

mera, som arten av nomadlapparnas näringsliv har nära beröringspunkter

med sagda departements arbetsområde i övrigt. Jag har därför för avsikt

att påkalla sådan ändring av Kungl. Maj:ts stadga den 12 december 1930

angående fördelning av ärenden mellan statsdepartementen, att handläggningen

av ärenden rörande lappväsendet — frånsett sådana av politiär natur

-— överflyttas från socialdepartementet till jordbruksdepartementet. Jag har

förvissat mig om, att min här uttalade uppfattning delas av chefen för jordbruksdepartementet.

De föreliggande frågorna örn lappväsendets organisation och de därutinnan

av 1930 års lapputredning framlagda förslagen komma sålunda först

framdeles att underställas Kungl. Maj:ts prövning. Jämväl de av statskontoret

och riksdagens revisorer berörda finansiella frågorna torde först i ett

senare sammanhang böra bliva föremål för övervägande. Emellertid har

av min nyss lämnade redogörelse för Norrbottens lappfonds ekonomiska

ställning framgått, att denna fond för närvarande saknar tillgångar att bestrida

även sådana utgifter, vilka icke utan allvarligt men kunna uppskjutas.

Även om några anslagsposter i länsstyrelsens framställning den 6 november

1937 vid närmare granskning kunna reduceras, håller jag för sannolikt,

att minst 90,000 kronor av lappfondsmedel måste av länsstyrelsen

disponeras under år 1938. Då fonden för närvarande så gott som helt saknar

likvida tillgångar, lära nya medel böra tillföras fonden.

På sätt som skett vid Norrbottens lappfonds bildande och vid dess ökande

1919 torde härvid den utvägen böra anlitas, att erforderligt kapital över
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

föres från jämtländska renbetesfjällens skogsfond. Lika med länsstyrelsen i

Jämtlands län anser jag det visserligen icke tillrådligt att nu gå till en överflyttning

av sådan storleksordning, som 1930 års lapputredning föreslagit,

innan lappväsendets behov i detta län varit föremål för slutlig prövning.

Däremot synes hinder icke böra möta för ett överflyttande av så stort belopp,

som kan anses nödvändigt för att bestrida oundgängliga utgifter för lappväsendet

i Norrbottens län under den tid, som skäligen kan beräknas förflyta,

intill dess den slutliga prövningen av 1930 års lapputredning kan medhinnas.

Enligt min uppfattning torde ett belopp av 200,000 kronor vara tillräckligt

för sådant ändamål. Riksdagens medgivande till åtgärden torde

böra inhämtas. Överföringen synes lämpligen böra räknas från den 1

januari 1938.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders

Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att ur jämtländska renbetesfjällens skogsfond ett belopp

av 200,000 kronor må, räknat från den 1 januari 1938, uttagas

och överföras till Norrbottens lappfond.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami. Nr 55.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:172 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överflyttande av medel från jämtländska renh et esf jättens skogsfond till Norrbottens a1 i texten
  2. SU 1938:85 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående överflyttande av medel från jämtländska renbetesfjällens skogsfond till Norrbottens lappfond. s. 1 i texten