Sök i Ratio Lex

Angående anslag till en centralnämnd jör skolungdomsutbytet med utlandet m. m

1938-02-04 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:91, Angående anslag till en centralnämnd jör skolungdomsutbytet med utlandet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 91.

1

Nr 91.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

en centralnämnd jör skolungdomsutbytet med utlandet

m. m.; given Stockholms slott den Jf februari 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 4 februari 1938.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,

Forslund.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet anför

härefter chefen för ecklesiastikdpartementet, statsrådet Engberg:

Under punkten 132 i 1938 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda

riksdagen förelagd, beräkna till centralnämnden för skolungdomsutbytet

med utlandet för budgetåret 1938/39 ett anslag av 2,000 kronor.

Sedan utredningen i detta ärende numera slutförts, anhåller jag att ånyo

få anmäla detsamma för Kungl. Maj:t.

Inledning. Genom beslut den 5 juni 1936 bemyndigade Kungl. Majit

ministern för utrikes ärendena att tillkalla fyra sakkunniga för utredning

angående Sveriges skolbarnsutbyte med utlandet.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed ministern för utrikes

ärendena anmälde nämnda fråga, anförde han efter gemensam beredning

med chefen för ecklesiastikdepartementet bland annat följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 91.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

Det internationella ungdomsarbetet, som särskilt framträdde i strävandet

att bereda den växande generationen tillfällen till besök och vistelse i

utlandet, hade på senare tider tillvunnit sig ett intresse, som syntes fullt

berättigat med hänsyn till dess betydelse icke blott för den enskilde utan

för den mellanfolkliga sammanlevnaden över huvud. I olikhet mot vad

som på de flesta hall i utlandet varit fallet, hade emellertid en enhetlig

organisatorisk ledning av detta arbete här saknats, liksom det endast tidvis

och i begränsad utsträckning varit underkastat offentlig eller eljest auktoritativ

kontroll. En viktig form för detta ungdomsarbete vore det s. k. skolbarnsutbytet,

vilket ursprungligen närmast torde hava motiverats av rent

pedagogiska skäl men som under senare år alltmer börjat betraktas ur

vidare synpunkter. Det torde icke vara för mycket sagt, att dessa ungdoms-

och skolbarnsbesök, vilka i allmänhet organiserades på grundval av

recipro ci t e tsp ri n c i pe n i form av ett ömsesidigt gästutbyte mellan tvenne

länder, numera utgjorde icke endast en lämplig form för rekreation och inhämtande

av språkkunskaper utan även en viktig faktor i arbetet för utjämnandet

av motsättningarna mellan folken.

För Sveriges del ägde skolbarnsutbytet numera rum i en betydande utsträckning.

Anmärkningsvärt vöre dock, att utbytet till övervägande del

— omkring 95 procent — försigginge med ett enda land, nämligen Tyskland.

Antalet deltagare i det svensk-tyska utbytet hade under de senaste

åren uppgått till 400 ä 500 från vartdera landet. I jämförelse härmed intoge

ungdomsutbytet med andra länder en undanskymd plats. Det svenska

skolbarnsutbytet med Tyskland, vilket åren 1927—1932 stått under överinseende,

respektive ledning av läroverkslärarnas riksförbund, hade sedan

dess försiggått utan någon form av medverkan eller överinseende från det

offentligas sida.

Åled hänsyn till de samhällsviktiga uppgifter skolbarnsutbytet hade,

måste ett sådant sakernas tillstånd betecknas såsom otillfredsställande och

en av ett offentligt organ utövad kontroll däröver såsom ur många synpunkter

synnerligen önskvärd. Redan den omständigheten, att ett sådant

centralorgan funnes i det land, med vilket vårt utbyte vore livligast, påkallade

upprättandet av ett motsvarande organ i Sverige med ungefär

samma befogenheter och samma auktoritet. En dylik medverkan från det

allmännas sida skulle utan tvivel medföra större enhetlighet och planmässighet

i verksamheten och en ökad trygghet för att barnen, såväl de från

Sverige utsända som de utländska gästerna, placerades i för dem lämplig

och önskvärd miljö. Särskild betydelse torde en sådan instans hava för

valet av utbytesledare. De i samband med utbytet nödvändiga förhandlingarna

med skolor och myndigheter i utlandet ävensom de rent tekniska

förberedelserna måste likaledes i hög grad underlättas genom upprättandet

av en dylik central instans. Även det förhållandet, att de utsända barnen

och deras ledare i viss mån representerade sitt land i utlandet, talade härför,

varjämte utbytesverksamheten icke längre såsom hittills skulle kunna

framstå såsom ett enskilt vinstgivande företag, utan eventuella överskott i

ena eller andra avseendet komma utbytesverksamheten i dess helhet till

godo. Självfallet vore det icke fråga örn att tvångsvis ställa hela ungdomsoch

skolbarnsutbytet under den ifrågasatta centrala ledningen, men även

det på enskilt initiativ företagna utbytet torde kunna draga stor fördel av

en central instans, som hade möjlighet att överblicka läget och ägde erforderlig

auktoritet gentemot utlandet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

Ovan angivna synpunkter torde utgöra en tillräcklig motivering för upprättandet

av en central instans för Sveriges skolbarnsutbyte med utlandet.

Såsom ett förberedande steg till att åvägabringa den ifrågasatta centralinstansen

syntes böra tillkallas fyra sakkunniga med uppdrag att utarbeta

definitiva förslag till frågans lösning samt att i de båda av saken berörda

departementen biträda vid handläggningen av de angelägenheter inom området,

som kunde uppkomma, innan centralorganet kunde träda i verksamhet.

De sakkunniga torde böra samarbeta med de redan existerande

statliga organen för kulturell upplysningsverksamhet, såsom upplysningsnämnden

och kulturrådet, och samverka med utrikesförvaltningens organ,

med skolöverstyrelsen och med de skolsammanslutningar, vilka hittills

sysslat med skolbarnsutbyte och förvärvat praktisk erfarenhet härom.

De sakkunniga borde med uppmärksamhet följa utvecklingen av skolbarnsutbytet

i allmänhet och särskilt i de länder, med vilka sådant utbyte

för vårt lands vidkommande kunde väntas komma i fråga. Då det måste

anses lämpligt att med länder, som redan centraliserat ledningen av sitt

skolbarnsutbyte, avsluta avtal angående formerna för detta utbyte, borde

de sakkunniga biträda vid dylika avtals förberedande. Enär det vore av

vikt, att 1937 års utbyte i god tid förbereddes, borde de sakkunniga tillhandagå

vederbörande departement i avseende å det förberedelsearbete,

som kunde bliva påkallat. Därvid torde de sakkunniga få taga befattning

med frågan örn erhållandet av lämpliga utbytesledare, möjligheten att göra

ett lämpligt urval av de svenska barn, som skulle deltaga i utbytet, samt

tillsynen över att de utländska barn, som skulle återgälda de svenska barnens

utlandsbesök, här mottoges på sådant sätt, att det egentliga syftet

med dessa besök uppnåddes, nämligen förutom vilo- och förströelseelementet

samt praktisk övning i det svenska språket, en rätt uppfattning av vårt

lands kultur och vårt lands levnadsförhållanden.

Med stöd av förenämnda bemyndigande tillkallades genom beslut den

16 juni 1936 såsom sakkunniga undervisningsrådet K. Kärre, ordförande,

filosofie doktorn G. K. L. Granberg, läroverksadjunkten B. J. II. Gejrot

och ämneslärarinnan fru Margareta Söderlund.

De sålunda tillkallade sakkunniga, vilka antogo benämningen sakkunniga

angående skolungdomsutbytet, hava den 28 januari 1937 avgivit betänkande

och förslag angående inrättandet av en central instans för ledning

och kontroll av Sveriges skolungdomsutbyte med utlandet m. m.

I ärendet hava utlåtanden avgivits den 22 februari 1937 av statskontoret,.

den 22 mars 1937 av skolöverstyrelsen och den 29 april 1937 av upplysningsnävindcn,

varjämte de sakkunniga den 23 november 1937 i samband

med avgivandet av berättelse över skolungdomsutbytet under år 1937

framlagt ett med hänsyn till under det gångna verksamhetsåret vunnen

erfarenhet uppgjort nytt förslag beträffande sekreterarens å byrån för skolungdomsutbyte

anställningsförhållanden m. m., över vilken framställning

statskontoret, den 17 december 1937 avgivit utlåtande.

Jag har för avsikt att i det följande allenast i korthet redogöra för de av

de sakkunniga föreslagna åtgärderna samt yttrandena häröver. I övrigt ber

jag att få hänvisa till handlingarna i ärendet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

De sakkunniga. Till en början erinra de sakkunniga, att de enligt de

lämnade direktiven för uppdraget haft att utarbeta definitiva förslag till

lösning av frågan om åvägabringandet av den ifrågasatta centrala instansen

för ledning och kontroll av vårt lands skolungdomsutbyte med utlandet.

För att erhålla en översikt över alla de spörsmål av principiell och praktisk

natur, vilka sammanhängde med denna fråga, hade det enligt de sakkunnigas

mening visat sig nödvändigt att taga under övervägande hela

frågan örn utbytesverksamhetens anordning och omfattning och söka utforma

ett någorlunda detaljerat program för denna verksamhet. Först sedan

en dylik översikt vunnits över verksamhetens detaljer och de olika arbetsuppgifter,

som bleve förenade med ledningen av utbytet, bleve det —

anföra de sakkunniga — möjligt att taga ställning till frågan örn beskaffenheten

av den organisation, som erfordrades för att på ett ur allmänna synpunkter

tillfredsställande sätt lösa dessa uppgifter. Detta hade även varit

nödvändigt för att i enlighet med de lämnade direktiven möjliggöra ett

utbyte redan under sommaren 1937.

De sakkunniga hade sålunda inriktat sig på att dels utforma ett program

för utbytesverksamheten, särskilt under den närmaste tiden, dels skapa en

organisation för verksamhetens ledning, dels ock vidtaga vissa erforderliga

förberedelser för utbytets igångsättande redan under sommaren 1937.

Härefter anföra de sakkunniga huvudsakligen följande:

Undersökning rörande skolungdomens utomlandsresor. För att erhålla

en överblick över omfattningen av den svenska skolungdomens utomlandsresor

och huru dessa fördelat sig på olika ifrågakommande länder hade de

sakkunniga införskaffat uppgifter från omkring 350 läroanstalter rörande

ifrågavarande resor under år 1936. Av de lämnade uppgifterna framginge,

att resenärernas fördelning i fråga örn kön samt beträffande ålder under

och över 15 år ställt sig på sätt följande tablå utvisade:

Gossar

Flit

kor

Art av resa

under

15 år

över

15 år

under

15 år

över

15 år

Svensk-tyskt utbyte.................

56

155

65

314

Svensk-engelskt utbyte................

4

1

i

9

Utbyte med annat främmande land........

6

1

i

6

Särskilt utbyte mellan vissa skolor.........

—

10

—

12

Av enskild organisation anordnad resa.......

120

175

24

117

Deltagande i feriekurser...............

Enskilda studieresor:

12

70

11

58

med enskild inackordering.............

444

804

172

636

fotvandring, cykelfärd och dylikt........

249

546

84

157

Sammanlagt antal

891

1,762

358

1,309

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

De sakkunniga ville framhålla, att de siffror och uppgifter, som framkommit

såsom ett resultat av den gjorda undersökningen, visade oförtydbart,

att den ungdom, varom här vore fråga, numera i stor utsträckning sökte

erhålla tillfälle att under den ena eller andra formen komma utomlands.

Det läge också nära till hands, att ungdomen skulle söka på detta sätt utnyttja

sin fritid, med tanke ej mindre på de i kommunikationsavseende alltmer

underlättade förbindelserna med andra länder än även på den långa

ledighet från skolstudierna, som de svenska sommarferierna medgåve. De

studerandes ökade utomlandsresor vore ett led i den allmänna utvecklingen

till större livlighet i det internationella umgänget och en yttring av denna

utveckling. De vore tvivelsutan också ett uttryck för en önskan å ungdomens

sida att på ett praktiskt sätt i tid rusta sig för de uppgifter, inför vilka

de kunde beräkna att bliva ställda just på grund av denna ökade internationalitet

i mänskligt umgänge och arbetsliv. Språkundervisningen i våra

skolor hade likaledes en mera praktisk läggning och vid densamma värdesattes

levande språkkunskaper mera än förr varit fallet, varjämte ungdomen

genom radio och film komme i livligare kontakt med främmande språk

och främmande förhållanden.

Av de länder, till vilka dylika studieresor företoges, uppvisade Tyskland

de största siffrorna. Att så vore fallet, syntes ganska naturligt, med hänsyn

dels till det geografiska läget, dels till de svenska lärjungarnas språkkunskaper,

särskilt de många yngres, dels och icke minst till den reciprocitet i

intresset för utbytesverksamhet av här förevarande slag, som ådagalagts

å den tyska sidan.

Det vore emellertid betydande siffror, som framkommit även i fråga om

resor till andra länder (Danmark, Norge, Finland, Baltikum, England,

Frankrike). Örn man i detta sammanhang bortsåge från de nordiska och

baltiska länderna, visade det sig, att icke mindre än omkring 400 lärjungar

sökt sig över till England och omkring 115 till Frankrike.

Den gjorda undersökningen gåve sålunda vid handen, att skolungdomens

utomlandsresor numera nått en sådan utbredning och omfattning, att det

måste framstå som ett synnerligen berättigat önskemål, att en organisation

skapades till verksamhetens stöd och underlättande och för ledning och kontroll

av densamma i så betryggande form, som det vore möjligt att åstadkomma.

Bland ungdomens föräldrar och målsmän syntes det också finnas

en utbredd önskan om ett dylikt underlättande och en dylik ledning av

denna verksamhet. Vad särskilt formen skolungdomsutbytet beträffade,

visade också undersökningen, att ett eventuellt tillskapat centralt organ för

en sådan verksamhet skulle få en stor uppgift att fylla dels för att säkerställa

och utveckla de redan förefintliga förbindelserna med Tyskland på

detta område, dels för att söka utfinna möjligheter för tillgodoseende av det

behov, som förefunnes av liknande förbindelser med andra länder.

Utomlands)-c sörnäs uppgifter och syfte. I främsta rummet syntes de

språkliga vinsterna av utomlandsresorna böra beaktas. Klassundervisning

i främmande levande språk kunde aldrig, hur ändamålsenligt och

skickligt den än i de enskilda fallen vore lagd, giva den övning och träning

i ett språks muntliga användning, som en tids umgänge med infödda vore

i stånd att förmedla. Här kunde utomlandsvistelsen giva ett komplement

till skolans undervisning, som knappast kunde erhållas på annat sätt. Ofta

kunde en utomlandsresa under skolåldern lämna särskilt stor språklig behållning

på grund därav, att kontinuerligt umgänge med jämnåriga kamra
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 91.

ter då vore jämförelsevis lätt att erhålla. De sålunda berörda språkliga

vinsterna för ungdomen vore relativt lätta att säkerställa vid den form av

utomlandsvistelse, som skolungdomsutbytet innebure. klär sammanfördes

den svenske lärjungen direkt och omedelbart med en jämnårig utlandskamrat

och kunde knappast undgå att dagligen i stor utsträckning röra sig

med det främmande språket. Även om vistelsen i den främmande miljön

bleve av väl kort varaktighet, förlängdes den dock i viss mån av utbyteskamratens

vistelse i Sverige under en motsvarande tidsperiod.

De sakkunniga hade emellertid icke blott den språkliga nyttan av utomlandsyistelsen

i tankarna. Utan att i detta sammanhang ingå på någon fullständig

analys av ungdomsresornas pedagogiska betydelse, ville de sakkunniga

framhålla, att dessa resor på ett synnerligen värdefullt sätt kompletterade

skolans undervisning på många skilda områden. Skolungdomens

utomlandsresor och särskilt utbytesresorna hade även en annan uppgift

än den i egentlig mening pedagogiska, i det de utgjorde ett led i strävandena

mot mellanfolkligt samförstånd. Genom att ungdom förvärvade en mera

levande kännedom om främmande länder, deras folk, kultur och språk, och

genom att den knöte personliga vänskapsband med utländsk ungdom främjades

och befästes den förståelse och samhörighetskänsla, som vore en viktig

förutsättning för bevarandet av vänskapliga förbindelser mellan nationerna.

Man hörde understundom den invändningen riktas mot skolungdomsutbytet,

att det anknötes till ett alltför ungdomligt och okritiskt åldersstadium.

De unga befarades bliva alltför gripna av beundran för det nya, som

de mötte men som de icke kunde tränga in i i hela dess innebörd och därför

icke kunde objektivt bedöma. De komme alltför lätt att överskatta det

främmande och att orättvist underskatta det egna. Att en sådan fara förefunnes,

torde vara obestridligt. Likaså förelåge i enskilda fall otvivelaktigt

risk för religiös eller politisk påverkan av icke önskvärt slag. Men dels borde

denna fara enligt de sakkunnigas mening icke överdrivas eller tillmätas en

alltför stor betydelse. Dels borde den kunna i väsentlig mån neutraliseras

genom att utbytets ledning i de olika länderna, vilka härvidlag borde äga

samma intresse, inskärpte hos utbytesdeltagarna nödvändigheten av att de

iakttoge ett taktfull och hänsynsfullt uppträdande gent emot sina värdar,

respektive gäster, samt genom att skolan i sin undervisande och uppfostrande

verksamhet sökte bibringa de unga en rättmätig uppskattning av de

vården, som vi ägde inom vårt eget land. I stor utsträckning gällde det för

övrigt icke att skapa nya förbindelser utan endast att organisera och leda

förbindelser, som redan existerade. Och, såsom de sakkunniga anfört, funne

de vinsterna för de enskilda deltagarna och för vårt land av ett rationellt

lett utbyte vara av den betydelse, att de vida övervägde de olägenheter,

som i enstaka fall kunde göra sig gällande, och de sakkunniga funne därför

denna verksamhet vara värd största möjliga uppmuntran och stöd från

det allmännas sida.

Vilka länder böra komma i fråga vid svenskt skolungdomsutbyte med utlandet?

De sakkunniga hade ansett, att en central instans för skolungdomsutbytet

borde till en början inrikta sig på att förutom med Tyskland åvägabringa

utbytesförbindelser med England och Frankrike. Dessa tre länders

språk och kultur vore nämligen sedan gammalt föremål för studium i svenska

skolor och våra kulturella och kommersiella förbindelser med dem vore

sedan lång tid tillbaka livliga. Härtill komme ett fjärde land, nämligen Bel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

gien, med vilket utbyte enligt de sakkunnigas mening borde komma till

stånd. Mellan belgisk och svensk skolungdom rådde redan en ganska omfattande

brevutväxling. Det vore sannolikt, att det bleve ett större antal

svenska ungdomar, som önskade komma till franskt språkområde än det

antal franska utbyteskamrater, som även i gynnsammaste fall kunde påräknas,

och i åtskilliga svenska hem skulle man säkert gärna se ett utbyte

med belgiska hem.

Därest i enlighet med de sakkunnigas förslag ett centralt organ för utbytesverksamheten

komme till stånd och erfarenheterna från verksamheten

ställde sig gynnsamma, torde denna emellertid undan för undan böra vidgas

till att omfatta även andra länder än de fyra ovan nämnda. Särskilt

torde det icke böra dröja alltför länge, innan ett internordiskt utbyte bleve

föremål för övervägande. Visserligen funnes här större möjligheter för de

enskilda att själva ordna besök och motbesök, och behovet av offentlig

ledning och kontroll vore här mindre framträdande. Föreningen Norden

hade också redan utövat och utövade en betydelsefull verksamhet för upprättande

av förbindelser mellan skandinavisk ungdom i olika länder. Ett

dylikt centralt organ skulle emellertid hava stora förutsättningar för att,

väl helst i samarbete med föreningen Norden, organisera ett ungdomsutbyte

mellan dessa länder, vilket sannolikt skulle visa sig efterfrågat och bidraga

till en ökning i de internordiska förbindelserna. Andra länder, vilka utom

Danmark, Finland och Norge också kunde tänkas komma i fråga som utbytesländer

för åtminstone mindre kontingenter av svensk ungdom, vore

de baltiska länderna, Holland, Schweiz och Österrike.

Formerna för skolungdomsutbytet. De sakkunniga hade ägnat speciell

uppmärksamhet åt frågan örn den form, under vilken man kunde tänka sig

ett ungdomsutbyte anordnat, varvid de sakkunniga haft under övervägande

olika möjligheter. I vad mån dessa kunde komma i fråga vid utbytet med

olika länder, mäste enligt de sakkunnigas mening bliva beroende på skilda

förhållanden, bland annat feriernas förläggning, traditioner inom ifrågavarande

land m. m. De sakkunniga hade sammanfattat de olika möjligheterna

för skolungdomsutbytet under tre huvudformer, nämligen: 1) individuellt

utbyte (familjeutbyte); 2) skolutbyte (grupputbyte); 3) kombinerat

utbyte. Härtill komme enligt de sakkunnigas förslag en fjärde möjlighet,

som visserligen folie utanför utbytet i egentlig mening, men som de sakkunniga

ansett dock böra beaktas i detta sammanhang och vilket kunde betecknas

»ensidigt utbyte».

De sakkunniga hava i sitt betänkande närmare utvecklat innebörden av

dessa olika utbytesformer samt angivit den form, vilken kunde betraktas

såsom lämpligast för varje särskilt land.

Den centrala instansen, dess organisation och arbetsuppgifter. De sakkunniga

ansåge sig böra föreslå, att ledningen av skolungdomsutbytet såsom

helhet betraktad skulle utövas genom en styrelse, centralinsta nsen

för skolungdomsutbytet med utlandet, under vilken

skulle sortera: a) ett verkställande organ, byrån, b) ledare för de olika

länder, varmed utbyte skedde, landsledare, samt i mån av behov o) lokala

ledare på olika ifrågakommande orter inom varje utbytesland, ortsledare.

Centralinstansen skulle bestå av fem av Kungl. Majit utsedda ledamöter,

av vilka en ordförande, jämte en av Kungl. Majit förordnad sekreterare.

De sakkunniga hade övervägt frågan, om instansen borde vara ett statligt

organ eller icke. Det förefölle — anföra de sakkunniga — av de för de sak
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 91.

kunnigas arbete lämnade direktiven, som örn den centrala instansen närmast

varit tänkt som ett statligt organ. Ett sådant hade också större auktoritet

såväl inom det egna landet som gentemot utlandet, vilket i detta

tall vore av synnerligen stor betydelse. Från de av saken berörda målsmänn1eils,

s^nPun^ tedde det sig onekligen så, att en dylik organisation skulle

skänka en större känsla av trygghet och garanti. Den skulle väl också hava

större utsikter än en enskild organisation att vinna beaktande för åtskilliga

önskemal, som i olika avseenden gjorde sig gällande vid denna verksamhet.

Ur rent praktiska synpunkter förefölle det härvid bäst, att Kungl. Majit

utsåge ledamöterna i instansen.

I instansen syntes följande organ närmast böra vara representerade: utrikesdepartementet

eller ecklesiastikdepartementet, skolöverstyrelsen, upplysningsnämnden,

det statliga undervisningsväsendet, närmast läroverkslärarnas

riksförbund samt de kommunala eller enskilda, till det högre skolväsendet

hörande läroanstalterna. Med en sådan sammansättning av instansen

syntes enligt de sakkunnigas mening garantier föreligga för erhållande

av erforderlig erfarenhet, sakkunskap och auktoritet inom densamma. De

sakkunniga hade utgått ifrån att utbytesverksamheten, i varje fall under

den närmaste tiden, skulle avse de högre skolorna av olika kategorier.

Därest den skulle komma att utsträckas till att omfatta jämväl folkskoleväsendet,

syntes det få tagas under övervägande, i vad mån detta borde inverka

på instansens sammansättning.

De sakkunniga ville emellertid icke göra gällande, att icke skäl kunde

anföras för att jämväl andra intressen bleve företrädda inom centralinstansen.

Sålunda hade de sakkunniga övervägt, huruvida icke exempelvis målsmännen

borde erhålla en särskild representant. Med hänsyn framför allt

därtill, att berörda intresse även utan en särskild representant torde få

antagas bliva företrätt inom instansen, hade de icke ansett nödvändigt att

framställa förslag i denna riktning.

Den av Kungl. Majit förordnade sekreteraren förutsattes skola tillika

tjänstgöra såsom föreståndare för instansens verkställande organ, byrån.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle centralinstansen utöva överinseende

över utbytesverksamheten i dess helhet, och i sådant hänseende särskilt:

1) för varje år upprätta plan för utbytesverksamheten; 2) träffa överenskommelse

med vederbörande utländska organisationer angående ordnande

av skolungdomsutbyte samt angående formerna härför; 3) träffa erforderliga

överenskommelser med vederbörande svenska myndigheter och organisationer;

4) samarbeta med offentliga myndigheter och andra institutioner,

i den mån sådant visade sig erforderligt eller önskvärt; 5) utse en utbytesledare

för varje land, med vilket utbyte skulle äga rum (landsledare);

6) efter hörande av vederbörande landsledare utse ortsledare till erforderligt

antal för varje utbytesland; 7) anställa den för byråns verksamhet erforderliga

personalen; 8) upprätta instruktion för de vid skolungdomsutbytet anställda

funktionärerna; 9) efter förslag av vederbörande landsledare utse

deltagare i utbytet; 10) för de svenska deltagarna i utbytet utfärda generella

anvisningar; 11) besluta örn anordnande av mottagningar och besök

för de i Sverige varande utländska deltagarna i utbytet; 12) handhava

skolungdomsutbytets ekonomi; 13) till utrikesdepartementet och ecklesiastikdepartementet

årligen senast den 1 november avgiva berättelse angående

årets skolungdomsutbyte; samt 14) så långt möjligt söka följa förhållandena

på de internationella ungdomsförbindelsernas område.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 91.

Beträffande de ovan angivna olika arbetsuppgifterna för instansen märktes

till en början, att det i princip skulle tillkomma instansen att fatta beslut i

och ansvara för de angivna frågorna. Intet hindrade emellertid, att instansen

gåve ordföranden och sekreteraren eller sekreteraren ensam fullmakt

att besluta i detaljfrågor av olika slag, vilkas handläggning krävde brådskande

beslut eller icke vore av den vikt, att hela instansen borde sammankallas.

Vid instansens nästkommande sammanträde borde dock de sålunda

fattade besluten anmälas för godkännande.

Beträffande instansens handhavande av skolungdomsutbytets ekonomi

hava de sakkunniga ansett densamma böra praktiskt organiseras så, att

sekreteraren finge i uppdrag att tillika fungera såsom skattmästare med

redovisningsskyldighet inför instansen. Bland instansens uppgifter i fråga

örn skolungdomsutbytets ekonomiska förvaltning finge särskilt nämnas bestämmande

av anmälningsavgift för deltagarna i utbytet, beslut örn löner

och arvoden till olika funktionärer, verkställande av avräkning med vederbörande

utländska organisationer, sedan utbytet avslutats för året, förvaltning

av överskottsmedel etc.

Då sakkunniga förklarat sig anse, att instansen borde vara tillsatt av

Kungl. Majit, syntes det de sakkunniga även lämpligt, att Kungl. Majit

utsåge två revisorer jämte suppleant för granskningen av instansens förvaltning.

Instansens verkställande organ, byrån, skulle enligt de sakkunnigas

förslag bestå av instansens sekreterare såsom byråns föreståndare, ett biträde

å byrån samt skrivhjälp i erforderlig omfattning. Sekreteraren skulle

fungera året örn, ehuru hans arbetsuppgifter givetvis skulle bliva av högst

olika omfattning under olika tider av året. Hans uppdrag vore i icke ringa

mån av övervakande natur och närmast tänkt såsom en bisyssla, vilken

skulle kunna skötas vid sidan av annat arbete, ehuru han under en stor del

av året torde bliva sysselsatt varje dag för byråns räkning. Emellertid måste

det under tiden från och med utsändande av anmälningsblanketter till och

med räkenskapernas avslutande (alltså ungefär tiden början av mars—början

av september) finnas ett biträde å byrån, vilket kunde ställa hela sin

tid till disposition för arbetet där. Dessutom skulle anställas en eller flera

maskinskriverskor i mån av behov. Byrån skulle bliva det organ, genom

vilket instansens beslut normalt skulle verkställas, och skulle handhava detaljarbetet

i samband med organiserandet av utbytet.

Vad speciellt sekreteraren, tillika byråns föreståndare, anginge, skulle

hans arbetsuppgifter omfatta bland annat, att på uppdrag av ordföranden

sammankalla instansen samt föra protokoll vid dess sammanträden, att förbereda

de ärenden, som instansen hade att behandla och som icke genom

särskild föreskrift förbereddes av landsledama, att inför instansen föredraga

dessa ärenden samt att övervaka, att de av instansen fattade besluten verkställdes,

att under tiden mellan instansens sammanträden fungera såsom instansens

befullmäktigade, samt att såsom föreståndare för byrån ansvara

för att byråns uppgifter fullgjordes.

Såsom sekreterare ansåge de sakkunniga en administrativ tjänsteman snarare

än en lärare böra komma i fråga, något som syntes motiverat med hänsyn

till den mera administrativt betonade funktion, som de sakkunniga

förutsatt för innehavaren av detta uppdrag.

De av instansen för varje utbytesland utsedda utbytesledarna, de s. k.

landsledarna, skulle, föreslå de sakkunniga, i enlighet med för deni

av instansen fastställd instruktion handhava den närmaste ledningen av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

utbytet för vederbörande land. I sådant hänseende skulle det bland annat

ahgga dem att tillsammans med vederbörande utländska organisation uppgora

förslag till sammanförande av deltagare att inför instansen föredraga

frågor örn utseende av utbytesdeltagare och ortsledare, att övervaka resan

till vederbörande främmande land, så långt denna vore gemensam för samtliga

deltagare, att närvara vid gemensamma visningar och mottagningar i

utlandet samt därvid ävensom i övrigt i samband med utbytet officiellt

representera Sverige, att underhandla nied vederbörande utländska myndigheter

och personer i frågor, som aktualiserades under vistelsen i det''''främmande

landet, att giva vederbörande ortsledare erforderliga direktiv och i

övrigt fungera såsom dessas närmaste överordnade, att övervaka återresan

från det främmande landet till hemlandet, att till instansen lämna redovisning

för i samband med årets resa omhänderhavda medel lii. m.

I fråga örn den verksamhet, som skulle utövas av de på olika orter stationerade

underledarna, de s. k. ortsledarna skulle instansen uppgöra instruktion

för dessa. 1 övrigt skulle deras arbete regleras genom särskilda

föreskrifter från vederbörande landsledare, vilken hade att fungera som deras

närmaste överordnade.

\ ad beträffade behovet av ortsledare, vöre det enligt de sakkunnigas

mening egentligen blott för Tysklands del med det stora antal utbytesdeltagare,

sorn därvid kunde beräknas, som sådana ledare förutsattes skola

komma i fråga i någon större utsträckning. För Englands del torde det åtminstone

till en början komma att räcka med en ortsledare förutom landsledaren,

och därest ett utbyte med Frankrike och Belgien skulle komma

till stånd, torde ledningen av den fransk-belgiska kontingenten kunna omhänderhavas

av landsledaren ensam, eventuellt även i detta fall med hjälp

av en ortsledare.

Kostnadsberäkningar. De av de sakkunniga framlagda kostnadsberäkningarna

för utbytesverksamheten utgå ifrån att utbytet i princip skulle, utom i

vad avsåge arvoden till instansens ledamöter och sekreterare, vara självförsörjande,

ävensom att staten skulle stå såsom ekonomisk garant för utbytesverksamheten.

De sakkunniga hade tänkt sig, att den anmälningsavgift, som

borde erläggas av varje till utbytet anmäld deltagare, skulle vara tillräcklig

för bestridande av de egentliga omkostnaderna för utbytesverksamheten, således

kostnaderna för byråns (inklusive lands- och ortsledarnas) verksamhet,

inkvartering, resor, mottagningar etc. Emellertid ansåge de sakkunniga

nödvändigt, att arvodena till ledamöterna och sekreteraren i den permanent

fungerande instansen icke gjordes beroende av de inkomna anmälningsavgifterna,

vilkas summa kunde variera år från år. Skulle dessa utgifter även

bestridas av anmälningsavgifterna kunde det inträffa, att en ökning av anmälningsavgiften

bleve nödvändig, vilket skulle komma att utöva en menlig

inverkan på utbytets omfattning, något som därför borde undvikas. Instansen

vore också en nytillkommen institution utan motsvarighet vid det

privat ledda utbytet och syntes därför icke böra belasta utbytet ekonomiskt.

De sakkunniga föresloge därför, att arvodena till instansens ledamöter

och sekreterare skulle bestridas av statsmedel enligt de för kommittéer

gällande grunderna. En approximativ beräkning av styrelsens och sekreterarens

årligen utgående arvoden gåve, med den sammansättning av styrelsen,

som de sakkunniga tänkt sig, följande resultat:

1) 20 sammanträdes- och arbetsdagar för 5 ledamöter: ordförande å 12

kronor, 2 ledamöter å 6 kronor och 2 å 12 kronor för dag = 960 kronor;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition Nr 91.

2) extra dagarvoden åt ordföranden: 20 dagar å 12 kronor = 240 kronor;

3) arvode åt sekreteraren, dels 300 kronor i egenskap av instansens sekreterare

och föredragande, dels 1,500 kronor i egenskap av föreståndare för

byrån = 1,800 kronor;

kostnaderna skulle alltså sammanlagt uppgå till (960 -f- 240 -f- 1,800 =)

3,000 kronor.

Ifrågavarande kostnadsberäkning kunde, innan någon erfarenhet av den

föreslagna organisationen vunnits, enligt de sakkunnigas mening endast

tjäna till huvudsaklig ledning vid bedömandet av statens framtida kostnader

för utbytesverksamheten. Redan efter avslutandet av det första årets

verksamhet torde emellertid mera definitiva hållpunkter för en kostnadsberäkning

föreligga. Dock torde redan nu kunna sägas, att även örn delposterna

komme att variera, den angivna totalsumman av 3,000 kronor torde

kunna antagas vara tillfyllest.

I övrigt skulle utbytet bära sig självt. Emellertid vore det ingalunda

otänkbart, att det internationella politiska läget något år utvecklade sig

på sådant sätt, att styrelsen funne sig icke kunna genomföra utbytesverksamheten

för året. En sådan situation kunde för övrigt uppstå icke blott

på grund av instansens egen uppfattning örn riskerna att genomföra utbytet

eller direkta hinder för utbytets fullföljande, utan den kunde tänkas inträffa

redan såsom följd av för litet antal inkomna anmälningar. Skulle instansen

i sådapt fall besluta inställa årets utbyte, torde det vara nödvändigt, att

inkomna anmälningsavgifter returnerades. Emellertid vore det givet, att

förberedelserna till det sålunda inställda utbytet kunde hava dragit en hel

del kostnader, till vilkas täckning medel icke funnes tillgängliga, sedan anmälningsa

vgifterna återbetalats. Då det icke torde kunna förutsättas, att

instansens ledamöter personligen skulle stå den ekonomiska risken härvidlag,

syntes knappast någon annan utväg stå öppen, än att staten ytterst

stöde såsom utbytets ekonomiska garant. Detta torde också få anses stå i

god överensstämmelse med den statliga prägel, som de sakkunniga tänkt sig

för centralinstansen och dess verksamhet.

Vad utbytets egen ekonomi beträffade, utgjordes inkomstsidan väsentligen

av de till utbyte anmälda deltagarnas anmälningsavgifter. Denna avgift

hade vid det svensk-tyska utbytet under de senare åren utgått med

40 kronor. Trots de utökade förmåner och arrangemang, som förutsattes i

samband med den nya ledningen av utbytet, framförallt officiellt mottagande

av utbytesdeltagarna -— förhållanden, som i och för sig väl kunde

motivera någon höjning av anmälningsavgiften — syntes det emellertid

de sakkunniga lämpligt, att anmälningsavgiften för det svensk-tyska utbytet

åtminstone tills vidare bibehölles vid nämnda belopp. Till en början

torde man böra räkna med samma anmälningsavgift även vid det svenskengelska

och svensk-franska utbytet. Erfarenheten finge giva vid handen,

huruvida någon ändring härutinnan framdeles borde vidtagas. Rent principiellt

förefölle det naturligast, att anmälningsavgiften vore densamma, vare

sig utbyte skedde med det ena landet eller med det andra. För det s. k. ensidiga

utbytet förutsatte de sakkunniga en anmälningsavgift av 25 kronor.

I sådana fall, då särskilda skäl visades vara för handen och utbytets ekonomi

så tilläte, borde instansen kunna medgiva nedsättning i eller befrielse

från anmälningsavgift. Till utökande av möjligheterna att underlätta deltagandet

i utbytesresorna kunde även enskilda donatorer tänkas framträda,

varigenom kanske en fond kunde komma till stånd, från vilken i särskilda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 91.

fall bidrag kunde utanordnas till nedsättning i eller befrielse från anmälmngsavgift

eller biljettkostnad.

Vad anninge de inkomster, varmed instansen, bortsett från ovanh?™

b,ldraS av statsmedel, hade att räkna, kunde desamma uppskattas

pa loij ande sätt:

1) anmälningsavgifter ä 40 kronor för 500 deltagare i det svensk-tyska

och 40 deltagare i det svensk-engelska familjeutbytet = 21,600 kronor,

oannolikt tillkomme här ett mindre antal deltagare i svensk-franskt eller

svensk-belgiskt utbyte. Försiktigheten hade dock ansetts bjuda att icke

rakna härmed vid inkomstberäkningen;

2) anmälningsavgifter å 40 kronor för 30 deltagare i svensk-engelskt ungdomsläger

= 1,200 kronor;

3) anmälningsavgifter å 25 kronor för 75 deltagare i engelskt, franskt

och belgiskt s. k. ensidigt utbyte = 1,875 kronor.

Totalsumma, inkomster skulle, örn alla anmälda betalade full avgift, uppgå

till (21,600 -j- 1,200 -j- 1,875 —) 24,675 kronor.

Helt utanför den nu ifrågavarande kostnadsberäkningen läge lärjungebrevväxlmgen,

vilken hadelin egen ekonomi med egna anmälningsavgifter.

Hänsyn hade ej heller tagits till sådana andra uppgifter än det egentliga

utbytet, vilka instansen eller dess organ kunde få sig ålagda, exempelvis

lämnande av råd och bistånd i olika avseenden vid anordnandet av klasseller

gruppresor m. m.

Då instansen av de sakkunniga förutsattes skola bliva en statlig1 institution,

hade de sakkunniga utgått ifrån att staten ställde erforderliga lokaler

och inventarier till förfogande.

Beträffande utgifterna hade de sakkunniga uppgjort en kostnadsberäkning

för det svensk-utländska utbytet av skolungdom år 1937 av

följande utseende:

Arvoden m. m.:

Landsledare, Tyskland ................... kronor 1,500

Landsledare, England ................... » 500

Reseledare för Belgien, England, Frankrike » 600

11 ortsledare (10 i Tyskland, 1 i England) . . » 3,300

1 biträde å byrån ...................... » 2,400

Tillfällig arbetshjälp å byrån ............ » 500

Biträden vid deltagares ankomst och avresa » 400

3 svenska ledare för ungdomslägret........ » 300 kronor

9,500

Övriga omkostnader:

Lands- och ortsledarnas resekostnader.....kronor 1,650

Porto .................................. » 100

Telefon- och telegramavgifter............. » 350

Skrivmaskin ............................ » 275

Bil- och spårvagnsresor, budskickning och

dylikt ...... » 100

Trycksaker, duplicering .................. » 700

Papper m. m............................ » 150

Kollektiv olycksfallsförsäkring ............ » 645

Inkvartering (i Sverige, t. ex. Stockholm) .. » 200

Viss traktering m. m. under resa (för svenska

deltagare) ............................ » 1,500

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

Ortsledares utgifter för grupp (utflykter och

dylikt) ............................... kronor 400

Uppehåll i Berlin på nedresan............ » 3,000

Mottagningsfester, visningar och dylikt (för

utländska deltagare) .................. » 4,500

Sjukvård under resor .................... » 200

Revisionsarvode ......................... » 300

Oförutsedda utgifter jämte eventuellt över
sk°tt

............................... » 1,105 kronor 15,175

Summa kronor 24,675

Centralinstansens uppgifter vid sidan av utbytesverksamheten. De sakkunniga

hava framhållit, att i den mån som instansens verksamhet komme

i gång och bleve allmänt känd, syntes den komma att utvidga sin verksamhet

till att omfatta även andra sidor av vårt lands förbindelser med

utlandet än det egentliga skolungdomsutbytet. Sålunda torde instansen

komma att få sig pålagd en rådgivande verksamhet i olika avseenden, särskilt

i samband med planerade utomlandsresor i allmänhet för svensk skolungdom

och i samband med utländsk skolungdoms planer på resor i Sverige.

Vidare kunde det tänkas, att frågor örn lärarutbyte komme att ingå

såsom en av centralinstansens ordinarie arbetsuppgifter. Härjämte syntes

det naturligt, att centralinstansen vid sidan av skolungdomsutbytet finge

till uppgift att ordna feriekursverksamhet i utlandet för svensk skolungdom.

Slutligen borde handhavandet av lärjungebrevväxlingen mellan Sverige

och utlandet inordnas bland de uppgifter, som skulle tillkomma centralinstansen.

Myndigheterna. Statskontoret har anfört huvudsakligen följande:

Såvitt statskontoret kunde finna, talade goda skäl för att staten genom

förordnande av den av de sakkunniga föreslagna centralinstansens ledamöter

och sekreterare skänkte stadga och auktoritet åt utbytesverksamheten.

Att med den omfattning, verksamheten tagit, helt överlåta åt enskilda

att mer eller mindre ur vinstsynpunkt ordna densamma, vore enligt

ämbetsverkets mening ej lyckligt. Vid verksamhetens organiserande borde

emellertid givetvis vederbörlig hänsyn tagas till ovissheten örn huru de på

utbytesverksamheten inverkande förhållandena kunde utveckla sig. Organisationen

borde med beaktande härav vara sådan, att den — där så skulle

bliva erforderligt — kunde utan onödig tidsutdräkt och särskilda kostnader

avvecklas. Arvoden och andra ersättningar borde således endast avse tid,

då arbete utfördes för instansen.

Mot att lokaler och inventarier genom statens försorg ställdes till förfogande

för centralinstansens verksamhet hade statskontoret intet att erinra

under förutsättning beträffande lokalerna dock, att dylika icke av statsverket

behövde förhyras.

Beträffande centralinstansens ledamöter ansåge sig statskontoret böra

ifrågasätta, huruvida icke dessa med hänsyn till uppgiftens och verksamhetens

art kunde antagas vara villiga att ställa sig till förfogande, utan att

särskild ersättning bereddes dem. Därest emellertid arvode funnes böra utgå

till ledamöterna, syntes det tveksamt, örn kostnaderna härför borde bestridas

av statsmedel. Ämbetsverket ville likväl icke motsätta sig att så skedde,

men finge för dylikt fall föreslå, att antalet sammanträdes- och arbetsdagar,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

lör vilka gottgörelse finge beräknas, på lämpligt sätt begränsades, förslagsvis

till högst 12 per år. °

I övrigt borde enligt statskontorets uppfattning statsverket icke iklädas

några utgifter för den ifrågavarande verksamheten, utan torde kostnaderna

för denna böra bestridas av inflytande anmälningsavgifter. Att döma av

den föreliggande utredningen syntes också under normala förhållanden

kunna påräknas så pass stora inkomster härav, att de borde kunna täcka

kostnaderna för verksamheten. Särskild ersättning till revisorer syntes

icke behöva ifrågakomma. Enligt statskontorets mening borde nämligen

räkenskaperna kunna granskas av riksräkenskapsverket.

Skolöverstyrelsen har med vissa detalj erinringar i huvudsak tillstyrkt de

sakkunnigas förslag.

Bland annat yttrar överstyrelsen, att det enligt överstyrelsens mening vore

en styrka för centralledningen att inom sig hysa någon ledamot, som direkt

hade till uppgift att företräda föräldraintressena. Då det emellertid vore

av vikt, att den centrala styrelsen icke komme att bestå av för många personer,

förutsatte överstyrelsen, att, örn en dylik föräldrarepresentant finge

säte och stämma i ledningen, något av de enligt de sakkunnigas förslag företrädda

organen och intressena fmge avstå från att vara representerat. Härvidlag

hade överstyrelsen i första hand tänkt på upplysningsnämnden. De

intressen, som dennas företrädare skulle tillvarataga, torde nämligen i tillräcklig

utsträckning bliva tillgodosedda genom närvaron av den föreslagna

representanten för utrikes- eller ecklesiastikdepartementet, varjämte väl

utan svårighet i förekommande fall samarbete kunde anordnas med sagda

nämnd utan att denna vore direkt representerad i centralledningen.

Upplysningsnämnden har i huvudsak förordat de sakkunnigas förslag.

Upplysningsnämnden delade den uppfattning, som kommit till uttryck

i de sakkunnigas betänkande, att centralledningen för utbytesverksamheten

borde omhänderhavas av ett statligt organ. lietta skulle" lämpligen kunna

kallas »centralnämnden för skolungdomsutbytet med utlandet».

Med avseende å organisationen av det centrala organet för skolungdomsutbvtet

syntes enligt upplvsningsnämndens mening det naturligt att anknyta

centralnämnden till skolöverstyrelsen, som i egenskap av centralledning

för den högre skolundervisningen i vårt land torde äga särskilda förutsättningar

för att med sakkunskap tillgodose de företrädesvis pedagogiska

intressen, som skolungdomsutbytet avsåge att befrämja. Upplysningsnämnden

ville därför ifrågasätta, huruvida icke chefen för läroverksavdelningen

inom skolöverstyrelsen borde av Kungl. Majit förordnas såsom självskriven

ledamot av och ordförande i centralnämnden. I övrigt syntes det önskvärt,

att i centralnämnden insattes icke blott en manlig utan även en kvinnlig

representant för det högre skolväsendet. Majoriteten av den skolungdom,

som begagnade sig av de egentliga utbytesresorna, utgjordes i själva verket

av flickor, och det förefölle därför lämpligt att en kvinnlig lärare erhölle

plats i centralledningen. För att representera allmänna synpunkter och

intressen syntes det i övrigt önskvärt, att såväl utrikesdepartementet som

upplysningsnämnden bleve företrädda i centralnämnden. De intressen, som

skulle tillvaratagas av en representant för ecklesiastikdepartementet, syntes

däremot bliva tillgodosedda i erforderlig omfattning, därest chefen för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

läroverksavdelningen inom skolöverstyrelsen förordnades till självskriven

ordförande i centralnämnden, oell en särskild representant för detta departement

torde därför ej vara erforderlig. Med avseende å det önskemål som

framförts, att målsmännen matte företrädas inom centralnämnden, önskade

upplysningsnämnden ansluta sig till de sakkunnigas uttalande, att föräldraintressena

även utan en direkt representant för desamma torde komma att

behörigen tillgodoses. Enligt upplysningsnämndens förslag skulle följaktligen

centralnämndens sammansättning bliva följande: chefen för läroverksavdelningen

inom skolöverstyrelsen, ordförande, en manlig lärare, en kvinnlig

lärare, en representant för utrikesdepartementet och en representant för

upplysningsnämnden.

Med avseende å centralnämndens arbetsuppgifter förefölle det önskvärt,

att vissa av desamma löstes i samförstånd med upplysningsnämnden, som

av Kungl. Majit fått sig anförtrott den allmänna uppgift, inom vilken skolungdomsutbytet

delvis folie. Det torde sålunda böra åvila centralnämnden

att inhämta upplysningsnämndens mening vid uppgörandet av den årliga

planen för utbytesverksamheten, vid upprättandet av instruktion för de

vid skolungdomsutbytet anställda funktionärerna samt vid utfärdandet av

generella anvisningar för de svenska deltagarna i skolungdomsutbytet.

Enligt upplysningsnämndens mening syntes det skäligt, att arvode för

bevistade sammanträden utginge till centralnämndens ledamöter för det

arbete, som bomme att åvila dem. I likhet med statskontoret funne upplysningsnämnden

det emellertid tveksamt, huruvida kostnaderna för arvoden

till centralnämndens ledamöter och sekreterare borde bestridas av statsmedel

från i budgeten uppförda anslag. Med hänsyn till att utbytesverksamhetens

ekonomi, under förutsättning av normalt deltagande och oförändrad

anmälningsavgift, torde komma att uppvisa överskott förefölle det

rimligt, att jämväl dessa kostnader så långt möjligt täcktes av utbytesverksamhetens

inkomster och att självförsörjningsprincipen sålunda upprätthölles.

Nämnden ville dock framhålla, att den, om den funnit det erforderligt,

skulle anslutit sig till de sakkunnigas förslag, men med hänsyn till de

ekonomiskt gynnsamma utsikterna för utbytesverksamheten och den omständigheten,

att staten vore avsedd att stå såsom ekonomisk garant för

denna, icke funnit det påkallat att för närvarande föreslå uppförande i budgeten

av ett särskilt anslag för ändamålet.

Eventuellt uppkommande överskott å utbytesverksamheten borde enligt

upplysningsnämndens mening sammanföras till en fond under centralnämndens

förvaltning. Denna fond borde i främsta rummet tjäna till att täcka

eventuellt uppkommande förluster å bytesverksamheten. Då staten stöde

såsom ekonomisk garant för denna, förefölle det nämligen rimligt, att de utgifter,

som på grund därav åsamkades staten, i möjligaste mån täcktes av

utbytesverksamhetens inkomster. Då fonden vuxit till ett visst belopp, förslagsvis

10,000 kronor, borde emellertid medel över denna gräns kunna av

centralnämnden användas direkt till förmån för ungdomsutbytet, såsom till

generella nedsättningar av avgifterna, ställandet av stipendier till skolöverstyrelsens

förfogande för ungdomens utlandsresor etc., varjämte det borde

beaktas, att behov av ökade utgifter kunde uppkomma, exempelvis för

anställandet av ytterligare biträde ii. byrån m. lii. dylikt.

För nedbringande av kostnaderna för utbytesverksamheten vore det

enligt upplysningsnämndens mening av vikt att tillgodose det av de sak
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

kunniga. uttalade önskemålet, att staten ställde erforderliga lokaler och

inventarier till förfogande.

De sakkunnigas senare framställning jämte däröver avgivet yttrande.

I sin förenämnda berättelse över skolungdomsutbytet under år 1937 hava

de sakkunniga meddelat, bland annat, att byrån för skolungdomsutbyte

trädde i verksamhet den 8 mars 1937, att byrån genom byggnadsstyrelsens

försorg tilldelats två, tidvis tre rum, i fastigheten Vasagatan 25 i Stockholm,

att såsom byråns föreståndare tjänstgjort de sakkunnigas sekreterare, läroverksadjunkten

N. Hallbeck, att denne under månaderna mars—november

haft en arbetstid å byrån, motsvarande en arbetsdag örn cirka 7 timmar,

att under olika tidsperioder från och med den 11 mars till och med den 7

september 1937 tjänstgjort å byrån två biträden jämte viss tillfälligt anställd

personal, att deltagarantalet i 1937 års utbyte blivit 65 procent

större än det, varmed de sakkunniga i sitt den 28 januari 1937 avgivna

betänkande räknat, samt att inkomsterna av utbytet enligt den 7 oktober

1937 verkställt bokslut utgjort tillhopa 53,982 kronor, medan utgifterna

enligt samma bokslut och vid verkställd jämförelse med de sakkunnigas

tidigare gjorda beräkningar ställt sig på sätt framgår av följande sammanställning:
Beräknat

belopp

Arvoden m. m.: Kronor

Landsledare, Tyskland................ 1,500

Landsledare, England................. 500

Reseledare för Belgien, England, Frankrike 600

Ortsledare (14 i Tyskland)............. 3,300

Föreståndare för byrån............... —

1 biträde å byrån ................... 2,400

Tillfällig arbetshjälp å byrån........... 5001

Biträden vid deltagares ankomst och avresa 400/

3 svenska ledare för ungdomslägret...... 300

Kronor

9,500

14,644

— 5.144

Övriga omkostnader:

Lands- och ortsledarnas resekostnader. .

1,650

2,000

— 350

Porto.........................

100

112

— 12

Telefon- och telegramavgifter...........

350

531

— 181

Skrivmaskin.......................

275

388

— 113

Bil- och spårvagnsresor, budskickning och

dylikt..................

100

143

— 43

Trycksaker, duplicering...............

700

1,091

— 391

Papper m. m........................

150

304

— 154

Kollektiv olycksfallsförsäkring..........

645

1,072

— 427

Inkvartering (i Sverige, t. ex. Stockholm). .

200

34

+ 166

Viss traktering m. m. under resa.......

1,500

622

+ 878

Ortsledares utgifter för grupp ....

400

936

— 536

Uppehället i Berlin på nedresan.......

3,000

3,733

— 733

Förbrukat

belopp

Överskott,

respektive

underskott

Kronor

Kronor

1,800

— 300

500

—

1,500

— 900

4,200

— 900

2,000

— 2,000

1,790

+ 610

2,854

— 1,954

—

+ 300

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 91.

17

Mottagningsfester, visningar och dylikt (för

utländska deltagare)................ 4,500

Sjukvård under resor................. 200

Revisionsarvode.................... 000

Oförutsedda utgifter jämte eventuella överskott

............................ 1,105

2,140

-b

2,360

20

4-

1

180

125

+

175

3,240

—

2,135

_Kronor 15,175 16,491 —1,310

Summa kronor 24,075 31,1.35 — 6,400

Förutom nämnda omkostnader å 31,135 kronor hade tillkommit ett belopp

å 6,480 kronor för återbetalda anmälningsavgifter, varför utgifterna

uppgått till (31,135 -|- 6,480 =) 37,615 kronor.

Räkenskaperna utvisade alltså vid jämförelse mellan inkomster och utgifter

en behållning av (53,982 — 37,615 =) i runt tal 16,000 kronor.

Med hänsyn till erfarenheterna av det under verksamhetsåret bedrivna

utbytet hava de sakkunniga ansett sig böra med avseende å sekreterarens

å byrån för skolungdomsutbytet anställningsförhållanden m. m. framställa

ett annat förslag än det de sakkunniga tidigare förordat och hava i ämnet

anfört huvudsakligen följande:

I sitt den 28 januari 1937 avgivna betänkande hade de sakkunniga räknat

med omkring 600 deltagare i skolungdomsutbytet. Emellertid hade antalet

deltagare år 1937 uppgått till 1,059 och antalet anmälda till 1,261. Då

utbytet med England, Frankrike och Belgien år 1937 blott utgjort ett

första försök och vidare även andra länder funnes, med vilka ett utbyte

skulle kunna ske, såsom exempelvis Österrike och Schweiz för att ej tala

örn de nordiska länderna, med vilka ett skolungdomsutbvte syntes de sakkunniga

önskvärt, syntes man för framtiden snarare hava att räkna med ett

större antal deltagare än ett mindre — detta givetvis under förutsättning

att nuvarande kulturella och utrikespolitiska förhållanden i de av utbytet

berörda länderna i huvudsak fortbestode.

Beträffande sekreterarens arbetstid och anställningsförhållanden kunde

vad i betänkandet föreslagits under nuvarande förhållanden ej upprätthållas.

Där hade förutsatts, att sekreteraren skulle fungera året om, ehuru

hans arbetsuppgifter givetvis skulle bliva av högst olika omfattning under

olika tider av året. Vidare hade framhållits, att hans uppgift vore i viss

och icke ringa mån av övervakande natur och närmast tänkt såsom en

bisyssla, vilken skulle kunna skötas vid sidan av annat arbete, ehuru han

under en stor del av året torde bliva varje dag sysselsatt för byråns räkning.

Det visade sig nu, att sekreteraren från början av mars till i början

av november skulle hava behövt ägna utbytesverksamheten all sin tid.

Att på grund av sekreterarens läroverkstjänstgöring detta ej kunnat ske

dels från början av mars till början av juni, dels under höstterminen från

början av augusti hade icke varit till fördel för byråns verksamhet. Under

sommaren måste han tidvis vara i arbete större delen av dygnet, och någon

som helst möjlighet till semester hade ej funnits. Att vara så att säga förmedlare

mellan utbytet och de 1,261 anmäldas föräldrar innebure givetvis

en mycket hög grad av påfrestande ansvar. Även sedan årets utbytesverk
Bihang

till riksdagens protokoll JOSS. 1 sami. Nr 91. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition Nr 91.

samhet i stort sett finge anses avslutad, saknade sekreteraren icke arbete.

De krävande förberedelserna för 1938 års verksamhet borde påbörjas redan

nu, icke minst när det gällde inackorderingsverksamheten. De sakkunniga

hade desutom tänkt sig, att en utökning av verksamheten — förutom ett

utökat utbyte — skulle komma att ske, sä att den skulle komma att omfatta

dels lärjungebrevväxlingen, dels en allmänt rådgivande verksamhet.

Men även bortsett frän dessa förhållanden syntes det de sakkunniga ofrånkomligt,

att sekreteraren finge heltidsanställning.

Med hänsyn såväl till omfattningen som arten av sekreterarens arbete,

vilket, som ovan framhållits, vore ytterst krävande och förenat med stort,

även ekonomiskt, ansvar syntes man icke kunna beräkna hans lön till lägre

belopp än motsvarande lönegraden B 24 i högsta dyrortsgrupp och helst

även högsta löneklassen. För närvarande torde emellertid viss tveksamhet

kunna råda om lämpligheten att uppföra en dylik befattning på ordinarie

stat, och man torde få räkna med att den tills vidare upptoges såsom en

befattning antingen på extra stat eller med särskilt för densamma fixerat

arvode. Därest en ordinarie befattningshavare i statens tjänst, exempelvis

såsom för närvarande en läroverksadjunkt, förordnades att sköta befattningen

med tjänstledighet för viss tid från sin ordinarie tjänst, torde han

jämlikt bestämmelserna i § 10 mom. 3 a av det av 1937 års riksdag godkända

avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen

vara berättigad att vid återgång till sin adjunktstjänst räkna lönetursår

för den tid han uppehållit uppdraget såsom sekreterare i utbytesorganisationen.

Beträffande rätten att få räkna de ifrågavarande åren för

tjänstår för befordran inom undervisningsväsendet, torde däremot erfordras

särskilt medgivande av Kungl. Majit, men med hänsyn till vissa precedensfall

ansåge sig de sakkunniga böra räkna med såsom sannolikt, att en

ansökan om dylik rätt skulle kunna bifallas. Därest befattningen upptoges

såsom en tjänst med särskilt arvode och sålunda finge samma karaktär som

exempelvis befattningen som konsulent och särskild föredragande inom skolöverstyrelsen

i ärenden angående husligt arbete, torde en ordinarie läroverkslärare,

som förordnades på befattningen, få avstå alla de löneförmåner,

som vöre förenade med hans lärartjänst och i stället ersättas med det

särskilda för befattningen bestämda arvodet, vilket följaktligen borde utmätas

så, att han kunde åtaga sig uppdraget utan löneförlust och även

med någon ekonomisk förmån. I annat fall syntes det icke vara möjligt

att få platsen besatt med tillräckligt kvalificerad innehavare. Det vore av

yttersta vikt, att vederbörande hade erforderliga kvalifikationer, och man

måste räkna med att urvalet i detta fall vore mycket starkt begränsat.

Statskontoret har i ärendet anfört följande:

Statskontoret finge erinra, att ämbetsverket i sitt den 22 februari 1937

avgivna utlåtande angående organiserandet av skolbarnsutbytet med utlandet

uttalat, att enligt ämbetsverkets mening kostnaderna för ifrågavarande

verksamhet borde — med vissa smärre undantag — bestridas av inflytande

anmälningsavgifter. Ämbetsverket vidhölle denna uppfattning, i all

.synnerhet som 1937 års verksamhet, enligt vad handlingarna i ärendet utvisade,

resulterat i en behållning av över 10,009 kronor. I enlighet härmed

ansåge statskontoret, att även kostnaderna för sekreterargöromålens fullgörande

borde bestridas av anmälningsavgifterna.

Enligt statskontorets mening syntes det med hänsyn till de former, under

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr Dl.

vilka skolungdomsutbytesverksamheten vore organiserad, och med de arbetsuppgifter,

det här gällde, över huvud taget icke kunna ifrågakomma

att för utförandet av sekreterarens göromål inrätta någon särskild befattning

vare sig på ordinarie eller på extra stat. I betraktande av arbetets

säsongartade karaktär syntes det ej heller vara lämpligt att för sekreteraruppdraget

fastställa visst års- eller månadsarvode i ett för allt, utan syntes

ersättningen böra bestämmas på samma sätt, som merendels skedde i fråga

örn ersättning åt sekreterare hos kommittéer och sakkunnigberedningar,

d. v. s. i form av gottgörelse för de löneförmåner i statstjänst vederbörande

visade sig gå miste om för uppdragets fullgörande och därutöver ett arvode

av 6 kronor per dag. Därest det emellertid skulle anses mera ändamålsenligt

att fastställa sekreterarens ersättning — utöver gottgörelse för

mistade avlöningsförmåner — till visst belopp för varje månad, under vilken

han tjänstgjorde i sitt uppdrag, syntes detta belopp böra bestämmas

till högst 200 kronor för månad.

Statskontoret hade intet att erinra mot att befattningshavare i statens

tjänst, som förordnades att fullgöra ifrågavarande sekreteraruppdrag och

för detta ändamål erhölle tjänstledighet från sin befattning, finge för sådan

tid räkna tjänstår för lönetur och befordran. Något särskilt beslut härom

torde dock — åtminstone i vad anginge lönetur — ej vara erforderligt,

enär dylikt uppdrag torde vara att hänföra till offentligt uppdrag.

Motiven för att ställa skolungdomsutbytet under en enhetlig ledning,

underkastad kontroll från det allmännas sida, hava framlagts av utrikesministern

i hans förut återgivna yttrande till statsrådsprotokollet den 5 juni

1036. Jag tillåter mig här hänvisa till berörda yttrande. T nyss angivna syfte

skulle enligt de sakkunnigas förslag en statlig centralinstans för skolungdomsutbytet

med utlandet inrättas. Denna instans skulle bestå

av fem, av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, därav en ordförande, samt

av en likaledes av Kungl. Majit förordnad sekreterare. Jag biträder detta

förslag, allenast med den ändringen, att jag i likhet med upplysningsnämnden

anser ifrågavarande organ böra benämnas centralnämnden för skolungdomsutbytet

med utlandet. I detta sammanhang torde det icke vara

behövligt att taga ställning till frågan örn vilka institutioner eller intressen,

nämndens ledamöter böra representera. Denna fråga lärer Kungl. Majit

framdeles få avgöra.

Vad beträffar centralnämndens arbetsuppgifter torde dessa åtminstone

tills vidare väsentligen böra avse skolungdomsutbytet med utlandet. För

nämnden bör Kungl. Majit framdeles utfärda instruktion.

Såsom verkställande organ för centralnämnden skulle fungera den av de

sakkunniga föreslagna byrån med den av Kungl. Majit utsedde sekreteraren

i nämnden såsom föreståndare. Emot detta förslag har jag intet att

erinra. Den instruktion för centralnämnden, vilken Kungl. Majit, som

nämnts, bör utfärda, bör jämväl reglera sekreterarens åligganden samt närmare

bestämma byråns verksamhetsområde och befogenheter.

Jag övergår härefter till att närmare skärskåda den ekonomiska sidan av

de sakkunnigas förslag.

Departe
mentschefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

Jag delar de sakkunnigas och myndigheternas principiella uppfattning,

att utbytesverksamheten bör vara självförsörjande och finansieras av inflytande

anmälnings- och andra liknande avgifter. Det under år 1937 utvunna

ekonomiska resultatet giver också vid handen, att denna princip

under normala förhållanden utan svårighet kan upprätthållas. Då det

emellertid är tänkbart, att de inflytande inkomsterna icke varje år förslå att

bekosta även utgifterna för centralnämnden, vilken måste förutsättas

fungera permanent, synes det mig likväl lämpligt, att ett anslag för sistnämnda

ändamål av förslagsanslags natur uppföres i riksstat^ under åttonde

huvudtiteln för att tagas i anspråk, örn och i den mån inkomsterna

icke äro tillräckliga för att bestrida kostnaderna för ifrågavarande nämnd.

Överskott å inflytande anmälnings- m. fl. avgifter torde böra av nämnden

mot sedvanlig redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket disponeras

för ifrågavarande verksamhet och därmed sammanhängande ändamål

enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande.

Det torde böra ankomma på nämnden att varje år underställa Kungl.

Majit förslag till stat för verksamheten. Anmälningsavgifternas storlek

synes mig likaledes böra fastställas av Kungl. Majit.

Statskontoret har ifrågasatt, att, därest arvode ansåges böra utgå till

centralnämndens ledamöter, antalet sammanträdes- och arbetsdagar, för

vilka arvode finge åtnjutas, skulle begränsas till högst tolv per år. Arbetet

inom centralnämnden måste, såvitt nu kan bedömas, bliva både ansvarsfullt

och tidvis arbetskrävande. Med hänsyn härtill anser jag det billigt,

att arvode enligt samma grunder, som gälla för kommittéer, får utgå till

nämndens ledamöter. Då det emellertid synes lämpligt, att viss återhållsamhet

iakttages beträffande disponerandet av de för skolungdomsutbytet

inflytande medlen, tillstyrker jag, att — i likhet med vad som stadgats för

de statliga lönenämnderna — sammanträdesdagarna för centralnämnden

fixeras till ett bestämt antal, vilket icke utan Kungl. Majlis medgivande må

överskridas. I sådant avseende synes mig ett antal av tolv dagar vara alltför

knappt tillmätt, varför jag förordar, att antalet sammanträdesdagar

bestämmes till högst tjugu. Några extra dagarvoden för ordföranden —

vilket de sakkunniga föreslagit — synas mig icke påkallade, varför medel

icke böra beräknas för detta ändamål.

I sitt ursprungliga förslag hade de sakkunniga till arvode åt sekreteraren

beräknat ett belopp av 1,800 kronor. Sedermera hava de sakkunniga

i samband med avgivandet av sin berättelse för verksamheten under år

1937 anfört, att med hänsyn till såväl omfattningen som arten av sekreterarens

arbete man icke syntes kunna beräkna hans lön till lägre belopp än

motsvarande lönegraden B 24 i högsta dyrortsgrupp och helst även i högsta

löneklassen. De sakkunniga hava dock på grund av tveksamhet örn lämpligheten

att uppföra en dylik befattning på ordinarie stat ansett, att man

tills vidare borde upptaga befattningen antingen på extra stat eller mell

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majlis proposition Nr 91.

ett särskilt för år fixerat arvode. 1 betraktande av den förevarande organisationens

beskaffenhet och de arbetsuppgifter, som äro i fråga, finner jag

i likhet med statskontoret det icke lämpligt att för ändamålet inrätta en

tjänst på ordinarie eller extra stat. Jag anser frågan rörande sekreterarens

avlönande böra lösas på sätt statskontoret alternativt föreslagit eller alltså

så, att vederbörande erhåller — förutom i förekommande fall ersättning för

mistade avlöningsförmåner — gottgörelse med visst belopp för arbetsdag. På

grund av arbetets ansvarsfulla och maktpåliggande art synes mig nämnda

belopp böra sättas något högre än för vanlig kommittésekreterare. Jag föreslår

i sådant hänseende 8 kronor.

Ovissheten rörande den framtida utvecklingen av utbytesverksamheten

gör, att det icke nu är möjligt att verkställa en säkrare uppskattning av

anslagsbehovet eller rörande medelsdispositionen under nästa budgetår.

Jag anser mig böra föreslå, att anslaget för nästa budgetår uppföres med

1,000 kronor, vilket belopp synes tillräckligt med hänsyn till överskottet

å 1937 års rörelse.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Centralnämnden för skolangdomsutbytet med utlandet

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av.....................................kronor 1,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:154 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till en centralnämnd för skolungdomsutbytet med utlandet m. m. s. 2 i texten
  2. SU 1938:64 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till en centralnämnd för skolungdomsutbytet med utlandet m. m. s. 5 i texten