Angående anslag till en anläggning för torvbrikettillverkning
1939-11-10 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:71 (urtima riksdagen), Angående anslag till en anläggning för torvbrikettillverkning
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
1
Nr 71.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till en
anläggning för torvbrikettillverkning; given Stockholms
slott den 10 november 1939.
Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slolt den
10 november 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Möller:
I skrivelse den 4 juni 1937, nr 392, anhöll riksdagen i anledning av en
inom andra kammaren väckt motion, nr 195, att Kungl. Maj:t måtte låta
verkställa en allsidig utredning rörande möjligheterna att inom vårt land
framställa syntetiskt motorbränsle. Med anledning härav anmodade Kungl.
Maj:t den 25 juni 1937 ingenjörsvetenskapsakademien att utarbeta redogörelse
över kända metoder för framställning av syntetiskt motorbränsle samt
att därmed jämte yttrande i ärendet snarast möjligt inkomma till Kungl.
Maj:t.
Efter hörande under hand av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
uppdrog ingenjörsvetenskapsakademien ifrågavarande utredning
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 71. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
ål en kommitté, bestående av direktörerna E. Sieurin, ordförande, professorn
B. Holmberg, professorn E. Hägglund, direktören S. Nauckhoff och
översten S. Thorén samt som sekreterare civilingenjören A. Billberg och
fil. dr P. Fitger.
Sedan kommittén den 5 april 1938 avgivit en preliminär rapport rörande
sina undersökningar, anförde ingenjörsvetenskapsakademien i skrivelse till
Kungl. Maj:t samma dag bland annat följande:
Med hänsyn till frågans omfattande natur hade kommittén till en början
koncentrerat sig på metoder, som kunde tänkas bli av någon mera avgörande
betydelse för vårt lands självförsörjning med flytande bränsle. Under
utredningens gång hade det visat sig ogörligt för kommittén att taga definitiv
ställning till vissa uppkommande frågor, förrän en del speciella undersökningar
och experiment kunnat utföras. Kommittén hade därför till ingenjörsvetenskapsakademien
inlämnat en preliminär rapport, som utmynnade
i vissa förslag till sådana speciella undersökningar. Då det syntes högst angeläget,
att möjligheter bereddes att utan dröjsmål sätta i gång med dessa
undersökningar, hade akademien omedelbart velat till Kungl. Majit överlämna
kommitténs nämnda preliminära rapport.
Under utredningens gång hade det visat sig, att hydrering av torvtjära
syntes vara den metod, som för närvarande vore mest löftesrik. Kommittén
hade därför underkastat torvfrågan i dess helhet en ingående granskning
och i sin redogörelse framhållit en ny torvutvinningsmetod, den s. k. Pecometoden,
som syntes innebära vissa möjligheter för ett ekonomiskt utnyttjande
av vårt lands stora tillgångar av torv.
Efter en redogörelse för de metoder att framställa flytande bränsle ur brunkol
m. m., vilka jämväl skulle kunna arbeta med torv som råmaterial, den
s. k. Bergius-I. G.-metoden samt Fischer-metoden, anför ingenjörsvetenskapsakademien
vidare:
Möjligheten att ur torv framställa flytande bränsle sammanhängde med
problemet att finna en ekonomiskt genomförbar metod för torvutvinning.
Detta problem hade under åratal givit olika företagare den ena missräkningen
efter den andra. På senaste tid hade emellertid en torvutvinningsmetod
framkommit, den s. k. Peco-metoden, som syntes ställa frågan i ny
dager. Peco-metoden vore sedan ett pär år i praktisk och enligt uppgift
framgångsrik tillämpning vid ett verk på Jylland med en kapacitet på över
20.000 ton briketter per år och vid en fabrik på Irland med en kapacitet på
50.000 ton per år. Enligt uppgift vore två fabriker kontrakterade för Estland
på vardera 50,000 ton per år, och underhandlingar örn exploatering
påginge enligt uppgift med vissa andra länder.
Metoden innebure att med särskilda maskiner fräsa upp torv, som lades
i ett tunt, poröst skikt ovanpå mossens yta. Vid tjänlig väderlek nedtorkade
detta skikt genom luftens inverkan på mycket kort tid från 90 å 95 till
50 % vattenhalt. Redan denna lufttorkade frästorv ansåges vara ett förträffligt
och synnerligen billigt industribränsle.
Den kunde emellertid ytterligare förädlas på olika sätt. Genom sinnrika
maskiner sammanfördes den lufttorkade frästorven och intransporterades
till en fabrik, där den med ett nytt men till synes tekniskt utexperimenterat
värmebesparande torksystem ytterligare nedbringades till c:a 12 % vattenhalt.
Torvpulvret kunde sedan briketteras och gåve då ett hårt, fast och
relativt tungt bränsle med c:a 4,500 eff. kal/kg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
3
Akademien funne det därför vara högeligen önskvärt, att ingående utredningar
igångsattes för att närmare undersöka möjligheterna för den nya
torvutvinningsmetodens tillämpning i vårt land med särskild hänsyn till
möjligheten att utvinna bensin ur torv och torvbriketter genom lågtemperaturdestillation
och vidare behandling av den därvid erhållna tjäran.
För klargörande av förutsättningarna för sådan utvinning och förädling
av torv samt av de utfallande produkternas användbarhet hemställde ingenjörsvetenskapsakademien
i anslutning till det anförda om bidrag av statsmedel
med 150,000 kronor. Sedan akademien härefter inkommit med förslag
till plan rörande användningen av bland annat nämnda belopp, ställde
Kungl. Majit den 30 juni 1938 beloppet till förfogande för utredningar enligt
berörda plan.
De inom akademien planenligt bedrivna undersökningarna rörande möjligheterna
att utvinna flytande bränsle ur våra torvmossar hava ytterligare
bestyrkt, att det numera finnes avsevärt bättre metoder för utvinnande av
jast torvbränsle ur landets mossar än vad tidigare varit fallet. Sålunda
har den i det föregående omnämnda, inom akademien verksamma kommittén
i skrivelse till akademien den 26 april 1939 uttalat, att det framgått,
att det s. k. fräsförfarandet syntes vara tekniskt användbart nästan överallt
i vårt land. Utvinning av torv enligt denna metod innebure, anför kommittén
vidare, ett avsevärt framsteg jämfört med de hittills vanligen använda utvinningsmetoderna,
enär arbetet på mossen kunde utföras med mycket
mindre personalåtgång. Vid användande av fräsmetoderna erhölles ett lufttorkat
pulverformigt bränsle med en vattenhalt av c:a 50 °/o, vilken genom
ytterligare torkning kunde nedbringas till c:a 10 %. Detta pulverforunga
bränsle hade med angivna vattenhalt av omkring 10 % ett bränslevärde av
ungefär 4,000 å 4,500 kalorier och kunde direkt användas som ångpannebränsle.
Det kunde ock genom brikettering omvandlas till ett utmärkt industri-
eller hushållsbränsle med samma bränslevärde. Jämväl det ursprungliga
fräspulvret med c:a 50 % vattenhalt kunde i vissa fall användas som
ångpannebränsle.
I anslutning härtill anför kommittén vidare:
Torvmossarna syntes därför kunna bliva av betydelse såsom bränslekällor
under krig och avspärrning. En nödvändig förutsättning för att kunna
utnyttja torvbränslet i beredskapssyfte för tillverkning av fast och flytande
bränsle vore emellertid, att ett antal för fräsmetoderna lämpliga mossar
funnes utdikade och i övrigt iordningställda. Det beräknades taga en tid
av 1 å 2 år, innan en odikad mosse kunde bringas i sådant skick, att torvutvinning
med fräsmetod kunde igångsättas.
Vid vidtagandet av omförmälda förberedelsearbeten kunde man med största
sannolikhet hava en viss nytta av åtminstone vissa av sådana mossar, som
utdikats och bearbetats under världskriget. Dessa mossar, som sedan denna
tid sannolikt försämrats i dräneringshänseende etc., syntes i första hand
böra bringas i tillfredsställande skick. Kostnaden för iordningställande av
dikningssystemet på dessa en gång utdikade mossar vöre omöjligt att utan
närmare undersökning någorlunda exakt beräkna, men torde sannolikt icke
överstiga 100 kronor per hektar.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
Sedan ingenjörsvetenskapsakademien nied föranledande av vad kommittén
anfört i skrivelse den 12 juli 1939 hemställt örn anvisande av särskilda
medel för undersökningar av torvmossar, lämpade för exploatering enligt
fräsmetoden, hava utlåtanden i ärendet avgivits av kommerskollegium, rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap samt domänstyrelsen, vilka
samtliga tillstyrkt, att sådana undersökningar måtte komma till stånd. Rikskommissionen
uttalar i sitt utlåtande bland annat följande:
Även om de ekonomiska förutsättningarna för sålunda framkomna nya
metoders användning under vanliga förhållanden ännu icke kunde sägas
vara fullt klarlagda, syntes det kommissionen uppenbart, att framställning
av fast bränsle ur våra torvmossar i händelse av brist på importerade fasta
bränslen borde komma till stånd för åstadkommande av ett värdefullt tillskott
till de inhemska bränsletillgångar, som i övrigt funnes. Med anledning
härav fann kommissionen det vara av synnerlig betydelse, att förberedande
åtgärder vidtoges i syfte att någorlunda snabbt kunna i händelse av
behov igångsätta torvutvinning från ett antal mossar. Såsom ett ytterligare
skäl härför fann sig kommissionen böra erinra örn, att det enligt ingenjörsvetenskapsakademiens
uppgift beräknades kräva en tid av 1 ä 2 år för att
iordningställa en mosse för torvutvinning enligt den s. k. fräsmetoden, varför
det ur beredskapssynpunkt måste anses vara av stor vikt, att ett antal
mossar funnes iordningställda redan under normala förhållanden. Slutligen
ville kommissionen framhålla, att utvinnandet av fast bränsle ur torvmossar
utgjorde ett mellanled vid framställning av flytande bränsle enligt de
olika metoder, som för närvarande vöre under utredning inom akademien,
och att således de föreslagna åtgärderna jämväl vore en förutsättning för
att kunna tillämpa den eller de metoder för framställning av flytande
bränsle ur torv, som akademien i sinom tid kunde finna anledning föreslå
såsom bäst lämpade för våra förhållanden.
Under erinran om vad som anförts i förenämnda skrivelse den 12 juli
1939 har slutligen ingenjörsvetenskapsakademien i skrivelse den 6 september
1939 framlagt förslag rörande igångsättande av en industri i statlig regi
för torvförädling i överensstämmelse med de i det föregående berörda metoderna.
I den nu föreliggande skrivelsen framhålles inledningsvis, att den
tidigare omnämnda kommittén under senare delen av sommaren 1939 delvis
utfört en inventering av vissa staten tillhöriga mossar, som tidigare dränerats,
och uppgjort dikningsplaner för de lämpligaste av dessa, avseende
fräsiörfarandet. Det hade därvid framgått, att särskilt två mossar — nämligen
Hästhagenmossen, belägen vid Vislanda och tillhörig statens järnvägar,
samt Store Mosse, belägen inom Norra Mellby och Häglinge socknar i
Kristianstads län och tillhörig staten —- vore lämpliga för fräsmetoden.
Vidare anför ingenjörsvetenskapsakademien:
Då det i nuvarande läge för såväl staten som enskilda vöre av yttersta
vikt att snarast möjligt åtgärder vidtoges för en inhemsk bränsleförsörjning,
och då staten jämväl vore ägare till avsevärda mossarealer, som lämpade
sig för torvutvinning, finge akademien föreslå, att genom statens försorg
snarast möjligt en industriell drift igångsattes, baserad på förenämnda metoder,
dels för att därigenom skaffa bränsle men även för att andra bränsleförbrukare,
vilka kunde vara intresserade av att på basis av torv sörja för
tryggandet av sitt bränslebehov, skulle kunna vid en dylik anläggning taga del
av tekniska och ekonomiska erfarenheter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
5
Anläggningen borde planeras i full fabriksskala för en tillverkning motsvarande
c:a 50,000 ton briketter per år, vilket enligt utländska erfarenheter
syntes vara en lämplig ekonomisk enhet.
Då det under rådande förhållanden vore angeläget, att arbetet bedreves
med största möjliga effektivitet, finge akademien föreslå, att ett lämpligt
exekutivorgan omedelbart bildades för att planera och uppföra en dylik
fabrik samt igångsätta torvtillverkningen. Detta organ borde lämpligen
taga formen av ett affärsföretag, där staten vore ensam aktieägare. Anläggningskostnaden
för en dylik fabrik beräknades under normala förhållanden
uppgå till c:a 3.5 miljoner kronor, varför aktiekapitalet borde sättas
till lägst 5 miljoner kronor. Enligt uppgjorda kalkyler skulle en sådan anläggning
kunna framställa frästorv örn c:a 50 %> vattenhalt till ett pris
av 3 kronor per ton och torvbriketter till ett pris av c:a 14 kronor per ton,
beräknat vid brikettfabriken. Styrelsen borde bestå av 5 personer, tillsatta
av Kungl. Maj:t, därav en på förslag av ingenjörsvetenskapsakademien. I
styrelsen borde sakkunskapen beträffande förbränningsteknik vara representerad.
Då det vore av yttersta vikt för metodens framgång, att det verkställande
organet besutte högsta grad av teknisk kompetens samt att detsamma administrerades
lika smidigt som ett vanligt affärsföretag, borde styrelsens
första åtgärd vara att anställa en väl kvalificerad tekniskt utbildad verkställande
direktör.
Över föreliggande framställning har kommerskollegium den 21 september
1939 avgivit utlåtande och därvid anfört bland annat följande:
I en kollegium den 19 september 1939 tillhandakommen promemoria rörande
torvutvinning enligt fräsmetoden hade ingenjörsvetenskapsakademiens
brännoljekommitté närmare preciserat förslaget och framlagt kalkyler
över anläggnings- och driftkostnader för olika alternativ, vilka alla vore
räknade fram till produkten torvbriketter. Av de tre system, som diskuterats
i promemorian, ansåges vid en Peco-anläggning fordringarna på mossytornas
storlek och planering vara så höga, att det kunde vara svårt att
åstadkomma sådana i Sverige, varför denna metod icke rekommenderades
för närvarande. Severin Petersens system hade intresse, emedan anläggningarna
bleve relativt billiga och kunde utföras i smärre enheter. Vissa
av de kostnadsuppgifter, som kommittén erhållit, ansåge den emellertid vara
så lågt tilltagna, att de kalkyler, som uträknats med stöd av dessa uppgifter,
icke kunde anses säkert hållbara. Kaas-metoden slutligen ansåges
vara fullt utexperimenterad och prövad även i industriell skala och förordades
i första hand att ifrågakomma vid uppförandet av en anläggning i stor
skala i Sverige.
I avseende å kostnadskalkylerna hade anförts, att eventuella licenser icke
medräknats för Kaas- och Severin Petersen-metoderna och att sådana för
Peco-metoden endast kunde uppskattas.
För egen del finge kollegium framhålla, att det vöre mycket lyckligt, örn
någon av de nu ifrågasatta fräsmetoderna kunde visa sig vara ekonomiskt
bärkraftig och medgiva ett stadigvarande tillgodogörande av de bränslekvantiteter,
som funnes lagrade i våra torvmossar. Ett försök syntes, särskilt
under nuvarande förhållanden, vara värt statens medverkan och därvid
torde Kaas- eller Petersen-metodema i första hand böra komma ifråga.
Kalkylerna vore för Kaas-metoden uppgjorda för dels 25,000 och dels
50,000 ton briketter årligen mot för Petersen-metoden endast 10,000 ton.
Den erforderliga mossytan uppgåves för den förra vara 150, resp. 300 har
och för den senare 30 har, vilket betydde, att man per hektar skulle vid
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
Kaas-metoden årligen avverka 177 ton torrsubstans mot vid Petersen-metoden
300 ton. På grund av olika vattenhalt i frästorv och briketter vid de
olika metoderna borde man nämligen räkna med torrsubstansen för att få
en riktig jämförelse. Denna skillnad torde förklaras därav, att frästorven
vid Petersen-metoden bleve mera finfördelad och till följd därav borde torka
snabbare. Vid sådant förhållande syntes det egendomligt, att man vid
den sistnämnda metoden räknat med ett mindre antal skördar per år än vid
Kaas-metoden eller 50 mot 53.
Av de båda föreslagna mossarna hade, såvitt framginge av för kollegium
tillgängliga uppgifter, Hästhagens mosse en areal av 190 har, varav emellertid
så stor del avverkats, att, enligt uppgift år 1929, då endast 127 har
återstode, och statens innehav av mossmark å Store Mosse vid Sösdala uppginge
till 180 har. Ingendera av dessa mossar syntes alltså vara tillräckligt
stor för att en årstillverkning av mer än 25,000 ton briketter borde ifrågasättas.
Kostnadskalkylerna vore icke så detaljerade, att någon mera ingående
granskning vore möjlig. Här antecknades endast, att vid beräkningen antagits
ett pris av 16 öre per liter bensin, vilket syntes förutsätta, att rätt
till restitution av bensinskatten ansetts föreligga, men enligt nu gällande regler
härför torde endast för den bensin, som komme till användning för
transport å järnväg, skatten kunna restitueras. De allmänna omkostnaderna
syntes också vara väl lågt räknade, åtminstone örn, såsom i akademiens
skrivelse föresloges, styrelsen omedelbart skulle anställa en väl kvalificerad
tekniskt utbildad verkställande direktör och administrationen i övrigt anpassas
därefter. Om hållbarheten av kalkylen för Petersen-metoden hade
även kommittén uttalat tveksamhet. Då dessutom någon kostnad för råtorven
i mossen icke upptagits och licensavgifter endast delvis inberäknats,
syntes det sannolikt, att kostnaderna för briketterna komme att icke oväsentligt
överstiga de beräknade, måhända i sådan grad, att i tider av obehindrad
bränsletillförsel utifrån icke heller fräsmetoden komme att visa
sig ekonomiskt lönande. Man finge härvid beakta, att även de bättre torvbriketterna
icke uppnådde ens 2/s av normalt värmevärde för importerade
stenkol och att åtminstone som industribränsle deras värde borde beräknas
därefter. För hushållsförbrukning torde de däremot erbjuda sådana fördelar,
att de för sådant ändamål kunde värderas relativt högre än kol.
Om man vid beräkningen av företagets kapitalbehov utginge från att
hela kostnaden för anläggningarna och ett års driftkostnader, inberäknat
kapitalkostnader, borde finnas tillgängliga vid starten, erhölles med användande
av de utav kommittén anförda siffrorna för 25,000 och 10,000 ton
vid Kaas- respektive Petersen-metoden följande siffror:
Frästorv Kaas-metod Petersen-metod
Anläggningar.............. 346,000 kr. 190,500 kr.
1 års drift................ 219,000 » 82,000 »
Briketter
Anläggningar.............. 1,100,000 » 144,000 »
1 års drift................ 300,000 » 65,000 »
Summa 1,965,000 kr. 481,500 kr.
Örn staten tillhandahölle någon av de avsedda mossarna utan ersättning,
borde alltså kapitalet kunna begränsas till 2 resp. V2 miljon för de båda
nämnda metoderna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
7
Även om de beräkningar om metodens lönsamhet, som kunde göras på
grund av nu tillgängliga fakta, knappast kunde anses säkert giva vid handen,
att ett företag för brikettiliverkning skulle bliva framgångsrikt under
normala förhållanden, torde dock det nuvarande tillståndet av ovisshet rörande
landets bränsleförsörjning vara tillräcklig anledning för statsmakterna
att göra den insats, som erfordrades för att en provanläggning skulle
komma till stånd, vilken, för den händelse dess verksamhet komme att
motsvara förväntningarna, skulle kunna tjäna som förebild för utförande
av ytterligare anläggningar, vid vilka statens direkta stöd måhända icke
skulle vara erforderligt. Huruvida ekonomisk medverkan från enskilt håll
kunde erhållas vid en första provanläggning, syntes visserligen ovisst, men
intresse för saken torde förefinnas bland förbrukare av större bränslekvantiteter,
och kollegium skulle för sin del vilja förorda, att undersökning örn
möjligheten av en sådan medverkan komme till stånd.
I avseende på formen för företaget anslöte sig kollegium till den av akademien
uttalade meningen, att den borde bliva aktiebolagets, och i ett sådant
bolag kunde då beredas plats för enskilda intressenter.
Innan planerna på brikettfabrikens förläggning och storleken av densamma
blivit närmare preciserade samt frågan örn eventuell enskild medverkan
klarlagd, torde det vara svårt att bestämma det belopp, varmed staten
kunde behöva inträda för företagets förverkligande. Av det ovan anförda
syntes emellertid framgå, att beloppet ej borde behöva överstiga 2 miljoner
kronor.
Kollegium ville alltså förorda, att statsmedel ställdes till förfogande för
en torvbrikettfabrik — grundad på fräsmetod för torvens upptagning —
till sådant belopp, som en närmare utredning kunde visa vara erforderligt.
Med hänsyn till den brådskande naturen av detta ärende och önskvärdheten
av att det vidlyftiga förberedelsearbete, som måste föregå startandet av en
industri av denna beskaffenhet, snarast möjligt komme till utförande, bemyndigade
Kungl. Majit mig den 22 september 1939 att tillkalla en sakkunnig
med uppdrag att träffa vissa förberedande anstalter för igångsättande
av torvbrikettillverkning. Den sakkunnige skulle utgå från att verksamheten
komme att bedrivas i anslutning till förenämnda Store Mosse i Kristianstads
län. Förberedelsearbetet skulle bland annat innefatta uppgörande
av förslag till bolagsordning för ett statligt aktiebolag samt utredning i övrigt
rörande erforderliga åtgärder för bildande av ett dylikt bolag. Till den
sakkunniges förfogande ställdes ett belopp av 50,000 kronor från det under
tionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till undersökningar
avseende utnyttjandet av vissa inhemska råvarutillgångar. Genom beslut
samma dag tillkallade jag för sakkunniguppdragets utförande verkställande
direktören i Höganäs-Billesholms aktiebolag P. Eg. Gummeson.
I enlighet med det honom givna uppdraget har den sakkunnige — enligt
vad för mig blivit anmält — igångsatt utdikning och planering av nyssnämnda
torvmosse samt i övrigt vidtagit förberedelser för att, om medel
för ändamålet med det snaraste ställas till förfogande, en anläggning för
torvbrikettillverkning vid mossen skall kunna komma till stånd i sådan tid,
att leveranser kunna påbörjas vid inträdet av bränslesäsongen 1940. Mossen
har beräknats innehålla cirka 850,000 ton torv i form av briketter. Den
8
Kungl. Maj:ts proposition m 71.
Departements
chefen.
sakkunnige har utgått från, att anläggningen borde byggas för tillverkning av
50,000 ton briketter om året, samt att bearbetningen av mossen skulle ske enligt
den s. k. fräsmetoden. Anläggningens livslängd kan, enligt vad den sakkunnige
framhållit, ökas genom förvärv av intilliggande mossmark i enskild
ägo, något som ur synpunkten av anläggningskapitalets förräntning betecknas
såsom önskvärt. Beträffande formen för verksamhetens bedrivande har den
sakkunnige i anslutning till de tidigare utredningarna i ämnet tillstyrkt bildandet
av ett statligt aktiebolag, förslagsvis benämnt Aktiebolaget Svensk
Torvförädling. Dess ändamål skulle vara att idka verksamhet för utvinning
och förädling av torv jämte annan därmed förenlig verksamhet. Sistnämnda
verksamhet skulle bl. a. avse forskningsverksamhet på det förbränningstekniska
området, förädling av torvbrikettmaterialet till flytande bränsle o. s. v.
Beträffande aktiekapitalets storlek har den sakkunnige med hänsyn till
de osäkra priserna på erforderlig maskinutrustning, licenskostnader och
arbetslöner utgått ifrån, att detta borde sättas till lägst 3.5 och högst 5
millioner kronor. Bolagets styrelse borde enligt den sakkunniges mening
bestå av minst sex och högst åtta personer, varav en representant för statsverket
samt vidare sakkunniga på kraftframställningens, metallindustriens
och cementindustriens områden — de industrier, som närmast hava intresse
för industribränsle i större mängd — och en sakkunnig beträffande framställning
av syntetiskt bränsle.
Den sakkunnige förutsätter att staten, såsom ägare till Store Mosse, vid
bolagets bildande tillskjuter äganderätten till mossen mot likvid av aktier
i bolaget till ett mot mossens bokförda värde svarande belopp.
Ett ekonomiskt utnyttjande av våra torvmossar för bränsleframställning
är uppenbarligen ur försörjningssynpunkt av den allra största betydelse
för landet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att genom bearbetning
enligt den s. k. fräsmetoden möjlighet numera torde finnas att med tillfredsställande
resultat ur mossarna utvinna ett för såväl industri- som hushållsändamål
användbart fast bränsle. För ångpannedrift kan redan
den vid bearbetningen erhållna primärprodukten torvpulver med fördel
komma till användning, medan för övriga värmeändamål torvbriketter utgöra
den lämpligaste bränsleformen. Härtill kommer, att ur torvbrikettmaterialet
genom s. k. lågtemperaturdestillering kan utvinnas en tjärprodukt,
snarlik råolja och i lika mån som denna användbar såsom bränsle
samt såsom underlag för framställning av syntetisk bensin med synnerligen
goda egenskaper. Bland annat äger denna syntetiska bensin särskilda
karakteristika i form av stor renhet och högt s. k. oktantal, vilka göra densamma
ägnad för användning i högkomprimerade motorer, såsom exempelvis
flygmotorer.
Med hänsyn till de stora torvförekomster, vårt land äger, och i betraktande
av de vunna resultaten torde starka skäl tala för att försök med torvutvinning
enligt förenämnda fräsmetod och brikettillverkning upptagas i industrimässig
skala. Det synes önskvärt att staten, som, enligt vad i det före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 71.
9
gående anförts, understött forskningsverksamheten på området, jämväl fortsättningsvis
ingriper för främjande av en snabb lösning av spörsmålet. För
att staten skall på detta sätt intressera sig i företaget talar även den omständigheten,
att staten är ägare till den torvmosse, Store Mosse i Kristianstads
län, vilken under de förberedande undersökningarna uppmärksammats såsom
lämplig för ifrågavarande syfte. Nämnas må, att under ärendets tidigare
behandling Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund
ställt i utsikt bidrag till verksamhetens finansiering vid en eventuell
bolagsbildning. Då det av mig förordade företaget närmast har karaktären
av fortsatt försöksverksamhet, har jag emellertid icke velat föreslå, att staten
begagnar sig av detta anbud.
De synpunkter, som av mig här andragits, lära redan få anses ha vunnit
Kungl. Maj:ts gillande genom det åt mig lämnade bemyndigandet att för
förberedande åtgärder för igångsättande av torvbrikettillverkning i statlig
regi i anslutning till Store Mosse tillkalla särskild sakkunnig. Den sakkunniges
förslag beträffande arbetets vidare bedrivande synes böra följas. Jag
tillstyrker alltså bildande av ett aktiebolag med de uppgifter, den sakkunnige
angivit. I detta bolag, förslagsvis benämnt Aktiebolaget Svensk Torvförädling,
bör staten inträda såsom aktieägare i den utsträckning lagen medgiver.
Bolaget torde böra tillföras aktiekapital i den omfattning, som erfordras för
att bekosta anläggningen. Enligt den sakkunnige kan detta kapitalbehov
beräknas till lägst 3.5 och högst 5 miljoner kronor. För bestridande av
ifrågavarande kostnader torde ett reservationsanslag böra anvisas å kapitalbudgeten
under fonden för statens aktier. Då det möter svårigheter att
redan nu bestämt angiva det erforderliga medelsbehovet, synes det av försiktighetsskäl
lämpligt att anslaget bestämmes till det högre beloppet, 5
miljoner kronor, därvid jag emellertid förutsätter, att större belopp ej kommer
till användning, än som vid fortsatt utredning befinnes nödvändigt.
Avgörandet härutinnan torde få ankomma på Kungl. Maj:t. Jag förutsätter
vidare, att det belopp av 50,000 kronor, som från reservationsanslaget
till undersökningar avseende utnyttjandet av vissa inhemska råvarutillgångar
ställts till den sakkunniges förfogande, skall, såsom utgörande
en del av kapitalkostnaderna för det föreslagna bolaget, återbetalas till sistnämnda
anslag genom överföring från det anslag, som nu anvisas för bolagsbildningen.
Då Store Mosse för närvarande är bokförd såsom tillgång i statens torviånefond,
torde, sedan bolaget bildats, mossen böra överlåtas på bolaget mot
ersättning till torvlånefonden av belopp, motsvarande mossens bokförda
värde.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:!
måtte föreslå riksdagen
att till Teckning av aktier i Aktiebolaget Svensk Torv förädling
m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939
40 under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisa
ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor.
Bihang lill urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 71. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 71
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till delta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.
398968. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:85 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till en anläggning för torvbrikettillverkning. s. 1 i texten
- 1SärU 1939:59 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till en anläggning för torvbrikettillverkning. s. 1 i texten