Sök i Ratio Lex

Angående anslag till en anläggning för torvbrikettillverkning

1939-11-10 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:71 (urtima riksdagen), Angående anslag till en anläggning för torvbrikettillverkning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

1

Nr 71.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till en

anläggning för torvbrikettillverkning; given Stockholms

slott den 10 november 1939.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slolt den

10 november 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Möller:

I skrivelse den 4 juni 1937, nr 392, anhöll riksdagen i anledning av en

inom andra kammaren väckt motion, nr 195, att Kungl. Maj:t måtte låta

verkställa en allsidig utredning rörande möjligheterna att inom vårt land

framställa syntetiskt motorbränsle. Med anledning härav anmodade Kungl.

Maj:t den 25 juni 1937 ingenjörsvetenskapsakademien att utarbeta redogörelse

över kända metoder för framställning av syntetiskt motorbränsle samt

att därmed jämte yttrande i ärendet snarast möjligt inkomma till Kungl.

Maj:t.

Efter hörande under hand av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

uppdrog ingenjörsvetenskapsakademien ifrågavarande utredning

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 71. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

ål en kommitté, bestående av direktörerna E. Sieurin, ordförande, professorn

B. Holmberg, professorn E. Hägglund, direktören S. Nauckhoff och

översten S. Thorén samt som sekreterare civilingenjören A. Billberg och

fil. dr P. Fitger.

Sedan kommittén den 5 april 1938 avgivit en preliminär rapport rörande

sina undersökningar, anförde ingenjörsvetenskapsakademien i skrivelse till

Kungl. Maj:t samma dag bland annat följande:

Med hänsyn till frågans omfattande natur hade kommittén till en början

koncentrerat sig på metoder, som kunde tänkas bli av någon mera avgörande

betydelse för vårt lands självförsörjning med flytande bränsle. Under

utredningens gång hade det visat sig ogörligt för kommittén att taga definitiv

ställning till vissa uppkommande frågor, förrän en del speciella undersökningar

och experiment kunnat utföras. Kommittén hade därför till ingenjörsvetenskapsakademien

inlämnat en preliminär rapport, som utmynnade

i vissa förslag till sådana speciella undersökningar. Då det syntes högst angeläget,

att möjligheter bereddes att utan dröjsmål sätta i gång med dessa

undersökningar, hade akademien omedelbart velat till Kungl. Majit överlämna

kommitténs nämnda preliminära rapport.

Under utredningens gång hade det visat sig, att hydrering av torvtjära

syntes vara den metod, som för närvarande vore mest löftesrik. Kommittén

hade därför underkastat torvfrågan i dess helhet en ingående granskning

och i sin redogörelse framhållit en ny torvutvinningsmetod, den s. k. Pecometoden,

som syntes innebära vissa möjligheter för ett ekonomiskt utnyttjande

av vårt lands stora tillgångar av torv.

Efter en redogörelse för de metoder att framställa flytande bränsle ur brunkol

m. m., vilka jämväl skulle kunna arbeta med torv som råmaterial, den

s. k. Bergius-I. G.-metoden samt Fischer-metoden, anför ingenjörsvetenskapsakademien

vidare:

Möjligheten att ur torv framställa flytande bränsle sammanhängde med

problemet att finna en ekonomiskt genomförbar metod för torvutvinning.

Detta problem hade under åratal givit olika företagare den ena missräkningen

efter den andra. På senaste tid hade emellertid en torvutvinningsmetod

framkommit, den s. k. Peco-metoden, som syntes ställa frågan i ny

dager. Peco-metoden vore sedan ett pär år i praktisk och enligt uppgift

framgångsrik tillämpning vid ett verk på Jylland med en kapacitet på över

20.000 ton briketter per år och vid en fabrik på Irland med en kapacitet på

50.000 ton per år. Enligt uppgift vore två fabriker kontrakterade för Estland

på vardera 50,000 ton per år, och underhandlingar örn exploatering

påginge enligt uppgift med vissa andra länder.

Metoden innebure att med särskilda maskiner fräsa upp torv, som lades

i ett tunt, poröst skikt ovanpå mossens yta. Vid tjänlig väderlek nedtorkade

detta skikt genom luftens inverkan på mycket kort tid från 90 å 95 till

50 % vattenhalt. Redan denna lufttorkade frästorv ansåges vara ett förträffligt

och synnerligen billigt industribränsle.

Den kunde emellertid ytterligare förädlas på olika sätt. Genom sinnrika

maskiner sammanfördes den lufttorkade frästorven och intransporterades

till en fabrik, där den med ett nytt men till synes tekniskt utexperimenterat

värmebesparande torksystem ytterligare nedbringades till c:a 12 % vattenhalt.

Torvpulvret kunde sedan briketteras och gåve då ett hårt, fast och

relativt tungt bränsle med c:a 4,500 eff. kal/kg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

3

Akademien funne det därför vara högeligen önskvärt, att ingående utredningar

igångsattes för att närmare undersöka möjligheterna för den nya

torvutvinningsmetodens tillämpning i vårt land med särskild hänsyn till

möjligheten att utvinna bensin ur torv och torvbriketter genom lågtemperaturdestillation

och vidare behandling av den därvid erhållna tjäran.

För klargörande av förutsättningarna för sådan utvinning och förädling

av torv samt av de utfallande produkternas användbarhet hemställde ingenjörsvetenskapsakademien

i anslutning till det anförda om bidrag av statsmedel

med 150,000 kronor. Sedan akademien härefter inkommit med förslag

till plan rörande användningen av bland annat nämnda belopp, ställde

Kungl. Majit den 30 juni 1938 beloppet till förfogande för utredningar enligt

berörda plan.

De inom akademien planenligt bedrivna undersökningarna rörande möjligheterna

att utvinna flytande bränsle ur våra torvmossar hava ytterligare

bestyrkt, att det numera finnes avsevärt bättre metoder för utvinnande av

jast torvbränsle ur landets mossar än vad tidigare varit fallet. Sålunda

har den i det föregående omnämnda, inom akademien verksamma kommittén

i skrivelse till akademien den 26 april 1939 uttalat, att det framgått,

att det s. k. fräsförfarandet syntes vara tekniskt användbart nästan överallt

i vårt land. Utvinning av torv enligt denna metod innebure, anför kommittén

vidare, ett avsevärt framsteg jämfört med de hittills vanligen använda utvinningsmetoderna,

enär arbetet på mossen kunde utföras med mycket

mindre personalåtgång. Vid användande av fräsmetoderna erhölles ett lufttorkat

pulverformigt bränsle med en vattenhalt av c:a 50 °/o, vilken genom

ytterligare torkning kunde nedbringas till c:a 10 %. Detta pulverforunga

bränsle hade med angivna vattenhalt av omkring 10 % ett bränslevärde av

ungefär 4,000 å 4,500 kalorier och kunde direkt användas som ångpannebränsle.

Det kunde ock genom brikettering omvandlas till ett utmärkt industri-

eller hushållsbränsle med samma bränslevärde. Jämväl det ursprungliga

fräspulvret med c:a 50 % vattenhalt kunde i vissa fall användas som

ångpannebränsle.

I anslutning härtill anför kommittén vidare:

Torvmossarna syntes därför kunna bliva av betydelse såsom bränslekällor

under krig och avspärrning. En nödvändig förutsättning för att kunna

utnyttja torvbränslet i beredskapssyfte för tillverkning av fast och flytande

bränsle vore emellertid, att ett antal för fräsmetoderna lämpliga mossar

funnes utdikade och i övrigt iordningställda. Det beräknades taga en tid

av 1 å 2 år, innan en odikad mosse kunde bringas i sådant skick, att torvutvinning

med fräsmetod kunde igångsättas.

Vid vidtagandet av omförmälda förberedelsearbeten kunde man med största

sannolikhet hava en viss nytta av åtminstone vissa av sådana mossar, som

utdikats och bearbetats under världskriget. Dessa mossar, som sedan denna

tid sannolikt försämrats i dräneringshänseende etc., syntes i första hand

böra bringas i tillfredsställande skick. Kostnaden för iordningställande av

dikningssystemet på dessa en gång utdikade mossar vöre omöjligt att utan

närmare undersökning någorlunda exakt beräkna, men torde sannolikt icke

överstiga 100 kronor per hektar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Sedan ingenjörsvetenskapsakademien nied föranledande av vad kommittén

anfört i skrivelse den 12 juli 1939 hemställt örn anvisande av särskilda

medel för undersökningar av torvmossar, lämpade för exploatering enligt

fräsmetoden, hava utlåtanden i ärendet avgivits av kommerskollegium, rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap samt domänstyrelsen, vilka

samtliga tillstyrkt, att sådana undersökningar måtte komma till stånd. Rikskommissionen

uttalar i sitt utlåtande bland annat följande:

Även om de ekonomiska förutsättningarna för sålunda framkomna nya

metoders användning under vanliga förhållanden ännu icke kunde sägas

vara fullt klarlagda, syntes det kommissionen uppenbart, att framställning

av fast bränsle ur våra torvmossar i händelse av brist på importerade fasta

bränslen borde komma till stånd för åstadkommande av ett värdefullt tillskott

till de inhemska bränsletillgångar, som i övrigt funnes. Med anledning

härav fann kommissionen det vara av synnerlig betydelse, att förberedande

åtgärder vidtoges i syfte att någorlunda snabbt kunna i händelse av

behov igångsätta torvutvinning från ett antal mossar. Såsom ett ytterligare

skäl härför fann sig kommissionen böra erinra örn, att det enligt ingenjörsvetenskapsakademiens

uppgift beräknades kräva en tid av 1 ä 2 år för att

iordningställa en mosse för torvutvinning enligt den s. k. fräsmetoden, varför

det ur beredskapssynpunkt måste anses vara av stor vikt, att ett antal

mossar funnes iordningställda redan under normala förhållanden. Slutligen

ville kommissionen framhålla, att utvinnandet av fast bränsle ur torvmossar

utgjorde ett mellanled vid framställning av flytande bränsle enligt de

olika metoder, som för närvarande vöre under utredning inom akademien,

och att således de föreslagna åtgärderna jämväl vore en förutsättning för

att kunna tillämpa den eller de metoder för framställning av flytande

bränsle ur torv, som akademien i sinom tid kunde finna anledning föreslå

såsom bäst lämpade för våra förhållanden.

Under erinran om vad som anförts i förenämnda skrivelse den 12 juli

1939 har slutligen ingenjörsvetenskapsakademien i skrivelse den 6 september

1939 framlagt förslag rörande igångsättande av en industri i statlig regi

för torvförädling i överensstämmelse med de i det föregående berörda metoderna.

I den nu föreliggande skrivelsen framhålles inledningsvis, att den

tidigare omnämnda kommittén under senare delen av sommaren 1939 delvis

utfört en inventering av vissa staten tillhöriga mossar, som tidigare dränerats,

och uppgjort dikningsplaner för de lämpligaste av dessa, avseende

fräsiörfarandet. Det hade därvid framgått, att särskilt två mossar — nämligen

Hästhagenmossen, belägen vid Vislanda och tillhörig statens järnvägar,

samt Store Mosse, belägen inom Norra Mellby och Häglinge socknar i

Kristianstads län och tillhörig staten —- vore lämpliga för fräsmetoden.

Vidare anför ingenjörsvetenskapsakademien:

Då det i nuvarande läge för såväl staten som enskilda vöre av yttersta

vikt att snarast möjligt åtgärder vidtoges för en inhemsk bränsleförsörjning,

och då staten jämväl vore ägare till avsevärda mossarealer, som lämpade

sig för torvutvinning, finge akademien föreslå, att genom statens försorg

snarast möjligt en industriell drift igångsattes, baserad på förenämnda metoder,

dels för att därigenom skaffa bränsle men även för att andra bränsleförbrukare,

vilka kunde vara intresserade av att på basis av torv sörja för

tryggandet av sitt bränslebehov, skulle kunna vid en dylik anläggning taga del

av tekniska och ekonomiska erfarenheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

5

Anläggningen borde planeras i full fabriksskala för en tillverkning motsvarande

c:a 50,000 ton briketter per år, vilket enligt utländska erfarenheter

syntes vara en lämplig ekonomisk enhet.

Då det under rådande förhållanden vore angeläget, att arbetet bedreves

med största möjliga effektivitet, finge akademien föreslå, att ett lämpligt

exekutivorgan omedelbart bildades för att planera och uppföra en dylik

fabrik samt igångsätta torvtillverkningen. Detta organ borde lämpligen

taga formen av ett affärsföretag, där staten vore ensam aktieägare. Anläggningskostnaden

för en dylik fabrik beräknades under normala förhållanden

uppgå till c:a 3.5 miljoner kronor, varför aktiekapitalet borde sättas

till lägst 5 miljoner kronor. Enligt uppgjorda kalkyler skulle en sådan anläggning

kunna framställa frästorv örn c:a 50 %> vattenhalt till ett pris

av 3 kronor per ton och torvbriketter till ett pris av c:a 14 kronor per ton,

beräknat vid brikettfabriken. Styrelsen borde bestå av 5 personer, tillsatta

av Kungl. Maj:t, därav en på förslag av ingenjörsvetenskapsakademien. I

styrelsen borde sakkunskapen beträffande förbränningsteknik vara representerad.

Då det vore av yttersta vikt för metodens framgång, att det verkställande

organet besutte högsta grad av teknisk kompetens samt att detsamma administrerades

lika smidigt som ett vanligt affärsföretag, borde styrelsens

första åtgärd vara att anställa en väl kvalificerad tekniskt utbildad verkställande

direktör.

Över föreliggande framställning har kommerskollegium den 21 september

1939 avgivit utlåtande och därvid anfört bland annat följande:

I en kollegium den 19 september 1939 tillhandakommen promemoria rörande

torvutvinning enligt fräsmetoden hade ingenjörsvetenskapsakademiens

brännoljekommitté närmare preciserat förslaget och framlagt kalkyler

över anläggnings- och driftkostnader för olika alternativ, vilka alla vore

räknade fram till produkten torvbriketter. Av de tre system, som diskuterats

i promemorian, ansåges vid en Peco-anläggning fordringarna på mossytornas

storlek och planering vara så höga, att det kunde vara svårt att

åstadkomma sådana i Sverige, varför denna metod icke rekommenderades

för närvarande. Severin Petersens system hade intresse, emedan anläggningarna

bleve relativt billiga och kunde utföras i smärre enheter. Vissa

av de kostnadsuppgifter, som kommittén erhållit, ansåge den emellertid vara

så lågt tilltagna, att de kalkyler, som uträknats med stöd av dessa uppgifter,

icke kunde anses säkert hållbara. Kaas-metoden slutligen ansåges

vara fullt utexperimenterad och prövad även i industriell skala och förordades

i första hand att ifrågakomma vid uppförandet av en anläggning i stor

skala i Sverige.

I avseende å kostnadskalkylerna hade anförts, att eventuella licenser icke

medräknats för Kaas- och Severin Petersen-metoderna och att sådana för

Peco-metoden endast kunde uppskattas.

För egen del finge kollegium framhålla, att det vöre mycket lyckligt, örn

någon av de nu ifrågasatta fräsmetoderna kunde visa sig vara ekonomiskt

bärkraftig och medgiva ett stadigvarande tillgodogörande av de bränslekvantiteter,

som funnes lagrade i våra torvmossar. Ett försök syntes, särskilt

under nuvarande förhållanden, vara värt statens medverkan och därvid

torde Kaas- eller Petersen-metodema i första hand böra komma ifråga.

Kalkylerna vore för Kaas-metoden uppgjorda för dels 25,000 och dels

50,000 ton briketter årligen mot för Petersen-metoden endast 10,000 ton.

Den erforderliga mossytan uppgåves för den förra vara 150, resp. 300 har

och för den senare 30 har, vilket betydde, att man per hektar skulle vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Kaas-metoden årligen avverka 177 ton torrsubstans mot vid Petersen-metoden

300 ton. På grund av olika vattenhalt i frästorv och briketter vid de

olika metoderna borde man nämligen räkna med torrsubstansen för att få

en riktig jämförelse. Denna skillnad torde förklaras därav, att frästorven

vid Petersen-metoden bleve mera finfördelad och till följd därav borde torka

snabbare. Vid sådant förhållande syntes det egendomligt, att man vid

den sistnämnda metoden räknat med ett mindre antal skördar per år än vid

Kaas-metoden eller 50 mot 53.

Av de båda föreslagna mossarna hade, såvitt framginge av för kollegium

tillgängliga uppgifter, Hästhagens mosse en areal av 190 har, varav emellertid

så stor del avverkats, att, enligt uppgift år 1929, då endast 127 har

återstode, och statens innehav av mossmark å Store Mosse vid Sösdala uppginge

till 180 har. Ingendera av dessa mossar syntes alltså vara tillräckligt

stor för att en årstillverkning av mer än 25,000 ton briketter borde ifrågasättas.

Kostnadskalkylerna vore icke så detaljerade, att någon mera ingående

granskning vore möjlig. Här antecknades endast, att vid beräkningen antagits

ett pris av 16 öre per liter bensin, vilket syntes förutsätta, att rätt

till restitution av bensinskatten ansetts föreligga, men enligt nu gällande regler

härför torde endast för den bensin, som komme till användning för

transport å järnväg, skatten kunna restitueras. De allmänna omkostnaderna

syntes också vara väl lågt räknade, åtminstone örn, såsom i akademiens

skrivelse föresloges, styrelsen omedelbart skulle anställa en väl kvalificerad

tekniskt utbildad verkställande direktör och administrationen i övrigt anpassas

därefter. Om hållbarheten av kalkylen för Petersen-metoden hade

även kommittén uttalat tveksamhet. Då dessutom någon kostnad för råtorven

i mossen icke upptagits och licensavgifter endast delvis inberäknats,

syntes det sannolikt, att kostnaderna för briketterna komme att icke oväsentligt

överstiga de beräknade, måhända i sådan grad, att i tider av obehindrad

bränsletillförsel utifrån icke heller fräsmetoden komme att visa

sig ekonomiskt lönande. Man finge härvid beakta, att även de bättre torvbriketterna

icke uppnådde ens 2/s av normalt värmevärde för importerade

stenkol och att åtminstone som industribränsle deras värde borde beräknas

därefter. För hushållsförbrukning torde de däremot erbjuda sådana fördelar,

att de för sådant ändamål kunde värderas relativt högre än kol.

Om man vid beräkningen av företagets kapitalbehov utginge från att

hela kostnaden för anläggningarna och ett års driftkostnader, inberäknat

kapitalkostnader, borde finnas tillgängliga vid starten, erhölles med användande

av de utav kommittén anförda siffrorna för 25,000 och 10,000 ton

vid Kaas- respektive Petersen-metoden följande siffror:

Frästorv Kaas-metod Petersen-metod

Anläggningar.............. 346,000 kr. 190,500 kr.

1 års drift................ 219,000 » 82,000 »

Briketter

Anläggningar.............. 1,100,000 » 144,000 »

1 års drift................ 300,000 » 65,000 »

Summa 1,965,000 kr. 481,500 kr.

Örn staten tillhandahölle någon av de avsedda mossarna utan ersättning,

borde alltså kapitalet kunna begränsas till 2 resp. V2 miljon för de båda

nämnda metoderna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

7

Även om de beräkningar om metodens lönsamhet, som kunde göras på

grund av nu tillgängliga fakta, knappast kunde anses säkert giva vid handen,

att ett företag för brikettiliverkning skulle bliva framgångsrikt under

normala förhållanden, torde dock det nuvarande tillståndet av ovisshet rörande

landets bränsleförsörjning vara tillräcklig anledning för statsmakterna

att göra den insats, som erfordrades för att en provanläggning skulle

komma till stånd, vilken, för den händelse dess verksamhet komme att

motsvara förväntningarna, skulle kunna tjäna som förebild för utförande

av ytterligare anläggningar, vid vilka statens direkta stöd måhända icke

skulle vara erforderligt. Huruvida ekonomisk medverkan från enskilt håll

kunde erhållas vid en första provanläggning, syntes visserligen ovisst, men

intresse för saken torde förefinnas bland förbrukare av större bränslekvantiteter,

och kollegium skulle för sin del vilja förorda, att undersökning örn

möjligheten av en sådan medverkan komme till stånd.

I avseende på formen för företaget anslöte sig kollegium till den av akademien

uttalade meningen, att den borde bliva aktiebolagets, och i ett sådant

bolag kunde då beredas plats för enskilda intressenter.

Innan planerna på brikettfabrikens förläggning och storleken av densamma

blivit närmare preciserade samt frågan örn eventuell enskild medverkan

klarlagd, torde det vara svårt att bestämma det belopp, varmed staten

kunde behöva inträda för företagets förverkligande. Av det ovan anförda

syntes emellertid framgå, att beloppet ej borde behöva överstiga 2 miljoner

kronor.

Kollegium ville alltså förorda, att statsmedel ställdes till förfogande för

en torvbrikettfabrik — grundad på fräsmetod för torvens upptagning —

till sådant belopp, som en närmare utredning kunde visa vara erforderligt.

Med hänsyn till den brådskande naturen av detta ärende och önskvärdheten

av att det vidlyftiga förberedelsearbete, som måste föregå startandet av en

industri av denna beskaffenhet, snarast möjligt komme till utförande, bemyndigade

Kungl. Majit mig den 22 september 1939 att tillkalla en sakkunnig

med uppdrag att träffa vissa förberedande anstalter för igångsättande

av torvbrikettillverkning. Den sakkunnige skulle utgå från att verksamheten

komme att bedrivas i anslutning till förenämnda Store Mosse i Kristianstads

län. Förberedelsearbetet skulle bland annat innefatta uppgörande

av förslag till bolagsordning för ett statligt aktiebolag samt utredning i övrigt

rörande erforderliga åtgärder för bildande av ett dylikt bolag. Till den

sakkunniges förfogande ställdes ett belopp av 50,000 kronor från det under

tionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till undersökningar

avseende utnyttjandet av vissa inhemska råvarutillgångar. Genom beslut

samma dag tillkallade jag för sakkunniguppdragets utförande verkställande

direktören i Höganäs-Billesholms aktiebolag P. Eg. Gummeson.

I enlighet med det honom givna uppdraget har den sakkunnige — enligt

vad för mig blivit anmält — igångsatt utdikning och planering av nyssnämnda

torvmosse samt i övrigt vidtagit förberedelser för att, om medel

för ändamålet med det snaraste ställas till förfogande, en anläggning för

torvbrikettillverkning vid mossen skall kunna komma till stånd i sådan tid,

att leveranser kunna påbörjas vid inträdet av bränslesäsongen 1940. Mossen

har beräknats innehålla cirka 850,000 ton torv i form av briketter. Den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition m 71.

Departements
chefen.

sakkunnige har utgått från, att anläggningen borde byggas för tillverkning av

50,000 ton briketter om året, samt att bearbetningen av mossen skulle ske enligt

den s. k. fräsmetoden. Anläggningens livslängd kan, enligt vad den sakkunnige

framhållit, ökas genom förvärv av intilliggande mossmark i enskild

ägo, något som ur synpunkten av anläggningskapitalets förräntning betecknas

såsom önskvärt. Beträffande formen för verksamhetens bedrivande har den

sakkunnige i anslutning till de tidigare utredningarna i ämnet tillstyrkt bildandet

av ett statligt aktiebolag, förslagsvis benämnt Aktiebolaget Svensk

Torvförädling. Dess ändamål skulle vara att idka verksamhet för utvinning

och förädling av torv jämte annan därmed förenlig verksamhet. Sistnämnda

verksamhet skulle bl. a. avse forskningsverksamhet på det förbränningstekniska

området, förädling av torvbrikettmaterialet till flytande bränsle o. s. v.

Beträffande aktiekapitalets storlek har den sakkunnige med hänsyn till

de osäkra priserna på erforderlig maskinutrustning, licenskostnader och

arbetslöner utgått ifrån, att detta borde sättas till lägst 3.5 och högst 5

millioner kronor. Bolagets styrelse borde enligt den sakkunniges mening

bestå av minst sex och högst åtta personer, varav en representant för statsverket

samt vidare sakkunniga på kraftframställningens, metallindustriens

och cementindustriens områden — de industrier, som närmast hava intresse

för industribränsle i större mängd — och en sakkunnig beträffande framställning

av syntetiskt bränsle.

Den sakkunnige förutsätter att staten, såsom ägare till Store Mosse, vid

bolagets bildande tillskjuter äganderätten till mossen mot likvid av aktier

i bolaget till ett mot mossens bokförda värde svarande belopp.

Ett ekonomiskt utnyttjande av våra torvmossar för bränsleframställning

är uppenbarligen ur försörjningssynpunkt av den allra största betydelse

för landet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att genom bearbetning

enligt den s. k. fräsmetoden möjlighet numera torde finnas att med tillfredsställande

resultat ur mossarna utvinna ett för såväl industri- som hushållsändamål

användbart fast bränsle. För ångpannedrift kan redan

den vid bearbetningen erhållna primärprodukten torvpulver med fördel

komma till användning, medan för övriga värmeändamål torvbriketter utgöra

den lämpligaste bränsleformen. Härtill kommer, att ur torvbrikettmaterialet

genom s. k. lågtemperaturdestillering kan utvinnas en tjärprodukt,

snarlik råolja och i lika mån som denna användbar såsom bränsle

samt såsom underlag för framställning av syntetisk bensin med synnerligen

goda egenskaper. Bland annat äger denna syntetiska bensin särskilda

karakteristika i form av stor renhet och högt s. k. oktantal, vilka göra densamma

ägnad för användning i högkomprimerade motorer, såsom exempelvis

flygmotorer.

Med hänsyn till de stora torvförekomster, vårt land äger, och i betraktande

av de vunna resultaten torde starka skäl tala för att försök med torvutvinning

enligt förenämnda fräsmetod och brikettillverkning upptagas i industrimässig

skala. Det synes önskvärt att staten, som, enligt vad i det före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

9

gående anförts, understött forskningsverksamheten på området, jämväl fortsättningsvis

ingriper för främjande av en snabb lösning av spörsmålet. För

att staten skall på detta sätt intressera sig i företaget talar även den omständigheten,

att staten är ägare till den torvmosse, Store Mosse i Kristianstads

län, vilken under de förberedande undersökningarna uppmärksammats såsom

lämplig för ifrågavarande syfte. Nämnas må, att under ärendets tidigare

behandling Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

ställt i utsikt bidrag till verksamhetens finansiering vid en eventuell

bolagsbildning. Då det av mig förordade företaget närmast har karaktären

av fortsatt försöksverksamhet, har jag emellertid icke velat föreslå, att staten

begagnar sig av detta anbud.

De synpunkter, som av mig här andragits, lära redan få anses ha vunnit

Kungl. Maj:ts gillande genom det åt mig lämnade bemyndigandet att för

förberedande åtgärder för igångsättande av torvbrikettillverkning i statlig

regi i anslutning till Store Mosse tillkalla särskild sakkunnig. Den sakkunniges

förslag beträffande arbetets vidare bedrivande synes böra följas. Jag

tillstyrker alltså bildande av ett aktiebolag med de uppgifter, den sakkunnige

angivit. I detta bolag, förslagsvis benämnt Aktiebolaget Svensk Torvförädling,

bör staten inträda såsom aktieägare i den utsträckning lagen medgiver.

Bolaget torde böra tillföras aktiekapital i den omfattning, som erfordras för

att bekosta anläggningen. Enligt den sakkunnige kan detta kapitalbehov

beräknas till lägst 3.5 och högst 5 miljoner kronor. För bestridande av

ifrågavarande kostnader torde ett reservationsanslag böra anvisas å kapitalbudgeten

under fonden för statens aktier. Då det möter svårigheter att

redan nu bestämt angiva det erforderliga medelsbehovet, synes det av försiktighetsskäl

lämpligt att anslaget bestämmes till det högre beloppet, 5

miljoner kronor, därvid jag emellertid förutsätter, att större belopp ej kommer

till användning, än som vid fortsatt utredning befinnes nödvändigt.

Avgörandet härutinnan torde få ankomma på Kungl. Maj:t. Jag förutsätter

vidare, att det belopp av 50,000 kronor, som från reservationsanslaget

till undersökningar avseende utnyttjandet av vissa inhemska råvarutillgångar

ställts till den sakkunniges förfogande, skall, såsom utgörande

en del av kapitalkostnaderna för det föreslagna bolaget, återbetalas till sistnämnda

anslag genom överföring från det anslag, som nu anvisas för bolagsbildningen.

Då Store Mosse för närvarande är bokförd såsom tillgång i statens torviånefond,

torde, sedan bolaget bildats, mossen böra överlåtas på bolaget mot

ersättning till torvlånefonden av belopp, motsvarande mossens bokförda

värde.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:!

måtte föreslå riksdagen

att till Teckning av aktier i Aktiebolaget Svensk Torv förädling

m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939

40 under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisa

ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor.

Bihang lill urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 71. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 71

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till delta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Hartvig.

398968. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:85 (urtima riksdagen) Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till en anläggning för torvbrikettillverkning. s. 1 i texten
  2. 1SärU 1939:59 (urtima riksdagen) Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till en anläggning för torvbrikettillverkning. s. 1 i texten