Sök i Ratio Lex

Angående anslag till intagning snämnder vid vissa allmänna läroverk m. fl. läroanstalter

1939-02-24 · 47 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 46 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:101, Angående anslag till intagning snämnder vid vissa allmänna läroverk m. fl. läroanstalter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 101.

1

Nr 101.

Kungl. Martis proposition till riksdagen angående anslag till

intagning snämnder vid vissa allmänna läroverk m. fl.

läroanstalter; given Stockholms slott den 2J+ februari

1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 24 februari 1939.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg,

Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anför härefter:
Under

punkten 125 i 1939 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

varda riksdagen förelagd, till Allmänna läroverken: Intagningsnämnder för

budgetåret 1939/40 beräkna ett anslag av 10,000 kronor.

Jag anhåller att nu ånyo få anmäla detta ärende.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 101.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

Sedan 1927 års riksdag fattat beslut angående omorganisation av det

högre skolväsendet, utfärdade Kungl. Majit den 24 september 1928 stadga

för rikets allmänna läroverk (nr 412), däri intogos förändrade bestämmelser

angående ordningen för inträdesprövningar till den femåriga och den

fyraåriga realskolans första klass och till lyceets första krets. Dylika bestämmelser

av i huvudsak samma innebörd återfinnas i den förnyade läroverksstadga,

som utfärdats den 17 mars 1933 (nr 109). Dessa bestämmelser,

som upptagas i § 29 av sistnämnda stadga, innehålla i korthet, att

inträdessökande till första klassen av femårig realskola, som med vitsord

om minst godkända insikter i ämnena kristendomskunskap, modersmålet,

räkning och geometri, geografi, naturkunnighet samt historia genomgått

lägst fjärde klassen av folkskola, anordnad enligt någon av denna

skolas A- eller B-former, skall, för intagning i sagda klass av realskolan,

i modersmålet och räkning undergå prövning, vilken skall avse det kunskapsmått,

som folkskolans fjärde klass har att bibringa, att inträdessökande

till första klassen av fyraårig realskola eller första klassen av lyceum,

som med vitsord om minst godkända insikter i samtliga här ovan angivna

ämnen genomgått sjätte klassen av sex- eller sjuårig folkskola, anordnad

enligt A- eller B-formen, skall, för intagning i sagda årsklass av realskolan

eller lyceet, i modersmålet och räkning undergå prövning, vilken skall avse

det kunskapsmått, som dylik skolform har att bibringa, att andra inträdessökande

än de nu omförmälda skola undergå prövning i samtliga ovan

angivna ämnen med undantag av geometri, samt att inträdesprövning anställes

av lärarna i den ordning, rektor bestämmer. Vidare föreskrives, att

prövningen skall omfatta dels skriftliga prov, dels på lämpligt sätt anordnade

förhör och samtal med de inträdessökande i syfte att utröna dessas

förståndsutveckling och läggning. Samverkan mellan läroverkets lärare och

lärarna vid de läroanstalter, i vilka de inträdessökande senast åtnjutit undervisning,

skall enligt stadgan anordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med av skolöverstyrelsen givna anvisningar och under iakttagande i övrigt

av de föreskrifter, som överstyrelsen äger utfärda, samt på sätt rektor i

varje särskilt fall bestämmer.

Genom beslut den 12 februari 1937 anbefallde Kungl. Majit skolöverstyrelsen

att till Kungl. Majit inkomma med en redogörelse för de erfarenheter,

som kunde hava blivit gjorda vid de allmänna läroverken och med

dem jämförliga läroanstalter dels angående möjligheten att med tillämpning

av nu gällande föreskrifter bedöma de inträdessökandes förutsättningar

för studier vid ifrågavarande läroanstalter och därigenom ernå ett

i möjligaste mån rättvist och lämpligt urval bland sökande, dels beträffande

verkningarna av den olikhet i fråga om inträdesprovens omfattning, som

nu är stadgad för inträdessökande från folkskola och från annan undervisning,

dels ock örn ovan berörda bestämmelsers återverkan på arbetsförhållandena

i folkskolan ävensom att i anslutning härtill avgiva det yttran
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101.

de i dessa frågor, till vilket överstyrelsen kunde finna anledning. Sedermera

återkallade Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1937 det överstyrelsen

givna åläggandet att avgiva eget yttrande i nämnda frågor samt bemyndigade

chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst två sakkunniga

för att — med ledning av det material beträffande här ifrågavarande

spörsmål, som kunde komma att förebringas av överstyrelsen eller som

eljest kunde stå till de sakkunnigas förfogande, samt under beaktande av

innehållet i Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 12 februari 1937 — inom

departementet biträda med undersökning angående lämpligheten av förutberörda

bestämmelser samt avgiva det yttrande och de förslag i ämnet, till

vilka de sakkunniga kunde finna anledning.

Sedan jag på grund härav den 30 juli 1937 såsom sakkunnig för nämnda

ändamål tillkallat lektorn vid folkskoleseminariet i Kalmar F. J. M. Wigforss,

har Wigforss med skrivelse den 30 september 1938 överlämnat betänkande

med utredning och förslag angående intagning av elever i första

klassen av de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter

(statens offentliga utredningar 1938: 29).

I ärendet hava yttranden avgivits av läroverkslärarnas riksförbund, centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening och styrelsen för

Sveriges folkskollärarförbund samt den 31 december 1938 av statskontoret.

Vidare har skolöverstyrelsen, som jämväl hört läroverkskollegierna vid

rikets samtliga allmänna läroverk, samtliga statens folkskolinspektörer,

Stockholms stads folkskoledirektion och folkskolestyrelserna i vissa städer,

avgivit ett den 12 januari 1939 dagtecknat utlåtande, som den 30 januari

1939 inkommit till ecklesiastikdepartementet.

Jag tillåter mig att härefter först redogöra för den sakkunniges utredning

och förslag.

1. Den sakkunniges utredning och förslag.

Inledningsvis har den sakkunnige lämnat en redogörelse för bestämmelserna

örn intagning av lärjungar i läroverken enligt äldre läroverksstadgor

och för de förslag, som vid skilda tidpunkter framlagts i ämnet.

Under hänvisning i övrigt till sid. 9—21 i sakkunnigbetänkandet må här

endast erinras om att frågan var föremål för uppmärksamhet i samband

med 1927 års skolreform. 1918 ån5 skolkommission hade förordat

inträdesprövning liksom tidigare varit fallet, dock kompletterad med en

delvis genom ordnat samarbete mellan den avlämnande och den mottagande

skolan åvägabragd noggrann prövning av den inträdessökandes studieförutsättningar.

1924 års skolsakkunniga uttalade sig för en inträdesprövning,

som för inträdessökande med godkända betyg från folkskola

skulle omfatta ämnena modersmålet, räkning, geografi och hembygdskun
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

skap, respektive naturkunnighet men för övriga sökande alla folkskolans

läroämnen. Skolsakkunniga tillmätte skolkommissionens förslag örn samverkan

mellan folkskolans och läroverkets lärare mycket stor betydelse och diskuterade

i samband därmed frågan örn särskilda organ, intagningsnämnder,

för inträdesprövningarnas ordnande under samverkan mellan den högre skolans

och grundskolans lärare. I den av Kungl. Majit till 1927 års riksdag avlämnade

propositionen angående omorganisationen av det högre skolväsendet

anförde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att han

för sin del helst sett, att det varit möjligt att låta realskolan utan inträdesprövning

stå öppen för alla lärjungar, som genom betyg från folkskola

styrkt sig besitta det kunskapsmått, på vilket realskolan skulle bygga.

Emellertid hade han behjärtat de svårigheter av praktisk art, som skulle

inställa sig vid en sådan ordning, särskilt under de förhållanden, då antalet

inträdessökande vore större än det tillgängliga utrymmet, varför en inträdesprövning

under dåvarande betingelser icke torde kunna undgås. Dock

måste det stå såsom ett viktigt önskemål, att prövningarna erhölle sådana

former, att de dels bleve möjligast rättvisande, dels icke bleve onödigt

betungande för de inträdessökande, dels icke komme att utöva ett ogynnsamt

inflytande på grundskolans arbete. Dessutom torde stor vikt böra

fästas vid att en ordnad samverkan mellan folkskolans och läroverkets

lärare komme till stånd, i huvudsaklig anslutning till de grundsatser, som

skolkommissionen uttalat. Departementschefen tillstyrkte, att inträdesprov

för de från folkskolan godkända eleverna anordnades i modersmålet och

räkning, för andra sökande i alla ämnen. Riksdagen, som förklarade sig icke

kunna ansluta sig till principen, att realskolan borde utan inträdesprövning

stå öppen för alla lärjungar, vilka enbart genom betyg från anknytningsklass

i någon av folkskolans huvudformer styrkt sig besitta det kunskapsmått,

som vore stadgat för inträde i realskolan, biträdde på denna

punkt departementschefens förslag. Beträffande sättet för sådan prövnings

anställande — däri inbegripet frågan örn samverkan mellan den mottagande

och avlämnande skolans lärare — funne riksdagen ingen anledning till erinran

mot vad departementschefen i sådant hänseende anfört. Detsamma

gällde vad av honom anförts i fråga örn annan inträdessökande.

Beträffande frågan örn urvalsproblemet och möjligheterna

att med hjälp av nu gällande bestämmelser

bedöma de inträdessök andes förutsättningar för

studier och därigenom erhålla ett rättvist och

lämpligt urval bland de inträdessökande har den sakkunnige efter

en omfattande undersökning (sid. 22—42 i betänkandet) uttalat följande

slut omdöme:

Det tillgängliga materialet för bedömning av inträdesprövningen vöre

visserligen bristfälligt, bland annat därför, att de resultat, som erhållits

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101. 5

på skilda orter, vore svåra att jämföra, då tillvägagångssättet för undersökningarna

vore växlande, men å andra sidan hade de många av varandra

oberoende undersökningarna sitt särskilda värde och gåve ett visst

skydd mot felbedömning genom metodisk ensidighet.

Hur man bedömde ett intagningsförfarandes lämplighet, hörde samman

med det urval, man eftersträvade. Ansåge man, att endast verkligt studiebegåvade

borde släppas in, ställde sig problemet annorlunda, än örn man

ansåge, att var och en som kunde draga nytta av den undervisning, som

meddelades i skolan, kunde vara berättigad att vinna inträde. Man skulle

kunna tänka sig, att kravet ställdes så högt, att endast de, som ägde förmåga

att genomgå skolan på den beräknade normaltiden, betraktades som

lämpliga för intagning. Att de, som nått fram till skolans examensmål på

något längre tid än den normala, ej intagits ändamålslöst vore ju dock

tydligt. Men även en del av dem, som måst avgå före examen, kunde hava

dragit så mycken nytta av studierna i realskolan, att deras intagande varit

berättigat. För att ej hindra deras intagande torde kraven på godkännande

i det hela böra hållas ganska låga.

Realskolans ställning i vårt samhälle och det bildningsmål, som i denna

skola eftersträvades, gjorde denna ståndpunkt till den rimligaste. Men

naturligtvis måste kraven hållas uppe så mycket, att de intagna hade de

intellektuellt nödvändiga förutsättningarna för att med hjälp av den undervisning,

som bjödes i skolan, kunna förkovra sitt vetande åtminstone

lika mycket, som örn de gått kvar i folkskolan. Örn intagningen ledde till

att de efter några år måste lämna skolan med ett ur både allmänbildningsoch

intellektuell utveeklingssynpunkt sämre resultat, än som skulle uppnåtts,

örn de gått kvar i folkskolan, hade tydligen deras intagande varit

olämpligt. Även örn det vore svårt att i praktiken veta vad detta innebure

ifråga örn fordringarna för tillträde till skolan, torde det dock ge viss ledning.

Av intagningsförfarandet ville man fordra, att det skulle kunna avgöra,

örn detta minimum av studieduglighet förelåge, samt att det på ett

gott sätt kunde gradera de sökande.

Utan en god korrelation mellan placeringen vid prövningen och den som

senare i läroverket uppnåddes, kunde man ej hysa något förtroende till

gallringen vid inträdesprövningen, vare sig gallringen skedde genom kuggning

eller på grund av platsbrist.

Av de undersökningar, som gjorts, finge man ett bestämt intryck av

hur vanskligt det vore att på grund av betygen i det nuvarande inträdesprovet

riktigt bedöma de sökandes förutsättningar för studier _i läroverket.

Frågan, om inträdesprövningen gåve tillfredsställande möjlighet att bedöma

de sökandes förutsättningar för studier och därigenom åstadkomme

ett lämpligt urval bland de sökande, syntes ej kunna besvaras annat än

nekande.

Verkställda undersökningar beträffande det nuvarande inta gningsförfarandets

återverkningar på folkskolan

hava givit vid handen, att det nuvarande intagningsförfarandet haft både

gynnsam och ogynnsam inverkan på folkskolan. Härom har den sakkunnige

anfört bland annat:

I fråga örn folkskolans allmänt fostrande uppgift, i vad det gällde det

centrala i den moraliska fostran, hade inga goda verkningar av inträdes
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

provet kunnat konstateras, medan åtskilliga skadliga kommit till synes.

Klassens enhet bleve sönderbruten, och en social klyvning uppkomma mellan

dem, som skulle förberedas för det stora provet, och de övriga. Inträdesprövningen

motarbetade alltså på detta sätt enhetsskolans idé.

Örn undervisningens mål i folkskolan med hänsyn till kursens beskaffenhet

påverkades mera i gynnsam eller ogynnsam riktning vore meningarna

delade. Det hade emellertid framhållits, att förhörsledare med ringa erfarenhet

örn folkskolan tämligen fritt kunde bestämma över fordringarna

för godkännande till läroverket och därigenom indirekt över folkskolans

kurser, att fordringarna ofta stämde dåligt överens med folkskolans kurser,

att de prov, som gåves på skilda håll, företedde mycket skiftande uppfattning

om kurserna samt hade fordringar för godkännande av mycket olika

svårighetsgrad, att genom proven rättstavningsövningar och ett för folkskolans

centrala uppgift ofruktbart grammatikplugg alltför mycket komme

i förgrunden, medan andra mera allmänbildande moment i modersmålet

försummades, att i räkning folkskolans kurs snedvredes genom att arbetet

i folkskolan inriktades mot verklighetsfrämmande »teoretiska» uppgifter,

som förekomme i inträdesproven, såsom komplicerade »tecknade»

räkneuppgifter och allmänna bråk, till förfång för strävandena att inrikta

folkskolans räkneundervisning mot för det praktiska livet mera betydelsefulla

uppgifter, och slutligen, att det dock ej blott vore modersmålet och

räkning, som inginge i folkskolans kurs, utan även andra allmänbildande

ämnen, för vilka intresset genom inträdesprovet bleve förminskat.

När det gällde innehållet i folkskolans kurs, måste inträdesprovet, i den

mån dess inverkan gjorde sig gällande, alltså anses vara till skada.

Det syntes vara en allmän åsikt, att inträdesprovet till läroverken i

många fall inverkat på undervisning sresultatet i räkning och rättstavning

i folkskolan samt att denna inverkan varit gynnsam. Emellertid funnes

mycket liten kunskap örn arbetsresultatet i folkskolan från olika tider av

sådan beskaffenhet, att objektiva jämförelser skulle kunna göras. De framsteg

i räkning och rättstavning, som genom inträdesprovet väl dock sannolikt

skett, torde framför allt hava samband med att arbetsivern och arbetsbördan

hos de barn, som förbereddes för provet, hade ökats. Troligt

vore också, att inträdesprovet i räkning på en punkt åstadkommit en betydelsefull

förbättring av undervisningsmetoden i folkskolan, på så sätt

nämligen att lärarnas intresse för provräkningar ökats.

Den inriktning, som inträdesprovet gåve till förmån för modersmålet och

räkning, vore naturligtvis förbunden med risk, att de andra ämnena försummades.

Det hade även påpekats, att de goda verkningarna för modersmålets

del ingalunda hänförde sig till hela ämnet utan vore begränsade

till rättstavningen och språkläran, medan uppsatsskrivning och litteraturläsning

vore utsatta för risk att försummas. I fråga örn räkningen gällde de

goda verkningarna framför allt den mekaniska räkningen. Provräkningarna

verkade visserligen allmänt uppryckande på undervisningen i ämnet,

men alltför mycket tid och kraft komme genom provet att ägnas åt ur

folkskolans synpunkt perifera ting.

Den viktigaste grunden till de gynnsamma verkningar, man funnit hos

inträdesprövningen, vore dess inflytande som stimulerande faktor på arbetet

i folkskolan. Men arbetsivern funnes naturligtvis väsentligen

hos den grupp, som berördes av provet. På åtskilliga håll hade man

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majvts proposition Nr 101.

också lagt märke till en motsatt effekt hos den andra gruppen, den

som inte direkt berördes av proven. Kanske också att de många positivt

gynnsamma svaren till någon del kunde bero på att vederbörande lärare

vore sä inställd på arbetet i den grupp, över vars utsikter han med så mycken

spänning reflekterade, att situationen i den andra gruppen mindre

tvingade sig på hans uppmärksamhet. Men även i den förra gruppen bleve

förhållandena ingalunda alltid så ideala i fråga örn arbetsivern. Trycket

från den förestående prövningen kunde bliva så starkt, att spänningen

lede till jäkt och ängslan. Arbetsatmosfären bleve då ogynnsam och arbetsbördan

ändå tyngre. I mycket stor omfattning påtalades denna ofördelaktiga

verkan av provet.

Om det hade gällt att ta ståndpunkt till hur inträdesprovet verkade inte

på barnens »arbetsiver» utan på deras »inställning till sitt arbete» i det

hela, hade verkningarna väl fått föras till kategorien »ogynnsamma».

Att inträdesprövningen utövade ett betydande tryck på arbetet i folkskolan

och ofta på ett skadligt sätt ökade arbetsbördan i skolan både för

barn och lärare vore en erfarenhet, som komine till uttryck på många håll.

Fordringarna för godkännande i inträdesprovet läge ofta över motsvarande

fordringar i folkskolan. Den genom platsbristen vid läroverken uppkommande

skarpa konkurrensen ökade i hög grad arbetsbördan. Osäkerheten

örn vad vederbörande prövningsförrättare hade för fordringar verkade i

samma riktning. För svaga eller nervöst lagda barn kunde arbetsbördans

ökning bliva till allvarlig skada. Flera fall av överansträngning relaterades.

Även för de barn, som ej toge någon skada av den ökade arbetsbördan, kunde

det väl ifrågasättas, örn det genom inträdesprövningen framtvungna extra

sysslandet med arbetsuppgifter av hithörande slag vore lämpligt. Många

ansåge, att den tid, skolarbetet toge i anspråk, även utan denna extra belastning

redan vore i överkant med hänsyn till vad som vore bra för barnen.

Någon god grund för studievillighet i läroverket lades säkerligen ej

genom intensifieringen av arbetet med barnen i dessa åldrar. Att urvalet

vid intagningen till läroverket dessutom försämrades genom det intensiva

extraläsandet hade även visats.

Från överlärarhåll hade framhållits, att inträdesprövningen vid klassundervisning

i folkskolan, vilken form av undervisning väl många ej ville

släppa, ledde till, att undervisningsarbetet inriktades på ett sätt, som ej

blott vore till nackdel för de svagaste, utan rent av för det största antalet

i klassen. Som en god verkan av provet hade betraktats, att den stela klassundervisningen

finge maka åt sig och ersättas med gruppundervisning.

Det skulle alltså vara ett steg i rätt riktning hän mot målet: att giva varje

lärjunge just den undervisning, som lämpade sig för hans intellektuella

krafter. Den gruppindelning, som uppkomme under inflytande av inträdesprovet,

vore emellertid tydligen ej av det rätta slaget, då uppdelningen ej

skett med hänsyn till lärjungarnas intellektuella krafter. Det vore visserligen

ofta så, att det vore de bästa i en klass, som vunne inträde i läroverket,

fast undantagen ej vore få, men bland dem, som sökte inträde, funnes

ej sällan lärjungar, som hörde till klassens svagare. En gruppindelning av

detta slag vöre alltså ej rätta sättet att förverkliga idén örn undervisningens

anpassning efter lärjungarnas mottaglighet. Att klassundervisningen

även lätt förrycktes vore klart. Läraren frestades att lägga den på ett plan,

sorn i det hela passade för den grupp, för vilken läraren vore mest ängs
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101.

lig, alltså den som skulle bestå det stora provet, men mindre väl passade

för övriga elever i klassen, särskilt de svagare. Även under de lektioner eller

delar av lektioner, då individuell undervisning bedreves, bleve det ej alltid

de, som behövde mest hjälp, som toge lärarens mesta tid i anspråk,

utan risk förelåge, att de, som skulle upp i provet, mera påkallade lärarens

hjälp än vad de övriga gjorde. Att detta förhållande vore särskilt ogynnsamt

för svaga elever, som icke skulle deltaga i prövningen, påtalades från

flera håll.

Skulle bland de inträdessökande vara några svaga, kunde det å andra

sidan hända, att de toge en alldeles oproportionerligt stor del av lärarens

tid och krafter i anspråk.

Beträffande inträdesprovets inverkan på trivseln med skolarbetet för

barnen torde denna få anses vara ogynnsam, medan för lärarnas del i de

flesta fall någon inverkan icke förmärkts i detta hänseende. I de fall åter,

där en inverkan varit märkbar, hade denna i övervägande antalet fall varit

av ogynnsam art.

Anledningarna till otrevnad vore av många slag. Barnens föräldrar hade

ofta oresonliga anspråk på läraren och betraktade folkskolan som en preparandskola

till läroverket samt bedömde läraren efter hur många barn,

han lyckats »läsa in». Vidare medförde provet ofta tvång till ointressant

arbete, som annars ej behövts. Den misstro mot folkskolans arbete, åt vilken

inträdesprövningen gåve uttryck, rivaliteten mellan lärarna och alla

»jämförelserna» av resultaten i inträdesprovet, tvång att syssla med ting,

som läge över barnens nivå, ingen ro till fördjupning, oro över att vissa

barn försummades o. s. v., allt bidroge till att provet verkade deprimerande.

Anledningar till ökad trevnad vore elevernas arbetsiver, det egna energiuppbådet,

påtagligt resultat av arbetet, gemensam glädje med de barn, som

lyckats komma in etc.

På ett sätt hade inträdesprövningen alldeles givet ökat föräldrarnas intresse

för skolan och dess arbete men knappast på ett lyckligt sätt. För föräldrarna

till barn, som sökte in i läroverket, hade lärarens verksamhet, som

nyss nämnts, i allt väsentligt bedömts av hans förmåga att »läsa in» barnen

i läroverket. Folkskolan hade nedsjunkit till en preparandskola till läroverket.

Föräldrarnas intresse hade i ändå högre grad än lärarnas koncentrerats

på »huvudämnena». Hur barnen i övrigt skött sina uppgifter i skolan

hade varit av underordnat intresse. Och då betygen i inträdesprövningen

ändå ansetts vara de avgörande, hade respekten för folkskolans betyg ej

varit överdrivet stark.

Föräldrarna ansåge vidare, att folkskolan ej på ett tillfredsställande sätt

kunde fullgöra sin uppgift som preparandskola till läroverken. Därom vittnade

de talrika preparandkurser, som barnen finge genomgå. Åtminstone

halva antalet av de inträdessökande från folkskolan torde hava fått extra

undervisning av ena eller andra slaget utanför arbetet i folkskolan som förberedelse

till inträdesprövningen.

Inträdesprövningarna bleve på det sättet också till en ekonomisk börda

för barnens föräldrar. Örn inträdesprovet borttoges, skulle säkerligen på de

flesta platser nu existerande preparandkurser försvinna.

I viss utsträckning torde inträdesprövningarna jämväl hava inverkat

hämmande på lärarnas lust att pröva nya vägar vid undervisningen i folk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition Ar 101.

skolan oell därigenom utgjort ett extra hinder för nydaning på undervisningsväsendets

område.

Vid frågan örn värdet av den mera omfattande prövningen

av vissa kategorier inträdessökande har den

sakkunnige närmare uppehållit sig. Under erinran att inträdessökande, som

ej genomgått fjärde, respektive sjätte klassen i folkskolan, anordnad enligt

A- eller B-formen, måste för att kunna intagas i realskolans första klass

undergå prövning i alla folkskolans ämnen, har den sakkunnige framhållit,

att uttalanden gjorts både för och emot ändring av denna olikhet i prövningsförfarandet

för olika slag av inträdessökande.

Motiven för bibehållande av den mera omfattande prövningen för dessa

inträdessökande kunde sammanfattas så, att någon olägenhet av denna

prövning ej förmärkts, att kontroll av kunskaperna vore nödvändig även i

andra ämnen än modersmålet och räkning samt att de sökande i en sådan

prövning hade större möjlighet att visa vad de kunde.

Motiven för kraven på ändring kunde sammanfattas så:

att prov i alla ämnena vore onödiga, då urvalet bland de sökande likväl

skedde endast eller i all huvudsak med ledning av proven i modersmålet

och räkning,

att prov i alla ämnen utsatte dessa sökande för en särskild risk för överansträngning

under förberedelsen till prövningen,

att själva prövningen bleve väl ansträngande, då den skulle förrättas

på helt kort tid,

att dessa sökande bleve handikappade, då de ej som de andra fått tillfälle

att koncentrera sig på huvudämnena,

att bristande detaljkunskaper i de ämnen, det gällde, ej betydde så mycket

för möjligheten att framgångsrikt följa undervisningen i realskolan,

att den kontroll, som likväl måste anses vara nödvändig, borde för åtskilliga

av dessa sökande kunna åstadkommas utan en särskild inträdesprövning

i alla ämnena.

Dessa sista argument vore av den betydelse, att en noggrann granskning

borde ske, örn ett lättande av prövningen kunde ske för de kategorier

sökande, varom här vore fråga.

Orsakerna till att inträdesprövningen ej fungerar

tillfredsställande hava befunnits vara flera. En prövning

bleve lätt missvisande, framhåller den sakkunnige. Det vore en oöverskådlig

mängd omständigheter, som påverkade prestationsförmågan och som

sammanfattades i uttrycket »tillfälligheter». Att de prov, som gåves i inträdesprövningen,

härvidlag skulle hava någon undantagsställning, funnes

naturligtvis ingen anledning antaga. Av de omständigheter, som påverkade

inträdesprövningen, vore det emellertid möjligt att urskilja åtskilliga med

ganska tydlig verkan, och särskilt i fråga om dem gällde det att undersöka,

örn de kunde avlägsnas.

En mycket vanlig orsak till felslagningen vore »nervositet» hos tentanden.

Mer eller mindre allvarlig sjuklighet vid prövningstillfället kunde ju

också föreligga och nedsätta prestationsförmågan. Endast i yttersta nödfall

avstode de sökande från prövningen och därmed från möjligheten att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

vinna inträde. Och de fall, då sökande av sådan anledning måste avstå

frän prövning, belyste skarpt det otillfredsställande i en till kort tid begränsad

prövningsprocedur som villkor för intagning.

Verkningarna av den ovana miljön vore ej enbart av »nervös» art; det

kunde vara fråga örn mycket påtagliga svårigheter för tentanden, vilket

belystes av ett uttalande från högre allmänna läroverket i Visby:

f..>>En karn från gotländska landsbygden med dess egendomliga dialekt

förstå kanske ej alltid fullkomligt, vad den examinerande läraren säger,

även om denne talar alldeles korrekt.»

En annan källa till felbedömning av den inträdessökande läge i den

omotsvarighet, som lätt kunde uppkomma mellan de kursmoment, den sökande

genomgått, och de, som förekomme vid prövningen. Vidare vore proven

ej sällan bristfälliga på så sätt, att de ej kunde ge upplysning örn tentandens

intellektuella kraftresurser. Proven vöre i allt för hög grad rena

»kunskapsprov», av ofta mycket speciell karaktär (prov på färdighet i rättstavning

och mekanisk räkning).

Den orsak till felbedömning, som kanske mest hänvisades till, vore, att

vissa sökande särskilt trimmats för provet, med resultat, att de kunskaper

och färdigheter, som uppvisades vid prövningen, bleve osäkra mått på studiekapaciteten.

Att ur de förvärvade kunskaperna draga någon slutsats

örn studieförutsättningarna bleve under sådana omständigheter ej lätt.

De särskilda preparandkurser, som på många håll vore anordnade för inträdessökande

till läroverken, betraktades därför allmänt av rektorerna

med oblida ögon. Det påpekades, att på så sätt elever, som ej alls passade

för studiearbetet i skolan, likväl nådde fram till att bliva godkända vid

prövningen. Vid konkurrens, då platsbrist rådde, finge de särskilt tränade

för höga betyg i förhållande till sina studieanlag och utträngde därigenom

bättre begåvade.

Även om någon särskild preparering för provet ej förekommit, vore det

ej sagt, att de inträdessökande vid prövningen vore så alldeles »jämförbara».

Det vore dock stor skillnad att komma ifrån en A-skola i staden

eller från en B~-skola på landsbygden. Risken, att den förre vid prövningen

bleve överskattad och den senare underskattad, vore kanske ej så liten.

Samma bleve förhållandet för elever, som fått sin undervisning av lärare

med mycket olika pedagogisk skicklighet.

Svårigheten att från de sökandes kunskaper nå fram till deras intellektuella

begåvning vore tydligen betydande, men ändå svårare för att ej säga

omöjligt vore det att vid en kort inträdesprövning vinna kunskap om de

många andra personliga egenskaper, som vore av betydelse för framgång i

studiearbetet.

I fråga örn den intellektuella begåvningen hade man dessutom att räkna

med den betydelse, som viss slags specialbegåvning kunde hava för studiearbetet

i läroverken.

_ Ifråga örn orsakerna till felbedömningar vid inträdesprövningen borde

vidare erinras örn en felkälla, som väl alltid måste finnas, nämligen djupgående

ändringar av personlighetens struktur, ändringar, som ansåges ej så

sällan visa sig i samband med puberteten.

Sådana djupgående förändringar av personligheten funnes ju ingen möjlighet

att förutberäkna, men det funnes andra utvecklingsförlopp, vilka

sannolikt spelade en större roll vid felbedömningarna i provet och som

ej helt undandroge sig vår förmåga av förutberäkning. Även örn vid in
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

trädesprövningen de sökandes kunskaper och intellektuella förmåga bedömdes

alldeles riktigt, kunde slutsatserna därur om studieförutsättningarna

bliva missvisande, om hänsyn ej toges till åldern hos de prövade. Ju

yngre en sökande vore, desto större ökning av hans intellektuella kapacitet

kunde ju förväntas. Om en 11-åring och en 12-åring visade prov på lika

stora kunskaper och lika gott omdöme, bleve de jämnställda i prövningsbetygen,

men den yngre borde under normala förhållanden, allt efter som

åren ginge, komma före i utvecklingen och hade utsikter att nå upp till en

högre intelligensnivå än den äldre. Örn man ville taga in i läroverket de

för studier bäst lämpade, borde alltså den yngre i sådant fall hava företräde

framför den äldre. Så vitt av de föreliggande utlåtandena kunnat bedömas,

hade sådan hänsyn till de sökandes ålder icke tagits vid intagningen

till läroverken.

Till slut finge, när det gällde diskussionen av orsakerna till att inträdesprövningarna

ej fungerade tillfredsställande, framhållas, att prövningen ej

blott borde bestå i en bedömning av de sökande med ledning av de prov,

som vid prövningstillfället förelädes dem, utan i en mera allsidig bedömning

med hänsyn tagen även till vitsorden örn de sökande från de lärare,

som förut haft hand örn deras undervisning. Enligt mångas mening, särskilt

från folkskolehåll, vore en viktig bidragande orsak till inträdesprövningens

felslagning att söka i att värdet av proven överskattades, medan

de sökandes föregående vitsord ej finge utöva tillräckligt stort inflytande på

frågan om godkännande och rangplacering av de sökande.

De olika felkällor, vilka sålunda föreligga, hava givit upphov till en rad

förslag i avsikt att i ena eller andra avseendet förbättra intagningsförfarandet.

Den sakkunnige har beträffande de olika förslagen

anfört bland annat.

1. Örn utökande av antalet skriftliga prov och av tiden för prövningen.

I allmänhet gåves endast ett skriftligt prov i de ämnesgrenar, vari skriftlig

prövning förekomme. Det hade framhållits, att fallen av tillfälligt oförtjänt

misslyckande skulle minskas, om de sökande ej bedömdes på grundval

av ett enda rättstavnings- och räkneprov. Två sådana skriftliga prov,

givna på olika dagar, skulle ge en säkrare grund för bedömningen av rättstavnings-

och räknefärdigheten. Förslagen i denna riktning vore emellertid

fåtaliga, och något större förtroende för anordningen gåve uttalandena

ej intryck av.

Att draga ut prövningstiden innebure också vissa nackdelar. Proven bleve

ändå mer betungande icke blott för läroverket utan även för barnen, och

det vore ovisst, örn resultatet då bleve bättre. Idén förde över till förslaget,

att alla de sökande borde mottagas vid läroverket, och avvisas först

efter en längre prövotid. Även frånsett de organisatoriska svårigheterna

både för läroverk och folkskola av en sådan prövotid vid läsårets början,

kunde det nog ifrågasättas, örn ett sådant »långprov» vore så effektivt.

2. Om provens utförande helt eller delvis i folkskolan. För de skriftliga

provens utförande i folkskolan hade manga röster höjts. Ett annat förslag,

som vunnit tillslutning från många håll, hade gått ut på att de skriftliga

proven skulle utställas av vederbörande lokala läroverk eller av skolöverstyrelsen

gemensamt för hela landet att äga rum i folkskolan, att proven

skulle orättade insändas till det läroverk, där eleven sökt inträde, för att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition Nr 101.

rättas och bedömas av dess lärare samt att, sedan — vid terminens slut

eller hellre samtidigt med de skriftliga proven — betyg över elevens kunskaper

i samtliga ämnen i folkskolan i hans klass jämte omdöme om hans

lämplighet för fortsatta studier insänts, frågan om intagning skulle avgöras

av vederbörande rektor och de lärare, som rättat och bedömt de skriftliga

proven.

Ett mindre radikalt ändringsförslag vöre, att de skriftliga proven på

nämnt sätt utfördes i folkskolan men prövningen i övrigt (den muntliga)

bibehölles och förlädes till läroverket.

Förslag till att överflytta hela bedömningen av de sökande till folkskolans

lärare hade också framlagts. Om gemensamma skriftliga inträdesprov

användes, borde reglerna för rättande och bedömande kunna preciseras, så

att de. enskilda lärarna i folkskolan kunde utföra bedömningen utan att

enhetligheten behövde bliva lidande därpå. Tanken på ett särskilt muntligt

prov, utfört i folkskolan, hade också framförts.

Från förslag av denna typ vore steget ej så långt till ett accepterande

av folkskolans betygssättning som grundval för intagningen, under förutsättning

att utvägar kunde finnas att kontrollera, att goda prövningsmetoder

användes i folkskolorna och att betygssättningen skedde efter i huvudsak

gemensamma grunder.

3. Örn åstadkommande av efter folkskolans kurser bättre anpassade

skriftliga prov. Med hänsyn till de olägenheter, som bestode i att de skriftliga

provens innehåll dåligt stämde med folkskolans kurser, hade från åtskilliga

håll föreslagits, att proven skulle utarbetas eller fastställas av någon

kontrollerande instans. Det vanligaste förslaget vore, att skolöverstyrelsen

skulle fastställa proven. Dessa skulle då vara gemensamma för hela

landet. Med hänsyn till de rätt olika förhållanden, som rådde mellan olika

delar av vårt land, i vad det gällde folkskolan, hade framkastats förslag örn

att folkskolinspektörerna borde fastställa proven för de läroverksorter, som

läge inom respektive inspektör sdistrikt.

En anpassning efter ortens förhållanden genom samarbete mellan folkskolans

och läroverkets lärare vore ju också en näraliggande tanke. På flera

håll, särskilt i storstäderna, uppgjordes proven på detta sätt. Förfaringssättet

hade bort kunna stadgeenligt införas. I ett cirkulär av den 1 maj

1929 hade skolöverstyrelsen givit anvisning i sådan riktning. De av överstyrelsen

utfärdade metodiska anvisningarna hade måhända kunnat göras

än mer detaljerade i fråga om provens beskaffenhet, och genom en fortlöpande

kontroll hade sedan mera allvarliga avvikelser mellan provens innehåll

och folkskolans kurser bort kunna bringas att upphöra.

4. Föreslagna ändringar i fråga örn villkoren för godkännande. Erfarenheten

angående den roll tillfälligheterna kunde spela, när det gällde resultatet

av ett enstaka prov, hade på rätt många håll givit upphov till en

önskan, att bestämmelserna i fråga om villkoren för inträdessökandes godkännande

måtte uppmjukas. I 1928 års läroverksstadga hade krävts, att

inträdessökande skulle vara godkänd i alla prövningsämnena för att kunna

intagas. I 1933 års stadga hade denna bestämmelse mildrats därhän, att

underbetyg i ett ämne ej hindrade intagning, »såvida inträdessökande blivit

godkänd i modersmålet». Det förslag, som nu från flera läroverksrektorer

framförts, vore, att inskränkningen »såvida inträdessökande blivit

godkänd i modersmålet» skulle utgå ur stadgan.

Man kunde räkna med att åtskilliga trots ett underbetyg i modersmå
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

let i inträdesprovet komme att reda sig bra i läroverket. Den särställning,

.sorn modersmålet nu hade i inträdesprovet, vore så mycket mindre lämplig

som betyget i hög grad, åtminstone för sökande till l5, vore betyg på

färdigheten i rättstavning. Att åt denna färdighet giva en så stor betydelse

vore tydligen icke riktigt. Mångå barn, som hade svårt för detta

ämne, kunde vara goda studiebegåvningar och förvärvade sig för övrigt

så småningom nödig färdighet i rättstavningens konst.

5. Örn olika kursmoments »vikt» i samman] aktning sbetyg et för ett

ämne samt örn de skriftliga provens beskaffenhet. Att rättstavningsfärdigheten

tillmättes alldeles för stor betydelse hade framhållits från flera

håll och förslag framlagts, hur man ansåge, att de skilda kursmomenten

skulle »väga» mot varandra vid bestämmandet av totalbetyget i ämnet.

Med hänsyn till folkskolans undervisningsplan förelåge intet hinder

för att ett uppsats- eller reproduktionsprov gåves i inträdesprovet till

den femåriga realskolan. Då ett sådant prov sannolikt gåve bättre upplysningar

om de sökandes förutsättningar för studier än rättstavningsprovet,

syntes tillräckliga skäl för dess införande föreligga.

Det vore troligt, att betyget i räkning skulle bliva en bättre mätare av

studiekapaciteten, örn förmågan att lösa problem finge större inflytande

på betyget än färdigheten i mekanisk räkning.

6. Örn utökning av prövning sämnenas antal. Från några läroverk

hade ifrågasatts, om ej ett bättre resultat av inträdesprövningen skulle

kunna erhållas, örn prövningen finge omfatta prov i fler ämnen än modersmålet

och matematik. Det vore emellertid mycket tvivelaktigt, örn en utökning

av prövningsämnenas antal ur urvalssynpunkt skulle betyda ett

framsteg; men att det skulle betyda en mycket allvarlig ökning av bördorna

för alla av inträdesprovet intresserade parter, därom kunde intet tvivel

råda. Om prov i alla ämnen ej vore nödvändiga med hänsyn till att kurserna

i dessa ämnen ej finge försummas, borde de tydligen ej införas. På

denna punkt rådde i det hela en samstämmig mening på folkskole- och

läroverkshåll.

7. Örn kompletterande psykiska prov. Tanken att ersätta eller komplettera

de nuvarande kunskapsproven med psykiska prov, som skulle giva upplysning

om den sökande ägde för framgångsrikt studiearbete erforderliga

egenskaper i tillräckligt hög grad, hade i en del av de inkomna yttrandena

varit på tal. Trots att detta problem så länge diskuterats, syntes det ännu

ej hava kommit över det experimentella stadiet, och tiden syntes ännu icke

vara inne för ersättande av nuvarande prövningsförfarande med psykiska

prov. Fråga vore också, om ej lösningen av intelligensbestämningsproblemet

enklast och bäst skedde genom ett fortskridande på den väg, som

såväl folkskolans som läroverkens lärare länge strävat fram på, nämligen

att göra de vanliga proven i skolan sådana, att de gåve upplysning både

örn lärjungarnas kunskaper och intelligens.

8. Örn bättre samverkan mellan folkskola och läroverk. Det principiellt

mest betydelsefulla i skolkommissionens förslag till intagningsförfarande

i realskolan hade varit, att en samverkan skulle äga rum mellan grundskolans

och den högre skolans lärare. Kommissionen hade föreslagit, att denna

samverkan skulle stadgemässigt fastslås som ett normalt led i inträdesprövningen,

vilket ju också skett.

Omdömena angående värdet av den samverkan, som kommit till stånd,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Marits proposition Nr 101.

vöre skiftande. Åtskilliga folkskollärare hade ansett, att den samverkan,

som kommit till stånd, varit värdefull, medan andra varit missbelåtna

med den, och åter andra förklarat, att någon samverkan ej alls förekommit.

Ganska allmänt hade folkskolans lärare ansett, att föga eller ingen

hänsyn tagits vid bestämmandet av betygen i inträdesprovet till folkskolans

betyg. Fall funnes, där betygen i inträdesprovet åt elever från samma

klassavdelning blivit alldeles omkastade mot dem, som läraren i klassen

givit. I ett betydande antal fall hade i läroverk intagits sökande, vilka

folkskolans lärare förklarat vara olämpliga för studier i en högre skola,

samtidigt som många för studier lämpliga avvisats.

På läroverkshåll hade man i allmänhet varit belåten med den samverkan,

som förekommit, och förklarat, att den varit värdefull. Från många

håll hade också förklarats, att stor hänsyn toges till betygen från folkskolan

och att endast därigenom ett gott urval bland de sökande bleve

möjligt. Att det ibland allvarligt bruste i hänsynstagandet framginge bland

annat av de fall, där en rektor haft svårighet att få elev med goda vitsord

från folkskolan intagen på grund av misslyckande i rättstavningsprovet.

Att det måste brista i hänsynen till folkskolans betyg framginge även

därav, att man på en del håll rent av vore osäker, om en lärare hade rättighet

att vid vitsordens avgivande taga sådana hänsyn.

På några håll toges särskild hänsyn till folkskolans betyg, på så sätt

att det poängtal, som angå ve rangordningen mellan de godkända, uträknades

genom kombination av poängerna i prövnings- och folkskolebetyget.

På flertalet håll syntes man anse, att tillräcklig hänsyn till folkskolebetyget

redan kommit till uttryck i prövningsbetyget.

Åtskilliga förslag till förbättring av samverkan mellan folkskola och läroverk

hade framkommit.

Ett krav vore, att ett sammanträde mellan läroverkets och folkskolans

lärare borde hållas efter det inträdesprovet ägt rum, och innan beslut örn

intagning fattades. Utbytet av sammanträffandet skulle då bli mycket

värdefullare, än av sammanträdet före prövningens verkställande. Vid sammanträdet

före prövningen vore de sökande blott nummer för läroverkets

lärare, och de upplysningar, som folkskolans lärare gåve om barnen, intresserade

föga; efter provet skulle förhållandet vara helt annorlunda, vartill

komme att den prövningsförrättande läraren då skulle veta, vilka upplysningar

han behövde få för att kunna bedöma den sökande. De fall, som

visat sig vara tveksamma, skulle då också kunna bli föremål för en mera

ingående diskussion. Sannolikt skulle en hel del av de fall, som nu gåve

anledning till missnöje, på tillfredsställande sätt kunna uppklaras.

I läroverksstadgan bestämdes, att samverkan skulle äga rum i huvudsaklig

överensstämmelse med av skolöverstyrelsen givna anvisningar. Dessa

anvisningar föreskreve: »Jämväl efter prövningarnas slut före intagningen

av inträdessökande liksom även vid höstterminens början, örn inträdesprövningar

då anordnas, bör, om rektor så finner lämpligt, samverkan äga

rum. I regel torde det i sådant fall vara tillräckligt att inhämta upplysningar

beträffande sådana sökande, örn vilkas intagning tveksamhet råder.»

Sådana sammanträden syntes hava varit mycket sällsynta.

Det viktigaste kravet vore, att uttrycklig föreskrift utfärdades, att vid

intagningen hänsyn skulle tagas till vitsorden från folkskolan. I stadgan

funnes endast föreskriften, att samverkan mellan lärarna skulle äga rum

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

under iakttagande av de föreskrifter, som överstyrelsen ägde utfärda. 1

överstyrelsens metodiska anvisningar hette det: »Resultatet av en kortvarig

prövning blir lätt missvisande. För en riktig värdering av de prövandes

förutsättningar att följa arbetet i den högre skolan bli därför de

avlämna,nde lärarnas omdöme örn de sökande och de betyg, dessa erhållit

av sina förra lärare av stor vägledande betydelse. Den i stadgan föreskrivna

samverkan mellan de mottagande lärarna och lärarna vid de läroanstalter,

i vilka de sökande senast åtnjutit undervisning, har att särskilt taga sikte

på denna uppgift.»

Att hänsyn alltså skulle tågås till folkskolans betyg kunde väl ur detta

utläsas, men formerna för hänsynstagandet vore ej närmare angivna.

Prövningsbetyget hade sannolikt i allmänhet påverkats av folkskolebetyget,

men fråga vore, örn så skett i tillräckligt hög grad. Redan det förhållandet,

att läroverkets lärare i allmänhet ej torde haft tillgång till de

sökandes vårterminsbetyg, vore ett hinder för lämpligt hänsynstagande.

Även när det gällde betygssättningen vore läroverksstadgans bestämmelse,

att innan beslut om intagning av lärjunge fattades, betyg från folkskolan

för sista terminen skulle vara avlämnat, värt beaktande. Det vore ju troligt,

att vårterminsbetyget gåve säkrare upplysning om lärjungen än höstterminsbetyget.

I det hela rådde visserligen god överensstämmelse mellan

betygen, men i undantagsfall kunde dock stora avvikelser finnas.

Även örn den förbättring, som genom ökat hänsynstagande till folkskolebetyget

skulle kommit till stånd, måhända ej kunde sägas vara mycket

betydande, vöre den ju dock långt ifrån betydelselös, och visade, att kravet

på större beaktande av folkskolebetyget vid bedömningen av de inträdessökande,

vore berättigat. En allmän bestämmelse, att tillbörlig hänsyn till

folkskolebetyget skulle tagas, torde ej vara tillräcklig, utan närmare anvisningar,

hur prövnings- och folkskolebetygen skulle kombineras, borde

givas. Detta under förutsättning, att inträdesprövningen bibehölles som

normal instans vid bedömningen av de inträdessökande.

Då hänsyn till folkskolans betyg tydligen vore av väsentlig betydelse

för ett gott resultat av inträdesprövningen inställde sig frågan, örn hela

den vidlyftiga apparaten med ett särskilt inträdesprov vore nödvändig,

åtminstone när det gällde sökande från folkskolan.

Såsom av det förut anförda framgår, hava de gjorda undersökningarna

i viss mån lett därhän, att det kan ifrågasättas, huruvida inträdesprövning

är nödvändig för sökande från folkskolan. Under erinran att frågan härom

redan tidigare varit föremål för behandling, men att en lösning i antydd

riktning avvisats på grund av praktiska svårigheter, har den sakkunnige

beträffande möjligheten av intagning i läroverk på

grundval av folkskolans vitsord örn de inträdessökande

anfört bland annat:

Genom den i ärendet verkställda utredningen hade viss kunskap erhållits

örn den nuvarande opinionen i denna fråga på folkskole- och läroverkshåll.

Med hänsyn till inträdesprovens återverkningar på folkskolan skulle

man hava väntat, att folkskolans lärare på frågan, om de önskat inträdesprovens

bibehållande, i allmänhet svarat nej. Emellertid hade endast en

mindre del eller 15 procent av de tillfrågade 1,199 lärarna, lämnat detta

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101.

svar, medan återstoden svarat ja. Orsaken härtill vore säkerligen till väsentlig

del att söka däri, att man ansåge, att folkskolans betyg för närvarande

ej lämpade sig som instrument för ett eventuellt behövligt urval

bland de sökande. Majoriteten av dessa lärare hade även nekande besvarat

frågan, om folkskolans betyg skulle kunna läggas till grund för intagningen

i läroverket, enär folkskolans betyg gåves efter alltför växlande

grunder. Respekten för folkskolebetygen syntes dock vara större bland

folkskolinspektörer och Överlärare än bland lärarna själva, i det 30 procent

av skolledarna förklarat sig önska, att inträdesproven avskaffades, och 50

procent uttalat sitt förtroende för skolbetygen.

Av läroverkens rektorer hade majoriteten uttalat önskan, att inträdesprövningen

bibehölles, men anmärkningsvärt många hade samtidigt uttalat

sitt förtroende för folkskolebetyget och ansett, att det utgjorde ett värdefullt

komplement till inträdesprovet.

Orsaken till att åsikterna på olika håll angående folkskolebetygets användbarhet

mycket skarpt skilde sig från varandra vore väl delvis att

söka i att förhållandena på olika orter vore olika i fråga om folkskolebetygens

värde.

Efter att hava redogjort för verkställda undersökningar rörande värdet

av inträdesprövning och folkskolebetyg som intagningsinstrument (sid.

86 ff. i betänkandet), konstaterar den sakkunnige, att de föreliggande resultaten

av jämförelser mellan intagning i läroverket på grundval av prövnings-

eller folkskolebetyg pekade i riktning mot att de senare erbjudit

fullt lika god ledning som de förra. Slutsatsen att inträdesprövningen alltså

kunde undvaras läge ju då, yttrar den sakkunnige, mycket nära. Örn större

hänsyn kunde tagas till folkskolebetygen genom att kombinera prövningsoch

folkskolebetygen, kunde en intagningsprocedur, i vilken prövning inginge

som ett moment, komma att fungera något bättre än intagning blott

på grundval av folkskolebetyget i dettas nuvarande skick. Då emellertid

denna förbättring av möjligheterna att erhålla ett gott urval bland de sökande

ej vore betydande, kunde den ej tillräckligt motivera bibehållandet

av en så omfattande och på många sätt irriterande och besvärlig procedur,

som en inträdesprövning utgjorde och som i det hela utövade en

ogynnsam inverkan på folkskolan.

Av betydande vikt för ställningstagandet till frågan vore för övrigt, fortsätter

den sakkunnige, hur stor betydelse prövningsmomentet kunde komma

att få, örn folkskolebetyget, som sannolikt vore, genom en del åtgärder

kunde befrias från vissa påtagliga svagheter, som nu vidlådde det. För närmare

klargörande av denna sak torde orsakerna till den förbättring av

bedömningen, som prövningen för närvarande syntes kunna åstadkomma,

något beröras.

Varje utökning av en prövning borde ju normalt förbättra bedömningen,

och detta kunde ju också sägas om inträdesprövningen tänkt som en utökning

av den prövning, som ägt rum i folkskolan. Men ju grundligare

prövning vederbörande redan genomgått dess mindre värde finge varje

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101.

ytterligare prov, och någon praktisk gräns för prövandet måste ju sättas.

Under normala förhållanden hade för de sökande, som genomgått folkskola,

funnits möjlighet att under flera år pröva och bedöma deras kunskaper och

studieförmåga. Ett enstaka ytterligare prov borde då rimligtvis ej i någon

praktiskt betydelsefull grad kunna förbättra bedömandet. Därtill komrae,

att detta prov av förut diskuterade anledningar kanske vore mera missvisande

än prov i allmänhet vore. Att det kunde finnas fall av undermålig

bedömning i folkskolan vore väl troligt, oell att inträdesprovet i sådana fall

kunde vara av värde, men ju mera en rationell provningsteknik trängde in

i folkskolan, dess mindre vanliga bleve dessa fall. Som blott en utökning av

prövningarna i folkskolan betydde alltså provet sannolikt inte mycket, och

än mindre bleve dess betydelse i framtiden, så vitt man kunde döma därom.

Men huvudargumentet för att provet gjorde gagn och borde bibehållas

vore ju icke heller, att det skulle kunna rätta till folkskollärarens bedömande,

utan endast att det kunde placera in lärarens betyg i en enhetlig skala,

så att betyget bleve jämförbart med andra lärares bedömanden av deras

lärjungar. Synpunkten vore naturligtvis betydelsefull och krävde noggrant

beaktande. Metoden att genom ett inträdesprov »egalisera» lärarnas betygsskalor

vore visserligen synnerligen bristfällig, men torde dock i stort

sett verka i rätt riktning. Det som allvarligast nedsatte korrelationen mellan

folkskolebetygen och läroverksbetygen vore sporadiska fall av extremt

höga folkskolebetvg, som tydligen mera sammanhängde med lärarens individuella

betygsskala än med lärjungens individuella beskaffenhet. Sådana

fall vore ej så ovanliga i landsbygdsskolor och verkade i hög grad förryckande

på korrelationen. Den förbättring av folkskolebetygens bedömning, som

kombination med prövningsbetygen åstadkomme, berodde sannolikt på

denna egaliserande verkan på betygsskalorna. Men metoden måste anses

vara mycket bristfällig. Det vore uppenbart, att en bättre metod för den

önskvärda utjämningen av betygsskalorna borde sökas. Det funnes goda

skäl att tro, att en bättre ordning på betygsområdet än som nu rådde i

folkskolan skulle kunna åstadkommas, och allt efter som förbättringarna på

detta område fortskrede, miste inträdesprövningen alltmera sin betydelse

som utjämnande faktor. Och därmed försvunne också alltmera värdet av

prövningen som komplement till folkskolebetyget.

Även om de allmänna betingelserna för intagning i läroverket med ledning

enbart av folkskolebetyget vore gynnsamma, vore det klart, att åtskilliga

svårigheter likväl funnes, när det gällde att få till stånd en rättvis

jämförelse mellan de sökande. Den mest framträdande svårigheten vore väl,

att olika lärares betyg sattes efter så olika grunder och uttrycktes i sä

olika skalor, men även om svårigheten i fråga örn betygsskalan skulle

kunna bemästras, vore hela problemet ej därmed löst. När det gällde jämförelse

mellan vissa kategorier av inträdessökande uppstode svårigheter.

Det vore oklart, hur man skulle bedöma betygen från en högre klass i

folkskolan i jämförelse med betygen från en lägre. Vidare gällde det att se

till att de som först efter prövning kunde intagas bleve rättvist bedömda i

jämförelse nied dem, som skulle intagas enbart på grundval av folkskolebetygen.

1 det betänkande, sorn är 1920 avgivits av skolsakkunniga, hade

dessa svårigheter framhållits:

»Olägenheter kunna också komma att uppstå i sådana fall, då antalet

av dem, som på grund av medförda betyg och genomgångna inträdesprov

skulle äga rätt till inträde, vore större än det antal, som skolan kunde

Bihang till riksdagens protokoll 1039. 1 saini. Nr 101. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

mottaga. Vid det urval, som då måste göras, bleve det mycket svårt att i

förhållande till varandra värdesätta vitsorden från folkskolan och de vitsord,

som givits i inträdesprövningen. Att giva absolut företräde åt de förra

skulle säkert medföra, att bättre kvalificerade inträdessökande bleve utestängda.

Detta skulle med skäl kännas som en orättvisa, vilken antagligen

skulle särskilt träffa från landsbygden kommande inträdessökande och alltså

för dem ytterligare försämra den ofördelaktiga ställning de under alla

omständigheter intaga i fråga om möjlighet till undervisning i högre

skolor.»

Det inflytande, som svårigheten att rätt bedöma vitsorden i inträdesprovet

i jämförelse med vitsorden från folkskolan skulle få utöva på hela

problemet om intagningsmetoden, bleve väl beroende av i vilken omfattning

inträdesprövning komme att erfordras.

Av under år 1930 till klass lr> prövande hade cirka 18 procent kommit

från privatskolor. Städerna Stockholm, Göteborg och Malmö hade bidragit

med något över 50 procent av antalet. År 1935 hade det varit endast 9 procent

av de prövande, som kommit från privatskolor, och de nämnda städerna

hade bidragit med cirka 80 procent av antalet. Sökande till klass l5

från folkskolans undantagsformer vore ytterst obetydligt: år 1930 hade

det varit 0,44 procent och år 1935 0,37 procent.

Till klass l4 (och första kretsen) hade år 1935 7,711 sökande prövats.

Av dessa hade 2 procent kommit från privatskolor (varav ungefär hälften

från de nämnda städerna) och 1,4 procent från folkskolans undantagsformer.

Den påtalade svårigheten att jämföra sökande av dessa skilda kategorier

komme alltså sannolikt att göra sig mera kännbar endast på några

få platser.

Dessutom borde man beakta, att denna påtalade svårighet ej vore ur

världen blott genom att kravet på inträdesprövning upprätthölles. Örn det

av alla åtminstone i teorien gillade kravet, att stor hänsyn vid avgörandet

om intagning skulle tagas till folkskolebetygen, ej skulle bliva endast ett

talesätt utan en verklighet, stöde man ju inför samma svårighet att värdesätta

prövnings- och folkskolebetyg i förhållande till varandra. Ju närmare

tyngdpunkten för bedömandet ansåges böra ligga åt folkskolebetygen, dess

mindre skillnad bleve det mellan den nuvarande situationen och en ny, i

vilken endast en del av de sökande underginge prövning. På ett sätt skulle

svårigheten bliva mindre vid den nya situationen, då sannolikt på flertalet

platser ingen prövning skulle behöva förekomma, och på åtskilliga av de

andra med ett fåtal sökande av »prövningskategorien» det troligen ej sällan

skulle inträffa, att tveksamhet örn dessas intagning ej komme att inställa

sig. Den detaljerade graderingen av de sökande skulle ju ej göras till

självändamål, utan företagas endast i den utsträckning, som vore nödvändig

för avgörande av frågan om vilka som skulle intagas.

Även när det gällde avvägningen mellan folkskolebetygen från olika klasser

vore problemet ej speciellt för den nya ordningen utan föreläge redan

vid den nuvarande. Om en lärjunge föredroge att dröja ett år längre än

nödvändigt i folkskolan och ville övergå från femte klassen i stället för

från fjärde, borde hans möjligheter att vinna inträde rimligtvis vara större,

än om övergången skedde från den lägre klassen. Å andra sidan vore det

också klart, att sökande från högre klass ingalunda utan vidare kunde göra

anspråk på att placeras före sökande från en lägre klass.

Vilka verkningarna på folkskolan av ett borttagande av inträdesprov
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Marits proposition Nr 101.

ningarna vöre, framginge av de verkningar på folkskolan, som inträdesprövningarna

ansåges åstadkomma. Om provet toges bort, bortfölle ju

även de särskilda med provet sammanhängande ogynnsamma och gynnsamma

verkningarna på folkskolan. Klart vore emellertid, att verkningarna

av inträdesprövningens ersättande med en ny metod för intagningen ej helt

kunde utläsas ur schemat över provets verkningar samt att mycket berodde

på hur den nya intagningsproceduren bleve utformad. Av alldeles särskilt

stor betydelse för folkskolan vore frågan, om kvalificerade betyg skulle erfordras

som villkor för godkännande till intagning i läroverket.

En strävan från lärjungarnas sida att nå upp till höga betyg kunde

säkerligen drivas upp i högre grad än som vore önskvärt, men då i majoriteten

av uttalandena inträdesprövningarna ansetts hava gynnsamma verkningar

på folkskolan just på den grund, att arbetsintensiteten och arbetsprestationerna

ökats, skulle väl en liknande verkan av fordran på kvalificerade

betyg ej bedömas på annat sätt av samma majoritet. Det vore

troligt, att risken för att ivern skulle slå över och urarta till nervöst jäkt

och överansträngning vore mindre med denna metod för stimulering, än

med den, som inträdesprovet utgjorde.

För så vitt ej kravet på kvalificerande betyg sattes mycket högt, torde

väl också ganska många av de elever, som ämnade söka inträde i läroverket,

kunna med hänsyn till de betyg, de förut erhållit, känna sig mycket lugna

inför faran att bli utslagna, på grund av att deras betyg ej skulle nå upp

till kvalifikationsgränsen.

Men betydande platsbrist vid ett läroverk för de godkända skulle naturligtvis

liksom nu vara den mest hetsande faktorn och lätt föra med sig

ogynnsamma överdrifter i fråga om arbetsintensiteten. Även härvidlag

vore det ej utan betydelse, hur bestämmelserna för intagningsförfarandet

utformades, särskilt den betydelse, som gåves betygens höjd och till vilka

andra omständigheter hänsyn skulle tagas. Att intresset för lärarens betygssättning

stege, vore helt naturligt. I skarp motsats till den likgiltighet

för folkskolans betyg, som många ansett sig kunna konstatera som en följd

av att inträdesprövningen enligt den allmänt utbredda meningen betydde

allt i fråga om intagningen, kunde man förvänta ett kanske något överdrivet

intresse för folkskolans betyg. Risken för att läraren utsattes för en

obehaglig påverkan från föräldrahåll kunde man ej helt bortse ifrån.

Naturligtvis bleve konsekvenserna av en intagning på grundval av folkskolebetyget

i mycket beroende av vilka fordringar på skolbetygets beskaffenhet,

som ställdes som villkor för intagning. Om endast godkända

vitsord från folkskolan fordrades, skulle en starkt ökad tillströmning till

läroverken äga rum, och om de nu genom inträdesprövningen utgallrade

släppts in, skulle en allvarlig sänkning av nivån i läroverksklasserna

ägt rum.

En sänkning av kunskapsnivån hos de i läroverkens första klass intagna

skulle möjligen kunna befaras, örn det nuvarande myckna extraläsandet i

och för inträdesprövningen genom en reform av intagningsproceduren bragtes

att upphöra. Det hade också från en del håll framhållits, att kursfordringarna

i inträdesprövningarna ofta läge i överkanten av folkskolans kurser.

Även örn dessa argument för bibehållande av en inträdesprövning vöre

av tvivelaktig styrka, borde dock en översyn av folkskolans kurs- och timplaner

komma till stånd, i och för avgörande örn någon ändring i nuvarande

ordning skulle kunna giva folkskolan ökad bärkraft som grundskola

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 101.

för den högre skolan utan åsidosättande av folkskolans undervisningsmål

i det hela.

Mycket av preparandarbetet syntes bestå i rättstavning och räkning.

Säkerligen funnes intet skäl att vidtaga någon ändring i folkskolans timplan

för att bereda ökat utrymme för rättstavningen, men en ändring i fråga

örn räkningen syntes befogad. Som ett minimum av ökad tid åt ämnet

kunde begäras en timme mer i tredje klassen i A-skolorna och i tredje och

fjärde klassen i Byskolorna, i vilka klasser ämnet hade en timme mindre

än i de högre klasserna. På så sätt skulle i alla den egentliga folkskolans

klasser erhållas 5 timmar i veckan till räkningen. En sådan reform vore för

övrigt (Hisklig alldeles oberoende av sambandet med läroverket. Räknetmdervisningen

i tredje klass vore av synnerlig betydelse och i mycket av

grundläggande art, så att den utökade tiden alldeles särskilt väl behövdes

för att ett gott resultat av undervisningen skulle uppnås. Den erforderliga

timmen torde böra tagas från ämnesgruppen: hembygdsundervisning, arbetsövningar,

geografi, naturkunnighet, historia.

Den sakkunnige har å sid. 115—136 till särskild behandling upptagit

frågan om betygssättningen i f olkskolan och framlagt vissa

förslag till ernående av större likformighet vid kunskapernas vitsordande.

I betänkandet ifrågasättes införandet i folkskolan av s. k. »standardiserade

prov», d. v. s. prov av experimentellt fastställd svårighetsgrad, och särskilda

anvisningar örn de principer, som skola följas vid betygssättningen,

eventuellt i undervisningsplanen för rikets folkskolor. Vidare förutsättes,

att i instruktionerna för folkskolinspektörer och Överlärare införas vissa bestämmelser

örn särskild tillsyn på området. Jag tillåter mig att i övrigt

i berörda hänseenden hänvisa till redogörelsen i betänkandet.

Härefter har den sakkunnige framlagt de förslag till intagningsförfarande,

vartill utredningen befunnits giva anledning, och

har därvid inledningsvis anfört:

Av den gjorda utredningen hade framgått, att åtskilliga olägenheter

vore förbundna med det nuvarande intagningsförfarandet till läroverkens

första klass, förknippat som det vore med särskild prövning av de inträdessökande.

Då en skola utgjorde en direkt påbyggnad på en annan, syntes

särskild inträdesprövning ej böra påbjudas, för så vitt den ej vore oundgängligen

nödvändig eller åtminstone innebure påtagliga fördelar framför

en intagning, som endast vore grundad på vitsord från den grundläggande

skolan.

Utredningarna hade utvisat, att återverkningarna på folkskolan av ett

särskilt inträdesprov i det hela varit mindre gynnsamma och att provet i

många fall verkat oroande på barnen och hemmen, samt att det urval bland

de inträdessökande, som skett med provets hjälp, varit ganska bristfälligt.

Att intagning av elever i läroverket från folkskolan utan prövning skulle

vara förbunden med ännu större olägenheter hade ej kunnat visas. Om

intagningen skedde på basis av vitsorden från den grundläggande skolan,

komme denna, försåvitt ej höga betygskvalifikationer sattes som villkor

för intagningen, att arbeta under gynnsammare och lugnare arbetsförhållanden

än vid nuvarande ordning. Urvalet till läroverket på basis av folk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 101.

skolebetygen syntes ej komma att ge grund till svårare anmärkningar än

det urval, som nu förekomme, och åtskilliga tecken pekade i riktning mot

att urvalet, under förutsättning att vissa reformer inom folkskolans område

vidtoges, skulle kunna bli avsevärt bättre än det nuvarande. Visserligen

borde även inträdesprövningen kunna förbättras, särskilt genom ökat

hänsynstagande till vitsorden från folkskolan, men det värde, prövningsbetyget

kunde få genom att användas endast som komplement till folkskolebetyget,

bleve dock allt mindre i samma mån som betygssättningen i

folkskolan reformerades. Då dessutom risk för överskattning av själva

prövningsmomentet alltid förefunnes och lätt kunde leda till försämring av

intagningsresultatet, förelåge ej tillräckliga skäl att bibehålla prövningen

som sådant »komplement» till folkskolebetyget. Då vidare själva intagningsförfarandet

utan prov bleve en betydligt mindre omständlig och ganska

irritationsfri procedur och de erforderliga ändringarna inom folkskolans

område kunde till fullo motiveras även oberoende av deras samband

med intagningen till läroverket, syntes intagningen av elever i första klassen

av de allmänna läroverken och de med dem jämförliga läroanstalterna

böra ske på grundval av vitsorden från den avlämnande skolans lärare,

utom i vissa undantagsfall.

Avgörandet i fråga örn vilka av de inträdessökande, som skulle godkännas

och intagas, torde, då intagningen skulle ske på basis av vitsorden från

folkskolan och frågan så nära berörde både folkskola och läroverk, enligt

den sakkunniges mening böra lämpligast handhavas av en särskild för varje

läroverk tillsatt intag ning snämnd, i vilken såväl läroverk som folkskola

vore representerade.

Nämndens betydelsefullaste och mest grannlaga uppgift bleve att

bestämma, vilka som skulle utgallras, då ej alla godkända kunde intagas.

Avgörandet härav kunde sannolikt ej avgöras enligt exakta matematiska

regler utan måste bliva en omdömesfråga. Alla nämndens ledamöter

borde alltså skaffa sig en ingående kännedom om de tveksamma

fallen. Ju större nämnd dess svårare vore det att förverkliga denna fordran.

Antalet ledamöter i nämnden torde därför böra begränsas till ett fåtal.

Man skulle kanske kunna anse fem ledamöter som ett lämpligt antal.

Självskriven ordförande borde vara läroverkets rektor. De övriga fyra ledamöterna

skulle kunna tillsättas så, att läroverkskollegiet bland sina ledamöter

valde två personer, och folkskolestyrelsen eller skolrådet inom det

samhälle, där läroverket vore beläget, valde två, vilka borde vara verksamma

i folkskolans tjänst som lärare eller inspektörer. Genom denna sammansättning

av nämnden finge läroverkets lärare det största inflytandet,

vilket, då intagningen av elever i läroverket måste sägas i högre grad beröra

läroverket än folkskolan, finge anses vara motiverat.

Det vore lämpligt, att nämndens sammansättning ej för mycket växlade

år från år. Nämndens ledamöter förvärvade naturligtvis under årens

lopp en ganska ingående kännedom om förhållandena inom »läroverksdistriktet»

och de frågor, som behövde avgöras som omdömesfrågor, kunde

sålunda bliva allt säkrare bedömda. Lämplig valperiod vöre måhända

tre år. Läroverkskollegiet och folkskolestyrelsen borde utse suppleanter för

av dem valda ledamöter.

Då två eller flera allmänna läroverk hade gemensamt lärjungeområde,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 101.

kunde det möjligen bliva lämpligt med gemensam intagningsnämnd för

läroverken. Det finge ankomma på skolöverstyrelsen att i dylikt fall till

Kungl. Maj:t inkomma med förslag om sådan nämnds tillsättande och

sammansättning.

Förslaget om intagningsnämnder gällde närmast de allmänna läroverken,

de kommunala mellanskolorna och de kommunala flickskolorna. För

de med dessa jämförliga statsunderstödda privata högre skolorna torde inrättande

av intagningsnämnder böra göras beroende av särskild prövning

i de enskilda fallen.

Den intima samverkan mellan läroverk och folkskola, som skulle komma

till stånd genom de föreslagna intagningsnämnderna, torde i allmänhet ej

göra den form av samverkan överflödig, som nu förekomme i det gemensamma

sammanträdet mellan avlämnande och mottagande lärare. Med

prövningens borttagande minskades väl i vissa avseenden behovet av samråd

men bleve i andra avseenden starkare. Genom att de, som skulle bestämma

över intagningen, ej bomme i personlig kontakt med de inträdessökande,

ökades behovet av kontakt med deras lärare. Vid sammanträdet

borde alltså intagningsnämndens ledamöter vara närvarande och hava genom

studium av ansökningshandlingarna skaffat sig någon kännedom om

de inträdessökande, så att utbytet av sammanträdet kunde bliva så stort

som möjligt.

Då förhållandena på olika platser emellertid vore mycket skiftande, syntes

dock detta gemensamma sammanträde böra kunna inställas efter beslut

av intagningsnämnden, om alla nämndens ledamöter vore eniga örn beslutet.

I fråga om kostnaderna för intagningsnämnderna yttrar den sakkunnige:

Det förefölle utan vidare klart, att de av folkskolestyrelsen valda ledamöterna

borde erhålla ersättning för arbetet i intagningsnämnden. I fråga

om representanterna för läroverket skulle man kunna göra gällande, att

arbetet i intagningsnämnden motsvarade det arbete, som nu utfördes vid

inträdesprövningarna., men då sammanträdena inom nämnderna ej kunde

begränsas till tiden omedelbart efter läsårets avslutande och då ju dessutom

inträdesprövningar till första klassen ej helt kunde bortfalla, syntes det

skäligt, att alla ledamöter erhölle ersättning för sitt arbete. Ersättningen

torde lämpligen utgå som årsarvode.

Vid olika läroverk bleve arbetsbördan för nämnderna mycket olika, och

vid bestämmandet av ersättningen syntes någon hänsyn böra tagas härtill.

Om tillströmningen av sökande ej avsevärt stege, skulle vid flertalet läroverk

alla eller nästan alla de sökande kunna intagas. I dessa fall bleve

intagningsnämndernas arbete lätt utfört. Vid ett mindre antal läroverk

måste emellertid bland ett relativt stort antal sökande en gallring göras,

och nämnderna vid dessa läroverk finge en dryg arbetsbörda. Enligt statistiken

över inträdessökandena under år 1935 hade gränsen det året lämpligen

kunnat sättas vid 100 inträdessökande. För läroverk med ett större

antal sökande skulle arvodet till ledamöterna räknas efter en högre taxa

än för de övriga läroverken. Av de 137 allmänna läroverken hade 100 tillhört

den senare kategorien och 37 den förra. Om som högre arvode räknades

med 100 kronor och som lägre 50 kronor, skulle den årliga kostnaden

för dessa intagningsnämnder med 5 ledamöter uppgå till 100 X 250 +

+ 37 X 500 = 43,500 kronor. Kostnaden skulle, om så ansåges lämpligt,

kunna täckas med en anmälningsavgift för inträdessökande uppgående till

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101.

4 kronor. Antalet sökande vid de statliga allmänna läroverken hade nämnda

år varit omkring 11,000, varför alltså anmälningsavgifterna skulle inbringa

omkring 44,000 kronor. Då antalet inträdessökande sannolikt vore stigande,

komme kostnaden för de föreslagna nämnderna säkerligen att väl täckas

med en anmälningsavgift av den nämnda storleken. Uppdelningen av läroverken

i de båda kategorierna borde ej ske rent mekaniskt efter antalet inträdessökande

utan efter förslag av skolöverstyrelsen bestämmas av Kungl.

Majit.

För flertalet kommunala mellanskolor och flickskolor vore antalet inträdessökande

för ringa för att kostnaderna för intagningsnämnderna helt

skulle kunna täckas med eventuella anmälningsavgifter.

Enligt den sakkunniges förslag skulle intagningen vid de allmänna läroverken

i de allra flesta fall ske på grundval av de sökandes vitsord från

föregående skola. Emellertid borde inträdesprövning i vissa

fall även i fortsättningen anordnas. Härutinnan yttras:

Sökande från folkskolans huvudformer. Det stora flertalet av de inträdessökande

till realskolans eller därmed jämförliga läroanstalters lägsta

klass komme från folkskolans A- eller B-former. Sökande av denna kategori

borde kunna fritagas från prövning, men frågan bleve, hur långt ned med

hänsyn till kvaliteten av de sökandes skolbetyg det vore rådligt att sätta

gränsen för godkännande till intagning utan prövning.

Fordringarna hade på anförda skäl bestämts efter principen, att det vore

mera försvarligt med för låga än för höga krav. Då föreliggande förslag vore

förbundet med en övergångsanordning, som tilläte att erfarenheter inhämtades,

innan den nya ordningen för intagningen bleve definitiv, bleve det

mycket lätt att vidtaga de justeringar i bestämmelserna, som kunde visa

sig vara lämpliga, utan att någon som helst störning därigenom behövde

uppkomma.

Den sakkunnige föresloge, att inträdessökande till klass l5, respektive

l4 i realskolan och motsvarande klasser i med realskolan jämförliga läroanstalter,

som med godkända betyg i läroämnena genomgått lägst fjärde

respektive sjätte klassen i någon av folkskolans A- eller B-former, skulle

vara godkänd, örn han i någondera av ämnesgrenarna läsning, skrivning

och tillämpad räkning erhållit lägst vitsordet Ba i vårterminsbetyget i

sagda klass. Om en ytterligare uppdelning av ämnena, som av den sakkunnige

förordats, ej skulle komma till stånd, borde överbetyget gälla räkning

i stället för »tillämpad räkning». Med så låga fordringar komme intet

tryck att utövas på folkskolan, och sällan torde fordringar av denna art

kunna ge upphov till spänning mellan barnens lärare och föräldrar, som

följd av att lärarna genom alltför stor sparsamhet med de höga betygen

hindrade barnens godkännande och intagning i läroverket. Inträdesprövning

borde för övrigt stå dem till buds, örn de så önskade.

Sökande, som vore godkänd i alla läroämnen och ämnesgrenar men ej

erhållit erforderligt kvalificerat betyg, skulle prövas i modersmålet och räkning

liksom nu. Sökande, som i folkskolan vore underkänd i något läroämne

eller ämnesgren, skulle prövas i alla folkskolans läroämnen.

Sökande från folkskolans undantag sformer. Inträdessökande från annan

folkskola än av huvudformen skulle för närvarande undergå prövning i alla

folkskolans läroämnen. Önskvärt hade varit, örn även dessa sökande, för

vilka prövningen ofta vore särskilt betungande, hade kunnat beredas sam
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

ma lättnad som barnen i A- och B-skolorna. Av avgivna yttranden hade

framgatt, att de inträdessökande, som nu skulle undergå prövning i alla

ämnena, praktiskt taget aldrig underkändes, om de vore godkända i modersmålet

och räkning. Den kontroll, som inträdesprovet under sådana förhållanden

gåve i fråga örn kunskapsmåttet i dessa andra ämnen, torde ej

vara så särskilt betydelsefull. Men det vore naturligtvis dock skillnad, örn

viktiga kursmoment hade behandlats vid den undervisning, som barnen

förut fått del av, eller så ej alls skett.

Med beaktande av sådana omständigheter hade för sökande från folkskolan

undantagsformer föreslagits, att för sökande från 7 klassen till

klass l4 borde inträdesprövning endast äga rum i ämnena modersmålet och

räkning. Sökande från lägre klass torde som hittills böra pröva i alla läroämnena.

Möjligt vore dock, att kristendomsämnet generellt borde borttagas

från prövningsämnenas grupp. Sökande till klass l5 från 5 klassen

skulle prövas endast i modersmålet och räkning, sökande från lägre klass

i alla läroämnena.

Örn sökanden vore underkänd i något läroämne i folkskolan, gällde naturligtvis

samma bestämmelse som för sökanden från A-skola, att prövningen

skulle omfatta alla folkskolans läroämnen.

Sökande jr an kommunal flickskola till klass K. Till den fyraåriga realskola^

första klass kunde sökande anmäla sig från den sjuåriga kommunala

flickskolans lägre klasser. Eleverna i denna intoges i klass l7 efter

samma grunder, som gällde för intagning i den femåriga realskolans första

klass. De^ hade alltså i allmänhet kommit från folkskolans fjärde klass. Det

syntes då rimligt, att tillträde till den fyraåriga realskolans första klass

skulle stå öppet för dem på samma villkor som för dem, som kvarstannat

i folkskolan och från sjätte klassen sökte inträde. Det betydde, att sökande,

som med godkända vitsord genomgått klass 27 i kommunal flickskola,

skulle utan inträdesprövning vara godkänd till klass l4 i realskolan.

I modersmålet vore visserligen timantalet i folkskolans femte och sjätte

klasser betydligt större än i flickskolans två lägsta klasser, men härvidlag

måste undervisningen i tyska anses kompensera denna underlägsenhet. Som

förberedelse till studierna i realskolan vore kursen i tyska naturligtvis särskilt

värdefull och gåve ett icke oviktigt bidrag till bedömande av den sökandes

lämplighet för studierna i realskolan.

X matematik vore flickskolans kurs likvärdig med folkskolans. Vad de

övriga ämnena beträffade förelåge vissa ojämnheter mellan kurserna men

ej av allvarlig betydenhet. Starka skäl förefunnes alltså för att jämställa

sökande från 27 i den kommunala flickskolan med sökande från folkskolans

sjätte klass. Bestämmelsen för sökande från folkskola örn överbetyg

i läsning, skrivning eller räkning torde emellertid böra utgå, när det gällde

flickskolan. Dels vore ämnet modersmålet ej på detta sätt uppdelat i flickskolan

och fordran på överbetyg i modersmålet eller matematik skulle alltså

vara mera krävande än den föreslagna bestämmelsen för folkskolan,

dels torde fordringarna för »godkänd» vara strängare i flickskolan än

i folkskolan. Örn sökande vore underkänd i något läroämne i flickskolan,

borde samma bestämmelse gälla som för folkskolan, nämligen att prövning

skulle ske i alla folkskolans läroämnen.

Sökande från enskilda skolor. Även sökande från privata statsunderstödda

högre skolors lägre klasser torde det ofta vara möjligt att utan

prövning mottaga, men här vore det svårt att angiva generella bestämmel
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101.

6er. Det syntes vara bäst, att de enskilda skolorna finge hos skolöverstyrelsen

anhålla om att i fråga om intagningen till läroverken bliva likställda

med folkskolorna. Det finge sedan tillkomma överstyrelsen att i varje enskilt

fall fatta beslut i ärendet. Det vore naturligt, att dessa enskilda skolor

för att ernå denna förmån måste i fråga om kurser och betygssättning

ställa sig till efterrättelse de för folkskolan gällande bestämmelserna. Den

frihet från prövning, som av överstyrelsen beviljades, behövde naturligtvis

ej heller gälla alla ämnena, utan vissa sökande kunde åläggas prov endast i

modersmålet och räkning.

Övriga sökande skulle liksom nu undergå prövning i alla folkskolans läroämnen.

Det vore att förmoda, att antalet sökande av denna kategori komme

att bliva obetydligt.

Örn rättighet att undergå prövning. Det kunde finnas sökande, som särskilt

begärde att få undergå prövning, trots att godkännande kunde ske

utan prov. Det kunde förmodas, att sådana ansökningar bleve mycket sällsynta,

men rättigheten till prövning borde finnas. Sådan prövning borde

omfatta alla läroämnena. Ansökan örn prövning i visst ämne borde ej

kunna beviljas.

Vissa sökande borde tillrådas att anmäla sig till prövning, nämligen de,

om vilka tveksamhet rådde, huruvida vitsorden i vårterminsbetyget komme

att räcka till befrielse från prövning. Sådan prövning borde omfatta alla

ämnena eller endast modersmålet och räkning, allteftersom förhållandena

så påkallade.

Örn sökande, som genomgått prövning, varit berättigad till godkännande

enligt folkskolebetyget, skulle han, oberoende av provningsresultatet,

förklaras vara godkänd. I fråga örn sådan sökande finge intagningsnämnden

i övrigt taga den hänsyn till provningsresultatet, som den ansåge vara tillbörligt.

Ett klent provningsresultat vållade alltså ej underkännande men

minskade naturligtvis, örn platsbrist förelåge, utsikterna för intagning.

Beträffande formerna för den inträdesprövning, som

enligt förslaget i vissa fall skulle förekomma, har den sakkunnige anfört:

I de fall, där särskild inträdesprövning måste ske, borde denna ordnas

så, att vitsorden från prövningen bleve så jämförbara som möjligt med folkskolebetygen.

De skriftliga proven borde också vara i så god överensstämmelse

med fordringarna i folkskolan som möjligt. De borde därför uppgöras

i samråd med lärare från folkskolan. Intagningsnämnderna borde tillse,

att proven uppgjordes på detta sätt. Enklast vore väl, att nämndens egna

ledamöter från folkskolan vore behjälpliga vid provens upprättande. På

platser med flera läroverk kunde anordnas för läroverken gemensamma

skriftliga prov, örn så önskades. Ett enkelt schema för sadan samverkan

vore, att de olika läroverken i tur och ordning under årens lopp svarade

för provens upprättande.

Av vikt för det likformiga bedömandet av dessa sökande med dem, som

utan prövning intoges, vore, att betygen i prövningen sattes efter samma

grunder som folkskolebetygen. En viss risk för att de prövade bleve ogynnsamt

behandlade i betygshänseende förefunnes, på grund av att den betygsskala,

som hittills tillämpats vid betygen i inträdesprövnmgen, legat åtskilligt

under den skala, efter vilken folkskolebetygen skulle givas. Anvisningar

i folkskolans undervisningsplan angående betygssättningen borde

alltså noga beaktas. I de metodiska anvisningarna borde klart angivas, att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

vid bestammandet av provmngsbetyget tillbörlig hänsyn till föregående

skolbetyg i amnet skulle tågås. Så borde det t. ex. icke gärna komma i fråga,

tt tor elever fran samma klassavdelning och lärare prövningsbetygen helt

omkastade den ordningsföljd mellan lärjungarna, som den avlämnande läraren

genom sina betyg angivit.

Intagningsnämndens ledamöter skulle beredas tillfälle att taga del av de

utförda skriftliga proven samt att så långt ske kunde närvara vid de

muntliga proven For att nämndens ledamöter skulle få tillfälle att framföra

sina synpunkter i bedömmngsfrågan, vore det lämpligt, att vid betygskollegiet

etter provningen aven nämndens ledamöter vore närvarande. Avgörandet

över de betyg, som de prövade skulle erhålla, tillkomme dock

endast de lärare, som förrättat prövningen.

. Avgörandet örn godkännande till intagning borde tillkomma nämnden

i fråga örn dessa sökande, liksom för de övriga, vilka ej undergått prövning.

Härefter har behandlats spörsmålet om villkoren för godkännande

av sökande, som deltagit i inträdesprövning (sid. 151 och

152 i betänkandet) och örn tidpunkten för prövningen (sid.

152 och 153), varefter den sakkunnige närmare uppehållit sig vid frågan

örn själva intagningsförfarandet. I sistnämnda avseende yttras

bland annat:

i.„Förlatt (ntagningsnämnden skulle kunna fullgöra sin uppgift måste den

till sitt förfogande hava ett rätt stort antal uppgifter örn de inträdessokande.

A id anmälan skulle inträdessökande förete de i läroverksstadgan § 28

omtalade intygen och betygen. Det för intagningsproceduren viktigaste

vöre betyget tran folkskolan för vårterminen, men då anmälan i allmänhet

mäste göras, innan läsaret i folkskolan vöre slut, finge hösttermi i isbet y get

provisoriskt göra tjänst vid det första bedömandet av den sökande.

Det intyg av vederbörande lärare, varom talades i mom. 2 av § 28, borde

lott innehålla uppgift örn att sökanden fortfarande åtnjöte undervisning

1 folkskolan utan även uppgift, huruvida sökanden med säkerhet kunde

beräknas bliva godkänd i alla läroämnena. Därutöver borde emellertid

läraren ytterligare lämna uppgift, om sökanden kunde med säkerhet

beraknas i vårterminsbetyget erhålla lägst vitsordet Ba åtminstone

i någon av de tre ämnesgrenarna: läsning, skrivning, tillämpad räkning.

Genom ett sådant intyg hade alltså läraren givit inträdessökande från folkskolans

A- eller B-form upplysning, att han ej behövde undergå inträdesprövmng.

Att läraren ej utfärdade ett sadant intyg, örn minsta tveksamhet

i fråga örn de nämnda lägsta betygen förelåge, finge anses som självtallet.

Från den avlämnande skolan skulle omedelbart efter läsårets avslutning

till intagningsnämnden insändas sökandes vårterminsbetyg samt en del

ytterligare uppgifter örn den sökande och örn den klassavdelning, som han

tillhört.

För att intagningsnämnden ur vårterminsbetyget skulle kunna bedöma

den sökandes ställning i klassen, borde en översikt lämnas för klassavdelningen

av elevernas betygssummor i läroämnena. I översikten angåves för

varje elev^ i klassen hans betygspoäng. Antalet poänger, som uppgåves,

bleve alltså lika med antalet elever i klassen. Med hjälp av dessa poängtal

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition Nr 101.

kunde intagningsnämnden överblicka lärjungens ställning i klassen. Poängöversikten

gjorde ej den betygsöversikt överflödig, som redan nu gåves på

terminsbetygen för de inträdessökande. En sådan översikt av betygsgraderna

i klassavdelningen borde alltså fortfarande meddelas.

För sökande från högre klass än den nämnda »anknytningsklassen»

borde även hans betygspoäng från denna lägre klass samt uppgift örn

hans rangordning i denna klass lämnas. I fråga om sökande till l5 från klass

5 skulle alltså intagningsnämnden kunna bedöma, hur hans ställning varit

i klass 4, varifrån han kunnat söka inträde.

Läraren borde vidare avgiva sitt omdöme örn de sökandes allmänna

lämplighet för studier i läroverket och därvid använda graderingarna:

mycket god, medelgod, mindre god.

Dessutom borde läraren angiva sådana fysiska eller psykiska egenskaper,

som han ansåge kunna vara av någon betydelse för de sökandes lämplighet,

när det gällde intagning i läroverk.

Läraren borde också taga reda på och meddela, örn sökandens utveckling

under skolåren företett något anmärkningsvärt, t. ex. i fråga om den

rangordning, han intagit i klassen under de olika skolåren.

Till intagningsnämndens förfogande skulle ock, om så påfordrades, ställas

av de sökande under sista läsåret utförda skriftliga prov, alltså räkne-,

rättstavnings- och uppsatsprov samt skriftliga prov av annat slag, om sådana

förekommit.

Nämndens ledamöter finge vid sammanträdet med de sökandes lärare

möjlighet att erhålla närmare upplysning om sådana fall, som vid granskning

av anmälningshandlingarna befunnits i ett eller annat avseende i behov

av klargörande.

Med ledning av alla dessa uppgifter plus prövningsbetygen för dem, som

genomgått inträdesprov, hade alltså intagningsnämnden att avgöra vilka

av de sökande, som skulle godkännas och vilka som skulle intagas. °

Frågan örn godkännandet vore ju en relativt enkel procedur, då väl endast

i undantagsfall tveksamhet behövde uppkomma.

I något fall befunnes kanske en sökande, som för godkännande hade

måst pröva, av förbiseende hava försummat detta. Om det gällde en i det

hela välmeriterad sökande, som sannolikt blivit godkänd och intagen, kunde

ju saken ordnas genom att prövningen och den eventuella intagningen

skedde vid höstterminens början. Av flera skäl borde möjlighet till intagning

vid höstterminens början ej vara alldeles utesluten. Ftt mindre antal

platser borde reserveras för denna intagning.

Då gallring måste företagas bland de godkända, mäste intagningsnämnden

i viss utsträckning placera de sökande i rangordning. Vid lösandet av

denna uppgift hade nämnden att taga hänsyn till följande:

1. Sökandens totala betygspoäng i läroämnena, beräknad på närmare angivet

sätt. Hade prövning skett i alla ämnena, beräknades betygspoängen

ur prövningsbetygen. För dem, som endast prövats i modersmålet och

räkning, beräknades poängen ur prövningsbetygen i dessa ämnen plus

skolbetygen i de andra ämnena.

2. Rangordningen i förhållande till kamraterna i klass, som sökanden tillhort.

3. Den avlämnande lärarens omdöme om den sökandes studielämplighet i

det hela samt övriga uppgifter örn den sökandes beskaffenhet.

4. Hur hög klass i grundskolan den sökande genomgått.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

5. Den sökandes ålder.

6'' Läsåret^^3 pr°V’ SOm ut^°rts av den sökande i skolan under sista

Att angiva bestämda regler för hur dessa moment skulle vägas mot varandra

vöre ej lämpligt. Intagningsnämndens urval bland de godkända sökande

borde ej övergå till ett mekaniskt förfaringssätt utan bibehålla karaktaren

av diskretionär prövning.

• Anordnande av de sökande i rangordning borde ej göras i större utsträckning

an behövligt för avgörandet av intagningsfrågan. Det bleve alltså endast

de tveksamma fallen, som skulle jämföras på detta sätt. Om platstillgangen

vöre relativt god, så att endast ett fåtal av de godkända ej kunde

intagas, behövde man ju endast fastställa vilka, som skulle placeras i nedersta

delen av rangskalan.

,.J glova drag fastställdes väl ordningsföljden mellan de sökande med

hjälp av morn. 1 och 2 här ovan, medan de återstående finge utöva en

modifierande verkan. Särskilt i de fall, då betygspoängen och rangordningen

pekade i olika riktning, kunde ofta lärarnas allmänna uppgifter om

de sökande och jämförelse mellan tillgängliga skriftliga prestationer i skolan

bringa klarhet om den lämpligaste ordningsföljden.

Efter att hava berört fragan örn intagningsbestämmelser

för sökande till första kretsen av lyceet, i vilket hänseende

torde få hänvisas till betänkandet (sid. 159 och 160), har den sakkunnige

framlagt vissa förslag till övergångsanordningar:

. 0m den ändrade ordning för intagningen till läroverket, som nu föreslagits,

skulle kunna fungera fullt tillfredsställande, måste betygssättningen i

de grundläggande skolorna bliva mera likformig än vad nu vore förhållandet.

Åtskilligt arbete måste utföras, innan man på alla platser med full

trygghet kunde undvara inträdesprövningarna. Särskilt tidskrävande vore

arbetet med standardisering av prov, och innan för folkskolan lämpliga prov

av detta slag i tillräckligt antal stöde till förfogande, torde ej betygsfrågan

kunna bliva fullt tillfredsställande ordnad. IVted hänsyn härtill syntes det

vara lämpligt, att övergången finge ske utan onödig forcering, och då förhållandena

på olika platser vore mycket olika i fråga om lättheten av övergång

till den nya ordningen, behövde ej övergången nödvändigt ske på

samma gång vid alla läroverk.

Inträdesprövningarna i nuvarande omfattning borde därför bibehållas

under en viss övergångstid. Det nya intagningsförfarandet borde under

denna tid endast införas vid de läroverk, vilkas rektorer så önskade.

Övergångstiden skulle kanske kunna bestämmas så, att senast intagningen

år 1943 skulle ske enligt de nya grunderna.

Under övergångstiden borde den nya ordningen i fråga örn folkskolebetygen

hinna bliva så pass genomförd, att intagning på grundval av vitsorden

från folkskolan med gott resultat borde kunna ske vid alla läroverk.

De åtgärder, som i betänkandet föreslagits rörande folkskolorna, borde

alltså så snart sig göra läte förverkligas.

De erfarenheter, som under övergångstiden inhämtades vid de läroverk,

som beslutat tillämpa den nya ordningen, borde naturligtvis utnyttjas och

kunna, eventuellt leda till viss modifikation av bestämmelserna angående

intagningsförfarandet, innan den nya ordningen bleve allmänt införd vid

läroverken.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 101.

29

2. Yttranden över sakkunnigförslaget.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande till att börja med givit en översikt

över de yttranden från läroverkskollegier, statens folkskolinspektörer,

Stockholms stads folkskoledirektion och folkskolestyrelserna i vissa städer,

som av överstyrelsen infordrats, samt har därvid anfört bland annat:

Det föreliggande betänkandets största förtjänst läge däri, att vissa,

mera lokalt begränsade undersökningar jämte författarens egna omfångsrika

arbeten på området sammanarbetats till en undersökning av den omfattning,

att betänkandets siffermässiga resultat näppeligen torde komma

att avsevärt ändras genom ytterligare undersökningar enligt samma metod.

Utredningens största brist läge åter däri, att den standardisering av

folkskolebetygen, som torde vara en viktig förutsättning för att den föreslagna

intagningsmekanismen skulle fungera i överensstämmelse med förslagsställarens

intentioner, hade måst ställas på framtiden som en uppgift

för ett kommande kommittéarbete.

Betänkandet hade trots detta rönt ett välvilligt mottagande. Tillstyrkande

yttranden hade avgivits av drygt hälften av kollegierna vid de högre

allmänna läroverken, omkring tre fjärdedelar av kollegierna vid realskolorna

och nästan samtliga folkskolinspektörer, vartill komme, att åtskilliga

av de yttranden, som vid sammanarbetningen räknats som avstyrkande, i

princip icke ställde sig avvisande men ansåge, att standardiseringen av folkskolebetygen

borde genomföras, innan de nuvarande inträdesprövningarna

avskaffades. Å andra sidan förbunde icke så få av de tillstyrkande yttrandena

sitt accepterande av förslaget med villkoret, att betygsstandardiseringen

skulle vara genomförbar och verkligen genomfördes.. Funnes skäl

att antaga, att standardiseringsarbetet icke skulle komma till stånd eller

icke förde till målet, skulle antagligen åtskilliga av de nu med villkor tillstyrkande

yttrandena på grund av sin uppläggning hava måst utmynna i en

avstyrkan.

För egen del tillstyrker överstyrelsen den sakkunniges förslag under förutsättning,

att nya parallellavdelningar i mån av behov upprättas, så att

gallringen vid inträdet i de allmänna läroverken blir relativt obetydlig.

Däremot ställer sig överstyrelsen mera tveksam till förslaget, därest på

grund av en restriktiv anslagspolitik hård utrymmeskonkurrens bleve regel.

Inträdesprövningarna böra då enligt överstyrelsens mening tills vidare

bibehållas, och arbetet inriktas på att med olika hjälpmedel framställa en

så fullkomnad urvalsmekanism som möjligt. Såsom en första åtgärd borde

i så fall ett kombinerat förfarande utarbetas, varigenom betygen såväl från

folkskolan som från inträdesprövningarna vid intagningen komma till sin

rätt. Villkoren för befrielse från inträdesprov hava enligt överstyrelsens

uppfattning satts väl lågt av den sakkunnige. Åtminstone två överbetyg

böra fordras inom ämnesgruppen tal- och läsövningar, skrivning och språklära

och tillämpad räkning. Jämväl fordringarna för godkännande vid inträdesprövningarna,

i den mån sådana skola förekomma, böra med hänsyn

till den nya betygsskala, som den sakkunnige föreslagit, i någon mån hö
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101.

jas. Överstyrelsen tillstyrker åtgärder för framställande av standardprov för

folkskolan. Proven böra bliva hjälpmedel för läraren att orientera sig i

fråga om betygssättningens praktiska sida. De böra däremot icke göras

obligatoriska. Intagningsnämnderna tillstyrkas jämväl. Överstyrelsen anser

dock, att landsbygdens intressen böra tillvaratagas bättre än som enligt

förslaget är möjligt och att mandattiden bör inskränkas till ett år.

Godkännandet av lärjungarna bör liksom nu ligga i de prövande lärarnas

händer. Nämnderna behöva således icke träda i funktion, om utrymmet

medger, att samtliga lärjungar intagas. Deras huvudsakliga uppgift blir

enligt överstyrelsens förslag att verkställa intagningen i de fall, då utrymmeskonkurrens

uppträder. Förslaget att reservera ett antal platser till höstterminens

början avstyrkes.

De sänkta inträdesfordringarna komma enligt överstyrelsens mening sannolikt

att återverka på läroverkens elevnumerär. Ökningen av antalet

klassavdelningar inom första klassen uppskattas av överstyrelsen till minst

40, när reformen är till fullo genomförd. Därvid har antalet inträdessökande

antagits oförändrat och hänsyn endast tagits till minskningen av antalet

underkända genom provens bortfallande. Skulle även tilloppet av

sökande stimuleras genom det nya intagningsförfarandet, kan reformen,

påpekar överstyrelsen, komma att medföra en betydligt större ansvällning

av läroverksorganisationen.

Vidare framhåller överstyrelsen i anslutning till vad av den sakkunnige

i ämnet anförts, att ett avskaffande av inträdesproven kan komma att medföra

svårigheter för den högre skolan, särskilt vad angår matematikundervisningen,

och ifrågasätter vissa kompenserande åtgärder i form av ökat

antal veckotimmar i matematik i klass l5 i realskolan.

Överstyrelsen har, efter att hava uppehållit sig vid frågan om möjligheterna

att på tillfredsställande sätt lösa urvalsproblemet och bland annat

framkastat tanken att åt det av 1936 års lärarutbildningssakkunniga ifrågasatta

psykologisk-pedagogiska institutet anförtro utarbetandet av ett

förbättrat intagningsförfarande, anfört följande principiella synpunkter:

Urvalsproblemet vid intagningen i den högre skolan tedde sig väsentligt

olika, allt efter den uppgift i skolsystemet man ville tilldela realskolan.

Örn man betraktade realskolan som en exklusiv begåvningsskola, vilken

borde förbehållas ett mindretal medborgare, eller om man ansåge den allmänt

medborgerliga bildning, vilken denna skoltyp förmedlade, som ett

skgs överflödsvara, vilken av ekonomiska skäl blott med sparsamhet borde

tillhandahållas, måste givetvis antalet platser i realskolan mer eller

mindre starkt begränsas. En sådan uppfattning av realskolans ändamål

skulle därför starkt accentuera behovet av ett rationellt urval av lärjungar

vid inträdet i skolan, så att realskolans bildningsförmåner komme de värdigaste

till del.

Ansåge man åter, att realskolans bildningsmål icke vore högre än att det

läge i samhällets intresse att göra detta bildningsmått till en allmännare

egendom, folie det sig mest naturligt att öppna realskolans portar, om icke:

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101.

på vid gavel, så dock så långt det vore möjligt, utan att realskolans arbetsmöjligheter

lede men. Utgallringen borde i så fall huvudsakligen ske,

genom att de för studier obekväma successivt utträdde ur skolan, i den

mån det visade sig, att deras resurser vore otillräckliga för den högre skolans

krav. Gallringen vid inträdet i första klassen bleve från sådana utgångspunkter

en relativt oväsentlig sak. Det tedde sig snarast som ett

rättvist krav, att alia de, som överhuvud hade någon utsikt till framgång,

borde få pröva sina krafter.

Utvecklingen på skolväsendets område under de senaste årtiondena hade

fört med sig en påtaglig omstämning av den allmänna uppfattningen i

dessa frågor. Medan ännu den för 20 år sedan tillsatta skolkommissionen

ansåg en kraftig gallring av lärjungematerialet påkallad vid inträdet i

realskolan, yttrade år 1927 dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

i samband med avlåtandet till riksdagen av propositionen örn det högre

skolväsendets omorganisation, att han för sin del helst skulle sett, att Set

varit möjligt att låta realskolan utan inträdesprövning stå öppen för alla

lärjungar, som genom betyg från folkskolan styrkt sig äga det kunskapsmått,

på vilket realskolan skulle bygga, och att blott svårigheter av praktisk

art föranledde honom att acceptera inträdesproven. Tio år senare

fattade riksdagen det beslut om sjuårig folkskola, som nu successivt genomfördes.

Avståndet mellan folkskolans och realskolans slutmål hade därigenom

i någon mån minskats. Inhämtandet av ett kunskapsmått, motsvarande

realskolans, framstode icke längre på samma sätt som förr såsom en

akt av intellektuell specialisering. Det bleve en naturlig sak, att realskolans

lärjungenumerär fortfore att växa, ehuru folkskolans befunne sig i nedgång,

och det tedde sig som en ganska naturlig följd av samma utveckling,

att de tidigare restriktionerna i fråga örn upprättande av nya parallellavdelningar

vid de allmänna läroverken numera mildrats så långt, att endast

ett obetydligt antal lärjungar årligen måste avvisas på grund av bristande

utrymme.

När överstyrelsen nu ginge att taga ståndpunkt till det föreliggande sakkunnigförslaget

i dess principiella delar, syntes det därför överstyrelsen

vara av avgörande betydelse, vilken ställning i samhället statsmakterna under

kommande år tilldelade realskolan. Skulle i fråga om denna skola den

restriktiva politik föras, som vore det konsekventa uttrycket för den äldre

uppfattningen örn realskolans ställning i skolsystemet, funne överstyrelsen

det både i statens och den enskildes intresse starkt påkallat, att intagningsförfarandena

genom statens försorg fullkomnades, så långt det med

rimligt uppbåd av arbete vore möjligt. Överstyrelsen skulle därför inför

en sådan utveckling finna sig nödsakad att avstyrka det omedelbara förverkligandet

av den sakkunniges förslag och i stället föreslå åtgärder för

intagningsprocedurens förbättring.

Skulle åter vid de allmänna läroverken och jämförliga läroanstalter i

mån av behov nya klasser komma att inrättas för att upptaga en eventuellt

ökad tillströmning av lärjungar, så att den nuvarande jämvikten mellan

platstillgången och platsbehovet icke avsevärt behövde rubbas, mäste

överstyrelsen medgiva, att en mera invecklad antagningsmekanism knappast

oundgängligen vore av nöden. Den enkla, ehuru onekligen något summariska

urvalsmöjlighet, som folkskole!Krygen trots de varierande principerna

för betygssättningen skänkte, torde under sådana förhållanden

kunna anses någorlunda tillfyllest, lika viii som den nuvarande urvalspro
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 101.

ceduren. Den verkliga gallringen komme att ske successivt under realskolans

arbete.

Givetvis vore icke denna väg alldeles utan betänkligheter. Varje alltför

summarisk metod lockade genom sina missvisande utslag ett antal unga

människor att i onödan giva sig in på ett företag, på vilket de måste

stranda, och den stöde därför icke heller helt i samklang med vår tids

strävanden att förhjälpa individen till att finna sin rätta plats i samhället.

Från sådana utgångspunkter kunde man önska, att målet för arbetet på

detta område kunde sättas högre än till införandet av folkskolebetygen som

intagningsnorm. Alldeles särskilt vore det att beklaga, om problemet, huru

skolan bäst skulle tjäna ungdomens yrkesval, berövades något av sin aktualitet

genom att för tillträdet till den högre skolan en alltför summarisk

regel fastsloges, dold under ett diskretionärt prövningsförfarande av en

intagningsnämnd. Ett fortsatt arbete med syfte att konstruera så ändamålsenliga

urvalsprinciper som möjligt hade säkerligen ur de sistberörda

synpunkterna varit att föredraga.

När öyerstyrelsen trots sådana betänkligheter vore beredd att under

ovan angiven förutsättning tillstyrka den sakkunniges förslag i dess huvudpunkter,

berodde detta främst på att den föreslagna metoden framför den

nuvarande syntes äga de visserligen i någon mån osäkra utvecklingsmöjligheter,

som sammanhängde med det ifrågasatta införandet i folkskolan

av standardiserade prov. Vidare måste överstyrelsen säga sig, att även

örn man, t. ex. genom att kombinera inträdesprov och standardiserade

folkskolebetyg under hänsynstagande jämväl till lärjungarnas ålder, sannolikt

skulle komma längre än genom den föreslagna metoden enbart för sig,

icke ens detta förfaringssätt skulle medföra resultat, ägnade att på lång

sikt giva en betryggande prognos för den inträdessökandes studiemöjligheter.

Särskilt de djupgående ändringar i personligheten, som ofta inträffade

vid den hormonala omstämningen av organismen i samband med puberteten,

kunde stundom på ett radikalt sätt ändra individens förutsättningar

för studier utan att egentligen påverka hans intelligens och inskränkte

därför väsentligt värdet av finjusteringar av de urvalsförfaranden,

som i barnaåren kunde ifrågakomma.

Därest inom de närmaste åren ett psykologisk-pedagogiskt institut komme

till stånd och därest detta utrustades med tillräckliga resurser för mera

omfattande undersökningar, funne överstyrelsen det likväl önskvärt, att

problemet örn lärjungeurvalet till den högre skolan gjordes till föremål för

ytterligare prövning och att institutets ledning i detta syfte tillerkändes

möjlighet att vid de försöksskolor, till vilka dess praktiska verksamhet komme

att bliva förlagd, med en viss frihet förfoga över olika intagningsförfaranden.

Beträffande frågan om inrättande av intagningsnämnder har skolöverstyrelsen

anfört:

Vid läroverk, där hård konkurrens örn platserna i första klassen rådde,

torde en nämnd av den föreslagna omfattningen icke kunna anses olämplig.

Däremot kunde tvekan råda örn den föreslagna mandattiden. Kontinuitet

vore visserligen i och för sig önskvärd, men å andra sidan vore det

näppeligen på sin plats, att en folkskollärare deltoge i avgörandet, ifall

hans egna lärjungar vore med i konkurrensen, vilket sannolikt ofta måste

bliva fallet, därest han valdes för en treårsperiod. Även vid valet av re
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

present anter för den högre skolan torde med hänsyn till lärarnas tjänstgöring

vissa från år till år varierande omständigheter böra beaktas. Då en

viss grad av kontinuitet torde vara tryggad redan genom rektors medlemskap,

syntes nämndens valda medlemmar böra utses allenast för en tid

av ett år.

Särskilt från inspektörshåll hade föreslagits ändringar i fråga om valsättet

för folkskolerepresentanterna. Vikten av att icke blott läroverkssamhället

utan även landsbygden bleve representerad betonades särskilt.

Flera inspektörer hade därjämte föreslagit, att folkskolerepresentanterna

skulle utses av domkapitlet på förslag av den folkskolinspektör, inom vars

inspektionsområde läroverket vore beläget. Möjligen utgjorde detta förslag

den mest framkomliga utvägen. Överstyrelsen ville således föreslå, att det

måtte ankomma på vederbörande domkapitel att efter förslag av statens

folkskolinspektör och under beaktande av angelägenheten att så vitt möjligt

olika skoldistrikt bleve representerade utse de båda folkskolerepresentanterna

i varje nämnd. Dock torde dessa, vad Stockholms stad beträffade,

böra utses av dess folkskoledirektion, som därvid kunde, i den mån

sådant ansåges ömkligt, välja jämväl lärare eller inspektör, bosatt utanför

huvudstaden.

Omfattningen av nämndernas arbetsuppgifter bomme säkerligen att i

hög grad växla. Vid många av de mindre skolorna bleve intagningen en

mycket enkel, övervägande expeditionell sak. Vid de 76 samrealskolorna

hade läsåret 1938—39 utrymmesbrist gjort sig gällande endast i 4 fall,

nämligen å den fyraåriga linjen vid 2 skolor och å den femåriga vid likaledes

2. Av rektorernas rapporter framginge, att vid åtskilliga skolor samtliga

inträdessökande skulle hava intagits utan prövning, örn den föreslagna

ordningen redan ägt tillämpning.

Troligen komme på mindre orter den föreslagna intagningsmekanismen

att på sätt och vis mala tomt. Onekligen vore det en svaghet i den föreslagna

organisationen, att nämndernas arbetsuppgifter i vissa fall bleve så

oansenliga. Ett betydande antal av kollegieyttrandena betecknade^ också

anordningen som obekväm och tungrodd. Troligen komme den mångenstädes

att mötas av den opposition, som alltid riktade sig mot en komplicerad

apparat utan klart motiverad uppgift. Skulle likväl idén om intagningsnämnder

accepteras, vilket överstyrelsen icke motsatte sig, borde i

varje fall bestämmelserna därom givas sådan utformning, att nämnden icke

behövde tagas i anspråk i de fall, då dess verksamhet bleve så begränsad,

att den komme att uppfattas som en dyrbar och onödig överorganisation.

Det torde finnas två möjligheter att inskränka nämndernas verksamhet

till att åtminstone i huvudsak omfatta situationer, då de fyllde ett behov.

Utginge man liksom den sakkunnige från att nämnden icke blott skulle

besluta örn lärjungarnas intagning utan även örn deras godkännande och

att ett antal platser skulle reserveras till höstterminens början, torde följande

förenklade förfaringssätt kunna tänkas:

»En första intagning verkställes av rektor i juni månad bland sökande,

som på grund av sina betyg äro godkända för intagning. Denna intagning

sker liksom intagningen å gymnasiet på grundval av lärjungarnas betyg.

Vid detta tillfälle reserveras emellertid t. ex. en tiondedel av platserna jämte

så många platser, som motsvara de lärjungar i första klassen, vilka vid

vårterminens slut icke blivit flyttade till andra klassen. Vid höstterminens

början besättas de reserverade platserna inklusive de platser, som bliva dis
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 101. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

ponibla till följd av att en del av kvarsittarna nu erhålla flyttning. Höstintagningen,

som komme att omfatta alla de tveksamma fall, där diskretioner

prövning kan tänkas bliva nödvändig, sker under medverkan av

mtagningsnämnden, vilken vid denna tidpunkt lättare torde kunna samlas.

I den måll nämnden tänkes taga befattning nied själva prövningarna,

skulle den sålunda fungera dels omedelbart före vårterminens slut och dels

vid höstterminens början, men dess befattning med intagningen skulle helt

förläggas till höstterminens början.»

Önskade nian åter, att intagningen skulle vara i sin helhet avslutad

redan i juni månad, så att höstprövningar skulle kunna undvikas i den män

de åtföljdes ay skadlig konkurrens, torde nämndens uppgifter på annat

sätt böra begränsas. Lättast läte detta sig göra, örn man gjorde nämnden

till en ren intagningsnämnd och lämnade åt rektor och de prövande lärarna

att liksom nu bestämma, huruvida sökande skulle anses godkänd

för intagning i de fall, då detta icke följde av folkskolebetygen.

Vid de mindre skolor, där ingen utrymmesbrist förda tines, komme själva

intagningen i så fall att reducera sig till den helt formella uppgiften att

förklara samtliga godkända sökande i läroverket intagna, och nämnden

behövde i sådant fall icke sammanträda. Vid läroverk, där utrymmeskonkurrens

uppstått, måste däremot nämnden besluta örn ordningen mellan

de sökande, och i dessa fall torde avgörandena också verkligen vara av

den betydelse, att en nämnd av den föreslagna sammansättningen kunde

anses motiverad.

För sin del ville överstyrelsen förorda den senare linjen. Denna överstyrelsens

ståndpunkt bestämdes huvudsakligen av den tvekan örn lämpligheten

att reservera platser till höstterminens början, åt vilken överstyrelsen

redan givit uttryck. Överstyrelsen hade i det föregående visserligen förutsatt,

att utrymmesrestriktionerna icke skulle få skärpas vid inträdesprövningarnas

borttagande. Men man måste likväl säkerligen räkna med att

jämväl i framtiden utrymmeskonkurrens i vissa fall skulle uppstå. Om i

sådana fall ett antal platser hölles öppna till höstterminens början, skulle

icke blott sökande, som i folkskolan ej uppnått kvalificerande betyg, konkurrera

örn dessa platser med sådana, som först under sommarens lopp bestämt

sig för den högre skolan, utan sannolikt skulle även sökande, som

vid sommarens början varit godkända men av utrymmesskäl icke kunnat

intagas, dragas in i konkurrensen. Med hänsyn därtill torde prövning vid

höstterminens början endast böra förekomma, om odisponerat utrymme

funnes.

Ehuru överstyrelsens förslag innebure en principiell beskärning av nämndens

uppgifter, torde ändringarna dock icke i praktiken få större konsekvenser.

De uppgifter, som komme att bortfalla, vore huvudsakligen ledamöternas

skyldighet att taga del av de sökandes skriftliga prov, närvara

vid de muntliga proven och närvara vid det sammanträde, där betygssättningen

skedde. Den tillsyn, nämnden skulle utöva över uppgörandet av de

skriftliga proven, torde väl likaledes falla bort, men det vore givetvis fortfarande

att rekommendera, att de prövande lärarna rådförde sig med nämndens

medlemmar, särskilt folkskolerepresentanterna, om valet av skriftliga

uppgifter; anvisningar därom torde i lämplig form böra meddelas.

Oberoende av huru intagningsnämndernas uppgifter och befogenheter i

övrigt utformades, ville överstyrelsen i anslutning till ett stort antal kollegieyttranden

föreslå, att ledamöterna icke skulle tilldelas rätt att närvara

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts proposition Nr 101.

vid de muntliga proven. Den alltid ömtåliga och för barnen ovana situationen

vid dessa prov borde icke onödigtvis förvärras, genom att nämndens

ledamöter erhölle tillträde som åhörare.

Slutligen ville överstyrelsen bestämt avstyrka tanken på en särskild lärjungeavgift

för bestridande av kostnaderna för nämndernas verksamhet.

Det syntes principiellt föga tilltalande att öka föräldrarnas kostnader för

barnens skolgång, och de fördelar, som genom nämndernas verksamhet vunnes,

torde icke vara så stora, att extra avgifter för ändamålet för målsmännen

tedde sig naturliga. Överstyrelsen föresloge för sin del, att intagningsnämnderna

vid de allmänna läroverken helt finansierades med statsmedel

och att till bestridande av kostnaderna för de nämnder, som komme

att inrättas vid kommunala och enskilda skolor, statsbidrag måtte utgå

med t. ex. tre fjärdedelar av kostnaderna. Arvode borde givetvis icke utgå

till ledamöterna i de nämnder, vilka eventuellt icke behövde träda i funktion

under året. Vid läroverk, där nämnden behövde anlitas, torde det förberedande

arbetet bliva avsevärt tyngre än med nuvarande antagningsförfarande.

Överstyrelsen föresloge därför att nämnden erhölle särskilt

sekreterararvode, t. ex. 25 kronor för varje påbörjat femtiotal sökande, eller

att ordförandens arvode i motsvarande grad förstärktes.

Överstyrelsen konstaterar, att den nya ordningen troligen skulle för den

högre skolan hava vissa ogynnsamma biverkningar.

Sannolikt skulle många lärare konstatera en försvagad kunskapsstandard

vid arbetets början, mest kännbar i ämnet matematik, åtminstone om kompenserande

åtgärder underlätes. Men framför allt torde svårigheter uppstå

genom en försämrad begåvningsstandard. Metoden att utvälja lärjungar

med hjälp av folkskolebetyg syntes visserligen i och för sig vara jämställbar

med det nuvarande förfarandet, i varje fall förutsatt att betygsstandardiseringen

lyckades även under de mjuka former, den sakkunnige föresloge.

Men gränsdragningen mellan godkända och underkända bleve en helt

annan än nu. Även med den skärpning, överstyrelsen föreslagit, skulle antagligen

flertalet av dem, som nu underkändes, befinnas utan vidare berättigade

till inträde enligt det nya systemet. Visserligen bereddes därigenom

måhända en och annan studieduglig lärjunge tillfälle till studier, som eljest

skulle förmenats honom, men det syntes icke kunna förnekas, att svaggruppen

samtidigt finge mottaga en kvantitativt mycket mera framträdande

förstärkning.

Det vore med hänsyn till dessa förhållanden naturligt, att i flera yttranden

tanken på en skärpt gallring i realskolans första klass framfördes. Rätten

till kvarsittning skulle inskränkas. Lärjungar, som vid vårterminens slut

erhållit ett visst antal underbetyg, borde återföras till folk- eller fortsättningsskolan.

Rimligast tedde sig det förslag, som framfördes av rektor vid

högre allmänna läroverket för gossar i Örebro, enligt vilket kollegiet efter

förslag av klasskonferensen borde erhålla rätt att förbjuda kvarsittning i

första klassen, därest elev visat sig uppenbart olämplig för studier vid allmänt

läroverk. En sådan bestämmelse komme att nära ansluta sig till den

vid tekniska fackskolor och tekniska gymnasier enligt Kungl. Majlis stadga

av den (i juni 1910 gällande ordningen.

Överstyrelsen ansåge det icke uteslutet, att behovet av dylika restriktioner

i framtiden kunde bliva så starkt, att åtgärder i denna riktning bleve oavvisliga.

Huru vidsträckta sedan de bemyndiganden borde bliva, sorn läro
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101.

verken borde erhålla för att kunna från sig skilja lärjungar utan studiebegåvning,

vöre i hög grad beroende av erfarenheter, som i sinom tid bomme

att göras i fråga örn det föreslagna systemets inflytande på tillströmningen

till de allmänna läroverken. Överstyrelsen ansåge därför tiden ännu

icke mogen att på denna punkt framställa något konkret förslag.

Beträffande frågan örn de ifrågasatta åtgärdernas återverkningar på tillströmningen

till den högre skolan Ilar överstyrelsen yttrat:

Ökningen i lärjungeantal vid förslagets genomförande vore ytterst svår

att ens tillnärmelsevis uppskatta. En nedre gräns torde erhållas, örn man

antoge, att antalet inträdessökande icke ändrades och att ökningen av lärjungenumerären

sålunda hänförde sig till de ändrade intagningsbestämmelserna,

vilka med sina låga fordringar på överbetyg mindre än de nuvarande

skulle reducera aspiranternas antal. Det torde vidare böra antagas,

att nuvarande praxis vid upprättandet av nya avdelningar behölles

orubbad, så att i allmänhet ny avdelning upprättades, örn i annat fall

minst 10 godkända sökande måste avvisas. Under dessa förutsättningar

hade överstyrelsen på grundval av rektorernas rapporter örn inträdesprövningarna

uppskattat det behövliga antalet nya avdelningar av första klassen

vid de allmänna läroverken till 40 under det första år, då den nya ordningen

vore till fullo genomförd. Då dessa klasser bomme att successivt

växa upp genom läroverkens klassföljd, måste man tydligen, även under de

försiktiga förutsättningar överstyrelsen gjort, räkna med en betydande ansvällning.

av den nuvarande läroverksorganisationen.

Givetvis skulle dock anspråken på ökade anslag till läroverken icke

omedelbart göra sig gällande i full utsträckning. I många fall torde lokalsvårigheter

uppstå, som först efter ett antal år vore övervunna. I andra fall

torde rektorerna icke omedelbart komma att tillämpa den nya, tills vidare

fakultativa ordningen. Överstyrelsen hade till rektorerna riktat en förfrågan,

huruvida de ämnade använda den föreslagna eller den nuvarande ordningen

vid prövningarna instundade sommar, i händelse fakultativa bestämmelser

då utfärdats. Av svaren framginge, att ungefär hälften av rektorerna

omedelbart skulle övergå till det nya systemet. Även rektorer, som icke

torde vara övertygade örn det nya systemets fördelar, syntes icke alltid

vilja uppskjuta tillämpningen av de nya bestämmelserna. Tydligen ansåges

det icke tilltalande, att en skolledare, sedan statsmakterna auktoriserat

folkskolans betyg för intagningen vid läroverken, genom ett slags suspensivt

veto skulle hindra folkskolan från att tillträda en rätt, som blivit

densamma tillerkänd.

Med hänsyn till ovan anförda omständigheter ansåge sig överstyrelsen

icke behöva räkna med större ökning av antalet avdelningar vid de allmänna

läroverken än omkring 20 under första året av den nya regimen.

Däremot trodde överstyrelsen icke, att en begränsning på längre sikt vore

möjlig. Allt tydde på att den nya ordningen, sedan den blivit medgiven,

komme att på relativt kort tid slå igenom och att jämväl de lokalsvårigheter,

som att börja med uppstode, efter några år skulle vara hävda. Överstyrelsen

kunde icke heller hålla för sannolikt, att anslagsrestriktioner, som

eventuellt komme att försökas, skulle bliva av större varaktighet, såvida

de icke vidmakthölles av utpräglade statsfinansiella svårigheter. De stora

olägenheter, som överallt gjort sig förnimbara, när en utrymmesspärr försökts,

torde sannolikt efter några år leda till att dessa restriktioner åter

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

mildrades, så att ånyo parallellavdelningar kunde upprättas på ungefär

samma villkor som nu. Läroverksorganisationen torde i sådant fall vid i

övrigt oförändrade förhållanden komma att inställa sig på ett jämviktsläge,

omfattande lågt räknat ett par hundratal avdelningar mer än nu. Om en

sådan utveckling vore önskvärd eller ej, därom kunde meningarna gå i sär.

Överstyrelsen hade dock icke velat underlåta att framhålla denna sannolika

följd av förslagets förverkligande. Indirekt torde det leda även till

andra betydelsefulla konsekvenser. Särskilt torde ett behov av en differentierad

realskola med rik tillgång på praktiska linjer komma att allmännare

framträda.

Beträffande ordningen för förslagets genomförande föresloge överstyrelsen,

att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft, så snart standardprov

för folkskolan i tillräcklig utsträckning kunde tillhandahållas. Skulle det

uppdragas åt ett psykologiskt-pedagogiskt institut att framställa sådana

prov, borde de nya intagningsbestämmelserna kunna tillämpas vid slutet

av dess första verksamhetsår. Ur andra synpunkter än denna torde ingen

längre övergångstid vara behövlig. Sedan folkskolebetygen i princip gillats

som norm för intagningen, borde de nya grunderna genomföras, så snart det

med hänsyn till den föreslagna betygsstandardiseringen kunde ske.

Av ett vid överstyrelsens utlåtande fogat protokollsutdrag framgår, att

t. f. undervisningsrådet Ekholm i anledning av överstyrelsens utlåtande

anmält reservation, i vilken anförts följande:

Skolöverstyrelsens förslag, i vad det rörde själva fordringarna för intagning

i den fyra- och femåriga realskolans första klass, hade reservanten icke

ansett sig kunna biträda. Förslaget innebure, att en lärjunge från folkskolan

skulle godkännas till intagning utan prövning, örn han i endast två

ämnesgrenar, visserligen båda tillhörande »nyckelämnena», nått upp till

medelgoda prestationer men i övriga sju (eventuellt sex) ämnen och ämnesgrenar

enligt den sakkunniges eget uttryckssätt vore »markerat under medelgod».

Detta medförde, som överstyrelsen visat, en avsevärd sänkning

av de nuvarande intagningsfordringarna. De föreslagna bestämmelserna

kunde, särskilt örn, såsom överstyrelsen förutsatte, en generös politik i

fråga örn upprättandet av nya avdelningar tillämpades, leda till att ett alltför

stort antal för teoretiska studier över huvud taget icke lämpade lärjungar

lockades till läroverken. Detta läge givetvis i grund och botten icke

i sådana lärjungars eget välförstådda intresse. Därtill komme, att arbetet

i de högre skolorna riskerade att bliva onödigt tungt och därmed också

avsevärt mindre effektivt. Det kunde även befaras, att med ett så föga

gallrat lärjungematerial huggning och kvarsittning inom läroverken komme

att ökas.

I princip anslöte sig visserligen reservanten till en intagningsprocedur,

grundad på folkskolebetygen, men hail ansåge, att fordringarna för intagning

utan prövning borde ställas högre än vad överstyrelsen gjort. Det syntes

icke vara någon orimlig fordran, att de, som utan prövning skulle intagas

i realskolan, i hälften eller närmare hälften av folkskolans ämnen och ämnesgrenar

skulle kunna uppvisa medelgoda prestationer (d. v. s. betyget

Ba) eller genom högre betyg i något eller några ämnen (ämnesgrupper)

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

kompensera svagheten i andra. Enligt reservantens mening borde således

endast sådana inträdessökande befrias från prövning, som i folkskolans

4, respektive 6 klass icke i något ämne eller någon ämnesgren hade lägre

vitsord än B och vars samlade betygssumma uppginge till 11 (eventuellt,

örn »tillämpad räkning» och »mekanisk räkning» sammansloges till »räkning

och geometri», 10) betygsenheter, därav minst betyget Ba i två av de

tre ämnena tal- och läsövningar, skrivning och språklära, tillämpad räkmng

(räkning och geometri), allt vid folkskolans huvudformer. I analogi

härmed borde kraven på prövande inträdessökande höjas.

Lär över lcsläramas riksförbund har förklarat sig principiellt gilla grundsatsen

om folkskolebetygen som gallringsinstrument. Förbundet, som icke

kunnat tillstyrka den sakkunniges förslag på alla punkter, håller dock för

sannolikt, att för läroverkets och folkskolans arbete värdefulla resultat

skulle kunna uppnås genom med klokhet och måtta avvägda försök i av den

sakkunnige föreslagen riktning. Förbundet anser det lyckligast, om med

definitivt beslut kunde dröja, till dess förslagets verkningar fått prövas ej

blott i läroverken utan framför allt i fråga om betygssättningen inom folkskolan.

Av yttrandet inhämtas bland annat följande:

Såsom sin principiella inställning till förslagets grundtanke, folkskolebetygens

införande såsom väsentligaste gallringsinstrument, ville riksförbundet

förklara, att den uppfattning om en inträdessökande, som grundats

på fyra eller sex års undervisning, för varje enskild lärjunge borde vara

pålitligare än den uppfattning, som kunde erhållas genom några dagars förhör

i ny omgivning. Örn emellertid en övergång till enbart folkskolebetyg

såsom gallringsinstrument skulle anses tillrådlig, syntes det vara ett

oavvisligt villkor, att en jämnare standard i folkskolans betyg uppnåtts.

Beträffande verkningarna av en övergång till folkskolebetygen såsom

gallringsinstrument torde man få utgå ifrån att kunskapsnivån hos de i

läroverken intagna lärjungarna skulle sjunka, om man borttoge den eggelse

för de inträdessökande och för avlämnande lärare, som proven nu utgjorde,

och sökanden blott behövde uppvisa ett betyg. Endast om åtgärder

lör att mera allmänt få till stånd en effektiv kunskapskontroll i folkskolorna

vidtoges, skulle den nämnda tendensen kunna motverkas. Huru mycket

av sänkningen i kunskapsnivån hos de intagna, som skulle kunna kompenseras

genom att urvalet skulle slå bättre ut i avseende å allmän studielämplighet,

vore svårt att veta. Detta moment vore det avgjort viktigaste

vid urvalet, men samtidigt också det svåraste att vinna kännedom

om. Visserligen borde folkskollärarens på långvarig undervisning grundade

bekantskap med enskild lärjunges intellekt lämna goda möjligheter att rätt

bedöma dennes studielämplighet, men det kunde ej heller förnekas, att läroverksstudiernas

karaktär och föremål skilde sig så betydligt från folkskolestudiernas,

att man icke utan vidare kunde sätta likhetstecken mellan

studielämplighet i folkskola och i läroverk.

Godtoges folkskolebetygen såsom enda gallringsinstrument, skulle det

ligga mycket nära till hands att genom återföring till folkskolan av elever,

som redan efter första året visat sig olämpliga för läroverksstudier,

bereda plats i första klassen för andra, mera studielämpliga. Erfarenheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

;j9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

hade visat, att endast mycket sällan de lärjungar, som måste sitta två år

i första klassen, sedermera komme att sköta sin skolgång tillfredsställande.

En sådan »skyddsparagrat» bleve, örn den sakkunniges förslag genomfördes,

så mycket mera behövlig, som det kunde förutsättas, att tillströmningen

till läroverken genom förslagets förverkligande skulle stimuleras.

Vad beträffade betygskraven, funne förbundet ett Ba i någon av de fyra

ämnesgrenarna inom modersmålet och matematik vara väl låg betygsfordran

samt förordade, att två Ba i nämnda ämnesgrenar jämte godkända

betyg i övriga ämnen sattes som minimikrav för intagning.

Vidkommande frågan om inrättande av intagningsnämnder torde man

kunna fråga sig, om dessa icke skulle medföra en större omständlighet än

de nuvarande proven. För de inträdessökande från folkskolan bortfölle visserligen

i regel hela prövningen och ersattes med en enkel skriftlig ansökan,

men för läroverkens del måste intagningsnämnden komma att bliva till

ganska mycket besvär utan att motsvarande fördelar kunde påvisas för

någon part. Den av den sakkunnige angivna motiveringen vore icke ägnad

att övertyga örn behövligheten. Det nuvarande samarbetet mellan avlämnande

och mottagande lärare tänktes ju alltjämt skola bestå. Det vore i

själva verket ganska svårt att inse, varför en så stor apparat som den

föreslagna intagningsnämnden skulle behöva inrättas, örn folkskolebetygen

ensamma skulle fälla utslaget, under det att tidigare en sammanjämkning

av folkskolebetyg och prövningsbetyg varit vanlig och kunnat göras utan

någon nämnd. Anordningen med gemensam intagningsnämnd för flera läroverk

å samma ort ville förbundet bestämt avråda ifrån med hänsyn till den

vidlyftighet, som måste komma att känneteckna en sådan organisation.

Samarbete mellan de olika nämnderna borde dock givetvis etableras vid

behov.

Bland de intagningsnämnden tilldelade uppgifterna vöre det särskilt två,

som syntes förbundet olämpliga. Den ena bestode däri, att nämnden skulle

äga rätt och i viss utsträckning skyldighet att infordra de sökandes skriftliga

prov från folkskolan. Örn folkskolans betyg skulle gälla vid inträdet,

så borde deras riktighet ej underkastas kontroll från läroverkens sida. Den

andra bestode däri, att nämndens ledamöter skulle beredas tillfälle att

närvara vid de muntliga prövningar, som förekomme. Ett sådant förfaringssätt

vore oriktigt. Läroverken skulle komma att mottaga huvudparten

av de intagna på grundval av betyg, avgivna utan någon som helst kontroll

utifrån. Hur egendomligt förefölle det icke då, att läroverkens lärare

ej längre såsom hittills skulle anses kapabla att utan kontroll fran medlemmar

av nämnden betygssätta kunskaperna hos de relativt få prövande.

Förbundet förmenade, att intagningen fullt lika väl kunde som hittills

skötas av rektor vid läroverket i stället för av en otymplig nämnd. Dock

finge erkännas, att nämnden kunde vara av värde vid gallring, då folkskolebetygen

för stora grupper bleve lika.

I fråga örn den ekonomiska sidan av saken torde det vara exempellöst,

att en statlig undervisningsanstalt krävde avgift av inträdesökande, vilket

för övrigt ej överensstämde med tendensen att göra undervisningen billigare

eller helt avgiftsfri. Skulle en avgift dock upptagas, så borde den

emellertid fördelas något så när i proportion till arbetet, som bleve oerhört

olika i läroverk, där 175 lärjungar skulle intagas och i läroverk, där blott

20 intoges. Frågan örn nämndens sekreterare syntes på grund av förbiseende

icke hava blivit löst. Denne komme självfallet att få bära huvud
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

pärten av arbetet. Det skulle därför vara i högsta grad orätt, om biträdet

a rektorsexpeditionen utan vidare skulle påläggas skyldighet att fungera

som sekreterare i nämnden och då fullgöra ett ojämförligt mera tidsödande

arbete an det, som hittills krävts för intagningsproceduren, ej blott under

terminen utan även under ferietid.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening, som i stort

sett biträtt den sakkunniges förslag i fråga örn intagningsförfarandet i läroverken

och betygssättningen i folkskolan, har i sitt yttrande särskilt uppehållit

sig vid den sistnämnda frågan och hemställt, bland annat, att Kungl.

Maj:t måtte i undervisningsplanen för rikets folkskolor åvägabringa nödvändiga

bestämmelser angående enhetlig betygssättning. Centralstyrelsen,

som funnit en höjning av de av den sakkunnige föreslagna betygsfordnngarna

för inträde i läroverk kunna ifrågasättas, har beträffande intagnmgsnämnderna

anfört bland annat:

Centralstyrelsen ville bestämt hävda, att de representanter, som komme

att utses av folkskolestyrelsen, skulle utgöras av i aktiv tjänst varande

lärare i tolkskola. Det av den sakkunnige föreslagna sättet att finansiera

kostnaderna för mtagningsnämnden funne centralstyrelsen i princip synnerhgen

olämpligt, icke minst av sociala skäl, och ville därför hemställa,

att denna del av förslaget icke vunne beaktande. Bestämmelsen om rätt

och skyldighet för nämnden att i tveksamma fall infordra sökandens skrifthga

prestationer under det senaste läsåret kunde saklöst utgå, då detta

förfaringssätt vöre avsett att förekomma endast i undantagsfall och då det

dessutom kunde verka störande och irriterande på skolarbetet. Centrals

yreisen funné det ur psykologisk synpunkt olämpligt, att intagningsnämndens

tern ledamöter skulle vara närvarande vid den i vissa fall förekommande

provningen med barn i tio—tolvårsåldern. Det borde icke vara

nämndens sak att förrätta eller bedöma någon del av själva proven.

Styrelsen för Sveriges folkskollär arf örbund delar den sakkunniges uppfattning,

att den nuvarande proceduren för intagning av elever i läroverkens

första klass icke ger tillfredsställande resultat. Styrelsen har uttalat

den meningen, att folkskolebetygen redan nu väl uthärda en jämförelse

med prövningsbetygen, men är ense med den sakkunnige om alt åtgärder

böra vidtagas för att göra folkskolans betyg ännu mera lämpade som

grundval för bedömning av de inträdessökande. I yttrandet har styrelsen

ingående uppehållit sig vid denna fråga. Styrelsen, som i huvudsak biträtt

den sakkunniges förslag, har beträffande intagningsnämnderna och deras

uppgifter anfört bland annat:

Förbundsstyrelsen anslöte sig till förslaget örn särskild intagningsnämnd

pa leni personer, där folkskolan hade tva representanter. Däremot kunde

förbundsstyrelsen icke godkänna formuleringen »verksamma i folkskolans

tjänst som lärare eller inspektörer». Det torde vara synnerligen betydelsefullt,

att dessa representanter valdes bland de i undervisningsarbetet aktivt

verksamma lärarna. Måhända lade praktiska svårigheter hinder i vägen,

att de utsåges av lärarna själva, vilket annars varit att förorda. Däremot

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May.ts ''proposition Nr 101.

borde de utgöras av en representant från stad eller annat läroverkssamhälle

och en från landsbygden, så att lärarerfarenheten från landsbygdens

skolformer kunde utnyttjas, vilket i detta sammanhang icke torde vara

oviktigt. Det torde vara lämpligare, att statens inspektör, eventuellt domkapitlet

eller skolöverstyrelsen efter inspektörens förord utsåge folkskolans

representanter, än att läroverksortens 1''olkskolestyrelse erhölle denna rätt.

Vidare kunde man tänka sig, att statens inspektör erhölle rätt att närvara

och yttra sig vid nämndens sammanträden. Förslaget, att kostnaderna för

nämnden skulle täckas genom en anmälningsavgift av de inträdessökande,

ville förbundsstyrelsen bestämt avstyrka. Då planer vore å bane att helt

slopa systemet med terminsavgifter vid läroverken, borde ej heller anmälningsavgifter

förekomma, i synnerhet som de senare representerade en relativt

ringa kostnad för statsverket. Likaså ville förbundsstyrelsen bestämt

avråda från den sakkunniges förslag, att intagningsnämnden skulle närvara

vid de prov, som i vissa fall bleve nödvändiga, samt att nämnden

skulle äga rätt att infordra de skriftliga prov, som den sökande utfört i

folkskolan under sista läsåret. Det första förfaringssättet måste nämligen

menligt inverka på provens resultat, och den senare anordningen måste inverka

irriterande på skolarbetet och skulle för övrigt på grund av de skriftliga

arbetenas synnerligen skiftande karaktär bliva av ringa betydelse.

Statskontoret har beträffande de i betänkandet förekommande ekonomiska,

beräkningarna anfört följande:

Då de arbetsuppgifter, vilka skulle handhavas av intagningsnämnd, enligt

statskontorets mening torde få anses ingå bland tjänsteåliggandena för

lärarna vid den läroanstalt, till vilken inträdessökandena anmält sig, syntes

anledning saknas att bereda dessa lärare särskild ersättning för uppdrag att

vara ledamöter i intagningsnämnd. Däremot ville ämbetsverket icke göra

erinran mot att ersättning bereddes de ledamöter i nämnden, vilka representerade

folkskoleväsendet. Omfattningen av den tid, under vilken

nämndens ledamöter skulle tagas i anspråk för hithörande göromål, framginge

icke av betänkandet. Statskontoret föreställde sig emellertid, att,

därest erforderliga sammanställningar och andra mera tidskrävande förberedelser

för den slutliga bedömningen av de inträdessökandes kvalifikationer

vidtoges inom läroanstalten, nämndens sammanträden kunde begränsas

till ett fåtal. Vidare ifrågasatte statskontoret, örn det kunde vara

erforderligt, att folkskolerepresentanterna vore närvarande vid de prövningar,

som — oavsett intagningsnämndernas inrättande — skulle kunna

förekomma. Från dessa utgångspunkter ville det synas statskontoret lämpligast.

att ersättning till sistnämnda ledamöter i intagningsnämnden bestämdes

att utgå med visst belopp för sammanträdesdag, förslagsvis efter

de grunder, som meddelats i kungörelsen den 29 augusti 1921 (nr 517) med

vissa bestämmelser angående kommittéer.

Erforderliga medel för bestridande av dessa ersättningar torde böra anvisas

å riksstaten under åttonde huvudtiteln. Huruvida för finansieringen av

kostnaderna för intagningsnämnderna särskild anmälningsavgift borde uttagas,

syntes statskontoret tveksamt, bland annat med hänsyn till alt, frågan

om avskaffande av terminsavgifterna vid de allmänna läroverken för

närvarande vore under övervägande. Skulle emellertid anmälningsavgifter

komma att uttagas, torde desamma böra tagas till uppbörd å drill budgeten

under inkomsttiteln »Terminsavgifter från läroverken m. m.».

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101.

msntsctafen intagningen av elever i första klassen vid de allmänna läroverken har

sedan gammalt grundats på en med de inträdessökande verkställd inträdesprövning.

Redan våra första läroverksstadgor innehålla bestämmelser i

detta hänseende. Denna metod för sovring bland de inträdessökande har

under lång tid gång efter annan framkallat erinringar. Den kritiska inställningen

till den nuvarande urvalsproceduren kan sägas hava blivit mer

och mer framträdande ju fastare läroverken i organisatoriskt hänseende anknutits

till folkskolan. I samband med 1927 års skolreform var tanken på

att avskaffa inträdesproven föremål för uppmärksamhet, dock utan att vid

detta tillfälle leda till direkta resultat. Övervägandena i frågan hava försvårats

genom bristen på material för bedömande av det nuvarande intagningsförfarandets

förtjänster och brister, och detta torde hava verkat återhållande

på reformsträvandena. I berörda hänseende föreligger nu en utredning,

som kan betraktas som den första mera djupgående undersökningen

på området och som synes möjliggöra ett bestämdare ståndpunktstagande

i ämnet än som tidigare varit möjligt.

Den nuvarande inträdesprövningen har till syfte att utröna, huruvida

den inträdessökande inhämtat det kunskapsmått, som folkskolan avser att

bibringa, samt om den sökande äger förutsättningar för fortsatta studier.

Den nu verkställda undersökningen synes giva vid handen, att fordringarna

för inträde ofta och av skilda orsaker sättas högre än vad som motsvarar

folkskolans lärokurser. Den ådagalägger, att det nu tillämpade intagningsförfarandet

icke kan betraktas som en fullt pålitlig metod för bedömandet

av de inträdessökandes förutsättningar för fortsatta studier, och ger stöd

för antagandet, att de i folkskolan givna betygen vid urvalet bland de inträdessökande

kunna erbjuda en fullt ut lika god ledning som de betyg,

vilka utdelas vid inträdesprövningarna. Av undersökningen framgår även,

att de nuvarande inträdesprövningarna i stort sett ogynnsamt återverka på

arbetsförhållandena inom folkskolan och befrämja uppkomsten av särskilda

preparandkurser, avsedda att förbereda aspiranterna på inträde vid läroverken

för den stundande inträdesprövningen. Utredningsmannen har kommit

till det resultatet, att de vitsord, som de inträdessökande erhålla i folkskolan,

i regel böra kunna läggas till grund för bedömningen, huruvida sökandena

skola vinna inträde i läroverk. De nuvarande inträdesproven skulle i

flertalet fall bortfalla.

I likhet med den sakkunnige och i överensstämmelse med den uppfattning,

som kommit till uttryck i flertalet yttranden över sakkunnigförslaget

och icke minst bland folkskolans och läroverkens lärare, finner jag starka

skäl tala för detta förslag. Det torde icke råda tvivel örn att den uppfattning

örn en inträdessökande, som grundar sig på flera års skolarbete, bör

vara tillförlitligare än den uppfattning, som kan erhållas genom några timmars

förhör i en för den sökande ny och ovan omgivning. Icke minst för

barn från landsbygden, vilka måste inställa sig vid läroverken för att un
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

dergå inträdesprövning i en för dem ofta helt främmande miljö, är den

nuvarande ordningen förenad med allvarliga olägenheter av psykologisk

och ekonomisk art. Ett intagningssystem, som har till konsekvens att mellan

folkskola och läroverk inskjutes ett led av preparandkurser, är icke tillfredsställande

och bör enligt min mening icke utan verkligt tvingande skäl

bibehållas. Har folkskolan befunnits lämplig som grundskola för den högre

undervisningen, böra också enligt min uppfattning de vitsord, som utdelas

i folkskolan, kunna godtagas som mätare på folkskolelevernas kunskapsnivå

och förutsättningar för fortsatta studier. Ett realiserande av den sakkunniges

förslag kan alltså betraktas som en följdriktig fortsättning på de under

de senare åren vidtagna skolorganisatoriska åtgärderna och är ägnat att

stärka sambandet mellan folkskolan och läroverken till fördel för båda dessa

skolformer. I motsats till skolöverstyrelsen finner jag en positiv inställning

till sakkunnigförslaget icke vara beroende av vilken ståndpunkt som vid

skilda tillfällen av statsmakterna intages i frågan örn upprättande av parallellavdelningar

vid läroverken. De av överstyrelsen i detta hänseende anförda

synpunkterna, till vilka jag i det följande återkommer, synas mig

tyda på en viss överskattning av prövningsförfarandets betydelse som urvalsinstrument

och av möjligheterna att genom författningsbestämmelser

förbättra detta förfarande.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig böra i princip biträda

föreliggande förslag.

Även i detaljerna synes utredningsmannens förslag kunna i det väsentliga

följas. Då intagningen vid läroverken skall ske på grundval

av vitsorden från folkskolan och både folkskola och läroverk på grund

härav hava intresse av att förfarandet även i enskildheterna fungerar

tillfredsställande, har det synts den sakkunnige lämpligt, att en särskild

för varje läroverk tillsatt intagningsnämnd skall avgöra, vilka av de

sökande som skola godkännas och intagas vid läroverket. Nämnden skulle

bestå av fem ledamöter, av vilka tre skulle representera läroverket och två

folkskolan. Detta förslag, som i stort sett med vissa modifikationer tillstyrkts

i de avgivna yttrandena, torde kunna i huvudsak biträdas. Det

ökade samarbete mellan folkskola och läroverk, som ernås örn sådana nämnder

inrättas, tillmäter jag stor betydelse med hänsyn till folkskolans karaktär

av bottenskola. Ifrågavarande samarbete bör i framtiden ytterligare

stärkas och utvidgas. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela

föreskrifter rörande nämndernas sammansättning och arbetsuppgifter, varför

jag i detta sammanhang icke finner skäl att närmare ingå på dessa spörsmål.

Jag vill endast påpeka, att vissa av de detaljerinringar, som framställts

i remissyttrandena, synts mig befogade. Sålunda böra landsbygdens intressen

vid ledamotsnomineringen vinna beaktande i högre grad än som skulle

bliva fallet vid ett bifall till sakkunnigförslaget i oförändrat skick. Nämndens

ledamöter torde icke böra närvara vid eventuellt förekommande in
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

trädesprov, och vägande skäl synas mig jämväl hava anförts för en begränsning

av mandattidens längd.

Jämväl utredningsmannens förslag i vad avser intagningsförfarandets detaljer

i övrigt torde kunna i stort sett tillstyrkas. Vissa skäl synas mig tala

för en höjning av den betygsnivå, som enligt förslaget skulle medföra rätt

att utan särskild prövning erhålla elevplats vid läroverk. Av skäl, som framgå

av vad omedelbart härefter yttras, anser jag mig emellertid icke böra

nu fatta slutlig ståndpunkt i denna fråga eller beträffande detaljerna i

övrigt i det föreliggande förslaget.

Det är uppenbart och har också av den sakkunnige betonats, att ett genomförande

av förslaget ställer relativt större krav på tillförlitligheten hos

de i folkskolan tillämpade betygsnormerna och meddelade vitsorden än tidigare

varit fallet. Utredningsmannen har med instämmande av vederbörande

remissinstanser kommit till den uppfattningen, att förhållandena

i detta hänseende icke för närvarande äro helt tillfredsställande och

har framlagt förslag till åtgärder i syfte att ernå en jämnare och tillförlitligare

betygsstandard i folkskolan. Även oavsett den omläggning av intagningsförfarandet

vid de allmänna läroverken, som här är på tal, synes det

mig önskvärt, att berörda spörsmål göres till föremål för närmare omprövning,

och det är min avsikt att inom den närmaste framtiden på

grundval av utredningsmannens i ämnet framlagda förslag underställa

Kungl. Majit frågan örn åtgärder för reformering av betygssättningen i

folkskolan. I likhet med utredningsmannen utgår jag från att det icke är

tillrådligt att, intian åtgärder i detta hänseende vidtagits och dessa åtgärder

avsatt patagbara resultat, genomföra en definitiv omläggning av

intagningsförfarandet.

Däremot finner jag de förhållanden, som nyss berörts, icke utgöra hinder

för att ett intagningsförfarande, tillrättalagt efter de i det föregående

angivna riktlinjerna, i begränsad omfattning genomföres redan nu i avsikt

att erhålla erfarenheter rörande det nya systemets lämplighet i det hela och

i fråga om vissa detaljer. Nackdelarna med den nuvarande betygssättningen

i folkskolan böra enligt min mening icke överdrivas — i detta avseende

lägger jag vikt vid utredningsmannens på omfattande undersökningar

grundade uppfattning, att de nuvarande folkskolebetygen kunna

i urvalshänseende väl mäta sig med prövningsbetygen — och det bör jämväl

beaktas, att möjligheter erbjuda sig att vid ett partiellt genomförande

av det ändrade intagningsförfarandet skapa vissa korrektiv mot eventuellt

förekommande ojämnheter i betygssättningen vid de folkskolor, vilkas elever

komma i fråga för intagning enligt det nya systemet. Detta kan ske

exempelvis genom att låta intagningsnämnderna noggrannare än eljest

skulle varit fallet förskaffa sig kännedom örn de förhållanden, som påverka

intagningsresultatet.

Med ledning av de erfarenheter, som vinnas vid ifrågavarande partiella

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 101.

omdaning av intagningsförfarandet, bör framdeles ställning tagas till lämpligheten

av att som en generell anordning för alla de läroanstalter, varom

här är fråga, föreskriva ett intagningsförfarande av i det föregående antydd

art. En uppfattning örn åtgärdernas betydelse i urvalshänseende torde

kunna ernås redan efter ett eller annat år och en uppfattning örn deras

återverkan på arbetsförhållandena i folkskolan om två ä tre år.

I detta sammanhang må erinras, att skolöverstyrelsen i sitt yttrande

uppehållit sig vid frågan örn de ifrågasatta åtgärdernas inverkan på elevfrekvensen

vid läroverken och från vissa utgångspunkter kommit till den

uppfattningen, att antalet parallellavdelningar vid läroverken skulle behöva

avsevärt ökas, om det nya intagningsförfarandet bleve regel. Såvitt

jag kan bedöma är den befarade ansvällningen av läroverksorganisationen

i hög grad beroende av vilka minimif or dringar i betygshänseende, som uppställas

som villkor för att inträdessökande skall utan särskild prövning

vinna inträde i läroverk. Överstyrelsens beräkningar rörande ökningen av

antalet parallellavdelningar vila också på förutsättningen, att nuvarande

praxis i fråga örn upprättande av nya parallellavdelningar bibehålies orubbad.

Med den ståndpunkt jag i det föregående intagit saknar jag anledning

att närmare ingå på den av överstyrelsen berörda frågan. Jag vill

emellertid framhålla lämpligheten, icke minst ur de nu berörda synpunkterna,

av att de av mig förordade partiella anordningarna komma till stånd,

och vill även betona önskvärdheten av att denna verksamhet anordnas på

så sätt, att en uppfattning erhålles om huru exempelvis elevtillströmningen

påverkas av beskaffenheten av de betygskvalifikationer, som uppställas

som villkor för prövningsfritt inträde vid läroverk. Vid vissa av de läroanstalter,

vid vilka försök anordnas, torde böra som minimifordran för prövningsfritt

inträde gälla förslagsvis den av utredningsmannen angivna betygsnivån,

vid andra läroanstalter den av skolöverstyrelsen ifrågasatta

och vid åter andra den av en reservant inom överstyrelsen förordade. Någon

modifikation i de nu gällande grunderna för uppdelning av klass i parallellavdelningar

anser jag mig icke böra ifrågasätta.

Det torde vara tillfyllest, om ändrat intagningsförfarande under budgetåret

1939/40 kommer till stånd vid högst 25 allmänna läroverk. Det är

önskvärt, att sådana anordningar vidtagas även vid kommunala flickskolor,

kommunala mellanskolor och praktiska mellanskolor, och jag föreslår fördenskull,

att så under nästa budgetår sker vid fyra kommunala flickskolor,

tre kommunala mellanskolor och en praktisk mellanskola. Det bör ankomma

på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen bestämma,

vilka skolor som skola tagas i anspråk för berörda ändamål. Härvid bör

givetvis tillses, att skolor av olika storlek och karaktär utnyttjas.

Därest de av mig nu framförda synpunkterna vinna Kungl. Maj:ts gillande,

torde ärendet redan nu böra underställas riksdagen, närmast av

den anledningen, att medel erfordras till täckande av kostnaderna för in
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

tagningsnämndernas verksamhet. I likhet med den sakkunnige anser jag,

att särskild ersättning bör utgå till nämndens samtliga ledamöter, alldenstund

en del av arbetet kan behöva utföras under ferierna. Den sakkunnige

anser, att ersättningen bör utgå i form av årsarvode. Med hänsyn

till den skiftande arbetsbörda, som kommer att åvila olika nämnder, har

jag i likhet med statskontoret övertygats om lämpligheten av att ersättningen

utgår enligt de grunder, som meddelats i kungörelsen den 29 augusti

1921 (nr 517) med vissa bestämmelser angående kommittéer, alltså med

visst belopp för sammanträdesdag. Det arbete, som kommer att åvila

nämnderna, synes även under de första åren i regel icke bliva av vidlyftigare

beskaffenhet än att det bör kunna utföras vid ett enda eller ett fåtal

sammanträden, detta dock under förutsättning att det förberedande arbetet

verkställes genom försorg av rektor i dennes egenskap av nämndens ordförande.

För detta arbete synes rektor icke böra tillerkännas särskild ersättning.

Jag förutsätter, att till nämndens ledamöter i förekommande fall

utgå, jämväl ersättning för mistade löneförmåner och reseersättning enligt

de grunder, som angivits i berörda kungörelse. Medel till ersättning till

sekreterare synas mig icke böra ställas till förfogande.

I likhet med skolöverstyrelsen och i viss mån även statskontoret anser

jag mig icke kunna tillstyrka, att kostnaderna för nämndernas verksamhet

bestridas medelst anmälningsavgifter. Att ålägga de elever, som

söka inträde vid de läroverk och andra läroanstalter, vid vilka det av

mig tillstyrkta intagningsförfarandet skall till en början anordnas, sådana

avgifter, vilka däremot icke skulle uttagas vid andra läroanstalter,

synes vara obilligt. Ifrågavarande kostnader böra lämpligen täckas medelst

statsmedel. Under förutsättning att varje intagningsnämnd kommer att

bestå av fem ledamöter och under antagande att i genomsnitt två sammanträden

per år erfordras för varje nämnd, kunna arvodeskostnaderna uppskattas

till sammanlagt högst omkring 4,000 kronor. Härtill böra läggas

eventuellt ifrågakommande kostnader för reseersättningar och avstådda

löneförmåner. Sannolikheten talar för att dessa kostnader kunna jämte arvodeskostnaderna

rymmas inom ramen av ett anslag av 10,000 kronor.

Lämpligen bör detta anslag anvisas såsom reservationsanslag och benämnas

Intagningsnämnder vid vissa allmänna läroverk m. fl. läroanstalter.

Såsom av den sakkunniges utredning framgår, innesluter den föreliggande

frågan åtskilliga detaljproblem av beskaffenhet att falla under Kungl.

Maurts bestämmande. Därest riksdagen anvisar nyssnämnda anslag, torde

Kungl. Majit framdeles på förslag av skolöverstyrelsen böra meddela föreskrifter

i ämnet. Därvid bör jämväl beaktas, att vissa särskilda anordningar

påkallas, om det nya intagningsförfarandet befinnes böra tillämpas

redan vid närmast stundande elevintagning och alltså icke först vid den

elevintagning, som skall äga rum nästa år.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majda proposition Nr 101.

I jämförelse med det i årets statsverksproposition framställda preliminära

förslaget innebär vad jag i det föregående förordat den ändringen, att i

stället för ett obetecknat anslag å 10,000 kronor till Allmänna läroverken:

Intagningsnämnder för budgetåret 1939/40 skulle anvisas ett reservationsanslag

av samma storlek till Intagningsnämnder vid vissa allmänna läroverk

m. fl. läroanstalter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Intagningsnämnder vid vissa allmänna läroverk

m. fl. läroanstalter för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag

av ...................... kronor 10,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Häggqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till intagningsnämnder vid vissa allmänna läroverk m. fl. läroanstalter. s. 7 i texten
  2. SU 1939:138 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till intagning snämnder vid vissa allmänna läroverk m. fl. läroanstalter jämte i ämnet väckta s. 1 i texten