Sök i Ratio Lex

Angående den lägre lantbruksundervisningens ordnande

1939-02-03 · 127 sidor, varav 122 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 122 av 127 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:109, Angående den lägre lantbruksundervisningens ordnande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

1

Nr 109.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående den lägre lantbruksundervisningens

ordnande; given Stockholms

slott den 3 februari 1939.

Kungl. Maj.t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 februari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför

efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen:
Inledning.

Den lägre lantbruksundervisningens reformering har sedan länge stått

på dagordningen. Den 1 juni 1928 tillkallade chefen för jordbruksdepartementet

åtta utredningsmän för verkställande av utredning och avgivande av

förslag rörande lämpligaste sättet att ordna den lägre lantbruksundervisningen.

Den 30 april 1930 avgåvo utredningsmännen betänkande med förslag

i ämnet (stat. off. ulr. 1930: 9). över förslaget inhämtades yttranden från

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 109.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 109.

ett stort antal myndigheter och korporationer. Förslaget har emellertid icke

lett till någon mera genomgripande ändring i berörda undervisningsverksamhet.

Sedermera bemyndigade Kungl. Majit den 13 mars 1936 chefen för jordbruksdepartementet

att verkställa ny utredning i frågan. Med stöd härav

tillkallade departementschefen genom beslut samma dag såsom utredningsmän

professorn Th. V. E. Björkman, tillika ordförande, ledamöterna av

riksdagens andra kammare, hemmansägarna J. E. Andersson i Ovanmyra och

K. Hj. Gustafson i Dädesjö, rektorn G. B. Eliasson i Svalöv, sekreteraren i

Västerbottens läns hushållningssällskap E. A. Granström i Umeå, länsjägmästaren

A. E. Nyblom i Västerås, inspektrisen över undervisningen vid lanthushållsskolor

I. Osvald i Brogård samt byråchefen i lantbruksstyrelsen

O. A. Petterson. Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1936 års

lantbruksundervisningskonnnitté, hava den 6 oktober 1937 avgivit betänkande

med förslag angående den fasta lantbruksundervisningens ordnande

(stat. off. utr. 1937:33). över förslaget hava yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen

jämte styrelserna för samtliga lantbruks-, lantmanna- och

lanthushållsskolor samt samtliga förvaltningsutskott hos hushållningssällskapen

i riket, statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, skolöverstyrelsen

jämte vissa styrelser för folkhögskolor, lantbruksakademien, lantbrukshögskolan

jämte högskolans lärarråd, flertalet landstings förvaltningsutskott,

centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund jämte skogsvårdsstyrelserna

i riket, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, fackskolans för huslig

ekonomi lanthushållningsseminarium, Fredrika Bremerförbundets lanthushållningsseminarium,

Fredrika Bremerförbundet, riksförbundet landsbygdens

folk, Sveriges lantbrukslärareförbund, Sveriges agronomförbund,

svenska lantmannaskolornas lärarförening, svenska lanthushållsskolornas

förening, svenska lantbrukstjänstemannaföreningen, svenska lanthushållslärarinneföreningen,

Östergötlands lantmannaskoleförening och svenska

landsbygdens studieförbund. Därjämte lia vissa framställningar gjorts i

ärendet. Frågan om den lägre lantbruksundervisningens ordnande har därefter

varit föremål för ytterligare beredning inom jordbruksdepartementet,

varvid förslag i ämnet utarbetats.

Jag torde nu få underställa Kungl. Maj:t denna fråga.

Nuvarande organisation.

För den lägre lantbruksundervisningen finnas för närvarande i huvudsak

tre skilda skoltyper, nämligen lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor.

Lantbruksskolorna och lantmannaskolorna avse huvudsakligen

utbildning av landsbygdens manliga ungdom, under det att vid lanthushållsskolorna

utbildas den kvinnliga landsbygdsungdomen.

För närvarande upprätthållas 10 lantbruksskolor i södra och mellersta

Sverige, nämligen: Berga i Stockholms län (upprättad 1921), Ultuna i Upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

3

sala län (1848), Ulvhäll i Södermanlands län (1912), Bjärka-Säby i Östergötlands

län (1882), Bollerup i Kristianstads län (1912), Alnarp i Malmöhus

län (1861), Klagstorp i Skaraborgs län (1863), Varpnäs i Värmlands län

(1892 [1847]), Tomta i Västmanlands län (1888) och Vassbo i Kopparbergs

län (1856). I Norrland finnas två lantbruksskolor, nämligen Nordvik i

Västernorrlands län (1854) och i Umeå i Västerbottens län (1927 [1859]).

Gällande bestämmelser rörande lantbruksskolorna i Norrland finnas upptagna

i reglemente för dessa skolor den 19 oktober 1911 (nr 118) med däri

genom kungörelser 852/1919, 748/1920, 110/1925 och 26,1926 gjorda ändringar.

Bestämmelserna rörande lantbruksskolorna i övriga delar av landet

äro upptagna i reglemente den 29 januari 1926 (nr 26).

Lantbruksskolorna i Norrland omfatta två kurser, nämligen en teoretisk - praktisk helårskurs och en teoretisk vinterkurs. Lantbruksskolorna för

södra och mellersta Sverige omfatta ävenledes två kurser, nämligen en tvåårig,

närmast för utbildande av lantbruksförman avsedd kurs, samt en ettårig,

för beredande av allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning åt unga

lantmän avsedd kurs. De norrländska lantbruksskolorna hava till syfte att

meddela utbildning åt blivande brukare av inom denna landsdel allmänt förekommande

mindre och medelstora jordbruk.

För närvarande äro de egendomar, till vilka lantbruksskolorna i södra

och mellersta Sverige äro förlagda, i allmänhet av betydande storlek. Till

närmare upplysning härom har kommittén uppgjort en tablå (sid. 17 i kommitténs

betänkande), till vilken jag tillåter mig hänvisa.

I fråga örn äganderätten till skolorna må anmärkas, att skolegendomarna

Ultuna och Alnarp ägas av staten, Klagstorp, Vassbo, Nordvik och Umeå av

det hushållningssällskap, inom vars område egendomen är belägen, Bollerup

av en stiftelse samt övriga skolegendomar av enskilda ägare.

För vinnande av inträde i skolan fordras att hava fyllt 18 år, äga kunskaper

i svenska och räkning ungefärligen motsvarande vad som inhämtas i

folkskolan samt hava under minst ett år varit sysselsatt i lantbruksarbete.

Enligt gällande reglemente skall vid lantbruksskola i södra och mellersta

Sverige finnas en föreståndare, en förste lärare och en andre lärare samt

biträdande lärare i mån av behov. Vid skola i Norrland fordras utom föreståndare

endast en ordinarie lärare. Såsom behörighetsvillkor för att antagas

till föreståndare gäller att hava avlagt avgångsexamen från lantbruksinstitut

samt erhållit kompetensförklaring av lantbruksstyrelsen. Därjämte

fordras även väl vitsordad praktik i jordbruk.

Enligt gällande reglemente för skolorna i Norrland skall skolornas styrelse

bestå av ordföranden, vilken utses av lantbruksstyrelsen, samt tre ledamöter,

vilka utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, varjämte skolans

föreståndare skall vara självskriven ledamot av styrelsen. Enligt reglementet

för lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige utses styrelsen på samma

sätt, därest ej av Kungl. Majit för särskilt fall annorlunda bestämmes.

Såsom styrelse för vardera av lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tjänstgör styrelsen för vederbörande högskola och institut jämte lantbruksskolans

föreståndare.

För närvarande beviljas vissa statsunderstöd till ifrågavarande skolor.

Statsbidragen uppgå till lantbruksskola i södra och mellersta Sverige till

11,500 kronor årligen för varje skola och till skolorna i Norrland till 9,000

kronor. Därjämte gäldas av statsmedel kostnader för ålderstillägg, dyrtidstillägg

samt provisorisk avlöningsförbättring till fast anställda lärare ävensom

vissa bidrag till vikariatsersättningar.

Lantmannaskolor finnas av två typer, benämnda litt. A och litt. B, med

olika omfattning av undervisningen samt olika fordringar i fråga om elevernas

kunskaper vid inträdet i skolan.

Under läsåret 1937—1938 lia varit i verksamhet 41 lantmannaskolor. Deras

typ samt fördelning på olika län framgår av följande översikt:

Uppsala län:

Södermanlands »

Östergötlands »

Jönköpings »

Kronobergs »

Kalmar län, norra delen:

» » södra »

Gotlands län:

Blekinge >

Kristianstads »

Malmöhus län »

Hallands >

Göteborgs och Bohus >

Älvsborgs län, norra delen:

» » södra >

Skaraborgs län:

Värmlands »

Örebro »

Västmanlands »

Kopparbergs »

Gävleborgs >

Västernorrlands »

Jämtlands »

Västerbottens »

Norrbottens »

Jälla (B)

Strängnäs (B)

Höje (B) och Lunnevad (A)

St. Segerstad och Tenhult (båda B)

Grimslöv (A) och Markaryd (B)

Gamleby (A)

Högalid och Högsby (båda B)

Hemse (B)

Bräkne-Hoby (A)

Hammenhög (B), Osby (B), Tomelilla (A) och

Önnestad (A)

Skurup (B), Svalöv (A) och Vilan (A)

Katrineberg (A)

Dingle (B)

Färgelanda (A)

Fristad och Sätila (båda B)

Skara (B)

Kristinehamn (B), Kyrkerud (B) och Molkom (A)

Fellingsbro (B) och Kävesta (A)

Sala (B)

Mora (B)

Bollnäs (B)

Hussborg och Själevad (båda B)

Torsta (B)

Anderstorp och Degerfors (båda B)

Gran och Matarengi (båda B).

Gällande bestämmelser rörande lantmannaskolorna äro upptagna i reglemente

den 5 december 1919 (nr 856) nied däri genom kungörelserna nr 875/

1920, 113/1925 och 169/1928 gjorda ändringar.

Vid lantmannaskolorna skall anordnas en s. k. huvudkurs, som skall pågå

under minst 125 arbetsdagar. Jämte huvudkurs kan vid lantmannaskola

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

5

under läsåret anordnas en andra årskurs, likaledes om minst 125 arbetsdagar,

eller längre kurs å minst 215 arbetsdagar eller fortsättningskurs om

minst 95 arbetsdagar.

I gällande reglemente för lantmannaskolorna finnas närmare angivna de

ämnen, vari undervisning skall meddelas i de skilda kurserna. Undervisningen

i lantmannaskola av litt. B-typen, såvitt angår huvudkurs eller andra

årskurs, är i viss utsträckning begränsad i förhållande till undervisningen i

motsvarande kurser i skola av litt. A-typen. Detta sammanhänger därmed,

att av eleverna vid skola av litt. A-typen fordras större kunskapsmått än

i fråga om eleverna vid litt. B-typen. För inträde i skola av den senare typen

fordras av eleverna i huvudsak endast det kunskapsmått, som kan förvärvas

i folkskola. För vinnande av inträde i lantmannaskola fordras vidare ett

års förpraktik. Inträdesåldern är fastställd till 18 år.

Enligt gällande reglemente skall vid lantmannaskola finnas anställd en föreståndare

samt minst en eller, där såväl huvudkurs som längre kurs hålles,

minst två fast anställda lärare. Vid skola, som är förenad med folkhögskola

och har med denna gemensam föreståndare, vilkens huvudsakliga tjänstgöring

är förlagd till folkhögskola, skall utöver angivna antal finnas ytterligare

en fast anställd lärare. Därjämte skola vid behov anställas flera lärare.

Styrelse för lantmannaskola skall enligt gällande reglemente utgöras av

minst 5 personer, däribland skolans rektor, där sådan finnes, samt skolans

föreståndare, övriga ledamöter skola utses på det sätt och för den tid, som

av Kungl. Majit för varje särskild skola närmare bestämmes, då anslag till

skolan första gången beviljas.

Understöd till lantmannaskolorna utgår enligt kungörelse den 5 december

1919 (nr 857) med vissa angivna belopp till de särskilda kurserna samt till

parallellundervisning vid huvudkurs eller andra årskurs och därjämte med

erforderligt belopp till ålderstillägg och vikariatsersättningar enligt i kungörelsen

stadgade regler. Jämte detta ordinarie understöd ha på senare tid av

riksdagen anvisats anslag till ökat understöd (366/1935).

Utöver vad nu angivits utgår av statsmedel till föreståndare och lärare dyrtidstillägg

enligt kungörelse nr 476/1921 samt provisorisk avlöningsförbättring

enligt kungörelsen nr 240/1936.

Lantmannaskola skall såsom regel vara försedd med lämpligt skoljordbruk.

Lantbruksstyrelsen kan dock under vissa förutsättningar medgiva

befrielse från skyldigheten att hava skoljordbruk. Rörande lantmannaskolornas

organisation och ekonomiska förhållanden har kommittén upprättat

en tablå (sid. 26—31 i betänkandet). Jag tillåter mig, utöver vad förut anförts,

hänvisa till tablån.

Lant hushållsskolorna hava till uppgift att bibringa den kvinnliga ungdomen

på landsbygden de fackkunskaper, som äro behövliga för att kunna

sköta ett lanthushåll.

Under läsåret 1937/38 hava 40 lanthushållsskolor varit i verksamhet. Deras

fördelning på olika län framgår av följande översikt:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Stockholms län:

Uppsala »

Södermanlands »

Östergötlands »

Jönköpings »

Kronobergs »

Kalmar >

Blekinge »

Kristianstads »

Malmöhus »

Hallands »

Göteborgs och Bohus »

Älvsborgs län, norra delen:

» > södra »

Skaraborgs län:

Värmlands >

Örebro »

Västmanlands »

Kopparbergs >

Gävleborgs »

Västernorrlands »

Jämtlands »

Västerbottens »

Norrbottens »

Vackstanäs

Kumlan

Benninge

Borghamn och Rimforsa

St. Segerstad och Tenhult

Markaryd

Högsby

Bräkne-Hoby

Apelryd, Hammenhög, Osby och Tollarp

Fridhem, Åkersberg och Östra Grevie

Katrineberg

Dingle och Vendelsberg

Färgelanda

Sätila

Axvall och Bjärtorp

Kyrkerud och Uddeholm

Fellingsbro och Kävesta

Tärna

Mora och Snöån

Hälsingegården

Hussborg och Stöndar

Birka

Anderstorp, Strömsör och Vindeln

Gran och Matarengi.

Gällande bestämmelser rörande dessa skolor finnas upptagna i det den 12

december 1919 (nr 853) för dem utfärdade reglementet med däri genom

kungörelserna nr 750/1920 och 112/1925 gjorda ändringar.

Undervisningen vid lanthushållsskolorna meddelas antingen vid en kortare

kurs om minst 105 arbetsdagar eller ock vid en längre kurs om minst 165

arbetsdagar.

För inträde i ifrågavarande skolor fordras icke andra förkunskaper än

dem, som kunna inhämtas i folkskolan. Därjämte fordras att under minst

ett år allvarligt hava deltagit i de i ett lantmannahem förekommande göromål.

Inträdesåldern är bestämd till 16 år.

Enligt gällande reglemente för lanthushållsskola skola finnas en föreståndarinna

samt minst en lärarinna med full tjänstgöring. Skulle föreståndarinnan

ej bestrida full tjänstgöring, skall dessutom finnas anställd en extra

lärarinna.

I de fall, då lanthushållsskola är förlagd till samma plats som folkhögskola

eller lantmannaskola samt har med dylik skola gemensamma lokaler

och lärare, kan efter överenskommelse mellan skolornas styrelser folkhögskolans

eller lantmannaskolans föreståndare utses till rektor jämväl för

lanthushållsskolan.

Enligt gällande reglemente skall skolans styrelse utgöras av minst fem

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

7

personer, däribland skolans rektor, där sådan finnes, samt skolans föreståndarinna.

övriga ledamöter, av vilka minst två skola vara i orten bosatta

kvinnor, skola utses på det sätt och för den tid, som av Kungl. Majit

för varje särskild skola närmare bestämmes, då anslag till skolan första

gången beviljas.

I fråga om understöd och bidrag till lanthushållsskolorna av statsmedel

gälla i huvudsak samma bestämmelser som beträffande lantmannaskolorna.

Bestämmelserna härom finnas upptagna i kungörelserna nr 854/1919,

476/1921, 367/1935 och 351/1938. Ytterligare har från och med budgetåret

1936/37 anvisats statsbidrag till ersättning åt semestervikarie vid lanthushållsskola,

där lärare bestrida full tjänstgöring under mer än 300 dagar.

överinseendet över den lägre lantbruksundervisningen utövas av lantbruksstyrelsen

och där närmast av byråchefen å undervisningsbyrån, vilken

skall vara inspektör över nämnda undervisning. Emellertid har därjämte

särskild inspektris förordnats för övervakande av undervisningen vid

lanthushållsskolorna.

Huvuddragen av kommitténs förslag till den lägre lantbruksundervisningens

ordnande.

Innan jag närmare ingår på det inom departementet utarbetade förslaget

rörande organisationen av den lägre lantbruksundervisningen torde jag få

lämna en kortfattad översikt över huvudgrunderna av kommitténs förslag i

ämnet.

Kommittén har föreslagit, att de tre nuvarande lanbruksundervisningsanstalterna,

lantmannaskolor, lantbruksskolor och lanthushållsskolor, bibehållas.

Skolorna föreslås böra närmare sammanknytas med hushållningssällskapen.

Enligt kommitténs mening bör den gemenskap, som för närvarande

i icke ringa utsträckning förefinnes mellan de ifrågavarande skolorna

och folkhögskolorna, däremot upplösas. I fråga om lantmannaskolorna

har kommittén föreslagit, att den nuvarande uppdelningen i skolor av

två särskilda typer — litt. A och litt. B — skall upphöra. Skolorna böra sålunda

enligt kommitténs förslag vara av en enhetlig typ och hava till uppgift

att meddela kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande.

Huvudkurserna vid lantmannaskolorna avses bliva följande, nämligen en

vinterkurs örn minst 125 arbetsdagar, en fortsättningskurs till vinterkursen örn

minst 125 arbetsdagar, cn längre kurs örn minst 245 dagar samt en helårskurs.

Därjämte skola kunna anordnas vissa andra kurser. Enligt kommitténs

förslag skall i vinterkursen antalet ämnen, i vilka undervisning skall

meddelas, något begränsas och vissa ämnen, vilka enligt nu gällande bestämmelser

finnas särskilt upptagna i undervisningsschemat, sammanföras. Ä

andra sidan avser kommittéförslaget, att en utvidgad undervisning skall

meddelas i lantbruksekonomi och skogshushållning. Det nuvarande systemet

med meddelande av betyg i samtliga undervisningsämnen bör upphöra och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

betyg sålunda endast meddelas i följande ämnen: naturlära, jordbrukslära,

liusdjurslära, lantbruksekonomi och skogshushållning. I övriga ämnen bör i

betyget endast upptagas anteckning, huruvida eleven på ett tillfredsställande

sätt inhämtat den i ämnet meddelade undervisningen. Fortsättningskursen,

som skall innefatta såväl teoretisk som praktisk undervisning, skall

åsyfta att vidga och fördjupa den teoretiska undervisning, som meddelats

under vinterkursen. Vid den längre kursen skall undervisningen omfatta

vad för vinterkursen föreskrivits samt därutöver åsyfta fördjupning

och utvidgning av elevernas kunskaper. Helårskursen skall i likhet

med fortsättningskursen omfatta såväl teoretisk som praktisk undervisning.

Den teoretiska undervisningen skall motsvara i huvudsak den som

meddelas vid vinterkursen. Vid den praktiska undervisningen skola eleverna

övas i de vid skol jordbruket förekommande lantmannagöromålen. Särskilt

skall iakttagas, att undervisande handledning lämnas vid arbeten, som utbilda

elevernas arbetsfärdighet och förmåga att bedöma och planlägga olika

arbeten, samt att eleverna övas att rätt använda tekniska hjälpmedel, som

böra förekomma vid ett rationellt skött jordbruk.

I syfte att främja en praktisk inriktning av undervisningen har kommittén

föreskrivit, att lantmannaskola skall vara försedd med ett med hänsyn

till bygdens förhållanden och skolans ändamål lämpligt jordbruk. Skoljordbruket,

som skall drivas i skolans egen regi, skall stå i undervisningens

tjänst och huvudsakligen utnyttjas för demonstrationer och övningar samt

utbildning av eleverna i praktiska lantbruksarbeten.

I fråga om lantbruksskolorna avser kommittén, att dessa skolor

skola bliva av enhetlig typ med en tvåårig huvudkurs och hava till huvudsakligt

ändamål att utbilda arbetsledare och förmän vid lantbruket. De nuvarande

lantbruksskolorna i Norrland förutsätter kommittén skola ombildas

till lantmannaskolor med teoretisk-praktisk helårskurs. Enligt kommitténs

förslag skulle emellertid Kungl. Maj:t medgivas rätt att besluta, att

vid lantbruksskola anordnas en ettårig kurs. Vid lantbruksskolorna skall

meddelas såväl teoretisk som praktisk undervisning. Den teoretiska undervisningen

skall i huvudsak omfatta vad för lantmannaskolans vinterkurs föreskrivits,

därvid dock särskilt avseende skall fästas å förhållandena vid det

större jordbruket. För tillgodoseende av den teoretiska utbildningen skola

under kursen minst 150 hela dagar ägnas åt lektioner med därtill hörande övningar

och demonstrationer. Undervisningen vid skolan bör ordnas så, att

då teoretisk utbildning pågår varje elev erhåller omkring sex timmars undervisning

dagligen. Vid lantbruksskola skall synnerlig uppmärksamhet ägnas

åt utbildningen av elevernas arbetsskicklighet samt utvecklandet av deras förmåga

att rätt bedöma och planlägga olika arbeten. För ändamålet skola eleverna

övas i alla förekommande lantmannagöromål. Härvid skall särskilt

iakttagas, att undervisande handledning lämnas vid arbeten, som sådant

fordra, samt att varje elev övas att rätt använda de tekniska hjälpmedel, som

böra förekomma vid ett rationellt skött större jordbruk.

Den praktiska undervisningen skall enligt kommittéförslaget ordnas så,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

9

att varje elev lämnas tillfälle att genom särskilt anordnade turer i husdjursstallarna

erhålla grundlig praktisk insikt i alla olika arbeten vid en väl ordnad

husdjursskötsel samt dels genom att turvis tjänstgöra såsom arbetsförmän

öva sig att fördela och tillse olika arbeten, dels under tjänstgöring å

magasin eller i förrådsrum grundligt inlära där förekommande göromål och

dels i samband med sagda arbeten öva sig i förandet av dagsverkslistor och

journaler.

Lantbruksskola skall, enligt vad kommittén uttalat, vara förlagd till en

med hänsyn till skolans ändamål lämplig jordbruksegendom, vilken såsom

skoljordbruk skall stå i undervisningens tjänst och i erforderlig utsträckning

utnyttjas för utbildning av eleverna i praktiska lantbruksarbeten samt för

i samband med den teoretiska undervisningen anordnade demonstrationer

och övningar. Skoljordbruket skall i fråga örn utrustning och skötsel kunna

tjäna till förebild vid bedrivande av jordbruk i orten.

Vid skolan skall bedrivas sådan försöksverksamhet, som kan anses vara

för eleverna lärorik.

I fråga örn 1 a n t h u s h å 11 s s k o 1 o r n a anser kommittén, att dessas

uppgift liksom hittills bör vara att meddela kunskap i grunderna för skötseln

av ett lanthushåll. Den nuvarande kortare kursen är enligt kommitténs

mening förenad med stora brister. Den korta undervisningstid, som

vid denna kurs står till buds, medgiver icke en nöjaktig utbildning. Kommittén

föreslår därför, att denna kurstyp skall utgå ur lanthushållsskolornas

program. Kommittén förordar emellertid, att två kurser alltjämt skola

finnas vid dessa skolor, nämligen en örn minst 165 dagar (halvårskurs) och

en örn minst 300 dagar (årskurs). Vid sidan av dessa böra liksom vid lantmannaskolorna

anordnas kortare kurser av olika slag. Undervisningen vid

halvårskursen bör i huvudsak bibehållas i överensstämmelse med den, som

meddelas vid den nuvarande längre kursen. Vid halvårskursen skall sålunda

enligt kommittéförslaget meddelas undervisning i näringslära, hemmets

ekonomi, hälsolära och barnavård, hemvård, husdjurslära och mjölkhushållning,

trädgårdsskötsel samt slöjd. Undervisningen skall vara såväl

praktisk som teoretisk.

Vid årskurs skall undervisningen omfatta vad för halvårskurs är föreskrivet

samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av elevernas kunskaper

i där angivna ämnen, särskilt dem, som för elevernas framtida praktiska

verksamhet äro framför andra av betydelse.

Undervisningen bör ordnas så, att varje elev vid sidan av praktiska övningar

erhåller omkring tolv timmars teoretisk undervisning i veckan.

1 syfte att främja en praktisk inriktning av undervisningen bör även lanthushållsskola

vara försedd med ett med hänsyn till bygdens förhållanden och

skolans ändamål lämpligt jordbruk.

Lantmannaskola, som är förlagd till samma plats som lanthusliållsskola,

skall vara skyldig lämna lanthushållsskolan tillgång till lantmannaskolans

skoljordbruk för demonstrationer och övningar.

Rörande inträdesford ringarna vid ifrågavarande undervisnings
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 109.

anstalter föreslår kommittén, att härutinnan i huvudsak skall gälla, att inträdessökanden

skall hava genomgått folkskola eller ock på annat sätt förvärvat

motsvarande kunskapsmått samt, då fråga är örn inträde i lantmannaskolor

och lantbruksskolor, hava fyllt 18 år och under minst ett år varit

sysselsatt med lantbruksarbete. Inträdesåldern för eleverna vid lanthushållsskolorna

har bestämts till 17 år.

För vinnande av inträde vid fortsättningskurs vid lantmannaskola erfordras

enligt kommittéförslaget att hava genomgått vinterkurs eller ock på annat

sätt hava förvärvat motsvarande kunskapsmått. För inträde i ettårig

kurs vid lantbruksskola kräves att hava förvärvat sådana teoretiska kunskaper

i svenska språket, räkning och geometri samt naturlära, som finnes motsvara

vad som inhämtas under huvudkursens första arbetsår.

Beträffande lärarkrafterna vid lantbruksundervisningsanstalterna

föreslår kommittén böra stadgas, att vid varje skola skall finnas en föreståndare,

som leder, deltager i och ansvarar för undervisningen, samt det

antal ämneslärare, extra ordinarie ämneslärare och speciallärare, som kräves

för undervisningens behöriga upprätthållande.

Såsom kompetenskrav för alt bliva antagen till föreståndare eller lärare

vid ifrågavarande skolor har kommittén uppställt, bl. a., att vederbörande

avlagt agronomexamen, respektive avgångsexamen från lärarinnekurs vid

med statsmedel understött lanthushållningsseminarium, där ej lantbruksstyrelsen

på grund av särskilda skäl i visst fall beviljat undantag från detta villkor.

Såsom särskilt villkor för behörighet till föreståndarbefattning har föreslagits

skola gälla, att vederbörande under minst två läsår med goda vitsord

tjänstgjort såsom ämneslärare vid lantmanna- eller lantbruksskola respektive

lanthushållsskola och för behörighet som ämneslärare, att han under

sammanlagt minst två läsår med goda vitsord tjänstgjort som extra ordinarie

ämneslärare vid lantmanna- eller lantbruksskola respektive lanthushållsskola.

Lantbruksstyrelsen skall dock äga att, där särskilda skäl föreligga,

medgiva undantag från nu nämnda särskilda villkor.

Lärarna, vilka äro stadigvarande knutna till ifrågavarande skolor, skola,

enligt vad kommittén föreslagit, bilda ett lärarråd för behandling av skolans

angelägenheter.

Kommittén har även framlagt förslag till lönereglering för lärarna,

avseende dessas inplacering i den för befattningshavarna vid den

civila statsförvaltningen gällande löneplanen.

Vissa förslag hava även framlagts rörande förbättring i lärarnas

utbildning.

Enligt kommittéförslaget skall i regel för varje skola finnas en styrelse

bestående av minst fyra ledamöter jämte skolans föreståndare, vilken dock

icke äger att deltaga i beslut, som rör föreståndarens rätt eller ställning vid

skolan. Övriga styrelseledamöter, av vilka vid lanthushållsskola minst två

böra vara kvinnor, skola utses på det sätt och för den tid, som Kungl. Maj:t

för varje särskild skola närmare bestämmer.

Lantbruksundervisningsanstalt skall stå under inseende av lant
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

brukssty reisen saint vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i övrigt, som Kungl. Majit kan finna gott föreskriva.

Kommittén har slutligen framlagt vissa förslag angående större statsunderstöd

åt såväl skolorna som eleverna.

Efter denna kortfattade översikt över huvuddragen av kommitténs förslag

till lantbruksundervisningens ordnande torde jag få ingå pa närmare redogörelse

för innebörden av detsamma ävensom för kommitténs motivering

och de över förslaget avgivna yttrandenas innehåll. I sammanhang härmed

torde jag ock få klargöra min ståndpunkt till de föreliggande spörsmålen.

Allmän motivering till förslaget.

Kommittén har såsom motivering till förslaget att i huvudsak bibehålla

de nuvarande skoltyperna anfört, bland annat:

Den fasta lantbruksundervisningen i Sverige hade delvis gamla anor och

dess utveckling byggde på långvarig erfarenhet. Det undervisningssystem,

som sålunda utbildats, vore på det hela taget lämpligt för våra förhållanden

och därför i sina allmänna huvudlinjer väl värt att bibehållas. Visserligen

syntes det kunna ifrågasättas, huruvida den åtskillnad, som hittills gjorts

mellan lantbruks- och lantmannaskolor, även i fortsättningen vore motiverad

eller om icke de i båda skoltyperna innefattade kursformerna lämpligen

kunde anordnas inom ramen av en sammanfattande skoltyp, sorn alitsa

i sig upptoge både lantbruksskolan och lantmannaskolan. Kommittén hade

emellertid icke kunnat finna, att en dylik sammanslagning skulle medföra

några mera avsevärda praktiska fördelar, och da därtill benämningarna lantbruksskola

och lantmannaskola sedan länge vore fast rotade, hade kommittén

icke ansett sig böra föreslå någon förändring i berörda hänseende. Kommittén

hade vid sina studier på hithörande område kommit till den uppfattningen,

att ett efter omständigheterna mycket gott arbete utfördes vid våra

lantbruksundervisningsanstalter och att resultatet av detta arbete också med

hänsyn till förutsättningarna vore påfallande gott. Samtidigt hade kommittén

emellerid trott sig finna, att den fasta lantbruksundervisningen icke under

de senaste decennierna undergått den utveckling, som varit möjlig och

önskvärd, utan att fast mer en viss stagnation blivit märkbar: en väl stark

konservatism syntes hava gjort sig gällande inom undervisningen, skolorna

syntes icke hava kunnat skaffa sig ett tillräckligt grepp om jordbrukarungdomen

och från det allmännas sida — däri inbegripet flertalet hushållningssällskap

och landsting — hade skolorna icke ägnats så mycket intresse och

uppmuntran, som deras betydelse för jordbruksnäringen syntes kunna hava

motiverat.

I fråga örn lantbruksundervisningsanstalternas organisatoriska problem

har kommittén uttalat, att det vore erforderligt, att skolans äganderättsförhållanden

rationaliserades. Enligt kommitténs mening borde bakom varje

skola slå en organisation, som kunde garantera skolans vederbörliga upprätthållande

och ekonomiskt svara för de förpliktelser, som kunde Idiva en

följd av statens bistånd åt skolan.

Beträffande undervisningens anordnande har kommittén ansett, att sär
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

skill i fråga om lantbruks- och lantmannaskolorna vissa reformer vore påkallade.

Till utveckling av sin uppfattning härutinnan och med avseende

å undervisningens allmänna läggning vid skolorna har kommittén anfört,

bland annat:

Den teoretiska undervisningen vid dessa skolor borde i möjligaste mån inriktas

på de kunskapsområden, som vore av väsentlig betydelse för den blivande

jordbrukaren. I allmänhet borde undervisningen mera än hittills koncentreras

på huvudämnena, därvid ej minst lantbruksekonomien med handelslära

och föreningskunskap borde uppmärksammas. Inom de delar av

landet^ där skogsbruket spelade en väsentlig roll, borde skogshushållning

ingå såsom viktig del av undervisningen vid lantmanna- och lantbruksskolorna.

För kommittén stöde det nämligen klart, att det behov av kunskap

örn skogens bästa utnyttjande och vård, som jordbrukarna i större delen av

vart land behövde, bäst tillgodosåges genom undervisningens huvudsakliga

förläggande till dessa skolor jämsides med lantbruksundervisningen. Å andra

sidan syntes vissa i de nuvarande kurserna ingående ämnen, vilka för

den praktiska jordbrukaren ägde mindre omedelbart intresse, böra begränsas

i omfattning eller helt uteslutas, överhuvud taget borde vid undervisningens

planläggning strängt iakttagas, att lantbruks- respektive lantmannaskolan

finge karaktären av en verklig yrkesskola för jordbrukare.

Den praktiska inriktningen av undervisningen borde även komma till uttryck

i formerna för undervisningens meddelande. Demonstrationer samt

övningar av olika slag borde komma till flitig användning. I vissa fall borde

även i lantmannaskolan elevens utbildning innefatta praktiskt arbete i

lanthushållning med i förekommande fall skogsbruk. Eleverna borde i möjligaste

man vänjas vid självverksamhet i studiearbetet, ty endast därigenom

erhölles erforderlig garanti för att eleven finge största varaktiga behållning

av vistelsen vid skolan och att han sedermera bleve i stånd att på bästa

sätt följa och tillgodogöra sig de genom försöksverksamheten och i annan

ordning vunna framstegen på jordbrukets område.,

Undervisningen vid lantbruksundervisningsanstalterna borde i främsta

rummet syfta till att eleverna lära sig förstå grunderna för lanthushållningen

och sambandet mellan företeelserna på detta område. Försiktighet borde

iakttagas i fråga om krav på detaljerade minneskunskaper. över huvud

taget bolde ett alltför stort pensum med åtföljande stark forcering i undervisningen

undvikas. Det vore bättre, att eleverna finge lära sig ett något

mindre omfattande kunskapsstoff grundligt, än att ett större förelägges dem

med sannolik risk, att det ej hunne smältas.

En lantbrukets ungdomsskola borde emellertid beakta, att den icke finge

taga till uteslutande uppgift att meddela kunskaper. Den borde därutöver

söka stärka ungdomens tro på jordbruket samt väcka kärlek till yrke och

hembygd. Den borde också vinnlägga sig om att utgöra ett gott hem för

eleverna under deras vistelse vid skolan, att skapa trevnad för dem och

att verka främjande på deras personliga utveckling.

Yttrandena.

I det övervägande flertalet av de avgivna yttrandena har kommitténs förslag

ansetts lämpligt att läggas till grund för en omorganisation av den lägre

lantbruksundervisningen. I åtskilliga hänseenden hava emellertid framställts

yrkanden örn ändringar i förslaget.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 109-

I fråga om förslagets allmänna läggning har lantbruksstyrelsen framhållit,

att kommittén icke kan anses hava nog beaktat nödvändigheten av att

giva lantbruksundervisningen en tillräckligt stor dragningskraft för den

jordbrukande ungdomen. Lantbruksstyrelsen har icke funnit kommitténs

förslag innefatta några i stort sett reformerande uppslag på ifrågavarande

område. Lantbruksstyrelsen har härutinnan anfört, bland annat:

Huvudvikten måste läggas vid att ordna undervisningen vid utbildnings - anstalterna så, att dessa i och för sig utövade stark dragningskraft på jordbrukets

utövare och dess ungdom. En ökning av denna dragningskraft

måste, om den skall bliva av bestående värde, resultera i ett anpassande av

undervisningen i såväl teoretiskt som praktiskt avseende efter kraven i olika

delar av landet samt ett sådant ordnande av vederbörande skola, att allmänheten

övertygades om att vid skolan leves ett starkt, i intim förbindelse med

lanthushållningen stående liv. Skolan skulle örn möjligt vara ett centrum,

dit jämväl den, som redan förskaffat sig grundläggande utbildning på lantbrukets

olika områden, gärna vände sig för att hämta nya impulser.

Det syntes lantbruksstyrelsen som om kommittén vid fullgörandet av sitt

uppdrag knappast i tillräcklig grad haft dessa synpunkter för ögonen. Förslaget

innefattade icke några i stort sett reformerande uppslag i lantbruksundervisningsfrågan

utan resulterade huvudsakligen i ändrade detaljföreskrifter

och förslag, som visserligen på en hel del punkter vore beaktansvärda

men som knappast vore ägnade att förverkliga det därmed avsedda

syftet, nämligen att anpassa utbildningen på sådant sätt, att den bleve verkligen

lockande.

Lantbrukshögskolans styrelse har uttalat, att det syntes styrelsen tvivelaktigt,

huruvida de åtgärder, som föreslagits i fråga om undervisningens

reformerande, kunde anses medföra åsyftat resultat. Då yrkesundervisningen

åt landsbygdens ungdom vore av största vikt som led i strävandena att

skapa ökat intresse för arbetsuppgifterna och förbättrad utkomst åt denna

ungdom, vore det angeläget, att tillräckligt antal skoltyper uppställdes för

att motsvara även uppkomna specialbehov. Att kommittén ej upptagit förslag

till specialutbildningen utgjorde enligt styrelsens mening en allvarlig

brist.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott har framhållit önskvärdheten

av att skolor upprättades, som gåve möjlighet för personer utan någon

som helst föregående kännedom örn jordbruksarbetet att erhålla utbildning

för jordbruket. Utskottet har härvid särskilt tänkt på arbetslös ungdom

inom industrien.

Lantbrukshög skolans lärarråd har ansett, att särskilda kortare kurser

böra anordnas för småbrukare.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har även framfört önskemål om vissa

mera speciellt lagda kurser.

Agronomen A. Olsson vid lantmannaskolan i Skurup har föreslagit anordnande

av kurser, som äro kombinerade med studier i hemmet.

I vissa yttranden har uttalats, alt kommittén icke ägnat tillräcklig uppmärksamhet

åt frågan om behovet av skolor i olika delar av landet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Departements- Den snabba utveckling i tekniska hänseenden och det vittomfattande veehejen.

tenskapliga forskningsarbete, som under senare år ägt rum på jordbruksområdet,

göra det i hög grad nödvändigt för jordbrukets utövare att i avsevärt

större utsträckning än förut skaffa sig en sådan praktisk och teoretisk utbildning,

som ger dem möjlighet att följa och tillgodogöra sig de nya framstegen

och rönen. Jordbrukets arbetsproblem och andra frågor av driftsekonomisk

art, liksom ock det organisationsarbete bland jordbrukarna för avsättning

av lantbruksprodukter, som under senaste tider genomförts, ställa numera

större krav än förr på jordbrukarnas ekonomiska skolning. Utbildningsmöjligheterna

för jordbrukets ungdom i nu berörda hänseende torde huvudsakligen

vara att finna i de lantbruksundervisningsanstalter, varom nu är

fråga. Att dessa skolor kunna erbjuda den undervisning och hava de resurser

i övrigt, som tiden kräver, är därför av den allra största betydelse för vårt

jordbruks vidare utveckling. Det arbete, som hittills nedlagts vid skolorna för

den såväl manliga som kvinnliga ungdomens utbildning, måste betraktas såsom

mycket förtjänstfullt och dessa undervisningsanstalter torde få anses lia fyllt

sin uppgift i den mån detta varit möjligt inom den ekonomiska och organisatoriska

ram som varit uppdragen för dem. Emellertid tolde med hänsyn till

den förutberörda utvecklingen inom jordbruket en modernisering av dessa

läroanstalter numera vara av behovet påkallad. Såsom av kommittén och

även i yttranden framhållits synes elevfrekvensen vid skolorna icke vara av

önskvärd omfattning, vilket torde sammanhänga därmed, att undervisningen

vid skolorna och dessas utrustning icke längre kunna anses helt tillfredsställande.

Skolorna torde därför böra erhålla en organisation och tillförsäkras

sådana resurser, som gör det möjligt för dem att motsvara de stegrade

kraven.

Vid den nygestaltning av undervisningen på jordbrukets område, som sålunda

enligt min mening nu bör komma till stånd, anser jag, att det i första

hand bör övervägas att bygga på de nuvarande skolformerna och vidare utveckla

dessa. De nuvarande tre skolformerna, lantmanna-, lantbruks- och

lanthushållsskolorna, lia vunnit en sådan stadga och tradition, att ett förkastande

av desamma endast bör ifrågakomma, därest bärande skäl kunna

framföras därför. I likhet med kommittén finner jag icke anledning föreligga

att vidtaga en så genomgripande förändring utan förordar, att de tre

nuvarande skolformerna bibehållas. Organisationen av skolorna torde främst

böra taga sikte på att anpassa undervisningen såväl i teoretiskt som praktiskt

avseende så, att den kan möta olika krav i fråga om utbildningens läggning

och lätt anpassa sig efter de växlande fordringar, som till följd av den

fortskridande utvecklingen framdeles kunna uppkomma. Skolorna böra därför

under statsmakternas kontroll erhålla en ganska avsevärd frihet med avseende

å undervisningens anordnande. Härigenom synas de i ett flertal yttranden

framförda önskemålen på speciella utbildningskurser kunna tillgodoses.

Undervisningen torde givas en praktisk inriktning och i möjligaste mån

taga sikte på de kunskapsområden, som äro av väsentlig betydelse för jordbrukets

utövare. Särskilt torde härvid uppmärksammas önskvärdheten av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

15

att eleverna bibringas insikter om jordbrukets ekonomiska frågor och den

av tidens utveckling nödvändiggjorda ekonomiska samverkan mellan jordbrukets

utövare. I vad mån en god undervisning i berörda ämnen kunna

bibringas eleverna är i hög grad beroende på lärarnas egna kunskaper och intresse

för dessa frågor. Att tillse att lärarna äga goda förutsättningar att

fullgöra sin uppgift i nu ifrågavarande hänsende torde bliva en icke oviktig

uppgift för skolornas styrelse. Vid sidan av vad jag nu anfört bör emellertid

beaktas, att skolan även har till uppgift att skänka en viss grad av allmänbildning.

Vid den nu ifrågasatta omorganisationen av skolorna torde jämväl

böra eftersträvas att fastare förankra dem hos de korporationer, som

representera de lokala jordbruksintressena i de trakter, där skolorna äro

belägna. Först när så kan ske torde det vara att förvänta, att ett verkligt

levande intresse för skolorna skall växa fram hos den jordbrukande befolkningen.

I samband härmed torde ock böra övervägas, att på ett mera ändamålsenligt

sätt än vad nu är förhållandet ordna äganderätten till skolorna.

Såsom jag förut antytt måste en omorganisation av ifrågavarande undervisningsanstalter,

därest den skall lia några utsikter att nå sitt syfte, förbindas

med ett bättre ekonomiskt stöd åt skolorna. Bland annat torde utrustningen

nu på många håll vara bristfällig och i behov av förbättring. För

att möjliggöra en god undervisning böra lantmanna- och lanthushållsskolorna,

därest detta syfte icke befinnes kunna tillgodoses genom användande av

närbeläget välskött jordbruk, vara försedda med eget jordbruk, som kan användas

för demonstrationer. Flerstädes saknas emellertid sådant jordbruk.

Med de ekonomiska resurser, över vilka skolorna för närvarande förfoga,

finnas små möjligheter att avhjälpa dessa brister, och icke heller torde medel

finnas för en vidare utveckling av undervisningen på sätt jag i det föregående

förordat. Att från orterna, där skolorna äro belägna, erhålla ett

sådant ekonomisk stöd att en reformering av skolorna därmed skall bliva

möjlig, lärer icke vara att påräkna, varför det torde vara erforderligt att statsmakterna

träda emellan för att lämna det ekonomiska bistånd, som skäligen

fordras för omorganisationens genomförande. Att i samband med den nu

ifrågasatta omgestaltningen av undervisningen ingå på frågan rörande skolornas

antal eller lämpliga belägenhet synes icke vara nödvändigt utan detta

spörsmål torde få avgöras från fall till fall i sammanhang med beviljandet

av ekonomiskt stöd åt skolorna från statens sida.

Förslaget rörande lantmannaskolorna.

Rörande lantmannaskolornas uppgift har kommittén anfört i huvudsak

följande.

Lantmannaskolan bolde utgöra den allmänna formen för meddelande av

grundläggande fackutbildning åt blivande jordbrukare. Lantmannaskolan

borde söka tillgodose både det större och det mindre jordbrukets intresse.

Skolan borde inrikta sig på att giva sina elever en god teoretisk grund för

yrkesutövandet och därutöver, så långt möjligt, liven uppövad färdighet i att

bemästra olika problem, som kunde väntas möta vid verksamhet inom det

praktiska jordbruket. Vid sidan härav borde lantmannaskolan medverka

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

vid utbildningen av medhjälpare och funktionärer avseende statsunderstödd

eller därmed jämförbar verksamhet till jordbrukets främjande. Kommittén

syftade härvid, bland annat, på utbildningen av kontrollassistenter och

vandringsrättare ävensom funktionärer i jordbrukarnas ekonomiska organisationer.

Kommittén ansåge lantmannaskolan böra hava karaktären av

ren yrkesskola för jordbrukare.

Såsom framgår av vad förut anförts har kommittén föreslagit, att den nu

förefintliga skillnaden mellan lantmannaskolor av s. k. A-typ och B-typ skall

upphöra.

I fråga om undervisningens organisation har kommittén ansett denna böra

ordnas så, att vid ifrågavarande skolor i regel må anordnas följande huvudkurser,

nämligen en vinterkurs örn minst 125 arbetsdagar, en fortsättningskurs

om likaledes minst 125 arbetsdagar, en längre kurs örn minst 245 arbetsdagar

och en helårskurs. Därjämte anser kommittén, att även andra undervisningskurser

skola kunna ordnas vid skolorna. Kommittén har understrukit

vikten av att lantmannaskolan får ett icke ringa mått av frihet i fråga örn

undervisningens organisation och anordnande.

Beträffande vinterkursen har kommittén anfört, bland annat:

Kommittén hade ej kunnat undgå att beakta den svaghet i utbildningshänseende,

som en enbart till vinterhalvåret förlagd kursform måste lida av. Ur

växtodlingssynpunkt vore denna del av året praktiskt taget händelselös och

gåve ej tillfälle till sådana demonstrationer och övningar, som lämpligen borde

levandegöra och komplettera den teoretiska undervisningen. För undervisningen

av den ungdom, lantmannaskolan vore avsedd att tjäna, vore

onekligen behovet av tillgång å i gång varande jordbruk som demonstrationsmaterial

ofta stort, då denna ungdoms praktiska erfarenhet på området

ofta vore mycket begränsad. Med hänsyn till svårigheten för det stora flertalet

av blivande elever att för sin yrkesutbildning kunna ägna annan tid

av året än vintern, då deras arbetskraft med minsta olägenhet kunde avvaras

för jordbruket hemma, måste dock en kursform finnas, som avpassats därefter.

Bortsett härifrån måste den nuvarande teoretiska s. k. femmånaderskursen

anses vara väl kort. Med hänsyn till jordbrukets numera ganska

komplicerade produktions- och driftsförhållanden vore det utan tvivel önskvärt,

att ifrågavarande allmänna utbildningskurs kunde göras icke obetydligt

längre. Kommittén hade övervägt olika alternativ till en utvidgning av

den nuvarnde femmånaderskursens lästid men icke kommit till någon fullt

tillfredsställande lösning. Kommittén hade därför funnit sig böra föreslå,

att den nuvarande vinterkursen bibehölles med oförändrad minimikurstid.

I fråga om fortsättningskursen har kommittén uttalat i huvudsak:
Kommittén

hade varit tveksam, huruvida denna kurs lämpligen borde bibehållas

såsom ordinarie beståndsdel i lantmannaskolans kursplan. Löst

fogad till vinterkursen, som den vore, måste den nämligen ur pedagogisk

synpunkt anses äga icke obetydliga brister. För en elev vid vinterkars,

som kanske först inemot våren skulle bestämma sig för deltagande i fortsättningskurs,

när som alternativ oftast stöde verksamhet vid praktiskt jordbruk,

bleve vidare resultatet lätt, att intresset för fortsatt utbildning finge

vika. Den nuvarande elevfrekvensen vid fortsättningskursen syntes giva

belägg härför. Kommittén hade emellertid ansett, att åtgärder borde kunna

vidtagas, som kunde göra fortsättningskursen mera lockande och även mera

givande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Fortsättningskursen plägade taga sin början omedelbart efter vinterkursens

slut samt avslutas i augusti månad. Kommittén ansåge det vara olämpligt,

att denna kurs, som med hänsyn till sin förläggning till sommarhalvåret

naturligt borde givas en utpräglat praktisk inriktning, avslutades så långt

före vegetationsperiodens slut, helst som det för eleverna borde vara av

mindre intresse att vid sagda tidpunkt bliva lediga för praktiskt arbete inom

jordbruket eller annan verksamhet. För att syftet med kursen bättre

skulle kunna tillgodoses föresloge kommittén, att kurstiden utökades fran

95 dagar till minst 125 arbetsdagar.

Med avseende å den längre kursen har kommittén anfört:

Ur pedagogisk synpunkt syntes denna längre kurs avgjort vara att föredraga

framför kombinationen vinterkurs—fortsättningskurs. Aven om den s.

k. längre kursen icke kunde väntas vinna något mera allmänt insteg i lantmannaskoleundervisningen,

hyste kommittén likväl den uppfattningen, att

närmast för det större bondejordbruket inom slättbygdsomradena derna

kurs borde tillmätas betydelse, och det förefölle vara anledning antaga, att

denna betydelse framdeles bomme att ökas. Kommittén ville därför föreslå

att även denna kurstyp fortfarande upptoges bland lantmannaskolornas

huvudkurser och med oförändrad benämning. Kommittén ville framhålla,

att de skäl, som nyss framförts för en utökning av kurstiden avseende den

s k fortsättningskursen, med samma styrka gällde även beträffande den s.

k. längre kursen. Kommittén föresloge i överensstämmelse härmed, att den

längre kursen bestämdes skola fortgå minst 245 arbetsdagar.

Utöver nu berörda former av huvudkurser, vilka upptagas redan i gällande

undervisningsreglemente, har kommittén föreslagit en ny kursform, benämnd

helårskurs, med kombinerad teoretisk och praktisk utbildning.

Kommittén har såsom motivering för denna kurs anfört, bland annat:

För de ungdomar, som hittills önskat erhålla ordnad undervisning i lantbrukets

olika arbeten, hade utbildning vid lantbruksskola varit den utväg,

som stått öppen. Då emellertid lantbruksskolan, sådan den organiserats i

södra och mellersta Sverige, hade utbildningen av arbetsförmän såsom sin

huvuduppgift, hade ej heller denna skolform bjudit blivande brukare vid

mindre och medelstora jordbruk lämpligast möjliga utbildning. 1 viss utsträckning

hade vidare praktisk jordbruksutbildning, varom har vore Daga,

kunnat erhållas vid vissa elevjordbruk. Det vöre emellertid kommitténs

uppfattning, att sådan elevutbildning icke kunde ersätta den ordnade praktiska

undervisning rörande lämpliga arbetsmetoder m. m. som kunde meddelas

vid en skola. Inför denna situation hade det synts kommittén vara

en angelägenhet av stor vikt att söka utforma en skoltyp, som i sig förenade

lantmannaskolans teoretiska undervisning med lantbruksskolans praktiska

utbildning, i den mån denna senare kunde vara av betydelse närmast

för en brukare av ett mindre eller medelstort jordbruk. Kommittén hade

ansett lösningen kunna vinnas genom anordnandet inom lantmannaskolans

ram av cn ettårig kurs, förlagd till en skolegendom av den storlek och beskaffenhet,

att eleverna kunde beredas praktisk utbildning under deltagandet

i arbetet inom gårdsdriftens samtliga grenar. Vid sådan kurs borde tor övrigt

också lämpliga förutsättningar kunna skapas för undervisning avseende

jordbrukets s. k. binäringar.

Kommittén har ansett, att även andra former för huvudkurser

än nu nämnda böra kunna komma i fråga vid lantmannaskolan. Enligt

kommitténs uppfattning är det synnerligen önskvärt, att lantbruksunder
Bihang

till riksdagens protokoll 19.19. 1 sami. Nr 109. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl: Maj:ts proposition nr 109.

visningen söker pröva sig fram även efter nya vägar. Kommittén understryker,

att lantmannaskolan aldrig får arbeta schablonmässigt utan ständigt

måste sträva efter ökad effektivitet och utveckling. I sådant syfte är

enligt kommitténs mening en viss experimentverksamhet ett viktigt hjälpmedel.

Kommittén har därför ansett, att Kungl. Majit bör äga medgiva

rätt för lantmannaskola att upptaga till prövning sådan ny kursform, som

kan anses äga förutsättningar att berika lantbruksundervisningen.

Kommittén har vidare framhållit, att lantmannaskolans undervisningsverksamhet

naturligtvis icke bör begränsas till de typer av relativt omfattande

kurser, som kommittén här betecknat såsom huvudkurser. Tvärtom

bör lantmannaskolan enligt kommitténs mening så långt möjligt tagas i anspråk

jämväl för kortare undervisningskurser av skilda slag,

däribland lämpligen även repetitions- och fortbildningskurser för förutvarande

elever vid skolan, liksom också för utbildningskurser avseende särskilda

ändamål (specialkurser). Redan för närvarande torde, enligt vad

kommittén vidare anfört, möjligheter föreligga att erhålla statsbidrag för anordnande

av dylika kortare kurser. Kommittén har emellertid icke närmare

ingått på denna undervisningsfråga, då detta problem legat utanför dess

uppdrag.

I detta sammanhang har kommittén även berört frågan om inrättande av

särskilda undervisningsanstalter för småbrukare men avvisat tanken härpå.

Emellertid har kommittén framhållit vikten av, att kortare undervisningskurser

ordnas för fyllande av behovet av undervisning för berörda kategori

av lantbrukare.

I sitt betänkande har kommittén lämnat en ingående motivering till sina

förslag i fråga om undervisningens innehåll och anordnande. Elium beslut

av riksdagen icke torde erfordras i åtskilliga av där berörda frågor och ej

heller Kungl. Majit lärer böra i denna ordning taga ställning till vissa av de

där behandlade spörsmålen, synes likväl lämpligt för att få det föreliggande

förslaget mera allsidigt belyst, att de framlagda studieplanerna bringas till

riksdagens kännedom.

Beträffande läroämnena vid vinterkursen innebär kommittéförslaget

i huvudsak följande:

Kommittén har förordat, att det för närvarande i vinterkursens undervisningsplan

upptagna ämnet medborgarkunskap finge utgå ur planen. I

fråga om svenska språket, räkning och geometri har kommittén uttalat, att

det för varje jordbrukare måste anses vara icke blott ägnat att skänka personlig

tillfredsställelse ulan också av stort praktiskt värde att äga goda kunskaper

i dessa ämnen. Emellertid har kommittén ansett, att lantmannaskolan

i detta hänseende icke lämpligen kunde medverka i vidare mån, än att

eleverna vid skolan erhölle det mått av kunskap i berörda ämnen, att eleverna,

vad denna förutsättning anginge, utan svårighet kunde följa undervisningen

i skolans fackämnen. Beträffande naturläran har kommittén anfört,

att i fråga om denna i viss mån gällde vad nyss sagts om svenska språket,

nämligen att ämnet i lantmannaskolans kursplan icke borde intaga större

plats än som är nödvändigt för att en tillfredsställande grundval skulle

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109-

19

erhållas för den fortsatta undervisningen i de tillämpade lantbruksämnena.

Undervisningen i fältmätning och avvägning har kommittén ansett i regel

hava en i jämförelse med andra läroämnen för stor plats i lantmannaskolans

undervisning. Ämnet bör därför ytterligare beskäras. Detsamma har synts

kommittén böra gälla om undervisningen i ritning. I jordbruks- och husdjurslöra

bör undervisningen i vinterkursen enligt kommitténs mening liava

ungefär den omfattning, som nu är vanlig. De nuvarande förhållandena

inom jordbruket ha synts kommittén motivera en viss omläggning av lantbruksundervisningen

så till vida, att betydligt ökad uppmärksamhet ägnas

åt de ekonomiska problemen. Undervisningen rörande dessa problem bör

sammanföras i ett ämne: lantbruk sekonomi, vilket i fortsättningen bör bliva

ett av huvudämnena inom lantbruksundervisningen. Även skogshushållningen

har kommittén funnit i regel med skäl kunna göra anspråk på en mera framskjuten

plats i vinterkursens undervisningsprogram. I fråga om de rena

jordbruksbygdernas skolor har kommittén ansett ämnet blott kunna

göra anspråk på ett mindre antal lärotimmar. Intresset bör här koncentreras

på husbehovsvirkesfrågor och skogskultur. I fråga örn de utpräglade

skogsbygdernas skolor har kommittén hållit före, att

ämnet skogshushållning bör vara fullt likvärdigt med jordbrukets huvudämnen

-— jordbruks- och husdjurslära samt lantbruksekonomi — och få

motsvarande utrymme på ämnesschemat. Härvid bör, förutom en tämligen

grundlig kunskap i den skogsekonomiska delen av ämnet, även en

icke obetydlig allmän orientering i hela ämnet kunna givas. I de blandade

jordbruks- och skogsbygdernas skolor slutligen bör

enligt kommitténs mening å skolschemat så stor plats beredas ämnet skogshushållning,

att även här en ganska grundlig skogsekonomisk kunskap kan

inhämtas jämte kunskap i enklare beståndsvård, gallring m. m. Härutöver

har kommittén ansett böra medhinnas så mycket av övriga delar av ämnet,

att intresse för god skogsvård i allmänhet väckes.

Den stora betydelse för jordbrukets ekonomi, som ligger i en tillfredsställande

lösning av jordbrukets byggnadsfrågor, har föranlett kommittén

att tillerkänna byggnadsläran en jämförelsevis framskjuten plats i lantbruksundervisningen.

Vid undervisningen i ämnet synes kommittén huvudvikten

böra läggas vid bibringandet av förståelse för hur olika inredningsarbeten

lämpligast böra planläggas och utföras. Åt undervisning i trädgårdsskötsel

har kommittén anslagit ett mindre antal undervisningstimmar.

Även i övriga uti vinterkursens nuvarande program ingående ämnen: mjölkhushållning,

sjukvårds- och hovbeslagslära samt lantbruksbokföring bör enligt

kommitténs mening undervisning meddelas i fortsättningen.

Kommittén har, såsom framgår av vad förut berörts, ansett, att visst sammanförande

av skilda ämnen borde äga rum och betygssättningen begränsas

endast till vissa huvudämnen. Kommittén har härom anfört, bland annat:

Vid prövning av den nu gällande uppdelningen av undervisningen på olika

läroämnen hade kommittén icke kunnat undgå att fästa sig vid den stora

splittring, som kännetecknar undervisningsplanen. Nu använda, av lantbruksstyrelsen

fastställda betygsformulär avseende vinterkurs vid lantman
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

naskola redovisade sålunda kunskapsbetyg i ej mindre än 23 ämnen. Kommittén

kunde icke finna detta vara lämpligt. Kommittén hyste den uppfattningen,

att kursplanen borde så uppställas, att den omedelbart gåve uttryck

för vad som vore det väsentliga i undervisningsprogrammet. I konsekvens

härmed borde enligt kommitténs mening betyg givas allenast i de

ämnen, som kunde betraktas som kursens huvudämnen. Kommittén föresloge,

att räkning och geometri sammanfördes till ett ämne, att naturläran

i betygshänseende betraktades såsom ett enda ämne, att fältmätning och avvägning

samt del av linearritning finge ingå under ämnet jordbrukslära, att

mjölkhushållning samt sjukvårds- och hovbeslagslära finge ingå under ämnet

husdjurslära, att lantbruksbokföring finge ingå under ämnet lantbruksekonomi

samt att del av linearritning finge ingå under ämnet byggnadslära.

Kommittén föresloge vidare, att endast ämnena naturlära, jordbrukslära,

husdjurslära och lantbruksekonomi samt — där ämnet hade större omfattning

— skogshushållning betraktades såsom betygsämnen i lantmannaskolas

vinterkurs. Uti övriga här upptagna ämnen — svenska språket, räkning

och geometri, byggnadslära, trädgårdsskötsel och i vissa fall skogshushållning

— borde betyget endast upptaga anteckning om huruvida eleven

på ett tillfredsställande sätt inhämtat den i ämnet meddelade undervisningen.

Kommittén har framhållit vikten av, att undervisningen vid kursen i stor

utsträckning finge formen av övningar och demonstrationer samt vidare uttalat,

att antalet lektionstimmar i medeltal icke bör överstiga sex per undervisningsdag.

I anslutning till vad kommittén sålunda anfört angående undervisningens

innehåll och anordnande vid vinterkursen har kommittén framlagt följande

förslag till timplan för kursen:

Förslag till undervIsnlngsplan för lantmannaskolans vinterkurs

(antal undervisningstimmar per elev)

Läroämne

■

Jordbruksbygd

Jordbruks- och

skogsbygd

Skogsbygd

Före-

läsa.

Övn.

Sta

Före-

läsn.

Övn.

Sta

Före-

läsn.

övn.

Sta

Naturlära....................

*60

210

70

*60

210

70

>60

210

70

Jordbrukslära................

120

»60

180

100

8 60

160

100

»50

150

Husdjurslära ................

4120

60

180

4100

60

160

O

o

60

160

Lantbruksekonomi ..........

90

6 80

170

75

8 75

150

70

5 70

140

Skogshushållning ............

10

10

20

40

40

80

80

120

200

Trädgårdsskötsel ............

10

—

10

10

—

10

10

—

10

Byggnadslära ................

15

15

30

15

15

30

15

15

30

Svenska språket..............

—

30

30

—

30

30

—

30

30

Räkning och geometri........

—

40

40

—

40

40

—

40

40

Specialföreläsningar ..........

20

—

20

20

—

20

20

—

20

Summa

445

305

750

420

330

750

455

395

850

1 Därav fysik 15 t., kemi 20 t., botanik 20 t. och geologi 5 t. — 2 Därav kemi 5 t. och botanik

5 t. — 8 Därav fältmätning och avvägning m. m. 15 t. — 4 Därav sjukvårdslära 20 t. och

mjölkhushållning 10 t. — 5 Därav lantbruksbokföring 50 t.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Mårds proposition nr 109.

Med avseende på undervisningens innehåll och anordnande beträffande

övriga huvudkurser har kommittén ansett, att i stort sett borde

gälla, vad kommittén i det föregående anfört i fråga om vinterkursen. Sålunda

borde även för dem undervisningen vara koncentrerad på huvudämnena

och utmärkas av praktisk inriktning. Liksom vid vinterkursen borde,

enligt kommitténs mening, stor vikt läggas vid övningar och demonstrationer,

och de rikare möjligheter härtill, som sommarhalvåret erbjöde, borde

väl tillvaratagas. Kommittén framhåller vidare, att, där så lämpligen kunde

ske, jämväl praktiska övningar i lantbruk och skogsbruk borde förekomma.

Kommittén har ansett ändamålsenligt, att viss specialisering i undervisningen

möjliggjordes vid dessa kurser. Med hänsyn härtill har kommittén

icke upprättat förslag till undervisningsplan för någon av dem. Det torde

enligt kommitténs mening få ankomma på lantbruksstyrelsen att efter förslag

av vederbörande skolstyrelse pröva och fastställa plan för varje särskild

skola.

Kommittén har emellertid i fråga om fortsättningskursen uppgjort

följande

Förslag till dagsprogram för fortsättningskurs.

Kl. 6—7. Turer i stall och ladugård samt annat praktiskt arbete.

Kl. 8—12. Lektioner och övningar.

Kl. 13.30—15.30. Praktiskt arbete och demonstrationer.

I anslutning härtill har kommittén anfört:

För varje dag upptoge detta förslag 4 timmar lektioner och övningar samt

3 timmar praktiskt arbete med tillhörande demonstrationer. Annan uppdelning

mellan teoretisk undervisning och praktiskt arbete, så att exempelvis

för varje elev mera sammanhängande perioder erhölles, kunde också

förtjäna att prövas. Vid en kurstid av 125 dagar erhölles 500 lektioner och

övningstimmar samt 375 timmar praktiskt arbete. Det förutsattes, att den

praktiska undervisningen till sin omfattning finge i viss utsträckning anpassas

efter väderleks- och säsongförhållanden.

I fråga örn undervisningen vid den längre kursen har kommittén

framhållit, att den hittills haft en tämligen utpräglad teoretisk karaktär.

Kommittén räknade med att så även i fortsättningen skulle bliva förhållandet.

Denna kursform finge därför närmast anses hava sitt berättigande däri,

att kursens längd medgåve en avsevärd fördjupning och utvidgning av undervisningen

i de ämnen, som förekomme vid vinterkursen. Den omständigheten,

att kursen påginge jämväl under sommarhalvåret, borde emellertid

medföra den ytterligare fördelen, att praktiskt åskådningsmateriel kunde erhållas

i betydligt större utsträckning än vid vinterkursen.

För hel år skur sen har kommittén framlagt följande

Dagsprogram.

Vinterhalvåret.

Kl. 5.30—7.30. Turer i liusdjursstallar samt slöjd.

Kl. 8.1B—12. Två föreläsnings- och två övningstimmar.

Kl. 13—15. Turer i husdjursstallar samt slöjd.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 109.

Sommarhalvåret.

Kl. 5.30—7.30. Turer i husdjursstallar samt mindre arbeten vid gården.

Kl- 8 11. En föreläsningstimme samt två timmar för övningar, demon
strationer,

arbetsgenomgång m. m.

Kl. 12.30—16.30. Praktiskt arbete i jordbruk och skog samt turer i husdjursstallar.

Anm. I mån av behov disponeras hela dagar — under både vintern och sommaren — för

praktiskt arbete vid jordbruket och i skogen.

I anslutning till detta förslag har kommittén anfört, bland annat:

Under hela året förutsattes eleven hava senare delen av eftermiddagen ledig

för självstudier med undantag av den tid, som förekommande mjölkningsturer

på kvällarna krävde.

Enligt uppställningen komme undervisningstiden vid skolan att disponeras

approximativt sålunda:

c:a 1,000 timmar för föreläsningar, övningar och demonstrationer,

c:a 1,200 timmar för praktiskt arbete i husdjursstallar, jordbruk och skog,

c:a 300 timmar för slöjd.

Den teoretiska undervisningen vid helårskursen borde enligt kommitténs

uppfattning bedrivas efter i huvudsak samma plan som vid vinterkursen.

Den praktiska undervisningen borde så anordnas, att skolans elever under

ledning av vid skolan anställda lärare och förmän i huvudsak skötte skolegendomen.

Under vinterhalvåret borde den praktiska undervisningen sålunda

bedrivas genom turvis anordnad tjänstgöring i häststall, ladugård, svinoch

hönshus m. m. Därjämte borde erforderliga vinterarbeten vid jordbruket

och i skogen utföras genom eleverna, i den mån detta kunde anses

lända till uppfyllande av skolans ändamål. Vidare borde eleverna under

vintern övas i träslöjd och eventuellt även i smide, hovbeslag, sadelmakeri

och liknande arbeten, i den mån eleverna kunde väntas draga nytta därav i

sin framtida verksamhet inom jordbruket.

Kommittén har i sitt betänkande vidare ingått på frågan rörande den utrustning

av olika slag, som erfordras vid lantmannaskolorna.

Rörande behovet av undervisningslokaler har kommittén uttalat,

att även vid jämförelsevis lågt elevantal möjlighet borde förefinnas att i vissa

undervisningsämnen eller delar därav uppdela eleverna i grupper. Som följd

därav har kommittén ansett, att knappast någon skola kunde reda sig med endast

en lärosal. I detta sammanhang har kommittén framhållit önskvärdheten

av att lantmannaskola hade tillräckliga lokalutrymmen för att kunna

hålla kortare undervisnings- eller utbildningskurser även under tid, då huvudkurs

påginge. Skolan borde helst också vara rustad att mottaga större

jordbrukssammanslutningar, föreläsningsföreningar och dylikt och på så

sätt bliva en samlingsplats för sin bygd. Kommittén har vidare ansett, att

gymnastiklokal borde finnas vid lantmannaskola. Vid lantmannaskola erfordrades

ytterligare i allmänhet särskild lokal för till undervisningen hörande

övningar av olika slag och utrymmen för undervisningsmateriel samt

för bibliotek med tillhörande läsrum.

I anslutning härtill har även understrukits vikten av att goda läroböcker

funnes till skolornas förfogande. Något förslag i ämnet har kommittén emellertid

icke framlagt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Kommittén har uttalat sig för att vid lantmannaskolorna genomfördes intematsystem

och i anledning härav framhållit, att varje skola måste vara

utrustad med erforderligt antal bostadsrum för eleverna samt matsal

och köksutrynimen.

Vidare bär kommittén ansett, att bostäder för föreståndare och

lärare borde finnas vid skolorna.

I anslutning till vad sålunda anförts rörande lantmannaskolans lokalbehov

har kommittén uppgjort ett byggnadsprogram för sådan skola. Beträffande

vad kommittén härutinnan andragit hänvisar jag till betänkandet (sid. 80

—81).

Kommittén har även föreslagit, att lantmannaskolorna skulle

vara försedda med eget jordbruk.

Härom har kommittén anfört, bland annat:

Det vore uppenbart, att undervisningen bleve bäst och effektivast, om skolan

dreve eget jordbruk. Detta gällde närmast lantmannaskola med enbart

vinterkurs. Förekomme annan huvudkurs vore det tydligt, att skoljordbruket

finge ytterligare ökad betydelse för elevernas utbildning genom de

praktiska övningar och demonstrationer avseende växtodlingen, som under

sommarhalvåret kunde och borde förekomma, genom anordnande vid skolan

av ordnad försöksverksamhet m. m. Men skoljordbruket hade betydelse

även ur andra synpunkter. Det bidroge att vid skolan skapa en lämplig

miljö för fackutbildningen, och ett väl organiserat och väl skött skoljordbi-uk

borde vara ägnat att åt skolan skänka ett stärkt förtroende från bygdens

lantbruksbefolknings sida. Icke minst betydelse kunde skoljordbruket

anses hava för skolans lärare. Genom deltagande i skötseln av ett praktiskt

jordbruk bleve dessa i tillfälle att ständigt hålla kontakt med den näring,

ide genom sin undervisning skulle tjäna.

Rörande skoljordbrukets omfattning och skötsel har kommittén vidare

anfört:

För att det med skoljordbruket avsedda syltet tillit skulle vinnas, måste

vissa förutsättningar vara uppfyllda. Först och främst mäste jordbruket

hava en sådan storlek och utrustning, att del både arbetstekniskt och i övrigt

kunde drivas fullt rationellt samt att det kunde erbjuda tillfredsställande

möjligheter ur undervisningssynpunkt. Vidare måste jordbruket drivas

av skolan själv. Endast därigenom kunde jordbrukets uppgift att tjäna skolans

syfte säkerställas. Den för närvarande vid åtskilliga skolor förekommande

anordningen, att skolans föreståndare på eget ekonomiskt ansvar

brukade skolan tillhörigt jordbruk, kunde kommittén icke finna tillfredsställande.

Än mindre kunde kommittén finna riktigt att använda benämningen

skoljordbruk för sådant jordbruksföretag, som hade föreståndare eller

lärare till ägare, eller av någon utav deni arrenderades av annan ägare

jin skolan. Ett ytterligare villkor för att skoljordbruket skulle bliva till avsedd

nytta vore nämligen, enligt kommitténs mening, att skolans lärarpersonal

samfällt finge intresse av jordbruksdriften. I sådant syfte föresloge

kommittén, att bland uppgifterna för skolans föreståndare inginge att vara

ledare för jordbruksdriften, därvid förutsattes biträde av de vid skolan anställda

lärarna, samt att lärarrådet bereddes tillfälle att överlägga och avgiva

förslag i viktigare frågor rörande skoljordbrukets anordnande och skötsel.

1 fråga örn fordringar för inträde vid lantmannaskola har kommittén

ansett, att de för närvarande för inträde i lantmannaskola litt. B gällande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

kraven i huvudsak borde tjäna till efterrättelse. Detta innebär, att den sökande

skall hava genomgått folkskola, under minst ett år hava varit sysselsatt

med lantbruksarbeten samt hava fyllt 18 år. I gällande reglemente stadgas,

bland annat, alt det må bero på styrelsen, om undantag må göras från

den föreskrivna minimiåldern. Kommittén har ansett, att en liknande undantagsbestämmelse

även i fortsättningen borde finnas, och föreslår i överensstämmelse

härmed, att elev måtte kunna intagas vid lantmannaskola redan

vid fyllda 17 år. Likväl bör enligt kommitténs mening sådant undantag

medgivas, endast där särskilda skäl föreligga.

Beträffande lärarkrafterna vid ifrågavarande skolor bar i betänkandet föreslagits,

att där i regel skola vara anställda en föreståndare, ämneslärare

samt i övrigt behövliga extra ordinarie ämneslärare och speciallärare.

I fråga om kompetensfordringarna för lärare vid lantmannaskolor har

kommittén anfört följande:

Lantmannaskolornas karaktär av yrkesskolor för blivande jordbrukare

gjorde det till en naturlig förutsättning, att föreståndare, ämneslärare och

extra ordinarie ämneslärare skulle havn avlagt agronomexamen, antingen

vid lantbrukshögskolan eller vid något av de förutvarande lantbruksinstituten.

Vid skola med^ mera omfattande skogsundervisning kunde det emellertid

befinnas ändamålsenligt, att lärare i detta ämne erhiölle fast anställning.

En sådan lärare, som kommittén förutsatte skola äga utbildning som jägmästare,

borde då principiellt vara oförhindrad att, där så befunnes lämpligt,

jämväl utses till föreståndare för lantmannaskola. I enstaka fall kunde

måhända person med annan teoretisk utbildning än nu nämnts befinnas

lämplig att anställas vid lantmannaskola. Kommittén 1''öresloge, alt för sådana

fall lantbruksstyrelsen skulle äga meddela dispens.

Såsom särskilt behörighetsvillkor hade kommittén upptagit, för föreståndare

alt under minst två år hava tjänstgjort såsom ämneslärare och för

ämneslärare att under minst två år hava tjänstgjort såsom extra ordinarie

ämneslärare. Kommittén vore emellertid medveten örn att även annan förutbildning

kunde vara kvalificerande för ämneslärar- och föreståndarkallet

Främst borde därvid verksamhet i hushållningssällskapens och jordbrukets

undervisande ungdomsorganisationers tjänst nämnas. Men även undervisningsverksamhet

vid annan form av ungdomsskola kunde vara meriterande

för befattning, varom här vore fråga. För dessa och andra fall förutsattes

dispensrätt för lantbruksstyrelsen.

Rörande tillsättandet av lärarna har kommittén anfört, bland annat:

Extra ordinarie ämneslärare och speciallärare föresloges skola tillsättas avskolans

styrelse utan föregående prövning av lantbruksstyrelsen, och kommittén

hade icke funnit anledning att beträffande dessa lärare föreslå några

särskilda regler för tillsättningsförfarandet. Gången för tillsättandet avföreståndare

och ämneslärare hade däremot ansetts böra regleras genom särskilda

stadgebestämmelser. Beträffande tillsättning av föreståndare gällde

för närvarande, att styrelsen vid sitt val vore bunden av att lantbruksstyrelsen

förklarat sökanden kompetent. I fråga örn fast anställd lärare funnes

ingen motsvarande föreskrift. Kommittén funne det påkallat, att i fortsättningen

behörigheten för såväl^ ämneslärar- som föreståndarbefattning prövades

av lantbruksstyrelsen. Kommittén ansåge, att lantbruksstyrelsen finge

till uppgift, att i varje särskilt fall upprätta förslag till befattningen och på

detta förslag uppföra de tre sökande, vilka främst borde ifrågakomma. Bland

dessa tre borde sedan skolstyrelsen äga att träffa sitt val.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 109-

Gällande reglemente upptager föreskrift, att styrelse för lantmannaskola

skall utgöras av minst fem personer förutom skolans föreståndare, d. v. s.

tillsammans sex ledamöter. Kommittén har ansett, att antalet ledamöter i

dylik styrelse lämpligen bör vara udda samt att det skäligen kan begränsas

till fem, d. v. s. fyra valda ledamöter samt skolans föreståndare. Kommittén

har uttalat, att detta ledamotsantal icke utan särskilda skäl bör ökas.

De valda ledamöterna utses enligt gällande reglemente på sätt och för den

tid, som av Kungl. Maj:t för varje särskild skola närmare bestämmes, då

statsanslag för skolan första gången beviljas. Enligt kommitténs mening

bör emellertid i stadgan inrymmas rätt för Kungl. Majit att senare vidtaga

ändring i nämnda hänseende, örn sådan åtgärd skulle befinnas påkallad.

Beträffande styrelsens uppgifter har kommittén funnit nu gällande bestämmelser

i stort sett lämpliga.

Kommittén har även förordat, att vid skolan liksom hittills skall finnas ett

lärarråd, vilket enligt kommittéförslaget skall bestå av den lärarpersonal,

som är stadigvarande sysselsatt vid skolorna.

I nuvarande bestämmelse, att lantmannaskolorna skola stå under lantbruksstyrelsens

överinseende, har kommittén icke föreslagit någon ändring.

Yttrandena.

Kommitténs förslag örn borttagande av skillnaden mellan de

två nu förefintliga typerna av skolor har i flertalet yttranden

vunnit anslutning. I vissa yttranden har emellertid framhållits, att det vore

önskvärt, att möjlighet funnes för jordbrukare med större förkunskaper att

erhålla en bättre utbildning.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och

styrelserna för lantmanna- och lanthushållsskolorna i Dingle hava sålunda

förordat, att det borde få ankomma på Kungl. Majit att besluta om organiserandet

av en lantmannaskola av A-typ.

Styrelserna för Bräkne-Iloby lantmanna- och lanthushållsskolor lia ansett,

alt ett upphörande av skillnaden mellan skolor av A- och B-typ skulle

medföra en sänkning av den allmänna kunskapsnivån hos eleverna.

I fråga om de föreslagna kurserna hava olika meningar gjort sig

gällande.

Styrelsen för Sveriges agronomförbund har ansett önskvärt, att möjligheten

att förlänga vinterkursen prövades. Styrelsen har dock icke ansett, att

förlängningen borde göras obligatorisk.

Lantbruksstyrelsen har uttalat en viss tvekan örn lämpligheten av att utöka

den för fortsättningskursen nu bestämda minimitiden från 95 till 125

dagar och ifrågasatt, örn icke en utökning av 5 dagar kunde anses tillräcklig.

Styrelsen har rörande kursen anfört, bland annat:

Enligt kommitténs förslag skulle kursen alltid vara förbunden med praktiska

övningar i lantmannagöromål. Kursen skulle sålunda icke få utnyttjas

såsom en enbart teoretisk påbyggnadskurs på vinterkursen, vilket syntes

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

vara ett steg i rätt riktning. Att denna kurs kunde anordnas som en fortsatt

praktisk-teoretisk utbildningsform hade erfarenheten visat, då sådan

kursform med Kungl. Maj:ts medgivande redan sedan en följd av år kommit

till användning. Denna utbildningsform borde dock icke överskattas, då

endast ett fåtal skoljordbruk vore lämpade för praktiska övningar annat än

för ett mycket begränsat antal elever. Enligt lantbruksstyrelsen förmenande

lämpade sig denna kursform bäst för specialutbildning av olika slag,

exempelvis för utbildning i fjäderfäskötsel, trädgårdsskötsel m. m. Kursformen

borde således få tillämpas tämligen fritt, givetvis dock endast efter

medgivande och enligt av lantbruksstyrelsen fastställd undervisningsplan.

Under sådana förhållanden funne lantbruksstyrelsen det mindre lämpligt

att fastställa så lång minimiundervisningstid som förslaget innebure.

Liknande synpunkter hava framförts av lantbruksakademien och Sveriges

allmänna lantbrukssällskap.

Lantmannaskolornas lärarförening har förordat, att minimitiden för fortsättningskursen

och längre kursen bestämmes till 110 och 230 arbetsdagar.

Beträffande lämpligheten av den föreslagna helårskursen hava betänkligheter

framförts i ett flertal yttranden.

Lantbruksstyrelsen, som ansett denna kurs icke i föreslagen form böra

upptagas i kursplanen för lantmannaskolorna, har till stöd härför anfört:

Syftet med helårskursen vöre tydligen att i viss mån tillgodose det tidigare

framförda önskemålet, att i lantmannaskolundervisningen måtte införas

jämväl mera praktiska moment. Lantbruksstyrelsen ställde sig emellertid

synnerligen tveksam till möjligheten att annat än i enstaka undantagsfall

genomföra en tillfredsställande praktisk undervisning vid skoljordbruk

annat än för ett så begränsat antal elever, att kurserna komme att

sakna en mot kostnaden svarande betydelse. Det syntes lantbruksstyrelsen

som om kommittén vid avgivande av sitt förslag på denna punkt huvudsakligen

haft de nuvarande norrländska lantbruksskolorna med deras för

en sådan utbildning bättre rustade jordbruk för ögonen.

Även lantbruksakademien har ansett, att helårskursen i den föreslagna

formen vore mindre lämplig. Akademien har härom anfört, bland annat:

Akademien förbisåge ingalunda betydelsen av en god praktisk utbildning

av de blivande innehavarna av mindre och medelstora jordbruk och ej heller

att särskilda åtgärder för befrämjandet av en dylik utbildning kunde erfordras.

Den riktiga vägen för inhämtandet av denna praktiska utbildning

vore emellertid, att jordbrukarsönerna i största möjliga omfattning under

ett eller annat år toge plats såsom arbetande elever vid välskötta jordbruk

av lämplig storlek. Den sammankoppling av praktisk och teoretisk utbildning,

som kommittén åsyftade med den föreslagna helårskursen vid lantmannaskolor,

kunde däremot enligt akademiens mening endast i undantagsfall

anses ändamålsenlig. Skoljordbruken vid lantmannaskolorna borde, för

att de skulle kunna fylla sin uppgift såsom demonstrationsmateriel vid en

för det mindre och medelstora jordbruket avpassad yrkesundervisning, vara

relativt små, d. v. s. närmast motsvara bondejordbruket i orten. Att vid

dylika jordbruk med en arbetsstyrka under vanliga förhållanden av högst

3 å 4 arbetare meddela praktisk utbildning åt 20 å 30 elever samt giva eleverna

förmåga att rätt bedöma och planlägga olika arbeten, allt i den mån

detta hade betydelse för det mindre och medelstora jordbruket, syntes vara

fullständigt uteslutet. Att förse lantmannaskolorna med så stora jordbruk,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109-

27

att 20 till 30 elever samtidigt där finge nödig praktisk utbildning, skulle å

andra sidan dels medföra avsevärda kostnader, dels vara olämpligt med

hänsyn till att driftsförhållandena vid ett dylikt storbruk vore helt andra

än vid de mindre och medelstora jordbruk, till vilka huvudparten av eleverna

sedermera finge sin verksamhet förlagd.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har beträffande helårskursen yttrat:

Sällskapet ställde sig i hög grad tvivlande till att helårskursen skulle bli

av sådan betydelse för elevernas praktiska utbildning, att inrättande av dylik

kursform vore motiverad. Den kombinerade praktisk-teoretiska utbildning,

som åsyftades med dessa kurser, kunde bättre ordnas genom att elevernas

utbildning efter genomgången vinterkurs kompletterades med arbete

vid elevjordbruk. Inrättande av föreslagen helårskurs vid en del lantmannaskolor

skulle endast i ringa mån kunna ersätta dylik elevpraktik. Sällskapet

ansåge därför, att man i första rummet borde söka tillgodose behovet

av praktisk utbildning på denna väg. Vidare stöde möjligheten till

genomgång av lantbruksskola öppen.

Jämväl svenska lantbrukstjänsiemannaföreningen har uttalat tvivelsmål

örn behovet av helårskursen.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott har ifrågasatt, om intresset

för ifrågavarande kurs vore så stort, att sådana kurser kunde anordnas

inom varje län. Det borde övervägas, att dylika kurser koncentrerades

till ett färre antal skolor.

Styrelsen för Svalövs lantmannaskola har ansett, att helårskursen skulle

komma att utgöra en försämrad form av de vid lantbruksskolorna förefintliga

ettårskurserna. De skulle icke få något värde för lantbruksungdomen

i södra och mellersta Sverige. Till något gagn kunde helårskursen

bliva för lantbruket i Norrland.

Även i ett flertal andra yttranden har framhållits liknande synpunkter.

Styrelserna för Lunnevads folkhögskola och lantmannaskola har föreslagit,

att denna kurs borde uppdelas på två vinterhalvår. Undervisningen

skulle då under första halvåret kunna läggas på ett elementärt och under

andra halvåret på ett högre plan. I sistnämnda del av kursen skulle de

elever kunna vinna inträde, som i andra skolor skaffat sig bättre teoretisk

utbildning än folkskolan kunde giva.

Liknande synpunkter hava framförts av lantbrukshögskolans lärarråd.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att längre kurs eller helårskurs borde eftersträvas vid de norrländska skolorna.

För södra Norrland borde anordnas sammanhängande kurs örn

245 arbetsdagar eller helårskurs med möjlighet för skolan att under den för

jordbrukarna brådaste tiden, slåttertidcn, permittera t. ex. hälften av eleverna

några veckor för skördearbeten i hemmet och för de återstående eleverna

ordna med betalt elevarbete vid skolan under samma tid. Förvaltningsutskottet

byste ingen tvekan örn alt sommartiden skulle vara lämplig

för lantmannaskolundervisningen, örn blott undervisningen gjordes tillräckligt

mångsidig och lockande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Styrelsen för Torsta lantmannaskola bär ansett, att den finska kursformen

med teori under första och sista delen av kurstiden samt praktik under sommaren

borde kunna tjäna som mönster vid anordnande av helårskurser vid

vissa skolor i Norrland. Dylik kurs bolde icke omfatta kalenderår utan

tiden 1 november—24 oktober. Den teoretiska undervisnningen skulle då

förläggas till tiden 1 november—31 maj samt till oktober månad, och under

de fem sommarmånaderna borde eleverna sysselsättas med praktiskt arbete.

Jämväl i fråga örn kommitténs förslag beträffande undervisningens

innehåll hava ett flertal erinringar och önskemål framförts i yttrandena.

Lantbruksstyrelsen har rörande undervisningens innehåll anfört, bland

annat:

Lantbruksekonomiens stora betydelse för jordbruket borde givetvis tillmätas

särskilt stor vikt vid undervisningen. Det syntes dock som om kommittén

vid uppgörandet av förslag till timplan kommit att tillmäta detta

ämne ett relativt sett allt för stort utrymme. Detta framginge av en jämförelse

med den till undervisning i jordbrukslära och busdjurslära tillmätta

tiden, särskilt om därvid beaktades, att i dessa ämnen inkopplats vissa andra

ämnen.

Nästan ännu betänkligare vore, att så relativt kort tid beräknats för undervisning

i naturlära. Att undervisningen i de under denna beteckning sammanförda

ämnena icke borde ägnas längre tid, än som krävdes för ett tillfredsställande

tillgodogörande av undervisningen i fackämnena, vore uppenbart,

ävensom att för närvarande viss överdrift härutinnan understundom

förekomme. Att döma av den föreslagna timplanen syntes emellertid kommittén

hava föranletts till en överdrift i motsatt riktning, som kunde lända undervisningen

till skada. Visserligen vore det sant, att folkskolundervisningen

utvecklats och intensifierats, men dels vore densamma icke direkt inställd

på att tjäna såsom förutbildning för fackundervisning på lanthushållningens

område, dels hade i regel så lång tid förflutit mellan folkskolkursens avslutande

och lantbruksundervisningens påbörjande, att en grundlig uppfriskning

av tidigare inhämtade kunskaper vore oundgängligen nödvändig. Lantbruksstyrelsen

funne ock den beräknade undervisningstiden i kemi av 20

timmar allt för knapp. Ett indragande av undervisningen i medborgarkunskap

funne lantbruksstyrelsen betänkligt, särskilt i fråga om den jordbrukarungdom,

för vilken lantmannaskolundervisningen speciellt avsåges,

eller den som ämnade ägna sig åt eget jordbruk.

Styrelsen funne förslaget om införande av vissa nu fristående undervisningsämnen

under dels jordbrukslära, dels husdjurslära, dels ock lantbruksekonomi

icke motiverat. Dessa ämnen — fältmätning och avvägning, mjölkhushållning,

sjukvårdslära samt bokföring — vore var för sig betydelsefulla

och undervisning däri meddelades ofta icke av den lärare, som hade undervisningen

i respektive huvudämnen örn hand. Dessa ämnen borde därför

i undervisningsplanen fortfarande upptagas var för sig.

Lantbrukshögskolans lärarråd hade i nu förevarande fråga anfört i huvudsak

följande:

Beträffande undervisningens planläggning ville lärarrådet fästa uppmärksamheten

på den förändring av undervisningen i naturlära, kommitténs förslag

medförde. Enligt detta skulle vid vinterkursen 60 timmar anslås till

föreläsningar och 10 timmar till övningar i hela naturläran. Samtidigt föresloges,

att en del av undervisningen i naturlära överflyttades till vissa huvudämnen.

Denna överflyttning ansåge lärarrådet ej lämplig, enär det till na
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

29

turläran hörande ämnesstoffet borde meddelas i ett sammanhang. Sammanblandning

av t. ex. kemiens ämnesstoff med gödsellärans eller utfodringslärans

måste även ur andra synpunkter anses olämplig. Dessutom ville lärarrådet

framhålla, att örn eleverna skulle kunna bibringas en sådan kunskap

i naturlära, att denna bleve av verkligt värde som grundval för studiet

av huvudämnena, den tillmätta tiden för undervisningen borde väsentligt

ökas. Härvid borde den möjligheten beaktas, att under vinterkursens två

första månader undervisningstiden med fördel kunde ökas till 7 timmar per

dag. En dylik ökning under ifrågavarande månader kunde anses lämplig

ur den synpunkten, att eleverna i början av kursen ej ägde större möjligheter

för studier på egen hand. Härtill bomme, att naturläran, som under

nämnda tid borde få upptaga huvuddelen av schemat, i mindre grad än de

senare behandlade huvudämnena lämpade sig för elevernas självstudier.

Liknande synpunkter ha även framförts av lantbruksakademien.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har understrukit vikten av att undervisningen

i handhavandet av maskiner och mekaniska anordningar gjordes

tillräckligt omfattande.

I ett stort antal yttranden har påyrkats, att ämnet medborgarkunskap fortfarande

borde medtagas i undervisningsplanen. Därjämte har i ett flertal

yttranden hemställts, att timantalet för ämnena svenska språket och räkning

med geometri ökades.

Styrelserna för Svalövs och Själevads lantmannaskolor hava ansett, att

timantalet för naturlära borde ökas.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och

styrelsen för Dingle lantmannaskola hava framhållit, att undervisning i trädgårdsskötsel

vore så betydelsefull, att timantalet för detta ämne borde ökas.

Efter medgivande av lantbruksstyrelsen borde särskilt betyg kunna sättas i

detta ämne.

Styrelserna för Markaryds lantmanna- och lanthushållsskolor hava påpekat,

att den avsevärda minskningen i antalet undervisningstimmar vid huvudkurs

näppeligen komme att medföra ett förbättrat resultat av undervisningen.

Snarare kunde man befara motsatsen. Inskränkningen i kemi,

botanik, fysik, geologi, modersmål och matematik måste självfallet bliva

till förfång för elevernas möjligheter att tillgodogöra sig övriga ämnen. Starka

skäl förelåge därför för att antalet veckotimmar liksom hittills bibehölles

vid omkring 40.

Föreståndaren för lantbruksskolan vid Ultuna har uttalat, bland annat:

Under lästiden hade lektioner och övningar hittills plägat pågå i 8 timmar

örn dagen. Under hänvisning till önskvärdheten att uppöva elevernas

självverksamhet hade kommittén nu föreslagit blott 6 timmars undervisning

per dag. Kommittén överskattade denna självverksamhet, i värjo fall under

den första delen av kursen, då de grundläggande ämnena lästes och

eleverna vore relativt ovana vid studier. De behövde då mera handledning

på lärorummct, och det vore motiverat att åtminstone under den tiden använda

7 timmar örn dagen till lektioner och övningar. På så sätt skulle

även ett något större antal timmar kunna anslås till t. ex. naturlära, för vilket

ämne det torde vara nödvändigt att använda längre tid än kommittén

i sin undervisningsplan förordat.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Skogsvårdsstyrelserna hava i allmänhet icke gjort några erinringar mot

kommitténs förslag om undervisningen i skogshushållning. Vissa styrelser,

företrädesvis i de nordligare delarna av landet, hava emellertid funnit förslaget

otillfredsställande.

Ordföranden i skogsvårdsstgrelsen i Gävleborgs län och länsjägmästaren

hos samma styrelse hava ansett, att huvudkursen vid lantmannaskola hörde

få en längd av minst 250 arbetsdagar. Kursen borde börja den 10 januari

och pågå till april—maj, då eleverna vid något olika tider hemförlovades

exempelvis 1 månad under vårbruket och sådden. Därefter påginge

kursen till jul med kortare hemförlovning under skörden, om så befunnes

nödvändigt. Den första avdelningen skulle ägnas åt i huvudsak de grundläggande

ämnena, under sommaren bedreves praktiska övningar och arbeten

bland annat i skogen och först under hösten meddelades undervisning i

huvudämnena, sedan alltså nödiga praktiska insikter vunnits. Genom en

sådan anordning skulle kunna utföras milkolning, ett arbete varigenom man

på ett utomordentligt sätt komme den verkliga skogsvården in på livet. En

sådan förlängning av kursen skulle även främja elevernas insikter angående

den mest ändamålsenliga fördelningen på jorden och skogen av tillgänglig

arbetskraft under årets skilda delar. Ett nedbringande sommartid av antalet

elever i sådan utsträckning, att den tillgängliga arbetskraften svarade

mot det verkliga behovet, kunde åstadkommas genom att bereda en del elever

skoglig praktik utanför skolan. Inom de län, där skogsvårdsstyrelserna

förfogade över lämpliga övnings- och demonstrationsskogar, torde praktisk

utbildning där kunna lämnas. Inom andra län åter torde elevpraktik

kunna ordnas under ledning och kontroll av skogsvårdsstyrelsernas personal,

genom att ett antal elever under skilda tider av sommaren dirigerades

till olika länsskogvaktardistrikt, där de som hantlangare kunde deltaga i

förekommande arbeten. En sålunda ordnad praktik under någon månad

skulle på ett utomordentligt sätt komplettera och underlätta den skogliga

undervisningen vid lantmannaskolan.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har ansett den föreslagna

undervisningen i skogshushållning icke vara tillfyllest för att grundlägga

en yrkesutbildning på skogsbrukets område. Centralrådet har vidare uttalat,

att för nöjaktig undervisning i skogsbruk erfordrades en lärokurs av den

ungefärliga beskaffenhet och omfattning, som föreslagits av ordföranden i

Gävleborgs läns skogsvårdsstyrelse.

Svenska lanbrukstjånstemannaföreningen har uttalat, att examensämnena

ej borde för hårt beskäras, dels därför att detta skulle minska elevernas intresse

för respektive ämnen och lärarnas möjligheter att skipa skälig rättvisa

emellan eleverna, och dels att principalerna vid tillsättande av platser

hade en bättre värdemätare i ett större antal betygsämnen än som kommittén

föreslagit.

Liknande synpunkter hava förekommit jämväl i vissa andra yttranden.

Lantbruksstyrelsen bär föreslagit, att förutom de av kommittén föreslagna

ämnena såsom betygsämnen upptoges jämväl ämnena svenska, räkning,

fältmätning och avvägning samt lantbruksbokföring.

Östergötlands låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt styrelserna

för Strängnäs, Gamleby, Högalids, Hemse, Bräkne-Hoby, Vilans,

Svalövs, Sätila och Bollnäs lantmannaskolor förorda därjämte, att särskilda

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 31

betyg måtte givas i ämnena svenska språket, räkning med geometri samt

lantbruksbokföring.

Den av kommittén föreslagna bestämmelsen, att lantmannaskola skall

vara försedd med skol jordbruk, har på många håll ingivit betänkligheter

samt föranlett erinringar. Även föreskrifterna rörande skoljordbrukets

skötsel har givit anledning till anmärkningar i yttrandena.

Blekinge, Skaraborgs och Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

samt styrelserna för Bräkne-Hoby och Färgelanda lantmannaskolor

hava förordat, att bestämmelsen örn skoljordhruk icke borde vara

obligatorisk. Liknande uttalande har gjorts av Kalmar läns södra landstings

förvaltningsutskott. Styrelsen för Strängnäs lantmannaskola har framhållit,

att skolorna borde kunna befrias från skyldigheten att hava skoljordbruk,

örn vederbörande skola ägde tillgång till annat jordbruk. Styrelsen

för lantmannaskolan i Gamleby har uttalat, att skolorna icke borde

åläggas att anskaffa eget skoljordhruk utan borde i stället kunna arrendera

dylikt jordbruk. Södermanlands och Örebro läns landstings förvaltningsutskott

och styrelserna för vissa lantmannaskolor hava ansett, att skoljordbruk

icke vore av behovet påkallade vid skola med endast vinterkurs.

Älvsborgs läns norra och södra samt örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

samt styrelserna för Sätila och Kämsta lantmannaskolor

hava föreslagit, att skoljordhruk icke nödvändigtvis skulle behöva drivas i

skolans egen regi utan borde kunna utarrenderas till föreståndare eller lärare.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

och styrelsen för Dingle lantmannaskola hava uttalat sig för, att föreståndaren

finge driva skoljordbruket på eget ansvar. Styrelsen för Högsby lantmannaskola

har ansett, att skoljordbrukets skötsel under viss tid, t. ex. 5 år, borde

anförtros åt ordinarie lärare för att sätta denne i tillfälle att förskaffa sig

kompetens i skötsel av dylikt jordbruk. Styrelsen för Sala lantmannaskola

har ansett, att även lärare borde kunna anförtros skötsel av skoljordhruk.

Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott har ifrågasatt lämpligheten

av att skoljordbruket dreves i skolans egen regi.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott har uttalat tvivel därom, att

skolägarna skulle vara villiga att utan några garantier för jordbrukets ekonomiska

skötsel lämna denna i händerna på skolstyrelser eller lärare. Utskottet

har förklarat sig ej vara övertygat om att betydelsen för skolorna av

eget jordbruk vore så stor som kommittén framhållit. Utskottet har därför

ansett, att det vore lämpligt att å de lokala organen överlåta den slutliga bestämmanderätten

i denna fråga.

Lantmannaskolornas lärarförening har förordat, att Kungl. Majit skulle

kunna under vissa förutsättningar bevilja dispens från bestämmelsen, att

skolan skall vara försedd med skoljordhruk.

Lantbruksstyrelsen har anslutit sig till kommitténs uppfattning om betydelsen

av att lantmannaskolorna vore försedda med skoljordhruk. Styrelsen

har i ämnet anfört, bland annat:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

De som ifrågasatt detta behov hade tydligen haft för ögonen skolor med

enbart vinterkurs och funnit skoljordbrukets direkta betydelse där vara

mindre stor. För lantbruksstyrelsen läge betydelsen av skoljordbruk, särskilt

vid skola med enbart teoretisk utbildning, mindre i dess direkta demonstrationsvärde,

vilket kanske kunde tillgodoses på annat sätt, än däruti,

att skoljordbruket satte skolan i förbindelse med det praktiska livet och

framför allt gåve lärarpersonalen en fastare anslutning därtill. Likaledes

funne lantbruksstyrelsen det önskvärt, alt skoljordbruk dreves i skolans

egen regi, varigenom dess fulla utnyttjande i undervisningens tjänst och

för dess syften underlättades. Därest skoljordbruk dreves med klok omtänksamhet,

borde det med dess drift förenade riskmomentet, som tydligen

förestavat vissa erinringar på denna punkt, icke innebära någon större fara.

Skolan måste dock givetvis räkna med både goda och dåliga år och reservera

överskott från goda år till täckande av eventuell brist under dåliga år.

Däremot vore lantbruksstyrelsen icke övertygad om lämpligheten av att skolföreståndaren

under alla förhållanden skulle vara ansvarig för skoljordbrukets

drift. Föreståndaren för en lantmannaskola utsåges icke alltid, såsom

fallet måste vara vid lantbruksskola, med hänsyn till hans lämplighet för

denna förvaltarverksamhet. Även örn lantbruksstyrelsen förutsatte, att skolföreståndaren

i regel skulle vara driftsledare för jordbruket, borde det därför

enligt styrelsens förmenande stå vederbörande skolstyrelse öppet att i

särskilda fali härtill utse annan person.

Departements- Lantmannaskolans främsta uppgift torde liksom hittills böra vara att i

chefen. möjligaste mån giva jordbrukarungdomen de teoretiska och praktiska insikter

i jordbrukets bedrivande, som den behöver för sin yrkesutövning. Såsom

kommittén framhållit bör lantmannaskolan utgöra den allmänna formen för

meddelande av den grundläggande fackkunskapen åt blivande jordbrukare.

Skolan bör emellertid icke taga detta såsom sin enda uppgift utan även giva

sina elever ett visst mått av allmänt medborgerligt vetande. Att på sätt kommittén

förordat giva lantmannaskolan karaktären av uteslutande yrkesskola

torde knappast vara ändamålsenligt med hänsyn till att denna skola ofta

utgör den enda skolutbildning utöver folkskolan, som dessa elever äro i

tillfälle att förskaffa sig. Genom att eleverna i skolan inhämta förutom den

rena yrkeskunskapen en viss grad av allmänbildning öppnas för dem större

möjligheter att under sin fortsatta praktiska verksamhet själva förskaffa

sig den ytterligare utbildning varav de kunna vara i behov samt tillgodogöra

sig den fortskridande utvecklingen i olika hänseenden på jordbruksnäringens

område. Vid sidan av nu uppskisserade uppgift synes lantmannaskolan

även i enlighet med vad kommittén anfört böra kunna medverka vid

utbildningen av vissa funktionärer i jordbrukets ekonomiska organisationer

och den statsunderstödda verksamheten för jordbrukets främjande.

Vad angår organiserandet av undervisningen vid lantmannaskolan kan

jag i huvudsak ansluta mig till kommitténs förslag härutinnan. Skillnaden

mellan skolor av A-typ och B-typ torde sålunda böra upphöra och en enhetlig

skolform anordnas. På grund av den förhållandevis korta tid, som i

allmänhet kan stå till förfogande för kurserna, torde någon större differentiering

i fråga örn kunskapsstoffet med hänsyn till elevernas förutbildning

knappast kunna genomföras. Något praktiskt ändamål torde därför den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

33

nuvarande organisationen av skolorna i två typer näppeligen tjäna. I yttrandena

har den nu ifrågasatta reformen även i allmänhet vunnit anslutning.

De huvudkurser, som böra upptagas vid lantmannaskola, synas i enlighet

med vad kommittén föreslagit böra bliva följande, nämligen vinterkurs,

fortsättningskurs, längre kurs och helårskurs. Vinterkursens längd

torde böra bestämmas på sätt kommittén förordat till samma tid som nu

gäller för den s. k. huvudkursen eller minst 125 arbetsdagar. Fortsättningskursen

har kommittén föreslagit skola pågå under likaledes minst 125 arbetsdagar.

Denna kurs torde såsom lantbruksstyrelsen framhållit huvudsakligen

böra avse en fortsättning av vinterkursen med huvudvikten lagd

på praktiska övningar i lantmannagöromål. Hinder bör emellertid icke förefinnas

att använda kursen för specialutbildning i vissa grenar av lantmanmanäringen.

I likhet med vad lantbruksstyrelsen framhållit anser jag, att

den föreslagna kurstiden satts väl lång. Någon begränsning av densamma

torde kunna ske utan att ändamålet med kursen förryckes. Emellertid är

jag icke beredd att tillstyrka en så stor förkortning som lantbruksstyrelsen

ifrågasatt, nämligen till 100 arbetsdagar. Enligt min uppfattning torde kursens

längd böra bestämmas i överensstämmelse med vad lantmannaskolornas

lärarförening förordat eller till minst 110 arbetsdagar. Även den av

kommittén föreslagna minimitiden för den längre kursen torde såsom föreningen

ifrågasatt utan olägenhet kunna förkortas från 245 till 230 arbetsdagar.

Med hänsyn till att bevistandet av kurserna för eleverna merendels är

förenat med avsevärda ekonomiska uppoffringar är det av vikt, att minimitiden

för kurserna icke göres längre än som är nödvändigt för att de skola

kunna fylla sina olika uppgifter i utbildningshänseende. Det är dock att märka,

att såväl fortsättningskursen som den längre kursen enligt vad jag nu

föreslagit komma att bliva ganska mycket längre än vad de för närvarande

äro. Den ifrågasatta ettårskursen för lantmannaskolan innefattar en nyhet,

som i ett flertal yttranden framkallat vissa betänkligheter. Emellertid torde

denna kurs böra finnas å undervisningsplanen för lantmannaskolor. Möjlighet

bör nämligen stå öppen för jordbrukarungdomen att inom lantmannaskolan

erhålla en mera allsidig och grundlig utbildning än de förenämnda kurserna

kunna skänka. Örn undervisningen göres tillräckligt mångsidig och lägges

efter praktiska linjer, kommer denna kurs med sannolikhet att locka elever.

Givet är emellertid att denna kursform icke kan anordnas vid annat än ett

begränsat antal skolor.

Vad angår undervisningens innehåll vid lantmannaskolan kan jag i huvudsak

biträda vad kommittén härutinnan föreslagit. I anslutning till vad

jag tidigare anfört torde emellertid å schemat för vinterkursen böra upptagas

ämnet medborgarkunskap. Yrkande härom har framförts i ett stort antal

yttranden. Den av kommittén gjorda avvägningen beträffande omfattningen

av undervisningen i svenska språket, räkning och geometri synes

mig lämplig. Undervisningen i dessa ämnen måste vara sådan, att eleverna

bibringas de kunskaper häri, som äro erforderliga för att kunna tillgodogöra

sig undervisningen i skolans fackänmen. I fråga örn undervisningen i öv
II

i hani/ till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 109. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

riga ämnen har jag ingen annan erinran att göra än att naturläran synes

böra beredas en något större plats på kursens schema med hänsyn till att

detta ämne har en grundläggande betydelse för en del av fackämnena. Det

torde ock såsom lantbrukshögskolans lärarråd framhållit vara tveksamt huruvida

ett sammanförande av vissa partier av detta ämne med andra ämnen

kan anses lämpligt. De i vissa yttranden framförda yrkandena örn en mera

omfattande undervisning i skogshushållning än den kommittén föreslagit finner

jag visserligen beaktansvärda. Men för närvarande anser jag icke lämp

ligt att i allmänhet giva undervisningen på detta område större omfattning

än kommittén föreslagit. Den mera omfattande utbildningen i skogshushållning

torde tillsvidare böra lämnas vid specialkurser. Dylika anordnas på

sina håll för närvarande av skogsvårdsstyrelserna, och denna verksamhet

bör enligt min mening vidare utvecklas och stödjas av statsmakterna. I det

följande återkommer jag ytterligare till frågan om anordnandet av specialutbildning

på skogshushållningens område.

Enligt kommittéförslaget har en avsevärd begränsning i förhållande

till vad nu gäller skett av de ämnen, vari betyg skola meddelas. En dylik

inskränkning i betygssättningen läi''er icke enbart vara till gagn. Såsom

i vissa yttranden framhållits torde elevernas intresse för de ämnen,

vari de icke erhålla något betyg, kunna komma att minskas. Även torde

kunna befaras, att full rättvisa icke kan göras mellan eleverna, om betygssättningen

alltför mycket begränsas. Å andra sidan hör emellertid undvikas,

att en alltför stor splittring av arbetsuppgifterna äger rum. En lämplig

avvägning mellan dessa olika synpunkter synes kunna ske sålunda, att betygssättning

sker i följande ämnen, nämligen svenska språket, räkning och

geometri, kemi, fysik, geologi, botanik, jordbrukslära inklusive fältmätning

och avvägning med ritning, husdjurslära jämte mjölkhushållning och

sjukvårds- och hovbeslagslära, skogshushållning, lantbruksekonomi och lantbruksbokföring.

Betyg i skogshushållning bör dock endast förekomma där

detta ämne har större omfattning. Av förenämnda ämnen böra svenska

språket, räkning och geometri, kemi, fysik, geologi samt botanik anses såsom

förberedande ämnen, under det att de övriga böra betraktas såsom huvudämnen.

I likhet med kommittén är jag av den uppfattningen, att undervisningen

vid kursen i så stor utsträckning som möjligt bör få formen av övningar

och demonstrationer. Antalet undervisningstimmar per dag torde i början

av kursen kunna sättas till sju. Under senare delen av kursen bör emellertid

timantalet inskränkas till sex för att lämna eleverna tillfälle till mera

självverksamhet.

Beträffande övriga kurser vid lantmannaskolan kan jag ansluta mig lill

kommitténs uttalande härutinnan. Dessa kurser böra avse en fördjupning

och utvidgning av det lärostoff, som ingår i vinterkursen. Jag vill emellertid

understryka vikten av att undervisningen vid dessa kurser även får en

så praktisk inriktning som möjligt. I fråga örn undervisningen vid helårskursen

torde denna förutom på det sätt kommittén föreslagit lämpligen även

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

35

kunna anordnas så, att kursen inledes och avslutas med den teoretiska undervisningen

under det att den praktiska delen av kursen förlägges till sommarmånaderna,

då möjligheter finnas att utnyttja det praktiska åskådningsmaterialet.

Vad jag nu anfört rörande kurserna och undervisningens planläggning

torde icke få anses helt bindande för dessa frågor utan får betraktas endast

såsom utgörande en normalplan för lantmannaskolans verksamhet. För att

lantmannaskolan skall kunna fullgöra sin uppgift måste såsom jag förut framhållit

ett stort mått av frihet i fråga örn undervisningens gestaltande förutsättas.

Det bör få ankomma på skolornas styrelse att efter medgivande av

Kungl. Maj:t eller lantbruksstyrelsen besluta om anordnandet av andra kurser

än de förut omförmälda, där så finnes lämpligt, och i övrigt vidtaga sådana

ändringar i kurserna som kunna påkallas av den fortgående utvecklingen

av jordbruksnäringen. Vidare bör vid sidan av huvudkurserna kunna

upptagas specialkurser för tillgodoseende av vissa särskilda önskemål i

fråga örn undervisningen eller av vissa mera lokalt betonade undervisningsbehov.

En uppdelning av eleverna vid kurserna på olika studielinjer för

åstadkommande av viss specialisering bör även vara tillåten.

Av största vikt är att lantmannaskolorna erhålla en fullgod utrustning.

Härutinnan torde för närvarande avsevärda brister förefinnas. För att uppnå

ett tillfredsställande resultat i fråga örn skolornas materiella utrustning

erfordras emellertid att de behövliga medlen av statsmakterna ställas till förfogande.

Till denna fråga återkommer jag i det följande. Emellertid vill

jag här framhålla, att uppställandet av generella regler angående vad som

skall anses erforderligt i fråga örn undervisningslokaler för skolorna icke

synes lämpligt. Frågan härom torde få prövas från fall till fall i samband

med beviljandet av statsbidrag för ändamålet. I likhet med kommittén anser

jag fördelaktigt, att såsom regel vid skolorna genomföres internatsystem.

Undervisningens hela läggning kräver detta.

Såsom kommittén framhållit är det av vikt att goda läroböcker, som lämpa

sig för lantmannaskolans undervisning, finnas tillgängliga. Kommittén

har icke närmare ingått på denna fråga och det torde icke heller vara lämpligt

att i detta sammanhang upptaga densamma till mera ingående övervägande.

.lag vill emellertid erinra, att inom lantbruksstyrelsen tillsatts en

kommitté för spörsmålets utredande.

Härefter torde jag få övergå till behandling av en för ifrågavarande skolor

synnerligen betydelsefull fråga, nämligen spörsmålet om skoljordbrukets

ordnande på ett rationellt sätt. I ett flertal yttranden har det av kommittén

framlagda förslaget att lantmannaskola skall vara förenad med skoljordbruk

väckt vissa betänkligheter. För egen del ansluter jag mig emellertid

principiellt till kommitténs ståndpunkt i denna fråga. För att undervisningen

vid skolorna skall kunna få en tillräckligt praktisk inriktning torde

tillgång till eget jordbruk vara i hög grad önskvärt. Men även ur andra

synpunkter framträder betydelsen härav. Såsom lantbruksstyrelsen framhållil

möjliggör skoljordbruket en fastare anknytning för såväl elever som

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

lärare till det praktiska jordbruket i trakten. Emellertid måste å andra sidan

beaktas, att kostnaderna för anskaffande av egna skoljordbruk åt samtliga

nu i gång varande lantmannaskolor skulle bliva högst avsevärda. Att

ålägga skolorna att under alla förhållanden anskaffa sådant kan av ekonomiska

och understundom måhända även praktiska skäl vara ogenomförbart.

Med hänsyn härtill förordar jag, att i förevarande hänseende föreskrives, att

lantmannaskola skall vara försedd med eget skoljordbruk, därest Kungl.

Majit icke medgiver undantag härifrån. I sistnämnda fall bör emellertid

om möjligt av lantbruksstyrelsen godkänt jordbruk annorledes stå till skolans

disposition. Skoljordbruket bör såsom regel drivas i skolans egen regi

och skötas av skolans föreståndare. Härigenom torde jordbruket kunna

nå det mest effektiva sätt användas för sitt ändamål. Under vissa förhållanden

torde det dock kunna befinnas önskvärt, att skolans föreståndare

befrias från skyldigheten att förestå jordbruket och i dylika fall bör skolans

styrelse kunna anförtro skötseln åt någon av lärarna.

De av kommittén föreslagna fordringarna för inträde såsom elev vid lantmannaskola

föranleda icke några erinringar från min sida. Elev bör sålunda

ha genomgått folkskola och under minst ett år varit sysselsatt med lantbruksarbete

samt ha fyllt 18 år. Möjlighet torde dock böra finnas att medgiva

sökande inträde vid fyllda 17 år.

Vidkommande kommitténs förslag ifråga om föreståndare och lärare vid

lantmannaskolorna kan jag biträda desamma. Vid sådan skola bör i regel

vara anställd en föreståndare, vilken i likhet med föreståndare för folkhögskolor

och yrkesskolor torde höra benämnas rektor, vidare ämneslärare samt

i övrigt behövliga extra ordinarie ämneslärare och speciallärare. Föreståndare

och lärare torde liksom hittills i regel böra tillsättas av styrelsen. För

vinnande av garanti för att endast fullt lämpliga personer komma i fråga till

befattningarna torde böra fordras att lantbruksstyrelsen förklarat sökandena

kompetenta. Styrelsen torde även på sätt kommittén vidare förordat böra

uppsätta tre sökande på förslag och torde därefter skolstyrelsen böra äga

bland dem utse innehavare av tjänsten. På sätt kommittén föreslagit bör

den vid skolan stadigvarande lärarpersonalen bilda ett lärarråd. De av kommittén

framlagda förslagen rörande skolans styrelse torde även kunna godtagas.

Ledamöternas antal bör alltså bestämmas till fem, därav skolans rektor

är självskriven ledamot och de övriga fyra utses på sätt Kungl. Majit

i fråga om varje skola bestämmer.

Förslaget rörande lantbruksskolorna.

I fråga om lantbruksskolornas uppgift har kommittén icke föreslagit någon

ändring. Kommittén har härom anfört, bland annat:

Vårt lands jordbruk hade otvivelaktigt behov av en väl skolad kår arpraktiska

lantbrukstjänstemän, och lantbruksskolan syntes äga goda förutsättningar

att meddela för ändamålet lämpad utbildning. När det gällde

praktisk undervisning i arbetsledning vid jordbruket, syntes lantbruksskolan

för övrigt icke lämpligen kunna ersättas av annan skolform. Dylik under
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

37

visning vöre emellertid värdefull även för sådana ungdomar, som avsåge att

framdeles bruka el t .större jordbruk. Lantbruksskolan borde naturligtvis

slå öppen även för dem. Enligt kommitténs mening vore det i själva verket

synnerligen önskvärt, att skolan finge elever med på detta sätt olika utbildningssyfte

och att den alltså icke finge karaktär av ren rättarskola.

Rörande undervisningens organisation har kommittén ansett, att den tvååriga

kursen borde bibehållas såsom huvudkurs. Kommittén har emellertid

övervägt möjligheten av undervisningstidens förkortande men funnit

detta icke lämpligt. Härom har kommittén i huvudsak anfört.

Kommittén hade kommit till det resultatet, att övervägande skäl talade

för ett bibehållande åtminstone tills vidare av det nuvarande systemet med

tvåårig utbildningstid vid lantbruksskolan. Genom att eleven stöde så lång

lid under lärares direkta inseende borde utbildningen vinna i grundlighet

och skolans föreståndare finge större möjlighet att bedöma elevens lämplighet

för ifrågasatt anställning. För skolegendomens skötsel måste det också

innebära en bestämd fördel, att eleven finge vistas så lång tid vid skolan,

att han hunne bliva väl förtrogen med egendomens förhållanden, liksom

även att vid detta kurssystem icke alla elever ersattes av nya vid samma

tidpunkt.

Såsom förut nämnts har kommittén ansett, att ettåriga kursen

vid lantbruksskolorna såsom regel icke bör bibehållas. Kommittén har såsom

motivering härför anfört, bland annat:

Vid den nuvarande ettårskursen vid lantbruksskolan hade elevfrekvensen

i allmänhet varit låg. Örn undantag gjordes för de statliga skolorna, där

särskilda förhållanden påverkade elevfrekvensen, vore det endast vid enstaka

skolor, som det i reglementet stadgade antalet platser för ettårselever,

eller 8, kunnat helt eller i det närmaste besättas. I allmänhet hade antalet

kvalificerade sökande vid denna kurs stannat vid betydligt lägre siffra.

Orsakerna till den i allmänhet ringa elevfrekvensen vid lantbruksskolans

ettårskurs torde vara flera. Kursen hade ursprungligen avsetts för blivande

egna jordbrukare, men utvecklingen hade visat, att även vid denna kurs

flertalet elever önskade efter avslutad utbildning erhålla avlönad anställning.

Enär emellertid med hänsyn till kurstidens begränsning någon mera

omfattande befälsutbildning i regel icke kunnat inläggas i programmet för

denna kurs, hade de från ettårskursen utbildade eleverna oltast kommit att

stå tillbaka i konkurrensen med tvåårskursens elever. Icke heller under utbildningstiden

hade ettårseleverna — vad det praktiska arbetet beträffade

— i regel kunnat anses jämställda med de övriga. När de efter den teoretiska

vinterkursens slut överginge till praktiskt arbete, måste det vara svårt

för dem att hävda sig gentemot kamraterna i tvåårskursen, vilka redan ett

helt år tidigare varit sysselsatta vid lantbruksarbeten vid skolegendomen

och därigenom blivit väl insalta i egendomens förhållanden. En brist hos

ettårskursen hade vidare varit svårigheten att anordna praktiska turer i

husdjursskötsel under den egentliga stallutfodringsperioden under vinterhalvåret,

enär detta i huvudsak varit upptaget av teoretisk undervisning.

Det hade framhållits, att ettårskursen vid lantbruksskola .skulle utgöra

en särskilt värdefull förskola för fortsatt utbildning vid lantbrukshögskolan.

Detta torde vara riktigt närmast ur den synpunkten, att studerande vid

högskolan därigenom erhållit en allmän orientering i jordbrukets teori samt

viss förtrogenhet med arbetet vid en lantbruksundervisningsanstalt. Med

hänsyn därtill, alt flertalet agronomer torde komma alt sysselsättas inom

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

lantmannaskolan oell hos hushållningssällskap, därvid de i båda fallen torde

i huvudsak få ägna sig åt de mindre och medelstora jordbrukens problem,

ville kommittén emellertid ifrågasätta, huruvida icke en kurs vid lantmannaskola,

eventuellt kombinerad med någon tids övervakad elevutbildning, kunde

anses utgöra en lika värdefull förutbildning till lantbrukshögskolan som

lantbruksskolans ettårskurs.

Vad nu anförts innebure icke, att kommittén skulle frånkänna lantbruksskolans

ettårskurs värde. Kommittén hyste den uppfattningen, att ettårskursen

i och för sig kunde giva ett mycket gott utbildningsresultat. Men

på grund av de särskilda förhållanden, som rådde vid en lantbruksskola,

ifrågasatte kommittén lämpligheten av att den vid lantbruksskolorna i allmänhet

bibehölles vid sidan av tvåårskursen. Den senare utgjorde

en erkänt god utbildningskurs för arbetsförmän inom jordbruket, och kommittén

ansåge det önskvärt, att flertalet lantbruksskolor helt finge koncentrera

sig på att tillgodose denna uppgift. Därigenom skulle utbildningsproblemen

vid dessa skolor förenklas, skolegendomarna skulle bliva gynnsammare

ställda i fråga om arbetskraft, enär samtliga elever då komme

att stanna vid skolan två år, och varje skola skulle kunna utbilda ett större

antal väl skolade jordbruksförman än vad nu vore fallet.

En del av det elevklientel, som ettårskursen nu hade att räkna med, torde

i fortsättningen lämpligen kunna få sin utbildning vid den reformerade

lantmannaskolan, en annan del vid lantbruksskolans huvudkurs. — Därjämte

räknade kommittén med att ettårskursen i viss utsträckning bibehölles

tills vidare vid de statliga lantbruksskolorna. Skulle det anses önskvärt att

dylik kurs jämväl anordnades vid en eller flera av de övriga lantbruksskolorna,

torde det böra få ankomma på Kungl. Majit att bestämma därom

från fall till fall.

Kommittén har beträffande undervisningens innehåll och

anordnande framhållit i huvudsak följande:

Kommittén hyste den uppfattningen, att lantbruksskolans huvudkurs i

fortsättningen borde planläggas så, att något mera tid, än hittills varit brukligt,

kunde ägnas åt teoretiska studier. Den fortgående utvecklingen inom

jordbrukets teknik liksom också de allt mera invecklade jordbruksekonomiska

problemen motiverade en utvidgning och fördjupning av den teoretiska

lantbruksundervisningen. Icke minst på arbetsförmannen vid det större jordbruket

ställdes i vår tid andra och större anspråk på fackligt vetande än

förr, och för brukaren av ett större jordbruk framstode behovet av grundliga

fackkunskaper om möjligt ännu starkare. Skulle lantbruksskolan på

bästa sätt fylla sin uppgift vid utbildningen av dessa båda kategorier av

jordbrukets utövare, borde ökat beaktande få skänkas åt den teoretiska

skolningen.

Den utvidgade teoretiska undervisningen borde emellertid enligt kommitténs

mening icke givas formen av någon mera avsevärd ökning i antalet undervisningstimmar.

Strävandena borde i stället i främsta rummet inriktas

på att få dessa timmar så effektivt utnyttjade som möjligt. För närvarande

meddelades en icke ringa del av undervisningen i form av kvällslektioner

efter slutad arbetsdag, och i vissa fall även såsom tidiga morgonlektioner.

Kommittén förmenade, att systemet med kvällslektioner vid lantbruksskolan

nu borde i huvudsak avvecklas. I stället borde ett större antal hela dagar

ställas till förfogande för den teoretiska undervisningen. Lantbruksskolan

borde i fortsättningen såsom hittills meddela en allsidig teoretisk lantbruksutbildning.

För de båda kategorier av elever, som lantbruksskolan närmast

hade att räkna med, vore den för lantmannaskolans vinterkur.s av
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10(J.

39

sedda lärokursen lämpad. Emellertid ställde storjordbrukets skötsel vissa

särskilda krav, och tillgodoseendet därav inom undervisningen borde lämpligen

ske i form av tillägg till läroplanen för berörda vinterkurs. Sålunda

borde ökad undervisningstid anslås för arbetsläran med betingslära, för

lantbruksbokföringen, för maskin- och redskapsläran etc. Närmast beträffande

de blivande arbetsförmännen i deras egenskap av tjänstemän torde

det också vara erforderligt, att undervisningen i räkning och geometri liksom

också i svenska språket bleve grundligare än vad för lantmannaskolan

förutsatts. 1 skogshushållning borde undervisningen hava ungefär samma

ställning som vid lantmannaskolan och alltså olika omfattning allt efter skolans

läge och uppgift.

Med beaktande av nu anförda synpunkter borde det få ankomma på lantbruksstyrelsen

att för varje särskild lantbruksskola fastställa undervisningsplan,

som alltså borde upptaga samma undervisningsämnen som lantmannaskolan.

Vad kommittén med avseende på undervisningen vid lantmannaskolan

anfört beträffande examensämnen m. m. borde ävenledes i tillämpliga

delar gälla för lantbruksskolan.

Kommittén hade funnit lämpligt, att tiden för den teoretiska undervisningen

uppdelades mellan de båda utbildningsåren sålunda, att ungefär en

tredjedel till hälften därav koinine på första året och resten på andra året.

I överensstämmelse härmed föresloge kommittén, att för tillgodoseende av

den teoretiska utbildningen vid lantbruksskolan skulle under huvudkursens

första år minst 50 och under dess andra år så många hela dagar eller mot

denna tid svarande antalet halva dagar ägnas åt föreläsningar med därtill

hörande övningar och demonstrationer, att den sammanlagda tiden för

teoretisk utbildning uppginge till minst 150 hela undervisningsdagar. Därutöver

föreslog kommittén, att under vinterhalvåret för elev, som i huvudsak

sysselsattes med praktiska göromål, teoretisk undervisning i form av

övningar och repetitioner anordnades under i regel en timme dagligen.

Hänsynen till skolegendomens skötsel torde i regel förbjuda, att eleverna

i båda årskurserna samlades till teoretisk undervisning samtidigt. Denna

omständighet medförde givetvis vissa svårigheter vid läsplanens uppgörande.

Kommittén hade vissa sympatier för en sådan anordning av undervisningen

under vinterhalvåret, att de båda årskurserna alternativt sysselsattes

med teoretiskt och praktiskt arbete sålunda, att den yngre kursens elever

finge teoretisk undervisning exempelvis en vecka och praktisk sysselsättning

de två följande, under det att den äldre kursens elever under den första

veckan i en dylik treveckorsperiod sysslade med praktiskt arbete och under

de andra veckorna med teoretisk utbildning. Fördelades den teoretiska

undervisningen mera jämnt mellan de båda utbildningsåren, kunde för båda

årsklasserna perioderna för teoretisk undervisning och praktisk utbildning

göras lika långa.

Därest endast en tredjedel av den teoretiska undervisningen förlädes till

huvudkursens första läsår, borde den teoretiska undervisningen vid lantbruksskolans

huvudkurs ordnas på i huvudsak följande sätt. Under första

vinterhalvåret avslutades undervisningen i svenska språket, räkning och

geometri samt naturlära, varjämte vissa delar av jordbruksläran och liusdjursläran

genomginges. I sistnämnda ämnen borde främst sådana partier

behandlas, som hade särskilt värde genom den ökade förståelse för de

praktiska arbetsuppgifterna som de kunde väntas skänka eleven. Undervisningen

borde della halvår pågå omkring 35—40 dagar förutom vissa

kvällstimmar. Efterföljande sommarhalvår anordnades demonstrationer

och övningar i lanthushållning och i förekommande fall skogshushållning

under tillhopa omkring 10—15 dagar. Under andra vinterhalvåret omfat
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis proposition nr 109.

tade undervisningen den del av den egentliga lärokursen, som återstode från

första året. Under detta halvår borde undervisningen pågå omkring 73—

80 dagar. Slutligen borde under sista sommarhalvåret omkring 20—25 dagar

anslås till demonstrationer och övningar. I viss utsträckning borde de

hela undervisningsdagarna kunna få utbytas mot samma tid i form av halva

dagar.

I fråga örn sättet för den teoretiska undervisningens anordnande borde

även vid lantbruksskolan iakttagas, att eleven i så hög grad som möjligt

fostrades till självverksamhet. Erforderlig tid borde anslås för självstudier

och vid heldagsläsning borde antalet lektionstimmar i allmänhet icke överstiga

sex.

Beträffande den praktiska utbildningen vid lantbruksskolan hade kommittén

intet att erinra emot att nu gällande bestämmelser bibehölles i huvudsak

oförändrade.

Kommittén ansåge, att vid lantbruksskolans huvudkurs förslagsvis omkring

två månader av elevens utbildningstid borde ägnas åt praktisk husdjursskötsel.

Förekommande turer bolde så fördelas, att eleven finge tillfälle

sätta sig in i de särskilda problem, som varje årstid uppställde, och en

del av ifrågavarande praktiska utbildning borde lämpligen förläggas till

andra studieåret, sedan den teoretiska undervisningen i husdjurslära i huvudsak

avslutats.

För närvarande funnes vid de flesta lantbruksskolor anordnade s. k. praktiska

utbildningskurser för ladugårdsförmän. Kommittén antoge, att dessa

kurser icke komme att nämnvärt påverkas av den föreslagna utökningen i

turer för lantbruksskolans elever. Någon minskning i berörda ladugårdskursers

elevantal torde likväl få vidtagas.

Förekomme vid lantbruksskola vid sidan av huvudkursen särskild ettårig

kurs, borde enligt kommitténs mening elev vid sådan kurs beträffande den

teoretiska utbildningen i huvudsak följa andra årets undervisning för huvudkursen.

Den praktiska utbildningen borde för sådan elev anordnas i huvudsaklig

överensstämmelse med vad förut anförts beträffande huvudkursen,

därvid de med den i förevarande fall kortare utbildningstiden förenade särskilda

omständigheter naturligtvis finge vederbörligen beaktas.

Kommittén har framhållit, att vad kommittén vid redogörelsen för lantmannaskolan

anfört beträffande utrustning, elever, lärare, styrelse m. m.

i tillämpliga delar borde gälla även i fråga örn lantbruksskolan.

Yttrandena.

I fråga örn organiserandet av undervisningen vid lantbruksskolorna

har kommitténs förslag örn borttagande av den ettåriga kursen

väckt stark opposition. I ett mycket stort antal yttranden har påyrkats,

att den ettåriga kursen skall bibehållas vid lantbruksskolan.

Lantbruksstyrelsen har härom anfört, bland annat:

Lantbruksstyrelsen funne ettårskursen icke hava så liten betydelse, som

kommittén syntes vilja göra gällande. Denna undervisningsform skulle kunna

tillgodogöras jämväl av sådana lantbrukselever, som hade för avsikt att

ägna sig åt eget jordbruk och som redan förvärvat så goda praktiska insikter,

att tvåårskursen syntes dem för lång. Erfarenheten hade givit vid handen,

att denna kurstyp haft betydelse dels ur nu angiven synpunkt, dels

såsom förberedelsekurs för högre utbildning. Utan att på något sätt vilja

frånkänna lantmannaskolorna betydelse i sistnämnda avseende, ansåge sig

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 109

lantbruksstyrelsen dock böra framhålla, att teoretiska kunskaper, förvärvade

i den miljö, som en välskött lantbruksskoleegendom skapade, och i samband

med praktisk utbildning därstädes, måste för den, som önskade förskaffa

sig fortsatt utbildning, vara av speciellt värde. Lantbruksstyrelsen

funné övervägande skäl tala för ett bibehållande utav ettårskursen vid samtliga

tvååriga lantbruksskolor.

Förslaget innebure ett indragande av de norrländska ettariga lantbruksskolorna

och dessa kursers förläggning till lantmannaskolor. Med lantbruksstyrelsen

principiella inställning till frågan måste styrelsen vara synnerligen

tveksam om lämpligheten av kommitténs förslag på denna punkt.

Då lantbruksstyrelsen icke vore övertygad örn ali den föreslagna helårskursen

vid lantmannaskolan komme att tillfredsställa kraven på elevernas

praktiska utbildning, ansåge styrelsen därför, att med indragande av de

norrländska lantbruksskolorna borde anstå, åtminstone till dess att någon

annan form för tillgodoseende av norra Sveriges behov på detta område

utformats och i praktiken visat sig fullt tillfredsställande.

Liknande synpunkter hava framförts i yttranden från lantbrukshögskolans

styrelse och lärarråd, föreståndaren för Ultuna lantbruksskola, lantbruksakademien,

Sveriges allmänna lantbrukssällskap, ett flertal styrelser

för lantbruksskolor ävensom ett stort antal korporationer och föreningar.

Även kommitténs förslag örn undervisningens ordnande har

i många yttranden mötts med kritik.

Lantbruksstyrelsen har härutinnan anfört, bland annat:

Kommitténs förslag örn förläggande av ökad andel av den teoretiska undervisningen

till den yngre kursen och örn indragning av kvällsundei visningen

hade i stort sett motiverats dels därmed, att kvällslektioner vore en

olämplig undervisningsform vid tid, då under dagarna praktiskt arbete påginge,

dels ock med skäligheten av att deltagarna i den yngre kursen såsom

stöd för den praktiska utbildningen redan från början finge inhämta vissa

teoretiska kunskaper i fackämnen. Lantbruksstyrelsen ville ingalunda förneka,

att dessa synpunkter kunde vara av viss betydelse, men ansåge sig

böra starkt ifrågasätta, om denna betydelse vore så avgörande, att den icke

mer än väl uppvägdes av de olägenheter, en sådan omläggning av undervisningen

medförde.

Det läge i sakens natur, att kvällsundervisningen efter allvarligt praktiskt

arbete i viss mån måste anses påfrestande och alt man, åtminstone i fråga

om mera starkt teoretiskt betonad undervisning, kunde hava anledning förvänta

något bättre resultat av undervisning, som meddelades när eleverna

vore fysiskt mindre ansträngda. Emellertid hade tidigare vid lantbruksskolorna

med resultat, som ingen torde vilja underkänna, all teoretisk undervisning

meddelats morgnar och aftnar.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig i detta sammanhang också böra framhålla,

att de långa vintereftermiddagar, varom här vöre fråga, vid en skolform

som denna under alla förhållanden borde tagas i anspråk för ordnad undervisning.

Vid en lantbruksskola kunde nämligen de ur praktisk arbetssynpunkt

korta vinterdagarna icke utnyttjas till samtidig teoretisk undervisning

för båda årskursernas elever.

Det andra motivet eller att förflytta en del av fackämnesundervisningen

lill den yngre årskursen vore mera betydelsefullt. Det vore naturligtvis ur

den praktiska utbildningens synpunkt önskvärt, örn eleverna samtidigt med

praktiken finge inhämta de teoretiska förutsättningarna för pågående arbeten.

Svårigheter av synnerligen vägande art torde emellertid redan ur den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 109.

teoretiska undervisningens synpunkt möta en sådan anordning. Skulle nämligen

undervisningen i fackämnena kunna logiskt uppbyggas och göras fattbar,

krävdes föregående kännedom i de grundläggande ämnena. Därest

största effektivitet, särskilt i fråga örn den slags undervisning, varom bär

vöre fråga, skulle uppnås, vore det vidare ur undervisningssynpunkt nödvändigt

att i rätt sammanhang meddela undervisningen i varje särskilt ämi;C-

^brytning av vissa delar, som kunde hava större betydelse för den

lör tiUfället just aktuella praktiska undervisningen, syntes därför knappast

möjlig utan att undervisningen i sin helhet bleve lidande därpå.

Det av kommittén avsedda syftet borde enligt lantbruksstyrelsens förmenande

tillgodoses i första hand därigenom, att arbetsledare och lärare holle

verklig kontakt med eleverna under det praktiska arbetets utövande och därYjd

lämnade sådana upplysningar och sådan handledning, att de teoretiska

förutsättningarna för vederbörande arbete i nödig grad meddelades. Ett dylik

t ordnande av den praktiska undervisningen vöre en av förutsättningarna

för att lantbruksskolan skulle kunna på ett ändamålsenligt sätt fylla sin viktiga

uppgift såsom ett led i arbetet för jordbrukets förbättrande.

För att emellertid ytterligare tillgodose det av kommittén avsedda syftet

\ ore det enligt lantbruksstyrelsens förmenande önskvärt, att sådana bestämmelser

meddelades, att eleverna i den yngre kursen redan vid ankomsten till

skolan skulle bibringas vissa allmänna teoretiska grunder i fråga om den

Praktiska utbildningen på olika områden. Detta, som kanske lämpligen

kunde ske under några få dagar, innan det egentliga arbetet toge sin början,

skulle emellertid icke innebära någon början till undervisning i de egentliga

fackämnena utan endast tjäna som förberedelse till den praktiska utbildningen

och underlätta förståelsen av densamma och dess betydelse.

Om sålunda kommitténs förslag redan med hänsyn till den teoretiska undervisningen

måste möta gensaga, läge dock de största olägenheterna i förslagets

inverkan på den praktiska utbildningen vid skolan och den del av

undervisningen, som utgjorde denna skolforms väsentliga betydelse och särvärde.

Den praktiska utbildningen vid lantbruksskolan avsåge numera framför

allt att låta eleverna genom egen praktisk erfarenhet förvärva kännedom

örn vilka prestationer, som i fråga om olika arbetare och under olika förhållanden

skäligen kunde krävas. Vidare avsåge den praktiska utbildningen

att lära eleverna, huru arbetet skulle ordnas och utföras vid ett jordbruk, så

att alla detaljer bleve utförda på rätt sätt, i rätt tid och med största möjliga

besparing, speciellt i fråga om användande av den mänskliga arbetskraften.

Ju mindre tillgången på arbetskraft för lantbrukets behov bleve, desto

betydelsefullare vöre denna del av utbildningen vid lantbruksskolorna och

desto större också betydelsen av att sådan undervisning lämnades på bästa

och mest effektiva sätt.

För alt emellertid så skulle kunna ske, syntes en nödvändig förutsättning

vara, att arbetet vid skolegendomen icke förrycktes vare sig genom att den

teoretiska undervisningen allt för mycket finge inkräkta på den arbetstid, som

ur synpunkten av skolegendomens rationella skötsel vore absolut nödvändig,

eller genom täta omkastningar mellan teoretiska undervisningsdagar och

praktisk verksamhet. Alla sådana övergångar verkade i viss mån hämmande

på effekten, då det toge en viss tid, innan eleverna hunnit anpassa sig för

den ena eller andra formen av undervisning. Dessa synpunkter talade också

emot en ifrågasatt halvdags teoretisk undervisning, då arbetet genom

indragning av en större del utav arbetsstyrkan vid tider, då behov därav

för jordbrukets rationella skötsel förelåge, skulle komma att förryckas.

Förhållandet mellan den teoretiska undervisningen och den praktiska ut
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

bildningen vid lantbruksskolorna vore sa ömtåligt, att förändi ingal i gällande

bestämmelser icke borde ske utan efter synnerligen moget övervägande.

Lantbruksstyrelsen ansåge även den föreslagna begränsningen av undervisningen

till 6 timmar örn dagen olämplig.

Flertalet skolstyrelser hava funnit det av kommittén föreslagna ordnandet

av den teoretiska undervisningen icke fullt ändamålsenligt. Särskilt förslaget,

att viss kortare tids läsning skulle omväxla med viss kortare tids praktiskt

arbete under vintermånaderna, har ansetts olämpligt. De olika skolstyrelserna

hava emellertid haft olika uppfattning örn båsta sättet för undervisningens

ordnande.

Styrelsen för Berga lantbruksskola har föreslagit, att den teoretiska undervisningen

måtte ordnas så, att vid den yngre kursen för ändamålet ansloges

minst 300 timmar under vinterhalvåret, fördelade dels på kvällslektioner,

dels på halva dagar, då väderleksförhållanden och arbetets fortskridande vid

skolegendomen sådant medgåve. Dessutom borde anslås minst 50 timmar

under sommarhalvåret till övningar och demonstrationer m. m. För äldre

årskursen borde den teoretiska undervisningen ordnas så, att under vinterhalvåret

minst 90 hela dagar ansloges till teoretisk undervisning samt under

sommarhalvåret 10 dagar till demonstrationer, övningar och studieresor.

Föreståndaren för lantbruksskolan vid Ultuna har förordat, att läsdagainas

antal måtte fastställas lill förslagsvis 130 och att undervisning dessutom

borde äga rum under någon timme efter arbetstidens slut under vintern.

Antalet undervisningsdagar i första årskursen borde begiänsas till

25 å 80 i stället för föreslagna 50. Undervisningen komme otvivelaktigt att

medföra bättre resultat, örn större delen därav förlädes till en sammanhängande

period, förslagsvis 95 å 100 dagar under andra årskursen.

I detta förslag har lantbrukshögskolans styrelse instämt.

Styrelsen för Ulvhälls lantbruksskola har ansett, att den teoretiska undervisningen

i yngre kursen borde fortgå från kursens början den 1 november

under 30 dagar. Under denna tid borde äldre årskursen utföra praktiskt arbete.

Därefter skulle äldre årskursen under 80 dagar i följd erhålla teoretisk

undervisning. . .

Styrelsen för Bjärka-Såbu lantbruksskola har uttalat, att undervisningen

borde ordnas så, att eleverna under december och januari utförde praktiskt

arbete klockan 7—12. Därefter borde anordnas teoretisk undervisning klocka

]3_17. Under november, februari och mars borde det praktiska ar
betet

omfatta 7—8 timmar och därefter undervisning klockan 17—19. Något

bärande skäl mot eftermiddagsläsning hade icke förebragts. Den föreslagna

läsordningen vore ogenomförbar, örn hänsyn .skulle tågås till skolegendomens

behöriga skötsel.

Styrelsen för Bollerups lantbruksskola har föreslagit, att den teoretiska undervisningen

måtte ordnas enligt följande schema.

yngre årskursen 30 undervisningsdagar under vintern och 5 under sommaren,

äldre * 90 * » 10 :

ettårskursen 120 » » » v 10

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut i egenskap

av styrelse för lantbruksskolan därstädes Ilar framhållit, att undervisningens

syfte bäst uppnåddes, örn den äldre årsavdelningen av den 2-åriga kursen

samt den 1-åriga kursen, vilken styrelsen ansåge böra bibehållas, beleddes

teoretisk undervisning i en följd från början av november till slutet

av mars. Om äldre årsavdelningen erhölle enbart teoretisk undervisning,

förslagsvis 120 dagar, borde enbart teoretisk undervisning för yngre årskursen,

frånsett kvällsundervisning, kunna beredas antingen 30 hela dagar

eller dubbelt så stort antal halva dagar.

Styrelsen för Vargnäs lantbruksskola har ansett, att det vore lämpligare

att inskränka undervisningen första året att omfatta 40 hela dagar eller däremot

svarande antal halva dagar. Undervisningen kunde då ordnas så, att

eleverna första året i november erhölle 20 å 25 hela dagar teoretisk undervisning

och därefter under december—januari ett antal halva dagar samt

pa sommaren och hösten därefter nödig tid för exkursioner, fältmätningar

ln'' För äldre kursen borde teoretisk undervisning med övningar kunna

förläggas till tiden 1 december—början eller medio av april med sammanlagt

95 å 100 dagar och därefter under sommaren 10 å 15 dagar till exkursioner,

studieresor m. m.

De flesta skolstyrelserna hava förordat, att antalet lektionstimmar per dag

böra uppgå till minst 7, enär eleverna i allmänhet icke torde kunna anses

vara mogna för självstudier.

Styrelserna för Berga, Bjärka-Säby och Tomta lantbruksskolor samt föreståndaren

för lantbruksskolan vid Ultuna hava uttalat, att den praktiska

utbildningen i husdjursskötsel borde inskränkas till 4—6 veckor.

Hushållningssällskapets i Östergötlands län förvaltningsutskott har ansett,

att önskemålet om utökad teoretisk undervisning i tvåårskursen borde kunna

tillgodoses, därest undervisningen förlädes till eftermiddags- och kvällstimmarna

under exempelvis december, januari och februari månader, då arbetstiden

vid skoljordbruket uppginge till högst 7 timmar.

Sveriges lantbrukslärare förbund har framhållit, att den teoretiska undervisningen

under första året borde läggas så, att den ej komme att verka störande

på den praktiska utbildningen. Förbundet har förordat, att den teoretiska

undervisningen under första halvåret förlädes till det antal halva

dagar, som kunde anses vara behövligt.

I fråga örn undervisningens innehåll vid lantbruksskolorna

bava vissa erinringar och påpekanden framförts i yttrandena.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, bland annat, följande:

Styrelsen kunde icke ansluta sig till den av kommittén framförda meningen,

att den teoretiska undervisningen vid lantbruksskolan i huvudsak borde

anpassas efter undervisningsplanen för lantmannaskolans huvudkurs Ut,

..jngsf ormen vid lantbruksskolan och syftet med skolans undervisning

krävde nämligen en i viss mån annorlunda lagd och jämväl vidlyftigare

teoretisk undervisning än lantmannaskolans huvudkurs.

Större inskränkningar av den teoretiska undervisningen vid lantbruksskolorna

ansage sig lantbruksstyrelsen icke kunna förorda. Någon minskning

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

45

i fråga om de ämnen, som vore att hänföra till naturkunnighet, kunde måhända

utan skada genomföras. Lantbruksstyrelsen ville dock icke förorda,

alt dessa ämnen, som till sin natur vore så vitt skilda, sammansloges till

ett. Till följd av folkskolans nuvarande jämförelsevis höga ståndpunkt torde

möjligen den till svenska språket anslagna tiden kunna något inskränkas.

Däremot funne lantbruksstyrelsen undervisningen i matematik böra bibehållas

i ungefär nuvarande omfattning och likaså undervisningen i bokföring,

vilken åtminstone vid lantbruksskolan syntes ovillkorligen böra upprätthållas

som självständigt undervisningsämne. Om också med tvekan ansåge

sig lantbruksstyrelsen kunna biträda förslaget om borttagande från

lantbruksskolans undervisningsplan av medborgarkunskap såsom obligatoriskt

undervisningsämne, vilket emellertid icke borde utgöra hinder för skolor,

som så ansåge lämpligt och möjligt, att utan betygsgivning meddela

någon undervisning däri.

A andra sidan funne lantbruksstyrelsen viss utvidgning i undervisningen

erforderlig. Tidens krav medförde också behov av ökad och mera genomförd

undervisning i jordbruksekonomi samt i jordbrukets andelsrörelse.

Då lantbruksskolornas elever med hänsyn till skolornas karaktär och syfte

i stor utsträckning vore för sökande av sin utkomst beroende av ämnesbetyg,

ansåge sig lantbruksstyrelsen icke kunna tillstyrka ett mera omfattande

sammanförande av olika ämnen under samma betygsenhet. Framför

allt syntes det nödvändigt, att särskilda vitsord gåvos i bokföring, räkning,

svenska språket och maskinskötsel.

Styrelsen för Bollerups lantbruksskola har framhållit, att den nuvarande

ordningen för betygssättningen vore tillfredsställande och borde bibehållas.

.Styrelsen har icke heller ansett, att något behov av lärarråd för lantbruksskolorna

förelåge.

Styrelsen för Tomta lantbruksskola har ansett, att betyg borde givas i följande

ämnen: svenska språket, räkning och geometri, kemi, geologi, fysik,

botanik, jordbrukslära, liusdjurslära, lantbruksekonomi, bokföring och

skogshushållning.

Liknande synpunkter som de två sistnämnda styrelserna framlagt hava

även anförts av föreståndaren för Ultuna lantbruksskola.

Lantbruksskolornas huvudsakliga syfte har hittills varit att utbilda den Departementskår

av lantbrukstjänstemän, som är behövlig såsom förmän och arbetsledare chfTnvid

jordbruket. Även efter genomförandet av den nyorganisation av den

liigre lantbruksundervisningen som nu är ifråga torde detta alltjämt böra

bliva lantbruksskolans förnämsta uppgift. Kommittén synes ha velat i högre

grad än vad nu är förhållandet understryka detta skolans ändamål. Särskilt

synes delta framträda genom kommitténs förslag, att den ettåriga kursen

såsom regel icke bör upplagas på lantbruksskolans undervisningsprogram.

I likhet med vad i flertalet yttranden uttalats finner jag det tveksamt,

huruvida en sådan begränsning av lantbruksskolans kurser skulle vara lycklig.

Den ettåriga kursen vid lantbruksskolan torde lia en icke oväsentlig

uppgift att fylla vid sidan av den tvååriga och lärer enligt min mening icke

för närvarande kunna ersättas av de föreslagna kurserna vid lantmannaskolan.

Lantbruksskolans ettåriga kurs torde vara särskilt lämpad för utbild
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

ning av sådana elever, som redan förvärvat en viss praktisk erfarenhet i

jordbruk och som ämna övertaga skötseln av ett något större jordbruk. Såsom

grundval för fortsatta studier torde ifrågavarande kurs även vara till

gagn. Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till den uppfattning, som

företrätts av bland andra lantbruksstyrelsen, att den ettåriga kursen bör bibehållas

såsom en huvudkurs vid lantbruksskolan. Emellertid torde den

vid de två norrländska lantbruksskolorna förekommande vinterkursen icke

vidare böra anordnas.

I fråga örn undervisningens anordnande har, såsom framgår av dc återgivna

yttrandena, synnerligen delade meningar förekommit. En viss utvidgning

av den teoretiska undervisningen torde vara önskvärd. Såsom kommittén

framhållit bör den teoretiska undervisningen i så hög grad som möjligt

anknytas till den praktiska. I den mån den teoretiska undervisningen måste

få karaktären av lektioner synes emellertid lämpligt, att densamma sammanföres

till hela eller halva dagar och sålunda det nuvarande systemet

med kvällsundervisning för de teoretiska studierna i möjligaste mån avvecklas.

I de avgivna yttrandena har ett stort antal skilda förslag framförts rörande

denna frågas ordnande. Vid övervägande av vad härvid förekommit

synes mig den lämpligaste anordningen vara följande. För tillgodoseende

av den teoretiska utbildningen torde under den tvååriga kursen minst 135

hela dagar eller det mot denna tid svarande halva antalet dagar böra ägnas

åt lektioner med därtill hörande övningar och demonstrationer. Där så

finnes lämpligt, bör i samband med denna del av utbildningen även företagas

studieresor. Av nyssnämnda antal dagar böra minst 35 hela dagar, varav

30 under vintern och 5 under sommaren, eller ett mot denna tid svarande

antal halva dagar, förläggas till första året. Därutöver torde under första

vinterhalvåret för elev, som huvudsakligen sysselsättes med praktiskt arbete,

teoretisk undervisning i form av övningar och repetitioner böra anordnas

under i regel en timme om dagen. I den ettåriga kursen torde minst 100 hela

dagar eller däremot svarande antal halva dagar böra ägnas åt den teoretiska

undervisningen i form av lektioner, övningar, demonstrationer och studieresor.

Av denna tid bör lämpligen 90 dagar hänföras till vinterhalvåret och

återstående 10 dagar till sommarhalvåret.

Av organisatoriska skäl torde det vara lämpligt, att eleverna i den ettåriga

kursen erhålla teoretisk undervisning tillsammans med den tvååriga kursens

äldre avdelning. Undervisningen torde i regel böra ordnas så, att under den

tid teoretisk undervisning pågår eleverna erhålla omkring sju timmar sådan

undervisning örn dagen.

Vad angår utbildningens innehåll torde i huvudsak liksom för närvarande

undervisningen böra inriktas på att meddela en såvitt möjligt allsidig

teoretisk och praktisk lantbruksutbildning. Såsom kommittén framhållit

torde i fråga örn den teoretiska undervisningen den för lantmannaskolans

vinterkurs avsedda ämnes- och kursplanen vara lämplig även för lantbruksskolan.

Någon utökning torde emellertid med hänsyn till lantbruksskolans

särskilda uppgift böra ske ifråga örn undervisningen i arbetslära med betings
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

lära, lantbruksbokföring och maskin- och redskapslära. Likaså torde en

något grundligare undervisning böra förekomma i lantbruksskolan i räkning

och geometri samt i svenska språket. Undervisningen i skogshushållning

torde på lantbruksskolans schema få samma ställning som på lantmannaskolans

och sålunda omfattningen av undervisningen få i viss mån bero på

huruvida skolan är belägen i en utpräglad skogsbygd eller icke. f likhet med

kommittén vill jag understryka vikten av att den teoretiska undervisningen

lägges så att eleverna fostras till självverksamhet.

Vidkommande den praktiska utbildningen vid nu ifrågavarande skolor torde

denna såsom kommittén uttalat böra i huvudsak bibehållas vid nu tillämpade

linjer. Kommittén har ansett, att omkring två månader av elevernas

utbildningstid borde ägnas åt praktisk husdjursskötsel. Någon inskränkning

av denna tid till förmån för andra utbildningsgrenar har i vissa yttranden

ansetts lämplig. Det synes emellertid vara angeläget att eleverna erhålla en

så god utbildning härutinnan som möjligt, och minst sex veckor torde därför

böra ägnas häråt. Den praktiska utbildningen vid ettårskursen synes i

huvudsak kunna ordnas i överensstämmelse med samma undervisning vid

tvåårskursen under iakttagande av de med den kortare utbildningstiden förenade

särskilda omständigheterna.

Beträffande frågorna om skolornas utrustning, elever, lärare och styrelse

gäller i tillämpliga delar vad jag härutinnan förut anfört rörande lantmannaskolorna.

I sakens natur ligger emellertid, att lantbruksskolorna såsom

för närvarande alltid måste vara försedda med eget skoljordbruk.

Vad i det föregående förordats avses i tillämpliga delar skola gälla även

lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp.

Förslaget rörande lanthushållsskolorna.

Kommittén har ansett, att lanthushållsskolans uppgift bör i fortsättningen

liksom hittills vara att meddela kunskap i grunderna för skötseln av ett

lanthushåll. Med lanthushåll har kommittén i detta sammanhang avsett

icke blott jordbrukarhushåll i trängre mening utan därjämte även andra

jämförbara hushåll, såsom lantarbetarhushåll, hantverkar- och tjänstemannahushåll

på landsbygden: s. k. producenthushåll, i vilka husmodern har

till uppgift icke endast att handhava konsumtionen av olika varor och alster

utan även att i viss utsträckning deltaga i produktionen och förberedandet

av de nyttigheter, som omsättas i hushållet. Kommittén har härvid

syftat på sådana verksamhetsområden som hemslöjd, trädgårdsskötsel, smådjursskötsel

och i förekommande fall skötsel av större husdjur, samt tillvaratagandet

av vid det egna företaget framställda produkter. Denna relativt

vida ram för lanthushållsskolans verksamhet innebär enligt kommitténs

uppfattning icke, att lanthushållsskolan skulle komma att stå i konkurrensförhållande

till andra utbildningsformer, såsom t. ex. de på olika håll anordnade

husmodersskolorna. Dessa torde nämligen, enligt vad kommittén framhållit,

i regel avse utbildning för skötseln av vad kommittén skulle vilja be
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 109-

tecknat-konsumenthushåll, d. v. s. stadshushåll och därmed jämförbara hushåll

i samhällen och på landet.

Kommittén har i fråga om undervisningens organisation, såsom framgår

av vad förut anförts, ansett, att den kortare kursen vid ifrågavarande skolor

bör upphöra. Kommittén har härom anfört, bland annat:

Den korta undervisningstid, som vid denna kurs stöde till huds, medgåve

icke en nöjaktig utbildning inom alla de områden, som vid skötseln av ett

lantbruk vore av betydelse. Följden bleve, att elevernas utbildning bleve relativt

ytlig, varjämte kravet på allsidighet i utbildningen svårligen kunde

upprätthållas. Enligt kommitténs uppfattning läte det sig icke heller tänkas,

att kursen efter viss omläggning av undervisningen skulle kunna på ett

tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Det hade framhållits, att den kortare

kursen vid lanthushållsskolan skulle vara önskvärd av den anledningen, att

den föranledde mindre kostnader för eleven än en längre kurs och därigenom

lockade till skolan clever, som eljest skulle utebliva. Detta vore i viss

utsträckning riktigt, men kommittén kunde icke finna ett sådant argument

tillräckligt för att motivera bibehållandet av en ur utbildningssynpunkt otillfredsställande

kurstyp.

Såsom förut nämnts har kommittén såsom huvudkurser vid lanthushållsskolorna

upptagit den nuvarande halvårskursen örn 165 dagar samt därjämte

en ny kursform, årskursen om 300 dagar. Tillika har kommittén förordat

anordnandet av kortare kurser av olika slag.

I fråga om undervisningens innehåll och omfattning har kommittén framhållit,

att vid lanthushallsskolan för närvarande förekomme teoretisk och

Praktisk undervisning jämsides. Med hänsyn till skolans syfte har kommittén

ansett detta vara en lämplig anordning, liksom också att huvudvikten lägges

vid den praktiska utbildningen. Den teoretiska undervisningens uppgift vid

skolan har synts kommittén lämpligen böra i huvudsak begränsas till att

vidga blicken för lanthushållets problem och att bidraga till ökad förståelse

för de arbetsuppgifter, som möta husmodern i ett lanthem.

I gällande reglemente angivas var för sig de praktiska och de teoretiska undei

visningsämnena. Kommittén har ansett, att dessa båda gi’upper av ämnen

lämpligen böra sammanföras under gemensamma benämningar, då den praktiska

och teoretiska undervisningen i själva verket huvudsakligen utgör olika

utbildningsfÖrmer inom samma kunskapsområde. I anslutning härtill har

kommittén funnit lämpligt föreslå, att undervisningen vid lanthushållsskolan

sammanfattas i ett något mindre antal ämnen än vad det nuvarande reglementet

upptager. För lanthushållsskolans halvårskurs har kommittén sålunda

räknat med följande sju undervisningsämnen, nämligen näringslära, hemmets

ekonomi, hälsolära och barnavård, hemvård, husdjurslära och mjölkhushållning,

trädgårdsskötsel samt slöjd.

Den ungefärliga fördelningen av lärotimmarna mellan de olika undervisningsämnena

har kommittén förslagsvis angivit sålunda:

Näringslära ...................................... 80 timmar

Hemmets ekonomi ................................ 40 »

Hälsolära och barnavård .......................... 35 »

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

49

Hemvård ........................................ 20 timmar

Husdjurslära och mjölkhushållning ................ 40 »

Trädgårdsskötsel ................................ 25 »

Slöjd ........................................... 20

Fria ämnen...................................... 15 »

För den praktiska utbildningen återigen har kommittén framlagt följande

förslag till arbetsfördelning, därvid för enkelhetens skulle räknats med veckoturer.

Vinterkurs Sommarkurs

Näringslära

(hushållsarbete)

Hemvård

Slöjd

Husdjurslära och mjölkhushållning
Trädgårdsskötsel
-

10 veckor inre hushåll

1 vecka slakt

1 vecka tvätt

1 » städning

1 » underhållsarbeten

5 veckor

4 >

8 veckor inre hushåll

1 vecka slakt

1 » konservering

1 » tvätt

1 » städning

1 » underhållsarbeten

4 veckor

3 >

Det praktiska arbetet har kommittén ansett böra upptaga 6 å 7 timmar om

dagen, något olika för olika turer.

Med avseende på arbetets anordnande vid lanthushållskola har kommittén

framlagt följande förslag till dagordning:

Kl. 7—8. Praktiskt arbete för alla. Vissa sysslor börja något tidigare (kök,

ladugård, höns o. s. v.).

Kl. 8—8.45. Frukost (köket m. m. ordnas).

Kl. 8.45—9.30. Lektion I.

Rast 10 minuter.

Kl. 9.40—10.25. Lektion II. Receptgenomgång 15 minuter (eventuellt för

alla!

Kl. 10.40—13.30. Praktiskt arbete (kök, slöjdsal, tvättstuga, ladugård,

hönshus, trädgård m. m.). Förmiddagsmål vid 11.30-tiden (10—15 minuter)

utan gemensamt avbrott i arbetet.

Kl. 13—14. Middag.

Kl. 14—16. Praktiskt arbete.

Kl. 16—17. Eftermiddagskaffe och gemensam rast för alla. (Eventuellt

lektion måndag e. m., i vilket fall endast en lektion hålles på lördagen).

Kl. 17—18. Praktiskt arbete (eventuellt icke slöjdlaget vissa dagar i veckan).

Kl. 18—19. Kvällsmat (sedan alla fria utom kökslaget).

Kl. 19—20. Köket iordningställes.

Sång, gymnastik, samlingsaftnar, persedelvård m. m. inlägges extra på dagordningen,

varvid det praktiska arbetet i motsvarande grad inskränkes.

Kommittén har ansett, att någon väsentlig skillnad i undervisningen icke

borde gälla i fråga örn de två olika kurserna, som funnes vid lanthushållssko
Blhang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 109. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

loma. Samma undervisningsämnen borde förekomma vid årskursen som vid

halvårskursen. På grund av den längre utbildningstiden borde emellertid,

enligt vad kommittén framhållit, undervisningen vid årskursen kunna avsevärt

fördjupas och utvidgas. Därvid borde särskild uppmärksamhet ägnas åt

de ämnen, som för elevernas framtida praktiska verksamhet kunde anses vara

framför andra av betydelse.

Vad kommittén anfört beträffande utrustning, inventarier och undervisningsmateriel

vid lantmannaskolorna har kommittén ansett i huvudsak även

vara tillämpligt i fråga örn lanthushållsskolorna. Även för dessa skolor har

kommittén upprättat ett byggnadsprogram. Rörande detta hänvisar jag till

betänkandet (sid. 103).

Kommittén har ansett, att lanthushållsskolorna i regel böra vara förbundna

med skoljordbruk. Undantag härifrån skulle dock kunna medgivas. Kommittén

har rörande skoljordbruken anfört, bland annat:

Förbundenheten med det praktiska jordbruket måste enligt kommitténs mening

för lanthushållsskolans verksamhet tillmätas synnerlig vikt. Endast örn

denna skola hade god kontakt med den näring, där det stora flertalet av skolans

elever framdeles skulle verka, kunde skolans undervisning förutsättas erhålla

önskvärd praktisk inriktning och därigenom bliva till största gagn. En

sådan praktisk inriktning främjades otvivelaktigt, om skolan själv vore försedd

med ett med hänsyn till bygdens förhållanden och skolans ändamål

lämpligt jordbruk. Ett sådant jordbruk vore ägnat att åt skolan skänka en

lämplig miljö för samlevnaden och arbetet. Skolans karaktär av producenthushåll

kunde därigenom också bättre komma till sin rätt. Kommittén vore

av den meningen, att de allmänna fördelarna för lanthushållsskolans undervisning

av att skolan vore försedd med jordbruk vore så stora, att lanthushållsskolorna

i regel borde vara utrustade därmed. Skulle vid viss lanthushållsskola

särskilda svårigheter möta för anskaffande av skoljordbruk, eller

skulle andra särskilda skäl kunna åberopas, borde likväl enligt kommitténs

uppfattning sådan skola kunna befrias från skyldigheten att vara försedd med

skoljordbruk. I dylikt fall borde skolan dock vara försedd nied sådana anläggningar,

som erfordrades för åstadkommande av en tillfredsställande praktisk

undervisning i trädgårdsskötsel samt i smådjursskötsel.

Vore lanthushållsskola förlagd till samma plats som lantmannaskola och

denna försedd med lämpligt skoljordbruk, borde detta jordbruk kunna godkännas

såsom skoljordbruk jämväl för lantliushållsskolan. Dock borde därvid

i fråga om särskilda anläggningar för undervisningen i trädgårdsskötsel och

smådjursskötsel gälla vad nyss sagts beträffande lanthushållsskola, som icke

vore försedd med skoljordbruk.

Med avseende på särskilda bestämmelser rörande elever, lärare och styrelse

m. m. har kommittén hänvisat till vad kommittén anfört beträffande lantmannaskolan.

I fråga örn eleverna har kommittén emellertid ansett sig böra

föreslå en höjning av inträdesåldern från fyllda 16 till 17 år.

Yttrandena.

Kommitténs förslag rörande lanthushållsskolorna hava i allmänhet vunnit

anslutning i yttrandena.

Skolöverstyrelsen har emellertid framhållit, att, därest lanthushållsskolans

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

kurser finge det innehåll, kommittén föreslagit, densamma skulle kunna komma

att konkurrera med folkhögskolan örn ungdomens intresse.

Lantbruksstyrelsen har ansett de förordade kurserna något för långa. Lantbruksstyrelsen

har sålunda förordat, att följande tre kurser böra upptagas vid

lanthushållsskolorna, nämligen en kortare kurs om minst 90 undervisningsdagar,

en längre kurs om minst 125 undervisningsdagar och en årskurs om

minst 250 undervisningsdagar.

Styrelserna för lanthushållsskolorna synas i allmänhet vara tillfredsställda

med kommitténs förslag till kurser.

Kristianstads län hushållningssällskaps och Älvsborgs läns södra hushållningssållkaps

förvaltningsutskott samt styrelserna för Osby, Apelryds, Toltorps,

Åkersbergs, Sätila och Uddeholms lanthushållsskolor hava emellertid

ansett, att den föreslagna halvår.skursen borde avkortas till 150 dagar i stället

för 165.

Värmlands låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt styrelserna

för Benninge och Vendetsbergs lanthushållsskolor hava i likhet med lantbruksstyrelsen

hållit före, att den kortare kursen på 105 dagar icke helt borde

borttagas.

Styrelsen för Östra Grevie lanthushållsskola har föreslagit, att, där lokala

förhållanden därtill föranledde, kortare kurser på exempelvis 4 månader borde

kunna anordnas.

Sveriges lantbrukslärare förbund har däremot förordat borttagande av den

kortare kursen samt understrukit vikten av att lanthushållsskolorna även förseddes

med skoljordbruk.

Styrelsen för lanthushållsskolan i Bjärtorp har ansett, att den av kommittén

föreslagna tiden, i medeltal två timmar om dagen, för den teoretiska undervisningen

vore väl lång. Enligt kommitténs uttalanden syntes emellertid möjlighet

komma att förefinnas till jämkning i fråga om fördelningen mellan

praktiskt arbete och teoretisk undervisning. Det allmänna arbetet vid lanthushållsskolan

borde ej börja så tidigt som klockan 7 utan först klockan 7.30

eller 7.45.

I fråga om undervisningens innehåll hava vissa skolstyrelser ansett, att den

föreslagna undervisningen i de teoretiska ämnena vid halvårskurserna skulle

inkräkta för mycket på tiden för den praktiska.

I ett flertal yttranden har uttalats önskemål om att medborgarkunskap skulle

upptagas på undervisningsplanen.

Styrelsen för lanthushållsskolan å Axvall har uttalat, att den föreslagna

höjningen av inträdesåldern från 16 till 17 år vore mindre välbetänkt, då

härigenom i många fall eleven nödgades gå sysslolös något år efter tidigare

skolstudier, innan inträde kunde vinnas vid lanthushållsskola.

Liksom hittills bör även framdeles lanthushållsskolans uppgift vara att jDepartement)- meddela kunskap i grunderna för skötseln av ett lanthushåll. Lanthushålls- (Men.

skolan torde höra på sätt kommittén förordat alltjämt på sitt program lia

två kurser. Emellertid synes den nuvarande kortare kursen vid lanthushållssko
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

loma om minst 105 arbetsdagar icke kunna anses ur utbildningssynpunkt

helt tillfredsställande. Den undervisningstid, som denna kurs för närvarande

omfattar, anser jag i likhet med kommittén vara för kort för att kunna

möjliggöra en nöjaktig utbildning inom alla de områden, som vid skötseln av

ett lanthushåll äro av betydelse. Kurstiden torde med hänsyn härtill böra

förlängas. Vid avvägningen av den förlängning som synes böra äga rum

har jag stannat för att föreslå en kurstid på 154 arbetsdagar eller 22 veckor.

Härigenom kommer denna kurs att i fråga om undervisningens längd närma

sig den nuvarande längre kursen om 165 dagar. En förlängning av denna

senare synes ock böra ske. En undervisningstid av minst 308 arbetsdagar

eller 44 veckor synes vara lämplig. Vid sidan av nu omförmälda huvudkurser

torde vid lanthushållsskolorna lämpligen böra anordnas kortare undervisningskurser

av skilda slag såsom fortbildningskurser för förutvarande elever,

husmoderskurser m. fl.

Vad kommittén anfört och föreslagit rörande undervisningens innehåll

och omfattning föranleder icke några väsentliga erinringar från min sida.

Liksom kommittén anser jag att vid lanthushållsskolorna huvudvikten av

undervisningen bör läggas på den praktiska utbildningen. De för huvudkurserna

föreslagna ämnena synas i stort sett ändamålsenliga. Enligt min

mening bör emellertid ett visst mått av medborgarkunskap meddelas även

vid ifrågavarande kurser. Vid en närmare granskning av programmet för

kurserna bör det stå öppet att vidtaga de ytterligare jämkningar, som kunna

finnas lämpliga. Samma undervisningsämnen torde böra förekomma

vid båda huvudkurserna. Den längre kursen bör avse en fördjupning och

utvidgning av undervisningen i de förekommande ämnena.

I fråga örn utrustning, elever, lärare och skolans styrelse bör i huvudsak

gälla detsamma som beträffande lantmannaskola. Den föreslagna höjningen

av inträdesåldern för eleverna från 16 till 17 år torde vara välbetänkt. Lanthushallsskola

synes vidare i likhet med lantmannaskola böra vara försedd

med skoljordbruk, då detta även vid förstnämnda skola har sin betydelse för

undervisningen. Emellertid torde jämväl i fråga om lanthushållsskolorna

förhållandena understundom vara sådana att stora svårigheter möta för

anskaffande av lämpliga skoljordbruk. I dylika fall torde i likhet med vad

jag förordade med avseende å lantmannaskolorna böra gälla, att dispens

från skyldigheten att anskaffa dylikt jordbruk bör kunna medgivas. I överensstämmelse

med vad kommittén föreslagit torde dock i sådana fall böra

fordras, att skolan skall vara försedd med erforderliga anläggningar för

åstadkommande av en tillfredsställande praktisk undervisning i trädgårdsskötsel

och smädjursskötsel. Äro lantmannaskola och lanthushållsskola förlagda

till samma plats, synes hinder icke böra möta att den sistnämnda

skolan, om så låter sig göra, använder lantmannaskolans skoljordbruk försina

behov, varigenom befrielse kan vinnas från skyldigheten att anskaffa

eget jordbruk.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

53

Praktisk elevutbildning.

Kommittén har i sitt betänkande även framlagt vissa förslag rörande praktisk

elevutbildning i anslutning till lantmannaskolorna och lanthushållsskolorna.

Kommittén har härutinnan föreslagit, att anordningar vidtagas för

åstadkommande av särskilda elevgårdar, där eleverna efter genomgången av

vederbörande skola kunna erhålla vidare praktisk utbildning. Enligt kommitténs

förslag skall det tillkomma skolornas styrelser att träffa överenskommelser

med innehavare av lämpliga gårdar för mottagande av elever. Såsom

ledare och övervakare av elevutbildningen bör vederbörande skolas föreståndare

eller föreståndarinna tjänstgöra. Kommittén har icke ansett, att något

bidrag av statsmedel bör utgå till innehavare av elevgårdarna. Däremot har

kommittén föreslagit, att ett belopp av 6,000 kronor av statsmedel ställes till

förfogande till bidrag till elevernas resekostnader. Av detta belopp avses 4,000

kronor böra utgå till elever vid lantmannaskolor och 2,000 kronor till elever

vid lanthushållsskolor. Kommittén har ansett, att i fråga om eleverna vid

lantbruksskolorna något behov icke föreligger av elevpraktik efter slutad

kurs.

Såsom motivering till sitt förslag har kommittén anfört, bland annat:

Sveriges allmänna lantbrukssällskap hade sedan många år tillbaka träffat

avtal med ett antal större jordbruk att genom lantbrukssällskapets förmedling

mottaga elever för praktisk utbildning på jordbrukets område. För närvarande

torde på detta sätt årligen 40—50 unga män erhålla praktisk utbildning

vid 10—15 elevgårdar. Vid sidan härav förekomma i olika delar av landet

jordbruksegendomar, som mer eller mindre regelmässigt mottoge lantbrukselever

för utbildning och därigenom kunde anses i viss utsträckning göra

tjänst som elevgårdar. I många fall rekryterades dessa praktikantplatser av

elever från lantmannaskolorna under medverkan av dessa skolors föreståndare.

Enligt kommitténs mening vore det önskvärt, att sistnämnda verksamhet

från lantmannaskolornas sida erhölle ökad omfattning och sattes mera i system.

För tillgodoseende av detta krav borde anordningar vidtagas för åstadkommande

av särskilda elevgårdar i landets olika delar. Bland dessa elevgårdar

borde olika storleksklasser av jordbruk vara representerade. Av varje

elevgård borde fordras, att den vore väl utrustad i fråga om byggnader samt

levande och döda inventarier m. m. Elevgård borde i fråga örn skötseln äga

gott anseende i bygden, och driftsförhållandena vid gården borde vara sådana,

att elevpraktiken bleve möjligast lärorik.

I fråga om det närmare organiserandet av elevutbildningen för

lantmannaskoleeleverna har kommittén vidare anfört i huvudsak

följande.

Med avseende på den praktiska elevutbildningens organisation hade kommittén

övervägt, huruvida erforderliga elevgårdar borde utses av närmaste

lantmannaskola, av vederbörande hushållningssällskap eller av lantbruksstyrelsen.

Kommittén hade därvid funnit övervägande skill tala för, att lantmannaskolorna,

som hade det omedelbara intresset av den praktiska elevutbildningens

ordnande, själva finge taga hand örn elevgårdsfrågan.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts pronnsition nr 109.

Överinseendet över ifrågavarande praktiska elevutbildning borde ordnas av

skolans styrelse. Lantmannaskolans föreståndare borde lämpligen fungera såsom

ledare och övervakare av nämnda utbildning inom skolans verksamhetsområde.

I sådan egenskap borde föreståndaren, bland annat, dels verkställa

fördelning av de för praktisk lantbruksutbildning anmälda eleverna mellan

de olika elevgårdarna, dels överlägga med respektive elevgårds innehavare

örn elevutbildningens lämpliga anordnande och om den ersättning, som skäligen

syntes böra i varje särskilt fall utgå till lantbrukselev, dels ock — i förekommande

fall med biträde av skolans lärare — vid besök å varje elevgård

göra sig förtrogen med såväl förhållandena vid elevgården som även de enskilda

elevernas uppförande, intresse och arbetsduglighet.

Elev, som för fortsatt praktisk utbildning erhölle plats vid elevgård, borde

i regel erhålla viss ersättning för sitt arbete. Denna ersättning borde emellertid

icke fastställas till högre belopp, än att elevgårdens innehavare rimligen

borde hava något ekonomiskt vederlag för det särskilda besvär och de

olägenheter i övrigt, som vore förenade med uppgiften att medverka i den

praktiska elevutbildningen. Kommittén hade sålunda icke funnit anledning

föreslå, att särskilt bidrag av statsmedel utginge till innehavare av elevgård

för ifrågavarande medverkan.

I vissa fall kunde elev önska få den fortsatta praktiska utbildningen förlagd

till egendom i ett annat jordbruksdistrikt än det. där skolan hade sin

verksamhet. I allmänhet vore anledning söka beakta sådana önskemål. För

jordbrukets utveckling borde det vara till fördel, att lantmannaskoleelever

från områden med i tekniskt hänseende mindre utvecklat jordbruk under

någon tid erhölle fortsatt lantbrukspraktik inom områden, där jordbruket

hade hunnit längre i utveckling. Denna angelägenhet borde kunna ordnas

sålunda, att de olika lantmannaskolorna bistode varandra, så att en skola

inom ett relativt mera framstående jordbruksdistrikt förmedlade elevplatser

vid skolans elevgårdar förutom åt egna elever jämväl åt sådana elever vid

andra skolor, som av vederbörande föreståndare föresloges därtill.

I syfte att uppmuntra elever vid lantmannaskola till fortsatt praktisk

elevutbildning syntes det kommittén önskvärt att i fall, då resekostnaderna

skulle komma att uppgå till något större belopp, staten lämnade bidrag till

dessa kostnaders bestridande. I sådant hänseende finge kommittén föreslå

att elev, som efter genomgången huvudkurs i lantmannaskola genom sådan

skolas bemedling antoge plats vid godkänd elevgård, av statsmedel erhölle

bidrag till resekostnadernas bestridande. Regel borde vara, att den praktiska

elevutbildningen följde omedelbart efter den teoretiska kursen. 1 undantagsfall

syntes dock statsbidrag till resekostnaderna böra kunna utgå, även när

sagda utbildning påbörjades senare; dock borde enligt kommitténs mening

resan i sådant fall anträdas sist inom två år elter den teoretiska kursens avslutande.

Statsbidrag borde enligt kommitténs uppfattning utgå, först när

den på nämnda sätt beräknade resekostnaden uppginge till minst 10 kronor.

Däremot syntes det icke vara ändamålsenligt att fastställa någon övre gräns

för resebidragets storlek.

Det vore enligt kommitténs åsikt i regel önskvärt, att eleven efter ifrågavarande

praktiska utbildning återvände till sin hembygd. Av detta skäl

borde staten ekonomiskt underlätta elevens återresa efter samma grunder,

som förut nämnts beträffande utresan. Resebidragen borde utbetalas av

respektive skola, som i vederbörlig ordning finge silka för ändamålet erforderligt

statsanslag. Kommittén hade ansett sig böra räkna med att årligen

omkring 100 elever skulle uppfylla villkoren för erhållande av dylikt resebidrag

samt att bidraget, beräknat för både utresa och återfärd, i medeltal

för elev skulle uppgå till omkring 40 kronor. Det för ändamålet erforderliga

statsanslaget finge då beräknas till 4.000 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

55

Beträffande elev utbildningen för elever vid la n t hushållsskol

rn a har kommittén i huvudsak hänvisat till vad kommittén

anfört rörande denna utbildning i fråga örn elever vid lantmannaskolorna.

Angående resebidragen har kommittén ansett sig böra räkna med att årligen

omkring 50 elever skulle erhålla dylikt bidrag samt att bidraget även här

skulle i medeltal stanna vid 40 kronor.

Yttrandena.

Statskontoret har anfört, att, därest bidrag till resor av detta slag överhuvud

taget borde utgå, bidraget syntes — i likhet med vad som gällde för

exempelvis statsbidrag för studieresor enligt kungörelsen den 4 oktober 1929

angående statsbidrag till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket och

vad som föreslagits i statsverkspropositionen till 1938 års riksdag (IX: H. T.

p. 60) angående understöd av statsmedel för utbyte av jordbrukarungdom

mellan skilda landsändar — böra uppgå till allenast halva resekostnaden.

Vad anginge den tidsrymd, inom vilken utresan sist skulle anträdas, har

statskontoret ifrågasatt, huruvida denna icke skulle kunna sättas till ett år.

Norrbottens låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

det vore ogenomförbart i Norrbottens län att få elever till de föreslagna elevgårdarna

med ett stipendium, som endast täckte resekostnaderna. 1 så fall

sökte sig ungdomarna hellre till industrien.

I övriga yttranden har kommitténs förslag i denna del i allmänhet biträtts

eller lämnats utan erinran.

Förevarande av kommittén framlagda förslag synes förtjänt att genom- Departement)- föras. Genom ett systematiskt anordnande av elevpraktik å särskilt lämp- chefenliga

gårdar under kontroll torde större möjligheter öppnas för eleverna att

erhålla en allsidig utbildning. En tids praktiskt arbete vid ett välskött jordbruk

kan hos dem väcka impulser för jordbrukets förbättring och rationalisering,

vilka sedermera kunna bliva till gagn vid deras fortsatta verksamhet.

Arbetet inom en annan miljö än den vanliga torde även verka för ett

vidgande av intressena och erfarenheterna.

Beträffande den praktiska elevutbildningens organiserande torde denna

böra ske på sätt kommittén förordat. Ordnandet av ifrågavarande elevgårdar

torde sålunda böra ankomma på vederbörande lantmanna- eller lanthushållsskola.

Jag vill särskilt understryka vikten av att dea största omsorg

nedlägges på utväljandet av elevgårdarna, så att därtill endast må utses

sådana som äro för ändamålet verkligt lämpliga. På sätt kommittén framhållit

torde det även vara lämpligt, att de olika skolorna samarbeta vid

ordnandet av den praktiska elevutbildningen och eli utbyte av elever mellan

olika skolors elevgårdar sålunda kan komma till stånd, överinseendet över

utbildningen vid elevgårdarna bör utövas av skolans styrelse och såsom ledal e

och närmaste övervakare torde skolans föreståndare eller annan därtill

utsedd person böra fungera. Någon ersättning av statsmedel till elevgårdar
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

nas ägare bör, såsom kommittén framhållit, icke ifrågakomma. Såsom gottgörelse

för det besvär, som ägaren förorsakas genom att mottaga elever till

utbildning, bör han kunna åtnöjas med den fördel, anlitandet av en billigare

arbetskraft medför.

1 syfte att uppmuntra eleverna vid ifrågavarande skolor att fortsätta sin

utbildning vid elevgårdar bör i överensstämmelse med kommitténs förslag

viss hjälp tilldelas dem av statsmedel. Lämpligt torde vara, att detta bistånd

lämnas i form av bidrag till kostnaderna för resorna till och från

elevgården. Dylikt bidrag bör såsom kommittén uttalat emellertid endast

utgå, därest nämnda kostnader överstiga tio kronor. Bidrag torde lämnas

till hela den del av resekostnaden, som överskjuter tio kronor. Skulle elev

utan giltig anledning lämna elevgården, innan den bestämda elevtiden utgått,

torde emellertid något bidrag till återresan icke böra lämnas. I regel torde

den här ifrågasatta elevutbildningen komma att äga rum omedelbart efter

kursens slut och reseersättningarna sålunda då utgå i förhållandevis nära

anslutning till elevernas skolutbildning. Hinder torde emellertid icke böra

föreligga att såsom kommittén ifrågasatt bidrag lämnas till en senare börjad

praktisk elevutbildning, dock under förutsättning att denna börjar inom

tva år efter vederbörande kurs avslutande. Mot de av kommittén gjorda beräkningarna

för kostnaderna för ifrågavarande bidrag torde intet vara att

erinra. För ändamålet torde sålunda böra anvisas ett belopp av 6,000 kronor.

Specialkurs i skogshushållning.

Vid avgivande av förslag till undervisningsplan för lantmanna- och lantbruksskolor

har kommittén framhållit, att behovet av skoglig fackkunskap

hos ägare och förvaltare till jordbruk, kombinerat med skogsbruk, krävde

en fylligare undervisning i skogshushållning än vad dessa undervisningsanstalter

med få undantag hittills erbjudit. Med den utvidgade och starkt ekonomiskt

betonade skogsundervisning vid lantmannaskolor i skogsbygd och

mellanbygd och vid lantbruksskolor, som av kommittén föreslagits, har kommittén

ansett det angivna behovet i huvudsak bliva tillgodosett, vad anginge

det mindre hemmansskogsbruket. Emellertid har kommittén framhållit, att

härutöver behov förelåge av ytterligare möjligheter till fördjupad skogsundervisning

för vissa kategorier av blivande ägare och förvaltare av jordbruk med

skog. Detta gällde enligt kommitténs mening dels ägare eller förvaltare

till större hemmansskogar, i norra Sverige 300 hektar och större, i södra

och mellersta Sverige 200 hektar och större, dels förvaltare, inspektörer och

befallningsmän å gods och herrgårdar med betydande skogs tillgång,

Kommittén har för fyllande av berörda brist i undervisningen i skogshushållning

framlagt förslag örn inrättandet av en specialkurs som påbyggnad

a driftsledarkursens samt lantmanna- och lantbruksskolornas undervisning i

detta ämne.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

57

Innan jag ingår på detta förslag torde jag få erinra därom, att frågan om

förbättrad skogsundervisning förut varit föremål för statsmakternas överväganden.

Rörande vad därvid förekommit tillåter jag mig hänvisa till kommitténs

betänkande (sid. 232—234), där en översikt över frågans tidigare

behandling lämnats.

Kommitténs förslag innebär i huvudsak följande.

Ifrågavarande specialkurs i skogshushållning skall stå öppen för personer,

som genomgått driftsledarkurs å Alnarp, lantbruks- eller lantmannaskola i

skogsbygd eller mellanbygd. Kursen skall kunna mottaga högst 20 elever

och omfatta en tid av fyra månader med en effektiv lärotid av 90 å 95 dagar

eller omkring 650 timmar. Kursen avses skola börja den 1 november och

sluta den 10 mars med två veckors uppehåll vid jul. Kommittén synes närmast

anse, att kursen bör förläggas till lantbruksskoleegendomen BjärkaSäby

i Östergötlands län. Kommittén har emellertid även övervägt att förlägga

kursen till en ny för ändamålet anordnad skola. Såsom skäl för kursens

förläggande till Bjärka-Säby har kommittén framhållit:

Egendomen hade en väl bestockad skogsmarksareal om cirka 3,000 hektar.

Betesfrågan vore rationellt ordnad. Sågtimret förädlades vid egen sågram.

Ägaren vore ej främmande för tanken att anlägga en modern klingsåg. Å

orten funnes goda avsättningsmöjligheter för flertalet vanliga virkessortiment,

varför framställningen av skogsprodukter kunde bliva mångsidig. Med

hänsyn till förefintliga byggnader kunde inkvarteringsfrågan för 25 till 30

elever ordnas utan större kostnad.

Undervisningsplanen för ifrågavarande kurs har kommittén föreslagit

skola erhålla följande utseende:

Undervisningsämne:

Föreläs-

ningar,

timmar

Demonstra- tioner och

övningar,

timmar

Summa,

timmar

Skogsekonomi ...................

Skogsteknologi ...................

Skogsuppskattning ...............

Skogsskötsel .....................

............ 50

........... 50

............ 40

............ 40

............ 20

50

190

60

100

10

100

240

100

140

30

............ 10

20

30

Fria ämnen (betesvård m. m.) .....

............ 10

10

Summa 220

430

650.

Kommittén har vidare föreslagit i fråga om lärarkrafterna vid kursen, att,

därest kursen anslötes till en lantbruksskola, kursens ledning borde handhavas

av denna skolas föreståndare. Lantbruksskolans lärare i skogshushållning,

som i regel torde vara en skogsvårdsstyrelsens tjänsteman, har kommittén

ansett lämpligen jämväl kunna undervisa i vissa läroämnen, särskilt

skogsskötsel, medan för undervisningen i övrigt enligt kommitténs mening

torde få anställas en biträdande lärare med skogshögskoleutbildning, vartill

torde kunna påräknas en i domänverket anställd yngre jägmästare på extra

stat med tjänstgöring under blott viss del av året. För de praktiska övningarna

har ansetts, att därjämte en Övningslärare med skogvaktarutbildning

(skogsrättare) torde erfordras. Härtill torde enligt kommittén kunna påräk
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

nas en hos skogsvårdsstyrelsen anställd extra länsskogvaktare med tjänstgöring

under blott viss del av året.

Blir specialkursen fristående utan anslutning till läroanstalt, har kommittén

ansett behov föreligga av två jägmästarutbildade lärare, varav den

ene är föreståndare. Till dessa befattningar torde, enligt vad kommittén

anfört, kunna påräknas extra tjänstemän från domänverket eller eventuellt

från skogsvårdsstyrelser med begränsad tjänstgöring.

Med hänsyn till att den skogliga specialkursen vore avsedd att ingå såsom

ett led i lantbruksundervisningen har kommittén föreslagit, att den på enahanda

sätt som de lägre lantbruksundervisningsanstalterna ställdes under

kontroll och inspektion av lantbruksstyrelsen. Om specialkurs anslötes till

lantbruksskola eller annan undervisningsanstalt har kommittén föreslagit,

att den senares styrelse jämväl skulle utgöra styrelse för kursen. Av styrelsens

ledamöter bör enligt kommitténs mening emellertid i dylikt fall

åtminstone en vara i skogshushållning kunnig och erfaren. För fristående

kurs har kommittén förordat tillsättande av en lokalstyrelse av fem personer,

varav lantbruksstyrelsen utsåge en ledamot, tillika ordförande, centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund en ledamot samt hushållningssällskapet

och skogsvårdsstyrelen i det län, där kursen vore förlagd, vardera en ledamot,

varjämte skolans föreståndare borde vara självskriven ledamot.

De årliga kostnaderna för den föreslagna specialkursen har kommittén

beräknat sålunda:

Alternativ I (kursen anknuten till annan skola):

Lärare, timavlönad........................ kronor 700

Lärare, anställd 4 mån................... » 2,500

Övningslärare, anställd 4 mån............... » 1,200

Särskilda föreläsare ...................... » 1,000 kronor 5,400

Expenser, byggnadsunderhåll, inventarier och undervisningsmateriel,

kursens ledning m. m....................... » 2,600

Summa kronor 8,000.

Alternativ II (fristående kurs):

Lärare, tillika föreståndare ................ kronor 3,200

Biträdande lärare ........................ » 2,500

Övningslärare ............................ » 1,200

Särskilda föreläsare ......................__» 1,000 kronor

Expenser ............................................ »

Byggnadsunderhåll, inventarier och undervisningsmateriel

m. m............................................... »

Summa kronor 12,000.

7,900

2,500

1,600

Härtill komma för båda alternativen engångskostnader för fasta och lösa

inventarier samt annan utrustning. För alternativ II har kommittén uppskattat

dessa kostnader till 20,000 kronor. I fråga örn alternativ I har kommittén

framhållit, att kostnadsbeloppet i så hög grad bleve beroende å vederbörande

skolas förefintliga resurser, att detsamma ej ens närmelsevis kunde

fixeras.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

59

Yttrandena.

Kommittéförslaget rörande anordnande av specialkurser i skogshushållning

har i flertalet yttranden tillstyrkts.

Ur yttrandena må i övrigt här återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har mot förslaget allenast haft den erinran, att de ifrågasatta

kurserna icke borde ställas under styrelsens tillsyn utan snarare under

ett på skogsundervisningens område mera sakkunnigt organ, förslagsvis

domänstyrelsen, eller centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund.

Skogsvdrdsstyrelsen i Uppsala län har anfört, bland annat:

Styrelsen förväntade, att den föreslagna specialkursen i främsta rummet

komme att utnyttjas såsom en förstärkning av driftsledarkursen vid Alnarp.

Styrelsen satte därför i fråga, huruvida icke, med hänsyn till vikten av ökad

kunskap i skogshushållning för flertalet jordbruksförvaltare, specialkurserna

borde knytas fastare samman med driftsledarkurserna, så att eleverna

från dessa kurser mera allmänt komme att fullborda sina studier vid specialkursen.

Möjligen kunde detta ske genom att driftsledarkursen ej ansåges

som fullständigt genomgången utan specialkursen och att därför eventuellt

betyg eller intyg från denna senare kurs även angåves i betyget eller intyget

från driftsledarkursen.

Skogsvdrdsstyrelsen i Kalmar läns södra landstingsområde har avstyrkt

förslaget om inrättande av en specialkurs. Styrelsen funne det sålunda omöjligt

att på en tid av fyra månader kunna bibringa eleverna den kunskap i

skogsvård, som skulle göra dem kvalificerade att självständigt sköta ett skogsbruk.

Elevantalet, 20 stycken, vore allt för ringa för att motivera anordnandet

av en så dyrbar kurs. Den kategori skogsägare och anställda, som

här avsåges, kunde erhålla nödig utbildning vid redan befintliga skolor på

skogsbrukets område.

Skogsvdrdsstyrelsen i Västernorrlands län har framhållit, att en förläggning

av den sålunda tilltänkta skolan till södra eller mellersta Sverige på

grund av avsevärda skiljaktigheter i rådande förhallanden icke kunde tillgodose

behovet i norra delarna av landet och tvärtom. Styrelsen har därför

ifrågasatt, huruvida icke denna utbildning tills vidare kunde, allt efter framträdande

behov, förläggas till olika platser inom landet. Flera skogsvårdsstyrelser

förfogade numera, har styrelsen vidare framhållit, över skogsegendomar,

sorn lämpade sig för ändamålet.

Styrelsen för Bjärka-Säby lantbruksskola har ansett, att därest ifrågavarande

kurs, såsom kommittén ifrågasatt, förlädes till skolan en höjning av

det beräknade årliga anslaget med 1,000 kronor borde ske med hänsyn till

att vid kommitténs beräkning av lärarlönerna någon ersättning för fritt

vivre åt dessa och resor icke medtagits.

Såsom jag förut berört synes det önskvärt, alt möjlighet beredes för jord-Departement»■

brukarungdomen oell andra intresserade all erhålla en mera omfattande undervisning

i skogshushållning än den som kan förekomma vid lantmannaskolan.

För närvarande finnes vid sidan av den rent yrkesbetonade skogs
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

utbildningen endast smärre huvudsakligen av skogsvårdsstyrelserna anordnade

kurser. Det synes vara en brist, alt grundligare utbildningskurser

icke finnas tillgängliga för av skogsbruket intresserade jordbrukare. Även

för dem, som genomgått lantbruksskola i syfte att vinna utbildning till förmän

vid jordbruksegendomar, torde det vara önskvärt att kunna erhålla

bättre kunskaper i skogshushållning. Med hänsyn härtill förordar jag i

likhet med kommittén, att försök nu göres med anordnande av en specialkurs

på detta område. Skulle behovet och intresset för en dylik utbildningsform

visa sig mera omfattande, torde efter ytterligare utredning frågan örn

anordnandet av flera sådana kurser böra övervägas.

Den nu ifrågavarande kursen torde lämpligen kunna få den omfattning

kommittén föreslagit. Kursen bör sålunda pågå under en tid av fyra månader

med början den 1 november. Undervisningen torde böra omfatta de i

kommitténs arbetsschema för kursen upptagna ämnena. Vid kursen bör

kunna mottagas ett tjugutal elever. För vinnande av inträde vid kursen

torde böra fordras att hava genomgått driftsledarkurs å Alnarp, lantbrukseller

lantmannaskola i skogsbygd eller mellanbygd eller eljest visat sig ha

sådana kunskaper, som erfordras för att kunna följa undervisningen. Kursen

torde tillsvidare böra ställas under lantbruksstyrelsens överinseende.

I fråga om kursens förläggning har kommittén framlagt två alternativa

förslag, det ena under förutsättning att kursen förlägges till en av de nu befintliga

lantbruksskolorna och det andra för det fall att kursen förlägges till

en för ändamålet särskilt anordnad skola. Med hänsyn till att denna nya

undervisningskurs närmast är avsedd att utgöra ett försök för utrönande av

intresset för saken anser jag, att en särskild skola icke nu bör inrättas. Såsom

framgår av kommitténs utredning komma även kostnaderna för en

dylik skola att ställa sig väsentligt högre än för det fall, att kursen förlägges

till en redan befintlig skola. Mot det av kommittén framförda förslaget

alt förlägga kursen till Bjärka-Säby lantbruksskola i Östergötland kunna

vissa erinringar framföras. Genom kursens förläggande till mellersta Sverige

komma de nordligare skogsrikaste delarna av landet i ett mindre gynnsamt

läge i undervisningshänseende. Då emellertid någon lämpligare belägen

skola icke för närvarande synes kunna komma i fråga, torde ett försök

böra göras med kursens förläggande åtminstone till en början till nyssnämnda

lantbruksskola. Emellertid torde ytterligare undersökning böra företagas

örn möjligheten att anordna en kurs av ifrågavarande slag även vid någon

skola i de nordligare delarna av landet.

De årliga kostnaderna för staten för kursens uppehållande i enlighet med

vad jag nu förordat torde med hänsyn till vad styrelsen för Bjärka-Säby

lantbruksskola anfört böra beräknas till 9,000 kronor. Därjämte torde ett

belopp av 10,000 kronor böra ställas till förfogande såsom engångskostnad

för anskaffande av erforderlig utrustning och inventarier.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

61

Överinseendet över lantbruksundervisningsanstalterna.

Kommittén har i sitt betänkande i fråga om överinseendet över nu ifrågavarande

skolor förordat, att detta fortfarande liandhaves av lantbruksstyrelsen

genom dess undervisningsbyrå, att denna byrås nuvarande personal, en

byråchef och en byråinspektör överföras på ordinarie stat, att en kvinnlig

byråinspektörstjaust i 24 :e lönegraden, likaledes å ordinarie stat, inrättas vid

undervisningsbyrån samt att därjämte å byrån i mån av behov anställes erforderligt

antal biträden.

Ur kommitténs motivering till dessa förslag må här återgivas följande:

Enligt kommitténs mening utgjorde inspektionen av de fasta lantbruksundervisningsanstalterna

ett betydelsefullt led i främjandet av lantbruksundervisningen.

Örn också den inspekterande verksamheten vore mycket betydelsefull,

torde emellertid undervisningsbyråns ledande, initiativtagande och rådgivande

verksamhet på lantbruksundervisningens område vara av än större

vikt. Kommittén förutsatte sålunda, att det skulle tillkomma undervisningsbyrån

att leda in den fasta lantbruksundervisningen på de vägar, som med

hänsyn till jordbrukets läge och utveckling och ur det allmännas synpunkt

vore mest lämpliga. Vidare borde det tillkomma undervisningsbyrån att taga

initiativ till startande av nya skolor och härom överlägga med vederbörande

ortsmyndigheter och att i samråd med dessa framlägga förslag till undervisningens

rationella ordnande inom landets olika delar.

En förutsättning för denna undervisningsbyråns i viss mån vidgade verksamhet

vore dock, att byrån utrustades med erforderligt antal för ifrågavarande

uppgifter fullt kompetenta personer. Det kunde i längden icke anses

ändamålsenligt, att personalen vid denna byrå icke erliölle den fastare anställning,

som byråns arbetsuppgifter motiverade och nödvändiggjorde. Befattningshavarna

vid lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå borde icke betraktas

såsom någon extra personal för mera tillfälligt behov utan erhålla ordinarie

anställning. Det kunde nämligen icke anses lämpligt med allt för

täta ombyten på dessa platser, vilket en mera lös anställning sannolikt skulle

medföra.

Kommittén ville därför föreslå, att den erforderliga personalen å byrån

överfördes på ordinarie stat.

Om kommitténs föreliggande förslag i fråga om lantbruksundervisningens

ordnande genomfördes, komme undervisningsbyråns arbetsuppgifter att öka

i avsevärd grad.

En viss lättnad för byrån vid genomförandet av dess ansvarsfulla arbetsuppgifter

skulle dock kunna åstadkommas genom att å byrån inrättades en

kvinnlig byråinspektörsbefattning med uppgift, bland annat, att bereda ärenden

och verkställa inspektion avseende lanthushållningsseminarierna och

lanthushållsskolorna samt den övriga undervisningsverksamhet för landsbygdens

kvinnliga ungdom, som folie inom lantbruksstyrelsens arbetsområde.

Någon tvekan syntes icke behöva råda örn att de arbetsuppgifter, som skulle

tillkomma ifrågavarande byråinspektör, skulle helt upptaga hennes tid.

Kommittén ansåge sig ock böra framhålla, att den nu så aktuella frågan

örn åstadkommande av bättre arbetsförhållanden för landsbygdens kvinnor

ävenledes torde mer än väl motivera, att inom lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå

inrättades en byråinspektörstjänst, vars innehavare skulle hava

till uppgift att medverka i detta arbete. Det torde jämväl tillkomma denna

befattningshavare att i förekommande fall taga befattning med den hushållningssällskapens

hemkonsulentverksamhet, varom utredning påginge.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Yttrandena.

Landstingets i Södermanlands län förvaltningsutskott har ifrågasatt, huruvida

icke undervisningen vid lantmanna- och lanthushållsskolorna borde ställas

under skolöverstyrelsens överinseende.

Lantbruksstyrelsen har beträffande inrättandet av en byråinspektörsbefattning

å undervisningsbyrån inom styrelsen anfört, bland annat:

Vid förarbetena till 1933 års omorganisation av lantbruksstyrelsen hade såväl

jordbruksutredningen som styrelsen uttalat den åsikten, att inspektionen

(iver undervisningen vid lanthushållsskolorna borde upprätthållas av en utanför

ämbetsverket stående sakkunnig person, som skulle sköta denna uppgift

såsom bisyssla med ett mindre arvode (för närvarande 1,200 kronor). Motivet

härtill hade varit, dels att ifrågavarande arbetsuppgifter icke beredde full

sysselsättning för en heltidstjänst inom styrelsen, dels ock att det skulle lända

denna inspektionsverksamhet till gagn, örn densamma handhades av person,

som allt fortfarande stöde i nära kontakt med det praktiska livet. Dessa motiv

ägde fortfarande en viss giltighet. Då det emellertid vore anledning antaga,

att upprättandet av en kvinnlig byråinspektörstjänst å undervisningsbyrån

i sin mån skulle kunna bidraga till att föra utvecklingen framåt inom den

lägre lantbruksundervisningen för kvinnor och statens utgifter för ändamålet

torde bliva ganska begränsade, funne sig lantbruksstyrelsen, örn ock med tvekan,

kunna ansluta sig till kommitténs förslag örn upprättande av en dylik

tjänst. Försiktigheten bjöde emellertid, att befattningen till en början gåves

karaktär av tjänst å extra stat.

Styrelsen ställde sig även ganska tveksam till kommitténs förslag, att ifrågavarande

befattningshavare skulle taga befattning även med hushållningssällskapens

hemkonsulentverksamhet. Med samma rätt syntes nämligen all

konsulentverksamhet inom hushållningssällskapens område böra överföras

till undervisningsområdet, vilket dock icke borde ifrågakomma.

Upprättandet av denna nya tjänst korinne givetvis att medföra någon ökning

av lantbruksstyrelsen omkostnader. Av de i styrelsens omkostnadsstat

ingående anslagsposterna borde enligt lantbruksstyrelsen beräkning anslagsposten

till expenser ökas med 600 kronor och posten till reseersättningar höjas

med 1,200 kronor, varför den sammanlagda höjningen av styrelsens omkostnadsamlag

skulle uppgå till 1,800 kronor. Redan nu utginge reseersättning

till inspektrisen för lanthushållsskolorna från styrelsens omkostnadsanslag.

Då emellertid lantbruksstyrelsen räknade med ökad inspektionsverksamhet,

syntes därav följa ökade kostnader för ändamålet.

Jämväl allmänna civilförvaltningens lönenämnd har ansett, att den föreslagna

nya byråinspektörstjänsten borde uppföras å extra stat.

Statskontoret har uttalat, bland annat:

I avseende å byråinspektörsbefattningen å extra stat vore i gällande personalförteckning

stadgat, att densamma skulle hållas obesatt, så länge den å

övergångsstat för lantbruksstyrelsen uppförda byrådirektören kvarstode i

tjänst Då något skäl att överflytta nämnda befattning till ordinarie stat icke

förelåge, under det densamma hölles obesatt, avstyrkte statskontoret förslaget

i denna del. Vidkommande förslaget angående inrättande av en ny byråinspektörstjänst

vid undervisningsbyrån erinrade statskontoret, att för närvarande

vid lantbruksstyrelsen vore förordnad en inspektris för lanthushållningen,

som hade denna uppgift som bisyssla och härför uppbure ett arvode

örn 1,200 kronor örn året. Därest en omorganisation av den lägre lantbruks
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

63

undervisningen skulle komma till stånd och detta skulle medföra ökat arbete

för inspektrisen, borde någon invändning icke möta mot en höjning av det

till henne utgående arvodet. Däremot vore statskontoret icke övertygat om

lämpligheten av att för ifrågavarande ändamål inrätta en särskild tjänst.

Någon ändring i nu gällande förhållanden i fråga om överinseendet över Departement*- ifrågavarande lantbruksundervisningsanstalter torde icke böra ske. över- cAe/ejlinseendet

torde sålunda alltjämt ankomma på lantbruksstyrelsen såsom sakkunnig

myndighet inom förevarande område. Inom styrelsen bör tillsynen

liksom hittills närmast påvila undervisningsbyrån. I anledning av det av

kommittén framförda förslaget, att av undervisningsbyråns personal en byråchef

och en byråinspektör måtte överföras från extra till ordinarie stat

torde jag till en början få erinra, att byråchefstjänsten å byrån genom beslut

vid 1938 års riksdag överfördes på ordinarie stat. Vad angår byråinspektörstjänsten

torde även denna numera lämpligen kunna upptagas såsom

ordinarie. Efter genomförandet av den omorganisation av lantbruksundervisningen,

som nu ifrågasatts, torde göromålen å byrån bliva av den

omfattning att behovet av denna tjänst kommer att bestå. Sedan innehavaren

av den å övergångsstat uppförda byrådirektörsbefattningen numera avlidit,

föreligger icke det av statskontoret anförda skälet för byråinspektörstjänstens

bibehållande å extra stat. Beträffande kommitténs förslag att inrätta

en byråinspektörsbefattning avsedd att ersätta den nuvarande arvodesbefattningen

såsom inspektris för lanthushållsundervisningen anser jag i

anslutning till vad statskontoret anfört förslaget icke för närvarande böra

genomföras. Erforderligheten av denna nya befattning såsom heltidstjänst

torde icke kunna anses helt ådagalagd. Lämpligheten av kommitténs förslag

att ifrågavarande befattningshavare jämväl skall taga del i hushållningssällskapens

konsulentverksamhet finner jag i likhet med lantbruksstyrelsen

tveksam. Med hänsyn härtill torde det tillsvidare få bero på den blivande

erfarenheten rörande ökningen av det arbete, som den nya organisationen

av lanthushållsskolorna kommer att medföra för inspektrisen, huruvida

hennes befattning bör ombildas på sätt kommittén föreslagit. Likaledes

torde tillsvidare kunna anstå med den av statskontoret ifrågasatta höjningen

av det nuvarande arvodet åt nämnda befattningshavare.

Förslag rörande vissa organisatoriska frågor.

Samordnandet av allmänna och lokala intressen.

Kommittén har i sitt betänkande jämväl upptagit till övervägande frågan,

på vilket sätt ett samordnande av å ena sidan de allmänna intressena i fråga

örn lantbruksundervisningcn och å andra sidan de mera lokalbetonade intressena

lämpligast må kunna ske.

Kommittén har härvid uttalat, att samverkan mellan allmänna och lokala

intressen bäst kunde främjas, örn skolorna liksom hittills ägdes av ortliga

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 109-

organ, samtidigt som staten skänkte undervisningsverksamheten sitt kraftiga

stöd och även utövade den reglei-ande funktion inom detta område, som

kunde anses påkallad.

Kommittén har i denna fråga vidare anfört:

Ytterst vore det naturligtvis den enskilde näringsutövaren, som droge den

direkta nyttan av en förbättrad yrkesutbildning. När det gällde lantbruksundervisningens

organisation, bleve det emellertid i regel icke möjligt för

den enskilde att utan vidare få sina önskemål beaktade. Det enskilda intresset

finge i stället komma till uttryck i någon form av organiserad samverkan

mellan jordbrukets utövare eller genom andra organ med jämförbart

syfte. I främsta rummet borde väl därvid nämnas hushållningssällskapen

som direkt hade till uppgift att främja jordbruksnäringen vart och ett

inom sitt verksamhetsområde. Men även landstingen, olika slag av skolföreningar

och stiftelser etc. kunde i viss utsträckning fungera som representanter

för ortsintresset med avseende på lantbruksundervisningen.

Enligt kommitténs uppfattning vore det betydelsefullt, att det allmännas

intresse, representerat av staten, och det lokala intresset, företrätt av lämpliga

organ i orten, finge samverka vid uppbyggandet av den organiserade

lantbruksundervisningen i landet liksom också vid denna undervisningsverksamhets

fortsatta bedrivande. Statens uppgift borde bland annat vara att

tillse, att den allmänna planläggningen av undervisningen bleve förnuftig,

att tillräckliga materiella resurser anvisades för verksamheten samt att erforderlig

och duglig lärarpersonal stöde till undervisningsverksamhetens förfogande.

Staten borde vidare svara för den allmänna överblicken inom

sagda undervisning, den borde i stora drag sörja för att de erforderliga lanlbruksundervisningsanstaltema

bleve lämpligt fördelade över landet, och den

borde övervaka, att de var och en fyllde sin uppgift på bästa sätt. Lämpligt

organ för ortsintresset återigen borde utöva den omedelbara ledningen

av de enskilda skolornas skötsel, sådant organ borde bäst kunna tillse, att

undervisningen anpassades efter de rådande lokala förhållandena, och det

borde också kunna kraftigt medverka därtill, att ifrågavarande utbildningsanstalter

bleve väl kända inom området, att de kornrne att uppbäras avlandsbygdsbefolkningens

förtroende och att som följd därav jordbrukarungdomen

gärna sökte sin utbildning där. Hushållningssällskapens och

skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän ute i bygderna torde med fördel kunna

utnyttjas i detta syfte.

Förslag rörande ordnandet av äganderätten till de statsunderstödda

lantbruksundervisningsanstalterna.

Kommittén har i anslutning till sin uppfattning, att lantbruksundervisningsanstalterna

borde ägas av ortliga organ, upptagit till behandling frågan,

vilka ortsorgan, som borde komma i fråga såsom ägare till ifrågavarande

skolor. Kommittén har därvid uttalat, att enligt dess mening vore önskvärt,

att skolorna ägdes av hushållningssällskapen. Därest i vissa fall äganderättsfrågan

icke skulle kunna ordnas i enlighet härmed, har kommittén

förordat, att landsting eller stiftelser övertoge äganderätten till sådan skola.

Innan jag närmare ingår på kommitténs motivering torde jag få lämna

vissa upplysningar rörande äganderätten till de nuvarande lantbruksundervisningsanstalterna.

Ägarna till dessa falla i huvudsak inom följande grupper:

hushållningssällskap, landsting, föreningar av olika slag samt stiftelser.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 109.

65

I enstaka fall äges skola av aktiebolag eller enskild ägare. Av de 41 lantmannaskolorna

ägas 4 av hushållningssällskap, 15 av landsting, 1 av hushållningssällskap

och landsting gemensamt, 4 av stiftelse, 15 av förening,

1 av enskild och 1 av bolag. Av lantbruksskolorna ägas 2 av staten, 4 av

hushållningssällskap, 1 av stiftelse samt 5 av enskild. Av de 40 lanthushållsskolorna

ägas 4 av hushållningssällskap, 7 av landsting, 1 av hushållningssällskap

och landsting gemensamt, 0 av stiftelse, 17 av förening, 3 av enskild

och -2 av bolag. På samma plats som lantmannaskola och med samma

ägare äro förlagda 21 folkhögskolor och på samma plats som lanthushållsskola

och likaledes med samma ägare äro förlagda 14 folkhögskolor. Av

lanthushållsskolor, som icke äro förlagda till samma plats och med samma

ägare som folkhögskola, äro 11 förlagda till samma plats och med samma

ägare som lantmannaskola.

Kommittén har i sitt betänkande (sid. 112—114) upptagit en tablå rörande

äganderättsförhållandena i fråga örn förevarande skolor och tillåter jag

mig till närmare upplysning i ämnet hänvisa till denna.

I motiveringen för sin ståndpunkt i äganderättsfrågan har kommittén i

huvudsak anfört följande:

Själva äganderätten till en lantbrukets ungdomsskola enligt nuvarande

bestämmelser medförde icke något direkt inflytande på undervisningsverksamheten

vid skolan. Denna verksamhet stöde under ledning av skolstyrelsen.

Äganderätten till skolan avsåge sålunda närmast skolans materiella

tillgångar, och ägarens funktion inskränkte sig oftast till att handhava vården

om skolans fasta egendom.

Begränsades ägarens befattning med skolans verksamhet på detta sätt —

och kommittén räknade med att detta beträffande åtskilliga skolor även

framdeles skulle bliva fallet — vore det närmast en omständighet, som för

kommittén blivit utslagsgivande, när det gällt att taga ståndpunkt till frågan

örn ordnandet av lantbruksundervisningsanstalternas äganderättsförhållanden.

Skulle staten medverka till bestridande av kostnaderna vid lantbruksundervisningsanstalt,

vore det erforderligt, att staten erhölle rimlig säkerhet

för att de sålunda anvisade medlen varaktigt komme till nytta för därmed

avsett ändamål.

Enligt kommitténs mening borde i fortsättningen statsunderstöd till lantbruksundervisningsanstalt

vara förbundet med villkor, att anstaltens ägare

iklädde sig och svarade för en förbindelse av nu antydd innebörd. Det vöre

tydligt, att sådant ansvar borde kunna tagas av såväl hushållningssällskap

som landsting. Däremot torde föreningsformen i detta hänseende befinnas

vara otillfredsställande. Att en för detta ändamål särskilt bildad ekonomisk

förening stöde som ägare till en undervisningsanstalt med allmännyttigt

syfte vore i princip oriktigt, helst som i detta fall skolans inkomster i allt

väsentligt komme att bestå av anslag från stat och ortsorgan. En ideell förening

återigen kunde ej beräknas äga den ekonomiska ryggrad, som skulle

krävas av densamma i egenskap av ägare utav en lantbruksundervisningsanstalt.

Kommittén hade sålunda kommit till det resultatet, att föreningsformen

icke utgjorde en tillfredsställande lösning av ifrågavarande organisationsproblem.

Enligt kommitténs mening borde därför sådan skola, som nu

hade förening till målsman, överflyttas på annan ägare. Enär dylik skola

för uppfyllandet av stadgade villkor örn ortsbidrag i regel vore helt beroende

Biliana till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 109. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

av anslag från landsting eller hushållningssällskap, torde det vara lämpligast,

att sådant anslagsgivande ortsorgan hleve jämväl formell ägare till

skolan. I åtskilliga fall lämnades emellertid ortsbidrag av både landsting

och hushållningssällskap, och frågan örn överflyttandet av äganderätten

kunde då bliva mera invecklad. Kommittén ansåge det vara mest ändamålsenligt,

att hushållningssällskapen finge utöva ledningen av den fasta

lantbruksundervisningen, vart och ett inom sitt område. Kommittén vågade

också räkna med att ett landsting i regel skulle under förliandenvarande

förhållanden finna det vara ur undervisningsverksamhetens synpunkt lämpligt

att överlåta skolan på vederbörande hushållningssällskap, samtidigt som

landstinget fortfarande lämnade ekonomiskt stöd för skolans upprätthållande.

I vissa fall kunde nu antydd väg måhända icke visa sig vara framkomlig.

För sådana tillfällen borde en stiftelse lämpligen stå som ägare till skolan.

Kommittén förutsatte, att de anslagsgivande ortsorganen enade sig örn en

sådan organisatorisk åtgärd och att de därigenom förbunde sig att i fortsättningen

gemensamt upprätthålla skolan. Den förutvarande ägaren till

skolan finge givetvis ävenledes förutsättas medverka till skolans överlåtande

på sådan stiftelse.

Yttrandena.

Kommitténs förslag rörande äganderätten till ifrågavarande skolor har

i flertalet yttranden principiellt vunnit anslutning. Från vissa landstings

förvaltningsutskotts sida har emellertid invänts, att, därest landstingen skulle

bevilja medel till skolorna, landstingen även borde hava inflytande på skolornas

förvaltning. Även andra erinringar hava framförts mot förslaget.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott har framhållit, att den av kommittén

förordade anordningen i fråga örn äganderätten förutsatte, för att

kunna av landstingen godtagas, att hushållningssällskapen vore beredda att

övertaga det ekonomiska ansvaret för skolorna med eller utan bidrag av

landstingen. Rörande sällskapens förmåga härtill hade kommittén icke förebragt

någon utredning. Med kännedom om de båda parternas möjligheter

att anskaffa erforderliga medel läge det antagandet nära till hands, att landstingen

skulle komma att i sista hand få svara för kostnaderna, samtidigt som

de skulle sakna önskvärt inflytande över förvaltningen. Särskilt med hänsyn

till vikten av sparsam förvaltning och av friktionsfria arbetsmöjligheter

för skolorna måste en organisation av denna art anses förkastlig. Ur såväl

praktiska som principiella synpunkter nödgades förvaltningsutskottet alltså

bestämt avstyrka kommitténs förslag i denna del.

Kristianstads läns landstings förvaltningsutskott har ansett, att genom

äganderättens överförande från garantiföreningar till hushållningssällskap

eller landsting skulle ortsintresset säkerligen avtrubbas. Utskottet har i

stället föreslagit, att en bestämmelse inrycktes i skolornas stadgar, att vid

nedläggande av anstalten denna skulle kostnadsfritt övergå till hushållningssällskap

eller landsting.

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott har ansett, att, därest kommitténs

förslag i äganderättsfrågan genomfördes, staten borde lämna erforderliga

bidrag till bestridande av skolornas driftskostnader.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

67

Liknande synpunkt har framförts av Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott har förklarat sig icke kunna

förorda ett överlåtande av äganderätten till skolorna å hushållningssällskapen.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott har framhållit, att, därest

landstingen skildes från lantbruksundervisningen, den ekonomiska grunden

för dess fortsatta bedrivande måste vara noga och betryggande upprättad.

Lantbruksstyrelsen har funnit kommitténs förslag om överförande av

äganderätten till skolorna varken skäligt eller genomförbart.

Styrelsen för Borghamns lanthushdllsskola har ansett, att anledning icke

förefunnes att förringa lämpligheten av att förening stöde som ägare till

lanthushållsskolorna.

Styrelserna för östra Grevie och Uddeholms lanthushållsskolor ha förklarat

sig betvivla lämpligheten av att hushållningssällskapen skulle äga

skolorna.

Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen har uttalat, att enligt dess mening

någon bestämmelse rörande äganderätten till skolorna icke borde meddelas.

Även Östergötlands lantmannaskolförening har motsatt sig nu förevarande

förslag.

Styrelsen för fackskolans för huslig ekonomi lanthushållsseminarium har

ställt sig tveksam till förslagets lämplighet.

Sveriges agronomförbunds styrelse har ifrågasatt, huruvida landstingen

skulle finna det lämpligt att överlåta skolorna på hushållningssällskapen och

likväl fortsätta att lämna ekonomiskt stöd åt skolorna.

Statskontoret har i sitt yttrande fäst uppmärksamheten vid vissa spörsmål

av mera juridisk art, som äga samband med äganderättsförhållandena

i fråga örn förevarande skolor. Statskontoret har härutinnan anfört, bland

annat:

Frågan om ägarens ställning i rättsligt avseende till skolan och de medel,

vilka skolstyrelsen förvaltade, hade enligt statskontorets mening icke blivit

närmare utredd. I sistnämnda avseende vore av betydelse att få klarlagt,

huruvida ägaren vore ansvarig för de förbindelser, som skolstyrelsen inginge,

exempelvis genom anställande av lärare. Vore ägaren det icke, vore tydligen

denne icke heller att betrakta såsom huvudman för skolan i samma mening

sorn en kommun vore huvudman för en folkskola. Skolan syntes i sådant

fall framträda såsom en i förhållande till såväl ägaren som övriga bidragsgivare

fristående ekonomisk enhet, en anstalt med styrelsen såsom

det organ, vilket mottoge bidragen, beslutade angående utgifterna och kunde

ingå förbindelser, för vilka endast skolkassan svarade.

Till de frågor, som jämväl borde undersökas, hörde frågan, i vad mån

och på vad sätt de av kommittén antydda inskränkningarna i ägarens funktion

vore eller borde göras bindande för denne. Därest skolan vore att betrakta

såsom en anstalt, vars ekonomi vore skild från ägarens, torde också

böra utredas, huruvida underhållskostnader å byggnader brukade bestridas

av ägaren eller ur skolkassan, ävensom huruvida förutsättningar förelåge att

i de fall, då vården örn skolans fasta egendom överlåtits å skolstyrelsen, er
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Depui tementschefen.

hålla en förbindelse av ägaren att i stället för att underhålla byggnaderna

lämna ett mot underhållskostnaden svarande bidrag till skolkassan.

Fredrika Bremerförbundet har framhållit, att den egendom, varå förbundets

lanthushålls- och trädgårdsskola Apelryd är belägen, skänkts till förbundet

för att användas till berörda ändamål. Förbundet har påpekat, att

någon möjlighet att rubba på äganderättsförhållandena icke förefunnes. Förbundet

har ifrågasatt, att förbundet kunde med bibehållande av äganderätten

till skolegendomen upprätta en särskild stiftelse för skolans drivande.

Att en god samverkan kommer till stånd mellan å ena sidan staten såsom

representant för det allmännas önskemål beträffande ifrågavarande

skolor och å andra sidan lokala organ såsom företrädare av jordbrukets

intressen är såsom kommittén framhållit av största betydelse för en ändamålsenlig

lösning av den nu övervägda omorganisationen av den lägre lantbruksundervisningen.

Till vad kommittén i detta hänseende anfört och förordat

kan jag i huvudsak ansluta mig. Det bör sålunda tillkomma de statliga

organen att hava överinseendet över att undervisningen lägges efter ändamålsenliga

linjer och att skolorna fördelas å lämpliga orter i landet samt att

tillräckliga medel stå till förfogande för att kunna upprätthålla skolorna på

en tillfredsställande nivå såväl ifråga örn lärarpersonalen som ifråga om undervisningslokaler

och andra yttre anstalter. Den omedelbara ledningen över

skolorna bör däremot påvila ortsorganen, vilka ock skola tillse att undervisningen

motsvarar de lokala önskemålen och behoven ävensom att skolorna

bliva kända och vinna förtroende bland ortsbefolkningen. De lokala

organ som här närmast kunna komma ifråga äro hushållningssällskapen

och landstingen. Det torde vara nödvändigt, att dessa vid sidan av staten

med intresse och kraft taga sig an skolorna, därest dessa skola kunna få

en lycklig utveckling och vinna förtroende bland landsbygdens ungdom.

Jämte nu nämnda organ torde även stiftelser, föreningar och enskilda kunna

förväntas bidraga till skolornas understödjande och hjälp.

I syfte att vinna en större säkerhet för skolornas riktiga bedrivande och

på lämpligt sätt anknyta dem till ortsintressena har kommittén framfört

önskemålet, att äganderätten till skolorna i första hand borde överföras till

hushållningssällskap eller, i den mån detta icke kunde genomföras, till särskilda

för ändamålet upprättade stiftelser. Ehuru de skäl som kommittén

framfört för denna sin uppfattning äro av betydelse, torde dock av praktiska

skäl ett förverkligande av kommitténs önskemål näppeligen låta sig

göra. Det synes kunna befaras — för vilket även yttranden giva belägg -—

att de landsting, som stödja undervisningsanstalter, icke skola vara villiga

att med bibehållande av sin ekonomiska hjälp överlämna anstalterna till hushållningssällskapen.

Ett övertagande från hushållningssällskapens sida av

de skolor, som tillhöra föreningar eller enskilda, skulle kräva betydande ekonomiska

uppoffringar, vilka sällskapen icke ulan högst väsentliga statsbidrag

skulle vara mäktiga alt företaga. Det är även att märka, att icke alla sällskap

med sina nuvarande ekonomiska resurser torde äga förutsättningar,

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

som äro erforderliga för skolornas bedrivande i fortsättningen. Lämpligast

torde alltså tillsvidare vara att såsom ägare till skolorna liksom för närvarande

stå hushållningssällskap, landsting, föreningar, stiftelser, bolag eller

enskilda personer. Vid beviljandet av statsbidrag till ifrågavarande skolor

torde vara lämpligt att uppställa sådana villkor, att garantier skapas för

skolornas fortsatta bedrivande enligt de av statsmakterna godkända linjerna

och för att de nedlagda statsmedlen icke gå förlorade, därest ägarna

till en skola skulle vilja upphöra med densamma eller förändra den i icke

önskvärd riktning. Till dessa spörsmål återkommer jag emellertid ytterligare

i det följande.

I sitt yttrande har statskontoret framfört vissa rättsliga frågor till diskussion.

Utan att vilja närmare ingå på dessa spörsmål, vilka det icke torde

vara nödvändigt att upptaga till närmare övervägande i detta sammanhang,

torde jag dock här få framhålla, att frågan huruvida och i vad mån skolans

ägare är ansvarig för skolstyrelsens förpliktelser icke kan besvaras generellt

utan torde vara beroende av det förhållande, som i varje särskilt fall råder

mellan ägaren och styrelsen samt tredje man. Dessa problem torde få lösas

enligt de vanliga civilrättsliga regler, som gälla på förmögenhetsrättens område,

och röna intet inflytande av de nu övervägda åtgärderna beträffande

ifrågavarande skolors organisation.

Lantbruksundervisningens ställning till hushållningssällskap, skogsvardsstyrelser

och folkhögskolor m. m.

I anslutning till vad kommittén förut anfört rörande hushållningssällskapens

ställning till den lägre lantbruk sundervisningen

har kommittén föreslagit, att sällskapen i syfte att främja

en planmässig utveckling av undervisningsverksamheten på jordbrukets

område skola erhålla jämväl viss befattning med nämnda verksamhets ordnande.

Kommitténs förslag härutinnan innebär i huvudsak följande. När

erforderliga förutsättningar därför äro för handen, skall Kungl. Majit äga

förordna, att lantbruksundervisningsanstalterna skola inordnas såsom ett

led i vederbörande hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet.

Hushållningssällskapet skall pröva den allmänna planen för skolans

undervisningsverksamhet och denna verksamhets ställning inom lantbruksundervisningen

i allmänhet inom sällskapets område. Sällskapet eller dess

förvaltningsutskott skall efter förslag av eller i samråd med skolans styrelse

uppgöra plan till anordnandet av olika kurser vid skolan. Hushållningssällskapet

skall sysselsätta den vid skolan mera stadigvarande anställda lärarpersonalen,

när denna icke helt tages i anspråk för skolans verksamhet, med sådana

ytterligare uppgifter inom sällskapets verksamhetsfält, som efter samråd

med skolans styrelse kan befinnas lämpligt tilldela deni. Denna anordning

liksom skolans ställning i övrigt bör enligt kommitténs förslag medföra,

att ifrågavarande lärarbefattningar tillsättas av hushållningssällskapet. Sko
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kunell. Maj:ts proposition nr 109-

lans medelsbeliov skall prövas av sällskapet och dess räkenskaper granskas

samtidigt nied hushållningssällskapets.

Såsom motivering till sitt förslag har kommittén — under erinran att hushållningssällskapen

redan för närvarande bedreve viss undervisningsverksamhet

— anfört i huvudsak följande.

Ur det allmännas synpunkt måste det anses angeläget, att de av staten

på olika vägar vidtagna åtgärderna på lantbruksundervisningens område

samverkade på ett sådant sätt, att bästa resultat ernåddes. Det vore ur sådan

synpunkt icke lämpligt, att hushållningssällskap och skolor arbetade mer

eller mindre isolerade från varandra. Situationen krävde, att ett organ, som

ägde överblick över jordbrukets förhållanden inom ett stöiTe område och

som kunde bedöma det aktuella undervisningsbehovet för olika orter och tidpunkter,

finge till uppgift att utöva ledningen av denna undervisningsverksamhet.

Denna uppgift borde jämväl innefatta tillsynen däröver, att, när

flera undervisningsanstalter av samma slag funnes inom ett område, dessa

anstalter med hänsyn till val av huvudkurser samt undervisningens inriktning

inom dessa i möjligaste mån kompletterade varandra, så att de samlade

utbildningsmöjligheterna bäst motsvarade lantbruksbefolkningens behov

inom området.

Den föreslagna organisationsformen, som lämnade skolstyrelsens uppgift att

leda skolans undervisningsverksamhet och handhava dess ekonomi i huvudsak

obeskuren, vöre även ur skolans egen synpunkt önskvärd. Genom inordnande

i hushållningssällskapets verksamhet finge sällskapet ett mera

direkt intresse att sprida kännedom om skolan och utbildningsmöjligheterna

vid denna. För närvarande syntes kännedomen bland jordbrukarna om

lantbrukets ungdomsskolor vara på många håll mycket bristfällig och det

syntes angeläget, att åtgärder vidtoges i syfte att råda bot härför. Den förordade

anordningen medförde vidare, att skolans lärare erhölle ökad möjlighet

att bedriva s. k. utåtriktad verksamhet, varigenom deras kännedom

om bygdens jordbruksförhållanden ökades till gagn för undervisningen vid

skolan. För lantmannaskola med enbart vinterkurs såsom huvudkurs tillkonnne

som en ytterligare fördel, att den fast anställda lärarpersonalen kunde

garanteras stadigvarande sysselsättning under hela året och därigenom erhålla

tryggare arbetsförhållanden och även förmånligare avlöningsvi!!kor.

För hushållningssällskapet återigen borde inordnandet av lantbrukets ungdomsskolor

i sällskapets verksamhet innebära en omedelbar fördel så till

vida, att ett värdefullt tillskott av kvalificerad arbetskraft därigenom ställdes

till sällskapets förfogande. En ytterligare fördel vore, att sällskapet genom

en sådan anordning finge ökad möjlighet att främja önskvärd cirkulation

av befattningshavare mellan lärår- och konsulentverksamhet.

Såsom förut anförts har kommittén föreslagit, att vid lantmanna- och lantbruksskolorna

ökad uppmärksamhet borde ägnas åt undervisningen i skogshushållning.

Kommittén har under hänvisning härtill såsom viktiga spörsmål

framhållit dels frågan örn anställande av lämpliga lärare för denna

undervisning, dels ock frågan örn lämplig undervisningsplan för detta ämne.

I båda dessa angelägenheter har kommittén ansett, att medverkan av skogsvårdsstyrelserna

vore helt naturlig, då dessa utgjorde det centrala skogsvårdsorganet

i sitt län. Kommittén har därför förutsatt, att dylik medverkan

regelmässigt söktes och lämnades.

Vid skola med fast anställd lärare i skogshushållning borde enligt kommit
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

71

téns mening vederbörande skogsvårdsstyrelse beredas tillfälle att yttra sig

över kompetensen bos sökande till sådan befattning, innan lantbruksstyrelsen

prövade vederbörandes behörighet till tjänsten. Då skogsundervisningen ombesörjdes

av tillfälliga lärarkrafter, har kommittén förordat, att detta örn

möjligt skedde genom tjänstemän hos skogsvårdsstyrelse. Kommittén har

vidare ansett, att vid uppgörande av plan för undervisning i skogshushållning

borde vid samtliga skolor, med undantag av sådana med ringa undervisning

i ämnet (jordbruksbygdsskolor), skogsvårdsstyrelsernas yttrande inhämtas

angående planens lämplighet med hänsyn till ortsförliållandena.

Såsom framgår av vad förut anförts i samband med frågan om äganderätten

till lantbruksundervisningsanstalter äro ett avsevärt antal lantman naoch

lanthushållsskolor samorganiserade med folkhögskolor.

Kommittén har, på sätt förut antytts, ansett ett särskiljande av

dessa skolformer vara av behovet påkallat. Ur kommitténs motivering till

detta förslag torde här få återgivas följande.

Folkhögskolan å ena sidan samt lantmanna- och lanthushållsskolan å den

andra hade väsentligt olika syfte: den förra hade allmänbildande syfte, de

senare vore yrkesskolor. Samlevnaden mellan de båda skolformerna hade

ofta varit sådan, att folkhögskolan framträtt såsom den starkare. Härtill

hade givetvis den historiska utvecklingen spelat en stor roll: folkhögskolan

hade varit den äldre parten, och lantmanna- respektive lanthushållsskolan

hade senare vuxit fram. Resultatet hade i regel blivit, att sådan lantbruksundervisningsanstalt

haft svårt att komma till sin rätt, att utveckla sig och

att över huvud hävda sig vare sig inåt eller utåt.

Den reformering av lantmanna- och lanthushållsskolorna, som kommittén

föresloge, försvårades av ett fortsatt samordnande med folkhögskolan. Ordnandet

av skolornas organisationsproblem, tillgodoseendet av kravet på utåtriktad

verksamhet, genomförandet av årsanställning för lärarna i jordbrukets

tjänst etc. vore allt anstalter, som svårligen skulle låta sig genomföras,

därest skolorna alltjämt vore förenade med folkhögskolor-.

Vissa folkhögskolor hade i större eller mindre utsträckning upptagit lantbruksundervisning

på sitt program. Där ifrågavarande undervisning hade

så ringa omfattning, att den närmast kunde hänföras under begreppet hembygdskunskap,

borde den kunna vara ägnad att direkt främja lantbruksundervisningens

syfte genom att stimulera ungdomen att söka verklig utbildning

på området. Beträffande det mindre antal folkhögskolor återigen, som

meddelade en mera omfattande lantbruksundervisning, borde uppställas det

kravet, att lantbruksundervisningen fyllde berättigade anspråk på yrkesutbildning

inom ifrågavarande område. Kommittén betraktade det såsom självklart,

att sådan undervisning icke skulle upptagas av ytterligare folkhögskolor.

Kommittén har ansett, att det förordade skiljandet av sambandet mellan

lantmanna- eller lantluishållsskola samt folkhögskola bör genomföras under

loppet av högst åtta år.

Kommittén har i detta sammanhang något berört möjligheterna av samul

a n 1 ä g g n ing av 1 a n t m annaskola och la ut hushållsskol a.

Enligt kommitténs mening böra hinder icke uppställas för en sådan åtgärd.

Dock har det synts kommittén nödvändigt, att därvid vissa reglerande före
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majlis proposition nr 109.

skrifter uppställas i syfte att tillförsäkra lanthushållsskolan den självständighet,

varav den kan vara i behov. Kommittén har i sådant hänseende

föreslagit i huvudsak följande. Lantmannaskolan och lanthushållsskolan

böra hava samma ägare. Styrelsen bör vara gemensam och förslagsvis

bestå av fem valda ledamöter, därav två kvinnor, samt de båda föreståndarna

vid skolorna. Varje skola bör hava sina egna undervisningsbyggnader,

dock att gymnastiklokalen lämpligen bör vara gemensam. Lanthushållsskolan

bör få utnyttja lantmannaskolans jordbruk för sin undervisning.

Lanthushållsskolan bör disponera över egen trädgård för undervisningen

liksom också för undervisningen i smådjursskötsel själv äga erforderliga

stallutrymmen med tillhörande djurbesättningar. Ekonomien bör

hållas fullt skild för de båda skolorna.

Yttrandena.

Kommitténs förslag rörande lantbruk sundervisningens inordnande

i hushållningssällskapens verksamhet har biträtts

i ett stort antal yttranden. På många håll har emellertid förslaget

väckt betänkligheter.

Lantbruksstyrelsen, som ställt sig avvisande mot förslaget, har i ämnet

anfört, bland annat, följande.

Beträffande lantbruksskolornas inordnande under hushållningssällskapen

funne lantbruksstyrelsen icke några vägande skäl härför föreligga. Enligt

nuvarande organisationsform hade det hushållningssällskap, inom vars område

skolan vore belägen, att utse övervägande delen av skolans styrelse.

Endast skolstyrelsens ordförande utsåges av lantbruksstyrelsen, liksom i regel

fallet vore med andra skolor, som helt och hållet dreves med bidrag av

statsmedel, exempelvis trädgårdsskolor och mejeriskolor. En förändring

härutinnan funne lantbruksstyrelsen ur det allmännas synpunkt varken

önskvärd eller lämplig. Kommittén hade i föreliggande betänkande icke anfört

motiv för sina förslag på dessa punkter. Fastmer syntes förslagen endast

utgöra ett led i kommitténs allmänna strävan efter likformighet skolorna

emellan. Ett inordnande av lantmannaskolorna under hushållningssällskapen

vare sig med eller utan överförande, på sätt kommittén föreslagit

av äganderätten,° funne styrelsen dock knappast skäligt och ej heller genommåhända

vägande skäl till kommitténs långt gående förslag

på förevarande område torde hava varit dess önskan att åstadkomma ett

bättre utnyttjande av lantmannaskolornas lärarkrafter den tid, de icke vore

upptagna av undervisning, och sålunda möjliggöra en omläggning av lärarpersonalens

avlöningsförhållanden. Sådan omläggning kunde lantbruksstyrelsen

emellertid icke för närvarande tillstyrka. Under sådana förhållanden

bortfölle nämnda motiv för skolornas inordnande under sällskapen. Enligt

lantbruksstyrelsen förmenande borde dock ett visst samarbete mellan

särskilt lantmannaskolorna och hushållningssällskapen åvägabringas, nämligen

så till vida att ett lämpligt utnyttjande av lärarpersonalen på överenskommelsens

väg åstadkommes till gagn för såväl sällskapen som vederbörande

lärare. Det syntes lantbruksstyrelsen därför önskvärt, att sådana bestämmelser

meddelades, att vederbörande hushållningssällskap — som speciellt

företrädde lanthushållningen i orten — jämväl, där annan institution

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

eller annat organ än hushållningssällskap vore huvudman för lantmannaskola,

tillförsäkrades rätt till en god representation i skolas styrelse. Vad

lantbruksstyrelsen anfört rörande lantmannaskolorna gällde ock i fråga örn

lanthushållsskolorna.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott har uttalat, att, därest

landstinget skulle bära det ekonomiska ansvaret föi lantmanna- och lanthus''

hållsskolorna, landstinget måste bibehålla huvudmannaskapet och ledningen

av skolorna.

Liknande synpunkter hava framförts i yttranden från flera landstings förvaltningsutskott.

Lantbruksakademien har motsatt sig ifrågavarande förslag under uttalande

av sin fruktan, att skolorna skulle förlora den fria ställning, som vore en

väsentlig förutsättning för all undervisnings- och uppfostrarverksamhet.

Flertalet hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava ansett förslaget om

inordnande av den fasta lantbruksundervisningen i hushållningssällskapens

allmänna undervisningsverksamhet i princip välbetänkt men framhållit, att

sällskapen i allmänhet icke vore i stånd att taga de ekonomiska konsekvenser,

som en dylik anordning skulle medföra. Sålunda hava Stockholms läns

och stads, Kronobergs, Hallands och Värmlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott uttalat, att dessa hushållningssällskap icke kunde övertaga

ifrågavarande verksamhet, örn icke vederbörande landsting garanterade

åtminstone viss del av skolornas ekonomi. Förvaltningsutskotten i Uppsala

läns samt i Älvsborgs läns norra och södra hushållningssällskap hava

ansett, att landstingen borde hava lagstadgad skyldighet att understödja den

lägre lantbruksundervisningen. Malmöhus låns och Skaraborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava däremot föreslagit, att staten måtte

helt övertaga det ekonomiska ansvaret för denna undervisningsverksamhet.

Även förvaltningsutskotten hos Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens

läns hushållningssällskap hava varit av den uppfattningen, att staten

borde ställa större bidrag till förfogande för ändamålet än vad kommittén

föreslagit. Andra förvaltningsutskott, såsom Kalmar läns norra och södra

samt Västmanlands läns hushållningssällskaps, hava framhållit att alla

hushållningssällskap icke hade ekonomiska möjligheter att övertaga ansvaret

för ifrågavarande lantbruksundervisningsanstalter. Jämtlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har förordat, att frivilligt samarbete borde

ordnas mellan hushållningssällskap och ifrågavarande skolor. Gotlands läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förklarat sig icke kunna ansluta

sig till förslaget, att lantmannaskolans lärare skulle vara anställda som hushållningssällskapets

tjänstemän. Tanken vore enligt utskottets mening i

princip tilltalande men troligen icke möjlig att realisera under nuvarande förhållanden.

Flertalet skolstyrelser hava framhållit, att, om den fasta lantbruksundervisningen

skulle inordnas i hushållningssällskapens allmänna undervisningsverksamhet,

skolstyrelserna borde äga större inflytande än kommittén före
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

slagit. Allt för starkt beroende av hushållningssällskapen skulle enligt styrelserna

för Svalövs och Katrinebergs lantmannaskolor inverka menligt på

skolornas utvecklingsmöjligheter. Styrelsen för Viks lantmannaskola har

ansett, att ifrågavarande skolor borde underställas vederbörande landsting

i stället för hushållningssällskap. Styrelserna för Hemse och Sala lantmannaskolor

hava uttalat, att samarbetet mellan hushållningssällskapen och skolorna

borde ordnas frivilligt. Vissa andra skolstyrelser hava föreslagit, att

staten eller vederbörande landsting måtte övertaga det ekonomiska ansvaret

för skolorna.

Styrelserna för Viks, Sala samt Mora lantmannaskolor hava ansett, att

de anslagsgivande myndigheterna holde vara representerade i respektive skolstyrelser.

Styrelsen för Gamleby lantmannaskola har ställt sig tveksam örn

reformens lämplighet. Styrelsen för Tenhults lantmannaskola har framhållit,

att, därest skolorna komme att underställas hushållningssällskapen, vederbörande

skolas föreståndare borde bliva föredragande i hushållningssällskapets

förvaltningsutskott i de ärenden, som rörde skolan. Styrelserna för

Stora Segerstads lantmanna- och lanthushållsskolor lia uttalat:

Det vore icke lämpligt, att hushållningssällskapens förvaltningsutskott i

dess helhet skulle vara en överstyrelse över skolstyrelsen, som i många fall

valdes av hushållningssällskapets förvaltningsutskott ensamt eller i andra fall

delvis av detta och delvis av landsting eiler stiftelse. En skola och dess verksamhet

skulle i sådant fall dirigeras av minst fyra institutioner. Den för ifrågavarande

fall föreslagna apparaten bleve allt för tungrodd och det syftemål,

som därmed avsåges, kunde vinnas på enklare sätt. Då förvaltningsutskottet

till sina representanter i skolstyrelsen utsåge intresserade, sakkunniga och ansvarskännande

personer, borde skolstyrelse även äga de befogenheter, som

enligt kommitténs förslag skulle tillkomma förvaltningsutskott i stället för

skolstyrelse.

Styrelserna för lantmanna- och lanthushållsskolorna i Vindeln hava framhållit,

bland annat:

Det förefölle oklokt att överskatta hushållningssällskapens eller deras förvaltningsutskotts

förmåga att handhava undervisningsfrågor, även om det

gällde lantbruket. I de flesta fall vore det mycket få inom hushållningssällskapet

och dess förvaltningsutskott, som hade pedagogiska insikter eller erfarenhet

av den räckvidd, att de sakligt kunde bedöma undervisningsproblem.

Felet i kommitténs förslag vore emellertid det, att så många instanser

skulle pröva och granska, att man inte visste, vem som styrde och ställde

vid en skola.

Lantbrukshögskolans lurarråd, som förklarat sig icke kunna biträda kommitténs

förslag rörande ordnandet av förhållandet mellan hushållningssällskapen

och ifrågavarande skolor, har såsom skäl härför uttalat i huvudsak

följande.

Det vöre visserligen av vikt, att lärarnas utåtriktade verksamhet kunde

främjas, så att dessa lärde känna lantbruket inom orten och dess förutsättningar.

Det syntes dock lärarrådet vida viktigare, att skolorna även i fortsättningen

finge behålla den fria ställning, de för närvarande intoge gentemot

hushållningssällskapen. Sålunda borde undervisningen kunna ordnas på det

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 109.

75

sätt, skolans lärare och styrelse lunne lämpligast, utan att hushållningssällskapets

förvaltningsutskott eller någon sällskapets tjänsteman i detta avseende

tilldelades rollen av överhöghet. Ett samarbete mellan skolorna och

sällskapen vore givetvis önskvärt, men detta borde ordnas genom fri överenskommelse

i varje särskilt fall och ej så, att skolorna förlorade sin fria ställning.

Styrelsen för Sveriges agronomförbund har anfört:

Styrelsen kunde icke tillstyrka förslaget om lantmannaskolornas inrangerande

i hushållningssällskapens verksamhet. Under de senaste decennierna

hade utvecklingen allt bestämdare gått mot skolornas frigörande i organisationshänseende

från det historiskt betingade sambandet med folkhögskolorna,

och kommitténs förslag komme, örn det genomfördes i denna del, att föra

fram till ett fullbordande av denna utveckling. Från skolornas sida torde

detta också hälsas med tillfredsställelse. De vore emellertid icke benägna att

träda in under ett nytt förmynderskap utan önskade fastmer att under eget

ansvar och under den centrala myndighetens ledning bemästra undervisningsproblemen.

Det praktiska resultat, som kommittén väntade^ av den föreslagna organisationsformen,

skulle kunna vinnas med andra åtgärder än de föreslagna.

Den vägen skulle förslagsvis kunna väljas, att, sedan skola och hushållningssällskap

överenskommit om gemensam användning av de vid skolan anställda

lärarna, denna överenskommelse skulle ligga till grund för statsbidrag till

skolan för helårsanställning av dess lärare. På detta sätt skulle ernås, att

skolans ställning bleve mindre isolerad, att skolan genom lärarnas deltagande

i hushållningssällskapets verksamhet under viss del av året bleve mera känd,

att lärarnas periodiska verksamhet i hushållningssällskapets tjänst förde dem

i närmare kontakt med länets jordbrukare, vilket i sin tur komme undervisningen

till godo, att nämnda sysselsättningsproblem vore löst, och att hushållningssällskapen

tillfördes värdefull extra arbetskraft under den del a\

året, då sådan vore mest av nöden. Dessa fördelar skulle dessutom uppnås,

utan att vederbörande hushållningssällskap behövde övertaga ledningen av

skolan och undervisningsverksamheten med de för de flesta sällskap oöverkomliga

ekonomiska förpliktelser en sådan anordning skulle medföra, och

skolorna skulle få bevara en nyvunnen och av dem själva högt skattad

självständighet.

Kalmar läns södra och Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

hava förklarat sig icke kunna förorda, att lärarbefattningar vid lantmannaskolor

i vissa fall skulle tillsättas av hushållningssällskapen, tillsättandet

av lärare borde ske av den styrelse, som hade att taga närmare befattning

med verksamheten i dess helhet.

Liknande uttalanden hava även gjorts av vissa skolstyrelser.

Statskontoret, som principiellt biträtt kommitténs förslag rörande skolornas

ställning till hushållningssällskapen, har emellertid ifrågasatt, att det skulle

undersökas, huruvida icke skolstyrelsen skulle kunna inordnas såsom led i

hushållningssällskapets organisation. Med hänsyn till alt behovet av en omorganisation

av hushållningssällskapen och en omprövning av deras förhållande

till staten i senare lid allt oftare gjort sig påmint, har statskontoret ansett

det lyckligt, örn skolornas organisationsfråga kunde upptagas i sammanhang

med en utredning av dessa spörsmål.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majlis proposition nr 109.

Kommitténs förslag att helt frigöra lantbruks undervisningsanstalter

na från folkhögskolorna har i yttrandena

i allmänhet i princip vunnit gillande. Emellertid har förslagets ekonomiska

konsekvenser flerstädes ingivit allvarliga betänkligheter. Särskilt har mot

kommitténs förslag anmärkts, att någon utredning rörande de ekonomiska

följderna av förslagets genomförande för folkhögskolorna icke förebragts.

Lantbruksstyrelsen har anfört, bland annat, följande.

Såsom folkhögskolorna utvecklats vore det uppenbart, att samhörigheten

mellan folkhögskolan och lantmannaskolan kunde innebära mindre önskvärda

band på lantmannaskolan och hindra dess ändamålsenliga utveckling.

Lantbruksstyrelsen måste därför i princip ansluta sig till kommitténs krav

på fullständig skilsmässa mellan de båda skolformerna jämväl i administrativt

hänseende. Emellertid syntes en sådan skilsmässa på vissa håll knappast

vara genomförbar utan allt för stora ekonomiska uppoffringar, i det

att den ena skolan — och därvid i regel lantmannaskolan — måste utbrytas

och flyttas till annan plats. Då båda skolorna tillhörde samma huvudman

och kanske delvis vore förlagda till samma byggnader, vore det nämligen

knappast möjligt och säkerligen icke rationellt att underställa dem olika styrelser.

Understundom vore det också nödvändigt, att ett visst chefsskap för

bägge undervisningsformerna utövades av en för båda skolorna gemensam

rektor. Erfarenheten visade dock att, där så kunnat ske, skilsmässa emellan

folkhög- och lantmannaskola på en del håll genomförts. Det vöre dock icke

uteslutet, att fall kunde finnas, där ett genomförande av fullständig skilsmässa

mellan dessa skolor, om hänsyn toges till alla förhållanden, skulle

medföra större olägenheter än fördelar. Under sådana förhållanden funne

sig lantbruksstyrelsen kunna ansluta sig till kommitténs förslag på denna

punkt, dock endast under förutsättning att rätt förbehölles Kungl. Maj:t att,

örn särskilda skäl därtill föranledde, medgiva fortsatt samband skolorna

emellan i form av, bland annat, gemensam styrelse och rektor.

Flertalet av styrelserna för lantmanna- och lanthushdllsskolorna synas

vara eniga om lämpligheten av lantmannaskolans skiljande från folkhögskolan.

Styrelserna för Färgelanda, Mora, Bollnäs och Vindelia lantmannaskolor

hava emellertid ansett, att bärande skäl för en dylik skilsmässa icke

anförts. Styrelserna för Tomelilla och Fellingsbro lantmannaskolor hava

föreslagit, att respittiden för skiljandet av dessa skolor måtte utsträckas till

tio år. Styrelserna för Kåversta och Tårna lanthushållsskolor hava framhållit,

att lanthushållsskolornas skiljande från övriga skolformer borde få avgöras i

varje särskilt fall efter de olika förutsättningar — framför allt sådana av ekonomisk

art — vilka i olika län och på olika orter förefunnes. Statskontoret

har uttalat en liknande mening. Styrelsen för Fellingsbro lanthushållsskola

har anfört, att lanthushållsskola borde kunna förläggas till samma plats som

folkhögskola, under förutsättning att full ekonomisk självständighet ordnades

för densamma.

Styrelsen för östra Grevie lanthushållsskola har yttrat, bland annat:

Att endast för principens skull genomföra en skilsmässa mellan folkhögskola

och lanthushållsskola syntes vara en misshushållning med de enskilda

och allmänna medel, som offrats just i syfte att vid samma anläggning bereda

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

plats för båda skolformerna. Om en detaljerad uppdelning skulle ske i enlighet

med kommitténs yrkanden beträffande undervisningen vid folkhögskola

och lantmanna- eller lanthushållsskola, torde konsekvensen kräva, att

denna specifikation av för den ena eller andra skolformen tillåtna eller icke

tillåtna ämnen bleve ömsesidig och icke ensidig.

Älvsborgs luns norra och södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ha ansett, att sambandet mellan folkhögskola och lantmannaskola borde

bibehållas på platser, där lokala önskemål därom förefunnes. Liknande synpunkter

hava framförts av landstingets i länet förvaltningsutskott. Örebro

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat, att skiljandet av

lantmanna- och lanthushållsskolor från folkhögskola borde avgöras ur olika

synpunkter och i varje särskilt fall. Vissa förvaltningsutskott Ira oförbehållsamt

uttalat sig för ett skiljande av ovannämnda skolformer i enlighet

med kommitténs förslag.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott har framhållit, att skäl syntes

finnas även för bibehållande av sambandet mellan de olika skolformerna.

Det vore uppenbara fördelar för lantmanna- och lanthushållsskolor att hava

tillgång till speciallärare från folkhögskolorna samt möjlighet att använda

folkhögskolornas samlingar och undervisningsmateriel m. m. Ett allmänt

genomförande av kommitténs förslag i denna del kunde även komma att i

vissa fall medföra stora ekonomiska uppoffringar för det allmänna utan att

däremot svarande fördelar uppnåddes för utbildningen av landsbygdens

ungdom. 1 varje fall syntes försiktigheten bjuda, att kommitténs förslag icke

fastsloges som princip, från vilket intet undantag skulle vara medgivet.

Skolöverstyrelsen, som ansett förslaget olämpligt, har anfört, bland annat:

överstyrelsen ville först erinra därom, att under senare år en frivillig skilsmässa

mellan folkhögskola och fackskola flerstädes ägt rum och att framför

allt lokala förhållanden varit avgörande för en dylik upplösning av^ ett tidigare

samgående. I varje särskilt fall hade det givetvis ankommit på skolornas

målsmän att fatta beslut i saken. Den upplösning av sambandet, som

kommittén nu föresloge, skulle vara obligatorisk. De skäl, som härför anförts,

vore enligt överstyrelsens mening icke övertygande. Där samarbetet

mellan de olika skolformerna av ena eller andra skälet vöre mindre gott,

kunde en skilsmässa vara starkt motiverad, men där de olika skoltyperna,

såsom på många ställen varit tallet, städse väl samarbetat och känt betydelsen

av att de olika skolorna kunde komplettera varandra och i fostran av

eleverna vara varandra till hjälp, funnes ingen önskan örn skilsmässa. Lika

litet torde vid dessa senare skolor känslan av att den ena skolformen hindrade

den andras utveckling förefinnas. Skolöverstyrelsen ville uttala såsom

ett önskemål, att, innan en obligatorisk skilsmässa föreskreves, en detaljundersökning

rörande förutsättningarna för skilsmässa vid varje särskild

skolanläggning först skedde samt att, där skolornas målsmän funne ett fortsatt

samgående önskvärt, pedagogiskt klokt och för de olika skolornas existens

och arbetsmöjligheter bäst, Kungl. Majit skulle förbehållas rätt att

efter vederbörlig framställning medgiva sådant fortsatt organisatoriskt samgående.

Kommittén hade behandlat frågan örn upphävandet av samarbetet

som uteslutande en den ena partens, fackskolornas, angelägenhet. Denna

ensidiga inställning till problemet örn den fortsatta samlevnaden mellan skolorna

markerades allra tydligast av den omständigheten, att kommittén icke

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

verkställt en utredning av de ekonomiska konsekvenserna för folkhögskolorna

av en skilsmässa. Överstyrelsen funne det ofrånkomligt, att en dylik

utredning skedde, innan ett förslag om den fasta lantbruksundervisningens

omorganisation förelädes riksdagen. Resultatet av en utredning måste komma

att ställa sig helt olika vid olika skolor, eftersom arten av det organisatoriska

samgåendet vore högst skiftande vid skolorna. Sålunda ville överstyrelsen

erinra därom, att somliga kombinerade skolor hade sina undervisningslokaler,

sina lärarbostäder, sina elevbostäder och övriga behövliga

utrymmen samlade i en byggnad, som, örn den ena skoltypen flyttades bort,

skulle bliva onödigt stor för den kvarvarande skolan och givetvis krävde i

underhåll och i kostnader för driften utgifter, som nu erlades av de båda

skolorna gemensamt. Andra skolor, närmast de som hade ekonomiska

föreningar såsom målsmän, hade större eller mindre kapital investerade i den

gemensamma skolanläggningen. Det skulle för en kvarvarande skola med

ali sannolikhet i åtskilliga fall vara ekonomiskt omöjligt att lösa ut den bortflyttande

skolan eller, där skolanläggningen hade medfört skuldsättning, ensam

förränta och amortera den skuld, som skolorna tidigare haft att gemensamt

bära. Att skolornas målsmän i alla förevarande fall skulle vara villiga

eller ens äga möjlighet att i form av ökade anslag lämna kompensation för

ett sänkt ekonomiskt underlag för en skolas drift torde icke kunna tagas med

i räkningen som en säker realitet, örn en skola i följd av en obligatorisk

skilsmässa måste åtaga sig en väsentligt ökad årlig ekonomisk börda, borde

också möjligheter skapas till beredande av ökade statsbidrag åt sådan skola,

då det eljest kunde tänkas, att skolans existens såsom en följd av utbrytningen

bleve äventyrad.

Slutligen borde det icke förbises, att åtskilliga kombinerade skolor ägde

skoljordbruk, vilket förhållande givetvis avsevärt kunde försvåra den av kommittén

såsom önskvärd betraktade utflyttningen. Det torde icke få anses

uteslutet, att, om en skilsmässa måste ske vid en dylik med skoljordbruk utrustad

skola, det av skolans målsman kunde befinnas riktigast och lämpligast,

att folkhögskolan flyttade. Kommittén hade icke tagit en sådan möjlighet

med i beräkningen och hade följaktligen heller icke utrett, hur en dylik utflyttning

skulle ekonomiskt ordnas. Det syntes överstyrelsen skäligt, att,

om en utflyttning skulle ske, den av kommittén föreslagna hjälpen från statens

sida borde utgå enligt lika normer, oberoende av om det voi''e folkhögskolan

eller den därmed förbundna fackskolan som flyttade.

Av de från styrelserna för kombinerade skolor avgivna yttrandena framgar,

att kommitténs förslag tillstyrkts med eller utan reservation av sju skolor

och avstyrkts av fyra. Övriga styrelser hava ställt sig ganska reserverade

till förslaget utan att dock vilja motsätta sig dess genomförande.

I anledning av kommitténs yttrande rörande begränsningen av

lantbruk sundervisningen vid folkhögskolorna lia

vissa uttalanden gjorts i utlåtandena.

Lantbruksstyrelsen har härutinnan anfört, bland annat, följande.

Lantbruksstyrelsen ville till prövning upptaga frågan om förhållandet mellan

lantmannaskolundei visningen och den undervisning i lantmannaämnen,

sorn bedreves vid vissa folkhögskolor. Till vad kommittén på denna punkt anfort

kunde lantbruksstyrelsen principiellt ansluta sig. Styrelsen ansåge, att

sådana olägenheter vore förenade med dessa dubbla, med varandra icke

samverkande utan snarare konkurrerande statsunderstödda undervisnings
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

79

former i lantmannaämnen, att skäl förelåge för att gå ännu ett steg längre

än kommittén föreslagit.

Den vid folkhögskolorna bedrivna lantmannaundervisningen hade givetvis

varit värdefull för jordbrukets utveckling och måste nog fortfarande anses

så vara, i den mån tillgång till undervisning vid lantmannaskola icke

förelåge. Ju mera den senare undervisningsformen ordnades och utvecklades

kunde det befaras, att folkhögskolornas lantmannaundervisning komme

att stå hindrande i vägen. Det kunde nämligen icke undvikas, att de så kallade

lantmannabetonade folkhögskolorna uppträdde såsom direkta konkurrenter

till lantmannaskolorna i fråga om elevanskaffning. Förekomsten av

sådana lantbruksbetonade folkhögskolor hade också direkt motverkat anordnandet

av väl utrustade lantmannaskolor. Örn nu lantmannaskolorna omorganiserades

så, att de lämpade sig för olika trakters och jordbrukarkategoriers

behov, syntes det irrationellt, att staten i annan ordning stödde en

lantmannautbildning, som bedreves enligt äldre former. Lantbruksstyrelsen

ville därför föreslå, att i samband med en omorganisation av lantmannaskolorna

till allsidig prövning upptoges frågan, huruvida statsunderstöd fortfarande

borde utgå till lantbruksbetonad folkhögskola.

Skolöverstyrelsen har principiellt anslutit sig till samma ståndpunkt som

lantbruksstyrelsen men framhållit, att den ifrågasatta ändringen i folkhögskolornas

undervisning med hänsyn till de anställda lärarkrafterna icke

kunde ske omedelbart.

Kommitténs uttalande rörande sam förläggning av lantmannaskola

och lanthushållsskola har föranlett vissa påpekanden.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att lantmanna-

och lanthushållsskolor borde förläggas till samma plats, då skötseln

av skoljordbruket vid lanthushållsskola därigenom skulle förenklas. Jönköpings

läns hushållningssällskap har anfört, att lantmanna- och lanthushållsskola

borde hava gemensam administration, när de vore förlagda till samma

plats.

Riksförbundet landsbygdens folk har uttalat, att det vore önskvärt, att

lantmanna- och lanthushållsskolorna förenades och att viss samdrift mellan

dem komme till stånd. Förbundet har framhållit, att undervisningen vid

en lanthushållsskola måste i hög grad befrämjas, om skolan hade tillgång

till ett skoljordbruk. Enligt förbundets uppfattning gav erfarenheten från platser,

där båda skolformerna vore förenade i en anstalt, vid handen, att denna

skolform vore för elevernas utbildning och karaktärsdaning av största värde.

Ett av de viktigaste spörsmålen vid en blivande omorganisation av denDepartementslägre

lantbruksundervisningen är frågan på vad sätt förhållandet mellan nu chelenifrågavarande

skolor, å ena, samt hushållningssällskapen, å andra sidan, bör

ordnas. Till det av kommittén framlagda förslaget till problemets lösning

kan jag icke helt ansluta mig. Ett visst samordnande av lantbruksundervisningen

med hushållningssällskapens verksamhet synes emellertid välbetänkt.

Att i så hög grad underordna skolorna sällskapen eller deras förvaltningsutskott,

som kommittéförslaget innebär, torde dock icke vara lämpligt.

Visserligen kan en dylik anordning synas rationell och effektiv, men den tor
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

de likväl ur flera synpunkter, såsom i yttrandena påpekats, medföra nackdelar.

Samordnandet av sällskapen och skolorna synes mig böra få utvecklas

efter vad som finnes lämpligt inom de olika orter, där skolorna äro belägna,

och på sådant sätt att de anslagsbeviljande lokala organens intresse

för skolorna icke minskas.

Den samverkan, som enligt min mening bör komma till stånd mellan hushållningssällskapen

och skolorna, torde därför böra genomföras på frivillighetens

väg och under förutsättning, att samtliga de i fx-ågan intresserade partenia

därom äro ense och att skolornas ekonomiska ställning icke därigenom

lubbas. Vid denna samverkan böra hushållningssällskapens förvaltningsutskott

få tillfälle att yttra sig över de folkslag till allmän plan för skolornas

verksamhet, till undervisningsplan samt till de för skolornas medelsbehov

upprättade staterna, vilka samtliga förslag sedermera fastställas av lantbruksstyrelsen.

Vad angår lärarnas tillsättande torde detta få ankomma på

skolornas styrelser, vilka bära närmaste ansvaret för skolornas verksamhet

och utveckling. I den mån skolornas lärarkrafter icke helt tagas i anspråk

för skolornas verksamhet böra de kunna användas för de uppgifter, som

vedeidiörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott, och skolstyrelse anse

böra ankomma på dem. Även i de fall där dylik samverkan icke kommer

till stånd förutsätter jag, att hushållningssällskapen i den mån så är möjligt

begagna skolornas lärarkrafter i sin verksamhet.

Genom det nu ifi-ågasatta samai‘betet mellan skolorna och hushållningssällskapen

vinnes, att en bättre överblick över skolornas verksamhet kan

erhållas och att de olika skolorna inom ett hushållningssällskaps vexksamhetsområde

kunna organiseras och ifråga om sina undervisningsplaner inriktas

så att de komplettera varandra. Jordbrukarungdomen erhåller härigenom

sina utbildningsbehov täckta på det för den lättast tillgängliga och bästa

sätt. Ett samarbete mellan skolorna och hushållningssällskapen på sätt här

skisserats torde även medföra, att sällskapens intresse för skolverksamheten

stärkes och skolorna till följd härav kunna påräkna ett större stöd från sällskapens

sida. Det torde vara att föi-vänta, att genom sällskapens försorg

kunskapen om skolorna och deras betydelse ur utbildningssynpunkt för

jordbrukarna blir mera spridd ute i bygderna. Av vikt är jämväl, att genom

den nu ifrågasatta samverkan större möjligheter öppnas att på ett rationellt

sätt utnyttja lärarkrafterna vid skolorna. Avgjorda fördelar vinnas härigenom

för såväl skolorna och lärarna som sällskapen. Skolorna kunna sålunda

erbjuda lärarna bättre löne- och anställningsvillkor och bli därigenom i

tillfälle att förvärva bättre kvalificerade lärarkrafter. Sällskapen å sin sida

kunna för sin undervisnings- och konsulentverksamhet i viss mån disponera

mångsidigt utbildad och tränad personal. En önskvärd cirkulation av

befattningshavarna mellan skolorna och sällskapen underlättas även genom

den föreslagna anordningen.

För det fall att, efter det samarbete mellan skola och hushållningssällskap

i fråga om lärarkrafternas rationella utnyttjande anordnats, olika meningar

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

81

i viss sådan fråga skulle uppstå mellan skolstyrelsen och sällskapet torde

det böra få ankomma på lantbruksstyrelsen att träffa avgörande i saken.

Vad kommittén anfört rörande samarbete mellan skolorna och skogsvårdsstyrelserna

i frågor, som äga samband med den vid skolorna bedrivna undervisningen

i skogshushållning, föranleder inga erinringar från min sida.

Dylikt samarbete är önskvärt och lämpligt och torde också utan svårighet

kunna etableras.

Beträffande det av kommittén väckta förslaget att frigöra nu ifrågavarande

skolor från folkhögskolorna i de fall, där de äro sammanförda i en gemensam

skola, torde vägande skäl tala för en sådan anordning. I princip

kan jag även ansluta mig till detta förslag. Efter en sådan skilsmässa torde

det kunna förväntas, att lantmanna- och lanthushållsskolorna bättre

skola kunna göra sig gällande och få en förmånligare och friare ställning.

Emellertid skulle ett genomförande av förslaget utan någon begränsning i vissa

fall medföra så avsevärda kostnader, att desamma icke kunna bäras av

skolorna eller deras huvudmän utan statens mellankomst, varvid stora krav

kunde komma att ställas på statskassan. Med hänsyn härtill anser jag, att det

icke bör föreskrivas en ovillkorlig skyldighet att genomföra den föreslagna

upplösningen av sambandet mellan ifrågavarande skolor och folkhögskolorna.

Kungl. Majit torde från fall till fall böra kunna medgiva att en nu

bestående samhörighet tillsvidare må bibehållas, särskilt då ett omedelbart

skiljande av skolorna skulle medföra alltför dryga kostnader. Vid inrättandet

av nya skolor bör givetvis tillses, att någon sammanläggning med folkhögskola

icke äger rum.

I anslutning till vad kommittén och skolöverstyrelsen föreslagit anser jag

önskvärt, att den undervisning i rena jordbruksämnen som nu bedrives vid

vissa folkhögskolor upphör. Den dualism i undervisningen, som i viss mån

uppkommer därigenom att även folkhögskolorna upptagit lantbruksundervisning

på sitt program, kan icke vara till gagn för någondera av nu berörda skolformer.

Vad jag nu uttalat avser givetvis icke att förhindra att i samband

med den allmänna undervisningen t. ex. i naturlära och dylika ämnen vid

folkhögskolorna lämnas orientering och upplysning rörande jordbruket och

därmed sammanhängande frågor. Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen upptager

detta spörsmål till övervägande och vidtager erforderliga åtgärder.

De av kommittén framförda synpunkterna på frågan om lämpligheten

av sammanläggning av lantmannaskola och lanthushållsskola föranleda icke

någon erinran från min sida. I likhet med kommittén anser jag, att något

hinder icke bör resas häremot. De för reglerandet av sammanläggningen av

kommittén förordade bestämmelserna torde i huvudsak vara ändamålsenliga.

Emellertid torde föreskrifterna icke göras ovillkorliga utan bör det få ankomma

på Kungl. Majit att vid behov medgiva dispens från dem.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 109.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Majlis proposition nr 109.

Lärarnas utbildning.

I sitt betänkande har kommittén framlagt vissa förslag rörande utbildningen

av lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna. Dessa förslag avse

endast de agronomiskt utbildade läx-arna. Efter att hava redogjort för fordringarna

för inträde vid lantbrukshögskolan samt undervisningen där (sid.

155—157 i betänkandet), har kommittén framhållit, att den nuvarande pedagogiska

utbildningen vid lantbrukshögskolan vore för knapphändig för utbildning

av lärare för lantmanna- och lantbruksskolorna. Kommittén har

föreslagit, att denna bör ordnas i huvudsak på följande sätt. Främst för sådana

studerande, som ämna ägna sig åt lärarverksamhet, utbygges den nu

vid lantbrukshögskolan anordnade kursen i pedagogik. Den bör, liksom hittills

varit fallet, omfatta dels föreläsningar och dels undervisningsövningar

jämte övningar i lantbruksjournalistik. Tillhopa böra föreläsningarna upptaga

25 lektionstimmar. Efter föreläsningarnas slut bör varje deltagare i

kursen hålla en övnings- och en provföreläsning, vilken bör följas av kritik.

De studerandes övriga undervisningsövningar böra lämpligen äga rum vid

Ultuna lantbruksskola samt vid närbelägna lantmannaskolor. Innan studeranden

får hålla några lektioner vid nämnda skolor, bör han först hava

åhört ett visst antal lektioner och av vederbörande lärare blivit underrättad

om det sätt, på vilket undervisningen vid dessa skolor meddelas. Därefter

bör den studerande hålla minst tillhopa fyra övnings- och provlektioner.

Sedan en från lantbrukshögskolan utexaminerad agronom erhållit anställning

såsom extra ordinarie ämneslärare vid lantmanna- eller lantbruksskola,

bör det tillkomma vederbörande föreståndare att giva den nye läraren den

handledning i fråga om undervisningsverksamheten, varav denne kan vara

i behov. Genom att såsom kommittén föreslagit fordra, att agronom skall

hava tjänstgjort minst två år såsom extra ordinarie ämneslärare, föx-rän han

må anses behörig att erhålla mera fast anställning såsom ordinarie ämneslärare,

har möjlighet vunnits att pröva den unge agronomens lämplighet för

lärarkallet, innan han i förekommande fall såsom ordinarie knytes till ifrågavarande

undervisningsverksamhet.

Beträffande utbildandet av lärarinnor för lanthushållsskolorna har kommittén

— efter att hava redogjort för den nuvarande utbildningsordningen

— uttalat, att hela frågan örn lanthushållsläi-arinneutbildningen syntes böra

göras till föremål för särskild utx-edning. Såsom skäl härför har kommittén

anfört, bland annat:

Det syntes vara önskvärt, att eleverna vid lanthushållsseminarium i allmänhet

ägde ett bättre teoretiskt underlag för studierna. Vidare syntes den praktiska

förutbildningen böra vara så planlagd, att garantier funnes för kunnighet

i allehanda praktiska arbeten, omfattande tillräcklig tid för övning i husdjursskötsel

och särskilt smådjursskötsel, i trädgårdsskötsel och i lanthushåll

m. m. Praktiken i lanthem borde örn möjligt, åtminstone delvis, avse

verklig bondgård, där husmodern själv deltoge i allt arbete. Själva seminarierna

borde bättre utrustas med undervisningsmateriel, laboratorier och

bibliotek. Undervisningen borde i viss utsträckning omläggas efter nya prim

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

83

eipel-, t. ex. med tillämpad näringslära i matlagningen och med hänsyn mera

tagen till möjligheterna att vid låga inkomster skaffa en fullvärdig kost. I

de flesta ämnen vore en grundligare teoretisk undervisning påkallad.

Kommittén har även föreslagit, att kurser böra anordnas för lärarnas

fortsatta utbildning efter början av deras egentliga lärarverksamhet. Efter att

hava erinrat att under senare år ett flertal dylika kurser i olika ämnen anordnats

har kommittén uttalat, att dessa kurser synas hava varit till gagn

och att liknande kursverksamhet därför borde fortsättas. Den omständigheten

att lantbruksundervisningen stöde inför sin reformering syntes göra det

särskilt påkallat, att de redan verksamma lärarna bereddes talrika tillfällen

att förkovra sig inom sina ämnesområden. Därvid torde icke minst böra

beaktas behovet av föreläsningar i praktisk pedagogik. Särskilda kurser rörande

administrativa och organisatoriska problem avseende lantbruksundervisningsanstalterna

borde även övervägas.

För ifrågavarande ändamål har kommittén beräknat ett särskilt anslag å

8,000 kronor.

Yttrandena.

Kommitténs förslag rörande lärarutbildningen har i de avgivna yttrandena

i allmänhet icke föranlett några erinringar.

Lantbrukshögskolans lärarråd har emellertid uttalat en viss tvekan rörande

möjligheterna att genomföra förslaget. Lärarrådet har i frågan anfört,

bland annat:

Lärarrådet ville framhålla, att kommitténs program för ordnandet av

undervisningen i pedagogik vid lantbrukshögskolan vore så omfattande, att

det näppeligen kunde realiseras i obeskuret skick. Hela undervisningen i

pedagogik skulle av läraren i ämnet kräva minst 145 undervisningstimmar,

om kursen bevistades av 20 studenter. Att pressa in detta timtal i lantbrukshögskolans

redan nu hårt belastade studieschema skulle bereda mycket

stora svårigheter. Dessutom ville lärarrådet framhålla, att undervisningen

vid lantbrukshögskolan delvis meddelades i form av seminarieövningar, vid

vilka studenterna finge hålla inledningsföredrag till följande diskussion. Sådana

övningar hölles i flera av de agronomiska ämnena och varje student

finge därför under vistelsen vid högskolan hålla flera dylika föredrag,

varigenom en god övning erhölles såväl uti behandlingen av förelagt ämne

som uti framträdandet som föreläsare. Dessa seminarieövningar kunde därför

i ej ringa mån räknas den pedagogiska utbildningen till godo. Örn varje

student, som ville förvärva intyg örn genomgången fullständig kurs i pedagogik,

dessutom holle en provföreläsning i närvaro av läraren i pedagogik

samt i enlighet med kommitténs förslag holle en övnings- och provlcktion

i Ultuna lantbruksskola eller den närbelägna Jälla lantmannaskola, torde

detta kunna anses tillfyllest och lärarrådet kunde för sin del icke tillstyrka

en mera omfattande utbildning i pedagogik inom ramen för lantbrukshögskolans

undervisning.

Såsom kommittén framhållit torde en viss förbättring av utbildningen f ör Depui temenislärarna

oell lärarinnorna vid de ifrågavarande skolorna vara önskvärd. Vad cA(!A’nangår

lärarna vid lantmanna- oell lantbruksskolorna synas bristerna främst

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

gälla den pedagogiska utbildning, som meddelas dem vid lantbrukshögskolan.

Av vad kommittén anfört torde framgå att denna utbildning är för knapphändig.

En utökning av densamma synes därför böra övervägas, och därvid

torde i huvudsak kommitténs förslag kunna godtagas. Med hänsyn till vad

lantbrukshögskolans lärarråd anfört synes dock någon begränsning böra

göras i förslaget. Sålunda torde de föreläsningar, som eleverna enligt kommitténs

förslag böra bålla, kunna begränsas till endast en sådan i stället för

två. Såsom lärarrådet påpekat få eleverna vid högskolan övning i att föreläsa

under de vid högskolan förekommande seminarieövningarna. Någon ökning

av kostnaden för undervisningen i pedagogik torde bli följden av ett genomförande

av ifrågavarande förslag. Denna kostnadsökning synes emellertid

bliva förhållandevis obetydlig. Fortbildningskurser för lärare torde även

böra anordnas. Härvid torde särskilt beaktas, att lärarna erhålla tillfälle att

inhämta kunskaper rörande jordbrukets ekonomiska utveckling och därmed

sammanhängande frågor.

Vidkommande utbildningen för lärarinnorna vid lanthushållsskolorna synes

på sätt kommittén föreslagit böra övervägas att göra denna till föremål

för särskild utredning. Jag torde sedermera få ånyo underställa Kungl.

Maj:t denna fråga.

Lärarnas tjänstgörings- och avlöningsförhållanden.

Tjänstgöringsförhållanden.

Enligt kommitténs uppfattning är en av de viktigaste förutsättningarna för

fortsatt gynnsam utveckling inom lantbruksundervisningen, att lärarnas sysselsättningsfråga

bringas till bättre lösning. Kommittén har framhållit, att

vid nyordning på detta område särskilt följande principer böra tjäna till ledning.

Lärarna böra stå till vederbörande skolas förfogande i den utsträckning

skolan behöver dem, ej blott för huvudkurser utan även för kortare utbildnings-

och undervisningskurser. Lärarnas arbetskraft bör, i den mån den ej

tages i anspråk för skolans undervisningsverksamhet, utnyttjas på ett sådant

sätt, att skolans syfte därigenom främjas och läraren erhåller ökade förutsättningar

att meddela en efter bygdens förhållanden anpassad, gagnande undervisning.

I anslutning till dessa principer har kommittén framlagt förslag rörande

undervisningsskyldigheten för lärarna vid ifrågavarande skolor.

I fråga om föreståndare för lantmannaskola har kommittén med

hänsyn till hans administrativa och förvaltningsmässiga göromål ansett, att

hans undervisningsskyldighet rimligen bör omfatta 14—20 veckotimmar, allt

efter skolans storlek och andra undervisningen påverkande förhållanden. Det

är att märka, att enligt förslaget föreståndaren i regel skall sköta skoljordbruket

vid skolan. Undervisningsskyldigheten för ämneslärarna, vilka mera

odelat kunna ägna sig åt undervisningen, har kommittén ansett böra bestämmas

att omfatta 20—24 veckotimmar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

8&

Föreståndare för lantbruksskola har i kommitténs förslag ålagts

en undervisningsskyldighet av 10—12 veckotimmar. Såsom skäl för att undervisningsskyldigheten

för honom föreslagits bliva av mindre omfattning än

den, som ålagts föreståndare för lantmannaskola, har kommittén framhållit,

bland annat, att den till lantbruksskolan knutna jordbruksegendomen, vilken

skall handhavas av föreståndaren, i allmänhet finge förutsättas vara betydligt

större än skoljordbruket vid lantmannaskolan och som följd därav i avsevärt

större utsträckning taga föreståndarens tid i anspråk. Ämneslärarnas undervisningsskyldighet

har i kommittéförslaget upptagits till 16—20 veckotimmar.

Vid bestämmandet av undervisningsskyldighetens omfattning har kommittén

tagit hänsyn till att dessa lärare böra i större utsträckning än lärarna

vid lantmannaskolorna taga del i skolegendomens förvaltning.

Det vid lanthushållsskolan tillämpade undervisningssystemet

försvårar enligt kommitténs mening fastställandet av fixerad undervisningsskyldighet.

Den teoretiska undervisningen har relativt mindre omfattning. Vid

den praktiska undervisningen uppdelas eleverna i grupper, som var för sig

handledas av en lärarinna. En dylik grupp sysselsättes i regel med samma

slags arbete under hela dagen, och därigenom blir också lärarinnan jämförelsevis

bunden. På grund av de särskilda förhållanden, som sålunda råda vid

lanthushållsskolan, har kommittén icke funnit möjligt att för dess personal

angiva den undervisningskyldighet, som kunde anses lämplig.

Kommittén har vidare framhållit, att det syntes i fråga örn lärarna vid lantmannaskolorna

kunna inträffa, att dessa icke kunde helt utnyttjas i skolans

tjänst. För dylika fall har kommittén föreslagit, att lärarna delvis skola sysselsättas

med andra uppgifter och kunna få tillgodoräkna sig denna tjänstgöring

för erhållande av lön såsom för full tjänstgöring vid skolan. Kommittén

har ansett, att därvid i första hand bör ifrågakomma verksamhet i

vederbörande hushållningssällskaps tjänst, såsom t. ex. medverkan i av sällskapet

anordnade undervisningskurser. Av kommittén har även framhållits,

att arbete för ungdomsorganisationer, försöksringar, bokföringsföreningar

och därmed jämförbara organisationer bör kunna godkännas såsom

kompensation för visst avdrag i undervisningsskyldigheten vid skola. Kommittén

har emellertid framhållit, att genom den ifrågasatta anordningen den

fasta lantbruksundervisningen komme att belastas med vissa kostnader för

lärares avlöning, som rätteligen torde falla på hushållningssällskapen eller

annat organ, som sysselsatte ifrågavarande lärare. Enligt kommitténs uppfattning

betyder det icke så mycket, örn dessa kostnader ej hållas strängt

isär. Läraren kommer hela tiden att tjäna lantbruksundervisningen, tagen

i vidsträckt bemärkelse, och genom den utåtriktade verksamheten främjar

han enligt kommitténs mening direkt skolans syfte på flera sätt. Nu angivna

system för sysselsättning av lärare, som ej har full tjänstgöring vid

skolan har kommittén funnit böra föranleda viss kontroll. Kommittén har

ansett, att denna kontroll bör utövas genom lantbruksstyrelsen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Avlöningsförhållanden.

Kommitténs betänkande innefattar jämväl förslag till lönereglering för föreståndare

och lärare vid lantbruksundervisningsanstalterna. Jag torde nu få

lämna en kortfattad redogörelse för detta förslag och därvid ställa detsamma

i belysning av nu gällande avlöningsförhållanden.

I fråga örn ordinarie lärare med full årstjänstgöring har kommittén föreslagit

följande. Föreståndare vid lantmannaskola har kommittén

ansett böra placeras i 26:e lönegraden. För närvarande åtnjuter en dylik

föreståndare vid lantmannaskola med vinterkurs jämte längre kurs, fortsättningskurs

eller andra årskurs avlöningsförmåner till ungefär följande värde:

Begynnelselön, Slutlön,

kr. kr.

Grundlön ........................................ 5,400 5,400

Ålderstillägg (2 å 500) .............................. — 1,000

Provisorisk avlöningsförbättring .................... 600 600

Dyrtidstillägg å grundlön och ålderstillägg (uppskattningsvis

16 72 %) ......................... 891 1,056

Kronor 6,891 8,056

Bostad med bränsle (beräknat värde) ...... 900 900

Tillhopa kronor 7,791 8,956

Tillkommer eventuellt dyrtidstillägg från landsting (uppskattat

belopp) .................................. 891 1,056.

Enligt kommittéförslaget bli avlöningsförmånerna vid antagen placering

inom dyrortsgrupp A följande:

Avlöning enligt 26:e lönegraden.

Dyrortsgrupp A: Löneklass:

Lön ..............................

26

7,140

1,071

132

27

7,620

1,143

132

28

8,100

1,215

132

29

8,580

11,260

132

Dyrtidstillägg (uppskattningsvis 15 °/o)

Provisorisk avlöningsförstärkning ....

Kronor

8,343

8,895

9,447

9,972.

Lärare vid lantmannasko la med tjänstgöring vid huvudkurs

(vinterkurs) jämte längre kurs, fortsättningskurs eller andra årskurs uppbär

för närvarande avlöning till ungefär följande värde.

Begynnelselön, SluUön,

kr. kr.

Grundlön ........................................ 3,700 3,700

Ålderstillägg (3 å 500) .............................. — 1,500

Provisorisk avlöningsförbättring .................... 500 500

Dyrtidstillägg å grundlön och ålderstillägg (uppskattningsvis

16 7a %) ......................... 610 858

Kronor 4,810 6,558

Bostad med bränsle (beräknat värde) ................ 700_700

Tillhopa kronor 5,510 7,258

Tillkommer eventuellt dyrtidstillägg från landsting (upp
__skattat

belopp) .................................. 610 858.

1 Dyrtidstillägget beräknat på en årslön av 8,400 kronor.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

87

Kommittén har föreslagit, att ifrågavarande lärare skola placeras i 22 :a

lönegraden.

Deras löneförmåner skulle då bliva följande:

Dyrortsgrupp A: Löneklass:

22

23

24

25

Lön ..............................

5,520

5,880

6,300

6,720

Dyrtidstillägg (uppskattningsvis 15 °/o)

828

882

945

1,008

Provisorisk avlöningsförstärkning ....

132

132

132

132

Kronor

6,480

6,894

7,377

7,860.

Föreståndare vid lantbruksskola

är för

närvarande

i avlö-

ningshänseende likställd med sådan föreståndare vid lantmannaskola, som

förut avses. Kommittén har funnit det vara lämpligt, att denna likställighet

även i fortsättningen upprätthålles, och har i överensstämmelse därmed

föreslagit, att jämväl föreståndare för lantbruksskola hänföres till 26:e lönegraden.

Det är för närvarande vanligt, att föreståndaren vid lantbruksskola,

därest han är anställd tjänsteman, utöver föreståndarlönen erhåller

särskilt förvaltararvode av skolegendomens ägare. Kommittén har ansett,

att dylik föreståndare bör medgivas rätt att även efter löneregleringens genomförande

i förekommande fall mottaga sådant arvode.

Förste lärare vid lantbruksskola är nu i avlöningshänseende

likställd med sådan fast anställd lärare vid lantmannaskola, som förut berörts.

Kommittén har icke föreslagit någon ändring därutinnan. Ämneslärare

vid lantbruksskola har således av kommittén placerats i 22 :a lönegraden.

Föreståndarinna vid lanthushållsskola med två längre

kurser åtnjuter för närvarande avlöningsförmåner till följande ungefärliga

värde:

Begynnelselön, Slutlön,

kr. kr.

Grundlön ........................................ 3,400 3,400

Ålderstillägg (2 å 300) .............................. — 600

Provisorisk avlöningsförbättring .................... 340 340

Dyrtidstillägg (uppskattningsvis 16 1/2 °/o) ..... 561_660

Kronor 4,301 5,000

Bostad med bränsle (beräknat värde) . ............... 450_450

Tillhopa kronor 4,751 5,450.

Tillkommer eventuellt dyrtidstillägg från landsting (uppskattat

belopp) .................................. 561 660.

Kommittén har ansett föreståndarinna vid lanthushållsskola böra placeras

i 18:e lönegraden och till följd härav åtnjuta följande löneförmåner:

Dyrortsgrupp A: Löneklass:

18

19

20

21

(22)

Lön ....................

4,260

4,560

4,860

5,160

5,520

Dyrtidstillägg (uppskattnings-

vis 15 °/o) ..............

639

684

729

774

828

Provisorisk avlöningsförstärk-

ning ....................

132

132

132

132

132

Kronor

5,031

5,376

5,721

6,066

6,480.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Lärarinna vid lanthushållsskola med två längre kurser

uppbär för närvarande följande avlöningsförmåner (i vissa delar beräknade

värden):

Begynnelselön, Slutlön,

kr. kr.

Grundlön . ...................................... 2,500 2,500

Ålderstillagg (3 å 300) .............................. _ 90o

Provisorisk avlöningsförbättring...................... 250 250

Dyrtidstillägg (uppskattningsvis 16 Vs %) ............ 412 561

Kronor 3,162 4,211

Bostad med bränsle (beräknat värde) ................ 300 300

Tillkommer eventuellt dyrtidstillägg från landsting (uppskattat

belopp) ................................ .. 412 561.

Kommittén har föreslagit, att lärarinna med nyss angiven tjänstgöringsskyldighet

skulle placeras i 15 :e lönegraden. Hennes löneförmåner skulle då bliva

följande:

Dyrortsgrupp A: Lönekiass:

15

16

17

18

(19)

Lön ..............

3,450

3,660

3.960

4.260

4.560

Dyrtidstillägg (uppskattnings-

vis 15 "/o) ..............

517

549

594

639

684

Provisorisk avlöningsförstärk-

ning ....................

132

132

132

132

132

Kronor

4,099

4,341

4,686

5,031

5,376.

Kommittén har slutligen uttalat såsom sin mening, att nu föreslagna lönegradsplacering

får gälla jämväl ordinarie lärarpersonal vid sådan lantmannaeller

lanthushållsskola, där undervisning vid huvudkurs visserligen pågår kortare

del av året, än förut sagts, men där undervisningen ingår såsom led i vederbörande

hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet och läraren

under tid, då undervisning vid skolan icke pågår, sysselsättes med jämförbara

uppgifter inom hushållningssällskapet eller detta närliggande verksamhetsområden.

I fråga om placering i löneavseende av ordinarie lärare med full tjänstgöring

endast viss del av aret har kommittén ansett, att dessa böra med hänsyn

till sin kortare tjänstgöringstid placeras i något lägre lönegrad än kollegerna

med tjänstgöring hela året. I enlighet härmed har kommittén förordat, att

föreståndare vid lantmannaskola med endast vinterkurs placeras i 23 :e lönegraden.

Lönen jämte dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning

kommer då i dyrortsgrupp A att till en början uppgå till 6,894 kronor och

efter uppflyttning i högsta löneklassen till 8,343 kronor. För närvarande

åtnjuter en föreståndare för nyssnämnda skola en begynnelselön av 5,980

kronor samt en slutlön av 7,145 kronor, vartill i visst fall kommer dyrtidstilllägg

från landstinget å 660—825 kronor. Lärare vid lantmannaskola med

endast vinterkurs föreslås av kommittén böra placeras i 18 :e lönegraden,

vilket innebär en begynnelselön — dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning

inberäknat — av 5,031 kronor samt en slutlön av 6,480 kronor.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109-

89

Nuvarande löneförmåner innefatta en begynnelselön av 4,580 kronor samt en

slutlön av 6,327 kronor. Härtill kommer i vissa fall dyrtidstillägg från landstinget

å 495—742 kronor.

Föreståndarinna vid lanthushållsskola med endast en längre kurs bär av

kommittén placerats i Ilie lönegraden. Hennes lön varierar sålunda från

3,355 till 3,858 kronor. Nuvarande löneförmånerna uppgå till lägst 2,755

kronor och högst 3,454 kronor. I vissa fall tillkommer dock dyrtidstillägg

av landstinget å 330—429 kronor. Lärarinna vid skola, som nu avses, har

i kommittéförslaget tillagts lön enligt 7:e lönegraden eller sålunda lägst 2,769

kronor och högst 3,183 kronor. För närvarande utgår begynnelselönen med

2,047 kronor och slutlönen med 3,096 kronor jämte i vissa fall dyrtidstillägg

å 247—396 kronor.

För lärarpersonal, som icke haft ordinarie anställning, äro löneförhållandena

för närvarande helt oreglerade. Enligt vad kommittén uppgivit, synes

det vara vanligt, att dylik lärare vid lantmannaskolas vinterkurs erhåller

ett arvode av omkring 1,500 kronor och kollegan vid lantbruksskolan, därvid

tjänstgöringen omfattar hela året, mellan 1,800 och 2,400 kronor. För extra

lärarinna vid lanthushållsskola torde ett månadsarvode av 100 kronor vara

vanligt. I de flesta fall torde jämte den kontanta lönen utgå bostadsförmån

och i särskilda fall — vid lantbruksskola och lanthushållsskola — jämväl fri

kost. Enligt kommitténs mening är det önskvärt, att det icke obetydliga

antal lantbrukslärare, som det här gäller, får sina anställnings- och avlöningsförhållanden

bättre ordnade än vad nu är fallet. Kommittén bär ansett,

att extra lärare vid lantmannaskola med full tjänstgöring under hela läsåret

-—- och kommittén räknar till dessa jämväl sådana, som under någon

del av året äro sysselsatta av vederbörande hushållningssällskap med undervisningsverksamheten

närstående uppgifter — samt andre lärare vid lantbruksskola

i princip böra likställas i avlöningshänseende. Båda dessa grupper

av lärare, vilka kommittén med ett gemensamt namn benämnt extra

ordinarie ämneslärare, har kommittén ansett böra erhålla anställning som

extra ordinarie befattningshavare och placeras i 17:e lönegraden. Därest

extra ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola anställes för undervisning

huvudsakligen under vinterkurs, bör han enligt kommitténs mening skäligen

placeras som extra ordinarie befattningshavare i 12 :e lönegraden. Den

särskilda ersättningen för undervisning under överskjutande tid har kommittén

förordat böra fastställas till tre kronor per undervisningstimme.

Extra ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola bör enligt kommitténs

uppfattning hänföras till 11 :e lönegraden för extra ordinarie befattningshavare,

därest anställningen avser skola med undervisning hela året, och till

4:e lönegraden för extra ordinarie befattningshavare, därest skolan under läsåret

anordnar endast en halvårskurs.

Avlöning till speciallärare bör enligt kommitténs mening icke fixeras i avlöningsreglementet

ulan arvodet till sin storlek bestämmas fran lall till fall.

Kommittén har ansett, att vikariatser sätt ning bör utgå enligt enahanda grunder,

som innefattas i allmänna civilförvaltningens lönesystem.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Vid förut omförmält löneregleringsförslag har kommittén utgått från, att

den nu förekommande förmånen av fri bostad icke inräknas i lönen, utan

läraren lämnar ersättning därför efter det värde, den beräknas hava i orten.

Anställningsformen.

I fråga om anställningsformen har kommittén föreslagit, att den lärarpersonal,

som är avsedd att vara fast knuten till lantbruksundervisningsanstalterna,

anställes tills vidare med sex månaders ömsesidig uppsägning. För

närvarande är fast anställd lärare vid lantmanna- eller lantbruksskola anställd

antingen för viss tid — därvid med undantag för de två första åren

anställning skall ske för minst tre år i sänder — eller också tillsvidare med

ömsesidig rätt till uppsägning. Uppsägningstiden utgör för närvarande vid

lantmannaskola minst fyra månader och vid lantbruksskola minst sex

månader. Beträffande lärare vid lanthushållsskola saknas bestämmelse i

förevarande hänseende.

Kommittén har såsom motivering för sitt förslag anfört, bland annat:

Kommittén funné det vara angeläget, att lantbruksläramas anställningsförhållanden

så långt möjligt tryggades. Med hänsyn till lantbruksundervisningsanstalternas

karaktär av frivilliga utbildningsanstalter syntes det emellertid

nödvändigt, att ledningen för dylik ungdomsskola ägde viss möjlighet

att genomföra förändringar i fråga om lärarpersonalens storlek och sammansättning.

Sådan förändring kunde nödvändiggöras av utvecklingen i

fråga om elevtillströmningen till skolan. Det vore ock tydligt, att i det fall

lärare vid sådan ungdomsskola visade sig uppenbart olämplig ledningen för

skolan borde äga vidtaga åtgärder för hans ersättande med annan lärarkraft.

Yttrandena.

I ett flertal yttranden har i fråga om lärarnas tjänstgöringsförhållanden

uttalats, att tiden för föreståndarens undervisningsskyldighet

bestämts väl lång, och i flera yttranden har därför förordats en nedsättning

av densamma till minst åtta timmar i veckan. Denna mening har omfattats

av bland andra lantbruksstyrelsen och så gott som samtliga skolstyrelser.

Det av kommittén framlagda förslaget till lönereglering för

lärarna har i ett flertal av de avgivna yttrandena bestämt avstyrkts. Såsom

skäl för avstyrkande av förslaget har framhållits, att det med hänsyn

till den då förestående löneregleringen för de statliga befattningshavarna i

allmänhet icke vöre lämpligt att genomföra en lönereglering av lönerna

för ifrågavarande lärare. Vidare har mot förslaget anförts, att en lönereglering

för lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna borde genomföras

samtidigt med en lönereglering för de hos hushållningssällskapen anställda

befattningshavarna och en dylik reglering för lärarpersonalen vid folkhögskolorna.

I ett stort antal yttranden har därjämte mer eller mindre omfattande

erinringar framställts mot förslaget. I vissa yttranden har sålunda

påyrkats bättre placering i lönehänseende för ifrågavarande personal, än den

kommittén föreslagit.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

91

Ur yttrandena må i övrigt här återgivas följande.

Statskontoret, som motsatt sig den föreslagna löneregleringen, har såsom

skäl härför anfört:

Statskontoret funné det av principiella skäl oriktigt att utsträcka tillämpningen

av de regler, vilka utarbetats med hänsyn till statliga tjänstemannaoch

lärarkårer, till lärarna vid nu ifrågavarande undervisningsanstalter. Såsom

också syntes framgå av förslaget lämpade sig ej heller dessa regler findé

vid anstalterna rådande förhållandena, vilket skarpast framträdde i fråga

örn dels den anställningsform med viss uppsägningstid, som de ordinarie lärarna

här skulle erbjudas, och dels förslaget till lönegradsplacering av lärarpersonalen

vid lantmannaskolor med enbart vinterkurs (125 arbetsdagar) och

lanthushållsskolor med enbart halvårskurs.

Vid granskning av de för närvarande till lärarna vid ifrågavarande skolor

utgående löneförmånerna hade statskontoret kommit till den uppfattningen,

att lärarna genomgående måste anses väl avlönade. Under sådana förhållanden

syntes en lönereglering för dessa befattningshavare icke vara mer

angelägen, än att densamma kunde uppskjutas i avvaktan på den utredning

angående skolornas inordnande såsom led i hushållningssällskapens allmänna

verksamhet, som av statskontoret förut förordats. I varje fall borde

detta löneregleringsspörsmål icke upptagas till slutlig behandling annat än

i samband med frågan om den allmänna reglering av den till hushållningssällskapet

knutna konsulentverksamheten jämte konsulenternas löner, som

torde vara att förvänta.

Allmänna civilförvaltningens lönenåmnd, som ur principiella synpunkter

ställt sig tveksam till förslagets genomförande, bär anfört, bland annat,

följande:

Enligt lönenämndens uppfattning läge det närmast till hands att låta med

löneregleringen för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna anstå,

till dess frågan örn ändrade avlöningsbestämmelser för de statliga befattningshavarna

vunnit sin lösning. Lönenämnden ville ock ifrågasätta,

örn frågan rörande lönereglering för lärarpersonalen vid lantmannaskolorna

kunde lösas fristående från spörsmålet örn lönereglering för lärarna vid folkhögskolorna.

Med hänsyn till de jämförelsevis förmånliga avlöningsbestämmelser,

som för närvarande gällde för befattningshavarna vid lantbruksundervisningsanstalterna,

torde för deras vidkommande ett anstånd med löneregleringens

genomförande icke kunna anses medföra några mera nämnvärda

olägenheter.

Med avseende å förslagets detaljer har lönenämnden anfört i huvudsak

följande.

Mot kommitténs förslag beträffande löneställningen för ordinarie personal

Aid lantmannaskola, där undervisning vid huvudkurs påginge under minst

tio månader årligen, samt vid lantbruksskola hade lönenämnden icke något

att erinra. Däremot kunde lönenämnden icke biträda kommitténs uppfattning,

att full lön enligt de föreslagna lönegraderna skulle utgå under tid, då

undervisning vid skolan icke påginge, utan befattningshavarna sysselsattes

nied jämförbara uppgifter inom vederbörande hushållningssällskap eller della

närliggande verksamhetsområden. De arbetsuppgifter, som å sådan tiel

lilläventyrs skulle av hushållningssällskapen anförtros ifrågavarande lärare,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

kunde nämligen icke betraktas såsom helt likställda med de göromål, som

ankomme på lärarna vid utövningen av lärarbefattningen.

Vad vidare anginge löneställningen för lantmannaskolornas befattningshavare

i de fall, då undervisningen endast omfattade en vinterkurs, ansåge

lönenämnden dessas lönegradsplacering böra vara densamma som vid skola

med helårsundervisning, ehuru lönen skulle reduceras med hänsyn till den

kortare tjänstgöringstiden. En liknande anordning funnes genomförd för

lärare i övningsämnen vid det statliga undervisningsväsendet, där lönen jämlikt

8 § 2 mom. avlöningsreglementet (nr 873/1937) skulle utgå i förhållandet

till antalet veckotimmar. I förevarande fall syntes lönen kunna bestämmas

på grundval av antalet tjänstgöringsveckor. Det kunde erinras, att folkskollärarnas

löner enligt avlöningsreglementet nr 868/1937 skulle bestämmas efter

den årliga lästidens längd vid vederbörande skola.

Beträffande kommitténs förslag till löneställning för lanthushållsskolornas

personal finge lönenämnden framhålla, att nämnden funnit de föreslagna

lönegraderna jämförelsevis låga i förhållande till vad kommittén förordat

för de övriga skolornas vidkommande. Lönenämnden ansåge sig i detta sammanhang

böra erinra örn, att lönenämnden i yttrande den 27 november 1937

angående anslag till skyddshemsverksamheten för budgetåret 1938/39 uttalat

sig för en placering av föreståndarinnorna vid de kvinnliga skyddshemmen

i 20 :e lönegraden samt av folkskollärarinnorna vid dylika hem i 18 :e lönegraden.

I fråga örn löneställningen för nu ifrågavarande befattningshavare

med anställning vid lanthushållsskola, där endast halvårskurs vore anordnad,

gällde vad lönenämnden förut anfört beträffande personal vid lantmannaskola

med full tjänstgöring endast under en del av året. Det sistnämnda

hade avseende jämväl å den extra ordinarie lärarpersonalen med mindre än

tio månaders årlig tjänstgöring.

Lönenämndens ordförande generaldirektören E. Stridsberg har i ett särskilt

yttrande anfört:

Den av kommittén verkställda utredningen kunde icke läggas till grund för

förslag om lönereglering för ifrågavarande lärarpersonal. Det kunde överhuvud

taget starkt tagas i tvivelsmål, örn det statliga lönesystemet borde tilllämpas

på lärare vid anstalter, som icke inginge i eller anslöte sig till en obligatorisk

undervisningsform. Den anknytning till hushållningssällskapens

upplysningsverksamhet, som kommittén åsyftade, vore allt för löslig och allt

för oviss med avseende på genomförandet för att kunna tillmätas en avgörande

betydelse för en lönereglering. Först sedan de organisatoriska omläggningarna

genomförts, syntes tiden vara inne att till slutligt övervägande upptaga

frågan, om lönereglering för omhandlade lärare borde ske enligt de

statliga avlöningsprinciperna.

Därest i allt fall kommittéförslaget ansåges böra göras till föremål för proposition

till riksdagen borde särskilt framhållas, att med den bristande klarheten

i fråga örn de uppgifter, som komme att åligga lärarpersonalen i hushållningssällskapens

tjänst, kommitténs förslag till lönegradsplacering avvissa

befattningshavare måste anses ligga alltför högt. Med hänsyn jämväl

till de uppställda kvalifikationskraven och till andra jämförbara statliga befattningshavares

löneställning syntes sålunda för föreståndare vid lantmannaskola

böra avses högst 24 :e lönegraden och för lärare vid sådan skola högst

21 :a lönegraden, detta vid s. k. full tjänstgöring. Även för föreståndare vid

lantbruksskola syntes en placering i 24 :e lönegraden vara tillfyllest. De

kvinnliga lärarnas lönegradsplacering syntes däremot snarare vara lågt än

högt tilltagen. Intill dess dessa lärares ställning i organisatoriskt hänseende

blivit klarlagd, vore det dock befogat att ej gå över kommitténs förslag.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109

93

Jämväl lantbruksstyrelsen Ilar ställt sig avvisande mot kommitténs förslag

lill lönereglering. I sitt yttrande har styrelsen av principiella synpunkter,

bland annat, anfört:

Lantbruksstyrelsen ställde sig betänksam till ett genomförande av ifrågavarande

löneregleringsförslag. Det nuvarande avlöningssystemet för lärarpersonalen

vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna vore utarbetat i

nära anslutning till de avlöningsgrunder, som gällde inom annan statsunderstödd

verksamhet å jordbrukets område, i första band då hushållningssällskapens

verksamhet. Lönerna för lärarpersonalen inom den lägre lantbruksundervisningen

och för hushållningsällskapens befattningshavare vore sålunda

inbördes så utmätta, att ett önskvärt utbyte av arbetskraft kunde ske

de olika verksamhetsområdena emellan, varvid den ledande tanken varit, att

den erfarenhet, som vunnits inom det ena verksamhetsområdet skulle kunna

fruktbargöras inom det andra. Befordringsgången har härvid tänkts vara,

att en person, som vunnit anställning som lärare vid lantmanna- eller lantbruksskola,

därefter skulle befordras till konsulentbefattning hos hushållningssällskap

och sedermera till föreståndare för dylik skola.

Genom införande av ett nytt avlöningssystem för den lägre lantbruksundervisningen

skulle emellertid denna växelverkan kunna äventyras. Även ur

andra synpunkter måste det anses mindre lämpligt att, på sätt här föreslagits,

införa det statliga avlöningssystemet med bland annat dess dyrortsgruppering

inom en del av den statsunderstödda verksamheten på jordbruksområdet,

innan visshet vunnits, huruvida samma system kunde genomföras inom

övriga delar av denna verksamhet, speciellt då inom hushållningssällskapen.

Det syntes lantbruksstyrelsen vara desto vanskligare att genomföra en dylik

lönereform för lantbruksundervisningen, som kommittén tydligtvis utginge

ifrån, att lantbruksundervisningen skulle starkare än vad nu är fallet anknytas

till hushållningssällskapen. Ett genomförande av kommitténs förslag

till lönereglering torde på grund av inbördes sammanhang i fråga örn arbetskraft

m. m. hushållningssällskapen och skolorna emellan kunna förväntas

medföra vissa ekonomiska konsekvenser för hushållningssällskapen med

deras stora stab av befattningshavare. Jämväl för staten torde ett genomförande

av förslaget medföra direkta ekonomiska konsekvenser, i den mån

hushållningssällskapens befattningshavare vore anställda med bidrag av

statsmedel. De ekonomiska konsekvenserna för sällskapet i fråga om de

med särskilt statsbidrag icke avlönade befattningshavare torde vidare medföra

krav från sällskapens sida på ökade allmänna statsbidrag. På grund av

vad sålunda anförts talade därför enligt lantbruksstyrelsen förmenande starka

skäl för att ett utsträckande av det statliga avlöningssystemet till lärarpersonalen

vid den lägre lantbruksundervisningen helst icke borde ske annat

än i samband med dess införande inom hushållningssällskapens och närliggande

verksamhetsområden.

Lantbruksstyrelsen har i anslutning lill det anförda förordat tillsvidare bibehållandet

av det nuvarande lönesystemet med fastställda minimigrundlöner.

Lantbruksstyrelsen har emellertid ansett, alt i samband med den ifrågasatta

omorganisationen av undervisningen de i form av provisorisk avlöningsförbättring

för närvarande utgående extra avlöningsförmånerna till lärare

vid lantbruksundervisningsanstalterna hurde inräknas i minimilönerna

och bestridas med skolans statsbidrag, örn så skedde skulle, enligt vad styrelsen

uppgivit, föreståndares minimigrundlön höjas från 5,400 kronor till

0,000 kronor och förste lärares från 3,700 kronor till 4,‘200 kronor. En sådan

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 109-

förändring av minimilönen måste, enligt vad lantbruksstyrelsen funnit, anses

såsom en nyreglering av denna, vilket å sin sida måste få vissa följder såväl

med hänsyn till dyrtidstilläggen som med hänsyn till pensionsförhållandena.

Lantbruksstyrelsen har härom vidare anfört, bland annat:

För närvarande utginge dyrtidstillägg å halva minimilönen efter samma

grunder, som tillämpades för oreglerade befattningshavare i statens tjänst,

för närvarande med cirka 30 procent eller räknat å hela lönen 15 procent.

A avlöningsförbättringen utginge intet dyrtidstillägg. Örn efter en omreglering

av lönen på föreslaget sätt dyrtidstillägg finge utgå å hela minimilönen

med det procenttal, som tillämpades i fråga om innehavare av nyreglerad

statsbefattning, eller för närvarande cirka 13 procent, skulle detta innebära,

att befattningshavarna finge vidkännas någon minskning av dyrtidstilläggen

eller för föreståndare utan ålderstillägg med cirka 30 kronor och för förste

lärare med cirka 10 kronor per år.

I pensionshänseende komme en sådan omreglering att för lärarpersonalen

vid lantbruksskolorna medföra större olägenheter. Enligt beslut av riksdagen

betraktades nämligen löneförmåner, som fastställts före den 1 juli 1926,

i pensionshänseende såsom motsvarande oreglerade löner, varför därå utan

särskilt förhöjd pensionsavgift utginge pensionstillägg, i förevarande fall

med 768 kronor för föreståndare och 516 kronor för förste lärare. I överensstämmelse

härmed utginge enligt gällande pensionsbestämmelser pension till

föreståndare med 5,568 kronor och till förste lärare med 4,416 kronor. För

erhållande av pension erlades avgifter, av föreståndare med 160 kronor och

av förste lärare med 130 kronor årligen. Inräknades emellertid den provisoriska

avlöningsförbättringen i grundlönerna, skulle detta medföra en sänkning

av pensionerna, för föreståndare från 5,568 kronor till 5,250 kronor och

för förste lärare från 4,416 kronor till 4,275 kronor, under det att pensionsavgifterna

för egen pension komme att höjas från 160 kronor till 175 kronor,

respektive 130 kronor till 142 kronor 50 öre. På liknande sätt komme löneregleringen

tydligen att påverka jämväl familjepensionerna.

Under sådana förhållanden förordade lantbruksstyrelsen att genom statsmakternas

beslut föreskreves, att befattningshavare, som vid den nya löneregleringens

ikraftträdande innehade befattning förenad med pensionsrätt,

skulle, så länge lian innehade denna befattning, bibehålla sin nuvarande rätt

till pension för sig och sin familj mot erläggande av nu utgående pensionsavgifter.

Andre lärares löneförhållanden syntes böra avpassas med beaktande av att

tjänsten vore att betrakta såsom övergångstjänst, som icke borde innehavas

för länge. Jämväl denna lön syntes böra få form av minimigrundlön, som

i likhet med övriga minimigrundlöner borde utgå av skolan beviljat statsbidrag,

jämte möblerad bostad för ogift person. Denna minimigrundlön föresloges

till 2,500 kronor per år med dyrtidstillägg enligt samma grunder

som till övrig lärarpersonal vid skolorna. Ålderstillägg till minimigrundlönen

synles knappast böra utgå. I förening med ersättning, som eventuellt

kunde komma att utgå för arbete vid skolegendomen eller vid till skolan

förlagda extra kurser, syntes den här föreslagna avlöningen vara tillfredsställande.

I fråga örn lärare vid lantmannaskola gällde, att för föreståndare och

fast anställd lärare vid lantmannaskola med endast vinterkurs utginge enligt

gällande bestämmelser pension till föreståndare med (3,750 + 486 =) 4,236

kronor och till fast anställd lärare med (3,375 + 441 =) 3,816 kronor. Skulle

den provisoriska löneförbättringen inarbetas i minimigrundlönen, i vilket

fall lönen komme att betraktas såsom reglerad, skulle, enligt vad styrelsen

vidare anfört, pensionsbeloppen utgå med endast 4,065 respektive 3,663 kro
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

95

nor samtidigt som pensionsavgifterna för egen pension komme att höjas

för föreståndare från 125 kronor till 135 kronor 50 öre samt för lärare från

112 kronor 50 öre till 122 kronor 10 öre. För familjepensionen gällde i stort

sett vad här anförts angående den egna pensionen. Under sådana förhållanden

förelåge enligt lantbruksstyrelsens förmenande här samma fog som i

fråga om lärare vid lantbruksskolorna att särskilda åtgärder vidtoges för att

säkerställa, att nuvarande pensionsförmåner och pensionsavgifter alltjämt

bleve gällande för sådana befattningshavare, som vid en eventuell nyreglerings

ikraftträdande innehade viss tjänst.

Beträffande lönerna för lärarinnorna vid lanthushållsskolorna har lantbruksstyrelsen

ansett, att dessa borde avvägas så, att de medförde en reglerad

pension, som minst uppginge till nuvarande tjänstepension jämte utgående

pensionsförhöjning samt att med hänsyn till löneläget för denna personal

lönerna något höjdes.

Lantbruksstyrelsen har upprättat följande tablå, utvisande huru enligt

styrelsens mening löner och pensioner böra regleras:

Begyn-

nelselön

Ålders-

tillägg

Slutlön

Höjning i

förhållande

till nu ut- gående

slutlön

Pen-

sionsun-

derlag

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Föreståndarinna:

vid helårskurs, 2 längre eller 3 kortare kurser

4,000

600

4,600

600

3,450

2.400

2,000

3,000

3.400

600

3.000

2,600

3,600

4.000

400

2,250

1,950

2,700

3,000

600

600

600

600

600

400

Lärarinna:

vid helårskurs, 2 längre eller 3 kortare kurser

3,100

900

4,000

600

3,000

1,850

1,400

2,250

2,700

900

2,750

2,300

3,150

3,600

350

2,063

1,725

2,363

2,700

900

400

900

450

j 1 längre och 1 kortare kurs..........

900

400

Svenska lantmannaskolornas lärareförening har uttalat, att föreningen

helst såge, att spörsmålet om lönereglering för lantbruksundervisningsanstalternas

lärarpersonal icke nu behandlades utan först i sammanhang med att

förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolorna skulle uppgöras

och föreläggas riksdagen. Föreningen har emellertid hemställt, att,

därest förslaget nu skulle genomföras, föreståndare och lärare vid lantmannaskola

hänfördes till en lönegrad högre än vad kommittén för varje särskild

kategori föreslagit.

Sveriges lantbrukslårareförbund har i fråga om löneplacering för föreståndare

och lärare vid lantmanna- och lantbruksskolorna framställt yrkande

av samma innebörd som lantmannaskolornas lärarförening. Förbundet har

beträffande lärarpersonalen vid lanthushållsskolorna hemställt, att förestån
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

(larinna, ordinarie lärarinna och extra ordinarie ämneslärarinna vid sådan

skola, där undervisningen pågår minst 10 månader, hänfördes till respektive

21 :a, 18:e och Ilie lönegraderna samt motsvarande befattningshavare vid

ifrågavarande skolor med endast en halvårskurs till 14 :e, 10 :e och 7:e lönegraderna.

Styrelsen för Sveriges agronomförbund har i fråga om löneplaceringen

för föreståndare och lärare med full tjänstgöring vid lantmanna- och lantbruksskola

anslutit sig till vad lantmannaskolornas lärareförening och lantbrukslärarförbundet

uttalat. Beträffande avlöningen till lärare vid lantmannaskola

med endast vinterkurs har styrelsen framhållit, att det borde tillses,

att dessa lärares löneställning icke genom förslaget försämrades.

Skolstyrelserna vid Strängnäs, Bråkne-Hoby, Önnestads, Osby, Färgelanda

och Vindelns lantmannaskolor hava jämväl föreslagit, att föreståndare

och lärare måtte placeras en lönegrad högre än kommittén förordat. Styrelsen

för lantmannaskolan i Gamleby har ansett, att lantmannaskolans lärarare

borde anställas på samma villkor som folkhögskolans lärare. Styrelsen

för Högsby lantmannaskola har framhållit, att ordinarie lärare vid lantmannaskola

med enbart vinterkurs borde placeras i 19 :e lönegraden, ty örn dessa

lärare, jämlikt kommitténs förslag placerades i 18:e lönegraden, skulle deras

lön minskas med ända upp till 566 kronor. Styrelserna för Viks, Önnestads,

Sala och Torsta lantmannaskolor hava hållit före, att föreståndaren borde

erhålla särskild ersättning för skötsel av skoljordbruk. Styrelsen för Vilans

lantmannaskola har ansett, att föreståndaren antingen borde tillgodonjuta

särskild ersättning för skötsel av skoljordbruk eller också placeras en lönegrad

högre än kommittén föreslagit.

Liknande yrkanden hava framställts i ett flertal andra yttranden.

Åtskilliga styrelser för lanthushållsskolor hava framhållit, att lärarpersonalen

vid lanthushållsskolorna borde placeras i högre lönegrad än kommittén

föreslagit. Olika meningar hava emellertid gjort sig gällande i fråga

örn storleken av den föreslagna löneförhöjningen. Sålunda har styrelsen

för Vackstanäs lanthushållsslcola föreslagit, att vid minst 10 månaders undervisning

föreståndarinna borde placeras i 22 :a lönegraden, ordinarie lärarinna

i 18:e lönegraden och extra ordinarie lärarinna i 15:e lönegraden. Styrelsen

för Kumlans lantliushållsskola och styrelsen för fackskolans för huslig

ekonomi lanthushållsseminarium hava föreslagit följande löneplacering:

föreståndarinna med minst 10 mån. tjänstgöring..................... B 22

ord. lärarinna > » 10 > » ..................... B 18

föreståndarinna vid halvårskurs.................................... B 15

ord. lärarinna » s .................................... B 10

e. o. lärarinna med helårstjänstgöring............................... B 14

» » vid halvårskurs..................................... B 7.

Styrelsen för Benninge lanthushållsskola har ansett, att föreståndarinna

borde placeras i 23:e lönegraden, ordinarie lärarinna i 20 :e lönegraden och

extra ordinarie lärarinna i 15:e lönegraden. Styrelsen för Borghamns lant
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

97

hushållsskola har föreslagit, att föreståndarinna och ordinarie lärarinna borde

placeras i 20 :e respektive 17 :e lönegraderna. Styrelserna för Toltorps

och Åkersbergs lanthushållsskolor hava ansett, att föreståndarinna och ordinarie

lärarinna borde avlönas efter 20 :e respektive 18 :e lönegraderna. Styrelsen

för Uddeholms lanthushållsskola har föreslagit placering i 22 :a och

17:e lönegraderna för föreståndarinna respektive ordinarie lärarinna. Slutligen

har styrelsen för Stöndars lanthushållsskola föreslagit följande löne
-

placering:

föreståndarinna vid helårskurs..................................... B 22

ord. lärarinna » > ..................................... B 18

föreståndarinna » halvårskurs..................................... B 17

ord. lärarinna » > ..................................... B 14

e. o. lärarinna med helårstjänstgöring............................... B 14

» » » halvårstjänstgöring............................. B 7.

Svenska lanthushållslärarinnornas förening har påyrkat följande löneplaceringar:
Vid

lanthushållsskola, där undervisning pågår minst 10 månader:

för föreståndarinna ...................................... Lönegrad B 21

för ämneslärarinna ...................................... » B 18

för extra ordinarie ...................................... > B 11

Vid lanthushållsskola med endast en halvårskurs:

för föreståndarinna ...................................... Lönegrad B 14

för ämneslärarinna ...................................... » B 10

för extra ordinarie ...................................... » B 7.

Dessutom bär föreningen föreslagit, att en vid skola med 15—20 elever

för närvarande anställd tredje ordinarie lärarinna måtte kunna få behålla

sin ordinarie ställning.

Styrelserna för Vackstanäs, Kumlans, Benninge och Hälsingegårdens lanthushållsskolor

samt Fredrika Bremerförbundet hava ansett, att löneavdrag

för lärarinnornas bostad icke borde utgå för kök där sådant icke funnes.

Liknande yrkande har även framställts av Svenska lanthushållslårarinnornas

förening.

Sveriges agronomförbund har påyrkat tryggare anställningsvillkor för lärarna

än kommittén föreslagit.

Det av kommittén framlagda förslaget till lönereglering för manliga och Departement*- kvinnliga föreståndare och lärare vid lantbruksundervisningsanstalterna kan chefen.

jag icke biträda. I likhet med vad i ett flertal yttranden uttalats anser jag

starka invändningar kunna resas mot att detsamma nu genomföres. Det

nuvarande lönesystemet för ifrågavarande personal är anpassat efter det som

tillämpas beträffande de hos hushållningssällskapen anställda på jordbrukets

område verksamma tjänstemännen. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit

äro lönerna för nämnda två kategorier tjänstemän i förhållande till varBihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 109.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

andra så utmätta, att ett önskvärt utbyte av arbetskraft skall kunna ske

mellan de olika verksamhetsområdena. Enligt styrelsen har avsikten varit,

att en person, som vunnit anställning såsom lärare vid lantmanna- och

lantbruksskola, därefter skulle kunna befordras till konsulentbefattning hos

hushållningssällskap för att sedermera ånyo såsom föreståndare för sådan

skola kunna återgå till undervisningsverksamheten. Härigenom vinnes möjlighet

för båda verksamhetsgrenarna att tillgodogöra sig personliga erfarenheter

inom de olika tjänstgöringsområdena Den nu förordade löneregleringen

torde komma att äventyra detta betydelsefulla personalutbyte.

Det kan icke heller anses lämpligt att samtidigt som ifrågavarande skolor

knytas fastare till hushållningssällskapens verksamhet i övrigt företaga en

lönereglering endast för skolornas personal, varigenom denna personal i

lönehänseende komme att intaga en särställning i förhållandena till hushållningssällskapens

befattningshavare. Det föreligger även en fara för att den

nu föreslagna löneregleringen, därest den genomfördes, komme att på ett

icke önskvärt sätt verka bindande på genomförandet av en lönereglering för

sällskapens tjänstemän. Det torde även kunna ifrågasättas, om en lönereglering

för lanthusliållsskolornas lärarinnepersonal lämpligen bör genomföras,

förrän frågan örn dessas utbildning lösts. Detta spörsmål torde böra

göras till föremål för särskild utredning. I detta sammanhang torde jag

även få erinra därom, att skolöverstyrelsen den 21 september 1938 framlagt

en utredning med förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid

folkhögskolorna. Detta förslag lärer emellertid icke komma att föreläggas

1939 års riksdag. Med hänsyn till det nu anförda anser jag i likhet med

statskontoret, lantbruksstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd,

att frågan om en lönereglering för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna

tillsvidare bör anstå och upptagas först i anslutning till

en lönereglering för den till hushållningssällskapens konsulentverksamhet

knutna personalen och under beaktande av den lönereglering, som kan komma

att genomföras för lärarpersonalen vid folkhögskolorna.

Emellertid torde vissa kategorier av lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor

ha en så svag ställning i lönehänseende, att de skäligen böra erhålla

någon förbättring i sina löneförmåner. Såsom framgår av vad förut anförts

ha lönerna för extra lärare och lärarinnor lämnats helt oreglerade. I allmänhet

uppbär för närvarande extra lärare vid lantmannaskolas vinterkurs

1,500 kronor och andre lärare vid lantbruksskola med helårstjänst mellan

1,800 och 2,400 kronor samt extra lärarinna vid lanthushållsskola månadsarvode

av 100 kronor. Dessa lärarkategorier synas böra tillförsäkras bättre

löneförmåner, och jag anser mig i sådant hänseende böra föreslå, att minimilönerna

bestämmas för extra lärare vid lantmannaskola vid full tjänstgöring

samt andre lärare vid lantbruksskola till 2,500 kronor såsom grundlön

jämte dyrtids tillägg, för närvarande 412 kronor, och provisorisk avlöningsförbättring,

375 kronor, eller således tillhopa 3,287 kronor, för extra lärare

vid lantmannaskola med endast halvårstjänstgöring till 1,900 kronor såsom

grundlön jämte dyrtidstillägg, 313 kronor, och provisorisk avlöningsförbätt
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109-

99

ring, 285 kronor, eller sammanlagt 2,488 kronor samt till extra lärarinna vid

lanthushållskola vid full årstjänstgöring till 1,600 kronor i grundlön jämte

dyrtidstillägg, 264 kronor, och provisorisk avlöningsförstärkning, 160 kronor,

och till sådan lärarinna vid halvårstjänstgöring till 1,000 kronor som grundlön

jämte dyrtidstillägg, 165 kronor, och provisorisk löneförbättring, 100 kronor.

Något föregripande av en blivande lönereglering för ifrågavarande lärarpersonal

kan denna löneförbättring icke anses medföra. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser med avseende

å den nu förordade löneförbättringen. Kungl. Majit torde ock, innan den

nya organisationen för skolorna träder i kraft, vidtaga erfordex-liga åtgärder

för ordnande av pensionsfrågan för dessa lärare.

Vad angår föreståndares och lärares undervisningsskyldighet vid skolorna

finnas för närvarande icke några närmare bestämmelser. Vad kommittén

härutinnan förordat böra gälla tollie emellertid motsvara den nu tillämpade

praxis och synes lämpligen böra föreskrivas. Den av kommittén föreslagna

minimitiden för föreståndares undervisningsskyldighet torde dock vid större

skolor kunna komma att bliva alltför hög. Möjlighet att minska densamma

synes därför böra öppnas. Det torde böra få ankomma på lantbruksstyrelsen

att besluta härom.

Den av kommittén föreslagna möjligheten att få tillgodoräkna viss tjänstgöring

utom skolan för erhållande av lön såsom för full tjänstgöring torde

böra medgivas. Likaledes torde lärare få tillgodoräkna sig tjänstgöring vid

av skolan anordnade kurser. Givet är att, därest sådant tillgodoräknande

medgives, lärarna icke skola erhålla särskilt arvode för sådana kurser. Det

torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser i

ämnet.

Utöver vad jag nu anfört torde för närvarande icke någon ändring i lärarnas

avlönings- eller anställningsförhållanden böra föreskrivas utan torde

därmed få anstå till dess de av mig förut berörda löneregleringarna upptagas

till avgörande.

Grunder för årligt statsunderstöd.

För näi-varande utgår understöd till lantmannaskoloxna enligt kungörelse

den 5 december 1919 (nr 857) med vissa angivna belopp till de särskilda

kui-serna samt till parallellundervisning vid huvudkurs eller andra åiskurs

och därjämte med erforderligt belopp till ålderstillägg och vikariatsersättningar

enligt i kungörelsen stadgade regler. En del av understödet till huvudkurs,

andra årskurs och längre kurs är betecknad såsom grundanslag.

Statsunderstöd utgår endast under förutsättning att inom orten tillskjutes ett

belopp, som med inräknande av elevavgifter uppgår minst till det belopp, varmed

statsunderstödet till skolan överstiger grundanslaget. För statsunderstöd

till fortsättningskurs, ålderstillägg och vikariatsersättning kräves icke

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

något ortsbidrag. Däremot kräves för statsunderstöd till parallellundervisning

ortsbidrag med lika stort belopp som statens understöd. Utöver vad

nu angivits utgår av statsmedel till föreståndare och lärare dyrtidstillägg

enligt kungörelsen nr 476/1921 samt provisorisk avlöningsförbättring enligt

kungörelsen nr 240/1936.

Vid sidan av ordinarie understöd har på senare tid av riksdagen anvisats

anslag till ökat understöd åt dessa skolor. Enligt nu gällande kungörelse

härom (366/1935) kan lantmannaskola, som åtnjuter understöd av statsmedel

enligt gällande bestämmelser angående statsunderstöd till lantmannaskolor

m. m., tillika uppbära ökat statsunderstöd med, för läsår räknat, fem

procent av det skolan enligt nämnda bestämmelser tillkommande belopp,

understöd till ålderstillägg, särskilt dyrtidstillägg till lärarpersonal samt bidrag

till ersättning åt vikarie icke inräknade.

I fråga om understöd och övriga statsbidrag till lanthushållsskolorna av

statsmedel gälla i huvudsak samma bestämmelser som beträffande lantmannaskolorna.

Bestämmelserna härom finnas upptagna i kungörelserna nr

854/1919, 476 1921, 367/1935 och 351/1938. Ytterligare har från och med

budgetåret 1936/37 anvisats statsbidrag till ersättning åt semestervikarie vid

lanthushållsskola, där lärare bestrida full tjänstgöring under mer än 300

dagar.

Med bortseende från statsunderstöden till ålderstillägg, vikariatsersättning,

dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförbättring till lärare framgå de nuvarande

statsbidragen jämte förutsatta minsta ortsbidrag till lantmanna- och

lanthushållsskolorna av följande sammanställning.

Stats

unde

r s t ö c

Minsta

orts-

bidrag

O r

dina

r i e

Ökat

Lantmannaskola.

Grund-

anslag

I övrigt

Summa

under-

stöd

Summa

Huvudkurs ........................

3,000

4,000

1,500

7,000

1,500

350

7,350

1,575

4,000

1,500

Parallellundervisning vid huvudkurs..

75

Andra årskurs......................

1,250

1,250

2,500

125

2,625

1,250

Parallellundervisning vid andra årskurs

—

1,500

1,500

75

1,575

1,500

Fortsättningskurs....................

3,500

—

3,500

175

3,675

—

Längre kurs........................

4,000

2,500

6,500

325

6,825

2,500

Lanthushållsskola.

Kortare kurser:

första kursen......................

1,500

1,700

3,200

160

3,360

1,700

1,500

1,500

1,100

500

2,600

2,000

130

2,730

2,100

1,100

500

tredje » ......................

100

Längre kurser:

första kursen......................

2,250

2,250

4,500

225

4,725

2,250

andra » ......................

2,250

1,350

3,600

180

3,780

1,350

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

101

Därest vid lanthushållsskola vid samma läsår hålles en kortare och en

längre kurs, beräknas statsunderstödet till den längre kursen såsom för första

kurs, även om denna hålles efter den kortare kursen. Den senare betraktas

i dylikt fall såsom andra kurs.

Statsbidragen till lantbruksskola uppgå i södra och mellersta Sverige till

11,500 kronor för varje skola och till skolorna i Norrland till 9,000 kronor

för varje skola. Därjämte gäldas kostnader för ålderstillägg, dyrtidstillägg

och provisorisk avlöningsförbättring till fast anställda lärare ävensom vissa

bidrag till vikariatsersättningar av statsmedel.

Kommittén har ansett det nuvarande systemet för tilldelande av statsunderstöd

till lantbruksundervisningsanstalter mindre tillfredsställande, närmast

av det skälet att vid nuvarande bestämmelser allt för ringa hänsyn foges

till de stora skillnader i elevantal, som kunde förefinnas mellan olika

skolor tillhörande samma skolform.

Kommittén har i anslutning härtill i fråga om avlöningsmedel till lärarpersonalen

föreslagit, att såväl de fast anställda som extra ordinarie och vikarierande

lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna erhölle hela sin kontanta

lön av statsmedel. Kommittén har erinrat, att folkskollärarnas kontanta

avlöning efter beslut av 1935 års riksdag från och med den 1 juli 193G

helt bestridas med statsmedel. Enligt kommitténs mening tala minst lika

starka skäl för att motsvarande anordning genomföres beträffande lantbrukslärarna.

Vad kommittén sålunda anfört har emellertid avseende endast

å den kontanta lönen. Bostadsförmånen bör däremot enligt kommitténs

förslag tillhandahållas av de lokala organen.

Därest de vid lantbruksundervisningsanstalt anställda ordinarie och extra

ordinarie lärarna skola avlönas med statsmedel, är det erforderligt, att särskilda

regler uppställas beträffande den omfattning, i vilken sådana lärare

må anställas vid olika skolor. I sådant hänseende har kommittén i huvudsak

föreslagit följande:

Vid lantmannaskola med vinterkurs — med eller utan efterföljande

fortsättningskurs — eller längre kurs böra följande lärare finnas, när

elevantalet utgör:

20—30: föreståndare och en ämneslärare;

31—40: föreståndare, en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare;

41—60: föreståndare och två ämneslärare.

Vid skola med helårskurs böra följande lärare finnas, när elevantalet utgör:
20—30:

föreståndare, en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare;

31—40: föreståndare och två ämneslärare.

I fråga örn skola med annan kombination av huvudkurser än vad nu sagts

föreslås, alt Kungl. Maj:t i varje särskilt fall skall äga bestämma det antal

lärare, för vilkas avlöning statsunderstöd skall utgå.

Därest elevantalet vid en skola skulle nedgå, har kommittén ansett, att

utvecklingen borde avvaktas under fem läsår, innan indragning av ordinarie

lärarbefattning skedde. Extra ordinarie lärarbefattning borde däremot en
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ligt kommitténs mening indragas, därest elevantalet under vartdera av de två

senast tilländalupna läsåren understigit det antal, som för inrättande av sådan

befattning föreskrivits.

Beträffande lantbruksskolorna har kommittén ansett sig böra

räkna med, att vid lantbruksskola skall efter genomförandet av de av kommittén

föreslagna reformerna i fråga om undervisningens anordnande finnas

plats för minst 32 elever och att det verkliga elevantalet skall för olika skolor

komma att hålla sig mellan 32 och 40. Kommittén har föreslagit, att vid varje

lantbruksskola med nyssnämnda elevantal bör finnas föreståndare, en ämneslärare

och en extra ordinarie ämneslärare. Någon variation i lärarpersonalens

antal och sammansättning torde enligt kommitténs mening vid denna

skolform icke behöva komma i fråga.

Lärarbehovet vid lant hushållsskola har kommittén beräknat på

följande sätt:

vid 15—20 elever: föreståndarinna, en ämneslärarinna och en extra ordinarie

ämneslärarinna;

vid 21—24 elever: föreståndarinna och två ämneslärarinnor;

vid 25—30 elever: föreståndarinna, två ämneslärarinnor och en extra ordinarie

ämneslärarinna.

Vad angår speciallärarna har kommittén föreslagit, att även för

deras avlöning bör utgå understöd av statsmedel. Statsbidraget till avlönande

av lärare i sång och gymnastik har kommittén föreslagit till fyra

kronor för varje undervisningstimme och till avlönandet av övriga speciallärare

med högst åtta kronor för undervisningstimme. Kommittén har förutsatt

att speciallärare huvudsakligen skulle behövas i skogshushållning och

trädgårdsskötsel.

Till speciallärarnas grupp har kommittén även hänfört de av skolan tillkallade

föreläsare, som skola hava till uppgift att behandla ämnen av speciell

karaktär. För detta ändamål har kommittén ansett statsunderstöd

böra utgå med högst 30 kronor för föredrag, dock högst 300 kronor för skola

och läsår. Därest vid lanthushållsskola såsom huvudkurs anordnas halvårskurs,

har kommittén ansett ifrågavarande statsunderstöd böra begränsas

till 150 kronor för varje halvårskurs.

Beträffande statsbidrag tilt driftskostnaderna har kommittén föreslagit,

att till lantmannaskola skola årligen utgå dels ett grundbelopp av

1,500 kronor eller, om två huvudkurser samtidigt anordnas vid skolan, 2,500

kronor, dels ock ett varierande belopp, beräknat efter 5 kronor för elev och

månad. Emellertid har kommittén uttalat, att statsunderstöd icke bör utgå

med högre belopp än det som för samma ändamål tillskjutes från orten och

icke överstiger hälften av skolans av lantbruksstyrelsen godkända driftskostnader.

I fråga om lantbruksskola har kommittén föreslagit, att även denna

tilldelas årligt statsunderstöd med 1,500 kronor i grundbelopp och 5 kronor

för elevmånad. I anslutning härtill har kommittén uttalat, att, enär orts
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

103

bidrag till dessa skolor icke kulina förutsättas, de för lantmannaskolorna uppställda

villkoren för statsbidraget icke kunde bliva tillämpliga.

Kommittén bär slutligen för lan t hushållsskolor na förordat ett

statsunderstöd av 1,500 kronor i grundbelopp och därutöver 5 kronor för

elevmånad. Därest skolan under läsåret av huvudkurser anordnade endast

en halvårskurs, har kommittén ansett grundbeloppet böra begränsas till 1,000

kronor. Samma villkor, som uppställts för statsbidrag iill lantmannaskola,

har kommittén jämväl föreslagit för lantliushållsskola.

I detta sammanhang har kommittén uttalat, att avgifterna för undervisningen

vid lantbruksundervisningsanstalterna borde avskaffas. Därest detta

icke skulle låta sig göra, har kommittén föreslagit, att undervisningsavgifter

skulle få upptagas med högst följande belopp, nämligen 50 kronor för vinterkurs,

fortsättningskurs samt helårskurs vid lantmannaskola, 100 kronor

för längre kurs vid sådan skola samt 50 kronor för halvårskurs vid lanthushållsskola

och 100 kronor för helårskurs vid sådan skola. Vid lantbruksskolans

huvudkurs bör enligt kommitténs mening själva undervisningen under

alla förhållanden vara avgiftsfri.

Kommittén har rörande de nuvarande förhållandena i förevarande avseende

anfört:

Vid de flesta av lantbrukets ungdomsskolor upptoges för närvarande undervisningsavgift

av eleverna, i den mån dessa icke på grund av särskilda

författningsbestämmelser vore helt eller delvis befriade därifrån. Särskilt

vid norrländska skolor vore det emellertid icke ovanligt, att undervisningsavgift

ej upptoges. Undervisningsavgiften utginge i förekommande fall med

olika belopp. Enligt för kommittén tillgängliga uppgifter utginge undervisningsavgift

vid lantmannaskolas vinterkurs med lägst 25 och högst 120

kronor. Vid längre kurs upptoges undervisningsavgift med ända till 240

kronor. Vid lanthushållsskolas längre kurs vore enligt inkomna uppgifter

gränserna 25 och 80 kronor. Vid lantbruksskola kunde undervisningsavgiften

icke särskilt angivas, enär den vid sådan skola i förekommande fall ututgående

avgiften innefattade jämväl kost, bostad, bränsle och lyse samt läkarvård.

Yttrandena.

I ett icke ringa antal yttranden har kritik riktats mot de föreslagna grunderna

för det årliga statsbidraget. I allmänhet har detta ansetts icke vara

tillräckligt. Även mot de föreslagna föreskrifterna angående minimiantalet

elever i skola för att statsbidrag skall lämnas hava erinringar gjorts. En

sänkning av minimiantalet har i allmänhet förordats. Förslaget angående

borttagande av elevavgifterna har jämväl i vissa yttranden betecknats såsom

mindre lämpligt.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande såvitt angår statsbidraget till lantbruksskolorna

anfört, bland annat:

Lantbruksstyrelsen hade sökt beräkna de statliga utgifterna för en lantbruksskola

efter en omorganisation enligt de av kommittén framlagda grunderna.

Styrelsen hade härvid utgått från ett antal av 32 elever. Lärarlöner
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

na hade beräknats efter lägsta dyrortsgrupp och högsta löneklass för föreståndare

och förste lärare samt lägsta löneklass för andre läraren. Undersökningen

hade givit följande resultat:

Löner:

föreståndare .................... kronor 7,728: —

ämneslärare (förste lärare.......... » 6,012: —

e. o. lärare (andre lärare) ........ »___3,168: •—■ kronor

dyrtidstillägg efter 13 procent .................... »

provisorisk avlöningsförbättring (3 X 132) .......... »

speciallärare .................................... »

Driftsanslag:

grundanslag ...................... kronor 1,500: —

tilläggsanslag (5 X 12 X 32) ...... *___1,920: — »

Summa kronor 23,761: 50.

Statens nuvarande normala bidrag till lantbruksskola uppginge till 16,840

kronor.

Ur statens synpunkt skulle således genomförandet av kommitténs förslag

föranleda avsevärt ökade utgifter i jämförelse med de nuvarande. Emellertid

vore det nödvändigt att granska, hur genomförandet av förslaget skulle inverka

på skolinnehavarens ekonomi, då därmed i högsta grad sammanhänger

frågan örn möjligheten av skolornas upprätthållande.

Enligt gällande grunder skulle med anlitande av statsbidraget utbetalas

minimigrundlöner till föreståndare och förste lärare med (5,400 + 3,700) =

9,100 kronor, avlöning till andre lärare, som frånsett ersättning för arbete

vid skolegendomen m. m. icke kunde uppskattas till högre belopp än cirka

1,000 kronor samt ersättning till speciallärare i vissa ämnen med belopp, som

kunde beräknas till 500 å 600 kronor. Den sammanlagda kostnad, som skolinnehavaren

hade att utgiva för lärare vid skolan, uppginge således till

cirka 10,600 kronor. Återstoden av statsbidraget, 11,500 kronor, eller 900

kronor jämte det belopp, som erlades av betalande elever, åtginge till bestridande

av övriga kostnader för skolan, i den män dessa icke täcktes genom

värdet av elevernas å skolegendomen utförda arbete. Dessa elevavgifter kunde

förslagsvis antagas tillföra skolegendomen ett belopp av 2,400 kronor, varför

till täckande av driftskostnader m. m. stöde till förfogande ett belopp av

cirka 3,300 kronor eller i runt tal samma belopp, som kommittén beräknat

till driftsanslag eller — vid en skola med 32 elever — 3,420 kronor.

Mot storleken av det av kommittén beräknade driftsanslaget skulle således

ingen erinran vara att göra, därest icke omorganisationen på annat

sätt ekonomiskt inverkade på skolans och dess innehavares ekonomi. Så

vore emellertid fallet. Genom införande av lieldagsläsning för den yngre

kursen under 50 dagar berövades skolegendomen under denna tid en värdefull

arbetskraft, som på ett eller annat sätt måste ersättas. Med utgångspunkt

från ett antal av 32 elever, därav halva antalet, eller 16, tillhörande yngre

kursen, skulle minskningen i antalet dagsverken uppgå till 800. Värdet av

varje dagsverke torde, nied utgångspunkt från gällande arbetslöner och under

ifrågavarande årstid gällande arbetstid, böra beräknas till 3 kronor 75

öre. Den ekonomiska förlust, skolorna .sålunda skulle lida, uppginge därför

till cirka 3,000 kronor per år.

Skulle föreliggande förslag genomföras, funne lantbruksstyrelsen med hänsyn

härtill en höjning av statsbidraget nödvändig. Då lantbruksstyrelsen

icke kunde finna skäl föreligga för ett utmätande av driftsanslaget efter det

16,908: —

2,437: 50

396: —

600: —

3,420: —

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tillfälliga antalet elever, syntes ett fast driftsanslag för ifrågavarande fall av

6,000 kronor vara nödvändigt. Ett fullföljande av kommitténs förslag skulle

sålunda höja statens kostnad för varje skola till cirka 26,000 kronor eller

med inemot 10,000 kronor.

För den händelse statsmakterna skulle besluta den mindre genomgripande

omorganisationen av lantbruksskolorna, som lantbruksstyrelsen förut ifrågasatt,

har styrelsen uppgjort följande kostnadsberäkning.

Med utgångspunkt från att det nuvarande anslaget vöre tillräckligt samt

att därur skulle utgå minimigrundlöner och ersättning till speciallärare,

komme anslagsbehovet i första hand att ökas med den nu utgående provisoriska

avlöningsförbättringen samt den föreslagna höjningen av andre lärarens

grundlön eller med (1,100 + 1,500 =) 2,600 kronor. Härtill komme

emellertid ersättning för det på grund av ökad heltidsläsning minskade antalet

dagsverken, som enligt samma beräkningsgrund, som förut tillämpats,

borde utgå med (16 X 20 X 3:75 =) 1,200 kronor. Totalförhöjningen avanslaget

till skolorna skulle således uppgå till 3,800 kronor och detta borde

alltså höjas från 11,500 kronor till 15,300 kronor per år.

Under här angivna förutsättningar skulle statens normala totala utgifter

för lantbruksskola, samtliga ålderstillägg inbegripna men oavsett elevstipendier

och eventuella vikariatsersättningar, beräknas sålunda:

statsbidrag............................................ kronor 15,300

ålderstillägg .......................................... * 2,500

dyrtidstillägg (13 procent) ..................... »_L976_

Summa kronor 19,776.

Det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget skulle sålunda innebära

en förhöjning per skola i förhållande till nuvarande kostnader med 2,936

eller i runt tal 3,000 kronor men i förhållande till kommitténs förslag en

minskning med 3,985 kronor.

Lantbruksstyrelsen har verkställt en liknande beräkning av kostnaderna

för en lantmannaskola med endast en vinterkurs och ett elevantal under

30. Styrelsen har funnit statens kostnader för närvarande uppgå till

12,080 kronor och kostnaderna enligt kommitténs förslag till 15,697 kronor.

Enligt vad lantbruksstyrelsen vidare anfört har en granskning av

det ekonomiska läget ur skolornas synpunkt efter ett genomförande av kommitténs

förslag givit vid handen, att en skola i det exemplifierade fallet

skulle till täckande av drifts- och lokalkostnader disponera samma belopp

som för närvarande, eller i runt tal 4,000 kronor. Lantbruksstyrelsen har

ansett, att detta belopp icke möjliggör täckande av kostnaderna för mera

tillfredsställande utrustning vid skolorna. Styrelsen har i anledning härav

ansett, att frågan örn statsbidrag till ifrågavarande skolor underkastas förnyad

och mera ingående prövning. Beträffande elevavgifterna har styrelsen

uttalat, att enligt styrelsens förmenande vid varje skolkurs syntes böra finnas

ett visst i förhållande till statsbidraget avvägt antal avgiftsfria elevplatser.

För övriga elever har styrelsen ansett avgift kunna upptagas med belopp,

som av styrelsen godkänts. Därest statsmakterna skulle vidhålla gällande

avlöningsform med minimigrundlöner till lärarpersonalen, har det

synts styrelsen skäligt, att lönen såsom nu inräknades i statsbidraget till

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

skolan och att bidraget för olika kurser avvägdes så, att det möjliggjorde

en tillfredsställande anordning och utrustning av skolorna. Förslaget att

uppdela statsbidx-aget i ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp bar lantbruksstyrelsen

funnit skäligt. Däremot har styrelsen icke ansett sig kunna tillstyrka,

att tilläggsbeloppet ställdes i beroende av elevantalet. Antalet elever

påverkade nämligen enligt styrelsens mening endast i ringa grad skolans

kostnader för undervisning och skolans drift, därest elevantalet icke nådde

sådan omfattning, att parallellundervisning måste anordnas. Däremot har

det synts lantbruksstyrelsen nödvändigt, att tilläggsanslaget utginge för tid,

som respektive kurser påginge utöver fastställd minimitid.

Jämväl med avseende å lanthushållsskolorna har lantbruksstyrelsen

verkställt likartade kostnadsberäkningar som i fråga om lantbruks-

och lantmannaskolorna. Enligt dessa beräkningar skulle statsanslaget

till skola med helårskurs, två längre kurser eller tre kortare kurser uppgå

till enligt gällande grunder 11,105 kronor, enligt kommittéförslaget till

13,276 kronor och enligt lantbruksstyrelsens förslag till 12,318 kronor. Till

skola med en längre kurs bliva motsvarande siffror enligt lantbruksstyrelsens

beräkningar 6,975, 8,126 och 7,748 kronor. I yttrandet har lantbruksstyrelsen

ock beräknat, vilka verkningar ett genomförande av kommitténs

förslag skulle få för en skola med en längre kurs och för skola med två

längre kurser. Enligt dessa beräkningar skulle genomförandet av kommittéförslaget

i det förra fallet innebära en minskning av medlen till täckande av

lokaler, bostäder och drift å 650 kronor och i det senare fallet 1,555 kronor.

Sveriges lantbrukslärare!örbund har ansett, att antalet av med statsmedel

avlönade lärare vid lantmannaskolan borde fixeras enligt följande

grunder:

Vid skola med vinterkurs — med eller utan efterföljande fortsättningskurs

— eller längre kurs och elevantalet:

15—25: föreståndare och en ämneslärare,

26—40: föreståndare och två ämneslärare,

41—60: föreståndare och två ämneslärare samt en extra ordinarie ämneslärare.

Vid skola med helårskurs och elevantalet:

15—25: föreståndare, en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare,

26—40: föreståndare och två ämneslärare.

Flertalet styrelser för ifrågavarande skolor hava uttalat, att de av kommittén

föreslagna statsbidragen vöre för knappt tilltagna. Uppfattningen

örn anslagens lämpliga storlek varierar emellertid betydligt. Sålunda har

styrelsen för Berga lantbruksskola ansett, att särskilt anslag icke borde utgå

per elev och månad, utan grundanslaget borde i stället höjas till 6,000 kronor,

medan styrelsen för Bollerups lantbruksskola anser, att grundbeloppet

borde höjas till 5,000 kronor jämte 5 kronor per elev och månad. Styrelserna

för Önnestads, Osby och Svalövs lantmannaskolor hava ansett, att

statsunderstöden borde utgå med ett grundbelopp av 5,000 kronor per år.

Styrelserna för Önnestads och Osby lantmannaskolor hava ansett att, om

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109■

107

två huvudkurser anordnades samtidigt, grundbeloppet borde utgå med 7,500

kronor och därutöver 5 kronor per elevmånad.

Styrelsen för lantmannaskolan i Gamleby har uttalat, att det föreslagna

statsbidraget till skolorna borde höjas. Särskilt viktigt vore detta i fråga

örn det för elev och månad utgående bidraget, vilket borde utgå med 10

kronor i stället för 5 kronor. Även grundbeloppet borde ökas. Det på dessa

grunder beräknade statsbidraget borde utgå med hela sitt belopp, även

örn det överstege hälften av skolans av lantbruksstyrelsen godkända driftskostnader.

Liknande uttalande har gjorts av Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott.

Styrelserna för Osby, Tottarps och Åkersbergs lanthushållsskolor hava ansett,

att grundbeloppet till driftskostnader borde utgå med 3,000 kronor. Vidare

hava styrelserna för Vackstanäs, Benninge och Hälsingegårdens lanthushållsskolor

föreslagit, att statsbidraget till bestridande av driftskostnader

borde utgå med samma belopp till lanthushållsskola som till lantmannaskola.

Styrelsen för lanthushålls- och trädgårdsskolan i Apelryd har ansett,

att blott sådana elever, som vore i behov därav, skulle befrias från undervisningsavgift,

förslagsvis en för varje påbörjat belopp av 1,000 kronor

av statsbidraget till respektive kurser.

Jämväl förvaltningsutskotten hos vissa hushållningssällskap hava framhållit,

att de ifrågasatta anslagen till respektive skolor borde böjas. Kristianstads

låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott föreslår därvid, att anslaget

till lantmannaskolans huvudkurs måtte utgå med 5,000 kronor och

till två samtidiga kurser med 7,500 kronor. Kristianstads läns landstings

förvaltningsutskott har ansett, att de föreslagna grundbeloppen böra höjas till

respektive 5,000, 4,000 och 3,000 kronor. Till lanthushållsskola nied en halvårskurs

borde utgå 3,000 kronor och till dylik skola med två halvårskurser

5,000 kronor.

Hushållningssällskapets i Skaraborgs lån förvaltningsutskott har framhållit,

att till följd av förslaget elevdagsverkena vid lantbruksskola minskades

med 25 per elev och år eller vid ett elevantal av 36 med icke mindre än

000. Utskottet har ansett, att statsbidraget därför borde böjas, så att skolornas

ställning ej försämrades.

Minimiantalet elever i fortsättningskurs vid lantmannaskola borde enligt

Uppsala och Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts samt

styrelsernas för Viks, Högsby, Bräkne-lloby och Sala lantmannaskolor uppfattning

fortfarande utgöra 15 i stället för föreslagna 20. Styrelsen för

Torsta lantmannaskola har förordat, att 10 elever borde betraktas som minimiantal

i nämnda kurs. Styrelsen för lantmannaskolan i Molkom bar uttalat,

att bestämmelserna om minimiantal elever måtte utgå. Örn minimigräns

skulle sättas, borde den bestämmas till 15 elever.

Kristianstads läns landstings förvaltningsutskott har uttalat, bland annat:

De föreslagna statsbidragen vore så låga, att det för skolornas ekonomi

säkerligen vore bättre bibehålla den nuvarande ordningen än att föislaget

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 109-

oförändrat genomfördes. För skolornas del skulle det vara lämpligare, örn

det nu till skolorna utgående tilläggsanslaget gjordes till ordinarie statsanslag

och utginge som tidigare med 20 procent av ordinarie statsanslaget.

På så sätt skulle landsting och hushållningssällskap ej heller behöva vidkännas

en ökning av nu utgående anslag till skolorna. Ett fullständigt slopande

av nu utgående elevavgifter torde vara ägnat att ytterligare försvaga

skolornas ekonomi. Borttagande av dessa elevavgifter torde ej heller främja

skolornas syften, enär det under alla omständigheter måste anses skäligt,

att eleverna finge vidkännas någon ekonomisk uppoffring för undervisningen.

För att göra det ekonomiskt överkomligt för medellös jordbrukarungdom

att anlita här avsedd yrkesutbildning, torde den lämpligaste utvägen

vara att lämna tillräckliga bidrag i form av statsstipendier åt behövande

elever.

Riksförbundet landsbygdens folk har ifrågasatt, huruvida icke statens bidrag

till skolornas driftskostnader borde beräknas avsevärt högre än vad

kommittén gjort. Kostnaderna för denna undervisning borde emellertid enligt

förbundets mening i huvudsak bestridas av staten och under alla förhållanden

borde statsbidraget till driftskostnaderna icke utgå med lägre belopp

än tre fjärdedelar av desamma.

Lantmannaskolornas lärarförening har yrkat, att grundbeloppen för statsbidragen

måtte höjas och att undervisningsavgifter finge uttagas av elever,

som kunde lia råd att erlägga sådan avgift.

Rörande statsbidragen har föreningen anfört, bland annat:

Till täckande av lantbruksundervisningsanstalts driftskostnader borde utgå

årligt statsbidrag med dels ett grundbelopp av 5,000 kronor, dock att såsom

grundbelopp borde utgå till lantmannaskola, där två huvudkurser anordnades,

7,500 kronor, samt till lanthushållsskola, där under läsåret av huvudkurser

endast en halvårskurs anordnades, 3,000 kronor, dels ock ett belopp

av 5 kronor för varje elev och månad, som huvudkurs påginge. Statsbidrag

borde icke få utgå till lantmannaskola och lanthushållsskola med högre

belopp än två gånger det som för samma ändamål tillskötes från orten,

elevavgifter däri inberäknade. Statsbidraget borde icke heller få över

stiga tre fjärdedelar av skolans av lantbruksstyrelsen godkända driftskostnader,

sedan därifrån avdrag gjorts för influtna hyror av elevbostäder.

Föreningen har i fråga om statsbidrag till speciallärarna yrkat, att sådant

bidrag ock måtte beräknas för lärare i sjukvårds- och hovbeslagslära.

Skolöverstyrelsen, som motsatt sig borttagandet av elevavgifterna, har beträffande

kommitténs förslag härom anfört, bland annat:

Detta förslag måste anses innebära mycket genomgripande konsekvenser.

Vid de kombinerade skolorna hade i stort sett likartade regler gällt beträffande

elevavgifter för folkhögskolornas och fackskolornas elever. Då ett

ensidigt slopande av kursavgifter givetvis skulle utöver de ekonomiska

följderna medföra betänkliga konsekvenser för elevrekryteringen, så förmenade

överstyrelsen, att, därest över huvud taget principen örn fri skolundervisning

skulle anses vara ett önskemål inom ali icke privat skolverksamhet

i vårt land, avvecklandet av systemet med skolavgifter vid en grupp

av ungdomsskolor icke borde ske, utan att samtidigt en prövning verkställdes

rörande möjligheten och lämpligheten av en likartad åtgärd vid andra

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

109

hittills med de förra likställda ungdomsskolor och de ekonomiska konsekvenserna

för samtliga grupper toges under samtidig omprövning.

Även statskontoret har avstyrkt borttagande av elevavgifterna.

Den omorganisation, som i det föregående tillstyrkts, syftar bland annat Departementstill

att söka väcka intresse och förtroende för lantbruksundervisningen bland ^fendén

vid jordbruket arbetande ungdomen. För att nå detta mål måste emellertid

lärarkrafterna samt anordningarna för elevernas undervisning och

trevnad vid skolan vara av bästa beskaffenhet. Det är även att märka, såsom

jag förut framhållit, att den av mig förordade utvidgningen och moderniseringen

av skolornas kurser och undervisning icke kan genomföras utan

att en icke obetydlig ökning i deras inkomster kommer till stånd. Skolorna

måste därjämte ha möjlighet att utvidga och förbättra sin undervisning alltefter

som den fortskridande utvecklingen så fordrar. Till största delen

torde den stagnation i skolornas verksamhet, som såväl av kommittén som

även i yttrandena påtalats, lia sin grund däri, att tillräckliga medel icke stått

till deras förfogande.

I likhet med kommittén anser jag därför, att ett vidgat ekonomiskt stöd

bör skänkas ifrågavarande skolor och att statsmakterna i första hand böra

träda emellan för åstadkommande av detta stöd. I överensstämmelse med

vad i ett flertal yttranden framhållits håller jag emellertid före, att en kraftigare

hjälp måste givas skolorna än vad kommittén förordat, därest den av

mig förordade reformen skall kunna förverkliga det avsedda ändamålet.

Innan jag ingår på frågan rörande omfattningen av det statliga biståndet,

torde jag få upptaga till övervägande kommitténs förslag örn avskaffande

av elevavgifterna. I anslutning till vad kommittén anfört, förordar även jag,

att dessa avgifter borttagas och undervisningen sålunda blir fri. En dylik

åtgärd torde ur flera synpunkter få anses berättigad. Redan kostnaden för

uppehållet vid skolorna ställer merendels stora krav på många elevers ekonomiska

resurser. Det är ock att märka, att vid flera skolor undervisningsavgifter

redan nu icke förekomma. Det torde få anses vara av stor betydelse för

jordbruket, att fackutbildning mera allmänt erhålles av jordbrukarna i landet.

Möjligheterna att erhålla sådan böra därför i den utsträckning så kan

ske underlättas. De av skolöverstyrelsen uttalade farhågorna för ett borttagande

av elevavgifterna kan jag icke dela. De av styrelsen ifrågasatta konsekvenserna

av den av mig nu förordade åtgärden synas icke befogade med

hänsyn till de för jordbruket rådande speciella förhållandena med avseende

å fackutbildningen.

Vad härefter angår den omfattning, vari statens bistånd bör lämnas, anser

jag, att, såvitt angår avlöningarna till lärarpersonalen, detta bör utsträckas

att omfatta även förut av mig förordade minimibelopp till grundlöner.

För närvarande omfattar statsbidraget åldcrstillägg, dyrlidstillägg och provisorisk

avlöningsförbättring samt vikariatsersättning. Steget torde således nu

böra tagas fullt ut och de ordinarie och extra ordinarie lärarnas kontanta

löneförmåner bestridas helt av statsmedel. Såsom kommittén uttalat torde det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

däremot böra ankomma på de lokala organen att sörja för bostad åt lärarna

eller, där så icke kan ske, lämna dem kontant ersättning därför.

På sätt kommittén framhållit är det erforderligt — därest lärarna skola

avlönas med statsmedel —- att särskilda föreskrifter meddelas ifråga om den

omfattning, i vilken lärare må anställas vid de olika skolorna. De regler

kommittén härutinnan föreslagit anser jag i likhet med vad i flera yttranden

framhållits i vissa delar för ofördelaktiga för skolorna. Enligt min mening

torde i förevarande avseende följande böra gälla.

Vid lantmannaskola med vinterkurs — med eller utan fortsättningskurs

— eller med längre kurs böra följande lärare finnas, när elevantalet utgör:

15—25: föreståndare och en ämneslärare,

26—40: föreståndare, en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare,

41—60: föreståndare och två ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare.

Vid lantmannaskola med helårskurs böra följande lärare finnas, när elevantalet

utgör:

15—25: föreståndare och en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare,

26—40: samma antal lärare, som sist nämnts.

I fråga örn lantbruksskolorna och lanthushållsskolorna kan jag i huvudsak

ansluta mig till kommitténs förslag rörande lärareantalet. Vid lantbruksskola

torde sålunda böra finnas föreståndare samt en ordinarie och

en extra ordinarie ämneslärare. Någon variation i lärarpersonalens sammansättning

torde såsom kommittén framhållit icke behöva förekomma vid

denna skolform. Elevernas antal vid skolorna torde nämligen böra beräknas

vara mellan 30 och 40. För lanthushållsskolornas del torde följande lärarpersonal

böra finnas vid ett elevantal av:

15—20: föreståndarinna samt en extra ordinarie ämneslärarinna.

21—24: föreståndarinna och två ämneslärarinnor,

25—30: föreståndarinna samt två ordinarie och en extra ordinarie ämneslärarinna.

Då elevantalet överstiger 30, torde det höra tillkomma Kungl. Maj:t att för

varje särskilt fall bestämma antalet lärarinnor.

Då .särskilda skäl därtill föranleda, torde Kungl. Maj:t kunna medgiva, att

extra ordinarie ämneslärare eller ämneslärarinna må kunna upptagas såsom

ordinarie.

Även till speciallärarnas löner anser jag i överensstämmelse med kommittén

visst understöd av statsmedel böra utgå. De av kommittén förordade

bidragen torde få anses skäliga. Emellertid torde bidrag även böra beräknas

till avlöning åt speciallärare i sjukvårds- och hovbeslagslära, slöjd och

barnavård. Därjämte torde höra upptagas bidrag till föreläsningar i huvudsaklig

överensstämmelse med kommittéförslaget. Den föreslagna begränsningen

av detta bidrag för lanthushållsskola med halvårskurs synes dock

icke berättigad.

Härefter torde jag få övergå till frågan örn storleken av driftsbidragen till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

lil

ifrågavarande skolor. I likhet med vad i ett stort antal yttranden uttalats

anser jag de föreslagna driftsbidragen till skolorna alltför knappt tilltagna.

Såsom framgår av lantbruksstyrelsens yttrande skulle skolornas ställning i

ekonomiskt avseende icke bliva i någon avsevärd grad förbättrad efter genomförande

av kommitténs förslag. Då utredningen giver vid handen, att

skolornas utrustning och resurser med avseende å undervisningen äro bristfälliga,

måste driftsanslagen ökas, därest nyttan av reformen icke skall äventyras.

Jag torde få framhålla, att driftskostnaderna, d. v. s. skolans utgifter

med undantag av lärarlöner, i genomsnitt kunna beräknas till minst 6,000

kronor. Vid lanthushållsskola med en 51/* månaders kurs torde driftskostnaderna

uppgå till omkring 5,500 kronor. I de fall där driftskostnaderna

skulle avsevärt överstiga dessa belopp torde detta sammanhänga med att

skolorna tyngas av skulder. I sådana fall torde en sanering av skolornas

ekonomi böra företagas. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

Med beaktande av de nyss angivna siffrorna och under förutsättning att

vissa bidrag liksom hittills lämnas från orten torde driftsanslagen böra

upptagas efter följande grunder. Skolorna böra tilldelas dels ett grundbelopp,

vars storlek göres beroende av arten och antalet kurser skolan har på sitt

program, och dels ett särskilt bidrag för elev och månad; sistnämnda bidrag

torde såsom kommittén föreslagit böra upptagas till 5 kronor. Bidraget bör

utgå under hela kurstiden, även örn denna skulle överskrida de av mig i det

föregående förordade minimitiderna. Statsbidragets grundbelopp torde i

fråga örn lantmannaskola med endast vinterkurs böra bestämmas till 3,600

kronor. Till lantmannaskola med helårskurs eller vinterkurs och fortsättningskurs

torde grundbelppet bestämmas till 5,400 kronor eller 1,800 kronor

mera än till skola med enbart vinterkurs. I de fall då vid skolan anordnas

vinterkurs och längre kurs torde anslaget böra ökas med ytterligare 1,800

kronor till 7,200 kronor och då skolan upptar såväl vinterkurs och fortsättningskurs

som längre kurs till 9,000 kronor. Anordnas vid sidan av lielårskurs

andra kurser torde tillägg till statsbidrag utgå efter samma proportioner

som i det föregående tillämpats.

I fråga örn lanthushållsskolorna torde även dessa böra erhålla grundbelopp

samt ett bidrag av 5 kronor för elev och månad. Grundbidraget torde

i anslutning till det förordade grundbidraget till lantmannaskolorna med lielårskurs

böra bestämmas till 5,400 kronor till lanthushållsskola med helårskurs

eller två halvårskurser samt till 3,600 kronor till skola med endast

halvårskurs. Anordnas vid lanthushållsskola samtidigt en helårskurs och

en halvårskurs torde för den sistnämnda utgå ett grundbelopp av 1,800 kronor.

Likaledes torde, då två halvårskurser samtidigt anordnas, för den ena

av dessa utgå ett grundbelopp av 1,800 kronor.

Statsbidragen till lantbruksskolorna torde böra fastställas till 5,400 kronor

såsom grundbidrag för år samt 5 kronor för elevmånad.

Liksom hittills torde böra föreskrivas vissa begränsningar i statsbidragens

storlek. Sålunda torde i anslutning till vad nu gäller även i fortsättningen

böra föreskrivas, att statsbidrag till driftskostnaderna icke må utgå, med

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

mindre visst* belopp tillskjutits inom orten. Det torde vara skäligt att

fordra att minst ett så stort belopp, som motsvarar en tredjedel av statsbidraget

tillskjutes från olden. Statsbidraget bör icke heller få överstiga tre fjärdedelar

av skolans av lantbruksstyrelsen godkända driftskostnader, sedan därifrån

avdrag gjorts för influtna hyror av elevbostäder. Erfordras icke förenämnda

bidrag för täckande av skolans av lantbruksstyrelsen godkända

kostnader skola bidragen sålunda nedsättas. Härutöver torde böra gälla

vissa allmänna villkor för statsunderstödens beviljande. Behovet av skolan

torde böra vara vitsordat och densamma anordnad i överensstämmelse

med gällande bestämmelser för ifrågavarande skolor. Antalet elever bör

liksom nu vara minst 15 och högst 60 för lantmannaskola och 30 för

lanthushållsskola. Kungl. Majit bör emellertid äga rätt att dispensera från

dessa bestämmelser. Beträffande lantbruksskola bör det ankomma på lantbruksstyrelsen

att bestämma det antal elever, som skolan skall mottaga. För

undervisningen vid skolorna må icke uppbäras avgifter. Avgift skall däremot

utgå för elevernas kost och logi; undantag härifrån torde böra gälla

i fråga om eleverna vid lantbruksskolans tvååriga kurs.

Genom de nu förordade bidragen erhålla skolorna en högst avsevärd förbättring

i det ekonomiska biståndet från statens sida. I årets statsverksproposition

har under nionde huvudtiteln till bidrag åt ifrågavarande skolor

för lärarlöner och driftskostnader äskats ett belopp av tillhopa 1,157,500

kronor. Enligt det nu förordade förslaget skulle för samma ändamål utgå

ett belopp av 1,870,000 kronor, därav bidragen till driftskostnaderna utgöra

480,000 kronor. Jag torde få erinra att för närvarande uppgå bidragen från

orterna till något över 500,000 kronor örn året.

Bidrag till de i det föregående omförmälda specialkurserna, som skola

kunna anordnas vid ifrågavarande skolor, torde lämpligen böra utgå från

anslagen till bidrag till särskilda utbildningskurser samt till undervisning

och studieresor för i det mindre jordbruket deltagande män och kvinnor.

Beviljandet av statsunderstöden torde liksom hittills böra ankomma på

Kungl. Majit och ansökan därom ingivas till lantbruksstyrelsen.

Statsbidrag för nybyggnader.

Enligt vad kommittén upplyst är vid många av de nuvarande lantbruksundervisningsanstalterna

den materiella utrustningen långt ifrån tillfredsställande.

Bland annat är vid ett stort antal skolor byggnadsbeståndet enligt

kommitténs mening icke av den beskaffenhet, att undervisningens krav

på rymliga och även i övrigt ändamålsenliga lokaler kan anses vara på ett

skäligt sätt tillgodosett. Hittills har det ankommit på vederbörande skolas

ägare att själv svara för den fasta utrustningen vid skolan. Allt eftersom

kraven på tidsenliga skolbyggnader stigit, har enligt vad kommittén funnit

det emellertid blivit svårare för de flesta ägare av lantbruksundervisningsanstalter

att tillgodose uppkommande behov av utvidgningar och förbätt
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

113

ringar. Under senare tid lia i vissa fall bidrag av lotterimedel utgått till

byggnadsarbeten vid lantbruksundervisningsanstalt. Sålunda har Kungl.

Maj:t såsom bidrag till örn- och nybyggnadsarbeten förordnat om utbetalning

av penninglotterimedel till vissa lantbruksundervisningsanstalter av betydande

belopp.

Kommittén har i sitt betänkande (sid. 216) lämnat en uppställning över

anstalterna sålunda tilldelade belopp, och tillåter jag mig till närmare upplysning

i ämnet hänvisa till denna uppställning.

Vidare har riksdagen i tvenne fall anvisat medel i form av räntefria lån

för upprättande av nya lantbruksundervisningsanstalter. Sålunda anvisade

1936 års riksdag ett anslag å 225,000 kronor för att tillhandahållas Norrbottens

läns hushållningssällskap för inrättande av en lantbruksskola. Beloppet

lämnades såsom stående räntefritt lån mot inteckningssäkerhet och

återbetalningsskyldighet i händelse av skolans nedläggande. Vidare anvisade

1937 års riksdag på enahanda villkor ett anslag av 130,000 kronor till

Västerbottens läns hushållningssällskap för inrättande av en lantmanna- och

lanthushållsskola.

Enligt kommitténs mening äro de sålunda tillämpade formerna för tilldelande

av byggnadsanslag i längden icke tillfredsställande. Kommittén

har ansett det vara erforderligt, att ifrågavarande medelstilldelning bringas

mera i system och att för ändamålet erforderliga medel böra upptagas i

riksstaten.

I sitt betänkande har kommittén därför föreslagit, att statsbidrag skall

lämnas till nybyggnader vid lantmanna- och lanthushållsskolor. Kommittén

har härutinnan förordat, att statsbidrag för sådant ändamål skall kunna

lämnas till landsting, hushållningssällskap eller sådan stiftelse, vars syfte

är att upprätthålla lantmanna- och lanthushållsskolor.

Vid fastställande av bidragsbeloppet böra enligt kommitténs mening läggas

till grund kostnader för olika slags lokaler för skolans ändamål, däri inbegripet

bostäder för lärare och elever, med tillhörande biutrymmen av

skilda slag jämte erforderliga ledningar och fast inredning, för iordningställande

eller inhägnande av byggnadstomt och för anordnandet av brunn ävensom

utgifter för ritningar, arbetsledning och kontroll. Däremot böra enligt

kommittéförslaget icke få inräknas kostnader för sådana byggnadsarbeten,

vilka allenast avse att sätta befintliga lokaler i bättre skick eller att giva

dem en bättre disposition, liksom ej heller kostnader för erforderliga byggnader

för skoljordbruket.

Vad som föreskrives beträffande statsbidrag för anskaffande av nya byggnader

har kommittén ansett i tillämpliga delar böra gälla även om- och tillbyggnadsarbeten,

under förutsättning att genom dessa arbeten nya för undervisningen

avsedda utrymmen erhållas.

Av de kostnader avseende byggnadsverksamhet vid lantmanna- eller lanthushållsskola,

som förut angivits, har kommittén ansett, att tre fjärdedelar

böra bestridas genom statligt byggnadsbidrag, därest hushållningssällskap

står som ägare, och eljest hälften av kostnaderna. Kommittén har ansett sig

Bihang lill riksdagens protokoll 19.1:9. 1 sami. Nr 109.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 109-

böra föreslå högre bidragskvot för hushållningssällskap dels av den anledningen,

att hushållningssällskapens egen ekonomi i regel icke torde tillåta

stora utgifter för byggnadsändamål, dels också för tillgodoseende av önskemålet,

att hushållningssällskapen så långt möjligt erhålla en ledande ställning

inom den fasta lanthruksundervisningen. Kommittén har emellertid

även uttalat, att det dock torde kunna tänkas fall, då jämväl en stiftelse bör

komma i åtnjutande av det högre statsbidraget till byggnader. För den

händelse ett hushållningssällskap av ekonomiska eller andra bärande skäl

icke ensamt kan åtaga sig det ekonomiska ansvaret för en skola men väl

att genom delaktighet i en särskilt för skolan bildad stiftelse ekonomiskt och

på annat sätt stödja skolans verksamhet, har kommittén ansett skäligt, att

sådan stiftelse erhåller byggnadsbidrag enligt samma grunder, som gälla

för hushållningssällskap.

Kommittén har ytterligare föreslagit, att skilsmässan mellan folkhögskolorna

samt lantmanna- och lanthushållsskolorna bör underlättas genom särskild

undantagsbestämmelse rörande bidragen av innehåll, att vid friställande

av sådan skola jämväl landsting och stiftelse skola komma i åtnjutande

av statsbidrag motsvarande tre fjärdedelar av de för tilldelningen av sådant

bidrag godkända kostnaderna för det nya byggnadsföretaget.

I syfte att säkerställa de i skolbyggnader investerade statsbidragen, har

kommittén förordat, att bland villkoren för statsbidrags beviljande upptages,

att, därest skola nedlägges, återbetalningsskyldighet av statsbidraget

helt eller delvis efter Kungl. Maj:ts bestämmande skall föreligga. Vid beviljandet

av statsbidrag har kommittén vidare förknippat villkor avseende att

säkerställa ändamålsenliga byggnader.

Under framhållande att åtskilliga lantmanna- och lanthushållsskolor besvärades

av avsevärda skulder å skolans byggnader har kommittén ifrågasatt,

om icke bidrag till lättande av denna skuldbörda kunde lämnas.

Emellertid har kommittén icke ansett det vara möjligt att uppställa några

ensartade regler för denna medelsanvisning. Bidrag för skuldsanering torde

enligt kommitténs förslag böra grunda sig på motiverad framställning från

vederbörande skola. Kommittén har förordat, att det skall ankomma på

Kungl. Majit och riksdagen att efter utredning och prövning av ärendet

bestämma örn bidrag från fall till fall. Dock har kommittén ansett lämpligt,

att den tid fixeras, inom vilken dylik framställning skall vara ingiven.

Kommittén har föreslagit, att sagda tidsfrist fastställes till två år efter den

tidpunkt, då kungörelse angående statsunderstöd till lantbruksundervisningsanstalter

träder i kraft.

Yttrandena.

Det av kommittén föreslagna statsbidraget till nybyggnader vid lantmanna-

och lanthushållsskolor har i ett flertal yttranden förklarats vara för

knappt tilltaget. Mot de föreslagna bestämmelserna om tilldelning av statsbidrag

ha även i många yttranden rests invändningar. Sålunda har skäl

icke ansetts föreligga att giva hushållningssällskapen någon särställning vid

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109-

115

bidragstilldelningen eller att utesluta föreningar, som innehava skolor, från

rätten att erhålla bidrag.

Sistberörda ståndpunkt har företrätts av lantbruksstyrelsen. Styrelsen

har emellertid därvid understrukit vikten av, att statsbidrag icke beviljades

någon huvudman utan noggrann prövning, huruvida vederbörande skola ur

alla synpunkter ägde förutsättningar att kunna utvecklas till undervisningscentrum

av verklig betydelse.

Uppfattningen, att samma bidrag måtte utgå även örn skolan ägdes av

landsting eller stiftelse, har biträtts av bland andra lantbruksakademien,

förvaltningsutskottet hos Kalmar läns norra, Hallands läns och Jämtlands

läns landsting, styrelserna för Stora Segerstads, Högalids, Högsby, Katrinebergs,

Fristads, Sala och Mora lantmannaskolor samt Tallarps och Åkersbergs

lanthushållsskolor. Landstingens i Älvsborgs och Värmlands låns förvaltningsutskott

och förvaltningsutskottet hos Hallands låns hushållningssällskap

samt Svenska lantmannaskolornas lärarförening hava uttalat, att

landsting och hushållningssällskap borde likställas i fråga om bidrag till nybyggnader.

I vissa yttranden har yrkats, att förening måtte bliva likställd

med hushållningssällskap i fråga om bidrag. Sveriges lantbrukslärareförbund

har ansett, att någon skillnad i bidragshänseende icke borde göras mellan

ägarna till skolan. Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

samt styrelserna för lantmannaskolorna i Önnestad och Osby

ävensom styrelsen för Apelryds lanthushållsskola hava föreslagit att i de

fall, då hushållningssällskapen vore ägare till skolorna, statsbidraget borde

utgå med 90 procent av kostnaderna och att, då landsting, stiftelse eller förening

ägde skolorna, ifrågavarande bidrag borde utgå med 75 procent av

kostnaderna. Svenska lantmannaskolornas lärarförening har yrkat, att statsbidraget

borde utgöra större delen av byggnadskostnaderna samt medgivas

även för anskaffande av inventarier.

Statskontoret, som motsatt sig kommitténs förslag i denna del, har till stöd

härför anfört, bland annat.

Statskontoret hade fått det intrycket, att kommittén vid uppskattningen

av lokalbehovet icke uteslutande velat tillgodose själva undervisningsverksamheten

utan sökt främja jämväl andra intressen, såsom t. ex. att möjliggöra

mottagandet av större jordbrukarsammanslutningar, föreläsningsföreningar

m. fl. Statskontoret ville även ifrågasätta, örn icke kostnader för

byggande av gymnastiklokal, vilken enligt kommittén skulle kunna utnyttjas

jämväl av gymnastikintresserade i orten, lämpligen kunde ■—- åtminstone delvis

-— gäldas från fonden för idrottens främjande.

Statskontoret holle före att i förevarande avseende icke borde fastställas

någon allmän regel utan omständigheterna i det särskilda fallet prövas,

främst med hänsyn till behovet för den del av landet, varom fråga vore, av

vederbörande anstalt. Endast för det fall, att en byggnadsverksamhet på

förevarande område skulle anses lämpligen kunna bedrivas såsom beredskapsarbete,

syntes anledning föreligga att i förväg uppgöra ett samtliga vederbörande

skolor omfattande byggnadsprogram.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Departements- Redan tidigare har framhållits, alt vid många av de nuvarande skolorna

chefen. materiel!a utrustningen är mindre tillfredsställande. Även byggnadsbe
ståndet

torde sålunda såsom kommittén uttalat vara bristfälligt vid ett icke

ringa antal skolor. Dessa brister torde flerstädes vara av den art, att även

förhållandevis blygsamma krav på rymliga och i övrigt ändamålsenliga lokaler

icke kunna anses skäligen tillgodosedda. Därest en ändring härutinnan

skall kunna genomföras, är det nödvändigt, att staten ekonomiskt bispringer

skolorna. Deras egna resurser och ortsbidragen lära icke vara tillräckliga för

genomförandet av nybyggnader i erforderlig utsträckning. Såsom jag förut

framhållit torde den nu förevarande reformen icke bliva av större betydelse,

därest icke de nödiga materiella resurserna ställas till skolornas förfogande.

Jag förordar alltså i likhet med kommittén, att visst statsbidrag lämnas till

byggandet av erforderliga lokaler för skolorna.

Vad angår frågan vilka kategorier skolor, som böra erhålla statsbidrag

för nu ifrågavarande ändamål, är jag ense med kommittén därutinnan, att

bidrag endast bör lämnas till nybyggnader för lantmanna- och lanthushållsskolor.

Bidrag torde däremot icke böra ifrågakomma för nybyggnad vid

lantbruksskola. Skolbyggnaderna vid dessa skolor torde ingå som en del

av de för skol jordbrukets drift erforderliga byggnaderna och kostnaderna

för desamma böra sålunda skäligen kunna bäras av jordbruket. Kommittén

har i sitt förslag begränsat möjligheterna att erhålla statsbidrag till

sådana skolor, vilka ägas av hushållningssällskap, landsting och sådana stiftelser,

vilkas ändamål är att upprätthålla ifrågavarande skola och vilkas

stadgar fastställas av Kungl. Maj :t. I huvudsak kan jag biträda detta förslag.

Emellertid anser jag dock att hinder icke bör föreligga, att förening, som

uppfyller de för stiftelse stadgade villkoren, även kan tilldelas statsbidrag.

En avgränsning i fråga örn bidragstilldelningen på sätt nu förordats torde

medföra en viss garanti för att skolorna för framtiden uppehållas och bidragen

sålunda komma det avsedda ändamålet tillgodo under en mera avsevärd

tid. En sådan säkerhet förefinnes däremot icke, därest skolorna ägas

av enskilda eller bolag. För att ytterligare säkerställa, att bidragen komma

till framtida gagn för avsett syfte torde på sätt kommittén förordat med

beviljandet av statsbidrag förknippas det villkoret, att, därest skolan nedlägges,

återbetalningsskyldighet av statsbidraget under beaktande av den tid

skolbyggnaderna varit i bruk helt eller delvis skall av Kungl. Majit kunna

åläggas skolans ägare.

Det nu ifrågasatta statsbidraget torde på sätt kommittén föreslagit böra erhållas

för utförande av nybyggnader och ombyggnader av olika slags lokaler

för skolans ändamål. I bidragsbeloppet må inräknas kostnaderna för

erforderliga ledningar och fast inredning, för iordningställande eller inhägnande

av byggnadstomt och för anordnande av brunn ävensom utgifter för

ritningar, arbetsledning och kontroll. För att bidrag skall utgå till ombyggnadsarbeten

böra dessa som regel avse utvinnande av nya eller rymligare

lokaler eller avsevärda förbättringar i hygieniskt avseende av gamla sådana.

Vanlig erforderlig förbättring av befintliga lokalutrymmen torde alltså böra

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

hänföras till reparationer, till vilka bidrag av nn ifrågavarande art ej utgå.

Ej heller bör utgå bidrag till byggnader vid skoljordbruk.

De av kommittén framförda förslagen rörande den omfattning, vari statsbidrag

bör lämnas till förut omförmälda byggnadsarbeten, kan jag icke i

allo biträda. Tanken att vid bidragstilldelningen giva hushållningssällskapen

en förmånligare ställning än övriga ägare av skolor, vilka kunna erhålla

bidrag, synes sammanhänga med kommitténs förslag rörande överförande å

sällskapen av äganderätten till skolorna. Något skäl att upprätthålla den av

kommittén ifrågasatta skillnaden mellan hushållningssällskapen och övriga

bidragsberättigade förefinnes sålunda icke, utan bidrag torde böra utgå

enligt samma grunder till ägarna av skolorna.

I fråga örn den omfattning, vari bidragen böra lämnas, anser jag i anslutning

till vad kommittén förordat, att 75 procent av de godkända byggnadskostnaderna

böra täckas av statsmedel.

I sammanhang med beviljande av bidrag bör Kungl. Majit äga på sätt

kommittén förordat fastställa villkor, vilka trygga att bidragen användas på

ett ändamålsenligt sätt. Härvid böra de av statskontoret framhållna synpunkterna

rörande uppskattningen av lokalbehovet i varje särskilt fall beaktas.

Beträffande vad kommittén uttalat rörande saneringen av skolornas skulder

kan jag i stort sett biträda detta uttalande. Från fall till fall torde sålunda

böra prövas bidragsbehovet för ifrågavarande ändamål och medel

därefter anvisas av riksdagen. Någon tidsfrist, inom vilken framställning

örn dylika bidrag skall vara inkommen för att kunna beaktas, synes emellertid

icke behöva uppställas.

Statslån för anskaffande av skoljordbruk.

Såsom framgår av vad i det föregående anförts har kommittén föreslagit,

att lantmanna- och lanthushållsskolorna skola utrustas med skoljordbruk.

För att underlätta för skolorna att anskaffa dylika jordbruk har kommittén

framlagt förslag därom, att lån av statsmedel för sådant ändamål skall kunna

tilldelas hushållningssällskap, landsting och sådan stiftelse, vars syfte

är att upprätta skola, som nyss nämnts. Dylika lån böra enligt kommitténs

mening kunna utgå med högst fem sjättedelar av ifrågavarande jordbruks

värde med därå befintliga eller till uppförande avsedda, för jordbrukets

behov erforderliga byggnader. Vid fastställande av lånebeloppet bar

kommittén avsett, att jämväl jordbruksegendomen eventuellt tillhörande skog

bör medräknas. Återstående del av anskaffningskostnaden för skoljordbruk

liksom även kostnaden för jordbrukets utrustning med levande och döda

inventarier har kommittén föreslagit skola bestridas från orten. Kommittén

bär förutsatt, att erhållet statslån skall förräntas i överensstämmelse med

de grunder, som gälla för egnahemsjordbruk. Vidare bar kommittén ansett,

att maximibelopp för statslån till anskaffande av skoljordbruk bör fastsläl
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

departementchefen.

las. I detta hänseende har föreslagits såsom regel för lantmannaskola ett

belopp av 100,000 kronor och för lanthushållsskola ett belopp av 30,000

kronor. Där särskilda omständigheter föreligga, har kommittén emellertid

ansett Kungl. Maj:t böra äga bevilja högre belopp än nu angivits. Kommittén

har här syftat, bland annat, på lantmannaskola med teoretisk-praktisk

helårskurs.

Vad kommittén förordat beträffande statslån för anskaffande av skoljordbruk

bör enligt kommitténs uppfattning i tillämpliga delar gälla även

vid utvidgning av redan befintligt jordbruk. Beträffande vissa av nu förefintliga

skoljordbruk torde ägaren i samband med förvärvet hava fått upptaga

lån på jämförelsevis ogynnsamma villkor. Kommittén har till bispringande

av ägarna av sådana skuldtyngda skolor föreslagit, att Kungl.

Majit lämnas befogenhet att efter framställning bestämma, huruvida i särskilt

fall statslån på nu angivna villkor må utlämnas jämväl beträffande sådant

redan anskaffat jordbruk.

I överensstämmelse med vad kommittén hemställt rörande statsbidrag för

nybyggnader m. m. har kommittén i fråga om förevarande lån förordat, att

beviljandet av sådana lån begränsas till fall, då jordbruket äges av hushållningssällskap,

landsting eller på förut angivet sätt bildad stiftelse.

I fråga om lantbruksskolorna har kommittén icke ansett erforderligt, att

lån ställdes till förfogande för anskaffande av skoljordbruk åt dessa skolor.

Kommittén har slutligen föreslagit, att en särskild lånefond skulle inrättas,

varifrån lån för anskaffande av skoljordbruk skulle beviljas.

Yttrandena.

Mot kommitténs förslag i denna del har i allmänhet icke framförts några

mera vittgående ändringsyrkanden. I yttranden från vissa myndigheter

och korporationer i norra Sverige har hemställts, att lånen till anskaffande

av skoljordbruk måtte bliva räntefria. Norrbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har uttalat, att ifrågavarande ortsbidrag till anskaffande

av skoljordbruk skulle vara svårt att uppbringa i Norrbottens

län, varför statsmakterna borde bereda hushållningssällskapen i medellösa

''andsdelar möjlighet att anskaffa erforderliga medel.

I vissa andra yttranden har även gjorts gällande, att svårigheter skulle

kunna uppstå att förränta lånen i enlighet med kommitténs förslag.

Statskontoret har avstyrkt inrättande av en lånefond för anskaffande av

skoljordbruk. Statskontoret har framhållit, att i den mån behov av statslån

för ifrågavarande ändamål skulle uppträda, medel åtminstone tillsvidare

skulle kunna anvisas under fonden för låneunderstöd.

Kommitténs nu förevarande förslag kan jag i huvudsak biträda. Såsom

jag förut anfört torde lantmanna- och lanthushållsskolorna i regel böra vara

försedda med egna skoljordbruk. För underlättande av anskaffandet av

sådana jordbruk torde lån av statsmedel såsom kommittén förordat på för
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

119

delaktiga villkor böra kunna utlämnas till ägarna av nämnda två kategorier

skolor. På samma sätt som ifråga om beviljande av statsbidrag till byggnader

har kommittén föreslagit, att endast hushållningssällskap, landsting och

stiftelser skola såsom ägare av skolorna kunna erhålla lån. 1 anslutning till

vad jag därvid anfört ifråga örn denna begränsning anser jag, att för ifrågavarande

lån även bör gälla, att lån må beviljas förutom till de av kommittén

upptagna kategorier ägare jämväl till föreningar, vilka innehava lantmannaoch

lanthushållsskolor och vilkas stadgar godkänts av Kungl. Maj:t. Beträffande

villkoren för lånens utlämnande torde såsom kommittén förordat böra

i huvudsak gälla enahanda villkor, som äro stadgade för lån till egnahemsjordbruk.

De i vissa yttranden uttalade farhågorna, att svårigheter skulle

kunna uppstå att förränta lånen, kan jag icke dela. Även om skoljordbruket

bör vara ett mönsterjordbruk torde man likväl böra utgå från att det blir

ekonomiskt bärande. Tillgången till elevernas arbetskraft torde i viss utsträckning

förbilliga driften. Elevhushållen möjliggöra därjämte en fördelaktig

avsättning av jordbrukets produkter. Med hänsyn härtill kunna de föreslagna

lånevillkoren icke anses alltför betungande. Hinder bör emellertid

icke möta, att Kungl. Majit medgiver skolan rätt att från annat håll upplåna

intill 60 procent av skoljordbrukets värde och därefter med statslån

utfylla i övrigt erforderligt belopp intill 5/s av värdet. I likhet med kommittén

anser jag att någon del av anskaffningskostnaderna för skölj ordbruken

bör gäldas av medel, som ställas till förfogande från orten. Därest ändringar

i lånevillkoren för egnahemslån skulle komma att genomföras, böra motsvarande

ändringar även vidtagas i lånevillkoren för nu ifrågavarande lån. Den

av kommittén förordade begränsningen av lånebeloppen till i allmänhet

100,000 kronor för lantmannaskola och 30,000 kronor för lanthushållsskola

föranleder ingen erinran från min sida. Icke heller har jag något att erinra

mot förslaget, att lån skall kunna beviljas för erforderlig utvidgning av redan

befintliga skoljordbruk eller för bispringande av sådana skolor, vilka redan

upptagit lån för anskaffande av skoljordbruk, i de fall då lånen äro anskaffade

på mindre gynnsamma villkor. Lånen torde böra beviljas av Kungl.

Majit.

Kommitténs förslag att inrätta en särskild lånefond, varifrån lån för ifrågavarande

ändamål skola beviljas, kan jag i likhet med statskontoret icke

biträda, utan anser i överensstämmelse med vad ämbetsverket anfört, att erforderliga

medel för ändamålet tillsvidare böra anvisas under fonden för låneunderstöd.

Stipendier åt behövande elever.

Gällande bestämmelser angående stipendier av statsmedel åt vissa elever

vid lantbruksundervisningsanstalter äro meddelade i kungörelse i ämnet

den 3 juni 1938 (nr 356).

Stipendier utgå med högst följande belopp, nämligen

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

vid lantbruksskola i södra och mellersta Sverige samt vid helårskurs vid

lantbruksskola i Norrland och Dalarna med 120 kronor till obemedlad och

60 kronor till mindre bemedlad elev för varje årskurs; samt

vid lantmannaskola, lanthushållsskola och teoretisk vinterkurs vid lantbruksskola

i Norrland och Dalarna med 45 kronor till elev, som är i synnerlig

grad i behov av understöd (tredje behovsgraden), med 25 kronor till

obemedlad elev (andra behovsgraden) och med 15 kronor till mindre bemedlad

elev (första behovsgraden), allt beräknat för läsmånad.

Kommittén har fran föreståndarna för de olika skolorna inhämtat uppgift

örn den ungefärliga kostnaden för elev att deltaga i huvudkurs vid ifrågavarande

skolor. Av dessa uppgifter har framgått, att sagda kostnad —

om hänsyn i detta fall icke tages till den undervisningsavgift, som eleven i

förekommande fall har att erlägga — i medeltal kan beräknas uppgå till

ungefär följande belopp:

Kost

Logi

Böcker

och un- dervis- nings- materiel

Exkur-

sioner

Person- liga ut- gifter

under

kursen

Utrust- ning och

resekost- nader

Summa

Lantmannaskolas vinterkurs

(5 månader)..............

210

50

62

10

55

135

522

Lantbruksskolas två årskurs

(hela kursen)..............

_

_

100

10

415

390

915 ;

Lanthushållsskolas längre kurs

(5 ''/2 månader)............

210

61

66

6

40

125

508

Kommittén har ansett de stipendier, som för närvarande lämnas eleverna,

vara för små och förordat, att desamma väsentligen höjas. Härutinnan

har kommittén föreslagit, att understöd av statsmedel till behövande

elever i fortsättningen får utgå med följande belopp, nämligen vid lantbruksskola

med 250 kronor till elev, som är i synnerlig grad i behov av understöd

(tredje behovsgraden), med 150 kronor till elev, som är att anse såsom obemedlad

(andra behovsgraden) och med 75 kronor till mindre bemedlad elev

(första behovsgraden), allt beräknat för årskurs, samt vid lantmanna- och

lanthushållsskola med 50 kronor till elev av tredje behovsgraden, med 30

kronor till elev av andra behovsgraden och med 20 kronor till elev av första

behovsgraden, allt beräknat för läsmånad. Stipendier till elever i specialkursen

i skogshushållning har kommittén ansett böra utgå enligt samma grunder

som för elever vid lantmannaskola.

Beträffande helårskurs vid lantmannaskola har kommittén föreslagit, att

elev bör komma i åtnjutande av viss ekonomisk förmån jämväl i annan ordning.

Vid sådan kurs får varje elev förutsättas själv bestrida kostnaderna

för kost och logi under hela utbildningstiden. Enär emellertid eleven kan

beräknas uträtta ett icke ringa mått av produktivt praktiskt arbete, har

det synts kommittén rimligt, att han erhåller någon ersättning härför. Kommittén

har i sådant hänseende föreslagit, att varje elev, som fullständigt ge
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maurts proposition nr 109.

121

nomgår sådan kurs, under senare delen av kurstiden i lämpliga portioner

erhåller ett arvode av förslagsvis 200 kronor. Ifrågavarande belopp bör enligt

kommitténs mening bestridas av skoljordbrukets inkomster eller eljest

till skolans förfogande stående medel.

Yttrandena.

Ett flertal skolstyrelser och hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava

uttalat, att den föreslagna höjningen av elevunderstöden till lanimannaoch

lanthushållsskolor till 20, 30 och 50 kronor per läsmånad för respektive

första, andra och tredje behovsgraden vore väl knapp. Särskilt understödet

till elever av andra behovsgraden har ansetts böra höjas till 35 kronor per

läsmånad. Styrelserna för Önnestads lantmannaskola och Strömsörs lanthushdllsskola

hava föreslagit, att elevunderstöden måtte utgå med 20, 30

och 60 kronor för respektive behovsgrad. Styrelserna för Osby lantmannaoch

lanthushållsskola hava förordat en höjning med 10 kronor utöver kommitténs

förslag för varje behovsgrad. Styrelsen för Hammenhögs lantmannaskola

har framhållit, att en höjning av elevunderstöd till 65 kronor för tredje

behovsgraden och motsvarande höjning för övriga behovsgrader skulle tillföra

skolorna flera elever.

I vissa yttranden har uttalats, att elevunderstödet borde utgå jämväl för

tid, vederbörande kurs påginge utöver den fastställda minimitiden.

Riksförbundet landsbygdens folk har ifrågasatt, örn icke elevernas uppehälle

vid skolorna kunde bliva kostnadsfritt.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, bland annat:

De av de sakkunniga föreslagna understödsbeloppen innebure en avsevärd

höjning i förhållande till nu utgående understöd. Principiellt vore lantbruksstyrelsen

av den uppfattningen, att understöd för studier icke borde tillmätas

så, att de i och för sig utgjorde den egentliga lockelsen till genomgående

av viss undervisningskurs. Understöd av detta slag borde därför icke vara

högre än som krävdes för att envar med anlitande av egna medel eller hjälp

från hemmet kunde beredas tillfälle att förskaffa sig utbildning. Med hänsyn

till de förändrade förhållandena på arbetsmarknaden inom jordbruksområdet

och därav skapade ökade svårigheter för föräldrar att avstå från

söners och döttrars arbetskraft under undervisningstiden, ansåge sig lantbruksstyrelsen

emellertid böra tillstyrka kommitténs förslag.^ Någon förhöjning

därutöver syntes styrelsen däremot knappast av förhållandena påkallad.

Skolöverstyrelsen, som i denna del tillstyrkt förslaget, har emellertid erinrat,

att förslagets genomförande även mäste hava konsekvenser för folkhögskolornas

elever.

Nuvarande stipendier av statsmedel åt ekonomiskt svagt ställda elever Vepartementsvid

ifrågavarande skolor finner jag i likhet med kommittén vara alltför chefen.

små. En icke oväsentlig anledning till att dessa skolor icke vunnit den

anslutning och det intresse från jordbrukarungdomens sida, som är önskvärt,

torde vara den, att denna ungdom i stor utsträckning icke kunnat uppbringa

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

de medel som behövas för att betala kostnaderna för skolornas genomgående.

Såsom framgår av kommitténs utredning uppgå dessa kostnader till icke obetydliga

belopp. Därjämte är att beakta, att under vistelsen vid skolorna elevernas

arbetskraft går förlorad vid de egna lantbruken eller ute i förvärvsarbetet.

Av synnerligen stor betydelse är därför, att stipendierna till behövande

elever givas den storleken, att de i väsentlig grad kunna underlätta

genomgåendet av kurserna vid skolorna.

De belopp, som av kommittén föreslagits i stipendier, finner jag med hänsyn

till det anförda och i likhet med vad i ett stort antal yttranden framhållits

icke vara tillräckliga, såvitt angår eleverna vid lantmanna- och lanthushållsskolorna.

En höjning av de månatliga stipendierna till 20 kronor för

elever av första behovsgraden, 40 kronor för elever av andra behovsgraden

och 60 kronor för elever av tredje behovsgraden torde få anses skälig. Därjämte

torde på sätt kommittén föreslagit eleverna vid helårskurs vid lantmannaskola

böra tillförsäkras ersättning med omkring 200 kronor för sitt

arbete vid skoljordbruket att utgå ur inkomsterna från detta. I fråga örn

stipendierna till eleverna vid lantbruksskolorna torde de av kommittén föreslagna

beloppen få anses lämpligt avvägda. Till dessa elever torde sålunda

böra utgå årligt stipendium med 75, 150 och 250 kronor i respektive tre

behovsgrader. De nu förordade stipendierna böra utgå under den tid kursen

pågår även om denna skulle överskrida den fastställda minimitiden.

På sätt kommittén förordat böra stipendier utgå efter enahanda grunder,

som nu ifrågasatts, till elever vid den av mig i det föregående föreslagna

specialkursen i skogshushållning ävensom till andra smärre kurser vid ifrågavarande

skolor. Givet är, att den omständigheten att elev vunnit inträde

i skola före fyllda 18 år icke må utgöra hinder för att stipendium tilldelas

honom, därest han fyller förutsättningarna för erhållande av sådant.

Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor m. m.

Kommittén har i sitt betänkande jämväl framlagt beräkningar rörande de

kostnader, ett genomförande av kommitténs förslag skulle åsamka statsverket.

Till upplysning rörande medelsbehovet enligt kommitténs förslag vid undervisningsverksamhetens

nuvarande omfattning har kommittén uppgjort

å sid. 123 upptagna tablå.

Kommittén har, med hänsyn till att under första budgetåret till följd av

<ien nya löneregleringen anslagsbehovet torde bliva något lägre än följande

år, föreslagit, att anslaget till de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna

under första budgetåret den nya ordningen skulle tillämpas, upptoges

till 1,500,000 kronor.

Kommittén har beräknat, att anslaget till understöd dt behövande elever

upptoges till 450,000 kronor. Till grund för beräkningen har huvudsakligen

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Statsunderstödets storlek vid nuvarande antal skolor och elever.

123

Bidragets art

Lantmanna-

skolor

Lantbruks-

skolor

Lant-

hushålls-

skolor

Summa

Bidrag till avlöningar:

Ordinarie lärare ....................

697,000

131,000

405,000

1,233,000

Extra ordinarie lärare ..............

45,000

31,000

60,000

136,000

Speciallärare m. fl...................

69,000

11,000

19,000

99,000

Kronor

811,000

173,000

484,000

1,468,000

Bidrag till driftskostnader:

Grundanslag........................

68,000

12,000

49,000

129,000

Rörligt anslag ......................

40,000

14,000

34,000

88,000

Kronor

108,000

26,000

83,000

217,000

Tillhopa kronor

919,000

199,000

567,000

1,685,000

legat antalet elever under läsåren 1935—1936 oell deras ekonomiska förhållanden.

Anslagsbehovet för tackande av de särskilda fortsättningskurserna för lärare

har kommittén approximativt beräknat till 8,000 kronor.

Såsom förut nämnts har anslaget till resebidrag åt elever av kommittén

uppskattats till 6,000 kronor.

Kostnaderna för den speciella skogshushållningskursen har av kommittén

anslagits till 8,000 kronor, därest kursen anknytes till redan befintlig skola.

Omkostnaderna för den utökade inspektionen har kommittén upptagit till

6,816 kronor.

Anslagsbehovet för nybyggnader har av kommittén beräknats till sammanlagt

14,000,000 kronor, därav för första året, den nya ordningen skulle tilllämpas,

borde anvisas 1,000,000 kronor.

Kommittén bär till upplysning örn sin beräkningsgrund för detta anslag

anfört, bland annat:

För närvarande vore 21 lantmannaskolor och 14 lanthushållsskolor förenade

med folkhögskolor. Av berörda lantbruksundervisningsanstalter saknade

16 lantmannaskolor och 8 lanthushållsskolor egna undervisningsbyggnader,

och för samtliga dessa skolor bleve byggnadsfrågan aktuell inom loppet av

åtta år, vilken tid kommittén ansåge såsom längsta övergångstid för sådana

skolors friställande. Därutöver vore åtskilliga redan fristående lantmannaoch

lanthushållsskolor i behov av nybyggnader, och ett antal nya sådana

skolor syntes böra under den närmaste tiden upprättas, därvid statsbidrag

till byggnadskostnaderna borde beräknas. Kommittén räknade med att under

en första tioårsperiod omkring 25 lantmannaskolor och 20 lanthushållsskolor

mer eller mindre fullständigt behövde erhålla nybyggnad. Vid åtskilliga

andra skolor finge förutsättas behov av vissa örn- och tillbyggnadsarbeten

under samma tidsperiod.

Därest uppförande av nybyggnad beräknades i medeltal kosta för lantmannaskola

300,000 kronor och för lanthushållsskola 160,000 kronor, skid
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

Ihpartements
chefen.

le den för tioårsperioden beräknade kostnaden för nybyggnader komma att

uppgå till omkring 10,700,000 kronor. Härtill borde läggas kostnader för

om- och tillbyggnadsarbeten vid andra lantmanna- och lanthushållsskolor

med förslagsvis 3,300,000 kronor. Hela kostnadssumman skulle alltså uppgå

till 14,000,000 kronor eller för år räknat 1,400,000 kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle statsbidrag utgå till hushållningssällskap

med 75 procent samt till landsting med 50 procent av de godkända byggnadskostnaderna.

Stiftelse skulle i vissa fall vara jämställd med hushållningssällskap,

i andra med landsting. Beträffande byggnadsföretag, som

föranletts av lantmannaskolas eller lanthushållsskolas skiljande från folkhögskola,

skulle dock även till landsting och i förekommande fall stiftelse

utgå statsbidrag enligt de gynnsammare grunderna. Enär under de närmaste

åren flertalet byggnadsföretag torde sammanhänga med friställandet

av lantbruksundervisningsanstalter, syntes det vara motiverat att utgå från

att av de för en första tioårsperiod beräknade byggnadskostnaderna ungefär

70 procent skulle falla på statens andel. Ifrågavarande belopp skulle

alltså under sagda period skäligen böra uppskattas till 980,000 eller i runt

tal 1,000,000 kronor per år.

För anskaffande av skoljordbruk har såsom förut nämnts kommittén föreslagit

inrättandet av en särskild lånefond. Kommittén har ansett, att denna

fond under första året av den nya ordningens tillämpning bör tillföras ett

kapital av 500,000 kronor.

Anslagsbehovet vid ett genomförande av kommitténs förslag har av kommittén

i enlighet med det anförda sammanfattats sålunda:

I. Lantbruksundervisningsanstalter, förslagsanslag:

Avlöningar ...................\

Bidrag till driftskostnader .....jkronor l,a00,000

Kurser för lärares fortbildning . . » 8,000

Främjande av praktisk elevutbildning

....................... » 6,000

Specialkurs i skogshushållning ..__» 8,000

II. Understöd dt behövande elever vid fasta lantbruksundervisningsanstalter,

förslagsanslag ............

kronor 1,522,000

» 450,000

III. Byggnadsverksamhet vid lantmanna- och lanthushållsskolor,

reservationsanslag ................

1,000,000

IV. Statens skoljordbrukslånefond, reservationsanslag . . » 500,000.

Härtill kommer den ökning av lantbruksstyrelsens avlöningsstat, som föranledes

av inrättandet av den av kommittén föreslagna kvinnliga byråinspektörstjönsten

i styrelsen.

De nu förordade förslagen komma såsom jag förut anfört att föranleda

ökade kostnader för statsverket. Kostnaderna för statsbidragen till löner åt

lärare torde komma att för budgetår uppgå till 1,390,000 kronor, därav 125,000

kronor belöpa på lantbruksskolorna, 725,000 kronor på lantmannaskolorna,

425,000 kronor på lanthushållsskolorna och 115,000 kronor på speciallärarna

och särskilda föreläsare. Statsbidragen till driftskostnaderna torde få beräk
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

nas till i runt tal 480,000 kronor, därav 48,000 kronor hänföra sig till lantbruksskolorna,

222,000 kronor till lantmannaskolorna och 210,000 kronor till

lanthushållsskolorna. Mot storleken av de av kommittén upptagna årliga bidragen

till kurser för lärares fortbildning, till främjande av praktisk elevutbildning

samt till specialkurser i skogshushållning, respektive 8,000, 6,000 och

8,000 kronor, torde intet annat vara att erinra än att sistnämnda belopp bör

höjas till 9,000 kronor. Ett engångsanslag till utrustning för kursen för

skogshushållning torde därjämte böra upptagas med 10,000 kronor. Beträffande

kostnaderna till understöd åt behövande elever torde dessa komma att

något överstiga vad kommittén föreslagit med hänsyn till de av mig förordade

höjningarna av understödsbeloppen. Ifrågavarande kostnader för statsverket

torde för år böra beräknas till 515,000 kronor. Statsbidragen till bvggnadskostnaderna

torde däremot kunna antagas bliva lägre än kommittén förutsatt

på grund av att det av kommittén föreslagna obligatoriska skiljandet

av ifrågavarande skolor från folkhögskolorna icke omedelbart genomföres.

För nu förevarande ändamål synes böra beräknas 600,000 kronor årligen

under tio år. Därjämte torde för beviljande av lån till anskaffande av skoljordbruk

böra anvisas till fonden för låneunderstöd ett belopp av 500,000

kronor.

Anslagsbehovet för genomförande av den nu ifrågasätta reformen torde salunda

vid nuvarande omfattning av undervisningsverksamheten kunna uppskattas

på följande sätt.

I. Lantbruksundervisningsanstalter.

Avlöningar, förslagsanslag .......................

Bidrag till driftskostnader, förslagsanslag ........

Kurser för lärares utbildning ..................

Bidrag till främjande av praktisk elevutbildning . .

Specialkurs i skogshushållning ..................

II. Understöd åt behövande elever vid fasta lantbruks
undervisningsanstalter

......................

lil. Bidrag till byggnadsverksamhet vid lantmanna- och

lanthushållsskolor, reservationsanslag ........

IV. Anslag till fonden för låneunderstöd, reservationsanslag

.......................................

De årliga kostnaderna för den fasta lantbruksundervisningen komma alltså

efter ifrågavarande reforms genomförande att uppgå till sammanlagt i runt

tal 3,008,000 kronor. Enligt årets statsverksproposition lia under nionde huvudtiteln

upptagits anslagsäskanden för skolorna å omkring 1,460,000 kronor.

Det föreliggande förslagets genomförande kommer sålunda att draga

avsevärt högre kostnader än vad för närvarande utgår för samma ändamål.

Med hänsyn till den stora förbättring av utbildningsmöjligheterna, som lorslagcts

realiserande kommer att medföra och den stora vikt denna utbildning

1,390,000

480,000

8,000

6,000

9,000

515,000

600,000

500,000.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

har för landets .jordbruk, måste dock efter min mening medlen anses väl använda.

De förmåner, som skulle beredas hithörande skolor, äro i olika hänseenden

större än de som vissa andra undervisningsanstalter åtnjuta, exempelvis

folkhögskolorna, med vilka den lägre lanlbruksundervisningen hittills

varit i viss utsträckning jämställd. Tveksamhet kunde därför tänkas uppstå

med hänsyn till befarade konsekvenser. Emellertid vill jag framhålla, all

det i föreliggande fall är fråga om yrkesundervisning och att statsmakterna

beträffande denna undervisningsgren ansett sig kunna lillämpa gynnsammare

villkor än eljest. Jag torde få erinra, att för budgetåret 1938/39 i statsmedel

utgått till understöd åt kommunala anstalter för yrkesutbildning 2,400,000

kronor, till understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom 1,250,000

kronor, till understöd åt enskilda anstalter för yrkesutbildning 495,000 kronor

och till elevunderstöd till olika kategorier elever sammanlagt 1,350,000 kronor.

Efter samråd med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen vill

jag därför idtala, att de åtgärder som nu föreslås icke behöva föra med sig

konsekvenser i form av ändringar i fråga om statens stöd åt övriga skolformer.

Vad angår tiden för den föreslagna reformens genomförande synes denna

böra bestämmas till början av läsåret 1940/41. Tiden för ikraftträdandet

torde icke kunna sättas förr med hänsyn till det betydande organisatoriska

arbete, som måste föregå reformen. Enär byggnadsarbeten vid vissa skolor

redan äro planerade, synas dock bestämmelserna rörande bidrag till skolbyggnader

böra träda i kraft med ingången av år 1940 och torde för detta

ändamål böra anvisas ett belopp av 300,000 kronor för budgetåret 1939/40.

Några anslag utöver vad jag nyss nämnt torde sålunda icke behöva äskas

för nästa budgetår och då läsåret börjar i november torde anslaget för första

året, under vilket den nya ordningen skulle tillämpas, kunna sättas lägre

än vad förut anförts. För ikraftträdandet av bestämmelser, att lantmannaoch

lanthushållsskola skall vara försedd med skoljordbruk, där Kungl. Majit

ej annorlunda föreskriver, torde böra beräknas en övergångstid av åtta år.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda nödiga författningar för

förslagets genomförande.

Under åberopande av det anförda får jag sålunda hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna, att den fasta lantbruksundervisningen må

ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med i det föregående

angivna riktlinjer,

dels medgiva, att Kungl. Majit må utfärda i anledning av

omorganisationen erforderliga författningar,

dels ock till Bidrag till byggnadsarbeten vid lantmannaoch

lanthushållsskolor för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag

av .................... kronor 300,000.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

127

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. JoU 1939:57 Memorial angående ersättning åt av utskottet anlitat biträde. För behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 109 angående den lägre lantbruksundervisningens ord s. 1 i texten
  2. Rskr. 1939:230 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående den lägre lantbruksundervisningens ordnande. s. 1 i texten
  3. JoU 1939:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den lägre lantbruksundervisningens ordnande jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten