Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av Kinda kanal m. m

1939-03-03 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:144, Angående försäljning av Kinda kanal m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

1

Nr 144.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av

Kinda kanal m. m.; given Stockholms slott den 3

mars 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gerli. Strindlund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 3 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,

Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund:

I skrivelse den 9 februari 1939 hava fullmäktige i riksgäldskontoret underställt

Kungl. Maj:ts prövning en under medverkan av fullmäktige uppgjord

plan för upprätthållande av trafiken i Kinda kanal.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 114.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

Riksgäldsfullmäktige hava i sin skrivelse till en början lämnat följande

redogörelse för tillkomsten av Kinda kanal:

I stora delar av det vattenområde, som beröres av Kinda kanal, d. v. s.

Stångån från dess inflöde i sjön Åsunden till dess utlopp i sjön Roxen jämte

mellanliggande sjöar, har med största sannolikhet sedan urminnes tid funnits

båtled, som dock på åtskilliga ställen var avbruten av naturliga hinder,

t samband med det i slutet av 1700-talet och under 1800-talets förra hälft

allt starkare intresset för kanalanläggningar som ett medel för förbättrade

kommunikationer uppkom frågan örn en kanalisering av nämnda vattenområde.

I slutet av 1700-talet uppgjordes en plan för anläggande av en båtled mellan

sjöarna Åsunden och Järnlunden samt vidare förbi fallet vid Brokind

genom sjöarna Lilla och Stora Rengen. Ett bolag bildades för ändamålet

och arbetet igångsattes, sedan Kungl. Maj:ts fastställelse erhållits, men företaget

kom på grund av mötande svårigheter med tiden att förfalla.

Omkring mitten av 1800-talet blev frågan örn inrättandet av en trafikled

genom nyssnämnda sjöar ånyo aktuell och kombinerades därvid med ett ur

ekonomisk synpunkt starkare intresse, nämligen en sänkning av sjöarna för

förbättrad torrläggning. För företagets genomförande bildades ett bolag,

Kinda sjösänknings- och båtledsbolag. Kungl. Maj:ts fastställelse å planen

för båtleden erhölls den 20 december 1854 och rikets ständer beviljade företaget

i dess helhet ett låneunderstöd å 160,000 rdr banco. År 1863 var företaget

fullbordat. Kostnaderna hade uppgått till omkring 500,000 rdr rint,

därav 80,000 rdr ansågos belöpa å båtleden.

Medan arbetet med detta företag ännu pågick, uppkom fråga örn kanalisering

av Stångån från Stora Rengen till Roxen. Ett nytt bolag bildades under

namn av Kinda kanals aktiebolag och vid konstituerande bolagsstämma

den 27 april 1863 antogs bolagsordning, som den 21 oktober 1864 blev av

Kungl. Majit stadfäst. Samtidigt fastställde Kungl. Majit även en arbetsplan

med kostnadsförslag, avseende kanalisering av Stångån från Rengen till Linköpings

hamn. För genomförande av företaget anvisade rikets ständer ett

belopp å 875,000 rdr rint, varav hälften såsom anslag och hälften såsom lån.

Bland villkoren för medlens utbetalning upptogs bl. a. att bolaget skulle förbinda

sig att i överensstämmelse med den plan, som av Kungl. Majit bleve

fastställd, utföra och fullborda samt för all framtid underhålla hela den

ifrågavarande båt- och kanalleden samt att, örn denna efter dess fullbordande

icke behörigen underhölles eller betalningsskyldigheten för det erhållna

lånet icke av bolaget fullgjordes, leden skulle hemfalla till .staten utan rätt

för aktieägarna att till större eller mindre del av det allmänna erhålla ersättning

för lämnade förskott. Dessutom beviljade Kungl. Majit från handels-

och sjöfartsfonden ett understöd på 50,000 rdr rmt, därav hälften som

lån och hälften som anslag.

1 den av Kungl. Majit fastställda bolagsordningen intogs en bestämmelse,

att alla vanliga mindre underhållskostnader skulle bestridas av kanalverkets

inkomster, men att för större reparationer skulle till en reparationsfond årligen

avsättas minst 1,000 kr., som genom direktionens försorg skulle förräntas

och förökas med räntans läggande till kapitalet, till dess fonden vuxit lill

100,000 kr., under iakttagande att, då fonden genom verkställda reparationer

minskats, densamma medelst förnyad avsättning av minst 1,000 kr. årligen

åter skulle bringas till berörda belopp.

Vid det nya kanalföretagets planläggning hade förutsatts, att det förut omförmälda

äldre företaget skulle uppgå i det nya. En överenskommelse med

det äldre bolaget kom också till stånd och godkändes av det äldre bolaget

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr lii.

3

elen 7 mars 1864. Genom denna överläts å det nya bolaget utan ersättning

den av det äldre bolaget utförda kanalanläggningen med tillhörande rättigheter

och skyldigheter. Ett motsvarande förhållande förelåg med avseende

å farledens nedersta del från Stångs- och Nykvarnarna till Roxen. Denna

sträcka ingick —• med undantag av slussen vid Nykvarn — icke i den av

Kungl. Majit fastställda arbetsplanen. Med avseende å densamma erfordrades

uppgörelse med Linköpings stad såsom innehavare av denna dei. Ett

av en särskild kompromissnämnd framlagt förslag, enligt vilket kanalbolaget

skulle mot viss ersättning från stadens sida mottaga den till framtida underhåll.

godkändes vid bolagsstämma med kanalbolaget den 27 september

1870. Staden har sedermera återtagit underhållet av denna sträcka, varemot

slussen vid Nykvarn under hela tiden tillhört och underhållits av kanalbolaget.

Angående kanalföretagets ekonomiska förhållanden till staten hava riksgäldsfullmäktige

anfört:

Den 3 januari 1865 utfärdade kanalbolaget en skuldförbindelse å 437,500

kr., utgörande hälften av ovannämnda av rikets ständer till kanalföretagets

utförande anvisade belopp. I skuldförbindelsen stadgades bl. a., att, sedan

arbetet blivit fullbordat, varje år skulle till riksgäldskontoret eller order inbetalas

5 °/o å ursprungliga lånebeloppet, av vilka först skulle beräknas 3 °/o

årlig ränta å det efter varje inbetalning återstående kapitalet samt det övriga

utgöra avbetalning därå. Genom under åren 1873—1902 verkställda inbetalningar

nedbragtes kapitalskulden till 325,431 kr. 77 öre. Sedermera hava

under vissa år smärre inbetalningar ägt rum, senast år 1923. Genom upplupna

räntor fr. o. m. år 1908 hade bolagets skuld för statslånet den 30 juni

1938 vuxit till 623,201 kr. 74 öre. Härjämte må omnämnas, att reparationsfondens

medel vid 1934 års utgång voro placerade i Svenska statens, Sveriges

allmänna hvpoteksbanks och Konungariket Sveriges stadshvpotekskassas

obligationer till nominellt belopp av 101,666:67 kronor bokförda till 100,000

kronor.

Under åren 1933—1935 hade, fortsätta fullmäktige, mellan bolaget och

riksgäldskontoret förts förhandlingar angående de åtgärder, som borde vidtagas

med anledning av att bolagets inkomster nedgått så, att de ej kunde

beräknas för framtiden förslå till bestridande av utgifterna för driften utan

anlitande av bolagets omförmälda reparationsfond. Under samma tid hade

jämväl förts förhandlingar mellan riksgäldskontoret och Linköpings stad angående

väckt förslag, att staden skulle på vissa villkor övertaga kanalen.

Under förmälan att ett ras inträffade på hösten 1935 i kanalleden omedelbart

nedanför Nykvarns sluss i Linköpings stad anföra riksgäldsfullmäktig^

Då reparationsfondens tillgångar kunde antagas bliva behövliga för läckande

av vid kanalens enligt riksgäldsfullmäktiges mening nära förestående

nedläggning uppkommande kostnader dels för igenmurande av slussar m. fl.

åtgärder av teknisk natur, dels ock för beredande av pension åt den vid

kanalen anställda personalen, ansågo sig fullmäktige icke kunna medgiva,

alt reparationsfonden finge anlitas för kanalens iståndsättande efter raset,

varför kostnaden beräknats uppgå till omkring 36,000 kr. Efter diverse utredningar

och förhandlingar beslöto stadsfullmäktige i Linköping i januari

1936 bevilja de för iståndsättandet erforderliga medlen, då raset utgjorde

eli hinder för sjöfarten lill stadens ovanför Nykvarns sluss belägna hamn.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

Då nyss omförmälda förhandlingar med Linköpings stad angående eventuellt

övertagande av kanalen ännu vid 1936 års ingång ej lett till något

resultat, hade, yttra riksgäldsfullmäktige vidare, kanalbolaget, sedan fullmäktige

ansett sig böra föranstalta örn åtgärder för detta ändamål, den 10

februari 1936 försatts i konkurs.

Med anledning av från flera håll därom gjorda framställningar hade fullmäktige

successivt medgivit, att kanalen skulle hållas öppen för trafik under

åren 1936—1938, för vilka år de av kanalen berörda kommunerna och Göta

kanalbolag, i likhet med vad som skett för året 1935, garanterat vissa belopp

för täckande av eventuellt uppkommande driftförlust. Beloppen hade emellertid

icke under något år behövt tagas i anspråk. Fullmäktige hade därjämte

uppdragit åt förvaltarna i bolagets konkurs att vidtaga för trafikens uppehållande

erforderliga åtgärder. Ett första led i dessa åtgärder hade varit

att iståndsätta kanalen efter raset nedanför Nykvarns sluss, för vilket ändamål

avtal träffats mellan Linköpings stad och konkursboet av innehåll, att

konkursboet skulle på stadens bekostnad iordningställa kanalbanken med

rätt för staden att vid eventuellt inköp av Nykvarns sluss få å köpeskillingen

avräkna vad staden visade sig hava utgivit för kanalbankens iordningställande.

Reparationsarbetena hade slutförts till seglationens början år 1936

och kostnaderna för arbetena hade belöpt sig till 35,400 kronor.

Sedermera hade, fortsätta riksgäldsfullmäktige, konkursförvaltarna i samförstånd

med representanter för, bland andra, riksgäldskontoret och Linköpings

stad uppgjort förslag till avveckling av kanalbolagets konkurs av innebörd,

att Linköpings stad skulle köpa Nykvarns och Tannefors slussar, medan

återstoden av kanalen jämte bolagets egendom i övrigt skulle överlåtas

å ett nytt bolag med ett aktiekapital av 30,000 kronor, varav skulle tecknas

av Linköpings stad 15,000 kronor, av kanalen berörda landskommuner

10,000 kronor och av Göta kanalbolag 5,000 kronor. Nykvarns och Tannefors

slussar skulle enligt förslaget utarrenderas till det nya bolaget.

Nämnda förslag hade lett till att Linköpings stad, vederbörande landskommuner

och Göta kanalbolag år 1937 beslutat teckna aktier i det föreslagna

bolaget. Linköpings stadsfullmäktiges beslut i förevarande fråga, som även

innefattade inköp av Nykvarns och Tannefors slussar, hade emellertid överklagats

och av länsstyrelsen återförvisats till stadsfullmäktige för ny behandling.

Då ärendet ånyo förekommit hos stadsfullmäktige i juni 1938, hade

alternativa förslag förelegat angående inköp av de båda slussarna med eller

utan aktieteckning. Båda förslagen hade fallit, och staden hade sålunda beslutat

att varken köpa slussarna eller teckna aktier. Frågan örn bildande av

ett nytt bolag för kanalföretagets drivande hade då ansetts förfallen, och

förberedande åtgärder hade av konkursförvaltarna vidtagits för kanalens

nedläggande och tillgångarnas realiserande.

Härefter anföra riksgäldsfullmäktige:

I september 1938 beslöto stadsfullmäktige i Linköping uppdraga åt drätselkammaren

att upptaga förhandlingar med riksgäldskontoret angående förvärvande

för stadens räkning av Nykvarns och Tannefors slussar. I början

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

5

av oktober samma år inkom en skrivelse från representanter lör de intresserade

landskommunerna med anhållan, att riksgäldskontoret vid eventuell

försäljning till Linköpings stad av nämnda båda slussar ville tillse, att möjligheten

ej uteslötes för ett nytt bolag, bildat utan stadens medverkan, att

få övertaga kanalen i övrigt och utan ersättning begagna de båda slussarna.

Förhandlingar fördes sedermera mellan riksgäldskontoret och stadens respektive

landskommunernas representanter och i november inkom ett anbud

från Linköpings drätselkammare å inköp av slussarna i fråga.

Med hänsyn till det intresse, som uppenbarligen förefanns hos landskommunerna

att söka bevara kanalen för framtiden, och då det enligt fullmäktiges

mening var önskvärt, att även Linköpings stad bleve delägare i ett

eventuellt nytt bolag för kanalens övertagande, anordnades den 28 november

1938 i Linköping ett möte mellan representanter för riksgäldskontoret, staden

och landskommunerna, varvid från riksgäldskontorets sida framhölls fördelarna

av att ett nytt bolag bildades av samtliga av kanalen intresserade

kommuner, således även Linköpings stad. Efter överläggning förklarade de

närvarande kommunrepresentanterna sig beredda att hos respektive kommunala

myndigheter tillstyrka tecknande av aktier i ett nytt bolag enligt vissa

grunder, innebärande att av aktiekapitalet, 30,000 kronor, landskommunerna

skulle teckna sammanlagt 15,000 kr. och Linköpings stad 10,000 kr., varjämte

hänvändelse skulle göras till Göta kanalbolag örn tecknande av 5,000

kr. Det nya bolaget skulle förvärva kanalen utom Nykvarns och Tannefors

slussar, vilka staden skulle inköpa och utarrendera till bolaget. Enighet uppnåddes

jämväl beträffande övriga försäljningsvillkors huvudsakliga innehåll.

I den 2 december 1938 dagtecknade skrivelser till Linköpings stads drätselkammare

och landskommunerna utformade riksgäldskontoret närmare villkoren

för kanalens försäljning i enlighet med de överenskomna grunderna

och hemställde om meddelande rörande kommunernas beslut före utgången

av januari 1939. Meddelande inkom under december, att landskommunerna

beslutat teckna aktier i det nya bolaget för sammanlagt 13,800 kr. samt att

Göta kanalbolag vore villigt teckna 5.000 kr. Linköpings stadsfullmäktige

beslöto däremot den 4 januari 1939 att med avslag å riksgäldskontorets förslag

uppdraga åt drätselkammaren att med riksgäldskontoret upptaga nya

förhandlingar om förvärv av Nykvarns och Tannefors slussar utan aktieteckning.

I det läge, vari kanalfrågan kommit efter stadsfullmäktiges berörda beslut,

och då representanter för landskommunerna på förfrågan bestämt förklarade,

att, därest Linköpings stad ej tecknade aktier i ett nytt kanalbolag,

ett sådant bolag kunde komma till stånd endast under den förutsättningen,

att det finge förvärva hela kanalen, sålunda även Nykvarns och Tannefors

slussar, ansågo sig riksgäldsfullmäktigc böra inleda förhandlingar angående

överlåtande av kanalen i dess helhet å det under bildning varande nya bolaget.

Dessa förhandlingar ledde till preliminär uppgörelse örn försäljning

av hela kanalen till det nya bolaget. Det resterande aktiebeloppet, 11,200 kronor,

skulle utbjudas till teckning av enskilda och garanti för beloppets tecknande

ställdes av tre vederhäftiga personer. Stiftelseurkund för det nya bolaget

undertecknades av Göta kanalbolag och ombud för tio landskommuner,

varjämte köpekontrakt mellan Kinda kanals aktiebolags konkursbo och

det nya bolaget uppsattes.

Med hänsyn lill den förut omförmälda önskvärdheten av alt samtliga av

kanalen berörda kommuner vore delägare i det nya bolaget och efter direkt

hemställan av landskommunernas representanter beslöto fullmäktige att,

oaktat förberedelserna för bildande av ett nytt kanalbolag utan Linköpings

stad såsom aktieägare fortskridit så långt som nyss angivits, ännu en gång

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majda proposition nr lii.

bereda staden tillfälle att medverka i det nya bolaget och i samband därmed

förvärva nämnda båda slussar. Vid sammanträde den 31 januari 1939 behandlades

ärendet ånyo av stadsfullmäktige, som då med erforderlig två

tredjedels majoritet beslöto att inköpa de båda slussarna och teckna aktier

1 ett nytt bolag på de av riksgäldskontoret i nyss omförmälda skrivelse den

2 december 1938 angivna villkoren.

Ställningen är sålunda nu sådan, att beslut föreligga angående teckning av

aktier i ett nytt kanalbolag till ett sammanlagt belopp av 28,800 kronor. De

fattade besluten äro definitiva beträffande Göta kanalbolag och samtliga

landskommuner utom en, där beslutet, som avsåg teckning av 900 kr., överklagats.

Linköpings stadsfullmäktiges beslut vinner laga kraft först den 28

innevarande februari. Då, såsom ovan nämnts, garantiförbindelse finnes

beträffande 11,200 kr., är aktiekapitalet, som skall utgöra lägst 30,000 kr.,

sålunda under alla förhållanden i det allra närmaste säkerställt.

Nyss omförmälda stiftelseurkund vore, fortsätta riksgäldsfullmäktige, avsedd

att komma till användning även efter stadsfullmäktiges i Linköping beslut den

31 januari 1939. Nytt köpekontrakt hade upprättats mellan konkursboet och

det under bildning varande bolaget, företrätt av dess stiftare, angående inköp

av kanalen med undantag av Nykvarns och Tannefors slussar och detta

avtal, som träffats under förutsättning av Kungl. Majlis godkännande, hade

utsänts till stiftarna för underskrift. Likaledes hade köpekontrakt under

enahanda förutsättning upprättats mellan konkursboet och Linköpings stad

angående inköp av nämnda båda slussar, men undertecknande av detsamma

kunde ej ske, förrän Linköpings stadsfullmäktiges beslut vunnit laga

kraft. Vidare hade upprättats ett avtalsförslag mellan .staden och det nya

bolaget angående utarrendering till bolaget av de båda slussarna, vilket förslag

av samma skäl ej heller kunnat undertecknas. Ordföranden i stadens

drätselkammare och stadsombudsmannen hade emellertid förklarat sig godkänna

sistberörda två kontrakt.

Nu omförmälda stiftelseurkund, köpekontrakt och arrendekontrakt finnas

i avskrifter fogade vid riksgäldsfullmäktiges förevarande framställning.

Fullmäktige lämna härefter en redogörelse för det huvudsakliga innehållet

i nu berörda handlingar:

Enligt stiftelseurkunden skall bolagets verksamhet hava till föremål att

efter förvärv av det i konkurs försatta kanalbolagets anläggningar jämte

fast och lös egendom i övrigt eller del därav vidmakthålla Kinda kanal och

mot avgifter hålla densamma öppen för trafik. Aktiekapitalet skall utgöra

lägst 30,000 och högst 90,000 kronor. Bolagets styrelse skall bestå av fem

ledamöter jämte suppleanter. Har aktie övergått till någon, som icke förut

är aktieägare i bolaget, skall aktien ofördröjligen hembjudas förutvarande

aktieägare till inlösen i enlighet med i stiftelseurkunden meddelade närmare

föreskrifter.

Enligt köpekontraktet mellan konkursboet och det nya bolaget försäljas

till bolaget dels konkursboet tillhöriga fastigheter och slussar jämte vad därtill

hör av fast egendoms natur utom Nykvarns och Tannefors slussar med

tillhörande mark och anläggningar, dels konkursboet tillhöriga obligationer

till ett nominellt belopp av 101,500 kronor, utgörande kanalens reparationsfond,

dels ock alla tillhörigheter till den försålda fasta egendomen av lös

egendoms natur samt det värde, som kan anses ligga i det gamla bolagets

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunol. Mctj.ts proposition nr lii.

1

rätt att utöva kanaltrafik. Nyssnämnda obligationers sammanlagda börsvärde

utgjorde den 31 december 1938 103,945 kronor. Köpesumman skall

utgöra 200,000 kronor, därav för den fasta egendomen lii. m. 61,000 kronor,

för obligationerna 104,000 kronor oell för den lösa egendomen m. m. 35,000

kronor. Köpeskillingen motsvarar ungefär det belopp, vartill företagets tillgångar

upptagits i konkursbouppteckningen. Den försålda egendomen skall,

under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande av försäljningen, anses

tillträdd den 1 januari 1939. Köpeskillingen skall erläggas på sådant sätt,

att köparen utfärdar en till riksgäldskontoret eller order ställd revers å

200,000 kronor, vilken skall vara räntefri och förfalla till betalning först vid

den tidpunkt, då det nya bolaget eventuellt träder i likvidation eller försättes

i konkurs eller utan sådan åtgärd, helt eller beträffande väsentlig del av kanalen,

nedlägger kanaldriften, såvida detta ej sker av tillfällig anledning,

eller ock utan riksgäldskontorets medgivande avyttrar någon genom kontraktet

överlåten fast egendom.

Till säkerhet för såväl riksgäldskontorets fordran å 200,000 kronor som

de kostnader, som kunna uppstå vid kanalens eventuella nedläggande, pantsätter

bolaget hos riksgäldskontoret omkring 2/3 av de genom kontraktet förvärvade

obligationerna. Bolaget skall emellertid äga rätt uppbära avkastningen

även å de pantsatta obligationerna, så länge bolaget driver sin rörelse.

Innan de obligationer, som ej skola överlämnas till riksgäldskontoret,

utlämnas till köparen, skall konkursboet äga därav göra sig betäckt imalia

av konkursen föranledda kostnader i den mån konkursboets kontanta

medel ej förslå därtill.

Det nya bolaget skall i sin tjänst på oförändrade villkor övertaga av det

gamla bolaget anställd personal och förbinder sig att vid avgång ur tjänst

bereda sluss- och brovakterna samt en hamnfogde viss såsom skälig ansedd

pension.

Under förutsättning att Linköpings stad förvärvar Nykvarns och Tannefors

slussar och utarrenderar dessa till bolaget enligt det uppgjorda arrendekontraktet,

förbinder sig bolaget att efter framställning av staden medgiva

nedsättning av slussavgifterna för varor, som endast passera Nykvarns sluss,

med 50 procent av avgifterna enligt gällande taxa. Denna bestämmelse hålti

llkommit efter yrkande av representanterna för Linköpings stad, vilka

framhållit nödvändigheten av en sådan sänkning för att motverka nedgången

av rörelsen i Linköpings ovanför slussen belägna hamn. Man får hoppas,

att den minskning av kanalbolagets inkomster, som skulle inträda genom en

sådan avgiftssänkning, åtminstone i viss omfattning kan bliva kompenserad

genom ökad livlighet i hamnrörelsen.

Köpekontraktet är bindande för parterna under förutsättning, att det nya

bolaget blir registrerat och i den mån så erfordras erhåller tillstånd att bedriva

kanaltrafik, att Kungl. Majit lämnar sitt godkännande till försäljningen,

samt att Linköpings stad inköper ovannämnda två slussar och utarrenderar

dem till bolaget.

Riksgäldsfullmäktige anföra härefter beträffande de nu omförmälda köpevillkoren:
Det

ligger i sakens natur, atl, därest kanalen i enlighet med en utbredd

önskan i orten skall åtminstone tills vidare kunna bevaras, köpevillkoren för

det nya bolaget måste bliva synnerligen förmånliga. Någon egentlig köpeskilling

har ej kunnat fordras, utan fullmäktige hava ansett sig höra godtaga

den anordning, som tillämpats i flera fall vid försäljning av ekonomiskt svaga

enskilda järnvägar, nämligen att köpeskillingen må erläggas med en revers,

löpande utan ränta och förfallande lill betalning först örn företaget

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

nedlägges, i vilket fall staten sålunda kommer att erhålla vad som kan utvinnas

vid en realisation. Det har ock i detta fall ansetts lämpligt att, för

förhindrande av att kanalens värde eventuellt skulle minskas genom frånsäljande

av till densamma hörande, för driften ej oundgängligen nödvändig

fast egendom, kräva, att sådan försäljning ej må ske utan riksgäldskontorets

medgivande vid äventyr att skuldförbindelsen till riksgäldskontoret eljest

förfaller till betalning.

Då det nya bolagets aktiekapital måst bestämmas till ett jämförelsevis obetydligt

belopp, har det, för tryggande av bolagets möjligheter att under en ej

alltför kort tidsrymd uppehålla kanalverksamheten, ansetts nödvändigt att

låta den uppsamlade reparationsfonden medfölja i köpet och medgiva bolaget

fri dispositionsrätt över en del av densamma, enligt kontraktet omkring

40 %>, under det att återstoden ansetts böra reserveras för bestridande av de

kostnader, som förväntas komma att uppstå, därest kanalen framdeles skulle

nedläggas. Avkastningen av den sålunda reserverade delen av fonden torde

böra tillkomma bolaget.

Enligt det nu föreliggande förslaget skulle Nykvarns och Tannefors slussar

med därtill hörande områden och anläggningar försäljas till Linköpings

stad. Örn de närmare villkoren härför anföra riksgäldsfullmäktige:

Köpeskillingen, som är bestämd till 85,000 kronor, understiger med 15,000

kronor det i konkursbouppteckningen beräknade värdet av enbart Nykvarns

sluss. Nedsättningen är emellertid motiverad av den under de senaste åren

minskade avkastningen av sistnämnda sluss.

Från köpeskillingen skall enligt i det föregående omnämnd överenskommelse

mellan kanalbolagets konkursförvaltning och Linköpings stad dragas ett

belopp av 35,400 kronor, motsvarande vad staden utgav för reparation av

kanalleden efter det år 1935 inträffade raset vid Nykvarns sluss. Återstående

belopp, 49,600 kronor, med tillägg av 4,000 kronor, varmed staden ansetts

böra bidraga till kostnaderna för driftens uppehållande under konkurstiden,

eller sålunda sammanlagt 53,600 kronor, likvideras genom utfärdande av en

skuldförbindelse, som ej löper med ränta och förfaller till betalning först vid

nedläggande av driften å kanalen helt eller till väsentlig del.

Det bar ansetts skäligt, att jämväl staden, då den bidrager till kanalens bevarande

genom att inträda såsom aktieägare i det nya bolaget, får förmånen

att erlägga det belopp, som skall utgå för de två slussarna, på samma sätt som

det nya bolaget beträffande den återstående kanalen, d. v. s. genom en räntefri

revers. Därest staden skulle hava förvärvat slussarna i samband med kanaldriftens

nedläggande eller utan att teckna aktier i ett nytt bolag, skulle däremot

hava påfordrats, att köpeskillingen, minskad med ovan angivet belopp,

erlagts kontant eller genom en med ränta löpande revers.

Köpekontraktet skall ej vara för parterna bindande med mindre dels

Kungl. Majit godkänner detsamma, dels staden upplåter nyttjanderätten till

de båda slussarna till det nya bolaget utan annan ersättning än underhållsskyldighet,

och dels bolaget förbinder sig att medgiva förut omförmäld nedsättning

i avgifterna för vara, som passerar endast Nykvarns sluss.

Enligt det i det föregående omnämnda förslaget till arrendekontrakt mellan

Linköpings stad och det nya bolaget, skulle, yttra riksgäldsfullmäktige vidare,

staden till bolaget upplåta nyttjanderätten till Nykvarns och Tannefors slussar

på en tid av 25 år med rätt för bolaget att erhålla förlängning å ytterligare

25 år. Därest det nya bolaget skulle nedlägga driften, skulle nyttjanderätten

upphöra. Någon ersättning skulle ej utgå för nyttjanderätten, men bolaget

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 144.

9

skulle bekosta erforderligt underhåll av slussarna. Bolaget, som ägde uppbära

alla avgifter vid slussarna, skulle förbinda sig till nyss omförmälda nedsättning

av slussavgifterna för varor, som passerade endast Nykvarns sluss.

Staden skulle såsom hittills ombesörja och bekosta muddring i farleden Nykvarn—Roxen

samt i hamnen ävensom prickning i sagda farled.

Riksgäldsfullmäktige hava örn kanalföretagets framtida ekonomiska bärighet

anfört:

Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår finnas förutsättningar för

att bevara Kinda kanal och hålla densamma öppen för trafik åtminstone för

ett antal år framåt. Att driften skall bliva lönande för det nya bolaget är ej

antagligt, och uteslutet torde ej vara, att rörelsen kan bliva förlustbringande

åtminstone under vissa år. Att märka är dock, att utgifterna under de tre år

konkursförvaltarna handhaft kanalen kunnat väsentligen nedbringas, så att

ett visst driftöverskott uppstått. A andra sidan hava inkomsterna nedgått särskilt

under år 1938, vilket dock i viss mån torde hava berott på ovissheten,

örn kanalen skulle hållas öppen. Då det nya bolaget kommer att disponera ett

kapital av omkring 70,000 kr. — nämligen aktiekapitalet 30,000 kr. och omkring

40.000 kr. av reparationsfondens medel — bör möjlighet föreligga att

under ett avsevärt antal år framåt hålla kanalen öppen, även om en måttlig

driftförlust skulle uppkomma. Såsom ovan nämnts skall enligt förslaget större

delen av reparationsfonden reserveras för mötande av utgifter i samband

med kanalens eventuella nedläggande, i vilket fall även staten kommer att av

sin fordran återfå vad som inflyter vid en realisation av företagets tillgångar.

Då intresset för kanalens vidmakthållande synes vara stort särskilt i de av

kanalen berörda landskommunerna, hava fullmäktige ansett sig böra medverka

till den lösning av kanalfrågan, varför redogörelse ovan lämnats.

Skulle Linköpings stadsfullmäktiges beslut om aktieteckning m. m. på

grund av överklagande ej komma att vinna laga kraft, hör, anse fullmäktige,

kanalfrågan ordnas så, att hela kanalen säljes till det nya bolaget på i huvudsak

samma villkor, som angivits i köpekontraktet mellan konkursboet och det

nya bolaget, dock att köpeskillingen bör utgöra förslagsvis 300,000 kronor och

skuldförbindelse utfärdas å detta belopp samt att någon skyldighet för köparen

att nedsätta avgifterna för Nykvarns sluss ej bör föreskrivas.

I samband med försäljning av kanalen borde, anföra riksgäldsfullmäktige

slutligen, statens fordran för lån till Kinda kanals aktiebolag avskrivas i den

mån den ej täcktes av de nya skuldförbindelser, som skulle avlämnas till riksgäldskontoret.

Under åberopande av vad sålunda förekommit hemställa fullmäktige, att

Kungl. Majit ville till riksdagen framlägga förslag om försäljning av Kinda

kanals aktiebolags konkursbos egendom i enlighet med vad i det föregående

angivits.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har i utlåtande den 18 februari 1939 tillstyrkt

bifall till riksgäldsfullmäktiges förevarande framställning. Till en

början har styrelsen lämnat, bland annat, följande uppgifter angående Kinda

kanal:

Kanalens totala längd utgör 80.2 km, varav 26.9 km bearbetats. Den kanaliserade

delen är belägen nedanför och norr om sjön Stora Rengen. Inom

denna del finnas 14 slussar, vartill kommer ytterligare en sluss vid Brokind,

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 144. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

Departe

mtnis
chefen.

beläget vid sjön Järnlundens utlopp i sjön Lilla Rengen. Kanalens minsta

vattendjup vid lågvatten är 1.48 m och dess minsta bottenbredd 5.34 m. Den

nedersta slussen, vid Nykvarn, överensstämmer till storleken med slussarna i

Göta kanal. Övriga slussar, som äro mindre, hava en effektiv längd av 25.5

m, bredd av 4.90 m och tröskeldjup av 1.48 m.

Styrelsen anför härefter, att kanalföretaget på goda grunder ursprungligen

ansetts fullt räntabelt. Det för statslånet stipulerade villkoret, att kanalen

skulle tillfalla staten, därest betalningsskyldigheten för lånet icke av bolaget

fullgjordes, torde därför — såvitt vid tiden för lånets beviljande kunnat bedömas

— i och för sig måst hava ansetts utgöra betryggande säkerhet för

lånet. Såsom förhållandena numera gestaltat sig, vore frågan örn statens

övertagande av kanalen dock uppenbarligen icke längre aktuell. Därest kanalen

icke kunde drivas såsom ett enskilt eller kommunalt företag, torde

densammas nedläggande därför få anses såsom enda alternativ.

örn orsaken till kanaltrafikens nedgång och om behovet av kanalen anför

styrelsen:

Den genomgripande utveckling inom kommunikationsområdet, som ägt

rum sedan tiden för kanalens utförande och varmed man tidigare knappast

kunnat räkna, har medfört allvarliga konsekvenser med avseende på företagets

bärighet. Den viktigaste faktorn härvid torde hava varit tillkomsten

av den med kanalen jämnlöpande järnvägen, på grund av vilken kanalföretaget

successivt förlorat en betydande del av sin förutvarande trafik. I och

med att en förbättring genomföres av vägnätet inom kanalens trafikområde,

kommer konkurrensen om trafiken självfallet att ytterligare skärpas. Vägnätet

är emellertid ännu ej av beskaffenhet att lämpligen kunna upptaga den

tyngre trafik — väsentligen omfattande skogsprodukter och andra slag av

byggnadsmaterialier — som alltjämt framgår å kanalen. Därest kanaltrafiken

redan nu skulle nedläggas, komme detta därför att medföra ökade kostnader

för underhållet av vägnätet. Överhuvud taget får man räkna med,

att kanaltrafikens nedläggande vid nuvarande tidpunkt komme att medföra

allvarliga konsekvenser för de näringsidkare, vilkas verksamhet med avseende

på förekommande godstransporter alltjämt är inställd på tillgången

till kanalen. Kanalens betydelse ur turistsynpunkt torde även förtjäna beaktande.

Med hänsyn till anförda omständigheter får det anses vara ett allmänt

intresse, att kanalen åtminstone tills vidare bevaras. Särskilt inom de av

kanalen berörda landskommunerna utgör detta även ett allmänt önskemål.

Under för handen varande förhållanden synes därför den av riksgäldsfuilmäktige

föreslagna lösningen av förevarande kanalfråga vara den bästa

möjliga.

I detta sammanhang förtjänar framhållas, att kanalens nedläggande i och

för sig kommer att medföra vissa kostnader bl. a. för sådana åtgärder, som

därvid måste vidtagas beträffande de egentliga kanalbyggnaderna med därtill

hörande slussar. Någon beräkning av dessa kostnader föreligger ej för

närvarande. Åtminstone den väsentliga delen därav bör dock kunna täckas

med dels vad som kommer att återstå av reparationsfonden, dels kanalbolagets

övriga realiserbara tillgångar.

Ifrågavarande trafikled, som har en längd av omkring 8 mil, sträcker sig

från sjön Roxen till de vid sjön Åsundens södra ände belägna orterna Horn

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. ]\Iaj:ts proposition nr 144.

11

och Hycklinge. Den följer de segelbara delarna av Stångån samt sjöarna

Erlången, Stora och Lilla Rengen, Järnlunden och Åsunden. Trafikleden,

som endast delvis är kanaliserad, har i sin helhet fått benämningen Kinda

kanal.

Den första delen av kanalen, från Stora Rengen till Åsunden, utfördes av

Kinda sjösänknings- och båtledsbolag under åren 1855—1863 i samband

nied sänkning av dessa sjöar samt Lilla Rengen och Järnlunden. Till nämnda

företag beviljade rikets ständer ett låneunderstöd, av vilket 38,400 riksdaler

riksmynt avsågo kanalen.

För lcanalisering av Stångån från Linköpings hamn vid Nykvarn till Stora

Rengen beviljade ständerna vid 1862 och 1863 års riksdag till det vid denna

tid bildade Kinda kanals aktiebolag ett statsunderstöd av 875,000 riksdaler

riksmynt, varav hälften såsom lån. Såsom villkor för medlens utbetalning

upptogs bland annat, att bolaget skulle för all framtid underhålla båt- och

kanalleden samt att örn denna icke underhölles eller betalningsskyldigheten

för det erhållna lånet icke av bolaget fullgjordes, leden skulle tillfalla staten

utan rätt för aktieägarna att av det allmänna erhålla ersättning för lämnade

förskott. Därjämte beviljade Kungl. Majit sedermera ett understöd från

handels- och sjöfartsfonden av 50,000 riksdaler riksmynt, varav hälften såsom

lån.

Är 1864 överfördes äganderätten till kanaldelen mellan Stora Rengen och

Åsunden från det äldre bolaget till Kinda kanals aktiebolag. Kanalens nedersta

del från Stångs- och Nykvarnarna till Roxen mottogs år 1870 av

nämnda bolag till framtida underhåll, vilket underhåll sedermera återtagits

av staden.

Såsom säkerhet för bolagets skuld till staten föreligger en av bolaget utfärdad

skuldförbindelse å 437,500 kronor, å vilket belopp årligen skulle erläggas

ränta och amortering. Ända fram till början av 1900-talet gäldades

också föreskrivna annuiteter å skulden. År 1902 uppgick sålunda skulden

till omkring 325,500 kronor. På grund av den genomgripande utveckling på

kommunikationsväsendets område, som skett efter kanalens tillkomst genom

järnvägs- och landsvägsnätets utbyggnad, har emellertid sedermera företagets

rörelse avsevärt nedgått och därmed också dess ekonomiska bärighet.

Efter år 1902 hava sålunda endast smärre inbetalningar å statslånet

kunnat äga rum. Genom upplupna räntor från och med år 1908 har kanalbolagets

skuld till staten den 30 juni 1938 vuxit till omkring 623,200 kronor.

I bolagsordningen för bolaget stadgas bland annat, att för större reparationer

skulle till en reparationsfond årligen avsättas minst 1,600 kronor, som

skulle förräntas och förökas med räntans läggande till kapitalet, till dess

fonden vuxit till 100,000 kronor. Fondens medel voro vid 1934 års utgång

bokförda till 100,000 kronor och placerade i svenska statens, Sveriges allmänna

hypoteksbanks oell konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer

till ett nominellt belopp av omkring 101,700 kronor.

Med anledning av bolagets oförmåga ali fullgöra sina ekonomiska förpliktelser

gentemot staten fördes under åren 1933—1935 mellan riksgälds
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

kontoret oell Linköpings stad underhandlingar om stadens övertagande av

kanalen. Då dessa icke ledde till något resultat, försattes kanalbolaget på

riksgäldsfullmäktiges begäran i konkurs den 10 februari 1930. Kanaldriften

har emellertid på grund av det starka intresse för kanalens fortsatta

drift, som förmärkts i de av kanalen berörda trakterna, tillsvidare uppehållits

av konkursboet. Under denna tid hava med de i saken intresserade parterna

förts förhandlingar i syfte att tills vidare bevara kanalen såsom farled.

Efter långvariga förhandlingar hava parterna kunnat enas örn en plan för

lösning av den föreliggande frågan. Med hänsyn till statens fordran hos bolaget

erfordras emellertid för planens genomförande medverkan från statens

sida.

Enligt planen skulle ett nytt aktiebolag bildas för inköp av kanalen med

undantag av Nykvarns och Tannefors slussar. Bolagets aktiekapital, som

skulle utgöra lägst 30.000 kronor, har förutsatts skola tecknas av Göta kanalbolag

med 5,000 kronor samt av de av kanalen berörda kommunerna med

25.000 kronor, varav 10,000 kronor av Linköpings stad och 15,000 kronor av

landskommunerna. Nykvarns och Tannefors slussar skulle däremot försäljas

till Linköpings stad, som emellertid skulle utarrendera slussarna till det nya

bolaget, därvid förutsatts, att någon arrendeavgift icke skulle utgå. Köpeskillingen

för kanalen nied undantag av nyssnämnda slussar skulle utgöra

200.000 kronor, vilket ungefär motsvarar kanalföretagets tillgångar enligt

konkursbouppteckningen, och .skulle gäldas genom en å samma belopp utfärdad

revers till riksgäldskontoret. Reversen skulle vara räntefri och förfalla

till betalning först vid den tidpunkt, då det nya bolaget eventuellt träder i

likvidation eller försättes i konkurs eller kanaldriften nedlägges eller bolaget

utan riksgäldskontorets medgivande avyttrar någon till bolaget överlåten

fast egendom. Såsom säkerhet för denna statens fordran skall bolaget pantsätta

av de reparationsfonden tillhöriga obligationerna sådana till ett nominellt

belopp av 62,100 kronor. Köpeskillingen för Nykvarns och Tannefors slussar

skulle utgöra 85,000 kronor, av vilket belopp 35,400 kronor skulle anses

guldna genom det utlägg, som Linköpings stad fått vidkännas i anledning av

det år 1935 inträffade raset vid Nykvarn, och återstoden med tillägg av 4,000

kronor, avseende stadens bidrag till kostnaderna i anledning av driftens

uppehållande under konkursen, erläggas med en revers till riksgäldskontoret

å 53,600 kronor, vilken skulle vara räntefri och förfalla till betalning först

vid den tidpunkt, då dliften å kanalen helt eller till väsentlig del nedlades.

I anslutning till denna plan hava upprättats förslag till två köpekontrakt,

vilka icke skulle vara för vederbörande parter bindande med mindre än att

desamma godkännas av Kungl. Majit. Beträffande de närmare villkoren i

kontrakten torde jag få hänvisa till förutom handlingarna den i det föregående

lämnade redogörelsen.

Såsom förut anförts är staten sedan bolaget numera råkat på obestånd

berättigad att övertaga kanalen med vad därtill hör. Med hänsyn till att

trafiken numera nedgått så avsevärt, att driften på längre sikt ej längre torde

bära sig, saknar kanalen affärsvärde. Någon ekonomisk fördel för staten

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

att övertaga driften kan sålunda ej föreligga. Ej heller kan kanalen sägas

äga en allmän betydelse av sådan omfattning, att denna kan motivera, att

staten, oavsett att driften kan förväntas medföra förlust, övertager kanalrörelsen.

Därest kanalen överlätes på staten, skulle staten emellertid genom

försäljning av kanalfastigheten kunna tillgodogöra sig det värde, som denna

äger. Även om en dylik åtgärd ur synpunkten att erhålla mesta möjliga

täckning för statens fordran måhända skulle utgöra den för staten ekonomiskt

fördelaktigaste lösningen av problemet, anser jag mig ändock icke böra

förorda densamma. Såsom av redogörelsen framgår finnes nämligen i de av

kanalen närmast berörda kommunerna ett mycket livligt intresse för kanalens

upprätthållande. Detta toi-dc sammanhänga med, bland annat, att vägarna

inom kanalens trafikområde icke äro av den beskaffenhet, att de ännu

kunna upptaga den tyngre trafik — enligt uppgift väsentligen omfattande

skogsprodukter och olika slag av byggnadsmateriel — som alltjämt framgår

i kanalen. Ett nedläggande av kanaldriften vid nuvarande tidpunkt skulle

därför komma att medföra allvarliga konsekvenser för de näringsidkare, vilkas

verksamhet med avseende å godstransporter alltjämt är inriktad på tillgången

till kanalen. Med hänsyn till nu anförda förhållanden anser jag staten

icke böra undandraga sig att medverka till realiserandet av den plan, som nu

framlagts för att tillsvidare bevara kanalen såsom trafikled. De närmare detaljerna

i denna plan sådana de utformats i de förutnämnda, under medverkan

av riksgäldskontoret uppgjorda förslagen till köpekontrakt, hava i stort

sett icke givit mig anledning till erinran. Vid dylikt förhållande och då enligt

vad jag inhämtat stadsfullmäktiges i Linköping beslut örn, bland annat,

aktieteckning i det tillämnade kanalbolaget numera vunnit laga kraft, vill jag

i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrka, att proposition avlåtes

till riksdagen med hemställan örn bemyndigande för Kungl. Maj: t att

godkänna försäljning av den Kinda kanals aktiebolags konkursbo tillhöriga

egendomen på i huvudsak de villkor, som i det föregående angivits.

I samband med kanalens försäljning torde statens kapitalfordran hos det nuvarande

kanalbolaget i den mån den ej täckes av de nya skuldförbindelser,

som skola avlämnas till riksgäldskontoret, böra bliva föremål för reglering

över fonden för oreglerade kapitahnedelsförluster.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit godkänna försäljning av den

Kinda kanals aktiebolags konkursbo tillhöriga egendomen på

i huvudsak de i det föregående angivna grunderna.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Bihang till riksdagens protokoll 1039. 1 sand. Nr 144.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående försäljning av Kinda kanal m. m. a1 i texten
  2. SU 1939:113 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Kinda kanal m. m. s. 1 i texten