Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch konditoriarbete m. rn
1939-03-10 · 37 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 35 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:146, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch konditoriarbete m. rn
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
1
Nr 146.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändring i vissa delar av lagen den 16
maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande
tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete
m. rn.; given Stockholms slott den 10 mars
1939.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed
dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat
förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr
139) örn vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch
konditoriarbete,
dels ock inhämta riksdagens yttrande beträffande ett å den internationella
arbetsorganisationens konferens år 1925 antaget förslag till konvention angående
nattarbete i bagerier.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Albert Forslund.
Bihang till riksdagens protokoll 1931). 1 sami. Nr 146.
484 37
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139)
om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och kouditoriarbete.
Härigenom förordnas, att 1, 2, 6, 7 och 8 §§ lagen den 16 maj 1930 örn
vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i
samma lag skall införas en ny paragraf, betecknad såsom 9 §, av den lydelse
som av det följande framgår:
1 §''
Arbete för tillverkning av bageri- eller konditorivaror må icke bedrivas å
sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och klockan 6
förmiddagen å söckendag. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning
å tillverkning för eget hushåll, vilken bedrives utan biträde av annan än
medlem av hushållet.
Örn arbete —--jämförligt bakverk.
2 §.
Utan hinder---------—----------
------8 eftermiddagen;
d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag meller klockan 4 och
klockan 6 förmiddagen;
e) uppeldning utföras---må bedrivas;
f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera på varandra
följande sön- och helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl
mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat arbete mellan
klockan 3 och klockan 6 förmiddagen.
6§-
Bedriver innehavare av företag, som i denna lag avses, arbete i strid mot
stadgande i lagen eller mot föreskrift, som utfärdats med stöd av sådant
stadgande, straffes med dagsböter. Har till arbetet använts person under
aderton år vare den, som har vårdnaden örn sådan person, där användandet
skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och med fem till
och med femtio kronor.
7 §•
Därest innehavare av företag, som i denna lag avses, försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet, varom stadgats i 4 § tredje stycket, eller skyldighet,
som är föreskriven i 5 § andra stycket, straffes med dagsböter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
3
8 §•
Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol, där
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes,
vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
9§-
Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad
i denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.
4
Kungl. Majus proposition nr 146.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
ä Stockholms slott den 17 februari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Forslund,
Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med ministern för utrike^ ärendena och
chefen för justitiedepartementet anmäler, chefen för socialdepartementet, statsrådet
Forslund, fråga örn ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139)
om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och
konditoriarbete samt anför:
Gällande bestämmelser.
Enligt 1 § första stycket i lagen örn vissa inskränkningar beträffande tiden
för förläggande av bageri- och konditoriarbete — i det följande benämnd
bagerilagen — må arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror
icke bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen
och klockan 5 förmiddagen å söckendag. Yad sålunda stadgats äger
dock icke tillämpning å rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make
och hemmavarande barn.
2 § innehåller, uppräknade under a)—f), vissa undantagsbestämmelser.
Utan hinder av vad i 1 § är stadgat får sålunda, enligt stadgande under a), i
bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av varor, vid vilkas framställning
jäst icke användes, utföras sön- eller helgdag under högst tre timmar
mellan klockan 6 förmiddagen och klockan 6 eftermiddagen. Vidare får, enligt
föreskrift under d), uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan
klockan 3.30 och klockan 5 förmiddagen samt, enligt stadgande under f), under
natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera på varandra följande
sön- och helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl mellan klockan
2 och klockan 3.30 förmiddagen och annat arbete mellan klockan 3 och klockan
5 förmiddagen.
Härutöver må nämnas, att även i 3 § vissa undantag medgivas från bestämmelserna
i 1 § såvitt angår arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd.
Jämlikt 4 § kunna i vissa fall ytterligare avvikelser från reglerna i 1 § medgivas
av vederbörande yrkesinspektör samt av yrkesinspektionens chefsmyndighet
(riksförsäkringsanstalten). Tillsyn å efterlevnaden av lagen utövas järn
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
likt 5 § av yrkesinspektionens befattningshavare. Överträdelse av stadgande
i lagen eller av föreskrift, som utfärdats med stöd av sådant stadgande, är
enligt 6 § belagd med bötesstraff.
I förevarande sammanhang må erinras därom, att lagen den 30 maj 1919
örn begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse —
butikstängningslagen — i sin 1 § stadgar som allmän regel, att handelsbod å
söckendag ej får hållas öppen för allmänheten före klockan 8 förmiddagen.
Bod, där handel idkas med, bland annat,, bageri- och konditorivaror, får dock
för försäljning enbart av dylika varor öppnas en timme tidigare. För försäljning
av enbart sådana livsmedel, som angivas i 1 § — bland annat bageri- och
konditorivaror — får bod hållas öppen å sön- och helgdagar mellan klockan 7
och klockan 10 förmiddagen.
I den mån sådant påkallas av särskilt förhållande inom viss kommun, må
tiden för öppethållande i viss utsträckning bestämmas annorlunda än nyss
nämnts (3 §). Sålunda kan, bland annat, beträffande söckendag nämnda tid
utsträckas för stad eller köping med högst en timme och för annan kommun
med högst två timmar på morgonen. Såvitt angår sön- eller helgdag kan den
för öppethållande medgivna tiden utsträckas att omfatta även tiden mellan
klockan 10 och klockan 11 förmiddagen samt högst två timmar å tid efter
klockan 1 eftermiddagen. Beslut örn bestämmelse enligt 3 § fattas av den
myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt. Beslutet skall underställas
länsstyrelsen (5 §), som äger att oförändrat fastställa eller ock ogilla detsamma
(6 §).
Inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga — arbetstidsutredningen
angående affärs- och kontorsanställda —- hava med betänkande den 31 december
1937 (statens offentliga utredningar 1937:55) framlagt förslag till, bland
annat, lag örn tiden för idkande av detaljhandel och viss annan rörelse
(butikstängningslag).
På grundval av nämnda betänkande och däröver avgivna yttranden har
inom socialdepartementet upprättats förslag till, bland annat, ny butikstängningslag,
över vilket förslag Kungl. Maj:t den 27 januari 1939 beslutat inhämta
lagrådets utlåtande. Enligt sistnämnda förslag skall butik som regel
få liksom hittills hållas öppen för allmänheten å söckendag från klockan 8
förmiddagen. Å sön- och helgdagar skall butik, där handel idkas huvudsakligen
med bageri- och konditorivaror jämte vissa andra uppräknade varor, få
hållas öppen för allmänheten mellan klockan 8 och klockan 10 förmiddagen.
Genom kommunala beslut skall tiden för öppethållandet kunna helt eller delvis
förläggas till annan del av dygnet än enligt huvudreglerna. Vidare kan genom
sådana beslut utsträckning av den vanliga affärstiden få medgivas bland annat
därutinnan, att butik, där handel idkas huvudsakligen med bageri- och konditorivaror
jämte vissa andra uppräknade varor, å söckendag skall få hållas
öppen mellan klockan 7 och klockan 8 förmiddagen. Under vissa förutsättningar
skall polismyndighet äga meddela näringsidkare tillstånd att hålla
butik öppen å tid, då sådant eljest icke är förenligt med bestämmelserna i den
föreslagna lagen. Enligt förslaget skall lagen emellertid icke äga tillämpning
6
Kungl. Majlis proposition nr 146.
å, bland annat, försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband
nied ordnad restaurang-, kafé- eller konditorirörelse, såframt därvid till avhämtning
eller försändning icke försäljas andra varor än lagad mat, bagerioeh
konditorivaror, alkoholfria drycker eller tryckta skrifter.
Utlåtande från lagrådet föreligger ännu icke.
Historik.
I arbetstidskommitténs betänkande den 22 november 1918 med förslag till
lag i förevarande ämne föreslogs (i 1 §), att arbete för tillverkning till avsalu arbagén-
eller konditorivaror icke skulle få bedrivas å sön- eller helgdag eller
å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och klockan 6 förmiddagen å söckendag.
Förbud mot natt- och söndagsarbete av ifrågavarande art gällde sålunda alla,
såväl arbetare som arbetsgivare och hans familjemedlemmar. Kommittén förklarade
i sin motivering, att denna vidsträckta tillämplighet stred mot den princip,
som i regel gällde i fråga örn arbetarskyddslagstiftningen och som från
dennas tillämpning undantog arbetsgivaren jämte medlemmarna av hans
familj. Kommittén hade emellertid på yrkande från såväl arbetsgivar- som
arbetarhåll funnit sig med hänsyn till konkurrensen olika bageriföretag
emellan nödgad rikta förbudet mot själva arbetet, oavsett av vem det verkställdes.
— I 2 § av kommitténs förslag funnos upptagna vissa undantag från bestämmelserna
i 1 §, bland annat att arbete för tillverkning av konditorivaror
skulle få äga rum under högst tre timmar å sön- och helgdagar. Kommittén
anförde, att dylika varor, vilka hade särskilt stor avsättning å sön- och helgdagar,
visserligen i väsentlig mån kunde tillverkas under närmast föregående
dag, men att färdigställandet av dem i stor utsträckning ej lämpligen läte
sig göra så långt förut. Därtill komme, att avsättningen av vissa av här ifrågavarande
varor vore i hög grad beroende av väderleken, varför det för näringsidkarna
vore av betydelse att, efter som väderleken tedde sig, kunna i någon
män variera storleken av den för dagens konsumtion avsedda varumängden.
En arbetstid av tre timmar hade synts kommittén tillfyllestgörande, men
hade, då inom vissa slag av företag arbete borde förrättas på morgonen och
inom andra först framåt eftermiddagen, för arbetstidens förläggning ansetts
böra utmätas en ganska vid tidrymd, nämligen mellan klockan 6 förmiddagen
och klockan 6 eftermiddagen.
Förslag till lagstiftning i ämnet framlades genom proposition (nr 339) för
1919 års lagtima riksdag. Genom olika beslut i kamrarna förföll emellertid
frågan.
Vid urtima riksdagen 1919 framlades ånyo förslag till bagerilag (proposition
nr 5). Däri föreslogs, bland annat, att arbete för tillverkning till avsalu
av bageri- eller konditorivaror icke skulle få bedrivas å tid mellan klockan 8
eftermiddagen och klockan 6 förmiddagen å söckendag. I bageri- och konditorirörelse
skulle emellertid arbete för tillverkning av konditorivaror få utföras
å sön- och helgdag under högst tre timmar mellan klockan 6 förmiddagen
och klockan 6 eftermiddagen [2 § a) ]. Uppeldning och deggörning
7
Kungl. Majus proposition nr 146.
skulle få utföras å söckendag i allmänhet mellan klockan 4 och klockan
6 förmiddagen [2 § d)] samt under natten till söckendag, som närmast
föreginge två eller flera på varandra följande sön- eller helgdagar, jämväl
mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen [2 § f) ]. Under natten till
sådan söckendag, som sist nämnts, skulle annat arbete få utföras mellan
klockan 3 och klockan 6 förmiddagen. Propositionen innehöll icke undantag
för s. k. familjebagerier, d. v. s. sådana, i vilka förutom innehavaren allenast
dennes make och hemmavarande barn sysselsättas. — Andra särskilda utskottet
(utlåtande nr 3) tillstyrkte propositionen. Reservationsvis yrkades,
bland annat, bifall till ett i väckt motion (II: 14) framlagt förslag, att lagen
icke skulle äga tillämpning å familj ebagerierna. Riksdagen biföll nämnda
reservation. Lag i ämnet i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades
den 17 oktober 1919 (nr 653) med giltighetstid till och med den 31
december 1923.
Vid 1922 års riksdag väcktes i motion (II: 67) förslag bland annat därom,
att undantaget för familj ebagerierna skulle uteslutas ur lagen, att begynnelsetiden
för det egentliga bageriarbetet skulle tillbakaflyttas från klockan 6 till
klockan 4 förmiddagen samt att de i 2 § under d) och f) bestämda tiderna
skulle tillbakaflyttas två timmar. På hemställan av andra lagutskottet ( utlåtande
nr 17) avslog riksdagen motionen.
På förslag av Kungl. Maj:t (proposition nr 88) förlängdes år 1923 bagerilagens
giltighetstid till och med den 31 december 1926, utan att därvid ändring
i lagens innehåll vidtogs.
Å den internationella arbetsorganisationens konferens i Genéve år 1925
antogs ett förslag till konvention angående nattarbete i bagerier. Svensk
översättning av detta konventionsförslag torde få fogas såsom bilaga (Bilaga
B) till statsrådsprotokollet i detta ärende.
I förevarande sammanhang finner jag mig böra redogöra för en jämförelse
mellan gällande svensk lag och konventionen.
Gällande svensk lag är på det hela taget av betydligt strängare innehåll
än konventionen. Konventionen angives visserligen äga tillämpning å all
slags tillverkning av bröd eller konditorivaror utan hänsyn till syftet därmed,
under det att lagen allenast avser tillverkning till avsalu, men då hushållstillverkning,
bedriven av hushållets medlemmar, är undantagen enligt konventionen,
skulle konventionens överskjutande tillämpning väsentligen komma
att avse truppförband, sjuk- och fattigvårdsanstalter m. fl. dylika institutioner,
för vilka ett förbud mot nattarbete sannolikt har mycket ringa betydelse. —
Beträffande tillämpningsområdet kan för övrigt anmärkas, att lagen har avseende
å tillverkning ej blott av produkter, framställda av mjöl — till vilka
konventionen inskränker sig — utan även av andra konditorivaror. — Beträffande
förbudets innebörd är att märka, att konventionen endast riktar sig
mot nattarbete, under det att lagen därjämte förhindrar söndagsarbete. —
Den mest betydelsefulla skillnaden framträder emellertid vid jämförelse av
nattarbetsförbudets omfattning till tiden. I lagen stadgas förbud mot arbete,
med undantag för uppeldning och deggörning, mellan klockan 8 eftermid
-
8
Kungl. Majlis proposition nr 146.
dagen och klockan 5 förmiddagen, d. v. s. under nio timmar, medan konventionen
inskränker sig till att, med möjlighet till undantag bland annat för
förberedelse- och avslutningsarbeten, påbjuda en nattledighet av sju timmar
1 följd, vilken ledighet skall i sig innefatta tiden mellan klockan 11 eftermiddagen
och 5 förmiddagen eller under vissa betingelser mellan klockan 10 eftermiddagen
och 4 förmiddagen. —- I ett avseende är emellertid konventionen
strängare än lagen, nämligen däri, att nattarbetsförbudet enligt konventionen
omfattar såväl arbetare som arbetsgivare, vilka taga del i den uti konventionen
åsyftade tillverkningen (med undantag allenast för tillverkning, som bedrives
av medlemmar i ett och samma hushåll för deras egen förbrukning), under det
att från lagens tillämpning äro undantagna sådana rörelser, som bedrivas utan
biträde av annan än make och hemmavarande barn. — Medgivanden i bagerilagen
beträffande tillverkningen av spis- och knäckebröd täckas av konventionens
undantag för tillverkning i stort av »biscuits» (torkat bröd), vilken betecknings
innebörd de olika staterna hava rätt att bestämma. Jämväl övriga
undantag i bagerilagen beträffande nattarbetsförbudet synas kunna upprätthållas
med stöd av bestämmelser i konventionen.
I detta sammanhang må jämväl omnämnas, att 1925 års konvention, vilken
icke ratificerats av Sverige, intill den 1 januari 1939 ratificerats av elva stater,
nämligen Bulgarien, Chile, Colombia, Estland, Finland, Irland, Kuba, Luxemburg,
Nicaragua, Spanien och Uruguay. Förslag örn ratifikation hava framlagts
i Frankrike, Lettland, Polen, Rumänien och Tjeckoslovakien.
På uppdrag av Kungl. Maj:t verkställdes under år 1925 utredning av socialstyrelsen
i samråd med kommerskollegium rörande verkningarna av bagerilagen.
Resultatet därav framlades den 26 november 1925 i betänkande med
förslag till reviderad lag örn vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete. En redogörelse för utredningen har
lämnats i publikationen »Statistiska undersökningar angående åttatimmarslagens
och bagerilagens verkningar» (statens offentliga utredningar 1925:45).
—■ Socialstyrelsen föreslog två förändringar i avseende å lagens tillämpningsområde,
nämligen, i syfte att möjliggöra ratifikation av 1925 års konvention,
uteslutande i 1 § av orden »till avsalu» ävensom ersättande av undantaget för
familj ebagerier med ett undantag för tillverkning för hushållsbruk, vilken
bedreves utan biträde av annan än medlem av hushållet. I fråga örn nattarbetsförbudet
föreslog socialstyrelsen, att förbudet skulle inskränkas till att avse
tiden klockan 8 eftermiddagen—5 förmiddagen. Beträffande tiden för uppeldning
och deggörning föreslogs i 2 § d) klockan 4—5 förmiddagen och i
2 § f) klockan 2—4 förmiddagen samt beträffande annat arbete i 2 § f) klockan
3—5 förmiddagen. Uttrycket »konditorivaror» i 2 § a) föreslogs utbytt
mot »varor, vid vilkas framställning jäst icke användes».
För 1926 års riksdag framlades i proposition (nr 72) förslag till
definitiv lag i ämnet. Däri upptogos, bland annat, de ändringar i avseende
å lagens tillämpningsområde samt i fråga om lydelsen av 2 § a),
vilka socialstyrelsen föreslagit, men bibehöllos däremot då gällande tidsbe
-
Kungl. Majus proposition nr 146. 9
stämmelser rörande nattarbetsförbudet. Tillika föreslogs införande av ett nytt
stadgande, betecknat som 9 §, vari med hänsyn därtill att orden »till avsalu»
skulle uteslutas ur 1 § föreskrevs, att beträffande verksamhet, som bedreves av
staten eller kommun, vad i lagen vore stadgat angående arbetsgivare skulle
gälla arbetsföreståndaren.
Efter genomförande av de sålunda föreslagna ändringarna skulle svensk
lagstiftning icke utgöra hinder för ratifikation av 1925 års konvention.
Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och i anledning därav
väckta motioner (1:262 och 265, 11:386 och 390), föreslog i utlåtande nr 21,
såvitt i förevarande sammanhang är av intresse, att lagen fortfarande skulle
hava provisorisk karaktär och gälla till och med den 31 december 1930, att
orden »till avsalu» samt undantaget beträffande familjebagerierna skulle bibehållas
i 1 §, att den föreslagna ändringen av 2 § a) skulle vidtagas, att begynnelsetiden
för det egentliga bageriarbetet skulle ändras från klockan
6 förmiddagen till klockan 5 förmiddagen, att den i 2 § d) angivna tiden
skulle tillbakaflyttas en halv timme till klockan 3.30 förmiddagen, att
2 § f) skulle undergå erforderlig jämkning samt att den föreslagna 9 §
icke skulle upptagas i lagen. Reservation anfördes dels av tre ledamöter,
som yrkade avslag å propositionen, dels ock av sju ledamöter, vilka
hemställde örn bifall till densamma. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Lag i ämnet i enlighet med riksdagens beslut utfärdades därefter den 4 juni
1926 (nr 163).
Vid 1926 års riksdag inhämtades jämväl genom proposition (nr 118) riksdagens
yttrande angående vissa beslut, som fattats av den internationella
arbetsorganisationens konferens år 1925. Beträffande förslaget till konvention
angående nattarbete i bagerier anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Möller, till statsrådsprotokollet, bland annat, att internationella arbetsbyråns
styrelse vidtagit en åtgärd, som syntes vara av beskaffenhet att påkalla
en avvaktande hållning till spörsmålet örn det ifrågavarande konventionsförslagets
ratifikation från Sveriges sida. Vid nämnda styrelses sammanträde
den 28—30 januari 1926 hade styrelsen nämligen, i anledning av ett utav
arbetsgivarrepresentanterna inom styrelsen framställt förslag, beslutit att
genom nationernas förbunds råd till den fasta mellanfolkliga domstolen hänskjuta
frågan, huruvida internationella arbetsorganisationen ägde befogenhet
att utarbeta och föreslå regler, som, i och för tillförsäkrande av skydd åt vissa
lönarbetare, samtidigt och vid sidan härav hade avseende på arbetsgivares
personliga arbete. Av den överläggning inom arbetsbyråns styrelse, som föregick
nyssnämnda beslut, hade framgått, att förslaget örn hänvändelse till den
mellanfolkliga domstolen i första hand föranletts av de inskränkande bestäm
melser angående arbetsgivares eget arbete, som innefattades i det förslag till
konvention angående nattarbete i bagerier, varom vore fråga.
I det läge, som sålunda inträtt, syntes resultatet av den gjorda hänvän
delsen böra avvaktas, innan frågan örn konventionsförslagets ratifikation upptoges
till avgörande. — Riksdagen anmälde (skrivelse nr 247), att riksdagen för
sin del funnit, att Sverige för det dåvarande icke borde biträda konventionen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
I utlåtande den 23 juli 1926 förklarade den fasta mellanfolkliga domstolen,
att den vore av den uppfattningen, att internationella arbetsorganisationen
ägde befogenhet att beträffande arbetarskyddslagstiftning utarbeta och föreslå
regler, som hade avseende jämväl å arbetsgivarens personliga arbete.
Vid 1930 års riksdag föreslogs i proposition (nr 32) fortsatt giltighet för
bagerilagen till och med den 31 december 1933. I anledning av propositionen
väcktes i två likalydande motioner (I: 235 [av nuvarande handelsministern
m. fl.] och 11:391 [av nuvarande statsministern m. fl.]) förslag om antagande
av definitiv lag i ämnet. I motionerna föreslogos även ändringar i materiellt
hänseende i överensstämmelse med innehållet i det lagförslag, som genom
propositionen nr 72 framlades för 1926 års riksdag.
Andra lagutskottet tillstyrkte (utlåtande nr 16) antagande av definitiv lag,
som dock borde givas samma innehåll i materiellt hänseende som den då
gällande provisoriska lagen. Reservationer anfördes av, bland andra, fem ledamöter,
vilka yrkade bifall till motionerna. Riksdagen anslöt sig till utskottets
uppfattning. — Lag i ämnet utfärdades därefter av Kungl. Maj:t den 16 maj
1930 (nu gällande lag).
I likalydande motioner (1:178 och II: 345) föreslogs vid 1935 års riksdag,
att riksdagen måtte besluta, att undantagsbestämmelsen rörande familj ebagerierna
skulle utgå ur 1 § bagerilagen.
Andra lagutskottet hemställde, efter att hava inhämtat yttranden över
motionerna av socialstyrelsen, kommerskollegium, Sveriges bageriidkareförening,
Stockholms bageriindustriförening och svenska livsmedelsarbetareförbundet,
i utlåtande nr 24, att motionerna icke skulle föranleda till någon
riksdagens åtgärd. I reservation av sju ledamöter yrkades, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa
utredning rörande förutsättningarna för genomförande av sådan ändring
av bagerilagen, att lagen bleve tillämplig på alla bagerier, vilka tillverkade
bröd till avsalu, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning. —- Första kammaren biföll utskottets hemställan, under
det att andra kammaren biföll reservationen.
Vid 1936 års riksdag framställdes i likalydande motioner (I: 75 och II: 185)
samma yrkande som i den nyssnämnda reservationen vid 1935 års riksdag.
I utlåtande nr 16 hemställde andra lagutskottet, att motionerna icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd. Reservation med yrkande om bifall
till motionsyrkandena avgavs av fem ledamöter. —- Riksdagen biföll utskottets
hemställan.
I motion (II: 113) vid 1937 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte besluta
dels ändring av 1 § bagerilagen på det sätt, att bageriarbete icke skulle
få utföras å söckendagar mellan klockan 8 eftermiddagen och 6 förmiddagen
samt att undantagsstadgandet beträffande familj ebagerier skulle utgå, dels
ock ändring av 2 § d) därhän, att uppeldning och deggörning skulle få utföras
å söckendag mellan klockan 4 och 6 förmiddagen.
Andra lagutskottet lämnade i utlåtande (nr 45) över motionen redogörelse
11
Kungl. Maj:ls proposition nr 146.
för de till utskottet vid 1935 års riksdag avgivna yttrandena ävensom för innehållet
i gällande kollektivavtal inom bagerifacket samt anförde därjämte, bland
annat:
Vid sin behandling av ifrågavarande ärende hade utskottet kommit till den
uppfattningen, att tiden nu vore inne att verkställa en allsidig och grundlig
undersökning av bagerilagens verkningar i olika hänseenden, varefter en förutsättningslös
översyn av de olika bestämmelserna i bagerilagen borde komma
till stånd. Vid en sådan utredning komme givetvis de synpunkter, som framförts
i de ovan omförmälda yttrandena till andra lagutskottet vid 1935 års
riksdag, att bliva föremål för ingående överväganden. I anledning av vissa
uttalanden i de av kommerskollegium och ovannämnda arbetsgivareorganisationer
avgivna yttrandena ville utskottet framhålla, att det torde finnas anledning
antaga, att avskaffandet av bagerilagen skulle kunna leda till att de
större bageriföretagen genom sina möjligheter att anordna skiftarbete och sina
överlägsna resurser i fråga örn maskinell utrustning i avsevärd utsträckning
konkurrerade ut de mindre företagen från marknaden.
Vid ifrågavarande undersökning måste synnerlig uppmärksamhet ägnas
familjebagerierna, vilkas förekomst, arbetstider, hygieniska, förhållanden och
betydelse i olika hänseenden i görligaste mån borde klarläggas.
I fråga örn de i bagerilagen stadgade tiderna för bageriarbetets början å
morgnarna borde vid den av utskottet förordade utredningen uppmärksamhet
ägnas frågan, huruvida en framflyttning av dessa begynnelsetider kunde
äga rum. Det vore otvivelaktigt förenat med olägenheter i åtskilliga avseenden
för arbetarna att börja dagens arbete så tidigt som klockan 5 förmiddagen.
Den av utskottet lämnade redogörelsen för innehållet av gällande kollektivavtal
inom bagerifacket samt tillämpningen av dessa avtal syntes giva vid
handen, att den möjlighet att påbörja det egentliga bageriarbetet klockan 5
förmiddagen, som gällande lag erbjuder, i praktiken icke blivit till fullo utnyttjad.
Utskottet ville framhålla, att därest begynnelsetiderna för bageriarbetet
framflyttades utan att undantaget för familjebagerier slopades, dessas
konkurrenskraft skulle ytterligare ökas.
På hemställan av utskottet beslöt riksdagen (skrivelse nr 344) hos Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville föranstalta örn en allsidig och förutsätt
ningslös utredning angående bagerilagens verkningar samt för riksdagen framlägga
de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.
1937 års utredning rörande arbetsförhållandena inom bagerinäringen.
Sedan Kungl. Majit den 11 juni 1937 anbefallt socialstyrelsen att verkställa
den av riksdagen begärda utredningen, har socialstyrelsen efter fullgjort
uppdrag med skrivelse den 9 november 1937 framlagt förslag i ämnet.
Inledningsvis har i skrivelsen anförts, att, enär det för den anbefallda utredningen
i första hand erfordrats kännedom rörande de arbetsförhållanden, som
för närvarande vore rådande inom bagerinäringen, styrelsen gått i författning
örn att, efter samråd med representanter för vederbörande arbetsgivare- och
arbetareorganisationer, verkställa en statistisk undersökning rörande ifrågavarande
förhållanden. En preliminär redogörelse för huvudresultaten av denna
omfattande undersökning har bifogats socialstyrelsens skrivelse.
En utförligare bearbetning av materialet har sedermera i januari 1938 publicerats
i »Sveriges officiella statistik», avdelningen »socialstatistik» under
12
Kungl. Majlis proposition nr 146.
titeln »Undersökningar rörande vissa arbetstidsförhållanden inom bagerinäringen
samt hotell- och restaurangnäringen». Till nämnda publikation anhåller
jag att få hänvisa.
över socialstyrelsens skrivelse hava, efter remiss, yttranden avgivits av
kommerskollegium, Sveriges bageriidkareförening, Stockholms bageriindustriförening,
kooperativa förbundet och svenska livsmedelsarbetareförbundet.
Ett yttrande av Sveriges hantverksorganisation har fogats till kommerskollegiums
yttrande.
I socialstyrelsens skrivelse hava till besvarande upptagits tre huvudspörsmål,
nämligen frågorna huruvida
a) särskild arbetstidslagstiftning för bagerinäringen skall bibehållas,
b) tidpunkterna för arbetets början skola framflyttas, samt
c) undantaget för familjebagerierna skall upphävas.
Frågan om hagerilagens upphävande
Socialstyrelsen.
Styrelsen har anfört, att nattarbetets avskaffande otvivelaktigt medfört
vissa olägenheter för arbetsgivarna. Då en stor kvantitet bröd måste vara
färdig till försäljning vid en ganska tidig timme och dess tillverkning enligt
lagen ej finge börja förrän relativt sent, hade bagerierna blivit nödgade att
med olika medel forcera sitt morgonarbete. Vad åter anginge bageriarbetarna,
vore det uppenbart, att de måste högt värdera en lagstiftning, som avskaffat
deras nattarbete, samt önska att hålla den vid makt med den för dem gynnsammaste
innebörden, d. v. s. med möjligast sena tidpunkt för arbetets
början.
Beträffande motiveringarna till de motsatta uppfattningarna rörande nattarbetsförbudet
har styrelsen anfört:
Forceringen av morgonarbetet hade enligt arbetsgivaresidans uppfattning
krävt ökning av arbetsstyrkan, som senare på dagen ej kunnat fullt utnyttjas.
Med hänsyn till nämnda forcering hade man vidare i många fall funnit sig
nödgad att i ökad mån mekanisera driften och vidtaga andra tekniska förbätt
ringar. Jäst- och bränsleåtgången hade avsevärt ökats. Distributionen av brödet
från de större bagerierna till försäljningsställena, vilken numera måste sammanträngas
inom relativt korta tidsperioder, hade nödvändiggjort ökning av
antalet lastbilar och utkörare. Samtliga nu berörda omständigheter hade
föranlett ökade omkostnader och inverkat fördyrande på brödprisen. Dessutom
hade såväl den forcerade tillverkningen som den påskyndade distributionen
inverkat ofördelaktigt på brödets kvalitet. Såsom botemedel härför
hade också från vissa håll påyrkats bagerilagens upphävande.
Bageriarbetarna hade ej lämnat de av arbetsgivarna framhållna olägenheterna
obestridda och hade vidare framhållit, att dessa olägenheter numera
i stort sett kunde anses övervunna. Det tidigare inom bagerierna tillämpade
nattarbetet vore från social synpunkt att beteckna som ett svårt missförhållande,
vars återinförande i större eller mindre omfattning måste med ali
kraft förhindras.
Vid den utredning av bagerilagens verkningar, som verkställts år 1925,
hade kommerskollegium utfört en specialundersökning av lagstiftningens
Kungl. Majus proposition nr 146.
13
ekonomiska konsekvenser nied avseende å vissa bageriföretag. Någon dylik
undersökning hade icke nu blivit utförd. En av socialstyrelsen verkställd
enquéte rörande bagerilagens verkningar, beträffande vilken upplysningar
lämnats i den vid styrelsens skrivelse fogade redogörelsen, syntes styrelsen
bekräfta, att de divergerande åsikterna inom bageribranschen fortfarande i
stort sett vore förhärskande. Styrelsen hade emellertid även vänt sig till en
del myndigheter, allmänna inrättningar och kooperativa företag m. fl., vilka
intoge en till förevarande frågor väsentligen opartisk ställning. De på sådant
sätt erhållna uttalandena vore av mindre positiv karaktär. Av dem torde
emellertid bland annat kunna anses framgå, att lagen i viss mån varit till
hinder för bagerinäringens rationella bedrivande och utveckling. Särskilt
uppgåves lagen hava varit till skada för de mindre, med främmande arbetskraft
bedrivna företagen, som icke haft råd att i erforderlig mån förbättra
sin tekniska utrustning, låt vara att dylika mindre företag icke i samma
grad som de större betungats av ökade distributionskostnader.
Ur den nu verkställda statistiska undersökningen rörande bagerinäringens
utveckling under tiden 1925—-1937 bär socialstyrelsen återgivit följande uppgifter:
Bageriföretagens
antal, som vid den år 1925 företagna undersökningen,
vilken ansågs nära nog fullständig beträffande företagens antal, utgjorde
5,775, uppginge numera till 7,436, vilket innebure en ökning med 29 procent.
Under nämnda period hade den i bagerierna sysselsatta personalen ökats
från 23,893 till 35,276 eller med ej mindre än 48 procent, vilket syntes innebära
en starkare expansion än inom näringslivet i allmänhet. Samtidigt
hade antalet av s. k. familjebagerier, som icke vore underkastade bagerilagen,
nedgått från 1,458 till 1,389 och deras personal varit tämligen konstant
(2,197 sysselsatta år 1925 och 2,255 år 1937).
Styrelsen har härom anfört:
Med hänsyn till nu nämnda siffror torde man icke gärna — även örn åtskilliga
andra faktorer i detta sammanhang kunde förtjäna beaktande —
kunna anse, att bagerilagen tillskyndat den mer yrkesmässiga bagerinäringen
alltför svårartade skador. I samma riktning pekade för övrigt den nu av
socialstyrelsen utförda undersökningen av tiderna för arbetets början örn
morgnarna i olika bageriföretag, låt vara att dessa uppgifter av naturliga skäl
understundom vore något obestämda och ofullständiga. Dessa uppgifter om
den faktiska arbetstiden återspeglade dock ej allenast verkningarna av lagstiftning
— eller frånvaro av lagstiftning — utan jämväl inflytanden från
gällande kollektivavtal. Deras arbetstidsbestämmelser syntes dock blott i
mindre grad förhindra fri anpassning efter bagerilagens bestämmelser. Sålunda
kunde beräknas, att av de inemot 10,000 arbetare, som berördes av det
kollektiva riksavtal, som träffats mellan Sveriges bageriidkareförening och
svenska livsmedelsarbetareförbundet, samt av vissa andra kollektivavtal, omkring
hälften arbetade å orter, där arbetet avtalsenligt begynte först kl. 6,
medan den återstående hälften skulle begynna arbetet kl. 5, om arbetsgivaren
så önskade. —- Såge man på arbetstidsuppgifterna i socialstyrelsens utredning,
kunde konstateras, att av cirka 5,900 uppgiftslämnande bagerier, som
vore underkastade lagen, endast 1,371 begagnade sig av lagens medgivande
att utföra uppeldning eller deggörning under tiden kl. 3.30—5 f. m. samt
1,150 att låta det egentliga arbetet börja mellan kl. 5 och 6 f. m.
14
Kungl. Majlis proposition nr 146.
Socialstyrelsen har beträffande förevarande spörsmål slutligen yttrat:
Enligt styrelsens mening syntes någon tvekan knappast kunna råda beträffande
det från arbetsgivarhåll framställda kravet på bagerilagens upphävande.
Denna lag gjorde onekligen slut på det svåra sociala missförhållande,
som låg i långvarigt, ständigt återkommande nattarbete, och de
olägenheter den medfört kunde icke skäligen tillmätas sådan betydelse, att
de skulle rättfärdiga en återgång till de gamla arbetsförhållandena. Även
örn det kunde sägas, att gällande allmänna arbetstids- och arbetarskyddslagstiftning
numera torde göra speciallagstiftning för bagerinäringen något
mindre påkallad än för ett pär årtionden sedan, ville det synas, som om
bagerierna efter de aderton år, som gått från det bagerilagen trädde i kraft,
i väsentlig mån anpassat sig efter den nya ordningen. Det torde väl också
kunna ifrågasättas, örn berörda krav numera uppbures av någon betydelsefull
opinion.
Bagerinäringen syntes numera förete ett visst jämviktsläge mellan företag
av olika storlekstyper, och det kunde, såsom påpekats i andra lagutskottets
utlåtande i ämnet vid 1937 års riksdag, finnas anledning antaga, att ett avskaffande
av bagerilagen skulle kunna leda till att de stora bageriföretagen
genom sina möjligheter att anordna skiftarbete och sina överlägsna resurser
i fråga örn teknisk utrustning i avsevärd utsträckning komme att konkurrera
ut de mindre företagen från marknaden. Uppmärksammas borde väl även
i någon män den konsumerande allmänhetens intressen, vilka i förevarande
avseende obestridligen i viss utsträckning sammanfölle med bageriidkarnas.
Yttranden över socialstyrelsens skrivelse.
Kommerskollegium har förklarat, att vissa olägenheter av teknisk och
nationalekonomisk natur onekligen syntes vara förknippade med gällande
förbud mot nattarbete inom bageriyrket. På liknande skäl, som av socialstyrelsen
anförts, ansåge sig kollegium ej böra påyrka något upphävande
av denna av sociala omvårdnadssynpunkter motiverade och alltsedan år 1920
gällande lagstiftning. Kollegium utginge emellertid samtidigt ifrån, att de
år 1926 för bageriidkarna beslutade lättnaderna alltjämt bibehölles.
Bageriidkareföreningen, bageriindustriföreningen och hantverksorganisationen
hava yrkat upphävande av bagerilagen. Det syntes icke finnas någon
verklig anledning till att bagerinäringen skulle fortsättningsvis inrangeras
under andra bestämmelser än den för samtliga yrken och industrier gällande
allmänna arbetstidslagen. Med upphävande av bagerilagen åsyftades givetvis
icke någon återgång till de missförhållanden, som förut vidlått bageriyrket:
långvarigt, ständigt återkommande nattarbete, otillfredsställande hygieniska
förhållanden m. m. Skyddet för arbetarna i hälsoavseende samt med hänsyn
till arbetstidens längd vore ju numera fullständigt reglerat genom fastställda
hygieniska bestämmelser och lagstiftning. Någon svårighet för bageriyrket att
i likhet med industrien i allmänhet anordna skiftarbete förefunnes icke. T
socialstyrelsens skrivelse hade påpekats, att i någon mån den konsumerande
allmänhetens intressen borde uppmärksammas. Dessa intressen vore de
huvudsakligaste, varför det borde tillses, att brödet icke onödigtvis fördyrades
och dess kvalitet försämrades. Socialstyrelsens uttalande, att ett avskaffande
av bagerilagen skulle kunna leda till att de stora bageriföretagen
15
Kungl. Maj:ls proposition nr 146.
genom sina möjligheter att anordna skiftarbete och sina överlägsna resurser
ifråga om teknisk utrustning i avsevärd utsträckning komme att konkurrera
ut de mindre företagen från marknaden, berodde säkerligen på en missuppfattning.
De mindre och små bagerierna vore numera i allmänhet fullt ut lika
väl utrustade i tekniskt avseende som de stora bagerierna. De mindre företagen
kunde ju även liksom de större bagerierna anordna skiftarbete.
Livsmedelsarbetareförbundet har anfört, att — oavsett vad som från vissa
arbetsgivare andragits mot den av bagerilagen vållade forceringen och mekaniseringen
inom yrket, samt de ökade jäst-, bränsle- och distributionskostnader,
den ansåges ha medfört — man torde kunna säga, att dessa åberopade olägenheter
genom bageri- och distributionsteknikens utveckling under de sista årtiondena
skickligt avvecklats och undanröjts. Förbudet mot nattarbete hade
icke ofördelaktigare inverkat på bageriyrket, än att det kunde uppvisa en
starkare utveckling än övriga näringar. Några allvarligare krav från arbetsgivaresidan,
att de gamla förhållandena inom yrket skulle återinföras, hade
icke under bagerilagens tillvaro framförts vid parternas förhandlingar örn
arbetsvillkoren. I stort sett hade såväl arbetsgivare som arbetare varit nöjda
med och visat sig kunna anpassa arbetet efter bagerilagens bestämmelser.
Genom kylteknikens framsteg hade möjligheten att tillgodose allmänhetens
krav på färskt morgonbröd i görligaste mån tillgodosetts. Brödet kunde nu
färdigberedas och uppjäsas dagen förut, varefter det uppbevarades under avkylning
till ugnsbehandlingen på morgonen. På liknande sätt hade motorismens
utveckling underlättat brödets distribution till försäljningsställena. Förbundet
ställde sig därför absolut avvisande mot kravet på bagerilagens upphävande.
Kooperativa förbundet har framhållit, att nattarbetsförbudet, som på sin
tid onekligen betecknade ett betydelsefullt framsteg, alltjämt borde i det
väsentliga bestå. Dess upphävande skulle emellertid icke medföra någon
egentlig rubbning inom industrien, då den fackliga organisationen inom detta
område utan tvivel hade sådan styrka, att den utan stöd av särskild lagstiftning
skulle visa sig vara i stånd att upprätthålla socialt önskvärda arbetsvillkor
för de anställda. Förbundet ansåge sig dock böra framhålla lämpligheten
av att en närmare prövning måtte företagas rörande möjligheten att i
visst avseende uppmjuka de nu gällande bestämmelserna. Spisbrödsfabrikationen
i landet hade under det senaste decenniet i allt högre grad mekaniserats
och bedreves nu i största utsträckning med rent industriella metoder.
Då de moderna spisbrödsfabrikerna arbetade med ett betydande kapital i
form av maskiner och fasta anläggningar, skulle driften kunna i icke oväsentlig
grad förbilligas, därest lagen medgåve kontinuerlig drift. Den olägenhet,
som en sådan omläggning medförde för de anställda, skulle dessa kunna kompenseras
för i ett lämpligt vederlag. En närmare utredning rörande spisbrödsindustriens
och grovbrödstillverkningens särskilda förhållanden borde
verkställas, innan eventuella förändringar i bagerilagen vidtoges.
16
Kungl. Majus proposition nr 146.
Framflyttning'' ar tiden för bageriarbetets påbörjande.
Socialstyrelsen.
För vissa av styrelsen lämnade, ur den verkställda statistiska undersökningen
hämtade uppgifter angående morgonarbetets faktiska förläggning har
redogjorts i det föregående.
Styrelsen har anfört:
Yrkandet på ett framflyttande av tiden för deggörningens och uppeldningens
början från kl. 3.30 till 4 f. m. och av tiden för det egentliga bageriarbetets
början från kl. 5 f. m. till 6 f. m., kunde obestridligen anses ha vunnit
ett visst stöd av de förut omförmälda uppgifterna rörande morgonarbetets
faktiska förläggning. Dessa uppgifters bevisvärde i förevarande avseende vore
emellertid något osäkert, och vidare finge påpekas, att även örn flertalet
bagerier icke utnyttjade den möjlighet till tidrgare morgonarbete, som lagen
medgåve, ett stort antal bagerier och särskilt de större bland dem gjorde det.
Bland de 478 bagerier, som sysselsatte 10 eller flera personer och vilkas personal
helt eller delvis bestode av särskilt anställda bageriarbetare, begagnade
sig sålunda 279 av möjligheten att börja uppeldningen och deggömingen
under tiden kl. 3.30—4.59 f. m. samt 77 att låta det egentliga bageriarbetet
börja under tiden kl. 5—5.59 f. m. Såge man till, hur det förhölle sig med de
bagerier av enahanda typ, vilka sysselsatte 5—9 personer, utgjorde de enligt
utredningen 1,540, och begagnade sig av dem 514 respektive 401 av nyssnämnda
möjligheter till tidigt morgonarbete.
Vid vägande av skälen för och emot ändring av nu gällande bestämmelser
rörande arbetets början örn morgnarna i bagerierna kunde styrelsen ej finna
de förra vara av sådan styrka, att de motiverade en ändring av nuvarande lagstiftning.
Huvudbestämmelsen i förevarande avseende, vilken förbjöde bedrivande
av egentligt bageri- eller konditoriarbete före kl. 5 f. m., torde kunna
anses såsom en skälig kompromiss mellan de motsatta intressena och hade
även vunnit internationellt godkännande genom att upptagas i den av internationella
arbetskonferensen 1925 antagna konventionen angående nattarbete
i bagerier.
Yttranden över socialstyrelsens skrivelse.
Kommerskollegium har, såsom förut nämnts, förklarat sig utgå ifrån, att
de år 1926 för bageriidkarna beslutade lättnaderna alltjämt skulle bibehållas.
Nämnda lättnader inneburo, bland annat, ändring av begynnelsetiden för det
egentliga bageriarbetet från kl. 6 f. m. till kl. 5 f. m. samt av tiden för deggörning
m. m. från kl. 4 f. m. till kl. 3.30 f. m.
Bageriidkareföreningen, bageriindustriföreningen och hantverksorganisationen
hava anfört, att, därest yrkandet om bagerilagens upphävande icke bifölles,
eventuella nya bestämmelser angående arbetstidens förläggning icke
finge innebära någon ytterligare försämring av de redan nu ytterst svåra förhållandena
inom bageriyrket. Tidpunkten för det egentliga bageriarbetets
början, kl. 5 f. m., vore den allra senaste tid för produktionens början för
att de yrkesmässiga bageriföretagen skulle kunna tillfredsställa allmänhetens
oeftergivliga krav på färskt bröd under morgontimmarna.
Livsmedelsarbetareförbundet har yttrat, bland annat:
Under den tid som undantaget för de s. k. hembagerierna existerat hade
man kunnat förstå de större bageriernas krav på en framflyttning av arbetets
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
början till kl. 5 f. m. Detta hade motiverats med att hembagerierna, som haft
och hade frihet att arbeta hela natten, kunde försälja sina produkter tidigare
på morgonen. Ur konkurrenssynpunkt vore detta givetvis olägligt. Men trots
detta hade bageriarbetarna ändock i allmänhet vidhållit krav på bibehållandet
av att börja tidigast kl. 6 f. m. Motiven för denna ståndpunkt vore förklarliga,
ty en arbetare, som varje morgon skulle begynna sitt arbete kl. 5 f. m.,
måste också varje morgon gå ur sin bädd kl. 3.30 eller 4 f. m. för att hinna
till arbetet kl. 5. Ur alla synpunkter vore detta olägligt, och åtgärder borde
vidtagas att förhindra detta. Så syntes nu kunna ske, i samband med att
undantaget beträffande familjebagerier borttoges. Därigenom skulle konkurrensmotsättningarna
avlägsnas. Samtliga bageriföretag startade samtidigt på
morgonen, och då vore det fullständigt onödigt, att denna start ägde rum kl.
5 f. m. Lagen borde därför ändras så, att uppslagningsarbetet skulle få börja
tidigast kl. 6 f. m. och förarbetet kl. 4 f. m.
Kooperativa förbundet har icke yttrat sig om förevarande spörsmål.
Undantaget flir familjebngerierna.
Socialstyrelsen.
Styrelsen har erinrat örn att här förelåge det för en tvistefråga på det sociala
området säregna förhållandet, att arbetsgivare och arbetare stöde sida vid
sida i kampen mot gällande bestämmelser. I själva verket gällde det en konkurrensstrid
mellan olika typer av bageriföretag. Denna strid hade också
fått omotiverat stora dimensioner därigenom, att med de bagerier, som lagens
undantagsbestämmelse avsåge, eller dem, »som bedrivas utan biträde av annan
än make och hemmavarande barn», i allmänhetens — och tillsynes även i de
kontrollerande myndigheternas — uppfattning likställts eller förblandats allehanda
slag av mindre bagerier, vilka kanske kunde i stort sett sammanfattas
under beteckningen »hembagerier».
Till belysande av vidden av den orättvisa, som genom ifrågavarande undantagsbestämmelse
skulle tillskyndas de större bagerierna, hade ofta framhållits
hembageriernas inklusive familjebageriernas stora och hastigt växande
antal. Styrelsens statistiska undersökning på området, vilken baserade sig på
genom länsstyrelserna införskaffade uppgifter om varje särskilt företag, hade
givit resultat, som pekade i helt annan riktning. Följande siffror hava anförts:
Familjebagerierna uppgingo vid 1925 års undersökning till 1 458, men hade
vid den nu utförda undersökningen befunnits endast utgöra 1,389. procentuellt
i förhållande till hela antalet bagerier inom riket hade deras antal nedaått
från cirka 25 till 19. Övriga hembagerier, varmed av styrelsen, med en
måhända något snäv avgränsning, avsåges bagerier, varl, förutom innehavaren
jämte make och hemmavarande barn, aven sysselsattes andra familj ernsd e
Inar eller hembiträden, uppgingo 1925 till 928 och 1937 till 892; motsvarande
procenttal utgjorde härvidlag respektive 16 och 12. Under XTs trångö 775
period hade totala antalet bagerier (konditorier inbegiripna) okats Lån 5 775
till 7 436 eller med 29 procent och deras personal från 23,893 till 35,21b eller
med 48 procent. Antalet sysselsatta i familj ebagerierna hade under samma
tid endast ökats från 2,197 till 2,255 eller med cirka 2 procent.
För värdet av den undantagsställning bagerilagen berett familjebagerierna
och dennas betydelse i konkurrensen med de större bagerierna, vore det enligt
bihang till riksdagens protokoll 1939. I sami. Nr 146. 484 97 ^
opaginerad Kontrollera mot PDF
1H
Kungl. Majus proposition nr 146.
styrelsens mening belysande, i vad mån de förstnämnda utnyttjat sin frihet att
börja arbetet tidigare än de i lagen stadgade tidsgränserna. Ur den statistiska
undersökningen har styrelsen återgivit följande uppgifter:
A\ 1,192 familjebagerier, beträffande vilka uppgifter lämnats i förevarande
avseende, hade endast 17 uppgivits börja uppeldning eller deggörning före
kl. 3.30 f. m., och av 1,182 dylika bagerier, som lämnat uppgifter, hade allenast
21 bonat det egentliga bageriarbetet före kl. 5 f. m. I det stora flertalet av
dessa bagerier börjades uppeldningen och deggörningen efter kl. 5 _ i 483
bagerier först efter kl. 7 — och vidtog det egentliga bageriarbetet i alldeles
övervägande mån efter kl. 6, ja i 421 bagerier först kl. 8 eller senare. Nu
berörda förhållanden i avseende å förläggningen av arbetenas början syntes
för övrigt även vara kännetecknande för övriga hembagerier.
Styrelsen har beträffande förevarande spörsmål därefter anfört:
I betraktande av vad den statistiska undersökningen givit vid handen i
fråga örn familjebageriernas faktiska utnyttjande av sin genom bagerilagen
tillskapade undantagsställning, ville det synas, som örn denna ställning praktiskt
taget saknade betydelse i konkurrensavseende. Yrkandet örn särställningens
undanröjande kunde alltså förefalla mindre motiverat. Å andra sidan
skulle det emellertid, med hänsyn till den obetydliga utsträckning, vari
familjebagerierna faktiskt begagnade sin frihet att börja morgonarbetet tidigare
kunna sägas, att det för dessa bagerier ej skulle medföra någon egentlig
förlust, örn deras ifrågavarande undantagsställning avskaffades. En sådan åtgärd
skulle dock även få den följden, att deras nu obeskurna möjlighet att
bedriva arbete på sön- och helgdagar bortfölle. Socialstyrelsens statistiska
undersökning syntes emellertid utvisa, att regelmässigt söndagsarbete hade
väsentligt mindre omfattning bland familje- och hembagerier än bland särskilt
vissa större yrkesbagerier och konditorier. Det kunde även påpekas, att
ett upphävande av undantagsbestämmelsen säkerligen skulle bidraga att underlätta
kontrollen över bagerilagens iakttagande. Ävenledes finge framhållas,
att begreppet »familjebageri» i praktiken tenderat att i strid mot lagens anda
och mening utsträckas till sådana företag, vari sysselsattes även andra släktingar,
hembiträden samt s. k. elever och annan oorganiserad arbetskraft. På
grund av vad sålunda anförts, ansåge sig socialstyrelsen kunna förorda, att
ur bagerilagens 1 §, första stycket, borttoges undantaget för »rörelse, som
bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande barn».
Yttranden över socialstyrelsens skrivelse.
Kommerskollegium har framhållit att, även örn familjebagerierna på sista
tiden ej utvecklats lika starkt som bagerinäringen i övrigt, de dock alltjämt
utgj°rde en rätt ansenlig företagargrupp inom bageriindustrien. Innehavarna
av familjebagerierna torde i allmänhet vara personer i en mera blygsam ekonomisk
ställning. Beträffande deras möjligheter att inkräkta på yrkesbageriernas
område finge beaktas, att familjebageriernas mera begränsade tekniska
utrustning och begränsade möjligheter att kringsända brödet utgjorde hinder
i konkurrensen med de större yrkesbagerierna. Att försäljningen i stort sett
skedde mera direkt innebure kanske å andra sidan vissa möjligheter till besparingar.
Genom verksamhetens bedrivande i billigare lokaler och med billig
arbetskraft hade familjebagerierna också ett visst försteg. Ur principiell synpunkt
finge beaktas, att den internationella konventionen icke upptoge något
undantag för familjebagerier.
19
Kungl. Majda proposition nr 146.
Kollegium Ilar vidare yttrat:
Vid frågans prövning borde man ej bortse från att vissa humanitära skäl,
särskilt risken att beröva ekonomiskt svagt situerade personer deras existensmedel,
talade mot att utsträcka lagens tillämpningsområde till familjebagerierna.
Av socialstyrelsens undersökning framginge emellertid, att familjebagerierna
i verkligheten utnyttjade sin undantagsställning i ganska obetydlig
utsträckning. Under sådana omständigheter syntes numera knappast skäl förefinnas
att bibehålla familjebageriernas särställninng i förevarande hänseende.
Det finge även framhållas, att då statsmakterna beslutat örn särlagstiftning
för bagerinäringen, som kringskurit de större företagarnas distributions- och
försäljningsmöjligheter, hänsynen till de av lagen drabbade yrkesidkarna
kunde i viss mån anses kräva, att ej utan starka skäl den allmänna anpassningen
till denna lagstiftning med den omläggning av den konsumerande allmänhetens
anspråk och vanor, som härav betingats, försvårades genom att
från lagens tillämpning undantoges den rätt stora grupp företagare, som
familj ebagerierna representerade. Vid övervägande av skälen för och emot
hittillsvarande undantagsställnings fortsatta bibehållande hade kollegium för
sin del ansett sig böra ansluta sig till socialstyrelsens uppfattning, att det nuvarande
undantaget borde borttagas.
En viss övergångstid för lagändringens genomförande torde dock skäligen
böra medges. I detta avseende syntes möjlighet lämpligen böra öppnas för
innehavare av existerande rörelse, som bedreves utan biträde av annan än
make och hemmavarande barn, att exempelvis under en treårsperiod framåt erhålla
eftergift från det i 1 § stadgade förbudet i en större utsträckning än som
enligt 4 § redan nu finge mera tillfälligt lämnas.
Bageriidkare!''öreningen, bageriindustriföreningen och hantverlcsorganisationen
hava framhållit, att det vore oundgängligen nödvändigt för att icke
hindra de yrkesmässiga utövarna av bageriyrket i deras näring, att bestämmelserna
i bagerilagen bleve lika för alla, som tillverkade bröd till avsalu.
Enligt sammanslutningarnas åsikt måste en statistik rörande familje- och
hembagerier, huru noggrant och korrekt den till grund för densamma liggande
utredningen än företoges, bliva missvisande. Bagerier, som hade arbetare anställda
men det oaktat tillgodogjorde sig familj ebageriernas förmåner, upptoges
icke i statistiken såsom familjebagerier men fortsatte i realiteten att
bedriva sin verksamhet såsom sådana. Antalet dylika bagerier torde hava ökats
och den illojala konkurrensen från dylika företag stegrats. De verkliga yrkesutövarna
kunde lika litet som fackföreningarna ha någon möjlighet att kontrollera
ifrågavarande företag eller beivra den illojala konkurrensen från desamma,
genom dessa företags verksamhet hade arbetstillfällena för de yrkesmässiga
bageriarbetarna i hög grad minskats och familjebageriernas produktion
vore svår att kontrollera ej blott i fråga örn arbetstid och arbetslöner,
utan även ifråga örn hygieniska föreskrifter för bageri- och konditoriyrkenas
bedrivande.
Livsmedelsarbetareförbundet har jämväl tillstyrkt, att undantaget beträffande
familjebagerierna skall borttagas, samt därom anfört, bland annat:
Ur arbetstidslagens synpunkt måste det väl anses vara avvita, att medan
lagen avsåge att skydda vuxna och yrkesutbildade bageriarbetare samt lärlingar
mot ett skadligt och onödigt nattarbete, medgåves yngre och ej yrkesutbildade
personer samt kvinnor att arbeta under en del av natten i hygieniskt mindre
tillfredsställande arbetslokaler än yrkesbagerierna. Nattarbetslagen vore ju
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
avsedd att vara ett skydd för folkhälsan. Även om numera ej längre så bedrövliga
förhållanden rådde inom bageriyrket, som de, vilka förefunnos, när
kravet på nattarbetsförbud första gången framfördes i riksdagen, utan arbets
villkoren i hög grad förbättrats, måste man säga, att lagens syftemål motverkades
genom undantagsbestämmelsens inkonsekvens.
Utan att närmare ingå på utredningsresultatet i fråga örn familj ebageriernas
antal och personalens storlek — ehuru det talade emot av förbundet tidigare
gjorda undersökningar och den allmänna uppfattningen hos båda parterna
inom bageriyrket —• måste förbundet framhålla, att i den händelse utredningens
statistik riktigt avspeglade det verkliga läget inom yrket, vore det ju
än större skäl till att påyrka undantagsbestämmelsens borttagande. Man
kunde då understryka socialstyrelsens uppfattning, att det för familj ebage
nema ej skulle medföra någon egentlig förlust, örn deras undantagsställning
avskaffades. Detta jämväl i betraktande av att deras enligt lagen medgivna
möjlighet att bedriva arbetet på sön- och helgdagar enligt utredningen ut
nyttjades i väsentligt mindre omfattning, än det skedde inom större yrkes
bagerier och konditorier.
Kooperativa förbundet har anfört, att det visserligen vore känt, att familjebagerierna
genom att vara undantagna från bagerilagens bestämmelser rörande
arbetstiden erbjöde de övriga bagerierna en konkurrens, som särskilt framträdde
i fråga örn möjligheterna att tidigt på morgonen leverera färskt bröd.
Då emellertid den förebragta utredningen gåve vid handen, att de övriga
bagerierna trots gällande socialpolitiskt handikap väl kunde hävda sin ställning,
syntes det icke föreligga anledning att upphäva det undantag för familjebagerierna,
som bestått alltsedan lagens tillkomst.
Framställning om ändring av undautagsbestämnielsen rörande söndagsarbete
i 2 § a).
I den inledningsvis lämnade redogörelsen för gällande lagbestämmelser
har omnämnts, att från det i 1 § meddelade förbudet för tillverkning till avsalu
av bageri- och konditorivaror å sön- eller helgdag undantag göres, bland
annat, i 2 § a) för tillverkning å sådana dagar under högst tre timmar av
varor, vid vilkas framställning jäst icke användes.
I skrivelse den 24 januari 1938 har Sveriges konditorförening hemställt örn
ändring av berörda undantagsbestämmelse. Föreningen har anfört, att de
förhållanden, som föranlett bestämmelsen, med åren fått ökad vikt. Då flertalet
konditorier hade sin största inkomst på sön- och helgdagshandeln och
för sin existens vore beroende av denna, vore rätten till allenast tre timmars
arbete på sön- och helgdagar alltför knappt tillmätt. Tillverkningen av t. ex.
bakelser måste givetvis förläggas till en tidigare del av dagen. Av naturliga
skäl borde emellertid driften under den förhållandevis korta tiden av tre
timmar fortgå utan avbrott. Följden bleve den, att konditorierna icke kunde
utföra sådana beställningar på efterrätter för middagar och dylikt, som
inkomme vid en senare timme, och över huvud taget ställde det sig ofta svårt
att tillgodose en större efterfrågan. Olägenheterna ökades ock därav, att
konsumtionen av konditorivaror till skillnad från livsmedel i allmänhet icke
planlades på förhand, utan beställningarna i mycket stor utsträckning hade
karaktären av tillfällighetsköp, som påfordrade omedelbar tillverkning och
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
leverans. Föreningen hemställde därför, att den i 2 § a) angivna tiden av
tre timmar måtte utsträckas till sex timmar. Det vore emellertid icke föreningens
avsikt, att den föreslagna ändringen skulle vålla ökning i de anställdas
arbetstid och sålunda minskning i deras söndagsledighet. I sådant syfte
torde böra föreskrivas, att ingen vid ifrågavarande tillverkning sysselsatt
arbetare finge utföra arbete å sön- eller helgdag mera än högst tre timmar.
Därest tillverkningen påginge längre tid än tre timmar, skulle en indelning
i skift företagas.
Över konditorföreningens framställning hava, efter remiss, yttranden
avgivits av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium, Sveriges
bageriidkareförening, Stockholms bageriindustriförening, svenska livsmedelsarbetareförbundet
samt kooperativa förbundet.
Framställningen har tillstyrkts av kommerskollegium och företagarföreningarna.
Kommerskollegium, som vid sitt utlåtande fogat ett yttrande av Sveriges
hantverksorganisation, vari lagändring tillstyrkts, har för egen del framhållit,
att det i fråga örn konditorierna vore särskilt påkallat, att smidig anpassning
av produktionen möjliggjordes. Att fordringarna på en dylik anpassning
numera — vilket konditorföreningen framhållit -— måste ställas högre än
förr förefölle icke orimligt bland annat med tanke på att den konsumerande
allmänhetens vanor under tiden efter bestämmelsernas första införande i
viss män torde hava omlagts och att anspråken stegrats. De olägenheter, som
den föreslagna ändringens genomförande skulle hava till följd, torde få anses
vara ganska obetydliga, särskilt örn bestämmelserna så utformades, att
någon ökning av de anställdas arbetstid å sön- och helgdagar icke skulle
komma att uppstå. Medgivandet av utsträckt tid för sön- och helgdagsarbete
skulle således kunna begagnas endast genom inrättandet av skiftarbete. De småföretag,
som hade alltför fåtalig personal för anordnande av skiftgång, syntes
visserligen komma i en något ofördelaktigare ställning än de större företagen,
men detta förhållande syntes dock icke kunna åberopas såsom tillräckligt
skäl mot vidtagande av den föreslagna åtgärden.
Åt samma synpunkter hava Sveriges bageriidkareförening och Stockholms
bageriindustriförening givit uttryck samt tillagt, att ett regulativ till förhindrande
av alltför vittgående inskränkning i de anställdas söndagsledighet
syntes ligga redan i det förhållandet, att sön- och helgdagsarbete vore väsentligt
högre betalt än arbete under annan tid. Föreningarna hava i förevarande
sammanhang tillika framhållit önskvärdheten av att den tillåtna tiden för
s. k. omrörning å sön- eller helgdag — vilken tid enligt 2 § c) i bagerilagen
får uppgå till högst två timmar — måtte utsträckas till tre timmar.
Kooperativa förbundet har framhållit, att det skydd mot ett alltför utsträckt
sön- och helgdagsarbete, som den nuvarande lagen gåve åt arbetarna i konditorierna,
alltjämt måste bibehållas, och att det icke funnes anledning att
vidtaga sådana förändringar i lagen, att den totala söndagsarbetstiden för år
räknat skulle komma att överstiga vad som nu vore medgivet. Däremot talade
onekligen praktiska lämplighetsskäl för att den nuvarande lagen i så måtto
22
Kungl. Majus proposition nr 146.
förändrades, att arbetet kunde bedrivas under längre sammanhängande tid
än tre timmar under sön- och helgdagar. Ur företagens synpunkt skulle
detta innebära en i vissa fall icke obetydlig lättnad i deras strävanden att tillgodose
allmänhetens efterfrågan å dessa varor, och det förefölle, som örn
det även ur de anställdas synpunkt vore fördelaktigt. För närvarande vore
det ofta så, att konditoriarbetare året runt finge tjänstgöra 3 timmar varje
söndag, och sålunda aldrig finge en sammanhängande och fullständig söndagsledighet.
Örn lagen gåve möjlighet till längre arbete på söndagarna än vad
nu vore fallet, kunde man tänka sig en sådan förläggning av arbetet, att 6
arbetstimmar toges ut t. ex. varannan söndag i konditorier med mer än en
anställd. Därigenom kunde de anställda få varannan söndag helt fri. Det
vore anledning att företaga en närmare prövning av frågan rörande en sådan
förändring av bagerilagen.
RiJcsförsäkringsanstaiten har vid sitt utlåtande fogat yttranden av yrkesinspektörerna
och yrkesinspektrisen. I fyra av dessa yttranden har konditorföreningens
förslag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I likaledes fyra
yttranden har anförts, att en förutsättning för utökning av arbetstiden å sönoch
helgdagar borde vara, att motsvarande arbetstid avdroges å någon socken
dag. Ett yttrande är avstyrkande, under det att direkt ståndpunkt till förslaget
icke angivits i ett yttrande.
Riksförsäkringsanstalten har för egen del framhållit, att en lagändring av
föreslaget innehåll sannolikt skulle föranleda ökning i omfattningen av sön
dagsarbetet. Då det sedan länge varit en strävan i vårt land att i möjligaste
mån begränsa sön- och helgdagsarbete, borde starka skäl förebringas, innan
kravet på söndagsvila frånginges. Anstalten kunde icke finna, att de av
konditorföreningen förebragta skälen för lagändring — ekonomiska skäl och
hänsyn till allmänhetens behov — i och för sig vore sådana, att de på övertygande
sätt motiverade den föreslagna lagändringen. Anstalten har emellertid
i likhet med kooperativa förbundet erinrat örn, att bageriarbetarna
möjligen kunde arbeta sex timmar varannan söndag samt härom anfört:
En sådan anordning skulle tydligen för arbetarna i regel te sig förmånligare
än arbete tre timmar varje söndag. Anordningen förutsatte emellertid
uppenbarligen, att i rörelsen användes mer än en arbetare. Medgivandet av
sex timmars söndagsarbete skulle därför förbindas med villkoret, att i bagerieller
konditorirörelse med allenast en arbetare denne icke finge användas
till arbete på sön- eller helgdag mer än tre timmar samt att i rörelse med
två eller flera arbetare ingen arbetare finge användas till dylikt arbete två
sön- eller helgdagar efter varandra. Därest en tillämpningsföreskrift av
angivna innehall befunnes lämpligen kunna meddelas, ansåge sig anstalten
för sin del icke böra motsätta sig den föreslagna lagändringen.
Socialstyrelsen har verkställt utredning rörande omfattningen och förläggningen
av nu förekommande sön- och helgdagsarbete. (Uppgifterna ha
hämtats från Stockholm, Göteborg och Malmö.) Utredningen utvisade, att i
sådana företag, som överhuvud mera regelmässigt tillämpade sön- och helgdagsarbete
(utgörande i nyssnämnda städer respektive 18.7, 17.6 och 55.2
procent av samtliga bagerier och konditorier; motsvarande siffra för hela
landet var 23.2), arbetstiden i genomsnitt utgjorde något över tre timmar per
Kungl. Majus proposition nr 146.
23
person; det vore emellertid härvidlag fråga ej blott om bageriarbetare utan
även örn i arbetet deltagande familjemedlemmar, hembiträden, elever och
dylikt. Arbetet påbörjades i allmänhet mellan klockan 7 och klockan 9 samt
avslutades i regel klockan 11 förmiddagen.
Socialstyrelsen har beträffande konditorföreningens förslag anfört:
Då anmärkningar mot nu rådande förhållanden veterligen icke framställts
från konsumenternas sida, torde icke konsumentintresset kräva en utvidgning
av förevarande arbetstid. Den föreslagna ändringen syntes alltså närmast
ägnad att tillgodose föreningsmedlemmarnas egna intressen. Det borde i
detta sammanhang framhållas, att den s. k. bagerilagen inginge som led i en
skyddslagstiftning, vilken bland annat hade till ändamål att trygga de anställdas
berättigade anspråk på ledighet från arbete under sön- och helgdagar.
Därest undantag från bestämmelserna om uppehåll i arbete under sön- och
helgdagar medgivits, hade detta skett på andra grunder än de i föreningens
framställning angivna.
Den föreslagna lagändringen skulle enligt sakens natur medföra vissa
olägenheter för bageriernas och konditoriernas personal. Under nu rådande
förhållanden torde sön- och helgdagsarbetet vanligen uppdelas på befintlig
personal. Viss del av densamma hade sålunda varannan sön- och helgdag
helt ledig. Enligt förslaget skulle visserligen arbetstiden för varje arbetare
icke bliva längre än hittills, men den ifrågasatta anordningen skulle nödvändiggöra
arbetets bedrivande i två skift. Härigenom skulle troligen större
delen av arbetsstyrkan bliva sysselsatt varje sön- och helgdag. Vidare
skulle de arbetare, vilka tilldelats det senare tretimmarsskiftet, icke på
tillfredställande sätt kunna utnyttja dessa dagar för vila och rekreation. Å
andra sidan finge dock erkännas, att den föreslagna ändringen i ett flertal
fall skulle medföra förbättring för de anställda. Den statistiska utredningen
hade nämligen givit vid handen, att arbetstiden under sön- och helgdagar
mångenstädes syntes vara rätt oregelmässig och i verkligheten i icke ringa
utsträckning överstege tre timmar. Detta hade kunnat ske på grund av
personalens tillmötesgående, varvid vore att observera, att denna personal
i betydande utsträckning utgjordes av familjemedlemmar, hembiträden, elever
och dylikt. Med den föreslagna ordningen skulle varje arbetares arbetstid
begränsas till tre timmar. Skulle arbetet kräva en längre arbetstid, skulle
ny arbetskraft sättas in.
Socialstyrelsen sammanfattade sin ståndpunkt sålunda, att styrelsen, då
den föreliggande framställningen icke vore påkallad av ett allmänt konsumentintresse
och då bageri- och konditoripersonalen vid ett genomförande av den
föreslagna utvidgningen av arbetstiden sannolikt komine att lida intrång i
sin rätt till ledighet under sön- och helgdag, funne sig icke böra tillstyrka
lagändring. Styrelsen ansåge dock, att vid frågans avgörande väsentlig
betydelse borde tillmätas den mening, som företräddes av personalen.
Slutligen har även svenska livsmedelsarbetareförbundet avstyrkt konditorföreningens
framställning. Förbundet vitsordade visserligen, att beställningskonditorierna
hade svårigheter att hävda sig i konkurrensen med glassfabrikerna,
nion framhöll å andra sidan, att svårigheterna att kunna tillgodose
en vid vissa tillfällen större efterfrågan å varor å sön- och helgdagar
säkerligen betydligt överskattats. Förbundet har vidare yttrat:
Det torde ligga i öppen dag, att en utökning av arbetstiden till sex timmar
måste medföra minskad söndagsledighet för de anställda arbetarna. Yern
skulle annars arbeta den utökade tiden av tre timmar? Redan nu vore det
24
Kungl. Majus proposition nr 146.
i många fall förenat med svårigheter att få önskad söndagsledighet. I det
för Stockholm nu gällande avtalet vore endast var fjärde söndag helledig,
ehuru förbundet vid varje avtalsuppgörelse sökt erhålla större söndagsledighet.
Det behövde knappast framhållas, att konditoriyrket krävde sin man i
så pass hög grad, att även han hade behov av en helledig dag per vecka.
Om detta av olika skäl inte ginge att genomföra i full utsträckning, måste
det ändå ses till, att sådan ledighet i möjligaste-mån bereddes vederbörande
arbetare. En utökning och uppdelning av söndagsarbetstiden på det sätt, som
i konditorföreningens framställning föresloges, skulle ytterligare försämra de
redan nu mindre tillfredsställande förhållandena i fråga örn söndagsledighet.
Knappast en gång i månaden skulle konditoriarbetaren få en helledig söndag
eller annan helledig dag. Den ledighet, som återstode efter tre timmars
arbete, kunde ju inte anses motsvara vad förbundet ansåge böra innefattas
i begreppet söndagsledighet, nämligen att fritt få disponera sin tid från
arbetets slut på lördagen till dess början på måndagen. Med tre timmars
arbete voro söndagen förstörd ur rekreationssynpunkt, i all synnerhet folden,
som skulle arbeta »sista skiftet».
Kollektivavtalsbestämmelser inom bageriyrket.
Mellan svenska livsmedelsarbetareförbundet och Sveriges bageriidkareförening
gäller ett den 11 juni 1937 ingånget kollektivt riksavtal, som omsluter
Stockholm, Göteborg, Västerås, Norrköping, Gävle, Eskilstuna, Nyköping,
Södertälje, Uppsala, Köping, Karlstad, Strömstad, Boden, Västervik, Bollnäs,
Falun-Borlänge, Söderhamn, Oskarshamn, Lidköping, Hudiksvall, Katrineholm,
Kristinehamn, Eksjö, Tranås, Östersund, Ljusne och Arvika.
För samtliga orter gälla — med i det följande omnämnt undantag — samma
allmänna bestämmelser, medan däremot lönetarifferna i viss män äro olika
för skilda orter.
I fråga örn arbetstidens förläggning stadgas:
Arbetstidens förläggning blir för denna avtalsperiod på varje arbetsplats
densamma som senaste år där tillämpats, i den män ej organisationerna enas
örn ändring härutinnan. För orter, där jämlikt protokollsuttalandet sid. 13
överenskommelser ingåtts örn annan arbetstidsförläggning, förblir därvid,
därest ej vederbörande parter örn annat enats. Arbetstiden i spisbrödsfabriker
skall å lördagar och helgdagsaftnar sluta senast kl. 6 e. m. I spisbrödsfabriker,
där arbetet för närvarande slutar tidigare, gäller dock vad här ovan
stadgas.
För Stockholm och Eskilstuna gäller, att hos arbetsgivare därstädes, vilka
så önska, bageriarbetet skall börja klockan 5 förmiddagen, i vilket fall deggörningen
börjar klockan 3.30 förmiddagen. Vid företag, som tillämpa sådan
arbetstidsförläggning, skola bageri- och konditoriarbetare beredas en måltidsrast
under arbetstiden örn högst 30 minuter å tid, som av arbetsledningen
anvisats.
I det åberopade protokollsuttalandet rörande bestämmelserna i avtalet av
den 11 juni 1937 anföres:
Huvudorganisationerna enas örn att icke lägga hinder i vägen för eller
motsätta sig överenskommelse mellan de lokala parterna örn annan förläggning
av arbetstiden än den nu gällande.
Det tidigare påbörjandet av arbetet får, såsom framgår av vad nyss nämnts,
äga rum i Stockholm och Eskilstuna samt därjämte, på grund av särskild
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
25
överenskommelse, i Norrköping, Gävle, Nyköping, Södertälje, Västervik,
Bollnäs och Oskarshamn. Å övriga platser får nämnda arbete icke påbörjas
före klockan 6 förmiddagen. För samtliga bagerier i Falun och Borlänge med
omnejd har dock den särskilda överenskommelsen träffats, att arbetet å lördagar
samt dag före helgdag skall påbörjas klockan 5 förmiddagen.
Avtalet av den 11 juni 1937 gäller från och med den 1 juni 1937 till den
1 juni 1939 och därefter under perioder av ett år i sänder, såvida icke uppsägning
sker. Uppsägning av avtalet skall ske skriftligt minst två månader
före detsammas utlöpande. Uppsägning må jämväl avse viss del av avtalet.
Mellan Stockholms bageriindustriförening, å ena, samt svenska livsmedelsarbetareförbundet
och dess avdelning nr 6 i Stockholm, å andra sidan, förefinnes
ävenledes kollektivavtal, jämväl dagtecknat den 11 juni 1937.
I fråga örn arbetstidens förläggning stadgas däri:
Arbetstidens förläggning blir för denna avtalsperiod på varje arbetsplats
densamma, som år 1927 där tillämpades, i den män ej organisationerna enas
om ändring härutinnan.
För mjukbrödsbagerierna gäller, att hos arbetsgivare, vilka så önska,
bageriarbetet skall börja klockan 5 förmiddagen, i vilket fall deggörningen
börjar klockan 3.30 förmiddagen.
I protokollsuttalanden rörande bestämmelserna i avtalet sägs, bland annat,
att vid förläggning av bageriarbetets början till klockan 5 förmiddagen hänsyn
skall tagas till sådana arbetare, som äro bosatta långt från arbetsplatsen,
samt att arbetsgivaren, i den mån det är möjligt, skall låta dessa arbetare
börja senare.
Beträffande måltidsrast, då arbetet börjar klockan 5 respektive 3.30 förmiddagen,
samt i fråga örn avtalets giltighet gälla angående ifrågavarande
avtal enahanda regler, som förefinnas i kollektivavtalet mellan Sveriges bageriidkareförening
och livsmedelsarbetareförbundet.
Nu omförmälda kollektivavtal äro de mest omfattande inom bagerinäringen.
Uppgifter angående arbetslöshet inom bageriyrket.
I följande tabell hava sammanställts uppgifter angående arbetslöshet inom
bageriyrket m. m. _____
Dag
Till livsmcdelsarbetare- förbundet anslutna
bageriarbetare
Därav
arbets-
lösa
Arbetslösa
Procent
S1/u 1934 ......
9,450
2,500
Bageriarbetare ..............
26.5
Inom hela livsmedelsarbetare-
förbundet ................
23.4
Inom samtliga fackförbund '')..
23.7
*‘/u 1935 ......
9,550
2,300
Bageriarbetare ..............
24.1
Inom hela livsmedelsarbetare-
förbundet ................
22.4
Inom samtliga fackförbund 1)..
21.3
*) Utom skogs- och flottningsarbetareförbundet.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
Dag
Till livsmedelsarbetare- förbundet anslutna
bageriarbetare
Därav
arbets-
lösa
Arbetslösa
Procent
J1/u 1936......
9,600
2.500
Bageriarbetare ..............
Inom hela livsmedelsarbetare- förbundet ................
Inom samtliga fackförbund1)..
26.0
22.0
17.5
•V» 1937 ......
9,708
1,941
Bageriarbetare ..............
Inom hela livsmedelsarbetare- förbundet ................
Inom samtliga fackförbund1)..
20. o
17.2
17.8
Sl/i2 1938 ......
10,240
1.843
Bageriarbetare ..............
Inom hela livsmedelsarbetare- förbundet ................
Inom samtliga fackförbund1)..
18.0
15.7
17.8
Departementschefen.
Av vad som anförts i det föregående framgår, att 1937 års riksdag
begärt, att undersökning måtte vidtagas rörande bagerilagens verkningar
i olika hänseenden samt att en översyn av lagens bestämmelser därefter
måtte komma till stånd. I anledning av tidigare framställda förslag,
att lagen skulle helt upphävas, har riksdagen vid behandling av frågan
örn ändringar i lagen anfört skäl mot dess upphävande. Vid den utredning,
som numera verkställts, hava Sveriges bageriidkareförening, Stockholms
bageriindustriförening och Sveriges hantverksorganisation ånyo framfört
kravet på att särskild lagstiftning rörande arbetsförhållandena inom
bagerinäringen icke längre skall vidmakthållas. En motsatt ståndpunkt harvid
utredningen intagits i första hand av socialstyrelsen samt därjämte, i
yttranden över styrelsens skrivelse i ärendet, av kommerskollegium, svenska
livsmedelsarbetareförbundet och kooperativa förbundet. Jag ansluter mig
obetingat till den senare ståndpunkten. Lagen gjorde vid sin tillkomst slut
på svåra sociala olägenheter i fråga om arbetsförhållandena inom bageriyrket.
Yad beträffar det hinder för verkligt rationell drift, som nattarbetsförbudet
skulle utgöra, må anföras, att bagerinäringen under de nitton år, som
förflutit efter bagerilagens tillkomst, synes på ett relativt tillfredsställande
sätt hava anpassat sig efter den ordning, som förbud mot nattarbete
innebär. Allmänhetens krav på färskt morgonbröd synes, i den mån det icke
helt kan tillgodoses, ej vara av den vikt, att det bör tillmötesgås på bekostnad
av de brödproducerande arbetstagarnas rättmätiga fordringar på arbetsvillkor,
vilka ur social synpunkt kunna anses tillfredsställande. Slutligen må erinras
örn att Sveriges anslutning till 1925 års konvention uppenbarligen förutsätter
fortsatt lagstadgad reglering av bageriarbetet.
'') Utom skogs- och flottningsarbetareförbundet.
27
Kungl. Majus proposition nr 146.
Då jag sålunda förklarar mig anse, att bagerilagen bör bibehållas, är emellertid
därmed icke sagt, att den till alla delar fortfarande bör hava sitt nuvarande
innehåll. Den verkställda utredningen synes mig giva vid handen,
att jämkningar i lagen i vissa hänseenden äro erforderliga. Kooperativa förbundet
har hemställt, att ändringar i lagen icke måtte vidtagas, innan en närmare
utredning rörande spisbrödsindustriens och grovbrödstillverkningens
särskilda förhållanden blivit verkställd. Då jag beträffande undantag från
lagens bestämmelser med hänsyn till spis- och grovbrödstillverkningen ansluter
mig till den ståndpunkt, som min företrädare i ämbetet tidigare intagit,
eller att något egentligt behov av förändring i förevarande avseende icke är
för handen, anser jag, att en eventuell utredning rörande nämnda spörsmål
icke bör få fördröja de ändringar av lagen, vilka jag nu ämnar föreslå.
Av vad jag tidigare anfört torde hava framgått, att det alltsedan lagens tillkomst
varit i huvudsak två spörsmål rörande dess utformning, vilka vid skilda
tillfällen varit föremål för olika meningar, nämligen dels frågan huruvida de
s. k. familjebagerierna skola vara undantagna från lagens tillämpning och dels
frågan örn tidpunkten för bageriarbetets påbörjande på morgonen. Jag ämnar
i det följande föreslå ändringar i båda nu nämnda hänseenden. I förevarande
sammanhang kommer jag därjämte att framlägga förslag till två andra ändringar
i lagen, vilka emellertid äro av allenast mindre omfattning. Slutligen
ämnar jag till behandling upptaga den av Sveriges konditorförening ifrågasatta
lagändringen.
Yad först angår det för närvarande i lagen inskrivna undantaget från
lagens tillämpning beträffande familj ebagerierna, synes det
mig ovedersägligt, att statsmakterna, när de i fråga örn verksamhet inom en
näringsgren fastställa vissa restriktiva bestämmelser, måste låta sig angeläget
vara att tillse, att en viss grupp företagare inom näringsgrenen därvid icke
obehörigt missgynnas till förmån för en annan grupp. Ett dylikt missförhållande
synes mig emellertid för närvarande råda inom bagerinäringen, enär det
för familjebagerierna gällande undantaget ur konkurrenssynpunkt kan vara
till skada för övriga bageriföretag. Det må erinras örn att arbetstidskommittén
på sin tid förklarade, att den ansett sig böra föreslå familjebageriernas inbegripande
under lagen för att förebygga illojal konkurrens från dessa bageriers
sida gentemot de större bagerierna, oaktat en så vidsträckt tillämplighet strede
mot en inom arbetarskyddslagstiftningen i regel gällande princip. Visserligen
har socialstyrelsen på grundval av den verkställda statistiska utredningen förklarat,
att det ville synas, som örn familjebageriemas undantagsställning prak
tiskt taget saknade betydelse i konkurrensavseende. Familjebagerierna syntes
nämligen i mycket ringa utsträckning utnyttja sin undantagsställning. Å andra
sidan vidhållas av större företagare inom bageriyrket tidigare uppgifter örn
att avsevärd konkurrens föreligger. Nämnda inställning torde, åtminstone i
viss utsträckning, föranledas därav, att ett betydande antal mindre bagerier,
som icke äro familjebagerier i lagens mening, oriktigt ansett sig och även
allmänt, till och med av inspektionsmyndigheter, ansetts jämställda med de
egentliga familjebagerierna. Örn hela bagerinäringen folie under lagen, skulle
28
Kungl. Majus proposition nr 146.
dylika missbruk icke längre vara möjliga. En vinst därav vore också, att förbudet
för arbete å sön- och helgdagar bleve gällande även för familje
bagerierna. Med hänsyn till den obetydliga utsträckning, vari familjebagerierna
enligt utredningen för närvarande faktiskt begagna sin frihet att börja
morgonarbetet tidigare än de bagerier, som falla under lagen, synes det mig
vidare med fog kunna sägas, att det icke skulle innebära någon förlust av betydenhet
för familjebagerierna, örn deras undantagsställning avskaffades. Vid
den i anledning av framställning från 1937 års riksdag verkställda utredningen
hava även myndigheter och sammanslutningar förklarat sig i princip tillstyrka
upphävandet av undantaget för familjebagerierna; en motsatt ställning intager
endast kooperativa förbundet, som ansett en sådan åtgärd onödig, då
övriga bagerier dock kunnat väl hävda sin ställning. Slutligen må tilläggas,
att internationella arbetsorganisationen framhållit, att det icke lämpligen låter
sig göra att från nattarbetsförbudet undantaga någon arbetande, ej ens arbetsgivaren
själv. 1925 års internationella konvention har såsom enda undantag
från lagens tillämpning medgivit tillverkning för hushållsbruk, vilken bedrives
utan biträde av annan än medlem av hushållet. Sistnämnda ståndpunkt synes
mig böra accepteras. Genom att bagerilagens innehåll anpassas efter denna
ståndpunkt skapas likställighet för alla bagerier. Någon orättvisa begås således
icke mot familjebagerierna. Nissa svårigheter kunna visserligen komma
att föreligga beträffande kontrollen över lagens tillämpning, särskilt i fråga
örn arbetsställen, vilka äro förbundna med hemmen, men dylika svårigheter
synas mig icke böra få förhindra en ur andra synpunkter erforderlig lagändring.
I förevarande sammanhang vill jag behandla de två förut omnämnda förslagen
till mindre omfattande ändringar av lagen. Det är därutinnan först
fråga örn uteslutande av orden »till avsalu» i 1 § första
stycket. Denna ändring erfordras för att ratifikation av konventionen skall
kunna äga rum. Ett uteslutande av betingelsen »till avsalu» skulle väsentligen
endast få den verkan, att ett antal offentliga institutioner, bland annat inom
försvars- och sjukvårdsväsendet, och måhända också en del enskilda sådana,
vilka tillverka bröd för kostnadsfri utspisning, skulle komma att inbegripas
under lagen. Något bärande skäl att i fråga örn förbuden mot natt- och söndagsarbete
för brödtillverkning ställa dylika institutioners personal sämre än
bageriernas arbetare synes mig icke föreligga. Dispens för tillgodoseende av
tillfälliga behov av natt- och söndagsarbete kan medgivas enligt 4 §. Med
hänsyn till det sålunda anförda tillstyrker jag, att orden »till avsalu» utgå ur
1 § första stycket.
Genom ändringar av 1 § på sätt i det föregående föreslagits skulle hindren
för Sveriges ratificering av 1925 års konvention angående nattarbete i bagerier
bliva undanröjda. Jag ämnar med hänsyn härtill föreslå, att riksdagens yttrande
ånyo inhämtas beträffande nämnda konvention.
Den andra mindre omfattande ändringen avser införande i lagen
av en ny paragraf. Genom uteslutande av orden »till avsalu» i 1 § kommer
lagens tillämpning, såsom nyss berörts, att utsträckas till, bland annat,
29
Kungl. Maj ts proposition nr 146.
en del militära etablissement och allmänna anstalter. I anledning härav torde
ett stadgande vara erforderligt, vari föreskrives, att beträffande verksamhet,
som bedrives av staten eller kommun, vad i lagen är stadgat örn arbetsgivare
skall gälla arbetsföreståndaren. Detta stadgande, vartill motsvarighet återfinnes
i 53 § första stycket arbetarskyddslagen, synes lämpligen kunna fogas
till bagerilagen som en ny 9 §.
Av de ändringar i bagerilagen, som jag nu ämnar föreslå, återstår att behandla
frågan örn framflyttning av tiden för det ordinarie
bageriarbetets början från klockan 5 till klockan 6 förmiddagen
och därmed sammanhängande ändringar i 2 § under d) och f).
Den av socialstyrelsen verkställda utredningen visar, att den möjlighet gällande
lag erbjuder arbetsgivarna att få arbetet påbörjat så tidigt som
klockan 5 förmiddagen i stor utsträckning icke utnyttjas. Socialstyrelsen,
som framhållit, att ett stort antal, ehuru icke flertalet, bagerier och särskilt
de större bland dem dock utnyttjade berörda möjlighet, har icke funnit
skälen för framflyttning av den allmänna begynnelsetiden för bageriarbetet
med en timme tillräckligt starka. Kommerskollegium och de hörda arbetsgivarorganisationerna
hava även avstyrkt lagändring i nu förevarande hänseende.
Det må härvid erinras om att 1925 års konvention icke uppställer
fordran på att arbetet skall börja senare än klockan 5 förmiddagen. För egen
del kan jag icke finna annat än att ett arbete, som börjar så tidigt som klockan
5 förmiddagen, i åtskilliga hänseenden innebär verkligt betydande olägenhet
för arbetarna och jämväl synes kunna innefatta avsevärda hygieniska
risker. Arbetarna måste ofta stiga upp en timme eller mera före arbetets
början, de torde hava svårt att vid nämnda tidpunkt få en ordnad måltid och
de synas merendels icke kunna använda spårvagnar och andra därmed jämförliga
kommunikationsmedel för att komma till arbetsplatsen. För de arbe
tare, som skola verkställa uppeldning och deggörning med början redan klockan
3.30 förmiddagen, äro levnadsförhållandena ännu mera otillfredsställande. Såsom
livsmedelsarbetareförbundet, vilket tillstyrkt nu ifrågavarande lagändring,
anfört, skulle den föreslagna framflyttningen av tiden för arbetets påbörjande
icke — örn undantaget för familj ebagerierna borttoges -— försvåra yrkesbageriernas
ställning i konkurrensen med familj ebagerierna. Att icke allmänhetens
krav på färskt morgonbröd under alla förhållanden skall tillfredsställas, utan att
detsamma enligt min mening bör få stå tillbaka för sociala krav av större vikt,
har jag redan tidigare framhållit. Med hänsyn till det anförda har jag ansett
mig böra föreslå, att i 1 § ändring vidtages jämväl därutinnan, att föreskrift
meddelas, att bageriarbete i allmänhet icke får börja tidigare än klockan 6
förmiddagen å söckendagar. En lagändring av sådant innehåll möjliggör en
förändring av den i 2 § under d) angivna tiden för uppeldning och deggörning
till mellan klockan 4 och klockan 6 förmiddagen. Vidare torde formella ändringar
böra vidtagas beträffande de i 2 § under f) angivna tiderna på det sätt,
att i där avsett fall uppeldning och deggörning skall få äga rum mellan
klockan 2 och klockan 4 förmiddagen samt annat arbete mellan klockan 3 och
30
Kungl. Majus proposition nr 146.
klockan 6 förmiddagen. —- Yad sålunda föreslagits rörande ändrade tider
för bageriarbetets påbörjande utgör intet hinder för ratificering av 1925 års
konvention.
Vad angår frågan örn tiden för ikraftträdandet av de ifrågasatta
lagändringarna må erinras, att kommerskollegium ansett upphävandet
av nu stadgade undantag för familjebagerierna böra föranleda särskilda bestämmelser,
gällande under en övergångstid av exempelvis tre år. Innehavare
av nuvarande familjebageri skulle sålunda tillförsäkras rätt att erhålla eftergift
från nattarbetsförbudet i 1 § i en större utsträckning än som enligt 4 §
redan nu må mera tillfälligt lämnas. Enligt sistnämnda paragraf kan tillstånd
till avvikelse från förbudsbestämmelserna i 1 §, utöver vad enligt 2 och 3 §§ är
medgivet, meddelas dels av vederbörande yrkesinspektör, därest särskilt för
hållande påkallar sådan avvikelse — tillstånd kan meddelas för samma arbetsställe
högst tio gånger under ett och samma kalenderår och avse högst två
dygn i sänder — och dels av yrkesinspektionens chefsmyndighet, örn ytterligare
eftergift är av särskilt förhållande tillfälligtvis påkallad. Med hänsyn
till de möjligheter till avvikelser från vad i 1 § stadgas, som sålunda enligt
gällande lag stå till buds, anser jag ej erforderligt att för familjebageriernas
del införa särskilda övergångsbestämmelser till den nu föreslagna lagen.
Dagen för dess ikraftträdande synes mig böra bestämmas till den 1 januari
1940.
Till sist har jag att angiva min ståndpunkt till den av Sveriges konditorförening
gjorda framställningen örn utsträckt tid för sådant sön- och
helgdagsarbete, som i bageri- eller konditorirörelse utföres för tillverkning
av varor, vid vilkas framställning jäst icke användes. Väl måste det anses
vara av vikt, att produktionen av konditorivaror smidigt kan anpassas efter allmänhetens
efterfrågan under sön- och helgdagar, men av större betydelse synes
det mig vara, att de för utförande av ifrågavarande arbete sysselsattas ledighetstid
icke över hövan inskränkes. Socialstyrelsen och livsmedelsarbetarförbundet
hava påvisat, hurusom det av konditorföreningen ifrågasatta
skiftarbetet skulle föranleda därtill, att möjligheterna för bageriarbetare att
få hellediga sön- och helgdagar avsevärt skulle försämras. Bageriarbetarna
skulle bliva upptagna det stora flertalet sön- och helgdagar, låt vara att
arbetstiden varje dag icke skulle komma att överstiga tre timmar. En anordning
i överensstämmelse med de förslag, som framlagts av riksförsäkringsanstalten
och kooperativa förbundet, skulle visserligen göra var annan sönoch
helgdag arbetsfri, men den skulle å andra sidan fördubbla arbetstiden
å sådana sön- och helgdagar, då arbete utföres. Med hänsyn till vad sålunda
anförts synes mig skäl icke föreligga att vidtaga ändring av bagerilagen i
anledning av konditorföreningens framställning.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett inom
socialdepartementet upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar
av lagen den 16 maj 1930 (nr 139) örn vissa inskränkningar beträffande tiden
för förläggande av bageri- och konditoriarbete, av den lydelse bilaga (Bilaga
Kungl. Maj:ts proposition nr 146. 31
A) till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
Anders Lundstedt.
32
Kungl. Majit» proposition nr 146.
Bilaga A.
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139)
om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 16 maj 1930 örn vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i samma
lag skall införas en ny paragraf, betecknad såsom 9 §, av följande innehåll:
1 §■
Arbete för tillverkning av bageri- eller konditorivaror må icke bedrivas å
sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och klockan 6 förmiddagen
å söckendag. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å
tillverkning för hushållsbruk, vilken bedrives utan biträde av annan än medlem
av hushållet.
Om arbete---jämförligt bakverk.
2 §■
Utan hinder — — — — — — — — — — — —
— — — — — — 8 eftermiddagen;
d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan 4 och
klockan 6 förmiddagen;
e) uppeldning utföras---må bedrivas;
f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera på varandra
följande sön- och helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl
mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat arbete mellan
klockan 3 och klockan 6 förmiddagen.
9 §■
Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad
i denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
33
Bilaga B.
Översättning.
Förslag till konvention angående nattarbete i bagerier.
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående nattarbete i bagerier,
vilken fråga innefattas i den fjärde punkten på dagordningen för sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,
antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i
del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga
fredsfördragen.
§ 1.
Med de undantag, som angivas i följande bestämmelser, skall det vara förbjudet
att under natten tillverka bröd eller konditorivaror eller andra liknande
av mjöl framställda produkter.
Förbudet äger tillämpning å arbete av alla personer, såväl arbetsgivare
som arbetare, vilka taga del i den åsyftade tillverkningen; det omfattar dock
icke tillverkning, som bedrives av medlemmar i ett och samma hushåll för
deras egen förbrukning.
Denna konvention äger icke tillämpning å tillverkning i stort av »biscuits»
(torkat bröd). Varje medlem tillkommer att efter samråd med vederbörande
arbetsgivar- och arbetarorganisationer bestämma, vilka produkter, som med
hänsyn till denna konvention, skola innefattas under beteckningen »biscuits».
§ 2.
Vid tillämpningen av denna konvention avser beteckningen »natt» en tidrymd
av minst sju på varandra följande timmar. Början och slut av denna tidrymd
skola fastställas av vederbörande myndigheter i varje land efter samråd
med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, och skall densamma
i sig innefatta tiden mellan klockan 11 på aftonen och klockan 5 på
morgonen; där därtill finnes skäl med hänsyn till klimatet eller årstiden eller
där överenskommelse därom träffas mellan vederbörande arbetsgivar- och
arbetarorganisationer, kan tiden mellan klockan 10 på aftonen och klockan
4 på morgonen träda i stället för tiden mellan klockan 11 på aftonen och
klockan 5 på morgonen.
§3.
Efter samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer må
vederbörande myndigheter i de olika länderna medgiva följande undantag från
bestämmelserna i § 1:
a) fortvarande undantag, som erfordras för utförande av sådana förberedelse-
eller avslutningsarbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras utom den
normala arbetstiden och vartill ej användes större antal arbetare än som är
alldeles nödvändigt och ej heller arbetare under aderton år;
Bihang till riksdagens protokoll 193B. I sami. Nr 146.
4Ö4 37 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
b) fortvarande undantag, som äro nödvändiga med hänsyn till de särskilda
förhållanden, varunder bagerihanteringen bedrives i tropiska länder;
c) fortvarande undantag, som äro nödvändiga för tillämpningen av bestämmelserna
örn vecko vila;
d) tillfälliga undantag, som äro nödvändiga för att sätta företagen i stånd
att möta extraordinär arbetsökning eller »nationella» behov.
§4.
Undantag från bestämmelserna i § 1 må även göras, ifall olyckshändelse
inträffat eller hotar att inträffa eller brådskande arbete behöver utföras i avseende
å maskiner eller anläggning eller i fall av force majeure, men allenast
i den mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig rubbning av företagets
normala drift.
§ 5.
Yarje medlem, som ratificerar denna konvention, skall vidtaga lämpliga
åtgärder för att säkerställa den allmänna och effektiva tillämpningen av det
i § 1 stadgade förbudet och skall därvid, i överensstämmelse med den av
internationella arbetskonferensen å dess femte sammanträde (1923) antagna
rekommendationen, samverka med arbetsgivare och arbetare samt deras respektive
organisationer.
§6.
Bestämmelserna i denna konvention skola ej träda i kraft förrän den 1
januari 1927.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar
av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare
och av honom inregistreras.
§ 8.
Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.
Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.
Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.
§9.
Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,
som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.
§ io.
Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421
av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,
tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
§ 11-
Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter
det den inregistrerats hos sekretariatet.
§ 12-
Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens
dagordning upptaga frågan örn konventionens revision eller modifierande.
§ 13-
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd
den 3 mars 1939.
Närvarande:
justitierådet Eklund,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Lawski,
von Steyern.
Enligt lagrådet den 1 mars 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 17 februari 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.
Lagrådet, som ansåg sig icke äga anledning att ingå i sakligt bedömande
av de till stöd för lagändringarna åberopade skälen, fann förslaget ej föranleda
annan erinran än att i förevarande sammanhang borde dels i 6 § omförmälda
lag vidtagas sådan ändring som betingas av 1938 års lagstiftning
örn sammanträffande av brott, därvid tillika torde beaktas vad lagrådet anfört
vid granskningen av 14 § i förslaget till arbetstidslag för detaljhandeln, dels
ock åt bötesbestämmelserna i 6—8 §§ givas ett innehåll, som ansluter sig till
vad numera finnes stadgat örn dagsböter och verkställighet av bötesstraff.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
Kungl. Maj:ts proposition nr 146.
37
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
ä Stockholms slott den 10 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Ekiksson, Strindlund.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för justitiedepartementet
lagrådets den 3 i denna månad avgivna utlåtande över det
den 17 sistlidne februari till lagrådet remitterade förslaget till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.
Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:
Ändringar hava synts mig böra vidtagas i lagens 6—8 §§ i enlighet med
vad lagrådet anfört. Härjämte hava redaktionella jämkningar företagits i
ingressen till lagförslaget samt i 1 §, varest ordet »hushållsbruk» utbytts
mot »eget hushåll».
Såsom jag förut framhållit, skulle ett genomförande av de lagändringar,
som det föreliggande förslaget innehåller, möjliggöra för Sverige att ratificera
det å internationella arbetsorganisationens konferens år 1925 antagna
förslaget till konvention angående nattarbete i bagerier.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte genom proposition
dels,
jämlikt § 87 regeringsformen, förelägga riksdagen till antagande det
i enlighet med vad förut anförts jämkade förslaget till lag angående ändring
i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande
tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,
dels ock inhämta riksdagens yttrande över förslaget till konvention angående
nattarbete i bagerier (se Bilaga B till statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 17 februari 1939).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Anders Lundstedt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:254 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 a1 i texten
- 2LU 1939:29 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 s. 1 i texten