Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch konditoriarbete m. rn

1939-03-10 · 37 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 35 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:146, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch konditoriarbete m. rn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

1

Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 16

maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande

tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete

m. rn.; given Stockholms slott den 10 mars

1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat

förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr

139) örn vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch

konditoriarbete,

dels ock inhämta riksdagens yttrande beträffande ett å den internationella

arbetsorganisationens konferens år 1925 antaget förslag till konvention angående

nattarbete i bagerier.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Bihang till riksdagens protokoll 1931). 1 sami. Nr 146.

484 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139)

om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande

av bageri- och kouditoriarbete.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 6, 7 och 8 §§ lagen den 16 maj 1930 örn

vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i

samma lag skall införas en ny paragraf, betecknad såsom 9 §, av den lydelse

som av det följande framgår:

1 §''

Arbete för tillverkning av bageri- eller konditorivaror må icke bedrivas å

sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och klockan 6

förmiddagen å söckendag. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning

å tillverkning för eget hushåll, vilken bedrives utan biträde av annan än

medlem av hushållet.

Örn arbete —--jämförligt bakverk.

2 §.

Utan hinder---------—----------

------8 eftermiddagen;

d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag meller klockan 4 och

klockan 6 förmiddagen;

e) uppeldning utföras---må bedrivas;

f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera på varandra

följande sön- och helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl

mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat arbete mellan

klockan 3 och klockan 6 förmiddagen.

6§-

Bedriver innehavare av företag, som i denna lag avses, arbete i strid mot

stadgande i lagen eller mot föreskrift, som utfärdats med stöd av sådant

stadgande, straffes med dagsböter. Har till arbetet använts person under

aderton år vare den, som har vårdnaden örn sådan person, där användandet

skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och med fem till

och med femtio kronor.

7 §•

Därest innehavare av företag, som i denna lag avses, försummar att fullgöra

anmälningsskyldighet, varom stadgats i 4 § tredje stycket, eller skyldighet,

som är föreskriven i 5 § andra stycket, straffes med dagsböter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

3

8 §•

Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol, där

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes,

vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

9§-

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad

i denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 146.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

ä Stockholms slott den 17 februari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Forslund,

Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med ministern för utrike^ ärendena och

chefen för justitiedepartementet anmäler, chefen för socialdepartementet, statsrådet

Forslund, fråga örn ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139)

om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och

konditoriarbete samt anför:

Gällande bestämmelser.

Enligt 1 § första stycket i lagen örn vissa inskränkningar beträffande tiden

för förläggande av bageri- och konditoriarbete — i det följande benämnd

bagerilagen — må arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror

icke bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen

och klockan 5 förmiddagen å söckendag. Yad sålunda stadgats äger

dock icke tillämpning å rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make

och hemmavarande barn.

2 § innehåller, uppräknade under a)—f), vissa undantagsbestämmelser.

Utan hinder av vad i 1 § är stadgat får sålunda, enligt stadgande under a), i

bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av varor, vid vilkas framställning

jäst icke användes, utföras sön- eller helgdag under högst tre timmar

mellan klockan 6 förmiddagen och klockan 6 eftermiddagen. Vidare får, enligt

föreskrift under d), uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan

klockan 3.30 och klockan 5 förmiddagen samt, enligt stadgande under f), under

natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera på varandra följande

sön- och helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl mellan klockan

2 och klockan 3.30 förmiddagen och annat arbete mellan klockan 3 och klockan

5 förmiddagen.

Härutöver må nämnas, att även i 3 § vissa undantag medgivas från bestämmelserna

i 1 § såvitt angår arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd.

Jämlikt 4 § kunna i vissa fall ytterligare avvikelser från reglerna i 1 § medgivas

av vederbörande yrkesinspektör samt av yrkesinspektionens chefsmyndighet

(riksförsäkringsanstalten). Tillsyn å efterlevnaden av lagen utövas järn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

likt 5 § av yrkesinspektionens befattningshavare. Överträdelse av stadgande

i lagen eller av föreskrift, som utfärdats med stöd av sådant stadgande, är

enligt 6 § belagd med bötesstraff.

I förevarande sammanhang må erinras därom, att lagen den 30 maj 1919

örn begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse —

butikstängningslagen — i sin 1 § stadgar som allmän regel, att handelsbod å

söckendag ej får hållas öppen för allmänheten före klockan 8 förmiddagen.

Bod, där handel idkas med, bland annat,, bageri- och konditorivaror, får dock

för försäljning enbart av dylika varor öppnas en timme tidigare. För försäljning

av enbart sådana livsmedel, som angivas i 1 § — bland annat bageri- och

konditorivaror — får bod hållas öppen å sön- och helgdagar mellan klockan 7

och klockan 10 förmiddagen.

I den mån sådant påkallas av särskilt förhållande inom viss kommun, må

tiden för öppethållande i viss utsträckning bestämmas annorlunda än nyss

nämnts (3 §). Sålunda kan, bland annat, beträffande söckendag nämnda tid

utsträckas för stad eller köping med högst en timme och för annan kommun

med högst två timmar på morgonen. Såvitt angår sön- eller helgdag kan den

för öppethållande medgivna tiden utsträckas att omfatta även tiden mellan

klockan 10 och klockan 11 förmiddagen samt högst två timmar å tid efter

klockan 1 eftermiddagen. Beslut örn bestämmelse enligt 3 § fattas av den

myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt. Beslutet skall underställas

länsstyrelsen (5 §), som äger att oförändrat fastställa eller ock ogilla detsamma

(6 §).

Inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga — arbetstidsutredningen

angående affärs- och kontorsanställda —- hava med betänkande den 31 december

1937 (statens offentliga utredningar 1937:55) framlagt förslag till, bland

annat, lag örn tiden för idkande av detaljhandel och viss annan rörelse

(butikstängningslag).

På grundval av nämnda betänkande och däröver avgivna yttranden har

inom socialdepartementet upprättats förslag till, bland annat, ny butikstängningslag,

över vilket förslag Kungl. Maj:t den 27 januari 1939 beslutat inhämta

lagrådets utlåtande. Enligt sistnämnda förslag skall butik som regel

få liksom hittills hållas öppen för allmänheten å söckendag från klockan 8

förmiddagen. Å sön- och helgdagar skall butik, där handel idkas huvudsakligen

med bageri- och konditorivaror jämte vissa andra uppräknade varor, få

hållas öppen för allmänheten mellan klockan 8 och klockan 10 förmiddagen.

Genom kommunala beslut skall tiden för öppethållandet kunna helt eller delvis

förläggas till annan del av dygnet än enligt huvudreglerna. Vidare kan genom

sådana beslut utsträckning av den vanliga affärstiden få medgivas bland annat

därutinnan, att butik, där handel idkas huvudsakligen med bageri- och konditorivaror

jämte vissa andra uppräknade varor, å söckendag skall få hållas

öppen mellan klockan 7 och klockan 8 förmiddagen. Under vissa förutsättningar

skall polismyndighet äga meddela näringsidkare tillstånd att hålla

butik öppen å tid, då sådant eljest icke är förenligt med bestämmelserna i den

föreslagna lagen. Enligt förslaget skall lagen emellertid icke äga tillämpning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 146.

å, bland annat, försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband

nied ordnad restaurang-, kafé- eller konditorirörelse, såframt därvid till avhämtning

eller försändning icke försäljas andra varor än lagad mat, bagerioeh

konditorivaror, alkoholfria drycker eller tryckta skrifter.

Utlåtande från lagrådet föreligger ännu icke.

Historik.

I arbetstidskommitténs betänkande den 22 november 1918 med förslag till

lag i förevarande ämne föreslogs (i 1 §), att arbete för tillverkning till avsalu arbagén-

eller konditorivaror icke skulle få bedrivas å sön- eller helgdag eller

å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och klockan 6 förmiddagen å söckendag.

Förbud mot natt- och söndagsarbete av ifrågavarande art gällde sålunda alla,

såväl arbetare som arbetsgivare och hans familjemedlemmar. Kommittén förklarade

i sin motivering, att denna vidsträckta tillämplighet stred mot den princip,

som i regel gällde i fråga örn arbetarskyddslagstiftningen och som från

dennas tillämpning undantog arbetsgivaren jämte medlemmarna av hans

familj. Kommittén hade emellertid på yrkande från såväl arbetsgivar- som

arbetarhåll funnit sig med hänsyn till konkurrensen olika bageriföretag

emellan nödgad rikta förbudet mot själva arbetet, oavsett av vem det verkställdes.

— I 2 § av kommitténs förslag funnos upptagna vissa undantag från bestämmelserna

i 1 §, bland annat att arbete för tillverkning av konditorivaror

skulle få äga rum under högst tre timmar å sön- och helgdagar. Kommittén

anförde, att dylika varor, vilka hade särskilt stor avsättning å sön- och helgdagar,

visserligen i väsentlig mån kunde tillverkas under närmast föregående

dag, men att färdigställandet av dem i stor utsträckning ej lämpligen läte

sig göra så långt förut. Därtill komme, att avsättningen av vissa av här ifrågavarande

varor vore i hög grad beroende av väderleken, varför det för näringsidkarna

vore av betydelse att, efter som väderleken tedde sig, kunna i någon

män variera storleken av den för dagens konsumtion avsedda varumängden.

En arbetstid av tre timmar hade synts kommittén tillfyllestgörande, men

hade, då inom vissa slag av företag arbete borde förrättas på morgonen och

inom andra först framåt eftermiddagen, för arbetstidens förläggning ansetts

böra utmätas en ganska vid tidrymd, nämligen mellan klockan 6 förmiddagen

och klockan 6 eftermiddagen.

Förslag till lagstiftning i ämnet framlades genom proposition (nr 339) för

1919 års lagtima riksdag. Genom olika beslut i kamrarna förföll emellertid

frågan.

Vid urtima riksdagen 1919 framlades ånyo förslag till bagerilag (proposition

nr 5). Däri föreslogs, bland annat, att arbete för tillverkning till avsalu

av bageri- eller konditorivaror icke skulle få bedrivas å tid mellan klockan 8

eftermiddagen och klockan 6 förmiddagen å söckendag. I bageri- och konditorirörelse

skulle emellertid arbete för tillverkning av konditorivaror få utföras

å sön- och helgdag under högst tre timmar mellan klockan 6 förmiddagen

och klockan 6 eftermiddagen [2 § a) ]. Uppeldning och deggörning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 146.

skulle få utföras å söckendag i allmänhet mellan klockan 4 och klockan

6 förmiddagen [2 § d)] samt under natten till söckendag, som närmast

föreginge två eller flera på varandra följande sön- eller helgdagar, jämväl

mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen [2 § f) ]. Under natten till

sådan söckendag, som sist nämnts, skulle annat arbete få utföras mellan

klockan 3 och klockan 6 förmiddagen. Propositionen innehöll icke undantag

för s. k. familjebagerier, d. v. s. sådana, i vilka förutom innehavaren allenast

dennes make och hemmavarande barn sysselsättas. — Andra särskilda utskottet

(utlåtande nr 3) tillstyrkte propositionen. Reservationsvis yrkades,

bland annat, bifall till ett i väckt motion (II: 14) framlagt förslag, att lagen

icke skulle äga tillämpning å familj ebagerierna. Riksdagen biföll nämnda

reservation. Lag i ämnet i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades

den 17 oktober 1919 (nr 653) med giltighetstid till och med den 31

december 1923.

Vid 1922 års riksdag väcktes i motion (II: 67) förslag bland annat därom,

att undantaget för familj ebagerierna skulle uteslutas ur lagen, att begynnelsetiden

för det egentliga bageriarbetet skulle tillbakaflyttas från klockan 6 till

klockan 4 förmiddagen samt att de i 2 § under d) och f) bestämda tiderna

skulle tillbakaflyttas två timmar. På hemställan av andra lagutskottet ( utlåtande

nr 17) avslog riksdagen motionen.

På förslag av Kungl. Maj:t (proposition nr 88) förlängdes år 1923 bagerilagens

giltighetstid till och med den 31 december 1926, utan att därvid ändring

i lagens innehåll vidtogs.

Å den internationella arbetsorganisationens konferens i Genéve år 1925

antogs ett förslag till konvention angående nattarbete i bagerier. Svensk

översättning av detta konventionsförslag torde få fogas såsom bilaga (Bilaga

B) till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I förevarande sammanhang finner jag mig böra redogöra för en jämförelse

mellan gällande svensk lag och konventionen.

Gällande svensk lag är på det hela taget av betydligt strängare innehåll

än konventionen. Konventionen angives visserligen äga tillämpning å all

slags tillverkning av bröd eller konditorivaror utan hänsyn till syftet därmed,

under det att lagen allenast avser tillverkning till avsalu, men då hushållstillverkning,

bedriven av hushållets medlemmar, är undantagen enligt konventionen,

skulle konventionens överskjutande tillämpning väsentligen komma

att avse truppförband, sjuk- och fattigvårdsanstalter m. fl. dylika institutioner,

för vilka ett förbud mot nattarbete sannolikt har mycket ringa betydelse. —

Beträffande tillämpningsområdet kan för övrigt anmärkas, att lagen har avseende

å tillverkning ej blott av produkter, framställda av mjöl — till vilka

konventionen inskränker sig — utan även av andra konditorivaror. — Beträffande

förbudets innebörd är att märka, att konventionen endast riktar sig

mot nattarbete, under det att lagen därjämte förhindrar söndagsarbete. —

Den mest betydelsefulla skillnaden framträder emellertid vid jämförelse av

nattarbetsförbudets omfattning till tiden. I lagen stadgas förbud mot arbete,

med undantag för uppeldning och deggörning, mellan klockan 8 eftermid
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 146.

dagen och klockan 5 förmiddagen, d. v. s. under nio timmar, medan konventionen

inskränker sig till att, med möjlighet till undantag bland annat för

förberedelse- och avslutningsarbeten, påbjuda en nattledighet av sju timmar

1 följd, vilken ledighet skall i sig innefatta tiden mellan klockan 11 eftermiddagen

och 5 förmiddagen eller under vissa betingelser mellan klockan 10 eftermiddagen

och 4 förmiddagen. —- I ett avseende är emellertid konventionen

strängare än lagen, nämligen däri, att nattarbetsförbudet enligt konventionen

omfattar såväl arbetare som arbetsgivare, vilka taga del i den uti konventionen

åsyftade tillverkningen (med undantag allenast för tillverkning, som bedrives

av medlemmar i ett och samma hushåll för deras egen förbrukning), under det

att från lagens tillämpning äro undantagna sådana rörelser, som bedrivas utan

biträde av annan än make och hemmavarande barn. — Medgivanden i bagerilagen

beträffande tillverkningen av spis- och knäckebröd täckas av konventionens

undantag för tillverkning i stort av »biscuits» (torkat bröd), vilken betecknings

innebörd de olika staterna hava rätt att bestämma. Jämväl övriga

undantag i bagerilagen beträffande nattarbetsförbudet synas kunna upprätthållas

med stöd av bestämmelser i konventionen.

I detta sammanhang må jämväl omnämnas, att 1925 års konvention, vilken

icke ratificerats av Sverige, intill den 1 januari 1939 ratificerats av elva stater,

nämligen Bulgarien, Chile, Colombia, Estland, Finland, Irland, Kuba, Luxemburg,

Nicaragua, Spanien och Uruguay. Förslag örn ratifikation hava framlagts

i Frankrike, Lettland, Polen, Rumänien och Tjeckoslovakien.

På uppdrag av Kungl. Maj:t verkställdes under år 1925 utredning av socialstyrelsen

i samråd med kommerskollegium rörande verkningarna av bagerilagen.

Resultatet därav framlades den 26 november 1925 i betänkande med

förslag till reviderad lag örn vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande

av bageri- och konditoriarbete. En redogörelse för utredningen har

lämnats i publikationen »Statistiska undersökningar angående åttatimmarslagens

och bagerilagens verkningar» (statens offentliga utredningar 1925:45).

—■ Socialstyrelsen föreslog två förändringar i avseende å lagens tillämpningsområde,

nämligen, i syfte att möjliggöra ratifikation av 1925 års konvention,

uteslutande i 1 § av orden »till avsalu» ävensom ersättande av undantaget för

familj ebagerier med ett undantag för tillverkning för hushållsbruk, vilken

bedreves utan biträde av annan än medlem av hushållet. I fråga örn nattarbetsförbudet

föreslog socialstyrelsen, att förbudet skulle inskränkas till att avse

tiden klockan 8 eftermiddagen—5 förmiddagen. Beträffande tiden för uppeldning

och deggörning föreslogs i 2 § d) klockan 4—5 förmiddagen och i

2 § f) klockan 2—4 förmiddagen samt beträffande annat arbete i 2 § f) klockan

3—5 förmiddagen. Uttrycket »konditorivaror» i 2 § a) föreslogs utbytt

mot »varor, vid vilkas framställning jäst icke användes».

För 1926 års riksdag framlades i proposition (nr 72) förslag till

definitiv lag i ämnet. Däri upptogos, bland annat, de ändringar i avseende

å lagens tillämpningsområde samt i fråga om lydelsen av 2 § a),

vilka socialstyrelsen föreslagit, men bibehöllos däremot då gällande tidsbe
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 146. 9

stämmelser rörande nattarbetsförbudet. Tillika föreslogs införande av ett nytt

stadgande, betecknat som 9 §, vari med hänsyn därtill att orden »till avsalu»

skulle uteslutas ur 1 § föreskrevs, att beträffande verksamhet, som bedreves av

staten eller kommun, vad i lagen vore stadgat angående arbetsgivare skulle

gälla arbetsföreståndaren.

Efter genomförande av de sålunda föreslagna ändringarna skulle svensk

lagstiftning icke utgöra hinder för ratifikation av 1925 års konvention.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och i anledning därav

väckta motioner (1:262 och 265, 11:386 och 390), föreslog i utlåtande nr 21,

såvitt i förevarande sammanhang är av intresse, att lagen fortfarande skulle

hava provisorisk karaktär och gälla till och med den 31 december 1930, att

orden »till avsalu» samt undantaget beträffande familjebagerierna skulle bibehållas

i 1 §, att den föreslagna ändringen av 2 § a) skulle vidtagas, att begynnelsetiden

för det egentliga bageriarbetet skulle ändras från klockan

6 förmiddagen till klockan 5 förmiddagen, att den i 2 § d) angivna tiden

skulle tillbakaflyttas en halv timme till klockan 3.30 förmiddagen, att

2 § f) skulle undergå erforderlig jämkning samt att den föreslagna 9 §

icke skulle upptagas i lagen. Reservation anfördes dels av tre ledamöter,

som yrkade avslag å propositionen, dels ock av sju ledamöter, vilka

hemställde örn bifall till densamma. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Lag i ämnet i enlighet med riksdagens beslut utfärdades därefter den 4 juni

1926 (nr 163).

Vid 1926 års riksdag inhämtades jämväl genom proposition (nr 118) riksdagens

yttrande angående vissa beslut, som fattats av den internationella

arbetsorganisationens konferens år 1925. Beträffande förslaget till konvention

angående nattarbete i bagerier anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Möller, till statsrådsprotokollet, bland annat, att internationella arbetsbyråns

styrelse vidtagit en åtgärd, som syntes vara av beskaffenhet att påkalla

en avvaktande hållning till spörsmålet örn det ifrågavarande konventionsförslagets

ratifikation från Sveriges sida. Vid nämnda styrelses sammanträde

den 28—30 januari 1926 hade styrelsen nämligen, i anledning av ett utav

arbetsgivarrepresentanterna inom styrelsen framställt förslag, beslutit att

genom nationernas förbunds råd till den fasta mellanfolkliga domstolen hänskjuta

frågan, huruvida internationella arbetsorganisationen ägde befogenhet

att utarbeta och föreslå regler, som, i och för tillförsäkrande av skydd åt vissa

lönarbetare, samtidigt och vid sidan härav hade avseende på arbetsgivares

personliga arbete. Av den överläggning inom arbetsbyråns styrelse, som föregick

nyssnämnda beslut, hade framgått, att förslaget örn hänvändelse till den

mellanfolkliga domstolen i första hand föranletts av de inskränkande bestäm

melser angående arbetsgivares eget arbete, som innefattades i det förslag till

konvention angående nattarbete i bagerier, varom vore fråga.

I det läge, som sålunda inträtt, syntes resultatet av den gjorda hänvän

delsen böra avvaktas, innan frågan örn konventionsförslagets ratifikation upptoges

till avgörande. — Riksdagen anmälde (skrivelse nr 247), att riksdagen för

sin del funnit, att Sverige för det dåvarande icke borde biträda konventionen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

I utlåtande den 23 juli 1926 förklarade den fasta mellanfolkliga domstolen,

att den vore av den uppfattningen, att internationella arbetsorganisationen

ägde befogenhet att beträffande arbetarskyddslagstiftning utarbeta och föreslå

regler, som hade avseende jämväl å arbetsgivarens personliga arbete.

Vid 1930 års riksdag föreslogs i proposition (nr 32) fortsatt giltighet för

bagerilagen till och med den 31 december 1933. I anledning av propositionen

väcktes i två likalydande motioner (I: 235 [av nuvarande handelsministern

m. fl.] och 11:391 [av nuvarande statsministern m. fl.]) förslag om antagande

av definitiv lag i ämnet. I motionerna föreslogos även ändringar i materiellt

hänseende i överensstämmelse med innehållet i det lagförslag, som genom

propositionen nr 72 framlades för 1926 års riksdag.

Andra lagutskottet tillstyrkte (utlåtande nr 16) antagande av definitiv lag,

som dock borde givas samma innehåll i materiellt hänseende som den då

gällande provisoriska lagen. Reservationer anfördes av, bland andra, fem ledamöter,

vilka yrkade bifall till motionerna. Riksdagen anslöt sig till utskottets

uppfattning. — Lag i ämnet utfärdades därefter av Kungl. Maj:t den 16 maj

1930 (nu gällande lag).

I likalydande motioner (1:178 och II: 345) föreslogs vid 1935 års riksdag,

att riksdagen måtte besluta, att undantagsbestämmelsen rörande familj ebagerierna

skulle utgå ur 1 § bagerilagen.

Andra lagutskottet hemställde, efter att hava inhämtat yttranden över

motionerna av socialstyrelsen, kommerskollegium, Sveriges bageriidkareförening,

Stockholms bageriindustriförening och svenska livsmedelsarbetareförbundet,

i utlåtande nr 24, att motionerna icke skulle föranleda till någon

riksdagens åtgärd. I reservation av sju ledamöter yrkades, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

utredning rörande förutsättningarna för genomförande av sådan ändring

av bagerilagen, att lagen bleve tillämplig på alla bagerier, vilka tillverkade

bröd till avsalu, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning. —- Första kammaren biföll utskottets hemställan, under

det att andra kammaren biföll reservationen.

Vid 1936 års riksdag framställdes i likalydande motioner (I: 75 och II: 185)

samma yrkande som i den nyssnämnda reservationen vid 1935 års riksdag.

I utlåtande nr 16 hemställde andra lagutskottet, att motionerna icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd. Reservation med yrkande om bifall

till motionsyrkandena avgavs av fem ledamöter. —- Riksdagen biföll utskottets

hemställan.

I motion (II: 113) vid 1937 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte besluta

dels ändring av 1 § bagerilagen på det sätt, att bageriarbete icke skulle

få utföras å söckendagar mellan klockan 8 eftermiddagen och 6 förmiddagen

samt att undantagsstadgandet beträffande familj ebagerier skulle utgå, dels

ock ändring av 2 § d) därhän, att uppeldning och deggörning skulle få utföras

å söckendag mellan klockan 4 och 6 förmiddagen.

Andra lagutskottet lämnade i utlåtande (nr 45) över motionen redogörelse

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ls proposition nr 146.

för de till utskottet vid 1935 års riksdag avgivna yttrandena ävensom för innehållet

i gällande kollektivavtal inom bagerifacket samt anförde därjämte, bland

annat:

Vid sin behandling av ifrågavarande ärende hade utskottet kommit till den

uppfattningen, att tiden nu vore inne att verkställa en allsidig och grundlig

undersökning av bagerilagens verkningar i olika hänseenden, varefter en förutsättningslös

översyn av de olika bestämmelserna i bagerilagen borde komma

till stånd. Vid en sådan utredning komme givetvis de synpunkter, som framförts

i de ovan omförmälda yttrandena till andra lagutskottet vid 1935 års

riksdag, att bliva föremål för ingående överväganden. I anledning av vissa

uttalanden i de av kommerskollegium och ovannämnda arbetsgivareorganisationer

avgivna yttrandena ville utskottet framhålla, att det torde finnas anledning

antaga, att avskaffandet av bagerilagen skulle kunna leda till att de

större bageriföretagen genom sina möjligheter att anordna skiftarbete och sina

överlägsna resurser i fråga örn maskinell utrustning i avsevärd utsträckning

konkurrerade ut de mindre företagen från marknaden.

Vid ifrågavarande undersökning måste synnerlig uppmärksamhet ägnas

familjebagerierna, vilkas förekomst, arbetstider, hygieniska, förhållanden och

betydelse i olika hänseenden i görligaste mån borde klarläggas.

I fråga örn de i bagerilagen stadgade tiderna för bageriarbetets början å

morgnarna borde vid den av utskottet förordade utredningen uppmärksamhet

ägnas frågan, huruvida en framflyttning av dessa begynnelsetider kunde

äga rum. Det vore otvivelaktigt förenat med olägenheter i åtskilliga avseenden

för arbetarna att börja dagens arbete så tidigt som klockan 5 förmiddagen.

Den av utskottet lämnade redogörelsen för innehållet av gällande kollektivavtal

inom bagerifacket samt tillämpningen av dessa avtal syntes giva vid

handen, att den möjlighet att påbörja det egentliga bageriarbetet klockan 5

förmiddagen, som gällande lag erbjuder, i praktiken icke blivit till fullo utnyttjad.

Utskottet ville framhålla, att därest begynnelsetiderna för bageriarbetet

framflyttades utan att undantaget för familjebagerier slopades, dessas

konkurrenskraft skulle ytterligare ökas.

På hemställan av utskottet beslöt riksdagen (skrivelse nr 344) hos Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville föranstalta örn en allsidig och förutsätt

ningslös utredning angående bagerilagens verkningar samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

1937 års utredning rörande arbetsförhållandena inom bagerinäringen.

Sedan Kungl. Majit den 11 juni 1937 anbefallt socialstyrelsen att verkställa

den av riksdagen begärda utredningen, har socialstyrelsen efter fullgjort

uppdrag med skrivelse den 9 november 1937 framlagt förslag i ämnet.

Inledningsvis har i skrivelsen anförts, att, enär det för den anbefallda utredningen

i första hand erfordrats kännedom rörande de arbetsförhållanden, som

för närvarande vore rådande inom bagerinäringen, styrelsen gått i författning

örn att, efter samråd med representanter för vederbörande arbetsgivare- och

arbetareorganisationer, verkställa en statistisk undersökning rörande ifrågavarande

förhållanden. En preliminär redogörelse för huvudresultaten av denna

omfattande undersökning har bifogats socialstyrelsens skrivelse.

En utförligare bearbetning av materialet har sedermera i januari 1938 publicerats

i »Sveriges officiella statistik», avdelningen »socialstatistik» under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 146.

titeln »Undersökningar rörande vissa arbetstidsförhållanden inom bagerinäringen

samt hotell- och restaurangnäringen». Till nämnda publikation anhåller

jag att få hänvisa.

över socialstyrelsens skrivelse hava, efter remiss, yttranden avgivits av

kommerskollegium, Sveriges bageriidkareförening, Stockholms bageriindustriförening,

kooperativa förbundet och svenska livsmedelsarbetareförbundet.

Ett yttrande av Sveriges hantverksorganisation har fogats till kommerskollegiums

yttrande.

I socialstyrelsens skrivelse hava till besvarande upptagits tre huvudspörsmål,

nämligen frågorna huruvida

a) särskild arbetstidslagstiftning för bagerinäringen skall bibehållas,

b) tidpunkterna för arbetets början skola framflyttas, samt

c) undantaget för familjebagerierna skall upphävas.

Frågan om hagerilagens upphävande

Socialstyrelsen.

Styrelsen har anfört, att nattarbetets avskaffande otvivelaktigt medfört

vissa olägenheter för arbetsgivarna. Då en stor kvantitet bröd måste vara

färdig till försäljning vid en ganska tidig timme och dess tillverkning enligt

lagen ej finge börja förrän relativt sent, hade bagerierna blivit nödgade att

med olika medel forcera sitt morgonarbete. Vad åter anginge bageriarbetarna,

vore det uppenbart, att de måste högt värdera en lagstiftning, som avskaffat

deras nattarbete, samt önska att hålla den vid makt med den för dem gynnsammaste

innebörden, d. v. s. med möjligast sena tidpunkt för arbetets

början.

Beträffande motiveringarna till de motsatta uppfattningarna rörande nattarbetsförbudet

har styrelsen anfört:

Forceringen av morgonarbetet hade enligt arbetsgivaresidans uppfattning

krävt ökning av arbetsstyrkan, som senare på dagen ej kunnat fullt utnyttjas.

Med hänsyn till nämnda forcering hade man vidare i många fall funnit sig

nödgad att i ökad mån mekanisera driften och vidtaga andra tekniska förbätt

ringar. Jäst- och bränsleåtgången hade avsevärt ökats. Distributionen av brödet

från de större bagerierna till försäljningsställena, vilken numera måste sammanträngas

inom relativt korta tidsperioder, hade nödvändiggjort ökning av

antalet lastbilar och utkörare. Samtliga nu berörda omständigheter hade

föranlett ökade omkostnader och inverkat fördyrande på brödprisen. Dessutom

hade såväl den forcerade tillverkningen som den påskyndade distributionen

inverkat ofördelaktigt på brödets kvalitet. Såsom botemedel härför

hade också från vissa håll påyrkats bagerilagens upphävande.

Bageriarbetarna hade ej lämnat de av arbetsgivarna framhållna olägenheterna

obestridda och hade vidare framhållit, att dessa olägenheter numera

i stort sett kunde anses övervunna. Det tidigare inom bagerierna tillämpade

nattarbetet vore från social synpunkt att beteckna som ett svårt missförhållande,

vars återinförande i större eller mindre omfattning måste med ali

kraft förhindras.

Vid den utredning av bagerilagens verkningar, som verkställts år 1925,

hade kommerskollegium utfört en specialundersökning av lagstiftningens

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 146.

13

ekonomiska konsekvenser nied avseende å vissa bageriföretag. Någon dylik

undersökning hade icke nu blivit utförd. En av socialstyrelsen verkställd

enquéte rörande bagerilagens verkningar, beträffande vilken upplysningar

lämnats i den vid styrelsens skrivelse fogade redogörelsen, syntes styrelsen

bekräfta, att de divergerande åsikterna inom bageribranschen fortfarande i

stort sett vore förhärskande. Styrelsen hade emellertid även vänt sig till en

del myndigheter, allmänna inrättningar och kooperativa företag m. fl., vilka

intoge en till förevarande frågor väsentligen opartisk ställning. De på sådant

sätt erhållna uttalandena vore av mindre positiv karaktär. Av dem torde

emellertid bland annat kunna anses framgå, att lagen i viss mån varit till

hinder för bagerinäringens rationella bedrivande och utveckling. Särskilt

uppgåves lagen hava varit till skada för de mindre, med främmande arbetskraft

bedrivna företagen, som icke haft råd att i erforderlig mån förbättra

sin tekniska utrustning, låt vara att dylika mindre företag icke i samma

grad som de större betungats av ökade distributionskostnader.

Ur den nu verkställda statistiska undersökningen rörande bagerinäringens

utveckling under tiden 1925—-1937 bär socialstyrelsen återgivit följande uppgifter:
Bageriföretagens

antal, som vid den år 1925 företagna undersökningen,

vilken ansågs nära nog fullständig beträffande företagens antal, utgjorde

5,775, uppginge numera till 7,436, vilket innebure en ökning med 29 procent.

Under nämnda period hade den i bagerierna sysselsatta personalen ökats

från 23,893 till 35,276 eller med ej mindre än 48 procent, vilket syntes innebära

en starkare expansion än inom näringslivet i allmänhet. Samtidigt

hade antalet av s. k. familjebagerier, som icke vore underkastade bagerilagen,

nedgått från 1,458 till 1,389 och deras personal varit tämligen konstant

(2,197 sysselsatta år 1925 och 2,255 år 1937).

Styrelsen har härom anfört:

Med hänsyn till nu nämnda siffror torde man icke gärna — även örn åtskilliga

andra faktorer i detta sammanhang kunde förtjäna beaktande —

kunna anse, att bagerilagen tillskyndat den mer yrkesmässiga bagerinäringen

alltför svårartade skador. I samma riktning pekade för övrigt den nu av

socialstyrelsen utförda undersökningen av tiderna för arbetets början örn

morgnarna i olika bageriföretag, låt vara att dessa uppgifter av naturliga skäl

understundom vore något obestämda och ofullständiga. Dessa uppgifter om

den faktiska arbetstiden återspeglade dock ej allenast verkningarna av lagstiftning

— eller frånvaro av lagstiftning — utan jämväl inflytanden från

gällande kollektivavtal. Deras arbetstidsbestämmelser syntes dock blott i

mindre grad förhindra fri anpassning efter bagerilagens bestämmelser. Sålunda

kunde beräknas, att av de inemot 10,000 arbetare, som berördes av det

kollektiva riksavtal, som träffats mellan Sveriges bageriidkareförening och

svenska livsmedelsarbetareförbundet, samt av vissa andra kollektivavtal, omkring

hälften arbetade å orter, där arbetet avtalsenligt begynte först kl. 6,

medan den återstående hälften skulle begynna arbetet kl. 5, om arbetsgivaren

så önskade. —- Såge man på arbetstidsuppgifterna i socialstyrelsens utredning,

kunde konstateras, att av cirka 5,900 uppgiftslämnande bagerier, som

vore underkastade lagen, endast 1,371 begagnade sig av lagens medgivande

att utföra uppeldning eller deggörning under tiden kl. 3.30—5 f. m. samt

1,150 att låta det egentliga arbetet börja mellan kl. 5 och 6 f. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 146.

Socialstyrelsen har beträffande förevarande spörsmål slutligen yttrat:

Enligt styrelsens mening syntes någon tvekan knappast kunna råda beträffande

det från arbetsgivarhåll framställda kravet på bagerilagens upphävande.

Denna lag gjorde onekligen slut på det svåra sociala missförhållande,

som låg i långvarigt, ständigt återkommande nattarbete, och de

olägenheter den medfört kunde icke skäligen tillmätas sådan betydelse, att

de skulle rättfärdiga en återgång till de gamla arbetsförhållandena. Även

örn det kunde sägas, att gällande allmänna arbetstids- och arbetarskyddslagstiftning

numera torde göra speciallagstiftning för bagerinäringen något

mindre påkallad än för ett pär årtionden sedan, ville det synas, som om

bagerierna efter de aderton år, som gått från det bagerilagen trädde i kraft,

i väsentlig mån anpassat sig efter den nya ordningen. Det torde väl också

kunna ifrågasättas, örn berörda krav numera uppbures av någon betydelsefull

opinion.

Bagerinäringen syntes numera förete ett visst jämviktsläge mellan företag

av olika storlekstyper, och det kunde, såsom påpekats i andra lagutskottets

utlåtande i ämnet vid 1937 års riksdag, finnas anledning antaga, att ett avskaffande

av bagerilagen skulle kunna leda till att de stora bageriföretagen

genom sina möjligheter att anordna skiftarbete och sina överlägsna resurser

i fråga örn teknisk utrustning i avsevärd utsträckning komme att konkurrera

ut de mindre företagen från marknaden. Uppmärksammas borde väl även

i någon män den konsumerande allmänhetens intressen, vilka i förevarande

avseende obestridligen i viss utsträckning sammanfölle med bageriidkarnas.

Yttranden över socialstyrelsens skrivelse.

Kommerskollegium har förklarat, att vissa olägenheter av teknisk och

nationalekonomisk natur onekligen syntes vara förknippade med gällande

förbud mot nattarbete inom bageriyrket. På liknande skäl, som av socialstyrelsen

anförts, ansåge sig kollegium ej böra påyrka något upphävande

av denna av sociala omvårdnadssynpunkter motiverade och alltsedan år 1920

gällande lagstiftning. Kollegium utginge emellertid samtidigt ifrån, att de

år 1926 för bageriidkarna beslutade lättnaderna alltjämt bibehölles.

Bageriidkareföreningen, bageriindustriföreningen och hantverksorganisationen

hava yrkat upphävande av bagerilagen. Det syntes icke finnas någon

verklig anledning till att bagerinäringen skulle fortsättningsvis inrangeras

under andra bestämmelser än den för samtliga yrken och industrier gällande

allmänna arbetstidslagen. Med upphävande av bagerilagen åsyftades givetvis

icke någon återgång till de missförhållanden, som förut vidlått bageriyrket:

långvarigt, ständigt återkommande nattarbete, otillfredsställande hygieniska

förhållanden m. m. Skyddet för arbetarna i hälsoavseende samt med hänsyn

till arbetstidens längd vore ju numera fullständigt reglerat genom fastställda

hygieniska bestämmelser och lagstiftning. Någon svårighet för bageriyrket att

i likhet med industrien i allmänhet anordna skiftarbete förefunnes icke. T

socialstyrelsens skrivelse hade påpekats, att i någon mån den konsumerande

allmänhetens intressen borde uppmärksammas. Dessa intressen vore de

huvudsakligaste, varför det borde tillses, att brödet icke onödigtvis fördyrades

och dess kvalitet försämrades. Socialstyrelsens uttalande, att ett avskaffande

av bagerilagen skulle kunna leda till att de stora bageriföretagen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ls proposition nr 146.

genom sina möjligheter att anordna skiftarbete och sina överlägsna resurser

ifråga om teknisk utrustning i avsevärd utsträckning komme att konkurrera

ut de mindre företagen från marknaden, berodde säkerligen på en missuppfattning.

De mindre och små bagerierna vore numera i allmänhet fullt ut lika

väl utrustade i tekniskt avseende som de stora bagerierna. De mindre företagen

kunde ju även liksom de större bagerierna anordna skiftarbete.

Livsmedelsarbetareförbundet har anfört, att — oavsett vad som från vissa

arbetsgivare andragits mot den av bagerilagen vållade forceringen och mekaniseringen

inom yrket, samt de ökade jäst-, bränsle- och distributionskostnader,

den ansåges ha medfört — man torde kunna säga, att dessa åberopade olägenheter

genom bageri- och distributionsteknikens utveckling under de sista årtiondena

skickligt avvecklats och undanröjts. Förbudet mot nattarbete hade

icke ofördelaktigare inverkat på bageriyrket, än att det kunde uppvisa en

starkare utveckling än övriga näringar. Några allvarligare krav från arbetsgivaresidan,

att de gamla förhållandena inom yrket skulle återinföras, hade

icke under bagerilagens tillvaro framförts vid parternas förhandlingar örn

arbetsvillkoren. I stort sett hade såväl arbetsgivare som arbetare varit nöjda

med och visat sig kunna anpassa arbetet efter bagerilagens bestämmelser.

Genom kylteknikens framsteg hade möjligheten att tillgodose allmänhetens

krav på färskt morgonbröd i görligaste mån tillgodosetts. Brödet kunde nu

färdigberedas och uppjäsas dagen förut, varefter det uppbevarades under avkylning

till ugnsbehandlingen på morgonen. På liknande sätt hade motorismens

utveckling underlättat brödets distribution till försäljningsställena. Förbundet

ställde sig därför absolut avvisande mot kravet på bagerilagens upphävande.

Kooperativa förbundet har framhållit, att nattarbetsförbudet, som på sin

tid onekligen betecknade ett betydelsefullt framsteg, alltjämt borde i det

väsentliga bestå. Dess upphävande skulle emellertid icke medföra någon

egentlig rubbning inom industrien, då den fackliga organisationen inom detta

område utan tvivel hade sådan styrka, att den utan stöd av särskild lagstiftning

skulle visa sig vara i stånd att upprätthålla socialt önskvärda arbetsvillkor

för de anställda. Förbundet ansåge sig dock böra framhålla lämpligheten

av att en närmare prövning måtte företagas rörande möjligheten att i

visst avseende uppmjuka de nu gällande bestämmelserna. Spisbrödsfabrikationen

i landet hade under det senaste decenniet i allt högre grad mekaniserats

och bedreves nu i största utsträckning med rent industriella metoder.

Då de moderna spisbrödsfabrikerna arbetade med ett betydande kapital i

form av maskiner och fasta anläggningar, skulle driften kunna i icke oväsentlig

grad förbilligas, därest lagen medgåve kontinuerlig drift. Den olägenhet,

som en sådan omläggning medförde för de anställda, skulle dessa kunna kompenseras

för i ett lämpligt vederlag. En närmare utredning rörande spisbrödsindustriens

och grovbrödstillverkningens särskilda förhållanden borde

verkställas, innan eventuella förändringar i bagerilagen vidtoges.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 146.

Framflyttning'' ar tiden för bageriarbetets påbörjande.

Socialstyrelsen.

För vissa av styrelsen lämnade, ur den verkställda statistiska undersökningen

hämtade uppgifter angående morgonarbetets faktiska förläggning har

redogjorts i det föregående.

Styrelsen har anfört:

Yrkandet på ett framflyttande av tiden för deggörningens och uppeldningens

början från kl. 3.30 till 4 f. m. och av tiden för det egentliga bageriarbetets

början från kl. 5 f. m. till 6 f. m., kunde obestridligen anses ha vunnit

ett visst stöd av de förut omförmälda uppgifterna rörande morgonarbetets

faktiska förläggning. Dessa uppgifters bevisvärde i förevarande avseende vore

emellertid något osäkert, och vidare finge påpekas, att även örn flertalet

bagerier icke utnyttjade den möjlighet till tidrgare morgonarbete, som lagen

medgåve, ett stort antal bagerier och särskilt de större bland dem gjorde det.

Bland de 478 bagerier, som sysselsatte 10 eller flera personer och vilkas personal

helt eller delvis bestode av särskilt anställda bageriarbetare, begagnade

sig sålunda 279 av möjligheten att börja uppeldningen och deggömingen

under tiden kl. 3.30—4.59 f. m. samt 77 att låta det egentliga bageriarbetet

börja under tiden kl. 5—5.59 f. m. Såge man till, hur det förhölle sig med de

bagerier av enahanda typ, vilka sysselsatte 5—9 personer, utgjorde de enligt

utredningen 1,540, och begagnade sig av dem 514 respektive 401 av nyssnämnda

möjligheter till tidigt morgonarbete.

Vid vägande av skälen för och emot ändring av nu gällande bestämmelser

rörande arbetets början örn morgnarna i bagerierna kunde styrelsen ej finna

de förra vara av sådan styrka, att de motiverade en ändring av nuvarande lagstiftning.

Huvudbestämmelsen i förevarande avseende, vilken förbjöde bedrivande

av egentligt bageri- eller konditoriarbete före kl. 5 f. m., torde kunna

anses såsom en skälig kompromiss mellan de motsatta intressena och hade

även vunnit internationellt godkännande genom att upptagas i den av internationella

arbetskonferensen 1925 antagna konventionen angående nattarbete

i bagerier.

Yttranden över socialstyrelsens skrivelse.

Kommerskollegium har, såsom förut nämnts, förklarat sig utgå ifrån, att

de år 1926 för bageriidkarna beslutade lättnaderna alltjämt skulle bibehållas.

Nämnda lättnader inneburo, bland annat, ändring av begynnelsetiden för det

egentliga bageriarbetet från kl. 6 f. m. till kl. 5 f. m. samt av tiden för deggörning

m. m. från kl. 4 f. m. till kl. 3.30 f. m.

Bageriidkareföreningen, bageriindustriföreningen och hantverksorganisationen

hava anfört, att, därest yrkandet om bagerilagens upphävande icke bifölles,

eventuella nya bestämmelser angående arbetstidens förläggning icke

finge innebära någon ytterligare försämring av de redan nu ytterst svåra förhållandena

inom bageriyrket. Tidpunkten för det egentliga bageriarbetets

början, kl. 5 f. m., vore den allra senaste tid för produktionens början för

att de yrkesmässiga bageriföretagen skulle kunna tillfredsställa allmänhetens

oeftergivliga krav på färskt bröd under morgontimmarna.

Livsmedelsarbetareförbundet har yttrat, bland annat:

Under den tid som undantaget för de s. k. hembagerierna existerat hade

man kunnat förstå de större bageriernas krav på en framflyttning av arbetets

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

början till kl. 5 f. m. Detta hade motiverats med att hembagerierna, som haft

och hade frihet att arbeta hela natten, kunde försälja sina produkter tidigare

på morgonen. Ur konkurrenssynpunkt vore detta givetvis olägligt. Men trots

detta hade bageriarbetarna ändock i allmänhet vidhållit krav på bibehållandet

av att börja tidigast kl. 6 f. m. Motiven för denna ståndpunkt vore förklarliga,

ty en arbetare, som varje morgon skulle begynna sitt arbete kl. 5 f. m.,

måste också varje morgon gå ur sin bädd kl. 3.30 eller 4 f. m. för att hinna

till arbetet kl. 5. Ur alla synpunkter vore detta olägligt, och åtgärder borde

vidtagas att förhindra detta. Så syntes nu kunna ske, i samband med att

undantaget beträffande familjebagerier borttoges. Därigenom skulle konkurrensmotsättningarna

avlägsnas. Samtliga bageriföretag startade samtidigt på

morgonen, och då vore det fullständigt onödigt, att denna start ägde rum kl.

5 f. m. Lagen borde därför ändras så, att uppslagningsarbetet skulle få börja

tidigast kl. 6 f. m. och förarbetet kl. 4 f. m.

Kooperativa förbundet har icke yttrat sig om förevarande spörsmål.

Undantaget flir familjebngerierna.

Socialstyrelsen.

Styrelsen har erinrat örn att här förelåge det för en tvistefråga på det sociala

området säregna förhållandet, att arbetsgivare och arbetare stöde sida vid

sida i kampen mot gällande bestämmelser. I själva verket gällde det en konkurrensstrid

mellan olika typer av bageriföretag. Denna strid hade också

fått omotiverat stora dimensioner därigenom, att med de bagerier, som lagens

undantagsbestämmelse avsåge, eller dem, »som bedrivas utan biträde av annan

än make och hemmavarande barn», i allmänhetens — och tillsynes även i de

kontrollerande myndigheternas — uppfattning likställts eller förblandats allehanda

slag av mindre bagerier, vilka kanske kunde i stort sett sammanfattas

under beteckningen »hembagerier».

Till belysande av vidden av den orättvisa, som genom ifrågavarande undantagsbestämmelse

skulle tillskyndas de större bagerierna, hade ofta framhållits

hembageriernas inklusive familjebageriernas stora och hastigt växande

antal. Styrelsens statistiska undersökning på området, vilken baserade sig på

genom länsstyrelserna införskaffade uppgifter om varje särskilt företag, hade

givit resultat, som pekade i helt annan riktning. Följande siffror hava anförts:

Familjebagerierna uppgingo vid 1925 års undersökning till 1 458, men hade

vid den nu utförda undersökningen befunnits endast utgöra 1,389. procentuellt

i förhållande till hela antalet bagerier inom riket hade deras antal nedaått

från cirka 25 till 19. Övriga hembagerier, varmed av styrelsen, med en

måhända något snäv avgränsning, avsåges bagerier, varl, förutom innehavaren

jämte make och hemmavarande barn, aven sysselsattes andra familj ernsd e

Inar eller hembiträden, uppgingo 1925 till 928 och 1937 till 892; motsvarande

procenttal utgjorde härvidlag respektive 16 och 12. Under XTs trångö 775

period hade totala antalet bagerier (konditorier inbegiripna) okats Lån 5 775

till 7 436 eller med 29 procent och deras personal från 23,893 till 35,21b eller

med 48 procent. Antalet sysselsatta i familj ebagerierna hade under samma

tid endast ökats från 2,197 till 2,255 eller med cirka 2 procent.

För värdet av den undantagsställning bagerilagen berett familjebagerierna

och dennas betydelse i konkurrensen med de större bagerierna, vore det enligt

bihang till riksdagens protokoll 1939. I sami. Nr 146. 484 97 ^

opaginerad Kontrollera mot PDF

1H

Kungl. Majus proposition nr 146.

styrelsens mening belysande, i vad mån de förstnämnda utnyttjat sin frihet att

börja arbetet tidigare än de i lagen stadgade tidsgränserna. Ur den statistiska

undersökningen har styrelsen återgivit följande uppgifter:

A\ 1,192 familjebagerier, beträffande vilka uppgifter lämnats i förevarande

avseende, hade endast 17 uppgivits börja uppeldning eller deggörning före

kl. 3.30 f. m., och av 1,182 dylika bagerier, som lämnat uppgifter, hade allenast

21 bonat det egentliga bageriarbetet före kl. 5 f. m. I det stora flertalet av

dessa bagerier börjades uppeldningen och deggörningen efter kl. 5 _ i 483

bagerier först efter kl. 7 — och vidtog det egentliga bageriarbetet i alldeles

övervägande mån efter kl. 6, ja i 421 bagerier först kl. 8 eller senare. Nu

berörda förhållanden i avseende å förläggningen av arbetenas början syntes

för övrigt även vara kännetecknande för övriga hembagerier.

Styrelsen har beträffande förevarande spörsmål därefter anfört:

I betraktande av vad den statistiska undersökningen givit vid handen i

fråga örn familjebageriernas faktiska utnyttjande av sin genom bagerilagen

tillskapade undantagsställning, ville det synas, som örn denna ställning praktiskt

taget saknade betydelse i konkurrensavseende. Yrkandet örn särställningens

undanröjande kunde alltså förefalla mindre motiverat. Å andra sidan

skulle det emellertid, med hänsyn till den obetydliga utsträckning, vari

familjebagerierna faktiskt begagnade sin frihet att börja morgonarbetet tidigare

kunna sägas, att det för dessa bagerier ej skulle medföra någon egentlig

förlust, örn deras ifrågavarande undantagsställning avskaffades. En sådan åtgärd

skulle dock även få den följden, att deras nu obeskurna möjlighet att

bedriva arbete på sön- och helgdagar bortfölle. Socialstyrelsens statistiska

undersökning syntes emellertid utvisa, att regelmässigt söndagsarbete hade

väsentligt mindre omfattning bland familje- och hembagerier än bland särskilt

vissa större yrkesbagerier och konditorier. Det kunde även påpekas, att

ett upphävande av undantagsbestämmelsen säkerligen skulle bidraga att underlätta

kontrollen över bagerilagens iakttagande. Ävenledes finge framhållas,

att begreppet »familjebageri» i praktiken tenderat att i strid mot lagens anda

och mening utsträckas till sådana företag, vari sysselsattes även andra släktingar,

hembiträden samt s. k. elever och annan oorganiserad arbetskraft. På

grund av vad sålunda anförts, ansåge sig socialstyrelsen kunna förorda, att

ur bagerilagens 1 §, första stycket, borttoges undantaget för »rörelse, som

bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande barn».

Yttranden över socialstyrelsens skrivelse.

Kommerskollegium har framhållit att, även örn familjebagerierna på sista

tiden ej utvecklats lika starkt som bagerinäringen i övrigt, de dock alltjämt

utgj°rde en rätt ansenlig företagargrupp inom bageriindustrien. Innehavarna

av familjebagerierna torde i allmänhet vara personer i en mera blygsam ekonomisk

ställning. Beträffande deras möjligheter att inkräkta på yrkesbageriernas

område finge beaktas, att familjebageriernas mera begränsade tekniska

utrustning och begränsade möjligheter att kringsända brödet utgjorde hinder

i konkurrensen med de större yrkesbagerierna. Att försäljningen i stort sett

skedde mera direkt innebure kanske å andra sidan vissa möjligheter till besparingar.

Genom verksamhetens bedrivande i billigare lokaler och med billig

arbetskraft hade familjebagerierna också ett visst försteg. Ur principiell synpunkt

finge beaktas, att den internationella konventionen icke upptoge något

undantag för familjebagerier.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majda proposition nr 146.

Kollegium Ilar vidare yttrat:

Vid frågans prövning borde man ej bortse från att vissa humanitära skäl,

särskilt risken att beröva ekonomiskt svagt situerade personer deras existensmedel,

talade mot att utsträcka lagens tillämpningsområde till familjebagerierna.

Av socialstyrelsens undersökning framginge emellertid, att familjebagerierna

i verkligheten utnyttjade sin undantagsställning i ganska obetydlig

utsträckning. Under sådana omständigheter syntes numera knappast skäl förefinnas

att bibehålla familjebageriernas särställninng i förevarande hänseende.

Det finge även framhållas, att då statsmakterna beslutat örn särlagstiftning

för bagerinäringen, som kringskurit de större företagarnas distributions- och

försäljningsmöjligheter, hänsynen till de av lagen drabbade yrkesidkarna

kunde i viss mån anses kräva, att ej utan starka skäl den allmänna anpassningen

till denna lagstiftning med den omläggning av den konsumerande allmänhetens

anspråk och vanor, som härav betingats, försvårades genom att

från lagens tillämpning undantoges den rätt stora grupp företagare, som

familj ebagerierna representerade. Vid övervägande av skälen för och emot

hittillsvarande undantagsställnings fortsatta bibehållande hade kollegium för

sin del ansett sig böra ansluta sig till socialstyrelsens uppfattning, att det nuvarande

undantaget borde borttagas.

En viss övergångstid för lagändringens genomförande torde dock skäligen

böra medges. I detta avseende syntes möjlighet lämpligen böra öppnas för

innehavare av existerande rörelse, som bedreves utan biträde av annan än

make och hemmavarande barn, att exempelvis under en treårsperiod framåt erhålla

eftergift från det i 1 § stadgade förbudet i en större utsträckning än som

enligt 4 § redan nu finge mera tillfälligt lämnas.

Bageriidkare!''öreningen, bageriindustriföreningen och hantverlcsorganisationen

hava framhållit, att det vore oundgängligen nödvändigt för att icke

hindra de yrkesmässiga utövarna av bageriyrket i deras näring, att bestämmelserna

i bagerilagen bleve lika för alla, som tillverkade bröd till avsalu.

Enligt sammanslutningarnas åsikt måste en statistik rörande familje- och

hembagerier, huru noggrant och korrekt den till grund för densamma liggande

utredningen än företoges, bliva missvisande. Bagerier, som hade arbetare anställda

men det oaktat tillgodogjorde sig familj ebageriernas förmåner, upptoges

icke i statistiken såsom familjebagerier men fortsatte i realiteten att

bedriva sin verksamhet såsom sådana. Antalet dylika bagerier torde hava ökats

och den illojala konkurrensen från dylika företag stegrats. De verkliga yrkesutövarna

kunde lika litet som fackföreningarna ha någon möjlighet att kontrollera

ifrågavarande företag eller beivra den illojala konkurrensen från desamma,

genom dessa företags verksamhet hade arbetstillfällena för de yrkesmässiga

bageriarbetarna i hög grad minskats och familjebageriernas produktion

vore svår att kontrollera ej blott i fråga örn arbetstid och arbetslöner,

utan även ifråga örn hygieniska föreskrifter för bageri- och konditoriyrkenas

bedrivande.

Livsmedelsarbetareförbundet har jämväl tillstyrkt, att undantaget beträffande

familjebagerierna skall borttagas, samt därom anfört, bland annat:

Ur arbetstidslagens synpunkt måste det väl anses vara avvita, att medan

lagen avsåge att skydda vuxna och yrkesutbildade bageriarbetare samt lärlingar

mot ett skadligt och onödigt nattarbete, medgåves yngre och ej yrkesutbildade

personer samt kvinnor att arbeta under en del av natten i hygieniskt mindre

tillfredsställande arbetslokaler än yrkesbagerierna. Nattarbetslagen vore ju

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

avsedd att vara ett skydd för folkhälsan. Även om numera ej längre så bedrövliga

förhållanden rådde inom bageriyrket, som de, vilka förefunnos, när

kravet på nattarbetsförbud första gången framfördes i riksdagen, utan arbets

villkoren i hög grad förbättrats, måste man säga, att lagens syftemål motverkades

genom undantagsbestämmelsens inkonsekvens.

Utan att närmare ingå på utredningsresultatet i fråga örn familj ebageriernas

antal och personalens storlek — ehuru det talade emot av förbundet tidigare

gjorda undersökningar och den allmänna uppfattningen hos båda parterna

inom bageriyrket —• måste förbundet framhålla, att i den händelse utredningens

statistik riktigt avspeglade det verkliga läget inom yrket, vore det ju

än större skäl till att påyrka undantagsbestämmelsens borttagande. Man

kunde då understryka socialstyrelsens uppfattning, att det för familj ebage

nema ej skulle medföra någon egentlig förlust, örn deras undantagsställning

avskaffades. Detta jämväl i betraktande av att deras enligt lagen medgivna

möjlighet att bedriva arbetet på sön- och helgdagar enligt utredningen ut

nyttjades i väsentligt mindre omfattning, än det skedde inom större yrkes

bagerier och konditorier.

Kooperativa förbundet har anfört, att det visserligen vore känt, att familjebagerierna

genom att vara undantagna från bagerilagens bestämmelser rörande

arbetstiden erbjöde de övriga bagerierna en konkurrens, som särskilt framträdde

i fråga örn möjligheterna att tidigt på morgonen leverera färskt bröd.

Då emellertid den förebragta utredningen gåve vid handen, att de övriga

bagerierna trots gällande socialpolitiskt handikap väl kunde hävda sin ställning,

syntes det icke föreligga anledning att upphäva det undantag för familjebagerierna,

som bestått alltsedan lagens tillkomst.

Framställning om ändring av undautagsbestämnielsen rörande söndagsarbete

i 2 § a).

I den inledningsvis lämnade redogörelsen för gällande lagbestämmelser

har omnämnts, att från det i 1 § meddelade förbudet för tillverkning till avsalu

av bageri- och konditorivaror å sön- eller helgdag undantag göres, bland

annat, i 2 § a) för tillverkning å sådana dagar under högst tre timmar av

varor, vid vilkas framställning jäst icke användes.

I skrivelse den 24 januari 1938 har Sveriges konditorförening hemställt örn

ändring av berörda undantagsbestämmelse. Föreningen har anfört, att de

förhållanden, som föranlett bestämmelsen, med åren fått ökad vikt. Då flertalet

konditorier hade sin största inkomst på sön- och helgdagshandeln och

för sin existens vore beroende av denna, vore rätten till allenast tre timmars

arbete på sön- och helgdagar alltför knappt tillmätt. Tillverkningen av t. ex.

bakelser måste givetvis förläggas till en tidigare del av dagen. Av naturliga

skäl borde emellertid driften under den förhållandevis korta tiden av tre

timmar fortgå utan avbrott. Följden bleve den, att konditorierna icke kunde

utföra sådana beställningar på efterrätter för middagar och dylikt, som

inkomme vid en senare timme, och över huvud taget ställde det sig ofta svårt

att tillgodose en större efterfrågan. Olägenheterna ökades ock därav, att

konsumtionen av konditorivaror till skillnad från livsmedel i allmänhet icke

planlades på förhand, utan beställningarna i mycket stor utsträckning hade

karaktären av tillfällighetsköp, som påfordrade omedelbar tillverkning och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

leverans. Föreningen hemställde därför, att den i 2 § a) angivna tiden av

tre timmar måtte utsträckas till sex timmar. Det vore emellertid icke föreningens

avsikt, att den föreslagna ändringen skulle vålla ökning i de anställdas

arbetstid och sålunda minskning i deras söndagsledighet. I sådant syfte

torde böra föreskrivas, att ingen vid ifrågavarande tillverkning sysselsatt

arbetare finge utföra arbete å sön- eller helgdag mera än högst tre timmar.

Därest tillverkningen påginge längre tid än tre timmar, skulle en indelning

i skift företagas.

Över konditorföreningens framställning hava, efter remiss, yttranden

avgivits av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium, Sveriges

bageriidkareförening, Stockholms bageriindustriförening, svenska livsmedelsarbetareförbundet

samt kooperativa förbundet.

Framställningen har tillstyrkts av kommerskollegium och företagarföreningarna.

Kommerskollegium, som vid sitt utlåtande fogat ett yttrande av Sveriges

hantverksorganisation, vari lagändring tillstyrkts, har för egen del framhållit,

att det i fråga örn konditorierna vore särskilt påkallat, att smidig anpassning

av produktionen möjliggjordes. Att fordringarna på en dylik anpassning

numera — vilket konditorföreningen framhållit -— måste ställas högre än

förr förefölle icke orimligt bland annat med tanke på att den konsumerande

allmänhetens vanor under tiden efter bestämmelsernas första införande i

viss män torde hava omlagts och att anspråken stegrats. De olägenheter, som

den föreslagna ändringens genomförande skulle hava till följd, torde få anses

vara ganska obetydliga, särskilt örn bestämmelserna så utformades, att

någon ökning av de anställdas arbetstid å sön- och helgdagar icke skulle

komma att uppstå. Medgivandet av utsträckt tid för sön- och helgdagsarbete

skulle således kunna begagnas endast genom inrättandet av skiftarbete. De småföretag,

som hade alltför fåtalig personal för anordnande av skiftgång, syntes

visserligen komma i en något ofördelaktigare ställning än de större företagen,

men detta förhållande syntes dock icke kunna åberopas såsom tillräckligt

skäl mot vidtagande av den föreslagna åtgärden.

Åt samma synpunkter hava Sveriges bageriidkareförening och Stockholms

bageriindustriförening givit uttryck samt tillagt, att ett regulativ till förhindrande

av alltför vittgående inskränkning i de anställdas söndagsledighet

syntes ligga redan i det förhållandet, att sön- och helgdagsarbete vore väsentligt

högre betalt än arbete under annan tid. Föreningarna hava i förevarande

sammanhang tillika framhållit önskvärdheten av att den tillåtna tiden för

s. k. omrörning å sön- eller helgdag — vilken tid enligt 2 § c) i bagerilagen

får uppgå till högst två timmar — måtte utsträckas till tre timmar.

Kooperativa förbundet har framhållit, att det skydd mot ett alltför utsträckt

sön- och helgdagsarbete, som den nuvarande lagen gåve åt arbetarna i konditorierna,

alltjämt måste bibehållas, och att det icke funnes anledning att

vidtaga sådana förändringar i lagen, att den totala söndagsarbetstiden för år

räknat skulle komma att överstiga vad som nu vore medgivet. Däremot talade

onekligen praktiska lämplighetsskäl för att den nuvarande lagen i så måtto

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 146.

förändrades, att arbetet kunde bedrivas under längre sammanhängande tid

än tre timmar under sön- och helgdagar. Ur företagens synpunkt skulle

detta innebära en i vissa fall icke obetydlig lättnad i deras strävanden att tillgodose

allmänhetens efterfrågan å dessa varor, och det förefölle, som örn

det även ur de anställdas synpunkt vore fördelaktigt. För närvarande vore

det ofta så, att konditoriarbetare året runt finge tjänstgöra 3 timmar varje

söndag, och sålunda aldrig finge en sammanhängande och fullständig söndagsledighet.

Örn lagen gåve möjlighet till längre arbete på söndagarna än vad

nu vore fallet, kunde man tänka sig en sådan förläggning av arbetet, att 6

arbetstimmar toges ut t. ex. varannan söndag i konditorier med mer än en

anställd. Därigenom kunde de anställda få varannan söndag helt fri. Det

vore anledning att företaga en närmare prövning av frågan rörande en sådan

förändring av bagerilagen.

RiJcsförsäkringsanstaiten har vid sitt utlåtande fogat yttranden av yrkesinspektörerna

och yrkesinspektrisen. I fyra av dessa yttranden har konditorföreningens

förslag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I likaledes fyra

yttranden har anförts, att en förutsättning för utökning av arbetstiden å sönoch

helgdagar borde vara, att motsvarande arbetstid avdroges å någon socken

dag. Ett yttrande är avstyrkande, under det att direkt ståndpunkt till förslaget

icke angivits i ett yttrande.

Riksförsäkringsanstalten har för egen del framhållit, att en lagändring av

föreslaget innehåll sannolikt skulle föranleda ökning i omfattningen av sön

dagsarbetet. Då det sedan länge varit en strävan i vårt land att i möjligaste

mån begränsa sön- och helgdagsarbete, borde starka skäl förebringas, innan

kravet på söndagsvila frånginges. Anstalten kunde icke finna, att de av

konditorföreningen förebragta skälen för lagändring — ekonomiska skäl och

hänsyn till allmänhetens behov — i och för sig vore sådana, att de på övertygande

sätt motiverade den föreslagna lagändringen. Anstalten har emellertid

i likhet med kooperativa förbundet erinrat örn, att bageriarbetarna

möjligen kunde arbeta sex timmar varannan söndag samt härom anfört:

En sådan anordning skulle tydligen för arbetarna i regel te sig förmånligare

än arbete tre timmar varje söndag. Anordningen förutsatte emellertid

uppenbarligen, att i rörelsen användes mer än en arbetare. Medgivandet av

sex timmars söndagsarbete skulle därför förbindas med villkoret, att i bagerieller

konditorirörelse med allenast en arbetare denne icke finge användas

till arbete på sön- eller helgdag mer än tre timmar samt att i rörelse med

två eller flera arbetare ingen arbetare finge användas till dylikt arbete två

sön- eller helgdagar efter varandra. Därest en tillämpningsföreskrift av

angivna innehall befunnes lämpligen kunna meddelas, ansåge sig anstalten

för sin del icke böra motsätta sig den föreslagna lagändringen.

Socialstyrelsen har verkställt utredning rörande omfattningen och förläggningen

av nu förekommande sön- och helgdagsarbete. (Uppgifterna ha

hämtats från Stockholm, Göteborg och Malmö.) Utredningen utvisade, att i

sådana företag, som överhuvud mera regelmässigt tillämpade sön- och helgdagsarbete

(utgörande i nyssnämnda städer respektive 18.7, 17.6 och 55.2

procent av samtliga bagerier och konditorier; motsvarande siffra för hela

landet var 23.2), arbetstiden i genomsnitt utgjorde något över tre timmar per

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 146.

23

person; det vore emellertid härvidlag fråga ej blott om bageriarbetare utan

även örn i arbetet deltagande familjemedlemmar, hembiträden, elever och

dylikt. Arbetet påbörjades i allmänhet mellan klockan 7 och klockan 9 samt

avslutades i regel klockan 11 förmiddagen.

Socialstyrelsen har beträffande konditorföreningens förslag anfört:

Då anmärkningar mot nu rådande förhållanden veterligen icke framställts

från konsumenternas sida, torde icke konsumentintresset kräva en utvidgning

av förevarande arbetstid. Den föreslagna ändringen syntes alltså närmast

ägnad att tillgodose föreningsmedlemmarnas egna intressen. Det borde i

detta sammanhang framhållas, att den s. k. bagerilagen inginge som led i en

skyddslagstiftning, vilken bland annat hade till ändamål att trygga de anställdas

berättigade anspråk på ledighet från arbete under sön- och helgdagar.

Därest undantag från bestämmelserna om uppehåll i arbete under sön- och

helgdagar medgivits, hade detta skett på andra grunder än de i föreningens

framställning angivna.

Den föreslagna lagändringen skulle enligt sakens natur medföra vissa

olägenheter för bageriernas och konditoriernas personal. Under nu rådande

förhållanden torde sön- och helgdagsarbetet vanligen uppdelas på befintlig

personal. Viss del av densamma hade sålunda varannan sön- och helgdag

helt ledig. Enligt förslaget skulle visserligen arbetstiden för varje arbetare

icke bliva längre än hittills, men den ifrågasatta anordningen skulle nödvändiggöra

arbetets bedrivande i två skift. Härigenom skulle troligen större

delen av arbetsstyrkan bliva sysselsatt varje sön- och helgdag. Vidare

skulle de arbetare, vilka tilldelats det senare tretimmarsskiftet, icke på

tillfredställande sätt kunna utnyttja dessa dagar för vila och rekreation. Å

andra sidan finge dock erkännas, att den föreslagna ändringen i ett flertal

fall skulle medföra förbättring för de anställda. Den statistiska utredningen

hade nämligen givit vid handen, att arbetstiden under sön- och helgdagar

mångenstädes syntes vara rätt oregelmässig och i verkligheten i icke ringa

utsträckning överstege tre timmar. Detta hade kunnat ske på grund av

personalens tillmötesgående, varvid vore att observera, att denna personal

i betydande utsträckning utgjordes av familjemedlemmar, hembiträden, elever

och dylikt. Med den föreslagna ordningen skulle varje arbetares arbetstid

begränsas till tre timmar. Skulle arbetet kräva en längre arbetstid, skulle

ny arbetskraft sättas in.

Socialstyrelsen sammanfattade sin ståndpunkt sålunda, att styrelsen, då

den föreliggande framställningen icke vore påkallad av ett allmänt konsumentintresse

och då bageri- och konditoripersonalen vid ett genomförande av den

föreslagna utvidgningen av arbetstiden sannolikt komine att lida intrång i

sin rätt till ledighet under sön- och helgdag, funne sig icke böra tillstyrka

lagändring. Styrelsen ansåge dock, att vid frågans avgörande väsentlig

betydelse borde tillmätas den mening, som företräddes av personalen.

Slutligen har även svenska livsmedelsarbetareförbundet avstyrkt konditorföreningens

framställning. Förbundet vitsordade visserligen, att beställningskonditorierna

hade svårigheter att hävda sig i konkurrensen med glassfabrikerna,

nion framhöll å andra sidan, att svårigheterna att kunna tillgodose

en vid vissa tillfällen större efterfrågan å varor å sön- och helgdagar

säkerligen betydligt överskattats. Förbundet har vidare yttrat:

Det torde ligga i öppen dag, att en utökning av arbetstiden till sex timmar

måste medföra minskad söndagsledighet för de anställda arbetarna. Yern

skulle annars arbeta den utökade tiden av tre timmar? Redan nu vore det

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 146.

i många fall förenat med svårigheter att få önskad söndagsledighet. I det

för Stockholm nu gällande avtalet vore endast var fjärde söndag helledig,

ehuru förbundet vid varje avtalsuppgörelse sökt erhålla större söndagsledighet.

Det behövde knappast framhållas, att konditoriyrket krävde sin man i

så pass hög grad, att även han hade behov av en helledig dag per vecka.

Om detta av olika skäl inte ginge att genomföra i full utsträckning, måste

det ändå ses till, att sådan ledighet i möjligaste-mån bereddes vederbörande

arbetare. En utökning och uppdelning av söndagsarbetstiden på det sätt, som

i konditorföreningens framställning föresloges, skulle ytterligare försämra de

redan nu mindre tillfredsställande förhållandena i fråga örn söndagsledighet.

Knappast en gång i månaden skulle konditoriarbetaren få en helledig söndag

eller annan helledig dag. Den ledighet, som återstode efter tre timmars

arbete, kunde ju inte anses motsvara vad förbundet ansåge böra innefattas

i begreppet söndagsledighet, nämligen att fritt få disponera sin tid från

arbetets slut på lördagen till dess början på måndagen. Med tre timmars

arbete voro söndagen förstörd ur rekreationssynpunkt, i all synnerhet folden,

som skulle arbeta »sista skiftet».

Kollektivavtalsbestämmelser inom bageriyrket.

Mellan svenska livsmedelsarbetareförbundet och Sveriges bageriidkareförening

gäller ett den 11 juni 1937 ingånget kollektivt riksavtal, som omsluter

Stockholm, Göteborg, Västerås, Norrköping, Gävle, Eskilstuna, Nyköping,

Södertälje, Uppsala, Köping, Karlstad, Strömstad, Boden, Västervik, Bollnäs,

Falun-Borlänge, Söderhamn, Oskarshamn, Lidköping, Hudiksvall, Katrineholm,

Kristinehamn, Eksjö, Tranås, Östersund, Ljusne och Arvika.

För samtliga orter gälla — med i det följande omnämnt undantag — samma

allmänna bestämmelser, medan däremot lönetarifferna i viss män äro olika

för skilda orter.

I fråga örn arbetstidens förläggning stadgas:

Arbetstidens förläggning blir för denna avtalsperiod på varje arbetsplats

densamma som senaste år där tillämpats, i den män ej organisationerna enas

örn ändring härutinnan. För orter, där jämlikt protokollsuttalandet sid. 13

överenskommelser ingåtts örn annan arbetstidsförläggning, förblir därvid,

därest ej vederbörande parter örn annat enats. Arbetstiden i spisbrödsfabriker

skall å lördagar och helgdagsaftnar sluta senast kl. 6 e. m. I spisbrödsfabriker,

där arbetet för närvarande slutar tidigare, gäller dock vad här ovan

stadgas.

För Stockholm och Eskilstuna gäller, att hos arbetsgivare därstädes, vilka

så önska, bageriarbetet skall börja klockan 5 förmiddagen, i vilket fall deggörningen

börjar klockan 3.30 förmiddagen. Vid företag, som tillämpa sådan

arbetstidsförläggning, skola bageri- och konditoriarbetare beredas en måltidsrast

under arbetstiden örn högst 30 minuter å tid, som av arbetsledningen

anvisats.

I det åberopade protokollsuttalandet rörande bestämmelserna i avtalet av

den 11 juni 1937 anföres:

Huvudorganisationerna enas örn att icke lägga hinder i vägen för eller

motsätta sig överenskommelse mellan de lokala parterna örn annan förläggning

av arbetstiden än den nu gällande.

Det tidigare påbörjandet av arbetet får, såsom framgår av vad nyss nämnts,

äga rum i Stockholm och Eskilstuna samt därjämte, på grund av särskild

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

25

överenskommelse, i Norrköping, Gävle, Nyköping, Södertälje, Västervik,

Bollnäs och Oskarshamn. Å övriga platser får nämnda arbete icke påbörjas

före klockan 6 förmiddagen. För samtliga bagerier i Falun och Borlänge med

omnejd har dock den särskilda överenskommelsen träffats, att arbetet å lördagar

samt dag före helgdag skall påbörjas klockan 5 förmiddagen.

Avtalet av den 11 juni 1937 gäller från och med den 1 juni 1937 till den

1 juni 1939 och därefter under perioder av ett år i sänder, såvida icke uppsägning

sker. Uppsägning av avtalet skall ske skriftligt minst två månader

före detsammas utlöpande. Uppsägning må jämväl avse viss del av avtalet.

Mellan Stockholms bageriindustriförening, å ena, samt svenska livsmedelsarbetareförbundet

och dess avdelning nr 6 i Stockholm, å andra sidan, förefinnes

ävenledes kollektivavtal, jämväl dagtecknat den 11 juni 1937.

I fråga örn arbetstidens förläggning stadgas däri:

Arbetstidens förläggning blir för denna avtalsperiod på varje arbetsplats

densamma, som år 1927 där tillämpades, i den män ej organisationerna enas

om ändring härutinnan.

För mjukbrödsbagerierna gäller, att hos arbetsgivare, vilka så önska,

bageriarbetet skall börja klockan 5 förmiddagen, i vilket fall deggörningen

börjar klockan 3.30 förmiddagen.

I protokollsuttalanden rörande bestämmelserna i avtalet sägs, bland annat,

att vid förläggning av bageriarbetets början till klockan 5 förmiddagen hänsyn

skall tagas till sådana arbetare, som äro bosatta långt från arbetsplatsen,

samt att arbetsgivaren, i den mån det är möjligt, skall låta dessa arbetare

börja senare.

Beträffande måltidsrast, då arbetet börjar klockan 5 respektive 3.30 förmiddagen,

samt i fråga örn avtalets giltighet gälla angående ifrågavarande

avtal enahanda regler, som förefinnas i kollektivavtalet mellan Sveriges bageriidkareförening

och livsmedelsarbetareförbundet.

Nu omförmälda kollektivavtal äro de mest omfattande inom bagerinäringen.

Uppgifter angående arbetslöshet inom bageriyrket.

I följande tabell hava sammanställts uppgifter angående arbetslöshet inom

bageriyrket m. m. _____

Dag

Till livsmcdelsarbetare- förbundet anslutna

bageriarbetare

Därav

arbets-

lösa

Arbetslösa

Procent

S1/u 1934 ......

9,450

2,500

Bageriarbetare ..............

26.5

Inom hela livsmedelsarbetare-

förbundet ................

23.4

Inom samtliga fackförbund '')..

23.7

*‘/u 1935 ......

9,550

2,300

Bageriarbetare ..............

24.1

Inom hela livsmedelsarbetare-

förbundet ................

22.4

Inom samtliga fackförbund 1)..

21.3

*) Utom skogs- och flottningsarbetareförbundet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Dag

Till livsmedelsarbetare- förbundet anslutna

bageriarbetare

Därav

arbets-

lösa

Arbetslösa

Procent

J1/u 1936......

9,600

2.500

Bageriarbetare ..............

Inom hela livsmedelsarbetare- förbundet ................

Inom samtliga fackförbund1)..

26.0

22.0

17.5

•V» 1937 ......

9,708

1,941

Bageriarbetare ..............

Inom hela livsmedelsarbetare- förbundet ................

Inom samtliga fackförbund1)..

20. o

17.2

17.8

Sl/i2 1938 ......

10,240

1.843

Bageriarbetare ..............

Inom hela livsmedelsarbetare- förbundet ................

Inom samtliga fackförbund1)..

18.0

15.7

17.8

Departementschefen.

Av vad som anförts i det föregående framgår, att 1937 års riksdag

begärt, att undersökning måtte vidtagas rörande bagerilagens verkningar

i olika hänseenden samt att en översyn av lagens bestämmelser därefter

måtte komma till stånd. I anledning av tidigare framställda förslag,

att lagen skulle helt upphävas, har riksdagen vid behandling av frågan

örn ändringar i lagen anfört skäl mot dess upphävande. Vid den utredning,

som numera verkställts, hava Sveriges bageriidkareförening, Stockholms

bageriindustriförening och Sveriges hantverksorganisation ånyo framfört

kravet på att särskild lagstiftning rörande arbetsförhållandena inom

bagerinäringen icke längre skall vidmakthållas. En motsatt ståndpunkt harvid

utredningen intagits i första hand av socialstyrelsen samt därjämte, i

yttranden över styrelsens skrivelse i ärendet, av kommerskollegium, svenska

livsmedelsarbetareförbundet och kooperativa förbundet. Jag ansluter mig

obetingat till den senare ståndpunkten. Lagen gjorde vid sin tillkomst slut

på svåra sociala olägenheter i fråga om arbetsförhållandena inom bageriyrket.

Yad beträffar det hinder för verkligt rationell drift, som nattarbetsförbudet

skulle utgöra, må anföras, att bagerinäringen under de nitton år, som

förflutit efter bagerilagens tillkomst, synes på ett relativt tillfredsställande

sätt hava anpassat sig efter den ordning, som förbud mot nattarbete

innebär. Allmänhetens krav på färskt morgonbröd synes, i den mån det icke

helt kan tillgodoses, ej vara av den vikt, att det bör tillmötesgås på bekostnad

av de brödproducerande arbetstagarnas rättmätiga fordringar på arbetsvillkor,

vilka ur social synpunkt kunna anses tillfredsställande. Slutligen må erinras

örn att Sveriges anslutning till 1925 års konvention uppenbarligen förutsätter

fortsatt lagstadgad reglering av bageriarbetet.

'') Utom skogs- och flottningsarbetareförbundet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 146.

Då jag sålunda förklarar mig anse, att bagerilagen bör bibehållas, är emellertid

därmed icke sagt, att den till alla delar fortfarande bör hava sitt nuvarande

innehåll. Den verkställda utredningen synes mig giva vid handen,

att jämkningar i lagen i vissa hänseenden äro erforderliga. Kooperativa förbundet

har hemställt, att ändringar i lagen icke måtte vidtagas, innan en närmare

utredning rörande spisbrödsindustriens och grovbrödstillverkningens

särskilda förhållanden blivit verkställd. Då jag beträffande undantag från

lagens bestämmelser med hänsyn till spis- och grovbrödstillverkningen ansluter

mig till den ståndpunkt, som min företrädare i ämbetet tidigare intagit,

eller att något egentligt behov av förändring i förevarande avseende icke är

för handen, anser jag, att en eventuell utredning rörande nämnda spörsmål

icke bör få fördröja de ändringar av lagen, vilka jag nu ämnar föreslå.

Av vad jag tidigare anfört torde hava framgått, att det alltsedan lagens tillkomst

varit i huvudsak två spörsmål rörande dess utformning, vilka vid skilda

tillfällen varit föremål för olika meningar, nämligen dels frågan huruvida de

s. k. familjebagerierna skola vara undantagna från lagens tillämpning och dels

frågan örn tidpunkten för bageriarbetets påbörjande på morgonen. Jag ämnar

i det följande föreslå ändringar i båda nu nämnda hänseenden. I förevarande

sammanhang kommer jag därjämte att framlägga förslag till två andra ändringar

i lagen, vilka emellertid äro av allenast mindre omfattning. Slutligen

ämnar jag till behandling upptaga den av Sveriges konditorförening ifrågasatta

lagändringen.

Yad först angår det för närvarande i lagen inskrivna undantaget från

lagens tillämpning beträffande familj ebagerierna, synes det

mig ovedersägligt, att statsmakterna, när de i fråga örn verksamhet inom en

näringsgren fastställa vissa restriktiva bestämmelser, måste låta sig angeläget

vara att tillse, att en viss grupp företagare inom näringsgrenen därvid icke

obehörigt missgynnas till förmån för en annan grupp. Ett dylikt missförhållande

synes mig emellertid för närvarande råda inom bagerinäringen, enär det

för familjebagerierna gällande undantaget ur konkurrenssynpunkt kan vara

till skada för övriga bageriföretag. Det må erinras örn att arbetstidskommittén

på sin tid förklarade, att den ansett sig böra föreslå familjebageriernas inbegripande

under lagen för att förebygga illojal konkurrens från dessa bageriers

sida gentemot de större bagerierna, oaktat en så vidsträckt tillämplighet strede

mot en inom arbetarskyddslagstiftningen i regel gällande princip. Visserligen

har socialstyrelsen på grundval av den verkställda statistiska utredningen förklarat,

att det ville synas, som örn familjebageriemas undantagsställning prak

tiskt taget saknade betydelse i konkurrensavseende. Familjebagerierna syntes

nämligen i mycket ringa utsträckning utnyttja sin undantagsställning. Å andra

sidan vidhållas av större företagare inom bageriyrket tidigare uppgifter örn

att avsevärd konkurrens föreligger. Nämnda inställning torde, åtminstone i

viss utsträckning, föranledas därav, att ett betydande antal mindre bagerier,

som icke äro familjebagerier i lagens mening, oriktigt ansett sig och även

allmänt, till och med av inspektionsmyndigheter, ansetts jämställda med de

egentliga familjebagerierna. Örn hela bagerinäringen folie under lagen, skulle

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 146.

dylika missbruk icke längre vara möjliga. En vinst därav vore också, att förbudet

för arbete å sön- och helgdagar bleve gällande även för familje

bagerierna. Med hänsyn till den obetydliga utsträckning, vari familjebagerierna

enligt utredningen för närvarande faktiskt begagna sin frihet att börja

morgonarbetet tidigare än de bagerier, som falla under lagen, synes det mig

vidare med fog kunna sägas, att det icke skulle innebära någon förlust av betydenhet

för familjebagerierna, örn deras undantagsställning avskaffades. Vid

den i anledning av framställning från 1937 års riksdag verkställda utredningen

hava även myndigheter och sammanslutningar förklarat sig i princip tillstyrka

upphävandet av undantaget för familjebagerierna; en motsatt ställning intager

endast kooperativa förbundet, som ansett en sådan åtgärd onödig, då

övriga bagerier dock kunnat väl hävda sin ställning. Slutligen må tilläggas,

att internationella arbetsorganisationen framhållit, att det icke lämpligen låter

sig göra att från nattarbetsförbudet undantaga någon arbetande, ej ens arbetsgivaren

själv. 1925 års internationella konvention har såsom enda undantag

från lagens tillämpning medgivit tillverkning för hushållsbruk, vilken bedrives

utan biträde av annan än medlem av hushållet. Sistnämnda ståndpunkt synes

mig böra accepteras. Genom att bagerilagens innehåll anpassas efter denna

ståndpunkt skapas likställighet för alla bagerier. Någon orättvisa begås således

icke mot familjebagerierna. Nissa svårigheter kunna visserligen komma

att föreligga beträffande kontrollen över lagens tillämpning, särskilt i fråga

örn arbetsställen, vilka äro förbundna med hemmen, men dylika svårigheter

synas mig icke böra få förhindra en ur andra synpunkter erforderlig lagändring.

I förevarande sammanhang vill jag behandla de två förut omnämnda förslagen

till mindre omfattande ändringar av lagen. Det är därutinnan först

fråga örn uteslutande av orden »till avsalu» i 1 § första

stycket. Denna ändring erfordras för att ratifikation av konventionen skall

kunna äga rum. Ett uteslutande av betingelsen »till avsalu» skulle väsentligen

endast få den verkan, att ett antal offentliga institutioner, bland annat inom

försvars- och sjukvårdsväsendet, och måhända också en del enskilda sådana,

vilka tillverka bröd för kostnadsfri utspisning, skulle komma att inbegripas

under lagen. Något bärande skäl att i fråga örn förbuden mot natt- och söndagsarbete

för brödtillverkning ställa dylika institutioners personal sämre än

bageriernas arbetare synes mig icke föreligga. Dispens för tillgodoseende av

tillfälliga behov av natt- och söndagsarbete kan medgivas enligt 4 §. Med

hänsyn till det sålunda anförda tillstyrker jag, att orden »till avsalu» utgå ur

1 § första stycket.

Genom ändringar av 1 § på sätt i det föregående föreslagits skulle hindren

för Sveriges ratificering av 1925 års konvention angående nattarbete i bagerier

bliva undanröjda. Jag ämnar med hänsyn härtill föreslå, att riksdagens yttrande

ånyo inhämtas beträffande nämnda konvention.

Den andra mindre omfattande ändringen avser införande i lagen

av en ny paragraf. Genom uteslutande av orden »till avsalu» i 1 § kommer

lagens tillämpning, såsom nyss berörts, att utsträckas till, bland annat,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj ts proposition nr 146.

en del militära etablissement och allmänna anstalter. I anledning härav torde

ett stadgande vara erforderligt, vari föreskrives, att beträffande verksamhet,

som bedrives av staten eller kommun, vad i lagen är stadgat örn arbetsgivare

skall gälla arbetsföreståndaren. Detta stadgande, vartill motsvarighet återfinnes

i 53 § första stycket arbetarskyddslagen, synes lämpligen kunna fogas

till bagerilagen som en ny 9 §.

Av de ändringar i bagerilagen, som jag nu ämnar föreslå, återstår att behandla

frågan örn framflyttning av tiden för det ordinarie

bageriarbetets början från klockan 5 till klockan 6 förmiddagen

och därmed sammanhängande ändringar i 2 § under d) och f).

Den av socialstyrelsen verkställda utredningen visar, att den möjlighet gällande

lag erbjuder arbetsgivarna att få arbetet påbörjat så tidigt som

klockan 5 förmiddagen i stor utsträckning icke utnyttjas. Socialstyrelsen,

som framhållit, att ett stort antal, ehuru icke flertalet, bagerier och särskilt

de större bland dem dock utnyttjade berörda möjlighet, har icke funnit

skälen för framflyttning av den allmänna begynnelsetiden för bageriarbetet

med en timme tillräckligt starka. Kommerskollegium och de hörda arbetsgivarorganisationerna

hava även avstyrkt lagändring i nu förevarande hänseende.

Det må härvid erinras om att 1925 års konvention icke uppställer

fordran på att arbetet skall börja senare än klockan 5 förmiddagen. För egen

del kan jag icke finna annat än att ett arbete, som börjar så tidigt som klockan

5 förmiddagen, i åtskilliga hänseenden innebär verkligt betydande olägenhet

för arbetarna och jämväl synes kunna innefatta avsevärda hygieniska

risker. Arbetarna måste ofta stiga upp en timme eller mera före arbetets

början, de torde hava svårt att vid nämnda tidpunkt få en ordnad måltid och

de synas merendels icke kunna använda spårvagnar och andra därmed jämförliga

kommunikationsmedel för att komma till arbetsplatsen. För de arbe

tare, som skola verkställa uppeldning och deggörning med början redan klockan

3.30 förmiddagen, äro levnadsförhållandena ännu mera otillfredsställande. Såsom

livsmedelsarbetareförbundet, vilket tillstyrkt nu ifrågavarande lagändring,

anfört, skulle den föreslagna framflyttningen av tiden för arbetets påbörjande

icke — örn undantaget för familj ebagerierna borttoges -— försvåra yrkesbageriernas

ställning i konkurrensen med familj ebagerierna. Att icke allmänhetens

krav på färskt morgonbröd under alla förhållanden skall tillfredsställas, utan att

detsamma enligt min mening bör få stå tillbaka för sociala krav av större vikt,

har jag redan tidigare framhållit. Med hänsyn till det anförda har jag ansett

mig böra föreslå, att i 1 § ändring vidtages jämväl därutinnan, att föreskrift

meddelas, att bageriarbete i allmänhet icke får börja tidigare än klockan 6

förmiddagen å söckendagar. En lagändring av sådant innehåll möjliggör en

förändring av den i 2 § under d) angivna tiden för uppeldning och deggörning

till mellan klockan 4 och klockan 6 förmiddagen. Vidare torde formella ändringar

böra vidtagas beträffande de i 2 § under f) angivna tiderna på det sätt,

att i där avsett fall uppeldning och deggörning skall få äga rum mellan

klockan 2 och klockan 4 förmiddagen samt annat arbete mellan klockan 3 och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 146.

klockan 6 förmiddagen. —- Yad sålunda föreslagits rörande ändrade tider

för bageriarbetets påbörjande utgör intet hinder för ratificering av 1925 års

konvention.

Vad angår frågan örn tiden för ikraftträdandet av de ifrågasatta

lagändringarna må erinras, att kommerskollegium ansett upphävandet

av nu stadgade undantag för familjebagerierna böra föranleda särskilda bestämmelser,

gällande under en övergångstid av exempelvis tre år. Innehavare

av nuvarande familjebageri skulle sålunda tillförsäkras rätt att erhålla eftergift

från nattarbetsförbudet i 1 § i en större utsträckning än som enligt 4 §

redan nu må mera tillfälligt lämnas. Enligt sistnämnda paragraf kan tillstånd

till avvikelse från förbudsbestämmelserna i 1 §, utöver vad enligt 2 och 3 §§ är

medgivet, meddelas dels av vederbörande yrkesinspektör, därest särskilt för

hållande påkallar sådan avvikelse — tillstånd kan meddelas för samma arbetsställe

högst tio gånger under ett och samma kalenderår och avse högst två

dygn i sänder — och dels av yrkesinspektionens chefsmyndighet, örn ytterligare

eftergift är av särskilt förhållande tillfälligtvis påkallad. Med hänsyn

till de möjligheter till avvikelser från vad i 1 § stadgas, som sålunda enligt

gällande lag stå till buds, anser jag ej erforderligt att för familjebageriernas

del införa särskilda övergångsbestämmelser till den nu föreslagna lagen.

Dagen för dess ikraftträdande synes mig böra bestämmas till den 1 januari

1940.

Till sist har jag att angiva min ståndpunkt till den av Sveriges konditorförening

gjorda framställningen örn utsträckt tid för sådant sön- och

helgdagsarbete, som i bageri- eller konditorirörelse utföres för tillverkning

av varor, vid vilkas framställning jäst icke användes. Väl måste det anses

vara av vikt, att produktionen av konditorivaror smidigt kan anpassas efter allmänhetens

efterfrågan under sön- och helgdagar, men av större betydelse synes

det mig vara, att de för utförande av ifrågavarande arbete sysselsattas ledighetstid

icke över hövan inskränkes. Socialstyrelsen och livsmedelsarbetarförbundet

hava påvisat, hurusom det av konditorföreningen ifrågasatta

skiftarbetet skulle föranleda därtill, att möjligheterna för bageriarbetare att

få hellediga sön- och helgdagar avsevärt skulle försämras. Bageriarbetarna

skulle bliva upptagna det stora flertalet sön- och helgdagar, låt vara att

arbetstiden varje dag icke skulle komma att överstiga tre timmar. En anordning

i överensstämmelse med de förslag, som framlagts av riksförsäkringsanstalten

och kooperativa förbundet, skulle visserligen göra var annan sönoch

helgdag arbetsfri, men den skulle å andra sidan fördubbla arbetstiden

å sådana sön- och helgdagar, då arbete utföres. Med hänsyn till vad sålunda

anförts synes mig skäl icke föreligga att vidtaga ändring av bagerilagen i

anledning av konditorföreningens framställning.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett inom

socialdepartementet upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar

av lagen den 16 maj 1930 (nr 139) örn vissa inskränkningar beträffande tiden

för förläggande av bageri- och konditoriarbete, av den lydelse bilaga (Bilaga

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146. 31

A) till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majit» proposition nr 146.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139)

om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande

av bageri- och konditoriarbete.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 16 maj 1930 örn vissa inskränkningar

beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i samma

lag skall införas en ny paragraf, betecknad såsom 9 §, av följande innehåll:

1 §■

Arbete för tillverkning av bageri- eller konditorivaror må icke bedrivas å

sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och klockan 6 förmiddagen

å söckendag. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å

tillverkning för hushållsbruk, vilken bedrives utan biträde av annan än medlem

av hushållet.

Om arbete---jämförligt bakverk.

2 §■

Utan hinder — — — — — — — — — — — —

— — — — — — 8 eftermiddagen;

d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan 4 och

klockan 6 förmiddagen;

e) uppeldning utföras---må bedrivas;

f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera på varandra

följande sön- och helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl

mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat arbete mellan

klockan 3 och klockan 6 förmiddagen.

9 §■

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad

i denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

33

Bilaga B.

Översättning.

Förslag till konvention angående nattarbete i bagerier.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genéve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående nattarbete i bagerier,

vilken fråga innefattas i den fjärde punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i

del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga

fredsfördragen.

§ 1.

Med de undantag, som angivas i följande bestämmelser, skall det vara förbjudet

att under natten tillverka bröd eller konditorivaror eller andra liknande

av mjöl framställda produkter.

Förbudet äger tillämpning å arbete av alla personer, såväl arbetsgivare

som arbetare, vilka taga del i den åsyftade tillverkningen; det omfattar dock

icke tillverkning, som bedrives av medlemmar i ett och samma hushåll för

deras egen förbrukning.

Denna konvention äger icke tillämpning å tillverkning i stort av »biscuits»

(torkat bröd). Varje medlem tillkommer att efter samråd med vederbörande

arbetsgivar- och arbetarorganisationer bestämma, vilka produkter, som med

hänsyn till denna konvention, skola innefattas under beteckningen »biscuits».

§ 2.

Vid tillämpningen av denna konvention avser beteckningen »natt» en tidrymd

av minst sju på varandra följande timmar. Början och slut av denna tidrymd

skola fastställas av vederbörande myndigheter i varje land efter samråd

med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, och skall densamma

i sig innefatta tiden mellan klockan 11 på aftonen och klockan 5 på

morgonen; där därtill finnes skäl med hänsyn till klimatet eller årstiden eller

där överenskommelse därom träffas mellan vederbörande arbetsgivar- och

arbetarorganisationer, kan tiden mellan klockan 10 på aftonen och klockan

4 på morgonen träda i stället för tiden mellan klockan 11 på aftonen och

klockan 5 på morgonen.

§3.

Efter samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer må

vederbörande myndigheter i de olika länderna medgiva följande undantag från

bestämmelserna i § 1:

a) fortvarande undantag, som erfordras för utförande av sådana förberedelse-

eller avslutningsarbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras utom den

normala arbetstiden och vartill ej användes större antal arbetare än som är

alldeles nödvändigt och ej heller arbetare under aderton år;

Bihang till riksdagens protokoll 193B. I sami. Nr 146.

4Ö4 37 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

b) fortvarande undantag, som äro nödvändiga med hänsyn till de särskilda

förhållanden, varunder bagerihanteringen bedrives i tropiska länder;

c) fortvarande undantag, som äro nödvändiga för tillämpningen av bestämmelserna

örn vecko vila;

d) tillfälliga undantag, som äro nödvändiga för att sätta företagen i stånd

att möta extraordinär arbetsökning eller »nationella» behov.

§4.

Undantag från bestämmelserna i § 1 må även göras, ifall olyckshändelse

inträffat eller hotar att inträffa eller brådskande arbete behöver utföras i avseende

å maskiner eller anläggning eller i fall av force majeure, men allenast

i den mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig rubbning av företagets

normala drift.

§ 5.

Yarje medlem, som ratificerar denna konvention, skall vidtaga lämpliga

åtgärder för att säkerställa den allmänna och effektiva tillämpningen av det

i § 1 stadgade förbudet och skall därvid, i överensstämmelse med den av

internationella arbetskonferensen å dess femte sammanträde (1923) antagna

rekommendationen, samverka med arbetsgivare och arbetare samt deras respektive

organisationer.

§6.

Bestämmelserna i denna konvention skola ej träda i kraft förrän den 1

januari 1927.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 8.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§9.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ io.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421

av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

§ 11-

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 12-

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan örn konventionens revision eller modifierande.

§ 13-

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd

den 3 mars 1939.

Närvarande:

justitierådet Eklund,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Lawski,

von Steyern.

Enligt lagrådet den 1 mars 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 17 februari 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande

av bageri- och konditoriarbete.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.

Lagrådet, som ansåg sig icke äga anledning att ingå i sakligt bedömande

av de till stöd för lagändringarna åberopade skälen, fann förslaget ej föranleda

annan erinran än att i förevarande sammanhang borde dels i 6 § omförmälda

lag vidtagas sådan ändring som betingas av 1938 års lagstiftning

örn sammanträffande av brott, därvid tillika torde beaktas vad lagrådet anfört

vid granskningen av 14 § i förslaget till arbetstidslag för detaljhandeln, dels

ock åt bötesbestämmelserna i 6—8 §§ givas ett innehåll, som ansluter sig till

vad numera finnes stadgat örn dagsböter och verkställighet av bötesstraff.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

37

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

ä Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Ekiksson, Strindlund.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för justitiedepartementet

lagrådets den 3 i denna månad avgivna utlåtande över det

den 17 sistlidne februari till lagrådet remitterade förslaget till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar

beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

Ändringar hava synts mig böra vidtagas i lagens 6—8 §§ i enlighet med

vad lagrådet anfört. Härjämte hava redaktionella jämkningar företagits i

ingressen till lagförslaget samt i 1 §, varest ordet »hushållsbruk» utbytts

mot »eget hushåll».

Såsom jag förut framhållit, skulle ett genomförande av de lagändringar,

som det föreliggande förslaget innehåller, möjliggöra för Sverige att ratificera

det å internationella arbetsorganisationens konferens år 1925 antagna

förslaget till konvention angående nattarbete i bagerier.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte genom proposition
dels,

jämlikt § 87 regeringsformen, förelägga riksdagen till antagande det

i enlighet med vad förut anförts jämkade förslaget till lag angående ändring

i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande

tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,

dels ock inhämta riksdagens yttrande över förslaget till konvention angående

nattarbete i bagerier (se Bilaga B till statsrådsprotokollet över socialärenden

för den 17 februari 1939).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:254 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 a1 i texten
  2. 2LU 1939:29 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 16 maj 1930 s. 1 i texten