Angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad
1939-03-03 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:152, Angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
1
Nr 152.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade grunder
för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete
i Stockholms stad; given Stockholms slott
den 3 mars 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
I en den 17 januari 1936 dagtecknad proposition, nr 39, föreslog Kungl.
Majit riksdagen, bland annat, att bemyndiga Kungl. Maj:t att för en tid av
tre år, räknat från och med den dag framlagt förslag till omorganisation av
överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden trädde i kraft, medgiva,
att i stället för ersättning, som jämlikt 145 § taxeringsförordningen
eller 13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsBihang
till riksdagens protokoll 193!). I sami. Nr 152. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
värde å fastighet skulle utgå av statsmedel till personer, som biträtt med
taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp finge utbetalas till
staden under huvudsakligen de villkor och förutsättningar, som av mig såsom
föredragande departementschef angivits vid anmälan av propositionen
inför Kungl. Majit. Sedan propositionen bifallits av riksdagen samt vederbörliga
bestämmelser i anledning härav utfärdats av Kungl. Majit, genomfördes
den föreslagna omorganisationen av överståthållarämbetets avdelning
för uppbördsärenden till en avdelning för skatteärenden med ikraftträdande
av ny lönestat och instruktion för avdelningen den 1 oktober 1936. Då
alltså den tid, för vilken Stockholms stad tillerkänts ersättning för kostnader
för taxeringsarbetet i staden, går till ända den 30 september innevarande
år, anhåller jag nu att få för Kungl. Majit anmäla frågan om grunderna
för ersättningens bestämmande för tiden efter den 1 oktober 1939. Jag
torde därvid till en början få lämna en kort redogörelse för vad i allmänhet
gäller ifråga örn ersättning av utgifter för taxeringen.
Enligt bestämmelserna i 145 § taxeringsförordningen bestrides huvudparten
av kostnaderna för taxeringsarbetet av statsmedel. Vad beträffar
den årliga taxeringen utgår sålunda ersättning av sådana medel bl. a. till
ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna [1 mom. 1) ], för
prövningsnämndernas utgifter, till sakkunniga m. fl. [1 mom. 5), jämfört
med 5 och 6 morn.]. Har kommun åtagit sig kostnader för särskilda anstalter
för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av kommunens tjänstemän (i
Stockholm tjänstemän hos Överståthållarämbetet) till biträden därvid, eiler
annorledes, lämnar staten bidrag till kostnaderna under förutsättning att
Kungl. Majit finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna [1
mom. 3)]. Av statsmedel bestrides vidare gottgörelse för det arbete med
uppläggande av taxeringslängder m. m., som åligger vissa tjänstemän i städerna
[1 mom. 4)], samt ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden1 för hans befattning med taxeringen i Stockholm
[1 mom. 2)].
Enligt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) örn åsättande i vissa
fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet må bl. a. ordförande och av
Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i taxeringsnämnd
för göromål enligt förordningen, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning
av statsmedel.
I Stockholm handhades intill omorganisationens ikraftträdande den 1
oktober 1936 taxeringen jämte debiteringen av överståthållarämbetets avdelning
för uppbördsärenden, i vars arbetsuppgifter jämväl ingick uppbörden
med redovisning. På sätt närmare framgår av den förut omnämnda propositionen
nr 39 till 1936 års riksdag (sid. 2 ff.) åtnjöt den mera fast anställda
personalen vid avdelningen avlöning av staden, varförutom vissa av tjänste
1
Enligt förordning den 12 juni 1936 (nr 272) skall vad som finnes stadgat om kamreraren
vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden i stället äga tillämpning å skattedirektören
vid ämbetet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
3
männen uppburo sportler (bl. a. debetsedellösen) till betydliga belopp. Vidare
utgingo ersättningar av statsmedel jämlikt 145 § taxeringsförordningen
direkt till olika befattningshavare. I propositionen lämnas en redogörelse
för statens samtliga bidrag år 1935 till kostnaderna för uppbördsavdelningens
verksamhet. Sålunda utbetaldes nämnda år av statsmedel jämlikt 145 §
1 mom. 1), 2) och 4) [bl. a. till ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna
samt biträden vid längdföring] sammanlagt 216,600 kronor och
för prövningsnämndskostnader 24,670 kronor. Av övriga ersättningar, som
bestredos av statsmedel, märktes särskilt ett bidrag å 70,000 kronor (tidigare
90,000 kronor), som med stöd av 145 § 1 mom. 3) utbetaldes till staden. Bidraget,
som utgått sedan år 1921, var motiverat med att den då verkställda
omorganisationen av uppbördsavdelningen genom ett förbättrat taxeringsförfarande
finge anses ha tillgodosett även statsverkets intresse.
Det i det föregående omnämnda förslaget till omorganisation av överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden hade upprättats av Överståthållarämbetet.
Förslaget gick ut på, bland annat, att avdelningen med den
ändrade benämningen överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden
— under chefskap av en skattedirektör — skulle uppdelas på två avdelningar,
taxeringsavdelningen under en taxeringsintendent och uppbördsavdelningen
under en uppbördsintendent, samt att till avdelningen för skatteärenden
därjämte skulle förläggas en tredje avdelning, nämligen en inantalsavdelning
under en mantalsintendent. De lokala taxeringskontorens antal
skulle minskas från 20 till 5, ettvart med en taxeringsinspektör som chef;
därjämte skulle emellertid inrättas ett särskilt aktiebolagskontor för samtliga
deklarationer från aktiebolag, med en taxeringsinspektör som chef, samt
ett särskilt kontor för bokföringsgranskning, likaledes under en taxeringsinspektör.
För samtliga befattningshavare (med visst undantag för uppbördsmännen)
skulle gälla, att alla sportelinkomster indroges till stadens
kassa. Den i förslaget till personalstat innefattade lönegradsplaceringen hade
upprättats under den förutsättningen, att från statsverket dittills utgående
ersättningar till tjänstemännen för utförda arbetsuppgifter i fortsättningen
skulle inlevereras till stadens kassa samt att staden i stället skulle av kommunens
medel utbetala hela lönen till vederbörande befattningshavare.
Förslaget godkändes den 18 november 1935 i princip av Stockholms stadsfullmäktige,
under förutsättning att överenskommelse träffades med statsverket
om statsbidrag enligt grunder, som kunde av fullmäktige godtagas.
Beslutet stod i överensstämmelse med stadskollegiets utlåtande i ärendet, vari
uttalades, att omorganisationen med dess uppdelning av verkets arbetsuppgifter
efter mera rationella grunder syntes vara ägnad att befordra en ökad
effektivitet av taxerings- och uppbördsarbetet samt jämväl i övrigt ändamålsenlig.
I
I .skrivelse den 13 december 1935 underställde därefter Överståthållarämbetet
Kungl. Majit frågan örn ändrade grunder för lämnande av ersättning av
4
Kunyl. Maj.ts proposition nr 1Ö2.
statsmedel för taxeringsarbete i Stockholm ävensom frågan om indragande
av vissa sportelmedel till stadens kassa. För skrivelsens innehåll har lämnats
en fullständig redogörelse i propositionen 39/1936 (sid. 7—12), till vilken
jag i huvudsak får hänvisa. Här må ur skrivelsen allenast anföras följande:
Genom
det av stadsfullmäktige fattade heslutet har möjlighet skapats för
en lösning av den sedan länge förhandenvarande frågan örn en definitiv organisation
av Överståthållarämbetet för uppbördsärenden och om personalens
uppförande å ordinarie lönestat. Den slutgiltiga regleringen av dessa spörsmål
förutsätter dock, att statsverket vill biträda en överenskommelse, varigenom
grunderna för bidrag av statsmedel till nuvarande uppbördsavdelningen
närmare fixeras samt staden i den mån så erfordras berättigas uppbära
de sportel- och därmed jämförliga ersättningsmedel, som nu tillkomma
vissa befattningshavare.
Då Överståthållarämbetet nu ifrågasätter en överenskommelse mellan statsverket
och Stockholms stad i syfte bland annat att fixera en grund för stadens
bidrag av statsmedel till kostnaderna för taxering oell för att därigenom
möjliggöra för staden att helt övertaga avlöningen av därmed sysselsatta
tjänstemän, vöre naturligast och mest överensstämmande med önskemålet
att tjänstemännen uppföras å ordinarie stat, örn detta avtal kunde erhålla
giltighet under en längre tidsperiod. För att nu föreslå en överenskommelse
i dylik form vore emellertid nödvändigt att kunna fastställa en
fördelningsgrund av sådan beskaffenhet, att i den mån de allmänna bidragen
till taxeringsarbetet ökades, Stockholms stads andel därav skulle undergå
proportionell stegring. Vissa svårigheter möta emellertid att i förevarande
läge, då en ny organisation väl är ifrågasatt men ännu icke trätt i kraft,
kunna från början klart fixera en dylik fördelningsgrund. Överståthållarämbetet
har fördenskull ansett påkallat att, i den mån en överenskommelse
av ifrågasatt art kommer till stånd, denna för närvarande begränsas till någon
kortare tid. I sådant hänseende vill ämbetet föreslå, att överenskommelsen
må träffas för en tid av tre år. Under denna tid bör erforderlig erfarenhet
hava vunnits örn den nya organisationens verkningar och jämväl
hava visat sig, i vad mån de under år 1935 beslutade ändringarna i taxeringsförordningen
komma att medföra ökning av de allmänna kostnaderna
för taxeringsarbetet. Under kortare tid än nu sagts synes däremot icke tillräcklig
erfarenhet kunna vinnas för att läggas till grund för ett definitivt
avtal. Efter den angivna tidens förlopp bör tydligtvis en omprövning äga
rum för att anpassa bidraget efter den förändring, som därunder kan hava
ägt rum beträffande hela det statliga anslaget till årlig taxering, respektive
anslaget till fastighetstaxering, varvid även hänsyn torde böra tagas till örn
arbetet härmed i Stockholm ökats genom stegring av antalet deklarationer
eller genom särskilda åtgärder för höjning av taxeringsarbetets effektivitet.
Därvid bör även till avgörande upptagas frågan om vinnande av en verklig
och smidig fördelningsgrund av detta anslag, såvitt fråga är om Stockholms
stad. Då det preliminära avtalet enligt ämbetets nyss uttryckta uppfattning
bör begränsas till en tidrymd av tre år, torde däremot detta avtal kunna inskränkas
att gälla samma belopp, som under år 1935 utgått till taxeringsarbetet,
respektive under år 1933 utgått till arbetet med fastighetstaxeringen.
Visserligen kan häremot erinras, att de belopp, som därigenom kunna tillerkännas
Stockholms stad, ej obetydligt understiga, vad som synes böra tillkomma
staden med hänsyn till de omfattande åtgärder, som härstädes vid
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
5
tagits till vinnande av förbättrad taxering; i sådant hänseende torde Stockholm
för närvarande intaga en särställning bland rikets kommuner, ehuru
åtskilliga av dessa numera begynt ägna särskild uppmärksamhet åt sitt taxeringsväsende.
Överståthållarämbetet har emellertid i detta sammanhang
icke ansett sig hava anledning ingå å den vittutseende frågan örn en generell
reglering av förhållandet mellan staten och Stockholms stad utan har
---begränsat sig till sådana redan utgående ersättningsbelopp, som direkt
beröras av föreliggande förslag.
Överståthållarämbetet ingick därefter på en granskning av de olika vid
denna tid (1935) utgående, i det föregående omnämnda statsbidragen till
Stockholms stad från nyssnämnda utgångspunkt, nämligen att en överenskommelse
borde avse endast sådana belopp, vilka utginge till bestridande
av kostnader för arbetsuppgifter, som enligt den föreslagna organisationen
skulle komma att utan särskild ersättning handläggas av befattningshavare
å stadens lönestat.
Enligt dessa beräkningsgrunder skulle det belopp staden under den föreslagna
treårsperioden borde uppbära från statsverket i ersättning för kostnader
för årlig taxering uppgå till 199,883 kronor eller, efter avrundning,
200,000 kronor. Därutöver borde statsverket enligt grunder som eljest skulle
tillämpats, bestrida kostnaderna, såvitt nu vore fråga, för arvoden till
ordförande och till vissa kronoombud i taxeringsnämnderna, för arvoden till
sakkunniga för fastighetsvärdering samt för åsättande av preliminära taxeringsvärden,
kostnaderna för arvoden till särskilda prövningsnämndens ledamöter,
arvoden till den ordinarie prövningsnämndens ledamöter och kostnaderna
för resor i samband med fastighetstaxering. Härutöver skulle Stockholms
stad för den under avtalsperioden infallande allmänna fastighetstaxeringen
uppbära en ersättning av tillhopa 14,100 kronor, vilket belopp torde
kunna avrundas nedåt till 14,000 kronor, under det att direkt av statsmedel
skulle bestridas kostnaderna bland annat för arvoden till ordförande i fastighetstaxeringsnämnderna,
för arvoden till nämndernas ledamöter och för
arvoden till sakkunniga vid värdering av fastigheter.
Beträffande de beräkningar, som lågo till grund för de föreslagna ersättningsbeloppen,
må — förutom till propositionen 39/1936 (sid. 8 10)
hänvisas till en sammanställning, som i nu förevarande ärende verkställts
av Överståthållarämbetet och som torde få fogas till detta protokoll såsom
bilaga.
Statskontoret och riksräkenskapsverket, som hördes över överstathallarämbetets
omförmälda skivelse den 13 december 1935, tillstyrkte såväl omorganisationsförslaget
som den ifrågasatta överenskommelsen mellan staten och
Stockholms stad. Statskontoret framhöll för sin del angelägenheten av att,
om och när den provisoriska anordningen avlöstes av en mera definitiv sådan,
det toges under övervägande, huruvida ej med hänsyn till den kostnadsbesparing,
som den nya organisationen innebure, statens bidrag till staden
borde kunna i skälig omfattning minskas. Riksräkenskapsverket utgick från,
alt vid en blivande mera definitiv överenskommelse frågan örn avvägningen
av det av statsmedel utgående fasta bidraget upptoges till förnyad förutsättningslös
prövning, avseende samtliga de i den preliminära överenskommelsen
ingående ersättningarna.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
För egen del anförde jag i egenskap av föredragande departementschef
vid framläggande av 1936 års proposition i ämnet inledningsvis, att då Stockholms
stadsfullmäktige uppställt som en förutsättning för omorganisationens
genomförande, att stadens kassa tillfördes belopp motsvarande de ersättningar
av statsmedel och de sportler, som dittills uppburils av befattningshavarna
men som enligt förslaget skulle ersättas med förhöjda fasta löner av staden.
prövningen av själva organisationsförslaget finge föregås av sådana åtgärder
från statsmakternas sida, att den förutsatta anordningen möjliggjordes.
Därtill erfordrades i vissa avseenden riksdagens medverkan.
Härefter yttrade jag bland annat följande:
Innan jag närmare ingår på dessa åtgärder, vill jag emellertid förutskicka
den erinran, att den föreslagna organisationen även enligt min mening synes
ändamålsenlig och ägnad att medföra ökad effektivitet å alla de tre ur såväl
statens som stadens synpunkt viktiga administrationsområden, som här äro
i fråga: taxering, uppbörd och folkbokföring. Tydligen är det också, icke
minst ur personalens synpunkt, önskvärt, att det sedan år 1921 rådande
provisoriet avlöses av en fastare organisation. Och det synes mig ur det
allmännas synpunkt böra väcka tillfredsställelse, örn detta -— såsom avsett
är — kail ordnas så, att befattningshavarna för sina tjänstegöromål åtnjuta
endast fast avlöning och icke härutöver särskilda ersättningar av statsmedel
eller ritrrnr-av-sportler.
Samtliga de ersättningar av statsmedel, som för närvarande utgå för taxeringsarbete
i Stockholm, grunda sig på den uppfattningen, att detta arbete i
Stockholm liksom i det övriga landet skall bekostas av statsmedel. I den
mån sådant arbete redan utföres av uppbördsavdelningens personal i tjänsten
utan särskild ersättning, har detta även med gällande ordning lett till att
bidrag härför utgår till Stockholms stad; de sista åren har staden på denna
grund jämlikt Kungl. Maj:ts beslut årligen uppburit ett belopp av 70,000
kronor. Det föreliggande förslaget innebär ett fortgående på denna väg,
och jag har för min del intet att erinra mot, att ett skäligt belopp tillerkännes
staden mot att de uppgifter, som svara mot detta ersättningsbelopp,
fullgöras av de av staden avlönade befattningshavarna i tjänsten, överståthållarämbetets
förslag härutinnan bygger på de ersättningsbelopp, som senast
utgått, och innebär, att staden skulle uppbära 200,000 kronor för år, då
altin än fastighetstaxering ej ägt rum, samt ytterligare 14,000 kronor för
år, då sådan taxering skett. I den mån taxeringsuppgifter alltjämt skulle
handhavas av andra än tjänstemän hos ämbetet, skulle ersättning härför
fortfarande utgå direkt av statsmedel.
Under förutsättning att, såsom Överståthållarämbetet på angivna skäl föreslår,
ersättning till staden nu icke bestämmes för längre tidsperiod än tre år,
synes från statsverkets sida knappast någon erinran vara att göra mot principerna
för ämbetets beräkningar. I likhet med ämbetet förutsätter jag, att
frågan om fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm före
nämnda treårsperiods slut upptages till allsidig utredning och bringas till en
mera definitiv lösning samt att skäligt bidrag även i fortsättningen kommer
att utgå till staden för taxeringsarbetets utförande.
Beträffande detaljerna i överståthållarämbetets beräkningar hade jag i
stort sett intet att erinra. Jag erinrade vidare att då 145 § taxeringsförordningen,
liksom också 13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt
uppskattningsvärde å fastighet, uttryckligen förutsatte, att ersättning
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
7
av statsmedel skulle utgå till vissa med taxeringsarbetet sysselsatta personer,
den ifrågasatta anordningen innebure en avvikelse från bestämmelserna i
dessa författningsrum och således fordrade riksdagens medverkan, vilken
för övrigt torde påkallas även därav, att det här gällde att för flera år binda
statsverket för en utgift. Med hänsyn till anordningens provisoriska karaktär
syntes emellertid denna icke nu böra föranleda ändringar i berörda
författningar.
I fråga om den närmare utformningen av bestämmelserna om ersättningen
till staden anförde jag, bland annat, följande:
Lämpligast synes vara, att riksdagen lämnar Kungl. Majit bemyndigande
att för en tid av tre år, räknad från den dag ifrågavarande omorganisation
träder i kraft, medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt nämnda
författningsrum skulle utgå till personer, som biträtt med taxeringsarbete
i Stockholms stad, visst bestämt belopp må i huvudsaklig överensstämmelse
med här utvecklade grunder utbetalas till staden. Jag förutsätter att det
vid lämnande av sådant medgivande — vilket i och för sig torde vara tillräckligt
för att möjliggöra för stadsfullmäktige att fatta definitivt beslut i
frågan — föreskrives såsom villkor, att staden med särskilt angivna undantag
bestrider alla mejt taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader,
vilka enligt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen om åsättande
i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas
av statsmedel. Undantagen skulle enligt det föregående bliva: arvoden till
ordförandena i taxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna; arvoden
till de kronoombud, som icke äro tjänstemän å skatteavdelningen,
därvid förutsättes att minst 39 sådana tjänstemän förordnas som kronoombud
i taxeringsnämnd för årlig taxering samt att i fastighetstaxeringsnämnd
endast sådana tjänstemän användas som kronoombud; ersättning
lill av Överståthållarämbetet tillkallade sakkunniga för fastighetsvärdering;
arvoden till den ordinarie prövniiigsnämndens och den särskilda prövningsnämndens
ledamöter ävensom andra arvoden enligt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen,
som utgå till personer, vilka icke äro tjänstemän å skatteavdelningen.
Det förslag som i enlighet med nu anförda riktlinjer genom proposition
nr 39 förelädes 1936 års riksdag har jag refererat i inledningen till mitt
anförande till dagens statsrådsprotokoll. I propositionen föreslogs därjämte
sådan ändring i stämpelförordningen, att stämpelprovision, så länge sådan
utginge, skulle kunna enligt föreskrift i lönestat tillföras stadens kassa.
Bevillningsutskottet (betänkande nr 3) hemställde på av departementschefen
anförda skäl om bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Härvid förutsatte
utskottet -— i anslutning till vad departementschefen därom uttalat — att,
innan den föreslagna treårsperioden gått till ända, frågan om fördelningen
av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm gjordes lil! föremål för en
allsidig utredning, grundad bland annat på under nämnda tid vunnen erfarenhet
örn effektiviteten av omorganisationen, samt att därvid frågan om
skäligt bidrag till staden för taxeringsarbetels utförande efter nämnda period
bragtes till en mera definitiv lösning.
Riksdagen biföll utskottets hemställan (skrivelse nr 22).
enom brev till Överståthållarämbetet den 21 februari 1936 medgav Kungl.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
Majit, med stöd av riksdagens bemyndigande, att till Stockholms stad finge
för en tid av tre år, räknat från och med den dag, då förslag till omorganisation
av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden trädde i
kraft, utbetalas ett belopp av 200,000 kronor för år, då allmän fastighetstaxering
ej ägt rum, samt ytterligare ett belopp av 14,000 kronor för år, då
sådan taxering skett, under villkor, att staden samtidigt besirede alla med
taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader, vilka enligt 145 § taxeringsförordningen
eller 13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt
uppskattningsvärde å fastighet skulle bestridas av statsmedel, med de undantag,
som angivits i propositionen. I brevet stadgades vidare, att därest
omorganisationen trädde i kraft, staden framdeles efter utgången av ett vart
av ifrågavarande tre år hade att att göra framställning till Kungl. Majit
rörande de angivna beloppens utbetalande.
Vid sammanträde den. 16 mars 1936 bekräftade Stockholms stadsfullmäktige
sitt preliminära godkännande av omorganisationsförslaget. Kungl.
Majit fastställde därefter den 17 april 1936 — med godkännande av omorganisationsförslaget
i^förut änmärkta delar — ordinarie lönestat för överståthållarämbetets
avdelning för skatteärenden samt utfärdade särskild
instruktion för Överståthållarämbetet i vad avsåg samma avdelniggMjSFS
1936: 129). Såsom “förut'' nämnts trädde JJönestaten och instruktioner!} i kraft
den 1 oktober 1936. På grund av bestämmelser i lönestaten samt uppbördsreglementet
för Stockholm indrogos samtliga tjänstemännen förut tillkommande
sportler till stadens kassa. I
I skrivelse den 24 januari 1939 har Överståthållarämbetet, med överlämnande
av en den 13 december 1938 dagtecknad framställning från Stockholms
stads drätselnämnd rörande frågan om fördelningen av kostnaderna
för taxeringsarbetet i Stockholm efter treårsperiodens utlöpande den 30 september
1939, hemställt örn vidtagande av erforderliga åtgärder i anledning
av nämndens framställning.
Drätselnämnden har i sin skrivelse anfört bland annat följande:
I Den nuvarande provisoriska anordningen med ett fast årligt statsbidrag
synes icke kunna tillämpas vid en definitiv reglering av denna fråga. Statens
andel i kostnaden för taxeringsarbetet bör rimligtvis påverkas av ökning
i omfattningen av detta arbete. Detta syfte skulle visserligen kunna
vinnas, om statsbidraget, såsom från överståthållarämbetets sida i tidigare
sammanhang ifrågasatts, ställdes i relation till deklarationsmaterialets mängd
på ett eller annat sätt eller till stadens folkmängd. Emellertid torde en reglering
efter det förstnämnda alternativet bereda svårigheter både vid utformning
och tillämpning. Och att göra bidraget beroende av folkmängdssiffran
synes vara mindre lämpligt av det skäl, att omfattningen av taxeringsarbetet
näppeligen kan anses stå i relation till folkmängden.
Då man torde sakna möjlighet att erhålla en fast utgångspunkt vid bestämmandet
av statens deltagande i kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm,
synes det framför allt vara av betydelse, att en definitiv överenskommelse
härom mellan staten och staden sker efter så enkla och klara linjer
som möjligt. En parallell synes härvid kunna dragas med bekostandet i
andra städer med magistrat av de till beskattningsväsendet hörande bestyren
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
9
med mantalsskrivning, taxering och uppbörd. Då det åligger dessa städer
att genom de kommunalavlönade magistraterna eller dem underställda tjänstemän
handhava mantalsskrivningen och uppbördsväsendet, är det givetvis
endast rimligt, att jämväl Stockholm bär kostnaderna för dessa bestyr. Beträffande
taxeringsväsendel är förhållandet ett annat. Kostnaderna härför bestridas
i landet i dess helhet till övervägande del med statsmedel. Kravet på
likställighet bör därför göra det motiverat, att i princip så kommer att ske
jämväl beträffande taxeringen i Stockholm. Här må erinras om ämbetets
uttalande i underdånig skrivelse den 13 december 1935 angående ändx-ade
grunder för statsbidrag till taxeringsarbetet i Stockholm, att Stockholm med
hänsyn till de omfattande åtgärder, som härstädes vidtagits till vinnande
av förbättrad taxering, torde intaga en särställning bland rikets kommuner.
Att genomförandet av en sådan anordning skulle komma att medföra en
icke obetydlig minskning i stadens nuvarande kostnader för ämbetet och i
så måtto giva staden en fördel, kan icke åberopas som ett skäl emot förslaget,
enär detsamma dock icke skulle innebära annat än ett rättande av
ett sedan länge bestående förhållande, som utgör ett direkt missgynnande
av Stockholm i jämförelse med andra rikets städer.
Nyss angivna syfte synes enklast kunna vinnas därigenom, att staten påtager
sig kostnaderna för taxeringsavdelningen inom ämbetets avdelning
för skatteärenden, medan staden alltjämt, såsom hittills, bekostar mantalsoch
lipp b ö r ds a vele 1 n i n g a rn a. Med denna utgångspunkt har på försök en
uppdelning gjorts av de i förslaget till stat för år 1939 för ämbetets avdelning
för skatteärenden upptagna inkomsterna och utgifterna. De poster,
som hänföra sig uteslutande till viss avdelning, hava härvid i sin helhet
hänförts till denna. Gemensamma inkomster och utgifter hava fördelats
med x/3 på staten och 7= på staden. Det har icke förbisetts, att debiteringen
av utskylder, som i andra magistratsstäder enligt allmänna uppbördsreglementet
ankommer på magistraten eller denna underställd tjänsteman, handhaves
av taxeringsavdelningen. Som kompensation härför bär inkomsten
av debetsedellösen förts på staten. Kostnadsfördelningen utvisar, att på staten
skulle för taxeringsavdelningen komma en nettokostnad av runt 1,100,000
kronor — mot i statförslaget med 200,000 kronor upptaget bidrag till arbetet
med taxeringen — och på staden för uppbörds- och mantalsavdelningarna
runt 1,900.000 kronor.
Ett godtagande från statens sida av detta förslag till fördelning mellan
staten och staden av kostnaderna för de bestyr, som utgöra led i beskattningsväsendet,
torde förutsätta en viss statlig kontroll över utgiftsstaten för
taxeringsavdelningen inom ämbetet. Från stadens sida synes icke böra vara
något att erinra emot en sådan kontroll. /
Med framläggande av dessa synpunkter hemställer drätselnämnden örn
vidtagande av erforderliga åtgärder för en definitiv lösning av den i skrivelsen
berörda frågan.
För egen del anför Överståthållarämbetet lill en början följande:
Drätselnämnden synes närmast anse det kostnadsbelopp, varför ersättning
skulle utgå, höra beräknas till 1,100,000 kronor för år.
Det lorde vara ostridigt, alt Stockholms stad så tillvida intager en särställning,
jämfört med andra kommuner, att staden i icke ringa utsträckning
själv får bestrida kostnaden för fullgörandet av olika arbetsuppgifter, som
annorstädes fullgöras av statsavlönad personal. Med undantag för överslåthållarämbetets
kansli bestrider sålunda staden i stort sett alla kostnader för
överståthållarämbctets verksamhet och sålunda även till den betydande del,
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
som ämbetet fullgör en länsstyrelses uppgifter. Det synes Överståthållarämbetet
ingalunda opåkallat, att en omprövning verkställes av dessa förhållanden
och att statsverket från Stockholms stad övertager de kostnader, vilka
annorstädes bestridas av statsmedel.
Lmellertid torde detta spörsmål måhända böra i annat sammanhang upptagas
lill bedömande, och i vart fall lärer icke ankomma å Överståthållarämbetet
att härutinnan framlägga förslag, men ämbetet har i samband med
förevarande ärende velat erinra om det större spörsmål, varav nu föreliggande
fråga utgör en del.
I avbidan å en allmän omprövning av angiven art, lärer emellertid vara
nödvändigt, att överenskommelse träffas rörande det belopp, varmed ersättning
av statsmedel skall från och med den 1 oktober 1939 utgå till Stockholms
stad för dess av taxeringsarbetet föranledda kostnader.
Vid en sådan provisorisk uppgörelse syntes enligt ämbetets uppfattning
tillsvidare samma beräkningsgrunder måhända kunna komma till användning,
som tillämpades vid tillkomsten av för närvarande gällande bestämmelser
i ämnet. Ämbetet åberopade i detta avseende en sammanställning,
utvisande att årsbidraget under angiven förutsättning borde höjas till i avrundat
belopp 220,000 kronor för år, då allmän fastighetstaxering icke äger
ruin, med ett tillägg av ytterligare 14,000 kronor under år, då sådan taxering
äger rum. Sammanställningen torde såsom förut hemställts få fogas
till dagens statsrådsprotokoll såsom bilaga.
Överståthållarämbetet uttalar vidare som sin uppfattning, att den närmare
utformningen av ett dylikt avtal samt frågan örn tiden för detsammas giltighet
lämpligen torde kunna fastställas vid särskilda förhandlingar mellan
representanter för statsverket och för staden.
Ämbetet anför ytterligare:
\ Därest bestämmelser givas, som motsvara de i kungl, brevet av den 21
februari 1936 återgivna, så böra vissa ändrade förhållanden beaktas. Staten
har nu bestritt kostnaderna för arvoden till kronoombud, som icke äro tjänstemän
vid Överståthållarämbetet, under förutsättning att minst 39 kronoombud
äro tjänstemän vid Överståthållarämbetet för skatteärenden. Då antalet
kronoombud nu väsentligt ökat, torde Stockholms stads bidrag böra röna
inflytande därav, och Överståthållarämbetet föreslår därför, med utgångspunkt
från förhållandena år 1938, att staden skall bekosta 43 kronoombud.
Därvid torde emellertid ur statsverkets synpunkt vara utan betydelse om
samtliga dessa äro tjänstemän vid skatteavdelningen eller icke. Vidare vill
Överståthållarämbetet framhålla, att vid meddelande av beslutet den 21 februari
1936 var av Överståthållarämbetet ifrågasatt, att av statsmedel jämväl
skulle bestridas kostnaden för resor i samband med fastighetstaxering, på
sätt framgår av överståthållarämbetets den 13 december 1935 gjorda framställning
i ämnet (prop. nr 39 till 1936 års riksdag, sid. 11). Departementschefen
anslöt sig enligt uttalande till statsrådsprotokollet till överståthållarämbetets
uppfattning, örn vilka kostnader statsverket i fortsättningen skulle
bestrida, men i uppräkningen därav har ersättningen för resekostnaderna
ifråga bortfallit. Anledningen härtill har uppgivits vara, att dessa kostnader
år 1935 — förhållandena under detta år lågo till grund för kostnadsberäkningarna
— endast uppgingo till 31 kronor 60 öre, och att man då ansåg
onödigt att medtaga en så obetydlig post. Kostnaderna ifråga hava emellertid
numera väsentligt ökat och torde uppgå till omkring 1,000 kronor för år
Kungl. Maj:ts proposition nr 152-
11
räknat. Det synes förty önskvärt, att, vid meddelande av nytt beslut rörande
ersättningen för kostnaderna i och för taxeringen, numera utsattes, på sätt
tidigare var avsett, att omförmälda resekostnader skola bestridas av stats
-
1 anledning av vad Överståthållarämbetet anfört har Stockholms stads drätselnämnd
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 februari 1939 ytterligare utvecklat
stadens synpunkter i frågan. Nämnden anför bland annat följande:
I samband med godtagande från stadens sida av nu gällande grunder angående
bidrag av statsmedel till kostnaderna för taxeringsarbetet anförde
stadens kammarkontor bland annat:
»Någon direkt utfästelse har icke heller lämnats från statsmakternas sida,
att staden efter utgången av de tre år, för vilka de nya grunderna avses skola
gälla, kommer att i fortsättningen erhålla statsbidrag eller efter vilka grunder
de bidrag skola utgå, som kunna komma att tillerkännas staden. Att
staden nu utan sådana utfästelser skulle binda sig för genomförandet av
den tilltänkta omorganisationen av uppbördsverket och de därmed förenade
ökade utgifterna, kan ge anledning till viss betänksamhet. Föredragande
departementschefen har emellertid vid ärendets behandling bos Kungl. Majit
förutsatt, att frågan örn fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i
Stockholm före treårsperiodens utgång skulle upptagas till allsidig utredning
och bringas till en mera definitiv lösning samt att skäligt bidrag även i
fortsättningen skulle komma att utgå till staden. Liknande uttalande gjordes
av riksdagens bevillningsutskott i dess i ärendet avgivna betänkande. Mot
bakgrund av dessa uttalanden torde staden hava fullgod anledning räkna med
att även framdeles erhålla ''skäligt statsbidrag’ för taxeringsarbetet.»
(Stadskollegiets utlåtande 82/1936, sid. 442 f.)
Stadskollegiet förordade ett godtagande av de föreslagna grunderna för
statsbidrag »på de skäl, som i ärendet anförts». (Ib., sid. 444.)
Stadsfullmäktige fattade beslut i enlighet med kollegiets hemställan och
torde således få anses hava för sitt godkännande av de nya statsbidragsgrunderna
förutsatt, att före treårsperiodens utgång förevarande spörsmål skulle
allsidigt utredas och bringas till en mera definitiv lösning.
Med hänsyn till vad sålunda tidigare förekommit anser sig staden för sin
del icke kunna biträda förslaget örn ett fortsatt provisorium, detta så mycket
mindre som ett provisorium i betraktande av de skäl, varmed Överståthållarämbetet
motiverat förslaget härom, sannolikt skulle bliva av rätt lång
varaktighet. Staden synes hava berättigade anspråk på att förevarande fråga
i överensstämmelse med ovan återgivna, tidigare uttalanden nu bringas till
en defintiv lösning och att staden därvid tillerkännes ersättning för taxeringsarbetet
efter grunder, som vid jämförelse med förhållandena inom andra rikets
städer kunna anses skäliga. Vid bestämmandet av dessa grunder synes
den av drätselnämnden i ovannämnda skrivelse till Överståthållarämbetet
angivna principen för fördelningen av kostnaderna för ämbetets avdelning
för skatteärenden på där anförda skäl böra kunna godtagas.
Skulle emellertid förslaget om ett förlängt provisorium bliva genomfört,
anser drätselnämnden staden i vart fall hava fullgoda skäl för ett yrkande,
att de definitiva grunder, som i sinom tid må bliva fastslagna, rörande bestridandet
av kostnaderna för taxeringsarbetet givas retroaktiv tillämpning
från och med den tidpunkt, då nuvarande bestämmelser upphört att gälla.
Under hänvisning till det anförda vidhåller drätselnämnden yrkandet örn
åtgärder för en definitiv lösning av ifrågavarande spörsmål.
12 Kungl, ftlaj.ts proposition nr 152.
I ärendet lia, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret och riksriikenskapsverket.
Statskontoret har under hänvisning till vad i frågan förekommit vid 1936
års riksdag framhållit, att, intill dess såsom då förutsattes en allsidig utredning
kommit till stånd, ersättning till Stockholms stad för här ifrågavarande
bestyr borde bestämmas i anslutning till de grunder, som hittills tillämpats.
Mot de jämkningar i fråga örn ersättningens storlek, som Överståthållarämbetet
förordat, funne statskontoret icke anledning göra erinran.
Riksräkenskapsverket anför:
Vid tillkomsten av nu gällande provisoriska reglering av fördelningen mellan
staten och Stockholms stad av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm
förutsattes, att fördelningsfrågan före den avtalade treårsperiodens slut
den 30 september 1939 skulle upptagas till allsidig utredning och bringas till
en mera definitiv lösning.
Såsom förhållandena utvecklats är emellertid enligt riksräkenskapsverkets
uppfattning den nuvarande tidpunkten mindre lämplig för åstadkommande
av en slutlig uppgörelse mellan staten och Stockholms stad rörande ifrågavarande
spörsmål. Ämbetsverket tillmäter härvid särskild betydelse det av
1936 års uppbördskommitté numera framlagda förslaget till omorganisation
av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m. Ehuru nämnda förslag
icke direkt berör taxeringsväsendet, torde en omdaning av uppbörden och
folkbokföringen på sätt uppbördskommittén avsett indirekt komma att i avsevärd
mån påverka jämväl taxeringsarbetet.
I förevarande läge har riksräkenskapsverket i likhet med Överståthållarämbetet
ansett sig höra förorda en fortsatt provisorisk reglering av statens
bidrag till kostnaderna för taxeringen i Stockholm enligt i huvudsak samma
beräkningsgrunder som nu gälla. Med hänsyn till önskvärdheten av att en
mera definitiv ordning snarast kommer till stånd, torde en sådan provisorisk
reglering emellertid tillsvidare böra fastställas allenast för ett år.
Överståthållarämhetets beräkning av de belopp, med vilka vid en provisorisk
uppgörelse enligt i huvudsak nu gällande grunder det årliga statsbidraget
skulle utgå, har icke givit riksräkenskapsverket anledning till erinran.
Beträffande drätselnämndens uttalanden rörande förutsättningarna för en
definitiv fördelning av taxeringskostnaderna mellan staten och Stockholms
stad har riksräkenskapsverket i förevarande sammanhang velat allenast
framhålla följande:
| Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning kan det av drätselnämnden åberopade
förhållandet, att kostnaderna för taxeringsväsendet utanför Stockholm
väsentligen bestridas av statsmedel, icke utgöra tillräcklig grund för
drätselnämndens yrkande, att staten skall påtaga sig hela kostnaden för den
nuvarande taxeringsavdelningen inom Överståthållarämbetet för skatteärenden.
Redan den omständigheten att staten med nuvarande organisation av
taxeringsarbetet i Stockholm saknar möjlighet att effektivt begränsa de för
detta arbete utgående kostnaderna synes utesluta ett godtagande av det av
drätselnämnden framlagda förslaget till uppgörelse. För egen del anser
riksräkenskapsverket, att man även vid en definitiv reglering av statens bidragsskyldighet
närmast har att utgå från nu gällande grunder för statsbidragets
avvägning. Riksräkenskapsverket vill dock uttala, att vid en defini
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 152-
13
tiv reglering av statsbidraget hänsyn i vidare mån än hittills skett synes böra
tagas till de kc der, som staden påtagit sig i syfte att höja taxeringsarbetets
effektivitel
l Ur såväl statens som Stockholms stads synpunkt synes det önskvärt, att Departementsen
mera definitiv fördelning av taxeringskostnaderna mellan statsverket och CÄe/enstaden
snarast möjligt kommer till stånd. Såsom riksräkenskapsverket
erinrat, är emellertid den nuvarande tidpunkten mindre lämplig för åstadkommande
av en slutlig uppgörelse rörande förevarande spörsmål, då frågan
örn en omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen inom kort
kan väntas bliva avgjord. Det av 1936 års uppbördskommitté framlagda förslaget
berör visserligen icke direkt taxeringsväsendet. Då emellertid i Stockholm
taxeringen och debiteringen av utskylder verkställes inom en och samma
avdelning av Överståthållarämbetet för skatteärenden, nämligen taxeringsavdelningen,
måste man räkna med att en reform på uppbördens och folkbokföringens
område kan komma att i avsevärd mån inverka på taxeringsarbetet
och föranleda ändringar i fråga om avdelningens organisation. Såvitt
nu kan bedömas torde frågan om uppbördsväsendet och folkbokföringen
kunna föreläggas nästa års riksdag. Även om, såsom uppbördskommittén-förutsatt,
för uppbörden i Stockholm andra bestämmelser än som skola
gälla för riket i övrigt, särskilt beträffande det tekniska förfarandet, kunna
visa sig erforderliga, torde dock nästa år, i samband med beredningen av |
frågan i dess helhet, sådan överblick över den blivande organisationen kunna
vinnas, att en mera slutgiltig lösning av ersättningsspörsmålet skall visa
sig möjlig. Jag finner mig därför böra förorda en fortsatt provisorisk reglering,
avseende ett år, av statens bidrag till täckande av stadens kostnader
för taxeringen, därvid i huvudsak samma beräkningsgrunder som gälla för
den nu löpande treårsperioden torde böra tillämpas. Tillräckliga skäl synas
mig under föreliggande omständigheter ej finnas för en retroaktiv tillämpning
från och med den 1 oktober 1939 av blivande grunder för ersättningens
bestämmande.
Emot de jämkningar i fråga örn ersättningens storlek m. m., som Överståthållarämbetet
förordat, har jag för den tid som omfattas av ifrågavarande
fortsatta provisorium intet att erinra. Jag får i detta sammanhang erinra
om att allmän fastighetstaxering icke verkställes förrän år 1943, vadan bestämmelser
örn ersättning för kostnader i anledning därav icke nu erfordras.
I enlighet med vad sålunda anförts torde bemyndigande böra av riksdagen
utverkas för Kungl. Majit att låta för tiden 1 oktober 1939—30 september
1940 till Stockholms stad utbetala ett belopp av 220,000 kronor under
villkor, att staden för samma tid bestrider alla med taxeringsarbetet i Stockholm
förenade kostnader, vilka enligt 145 8 taxeringsförordningen eller
13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärdq
å fastighet skola bestridas av statsmedel, med följande undantag: arvoden till
ordförandena i taxeringsnämnderna; arvoden till kronoombud i taxeringst
nämnderna, i den mån antalet överstiger 43; ersättning till av överståthållare
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
ämbetet tillkallade sakkunniga för fastighetsvärdering; kostnader för resor
i samband med fastighetstaxering; arvoden till den ordinarie prövningsnämndens
och den särskilda prövningsnämndens ledamöter ävensom andra
arvoden enligt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen, som utgå till personer,
vilka icke äro tjänstemän å skatteavdelningen.
Riksräkenskapsverket har i sitt yttrande berört frågan om de principer,
enligt vilka en uppgörelse på längre sikt mellan staten och staden borde ske.
Till vad ämbetsverket därvid anfört kan jag i huvudsak ansluta mig. Även
vid en definitiv reglering av statens bidragsskyldighet synes man närmast
ha att utgå från nu gällande grunder för statsbidragets avvägning. Med
hänsyn till bestämmelsen i 145 § 1 mom. 3) taxeringsförordningen — enligt
vilken kommun, som genom tillhandahållande av tjänstemän eller annorledes
företagit särskilda anstalter för taxeringsarbetet, skall erhålla bidrag av
statsmedel till kostnaderna härför, därest Kungl. Majit finner dessa anstalter
äga särskilt värde för det allmänna — och med beaktande jämväl av vad i
ärendet tidigare förekommit kan jag sålunda icke finna det av staden nu
framställda anspråket örn ersättning för samtliga kostnader för taxeringsarbetet
vara en riktig utgångspunkt för förhandlingar i frågan
Under hänvisning till vad jag nu anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte genom proposition föreslå riksdagen att
bemyndiga Kungl. Majit att för tiden 1 oktober 1939—
30 september 1940 medgiva, att i stället för ersättning, som
jämlikt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen
om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å
fastighet skall utgå av statsmedel till personer, som biträtt
med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp
må utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor och
förutsättningar, som av mig i det föregående angivits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. MacDowall-Pihlström.
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
15
Bilaga.
t
P. M.
I.
För det nu gällande avtalet mellan staten och Stockholms stad lågo följande
beräkningar till grund:
av hela antalet kronoombud år 1935 (54 st.) utgjorde 39 st. tjänstemän
vid Överståthållarämbetet.
Statens bidrag beräknades
för 39 kronoombud (^jst • 71,650) till.............. kronor 51,747: —
för ersättning till ordinarie tjänstemän vid uppbörds
avdelningen
för biträde vid taxeringsarbetet till...... » 11,500: —
för ersättning för längdföring m. m. till............ » 32,930: —
för ersättning till vaktmästarna för uppassning till.. » 4,820: —
för ersättning för arbete med särskild skatt å förmögenhet
till ........................................ » 600: —
Dessutom tillädes kostnader enl. taxeringsförordningen
145 § 5, 6 morn.:
för ersättning för biträde åt kamreraren vid förberedande
göromål nied................................ » 10,500: —
för ersättning åt vissa av nämnda tjänstemän för mis
tade
avlöningsförmåner med........................ » 2,995:29
för arvoden åt protokollförare med................ » 2,700: —
för ersättning för utskrift m. m. av protokollet med. . » 2,497: 74
för ersättning till vaktmästarna för uppassning med. . » 2,000: —
för tryckningskostnader m. m. med................ » 3,976:97
för arvoden till sakkunniga för bokföringsgranskning v
med ............................................ » 3,014: —
för kostnaderna för sekreterare och utskrift av särskilda
prövningsnämndens protokoll med ............ » 602: —
Härtill lades slutligen bidrag till uppbördsavdelningen,
alltsedan år 1921 utgående med (tidigare med 90,000 kronor)
.................................... »_____ 70,000: —
Summa kronor 199,883: —
För utgifter för fastighetstaxering beräknades statens
bidrag till 14,100 kronor fördelat
på kronoombud (1933) .......................... kronor 13,500: —
och på uppassning .............................. » fiOO: —
Summa kronor 14,100: —
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
II.
Efter enahanda beräkningsgrund skulle statens bidrag
med ledning av under år 1938 rådande förhållanden
kunna beräknas på följande sätt:
Av antalet kronoombud (66) utgjorde 43 stycken
tjänstemän inom ämbetet. För dessa beräknas ett bidrag
lika stort som det staten betalar för s. k. extra kronoombud,
d. v. s. 1,500 kronor.
43 X 1,500 kronor =............................ kronor 64,500:— V
Antalet deklarationer, som år 1935 utgjorde 325,963,
hade år 1938 ökat till 369,630. 1935 utgjorde kostnaden
för taxeringsarbetet (bortsett från prövningsnämnden)
49,850 kronor. En höjning av detta belopp i proportion
till ökningen av antalet deklarationer utvisar ett belopp
av .......................................... » 56,532: —
Kostnaderna för prövningsnämnden utgjorde enligt
1935 års siffror 28,286 kronor; antalet prövningsnämndsparagrafer
var 1935 2,385 och år 1938 2,471.
Sistnämnda ökning skulle efter samma beräknings
-
grund som 1935 leda till en kostnad av.............. » 29,305: —
Lägges härtill det till belopp av.................. » 70,000: — V
som fastställdes år 1935, men som tidigare utgått med
högre belopp, erhålles en sammanlagd__
Summa av kronor 220,337: —
Kostnaderna för 1938 års fastighetstaxering i vad avser
utbetalningar till kronoombud m. m. uppgingo till.. kronor
enligt följande fördelning:
kronoombud ................................... kronor
uppassning .................................... »
resekostnader .................................. »
Summa kronor
13,794: 13
11,800: —
703:28
1,290: 85
13,794: 13
J
397418. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxering sarbete i Stockh a1 i texten
- BevU 1939:14 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxering sarbete i Stockholms stad. s. 1 i texten