Sök i Ratio Lex

Angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad

1939-03-03 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:152, Angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

1

Nr 152.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade grunder

för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete

i Stockholms stad; given Stockholms slott

den 3 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,

Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I en den 17 januari 1936 dagtecknad proposition, nr 39, föreslog Kungl.

Majit riksdagen, bland annat, att bemyndiga Kungl. Maj:t att för en tid av

tre år, räknat från och med den dag framlagt förslag till omorganisation av

överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden trädde i kraft, medgiva,

att i stället för ersättning, som jämlikt 145 § taxeringsförordningen

eller 13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsBihang

till riksdagens protokoll 193!). I sami. Nr 152. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

värde å fastighet skulle utgå av statsmedel till personer, som biträtt med

taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp finge utbetalas till

staden under huvudsakligen de villkor och förutsättningar, som av mig såsom

föredragande departementschef angivits vid anmälan av propositionen

inför Kungl. Majit. Sedan propositionen bifallits av riksdagen samt vederbörliga

bestämmelser i anledning härav utfärdats av Kungl. Majit, genomfördes

den föreslagna omorganisationen av överståthållarämbetets avdelning

för uppbördsärenden till en avdelning för skatteärenden med ikraftträdande

av ny lönestat och instruktion för avdelningen den 1 oktober 1936. Då

alltså den tid, för vilken Stockholms stad tillerkänts ersättning för kostnader

för taxeringsarbetet i staden, går till ända den 30 september innevarande

år, anhåller jag nu att få för Kungl. Majit anmäla frågan om grunderna

för ersättningens bestämmande för tiden efter den 1 oktober 1939. Jag

torde därvid till en början få lämna en kort redogörelse för vad i allmänhet

gäller ifråga örn ersättning av utgifter för taxeringen.

Enligt bestämmelserna i 145 § taxeringsförordningen bestrides huvudparten

av kostnaderna för taxeringsarbetet av statsmedel. Vad beträffar

den årliga taxeringen utgår sålunda ersättning av sådana medel bl. a. till

ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna [1 mom. 1) ], för

prövningsnämndernas utgifter, till sakkunniga m. fl. [1 mom. 5), jämfört

med 5 och 6 morn.]. Har kommun åtagit sig kostnader för särskilda anstalter

för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av kommunens tjänstemän (i

Stockholm tjänstemän hos Överståthållarämbetet) till biträden därvid, eiler

annorledes, lämnar staten bidrag till kostnaderna under förutsättning att

Kungl. Majit finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna [1

mom. 3)]. Av statsmedel bestrides vidare gottgörelse för det arbete med

uppläggande av taxeringslängder m. m., som åligger vissa tjänstemän i städerna

[1 mom. 4)], samt ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden1 för hans befattning med taxeringen i Stockholm

[1 mom. 2)].

Enligt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) örn åsättande i vissa

fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet må bl. a. ordförande och av

Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i taxeringsnämnd

för göromål enligt förordningen, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning

av statsmedel.

I Stockholm handhades intill omorganisationens ikraftträdande den 1

oktober 1936 taxeringen jämte debiteringen av överståthållarämbetets avdelning

för uppbördsärenden, i vars arbetsuppgifter jämväl ingick uppbörden

med redovisning. På sätt närmare framgår av den förut omnämnda propositionen

nr 39 till 1936 års riksdag (sid. 2 ff.) åtnjöt den mera fast anställda

personalen vid avdelningen avlöning av staden, varförutom vissa av tjänste
1

Enligt förordning den 12 juni 1936 (nr 272) skall vad som finnes stadgat om kamreraren

vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden i stället äga tillämpning å skattedirektören

vid ämbetet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

3

männen uppburo sportler (bl. a. debetsedellösen) till betydliga belopp. Vidare

utgingo ersättningar av statsmedel jämlikt 145 § taxeringsförordningen

direkt till olika befattningshavare. I propositionen lämnas en redogörelse

för statens samtliga bidrag år 1935 till kostnaderna för uppbördsavdelningens

verksamhet. Sålunda utbetaldes nämnda år av statsmedel jämlikt 145 §

1 mom. 1), 2) och 4) [bl. a. till ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna

samt biträden vid längdföring] sammanlagt 216,600 kronor och

för prövningsnämndskostnader 24,670 kronor. Av övriga ersättningar, som

bestredos av statsmedel, märktes särskilt ett bidrag å 70,000 kronor (tidigare

90,000 kronor), som med stöd av 145 § 1 mom. 3) utbetaldes till staden. Bidraget,

som utgått sedan år 1921, var motiverat med att den då verkställda

omorganisationen av uppbördsavdelningen genom ett förbättrat taxeringsförfarande

finge anses ha tillgodosett även statsverkets intresse.

Det i det föregående omnämnda förslaget till omorganisation av överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden hade upprättats av Överståthållarämbetet.

Förslaget gick ut på, bland annat, att avdelningen med den

ändrade benämningen överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden

— under chefskap av en skattedirektör — skulle uppdelas på två avdelningar,

taxeringsavdelningen under en taxeringsintendent och uppbördsavdelningen

under en uppbördsintendent, samt att till avdelningen för skatteärenden

därjämte skulle förläggas en tredje avdelning, nämligen en inantalsavdelning

under en mantalsintendent. De lokala taxeringskontorens antal

skulle minskas från 20 till 5, ettvart med en taxeringsinspektör som chef;

därjämte skulle emellertid inrättas ett särskilt aktiebolagskontor för samtliga

deklarationer från aktiebolag, med en taxeringsinspektör som chef, samt

ett särskilt kontor för bokföringsgranskning, likaledes under en taxeringsinspektör.

För samtliga befattningshavare (med visst undantag för uppbördsmännen)

skulle gälla, att alla sportelinkomster indroges till stadens

kassa. Den i förslaget till personalstat innefattade lönegradsplaceringen hade

upprättats under den förutsättningen, att från statsverket dittills utgående

ersättningar till tjänstemännen för utförda arbetsuppgifter i fortsättningen

skulle inlevereras till stadens kassa samt att staden i stället skulle av kommunens

medel utbetala hela lönen till vederbörande befattningshavare.

Förslaget godkändes den 18 november 1935 i princip av Stockholms stadsfullmäktige,

under förutsättning att överenskommelse träffades med statsverket

om statsbidrag enligt grunder, som kunde av fullmäktige godtagas.

Beslutet stod i överensstämmelse med stadskollegiets utlåtande i ärendet, vari

uttalades, att omorganisationen med dess uppdelning av verkets arbetsuppgifter

efter mera rationella grunder syntes vara ägnad att befordra en ökad

effektivitet av taxerings- och uppbördsarbetet samt jämväl i övrigt ändamålsenlig.

I

I .skrivelse den 13 december 1935 underställde därefter Överståthållarämbetet

Kungl. Majit frågan örn ändrade grunder för lämnande av ersättning av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunyl. Maj.ts proposition nr 1Ö2.

statsmedel för taxeringsarbete i Stockholm ävensom frågan om indragande

av vissa sportelmedel till stadens kassa. För skrivelsens innehåll har lämnats

en fullständig redogörelse i propositionen 39/1936 (sid. 7—12), till vilken

jag i huvudsak får hänvisa. Här må ur skrivelsen allenast anföras följande:
Genom

det av stadsfullmäktige fattade heslutet har möjlighet skapats för

en lösning av den sedan länge förhandenvarande frågan örn en definitiv organisation

av Överståthållarämbetet för uppbördsärenden och om personalens

uppförande å ordinarie lönestat. Den slutgiltiga regleringen av dessa spörsmål

förutsätter dock, att statsverket vill biträda en överenskommelse, varigenom

grunderna för bidrag av statsmedel till nuvarande uppbördsavdelningen

närmare fixeras samt staden i den mån så erfordras berättigas uppbära

de sportel- och därmed jämförliga ersättningsmedel, som nu tillkomma

vissa befattningshavare.

Då Överståthållarämbetet nu ifrågasätter en överenskommelse mellan statsverket

och Stockholms stad i syfte bland annat att fixera en grund för stadens

bidrag av statsmedel till kostnaderna för taxering oell för att därigenom

möjliggöra för staden att helt övertaga avlöningen av därmed sysselsatta

tjänstemän, vöre naturligast och mest överensstämmande med önskemålet

att tjänstemännen uppföras å ordinarie stat, örn detta avtal kunde erhålla

giltighet under en längre tidsperiod. För att nu föreslå en överenskommelse

i dylik form vore emellertid nödvändigt att kunna fastställa en

fördelningsgrund av sådan beskaffenhet, att i den mån de allmänna bidragen

till taxeringsarbetet ökades, Stockholms stads andel därav skulle undergå

proportionell stegring. Vissa svårigheter möta emellertid att i förevarande

läge, då en ny organisation väl är ifrågasatt men ännu icke trätt i kraft,

kunna från början klart fixera en dylik fördelningsgrund. Överståthållarämbetet

har fördenskull ansett påkallat att, i den mån en överenskommelse

av ifrågasatt art kommer till stånd, denna för närvarande begränsas till någon

kortare tid. I sådant hänseende vill ämbetet föreslå, att överenskommelsen

må träffas för en tid av tre år. Under denna tid bör erforderlig erfarenhet

hava vunnits örn den nya organisationens verkningar och jämväl

hava visat sig, i vad mån de under år 1935 beslutade ändringarna i taxeringsförordningen

komma att medföra ökning av de allmänna kostnaderna

för taxeringsarbetet. Under kortare tid än nu sagts synes däremot icke tillräcklig

erfarenhet kunna vinnas för att läggas till grund för ett definitivt

avtal. Efter den angivna tidens förlopp bör tydligtvis en omprövning äga

rum för att anpassa bidraget efter den förändring, som därunder kan hava

ägt rum beträffande hela det statliga anslaget till årlig taxering, respektive

anslaget till fastighetstaxering, varvid även hänsyn torde böra tagas till örn

arbetet härmed i Stockholm ökats genom stegring av antalet deklarationer

eller genom särskilda åtgärder för höjning av taxeringsarbetets effektivitet.

Därvid bör även till avgörande upptagas frågan om vinnande av en verklig

och smidig fördelningsgrund av detta anslag, såvitt fråga är om Stockholms

stad. Då det preliminära avtalet enligt ämbetets nyss uttryckta uppfattning

bör begränsas till en tidrymd av tre år, torde däremot detta avtal kunna inskränkas

att gälla samma belopp, som under år 1935 utgått till taxeringsarbetet,

respektive under år 1933 utgått till arbetet med fastighetstaxeringen.

Visserligen kan häremot erinras, att de belopp, som därigenom kunna tillerkännas

Stockholms stad, ej obetydligt understiga, vad som synes böra tillkomma

staden med hänsyn till de omfattande åtgärder, som härstädes vid
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

5

tagits till vinnande av förbättrad taxering; i sådant hänseende torde Stockholm

för närvarande intaga en särställning bland rikets kommuner, ehuru

åtskilliga av dessa numera begynt ägna särskild uppmärksamhet åt sitt taxeringsväsende.

Överståthållarämbetet har emellertid i detta sammanhang

icke ansett sig hava anledning ingå å den vittutseende frågan örn en generell

reglering av förhållandet mellan staten och Stockholms stad utan har

---begränsat sig till sådana redan utgående ersättningsbelopp, som direkt

beröras av föreliggande förslag.

Överståthållarämbetet ingick därefter på en granskning av de olika vid

denna tid (1935) utgående, i det föregående omnämnda statsbidragen till

Stockholms stad från nyssnämnda utgångspunkt, nämligen att en överenskommelse

borde avse endast sådana belopp, vilka utginge till bestridande

av kostnader för arbetsuppgifter, som enligt den föreslagna organisationen

skulle komma att utan särskild ersättning handläggas av befattningshavare

å stadens lönestat.

Enligt dessa beräkningsgrunder skulle det belopp staden under den föreslagna

treårsperioden borde uppbära från statsverket i ersättning för kostnader

för årlig taxering uppgå till 199,883 kronor eller, efter avrundning,

200,000 kronor. Därutöver borde statsverket enligt grunder som eljest skulle

tillämpats, bestrida kostnaderna, såvitt nu vore fråga, för arvoden till

ordförande och till vissa kronoombud i taxeringsnämnderna, för arvoden till

sakkunniga för fastighetsvärdering samt för åsättande av preliminära taxeringsvärden,

kostnaderna för arvoden till särskilda prövningsnämndens ledamöter,

arvoden till den ordinarie prövningsnämndens ledamöter och kostnaderna

för resor i samband med fastighetstaxering. Härutöver skulle Stockholms

stad för den under avtalsperioden infallande allmänna fastighetstaxeringen

uppbära en ersättning av tillhopa 14,100 kronor, vilket belopp torde

kunna avrundas nedåt till 14,000 kronor, under det att direkt av statsmedel

skulle bestridas kostnaderna bland annat för arvoden till ordförande i fastighetstaxeringsnämnderna,

för arvoden till nämndernas ledamöter och för

arvoden till sakkunniga vid värdering av fastigheter.

Beträffande de beräkningar, som lågo till grund för de föreslagna ersättningsbeloppen,

må — förutom till propositionen 39/1936 (sid. 8 10)

hänvisas till en sammanställning, som i nu förevarande ärende verkställts

av Överståthållarämbetet och som torde få fogas till detta protokoll såsom

bilaga.

Statskontoret och riksräkenskapsverket, som hördes över överstathallarämbetets

omförmälda skivelse den 13 december 1935, tillstyrkte såväl omorganisationsförslaget

som den ifrågasatta överenskommelsen mellan staten och

Stockholms stad. Statskontoret framhöll för sin del angelägenheten av att,

om och när den provisoriska anordningen avlöstes av en mera definitiv sådan,

det toges under övervägande, huruvida ej med hänsyn till den kostnadsbesparing,

som den nya organisationen innebure, statens bidrag till staden

borde kunna i skälig omfattning minskas. Riksräkenskapsverket utgick från,

alt vid en blivande mera definitiv överenskommelse frågan örn avvägningen

av det av statsmedel utgående fasta bidraget upptoges till förnyad förutsättningslös

prövning, avseende samtliga de i den preliminära överenskommelsen

ingående ersättningarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

För egen del anförde jag i egenskap av föredragande departementschef

vid framläggande av 1936 års proposition i ämnet inledningsvis, att då Stockholms

stadsfullmäktige uppställt som en förutsättning för omorganisationens

genomförande, att stadens kassa tillfördes belopp motsvarande de ersättningar

av statsmedel och de sportler, som dittills uppburils av befattningshavarna

men som enligt förslaget skulle ersättas med förhöjda fasta löner av staden.

prövningen av själva organisationsförslaget finge föregås av sådana åtgärder

från statsmakternas sida, att den förutsatta anordningen möjliggjordes.

Därtill erfordrades i vissa avseenden riksdagens medverkan.

Härefter yttrade jag bland annat följande:

Innan jag närmare ingår på dessa åtgärder, vill jag emellertid förutskicka

den erinran, att den föreslagna organisationen även enligt min mening synes

ändamålsenlig och ägnad att medföra ökad effektivitet å alla de tre ur såväl

statens som stadens synpunkt viktiga administrationsområden, som här äro

i fråga: taxering, uppbörd och folkbokföring. Tydligen är det också, icke

minst ur personalens synpunkt, önskvärt, att det sedan år 1921 rådande

provisoriet avlöses av en fastare organisation. Och det synes mig ur det

allmännas synpunkt böra väcka tillfredsställelse, örn detta -— såsom avsett

är — kail ordnas så, att befattningshavarna för sina tjänstegöromål åtnjuta

endast fast avlöning och icke härutöver särskilda ersättningar av statsmedel

eller ritrrnr-av-sportler.

Samtliga de ersättningar av statsmedel, som för närvarande utgå för taxeringsarbete

i Stockholm, grunda sig på den uppfattningen, att detta arbete i

Stockholm liksom i det övriga landet skall bekostas av statsmedel. I den

mån sådant arbete redan utföres av uppbördsavdelningens personal i tjänsten

utan särskild ersättning, har detta även med gällande ordning lett till att

bidrag härför utgår till Stockholms stad; de sista åren har staden på denna

grund jämlikt Kungl. Maj:ts beslut årligen uppburit ett belopp av 70,000

kronor. Det föreliggande förslaget innebär ett fortgående på denna väg,

och jag har för min del intet att erinra mot, att ett skäligt belopp tillerkännes

staden mot att de uppgifter, som svara mot detta ersättningsbelopp,

fullgöras av de av staden avlönade befattningshavarna i tjänsten, överståthållarämbetets

förslag härutinnan bygger på de ersättningsbelopp, som senast

utgått, och innebär, att staden skulle uppbära 200,000 kronor för år, då

altin än fastighetstaxering ej ägt rum, samt ytterligare 14,000 kronor för

år, då sådan taxering skett. I den mån taxeringsuppgifter alltjämt skulle

handhavas av andra än tjänstemän hos ämbetet, skulle ersättning härför

fortfarande utgå direkt av statsmedel.

Under förutsättning att, såsom Överståthållarämbetet på angivna skäl föreslår,

ersättning till staden nu icke bestämmes för längre tidsperiod än tre år,

synes från statsverkets sida knappast någon erinran vara att göra mot principerna

för ämbetets beräkningar. I likhet med ämbetet förutsätter jag, att

frågan om fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm före

nämnda treårsperiods slut upptages till allsidig utredning och bringas till en

mera definitiv lösning samt att skäligt bidrag även i fortsättningen kommer

att utgå till staden för taxeringsarbetets utförande.

Beträffande detaljerna i överståthållarämbetets beräkningar hade jag i

stort sett intet att erinra. Jag erinrade vidare att då 145 § taxeringsförordningen,

liksom också 13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt

uppskattningsvärde å fastighet, uttryckligen förutsatte, att ersättning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

7

av statsmedel skulle utgå till vissa med taxeringsarbetet sysselsatta personer,

den ifrågasatta anordningen innebure en avvikelse från bestämmelserna i

dessa författningsrum och således fordrade riksdagens medverkan, vilken

för övrigt torde påkallas även därav, att det här gällde att för flera år binda

statsverket för en utgift. Med hänsyn till anordningens provisoriska karaktär

syntes emellertid denna icke nu böra föranleda ändringar i berörda

författningar.

I fråga om den närmare utformningen av bestämmelserna om ersättningen

till staden anförde jag, bland annat, följande:

Lämpligast synes vara, att riksdagen lämnar Kungl. Majit bemyndigande

att för en tid av tre år, räknad från den dag ifrågavarande omorganisation

träder i kraft, medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt nämnda

författningsrum skulle utgå till personer, som biträtt med taxeringsarbete

i Stockholms stad, visst bestämt belopp må i huvudsaklig överensstämmelse

med här utvecklade grunder utbetalas till staden. Jag förutsätter att det

vid lämnande av sådant medgivande — vilket i och för sig torde vara tillräckligt

för att möjliggöra för stadsfullmäktige att fatta definitivt beslut i

frågan — föreskrives såsom villkor, att staden med särskilt angivna undantag

bestrider alla mejt taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader,

vilka enligt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen om åsättande

i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas

av statsmedel. Undantagen skulle enligt det föregående bliva: arvoden till

ordförandena i taxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna; arvoden

till de kronoombud, som icke äro tjänstemän å skatteavdelningen,

därvid förutsättes att minst 39 sådana tjänstemän förordnas som kronoombud

i taxeringsnämnd för årlig taxering samt att i fastighetstaxeringsnämnd

endast sådana tjänstemän användas som kronoombud; ersättning

lill av Överståthållarämbetet tillkallade sakkunniga för fastighetsvärdering;

arvoden till den ordinarie prövniiigsnämndens och den särskilda prövningsnämndens

ledamöter ävensom andra arvoden enligt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen,

som utgå till personer, vilka icke äro tjänstemän å skatteavdelningen.

Det förslag som i enlighet med nu anförda riktlinjer genom proposition

nr 39 förelädes 1936 års riksdag har jag refererat i inledningen till mitt

anförande till dagens statsrådsprotokoll. I propositionen föreslogs därjämte

sådan ändring i stämpelförordningen, att stämpelprovision, så länge sådan

utginge, skulle kunna enligt föreskrift i lönestat tillföras stadens kassa.

Bevillningsutskottet (betänkande nr 3) hemställde på av departementschefen

anförda skäl om bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Härvid förutsatte

utskottet -— i anslutning till vad departementschefen därom uttalat — att,

innan den föreslagna treårsperioden gått till ända, frågan om fördelningen

av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm gjordes lil! föremål för en

allsidig utredning, grundad bland annat på under nämnda tid vunnen erfarenhet

örn effektiviteten av omorganisationen, samt att därvid frågan om

skäligt bidrag till staden för taxeringsarbetels utförande efter nämnda period

bragtes till en mera definitiv lösning.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (skrivelse nr 22).

enom brev till Överståthållarämbetet den 21 februari 1936 medgav Kungl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Majit, med stöd av riksdagens bemyndigande, att till Stockholms stad finge

för en tid av tre år, räknat från och med den dag, då förslag till omorganisation

av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden trädde i

kraft, utbetalas ett belopp av 200,000 kronor för år, då allmän fastighetstaxering

ej ägt rum, samt ytterligare ett belopp av 14,000 kronor för år, då

sådan taxering skett, under villkor, att staden samtidigt besirede alla med

taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader, vilka enligt 145 § taxeringsförordningen

eller 13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt

uppskattningsvärde å fastighet skulle bestridas av statsmedel, med de undantag,

som angivits i propositionen. I brevet stadgades vidare, att därest

omorganisationen trädde i kraft, staden framdeles efter utgången av ett vart

av ifrågavarande tre år hade att att göra framställning till Kungl. Majit

rörande de angivna beloppens utbetalande.

Vid sammanträde den. 16 mars 1936 bekräftade Stockholms stadsfullmäktige

sitt preliminära godkännande av omorganisationsförslaget. Kungl.

Majit fastställde därefter den 17 april 1936 — med godkännande av omorganisationsförslaget

i^förut änmärkta delar — ordinarie lönestat för överståthållarämbetets

avdelning för skatteärenden samt utfärdade särskild

instruktion för Överståthållarämbetet i vad avsåg samma avdelniggMjSFS

1936: 129). Såsom “förut'' nämnts trädde JJönestaten och instruktioner!} i kraft

den 1 oktober 1936. På grund av bestämmelser i lönestaten samt uppbördsreglementet

för Stockholm indrogos samtliga tjänstemännen förut tillkommande

sportler till stadens kassa. I

I skrivelse den 24 januari 1939 har Överståthållarämbetet, med överlämnande

av en den 13 december 1938 dagtecknad framställning från Stockholms

stads drätselnämnd rörande frågan om fördelningen av kostnaderna

för taxeringsarbetet i Stockholm efter treårsperiodens utlöpande den 30 september

1939, hemställt örn vidtagande av erforderliga åtgärder i anledning

av nämndens framställning.

Drätselnämnden har i sin skrivelse anfört bland annat följande:

I Den nuvarande provisoriska anordningen med ett fast årligt statsbidrag

synes icke kunna tillämpas vid en definitiv reglering av denna fråga. Statens

andel i kostnaden för taxeringsarbetet bör rimligtvis påverkas av ökning

i omfattningen av detta arbete. Detta syfte skulle visserligen kunna

vinnas, om statsbidraget, såsom från överståthållarämbetets sida i tidigare

sammanhang ifrågasatts, ställdes i relation till deklarationsmaterialets mängd

på ett eller annat sätt eller till stadens folkmängd. Emellertid torde en reglering

efter det förstnämnda alternativet bereda svårigheter både vid utformning

och tillämpning. Och att göra bidraget beroende av folkmängdssiffran

synes vara mindre lämpligt av det skäl, att omfattningen av taxeringsarbetet

näppeligen kan anses stå i relation till folkmängden.

Då man torde sakna möjlighet att erhålla en fast utgångspunkt vid bestämmandet

av statens deltagande i kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm,

synes det framför allt vara av betydelse, att en definitiv överenskommelse

härom mellan staten och staden sker efter så enkla och klara linjer

som möjligt. En parallell synes härvid kunna dragas med bekostandet i

andra städer med magistrat av de till beskattningsväsendet hörande bestyren

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

9

med mantalsskrivning, taxering och uppbörd. Då det åligger dessa städer

att genom de kommunalavlönade magistraterna eller dem underställda tjänstemän

handhava mantalsskrivningen och uppbördsväsendet, är det givetvis

endast rimligt, att jämväl Stockholm bär kostnaderna för dessa bestyr. Beträffande

taxeringsväsendel är förhållandet ett annat. Kostnaderna härför bestridas

i landet i dess helhet till övervägande del med statsmedel. Kravet på

likställighet bör därför göra det motiverat, att i princip så kommer att ske

jämväl beträffande taxeringen i Stockholm. Här må erinras om ämbetets

uttalande i underdånig skrivelse den 13 december 1935 angående ändx-ade

grunder för statsbidrag till taxeringsarbetet i Stockholm, att Stockholm med

hänsyn till de omfattande åtgärder, som härstädes vidtagits till vinnande

av förbättrad taxering, torde intaga en särställning bland rikets kommuner.

Att genomförandet av en sådan anordning skulle komma att medföra en

icke obetydlig minskning i stadens nuvarande kostnader för ämbetet och i

så måtto giva staden en fördel, kan icke åberopas som ett skäl emot förslaget,

enär detsamma dock icke skulle innebära annat än ett rättande av

ett sedan länge bestående förhållande, som utgör ett direkt missgynnande

av Stockholm i jämförelse med andra rikets städer.

Nyss angivna syfte synes enklast kunna vinnas därigenom, att staten påtager

sig kostnaderna för taxeringsavdelningen inom ämbetets avdelning

för skatteärenden, medan staden alltjämt, såsom hittills, bekostar mantalsoch

lipp b ö r ds a vele 1 n i n g a rn a. Med denna utgångspunkt har på försök en

uppdelning gjorts av de i förslaget till stat för år 1939 för ämbetets avdelning

för skatteärenden upptagna inkomsterna och utgifterna. De poster,

som hänföra sig uteslutande till viss avdelning, hava härvid i sin helhet

hänförts till denna. Gemensamma inkomster och utgifter hava fördelats

med x/3 på staten och 7= på staden. Det har icke förbisetts, att debiteringen

av utskylder, som i andra magistratsstäder enligt allmänna uppbördsreglementet

ankommer på magistraten eller denna underställd tjänsteman, handhaves

av taxeringsavdelningen. Som kompensation härför bär inkomsten

av debetsedellösen förts på staten. Kostnadsfördelningen utvisar, att på staten

skulle för taxeringsavdelningen komma en nettokostnad av runt 1,100,000

kronor — mot i statförslaget med 200,000 kronor upptaget bidrag till arbetet

med taxeringen — och på staden för uppbörds- och mantalsavdelningarna

runt 1,900.000 kronor.

Ett godtagande från statens sida av detta förslag till fördelning mellan

staten och staden av kostnaderna för de bestyr, som utgöra led i beskattningsväsendet,

torde förutsätta en viss statlig kontroll över utgiftsstaten för

taxeringsavdelningen inom ämbetet. Från stadens sida synes icke böra vara

något att erinra emot en sådan kontroll. /

Med framläggande av dessa synpunkter hemställer drätselnämnden örn

vidtagande av erforderliga åtgärder för en definitiv lösning av den i skrivelsen

berörda frågan.

För egen del anför Överståthållarämbetet lill en början följande:

Drätselnämnden synes närmast anse det kostnadsbelopp, varför ersättning

skulle utgå, höra beräknas till 1,100,000 kronor för år.

Det lorde vara ostridigt, alt Stockholms stad så tillvida intager en särställning,

jämfört med andra kommuner, att staden i icke ringa utsträckning

själv får bestrida kostnaden för fullgörandet av olika arbetsuppgifter, som

annorstädes fullgöras av statsavlönad personal. Med undantag för överslåthållarämbetets

kansli bestrider sålunda staden i stort sett alla kostnader för

överståthållarämbctets verksamhet och sålunda även till den betydande del,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

som ämbetet fullgör en länsstyrelses uppgifter. Det synes Överståthållarämbetet

ingalunda opåkallat, att en omprövning verkställes av dessa förhållanden

och att statsverket från Stockholms stad övertager de kostnader, vilka

annorstädes bestridas av statsmedel.

Lmellertid torde detta spörsmål måhända böra i annat sammanhang upptagas

lill bedömande, och i vart fall lärer icke ankomma å Överståthållarämbetet

att härutinnan framlägga förslag, men ämbetet har i samband med

förevarande ärende velat erinra om det större spörsmål, varav nu föreliggande

fråga utgör en del.

I avbidan å en allmän omprövning av angiven art, lärer emellertid vara

nödvändigt, att överenskommelse träffas rörande det belopp, varmed ersättning

av statsmedel skall från och med den 1 oktober 1939 utgå till Stockholms

stad för dess av taxeringsarbetet föranledda kostnader.

Vid en sådan provisorisk uppgörelse syntes enligt ämbetets uppfattning

tillsvidare samma beräkningsgrunder måhända kunna komma till användning,

som tillämpades vid tillkomsten av för närvarande gällande bestämmelser

i ämnet. Ämbetet åberopade i detta avseende en sammanställning,

utvisande att årsbidraget under angiven förutsättning borde höjas till i avrundat

belopp 220,000 kronor för år, då allmän fastighetstaxering icke äger

ruin, med ett tillägg av ytterligare 14,000 kronor under år, då sådan taxering

äger rum. Sammanställningen torde såsom förut hemställts få fogas

till dagens statsrådsprotokoll såsom bilaga.

Överståthållarämbetet uttalar vidare som sin uppfattning, att den närmare

utformningen av ett dylikt avtal samt frågan örn tiden för detsammas giltighet

lämpligen torde kunna fastställas vid särskilda förhandlingar mellan

representanter för statsverket och för staden.

Ämbetet anför ytterligare:

\ Därest bestämmelser givas, som motsvara de i kungl, brevet av den 21

februari 1936 återgivna, så böra vissa ändrade förhållanden beaktas. Staten

har nu bestritt kostnaderna för arvoden till kronoombud, som icke äro tjänstemän

vid Överståthållarämbetet, under förutsättning att minst 39 kronoombud

äro tjänstemän vid Överståthållarämbetet för skatteärenden. Då antalet

kronoombud nu väsentligt ökat, torde Stockholms stads bidrag böra röna

inflytande därav, och Överståthållarämbetet föreslår därför, med utgångspunkt

från förhållandena år 1938, att staden skall bekosta 43 kronoombud.

Därvid torde emellertid ur statsverkets synpunkt vara utan betydelse om

samtliga dessa äro tjänstemän vid skatteavdelningen eller icke. Vidare vill

Överståthållarämbetet framhålla, att vid meddelande av beslutet den 21 februari

1936 var av Överståthållarämbetet ifrågasatt, att av statsmedel jämväl

skulle bestridas kostnaden för resor i samband med fastighetstaxering, på

sätt framgår av överståthållarämbetets den 13 december 1935 gjorda framställning

i ämnet (prop. nr 39 till 1936 års riksdag, sid. 11). Departementschefen

anslöt sig enligt uttalande till statsrådsprotokollet till överståthållarämbetets

uppfattning, örn vilka kostnader statsverket i fortsättningen skulle

bestrida, men i uppräkningen därav har ersättningen för resekostnaderna

ifråga bortfallit. Anledningen härtill har uppgivits vara, att dessa kostnader

år 1935 — förhållandena under detta år lågo till grund för kostnadsberäkningarna

— endast uppgingo till 31 kronor 60 öre, och att man då ansåg

onödigt att medtaga en så obetydlig post. Kostnaderna ifråga hava emellertid

numera väsentligt ökat och torde uppgå till omkring 1,000 kronor för år

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152-

11

räknat. Det synes förty önskvärt, att, vid meddelande av nytt beslut rörande

ersättningen för kostnaderna i och för taxeringen, numera utsattes, på sätt

tidigare var avsett, att omförmälda resekostnader skola bestridas av stats
-

1 anledning av vad Överståthållarämbetet anfört har Stockholms stads drätselnämnd

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 februari 1939 ytterligare utvecklat

stadens synpunkter i frågan. Nämnden anför bland annat följande:

I samband med godtagande från stadens sida av nu gällande grunder angående

bidrag av statsmedel till kostnaderna för taxeringsarbetet anförde

stadens kammarkontor bland annat:

»Någon direkt utfästelse har icke heller lämnats från statsmakternas sida,

att staden efter utgången av de tre år, för vilka de nya grunderna avses skola

gälla, kommer att i fortsättningen erhålla statsbidrag eller efter vilka grunder

de bidrag skola utgå, som kunna komma att tillerkännas staden. Att

staden nu utan sådana utfästelser skulle binda sig för genomförandet av

den tilltänkta omorganisationen av uppbördsverket och de därmed förenade

ökade utgifterna, kan ge anledning till viss betänksamhet. Föredragande

departementschefen har emellertid vid ärendets behandling bos Kungl. Majit

förutsatt, att frågan örn fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i

Stockholm före treårsperiodens utgång skulle upptagas till allsidig utredning

och bringas till en mera definitiv lösning samt att skäligt bidrag även i

fortsättningen skulle komma att utgå till staden. Liknande uttalande gjordes

av riksdagens bevillningsutskott i dess i ärendet avgivna betänkande. Mot

bakgrund av dessa uttalanden torde staden hava fullgod anledning räkna med

att även framdeles erhålla ''skäligt statsbidrag’ för taxeringsarbetet.»

(Stadskollegiets utlåtande 82/1936, sid. 442 f.)

Stadskollegiet förordade ett godtagande av de föreslagna grunderna för

statsbidrag »på de skäl, som i ärendet anförts». (Ib., sid. 444.)

Stadsfullmäktige fattade beslut i enlighet med kollegiets hemställan och

torde således få anses hava för sitt godkännande av de nya statsbidragsgrunderna

förutsatt, att före treårsperiodens utgång förevarande spörsmål skulle

allsidigt utredas och bringas till en mera definitiv lösning.

Med hänsyn till vad sålunda tidigare förekommit anser sig staden för sin

del icke kunna biträda förslaget örn ett fortsatt provisorium, detta så mycket

mindre som ett provisorium i betraktande av de skäl, varmed Överståthållarämbetet

motiverat förslaget härom, sannolikt skulle bliva av rätt lång

varaktighet. Staden synes hava berättigade anspråk på att förevarande fråga

i överensstämmelse med ovan återgivna, tidigare uttalanden nu bringas till

en defintiv lösning och att staden därvid tillerkännes ersättning för taxeringsarbetet

efter grunder, som vid jämförelse med förhållandena inom andra rikets

städer kunna anses skäliga. Vid bestämmandet av dessa grunder synes

den av drätselnämnden i ovannämnda skrivelse till Överståthållarämbetet

angivna principen för fördelningen av kostnaderna för ämbetets avdelning

för skatteärenden på där anförda skäl böra kunna godtagas.

Skulle emellertid förslaget om ett förlängt provisorium bliva genomfört,

anser drätselnämnden staden i vart fall hava fullgoda skäl för ett yrkande,

att de definitiva grunder, som i sinom tid må bliva fastslagna, rörande bestridandet

av kostnaderna för taxeringsarbetet givas retroaktiv tillämpning

från och med den tidpunkt, då nuvarande bestämmelser upphört att gälla.

Under hänvisning till det anförda vidhåller drätselnämnden yrkandet örn

åtgärder för en definitiv lösning av ifrågavarande spörsmål.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl, ftlaj.ts proposition nr 152.

I ärendet lia, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret och riksriikenskapsverket.

Statskontoret har under hänvisning till vad i frågan förekommit vid 1936

års riksdag framhållit, att, intill dess såsom då förutsattes en allsidig utredning

kommit till stånd, ersättning till Stockholms stad för här ifrågavarande

bestyr borde bestämmas i anslutning till de grunder, som hittills tillämpats.

Mot de jämkningar i fråga örn ersättningens storlek, som Överståthållarämbetet

förordat, funne statskontoret icke anledning göra erinran.

Riksräkenskapsverket anför:

Vid tillkomsten av nu gällande provisoriska reglering av fördelningen mellan

staten och Stockholms stad av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm

förutsattes, att fördelningsfrågan före den avtalade treårsperiodens slut

den 30 september 1939 skulle upptagas till allsidig utredning och bringas till

en mera definitiv lösning.

Såsom förhållandena utvecklats är emellertid enligt riksräkenskapsverkets

uppfattning den nuvarande tidpunkten mindre lämplig för åstadkommande

av en slutlig uppgörelse mellan staten och Stockholms stad rörande ifrågavarande

spörsmål. Ämbetsverket tillmäter härvid särskild betydelse det av

1936 års uppbördskommitté numera framlagda förslaget till omorganisation

av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m. Ehuru nämnda förslag

icke direkt berör taxeringsväsendet, torde en omdaning av uppbörden och

folkbokföringen på sätt uppbördskommittén avsett indirekt komma att i avsevärd

mån påverka jämväl taxeringsarbetet.

I förevarande läge har riksräkenskapsverket i likhet med Överståthållarämbetet

ansett sig höra förorda en fortsatt provisorisk reglering av statens

bidrag till kostnaderna för taxeringen i Stockholm enligt i huvudsak samma

beräkningsgrunder som nu gälla. Med hänsyn till önskvärdheten av att en

mera definitiv ordning snarast kommer till stånd, torde en sådan provisorisk

reglering emellertid tillsvidare böra fastställas allenast för ett år.

Överståthållarämhetets beräkning av de belopp, med vilka vid en provisorisk

uppgörelse enligt i huvudsak nu gällande grunder det årliga statsbidraget

skulle utgå, har icke givit riksräkenskapsverket anledning till erinran.

Beträffande drätselnämndens uttalanden rörande förutsättningarna för en

definitiv fördelning av taxeringskostnaderna mellan staten och Stockholms

stad har riksräkenskapsverket i förevarande sammanhang velat allenast

framhålla följande:

| Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning kan det av drätselnämnden åberopade

förhållandet, att kostnaderna för taxeringsväsendet utanför Stockholm

väsentligen bestridas av statsmedel, icke utgöra tillräcklig grund för

drätselnämndens yrkande, att staten skall påtaga sig hela kostnaden för den

nuvarande taxeringsavdelningen inom Överståthållarämbetet för skatteärenden.

Redan den omständigheten att staten med nuvarande organisation av

taxeringsarbetet i Stockholm saknar möjlighet att effektivt begränsa de för

detta arbete utgående kostnaderna synes utesluta ett godtagande av det av

drätselnämnden framlagda förslaget till uppgörelse. För egen del anser

riksräkenskapsverket, att man även vid en definitiv reglering av statens bidragsskyldighet

närmast har att utgå från nu gällande grunder för statsbidragets

avvägning. Riksräkenskapsverket vill dock uttala, att vid en defini
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152-

13

tiv reglering av statsbidraget hänsyn i vidare mån än hittills skett synes böra

tagas till de kc der, som staden påtagit sig i syfte att höja taxeringsarbetets

effektivitel

l Ur såväl statens som Stockholms stads synpunkt synes det önskvärt, att Departementsen

mera definitiv fördelning av taxeringskostnaderna mellan statsverket och CÄe/enstaden

snarast möjligt kommer till stånd. Såsom riksräkenskapsverket

erinrat, är emellertid den nuvarande tidpunkten mindre lämplig för åstadkommande

av en slutlig uppgörelse rörande förevarande spörsmål, då frågan

örn en omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen inom kort

kan väntas bliva avgjord. Det av 1936 års uppbördskommitté framlagda förslaget

berör visserligen icke direkt taxeringsväsendet. Då emellertid i Stockholm

taxeringen och debiteringen av utskylder verkställes inom en och samma

avdelning av Överståthållarämbetet för skatteärenden, nämligen taxeringsavdelningen,

måste man räkna med att en reform på uppbördens och folkbokföringens

område kan komma att i avsevärd mån inverka på taxeringsarbetet

och föranleda ändringar i fråga om avdelningens organisation. Såvitt

nu kan bedömas torde frågan om uppbördsväsendet och folkbokföringen

kunna föreläggas nästa års riksdag. Även om, såsom uppbördskommittén-förutsatt,

för uppbörden i Stockholm andra bestämmelser än som skola

gälla för riket i övrigt, särskilt beträffande det tekniska förfarandet, kunna

visa sig erforderliga, torde dock nästa år, i samband med beredningen av |

frågan i dess helhet, sådan överblick över den blivande organisationen kunna

vinnas, att en mera slutgiltig lösning av ersättningsspörsmålet skall visa

sig möjlig. Jag finner mig därför böra förorda en fortsatt provisorisk reglering,

avseende ett år, av statens bidrag till täckande av stadens kostnader

för taxeringen, därvid i huvudsak samma beräkningsgrunder som gälla för

den nu löpande treårsperioden torde böra tillämpas. Tillräckliga skäl synas

mig under föreliggande omständigheter ej finnas för en retroaktiv tillämpning

från och med den 1 oktober 1939 av blivande grunder för ersättningens

bestämmande.

Emot de jämkningar i fråga örn ersättningens storlek m. m., som Överståthållarämbetet

förordat, har jag för den tid som omfattas av ifrågavarande

fortsatta provisorium intet att erinra. Jag får i detta sammanhang erinra

om att allmän fastighetstaxering icke verkställes förrän år 1943, vadan bestämmelser

örn ersättning för kostnader i anledning därav icke nu erfordras.

I enlighet med vad sålunda anförts torde bemyndigande böra av riksdagen

utverkas för Kungl. Majit att låta för tiden 1 oktober 1939—30 september

1940 till Stockholms stad utbetala ett belopp av 220,000 kronor under

villkor, att staden för samma tid bestrider alla med taxeringsarbetet i Stockholm

förenade kostnader, vilka enligt 145 8 taxeringsförordningen eller

13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärdq

å fastighet skola bestridas av statsmedel, med följande undantag: arvoden till

ordförandena i taxeringsnämnderna; arvoden till kronoombud i taxeringst

nämnderna, i den mån antalet överstiger 43; ersättning till av överståthållare

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

ämbetet tillkallade sakkunniga för fastighetsvärdering; kostnader för resor

i samband med fastighetstaxering; arvoden till den ordinarie prövningsnämndens

och den särskilda prövningsnämndens ledamöter ävensom andra

arvoden enligt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen, som utgå till personer,

vilka icke äro tjänstemän å skatteavdelningen.

Riksräkenskapsverket har i sitt yttrande berört frågan om de principer,

enligt vilka en uppgörelse på längre sikt mellan staten och staden borde ske.

Till vad ämbetsverket därvid anfört kan jag i huvudsak ansluta mig. Även

vid en definitiv reglering av statens bidragsskyldighet synes man närmast

ha att utgå från nu gällande grunder för statsbidragets avvägning. Med

hänsyn till bestämmelsen i 145 § 1 mom. 3) taxeringsförordningen — enligt

vilken kommun, som genom tillhandahållande av tjänstemän eller annorledes

företagit särskilda anstalter för taxeringsarbetet, skall erhålla bidrag av

statsmedel till kostnaderna härför, därest Kungl. Majit finner dessa anstalter

äga särskilt värde för det allmänna — och med beaktande jämväl av vad i

ärendet tidigare förekommit kan jag sålunda icke finna det av staden nu

framställda anspråket örn ersättning för samtliga kostnader för taxeringsarbetet

vara en riktig utgångspunkt för förhandlingar i frågan

Under hänvisning till vad jag nu anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Majit att för tiden 1 oktober 1939—

30 september 1940 medgiva, att i stället för ersättning, som

jämlikt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen

om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å

fastighet skall utgå av statsmedel till personer, som biträtt

med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp

må utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor och

förutsättningar, som av mig i det föregående angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. MacDowall-Pihlström.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

15

Bilaga.

t

P. M.

I.

För det nu gällande avtalet mellan staten och Stockholms stad lågo följande

beräkningar till grund:

av hela antalet kronoombud år 1935 (54 st.) utgjorde 39 st. tjänstemän

vid Överståthållarämbetet.

Statens bidrag beräknades

för 39 kronoombud (^jst • 71,650) till.............. kronor 51,747: —

för ersättning till ordinarie tjänstemän vid uppbörds
avdelningen

för biträde vid taxeringsarbetet till...... » 11,500: —

för ersättning för längdföring m. m. till............ » 32,930: —

för ersättning till vaktmästarna för uppassning till.. » 4,820: —

för ersättning för arbete med särskild skatt å förmögenhet

till ........................................ » 600: —

Dessutom tillädes kostnader enl. taxeringsförordningen

145 § 5, 6 morn.:

för ersättning för biträde åt kamreraren vid förberedande

göromål nied................................ » 10,500: —

för ersättning åt vissa av nämnda tjänstemän för mis
tade

avlöningsförmåner med........................ » 2,995:29

för arvoden åt protokollförare med................ » 2,700: —

för ersättning för utskrift m. m. av protokollet med. . » 2,497: 74

för ersättning till vaktmästarna för uppassning med. . » 2,000: —

för tryckningskostnader m. m. med................ » 3,976:97

för arvoden till sakkunniga för bokföringsgranskning v

med ............................................ » 3,014: —

för kostnaderna för sekreterare och utskrift av särskilda

prövningsnämndens protokoll med ............ » 602: —

Härtill lades slutligen bidrag till uppbördsavdelningen,

alltsedan år 1921 utgående med (tidigare med 90,000 kronor)

.................................... »_____ 70,000: —

Summa kronor 199,883: —

För utgifter för fastighetstaxering beräknades statens

bidrag till 14,100 kronor fördelat

på kronoombud (1933) .......................... kronor 13,500: —

och på uppassning .............................. » fiOO: —

Summa kronor 14,100: —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

II.

Efter enahanda beräkningsgrund skulle statens bidrag

med ledning av under år 1938 rådande förhållanden

kunna beräknas på följande sätt:

Av antalet kronoombud (66) utgjorde 43 stycken

tjänstemän inom ämbetet. För dessa beräknas ett bidrag

lika stort som det staten betalar för s. k. extra kronoombud,

d. v. s. 1,500 kronor.

43 X 1,500 kronor =............................ kronor 64,500:— V

Antalet deklarationer, som år 1935 utgjorde 325,963,

hade år 1938 ökat till 369,630. 1935 utgjorde kostnaden

för taxeringsarbetet (bortsett från prövningsnämnden)

49,850 kronor. En höjning av detta belopp i proportion

till ökningen av antalet deklarationer utvisar ett belopp

av .......................................... » 56,532: —

Kostnaderna för prövningsnämnden utgjorde enligt

1935 års siffror 28,286 kronor; antalet prövningsnämndsparagrafer

var 1935 2,385 och år 1938 2,471.

Sistnämnda ökning skulle efter samma beräknings
-

grund som 1935 leda till en kostnad av.............. » 29,305: —

Lägges härtill det till belopp av.................. » 70,000: — V

som fastställdes år 1935, men som tidigare utgått med

högre belopp, erhålles en sammanlagd__

Summa av kronor 220,337: —

Kostnaderna för 1938 års fastighetstaxering i vad avser

utbetalningar till kronoombud m. m. uppgingo till.. kronor

enligt följande fördelning:

kronoombud ................................... kronor

uppassning .................................... »

resekostnader .................................. »

Summa kronor

13,794: 13

11,800: —

703:28

1,290: 85

13,794: 13

J

397418. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxering sarbete i Stockh a1 i texten
  2. BevU 1939:14 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxering sarbete i Stockholms stad. s. 1 i texten