Med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden
1939-03-10 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:160, Med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
1
Nr 160.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med vissa bestämmelser angående utrotande av
berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken
fridlysta områden; given Stockholms slott den
10 mars 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser
angående utrotande av berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken
fridlysta områden.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1939.
1 sami.
Nr 100.
1
2
Kungl. Maj-.ts proposition nr 160.
Förslag
till
Förordning
med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker
och såsom naturminnesmärken fridlysta områden.
Härigenom förordnas som följer:
Utan hinder av vad som finnes stadgat angående nationalparker eller av
bestämmelser, som må hava meddelats vid områdes fridlysande såsom naturminnesmärke,
äger lagen den 26 maj 1933 om utrotande av berberis å
viss mark tillämpning å sådana skyddade områden.
Utrotning, som ankommer på annan än vetenskapsakademien, må dock
icke inom dylika områden verkställas, utan att anmälan örn sättet för arbetets
utförande skett hos akademien samt vid utrotningen iakttages vad akademien
därutinnan föreskrivit. Bryter någon mot vad sålunda är stadgat,
straffes med böter från och med tio till och med tvåhundra kronor, vilka
böter tillfalla kronan. Förseelse som nu sägs åtalas av allmän åklagare.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.
Kungl. Maj.ts proposition nr 160.
3
Utdrog av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 10 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med cheferna för ecklesiastik- och jordbruksdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,
fråga om vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker
och såsom naturminnesmärken fridlysta områden samt anför.
»Gällande lagbestämmelser örn utrotande av berberis innefattas i lagen
den 26 maj 1933 örn utrotande av berberis å viss mark. Enligt 1 § i denna
lag äger Konungen, där förhållandena inom något hushållningssällskaps
område det påkalla, på framställning av hushållningssällskapet och vederbörande
landsting förordna, att vanlig berberis (Berberis vulgaris), däri inbegripet
dess varieteter, samt andra arter av för svartrost (Puccinia gränums)
mottaglig berberis skola utrotas inom hushållningssällskapets verksamhetsområde.
Skyldighet att ombesörja utrotningen åligger jordägare eller
vissa nyltjanderättshavare.
I samma paragraf stadgas, att förordnande om utrotning ej må omfatta
berberis i botaniska trädgårdar som äro förbundna med högre undervisningsanstalter.
Därutöver innehåller berberislagen icke någon bestämmelse
som begränsar dess tillämplighetsområde. På grund av stadganden i lagen
den 25 juni 1909 angående nationalparker samt på grund av fridlysningsbestämmelser,
som utfärdats med stöd av lagen samma dag angående naturminnesmärkens
fredande, har emellertid osäkerhet uppkommit rörande berberislagens
tillämplighet å nationalparker och såsom naturminnesmärken
fridlysta områden.
Rörande 1909 års naturskyddslagstiftning må här anmärkas följande.
I lagen angående, nationalparker stadgas, att om kronan tillhörigt område
blivit avsatt till nationalpark, skall därinom med vissa undantag vara
förbjudet att fälla eller skada växande träd eller borttaga växter eller växtdelar
av annan beskaffenhet än bär som användas till omedelbar förtäring.
Från vad sålunda är stadgat äger Kungl. Majit med avseende å varje nationalpark
i särskilt reglemente föreskriva de undantag, som må finnas nödiga
för bland annat parkens skyddande mot fara samt för annat ändamål som
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
är förenligt med det med nationalparken avsedda syftet. Genom reglemente
den 22 december 1911 lia föreskrifter meddelats rörande nationalparkernas
förvaltning. Dessa parker skola stå under vetenskapsakademiens vård
och av akademien förvaltas enligt sådana grunder, att syftet med områdenas
avsättande i möjligaste mån främjas.
Enligt lagen angående naturminnesmärkens fredande må område eller till
fastighet hörande naturföremål, som är av särskilt intresse för kännedomen
om landets natur eller på grund av märklig naturbeskaffenhet eljest synes
böra skyddas för framtiden, fridlysas såsom naturminnesmärke. Beslutanderätten
tillkommer länsstyrelsen i det län, där det avsedda området eller
föremålet finnes. Ansökning om fridlysning må icke bifallas, därest den ej
gjorts av vetenskapsakademien eller blivit av akademien tillstyrkt. Bifalles
ansökning beträffande visst område, skall länsstyrelsen förklara detta för
fridlyst naturminnesmärke samt tillika meddela de bestämmelser som må
finnas nödiga för naturminnesmärkets fredande. Länsstyrelserna ha i åtskilliga
fall vid fridlysning av områden meddelat förbud mot att borttaga
växter. Enligt § 7 i de av Kungl. Majit den 15 april 1904 fastställda grundstadgarna
för vetenskapsakademien äro fridlysta naturminnesmärken ställda
under akademiens inseende och vård.
För bekämpande av växtsjukdomar är i riksstaten för innevarande budgetår
uppfört ett förslagsanslag av 95,000 kronor. Anslaget är ställt till
Kungl. Majits disposition till bestridande av kostnader för bekämpande av
växtsjukdomar, berberisbuskens utrotande samt kontroll å införseln av
vissa växter och växtdelar. I statsverkspropositionen till 1939 års riksdag
har för detta ändamål begärts ett förslagsanslag av 93,000 kronor. Genom
kungörelse den 26 april 1935 ha meddelats föreskrifter angående statsbidrag
till utrotande av berberis å viss mark.
I riksstaten för budgetåret 1938/39 har såsom bidrag till vetenskapsakademien
för förvaltning av nationalparker och naturskyddsärenden uppförts
ett reservationsanslag å 12,000 kronor, varav disponeras 3,000 kronor till
vården av nationalparker samt 9,000 kronor till vetenskapsakademiens förvaltning
av naturskyddsärenden m. m. I statsverkspropositionen till årets
riksdag har föreslagits riksdagen att för nämnda ändamål anvisa ett anslag
av samma belopp.
I skrivelse den 9 september 1933 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
hemställde vetenskapsakademiens naturskyddskommitté örn
direktiv rörande berberislagens tillämpning på nationalparker och fridlysta
naturskyddsområden. Kommittén erinrade, att det enligt lagen angående
nationalparker vore med vissa undantag förbjudet att fälla eller skada
växande träd eller borttaga växter eller växtdelar av annan beskaffenhet än
bär, som användas till omedelbar förtäring. Fridlysning av områden enligt
lagen angående naturminnesmärkens fredande hade samma innebörd. På
senare tid torde emellertid fall ha förekommit, då, vetenskapsakademien oåtspord,
nationalpark eller naturskyddsområde blivit föremål för besprutning
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
5
med natriumklorat mot berberis, varigenom icke blott berberisbuskarna
utan även växtligheten intill dessa allvarligt skadats eller i vissa fall till och
med förstörts, och området i större eller mindre utsträckning vanställts.
Dessa åtgärder hade vidtagits under åberopande av lagen örn utrotande av
berberis. Kommittén framhöll, att en utrotning av berberis, även om den
verkställdes med iakttagande av den största försiktighet, i många fall innebure
ingrepp av den allvarligaste art inom naturreservaten.
I anledning av denna framställning infordrades utlåtanden från statens
växtskyddsanstalt och lantbruksakademien.
Statens växtskyddsanstalt ansåg det vara av stor vikt, att berberislagens
bestämmelser tillämpades även inom nationalparker och fridlysta naturskyddsområden.
Lantbruksakademien anförde, att akademien ur synpunkten av berberislagens
effektivitet i likhet med växtskyddsanstalten ansåge det vara nödvändigt,
att lagen om utrotande av berberis i förekommande fall tillämpades
jämväl på nationalparker och fridlysta naturskyddsområden. Utgjorde de
för sådana områden gällande särskilda bestämmelserna hinder därför, borde
enligt akademiens mening för ändamålet erforderlig ändring i dessa bestämmelser
vidtagas.
I ny skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet den 10 april 1934
hemställde vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, att de i berberislagen
meddelade bestämmelserna måtte förtydligas med hänsyn till ifrågavarande
skyddade områden.
I brev till vetenskapsakademien den 15 juni 1934 förklarade Kungl. Majit,
att meddelade förordnanden angående utrotande av berberis icke skulle
hava tillämpning å nationalparker.
Under åren 1935 och 1930 inkommo till Kungl. Majit från Örebro läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott, länsstyrelsen i Kalmar län samt
Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott framställningar
rörande berberislagens tillämplighet å skyddade områden av nu
ifrågavarande slag.
Över dessa framställningar lia vetenskapsakademien, statens växtskyddsanstalt
och lantbruksakademien avgivit infordrade utlåtanden.
Vetenskapsakademien åberopade två av dess naturskyddskommitté den
29 oktober 1935 avgivna yttranden. Kommittén erinrade örn sina förutnämnda
skrivelser till chefen för jordbruksdepartementet och anförde bland annat
i anledning av den av länsstyrelsen i Kalmar län gjorda framställningen:
Kommittén anser alltjämt, att utrotande av berberis inom nationalparker
och fridlysta områden från naturskyddssynpunkt är en mycket allvarlig angelägenhet,
där lagens tillämpning lätt kan leda till att hela den idé blir
förfuskad, som ligger lill grund för strävandet att genom nationalparkers
och andra naturreservats avsättande bevara stycken av svensk natur i orubbat
skick. Under alla förhållanden böra lika föreskrifter gälla för nationalparker
och fridlysta naturskyddsområden, vilket icke hindrar att i vissa fall
beträffande de senare, där röjningsarbeten böra utgöra ett led i områdenas
skötsel, berberis bör kunna utrotas genom vetenskapsakademiens försorg,
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
huru föreskrifterna om lagens tillämpning än må komma att utformas.
Kommittén vill understryka, att en särskild risk för allvarlig skadegörelse
vid utrotning av berberis föreligger beträffande de fridlysta områden, som
icke lia karaktär av nationalpark. Här är nämligen i många fall jordens
ägare alltjämt enskild man. Och enligt berberislagens 1 § åligger det honom
att ombesörja utrotningen. Denne avgör då själv vilken metod som skall
användas, och att detta med personliga ekonomiska konsekvenser fcjrbundna
val säkerligen endast undantagsvis kommer att ske med naturskyddets
intressen som ledstjärna säger sig självt. Det har redan framhållits, hurusom
de för närvarande i allmänhet tillämpade metoderna visat sig vålla betydande
skador på växtligheten och att de därför från naturskyddets synpunkt
obetingat måste ersättas med annat och mindre skadegörande tillvägagångssätt,
därest sådan utrotning överhuvud skall kunna ifrågakomma
inom naturskyddsområde.
För det fall alt föreskrift örn utrotning av berberis å fridlysta naturskyddsområden
skulle ur allmänna synpunkter befinnas oundgängligen nödvändig,
lår kommittén sålunda dels hävda nödvändigheten av en ändring av för
närvarande gällande lagbestämmelser därhän, att vetenskapsakademien jämväl
i sådana fall må lia att bestämma utrotningsmetod och att övervaka
arbetets utförande, dels också ånyo framhålla, att de betydande kostnaderna
för sådan utrotning av berberis inom naturreservat omöjligt kunna bestridas
med det för närvarande utgående statsanslaget för naturskyddsändamål,
varför särskilt anslag blir erforderligt.
Statens växtskyddsanstalt åberopade i yttrande den 16 april 1937 över den
av örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjorda framställningen
ett av föreståndaren för anstaltens botaniska avdelning filosofie doktorn
Carl Hammarlund samt föreståndaren för anstaltens upplysnings- och
kontrollavdelning filosofie doktorn Thore Lindfors den 4 februari 1937 avgivet
utlåtande. I detta utlåtande anfördes bland annat:
Vi kunna icke finna det rimligt, att berberis skall tillåtas kvarstå inom
nationalparkerna och äventyra resultatet av det stora arbete, som nedlagts
och alltjämt nedlägges på buskens utrotande. I samma grad som beträffande
nationalparkerna gäller givetvis denna vår uppfattning även områden
som fridlysts enligt lagen om fredande av naturminnesmärken. . . .
Det vill synas, som örn vetenskapsakademien icke längre skulle absolut
motsätta sig berberislagens tillämpning på ifrågavarande områden, men ville
förbehålla sig rätt att bestämma den utrotningsmetod, som i sådant fall
skulle tillämpas. Mot sistnämnda yrkande ha vi givetvis intet alt erinra,
men då akademiens naturskyddskommitté framhållit, att de metoder, som
av akademien kunde godtagas, måste kräva högst betydande kostnader, anse
vi oss icke kunna underlåta att i någon mån beröra de olika utrotningsmetodernas
lämplighet. . . . Den massutrotning av berberis, som ägt rum
med användande av den billigaste metoden (besprutning med natriumkloratlösning),
borgar för att fullständig utrotning genom densamma är möjlig... .
Att man under den närmaste tiden efter verkställandet av besprutningen,
då det förbrända bladverket kvarsitter på växterna och undervegetationen
är förtorkad, kan få intryck av en allvarlig skadegörelse är myckel förklarligt,
men vi hävda på det bestämdaste, att skadan är blott av tillfällig art
och icke av natur att varaktigt äventyra fridlysningens syfte. Vi äro fastmera
av den uppfattningen, att uppgrävning eller uppryckning av berberisbuskarna
skulle vålla ett långt allvarligare och för längre tid bestående in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 160. 7
grepp i den övriga vegetationen, åtminstone då fråga är om avlägsnande av
större buskar....
Såsom redan sagts, finna vid det fullt naturligt, att vetenskapsakademien
skall äga medbestämmanderätt vid valet av metod för berberisutrotning inom
nationalparker och områden, som fridlysts enligt lagen om fredande av
naturminnesmärken, men vilja å andra sidan framhålla vikten av att praktisk
erfarenhet får tillfälle att därvid även göra sig gällande.
För den händelse att användandet av dyrbarare utrotningsmetoder skulle
anses nödvändigt inom områden, örn vilka här är fråga, lia vi ansett oss
böra företaga en utredning rörande förekomsten av berberis i sådana områden.
Med stöd av egna observationer och införskaffade upplysningar ha vi
i en förteckning samlat uppgifter angående berberisförekomsten i nationalparker
och såsom naturminnesmärken fridlysta områden — så vitt fridlysningen
avser vegetationen — inom de delar av landet, där vildväxande berberis
är känd ... Vi ha visserligen icke kunnat erhålla uppgifter rörande
alla dessa områden och ha icke ansett oss för införskaffande av sådana
böra ytterligare fördröja ärendets handläggning, så mycket hellre som sannolika
slutsatser rörande berberisförekomsten i regel kunna dragas av förefintliga
uppgifter om förhållandena i allmänhet inom respektive trakter.
Av förteckningen torde framgå, att berberis i större omfattning förekommer
dels i det fridlysta Borgholmsområdet på Öland, dels inom Garphyttan
nationalpark i Örebro län. Möjligen kan förekomsten även vara riklig
å ön Högholmen i Västmanlands län, men arealen är här ringa. Vidare
kan återväxten av berberis på holmen Svartö i Kalmarsund möjligen vara
mera betydande; dock är det även i detta fall ett område av ringa omfattning.
Inom övriga områden torde berberis helt och hållet saknas eller förekomma
blott i ringa antal, i vissa fall till följd av redan vidtagna utrotningsåtgärder.
Vi hysa således den uppfattningen, att kostnaderna för utrotning
av berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta
områden icke under några förhållanden kunna bliva särdeles betungande.
För egen del anförde växtskyddsanstalten i sitt förutnämnda yttrande
bland annat, att det ur jordbrukets synpunkt vore synnerligen farligt, att
berberisbusken bereddes fristad och därmed utvecklingsmöjligheter inom
nationalparker eller andra naturskyddsområden, alldenstund genom buskens
spridning därifrån det arbete och de kostnader, som nedlagts och alltjämt
nedlades på buskens och därmed den för vårt jordbruk betydelsefulla svartrostens
utrotande, i hög grad äventyrades. Anstalten kunde ej finna, att
bevarandet av denna till vårt land införda växtart vöre av större betydelse
och att utrotningsåtgärderna i någon högre grad skulle kunna lia skadligt
inflytande på särskilt värdefullt växtbestånd inom naturreservaten. Växtskyddsanstalten
hemställde, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för sådan
ändring av lagarna angående nationalparker och naturminnesmärkens
fredande, att berberislagen bleve tillämplig å nationalparker och fridlysta
områden.
Lantbruksakademien anförde i utlåtande den 20 september 1937, att
den i likhet med växtskyddsanstalten funne lagändring önskvärd. Akademien
yttrade vidare bland annat:
Å andra sidan vill akademien framhålla vikten av att berberisutrotningen
genomföres på ett sätt, som icke äventyrar syftet med lagen angående nationalparker
och lagen örn naturminnesmärkens fredande, något som kitt
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
Departe
ments
chefen.
kan Wiva fallet, om ej utrotningen sker med tillbörlig hänsyn till den övriga
växtligheten på platsen, vilken kan vara av intresse såväl på grund av sin
sammansättning i allmänhet som på grund av förekomsten av viss eller
vissa sällsyntare arter. Därför anser lantbruksakademien det vara ett oeftergivligt
villkor, att, såsom också från alla håll synes vara medgivet, åt vetenskapsakademien
beredes rätt till bestämmande av sättet för och möjligheter
till effektiv kontroll över eventuell berberisutrotning inom här avhandlade
områden.
Akademien framhöll ytterligare, att i den mån fråga vore om enskild
egendom, ersättning av allmänna medel borde lämnas ägaren,.därest vetenskapsakademien
skulle finna sig föranlåten att i naturskyddets intresse föreskriva
ett dyrbarare sätt för utrotandet än som eljest tillämpades i orten.
Lantbruksakademien har vid sitt yttrande fogat ett ''utkast till lag om undantag
i visst hänsende från gällande bestämmelser angående nationalparker
och naturminnesmärken’. Enligt detta utkast skulle förordnande örn
utrotande av berberis, som meddelats för riket i dess helhet eller del därav,
utan hinder av stadgandena i 1909 års lag angående nationalparker eller
fridlysningsbestämmelser, som kunde ha meddelats vid områdes fridlysande
enligt lagen angående naturminnesmärkens fredande, äga tillämpning jämväl
å sålunda skyddade områden. Utrotningsåtgärd, som ankomme på annan
än vetenskapsakademien, skulle dock ej vara tillåten, med mindre anmälan
örn åtgärden först skett hos akademien och vid dess utförande iakttoges
vad akademien i anledning av anmälan kunde ha föreskrivit med hänsyn
till särskilda förhållanden såsom säregen beskaffenhet av markvegetationen
kring buske, som skulle utrotas, eller förekomsten intill sådan av
växtplats för sällsynt växt, som utsattes för fara att förstöras. Akademien
ägde förordna om undersökning, som kunde erfordras för utfärdande av
sådan föreskrift.
I likalydande motioner till årets riksdag (1:30 och 11:65) har hemställts,
att riksdagen måtte besluta sådan ändring av lagarna angående nationalparker
och naturminnesmärkens fredande, att berberislagen bleve tillämplig å
ifrågavarande skyddade områden.
Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att det för jordbruket inom
vissa delar av landet är angeläget, att åtgärder vidtagas för utrotande av
berberis inom nationalparker och andra naturskyddsområden. Att så hittills
icke skett, torde i väsentlig mån vara att tillskriva det förhållandet, att på
grund av gällande föreskrifter angående sådana skyddade områden osäkerhet
varit rådande beträffande berberislagens räckvidd.
Såsom växtskyddsanstalten och lantbruksakademien framhållit tala otvivelaktigt
starka skäl för att berberislagen bör vara tillämplig å områden av
ifrågavarande slag. Emellertid måste tillses, att utrotning av berberis i dylika
fall sker på ett sätt, som icke äventyrar de naturskyddsintressen, vilka
statsmakterna velat tillvarataga genom 1909 års lagar angående nationalparker
och naturminnesmärkens fredande. Det synes med hänsyn härtill
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
9
böra överlämnas åt vetenskapsakademien att bestämma de metoder, som
må användas vid utrotningsarbetet.
Stadganden av angivet innehåll torde såsom lantbruksakademien förordat
lämpligen böra upptagas i en särskild författning. I denna bör sålunda angivas,
att 1933 års lag örn utrotande av berberis å viss mark skall utan hinder
av vad som finnes stadgat angående nationalparker eller av bestämmelser,
som må ha meddelats vid områdes fridlysande såsom naturminnesmärke,
äga tillämpning å dylika skyddade områden. Vidare bör stadgas,
att utrotningsarbete, som enligt berberislagen ankommer å annan än vetenskapsakademien,
icke må verkställas, utan att anmälan örn sättet för arbetets
utförande skett hos akademien samt vid utrotningen iakttages vad akademien
därutinnan föreskrivit. Det torde kunna förutsättas, att vetenskapsakademien
före meddelandet av dylika föreskrifter samråder med växtskyddsanstalten
och därigenom drager nytta av dennas sakkunskap. Det måste vidare
anses självfallet, att akademien utan onödigt dröjsmål skall lämna den
utrotningsskyldige besked, även örn några särskilda föreskrifter icke behöva
meddelas.
För uraktlåtenhet att verkställa utrotning finnes straff stadgat i berberislagen.
Särskild straffbestämmelse torde emellertid vara erforderlig för det
fall, att utrotningsåtgärd vidtages utan att anmälan skett eller i strid mot akademiens
föreskrifter. Straffet för sådan ordningsförseelse synes böra bestämmas
till böter från och med tio till och med tvåhundra kronor. Bedrives utrotningsarbetet
på olämpligt sätt och skadas eller förstöres därigenom annan
växtlighet, kunna straffbestämmelserna i lagarna angående nationalparker
och naturminnesmärkens fredande bliva tillämpliga.
Inom justitiedepartementet har i enlighet härmed utarbetats förslag till
förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom
nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden.
Det synes icke behövligt att verkställa någon jämkning av vare sig 1933
års lag om utrotande av berberis å viss mark eller 1909 års lagar angående
nationalparker och naturminnesmärkens fredande.
Några beräkningar rörande kostnaderna för utrotande av berberis å de
områden, som här äro i fråga, ha icke kunnat verkställas. Kostnaderna bliva
givetvis beroende av bland annat de metoder, som användas vid utrotningsarbetet.
Något särskilt anslag för ändamålet torde för närvarande icke
vara erforderligt. Det synes nämligen möjligt att inom ramen för tillgängliga
anslag i erforderlig omfattning understödja den verksamhet, som kan
påkallas av Kungl. Maj:ts förordnanden örn utrotande av berberis.»
Föredraganden hemställer, alt förenämnda förslag till förordning med
vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker och
såsom naturminnesmärken fridlysta områden måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 160. !3
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
391089
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:217 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom national a1 i texten
- 1LU 1939:22 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker oc s. 1 i texten