Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden

1939-03-10 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:160, Med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

1

Nr 160.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med vissa bestämmelser angående utrotande av

berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken

fridlysta områden; given Stockholms slott den

10 mars 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser

angående utrotande av berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken

fridlysta områden.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami.

Nr 100.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 160.

Förslag

till

Förordning

med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker

och såsom naturminnesmärken fridlysta områden.

Härigenom förordnas som följer:

Utan hinder av vad som finnes stadgat angående nationalparker eller av

bestämmelser, som må hava meddelats vid områdes fridlysande såsom naturminnesmärke,

äger lagen den 26 maj 1933 om utrotande av berberis å

viss mark tillämpning å sådana skyddade områden.

Utrotning, som ankommer på annan än vetenskapsakademien, må dock

icke inom dylika områden verkställas, utan att anmälan örn sättet för arbetets

utförande skett hos akademien samt vid utrotningen iakttages vad akademien

därutinnan föreskrivit. Bryter någon mot vad sålunda är stadgat,

straffes med böter från och med tio till och med tvåhundra kronor, vilka

böter tillfalla kronan. Förseelse som nu sägs åtalas av allmän åklagare.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 160.

3

Utdrog av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för ecklesiastik- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

fråga om vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker

och såsom naturminnesmärken fridlysta områden samt anför.

»Gällande lagbestämmelser örn utrotande av berberis innefattas i lagen

den 26 maj 1933 örn utrotande av berberis å viss mark. Enligt 1 § i denna

lag äger Konungen, där förhållandena inom något hushållningssällskaps

område det påkalla, på framställning av hushållningssällskapet och vederbörande

landsting förordna, att vanlig berberis (Berberis vulgaris), däri inbegripet

dess varieteter, samt andra arter av för svartrost (Puccinia gränums)

mottaglig berberis skola utrotas inom hushållningssällskapets verksamhetsområde.

Skyldighet att ombesörja utrotningen åligger jordägare eller

vissa nyltjanderättshavare.

I samma paragraf stadgas, att förordnande om utrotning ej må omfatta

berberis i botaniska trädgårdar som äro förbundna med högre undervisningsanstalter.

Därutöver innehåller berberislagen icke någon bestämmelse

som begränsar dess tillämplighetsområde. På grund av stadganden i lagen

den 25 juni 1909 angående nationalparker samt på grund av fridlysningsbestämmelser,

som utfärdats med stöd av lagen samma dag angående naturminnesmärkens

fredande, har emellertid osäkerhet uppkommit rörande berberislagens

tillämplighet å nationalparker och såsom naturminnesmärken

fridlysta områden.

Rörande 1909 års naturskyddslagstiftning må här anmärkas följande.

I lagen angående, nationalparker stadgas, att om kronan tillhörigt område

blivit avsatt till nationalpark, skall därinom med vissa undantag vara

förbjudet att fälla eller skada växande träd eller borttaga växter eller växtdelar

av annan beskaffenhet än bär som användas till omedelbar förtäring.

Från vad sålunda är stadgat äger Kungl. Majit med avseende å varje nationalpark

i särskilt reglemente föreskriva de undantag, som må finnas nödiga

för bland annat parkens skyddande mot fara samt för annat ändamål som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

är förenligt med det med nationalparken avsedda syftet. Genom reglemente

den 22 december 1911 lia föreskrifter meddelats rörande nationalparkernas

förvaltning. Dessa parker skola stå under vetenskapsakademiens vård

och av akademien förvaltas enligt sådana grunder, att syftet med områdenas

avsättande i möjligaste mån främjas.

Enligt lagen angående naturminnesmärkens fredande må område eller till

fastighet hörande naturföremål, som är av särskilt intresse för kännedomen

om landets natur eller på grund av märklig naturbeskaffenhet eljest synes

böra skyddas för framtiden, fridlysas såsom naturminnesmärke. Beslutanderätten

tillkommer länsstyrelsen i det län, där det avsedda området eller

föremålet finnes. Ansökning om fridlysning må icke bifallas, därest den ej

gjorts av vetenskapsakademien eller blivit av akademien tillstyrkt. Bifalles

ansökning beträffande visst område, skall länsstyrelsen förklara detta för

fridlyst naturminnesmärke samt tillika meddela de bestämmelser som må

finnas nödiga för naturminnesmärkets fredande. Länsstyrelserna ha i åtskilliga

fall vid fridlysning av områden meddelat förbud mot att borttaga

växter. Enligt § 7 i de av Kungl. Majit den 15 april 1904 fastställda grundstadgarna

för vetenskapsakademien äro fridlysta naturminnesmärken ställda

under akademiens inseende och vård.

För bekämpande av växtsjukdomar är i riksstaten för innevarande budgetår

uppfört ett förslagsanslag av 95,000 kronor. Anslaget är ställt till

Kungl. Majits disposition till bestridande av kostnader för bekämpande av

växtsjukdomar, berberisbuskens utrotande samt kontroll å införseln av

vissa växter och växtdelar. I statsverkspropositionen till 1939 års riksdag

har för detta ändamål begärts ett förslagsanslag av 93,000 kronor. Genom

kungörelse den 26 april 1935 ha meddelats föreskrifter angående statsbidrag

till utrotande av berberis å viss mark.

I riksstaten för budgetåret 1938/39 har såsom bidrag till vetenskapsakademien

för förvaltning av nationalparker och naturskyddsärenden uppförts

ett reservationsanslag å 12,000 kronor, varav disponeras 3,000 kronor till

vården av nationalparker samt 9,000 kronor till vetenskapsakademiens förvaltning

av naturskyddsärenden m. m. I statsverkspropositionen till årets

riksdag har föreslagits riksdagen att för nämnda ändamål anvisa ett anslag

av samma belopp.

I skrivelse den 9 september 1933 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

hemställde vetenskapsakademiens naturskyddskommitté örn

direktiv rörande berberislagens tillämpning på nationalparker och fridlysta

naturskyddsområden. Kommittén erinrade, att det enligt lagen angående

nationalparker vore med vissa undantag förbjudet att fälla eller skada

växande träd eller borttaga växter eller växtdelar av annan beskaffenhet än

bär, som användas till omedelbar förtäring. Fridlysning av områden enligt

lagen angående naturminnesmärkens fredande hade samma innebörd. På

senare tid torde emellertid fall ha förekommit, då, vetenskapsakademien oåtspord,

nationalpark eller naturskyddsområde blivit föremål för besprutning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

5

med natriumklorat mot berberis, varigenom icke blott berberisbuskarna

utan även växtligheten intill dessa allvarligt skadats eller i vissa fall till och

med förstörts, och området i större eller mindre utsträckning vanställts.

Dessa åtgärder hade vidtagits under åberopande av lagen örn utrotande av

berberis. Kommittén framhöll, att en utrotning av berberis, även om den

verkställdes med iakttagande av den största försiktighet, i många fall innebure

ingrepp av den allvarligaste art inom naturreservaten.

I anledning av denna framställning infordrades utlåtanden från statens

växtskyddsanstalt och lantbruksakademien.

Statens växtskyddsanstalt ansåg det vara av stor vikt, att berberislagens

bestämmelser tillämpades även inom nationalparker och fridlysta naturskyddsområden.

Lantbruksakademien anförde, att akademien ur synpunkten av berberislagens

effektivitet i likhet med växtskyddsanstalten ansåge det vara nödvändigt,

att lagen om utrotande av berberis i förekommande fall tillämpades

jämväl på nationalparker och fridlysta naturskyddsområden. Utgjorde de

för sådana områden gällande särskilda bestämmelserna hinder därför, borde

enligt akademiens mening för ändamålet erforderlig ändring i dessa bestämmelser

vidtagas.

I ny skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet den 10 april 1934

hemställde vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, att de i berberislagen

meddelade bestämmelserna måtte förtydligas med hänsyn till ifrågavarande

skyddade områden.

I brev till vetenskapsakademien den 15 juni 1934 förklarade Kungl. Majit,

att meddelade förordnanden angående utrotande av berberis icke skulle

hava tillämpning å nationalparker.

Under åren 1935 och 1930 inkommo till Kungl. Majit från Örebro läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott, länsstyrelsen i Kalmar län samt

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott framställningar

rörande berberislagens tillämplighet å skyddade områden av nu

ifrågavarande slag.

Över dessa framställningar lia vetenskapsakademien, statens växtskyddsanstalt

och lantbruksakademien avgivit infordrade utlåtanden.

Vetenskapsakademien åberopade två av dess naturskyddskommitté den

29 oktober 1935 avgivna yttranden. Kommittén erinrade örn sina förutnämnda

skrivelser till chefen för jordbruksdepartementet och anförde bland annat

i anledning av den av länsstyrelsen i Kalmar län gjorda framställningen:

Kommittén anser alltjämt, att utrotande av berberis inom nationalparker

och fridlysta områden från naturskyddssynpunkt är en mycket allvarlig angelägenhet,

där lagens tillämpning lätt kan leda till att hela den idé blir

förfuskad, som ligger lill grund för strävandet att genom nationalparkers

och andra naturreservats avsättande bevara stycken av svensk natur i orubbat

skick. Under alla förhållanden böra lika föreskrifter gälla för nationalparker

och fridlysta naturskyddsområden, vilket icke hindrar att i vissa fall

beträffande de senare, där röjningsarbeten böra utgöra ett led i områdenas

skötsel, berberis bör kunna utrotas genom vetenskapsakademiens försorg,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

huru föreskrifterna om lagens tillämpning än må komma att utformas.

Kommittén vill understryka, att en särskild risk för allvarlig skadegörelse

vid utrotning av berberis föreligger beträffande de fridlysta områden, som

icke lia karaktär av nationalpark. Här är nämligen i många fall jordens

ägare alltjämt enskild man. Och enligt berberislagens 1 § åligger det honom

att ombesörja utrotningen. Denne avgör då själv vilken metod som skall

användas, och att detta med personliga ekonomiska konsekvenser fcjrbundna

val säkerligen endast undantagsvis kommer att ske med naturskyddets

intressen som ledstjärna säger sig självt. Det har redan framhållits, hurusom

de för närvarande i allmänhet tillämpade metoderna visat sig vålla betydande

skador på växtligheten och att de därför från naturskyddets synpunkt

obetingat måste ersättas med annat och mindre skadegörande tillvägagångssätt,

därest sådan utrotning överhuvud skall kunna ifrågakomma

inom naturskyddsområde.

För det fall alt föreskrift örn utrotning av berberis å fridlysta naturskyddsområden

skulle ur allmänna synpunkter befinnas oundgängligen nödvändig,

lår kommittén sålunda dels hävda nödvändigheten av en ändring av för

närvarande gällande lagbestämmelser därhän, att vetenskapsakademien jämväl

i sådana fall må lia att bestämma utrotningsmetod och att övervaka

arbetets utförande, dels också ånyo framhålla, att de betydande kostnaderna

för sådan utrotning av berberis inom naturreservat omöjligt kunna bestridas

med det för närvarande utgående statsanslaget för naturskyddsändamål,

varför särskilt anslag blir erforderligt.

Statens växtskyddsanstalt åberopade i yttrande den 16 april 1937 över den

av örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjorda framställningen

ett av föreståndaren för anstaltens botaniska avdelning filosofie doktorn

Carl Hammarlund samt föreståndaren för anstaltens upplysnings- och

kontrollavdelning filosofie doktorn Thore Lindfors den 4 februari 1937 avgivet

utlåtande. I detta utlåtande anfördes bland annat:

Vi kunna icke finna det rimligt, att berberis skall tillåtas kvarstå inom

nationalparkerna och äventyra resultatet av det stora arbete, som nedlagts

och alltjämt nedlägges på buskens utrotande. I samma grad som beträffande

nationalparkerna gäller givetvis denna vår uppfattning även områden

som fridlysts enligt lagen om fredande av naturminnesmärken. . . .

Det vill synas, som örn vetenskapsakademien icke längre skulle absolut

motsätta sig berberislagens tillämpning på ifrågavarande områden, men ville

förbehålla sig rätt att bestämma den utrotningsmetod, som i sådant fall

skulle tillämpas. Mot sistnämnda yrkande ha vi givetvis intet alt erinra,

men då akademiens naturskyddskommitté framhållit, att de metoder, som

av akademien kunde godtagas, måste kräva högst betydande kostnader, anse

vi oss icke kunna underlåta att i någon mån beröra de olika utrotningsmetodernas

lämplighet. . . . Den massutrotning av berberis, som ägt rum

med användande av den billigaste metoden (besprutning med natriumkloratlösning),

borgar för att fullständig utrotning genom densamma är möjlig... .

Att man under den närmaste tiden efter verkställandet av besprutningen,

då det förbrända bladverket kvarsitter på växterna och undervegetationen

är förtorkad, kan få intryck av en allvarlig skadegörelse är myckel förklarligt,

men vi hävda på det bestämdaste, att skadan är blott av tillfällig art

och icke av natur att varaktigt äventyra fridlysningens syfte. Vi äro fastmera

av den uppfattningen, att uppgrävning eller uppryckning av berberisbuskarna

skulle vålla ett långt allvarligare och för längre tid bestående in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160. 7

grepp i den övriga vegetationen, åtminstone då fråga är om avlägsnande av

större buskar....

Såsom redan sagts, finna vid det fullt naturligt, att vetenskapsakademien

skall äga medbestämmanderätt vid valet av metod för berberisutrotning inom

nationalparker och områden, som fridlysts enligt lagen om fredande av

naturminnesmärken, men vilja å andra sidan framhålla vikten av att praktisk

erfarenhet får tillfälle att därvid även göra sig gällande.

För den händelse att användandet av dyrbarare utrotningsmetoder skulle

anses nödvändigt inom områden, örn vilka här är fråga, lia vi ansett oss

böra företaga en utredning rörande förekomsten av berberis i sådana områden.

Med stöd av egna observationer och införskaffade upplysningar ha vi

i en förteckning samlat uppgifter angående berberisförekomsten i nationalparker

och såsom naturminnesmärken fridlysta områden — så vitt fridlysningen

avser vegetationen — inom de delar av landet, där vildväxande berberis

är känd ... Vi ha visserligen icke kunnat erhålla uppgifter rörande

alla dessa områden och ha icke ansett oss för införskaffande av sådana

böra ytterligare fördröja ärendets handläggning, så mycket hellre som sannolika

slutsatser rörande berberisförekomsten i regel kunna dragas av förefintliga

uppgifter om förhållandena i allmänhet inom respektive trakter.

Av förteckningen torde framgå, att berberis i större omfattning förekommer

dels i det fridlysta Borgholmsområdet på Öland, dels inom Garphyttan

nationalpark i Örebro län. Möjligen kan förekomsten även vara riklig

å ön Högholmen i Västmanlands län, men arealen är här ringa. Vidare

kan återväxten av berberis på holmen Svartö i Kalmarsund möjligen vara

mera betydande; dock är det även i detta fall ett område av ringa omfattning.

Inom övriga områden torde berberis helt och hållet saknas eller förekomma

blott i ringa antal, i vissa fall till följd av redan vidtagna utrotningsåtgärder.

Vi hysa således den uppfattningen, att kostnaderna för utrotning

av berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta

områden icke under några förhållanden kunna bliva särdeles betungande.

För egen del anförde växtskyddsanstalten i sitt förutnämnda yttrande

bland annat, att det ur jordbrukets synpunkt vore synnerligen farligt, att

berberisbusken bereddes fristad och därmed utvecklingsmöjligheter inom

nationalparker eller andra naturskyddsområden, alldenstund genom buskens

spridning därifrån det arbete och de kostnader, som nedlagts och alltjämt

nedlades på buskens och därmed den för vårt jordbruk betydelsefulla svartrostens

utrotande, i hög grad äventyrades. Anstalten kunde ej finna, att

bevarandet av denna till vårt land införda växtart vöre av större betydelse

och att utrotningsåtgärderna i någon högre grad skulle kunna lia skadligt

inflytande på särskilt värdefullt växtbestånd inom naturreservaten. Växtskyddsanstalten

hemställde, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för sådan

ändring av lagarna angående nationalparker och naturminnesmärkens

fredande, att berberislagen bleve tillämplig å nationalparker och fridlysta

områden.

Lantbruksakademien anförde i utlåtande den 20 september 1937, att

den i likhet med växtskyddsanstalten funne lagändring önskvärd. Akademien

yttrade vidare bland annat:

Å andra sidan vill akademien framhålla vikten av att berberisutrotningen

genomföres på ett sätt, som icke äventyrar syftet med lagen angående nationalparker

och lagen örn naturminnesmärkens fredande, något som kitt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Departe
ments
chefen.

kan Wiva fallet, om ej utrotningen sker med tillbörlig hänsyn till den övriga

växtligheten på platsen, vilken kan vara av intresse såväl på grund av sin

sammansättning i allmänhet som på grund av förekomsten av viss eller

vissa sällsyntare arter. Därför anser lantbruksakademien det vara ett oeftergivligt

villkor, att, såsom också från alla håll synes vara medgivet, åt vetenskapsakademien

beredes rätt till bestämmande av sättet för och möjligheter

till effektiv kontroll över eventuell berberisutrotning inom här avhandlade

områden.

Akademien framhöll ytterligare, att i den mån fråga vore om enskild

egendom, ersättning av allmänna medel borde lämnas ägaren,.därest vetenskapsakademien

skulle finna sig föranlåten att i naturskyddets intresse föreskriva

ett dyrbarare sätt för utrotandet än som eljest tillämpades i orten.

Lantbruksakademien har vid sitt yttrande fogat ett ''utkast till lag om undantag

i visst hänsende från gällande bestämmelser angående nationalparker

och naturminnesmärken’. Enligt detta utkast skulle förordnande örn

utrotande av berberis, som meddelats för riket i dess helhet eller del därav,

utan hinder av stadgandena i 1909 års lag angående nationalparker eller

fridlysningsbestämmelser, som kunde ha meddelats vid områdes fridlysande

enligt lagen angående naturminnesmärkens fredande, äga tillämpning jämväl

å sålunda skyddade områden. Utrotningsåtgärd, som ankomme på annan

än vetenskapsakademien, skulle dock ej vara tillåten, med mindre anmälan

örn åtgärden först skett hos akademien och vid dess utförande iakttoges

vad akademien i anledning av anmälan kunde ha föreskrivit med hänsyn

till särskilda förhållanden såsom säregen beskaffenhet av markvegetationen

kring buske, som skulle utrotas, eller förekomsten intill sådan av

växtplats för sällsynt växt, som utsattes för fara att förstöras. Akademien

ägde förordna om undersökning, som kunde erfordras för utfärdande av

sådan föreskrift.

I likalydande motioner till årets riksdag (1:30 och 11:65) har hemställts,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring av lagarna angående nationalparker

och naturminnesmärkens fredande, att berberislagen bleve tillämplig å

ifrågavarande skyddade områden.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att det för jordbruket inom

vissa delar av landet är angeläget, att åtgärder vidtagas för utrotande av

berberis inom nationalparker och andra naturskyddsområden. Att så hittills

icke skett, torde i väsentlig mån vara att tillskriva det förhållandet, att på

grund av gällande föreskrifter angående sådana skyddade områden osäkerhet

varit rådande beträffande berberislagens räckvidd.

Såsom växtskyddsanstalten och lantbruksakademien framhållit tala otvivelaktigt

starka skäl för att berberislagen bör vara tillämplig å områden av

ifrågavarande slag. Emellertid måste tillses, att utrotning av berberis i dylika

fall sker på ett sätt, som icke äventyrar de naturskyddsintressen, vilka

statsmakterna velat tillvarataga genom 1909 års lagar angående nationalparker

och naturminnesmärkens fredande. Det synes med hänsyn härtill

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

9

böra överlämnas åt vetenskapsakademien att bestämma de metoder, som

må användas vid utrotningsarbetet.

Stadganden av angivet innehåll torde såsom lantbruksakademien förordat

lämpligen böra upptagas i en särskild författning. I denna bör sålunda angivas,

att 1933 års lag örn utrotande av berberis å viss mark skall utan hinder

av vad som finnes stadgat angående nationalparker eller av bestämmelser,

som må ha meddelats vid områdes fridlysande såsom naturminnesmärke,

äga tillämpning å dylika skyddade områden. Vidare bör stadgas,

att utrotningsarbete, som enligt berberislagen ankommer å annan än vetenskapsakademien,

icke må verkställas, utan att anmälan örn sättet för arbetets

utförande skett hos akademien samt vid utrotningen iakttages vad akademien

därutinnan föreskrivit. Det torde kunna förutsättas, att vetenskapsakademien

före meddelandet av dylika föreskrifter samråder med växtskyddsanstalten

och därigenom drager nytta av dennas sakkunskap. Det måste vidare

anses självfallet, att akademien utan onödigt dröjsmål skall lämna den

utrotningsskyldige besked, även örn några särskilda föreskrifter icke behöva

meddelas.

För uraktlåtenhet att verkställa utrotning finnes straff stadgat i berberislagen.

Särskild straffbestämmelse torde emellertid vara erforderlig för det

fall, att utrotningsåtgärd vidtages utan att anmälan skett eller i strid mot akademiens

föreskrifter. Straffet för sådan ordningsförseelse synes böra bestämmas

till böter från och med tio till och med tvåhundra kronor. Bedrives utrotningsarbetet

på olämpligt sätt och skadas eller förstöres därigenom annan

växtlighet, kunna straffbestämmelserna i lagarna angående nationalparker

och naturminnesmärkens fredande bliva tillämpliga.

Inom justitiedepartementet har i enlighet härmed utarbetats förslag till

förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom

nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden.

Det synes icke behövligt att verkställa någon jämkning av vare sig 1933

års lag om utrotande av berberis å viss mark eller 1909 års lagar angående

nationalparker och naturminnesmärkens fredande.

Några beräkningar rörande kostnaderna för utrotande av berberis å de

områden, som här äro i fråga, ha icke kunnat verkställas. Kostnaderna bliva

givetvis beroende av bland annat de metoder, som användas vid utrotningsarbetet.

Något särskilt anslag för ändamålet torde för närvarande icke

vara erforderligt. Det synes nämligen möjligt att inom ramen för tillgängliga

anslag i erforderlig omfattning understödja den verksamhet, som kan

påkallas av Kungl. Maj:ts förordnanden örn utrotande av berberis.»

Föredraganden hemställer, alt förenämnda förslag till förordning med

vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker och

såsom naturminnesmärken fridlysta områden måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 160. !3

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

391089

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:217 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom national a1 i texten
  2. 1LU 1939:22 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker oc s. 1 i texten