Sök i Ratio Lex

Angående avlöningsförmåner för personal vid Borås—Jönköpings järnväg, som vid järnvägens införlivande med statens järnvägar övergår i nämnda järnvägars tjänst

1939-02-24 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:164, Angående avlöningsförmåner för personal vid Borås—Jönköpings järnväg, som vid järnvägens införlivande med statens järnvägar övergår i nämnda järnvägars tjänst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

1

Nr 164.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående avlöningsförmåner

för personal vid Borås—Jönköpings

järnväg, som vid järnvägens införlivande med statens

järnvägar övergår i nämnda järnvägars tjänst;

given Stockholms slott den 24 februari 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Quensel.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i

statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

t. f. chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Quensel:

Enligt ett av Kungl. Maj:t den 3 april 1936 godkänt kontrakt skall järnvägen

Borås—Jönköping efter färdigställandet av järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping

överlåtas till staten. 1 skrivelse den 28 januari innevarande

år har järnvägsstyrelsen — under förmälan att nämnda järnvägsanläggning

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 164.

491 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 164.

förväntas kunna bliva färdig under loppet av nästkommande budgetår — hemställt,

bland annat, att Borås—Jönköpings järnväg måtte från och med tidpunkten

för järnvägens överlåtande till staten införlivas med statens järnvägar’.

Innan jag ingår på styrelsens framställning, torde jag få erinra om följande

rörande järnvägen Ulricehamn—Jönköping:

Den 15 december 1922 beviljade Kungl. Majit Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag

jämte ett antal enskilda personer koncession å en normalspårig

järnväg mellan Ulricehamn och Jönköping. Sedan koncessionen blivit

av övriga koncessionsinnehavare å bolaget överlåten anhöll bolaget den 24

januari 1927, att Kungl. Majit måtte dels bevilja bolaget ett statslån å

3.100.000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden, dels ock bemyndiga statens

arbetslöshetskommission att under den form, som kunde anses lämplig, bedriva

arbete å järnvägsföretaget samt såsom ersättning härför i bolaget eventuellt

teckna aktier till ett belopp av 700,000 kronor. Kostnaderna för företaget hade

år 1925 beräknats till 6,174,000 kronor, däri inberäknade utgifterna för rullande

materiel. På grund av därefter inträffade prisstegringar hade kostnaderna

vid tidpunkten för skrivelsens ingivande ansetts för vinnande av trygghet

böra överslagsvis beräknas till 6,900,000 kronor. Av den sålunda beräknade

kostnaden förutsattes ett belopp av 3,100,000 kronor skola bestridas med genom

aktieteckning av kommuner och landsting erhållna medel. Aktier voro redan

tecknade till ett belopp av 2,734,000 kronor, och den fortsatta aktieteckningen

beräknades inbringa återstoden, eller 366,000 kronor, av nyssnämnda belopp.

Sedan Kungl. Majit lämnat fullmäktige i riksgäldskontoret tillfälle aft

yttra sig i ärendet ingav bolaget med skrivelse den 13 juni 1927 till fullmäktige

en ekonomisk utredning rörande driften å järnvägslinjen Ulricehamn—Jönköping,

i vilken inkomsterna för hela järnvägen Borås—Ulricehamn—Jönköping

beräknades komma att uppgå till 1,200,000 kronor och utgifterna till.

600.000 kronor. Ett överskott å 600,000 kronor per år beräknades alltså uppkomma

av järnvägsdriften. Fullmäktige uttalade, att därest arbetslöshetskommissionen

kunde öka sin aktieteckning till sådant belopp, att bolagets eget

kapital utgjorde fyra sjundedelar av totalkostnaden efter avdrag av kommissionens

med arbete likviderade aktier, intet hinder syntes böra möta för att återstående

tre sjundedelar lämnades som statslån ur allmänna järnvägslånefonden.

Arbetslöshetskommissionen förklarade med anledning av fullmäktiges yttrande,

att kommissionen intet hade att erinra mot en ökad aktieteckning. Örn anläggningskostnaden

i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkning

uppskattades till 6,800,000 kronor, skulle kommissionens hela aktieteckning

behöva uppgå till 1,375,000 kronor och statslånet sålunda till ett belopp

av 2,325,000 kronor.

I utlåtande den 4 november 1927 upptog järnvägsstyrelsen till granskning den

verkställda ekonomiska utredningen. Styrelsen ansåg för sin del de blivande inkomsterna

icke böra beräknas högre än 1 miljon kronor, medan utgifterna däremot

enligt styrelsens mening komme att stiga till 870,000 kronor, och driftöverskottet

sålunda stanna vid 130,000 kronor. Styrelsen anförde, att enär till

Borås—Ulricehamns järnväg redan lämnats statslån å 1,315,000 kronor komme

alltså, därest ytterligare statslån å 2,325,000 kronor beviljades, det sammanlagda

statslånet att uppgå till 3,640,000 kronor, varå räntan efter 5 procent

belöpte sig till 180,000 krono]''. Det faktiska överskottet skulle sålunda icke

förslå ens till förräntning av lånekapitalet. Järnvägsstyrelsen tilläde, att en

järnvägs anläggande från Ulricehamn till Jönköping skulle för statens järnvägar

medföra en årlig inkomstminskning av omkring 200,000 kronor. På

anförda grunder avstyrkte järnvägsstyrelsen bifall till järnvägsbolagets ansökningar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Genom beslut den 16 december 1927 förklarade Kungl. Majit hinder icke

möta för statens arbetslöshetskommission att med Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag

träffa avtal örn utförande genom kommissionens försorg av

sådana arbeten, intill en beräknad kostnad av högst 3,200,000 kronor å den

ifrågasatta järnvägsanläggningen, vilka kommissionen prövade vara för dess

verksamhet lämpade. Kommissionens åtagande skulle dock endast avse arbeten,

som kommissionen med hänsyn till planläggningen och det ändamålsenliga

bedrivandet av kommissionens verksamhet funne kunna utföras såsom

nödhjälpsarbeten. Såsom villkor för kommissionens åtagande föreskrevs

vidare, att bolaget skulle styrka, att det förfogade över eget kapital för järnvägens

byggande till ett belopp av minst 3,100,000 kronor, samt att de avtalade

kostnaderna för av kommissionen utförda arbeten skulle av bolaget ersättas

intill ett belopp av 1,500,000 kronor med aktier i bolaget och därutöver med av

bolaget utfärdade skuldförbindelser, därvid bolaget skulle till säkerhet för

skuldförbindelserna avlämna mot dessas belopp svarande inteckningar i järnvägen

med förmånsrätt närmast efter inteckningar å 500,000 kronor till

säkerhet för ett av bolaget upplånat belopp. Beträffande slutligen frågan om

lån ur allmänna järnvägslånefonden till järnvägsanläggningen förklarade

Kungl. Majit bolagets då föreliggande ansökningar i ämnet icke föranleda

någon Kungl. Majlis åtgärd.

Enligt den finansieringsplan, som låg till grund för detta beslut, beräknades

de totala kostnaderna för anläggningen av järnvägen Jönköping—Ulricehamn

uppgå till 6,800,000 kronor. Av detta belopp skulle, som förut nämnts,

3.100.000 kronor utgöras av bolagets eget genom aktieteckning uppbringade

kapital, vartill skulle komma 1,500,000 kronor för aktier, tecknade av statens

arbetslöshetskommission. Av återstoden skulle bolaget å enskild väg upplåna

500.000 kronor mot säkerhet av inteckningar i järnvägen, medan arbetslöshetskommissionen

skulle mot säkerhet av inteckningar med förmånsrätt näst efter

nyssnämnda inteckningar såsom lån i form av arbete tillhandahålla ytterligare

erforderliga 1,700,000 kronor.

I en till Kungl. Majit ingiven skrivelse den 10 september 1931 hemställde

bolaget, som då erhållit benämningen Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag,

örn ytterligare hjälpåtgärder från statens sida för anläggande av meromnämnda

järnväg, enär kostnaderna för järnvägsföretaget hade blivit avsevärt större än

ursprungligen beräknats. Sedan bolaget inkommit med vissa kostnadsberäkningar

avgav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 31 december 1931 efter att

ha inhämtat yttrande av statens kontrollant vid järnvägsbyggnaden, utlåtande

i ämnet. Enligt nämnda yttrande visade dåmera föreliggande reviderade kostnadsberäkning,

som av kontrollanten i detalj genomgåtts, att kostnaderna för

järnvägsföretaget måste beräknas till 3,700,000 kronor högre belopp än tidigare

beräknats eller till sammanlagt omkring 10,500,000 kronor.

Kungl. Majit förklarade härefter genom beslut den 5 februari 1932 hinder

icke möta för arbetslöshetskommissionen att med bolaget träffa avtal örn utförande

genom kommissionens försorg — utöver vad i beslutet den 16

december 1927 bestämts — av sådana arbeten å järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping,

som avsågos i sistnämnda beslut, intill en beräknad arbetskostnad

av högst 2,100,000 kronor, under villkor, att de avtalade kostnaderna

för de arbeten, som på grund av Kungl. Majits sålunda meddelade beslut

kunde komma att utföras, skulle av bolaget ersättas med av bolaget utfärdade

skuldförbindelser samt att bolaget till säkerhet för dessa skulle avlämna mot

förbindelsernas belopp svarande inteckningar i järnvägen med enahanda förmånsrätt,

som angivits i beslutet den 16 december 1927.

Den 31 oktober 1932 hemställde bolaget i skrivelse till Kungl. Majit örn

ytterligare statsunderstöd för järnvägsanläggningens fullbordande. Bolaget

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

anförde, att sedan kostnadsberäkningarna uppgjorts rälspriserna stigit på

grund av den svenska kronans värdeförsämring. Stegringen beräknades till

160.000 kronor. Det hade vidare visat sig omöjligt för bolaget att upplåna det

belopp å 500,000 kronor, som tidigare förutsatts. Enär den totala kostnaden

då kunde beräknas till 10,660,000 kronor och staten genom arbetslöshetskom

missionen dittills utfört arbeten för 5,300,000 kronor samt bolaget anskaffat

3.100.000 kronor, återstode att anskaffa ett belopp av 2,260,000 kronor. Enär

det måste betraktas som uppenbart, att bolaget icke på enskild väg förmådde

uppbringa detta belopp, hemställde bolaget, att Kungl. Majit måtte, i den

form Kungl. Majit kunde finna lämplig, ställa till bolagets förfogande ett

belopp av ytterligare 2,260,000 kronor.

Sedan utlåtanden avgivits över bolagets hemställan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statens arbetslöshetskommission inkom bolaget i oktober

1933 med en promemoria angående trafik- och driftkostnader vid Borås—

Jönköpings järnväg. I promemorian beräknades inkomsterna av järnvägens

drift komma att uppgå till 750,000 kronor samt av bolagets automobillinjer till

cirka 114,000 kronor, medan driftkostnaderna uppskattades till sammanlagt

omkring 651,000 kronor. Driftöverskottet skulle sålunda komma att uppgå till

213.000 kronor, varav på järnvägsrörelsen skulle komma omkring 187,000

kronor. I förnyat utlåtande anförde järnvägsstyrelsen, att de verkställda beräkningarna

sannolikt vore för optimistiska. Järnvägsstyrelsen funne sig icke

kunna räkna med högre inkomster av järnvägsrörelsen än 700,000 kronor,

medan driftsutgifterna uppskattades till 660,000 kronor och överskottet sålunda

till 40,000 kronor. Under hänvisning till att till förnyelsefonden skulle krävas

en avsättning av 136,000 kronor, samt att räntorna på erhållet och ifrågasatt

statslån efter 5 procent uppginge till 178,000 kronor, uttalade styrelsen, att

den försträckning, som kunde komma att lämnas bolaget, vore att betrakta

såsom för staten helt förlorad.

I en av chefen för socialdepartementet infordrad promemoria den 11 april

1934 framhöll järnvägsstyrelsen ytterligare, att den förevarande järnvägen

vore en s. k. förkortningsbana, vars inkomster till mycket betydande del beräknades

härröra från trafik, som avletts från andra järnvägar. I främsta

rummet komme konkurrensen att drabba statens järnvägars linje Göteborg—

Falköping—Jönköping. För erhållande av ökade möjligheter att bedriva denna

konkurrens hade järnvägsbolaget också i sina byggnadsplan!'' upptagit en

egen station vid Västerbrunn i Jönköping. Genom banans anknytning till

statens järnvägar skulle kostnaderna för dess anläggning kunna något nedbringas

dels genom avstående från stationen vid Västerbrunn, dels genom

minskning av det omedelbara behovet av kapital för anskaffning av rullande

materiel, dels ock slutligen, under vissa omständigheter, genom möjlighet

att använda vid statens järnvägars linjer upptagna, begagnade räler. Järnvägsstyrelsen

beräknade, att med dessa anordningar anläggningskostnaderna skulle

kunna nedbringas med omkring 900,000 kronor. Styrelsen anförde emellertid

i samband därmed, att anläggningskostnaderna sannolikt icke komme att

stanna vid 10,660,000 kronor utan troligen komme att uppgå till 11,300,000

kronor.

Under hänvisning till att enligt de lämnade uppgifterna det ytterligare

kapitaltillskott, som erfordrades för banans anläggning, skulle uppgå till

2.900.000 kronor, eller — under de av järnvägsstyrelsen angivna förutsättningarna

— 2,000,000 kronor uttalade chefen för socialdepartementet

i proposition nr 263 till 1934 års riksdag, att han ansåge ytterligare

bidrag av statsmedel icke böra beviljas till järnvägsföretaget. Med hänsyn

till såväl den omständigheten, att riksdagen lämnat utan erinran de

tidigare åtgärderna för stödjande av företaget, som ock till de olägenheter,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

5

vilka ett inställande av banbygget otvivelaktigt skulle medföra, hade emellertid

departementschefen ansett, att riksdagens yttrande i ämnet borde inhämtas.

I anledning av nyssnämnda proposition anförde 1934 års riksdag i skrivelse

nr 313, bland annat, att riksdagen, vid den prövning riksdagen ägnat ärendet,

kommit till den uppfattningen, att staten nödgades medverka till banbyggets

slutförande, och att hinder sålunda icke borde möta för att statens arbetslöshetskommission

fortsatte ur dess synpunkt lämpliga arbeten å anläggningen.

Riksdagen förutsatte också, att en ytterligare utredning komme till stånd

angående såväl statens medverkan beträffande banans iordningställande som

under vilka villkor trafiken skulle skötas. I sistnämnda hänseende funne

riksdagen förtjänt av övervägande, huruvida ej banan Borås—Jönköping

borde övertagas och trafikeras av statens järnvägar.

Med anledning av vad riksdagen sålunda anfört uppdrog Kungl. Majit

den 20 juli 1934 åt järnvägsstyrelsen att skyndsamt verkställa den av riksdagen

i dess skrivelse omförmälda utredningen samt att med denna jämte de förslag,

vartill densamma kunde föranleda, inkomma till Kungl. Majit.

I skrivelse den 10 november 1934 inkom järnvägsstyrelsen med anbefalld

utredning jämte förslag. Under hänvisning till vad styrelsen anfört i sin

förenämnda promemoria den 11 april 1934 framhöll styrelsen, att järnvägens

anknytning till statens järnvägar kunde beräknas medföra besparingar å

följande belopp, nämligen genom slopande av planerad station å Västerbrunn

samt lokstall i Ulricehamn 222,000 kronor, genom användning av från statens

järnvägars linjer upptagen räls 300,000 kronor samt genom övertagande av

rullande materiel från statens järnvägar 430,000 kronor eller tillhopa 952,000

kronor. Emellertid komme, anförde styrelsen, på grund av inträffad prisstegring

å vissa materialier, särskilt slipers och räls, anläggningskostnaden

sannolikt ytterligare att stiga samt uppgå till ett belopp av 11,450,000 kronor,

eller med minskning av nyssnämnda 952,000 kronor till omkring 10,500,000

kronor. Då för bestridande av dessa kostnader stöde till förfogande bolagets

eget kapital, 3,100,000 kronor samt genom statens arbetslöslietskommission

anvisade 6,200,000 kronor skulle, under förutsättning att arbetslöshetskommissionen

komme att utföra och bekosta arbeten i den utsträckning, som vid

besluten örn kommissionens medverkan varit avsett, återstå att tillskjuta

ytterligare 1,200,000 kronor för fullbordande av järnvägsanläggningen och för

järnvägens förseende med erforderlig rullande materiel. Med hänsyn till de

stora omslutningstal, det här gällde, ävensom den dåvarande tendensen till

prisstegring fann styrelsen nämnda belopp böra höjas till 1,300,000 kronor.

Frågan angående förvaltningsformen för den färdiga banan ansåg styrelsen

böra lämnas öppen.

Sedan statskontoret och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkt bifall

till järnvägsstyrelsens förslag — statskontoret under hänvisning till riksdagens

år 1934 intagna ståndpunkt — framlade Kungl. Majit i 1935 års statsverksproposition

(utgifter för kapitalökning, bil. 3, punkt 52) förslag örn anvisande av

ett reservationsanslag av 1,300,000 kronor, att utgå av andra statsinkomster

än lånemedel till lån till färdigställande av järnvägsanläggningen Ulricehamn—

Jönköping. Som förutsättning för lånets utlämnande skulle gälla, att överenskommelse

träffats örn villkoren för statsförvärv av hela järnvägen Borås—

Jönköping. Frågan örn förvaltningsformen för den färdiga banan i statens

hand skulle lämnas öppen. Riksdagen biföll Kungl. Majits förslag, därvid

förutsattes att riksdagens mening sedermera skulle inhämtas beträffande sättet

för banans trafikering och förvaltning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 164.

Genom beslut den 15 mars 1935 anbefallde Kungl. Majit därefter järnvägsstyrelsen

att under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande och med be

aktande av vad i statsrådsprotokollet den 4 januari 1935 anförts, med Borås—

Jönköpings järnvägsaktiebolag träffa överenskommelse örn förvärv för staten*- riikning av bolagets järnvägsanläggning Borås—Ulricehamn—Jönköping.

Med skrivelse den 22 februari 1936 underställde järnvägsstyrelsen Kungl.

Maj ds prövning ett den 10 och 22 samma månad upprättat kontrakt angående

förvärv för svenska statens räkning av ifrågavarande järnvägsanläggning.

Enligt kontraktet skulle järnvägsbolaget till svenska staten med full ägande

rätt från den dag efter det järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping

blivit färdig och avsynad, som Kungl. Majd ägde bestämma, överlåta den

bolaget tillhöriga järnvägsanläggningen Borås—Ulricehamn—Jönköping samt

bolagets övriga vid tiden för överlåtelsen ägande tillgångar och rättigheter

Bolaget skulle genom överlåtelsen befrias från skyldigheten att till stats

verket återbetala oguldna delar av sin skuld för de till bolaget utlämnade

statslånen och det belopp, som motsvarade bolagets vid tidpunkten för över

låtelsen återstående kapitalskulder till staten på grund av 1917 och 1918 års

lån från allmänna järnvägslånefonden, anses som köpeskilling för den överlåtna

egendomen. Bolaget skulle berättigas att så snart ske kunde efter till

trädesdagen återbekomma sina till riksgäldskontoret och statskontoret för

statslånen avlämnade skuldförbindelser. Bolagets samtliga förpliktelser och

skulder med undantag för sådana, som bolaget kunde ha iklätt sig i strid mot

§ 2 i kontraktet, skulle övertagas av järnvägsstyrelsen. Dock skulle ifråga örn

förpliktelserna mot personalen gälla bestämmelserna i § 7 av kontraktet.

Enligt dessa, som i stort sett överensstämma med motsvarande bestämmelser

i senare upprättade kontrakt rörande överlåtelse av enskild järnväg till staten,

skulle statens järnvägar övertaga bolaget åvilande förpliktelser mot vid bolagets

järnväg anställd personal, som kvarstode i tjänst vid tidpunkten för

överlåtelsen. Från denna allmänna regel gjordes dock vissa undantag.

Genom beslut den 3 april 1936 godkände Kungl. Majit kontraktet. Sedan

bolaget i en den 25 maj 1936 inkommen skrivelse hemställt att få komma i

åtnjutande av det för järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping förutsatta

lånet, beviljade Kungl. Majit genom beslut den 3 september samma år

bolaget omförmälda lån å 1,300,000 kronor. Vidare har Kungl. Majit genom

beslut den 3 november 1938 på därom av järnvägsbolaget gjord framställning

förklarat hinder icke möta för statens arbetslöshetskommission att med bolaget

träffa avtal örn utförande, intill en beräknad arbetskostnad av högst

480,000 kronor, genom kommissionens försorg — utöver vad i breven den

16 december 1927, den 5 februari 1932 och den 20 juli 1934 bestämts -— av

sådana arbeten å järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping, vilka kom

missionen prövade vara för dess verksamhet lämpade, under villkor, att de

avtalade kostnaderna för de arbeten, som på grund av beslutet kunde komma

att utföras, av bolaget ersattes med av bolaget utfärdade skuldförbindelser

samt att bolaget till säkerhet för förbindelserna avlämnade mot dessas belopp

svarande inteckningar i järnvägen med enahanda förmånsrätt, som i nyss

nämnda brev angåves, med rätt för Kungl. Majit att, därest och i den mån

opaginerad Kontrollera mot PDF

<

Kungl. Maj:ta proposition nr 164.

så funnes påkallat, i stället för skuldförbindelser bekomma aktier till motsvarande

belopp. Slutligen har Kungl. Majit genom beslut den 10 februari

1939 medgivit, att ett för inköp av rullande materiel avsett belopp av 108,000

kronor finge i huvudsaklig överensstämmelse med av järnvägsbolaget framlagt

förslag användas till bestridande av andra för järnvägsbyggnaden erforderliga

kostnader.

I sin nu förevarande skrivelse erinrar järnvägsstyrelsen örn att styrelsen i

sin skrivelse den 22 februari 1936, varmed det då villkorliga kontraktet överlämnades,

framhållit, att detsamma grundade sig på förutsättningen, att järnvägen

skulle tills vidare förvaltas enligt bestämmelserna i Kungl. Majits brev

den 28 november 1924 angående fastställande av grunder för förvaltningen av

enskilda järnvägar, som inköpts av staten. I anslutning härtill anför styrelsen:
Sagda

antagande var ofrånkomligt, försåvitt båda förvaltningsalternativen

skulle hållas öppna, och överensstämde för övrigt närmast med de intentioner,

åt vilka järnvägsstyrelsen givit uttryck i sitt utlåtande i ärendet den 10 november

1934. Styrelsen framhöll därvid, att med båda förvaltningsformerna

kunde ernås i huvudsak samma fördelar i driftshänseende samt att det först

sedan banan öppnats för trafik kunde bli möjligt med någon högre grad av

säkerhet beräkna de förändringar i inkomst- och utgiftshänseende, som komme

att inträda vid banans införlivande i statsbanenätet.

Av bestämmelserna i sagda Kungl. Majlis brev den 28 november 1924 äro

i förevarande sammanhang av huvudsakligt intresse, dels att särskild taxa

såsom för enskild järnväg skall tillämpas, dels att personalens anställningsoch

löneförhållanden skola ordnas efter vid enskilda järnvägar av motsvarande

betydelse brukliga grunder.

Av mera underordnad betydelse äro bestämmelserna örn dylik banas redovisande

i statistiskt hänseende såsom enskild järnväg och örn förandet av

särskilda räkenskaper för varje övertagen bana, eftersom det överskott respektive

underskott, som framgår av dessa räkenskaper, automatiskt skall överföras

till, respektive täckas av statens järnvägar. Ej heller torde särhållandet

av utgifter för förnyelse och eventuell kapitalökning spela någon större

roll.

Anförda järnvägsstyrelsens uttalande bör givetvis betraktas mot bakgrunden

av förhandenvarande förhållanden ifråga örn trafikeringen av under järnvägsstyrelsens

förvaltning ställda förutvarande enskilda järnvägar. Eörenämnda

bestämmelser tillämpades visserligen för det dåvarande endast för

Svartälvs järnväg. Trafikeringen av järnvägen Gävle—Ockelbo enligt ett från

Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag övertaget arrendeavtal bildade emellertid

ett praktiskt sett analogt fall, och styrelsen ansåg skäl föreligga hålla möjligheten

öppen att begagna sig av ifrågavarande trafikeringsform vid de framtida

förvärv, där de järnvägsekonomiska konsekvenserna av ett inlemmande

kunde visa sig särdeles ogynnsamma. — Utsikterna för möjlighetens ifråga

utnyttjande tedde sig emellertid skäligen problematiska.

I detta hänseende kan numera, anför järnvägsstyrelsen vidare, erforderlig

klarhet sägas vara vunnen; resultatet vore rent negativt. Sedan år 1934 hade

nämligen ett ej ringa antal enskilda underskottsbanor förvärvats av staten,

och i samtliga fall hade omedelbart inlemmande i statsbanenätet av statsmakterna

beslutats, utan att någon avgörande vikt syntes hava lagts vid de kal
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 164.

kylerade förändringarna i inkomst- och utgiftshänseende. Bland de sålunda

nytillkomna bandelarna kunde nämnas Linköping—Hultsfred, Sala—-Gysinge

—Gävle, Uppsala—Enköping och Gävle—Ockelbo. Styrelsen fortsätter:

Ifråga om den sistnämnda hade järnvägsstyrelsen utan formellt förord för

det ena eller andra av förenämnda alternativ -— med hänsyn till den förhållandevis

mycket betydande skillnaden i kalkylatoriskt resultat — funnit lämpligast

till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta frågan huruvida — bedömt i ett

större sammanhang — övervägande vikt borde tillmätas statens järnvägars

intresse av obeskuren inkomstgivning, vilket tydligen jämväl vore ett statsfinansiellt

intresse, eller de skäl, främst av samhällsekonomisk art, som talade

för den nyförvärvade linjens omedelbara inlemmande i den statliga taxegemenskapen.

— Statsmakterna beslöto, som redan antytts (vid 1938 års

riksdag), att banan skulle omedelbart inlemmas. — Vid samma riksdag beslöts

emväl, att den sedan 1 december 1936 efter bestämmelserna i förenämnda

ungh Maj:ts brev trafikerade linjen Varberg—Ätran skulle införlivas med

statens järnvägar. — Efter detta införlivande, vilket ägde rum den 1 juli

1938, tillämpas sagda bestämmelser icke för någon järnväg (förenämnda Svartälvs

järnväg är sedan den 15 maj 1936 nedlagd). Tilläggas må, att 1936 års

järnvägskommitté i sitt förslag till åtgärder för enhetliggörande av det svenska

järnvägsnätet icke räknat med särhållande av någon statsägd järnväg.

I konsekvens med omförmälda beslut av statsmakterna hava, framhåller

järnvägsstyrelsen, de båda villkorliga avtal örn statsförvärv av enskild järnväg

(avseende Tidaholms och Lysekils järnvägar), vilka tidigare under innevarande

år av järnvägsstyrelsen underställts Kungl. Maj:ts prövning, träffats

under förutsättning av omedelbart införlivande. Styrelsen anför vidare:

Då järnvägen Borås—Jönköping är av normal spårvidd och ansluter till

en statens järnvägars station, kan styrelsen ej heller — mot bakgrunden av

sagda beslut -— anföra något vägande skäl, varför densammas trafikanter och

personal skulle efter järnvägens överlåtelse till staten försättas i en ogynnsam

särställning jämfört med förhållandena vid samtliga övriga av staten ägda

järnvägslinjer. Den år 1934 framhållna omöjligheten att, innan banan öppnats

för trafik, med någon högre grad av säkerhet beräkna det järnvägsekonomiska

utfallet av ett inlemmande kan givetvis icke ensam motivera en sådan anordning,

då dels inga utsikter finnas, att det vid en sådan beräkning funna förlustsaldot

komme att bliva vare sig absolut eller relativt särdeles stort i jämförelse

med vissa av ovannämnda fall, dels såsom redan framhållits, ingen

avgörande hänsyn i något av dessa fall torde hava tagits till sagda förlustsaldos

storlek.

Järnvägsstyrelsen föreslår i anslutning härtill, att järnvägen Borås—Jönköping

från och med tidpunkten för överlåtelsen till staten, vilken tidpunkt

Kungl. Maj:t äger bestämma, måtte införlivas med statens järnvägar. Då järnvägsanläggningen

Ulricehamn—Jönköping förväntas kunna bliva färdig under

loppet av budgetåret 1939/40, bör, anser styrelsen, förevarande fråga underställas

innevarande års riksdag.

Styrelsen upplyser, att bland järnvägens personal icke finnes någon befattningshavare,

som kan tänkas bliva i samband med införlivandet placerad å

aktiv stat i 21 :a eller högre lönegrader, varför intet beslut av riksdagen med

avseende å antalet befattningar erfordras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 164.

Yad angår bokföringen av järnvägens kapitalvärde vore, anför styrelsen,

förvaltningsformen utan praktisk betydelse. Järnvägsstyrelsen ville emellertid

framhålla, att då, såsom vid upprepade tillfällen påpekats, järnvägens tillkomst

måste förväntas leda till försämring av statens järnvägars af färsresultat, övertagandet

icke rimligen kunde få medföra ökning av kapitalet i statens järnvägars

fond.

Med åberopande av vad styrelsen sålunda anfört hemställer järnvägsstyrelsen,

att Kungl. Maj :t i till årets riksdag avlåten proposition måtte föreslå riksdagen

medgiva, dels att järnvägen Borås—Ulricehamn—Jönköping måtte från och

med tidpunkten för avtalad överlåtelse till staten införlivas med statens järnvägar,

där den skulle tillhöra andra distriktet, dels att tjänsteman vid sagda

järnväg, som i anledning av statens övertagande av järnvägen konstituerades

till ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar, måtte utan hinder av bestämmelserna

i för tjänstemän vid statens järnvägar gällande avlöningsreglemente

placeras i högre löneklass inom vederbörande lönegrad än den lägsta, dels ock

besluta att järnvägens införlivande ej skall föranleda höjning av kapitalet i

statens järnvägars fond.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava avgivit yttrande i ärendet den 16

februari 1939 och däri till en början erinrat örn att för anläggning av järnväg

mellan Gånghester och Ulricehamn Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag

erhållit två lån ur allmänna järnvägslänefonden, det ena å 1,165,000 kronor,

vilket belopp utbetalades under åren 1917 och 1918, och det andra å 150,000

kronor, utbetalade under år 1918. Genom inbetalningar av annuiteter för åren

1923 och 1924 hade, anföra fullmäktige, skulden nedbragts för lånen till respektive

1,150,309 kronor 35 öre och 148,108 kronor 50 öre. Sedermera hade

verkställts under vissa år inbetalningar å förfallna räntor, senast år 1930.

Genom upplupna oguldna räntor hade skulden för lånen numera starkt ökats

och utgjorde den 30 juni 1938 2,174,797 kronor 78 öre och 263,599 kronor 77

öre, vilka belopp vore fördelade på följande sätt:

Lån nr 1.

Kapital ........

Ränta ........

Överränta .....

Anståndsränta

Lån nr 2.

Kapital ........

Ränta ........

överränta .....

Anståndsränta

Förfallen

Icke förfallen

Summa

skuld

skuld

97,694: 82

1,052,614: 53

1,150,309: 35

572,430: 02

21,052: 29

593,482: 31

175,650: 24

—

175,650: 24

—

255,355: 88

255,355: 88

845,775: 08

1,329,022: 70

2,174,797:78

12,578: 72

135,529: 78

148,108: 50

68,810: 92

2,710: 60

71,521:52

20,671: 14

—

20,671: 14

—

23,298: 61

23,298: 61

102,060:78 161,538:99 263,599:77

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Fullmäktige anföra härefter:

Från fonden för låneunderstöd har bolaget år 1936 erhållit ett lån av

1,300,000 kronor för färdigställande av järnvägsanläggningen Ulricehamn—

Jönköping. Detta lån skall enligt Kungl. Marits resolution den 10 februari

1939 löpa utan ränta till och med den 1 juli 1941. Ifrågavarande lånebelopp

utbetalades efter det i enlighet med 1935 års riksdags beslut överenskommelse

träffats mellan järnvägsstyrelsen och järnvägsbolaget angående statsförvärv av

hela järnvägen Borås—Jönköping.

Enligt berörda riksdagsbeslut skulle frågan örn sättet för järnvägens trafikering

och förvaltning efter övergången i statens ägo avgöras först framdeles

och sedan riksdagens mening därutinnan inhämtats.

Under framhållande av att i fråga örn järnvägens trafikering förefunnes två

alternativa möjligheter, nämligen inlemmande i statsbanenätet och förvaltning

jämlikt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 28 november 1924 angående

av staten övertagna järnvägar, har järnvägsstyrelsen efter en utförlig motivering

förordat det förra alternativet. Järnvägsstyrelsen har alltså föreslagit,

att järnvägen Borås—Jönköping måtte från och med tidpunkten för

överlåtelsen till staten, vilken tidpunkt Kungl. Majit äger bestämma, införlivas

med statens järnvägar.

Vad järnvägsstyrelsen sålunda föreslagit har ej givit fullmäktige anledning

till någon erinran.

Järnvägsstyrelsen har vidare framhållit, att, då ifrågavarande järnvägs

tillkomst måste förväntas leda till försämring av statens järnvägars affärsresultat,

övertagandet icke rimligen kunde få medföra ökning av kapitalet i

statens järnvägars fond.

Ej heller mot detta järnvägsstyrelsens uttalande vilja fullmäktige framställa

någon erinran. Statens fordran på grund av järnvägsbolagets ovan omförmälda

tre statslån bör i samband med statsövertagandet avskrivas. Den

del av statens fordran, som utgöres av kapital, skall därvid överföras till

fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrka fullmäktige, att proposition

angående Borås—Jönköpings järnväg avlåtes till innevarande års riksdag

i enlighet med järnvägsstyrelsens föreliggande förslag.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår anvisade riksdagen år 1935

ett anslag av 1,300,000 kronor, att utgå av andra medel än lånemedel, till

färdigställande av järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping. Beloppet

skulle utlämnas som lån till Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag under

villkor, att före lånets utlämnande avtal vore träffat örn överlåtande till staten

av hela järnvägsanläggningen Borås—Ulricehamn—Jönköping. Dylikt avtal

godkändes av Kungl. Majit genom beslut den 3 april 1936. I samband därmed

förklarade Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville framdeles på förslag av järnvägsstyrelsen

dels fastställa den dag, från vilken överlåtelsen skulle ske, dels

ock fastställa grunder för den framtida förvaltningen av ifrågavarande järnvägsanläggning

i statens hand.

Järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping beräknas bliva färdig under

loppet av nästa budgetår. Den tidigare avtalade överlåtelsen torde sålunda

komma att äga rum under budgetåret 1939/40. Med anledning härav har järn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 164.

vägsstyrelsen nu hemställt, att järnvägen Borås—Ulricehamn—Jönköping må

från och med tidpunkten för överlåtelsen införlivas med statens järnvägar samt

att, i anslutning härtill, tjänsteman vid sagda järnväg, som i anledning avstatens

övertagande av järnvägen konstitueras till ordinarie tjänsteman vid

statens järnvägar, må utan hinder av bestämmelserna i för tjänstemän vid

statens järnvägar gällande avlöningsreglemente placeras i högre löneklass

inom vederbörande lönegrad än den lägsta.

Frågan örn formen för förvaltningen av ifrågavarande järnväg i statens

hand lämnades öppen vid beslutet örn statens förvärv av densamma. Det

förutsattes emellertid, att järnvägen vid överlåtelsen kunde befinnas lämpligen

böra förvaltas i enlighet med bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 28

november 1924 angående fastställande av grunder för förvaltningen av enskilda

järnvägar, som inköpts av staten. Enligt dessa bestämmelser skall av

stäten övertagen enskild järnväg förvaltas på sätt, som örn den fortfarande

vore enskild järnväg. För enskilda järnvägar eller för ifrågavarande järnväg

tidigare fastställda reglementen skola alltjämt tillämpas i den utsträckning

och med den modifikation, som järnvägsstyrelsen prövar skälig. Särskild

taxa såsom för enskild järnväg skall tillämpas och personalens anställningsoch

avlöningsförhållanden ordnas efter vid enskilda järnvägar av motsvarande

betydelse brukliga grunder, sålunda utan ändring av den vid järnvägens över

tagande anställda personalens ställning.

För närvarande tillämpas icke ifrågavarande bestämmelser vid någon av

staten övertagen enskild järnväg. Svartälvs och Skara—Timmersdala järnvägar,

vilka på sin tid förvaltades enligt nämnda grunder, hava sedermera, den

ena nedlagts och den andra överlåtits till enskild järnväg. Sedan 1938 års

riksdag medgivit, att tjänsteman vid Varberg—Ätrans järnväg, för vars förvaltning

ifrågavarande bestämmelser tillämpades, skulle utan hinder av gällande

avlöningsreglementes bestämmelser vid konstituerande till ordinarie

tjänsteman vid statens järnvägar kunna placeras i högre löneklass än den

lägsta för vederbörande lönegrad gällande, införlivades även denna järn

väg med statens järnvägar från och med den 1 juli 1938. Under senare

tid av staten övertagna järnvägar hava omedelbart inlemmats i statsbanenätet.

I konsekvens härmed har järnvägsstyrelsen i sina framställningar

örn statens övertagande av Tidaholms och Lysekils järnvägar, vilka framställningar

föranlett propositioner i ämnet till innevarande års riksdag, förordat,

att järnvägarna omedelbart införlivades i statsbanenätet. Mot bakgrunden av

statsmakternas beslut säger sig järnvägsstyrelsen icke kunna anföra några vägande

skäl till stöd för att förevarande järnvägs trafikanter och personal skulle

efter järnvägens överlåtelse till staten försättas i en ogynnsam särställning i

jämförelse med trafikanterna och personalen vid övriga av staten ägda järnvägar.

Järnvägsstyrelsen föreslår därför, att järnvägen Borås—Jönköping från

och med tidpunkten för överlåtelsen införlivas med statens järnvägar.

Mot vad järnvägsstyrelsen föreslagit synes mig intet vara att invända. T

fråga om två av de tre järnvägar, örn vilkas övertagande av staten Kungl. Majit

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 164.

nyligen framlagt förslag, har jag tillstyrkt ett omedelbart inlemmande i statsbanenätet.

Vidkommande den tredje av ifrågavarande järnvägar, nämligen

Mjölby—Hästholmens järnväg, har jag på grund av särskilda skäl ansett

frågan örn förvaltningsformen böra lämnas öppen. Det har emellertid förutsatts,

att därest frågan om samtrafiksvägarna löses i enlighet med järnvägsstyrelsens

intentioner, även Mjölby—Hästholmens järnväg skall införlivas

med statsbanenätet. Att under sådana förhållanden beträffande Borås—Jönköpings

järnväg intaga en annan ståndpunkt torde knappast vara motiverat.

Förevarande fråga synes emellertid icke vara av beskaffenhet att kräva

särskilt beslut av riksdagen. Vad beträffar personalens löneställning efter

införlivandet torde det däremot vara nödvändigt att inhämta riksdagens medgivande

till att personalen vid järnvägen skall vid inplacering å löneskalan i

det för tjänstemän vid statens järnvägar gällande avlöningsreglementet —

d. v. s. civila avlöningsreglementet, som träder i kraft den 1 juli 1939 — få

placeras i högre löneklass än den lägsta för vederbörande lönegrad gällande.

Jämlikt en vid avtalet om järnvägens överlåtelse till staten fogad förteckning

voro år 1935 vid Borås—Jönköpings järnväg anställda 58 personer, inberäknat

tillfällig personal och personal för biltrafiken. Enligt järnvägsstyrelsens uppgifter

finnes bland personalen ingen, som kan tänkas bliva placerad i 21 :a eller

högre lönegrad i nämnda avlöningsreglemente, varför intet beslut av riksdagen

beträffande antalet befattningshavare erfordras.

Järnvägsstyrelsen har hemställt, att järnvägens införlivande med statsbanenätet

icke skall föranleda höjning av kapitalet i statens järnvägars fond. Av

den lämnade redogörelsen framgår, att redan år 1934, då riksdagen i sin skrivelse

uttalade den uppfattningen, att staten nödgades medverka till banbyggets

slutförande, intet tvivel förefanns, att det i järnvägen investerade statskapitalet

måste anses ur avkastningssynpunkt förlorat. Det torde icke heller hava

förutsatts, att det år 1935 anvisade lånebeloppet för färdigställande av järnvägsanläggningen,

vilket utgick av andra statsinkomster än lånemedel, skulle

kunna förräntas. Under sådana förhållanden och då järnvägens drift såvitt

kan bedömas kommer att lämna förlust, torde i enlighet med fullmäktiges i

riksgäldskontoret förslag den del av statens fordran, som utgöres av kapital,

få regleras över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tjänsteman vid Borås—Jönköpings järnväg, som i anledning

av statens övertagande av nämnda järnväg konstitueras till

ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar, må — i den mån

sådant erfordras för att han icke skall lida minskning i av honom

vid övergången innehavda avlöningsförmåner — utan hinder av

bestämmelserna i civila avlöningsreglementet placeras i högre

löneklass inom vederbörande lönegrad än den lägsta.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall och förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Sigurd Lang.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlöningsförmåner för personal vid Borås — Jönköpings järnväg, som vid järnvägens infö s. 5 i texten
  2. SU 1939:125 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlöningsförmåner för personal vid Borås—Jönköpings järnväg, som vid järnvägens införlivande med sta s. 3 i texten