Angående avlöningsförmåner för personal vid Borås—Jönköpings järnväg, som vid järnvägens införlivande med statens järnvägar övergår i nämnda järnvägars tjänst
1939-02-24 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:164, Angående avlöningsförmåner för personal vid Borås—Jönköpings järnväg, som vid järnvägens införlivande med statens järnvägar övergår i nämnda järnvägars tjänst
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
1
Nr 164.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående avlöningsförmåner
för personal vid Borås—Jönköpings
järnväg, som vid järnvägens införlivande med statens
järnvägar övergår i nämnda järnvägars tjänst;
given Stockholms slott den 24 februari 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
N. Quensel.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i
statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
t. f. chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Quensel:
Enligt ett av Kungl. Maj:t den 3 april 1936 godkänt kontrakt skall järnvägen
Borås—Jönköping efter färdigställandet av järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping
överlåtas till staten. 1 skrivelse den 28 januari innevarande
år har järnvägsstyrelsen — under förmälan att nämnda järnvägsanläggning
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 164.
491 39
2
Kungl. Majus proposition nr 164.
förväntas kunna bliva färdig under loppet av nästkommande budgetår — hemställt,
bland annat, att Borås—Jönköpings järnväg måtte från och med tidpunkten
för järnvägens överlåtande till staten införlivas med statens järnvägar’.
Innan jag ingår på styrelsens framställning, torde jag få erinra om följande
rörande järnvägen Ulricehamn—Jönköping:
Den 15 december 1922 beviljade Kungl. Majit Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag
jämte ett antal enskilda personer koncession å en normalspårig
järnväg mellan Ulricehamn och Jönköping. Sedan koncessionen blivit
av övriga koncessionsinnehavare å bolaget överlåten anhöll bolaget den 24
januari 1927, att Kungl. Majit måtte dels bevilja bolaget ett statslån å
3.100.000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden, dels ock bemyndiga statens
arbetslöshetskommission att under den form, som kunde anses lämplig, bedriva
arbete å järnvägsföretaget samt såsom ersättning härför i bolaget eventuellt
teckna aktier till ett belopp av 700,000 kronor. Kostnaderna för företaget hade
år 1925 beräknats till 6,174,000 kronor, däri inberäknade utgifterna för rullande
materiel. På grund av därefter inträffade prisstegringar hade kostnaderna
vid tidpunkten för skrivelsens ingivande ansetts för vinnande av trygghet
böra överslagsvis beräknas till 6,900,000 kronor. Av den sålunda beräknade
kostnaden förutsattes ett belopp av 3,100,000 kronor skola bestridas med genom
aktieteckning av kommuner och landsting erhållna medel. Aktier voro redan
tecknade till ett belopp av 2,734,000 kronor, och den fortsatta aktieteckningen
beräknades inbringa återstoden, eller 366,000 kronor, av nyssnämnda belopp.
Sedan Kungl. Majit lämnat fullmäktige i riksgäldskontoret tillfälle aft
yttra sig i ärendet ingav bolaget med skrivelse den 13 juni 1927 till fullmäktige
en ekonomisk utredning rörande driften å järnvägslinjen Ulricehamn—Jönköping,
i vilken inkomsterna för hela järnvägen Borås—Ulricehamn—Jönköping
beräknades komma att uppgå till 1,200,000 kronor och utgifterna till.
600.000 kronor. Ett överskott å 600,000 kronor per år beräknades alltså uppkomma
av järnvägsdriften. Fullmäktige uttalade, att därest arbetslöshetskommissionen
kunde öka sin aktieteckning till sådant belopp, att bolagets eget
kapital utgjorde fyra sjundedelar av totalkostnaden efter avdrag av kommissionens
med arbete likviderade aktier, intet hinder syntes böra möta för att återstående
tre sjundedelar lämnades som statslån ur allmänna järnvägslånefonden.
Arbetslöshetskommissionen förklarade med anledning av fullmäktiges yttrande,
att kommissionen intet hade att erinra mot en ökad aktieteckning. Örn anläggningskostnaden
i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkning
uppskattades till 6,800,000 kronor, skulle kommissionens hela aktieteckning
behöva uppgå till 1,375,000 kronor och statslånet sålunda till ett belopp
av 2,325,000 kronor.
I utlåtande den 4 november 1927 upptog järnvägsstyrelsen till granskning den
verkställda ekonomiska utredningen. Styrelsen ansåg för sin del de blivande inkomsterna
icke böra beräknas högre än 1 miljon kronor, medan utgifterna däremot
enligt styrelsens mening komme att stiga till 870,000 kronor, och driftöverskottet
sålunda stanna vid 130,000 kronor. Styrelsen anförde, att enär till
Borås—Ulricehamns järnväg redan lämnats statslån å 1,315,000 kronor komme
alltså, därest ytterligare statslån å 2,325,000 kronor beviljades, det sammanlagda
statslånet att uppgå till 3,640,000 kronor, varå räntan efter 5 procent
belöpte sig till 180,000 krono]''. Det faktiska överskottet skulle sålunda icke
förslå ens till förräntning av lånekapitalet. Järnvägsstyrelsen tilläde, att en
järnvägs anläggande från Ulricehamn till Jönköping skulle för statens järnvägar
medföra en årlig inkomstminskning av omkring 200,000 kronor. På
anförda grunder avstyrkte järnvägsstyrelsen bifall till järnvägsbolagets ansökningar.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
Genom beslut den 16 december 1927 förklarade Kungl. Majit hinder icke
möta för statens arbetslöshetskommission att med Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag
träffa avtal örn utförande genom kommissionens försorg av
sådana arbeten, intill en beräknad kostnad av högst 3,200,000 kronor å den
ifrågasatta järnvägsanläggningen, vilka kommissionen prövade vara för dess
verksamhet lämpade. Kommissionens åtagande skulle dock endast avse arbeten,
som kommissionen med hänsyn till planläggningen och det ändamålsenliga
bedrivandet av kommissionens verksamhet funne kunna utföras såsom
nödhjälpsarbeten. Såsom villkor för kommissionens åtagande föreskrevs
vidare, att bolaget skulle styrka, att det förfogade över eget kapital för järnvägens
byggande till ett belopp av minst 3,100,000 kronor, samt att de avtalade
kostnaderna för av kommissionen utförda arbeten skulle av bolaget ersättas
intill ett belopp av 1,500,000 kronor med aktier i bolaget och därutöver med av
bolaget utfärdade skuldförbindelser, därvid bolaget skulle till säkerhet för
skuldförbindelserna avlämna mot dessas belopp svarande inteckningar i järnvägen
med förmånsrätt närmast efter inteckningar å 500,000 kronor till
säkerhet för ett av bolaget upplånat belopp. Beträffande slutligen frågan om
lån ur allmänna järnvägslånefonden till järnvägsanläggningen förklarade
Kungl. Majit bolagets då föreliggande ansökningar i ämnet icke föranleda
någon Kungl. Majlis åtgärd.
Enligt den finansieringsplan, som låg till grund för detta beslut, beräknades
de totala kostnaderna för anläggningen av järnvägen Jönköping—Ulricehamn
uppgå till 6,800,000 kronor. Av detta belopp skulle, som förut nämnts,
3.100.000 kronor utgöras av bolagets eget genom aktieteckning uppbringade
kapital, vartill skulle komma 1,500,000 kronor för aktier, tecknade av statens
arbetslöshetskommission. Av återstoden skulle bolaget å enskild väg upplåna
500.000 kronor mot säkerhet av inteckningar i järnvägen, medan arbetslöshetskommissionen
skulle mot säkerhet av inteckningar med förmånsrätt näst efter
nyssnämnda inteckningar såsom lån i form av arbete tillhandahålla ytterligare
erforderliga 1,700,000 kronor.
I en till Kungl. Majit ingiven skrivelse den 10 september 1931 hemställde
bolaget, som då erhållit benämningen Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag,
örn ytterligare hjälpåtgärder från statens sida för anläggande av meromnämnda
järnväg, enär kostnaderna för järnvägsföretaget hade blivit avsevärt större än
ursprungligen beräknats. Sedan bolaget inkommit med vissa kostnadsberäkningar
avgav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 31 december 1931 efter att
ha inhämtat yttrande av statens kontrollant vid järnvägsbyggnaden, utlåtande
i ämnet. Enligt nämnda yttrande visade dåmera föreliggande reviderade kostnadsberäkning,
som av kontrollanten i detalj genomgåtts, att kostnaderna för
järnvägsföretaget måste beräknas till 3,700,000 kronor högre belopp än tidigare
beräknats eller till sammanlagt omkring 10,500,000 kronor.
Kungl. Majit förklarade härefter genom beslut den 5 februari 1932 hinder
icke möta för arbetslöshetskommissionen att med bolaget träffa avtal örn utförande
genom kommissionens försorg — utöver vad i beslutet den 16
december 1927 bestämts — av sådana arbeten å järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping,
som avsågos i sistnämnda beslut, intill en beräknad arbetskostnad
av högst 2,100,000 kronor, under villkor, att de avtalade kostnaderna
för de arbeten, som på grund av Kungl. Majits sålunda meddelade beslut
kunde komma att utföras, skulle av bolaget ersättas med av bolaget utfärdade
skuldförbindelser samt att bolaget till säkerhet för dessa skulle avlämna mot
förbindelsernas belopp svarande inteckningar i järnvägen med enahanda förmånsrätt,
som angivits i beslutet den 16 december 1927.
Den 31 oktober 1932 hemställde bolaget i skrivelse till Kungl. Majit örn
ytterligare statsunderstöd för järnvägsanläggningens fullbordande. Bolaget
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
anförde, att sedan kostnadsberäkningarna uppgjorts rälspriserna stigit på
grund av den svenska kronans värdeförsämring. Stegringen beräknades till
160.000 kronor. Det hade vidare visat sig omöjligt för bolaget att upplåna det
belopp å 500,000 kronor, som tidigare förutsatts. Enär den totala kostnaden
då kunde beräknas till 10,660,000 kronor och staten genom arbetslöshetskom
missionen dittills utfört arbeten för 5,300,000 kronor samt bolaget anskaffat
3.100.000 kronor, återstode att anskaffa ett belopp av 2,260,000 kronor. Enär
det måste betraktas som uppenbart, att bolaget icke på enskild väg förmådde
uppbringa detta belopp, hemställde bolaget, att Kungl. Majit måtte, i den
form Kungl. Majit kunde finna lämplig, ställa till bolagets förfogande ett
belopp av ytterligare 2,260,000 kronor.
Sedan utlåtanden avgivits över bolagets hemställan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statens arbetslöshetskommission inkom bolaget i oktober
1933 med en promemoria angående trafik- och driftkostnader vid Borås—
Jönköpings järnväg. I promemorian beräknades inkomsterna av järnvägens
drift komma att uppgå till 750,000 kronor samt av bolagets automobillinjer till
cirka 114,000 kronor, medan driftkostnaderna uppskattades till sammanlagt
omkring 651,000 kronor. Driftöverskottet skulle sålunda komma att uppgå till
213.000 kronor, varav på järnvägsrörelsen skulle komma omkring 187,000
kronor. I förnyat utlåtande anförde järnvägsstyrelsen, att de verkställda beräkningarna
sannolikt vore för optimistiska. Järnvägsstyrelsen funne sig icke
kunna räkna med högre inkomster av järnvägsrörelsen än 700,000 kronor,
medan driftsutgifterna uppskattades till 660,000 kronor och överskottet sålunda
till 40,000 kronor. Under hänvisning till att till förnyelsefonden skulle krävas
en avsättning av 136,000 kronor, samt att räntorna på erhållet och ifrågasatt
statslån efter 5 procent uppginge till 178,000 kronor, uttalade styrelsen, att
den försträckning, som kunde komma att lämnas bolaget, vore att betrakta
såsom för staten helt förlorad.
I en av chefen för socialdepartementet infordrad promemoria den 11 april
1934 framhöll järnvägsstyrelsen ytterligare, att den förevarande järnvägen
vore en s. k. förkortningsbana, vars inkomster till mycket betydande del beräknades
härröra från trafik, som avletts från andra järnvägar. I främsta
rummet komme konkurrensen att drabba statens järnvägars linje Göteborg—
Falköping—Jönköping. För erhållande av ökade möjligheter att bedriva denna
konkurrens hade järnvägsbolaget också i sina byggnadsplan!'' upptagit en
egen station vid Västerbrunn i Jönköping. Genom banans anknytning till
statens järnvägar skulle kostnaderna för dess anläggning kunna något nedbringas
dels genom avstående från stationen vid Västerbrunn, dels genom
minskning av det omedelbara behovet av kapital för anskaffning av rullande
materiel, dels ock slutligen, under vissa omständigheter, genom möjlighet
att använda vid statens järnvägars linjer upptagna, begagnade räler. Järnvägsstyrelsen
beräknade, att med dessa anordningar anläggningskostnaderna skulle
kunna nedbringas med omkring 900,000 kronor. Styrelsen anförde emellertid
i samband därmed, att anläggningskostnaderna sannolikt icke komme att
stanna vid 10,660,000 kronor utan troligen komme att uppgå till 11,300,000
kronor.
Under hänvisning till att enligt de lämnade uppgifterna det ytterligare
kapitaltillskott, som erfordrades för banans anläggning, skulle uppgå till
2.900.000 kronor, eller — under de av järnvägsstyrelsen angivna förutsättningarna
— 2,000,000 kronor uttalade chefen för socialdepartementet
i proposition nr 263 till 1934 års riksdag, att han ansåge ytterligare
bidrag av statsmedel icke böra beviljas till järnvägsföretaget. Med hänsyn
till såväl den omständigheten, att riksdagen lämnat utan erinran de
tidigare åtgärderna för stödjande av företaget, som ock till de olägenheter,
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
5
vilka ett inställande av banbygget otvivelaktigt skulle medföra, hade emellertid
departementschefen ansett, att riksdagens yttrande i ämnet borde inhämtas.
I anledning av nyssnämnda proposition anförde 1934 års riksdag i skrivelse
nr 313, bland annat, att riksdagen, vid den prövning riksdagen ägnat ärendet,
kommit till den uppfattningen, att staten nödgades medverka till banbyggets
slutförande, och att hinder sålunda icke borde möta för att statens arbetslöshetskommission
fortsatte ur dess synpunkt lämpliga arbeten å anläggningen.
Riksdagen förutsatte också, att en ytterligare utredning komme till stånd
angående såväl statens medverkan beträffande banans iordningställande som
under vilka villkor trafiken skulle skötas. I sistnämnda hänseende funne
riksdagen förtjänt av övervägande, huruvida ej banan Borås—Jönköping
borde övertagas och trafikeras av statens järnvägar.
Med anledning av vad riksdagen sålunda anfört uppdrog Kungl. Majit
den 20 juli 1934 åt järnvägsstyrelsen att skyndsamt verkställa den av riksdagen
i dess skrivelse omförmälda utredningen samt att med denna jämte de förslag,
vartill densamma kunde föranleda, inkomma till Kungl. Majit.
I skrivelse den 10 november 1934 inkom järnvägsstyrelsen med anbefalld
utredning jämte förslag. Under hänvisning till vad styrelsen anfört i sin
förenämnda promemoria den 11 april 1934 framhöll styrelsen, att järnvägens
anknytning till statens järnvägar kunde beräknas medföra besparingar å
följande belopp, nämligen genom slopande av planerad station å Västerbrunn
samt lokstall i Ulricehamn 222,000 kronor, genom användning av från statens
järnvägars linjer upptagen räls 300,000 kronor samt genom övertagande av
rullande materiel från statens järnvägar 430,000 kronor eller tillhopa 952,000
kronor. Emellertid komme, anförde styrelsen, på grund av inträffad prisstegring
å vissa materialier, särskilt slipers och räls, anläggningskostnaden
sannolikt ytterligare att stiga samt uppgå till ett belopp av 11,450,000 kronor,
eller med minskning av nyssnämnda 952,000 kronor till omkring 10,500,000
kronor. Då för bestridande av dessa kostnader stöde till förfogande bolagets
eget kapital, 3,100,000 kronor samt genom statens arbetslöslietskommission
anvisade 6,200,000 kronor skulle, under förutsättning att arbetslöshetskommissionen
komme att utföra och bekosta arbeten i den utsträckning, som vid
besluten örn kommissionens medverkan varit avsett, återstå att tillskjuta
ytterligare 1,200,000 kronor för fullbordande av järnvägsanläggningen och för
järnvägens förseende med erforderlig rullande materiel. Med hänsyn till de
stora omslutningstal, det här gällde, ävensom den dåvarande tendensen till
prisstegring fann styrelsen nämnda belopp böra höjas till 1,300,000 kronor.
Frågan angående förvaltningsformen för den färdiga banan ansåg styrelsen
böra lämnas öppen.
Sedan statskontoret och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkt bifall
till järnvägsstyrelsens förslag — statskontoret under hänvisning till riksdagens
år 1934 intagna ståndpunkt — framlade Kungl. Majit i 1935 års statsverksproposition
(utgifter för kapitalökning, bil. 3, punkt 52) förslag örn anvisande av
ett reservationsanslag av 1,300,000 kronor, att utgå av andra statsinkomster
än lånemedel till lån till färdigställande av järnvägsanläggningen Ulricehamn—
Jönköping. Som förutsättning för lånets utlämnande skulle gälla, att överenskommelse
träffats örn villkoren för statsförvärv av hela järnvägen Borås—
Jönköping. Frågan örn förvaltningsformen för den färdiga banan i statens
hand skulle lämnas öppen. Riksdagen biföll Kungl. Majits förslag, därvid
förutsattes att riksdagens mening sedermera skulle inhämtas beträffande sättet
för banans trafikering och förvaltning.
6
Kungl. Majus proposition nr 164.
Genom beslut den 15 mars 1935 anbefallde Kungl. Majit därefter järnvägsstyrelsen
att under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande och med be
aktande av vad i statsrådsprotokollet den 4 januari 1935 anförts, med Borås—
Jönköpings järnvägsaktiebolag träffa överenskommelse örn förvärv för staten*- riikning av bolagets järnvägsanläggning Borås—Ulricehamn—Jönköping.
Med skrivelse den 22 februari 1936 underställde järnvägsstyrelsen Kungl.
Maj ds prövning ett den 10 och 22 samma månad upprättat kontrakt angående
förvärv för svenska statens räkning av ifrågavarande järnvägsanläggning.
Enligt kontraktet skulle järnvägsbolaget till svenska staten med full ägande
rätt från den dag efter det järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping
blivit färdig och avsynad, som Kungl. Majd ägde bestämma, överlåta den
bolaget tillhöriga järnvägsanläggningen Borås—Ulricehamn—Jönköping samt
bolagets övriga vid tiden för överlåtelsen ägande tillgångar och rättigheter
Bolaget skulle genom överlåtelsen befrias från skyldigheten att till stats
verket återbetala oguldna delar av sin skuld för de till bolaget utlämnade
statslånen och det belopp, som motsvarade bolagets vid tidpunkten för över
låtelsen återstående kapitalskulder till staten på grund av 1917 och 1918 års
lån från allmänna järnvägslånefonden, anses som köpeskilling för den överlåtna
egendomen. Bolaget skulle berättigas att så snart ske kunde efter till
trädesdagen återbekomma sina till riksgäldskontoret och statskontoret för
statslånen avlämnade skuldförbindelser. Bolagets samtliga förpliktelser och
skulder med undantag för sådana, som bolaget kunde ha iklätt sig i strid mot
§ 2 i kontraktet, skulle övertagas av järnvägsstyrelsen. Dock skulle ifråga örn
förpliktelserna mot personalen gälla bestämmelserna i § 7 av kontraktet.
Enligt dessa, som i stort sett överensstämma med motsvarande bestämmelser
i senare upprättade kontrakt rörande överlåtelse av enskild järnväg till staten,
skulle statens järnvägar övertaga bolaget åvilande förpliktelser mot vid bolagets
järnväg anställd personal, som kvarstode i tjänst vid tidpunkten för
överlåtelsen. Från denna allmänna regel gjordes dock vissa undantag.
Genom beslut den 3 april 1936 godkände Kungl. Majit kontraktet. Sedan
bolaget i en den 25 maj 1936 inkommen skrivelse hemställt att få komma i
åtnjutande av det för järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping förutsatta
lånet, beviljade Kungl. Majit genom beslut den 3 september samma år
bolaget omförmälda lån å 1,300,000 kronor. Vidare har Kungl. Majit genom
beslut den 3 november 1938 på därom av järnvägsbolaget gjord framställning
förklarat hinder icke möta för statens arbetslöshetskommission att med bolaget
träffa avtal örn utförande, intill en beräknad arbetskostnad av högst
480,000 kronor, genom kommissionens försorg — utöver vad i breven den
16 december 1927, den 5 februari 1932 och den 20 juli 1934 bestämts -— av
sådana arbeten å järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping, vilka kom
missionen prövade vara för dess verksamhet lämpade, under villkor, att de
avtalade kostnaderna för de arbeten, som på grund av beslutet kunde komma
att utföras, av bolaget ersattes med av bolaget utfärdade skuldförbindelser
samt att bolaget till säkerhet för förbindelserna avlämnade mot dessas belopp
svarande inteckningar i järnvägen med enahanda förmånsrätt, som i nyss
nämnda brev angåves, med rätt för Kungl. Majit att, därest och i den mån
opaginerad Kontrollera mot PDF
<
Kungl. Maj:ta proposition nr 164.
så funnes påkallat, i stället för skuldförbindelser bekomma aktier till motsvarande
belopp. Slutligen har Kungl. Majit genom beslut den 10 februari
1939 medgivit, att ett för inköp av rullande materiel avsett belopp av 108,000
kronor finge i huvudsaklig överensstämmelse med av järnvägsbolaget framlagt
förslag användas till bestridande av andra för järnvägsbyggnaden erforderliga
kostnader.
I sin nu förevarande skrivelse erinrar järnvägsstyrelsen örn att styrelsen i
sin skrivelse den 22 februari 1936, varmed det då villkorliga kontraktet överlämnades,
framhållit, att detsamma grundade sig på förutsättningen, att järnvägen
skulle tills vidare förvaltas enligt bestämmelserna i Kungl. Majits brev
den 28 november 1924 angående fastställande av grunder för förvaltningen av
enskilda järnvägar, som inköpts av staten. I anslutning härtill anför styrelsen:
Sagda
antagande var ofrånkomligt, försåvitt båda förvaltningsalternativen
skulle hållas öppna, och överensstämde för övrigt närmast med de intentioner,
åt vilka järnvägsstyrelsen givit uttryck i sitt utlåtande i ärendet den 10 november
1934. Styrelsen framhöll därvid, att med båda förvaltningsformerna
kunde ernås i huvudsak samma fördelar i driftshänseende samt att det först
sedan banan öppnats för trafik kunde bli möjligt med någon högre grad av
säkerhet beräkna de förändringar i inkomst- och utgiftshänseende, som komme
att inträda vid banans införlivande i statsbanenätet.
Av bestämmelserna i sagda Kungl. Majlis brev den 28 november 1924 äro
i förevarande sammanhang av huvudsakligt intresse, dels att särskild taxa
såsom för enskild järnväg skall tillämpas, dels att personalens anställningsoch
löneförhållanden skola ordnas efter vid enskilda järnvägar av motsvarande
betydelse brukliga grunder.
Av mera underordnad betydelse äro bestämmelserna örn dylik banas redovisande
i statistiskt hänseende såsom enskild järnväg och örn förandet av
särskilda räkenskaper för varje övertagen bana, eftersom det överskott respektive
underskott, som framgår av dessa räkenskaper, automatiskt skall överföras
till, respektive täckas av statens järnvägar. Ej heller torde särhållandet
av utgifter för förnyelse och eventuell kapitalökning spela någon större
roll.
Anförda järnvägsstyrelsens uttalande bör givetvis betraktas mot bakgrunden
av förhandenvarande förhållanden ifråga örn trafikeringen av under järnvägsstyrelsens
förvaltning ställda förutvarande enskilda järnvägar. Eörenämnda
bestämmelser tillämpades visserligen för det dåvarande endast för
Svartälvs järnväg. Trafikeringen av järnvägen Gävle—Ockelbo enligt ett från
Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag övertaget arrendeavtal bildade emellertid
ett praktiskt sett analogt fall, och styrelsen ansåg skäl föreligga hålla möjligheten
öppen att begagna sig av ifrågavarande trafikeringsform vid de framtida
förvärv, där de järnvägsekonomiska konsekvenserna av ett inlemmande
kunde visa sig särdeles ogynnsamma. — Utsikterna för möjlighetens ifråga
utnyttjande tedde sig emellertid skäligen problematiska.
I detta hänseende kan numera, anför järnvägsstyrelsen vidare, erforderlig
klarhet sägas vara vunnen; resultatet vore rent negativt. Sedan år 1934 hade
nämligen ett ej ringa antal enskilda underskottsbanor förvärvats av staten,
och i samtliga fall hade omedelbart inlemmande i statsbanenätet av statsmakterna
beslutats, utan att någon avgörande vikt syntes hava lagts vid de kal
-
8
Kungl. Majus proposition nr 164.
kylerade förändringarna i inkomst- och utgiftshänseende. Bland de sålunda
nytillkomna bandelarna kunde nämnas Linköping—Hultsfred, Sala—-Gysinge
—Gävle, Uppsala—Enköping och Gävle—Ockelbo. Styrelsen fortsätter:
Ifråga om den sistnämnda hade järnvägsstyrelsen utan formellt förord för
det ena eller andra av förenämnda alternativ -— med hänsyn till den förhållandevis
mycket betydande skillnaden i kalkylatoriskt resultat — funnit lämpligast
till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta frågan huruvida — bedömt i ett
större sammanhang — övervägande vikt borde tillmätas statens järnvägars
intresse av obeskuren inkomstgivning, vilket tydligen jämväl vore ett statsfinansiellt
intresse, eller de skäl, främst av samhällsekonomisk art, som talade
för den nyförvärvade linjens omedelbara inlemmande i den statliga taxegemenskapen.
— Statsmakterna beslöto, som redan antytts (vid 1938 års
riksdag), att banan skulle omedelbart inlemmas. — Vid samma riksdag beslöts
emväl, att den sedan 1 december 1936 efter bestämmelserna i förenämnda
ungh Maj:ts brev trafikerade linjen Varberg—Ätran skulle införlivas med
statens järnvägar. — Efter detta införlivande, vilket ägde rum den 1 juli
1938, tillämpas sagda bestämmelser icke för någon järnväg (förenämnda Svartälvs
järnväg är sedan den 15 maj 1936 nedlagd). Tilläggas må, att 1936 års
järnvägskommitté i sitt förslag till åtgärder för enhetliggörande av det svenska
järnvägsnätet icke räknat med särhållande av någon statsägd järnväg.
I konsekvens med omförmälda beslut av statsmakterna hava, framhåller
järnvägsstyrelsen, de båda villkorliga avtal örn statsförvärv av enskild järnväg
(avseende Tidaholms och Lysekils järnvägar), vilka tidigare under innevarande
år av järnvägsstyrelsen underställts Kungl. Maj:ts prövning, träffats
under förutsättning av omedelbart införlivande. Styrelsen anför vidare:
Då järnvägen Borås—Jönköping är av normal spårvidd och ansluter till
en statens järnvägars station, kan styrelsen ej heller — mot bakgrunden av
sagda beslut -— anföra något vägande skäl, varför densammas trafikanter och
personal skulle efter järnvägens överlåtelse till staten försättas i en ogynnsam
särställning jämfört med förhållandena vid samtliga övriga av staten ägda
järnvägslinjer. Den år 1934 framhållna omöjligheten att, innan banan öppnats
för trafik, med någon högre grad av säkerhet beräkna det järnvägsekonomiska
utfallet av ett inlemmande kan givetvis icke ensam motivera en sådan anordning,
då dels inga utsikter finnas, att det vid en sådan beräkning funna förlustsaldot
komme att bliva vare sig absolut eller relativt särdeles stort i jämförelse
med vissa av ovannämnda fall, dels såsom redan framhållits, ingen
avgörande hänsyn i något av dessa fall torde hava tagits till sagda förlustsaldos
storlek.
Järnvägsstyrelsen föreslår i anslutning härtill, att järnvägen Borås—Jönköping
från och med tidpunkten för överlåtelsen till staten, vilken tidpunkt
Kungl. Maj:t äger bestämma, måtte införlivas med statens järnvägar. Då järnvägsanläggningen
Ulricehamn—Jönköping förväntas kunna bliva färdig under
loppet av budgetåret 1939/40, bör, anser styrelsen, förevarande fråga underställas
innevarande års riksdag.
Styrelsen upplyser, att bland järnvägens personal icke finnes någon befattningshavare,
som kan tänkas bliva i samband med införlivandet placerad å
aktiv stat i 21 :a eller högre lönegrader, varför intet beslut av riksdagen med
avseende å antalet befattningar erfordras.
9
Kungl. Majus proposition nr 164.
Yad angår bokföringen av järnvägens kapitalvärde vore, anför styrelsen,
förvaltningsformen utan praktisk betydelse. Järnvägsstyrelsen ville emellertid
framhålla, att då, såsom vid upprepade tillfällen påpekats, järnvägens tillkomst
måste förväntas leda till försämring av statens järnvägars af färsresultat, övertagandet
icke rimligen kunde få medföra ökning av kapitalet i statens järnvägars
fond.
Med åberopande av vad styrelsen sålunda anfört hemställer järnvägsstyrelsen,
att Kungl. Maj :t i till årets riksdag avlåten proposition måtte föreslå riksdagen
medgiva, dels att järnvägen Borås—Ulricehamn—Jönköping måtte från och
med tidpunkten för avtalad överlåtelse till staten införlivas med statens järnvägar,
där den skulle tillhöra andra distriktet, dels att tjänsteman vid sagda
järnväg, som i anledning av statens övertagande av järnvägen konstituerades
till ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar, måtte utan hinder av bestämmelserna
i för tjänstemän vid statens järnvägar gällande avlöningsreglemente
placeras i högre löneklass inom vederbörande lönegrad än den lägsta, dels ock
besluta att järnvägens införlivande ej skall föranleda höjning av kapitalet i
statens järnvägars fond.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava avgivit yttrande i ärendet den 16
februari 1939 och däri till en början erinrat örn att för anläggning av järnväg
mellan Gånghester och Ulricehamn Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag
erhållit två lån ur allmänna järnvägslänefonden, det ena å 1,165,000 kronor,
vilket belopp utbetalades under åren 1917 och 1918, och det andra å 150,000
kronor, utbetalade under år 1918. Genom inbetalningar av annuiteter för åren
1923 och 1924 hade, anföra fullmäktige, skulden nedbragts för lånen till respektive
1,150,309 kronor 35 öre och 148,108 kronor 50 öre. Sedermera hade
verkställts under vissa år inbetalningar å förfallna räntor, senast år 1930.
Genom upplupna oguldna räntor hade skulden för lånen numera starkt ökats
och utgjorde den 30 juni 1938 2,174,797 kronor 78 öre och 263,599 kronor 77
öre, vilka belopp vore fördelade på följande sätt:
Lån nr 1.
Kapital ........
Ränta ........
Överränta .....
Anståndsränta
Lån nr 2.
Kapital ........
Ränta ........
överränta .....
Anståndsränta
Förfallen
Icke förfallen
Summa
skuld
skuld
97,694: 82
1,052,614: 53
1,150,309: 35
572,430: 02
21,052: 29
593,482: 31
175,650: 24
—
175,650: 24
—
255,355: 88
255,355: 88
845,775: 08
1,329,022: 70
2,174,797:78
12,578: 72
135,529: 78
148,108: 50
68,810: 92
2,710: 60
71,521:52
20,671: 14
—
20,671: 14
—
23,298: 61
23,298: 61
102,060:78 161,538:99 263,599:77
10
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
Fullmäktige anföra härefter:
Från fonden för låneunderstöd har bolaget år 1936 erhållit ett lån av
1,300,000 kronor för färdigställande av järnvägsanläggningen Ulricehamn—
Jönköping. Detta lån skall enligt Kungl. Marits resolution den 10 februari
1939 löpa utan ränta till och med den 1 juli 1941. Ifrågavarande lånebelopp
utbetalades efter det i enlighet med 1935 års riksdags beslut överenskommelse
träffats mellan järnvägsstyrelsen och järnvägsbolaget angående statsförvärv av
hela järnvägen Borås—Jönköping.
Enligt berörda riksdagsbeslut skulle frågan örn sättet för järnvägens trafikering
och förvaltning efter övergången i statens ägo avgöras först framdeles
och sedan riksdagens mening därutinnan inhämtats.
Under framhållande av att i fråga örn järnvägens trafikering förefunnes två
alternativa möjligheter, nämligen inlemmande i statsbanenätet och förvaltning
jämlikt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 28 november 1924 angående
av staten övertagna järnvägar, har järnvägsstyrelsen efter en utförlig motivering
förordat det förra alternativet. Järnvägsstyrelsen har alltså föreslagit,
att järnvägen Borås—Jönköping måtte från och med tidpunkten för
överlåtelsen till staten, vilken tidpunkt Kungl. Majit äger bestämma, införlivas
med statens järnvägar.
Vad järnvägsstyrelsen sålunda föreslagit har ej givit fullmäktige anledning
till någon erinran.
Järnvägsstyrelsen har vidare framhållit, att, då ifrågavarande järnvägs
tillkomst måste förväntas leda till försämring av statens järnvägars affärsresultat,
övertagandet icke rimligen kunde få medföra ökning av kapitalet i
statens järnvägars fond.
Ej heller mot detta järnvägsstyrelsens uttalande vilja fullmäktige framställa
någon erinran. Statens fordran på grund av järnvägsbolagets ovan omförmälda
tre statslån bör i samband med statsövertagandet avskrivas. Den
del av statens fordran, som utgöres av kapital, skall därvid överföras till
fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
Med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrka fullmäktige, att proposition
angående Borås—Jönköpings järnväg avlåtes till innevarande års riksdag
i enlighet med järnvägsstyrelsens föreliggande förslag.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår anvisade riksdagen år 1935
ett anslag av 1,300,000 kronor, att utgå av andra medel än lånemedel, till
färdigställande av järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping. Beloppet
skulle utlämnas som lån till Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag under
villkor, att före lånets utlämnande avtal vore träffat örn överlåtande till staten
av hela järnvägsanläggningen Borås—Ulricehamn—Jönköping. Dylikt avtal
godkändes av Kungl. Majit genom beslut den 3 april 1936. I samband därmed
förklarade Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville framdeles på förslag av järnvägsstyrelsen
dels fastställa den dag, från vilken överlåtelsen skulle ske, dels
ock fastställa grunder för den framtida förvaltningen av ifrågavarande järnvägsanläggning
i statens hand.
Järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping beräknas bliva färdig under
loppet av nästa budgetår. Den tidigare avtalade överlåtelsen torde sålunda
komma att äga rum under budgetåret 1939/40. Med anledning härav har järn
-
11
Kungl. Majus proposition nr 164.
vägsstyrelsen nu hemställt, att järnvägen Borås—Ulricehamn—Jönköping må
från och med tidpunkten för överlåtelsen införlivas med statens järnvägar samt
att, i anslutning härtill, tjänsteman vid sagda järnväg, som i anledning avstatens
övertagande av järnvägen konstitueras till ordinarie tjänsteman vid
statens järnvägar, må utan hinder av bestämmelserna i för tjänstemän vid
statens järnvägar gällande avlöningsreglemente placeras i högre löneklass
inom vederbörande lönegrad än den lägsta.
Frågan örn formen för förvaltningen av ifrågavarande järnväg i statens
hand lämnades öppen vid beslutet örn statens förvärv av densamma. Det
förutsattes emellertid, att järnvägen vid överlåtelsen kunde befinnas lämpligen
böra förvaltas i enlighet med bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 28
november 1924 angående fastställande av grunder för förvaltningen av enskilda
järnvägar, som inköpts av staten. Enligt dessa bestämmelser skall av
stäten övertagen enskild järnväg förvaltas på sätt, som örn den fortfarande
vore enskild järnväg. För enskilda järnvägar eller för ifrågavarande järnväg
tidigare fastställda reglementen skola alltjämt tillämpas i den utsträckning
och med den modifikation, som järnvägsstyrelsen prövar skälig. Särskild
taxa såsom för enskild järnväg skall tillämpas och personalens anställningsoch
avlöningsförhållanden ordnas efter vid enskilda järnvägar av motsvarande
betydelse brukliga grunder, sålunda utan ändring av den vid järnvägens över
tagande anställda personalens ställning.
För närvarande tillämpas icke ifrågavarande bestämmelser vid någon av
staten övertagen enskild järnväg. Svartälvs och Skara—Timmersdala järnvägar,
vilka på sin tid förvaltades enligt nämnda grunder, hava sedermera, den
ena nedlagts och den andra överlåtits till enskild järnväg. Sedan 1938 års
riksdag medgivit, att tjänsteman vid Varberg—Ätrans järnväg, för vars förvaltning
ifrågavarande bestämmelser tillämpades, skulle utan hinder av gällande
avlöningsreglementes bestämmelser vid konstituerande till ordinarie
tjänsteman vid statens järnvägar kunna placeras i högre löneklass än den
lägsta för vederbörande lönegrad gällande, införlivades även denna järn
väg med statens järnvägar från och med den 1 juli 1938. Under senare
tid av staten övertagna järnvägar hava omedelbart inlemmats i statsbanenätet.
I konsekvens härmed har järnvägsstyrelsen i sina framställningar
örn statens övertagande av Tidaholms och Lysekils järnvägar, vilka framställningar
föranlett propositioner i ämnet till innevarande års riksdag, förordat,
att järnvägarna omedelbart införlivades i statsbanenätet. Mot bakgrunden av
statsmakternas beslut säger sig järnvägsstyrelsen icke kunna anföra några vägande
skäl till stöd för att förevarande järnvägs trafikanter och personal skulle
efter järnvägens överlåtelse till staten försättas i en ogynnsam särställning i
jämförelse med trafikanterna och personalen vid övriga av staten ägda järnvägar.
Järnvägsstyrelsen föreslår därför, att järnvägen Borås—Jönköping från
och med tidpunkten för överlåtelsen införlivas med statens järnvägar.
Mot vad järnvägsstyrelsen föreslagit synes mig intet vara att invända. T
fråga om två av de tre järnvägar, örn vilkas övertagande av staten Kungl. Majit
12
Kungl. Majus proposition nr 164.
nyligen framlagt förslag, har jag tillstyrkt ett omedelbart inlemmande i statsbanenätet.
Vidkommande den tredje av ifrågavarande järnvägar, nämligen
Mjölby—Hästholmens järnväg, har jag på grund av särskilda skäl ansett
frågan örn förvaltningsformen böra lämnas öppen. Det har emellertid förutsatts,
att därest frågan om samtrafiksvägarna löses i enlighet med järnvägsstyrelsens
intentioner, även Mjölby—Hästholmens järnväg skall införlivas
med statsbanenätet. Att under sådana förhållanden beträffande Borås—Jönköpings
järnväg intaga en annan ståndpunkt torde knappast vara motiverat.
Förevarande fråga synes emellertid icke vara av beskaffenhet att kräva
särskilt beslut av riksdagen. Vad beträffar personalens löneställning efter
införlivandet torde det däremot vara nödvändigt att inhämta riksdagens medgivande
till att personalen vid järnvägen skall vid inplacering å löneskalan i
det för tjänstemän vid statens järnvägar gällande avlöningsreglementet —
d. v. s. civila avlöningsreglementet, som träder i kraft den 1 juli 1939 — få
placeras i högre löneklass än den lägsta för vederbörande lönegrad gällande.
Jämlikt en vid avtalet om järnvägens överlåtelse till staten fogad förteckning
voro år 1935 vid Borås—Jönköpings järnväg anställda 58 personer, inberäknat
tillfällig personal och personal för biltrafiken. Enligt järnvägsstyrelsens uppgifter
finnes bland personalen ingen, som kan tänkas bliva placerad i 21 :a eller
högre lönegrad i nämnda avlöningsreglemente, varför intet beslut av riksdagen
beträffande antalet befattningshavare erfordras.
Järnvägsstyrelsen har hemställt, att järnvägens införlivande med statsbanenätet
icke skall föranleda höjning av kapitalet i statens järnvägars fond. Av
den lämnade redogörelsen framgår, att redan år 1934, då riksdagen i sin skrivelse
uttalade den uppfattningen, att staten nödgades medverka till banbyggets
slutförande, intet tvivel förefanns, att det i järnvägen investerade statskapitalet
måste anses ur avkastningssynpunkt förlorat. Det torde icke heller hava
förutsatts, att det år 1935 anvisade lånebeloppet för färdigställande av järnvägsanläggningen,
vilket utgick av andra statsinkomster än lånemedel, skulle
kunna förräntas. Under sådana förhållanden och då järnvägens drift såvitt
kan bedömas kommer att lämna förlust, torde i enlighet med fullmäktiges i
riksgäldskontoret förslag den del av statens fordran, som utgöres av kapital,
få regleras över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att tjänsteman vid Borås—Jönköpings järnväg, som i anledning
av statens övertagande av nämnda järnväg konstitueras till
ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar, må — i den mån
sådant erfordras för att han icke skall lida minskning i av honom
vid övergången innehavda avlöningsförmåner — utan hinder av
bestämmelserna i civila avlöningsreglementet placeras i högre
löneklass inom vederbörande lönegrad än den lägsta.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall och förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Sigurd Lang.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlöningsförmåner för personal vid Borås — Jönköpings järnväg, som vid järnvägens infö s. 5 i texten
- SU 1939:125 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlöningsförmåner för personal vid Borås—Jönköpings järnväg, som vid järnvägens införlivande med sta s. 3 i texten