Sök i Ratio Lex

Angående iordningställande av vissa kolonat i Norrbottens län, att upplåtas till lappar, m. m

1939-03-03 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:174, Angående iordningställande av vissa kolonat i Norrbottens län, att upplåtas till lappar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

1

Nr 174.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående iordningställande

av vissa kolonat i Norrbottens län, att upplåtas till

lappar, m. m.; given Stockholms slott den 3 mars

1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,

Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i skrivelse den 2 december 1938 hemställt,

att ett belopp av 50,000 kronor måtte ställas till länsstyrelsens förfogande

för bestridande av kostnaderna för iordningställande för därtill lämpade

familjer av sex jordbrukskolonat å hemmanen Kurravaara nr 5, 6 och 7

i Jukkasjärvi socken av Norrbottens län. Länsstyrelsen har avsett att sålunda

föreslagna kolonat skulle upplåtas åt lappar, som utan eget förvållande nödgats

lämna renskötseln.

Biliana tål riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 474.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Vidare har länsstyrelsen i skrivelse den 17 februari 1939 hemställt, att

Kungl. Hajd måtte vidtaga anordningar för överförande från jämtländska

renbetesfjällens skogsfond till Norrbottens lappfond av 200,000 kronor ävensom

förordna, att belopp, som av länsstyrelsen förskotteras till Norge för betesavgifter,

vilka förklaras skola stanna på statsverket, hädanefter icke skola

påföras lappfonden. Härvid har länsstyrelsen tillika anhållit, att därest icke

av länsstyrelsen i nyssberörda framställning den 2 december 1938 begärda

belopp för viss lapsk kolonisation anvisas av andra medel än lappfonden,

överförande av medel till Norrbottens lappfond måtte ske med 250,000 kronor.

I. Framställningen angående anvisande av medel för iordningställande av

kolonat.

Den av länsstyrelsen gjorda framställningen om medelsanvisning för iordningställande

av sex för lappfamiljer avsedda kolonat hänför sig till förslag

beträffande lappkolonisation, som framlagts vid en av Kungl. Majit genom

beslut den 30 maj 1930 länsstyrelsen anbefalld utredning angående de åtgärder,

som borde vidtagas för avhjälpande av de inom vissa delar av lappmarken

rådande missförhållanden samt rörande kostnaderna därför (1930 års

lapputredning). Vid sådant förhållande torde, innan jag går närmare in på

länsstyrelsens framställning, böra lämnas viss sammanträngd redogörelse för

sagda utredning och vad därmed sammanhänger, särskilt i vad beträffar fråga

om åtgärder för lapparnas bosättning.

Kungl. Majits nämnda beslut den 30 maj 1930 örn utredningens företagande

var föranledd av framställning i ämnet utav riksdagen i skrivelse den 18

mars 1930 (nr 75).

Nomadskoleinspektören E. Bergström, f. d. landshövdingen N. G. Ringstrand

och jordbrukskonsulenten W. L. Wanhainen ha vid olika tidpunkter

av chefen för socialdepartementet, jämlikt av Kungl. Majit givet bemyndigande,

tillkallats att deltaga i utredningsarbetet.

Den 29 december 1935 avgav 1930 års lapputredning betänkande angående

åtgärder för avhjälpande av de inom vissa delar av Norrbottens läns lappmark

yppade missförhållanden samt rörande de kostnader, som därav kunde

föranledas m. m. (stat. off. utr. 1936: 23).

Betänkandet innehåller en redogörelse för de förhållanden, under vilka renskötseln

i Norrbottens län bedrives, och för anledningarna till rådande missförhållanden

därutinnan. Utredningen framlägger en rad förslag till åtgärder,

vilka enligt utredningens mening skulle vara ägnade att stödja nomadlapparnas

näringsutövning inom länet samtidigt som de avsåge att minska

friktionsanledningarna mellan den bofasta befolkningen och lapparna.

I sådant syfte föreslår utredningen bland annat ändrad indelning i lappbyar,

överflyttning av renar mellan de fyra nordligaste lappbyarna, maximering

av renantalet, uppförande av renstängsel m. m. ävensom åtgärder för

överförande till jordbruket av lappar, som utan eget förvållande nödgats

lämna renskötseln.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

3

Utredningens förslag i sistnämnda hänseende utmynnar i hemställan

att länsstyrelsen i Norrbottens län heredes tillfälle att företaga en försökskolonisering,

för vilken i huvudsak skulle gälla de i kungörelsen den 18 juli

1928 (nr 314) angående grunder för upplåtelse åt lappar av lägenheter å

kronomark angivna grunder med av utredningen ifrågasatta avvikelser. För

ändamålet hemställes alt till länsstyrelsens förfogande måtte ställas dels

intill 119,000 kronor för iordningställande under de närmaste åren av 17

stycken jordbrukslägenheter för lappar enligt en beräknad kostnad av 7,000

kronor per lägenhet och dels därutöver ett belopp av 6,000 kronor för tillhandahållande

vid behov av lån för inventarieanskaffning, beräknade till

högst 400 kronor för en var av samina antal lägenheter, ävensom att en summa

av intill 10,000 kronor blir tillgänglig för inköp av jord i enskild ägo,

vars förvärvande för ifrågavarande syfte prövas gynnsamt och erforderligt,

ävensom för bestridande av länsstyrelsens utgifter för verksamhetens administrerande.

Samtliga dessa medel förutsättas kunna av Kungl. Majit på länsstyrelsens

rekvisition omedelbart ställas till förfogande.

Utredningen synes alltså ha tänkt sig, att försökskoloniseringen skulle

kunna vidtagas utan avvaktande av prövningen av utredningens förslag i

övrigt.

1930 års lappulredning anför till motivering av sitt förslag i fråga örn jordbrukskolonisation

bland annat följande.

Utredningens förslag, speciellt i fråga om fastställande av rationella renantal

inom de olika betesområdena, bomme genom den nedskärning i renstammen

de innehölle, att medföra att en del lapska hushåll icke längre

finge rum inom rennäringen. Vidare förekomme åtskilliga fall där lappfamiljer

hängde kvar i renskötseln, oaktat deras reninnehav vore så litet att det

blott vore en tidsfråga, när de måste sluta som nomader. Därjämte förekomme

fall av lapsk bosättning, där vederbörande ännu hade lapprivilegiet i

behåll, vilken bosättning vore direkt hinder för renskötseln eller av annan

anledning icke borde få vara kvar.

Behovet av åtgärder från det allmännas sida för beredande av bosättning

åt lappar vore också erkänt. Lapparna själva vore icke vållande till, att de

råkat i den belägenheten att icke längre finna utrymme och bärgning inom

renskötseln. Vad hittills åtgjorts vore icke tillfyllest. Vad upplåtelse av

jordbrukslägenheter beträffade vore vad härvidlag bjödes icke tillräckligt

för att bereda möjligheter till försörjning.

I Norrbottens län hade jordbrukskolonisation för lappar dittills icke förekommit

i annan mån än att början därtill så tillvida inletts, att på hemmanen

Kurravaara nr 5, 6 och 7 i Jukkasjärvi socken i anslutning till bestämmelserna

i 1928 års kungörelse i ämnet med tillhjälp förutom av statsbidragen

enligt kungörelsen av medel tillkomna på enskild väg mera på försök

tre jordbrukslägenheter upplåtits, varjämte förberedande åtgärder vidtagits

för upplåtande av ytterligare sex lägenheter. Vidare hade ett kolonat 1934

upplåtits av domänstyrelsen. Detta vöre emellertid ännu icke bebyggt.

I detta sammanhang torde få erinras örn de bestämmelser för kolonatupplåtelse

till lappar, som äro meddelade i sagda kungörelse den 18 juli 1928

angående grunder för upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark.

Bestämmelserna avse upplåtande av såväl jordbruks- som bostadslägenhe
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

ter. Upplåtelse sker å område, som jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande

avsatts för upplåtelse åt lappar. Upplåtelserna verkställas, så vitt avser

mark ovan odlingsgränsen, av länsstyrelsen och beträffande annan mark

av domänstyrelsen efter samråd med länsstyrelsen (1 §). Jordbrukslägenhet

upplåtes på arrende för en tid av 50 år med optionsrätt för arrendatorn

till förnyat arrende (6 §). Det åligger arrendatorn att på sätt och

inom tid, som föreskrives i upplåtelsekontraktet, bebygga och uppodla lägenheten.

Han äger utan återbetalningsskyldighet av allmänna medel erhålla

dels byggnadshjälp med högst 2,000 kronor dels ock odlingshjälp med

högst 500 kronor, vilket allt utbetalas i terminer i mån av arbetets fortgång

(8 §). Under femton år från upplåtelsen åtnjuter arrendatorn frihet från

utlagor och onera för lägenheten. Arrende erlägges från och med det sextonde

året (9 §). Arrendatorn är berättigad att erhålla visst virke från kronomark

(10 §) och har viss betesrätt å sådan mark (12 §).

Kungl. Majit har den 31 januari 1930 förordnat, att hemmanen Kurravaara

nr 5, 6 och 7 i Jukkasjärvi socken samt vissa angivna områden inom

Gällivare, Jokkmokks och Arjeplogs socknar skola avsättas för upplåtelse

därstädes av jordbruks- och bostadslägenheter åt lappar i enlighet med bestämmelserna

i nämnda kungörelse den 18 juli 1928. Kurravaara är beläget

14 kilometer nordost om Kiruna, alltså ovan odlingsgränsen.

1930 års lapputredning har fortsättningsvis anfört.

De i 1928 års kungörelse angivna grunder för hjälp till jordbruksbosättning

för lappar syntes i huvudsak kunna bibehållas. Emellertid erfordrades

i vissa hänseenden förmånligare villkor för kolonatupplåtelser. Bland

annat borde till byggnader, odling m. m. utgå förstärkta bidrag.

Då lappkolonisten borde få stöd i någon avkomst från lägenheten redan

från början, borde vid upplåtelsen av lägenheten vara uppodlat 1 hektar,

därav 0.3 hektar fastmarksjord. Härför beräknades en kostnad av för fastmarksjorden

500 kronor och för 0.7 hektar myrjord 400 kronor, avrundat

uppåt till 1,000 kronor. Byggnaderna å lappkolonaten borde från början

begränsas till det oundgängligaste och sålunda utgöras av vad som kommit

till användning vid provbebyggelsen på Kurravaaraställena eller ett boningsrum

8.5 X 5.6 inrett till förstuga, pörte och kammare, ladugård med plats

för 3 kor och smådjur samt foderlada ävensom visthusbod eller häbbare.

Vid planerandet borde iakttagas möjlighet till framtida utvidgning.

Efter erfarenheterna från Kurravaara, där medelkostnaden för två boningshus

uppgått till 3,450 kronor för byggnad och kostnaden för ladugårdsbyggnad

(med cementgolv i själva fähuset) till 2,270 kronor, allt av liggande

timmer, borde byggnadskostnaderna per lägenhet, särskilt ifall flera ställen

i närheten bebyggdes samtidigt och lapparna själva hjälpte till med den

hantlangning, de kunde åstadkomma, kunna stanna vid 5,000 kronor.

Kostnad för brunn och utfartsväg beräknades till 240 respektive 450 kronor.

Förstahandsarbetena skulle alltså betinga en kostnad av 6,690 kronor, därav

1,000 kronor för dikning och uppodling av 1 hektar jord, 5,000 kronor

för uppförande av byggnader, 240 kronor för upptagande av brunn och

450 kronor för anläggande av utfartsväg.

De två förstnämnda posterna syntes böra i sin helhet bestridas av statsmedel,

medan kolonisten borde kunna gå i land med iordningställande av

brunn och utfartsväg mot ett bidrag av 75 °/o, avrundat till 500 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

5

För uppodling av de återstående 4 liektar, som i genomsnitt torde behövas

för att på lägenheten föda de 4 kor, vilka måste anses som minimibehovet,

stöde för närvarande till buds statens odlingsbidrag till innehavare av ofullständiga

jordbruk. Lappkolonisten vore givetvis berättigad till dessa odlingsbidrag,

för närvarande utgående med 50 % av beräknade arbetskostnaden,

maximerat till 250 kronor per hektar. Med hänsyn till lapparnas

klenare förutsättningar i allmänhet att gå i land med odlingsföretaget syntes

de böra tillgodoses med ett något drygare bidrag, 75 °/o av beräknade

arbetskostnaden, maximerat till 375 kronor per hektar, och upptoges därför

att utgå av särskilda statsmedel skillnaden, 125 kronor per hektar eller för

4 hektar 500 kronor.

Behovet av statens tillskott för lappkolonatens iordningställande skulle

alltså utgöra:

förstahandsodling ...................................... kronor 1,000

byggnader ............................................ * 5,000

bidrag till ytterligare odling.......... » 500

bidrag till brunn och väg........................ »_500

summa kronor 7,000.

Vidare erfordrades i medeltal 400 kronor för lägenhet till lån åt kolonisten

för inventarieanskaffning. Därjämte ifrågasattes avsättande av skogsallmänning

till stöd åt kolonisterna.

Över 1930 års lapputrednings förslag ha yttranden inhämtats från, bland

andra, statskontoret, lantbruksstyrelsen, statens egnahemsstyrelse samt 1936

års egnahemsutredning.

I vad rör den av 1930 års lapputredning föreslagna försökskoloniseringen

ha sagda myndigheter och utredning anfört i huvudsak följande:

Statskontoret föreställde sig, att det för kolonisationsverksamhetens framtida

utveckling vore lyckligare, om kolonisterna själva finge bidraga till nybyggenas

tillkomst i större utsträckning än utredningen tänkt sig. Fördenskull

ifrågasattes, om icke lappkolonisationen i fortsättningen lämpligen

kunde bedrivas i närmare anslutning till 1928 års grunder. Statskontoret

förutsatte, att kostnaderna för försökskolonisationen, i likhet med vad dittills

skett, skulle bestridas av lappfondsmedel.

Lantbruksstyrelsen: Staten torde böra träda hjälpande emellan genom

skapande av försörjningsmöjligheter för lappar, som icke längre kunde livnära

sig av renskötsel. De av utredningsmännen föreslagna åtgärderna härför

syntes väl avvägda.

Statens egnahemsstyrelse: Det kunde ifrågasättas, örn icke upplåtelsen

lämpligen borde avse något mindre lägenheter än lapputredningen tänkt sig.

Vidare borde i huvudsak allt odlings- och dikningsarbete vara utfört vid

upplåtelsen, då sådant arbete föga lämpade sig för lapparna. Bebyggelsen

av lägenheterna syntes, åtminstone i början tills mera erfarenhet vunnits,

böra göras mera enkel och billigare, särskilt vad bostadshusen beträffade.

Styrelsen hade vid inspektionsresa varit i tillfälle att taga någon kännedom

örn lappkolonisationen i Kurravaara och därvid funnit, att bostadshusen därstädes

förefölle väl dyrbara.

1936 års egnahemsutredning: Det kunde synas ligga nära till hands att undanskjuta

lapputredningens förslag i denna del oell låta densamma bli beroende

av lösningen av alla de frågekomplex, som inginge i egnahemsutredningens

uppdrag. Egnahemsutredningen hade emellertid funnit sig oförhindrad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

att tillstyrka omedelbara åtgärder i angivet syfte. Jämförelse med vissa

andra former för upplåtelse av lägenheter å kronomark syntes bekräfta

lapputredningens åsikt, att de förmåner, som vore förenade med upplåtelse

av jordbruk till lappar, icke vore tillfyllest. Den erfarenhet egnahemsutredningen

vunnit om behovet av hjälp vid nykolonisation över huvud visade

samma resultat.

Anledning till erinran mot vad lapputredningen föreslagit angående upplåtelseformen,

kostnadsberäkningar m. m. samt bidrag från det allmänna

förelåge ej. Då man torde få utgå från att blivande jordbrukslappar som

regel vore medellösa och måhända icke hade samma förutsättningar för

kroppsarbete och förtjänster av skogsarbete som andra, syntes det ofrånkomligt

att, därest rörelsen funnes värd uppmuntran och syftet med 1928

års kungörelse skulle vinnas, räkna med hjälp av effektivare slag än nu

vore möjligt. Innan slutlig ställning toges till förslaget vore emellertid påkallat

att utredning förelåge beträffande kostnaderna för den egentliga avdikningen

och vad därmed sammanhängde.

I detta sammanhang torde också böra nämnas att länsstyrelsen i Västerbottens

län i avgivet utlåtande förklarat sig ansluta sig till ett yttrande av

vederbörande lappfogde, däri denne för länets del förordat utläggande för

lappar av fjällägenhetstypen såsom upplåtelseform i stället för upplåtande

av kolonat.

Likaledes torde böra omnämnas att vid ett under år 1937 i Arjeplog hållet

möte med lappar jämväl behandlats frågan om de av lapputredningen föreslagna

kolonisationsåtgärderna. Därvid uttalades — under framhållande av

vissa ytterligare önskemål — i stort sett anslutning till lapputredningens

förslag.

Jag torde nu få återgå till länsstyrelsens i Norrbottens län framställning

den 2 december 1938 örn anvisande av 50,000 kronor till iordningställande

av sex jordbrukskolonat för upplåtande till lappar.

Såsom motivering för denna länsstyrelsens framställning anföres i huvudsak

följande:

I sitt betänkande har 1930 års lapputredning ägnat stor uppmärksamhet

åt det frågekomplex som omfattar lappars bosättning. Bland de förhållanden

som i detta sammanhang kräva beaktande nämndes även den stora

mängden av lapska bosättningar, där vederbörande ännu hade lapprivilegiet

i behåll, vilka bosättningar vore till direkt hinder för renskötseln eller

av annan anledning icke borde få vara kvar. Med sistnämnda kategori av

bosättningar hade utredningen närmast avsett sådana som på grund av

bristfällighet, olämplig förläggning eller eljest av humanitära skäl icke vore

försvarliga.

För att på ort och ställe få en närmare inblick i dylika olämpliga lappbosättningar

företogo landshövdingen och landssekreteraren i länet under hösten

1938 en resa i trakterna på norra stranden av Torne träsk; resan var

avsedd att utsträckas jämväl till Kalixälvens översta dalföre, men genom

svåra väderleksförhållanden kvarhöllos färddeltagarna alltför länge på den

förra trakten.

Erfarenheterna härifrån äro emellertid tillräckliga för att motivera att det

icke får dröja med igångsättande av åtgärder för avhjälpande av missförhållandena

på förevarande område. Från tidpunkten för framläggandet av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

7

lapputredningens betänkande har antalet av de lappfamiljer, som nödgats

upphöra med renskötseln och nomadlivet, endast ökats och frågan örn överförande

av denna grupp av lappar till bofast liv under människovärdiga

former har blivit än mer brännande. Två renskötselår i följd, 1934/35 och

1935/36, lia för Norrbottenslapparna varit synnerligen ogynnsamma och

medfört en minskning i renstammen på cirka 45 °/o för länet i det hela

och på upp mot 60 °/o för området mellan Torneträsk och Stora Lillevatten,

d. v. s. Gällivare och Jukkasjärvi lappbyar. En dylik förlust måste ju betecknas

som katastrofal. Den sämst ställda av dessa lappgrupper torde kunna

sägas vara den, som satt sig kvar i Torneträskområdet.

De genom Kungl. Maj:ts brev den 31 januari 1930 för jordbrukslägenheter

åt lappar avsatta hemmanen Kurravaara nr 5, 6 och 7 vid Torneälv inom

Jukkasjärvi socken lia genom länsstyrelsens försorg uppdelats i 9 stycken kolonat,

av vilka hittills 3 stycken tagits i bruk av f. d. nomader. Bebyggelsen

av kolonaten och en första odling har länsstyrelsen åstadkommit med anlitande

av medel från enskilt håll jämte avkastning från hemmanens skog. Denna

försökskolonisation, som nu ägt bestånd i 6—7 år för de två äldsta och

omkring 3 år för den senaste och som länsstyrelsen vid upprepade tillfällen

— senast hösten 1938 — besiktigat, måste sägas lia utfallit på ett sätt som är

ägnat att ingiva förhoppningar. Kolonisterna ha sålunda häst alla tre, en

av deni t. o. m. två hästar, samt omkring 3 kor var; kreaturen födas till allra

största delen utan anlitande av utängar.

Av klientelet på Torneträskområdet synes man i första hand böra inrikta

sig på sådana familjer som kunna tänkas ha förutsättningar att slå sig fram

som jordbrukare, och länsstyrelsen tänker sig därvid främst att fullfölja kolonisationen

av de sex oupptagna jordbruksställena på Kurravaarahemmanen.

Kostnaden för iordningställande av ett dylikt kolonat har av lapputredningen

(sid. 297 ff. i betänkandet) beräknats till 7,000 kronor, ett belopp som med

hänsyn till senare tiders prisstegringar torde böra höjas till 8,000 kronor.

Länsstyrelsen har alltså funnit oundgängligt att åtgärder omedelbart vidtagas

för överföring till bofast liv av lappfamiljer som nu slagit sig ner på

Torneträskområdet och att början göres med iordningställande för därtill

lämpade familjer av sex jordbrukskolonat på Kurravaarahemmanen. För

bestridande av kostnaderna härför hemställes att till länsstyrelsens förfogande

ställes ett belopp av 50,000 kronor.

Statskontoret har den 31 december 1938 avgivit utlåtande över länsstyrelsens

framställning. I detta utlåtande har statskontoret anfört i huvudsak

följande:

I sitt den 21 november 1936 avgivna utlåtande över lapputredningens betänkande

uttalade statskontoret, bland annat, att det givetvis vore svårt för

ämbetsverket att bedöma, huruvida ett understödjande från det allmännas

sida av lapparnas bosättning i den omfattning, som av utredningen föreslagits,

kunde vara av förhållandena påkallat. Statskontoret föreställde sig dock,

att det för kolonisationsverksamhetens framtida utveckling vore lyckligare,

örn kolonisterna själva finge bidraga till nybyggenas tillkomst i större utsträckning

än vad utredningen tänkt sig. Från denna synpunkt förefölle de

åtgärder, som år 1928 beslutats, vara att föredraga. Statskontoret ifrågasatte

fördenskull, örn icke lappkolonisationen i fortsättningen lämpligen borde

bedrivas i närmaste anslutning lill därvid meddelade bestämmelser. Stais

kontoret förutsatte, att kostnaderna för försökskolonisationen liksom tidigare

skulle bestridas av lappfondsmedel.

Såvitt statskontoret kan finna, synes länsstyrelsens nu framförda förslag i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Departements
chefen.

huvudsak vara byggt på de förslag till åtgärder, som i sådant avseende fram

lagts av 1930 års lapputredning. Då utredningsbetänkandet ännu ej varit

föremål för statsmakternas ståndpunktstagande, kan statskontoret icke undgå

att hysa tvekan angående lämpligheten att nu vidtaga åtgärder i den omfattning,

som av länsstyrelsen föreslagits. Det vill fördenskull förefalla statskontoret,

som örn med vidtagande av dessa åtgärder borde anstå, till dess

slutlig ställning tagits till lapputredningens förslag i ämnet.

Å andra sidan synes den av länsstyrelsen förebragta utredningen giva vid

handen, att det vore i viss mån angeläget, att något åtgjordes redan nu för

avhjälpande av de av länsstyrelsen uppgivna missförhållandena på förevarande

område. För den händelse Kungl. Majit skulle anse sig böra — i större

eller mindre utsträckning ■— bifalla framställningen, torde dock de understödjande

åtgärder, som eventuellt kunna komma att vidtagas, böra ansluta

sig till de bestämmelser i ämnet, som finnas intagna i kungörelsen den 18

juli 1928. Härigenom torde även de av länsstyrelsen beräknade kostnaderna

kunna avsevärt nedbringas.

För bestridande av de med en eventuell kolonisation förenade utgifterna

lärer, i likhet med vad som tidigare skett, böra anlitas Norrbottens lappfond.

Länsstyrelsens framställning avser medelsanvisning för iordningställande å

Kurravaarahemmanen av sex jordbrukskolonat för upplåtelse till lappfamiljer,

som hållit sig kvar å vår- eller höstvisten i lågfjället vid Torneträsk.

Upplåtelserna skulle ske tili lappfamiljer, som anses lia förutsättning att slå

sig fram såsom jordbrukare. Vad som förekommit i ärendet torde giva vid

handen, att åtgärder i det av länsstyrelsen angivna syftet utan dröjsmål böra

vidtagas.

I fråga örn kostnaderna för kolonatens iordningställande har länsstyrelsen

hänfört sig till de beräkningar, som gjorts av 1930 års lapputredning. Enligt

dessa skulle tillskottet från det allmänna uppgå till 7,000 kronor, därav 5,000

kronor för byggnader, 1,000 kronor för första odling, 500 kronor för ytterligare

odling och 500 kronor för brunn och väg. Kostnaden för byggnaderna

är beräknad med ledning av erfarenheten frän de redan upplåtna Kurravaarakolonaten.

Länsstyrelsen har emellertid med hänsyn till inträffad prisstegring

funnit ett belopp av 1,000 kronor utöver det av lapputredningen beräknade

erforderligt.

Statskontoret har i sitt utlåtande förklarat sig anse, att statsbidrag till

kolonaten borde utgå enligt 1928 års upplåtelsegrunder, alltså med högst

2,500 kronor, därav 2,000 kronor för byggnader och 500 kronor för odling,

detta i överensstämmelse med vad statskontoret anfört i utlåtandet över

lapputredningens betänkande. I övriga över betänkandet avgivna utlåtanden

ha icke framställts erinringar i förevarande hänseende i annan mån än

att egnahemsstyrelsen ifrågasatt viss förenkling av byggnaderna.

Viss reducering synes kunna göras beträffande av länsstyrelsen begärt belopp

för kolonatens iordningställande. Sålunda synes anledning icke föreligga

att beräkna kostnaderna högre än lapputredningen gjort. Även örn viss

prisstegring inträffat, synes dock möjlighet finnas att få arbetena utförda

med av lapputredningen föreslagna bidrag för iordningställandet av kolonaten,

detta jämväl för det fall att, enligt vad länsstyrelsen meddelat, av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

9

egnahemsstyrelsen ifrågasatt förenkling av husbyggnaderna icke låter sig

genomföra. Vidare synes icke nödvändigt att i detta sammanhang anvisa

bidrag till ytterligare odling utöver det, som kan erhållas enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 12 oktober 1934 angående statsbidrag till jordförbättring

å ofullständiga jordbruk. Vid anförda reduceringar skulle statens

tillskott uppgå till 6,500 kronor för kolonat.

Nyssnämnda belopp är betydligt högre än det bidrag, som kan utanordnas

med tillämpning av bestämmelserna i 1928 års kungörelse. En tillfällig avvikelse

från dessa grunder synes emellertid med hänsyn till föreliggande

särskilda förhållanden ha fog för sig. Att undanskjuta frågan i avvaktan

på den slutliga prövningen av lapputredningens förslag, som ej kan ske vid

innevarande års riksdag, anser jag mig ej böra förorda, då omedelbara åtgärder

synas av nöden.

Av nu anförda grunder finner jag mig böra tillstyrka medelsanvisning till

de föreslagna 6 kolonaten med 39,000 kronor. Jag torde icke behöva framhålla

att detta tillstyrkande icke innefattar något som helst ställningstagande

till frågan örn vilka bidrag som under normala förhållanden böra utgå

vid lappkolonisation. Någon erinran mot kolonatens iordningställande genom

länsstyrelsens försorg har jag ej att framställa.

Då nu gällande grunder för upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark

tillkommit med riksdagens medverkan, lärer frågan om de av mig nu

förordade förmånligare upplåtelsevillkoren böra underställas riksdagens

prövning.

1 likhet med statskontoret finner jag, att för bestridande av kostnaderna för

ifrågavarande kolcnatupplåtelser bör anlitas Norrbottens lappfond. Jag erinrar

om att kostnaderna vid upplåtelse enligt 1928 års grunder utgå ur lappfonden,

detta i enlighet med vad uttryckligen angavs vid grundernas tillkomst.

Jag förbiser icke i detta sammanhang ett uttalande 1930 av riksdagens

revisorer därom att enligt revisorernas mening större aktgivande borde ägnas

frågan i vad mån avkastningen av lappfonderna må kunna finna användning

för höjandet av själva den näringsgren, som för lappbefolkningen vore den

viktigaste, nämligen renskötseln. I sådant avseende må endast framhållas,

att det är bland annat angelägenheten av att förhindra uppkomsten av en

för renskötseln vådlig bosättning, som föranlett länsstyrelsens framställning.

Norrbottens lappfonds tillgångar förslå emellertid ej till bestridande av

kostnaden för den förordade kolonisationen, varför visst förstärkande av

fonden erfordras. I sådant hänseende torde jag få framlägga förslag i det

följande.

II. Framställningen om överförande av medel till Norrbottens lappfond

m. m.

Jag torde nu få övergå till den i början av mitt anförande omnämnda

framställningen av länsstyrelsen i Norrbottens län i skrivelse den 17 februari

1939. Framställningen avser, som förut nämnts, alt Kungl. Majit måtte vidtaga

åtgärder för överförande till Norrbottens lappfond av 200,000 kronor

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

ävensom förordna att de belopp, som av länsstyrelsen förskotterats till Norge

för betesavgifter, vilka förklarats skola stanna på statsverket, hädanefter

icke skola påföras lappfonden. Tillika hemställes, att därest icke det belopp,

länsstyrelsen i förut omnämnda framställning den 2 december 1938

begärt för viss lapsk kolonisation, anvisas av andra medel, till lappfonden

måtte överföras ytterligare 50,000 kronor. Överförandet har av länsstyrelsen

avsetts ske från jämtländska renbetesfjällens skogsfond.

Då länsstyrelsens framställning har visst samband med ett av 1930 års

lapputredning väckt förslag örn överförande av medel till Norrbottens lappfond,

torde — innan jag närmare redogör för framställningen — få lämnas

vissa uppgifter beträffande detta förslag.

1930 års lapputredning föreslår i sitt förut nämnda betänkande bland

annat uppförande av mekaniska anordningar av skilda slag för underlättandet

av en rationell renskötsel.

Dylika mekaniska anordningar, att färdigställas under en tid av sex år,

föreslås till en sammanlagd kostnad av 722,578 kronor enligt följande specifikation.

Stängsel ............................................ kronor 493,565

Skilj ningshagar ...................................... » 24,521

Broar .............................................. » 54,677

Stigar .............................................. » 18,565

Båtar och båthus .................................... » 3,005

Stugor och kåtor .................................... » 37,495

Telefonlinjer ........................................ » 85,750

Slaktskjul .................................. >_5,000

Summa kronor 722,578.

Kostnaderna för^ dessa jämte vissa andra mindre betydande arbetens utförande

och underhåll böra enligt utredningens mening bestridas dels av de

s. k. Suorvamedlen (vissa vattenregleringsavgifter), dels från Norrbottens

lappfond och dels från lapparnas byakassor. Då dessa medel emellertid icke

äro tillräckliga för ifrågavarande ändamål, föreslår utredningen en överflyttning

från jämtländska renbetesfjällens skogsfond till Norrbottens lappfond

av ett belopp av 718,000 kronor. Detta belopp motsvarar, efter vissa

avdrag, av utredningen beräknat nuvärde å för anläggningarnas utförande

erforderligt tillskott till lappfonden, 330,000 kronor fördelat på sex år, samt

nuvärdet å för anläggningarnas underhåll erforderligt kapital. Utredningen

har föreslagit att beloppet överföres till lappfonden från jämtländska

renbetesfjällens skogsfond.

I avgivet utlåtande över lapputredningens förslag har statskontoret anfört

bland annat följande.

För lappväsendet avsedda fonders storlek ha icke anpassats efter omfattningen

av lappväsendet i ifrågavarande landsdelar. Detta har medfört, att,

medan tillgångarna å jämtländska renbetesfjällens skogsfond och jämtländska

lappväsendets fond betydligt vuxit, väsentlig kapitalminskning uppstått

å Norrbottens och Västerbottens lappfonder.

Någon anledning att i fortsättningen bibehålla länsuppdelning av de för

lappväsendet avsatta tillgångarna synes statskontoret icke föreligga. Tvärtom

torde övervägande skäl tala för en sammanslagning av berörda tillgångar

till en fond för lappväsendets gemensamma understödjande. Då statskontoret

icke kan finna, att några hinder möta mot en sådan sammanslagning,

får ämbetsverket för sin del förorda, att den måtte komma till stånd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

11

I betraktande av de betydande belopp av skogsförsäljningsmedel, vilka under

senare år influtit å jämtländska renbetesfjällens skogsfond och vilka, enligt

vad statskontoret under hand inhämtat från domänstyrelsen, lära kunna

påräknas tillsvidare även i fortsättningen, synes avkastningen å den nya fonden

kunna väntas bliva av den storlek, att avkastningen utan eftersättande

av nödiga åtgärder borde förslå till täckande av samtliga utgifter för lappväsendet

med undantag av sådana, som för närvarande bestridas från anslag

å riksstaten. En dylik anpassning av utgifterna efter fondens avkastning

skulle visserligen måhända kunna medföra, att av utredningen föreslagna

byggnadsarbeten icke skulle i sin fulla utsträckning kunna genomföras inom

den tid, som förutsatts. Ämbetsverket har emellertid svårt att föreställa sig,

att en förlängning av utbyggnadstiden kan medföra mera påtagliga olägenheter.

Såsom utredningen antytt lära för övrigt svårigheter möta att i de vidsträckta

fjälltrakter, varom här är fråga, organisera och övervaka genomförandet

av ett omfattande byggnadsprogram i ett alltför forcerat tempo.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har i utlåtande över utredningens förslag anfört

bland annat:

Svårigheterna för lapparna inom Jämtlands län bero, såsom länsstyrelsen

vid flera tiilfällen haft anledning att framhålla, på den omständigheten, att de

områden, som få av lapparna helt disponeras för renskötseln, äro relativt små

och hårt trängda av bebyggelsen. Redan 1892 fann Kungl. Maj:t det vara

nödvändigt, att ett större antal fastigheter måste förvärvas för säkerställande

av lapparnas näring. En del av dessa fastigheter hava nu genom köp övergått

i kronans ägo och införlivats med renbeteslanden men de allra flesta,

som alltjämt äro nödvändiga för renskötseln och det i än högre grad än förut

på grund av det växande renantalet och den fortskridande uppodlingen,

äro alltjämt kvar i enskild ägo. Taxeringsvärdet å dessa sistnämnda fastigheter,

vilkas förvärvande bör ske så snart som möjligt, uppgår till icke mindre

än cirka 1,500,000 kronor. Det synes vidare vara nödvändigt, att ytterligare

fastigheter med ett taxeringsvärde av cirka 1 miljon kronor förvärvas för att

bereda ett bättre utrymme för lapparnas renar. Dessutom böra uppföras vissa

renstängsel, huvudsakligen i gränsen mot Norge, enär genom dem kan förhindras

att dryga skadestånd och renbetesavgifter måste erläggas för dit inträngande

renar, samt vidare anläggas vägar och broar m. m. för en kostnad,

som provisoriskt kan beräknas uppgå till över 700,000 kronor. Mera exakta

uppgifter härom kunna vinnas först genom en mera ingående undersökning.

Det framgår redan härav, att de jämtländska lappfonderna icke på långt när

äro tillräckliga för att tillgodose trängande behov för det jämtländska lappväsendet

och följaktligen icke kunna avstå något till de två övriga län, där

renskötsel förekommer.

Jag torde i detta sammanhang få erinra, att Kungl. Majit i proposition den

21 januari 1938, nr 55, vilken proposition blev av riksdagen bifallen, föreslagit

riksdagen medgiva, att ur jämtländska renbetesfjällens skogsfond ett belopp

av 200,000 kronor finge räknat från den 1 januari 1938 uttagas och överföras

till Norrbottens lappfond. Propositionen var föranledd av en framställning

av länsstyrelsen i Norrbottens län i skrivelse den 0 november 1937. Såsom

motivering för anslagsäskandet bade länsstyrelsen anfört huvudsakligen följande.

Samtliga uti framställningen angivna nya mekaniska hjälpmedel för renskötseln

ävensom förbättringsarbeten äro av den angelägenhetsgrad, att de

snarast böra sättas i verket.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Redan med hänsyn till de direkta renskötseltekniska skälen anser länsstyrelsen

anordningarna i fråga vara av ett så betydande intresse, att med deras

utförande icke bör dröja längre än strängt nödigt. Även ett annat skäl talar

för angelägenheten av att medel beviljas för ifrågavarande arbeten. Till följd

av de för rennäringen exceptionellt ogynnsamma vintrarna 1935 och 1936

hava renhjordarna för många lappar inom socknarna i länet decimerats så

kraftigt, att renskötseln numera icke kan lämna full försörjning åt sådana

lappar. Åtgärder av skilda slag ha fördenskull måst vidtagas för att bispringa

de lappar, som på grund av sagda förhållanden råkat i nödläge. Bland annat

har lappväsendet så långt möjligt är sökt bereda de behövande lapparna arbete

och inkomster vid sina anläggningsarbeten. Alltfort bör även denna möjlighet

till förtjänstarbeten för de mindre renägarna bland lapparna utnyttjas

för att bespara dem tvånget att för uppehället tillgripa de få livrenar, som

finnas hvar.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över socialärenden anförde

departementschefen bland annat.

De förslag till delvis genomgripande reformer å lappväsendets område, som

1930 års lapputredning framlagt, kunde enligt departementschefens mening

prövas först sedan motsvarande undersökningar slutförts angående lappväsendets

organisation och behov i Jämtlands och Västerbottens län. Självfallet

borde detta icke utesluta, att vissa frågor av mindre räckvidd kunde utbrytas

och lösas utan avvaktande av nämnda utredningars slutförande. Norrbottens

lappfond saknade tillgångar att bestrida även sådana utgifter, vilka icke utan

allvarligt men kunde uppskjutas. Då fonden så gott som helt saknade likvida

tillgångar syntes nya medel böra tillföras fonden. Därvid torde den utvägen

böra anlitas, att erforderligt kapital överfördes från jämtländska renbetesfjällens

skogsfors. Departementschefen ansåge icke tillrådligt att gå till

en överflyttning av sådan storleksordning, som 1930 års lapputredning föreslagit,

innan lappväsendets behov i Jämtlands län varit föremål för slutlig

prövning. Däremot syntes hinder icke böra möta för ett överflyttande av så

stort belopp, som kunde anses nödvändigt för att bestrida oundgängliga utgifter

för lappväsendet i Norrbottens län under den tid, som skäligen kunde

beräknas förflyta intill dess den slutliga prövningen av 1930 års lapputredning

kunde medhinnas. För sådant ändamål syntes ett belopp av 200,000 kronor

tillräckligt.

De av chefen för socialdepartementet omnämnda utredningarna rörande

lappväsendets organisation och behov i Jämtlands och Västerbottens län ha

ännu icke av länsstyrelserna slutförts.

Överförande av medel från jämtländska renbetesfjällens skogsfond har

förut skett dels vid Norrbottens lappfonds bildande och dels 1919. Syftet

med jämtländska renbetesfjällens skogsfond var från början att utvidga

jämtlandslapparnas renbetesområden. I anledning av proposition den 13

maj 1887 medgav riksdagen, att den behållna avkastningen av viss av domänstyrelsen

företagen skogsavverkning på de jämtländska renbetesfjäll! finge

användas till nämnda ändamål. Genom beslut den 13 juli 1887 anbefallde

Kungl. Majit sedermera domänstyrelsen att till statskontoret inleverera behållna

försäljningsmedel för försålda skogseffekter från renbetesfjällen, varjämte

statskontoret ålades, att sedan statsverket blivit gottgjort för meddelade

förskott för inköp av mark, förvalta överskottet såsom en särskild fond

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

13

under benämning jämtländska renbetesfjällens skogslund, örn vars användande

för de av riksdagen medgivna ändamål Kungl. Maj:t skulle förordna

framdeles. Av skogsavverkningen från renbetesfjällen och därtill lagda fastigheter

hava guldits, förutom högst avsevärda belopp för inköp av fastigheter,

jämväl, efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fall, åtskilliga

andra utgifter, som tarvats för fastigheternas förvaltning eller stått i samband

därmed. Det oaktat ha fondens tillgångar varit i stigande.

Bildandet av Norrbottens lappfond skedde år 1914 jämlikt riksdagens med

bifall till proposition (nr 62) till årets riksdag lämnade medgivande. Därvid

tillfördes fonden 200,000 kronor från jämtländska renbetesfjällens skogsfond

jämte visst annat belopp, så att fonden kom att uppgå till 293,647 kronor

42 öre. Tillförandet av medel 1919, som avsåg ett belopp av 390,000 kronor,

var betingat därav, att fondens medel icke voro tillräckliga för att kunna vidkännas

kostnaderna för vissa anordningar föranledda av 1919 års konvention

mellan Sverige och Norge i renbetesfrågan. Överförandet skedde jämlikt

1919 års lagtima riksdags beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 199. Vid nämnda två tillfällen ha jämväl medel å tillhopa 560,000

kronor överförts till Västerbottens lappfond. Tillgängliga medel å jämtländska

renbetesfjällens skogsfond uppgå för närvarande till omkring

I, 500,000 kronor och å Norrbottens lappfond till 73,000 kronor.

Jag anser mig böra erinra att riksdagens revisorer år 1937 ha funnit sig

böra ifrågasätta, att utgifterna för lappväsendet i sin helhet böra bestridas

av särskilda å riksstaten anvisade anslag. Det syntes enligt revisorernas mening

icke motiverat att bibehålla lappfonderna, vilka till väsentlig del uppkommit

genom avkastning från kronan tillhörig egendom. Vid anmälan

av riksdagens skrivelse den 27 maj 1938 i anledning av dess år 1938 församlade

revisorers berättelse har Kungl. Maj:t den 17 juni 1938 anbefallt statskontoret

att i vissa närmare angivna hänseenden verkställa utredning rörande

behandlingen av de statskontorets förvaltning underställda räntebärande

fonderna ävensom framlägga förslag för ämbetsverkets fondförvaltning.

I skrivelse den 10 november 1938 har länsstyrelsen i Norrbottens län anhållit

att för specificerade ändamål få disponera 85,245 kronor ur Norrbottens

lappfond för 1938. Av sagda belopp belöpa i runt tal 69,000 kronor på

nyanläggningar och fortsättande av under arbete varande anläggningar,

II, 400 kronor på vidmakthållande av äldre anläggningar och återstoden på

andra kostnader för lappväsendet. Länsstyrelsen anförde i skrivelsen, att

länsstyrelsen vore medveten om att lappfonden för närvarande icke försloge

till att täcka de därur begärda bidragen.

Framställning örn förstärkning har länsstyrelsen gjort i förutnämnda

skrivelse den 17 februari 1939. Länsstyrelsen har i denna skrivelse anfört

bland annat följande:

Av det belopp, 200,000 kronor, som tillförts Norrbottens lappfond jämlikt

av 1938 års riksdag lämnat medgivande, hade anvisats enligt särskilda

Kungl. Maj:ts brev tillhopa 176,052 kronor 84 öre. Fonden beräknades vid

1939 års ingång innehålla 51,370 kronor 98 öre.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Större delen av det i skrivelsen den 10 november 1938 begärda beloppet

avsåge arvoden till personal för övervakande av jakt och fiske, utgifter för

vidmakthållande av lappväsendets anläggningar samt kostnader för fortsättande

av påbörjade viktiga stängselbyggnader, och även de övriga posterna

avsåge arbeten av angelägen art. Fondens tillgångar skulle alltså icke

förslå till de sålunda framförda behoven, och det uppstode följaktligen åter

nödvändighet att tillföra fonden medel.

Till en början ville länsstyrelsen erinra, att av ovan angivna belopp,

176,052 kronor 84 öre, utgjorde ej mindre än 94,116 kronor 18 öre mede!

som anvisats till täckande av förskotterade betesavgifter enligt renbeteskonventionen

med Norge, vilka avgifter av länsstyrelsen jämlikt i88 § i konventionen

förklarats skola stanna på svenska statskassan och icke, såsom regeln

föreskreve, återgäldas av vederbörande lappar. Det syntes länsstyrelsen icke

riktigt att lappfonden anlitades för täckande av betesavgifter som förklarats

skola stanna på statsverket. Man hade grundad anledning förmoda, att

betesavgifter av tillnärmelsevis den storlek som tidigare förekommit icke för

framtiden skulle behöva komma i fråga. Det genomgripande ordnandet

av renskötseln inom de områden, därifrån de olovliga betningarna på norskt

område i huvudsak ägt rum, hade åstadkommit att dessa efter år 1935 tenderade

att upphöra.

Ehuru det sålunda vore att antaga att så betydande avbränningar till följd

av efterskänkta betesavgifter icke längre vore att vänta, så borde man dock,

i fall icke andra statsmedel anlitades för ändamålet, för säkerhets skull alltid

räkna med överraskningar från detta håll. Av detta skäl och för undvikande

av allt för täta överföringar från jämtländska renbetesfjällens skogslund

hemställde länsstyrelsen — därest icke denna fond och alla tre lappfonderna

sammanfördes till en gemensam fond för hela riket ■— att till Norrbottens

lappfond överfördes ett belopp, tillräckligt alt möta behovet icke

endast för innevarande år utan också för åren 1940 och 1941. År 1940 inträffade

den lagbestämda renräkningen, för vilken cirka 10,000 kronor behövde

utverkas från lappfonden. Dennas inkomster torde hålla sig omkring

30,000 kronor för år.

Vid övervägande av det belopp, som efter gjorda beräkningar borde tillföras

Norrbottens lappfond, hade länsstyrelsen stannat vid 200,000 kronor,

som tillika med fondens inkomster i övrigt, så vitt kunde bedömas, borde

vara tillräckligt för säkerställande av lappväsendets behov i länet under

innevarande samt de två nästföljande åren.

Därest icke det belopp länsstyrelsen i framställning den 2 december 1938

begärt för viss lapsk kolonisation anvisades av andra medel än lappfonden,

behövde tillskottet ökas till 250,000 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 25 februari 1939 i anledning av länsstyrelsens

framställning anfört i huvudsak följande:

I sitt den 31 december 1938 avgivna utlåtande över en av länsstyrelsen

i Norrbottens län gjord framställning angående upplåtelser av lägenheter åt

vissa lappar inom Jukkasjärvi socken i Norrbottens län m. m. hade statskontoret

på grundval av vissa från vederbörande länsstyrelse under hand

lämnade uppgifter beräknat, att de disponibla tillgångarna å Norrbottens

lappfond för närvarande uppgingo till cirka 109,000 kronor. Då emellertid

länsstyrelsen i nu förevarande framställning beräknat motsvarande belopp

till allenast i runi tal 51,000 kronor, har ämbetsverket från vederbörande

lappfogde införskaffat ytterligare uppgifter angående fondens ställning. Enligt

dessa uppgå de disponibla tillgångarna å fonden för närvarande till i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174. 15

runt tal .............................................. kronor 83,000

Ränteinkomster och övriga fonden ännu ej tillgodoförda inkomster

för budgetåret 1938/39 kunna beräknas uppgå

till cirka .......................................... »_73)00^

Summan av sålunda beräknade tillgångar kronor 90,000

torde böra minskas med sammanlagda beloppet av från

fonden utestående lån till lappar för inköp av renar m. m.

eller med i runt tal .................................. » 17,000

Återstående belopp, kronor 73,000,

kan sålunda beräknas stå till förfogande för meddelande av nya anvisningar

från fonden under innevarande budgetår. Därest det av länsstyrelsen

beräknade medelsbehovet å 85,000 kronor anses böra i sin helhet tillgodoses

redan under nu löpande budgetår, skulle alltså utöver å fonden tillgängliga

medel erfordras ett belopp å 12,000 kronor. Om, på grund av förenämnda

framställning angående upplåtelser av lägenheter åt vissa lappar

inom Jukkasjärvi socken eller av annan anledning, ytterligare medel komma

att beviljas ur fonden, måste givetvis vederbörlig hänsyn tagas härtill.

Statskontoret ansluter sig till länsstyrelsens förslag om att — i likhet med

vad som ägde rum under budgetåret 1937/38 — erforderliga medel till förstärkning

av tillgångarna å Norrbottens lappfond ställas till förfogande från

jämtländska renbetesfjällens skogsfond. Ä sistnämnda fond tillgängliga medel

uppgå för närvarande till ungefär 1,500,000 kronor.

Den allmänna omprövningen av sättet för finansieringen av utgifterna för

lappväsendet torde komma att äga rum tidigast vid 1940 års riksdag och de

nya bestämmelser, som därvid må komma att utfärdas, kunna således

förmodas träda i kraft först från och med budgetåret 1940—41. På grund

härav torde praktiska skäl tala för att, därest tillgångarna å Norrbottens

lappfond anses böra förstärkas redan under innevarande budgetår, därvid

beaktas jämväl de anspråk å medelsanvisningar ur fonden, som kunna förväntas

uppkomma under budgetåret 1939/40. Fondens inkomster för sistnämnda

budgetår torde såsom för innevarande budgetår kunna beräknas

uppgå till cirka 30,000 kronor.

Någon anledning att frångå tillämpad princip i fråga om sättet för täckandet

av utgifter för förskotterade betesavgifter föreligger enligt statskontorets

mening för närvarande icke.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har i utlåtande den 27 februari 1939 anfört

huvudsakligen följande.

I sin den 29 december 1935 avgivna utredning beräknade 1930 års lapputredning

årsbehovet av tillskott till de inom Norrbottens län förut disponibla

kapitalen för nyanläggningar för lappväsendet inom Norrbotten till 55,000

kronor, under förutsättning att byggnadstiden bestämdes till 6 år och kostnaderna

jämnt fördelades på denna tid. Till gäldande av underhållskostnaderna

å de inom länet föreslagna byggnadsarbetena — bortsett från Gällivare

och Jokkmokks socknar — beräknades årligen 19,537 kronor, varvid utredningen

dock antog, att underhållet skulle taga sin början först 10 år efter det

arbetena blivit påbörjade. Med utgångspunkt från dessa beräkningar hemställde

utredningen, att från jämtländska renbetesfjällens skogsfond till Norrbottens

lappfond måtte överföras eif belopp av 718,000 kronor, motsvarande

kapitalvärdet av nyssnämnda årsutgifter med vissa avdrag. Med detta tillskott

antogs, alt såväl kostnaderna för de anläggningar, som utredningen ansett

erforderliga, som för deras framtida underhåll skulle täckas. I ett i proijo
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

sitionen nr 55 till 1938 års riksdag åberopat yttrande har statskontoret ifrågasatt,

att den av lapputredningen föreslagna byggnadstiden skulle förlängas

såväl för att nedbringa kostnaderna som av organisatoriska skäl. Länsstyrelsen

framhöll i sitt över utredningen avgivna utlåtande, att utredningen

icke vöre avslutad, såvitt anginge det jämtländska lappväsendet men att likväl

så stora kapitalbehov kunde konstateras, att de jämtländska fonderna vore

otillräckliga, detta särskilt på grund av det starkt begränsade utrymme, som

stöde till förfogande för lapparna inom Jämtlands län.

Utan avvaktan på slutbehandlingen av lapputredningen hemställde länsstyrelsen

i Norrbottens län i skrivelse den 6 november 1937 att för vissa närmare

specificerade ändamål få disponera ett belopp av 112,520 kronor ur

Norrbottens lappfond för år 1938. Jämföres framställningen med lapputredningens

beräkningar, innebär det sålunda begärda beloppet något mer än en

fördubbling av årskostnaden. Framställningen motiverades dels med renskötseltekniska

skäl och dels därmed att lapparna till följd av ogynnsamma

vintrar åren 1935 och 1936 behövde erhålla inkomster genom anläggningsarbeten.

Chefen för socialdepartementet uttalade, att han holle för sannolikt, att

minst 90,000 kronor av lappfondsmedel måste av länsstyrelsen disponeras

under år 1938 samt att Norrbottens lappfond vid 1938 års ingång så gott

som helt saknade likvida medel. Nya medel borde därför tillföras sistnämnda

fond, men det vore icke tillrådligt att redan då gå till en överflyttning av sådan

storleksordning som 1930 års lapputredning föreslagit, innan lappväsendets

behov i Jämtlands län varit föremål för slutlig prövning. Hinder syntes

däremot icke möta för ett överflyttande av så stort belopp, som kunde anses

nödvändigt för att bestrida oundgängliga utgifter för lappväsendet i Norrbottens

län under den tid, som skäligen kunde beräknas förflyta, intill dess

den slutliga prövningen av 1930 års lapputredning kunde medhinnas. Enligt

departementschefens uppfattning vore ett belopp av 200,000 kronor tillräckligt

för sådant ändamål.

Statsutskottet vid 1938 års riksdag underströk vad departementschefen sålunda

anfört.

I den remitterade skrivelsen har det oaktat länsstyrelsen i Norrbottens

län nu gjort framställning örn överföring till Norrbottens lappfond av ytterligare

200,000 kronor, som beräknats åtgå utöver sistnämnda fonds egna

inkomster för åren 1939—1941. Dessutom har länsstyrelsen eventuellt begärt

ett anslag från jämtländska renbetesfjällens skogsfond av ytterligare

50,000 kronor för lapsk kolonisation.

Det synes påfallande, att de utgiftsbehov, Norrbottens länsstyrelse i skrivelsen

den 6 november 1937 och i den remitterade skrivelsen anmält, äro

av en helt annan storleksordning än dem, lapputredningen beräknade. Hela

kapitaltillskottet för lapputredningens byggnadsprogram beräknades ju enligt

vad nyss omnämnts till 330,000 kronor (6 X 55,000). Efter det Norrbottens

lappfond på grund av propositionen nr 55 år 1938 erhållit 200,000

kronors tillskott, begär länsstyrelsen nu ytterligare 200,000 kronor för 1939—

1941. Sammanlagda beloppet överstiger således det av lapputredningen för

byggnadsprogrammet beräknade. Någon uppgift i vad mån lapputredningens

program blivit fullföljt och huru de verkliga kostnaderna ställt sig till de

beräknade lämnas icke. Visserligen har 1938 års anslag belastats med äldre

betesavgifter til! ett belopp av omkring 94,000 kronor, vilket belopp icke

synes hava av Norrbottens länsstyrelse omförmälts i dess nyssnämnda skrivelse

den 6 november 1937, men skillnaden blir det oaktat påfallande. Om

det icke kan påvisas, att med det nu begärda beloppet lapputredningens program

blivit i det närmaste färdigställt, måste man därför befara antingen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174■

17

att kostnaderna för anläggningarna starkt stegrats på grund av forcering

eller också att de belopp, länsstyrelsen erhållit och nu begärt, använts och

komma att användas till andra ändamål än lapputredningen avsett med sin

begäran om tillskott. I båda fallen synes man komma i strid med statsmakternas

uttalanden 1938, att någon ändring av fonddispositionen, innan

den slutliga prövningen av 1930 års lapputredning kunde ske, icke borde

ifrågakomma, såvitt det icke rörde oundgängliga utgifter. Har anläggningsarbetet

forcerats, torde länsstyrelsen hava avvikit från den av statskontoret

anbefallda takten i arbetet och det må då ifrågasättas, huruvida ett sådant

påskyndande är klokt. Man lärer nämligen få utgå från att intresset att

snabbt undvika reninvasion i Norge och konflikter mellan lappbyarna inbördes

i all tillbörlig grad beaktats av lapputredningen. Gäller det åter

att bereda lapparna nödhjälpsarbeten, såsom Norrbottens länsstyrelse antytt,

måste framhållas, att det här är fråga om bestämt begränsade åtgärder för

renskötselns bästa och att det kan visa sig ganska svårt att finna nya arbetsobjekt,

när anläggningarna stå färdiga efter kortare tid än från början beräknats.

Det må också framhållas, att länsstyrelsen i den remitterade skrivelsen

synes hava beräknat underhållsarbeten redan under år 1939, under det att

lapputredningen antog, att dylika utgifter icke skulle behöva utgå förrän 10 år

efter anläggningsarbetenas påbörjande.

I hittills behandlade delar synes den remitterade skrivelsen icke hava anfört

skäl för nya tillskott från de jämtländska fonderna.

Beträffande ersättningen för belesavgifler hava länsstyrelserna i såväl

Jämtlands som Norrbottens län tidigare uttalat sig för att dylika utgifter

icke borde täckas genom lappfondsmedel. Ståndpunkten synes emellertid

icke hava vunnit Kungl. Maj.ts godkännande. Det belopp, som i följd

härav tagits i anspråk av anslaget år 1938, torde icke vid detta anslags fastställande

hava tagits i beräkning. Det förefaller då oundvikligt, att Norrbottens

lappfond erhåller tillskott utöver det av 1938 års riksdag medgivna

beloppet. Emellertid synes lappfondens behållning vid 1939 års ingång

enligt statskontorets utlåtande den 31 december 1938 hava uppgått till i

runt tal 109,000 kronor i stället för av länsstyrelsen i Norrbottens län beräknat

belopp, 51,370 kronor 98 öre. I enlighet härmed torde för ifrågavarande

ersättning behövas ett tillskott av i runt tal 36,000 kronor (109,000 —

— 51,000 = 58,000; 94,000 — 58,000 = 36,000).

Vad slutligen angår de av länsstyrelsen i Norrbottens län anmälda utgifterna

för lappkolonisation erinras, att lapputredningen icke föreslagit, att

lappfonderna skulle belastas härmed. Innan en fullständig beräkning av

de anspråk, som i första hand komma att ställas på lappfonderna föreligger,

torde det därför icke vara lämpligt att överföra medel från de jämtländska

fonderna för kolonisationen i Norrbotten.

1 utlåtande den 2 mars 1939, avgivet i anledning av vad statskontoret och

länsstyrelsen i Jämtlands län i ärendet anfört, har länsstyrelsen i Norrbottens

län till en början vitsordat statskontorets beräkning angående å Norrbottens

lappfond tillgängliga medel. Med avseende å vad länsstyrelsens i Jämtlands

län utlåtande innehåller, har anförts i huvudsak följande.

Lapputredningens beräkning av kostnaderna för planerade anläggningar

gjordes under åren 1934—1935, då utpräglad lågkonjunktur rådde. Den

förhöjning av material- och arbetspriser, som därefter inträtt, torde medföra

en fördyring av anläggningarna med 20—25 % å de beräknade kostnaderna.

Delvis på grund av att lapputredningen dragit ut på tiden längre än beräk
lliluing

lill rikstlitanis protokoll 1!KI!>. I sunil. Ar 174. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

näts har det visat sig nödvändigt att vissa av de i utredningens betänkande

upptagna arbetena bleve utförda med större skyndsamhet än utredningen förutsatt.

Härtill har även medverkat önskvärdheten av att bereda arbetsinkomst

för lappar, som på grund av de för renskötseln ogynnsamma förhållandena

åren 1935 och 1936 råkat i nödläge. Länsstyrelsen tillåter sig att härutinnan

ytterligare hänvisa till sin framställning den 6 november 1937.

Den forcering av arbetena, som sålunda i viss mån ägt rum, har dock i intet

fall föranlett ökade kostnader. Arbetena hava utförts på samma sätt som

om den av lapputredningen utstakade arbetstakten tillämpats. Snarare kan

det i en del fall antagas att besparingar kunnat göras genom att vissa arbeten

skett i större sammanhang och därigenom medfört att materialinköp och

transporter kunnat ordnas mera fördelaktigt.

Sedan lapputredningen avgav sitt betänkande har uppkommit behov av anordningar,

som utredningen icke förutsett. Det har därför icke kunnat undvikas

att lappfondens medel i viss mindre omfattning kommit att användas

för andra ändamål än utredningen avsett. För tillgodoseende av sådana behov

har av Kungl. Majit vid skilda tillfällen anvisats medel, vilka dock icke

uppgått till väsentliga belopp.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Jämtlands län anfört beträffande underhållsarbeten

får länsstyrelsen erinra örn att lappväsendet i Norrbottens

län har anläggningar från tiden närmast efter tillkomsten av renbeteskonventionen

med Norge, vilka anläggningar sålunda uppnått en förhållandevis hög

ålder. Särskilt inom Troms fylke i Norge har lappväsendet nödgats uppföra

ett flertal renstängsel och broar m. m., vilka sedan ett flertal år krävt årliga

underhållsarbeten. I lapputredningens betänkande ha arbeten å dessa äldre

anläggningar icke medräknats. De för år 1939 begärda reparationsanslagen

taga i huvudsak sikte på dylika företag.

Då lappfondens tillgångar kunna beräknas till 73,000 kronor, i stället för av

länsstyrelsen antagna cirka 51,000 kronor, synes det som om det av länsstyrelsen

äskade beloppet skulle kunna minskas med c:a 20,000 kronor. Emellertid

vill länsstyrelsen förutskicka, såsom länsstyrelsen också under hand meddelat

jordbruksdepartementet, att länsstyrelsen har för avsikt att under innevarande

år hos Kungl. Majit hemställa om anvisande av ett belopp av

15.000 kronor ur lappfonden för att av länsstyrelsen användas till bidrag för

inköp av livrenar åt de lappar, som av kända orsaker fått sina hjordar hårt

decimerade och för vilkas försörjning det är synnerligen angeläget att renantalet

så fort ske kan återuppbringas.

Vid sådant förhållande finner sig länsstyrelsen böra vidhålla sin hemställan

att till Norrbottens lappfond överföras i runt tal 200,000 kronor eller, därest

icke det för lapsk kolonisation begärda beloppet anvisas av andra medel,

250.000 kronor.

Departements- Det belopp, sorn år 1938 jämlikt riksdagens medgivande tillfördes Norrbotchefen.

tens lappfond, var avsett att räcka till för bestridande av fondens utgifter

intill dess lapputredningens förslag blivit slutligen prövat. Så har emellertid

icke blivit fallet, detta beroende dels på att den slutliga prövningen av

lapputredningens förslag icke kan som beräknats ske under innevarande år,

dels ock därpå att lappfondens utgifter under 1938 stigit utöver vad man

förutsett. Sistnämnda förhållande är i sin tur föranlett bland annat av att

förskotterade betesavgifter till Norge å icke mindre än omkring 94,000 kronor

måst under året ersättas ur fonden. På grund härav erfordras viss förstärkning

av fonden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174

19

Då medel sålunda måste tillföras fonden utifrån, synes särskilt angeläget

att vid beräkning av fondens utgifter begränsa sig till vad som är

oundgängligen nödvändigt. Erforderligt belopp för bestridande av utgifterna

under innevarande och nästa år synes icke kunna beräknas lägre än

210.000 kronor, däri då ingå 39,000 kronor för av mig i det föregående förordade

åtgärder för viss lapsk kolonisation. Vid beräkningen har jag utgått

från att kostnaderna för nya anläggningar och fortsättande av anläggningar

under arbete hålla sig omkring ett belopp av 55,000 kronor för år,

vilket vad innevarande år angår skulle innefatta en beskärning av vad länsstyrelsen

för ändamålet begärt med omkring 14,000 kronor. Jag förbiser

icke, att vissa olägenheter kunna följa härav, men finner av förut antydd

grund en dylik beskärning befogad.

Då lappfondens likvida tillgångar uppgå till i runt tal 73,000 kronor, däri

ingår beräknad inkomst för fonden intill utgången av innevarande budgetår,

och fondens inkomst under nästa budgetår beräknas till 30,000 kronor, uppgår

bristen för innevarande och nästkommande budgetår till (210,000 —

73.000 — 30,000 —) 107,000 kronor eller avrundat uppåt 110,000 kronor.

Däri har då inräknats jämväl erforderligt tillskott för utgifter under

senare halvåret 1940. Även om beloppet således ej kan förutsättas bliva

tillfullo taget i anspråk före den 1 juli 1940, synas nämligen praktiska skäl

tala för att, i avvaktan på resultatet av omprövningen angående sättet för

finansiering av utgifterna för lappväsendet, beloppet i sin helhet medtages

vid beräknande av för fonden under budgetaret 1939,40 erforderliga tillgångar.

Vad av länsstyrelsen i Jämtlands län anförts synes icke utgöra hinder för

överförande av erforderliga medel för oundgängliga utgifter från jämtländska

renbetesfjällens skogsfond. På sätt skett vid Norrbottens lappfonds bildande

och vid dess ökande 1919 och 1938 torde för erforderliga medels tillförande

den utvägen böra anlitas, att det behövliga beloppet överföres från

jämtländska renbetesfjällens skogsfond. Riksdagens medgivande till åtgärden

torde böra inhämtas.

Beträffande den av länsstyrelsen i Norrbottens län väckta frågan om särskild

medelsanvisning för ersättande av vissa förskotterade betesavgifter synes

åtgärd i förevarande sammanhang icke erforderlig. Enligt vad länsstyrelsen

anfört kan man ha anledning förvänta att dessa avgifter icke skola

medföra alltför avsevärd belastning av lappfonden under den närmaste

tiden.

Under åberopande av vad jag i förevarande ärenden anfört hemställer jag,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att, utan hinder av bestämmelserna i kungörelsen den 18

juli 1928 (nr 314) angående grunder för upplåtelse åt lappar

av lägenheter å kronomark, för upplåtelse genom länsstyrelsen

i Norrbottens län åt lappfamiljer av sex kolonat å

hemmanen Kurravaara nr 5, 6 och 7 i Jukkasjärvi socken

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

av nämnda län må utgå tillskott av statsmedel med högst

6,500 kronor för varje kolonat,

samt att ett belopp av 110,000 kronor må överföras från

jämtländska renbetesfjällens skogsfond till Norrbottens lappfond.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

S97433. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående iordningställande av vissa kolonat i Norrbottens län, att upplåtas till lappar, m. m. a1 i texten
  2. JoU 1939:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående iordningställande av vissa kolonat i Norrbottens län, att upplåtas till lappar, m. m. s. 4 i texten