Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till inrättande av pensionärshem

1939-03-03 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:177, Angående statsbidrag till inrättande av pensionärshem

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

1

Nr 177.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till

inrättande av pensionärshem; given Stockholms slott

den 3 mars 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 3 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,

Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkt 25, föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild

proposition i ämnet för budgetåret 1939/40 beräkna till bidrag till anordnande

av hem för åldringar och änkor ett reservationsanslag av 1,000,000

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 177.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

kronor. Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga ifrågavarande

ärende.

Den 18 september 1937 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens byggnadslånebyrå

att efter samråd med byggnadsstyrelsen verkställa utredning och avgiva förslag

rörande statsunderstöd till kommuner och kommunala stiftelser för uppförande

av bostäder åt åldringar och änkor.

Efter föreskrivet samråd överlämnade byggnadslånebyrån den 20 november

1937 ett förslag i ämnet.

Den 6 maj 1938 bemyndigade Kungl. Majit chefen för socialdepartementet

att tillkalla sakkunniga för verkställande av ytterligare utredning i ärendet.

Till statsrådsprotokollet samma dag anförde dåvarande chefen för departementet,

statsrådet Möller, följande.

Strävandena att skapa ekonomiska förutsättningar för en någorlunda

tryggad försörjning under ålderdomen hava de senaste åren lett till genomgripande

reformer på folkpensioneringens område. Emellertid torde dessa

reformer åtminstone inom vissa av landets kommuner icke fullt tillfredsställande

hava löst åldringarnas försörjningsfråga. Komplettering av folkpensionen

med kommunala tillskott — med eller utan fattigvårds karaktär

— har därför i åtskilliga fall visat sig oundgänglig. Den mest tyngande

utgiftsposten i de mindre bemedlade åldringarnas hushållsbudget utgör

otvivelaktigt kostnaden för bostad.

I några kommuner hava initiativ tagits, syftande till att bereda i första

hand folkpensionärer bättre och billigare bostäder än som stått till buds i

den öppna hyresmarknaden. Dessa kommunala strävanden hava med särskild

styrka gjort sig gällande under de senaste åren. I flera av landets

kommuner hava sålunda hem för gamla redan uppförts. Så är bland annat

fallet i Stockholm och Göteborg. Erfarenheterna av denna verksamhet

uppgivas vara i hög grad gynnsamma, men de hittills vidtagna åtgärderna

torde icke ens i sådana kommuner, där ett betydande antal lägenheter

ställts till förfogande för ifrågavarande ändamål, motsvara behovet. I så

gott som samtliga nu åsyftade kommuner överväges därför en utvidgning

av verksamheten i fråga. Än vidare pågå för närvarande inom åtskilliga

kommuner utrednings- och planeringsarbeten, som ännu icke lett till påtagliga

resultat. Uppenbart är emellertid, att endast ett ringa antal kommuner

i relativt god ekonomisk ställning har möjligheter att med egna

resurser skapa tillfredsställande hem för åldringar och änkor. Statens stöd

i en eller annan form torde i flertalet fall vara erforderligt. Sådant stöd

har också påkallats i framställningar från kommunalt håll.

För klarläggande av möjligheterna och de lämpligaste formerna för statliga

åtgärder på område^ uppdrog Kungl. Majit den 18 september 1937 åt

statens byggnadslanebyra att efter samråd med byggnadsstyrelsen verkställa

utredning och avgiva förslag rörande statsunderstöd till kommuner

och kommunala stiftelser för uppförande av bostäder åt åldringar och

änkor.

Till fullgörande av detta uppdrag överlämnade byggnadslånebyrån efter

samråd med byggnadsstyrelsen den 20 november 1937 ett förslag i ärendet

vilket underkastats sedvanlig remissbehandling. Förslaget tillstyrktes därvid

av pensionsstyrelsen, det stora flertalet hörda länsstyrelser samt av

praktiskt taget samtliga de kommuner, vilka berens tillfälle att yttra sig

i ärendet. Särskilt i kommunernas yttranden har det stora behovet av åtgarder

av nu åsyftad innebörd framhållits. Avstyrkande yttranden avgåvos

av bland andra socialstyrelsen, befolkningskommissionen och svenska fat
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

3

tigvårds- och barnavårdsförbundet. I dessa betonades nödvändigheten av

en ny och grundligare utredning än den, som legat till grund för byggnadslånebyråns

förslag.

Det mottagande, som byggnadslånebyråns förslag vid remissbehandlingen

erhållit, torde lia klart ådagalagt behovet av åtgärder å nu ifrågavarande

område. Jämväl har vitsordats, att statens stöd för att åtgärder

av tillräcklig effektivitet skola komma till stånd är erforderligt. Däremot

har den hittills förebragta utredningen icke varit av beskaffenhet att erbjuda

tillräckliga hållpunkter för ett bedömande av de lämpligaste formerna

för statsmakternas stödåtgärder. En fortsatt utredning i detta avseende

är därför enligt min mening önskvärd.

Med hänsyn till vad jag nyss anfört lär det därvid knappast vara nödvändigt

att genom mera djupgående statistiska utredningar söka fastställa

befintligheten av ett behov, som så bestämt vitsordats av flertalet hörda

kommunala myndigheter. Visserligen finnes ett betydande antal kommuner,

där förhållandena å bostadsområdet icke göra särskilda hem för

gamla behövliga. Huruvida inom en kommun allmänna åtgärder för tryggande

av åldringars och änkors bostadsförsörjning böra vidtagas, synes

emellertid utan svårighet kunna klargöras genom en lokal undersökning

av kommunens särskilda förhållanden. I allmänhet torde det dock gälla,

att de gamlas bostadsbehov icke tillfredsställande tillgodosetts.

Den av mig nu förordade undersökningen bör syfta till utarbetandet av

ett praktiskt hållbart förslag, varigenom följande syften kunna förverkligas.

I kommuner, där påtagligt behov av åtgärder för åldringars och

änkors bostadsförsörjning föreligger, böra hem för gamla kunna uppföras

under samverkan mellan stat och kommun. Härvid bör iakttagas, att en

ur det allmännas synpunkt önskvärd utveckling av bostadsbeståndet icke

äventyras utan om möjligt befrämjas. Vissa minimianspråk i fråga om

bostädernas utrymme och beskaffenhet i övrigt böra vidare uppställas.

Slutligen bör hyran maximeras till sådant belopp, att den skäligen kan rymmas

inom en folkpensionärs budget.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades den 30 maj 1938 fem

sakkunniga, nämligen ledamoten av andra kammaren E. L. Åqvist, ordförande,

ledamoten av första kammaren T. Ström samt ledamöterna av andra

kammaren E. O. B. Magnusson, A. Råstock och O. S. Tornegård. De sakkunniga,

vilka antogo namnet 1938 års pensionärbostadssakkunniga, avgåvo

den 16 november samma år betänkande med utredning och förslag rörande

statsbidrag till anordnande av bostäder åt åldringar och änkor i s. k. pensionärshem

(statens off. utredn. 1938: 40).

Pensionsirbostadssakkunnigas förslag.

I det följande lämnas en sammanfattning av pensionärbostadssakkunnigas

betänkande.

De sakkunniga redogöra till en början för vissa åtgärder, som inom en

rad kommuner vidtagits för att lösa åldringars och änkors bostadsfrågor.

De sakkunniga erinra därvid örn att i Stockholm finnas 2,064 lägenheter i

de s. k. församlingshemmen. I dessa hem bär investerats ett kapital avid

miljoner kronor, varav cirka 3 miljoner kronor tillskjutits av Stockholms

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

stad. Vidare redogöra de sakkunniga för sina besök å pensionärshem i Lidköping,

Göteborg och Hällefors.

Åtskilliga andra kommuner än de nu nämnda ha uppfört hem för åldringar

och änkor. Bland dessa nämnas Borås, Eskilstuna, Gävle, Jönköping,

Karlskrona, Ljusnarsberg, Sundsvall, Uddevalla och Uppsala. Byggnadskostnadema

per lägenhet (örn ett rum och kök eller kokvrå) ha befunnits

vara synnerligen växlande, från något över 3,000 kronor upp till

c:a 7,000 kronor. Förutom den omständighet, att lägenheter i hus med ett

stort antal lägenheter i samma hus i regel bli billigare, har säkerligen till

dessa variationer i kostnaderna bidragit den starka växlingen i materialpriser

in. m. under de senare åren. I regel har kommunen gratis upplåtit tomt för

ändamålet. Årshyror lia fastställts till växlande belopp, 175—350 kronor,

per lägenhet. Aven inom ett flertal andra kommuner planeras anordnande

av pensionärshem.

Behovet av åtgärder på ifrågavarande område belyses därefter av redogörelser

för vissa undersökningar. Jag tillåter mig på denna punkt hänvisa

till de sakkunnigas betänkande sidorna 23—42.

De sakkunniga finna nu nämnda undersökningar rörande åldringars och

änkors antal samt inkomst- och bostadsförhållanden inom ett 70-tal över

hela landet spridda kommuner av olika storlek och karaktär, ävensom andra

i samband med de sakkunnigas arbete erhållna upplysningar giva vid handen,

att ett mycket stort antal personer, tillhörande ifrågavarande kategorier,

för bestridande av kostnaden för bostad få avstå en synnerligen stor

del av sin inkomst — större del än i inkomsthänseende bättre lottade personer

— och att till följd härav i många fall återstående del av inkomsten

icke räcker till ett nödtorftigt tillfredsställande av deras behov av föda och

kläder etc. Det måste därför anses såsom ett allmänt socialt intresse, att åtgärder

vidtagas för reducering av bostadskostnaderna för mindre bemedlade

åldringar och änkor, och denna angelägenhet synes de sakkunniga vara av

den vikt att staten bör lämna sitt bistånd till frågans lösning.

Vid utformningen av denna bostadshjälp hava de sakkunniga sökt anknyta

till de former, under vilka vissa kommuner sökt att utan statlig hjälp ordna

bostadsfrågan för mindre bemedlade åldringar och änkor. I en del fall, företrädesvis

å landsbygden, ha pensionärer mottagits såsom »inackorderingar»

å ålderdomshem mot en ringa avgift. Att så varit möjligt, sammanhänger

med den minskning av antalet av fattigvården helt underhållna, som åtföljt

den inkomststegring för pensionärerna, som de förbättrade folkpensionerna

medfört. Där möjlighet finnes att tillfredsställande ordna pensionärernas

bostadsfråga på dylikt sätt, torde vägande invändningar däremot icke kunna

framföras. Likaså har angivits, att kommuner och andra vidtagit åtgärder

för att ordna bostäder åt pensionärer i en- eller tvålägenhetshus. Särskilt å

den icke industriellt inriktade landsbygden torde tomtpriserna samt tillgången

å mindre fastigheter, vilka — eventuellt efter reparation — lämpa sig för

detta ändamål, medverka till att dylika åtgärder i många fall innebära den

lämpligaste och billigaste lösningen av frågan örn bostadsförsörjning för åld
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

5

ringar och änkor. Ett fortsättande av denna verksamhet synes de sakkunniga

i hög grad önskvärt. Ett visst statligt stöd därför synes kunna erhållas genom

de statliga åtgärderna för bostadsförbättring.

I många kommuner, där de angivna utvägarna icke stått till buds eller icke

varit tillfyllest, har hjälpen givits den utformning, att bostäder åt behövande

åldringar och änkor upplåtits — hyresfritt eller mot i förhållande till den

allmänna hyresnivån i orten reducerade hyror — i för detta ändamål helt

disponerade flerlägenhetshus. Då resultaten av denna verksamhet genomgående

varit goda, synes de sakkunniga det ifrågasatta statliga stödet böra

inriktas på stimulerande av denna form av bostadshjälp för åldringar och

änkor. De föreslå sålunda, att statsbidrag skall kunna utgå till anordnande

av bostäder åt åldringar och änkor i särskilda, för dylikt ändamål av kommuner,

kommunalförbund och allmännyttiga bostadsföretag, som underkasta

sig viss kommunal tillsyn, disponerade fastigheter, i betänkandet benämnda

pensionärshem.

I hemmen skulle allenast mottagas personer, vilka kunna antagas icke vara

i stånd att med egna medel ordna sin bostadsfråga på ett ur sociala och hygieniska

synpunkter tillfredsställande sätt. Till ledning vid det urval, som

med nödvändighet måste ske, ha de sakkunniga föreslagit vissa inkomstgränser,

vilkas överskridande i regel skulle utesluta behörighet att erhålla

bostad i hemmen. I anslutning till direktiven för de sakkunnigas arbete föreslås

i detta avseende att till ledning vid fastställande av dessa inkomstgränser

skola tagas de inkomster, vilka högst må åtnjutas av personer, som uppbära

tilläggspension enligt lagen om folkpensionering, sålunda, att gränsen

sättes vid en inkomst (inklusive pensioner) av resp. 900, 1,100 och 1,350

kronor i ortsgrupperna 1—3 enligt den i lagen örn folkpensionering angivna

ortsindelningen.

Begreppet åldringar anse de sakkunniga i detta sammanhang kunna bestämmas

så, att däri innefattas personer, vilka fyllt 60 år. De anföra till

stöd härför att många personer tvingas — med eller utan erhållande av pension

— att lämna förut innehavda anställningar redan vid en ålder av cirka

60 år och därefter i regel ha mycket små utsikter att ånyo erhålla någon arbetsinkomst.

För dessa personer torde därför försörjningsmöjligheterna

vara minst under tiden intill dess de genom erhållande av tilläggspension

kunna beräknas erhålla en bättre ekonomisk ställning. Åldersgränsen föreslås

i fråga örn äkta makar, föräldrar och barn, med varandra sammanboende

syskon eller andra personer, som sammanbott under en längre följd

av år, skola avse den person, som huvudsakligen försörjer familjen.

För änkor föreslås icke någon åldersgräns, och beträffande inkomstgränsen

föreslås den avvikelse från den vanliga regeln att bidrag enligt lagen örn

barnbidrag icke skall medräknas vid inkomstberäkningen. Det framhålles,

att denna bostadshjälp för änkor med hemmavarande minderåriga barn torde

bli av sekundär betydelse i de fall, då inom kommunen bedrives statsunderstödd

verksamhet för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 177.

rika familjer. I annat samband omnämnes, att av de i representativundersökningen

ingående kommunerna flertalet funnit åtgärder för beredande av

billiga bostäder åt änkor, som ej åtnjuta tilläggspension, icke vara av behovet

påkallade.

De sakkunniga föreslå därjämte, att bostad i pensionärshem i ömmande

undantagsfall må kunna beredas även personer, vilka på grund av ålderseller

inkomstförhållanden eljest icke skulle kunna komma i åtnjutande av

denna förmån. De ha i detta sammanhang omnämnt personer, vilka åtnjuta

tilläggspension på grund av invaliditet, samt änklingar med hemmavarande

minderåriga barn m. fl.

För att pensionärshemmen icke skola få annan än avsedd karaktär genom

en alltför fri praxis i fråga om dessa undantagsfall, föreslås därjämte en

föreskrift av innebörd att, i den mån bostäder i pensionärshem bli lediga,

inom kommunen bosatta personer, vilka åtnjuta tilläggspension enligt lagen

om folkpensionering, böra äga företräde till erhållande av ledigblivna lägenheter.

De sakkunniga ha till särskild prövning upptagit frågorna om och i vad

män hänsyn vid urvalet av hyresgäster i pensionärshemmen bör tagas till

hjälp från fattigvården. De ha därvid enats om att tillfällig fattigvård —

exempelvis vid akut sjukdom — icke bör inverka hindrande på möjligheten

att vinna tillträde till pensionärshem eller bo kvar däri. De ha vidare funnit

sig böra förorda bestämmelser i syfte att förhindra, att bostad i pensionärshem

åtnjutes av personer, om vilka skäligen kan antagas att de, även

för den händelse, att de erhölle bostad hyresfritt, för sin försörjning i övrigt

bomme att erhålla stadigvarande eller regelbundet återkommande fattigvård.

För dessa synes fattigvården alltjämt böra sörja även i fråga om bostadshjälp.

I frågan, huruvida bostadshjälpen bör ordnas genom förvärv av redan befintliga

hus eller genom nyproduktion därav, uttala de sakkunniga, att båda

dessa vägar böra lämnas öppna. Där kommunen disponerar eller till rimlig

kostnad kan förvärva fastighet, som är lämplig för ändamålet, torde detta

ofta kunna medföra en minskning i kostnaderna för pensionärshems inrättande.

Förvärv av redan befintligt bostadshus bör emellertid stödjas av staten

endast därest vederbörande kommun visar, att behovet av hyreshus, lämpade

för mindre bemedlade inom kommunen vid tiden för ansökningen synes

vara eller genom nybyggnad bli fyllt, samt den byggnad, som skall

förvärvas, kan anses vara eller efter ombyggnad eller reparation bli ur bostadshygienisk

synpunkt fullt tillfredsställande samt i övrigt lämplig för

ändamålet.

De lägenhetstyper, som skulle ifrågakomma för pensionärshemmen, torde

kunna begränsas till ett rum och kokvrå för en person, ett större rum och

kök eller kokvrå för två eller tre personer samt två rum och kök eller kokvrå

för fyra eller fler personer. Lägenheter om två rum och kök eller kokvrå

böra enligt de sakkunnigas åsikt anordnas endast för personer med

hemmavarande minderåriga barn. I fråga om familjer med hemmavarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

7

minderåriga barn torde dock, där möjlighet därtill finnes, bostäder i stället

böra beredas i de med statsbidrag uppförda bostäderna för mindre bemedlade

barnrika familjer, varför lägenhet om två rum och kök endast i undantagsfall

ansetts erforderlig i pensionärshemmen.

I olika sammanhang har starkt ifrågasatts lämpligheten av en nyproduktion

av lägenheter om ett rum och kök eller kokvrå och framhållits, att det

ur flera synpunkter är önskvärt, att vår bostadsproduktion mera än hittills

inriktas på anskaffandet av större bostäder. De sakkunniga finna det

mycket svårt att bedöma, huruvida en nyproduktion av fastigheter med enrumslägenheter

för pensionärshem skulle kunna medföra några skadliga biverkningar

i detta avseende. Emellertid kan förutses, att den statliga verksamheten

för främjande av bostadsförsörjning för barnrika familjer kommer

att fortsättas och resultera i en ökad tillgång å tvårumslägenheter. Det

synes som örn utvecklingen, alldeles oavsett om den nu ifrågasatta hjälpen

till bostadsförsörjning för åldringar och änkor kommer att inriktas på nybyggnad

eller på ombyggnad av äldre hus, går i den riktningen, att bostadsbehovet

för barnrika familjer och familjer, där familjeförsörjaren ännu är

i den ålder, att han har en i förhållande till åldringarna jämförelsevis stor

inkomst, mer och mer tillgodoses medelst tvårumslägenheter, samtidigt som

enrumslägenheterna kunna disponeras av ett alltmer ökande antal åldringar

och av ensamma yngre personer med begränsade inkomster.

Beträffande bostädernas storlek föreslås som villkor för statsbidrag, att

lägenheterna skola ha en golvyta av minst 20 kvm för lägenhet, avsedd för

en person, 25 kvm för lägenhet avsedd för två eller tre personer samt 35

kvm för lägenhet, avsedd för fyra eller flera personer.

För lägenheterna i pensionärshemmen synes en god bostadsstandard

böra eftersträvas. Med hänsyn till hyresgästernas ålder torde därjämte

böra vidtagas särskilda anordningar. Exempelvis bör byggnad icke uppföras

till större höjd än två eller högst tre våningar, utan att personhiss

anordnas. Centraluppvärmning bör om möjligt anordnas liksom även vatten-

och avloppsledningar. Att giva pensionärshemmen en väsentligt högre

standard än övrig nyproduktion av bostadslägenheter inom orten bör dock

undvikas. Önskvärt är även att hemmen icke förläggas eller anordnas så

att de därigenom erhålla anstaltskaraktär.

För pensionärshemmet bör finnas någon av hemmets anordnare utsedd

person, till vilken hyresgästerna kunna vända sig i frågor angående bostäderna.

Att anställa personal, som skall ha sin bostad i hemmet, synes däremot

icke erforderligt i fråga om mindre hem, där pensionärerna själva torde

uppmärksamma om någon granne skulle bli sjuk eller eljest behöva

hjälp. I hem med mycket stort antal lägenheter torde däremot en dylik anordning

ofta visa sig lämplig.

Den på framställning av de sakkunniga tillkallade byggnadsexperten har

efter anvisningar av de sakkunniga upprättat huvudritningar, arbetsbeskrivningar

och kostnadsberäkningar för olika typer av pensionärshem. Syftet

härmed har varit tvåfaldigt, dels att härigenom skulle erhållas fastare håll
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

punkter för de sakkunnigas bedömande av de kostnader, som uppförande

inom de närmaste åren av pensionärshem kan beräknas medföra, dels ock

att ge kommunerna en viss ledning vid planerande av pensionärshem, såväl

i fråga om kostnaderna för hemmens inrättande som beträffande hemmens

anordnande på lämpligaste sätt.

Ritningarna till de olika typerna finnas i reproduktion återgivna såsom

bilagor till betänkandet, varjämte intagits en för samtliga typer användbar

arbetsbeskrivning.

De olika förslagen avse

typ I: envåningshus med 8 lägenheter örn 1 rum och kök, vardera lägenheten

med en total golvyta av c:a 25 kvm. samt med eget WC, i källaren

verkstadsrum, kölrum, pannrum, tvättstuga, torkrum, mangelbod samt ett

för alla lägenheterna gemensamt badrum med avklädningsrum;

typ II: tvåvåningshus med 8 lägenheter, därav i vardera våningsplanet 2

lägenheter örn ett rum och kokvrå (vardera c:a 22 kvm.) samt 2 lägenheter örn

ett rum och kök (vardera c:a 27 kvm.); i källarplanet en matkällare för varje

lägenhet, kölrum, pannrum, tvättstuga, torkrum, mangelbod och ett för

samtliga lägenheter gemensamt badrum med avklädningsrum; två alternativ

A med ett för de fyra lägenheterna i varje våningsplan gemensamt WC,

B med särskilt WC i varje lägenhet;

typ lil: tvåvåningshus med 4 lägenheter, därav i varje våningsplan 2 lägenheter

örn vardera två rum och kök, varje lägenhet med en total golvyta

av c:a 43 kvm. och med WC i lägenheten, källaren = typ II.

De uppgifter örn beräknade kostnader för uppförande av pensionärshem

enligt nu omnämnda förslag, som återges i det följande, avse kostnaderna

för byggnadsarbeten, värme-, vatten- och sanitetstekniska installationer samt

elektriska ledningar. De avse däremot icke, vilket torde observeras, kostnader

för yttre ledningar och yttre arbeten å tomten och ej heller kostnaderna

för ytterligare erforderliga ritningar, kontroll och administration samt

oförutsedda utgifter, vilka kostnader givetvis bli starkt beroende av lokala

förhållanden.

I Stockholmstrakten beräknas kostnaderna, med avdrag för nyss undantagna

utgiftsposter, komma att uppgå till c:a 63,850 kronor för ett hus av

typ I och 46,550 kronor för ett hus av typ II A. Samma hus beräknas i andra

delar av landet draga en kostnad, som uttryckt i procent av ovan angivna

kostnader för byggnader i Stockholmstrakten uppgå till

för byggnad i Malmöhus och Skaraborgs län........ 88 %,

» » » Kopparbergs län.................... 95 % och

» » » Västernorrlands och Norrbottens län.. 98.5 %.

För typ II B beräknas kostnaden i förhållande till typ II A ökad med c:a

3,000 kronor per hus. För typ III beräknas kostnaden, likaledes i förhållande

till typ II A, minskad nied c:a 5,000 kronor.

Typerna I—III avse byggnader av trä. För en byggnad med samma plan
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

9

typ som typ III men uppförd av sten och med bjälklag av betong samt i tre

våningar, således med sammanlagt 6 lägenheter örn två rum och kök, beräknas

motsvarande kostnader i Stockholmstrakten bli c:a 68,000 kronor.

Typ I överensstämmer i fråga om planlösningen i stolt sett med de pensionärshem,

vilka anordnats i Karlskoga, Hällefors och Ljusnarsberg, och

denna typ torde i vissa fall komma att föredragas av kommuner på landsbygden.

Byggnader enligt typ II ställa sig, som framgår av nyss återgivna

uppgifter, billigast i anskaffning. De fordra därjämte mindre tomt och bli

fördelaktiga även i det avseende, att de i allmänhet torde komma att förete

största likhet med den övriga bebyggelsen i de samhällen, vari pensionärshem

kunna väntas bli uppförda. Typ III kan antagas vinna efterföljd i sådana

kommuner, där ett större antal lägenheter beräknas bli disponerade för

änkor eller andra personer med flera hemmavarande minderåriga barn.

Förslagen kunna, givetvis med vissa modifikationer, tjäna till ledning vid

byggande av pensionärshem med större antal lägenheter.

En generell beräkning av kostnaderna för anordnande av äldre bostadseller

andra hus till pensionärshem låter sig givetvis icke göra. Det måste

emellertid förutsättas att, om en dylik anordning skall komma till stånd,

kostnaderna därför böra bli lägre än kostnaderna för byggande av ett nytt

hus av samma storleksordning.

Årskostnaderna för underhåll och reparationer torde enligt uppgift kunna

beräknas till minst 2 % av byggnadskostnaden. Vid en beräkning av de totala

årskostnadena för lägenheterna bör hänsyn jämväl tagas till skatter, räntor

och amortering å nedlagt kapital m. m.

De sakkunniga ha angående hyressättningen funnit sig för vinnande av

enkelhet i bestämmelserna och klarhet i fråga örn de i pensionärshem boendes

hyresutgifter böra föreslå fastställande av vissa maximihyror. Vid

bestämmandet av dessa hyresbelopp har hänsyn tagits uteslutande till den

beräknade betalningsförmågan och sålunda bortsetts från frågan örn och

i vad mån de inflytande hyrorna täcka årskostnaderna för pensionärshemmen.

Med hänsyn till de inkomster, vilka kunna anses vara maximiinkomster

för personer, åtnjutande tilläggspension, ha de sakkunniga funnit hyresbeloppen

böra fastställas till högst följande belopp per lägenhet:

a) för lägenhet vari bor en ensam person, 120 kr. i ortsgrupp 1, 180 kr.

i ortsgrupp 2 och 240 kr. i ortsgrupp 3.

b) för lägenhet, vari bo två eller tre personer, 180 kr. i ortsgrupp 1, 270 kr.

i ortsgrupp 2 och 360 kr. i ortsgrupp 3.

c) för lägenhet, vari bo fyra eller flera personer, 210 kr. i ortsgrupp 1,

315 kr. i ortsgrupp 2 och 420 kr. i ortsgrupp 3.

I årsliyran har därvid inräknats ersättning för de bekvämligheter, som tillhöra

lägenheten, samt uppvärmning av densamma.

De sakkunniga betona, att dessa belopp avsetts att utgöra maximihyror

för bostäder i pensionärshem, till vars inrättande statsbidrag utgår. Det

skall sålunda stå hemmets anordnare fritt att sätta hyresbeloppen lägre eller

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

i ömmande fall upplåta lägenheter hyresfritt, därest med hänsyn till årskostnaderna

för fastigheten eller av annat skäl så anses böra ske. För

lägenheter av samma storlek må sålunda kunna uttagas olika hyror fastställda

exempelvis med hänsyn till den sammanlagda årsinkomsten för

de i respektive lägenhet boende. De hyresbelopp, som nyss angivits, torde i

allmänhet icke täcka årskostnaden för lägenheten. De sakkunniga ha funnit

sig böra utgå ifrån att återstående årskostnad bestrides av kommunen eller

eljest av andra medel än statsmedel och likaledes, att överskott i de fall, då

årskostnaden är lägre än hyressumman, tillfaller kommunen (eller det bostadsföretag,

som anordnat pensionärshemmet).

I fråga om bestridande av kostnaderna för pensionärshemmens inrättande

förutsätta de sakkunniga, att vederbörande kommun resp. kommunalförbund

skall upplåta mark eller också ställa belopp, täckande kostnaden

för tomtanskaffningen, till förfogande utan att erhålla statsbidrag eller ersättning

av bostadsföretaget å denna kostnad.

I fråga örn övriga kostnader för pensionärshemmens inrättande synes det

de sakkunniga rimligt, att staten svarar för en mindre del, högst hälften av

kostnaderna. Det erinras örn att kommunerna hittills i regel haft att helt

svara för kostnaderna för anordnande av särskilda bostäder åt gamla eller

motsvarande fattigvårdskostnader, bortsett från de fall, då medel genom

anslag till beredskapsarbeten eller genom donationer o. dyl. ställts till förfogande.

Då kommuner med god ekonomisk ställning kunna tänkas vidta

dylika åtgärder även utan större statsbidrag, medan å andra sidan ett förhållandevis

stort statsbidrag kan väntas vara erforderligt för att kommuner

med högt skattetryck skola våga påtaga sig de med hemmens inrättande

förenade kostnaderna, synes det lämpligt att bidragsprocentens storlek

hålles inom de gränser, att statsbidraget må uppgå till minst 10 % och

högst 50 °/o av förenämnda kostnader. Att statsbidrag ansetts även för kommuner

med god ekonomisk ställning icke böra fastställas till mindre andel

än 10%, sammanhänger med de farhågor, de sakkunniga hysa att, om i

dylika fall ytterst obetydligt statsbidrag skulle beviljas, sådana kommuner,

även om de vidtoge åtgärder för beredande av bostäder åt åldringar och

änkor, kunde antagas avstå från statsbidrag och i stället utkräva högre

hyror av hyresgästerna i pensionärshemmen eller ge bostäderna en lägre

standard än den föreslagna.

För att få en statsbidragsskala, som kan väntas befrämja inrättande avpensionärshem

i kommuner med olika ekonomiska resurser, ha de sakkunniga

funnit det synnerligen angeläget, att den formel för statsbidragets beräknande,

som skall följas, konstrueras så, att bidragsprocentens storlek såvitt

möjligt kommer att stå i direkt förhållande till storleken av de bördor,

pensionärshemmets eller -hemmens inrättande kan beräknas medföra för

skattebetalarna inom kommunen, samt att den baseras på förhållanden, varom

kännedom kan erhållas utan större svårighet, samt givas en så enkel

konstruktion som möjligt. I sistnämnda avseenden framhålles, att det måste

anses som en avsevärd fördel, därest de kommunala myndigheterna redan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 177.

11

på ett tidigt stadium av en diskussion om inrättande av pensionärshem med

relativt stor säkerhet kunna beräkna storleken av det statsbidrag, som kommunen

kan komma att beviljas för ändamålet.

I anslutning till nu anförda synpunkter ha de sakkunniga enats örn att

föreslå, att statsbidraget ställes i relation till det kommunala skattetrycket,

uttryckt i summan av kommunal-, (municipal-,) landstings- och vägskatt med

avdrag i förekommande fall för understöd av skatteutjämningsmedel, allt

per skattekrona. För att tillfälliga skatteändringar icke skola få alltför

stor inverkan har till grund för statsbidragets fastställande ansetts böra

läggas medeltalet av ifrågavarande skatteposter under de senast förflutna fem

åren.

Med hänsyn till de gränser för statsbidragets storlek, vilka föreslagits i

det föregående, förorda de sakkunniga, att ett på nyss angivet sätt uttryckt

skattetryck intill 8: — kronor skall motsvaras av statsbidrag å 10 °/o, ett

skattetryck av 8: — kronor eller därutöver, dock högst 8 kronor 99 öre,

skall motsvaras av statsbidrag å 12 % samt än högre skattetryck av statsbidrag

med ytterligare 2 %> för varje hel krona utöver 8:— kronor, intill

dess ett sammanlagt statsbidrag av 50 % uppnåtts.

Till belysande av verkningarna av angivna regel för statsbidragsprocentens

fastställande återgives följande på denna regel grundade statsbidragsskala.

Skattebörda (netto) under

5 år; medeltal per år och

skattekrona

Statsbidrag till

kostnader för

inrättande av

pensionärshem

Skattebörda (netto) under

B år; medeltal per år och

skattekrona

Statsbidrag till

kostnader för

inrättande av

pensionärshem

Kronor

%

Kronor

%

— 7:99

8:--8: 99

9:--9: 99

10:--10: 99

11:--11:99

12:--12: 99

13:--13: 99

14:--14: 99

15:--15: 99

16:--16: 99

--17: 99

10

12

14

16

18

20

22

24

26

28

30

18

--18:99 .

19

--19:99 .

20

--20:99 .

21

--21: 99 .

22

--22: 99 .

23

--23:99 .

24

--24: 99 .

25

--25:99 .

26

--26: 99 .

27

........

32

34

36

38

40

42

44

46

48

50

Att fastställa statsbidragets storlek uteslutande med hänsyn till skattetrycket

kan emellertid tänkas i vissa fall komma att medföra mindre riktiga

resultat. De sakkunniga ha därför förutsatt — och även givit kungörelseutkastet

en sådan utformning — att det skall stå den statsbidragsbeviljande

myndigheten fritt att göra de avvikelser från ett strikt följande av formelns

utslag som må betingas av hänsyn till särskilda omständigheter, exempelvis

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

skatteunderlaget, kommunens skuldbörda och åldringarnas andel i kommunens

folkmängd.

Statsbidrag för pensionärshems inrättande kan tänkas utgå antingen i en

post, så snart hemmet färdigställts, eller med viss del per år under längre tid.

Vid en fördelning av statsbidraget på längre tid vunnes större möjlighet

till kontroll över verksamhetens bedrivande på lämpligaste sätt, exempelvis

genom föreskrift, att icke utbetalade statsbidragsandelar kunna indragas eller

reduceras, därest verksamheten bedrives på sådant sätt, att förutsättningarna

för statsbidrag icke längre äro för handen.

Emellertid ha de skäl, som anförts för engångsbidrag, nämligen den väntade

större effekten inom närmaste tid av dylikt statsbidrag samt den förenkling

i förfarandet vid utanordning av statsbidrag, som därigenom skulle

vinnas, ansetts väga mer än de fördelar en uppdelning av statsbidraget på

längre tid kunde väntas medföra. De sakkunniga föreslå fördenskull, att

statsbidrag med fastställd procentuell andel i de verkliga kostnaderna för

pensionärshems inrättande skall utbetalas till hemmets anordnare omedelbart

efter det företaget färdigställts och tagits i bruk samt kostnaderna godkänts

av byggnadslånebyrån. Utbetalningen anses böra verkställas av statskontoret

på rekvisition av byggnadslånebyrån.

Med hänsyn till nuvarande kapitaltillgång och ränteläge ha de sakkunniga

icke funnit erforderligt, att kommunerna nu beredas möjlighet erhålla statslån

för inrättande av pensionärshem. Skulle framdeles läget i berörda hänseenden

förändras, torde kommunerna då kunna beredas möjlighet att uppta

lån av statsmedel för pensionärshems finansiering mot förhållandevis låg

ränta.

Medan i fråga om statsbidrag (och statslån) till beredande av bostäder åt

barnrika familjer avgörandet, om och nied vilka belopp bidrag (resp. lån)

må utgå, lagts i byggnadslånebyråns händer, ha de sakkunniga för den nu

ifrågasatta verksamheten funnit detta avgörande böra tillkomma Kungl.

Majit. Skälen härtill ha främst varit, att statsbidrag ansetts böra utgå med

på förhand icke fixerad andel av kostnaderna, samt att varje avgörande av

ansökningar örn statsbidrag till pensionärshems inrättande ansetts böra göras

beroende av en prövning angående behovet och utformningen av bostadshjälpen.

Därtill kommer, att verksamheten måste tills vidare vara att

betrakta såsom ett försök, och att det är synnerligen svårt att nu beräkna

den omfattning, varå anspråk å statsmedel för ändamålet komma att framställas.

Den centrala tillsynen över denna verksamhet anses emellertid böra tillkomma

byggnadslånebyrån med hänsyn till den erfarenhet angående statlig

verksamhet för bostadsproduktion och den kännedom örn de av kommunerna

vidtagna åtgärderna för förbättring av bostadsförhållandena som denna

institution äger. Reglerna i förevarande hänseende föreslås givas en sådan

utformning, att ansökningar om statsbidrag till inrättande av pensionärshem

skola ingivas till byggnadslånebyrån, vilken har att till Konungen anmäla

dessa ansökningar och därvid avgiva yttrande angående behovet och lämp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

13

nyheten av föreslagna åtgärder samt förslag till beslut, huruvida statsbidrag

bör beviljas och, om så anses böra bli fallet, förslag rörande statsbidragets

storlek samt, om särskilda villkor anses böra uppställas i det enskilda fallet,

förslag till dylika villkor. Det synes de sakkunniga icke erforderligt att

samtliga till ansökningen hörande handlingar överlämnas av byggnadslånebyrån,

i andra fall än då så påyrkas av vederbörande departementschef,

enär den rent tekniska prövningen av förslagen samt tillsynen i fråga örn ansökningarnas

fullständighet etc. ansetts böra tillkomma byggnadslånebyrån.

Det är givetvis vanskligt att söka förutsäga, i vilken omfattning anspråk

på statsbidrag till inrättande av pensionärshem komma att framställas. Skulle

pensionärshem inrättas i sådan omfattning, att alla tilläggspensionärer,

som åtnjuta fattigvård eller kommunalt pensionstillskott, kunde beredas bostad

i hemmen, måste kostnaderna därför bli synnerligen stora. Emellertid

torde, främst å landsbygden men i viss mån även i städerna, bostadsfrågan

för en mycket stor del av åldringarna kunna ordnas på annat och billigare

sätt, särskilt i de fall, då vederbörande bo i egen eller till dem hyresfritt upplåten

fastighet. Där kommunen med relativt ringa bidrag kan möjliggöra

för de gamla att bo i egna hus eller hyreshus, som tillfredsställa rimliga anspråk

i fråga örn hygien och bekvämligheter, torde denna anordning vara

att föredraga. Bostadsförhållandena i många kommuner, särskilt städer och

tättbebyggda samhällen, anses emellertid motivera inrättande av pensionärshem

i förhållandevis stor utsträckning.

Statsbidrag synes de sakkunniga i regel endast böra utgå till inrättande av

pensionärshem, vilkas uppförande, eller, i fråga örn äldre hus, ombyggnad

icke påbörjats före ingivande av ansökan örn statsbidrag därtill. Det har

emellertid gjorts gällande, att en del kommuner, som under år 1938 eller

nästföregående år beslutat inrättande av pensionärshem, vid sina beslut därom

med visst fog förutsatt, att möjlighet till statsbidrag å kostnaderna för

hemmets inrättande och årskostnader skulle komma att beredas dem. För

kommuner med begränsade ekonomiska resurser torde det beräknade statsbidragets

uteblivande lia vållat svårigheter vid företagens slutliga finansiering.

De sakkunniga föreslå med hänsyn härtill, att, där särskilda skäl därtill

föranleda, statsbidrag må kunna beviljas jämväl för inrättandet av pensionärshem,

vilka tagits i bruk för sitt ändamål före ikraftträdandet av den

föreslagna statsbidragskungörelsen men tidigast den 1 juli 1938, försåvitt

hemmets anordnare förbinder sig att från och med nämnda dag följa de

i författningsutkastet föreslagna bestämmelserna. Någon lägre gräns för

statsbidragets procentuella storlek i förhållande till kostnaderna för hemmets

inrättande synes därvid icke böra föreskrivas. Däremot synes högre

statsbidrag än 50 % av nämnda kostnader icke heller för dessa redan inrättade

hem böra beviljas.

För att verksamheten under det första budgetåret, vilket måste betraktas

som ett försöksår, skall få den omfattning, att praktisk erfarenhet därigenom

skall kunna vinnas av lämpligheten i föreslagna anordningar och de kostnader,

som verksamhetens fortsättande under en längre följd av år skulle

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

medföra för staten, föreslå de sakkunniga, att för budgetåret 1939/40 till

bestridande av kostnader för bidrag till inrättande av bostäder åt åldringar

och änkor i s. k. pensionärshem anvisas ett reservationsanslag av 1,500,000

kronor.

Yttranden.

över pensionärbostadssakkunnigas betänkande ha utlåtanden infordrats

från socialstyrelsen, statskontoret, statens byggnadslånebyrå, byggnadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, bostadssociala utredningen, kommunalskatteberedningen,

socialvårdskommittén, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser,

varjämte fullmäktige i riksgäldskontoret, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

och svenska bostadskreditkassan ävensom — genom överståthållarämbetets

och länsstyrelsernas förmedling — kommuner, vilkas hörande ansetts

vara av särskilt intresse, bereus tillfälle att avgiva yttrande över betänkandet.

Av de sammanslutningar, som beretts tillfälle yttra sig i ärendet, ha samtliga

utom svenska bostadskreditkassan avgivit dylikt yttrande.

I det följande lämnas först en redogörelse för de utlåtanden och yttranden,

som avgivits av de i ärendet hörda statliga myndigheterna och förenämnda

sammanslutningar. Därefter följer en något mera summarisk redogörelse

för de — i en del fall mycket ingående — yttranden, som avgivits av kommunerna,

vilka i mycket stor utsträckning beaktat tillfället att framlägga sina

synpunkter å förevarande spörsmål.

Förslagets syfte och allmänna utformning ha vunnit anslutning från flertalet

av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna.

Uttalanden i denna riktning ha avgivits av socialstyrelsen, statskontoret,

pensionsstyrelsen, socialvårdskommittén, statens byggnadslånebyrå, bostadssociala

utredningen, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas

förbund samt Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, örebro, Västmanlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län.

I åtskilliga fall ha dessa förslaget tillstyrkande myndigheter och sammanslutningar

betonat, att förslaget avser allenast en försöksverksamhet, samt

att den definitiva lösningen av hithörande frågor synes böra ske i samband

med den genom socialvårdskommittén pågående översynen av lagstiftningen

rörande samhällets hjälpverksamhet.

Socialvårdskommittén och länsstyrelserna i Kronobergs, Kristianstads,

Älvsborgs, Skaraborgs och Västerbottens län ha framhållit, att förslagets genomförande

knappast torde få större betydelse för landsbygdens del.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha uttalat, att de, då förslagets genomförande

med den utformning som förordats av de sakkunniga, ej skulle kom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

15

ma att beröra riksgäldskontorets verksamhetsområde, ej funnit anledning att

framställa några erinringar mot förslaget.

Byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen och kommunalskatteberedningen

lia icke uttalat sig beträffande förslaget i dess helhet utan allenast rörande

vissa detaljfrågor.

En kritisk inställning till förslaget har intagits av svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet samt länsstyrelserna i Uppsala, Stockholms, Södermanlands

och Kalmar län.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet anför, att förbundet giver

sin fulla anslutning till syftet i de sakkunnigas förslag, men icke kan finna,

att tidpunkten för framläggande av förslaget är den lämpligaste, ej heller

att detsamma naturligt och organiskt ansluter sig till det nuvarande hjälpsystemets

faktiska utgestaltning eller dess sannolika framtida utveckling. Deri

ifrågasatta fördelningen av dem, som ej utan det allmännas hjälp kunde skaffa

sig bostad, på två skilda arter av hem, pensionärshemmen och ålderdomshemmen,

synes mindre tilltalande. Det vöre ej påkallat att införa en helt

ny hjälpfaktor, vilken principiellt var föranledd av nuvarande former och

rättsverkningar hos fattigvården, soni stod inför en djupgående reform.

Förslaget synes enligt förbundets åsikt i föreliggande form icke böra föranleda

annan åtgärd än att det överlämnas till socialvårdskommittén för

vederbörligt beaktande.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser behovet av statsbidrag till pensionärshem

vara av sekundär beskaffenhet i jämförelse med vissa andra sociala behov.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter, huruvida icke resultatet av

socialvårdskommitténs arbete bör avvaktas, innan den föreslagna verksamheten

igångsättes.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser förslaget icke böra föranleda annan

åtgärd än detsammas överlämnande till socialvårdskommittén, då enligt

länsstyrelsens mening hjälpverksamhet i enlighet med förslaget icke är lämplig

vid sidan av fattigvården i dess nu bestående former.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner förslaget i realiteten innebära en, delvis

på kommunernas eller den enskilda välgörenhetens bekostnad, på en bakväg

genomförd förbättring av folkpensionerna. Visserligen föreligger ett visst

hjälpbehov, men detta kan dock knappast anses särskilt trängande, och därjämte

föreligger risk för att åldringar från landsbygden skola söka sig in

till städer och andra samhällen med pensionärshem.

Medan sålunda enighet i stort sett föreligger örn önskvärdheten av en statsunderstödd

pensionärshemsverksamliet, anordnad i huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag, lia olika meningar uttalats örn utformningen

av förslaget i avseende å vissa detaljfrågor.

Svenska stadsförbundet ifrågasätter örn byggande av pensionärshem faller

inom det kompetensområde kommunallagen utstakat för municipalsamhällenas

del.

I fråga örn bestämmande av det klientel, för vilket pensionärshem
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 177.

men skulle avses, ha socialstyrelsen och pensionsstyrelsen särskilt uttalat sin

anslutning till åldersgränsens fastställande på sätt de sakkunniga föreslagit

eller sålunda till 60 år i fråga om de åldringar, som skulle kunna komma i

åtnjutande av bostadsförmånen. Å andra sidan ha statskontoret och länsstyrelsen

i Västmanlands län anfört, att det vore naturligare att anpassa

denna gräns till vad som gäller i fråga örn rätt till folkpension, eller till

67 år.

De föreslagna inkomstgränserna lia i allmänhet icke mött någon

erinran.

Pensionsstyrelsen anser dock, att inkomstgränserna med de sakkunnigas

beräkningssätt borde lia föreslagits till respektive 900, 1,100 och 1,300 kronor.

Ett fixerande av maximigränser kunde emellertid enligt styrelsens förmenande

aldrig göras fullt tillfredsställande, varför borde tagas under övervägande

inkomstmaximeringens ersättande med en regel av mera allmän avfattning

exempelvis av det innehåll, att bostadsförmånen må beredas person, som antingen

åtnjuter tilläggspension enligt lagen om folkpensionering eller invalidunderstöd

enligt förordningen örn invalidunderstöd eller är att anse som mindre

bemedlad, allt under förutsättning att personen i fråga kan antagas vara

ur stånd att med egna medel förskaffa sig nöjaktig bostad.

Socialstyrelsen uttalar, att det ej kunde vara skäligt att de medgivna inkomstgränserna

för sammanboende gift par höjas med 100 %>, samt finner

en höjning med 50 °/o tillräcklig i sådant fall.

Socialvårdskommittén finner lämpligare än förslagets ståndpunkt vara att

följa ungefärligen den avvägning av äkta makars ställning till andra personers,

som finnes i lagen örn hyresbidrag, och att fixera maximigränserna för

äkta makar förslagsvis vid 1,400, 1,700 och 2,000 kronor i respektive ortsgrupper.

Gränsdragningen gentemot fattigvården har varit föremål

för yttrande av ett flertal myndigheter.

Socialstyrelsen, socialvårdskommittén, stadsförbundet och landskommunernas

förbund ifrågasätta lämpligheten av den av de sakkunniga föreslagna

avgränsningen gentemot det egentliga fattigvårdsklientelet. Socialvårdskommittén

anför i detta sammanhang följande:

Kommittén anser i likhet med de sakkunniga det vara av vikt, att boskillnad

i görligaste mån sker mellan folkpension och fattigvård, men kan icke

finna, att den begränsning, som de sakkunniga föreslagit är lämplig. Den

billiga eller fria bostaden i ett pensionärshem är avsedd att vara en utökning

av folkpensionen. Att då för tillträde till dylik bostad uppställa en spärr,

som utesluter pensionärer, vilka exempelvis tillfölje sjukdom måste åtnjuta

mera permanenta bidrag från fattigvården, anser kommittén icke vara välbetänkt.

Vill man genomföra en rationalisering av den sociala hjälpverksamheten

torde bestämmelser i det syfte de sakkunniga föreslagit vara välmotiverade.

Det föreslagna förbehållet täger emellertid icke tillräcklig hänsyn till de olika

omständigheter, som kunna förekomma i de enskilda fallen. Den av de

sakkunniga företagna statistiska undersökningen har icke heller varit tillräckligt

omfattande för att belysa alla de omständigheter, som böra beaktas

vid en prövning av denna fråga. Definitiva åtgärder för de gamlas bostads
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

17

försörjning komma givetvis att upptagas till ingående prövning i samband

med den allmänna revisionen av socialvården. Under sådana förhållanden

synes berörda förbehåll icke för närvarande böra upptagas i statsbidragskungörelsen.

Det förhållandet, att kommunen kan ställa anslag till fattigvårdsstyrelsens

förfogande för att jämlikt lagen om kommunala pensionstillskott m. m. giva

pensionär bistånd, som ej har fattigvårds karaktär, utgör enligt kommitténs

uppfattning icke anledning att i nyssberörda avseende intaga en annan ståndpunkt.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet finner skillnaden mellan de

åldringar och invalider, som vid de av sakkunniga föreslagna inkomstmaxima

kunna erhålla bostad på pensionärshemmen, och dem som intagas på ålderdomshemmen

tämligen ringa och i varje fall principiellt svagt grundad,

och uttalar i detta sammanhang följande:

Särskilt i andra kommuner än de folkrikare, i all synnerhet på landsbygden,

kommer den ifrågasatta fördelningen av dem som ej utan det allmännas

hjälp kunna skaffa sig bostad, på två skilda arter av hem att verka egendomlig,

ja mindre tilltalande. Ty det bleve ej lätt att förklara, varför den

ena gruppen av pensionärer skulle åtnjuta en socialt förmånligare art av samhällets

hjälp utan skyldighet till ersättning för åtnjutna förmåner, under det

att de, vilka lingö inflytta på ålderdomshemmen, komme i skuld till kommunen,

en skuld som även kunde uttagas av deras försörjningspliktiga anhöriga.

Förslaget om beredande av bostad i pensionärshem för

änkor, särskilt ifråga om änkor med hemmavarande minderåriga barn,

har underkastats kritik av åtskilliga myndigheter.

Socialstyrelsen anför i detta avseende, att åldersgränsen 60 år borde gälla

även för änkornas vidkommande, samt att det kunde ifrågasättas, örn, med

hänsyn till åldringarnas behov av största möjliga lugn och stillhet, änkor med

minderåriga barn överhuvud taget böra beredas bostad i pensionärshem.

Medicinalstyrelsen finner det mindre lämpligt att inrymma minderåriga

barn i hem, avsedda för åldringar. Styrelsen ifrågasätter, örn ej nybyggnad

huvudsakligen borde ifrågakomma för änkor med minderåriga barn, medan

åldringarna beredes lägenhet i redan befintliga, för ändamålet omändrade

byggnader.

Socialvårclskommittén uttalar i förevarande avseende, att änka utan barn

icke synes böra beredas en mera gynnad ställning än frånskild hustru eller

ogift kvinna i samma ekonomiska omständigheter samt att änkor och änklingar

med minderåriga barn böra få mottagas i pensionärshem endasl då

större svårigheter möta att kunna ordna deras bostadsfråga på annat sätt.

Liknande synpunkter framföras av stadsförbundet samt länsstyrelserna i

Södermanlands, Kalmar, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Flera myndigheter anse, att invalider och änklingar, frånskilda och ogifta

kvinnor med hemmavarande minderåriga barn böra uttryckligen jämställas

med änkor ifråga örn bostadsförmåner.

Socialstyrelsen framhåller, att förslagets bestämmelser om möjlighet för

sammanboende att erhålla bostad i pensionärshem synas giva utrymme för

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 177. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

en ur inkomstsynpunkt alltför liberal tillämpning. Det torde icke böra medgivas,

att en pensionär jämte hemmavarande barn, vilka ha arbetsinkomst

och i väsentlig mån kunna draga försorg om sig själva, beredas bostad i

pensionärshem. Liknande synpunkter ha framlagts av socialvårdskommittén.

Medicinalstyrelsen framhåller, att tillsyn av de i pensionärshem boende

borde ordnas, beträffande åldringar förslagsvis så, att någon av de kryare

åldringarna finge i uppdrag att någon stund varje dag ägna uppmärksamhet

åt övriga pensionärer. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet uttalar

i detta avseende, att särskild personal vid hemmen städse torde visa sig

nödvändig.

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner det vara av vikt, att inneboende

av främmande personer — annat än som tillfälliga gäster — i lägenhet i

pensionärshem icke får ske utan särskilt tillstånd av hemmets handhavare.

Frågan, örn pensionärshem böra anordnas genom utnyttjande

av redan befintliga lägenheter eller genom nyproduktion,

har uppmärksammats av socialstyrelsen, statens byggnadslånebyrå

och bostadssociala utredningen.

Socialstyrelsen anför därvid, att den icke kan dela de betänkligheter, som

uttalats mot en av samhället för detta speciella ändamål understödd nyproduktion

av enrumslägenheter.

Byggnadslånebyrån anser, att det trängande behovet av en snar lösning av

föreliggande bostadsfråga framtvingar ett avsteg för närvarande från de principer

inom den statliga bostadspolitiken, som åsyfta en allmän höjning av

utrymmesstandarden för familjebostäder genom inriktande av nyproduktionen

på lägenheter, omfattande minst två rum och kök.

Bostadssociala utredningen ansluter sig till sistnämnda yttrande, dock under

framhållande av de farhågor, som måste uppstå inför en mera omfatlande

nyproduktion av de minsta lägenhetstyperna. Den naturliga följden av en

process, varunder syftet att motverka trångboddheten för familjehushållen

och samtidigt syftet att bättre sörja för de många åldringshushållens bostadsbehov

samtidigt kunde tillgodoses, vore enligt utredningens förmenande

nyproduktion av familjelägenheter, förenad med åtgärder, som ekonomiskt

möjliggöra för nu trångbodda familjehushåll att flytta över från smålägenheter

till större lägenheter i en sådan omfattning, att en reserv av smålägenheter

på bostadsmarknaden uppkomme, vilken reserv ifråga örn bostäder av

fullgod beskaffenhet kunde användas för beredande av bättre bostäder för

åldringar. Utredningen beräknar emellertid, att en dylik process skulle ta

avsevärd tid i anspråk.

Bestämmelserna örn bostädernas storlek och bekvämligheter

böra enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län givas en mindre

detaljerad utformning. Socialstyrelsen, socialvårdskommittén och stadsförbundet

ifrågasätta ett slopande av bestämmelserna om minimimått för lägenheterna.

Minimimåttet på lägenheter, avsedda för en person, anses av medicinalstyrelsen

samt länsstyrelsen i Älvsborgs län vara väl stort.

Byggnadsstyrelsen anför, att den i stort sett icke har något att erinra mot

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

19

de vid de sakkunnigas betänkande fogade ritningsförslagen men anser minimigolvytan

för den största lägenhetstypen vara för liten. Styrelsen förordar,

att som villkor för statsbidi-ag uppställes fordran å tillfredsställande

byggnadsteknisk kontroll vid byggnadernas uppförande. Byggnadsstyrelsen

anför vidare, att de beräknade kostnaderna för byggande av pensionärshem,

därest i desamma inräknas kostnader för ritningar, kontroll, administration

och oförutsedda utgifter, böra höjas, beträffande byggnad i Stockholmstrakten

till 70,000 kronor för byggnad av typ I, 52,000 resp. 55,000 kronor för

typ II och 50,000 kronor för typ III.

Länsstyrelsen i Värmlands län finner lämpligt, att i författningen intages

en erinran om att vid pensionärshems inrättande bör iakttagas, att hemmet

står i överensstämmelse med hälsovårdsstadgans fordringar.

I fråga om de sakkunnigas förslag, att årshyrorna för bostäder i pensionärshem

icke skulle få överstiga vissa i statsbidragskungörelsen

fixerade maximibelopp framhåller pensionsstyrelsen,

att man torde kunna utgå från att en ensam person, som uteslutande

är hänvisad till inkomst av folkpension, till bestridande av sina bostadskostnader

högst kan avstå 60 kronor i ortsgrupp 1, 120 kronor i ortsgrupp 2 och

180 kronor i ortsgrupp 3 jämte 15 resp. 10 kronor för värme och lyse. Länsstyrelserna

i Uppsala och Östergötlands län anse, att kommunerna böra få

frihet i fråga om bestämmande av hyressättningen.

Mot den möjlighet, som enligt pensionärbostadssakkunnigas betänkande

skulle stå öppen till fastställande av olika hyresbelopp för lägenheter av

samma storlek och typ, ha starka betänkligheter uttalats av socialstyrelsen

m. fl. Där särskild lättnad i bostadskostnaden vore motiverad, borde den

enligt socialstyrelsens förmenande ske i form av kommunalt pensionstillskott

eller, i de fall då denna understödsform icke kunde ifrågakomma, genom

beviljande av fattigvårdsbidrag.

Statsbidragets utformning såsom ett engångsbidrag till andra

kostnader för pensionärshems inrättande än tomtkostnader

har i allmänhet ansetts vara lämplig. Vissa yttranden innefatta

dock yrkanden örn löpande årliga bidrag till kostnader för bostadshjälp

åt åldringar. Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar sålunda, att hjälpen

i en eller annan form — eventuellt genom tilldelande av försiktigt utmätta

löpande hyresbidrag för enstaka lägenheter å öppna hyresmarknaden

— bör utbyggas så att även befolkningen på den rena landsbygden erhåller

motsvarande förmån, och länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter en

utvidgning av stödverksamheten till att omfatta även kommuner, som ha det

så ordnat, att de kunna mottaga pensionärer i inackordering å ålderdomshem.

I frågan om grunderna för statsbidragens bestämmand

e förordar länsstyrelsen i Uppsala län ett fixt bidrag med maximering till

visst belopp per lägenhet. Kommunalskatteberedningen anför, att den finner

angeläget, att nya uppgifter, som öka skattebelastningen för redan förut hårt

betungade kommuner, i görligaste mån undvikas, men saknar anledning till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

erinran i berörda hänseende, enär förslaget avser att taga hänsyn till kommunernas

olika skattetryck.

Svenska stadsförbundet anför, att det vore naturligare att ställa statsbidraget

i relation till dyrortsgrupperingen. Bibehålies skattetrycket som mätare,

synes det förbundet påkallat, att i författningen tydligare än i utkastet

angivits medgiva Kungl. Majit rätt att fastställa från tabellens procentsatser

avvikande statsbidrag.

Medicinalstyrelsen yttrar, att vad i förslaget anföres om särskilda omständigheter,

som böra föranleda fastställande av statsbidrag till annan andel än

enligt skalan, bör inskränkas till de fall, som angivits i motiveringen, nämligen

skatteunderlaget, kommunens skuldbörda och åldringarnas andel i

kommunens folkmängd.

Beträffande statsbidragets storlek har ett stort antal myndigheter

samt de i ärendet hörda sammanslutningar uttalat farhågor för

att statsbidrag enligt förslaget skola visa sig för låga för att i tillräcklig grad

stimulera kommunerna till anordnande av pensionärshem. Sådana synpunkter

anföras av pensionsstyrelsen, statens byggnadslånebyrå samt länsstyrelserna

i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands,

Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Jämtlands län.

Å andra sidan lia socialstyrelsen och socialvårdskommittén samt länsstyrelsen

i Malmöhus län framhållit, att statsbidragen till en försöksverksamhet

som den ifrågasatta icke böra utmätas alltför rikligt.

I fråga örn den av de sakkunniga förordade möjligheten att bevilja

statsbidrag till kostnader för inrättandet av vissa

redan befintliga pensionärshem uttala stadsförbundet och

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att villkoret »där särskilda skäl därtill

äro» borde utgå, respektive att övergångsbestämmelserna borde givas en

friare utformning i detta avseende.

Statskontoret samt länsstyrelserna i Jönköpings och Malmöhus län ha funnit

sig böra föreslå vissa bestämmelser angående återbetalande av statsbidrag

eller motsvarande ersättning vid upphörande av pensionärshem eller

bedrivande av verksamheten med åsidosättande av vid statsbidrags beviljande

föreskrivna villkor.

Beträffande organisationen av den föreslagna statliga

stödverksamheten har icke gjorts någon annan erinran mot de sakkunnigas

förslag än att socialstyrelsen under åberopande av erfarenheterna

från annan liknande verksamhet anfört att den funnit naturligt, om även

det slutliga avgörandet i hithörande ärenden tillagts statens byggnadslånebyrå.

Statskontoret framhåller, att ämbetsverket i utlåtande angående den statliga

egnahemsverksamheten föreslagit inordnande av byggnadslånebyråns

verksamhet under statens egnahemsstyrelse, samt att, om detta förslag genomföres,

jämväl ifrågavarande bestyr synas böra anförtros åt egnahemsstyrelsen.

De speciella förhållandena å hithörande områden

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

21

i fråga om Stockholms stad återspeglas i överståthållcirämbetets

och stadsfullmäktiges i Stockholm yttranden.

Överståthållarämbetet anför sålunda, att, samtidigt som ett genomförande

av förslaget innebär goda förutsättningar för att pensionärshem må bli å

skilda håll i riket inrättade till båtnad för många människor i ömmande läge,

det kan befaras, att bestämmelserna icke skulle få en sådan stimulerande inverkan

vad Stockholm angår, då, om pensionärshem där anordnas med

statsbidrag och övriga anordningar i enlighet med de sakkunnigas förslag,

detta skulle medföra en ökad ekonomisk börda för Stockholms stad. Ämbetet

yttrar vidare:

Som bekant ha hem för gamla redan blivit med bistånd av staden anordnade

av särskilda stiftelser inom 16 av stadens territoriella församlingar, varjämte

i två av församlingarna sådana hem äro att påräkna inom en nära

framtid. Antalet lägenheter inom redan befintliga hem för gamla uppgår till

1,639. I hemmen har bostad bereus även åt personer i åtnjutande av komnunalt

understöd i någon form, eller 34 % av de å hemmen intagna. Av

dessa understödstagare uppbära 324 personer egentlig fattigvård och 259

personer kommunalt pensionstillskott, som ju icke må räknas som fattigvård.

Stadens bidrag för hemmens inrättande har normalt uppgått till 15 %>

av anläggningskostnaderna. Hyrorna, som täcka räntorna å 70 % av utgiften

för hemmens inrättande jämte kostnader för driften, växla från 360

till 456 kronor för lägenheter för en person och från 410 till 550 kronor för

lägenheter för makar. Den förra typen lägenheter har en storlek från 14.5

till 22.5 kvadratmeter, medan lägenheterna för makar växla i storlek från

20.5 till 30.5 kvadratmeter.

Stadsfullmäktige i Stockholm åberopa ett uttalande av stadskollegiet, vari

anföres, att förslaget borde omarbetas så, att pensionärshemmen bättre kunde

samordnas med den verksamhet för bostadshjälp åt gamla, som redan

bedrives i staden och med dess stöd. I sådant syfte borde vidtagas ändringar

i de föreslagna bestämmelserna om inverkan å behörighet till bostadshjälp

av stadigvarande fattigvård, om hyressättningen samt om statsbidragets

storlek.

Till stöd för stadskollegiets yttrande åberopas tjänsteutlåtanden från vissa

av stadens myndigheter.

Fastighetskontoret framlägger en approximativ kalkyl angående byggnadskostnaderna

vid uppförande av 810 lägenheter, vilka ifrågasatts bli uppförda

under en försöksperiod, utvisande, att totalkostnaden (exkl. tomtkostnaderna)

skulle bli c:a 5,750,000 kronor, samt att staden skulle behöva antingen

årligen tillskjuta medel till byggnadsföretagen med mellan 180,000

och 190,000 kronor eller också anslå ett betydande ränte- och amorteringsfritt

bidrag.

Styrelsen för pensionsnämndernas upplysnings- och registerbyrå ansluter

sig i allt väsentligt till de sakkunnigas förslag men påyrkar uttryckliga bestämmelser

dels att företräde till lägenhet i pensionärshem alltid bör givas

dem som åtnjuta tilläggspension, dels ock att erhållande av kommunalt pensionstillskott

upp till hyresbeloppet ej må utgöra hinder för bostadsförmånens

åtnjutande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

Fatiigvårdsdirektören föreslår att som villkor för inträde å pensionärshem

föreskrives, att vederbörande skall äga hemortsrätt inom samhället och vara

därstädes mantalsskriven. Han gör vidare gällande att med hänsyn till den

standard, fattigvården i Stockholm lämnat sina pensionstagare, flertalet av

dessa sannolikt ej skulle vilja vidkännas den sänkning i nu utgående förmåner,

som inträde å pensionärshem kunde väntas medföra, varför pensionärshemmen

kunde beräknas huvudsakligen komma att upptaga personer med

privilegierad inkomst eller bidrag från anhöriga. Visserligen vore det önskvärt

att sådana hem komme till stånd, men de komme icke att i den omfattning

man tänkt sig avlasta fattigvården från nu av densamma understödda

pensionärer.

Fattigvårdsnämnden tillstyrker förslaget med reservation för statsbidragets

storlek och inkomstmaximeringen, i vilka båda avseenden en höjning påyrkas.

Kammarkontoret och drätselnämnden framhålla, att förslagets realiserande

skulle medföra, att i staden komme att finnas två former för bostadshjälp

åt gamla, dels hem för gamla, där jämväl personer med fattigvård kunde

få bo, dels ock pensionärshem, vilka icke stöde öppna för dem, som för sin

försörjning mera stadigvarande måste anlita fattigvården, vilken uppdelning

ur social synpunkt vore att beklaga.

Följande kommuner ha tillstyrkt förslaget utan att framställa några

erinringar:

städerna Mjölby, Vadstena, Gränna, Tranås, Huskvarna, Växjö, Nybro,

Borgholm, Oskarshamn, Karlshamn, Ronneby, Hälsingborg, Ulricehamn,

Falköping, Hjo, Lidköping, Skara, Arvika, Filipstad, Falun, Östersund och

Luleå,

köpingarna Bodafors, Tingsryd, Emmaboda, Hultsfred, Mönsterås, Åhus,

Svedala, Töreboda, Vara, Sandviken och Vännäs,

landskommunerna Bladåker, Nacka, Väddö, Bälinge, Gamla Uppsala, Rasbo,

Kvistberg, Kullerstad, Vreta Kloster, Ödeshög, Anderstorp, Båraryd, Hakarp,

Almundsryd, Aringsås, Hovmantorp, Stenbrohult, Traryd, Växjö socken,

Asarum, Gammalstorp, Listerby, Lösen, Ronneby socken, ö. Sönnarslöv,

Bjuv, Harplinge, Tölö, Brastad, Partille, Stenkyrka, Bollebygd, Fuxerna,

Färgelanda, Kilanda, Tranemo, Kyrkefalla, Norra Ving, Våmb, Eda, Grava,

Kroppa, Karlskoga, Ljusnarsberg, Bro och Malma, Fläckebo, Ramnäs, By,

Husby, Rättvik, Hofors, Järvsö, Ovansjö, Ovanåker, Nordmaling, Umeå socken

och Jörns municipalsamhälle.

Följande kommuner ha tillstyrkt förslaget med erinringar

allenast beträffande statsbidragets storlek, vilken de funnit alltför ringa:

städerna Södertälje, Vaxholm, Eskilstuna, Ljungby, Vimmerby, Visby,

Karlskrona, Kristianstad, Höganäs, Landskrona, Trelleborg, Ystad, Kungsbacka,

Varberg, Kungälv, Mölndal, Strömstad, Skövde, Kristinehamn, Arboga,

Köping och Hudiksvall,

köpingarna Stocksund, Tierp, Valdemarsvik, Slite, Säffle och Sveg.

landskommunerna Huddinge, Film, Stockholms Näs, Tolfta, öster Lövsta,

Flen, Nikolai, Stora Malmö, Åker, Ringarum, Risinge, Målilla, Virserum, Lär
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 177.

23

bro, Vellinge, Enslöv, Getinge, Backa, By, Ransäter, Silbodal, Linde, Hubbo,

Norberg, Västervåla, Domnarvet, Transtrand, Frösö och Bureå municipalsamhälle.

Invändningar beträffande statsbidragets storlek ha även framställts

av följande kommuner, vilka — med tillstyrkande av förslaget i huvudsak —

framfört erinringar jämväl mot vissa andra delar av förslaget:

städerna Uppsala, Enköping, Linköping, Norrköping, Nässjö, Värnamo,

Falkenberg, Halmstad, Laholm, Göteborg, Alingsås, Trollhättan, Vänersborg,

Mariestad, Örebro, Falun, Ludvika, Gävle och Skellefteå,

köpingarna Nynäshamn, Markaryd, Älmhult och Anderslöv,

landskommunerna Alunda, Björklinge, Tensta, Älvkarleby, Motala socken,

Trönninge, Råda, Kville, Hammarö, Norra Råda, Hällefors och Njutånger.

Ett förhållandevis stort antal landskommuner ha förklarat, att behov av

föreslagna åtgärder icke föreligger för kommunens del, nämligen

Ljusterö, Hållnäs, Tegelsmora, Tierp, Björnlunda, Skedevi, Åseda, Långsjö,

Linneryda, Östra Torsås, Skatelöv, Moheda, Västra Torsås, Härlunda, Hinneryd,

Ålem, Ljungby, Mörbylånga, Rute, Stånga, Hemse, Kristianopel, Jämjö,

Tving, Eringsboda, Kyrkhult, Mjällby, Kågeröd, Breared, Fjärås, Tossene,

Tanum, Foss, Baltak, Sunne, Färnebo, Dingtuna, Irsta, Enåker, Möklinta,

Badelunda, Mora, Mörsil, Burträsk och Vindelns municipalsamhälle.

Liknande yttrande har avgivits av städerna Motala och Söderköping.

Många landskommuner anföra, att förslagets genomförande huvudsakligen

torde bli av betydelse för städer och andra tättbebyggda samhällen samt att

frågan för landsbygdens del borde lösas antingen på de i betänkandet antydda

vägarna, avseende inackordering å ålderdomshem eller ordnande av bostäder

i av kommunen disponerade en- eller tvålägenhetshus, eller ock genom bidrag,

som möjligöra pensionärernas kvarboende i förut av dem bebodda lägenheter.

Invändningar av samma art som tidigare refererade ha även framförts i

fråga om hyresmaximeringen, änkors tillträde till pensionärshemmen före 60

års ålder, fattigvårdsstreck, föreskrifter om bostadens storlek m. m.

Helt avstyrkande yttranden ha avgivits av ett mindre antal kommuner.

Departementschefen.

De uppgifter om mindre bemedlade åldringars inkomst- och bostadsförhållanden,

vilka lämnats i pensionärbostadssakkunnigas betänkande, bekräfta

den allmänna erfarenheten, att för åldringar i små ekonomiska omständigheter

bostadshyran ofta utgör en speciellt tyngande utgiftspost i hushållsbudgeten.

Utgifterna för kläder, föda m. m. kunna av åldringarna lättare

pressas samman än av personer i yngre arbetsför ålder, men så är icke

i motsvarande grad fallet med bostadsutgiften. För åldringar, som enbart

eller i huvudsak lia en knapp pension att leva av, åtgår särskilt i orter med

hög hyresnivå en oproportionerligt stor del av inkomsten till utgifter för

bostaden och detta trots att ifrågavarande grupper av samhällsmedborgare

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

ofta tvingas att bosätta sig i bostäder av synnerligen låg kvalitet. Dessa förhållanden

återspeglas även i erfarenheterna från den offentliga bostadsövervakningens

område. Hälsovårdsmyndigheternas möjligheter att ingripa mot

bostäder av hygieniskt mindervärdig beskaffenhet lia visat sig begränsade

särskilt därigenom, att dessa bostäder ofta bebos av åldringar, som sakna

möjligheter att med sina små resurser bekosta annat än en dålig bostad.

Angelägenheten av samhälleliga åtgärder för förbättring av åldringarnas

bostadsförhållanden synes mig sålunda på humanitära och sociala grunder

uppenbar. Att behovet av sådana åtgärder är trängande framgår med styrka

av det faktum, att en stor majoritet bland de kommuner, som inkommit

med yttranden över det föreliggande förslaget, uttryckligen vitsordat behovet

och tillstyrkt förslaget, ehuru dess genomförande skulle kräva betydande

ekonomiska insatser från kommunernas sida. Det är med hänsyn till de

växlande bostadsmarknadsförhållandena på olika orter naturligt, att behovet

framträder starkast i städer och andra tättbebyggda samhällen; det gör sig

emellertid — ehuru i förhållandevis mindre grad — gällande även i kommuner,

tillhörande den egentliga landsbygden. Intrycket av att här föreligger ett

behov, vars tillgodoseende påkallar samhällets synnerliga uppmärksamhet,

förstärkes ytterligare, då man erfar, att ett antal kommuner själva tagit betydelsefulla

initiativ för att skapa hyresbilliga eller vederlagsfritt upplåtna bostäder

för åldringar. De erfarenheter, man hittills haft av sådan verksamhet,

synas vara överlag goda.

Jag kan icke finna det nödvändigt att avvakta resultaten av socialvårdskommitténs

arbete, innan man på allvar tager upp till behandling och avgörande,

hur man lämpligen skall lösa problemet att skapa tillfredsställande

bostadsförhållanden för åldringar. Även utan statens stöd kommer en del

kommuner att vidtaga åtgärder i sagda syfte. Det ingår ej heller i socialvårdskommitténs

uppgift att pröva den sociala bostadspolitiken, dess allmänna

läggning, verksamhetsområde eller detaljer. Jag förbiser härvid icke, att

den samhälleliga hjälpverksamhetens allmänna utformning, vilken socialvårdskommittén

har i uppdrag att utreda, på olika sätt kan ha betydelse

jämväl ur bostadsförsörjningens synpunkt. Jag vill emellertid framhålla

olikheten i hjälpbehovet mellan sådana grupper av åldringar, som äro ur

stånd att taga vara på sig själva, det egentliga fattigvårdsklientelet, och de grupper

av åldringar, som hava egen, ehuru knapp inkomst, och till följd härav

kunna antagas icke behöva någon särskild omvårdnad från samhällets sida,

sedan möjlighet beretts dem att erhålla en försvarlig bostad till ringa kostnad.

De nu ifrågavarande hjälpåtgärderna böra enligt min mening huvudsakligen

avses för åldringar, tillhörande den senare kategorien.

Utifrån nu angivna uppfattning om behovet av särskilda åtgärder till förbättring

av åldringarnas bostadsförhållanden och med stöd av de goda erfarenheterna

av den verksamhet i detta syfte, som vissa kommuner bedrivit,

anser jag mig kunna förorda statsbidrag till en försöksverksamhet i enlighet

med de sakkunnigas förslag med vissa modifikationer, till vilka jag i fortsättningen

återkommer.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

25

Det torde vara lämpligt att först angiva vissa riktpunkter för det allmännas

verksamhet på nu ifrågavarande område så att rimliga syften både

med hänsyn till samhällets och den enskildes intressen kunna nås. Som

sådana riktpunkter synas kunna angivas:

1) att verksamheten bedrives på sådant sätt att en ur allmän bostadssocial

synpunkt önskvärd utveckling av bostadsbeståndet icke äventyras

utan om möjligt befrämjas:

2) att vissa minimianspråk ifråga om bostädernas utrymme och kvalitet

tillgodoses; samt

3) att hyran maximeras till sådant belopp, att den rymmes inom en folkpensionärs

budget utan fattigvårdsbidrag.

Vad nu nämnda riktpunkter beträffar har i avseende å den första uttalats

den farhågan, att en mera omfattande nybyggnadsverksamhet, avseende

hem för åldringar, skulle kunna leda till en överproduktion av enrumslägenheter,

så mycket olämpligare som dylika smålägenheter redan i

alltför stor utsträckning dominera bostadsbeståndet. Enligt den uppfattning,

som ligger till grund för denna farhåga, bör det samhälleliga stödet

åt bostadsanskaffning genom nyproduktion främst inriktas på tillskapande

av lägenheter, lämpliga som familjebostäder, varigenom så småningom bostadsbeståndet

kunde omformas till att passa en högre allmän utrymmesstandard.

Jag anser det vara självfallet, att frågan om åldringarnas bostadsförsörjning

bör sättas in i sitt sammanhang med det allmänna bostadspolitiska problemet

på lång sikt och att därför de nyss öerörda synpunkterna kräva

beaktande. Ser man emellertid till de aktuella möjligheterna i nu föreliggande

situation, torde det förhålla sig så, att förutsättningarna för bostadsanskaffning

åt åldringar efter den ena eller andra linjen äro mycket

växlande på olika orter. I den ena kommunen kan det vara bestämt olämpligt

att nybygga för ändamålet; i den andra däremot enda utvägen att lösa

problemet. Vilkendera vägen man bör beträda, eller huruvida en kombination

av båda är att föredraga, kan avgöras endast med utgångspunkt från

de konkreta förhållandena i vederbörande kommun. Man måste bestämma

från fall till fall. Om i framtiden en mera allmän höjning av utrymmesstandarden

kommer att förverkligas, torde det också komma att framstå

såsom alltmera naturligt och självklart, att anskaffningen av bostäder för

åldringarnas småhushåll sker genom att man genom inköp av fastigheter

disponerar över redan befintliga smålägenheter och icke genom nyproduktion.

I nuvarande läge vore enligt min uppfattning en generell bestämmelse

i endera riktningen olämplig, och jag ansluter mig därför till förslaget, att

båda vägarna böra lämnas öppna, varvid jag utgår ifrån att den myndighet,

som får sig anförtrott att besluta om statsbidrag, städse har för ögonen att

samhällets allmänna bostadspolitiska intentioner icke motverkas.

Angående förslagets utformning hänvisar jag till det utkast till kungörelse,

vilket såsom bilaga (Bilaga A.) torde få fogas till detta protokoll.

De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna örn storleken av lägen
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

heter i pensionärshem synas i det hela väl avvägda. Med hänsyn till den

kontroll å byggnadsplanerna, som skall ske före statsbidrags beviljande,

har jag emellertid funnit dessa detaljföreskrifter kunna utgå ur förslaget.

I detta har däremot intagits en föreskrift om iakttagande av hälsovårdsstadgans

bestämmelser samt stadganden i syfte att möjliggöra åtgärder för

tillsyn och vård av de i hemmet boende med hänsyn till inträffande sjukdoms-

och olycksfall.

De av de sakkunniga förordade maximihyrorna synas mig utgöra ett

lämpligt mått på vad som högst må utkrävas i hyra för lägenheter, för vilka

statsbidrag erhållits. Självfallet bör ingenting hindra en kommun

att i sina pensionärshem upplåta lägenheterna till lägre hyror än de i förslaget

angivna. I syfte att åt pensionärshemmen i största möjliga utsträckning

giva karaktären av vanliga hyreshus böra dock samma hyror betingas

för alla lägenheter av lika storlek och beskaffenhet i ett och samma hem

och hyreskontrakt — med ömsesidig uppsägningsrätt — upprättas på i öppna

hyresmarknaden brukligt sätt. Hyresnedsättningar och hyresbefrielse

i förekommande fall böra sålunda ske på så sätt, att kommunen lämnar

fattigvård eller pensionstillskott till motsvarande belopp.

Vad därefter angår urvalet av hyresgäster, som kunna få tillträde till pensionärshemmen,

anser jag beträffande åldersgränsen i likhet med de sakkunniga,

att denna lämpligen sättes till 60 år. Dock bör invalid, vilken åtnjuter

invalidunderstöd, kunna beredas bostad i pensionärshem även om

hans ålder understiger 60 år. I de sakkunnigas uppdrag ingick jämväl att

avgiva förslag rörande statligt bistånd till åtgärder för bostadsförsörjning

för mindre bemedlade änkor. De sakkunniga ha i detta avseende föreslagit,

att även änkor under 60 år skulle kunna erhålla bostad i pensionärshem för

sig och sina minderåriga barn. De ha emellertid betonat, att bostadshjälpen

torde bli av mindre betydelse för denna kategori. Behov av dylika åtgärder

för änkorna anses av flertalet kommuner ingående i de sakkunnigas representativundersökning

icke föreligga. Därjämte har från åtskilliga håll gjorts

gällande, att jämväl andra personer under 60 år än änkor kunde vara i minst

lika stort behov av bostadshjälp. Slutligen har från medicinalstyrelsen och

även i andra utlåtanden i ärendet framhållits, att avsevärda olägenheter för

båda parterna torde bli följden av ett sammanförande i pensionärshem av

åldringar och minderåriga barn.

Vad sålunda anförts har föranlett mig att icke upptaga änkor under 60 år

bland de personer, för vilka pensionärshem böra avses. Frågan om bostadseller

annan hjälp till änkor och änklingar med hemmavarande minderåriga

barn och andra personer under 60 år i särskilt ömmande omständigheter,

torde kunna beaktas vid socialvårdskommitténs arbete. Skulle de pensionärshem,

vilka kunna komma att anordnas enligt det förslag jag nu framlägger,

icke bli fullt utnyttjade av åldringar, tillhörande de kategorier, för vilka denna

hjälp närmast avses, bör dock hinder icke möta mot beredande av bostad

i hemmen för änkor och andra personer under 60 år, där så befinnes lämpligt

och särskilda skäl för bostadshjälp åt dem visas föreligga.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

27

De av de sakkunniga föreslagna inkomstgränserna för ensam person synas

mig i stort sett väl avvägda; möjligen kunde någon höjning diskuteras.

Däremot förefaller det icke motiverat att för äldre par fastställa dubbla inkomstbeloppen

såsom gränser, eftersom bostadskostnaden för två personer

vid lika standard icke är dubbelt så hög som för en person. Det kan emellertid

starkt ifrågasättas, om inkomstgränser för urvalet av hyresgäster

överhuvud böra införas i författningen såsom villkor för statsbidrag. Den

ekonomiska bördan av pensionärshemmen kommer till väsentlig del att vila

på kommunen och häri torde ligga en garanti för att icke statsbidragen

komma att användas till ändamål, som icke på allmänt socialpolitiska grunder

kunna försvaras. Vidare äro inkomstnivåer, hyresnivåer o. s. v. växlande

från ort till ort på sätt som endast mycket ofullständigt återspeglas av

den grova dyrortsgraderingen för folkpensioneringen, vilket kan motivera

olika inkomstgränser i praxis även inom samma dyrortsgrupp. Jag förordar

därför, att frågan om inkomstgränser vid urvalet av hyresgäster i pensionärshemmen

överlämnas åt vederbörande kommuners avgörande, varvid

jag dock förutsätter, att verksamheten så handhaves att endast mindre

bemedlade personer, vilka icke med egna medel kunna tillfredsställande lösa

sin bostadsfråga, komma i åtnjutande av fördelen av bostad i pensionärshem.

Det synes mig icke erforderligt att i kungörelsen angiva vilket kommunalt

organ, som skall omhänderhava pensionärshemsverksamheten.

I fråga örn statsbidragens storlek ha från många håll invändningar anförts

gentemot den bidragsskala, de sakkunniga föreslagit; man har ansett

de föreslagna bidragen för små och ej tillräckligt stimulerande för anordnande

av pensionärshem i större omfattning. Härtill kan svaras, dels att

ifrågavarande verksamhet väsentligen måste anses utgöra en kommunal angelägenhet,

dels att försiktigheten bjuder, att i en försöksverksamhet av

denna art bidragen icke tillmätas för rikligt. Jag finner dock de framställda

anmärkningarna i viss mån berättigade. Å ena sidan synes ett bidrag på

10 procent av byggnadskostnaderna — vilket, när kostnaden för värme,

underhåll o. s. v. inräknats, motsvarar ett bidrag på väsentligt mindre än

10 procent av de årliga kostnaderna — vara för litet för att verkligen stimulera,

detta i synnerhet när som villkor för bidraget uppställas vissa särskilt

för större orter med hög hyresnivå skäligen snäva krav på hyresmaximering.

Jag föreslår därför, att lägsta bidragsprocent fastställes till 15. Å andra sidan

synes man i den föreslagna skalan icke tillräckligt ha beaktat de mycket

skattetyngda kommunernas behov. Enligt de sakkunnigas förslag nås

en bidragsprocent på 50 först vid en nettoskattebörda av 27 kronor. Så

hög skatt har för närvarande ingen kommun i landet och de i skalan medtagna

bidragsprocentbeloppen utöver 32 procent torde kunna betraktas som

enbart teoretiska. Jag anser, att skalan med hänsyn till de hårdast skattetyngda

kommunerna bör vara progressiv och nå en bidragsprocent av 50

procent vid en nettoskattebörda av 17 kronor. Utifrån dessa, delvis från

de sakkunnigas avvikande grunder, har jag i författningsutkastet låtit omarbeta

bidragsskalan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Den i författningen intagna bidragsskalan bör vara i huvudsak normerande

för bidragsverksamheten i praktiken, men icke absolut bindande. I

enskilda fall kunna starka skäl föreligga för tillämpning av andra bidragssatser.

Då så är fallet, bör Kungl. Majit på framställning av bidragssökande

kommun eller statens byggnadslånebyrå äga möjlighet att låta bidraget undergå

skälig jämkning.

Genomförandet av föreliggande förslag angående statsbidrag till anordnande

av pensionärshem synes lämpligen kunna ske vid ingången av budgetåret

1939/40. Anslagsbehovet för nämnda budgetår, som av de sakkunniga

föreslagits böra upptagas till 1.5 miljon kronor, har jag med hänsyn till

verksamhetens försökskaraktär funnit kunna begränsas till 1 miljon kronor.

Anslaget lär böra anvisas såsom reservationsanslag. Jag anser mig

böra här angiva min uppfattning, att statsbidrag till kostnader för redan

inrättade pensionärshem visserligen kunna vara väl motiverade, men att jag,

bland annat med hänsyn till svårigheten att överblicka de ekonomiska

konsekvenserna av de sakkunnigas förslag till retroaktiva bidrag, icke vågar

förorda detsamma. Ekonomiskt svaga kommuner, som igångsatt byggande

av pensionärshem efter den 1 juli 1938, må dock efter prövning i varje

särskilt fall äga möjlighet att erhålla bidrag.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de grunder för bidrag av statsmedel för beredande

av bostäder åt åldringar och invalider i pensionärshem,

som av mig i det föregående förordats,

dels ock för budgetåret 1939/40 under femte huvudtiteln

till Bidrag till inrättande av pensionärshem anvisa ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skoglund.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

29

Bilaga A.

Utkast

till

Kungörelse

angående statsbidrag till inrättande av bostäder åt åldringar och invalider

i pensionärshem.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För beredande av bostäder åt åldringar och invalider i särskilda, för dylikt

ändamål anordnade fastigheter, här nedan benämnda pensionärshem, må under

de villkor, som nedan stadgas, bidrag av statsmedel beviljas kommuner,

kommunalförbund och sådana allmännyttiga bostadsföretag, som omförmälas

i 13 §.

2 §•

Organ för kommuns verksamhet för anordnande och drivande av pensionärshem

eller för förmedlings- och kontrollverksamhet i fråga örn pensionärshem,

anordnade av allmännyttiga bostadsföretag är, där kommunen ej

annorlunda beslutar, i stad drätselkammaren och på landet kommunalnämnden.

Där två eller flera kommuner åt kommunalförbund överlämnat handhavandet

av berörda förvaltningsuppgift, skall kommunalförbundets direktion

fullgöra motsvarande åliggande.

3 §.

Bostad i pensionärshem må beredas ensamstående person, äkta makai

eller personer, vilka sammanbott under en längre följd av år, allt för såvitt

den ensamstående eller den, som huvudsakligen bidrager till den gemensamma

hushållningen, uppnått en ålder av 60 år eller åtnjuter tilläggspension

enligt lagen örn folkpensionering eller invalidunderstöd enligt förordningen

om invalidunderstöd samt tillika kan antagas vara ur stånd att med

egna medel förskaffa sig nöjaktig bostad.

Om särskilda skäl därtill föranleda, må åt person, som icke jämlikt första

stycket är behörig att erhålla bostad i pensionärshem, upplåtas dylik bostad.

4 §■

Kommun eller kommunalförbund, som anordnar pensionärshem eller åtager

sig att förmedla statsbidrag till allmännyttigt bostadsföretag för sådan

verksamhet, skall förbinda sig antingen att tillhandahålla tomt- och gatumark

samt att, i den mån vatten-, gas-, avlopps- och kraftledningar anordnats av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 177.

kommunen i det samhälle, där hemmet skall anordnas, framdraga erforderliga

dylika ledningar i gatan till tomtgränsen för hemmet, eller att ställa för

bestridande av kostnaderna för dylika ändamål erforderliga medel till förfogande.

Värdet härav må icke medräknas i de kostnader, varå statsbidrag enligt

7 § må utgå.

Där pensionärshem anordnas av bostadsföretag, erhåller kommunen för sin

medverkan enligt första stycket en däremot svarande fordran, vars storlek på

begäran av kommunen bestämmes av statens byggnadslånebyrå. För denna

fordran skall företaget, därest kommunen så önskar, ställa godtagbar säkerhet,

i första hand inteckning i vederbörande fastighet. Under tid, för vilken

fastigheten användes till pensionärshem i enlighet med föreskrifterna i denna

kungörelse, skall gäldande av kommunens ifrågavarande fordran icke kunna

påfordras. Ej heller må ränta därå krävas för nämnda tid.

5 §.

Byggnad, som må komma till användning såsom pensionärshem, skall vara

av för ändamålet lämplig typ och storlek samt så belägen, att den icke inom

beräknad användningstid kan antagas bliva föremål för stadsplanemässiga

saneringsarbeten.

Lägenheterna i pensionärshem skola vara anordnade och användas i enlighet

med vad därutinnan föreskrives i hälsovårdsstadgan. Vidare skall iakttagas,

att hemmet, där så kan ordnas inom rimlig kostnad, bör vara försett med

vatten- och avloppsledningar, central uppvärmningsanordning och badrum

samt även i övrigt anordnat och utrustat så, att trevnaden och hygienen befordras,

det husliga arbetet underlättas och de i hemmet boende kunna erhålla

tillsyn och vård vid inträffande sjukdoms- eller olycksfall.

Byggnadsritningar till pensionärshem jämte till sådana ritningar hörande

byggnadsbeskrivning skola vara godkända av statens byggnadslånebyrå.

6 §•

För gäster i pensionärshem, vilka enligt 3 § första stycket äro behöriga att

erhålla bostad i hemmet, må årshyran för lägenhet fastställas till högst följande

belopp:

a) för lägenhet, avsedd för ensam person, 120 kronor i ortsgrupp 1, 180

kronor i ortsgrupp 2 och 240 kronor i ortsgrupp 3 enligt den i 6 § 2 mom. lagen

om folkpensionering angivna indelningen i ortsgrupper,

b) för lägenhet, avsedd för två eller tre personer, 180 kronor i ortsgrupp 1,

270 kronor i ortsgrupp 2 och 360 kronor i ortsgrupp 3, samt

c) för lägenhet, avsedd för fyra eller flera personer, 210 kronor i ortsgrupp

1, 315 kronor i ortsgrupp 2 och 420 kronor i ortsgrupp 3,

därvid i årshyran skall ingå ersättning för tillhandahållande av vatten samt

uppvärmning av lägenheten.

7 §•

Statsbidrag till andra kostnader för inrättande av pensionärshem än de i

4 § omnämnda beviljas av statens byggnadslånebyrå.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

31

8 §•

Ansökan om statsbidrag göres hos byggnadslånebyrån innan arbeten avseende

hemmets inrättande påbörjats. Är bostadsföretag sökande, skall ansökningen

ingivas till förmedlingsorganet inom kommunen, vilket har att till

byggnadslånebyrån insända såväl kommunens som bostadsföretagets ansökningshandlingar

jämte yttrande i de hänseenden, som angivas i 10 §.

9 §•

Ansökan, som i 8 § sägs, skall innehålla eller åtföljas av

a) beskrivning å det planerade hemmet;

b) finansieringsplan;

c) byggnadsritningar och byggnadsbeskrivning;

d) kostnadsberäkningar (eventuellt entreprenadkontrakt) samt

e) förbindelse av hemmets anordnare att underkasta hemmet statlig inspektion.

Då hemmet anordnas av bostadsföretag, skall därjämte vid ansökningen fogas
a)

kommuns förbindelse, som i 4 § sägs; samt uppgifter angående av kommunen

enligt samma § påfordrad säkerhet; ävensom

b) därest bostadsföretaget icke redan av statens bvggnadslånebyrå erkänts

som allmännyttigt bostadsföretag enligt bestämmelserna i 13 §, för dylikt erkännande

erforderliga uppgifter och handlingar.

Formulär för ansökningar fastställas av byggnadslånebyrån.

10 §.

Vid ansökan, som i 9 § sägs, skall av vederbörande jämlikt 2 § utsedda

kommunala organ fogas yttranden:

a) om läget på bostadsmarknaden samt behovet av pensionärshem i orten;

b) om lämpligheten av byggnadsföretaget samt behovet av statsunderstöd

till detsamma;

c) huruvida byggnadsritningar, byggnadsbeskrivning samt kostnadsberäkningar

anses vara av beskaffenhet att kunna godkännas; samt

d) huruvida uppgjord plan för byggnadsföretagets finansiering antages

kunna genomföras.

11 §•

Sedan ansökan inkommit till byggnadslånebyrån, har byrån att efter

granskning av handlingarna och inhämtande av de ytterligare upplysningar,

som kunna vara erforderliga, meddela preliminärt beslut, huruvida statsbidrag

skall beviljas och i så fall till vilken procentuell andel av de i 7 §

avsedda kostnaderna, till vilket högsta belopp samt på vilka övriga villkor

och under vilka förutsättningar bidraget må komma att utgå.

Vid bestämmandet av den procentuella andel av de i 7 § avsedda kostnaderna,

till vilken statsbidraget må komma att utgå, skall byggnadslånebyrån

taga hänsyn till uttaxeringen under de fem senast förflutna kalender
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

åren av kommunal-, landstings- och vägskatt med avdrag i förekommande

fall för skatteutjämningsmedel, allt räknat i medeltal per år och skattekrona,

i den kommun, vari hemmet skall anordnas, eller, där hemmet skall anordnas

av kommunalförbund, i de i förbundet ingående kommunerna. Därvid

skall mot den sålunda beräknade skattebördan svara den bidragsprocent,

som framgår av följande tabell:

Skattebörda (netto) under Statsbidrag till kost
5

år; medeltal per år nader för inrättande

och skattekrona av pensionärshem

kronor %

— 9.99................................................ 15

10— 10.99................................................ 16

11— 11.99................................................ 18

12— 12.99................................................ 21

13— 13.99................................................ 25

14— 14.99................................................ 30

15— 15.99................................................ 36

16— 16.99................................................ 43

17— ................................................ 50

Byggnadslånebyrån skall vidare vid bestämmandet av det högsta belopp,

till vilket statsbidraget må komma att utgå, taga hänsyn till för vilka kostnader,

de i 4 § omnämnda ej inberäknade, pensionärshemmet enligt byråns

förmenande bör kunna inrättas i enlighet med de av byrån jämlikt 5 § godkända

ritningarna jämte byggnadsbeskrivning.

Finner byggnadslånebyrån särskilda omständigheter böra föranleda till,

att den procentuella andel av de i 7 § avsedda kostnaderna, till vilken statsbidraget

må komma att utgå, bestämmes efter andra än ovan angivna grunder,

skall byrån underställa frågan härom Kungl. Maj:ts prövning.

12 §.

Då statsbidrag beviljats till inrättande av pensionärshem, har hemmets

anordnare, sedan hemmet fullbordats och tagits i användning för sitt ändamål,

att till byggnadslånebyrån insända av minst två av de för granskning

av vederbörande kommuns respektive kommunalförbunds räkenskaper utsedda

revisorerna bestyrkt redovisning för de verkliga kostnader, varå statsbidrag

må utgå. Sedan byggnadslånebyrån granskat redovisningen samt

genom särskild besiktning övertygat sig om, att hemmet överensstämmer

med de av byrån godkända ritningarna till detsamma, fastställer byrån i

enlighet med tidigare meddelat beslut det belopp, med vilket statsbidrag

skall utgå. Det ankommer därefter på statskontoret att på anmodan av

byggnadslånebyrån utbetala statsbidraget till hemmets anordnare.

13 §.

Som allmännyttiga bostadsföretag för här avsett syfte må av statens byggnadslånebyrå

erkännas redan bestående eller för ändamålet bildade bolag,

föreningar och stiftelser.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

33

Villkor för erkännande som allmännyttigt bostadsföretag äro:

att företagets utdelning på eget kapital stadgeenligt icke får överstiga vad

som av byggnadslånebyrån prövas skäligt;

att ekonomiska fördelar för ledare och anställda utöver rimlig ersättning

för utfört arbete stadgeenligt äro uteslutna;

att vid upplösning av företaget delägare stadgeenligt må erhålla endast

det ursprungligen tillskjutna nominella kapitalet, med avdrag av tidigare

kapitalåterbetalning, jämte uppskjuten utdelning; samt

att företaget för förvaltning av fastighet, för vilkens anordnande till pensionärshem

statsbidrag erhållits, underkastar sig kommunal kontroll och av

kommunen godkänd revision.

I fråga örn stiftelse må dock rörande nu angivna villkor jämkningar beviljas

efter byggnadslånebyråns prövning.

14 §.

Klagan över beslut, som enligt denna kungörelse meddelas av statens

byggnadslånebyrå, må föras hos Kungl. Maj:t i vederbörande statsdepartement

i den ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters och

ämbetsverks beslut är bestämd.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1939.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 177.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:332 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till allmän beredskapsstat för budgetåret 1939/AO, i vad propositionen avser vissa s. 6 i texten
  2. Rskr. 1939:323 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till inrättande av pensionärshem jämte i ämnet väckta motioner. s. 13 i texten
  3. SU 1939:191 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående statsbidrag till inrättande av pensionärshem jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten