Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av medel för beredande av ersättning för vissa förskingrade förmyndarmedel

1939-03-10 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:180, Angående anvisande av medel för beredande av ersättning för vissa förskingrade förmyndarmedel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

1

Nr 180.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående anvisande av

medel för beredande av ersättning för vissa förskingrade

förmyndarmedel; given Stockholms slott den 10

mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning nied chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga örn anvisande

av medel för beredande av ersättning åt dödsboet efter Beda Wikström, född

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr ISO och 181.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Swahn, samt åt Per Göran Palmcrantz och Birgitta Thunell för förskingrade

förmyndarmedel samt anför därvid:

»I en den 2 februari 1938 inkommen skrift ha dödsbodelägarna efter

Beda Wikström, nämligen hennes make handlanden Hjalmar Wikström

samt makarnas barn Titus Wikström, Bertil Wikström, Nils Wikström och

Lily Roberg, född Wikström, anhållit att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder

för att bereda dem ersättning för förlust, som de lidit därigenom att

advokaten Gunnar Holmén förskingrat 83,484 kronor 31 öre av medel, som

han omhänderhaft i egenskap av förmyndare för Beda Wikström. Hjalmar

Wikström har numera avlidit.

Vidare har ingenjören Eric Palmcrantz i Tisenhult i egenskap av förmyndare

för sin omyndige son Per Göran Palmcrantz i en den 3 februari

1938 inkommen skrift hemställt, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för

att bereda Per Göran Palmcrantz ersättning för ett belopp av 243,583 kronor

81 öre, som Holmén förskingrat såsom förmyndare för Per Göran

Palmcrantz, jämte ränta.

Slutligen har musikläraren Kurt Thunell i egenskap av förmyndare för

sin omyndiga dotter Birgitta Thunell i en den 23 december 1938 inkommen

skrift anhållit, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för beredande av

ersättning till Birgitta Thunell med 5,000 kronor jämte ränta med anledning

av att Holmén förskingrat vissa för hennes räkning omhänderhavda värdehandlingar.

Från tillgängliga handlingar har angående ifrågavarande förmynderskap

inhämtats bland annat:

Angående förmgnderskapet för Beda Wikström.

År 1915 förordnades på begäran av Beda Wikström advokaten Karl Johan

Hellman såsom god man under förmyndaransvar för henne. Sedan Hellman

avlidit i april 1930, blev Beda Wikström den 22 maj 1930 på egen

begäran av Stockholms rådhusrätt omyndigförklarad, varvid Holmén förordnades

till förmyndare för henne.

Efter det Holmén sedermera vid rådhusrätten ställts till ansvar för förskingring

av medel, som han omhänderhaft såsom förmyndare för Beda

Wikström, lia makarna Wikström beträffande omständigheterna vid Holmöns

förordnande till förmyndare för Beda Wikström uppgivit att, sedan

Hellman avlidit, makarna haft för avsikt att placera de av honom omhänderhavda

medlen hos Stockholms enskilda banks notariatavdelning. Innan

de hunnit verkställa detta, hade de blivit kallade till tillförordnade förste

assessorn Sixten Carlborg, vilken förestod andra överförmyndarroteln vid

förmyndarkammaren. Sedan makarna Wikström med anledning härav inställt

sig hos Carlborg, hade de för honom omtalat sin avsikt att låta bankens

notariatavdelning omhänderhava de av Hellman förvaltade medlen.

Carlborg hade avrått makarna Wikström därifrån och i stället föreslagit, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

3

Beda Wikström skulle anhålla att bliva försatt i omyndighetstillstånd. I

sammanhang härmed hade Carlborg uppgivit att han vore i tillfälle att till

förmyndare för henne rekommendera advokaten Holmén. Enär makarna

Wikström icke ansett sig böra handla i strid med överförmyndarens uppfattning,

hade Beda Wikström den 21 maj 1930 hemställt, att hon måtte

bliva omyndigförklarad samt att Holmén måtte förordnas till hennes förmyndare,

vilken ansökan bifallits av rådhusrätten.

Genom utslag den 26 maj 1932, vilket vunnit laga kraft, har rådhusrätten

fällt Holmén till ansvar för det han under åren 1931 och 1932 förskingrat

83,484 kronor 31 öre av medel, som han omhänderhaft i egenskap av förmyndare

för Beda Wikström, samt förpliktat honom att ersätta detta belopp

jämte ränta.

Sedan advokatfiskalsämbetet vid Svea hovrätt på uppdrag av riksdagens

justitieombudsman ställt Carlborg till åtal vid hovrätten, har hovrätten i utslag

den 15 januari 1934, som fastställts av högsta domstolen genom utslag

den 20 juli 1934, funnit utrett, att Carlborg genom ett den 2 november 1929

upprättat avtal förbundit sig att till Holmén hänvisa alla uppdrag, som härflöte

av Carlbergs befattning vid Stockholms rådhusrätt och förmyndarkammare,

mot det att Holmén utfäst sig att till Carlborg utbetala tjugufem

procent å nettoinkomsten av de uppdrag som sålunda blivit till Holmén överlämnade.

Det hade dock icke styrkts, att Carlborg vid avtalets ingående

hade anledning att räkna med brottsligt förfarande från Holmöns sida eller

eljest insåg, att orätt kunde främjas därigenom, att uppdrag gåvos åt Holmén.

Mot Carlbergs bestridande kunde icke heller anses tillförlitligen ådagalagt,

att avtalet blivit tillämpat.

Beträffande förmynderskapet för Beda Wikström har hovrätten funnit

åadagalagt följande:

Carlborg hade den 5 juni 1930 meddelat Holmén tillstånd att från Södermanlands

enskilda bank uttaga Beda Wikström tillhöriga värdehandlingar,

till värde av omkring 200,000 kronor, för att överflytta dem till annan bank

ävensom medgivit, att spärren å myndlingen tillhöriga sparkasseräkningar

hos förstnämnda bank Hnge hävas. Carlborg hade därefter icke vidtagit

någon åtgärd i syfte att övervaka Holmöns vidare förvaltning av den omyndigas

tillgångar samt sålunda, bland annat, underlåtit att granska den av

Holmén ingivna årsräkningen för år 1930. Vidare hade Carlborg utan giltigt

skäl medgivit Holmén anstånd med avgivande av nämnda årsräkning och

årsräkningen för år 1931. Utan att, såvitt handlingarna utmärkte, någon

giltig anledning förebragts hade Carlborg meddelat Holmén tillstånd att ur

myndlingens bankförvar uttaga i juni 1931 en skuldförbindelse å 50,000

kronor och i december samma år en skuldförbindelse å 30,000 kronor, båda

med tillhörande hypotek, och jämväl försummat att övervaka dessa medels

förvaltning.

Hovrätten, som genom sitt utslag dömt Carlborg för vad han i nämnda

och andra hänseenden förbrutit sig till avsättning, har tillika förpliktat honom

att solidariskt med Holmén ersätta Beda Wikström förenämnda belopp,

83,484 kronor 31 öre jämte ränta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Holmén försattes i konkurs den 3 maj 1932. Beda Wikström har erhållit

utdelning i konkursen med 5,710 kronor 35 öre. Även Carlborg bär varit

försatt i konkurs, som den 3 augusti 1934 avskrevs på grund av att tillgångarna

icke förslogo till konkurskostnaderna.

Beda Wikström har genom sin förmyndare anhängiggjort talan mot Kungl.

Maj:t och kronan samt Stockholms stad örn åläggande för kronan och staden

att utgiva ersättning till henne för det förskingrade beloppet. Därvid

åberopades mot staden, att förmyndarkammaren av ålder förvaltat en s. k.

garantifond, vilken enligt 4 § i instruktionen för förmyndarkammaren den

21 juni 1907 skulle lia till ändamål bland annat att ersätta sådana förluster

vid förvaltningen, vilka av vederbörande ämbets- och tjänstemän icke borde

eller kunde gottgöras. I enlighet med kungl, brev den 24 november 1933

hade staden från och med den 1 januari 1934 övertagit garantifonden under

villkor, bland andra, att staden iklädde sig ansvar för alla förmyndarkammaren

åvilande förpliktelser. Då Holmén och Carlborg saknade medel

att erlägga dem ådömda skadestånd för de förskingrade medlen, syntes staden

vara pliktig att till den omyndiga gälda dessa skadestånd. Gentemot

kronan åberopades, att enär Carlborg förbrutit sig i sin tjänst hos ett statligt

ämbetsorgan, även kronan borde anses skadeståndsskyldig.

Genom dom den 15 april 1935 biföll rådhusrätten nämnda talan mot staden,

varemot yrkandet mot kronan ogillades. Svea hovrätt och högsta domstolen

ogillade emellertid i domar den 31 december 1935 respektive den 24

mars 1937 helt Beda Wikströms talan. Av högsta domstolen uttalades därvid

beträffande stadens skyldigheter, att med de förluster, som garantifonden

enligt 4 § i instruktionen för förmyndarkammaren haft till ändamål att ersätta,

avsetts förluster vid förmyndarkammarens egen förvaltning av de

utav förmyndarkammaren omhänderhavda värdehandlingarna och där innestående

medel. Genom att staden övertagit förmyndarkammarens tillgångar

och dess förpliktelser vore staden icke skyldig svara för förluster, vilka uppkommit

genom Carlborgs försummelser med avseende å tillsynen över Holmöns

förvaltning av ifrågavarande förmynderskap.

Dödsbodelägarna efter Beda Wikström ha i sin skrift till Kungl. Majit

uppgivit, att Beda Wikström avlidit den 29 maj 1937, varefter vid arvskifte

efter henne boets behållning till belopp av 50,108 kronor 24 öre enligt testamente

med nyttjanderätt tillskiftats Hjalmar Wikström.1 Avkastningen av

medlen försloge allenast till Hjalmar Wikströms nödtorftiga uppehälle, och

övriga stärbhusdelägare ägde icke någon förmögenhet. Tvärtom häftade

Titus, Bertil och Nils Wikström i skidd med så avsevärda belopp, att de

icke kunde ens tillnärmelsevis förnöja sina borgenärer. Dödsbodelägarna

hemställde, att det täcktes Kungl. Majit vidtaga åtgärder i syfte att de av

garantifondens medel hölles skadeslösa för ifrågavarande förlust eller, därest

sådant visade sig icke vara möjligt eller åtgärden icke medförde full gottgörelse,

andra åtgärder, som kunde befinnas ägnade att medföra först angivna

resultat.

1 Hjalmar Wikström har, såsom förut anmärkts, numera avlidit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Angående förmynderskapet för Per Göran Palmcrantz.

Per Göran Palmcrantz är född den 2 december 1918. Sedan Per Göran

Palmcrantz’ moder Anna Margareta Palmcrantz avlidit år 1926, hade hans fader,

Eric Palmcrantz, varit förmyndare för honom. Efter det Carlborg blivit

överförmyndare, började han i maj 1928 rikta flera anmärkningar emot Eric

Palmcrantz’ förvaltning av förmynderskapet. Efter rättegång, som enligt Eric

Palmcrantz’ förmenande tillkommit på föranstaltande av Carlborg, entledigade

Stockholms rådhusrätt genom utslag den 19 november 1929 Eric Palmcrantz

från förmynderskapet och förordnade i hans ställe advokaten Holmöns

fader, undervisningsrådet Per Holmén, till förmyndare. Sedan denne avlidit,

förordnades advokaten Holmén den 29 juli 1930 till förmyndare. Per Göran

Palmcrantz hade vid denna tid en förmögenhet å närmare en million kronor.

Genom förenämnda utslag den 26 maj 1932 har rådhusrätten fällt Holmén

till ansvar för det han under åren 1931 och 1932 förskingrat 243,583 kronor 81

öre av medel, som han omhänderhaft för Per Göran Palmcrantz’ räkning, samt

förpliktat Holmén att ersätta detta belopp jämte ränta. Den 19 maj 1932 förordnades

Eric Palmcrantz på nytt till förmyndare för sin son.

I det av advokatfiskalsämbetet vid Svea hovrätt mot Carlborg anhängiggjorda

målet fann hovrätten i sitt utslag utrett, bland annat, följande:

Carlborg hade underlåtit övervaka, att Per Göran Palmcrantz’ banktillgodohavanden

under den del av år 1930, då Holmén var förmyndare, i tillbörlig

omfattning hållits spärrade. Sedan Holmén den 25 juni 1930 erhållit tillstånd

att ur bankförvar uttaga och försälja 54 aktier i Aktiebolaget Wicanders

Korkfabriker, hade Carlborg eftersatt sin skyldighet att övervaka, att de vid

försäljningen influtna medlen, uppgående till 116,100 kr., blivit placerade på

ett för myndlingen betryggande sätt. Den 17 november 1930 hade Carlborg,

utan att något myndlingens behov påkallat upptagande av lån för hans räkning,

givit Holmén tillstånd att mot säkerhet av Per Göran Palmcrantz tillhöriga

värdehandlingar upptaga ett lån å 16,000 kr.; Carlborg hade vidare den

5 januari 1931, utan att, såvitt handlingarna utmärkte, giltigt skäl blivit förebragt,

meddelat Holmén tillstånd att ur bankförvar uttaga Per Göran Palmcrantz

tillhöriga 569 aktier i Aktiebolaget Stockholms Bryggerier å nominellt

tillhopa 56,900 kr. samt därefter underlåtit övervaka, att redogörelse lämnades

av Holmén för de åtgärder, som vidtagits med aktierna eller därför erhållna

valutor. Den 7 januari 1932 hade Carlborg, synbarligen utan att avfordra

Holmén närmare uppgift angående behovet, medgivit honom att för löpande

utgifter fritt förfoga över 6,000 kr. av myndlingens inkomster. Carlborg

bade även, utan att vidtaga undersökning av Holmöns förmyndarförvaltning

samt utan att, såvitt handlingarna utmärkte, någon giltig anledning av Holmén

förebragts, givit denne tillstånd att ur Per Göran Palmcrantz’ bankförvar

uttaga den 12 januari 1932 av Aktiebolaget Wicanders Korkfabriker utfärdade

obligationer till nominellt belopp av 100,000 kr., den 2 mars 1932 ytterligare

sådana obligationer till nominellt belopp av 194,000 kr. och, troligen sistsagda

dag, 600 aktier i Aktiebolaget Stockholms Bryggerier å nominellt tillhopa

60,000 kr.; Carlborg hade slutligen utan giltigt skäl beviljat Holmén anstånd

med avgivande av årsräkning för år 1931 till den 30 juni 1932.

Hovrätten har förpliktat Carlborg att solidariskt med Holmén ersätta Per

Göran Palmcrantz 243,583 kronor 81 öre jämte ränta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

I Holmens konkurs har Per Göran Palmcrantz erhållit utdelning med 16,636

kronor 10 öre.

Eric Palmcrantz har i egenskap av förmyndare för Per Göran Palmcrantz

fört talan mot Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad om ersättning

för det förskingrade beloppet. Utgången i detta mål blev densamma som i

det å Beda Wikströms vägnar anhängiggjorda målet.

I sin skrift till Kungl. Maj:t har Eric Palmcrantz hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte vidtaga åtgärder i syfte att Per Göran Palmcrantz måtte ur förenämnda

garantifond återfå det genom hans förmyndares och överförmyndares brottsliga

förfarande förskingrade kapitalbeloppet jämte ränta eller, därest det icke

skulle visa sig möjligt att av garantifondens medel utfå denna ersättning, att

Kungl. Maj :t måtte för samma syftes vinnande vidtaga de andra åtgärder som

kunde befinnas lämpliga.

Angående förmynderskapet för Birgitta Thunell.

Birgitta Thunell är född den 22 maj 1918. Vid arvskifte den 31 januari 1929

har Birgitta Thunell på grund av testamente av sin avlidna faster Lilly Thunell

bekommit, förutom vissa mindre belopp, tre svenska statens premieobligationer

och en J. A. Enhörnings Trävaru Aktiebolags 6 % obligation av år

1916 å 5,000 kronor. Nämnda obligationer överlämnades till Holmén, som varit

arvskiftesförrättare. Under år 1930 utlottades obligationen å 5,000 kronor,

varvid beloppet användes för inköp av en eller flera andra obligationer för

Birgitta Thunells räkning. Den eller de sålunda inköpta obligationerna har

Holmén försålt, troligen i slutet av år 1931, varefter han för egen räkning förbrukat

de vid försäljningen erhållna penningarna.

Sedan Birgitta Thunells fader Kurt Thunell vid rådhusrätten inskrivits

såsom förmyndare för henne och förmynderskapet ställts under tillsyn av

Carlborg såsom överförmyndare, ha arvskiftet efter Lilly Thunell och en

redovisningshandling beträffande förmynderskapet i september 1929 ingivits

till förmyndarkammaren. Å redovisningshandlingen har Carlborg gjort anteckning

örn att obligationen å 5,000 kronor förvarades av Holmén, och att

denne utfäst sig att deponera densamma. Den 31 mars 1931 har förmyndaren

ingivit årsräkning för 1930, vilken emellertid endast innehöll ett meddelande,

att förmyndaren under år 1930 mottagit 300 kronor, vilket belopp

förbrukats för myndlingens räkning. Denna handling föranledde icke någon

åtgärd från Carlbergs sida. Carlborg har sålunda, trots att han i olika

sammanhang haft anledning härtill, underlåtit att påfordra och kontrollera,

att den sedermera förskingrade obligationen blev nedsatt i förmyndarförvar.

Kurt Thunell har uppgivit, att enär det vid några tillfällen varit förenat

med svårighet att erhålla penningar och redovisning av Holmén för ifrågavarande

förvaltning, hans hustru vid ett tillfälle hade vänt sig till Carlborg,

därvid denne försäkrat att Holmén vore en präktig och betrodd man. På

grund av dessa Carlbergs uppgifter hade Kurt Thunell trott, att Holmén

varit fullt redbar, varför Thunell icke sökt utfå de av Holmén förvaltade

värdehandlingarna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180. 7

Holmén Ilar av Stockholms rådhusrätt fällts till ansvar jämväl för nu ifrågavarande

brott.

Svea hovrätt har i det av advokatfiskalsämbetet mot Carlborg anhängiggjorda

målet funnit utrett, att Carlborg underlåtit tillse, att Birgitta Thunell

tillhöriga värdehandlingar blivit på ett för myndlingen betryggande sätt förvaltade,

samt förpliktat Carlborg att i ersättning till Birgitta Thunell utgiva

5,000 kronor jämte ränta.

Birgitta Tliunells fordran har bevakats i Holmöns konkurs, därvid hon

dock icke erhållit någon utdelning, då fordringen ej var förenad med förmånsrätt.

Kurt Thunell har i sin framställning till Kungl. Maj:t anfört, att Birgitta

Thunell saknade egna tillgångar och ej hade arbetsanställning samt haft för

avsikt att använda det till henne testamenterade beloppet för sin utbildning.

Yttranden ha infordrats dels över envar av ifrågavarande framställningar

från statskontoret och justitiekanslersämbetet dels ock över de framställningar,

som ingivits av Beda Wikströms dödsbodelägare och Eric Palmcrantz,

från Överståthållarämbetet och Stockholms stadsfullmäktige.

Statskontoret har framhållit, att vid det förhållandet att såväl kronan som

Stockholms stad befunnits icke vara förpliktade att ersätta de förmyndarmedel,

som förskingrats för Beda Wikström och Per Göran Palmcrantz,

starka betänkligheter givetvis måste möta mot att tillmötesgå framställningarna.

Statskontoret kunde emellertid icke undgå att finna de särskilda

omständigheterna tala för ett ingripande av det allmänna till myndlingarnas

eller deras rättsinnehavares förmån. Även örn vissa skäl kunde anföras för

att Stockholms stad åtminstone borde bidraga till förlusternas täckande, vilie

statskontoret icke motsätta sig att de förskingrade medlen, i den mån desamma

icke guldits genom utdelning i Holméns konkurs, ersattes av statsverket

under villkor att sökandenas fordringar å Holmén och Carlborg till

motsvarande belopp överlätes å kronan. Ersättning för ränteförlust syntes

icke böra utgå.

Rörande de från Birgitta Thunell förskingrade medlen anförde statskontoret,

att i detta fall Holmén kommit att taga befattning med den omyndigas

tillgångar icke på grund av offentlig myndighets förordnande utan vid

fullgörande av enskilt uppdrag såsom arvskiftesförrättare. Vidare hade i

ärendet icke utretts, om och i vad mån den legale förmyndaren, Kurt Thunell,

kunde ställas till ansvar för den förlust, som drabbat myndlingen. Vid

sådant förhållande syntes enligt statskontorets mening tillräckliga skäl icke

föreligga för att statsverket skulle hålla den omyndiga skadeslös för förlusten.

Justitiekanslersämbetet har tillstyrkt åtgärder för beredande av ersättning

såviil åt Beda Wikströms dödsbodelägare och Per Göran Palmcrantz

som ock åt Birgitta Thunell, under villkor om överlåtelse å Kungl. Majit

och kronan av deras fordringar hos Holmén och Carlborg. Härvid har ämbetet

anfört följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Departementschef

eli.

Ämbetet tinner tveksamt efter vilka grunder en prövning bör ske av fråga

örn gottgörelse, utan rättslig skyldighet, av statsverket för skada som tillfogats

enskild person genom tjänstemans felaktiga förfarande. En prövning

efter behovsprincipen synes i dylikt fall kunna ifrågasättas. Med hänsyn

till den omsorg örn att omyndigas egendom skall bevaras oförkränkt, vilken

i lagstiftningen erhållit uttryck i noggranna bestämmelser om egendomsförvaltning

och kontroll över densamma genom särskilda befattningshavare,

torde det emellertid ligga nära till hands, att statsverket på berörda område

lämnar ersättning för förlust som möjliggjorts genom grovt fel av den kontrollerande

tjänstemannen, och detta även utan närmare utredning om att

förlusten försatt den omyndige i nödställd belägenhet.

Statskontoret har ansett skillnad böra göras mellan Kurt Thunells ansökan,

å ena, samt de övriga ansökningarna, å andra sidan. Obestridligen

äro omständigheterna olikartade särskilt därutinnan, att förlusten tillskyndats

Birgitta Thunell under tiden för Kurt Thunells förmynderskap, överförmyndarkontrollen

har alltså närmast haft till föremål sökanden Kurt

Thunells handhavande av dotterns angelägenheter. Och måhända har Kurt

Thunell kunnat vara mera verksam för att av Holmén kräva redovisning

för Birgitta Thunell tillfallen egendom, som omhänderhades av Holmén såsom

skiftesförrättare i visst dödsbo. Emellertid hade Kurt Thunell bragt

till överförmyndarens kännedom, att Holmén omhänderhade sådan egendom,

som nyss nämnts, och i målet mot Carlborg har antydan förekommit om

att Kurt Thunells eventuella efterlåtenhet i nyssberörda hänseende kan hava

föranletts av Carlborg. För sin del anser ämbetet tillräckliga skäl icke

föreligga att i fråga örn gottgörelse för förlust, för vilken Carlborg befunnits

ersättningsskyldig, sätta Birgitta Thunell i ofördelaktigare ställning än övriga

vederbörande.

Överståthållarämbetet har ansett, att ur billighetssynpunkt skäl talade för

att Beda Wikströms dödsbo och Per Göran Palmcrantz borde erhålla ersättning

för sina förluster. Överståthållarämbetet har därvid liksom även

Stockholms stadsfullmäktige uttalat att, enär Stockholms stad måste anses

stå helt utanför saken, denna ersättning borde gäldas av statens medel.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Beda Wikström, Per Göran

Palmcrantz och Birgitta Thunell avhänts förenämnda belopp genom förskingringar

av Holmén, vilka möjliggjorts genom grovt tjänstefel av Carlborg.

I mål, som å Beda Wikströms och Per Göran Palmcrantz’ vägnar anhängiggjorts

mot kronan och Stockholms stad, har avgjorts, att varken kronan

eller staden enligt lag är pliktig att ersätta de för Beda Wikström och

Per Göran Palmcrantz förskingrade beloppen, och uppenbarligen är förhållandet

detsamma beträffande det för Birgitta Thunell förskingrade beloppet.

Vid flera tillfällen har inom riksdagen väckts fråga om införande av

vidgat statligt ansvar för befattningshavares åtgärder. Denna fråga är av

mycket betydande räckvidd. Innan statsmakterna taga principiell ståndpunkt

till densamma torde sålunda en ingående utredning vara erforderlig.

Uppenbart är emellertid, att starka billighetsskäl kunna åberopas för att

staten under vissa förutsättningar ikläder sig ett sådant ansvar.

Riksdagen har medgivit utbetalande av ersättning i vissa särskilda fall,

då tjänstemän genom försummelse medverkat till att enskilda personer

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

9

lidit ekonomisk förlust. Sålunda kan erinras, att 1929 års riksdag beviljade

stöd åt insättarna i de s. k. allmänna sparbankerna. Ett viktigt skäl

härför torde lia varit, att de allmänna ombud, som tillsatts för kontroll av

bankernas verksamhet, genom försummelse kunde anses medansvariga för

den inriktning, som sparbankernas verksamhet tagit. Stödet beviljades i

form av en garanti för att insättarna genom utdelning i bankernas konkurser

och tillskott av statsmedel skulle erhålla tillhopa minst viss procent

av den insatta behållningen. Garantiprocenten utgick efter fallande skala,

med högre procent för mindre fordringar än för större. I den mån en insättares

fordran översteg 20,000 kronor utgick icke något bidrag av statsmedel.

I vissa fall, bland annat i fråga om omyndigas av förmyndare förvaltade

medel, garanterades emellertid hela det insatta beloppet.

Beträffande förevarande förskingringar har ifrågasatts att ersättning borde

utgå av förmyndarkammarens garantifond, oaktat fonden icke enligt

gällande bestämmelser skall svara för förskingringarna. En ändring av de

bestämmelser som gälla för användningen av fondens medel torde dock ej

kunna komma i fråga.

Då fonden sålunda icke lärer kunna anlitas för ifrågavarande ändamål,

torde böra tagas under övervägande, huruvida icke staten — ehuru någon

skyldighet därtill icke föreligger — av billighetsskäl bör träda emellan

och i skälig omfattning ersätta de förluster som möjliggjorts genom Carlbergs

försummelser. En skälighetsprövning av ersättningsbeloppens storlek

torde leda därhän att ersättningarna till Beda Wikströms dödsbo och

Per Göran Palmcrantz begränsas. Jag anser mig böra förorda, att av allmänna

medel utbetalas till Beda Wikströms dödsbo 40,000 kronor, till Per

Göran Palmcrantz likaledes 40,000 kronor och till Birgitta Thunell hela det

förskingrade beloppet, 5,000 kronor. Såsom villkor för utbekommande

av beloppen torde böra krävas, att de till beloppen berättigade i motsvarande

mån överlåta sina fordringar hos Holmén och Carlborg å statsverket.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att medgiva,

att under angivna villkor från förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter må utbetalas dels till dödsboet efter Beda

Wikström ett belopp av 40,000 kronor, dels till Per Göran

Palmcrantz likaledes ett belopp av 40,000 kronor, dels ock

till Birgitta Thunell ett belopp av 5,000 kronor.»

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Rognar Kihlgren.

SJ

Bihang till riksdagens protokoll 11)39. 1 sami. Nr ISO och 181.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:450 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel för beredande av ersättning för vissa förskingrade förmyndarmedel. s. 5 i texten
  2. SU 1939:245 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel för beredande av ersättning för vissa förskingrade förmyndarmedel jämte i ämnet v s. 1 i texten