Sök i Ratio Lex

Angående låneunderstöd för innehavaren av Ericsbergs fideikommiss

1939-03-03 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:185, Angående låneunderstöd för innehavaren av Ericsbergs fideikommiss

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

1

Nr 185.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående låneunderstöd

för innehavaren av Ericsbergs fideikommiss; given

Stockholms slott den 3 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,

Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

låneunderstöd för innehavaren av Ericsbergs fideikommiss och anför därvid:

Den 29 juli 1937 avled friherre Carl Gotthard Bonde, vilken vid sin död

var innehavare av Ericsbergs fideikommiss.

Han efterlämnade såsom dödsbodelägare änkan, friherrinnan Ingeborg

Louise Bonde, född Thott, samt fem barn, två döttrar och tre söner, av vilka

den äldste, friherre Carl Jedvard Carlsson Bonde, född den 13 december

1914, vid faderns död blivit innehavare av fideikommisset.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 185.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Två särskilda bouppteckningar hava upprättats efter friherre Carl Gotthard

Bonde, avseende dels egendom i Södermanlands län, dels ock egendom

i Stockholm.

Såsom egendom av fideikommissnatur hava upptagits:

Fast egendom.

Fastigheter i Stora Malms, Floda, Björkviks, Sköldinge,

Lerbo och Nykyrka socknar samt Katrineholms

stad i Södermanlands län med ett samman
-

lagt taxeringsvärde av ......................... kronor 6,686,460: —

Fastigheten med adressnummer 9 vid Strandvägen i

Stockholm med ett taxeringsvärde av .......... » 1,050,000: —

Lös egendom.

Samlingar av kulturhistorisk beskaffenhet med ett

värde av .............................

Annan lös egendom med ett värde av .......

Värdepapper och fordringar med ett värde av

....... » 1,116,070: —

....... » 121,821: —

...... » 209,853:25

Summa kronor 9,184,204: 25

Såsom skulder och avgående poster, vilka falla å egendom

av fideikommissnatur, hava upptagits sam
-

manlagt ..................................... kronor 2,897,768: 90

Behållning .................................... kronor 6,286,435: 35.

Friherre Carl Jedvard Carlsson Bonde har, såsom nuvarande innehavare

av Ericsbergs fideikommiss, i tre särskilda till Kungl. Maj:t ställda skrifter

anhållit dels om befrielse från arvsskatt jämlikt 2 § förordningen den 19 november

1914 om arvsskatt och skatt för gåva för honom i hans egenskap

av fideikommissarie tillfallna samlingar av kulturhistorisk beskaffenhet

m. m., dels att Kungl. Maj:t måtte med stöd av 7 § nämnda förordning medgiva,

att till grund för beräkning av arvsskatten å de till fideikommisset hörande,

i Södermanlands län belägna fastigheterna måtte få läggas ett värde,

vilket med 1,892,828 kronor understege de fastigheterna till sammanlagt

6,686,460 kronor åsätta taxeringsvärdena, dels ock att Kungl. Maj:t med stöd

av 47 § 1 mom. B samma förordning måtte medgiva, att den arvsskatt, som

det ålåge honom att erlägga för honom tillfallen fideikommissegendom, måtte

få gäldas genom tio lika årliga inbetalningar.

Av ifrågavarande tre, av friherre Bonde gjorda ansökningar torde endast

den, som avser åsättande av särskilt taxeringsvärde å de i Södermanlands

län belägna fideikommissegendomarna för beräkning av arvsskatt, nu böra

upptagas till behandling. Först sedan denna ansökning avgjorts, torde de

övriga ansökningarna böra bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 185.

3

Beträffande nuvarande lydelse av 7 § förordningen om arvsskatt och skatt

för gåva, vars tillämpning nu är i fråga, ber jag först få erinra om följande.

I skrivelse den 27 juni 1933, nr 375, anmälde riksdagen, under åberopande

av innehållet i särskilda utskottets av riksdagen godkända utlåtande nr

23, att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick bifalla det av Kungl.

Majit i proposition nr 34 samma år framlagda förslag till förordning om

ändring i vissa delar av förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, antagit

det i särskilda utskottets utlåtande intagna förslaget till förordning örn

ändring i vissa delar av arvsskatteförordningen.

Särskilda utskottet, som i anslutning till i ämnet väckta motioner förordade,

att den dittills gällande bestämmelsen, enligt vilken fideikommissrätt beskattades

som äganderätt, utbyttes mot ett stadgande av innebörd att förvärv

av fideikommitterad egendom skulle beskattas såsom om den tillfallit

fideikommissinnehavaren med nyttjanderätt, föreslog i sitt berörda utlåtande,

att ett stadgande av denna innebörd skulle införas i 7 § arvsskatteförordningen.

I sammanhang härmed ifrågasatte utskottet örn icke gällande

grunder för nyttjanderättens uppskattning, då fråga vore om fast egendom

av fideikommissnatur, stundom måste betraktas såsom mindre lämpliga. Utskottet

anförde beträffande detta spörsmål i huvudsak följande:

I vissa fall torde taxeringsvärdet å fast fideikommissegendom till rätt avsevärd

del hänföra sig till corps-de-logisbyggnaden, som på de egendomar,

varom här är fråga, ofta har en slottsliknande karaktär. I dylikt fall kommer

icke det ekonomiska utbytet av fastigheten att motsvara nyttjanderättens

uppskattade årsvärde. Jämväl i fall, där dylikt mervärde icke är åsatt

byggnader å fastigheten, synas skäl för jämkningar i beskattningen kunna

anföras. Byggnader samt park- och trädgårdsanläggningar äro å dessa egendomar

ej sällan av sådan beskaffenhet, att kostnaden för deras underhåll

kan vara betungande. Därtill kommer, att fideikommissarien ofta av släkttradition

och samhörighetskänsla med godset torde känna sig förpliktad att

på ett särskilt sätt taga sig an egendomens arbetarstam och bestrida kostnaderna

för ålderdomsförsörjning och vård av trotjänare. Utan att här taga

ställning till frågan om fideikommissinstitutionens bibehållande i framtiden

må framhållas att, så länge fideikommissen äga bestånd och de med egendomarna

förbundna kulturella värdena och sociala intressena således stå under

fideikommissariens vårdnad, denne icke genom beskattningen bör avhållas

från att uppfylla sina förpliktelser mot godset.

Utskottet finner sig på nu angivna grunder böra förorda, att i vissa fall

fideikommissrätt till fast egendom vid arv beskattas lindrigare än annan

nyttjanderätt. Uppgiften blir då att finna den lämpligaste formen för möjliggörande

av sådan lindring. Det torde stöta på stora svårigheter att i författningstext

på ett detaljerat sätt angiva betingelserna för rätt att åtnjuta

lindring i beskattningen ävensom de normer, efter vilka nedsättningen av

skattebeloppet skall äga rum. Däremot torde större betänklighet ej behöva

resas mot att inom detta begränsade område under vissa allmänt angivna

förutsättningar lägga rätt att medgiva lindrigare grund för beskattningen i

Kungl. Maj:ts hand.

1 överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Majit den 30

juni 1933 (nr 431) förordning i ämnet, enligt vilken 7 § arvsskatteförordningen

har följande lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

För fideikommissrätt skall värdet beräknas, såsom om den fideikommitterade

egendomen tillfallit fideikommissinnehavaren med nyttjanderätt.

Från egendomens värde må därvid avdrag ske, utom för vad i 8 § sägs, folden

i egendomen intecknade gäld, som vid näst föregående fideikommissinnehavarens

död kan vara obetald, samt för värdet av vad den nye fideikommissinnehavaren

enligt fideikommissbrevet är skyldig till annan utgiva.

Där å fast egendom av fideikommissnatur belöpande arvsskatt prövas icke

kunna i sin helhet erläggas utan men för ett med egendomen förbundet allmänt

intresse av kulturhistorisk eller annan art, må Konungen på ansökan

medgiva, att till grund för skattens beräkning lägges ett lägre värde än det,

vartill fideikommissrätten eljest skall uppskattas.

I sin nu ifrågavarande1 ansökning örn nedsättning jämlikt 7 § arvsskatteförordningen

av taxeringsvärdet å de i Södermanlands län belägna fastigheterna

har friherre Bonde till stöd för framställningen lämnat vissa upplysningar

om arbetsförhållandena å fideikommisset m. m. av följande huvudsakliga

innehåll:

1,883 personer vore mantalsskrivna på Ericsbergs fideikommissegendomar.

De arbetsföra männen vore med enstaka undantag antingen direkt anställda

i fideikommissets rörelsegrenar eller arrendatorer under fideikommisset eller

i tjänst hos arrendatorerna. Icke mindre än 127 åldringar åtnjöte understöd

av växlande storlek från full pensionering till endast fri bostad och bränsle;

pensionskostnaderna, som uppginge till 20,000 kronor om året, skulle inom

en nära framtid med all sannolikhet komma att stiga till 30,000 kronor. I

avlöningar hade fideikommissegendomen åren 1935, 1936 och 1937 utbetalat

411,011 kronor, 448,963 kronor respektive 514,524 kronor. Genom att ett

å fideikommisset uppfört kalkbruk utökats med en ny ugn samt ett virkesimpregneringsverk

och en murbruksfabrik blivit uppförda för en kostnad

av tillhopa omkring 150,000 kronor hade ytterligare arbetstillgångar möjliggjorts

för befolkningen, varför framtida arbetsavlöningar komme att öka betydligt,

så vida icke brist på rörelsemedel och konjunkturförsämring förorsakade

driftinskränkningar.

I anslutning till de sålunda lämnade uppgifterna har i ansökningen framhållits

följande:

Såväl nyssnämnda industriella utvidgningar som andra under de närmast

föregående åren vidtagna moderniseringar och nyanläggningar vore beräknade

att bli räntabla, men de vore verkställda för ännu ogäldade lånemedel, och

det ekonomiska resultatet samt den fortsatta driftsmöjligheten vore i hög

grad beroende dels på konjunkturerna, dels på att fideikommissförvaltningens

likviditet icke utsattes för alltför hårda påfrestningar. I de kalkyler, som

legat till grund för besluten om de industriella investeringarna, hade dåvarande

fideikommissariens plötsliga död och därmed följande arvsskattepåfrestningar

för rörelsegrenarna icke tagits med i beräkningarna. Berörda siffror

rörande folkmängden på fideikommisset, antal understödstagare samt avlöningsbelopp

ådagalade, att stora sociala intressen vore förbundna med fideikommisset.

I fideikommissets hus på landet bodde omkring 2,000 personer,

fördelade på cirka 500 hushåll. Bostädernas medelstandard syntes visserligen

vara i nivå med den hittillsvarande genomsnittliga standarden i länet,

men förbättringar vore här liksom annorstädes önskvärda och av fideikommissförvaltningen

tilltänkta i stor utsträckning. Ännu funnes många gamla

hus kvar, som ej vöre ombonade på tillfredsställande sätt, och ett flertal

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

5

bostäder saknade fortfarande vattenledning och avlopp. Dessutom vore antalet

bostäder med blott ett rum och kök ännu så talrika, att man icke kunde

följa principen att bereda familjer med tre eller flera barn bostäder med

två rum och kök. En genomsnittlig kostnad av 700 kronor per bostad för

400 av fideikommissets bostäder, alltså tillhopa 280,000 kronor, för successivt

genomförande av en bostadsstandardhöjning å fideikommisset vore säkerligen

lågt beräknad.

Till stöd för ansökningen har friherre Bonde även åberopat vissa i ärendet

verkställda utredningar jämte intyg, av vilka här må återgivas en av sökanden

upprättad årlig inkomst- och utgiftsstat för femårsperioden Vi 1938—

S1/i2 1942, enligt vilken inkomster och utgifter vore att beräkna på följande

sätt:

Inkomster.

Stockholmsfastigheten Strandvägen nr 9 . . kronor

Arrenden och hyror på landet............ »

Skogen .............................. »

Sågen ................................ »

Jordbruket ............................ »

Kalkbruket .......................... »

Kvarnar och kraftstationer .............. »

Murbruksfabriken...................... »

Impregneringsverket .......................»_

50.000

115.000

165.000

35.000

10.000

63.000

10.000

3.000

5.000 kronor 456,000

Utgifter.

Räntor och amorteringer ................

Skatter ..............................

Förvaltningskostnader ..................

Byggnaders på landet underhåll ........

Underhåll av Ericsbergs slott och trädgård

Livförsäkringar ........................

Pensioner ............................

kronor 100,000

» 100,000

» 50,000

» 70,000

» 10,000

» 23,000

»_20,000 kronor 373,000

överskott kronor 83,000.

På grund av vissa omständigheter, särskilt virkesprisernas fall, vågar friherre

Bonde enligt en efter statens upprättande lämnad uppgift nu ej längre

påräkna ett överskott av angiven storlek. Vid bedömandet av överskottet bör

beaktas, att i staten ej medräknats räntor, som därest anstånd med arvsskattens

erläggande medgives, skola inbetalas å oguldet skattebelopp.

I anslutning till statberäkningen må till slut återgivas vissa kalkyler rörande

arvsskattens inflytande på det påräknade överskottet.

Arvsskatten för fideikommissets tidigare nämnda behållning, kronor

6,286t435: 35, har av friherre Bonde beräknats uppgå till kronor 1,003,129: 47.

Därest denna arvsskatt, efter vederbörligt medgivande, enligt 47 § 1 mom. A,

erlägges genom fem lika årliga inbetalningar, skulle de av friherre Bonde

beräknade utgifterna ökas med 200,625 kronor till 573,625 kronor, på grund

varav en brist i den av honom uppgjorda inkomst- och utgiftsstaten skulle

uppstå på 117,625 kronor. Tillägges 5 °/o ränta å oguldet arvsskattebelopp

för första året, skulle utgifterna för året ökas med ytterligare 40,125 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Därest arvsskatten skulle, efter Kungl. Maj:ts medgivande, fördelas på tio år,

skulle de av friherre Bonde beräknade utgifterna ökas med 100,312 kronor

till 473,312 kronor och en brist uppkomma på 17,312 kronor. Vid tillägg av

5 % å oguldet skattebelopp skulle utgifterna ökas med 45,140 kronor. I båda

dessa fall tillkommer den lagfartsstämpel, som friherre Bonde har att för

fastigheterna erlägga, eller 77,364 kronor.

Om skattefrihet beviljas jämlikt 2 § arvsskatteförordningen för ifrågavarande

samlingar, representerande ett värde av 1,116,070 kronor, skulle den

beskattningsbara behållningen uppgå till 5,170,365 kronor 35 öre och arvsskatten

enligt friherre Bondes beräkning nedgå till 820,420 kronor 82 öre.

Vid denna arvsskatts erläggande i 5 årliga inbetalningar skulle de av friherre

Bonde beräknade utgifterna ökas med 164,084 kronor till 537,084

kronor, på grund varav en brist i inkomst- och utgiftsstaten skulle uppstå

med 81,084 kronor. Tillägges 5 %> ränta å oguldet arvsskattebelopp för första

året, skulle utgifterna för året ökas med 32,816 kronor, då bristen bleve

113,900 kronor. Vid fördelning av arvsskatten på 10 år skulle utgifterna

ökas med 82,042 kronor och en behållning i inkomst- och utgiftsstaten uppkomma

på 958 kronor. Tillägges 5 °/o ränta å oguldet skattebelopp för första

året, skulle utgifterna ökas med 36,918 kronor.

Örn slutligen, förutom att skattefrihet beviljas för samlingarna, nedsättning

i taxeringsvärdena å fideikommissegendomarna i Södermanlands län

medgives till i runt tal 5,000,000 kronor, skulle den beskattningsbara behållningen

uppgå till 3,483,905 kronor 35 öre och arvsskatten enligt friherre

Bondes beräkning ytterligare nedgå till 544,355 kronor 31 öre. Vid arvsskattens

fördelning på fem och tio år skulle utgifterna ökas med 108,871

kronor resp. 54,435 kronor, på grund varav i förra fallet skulle uppkomma

en brist i inkomst- och utgiftsstaten på 25,871 kronor och i senare fallet

en behållning på 28,565 kronor. Med tillägg av 5 % å oguldet skattebelopp

för första året skulle utgifterna ökas med 21,774 kronor resp. 24,496 kronor.

Även i sistnämnda fall är för första året att räkna med lagfartsstämpeln.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har den 14 oktober 1938 avgivit infordrat

utlåtande i detta ärende och därvid anfört:

I och för sig anser länsstyrelsen visserligen icke den omständigheten att

friherre Bonde har för avsikt att utföra vissa förbättringsarbeten å fideikommissets

fastigheter vara av beskaffenhet att böra inverka på avgörandet

av den föreliggande framställningen. Emellertid måste därvid beaktas, att

ett stort antal av de många små arrendegårdarna å fideikommisset ävensom

andra bostadsfastigheter befinna sig i ett sådant skick, att ur social och

hygienisk synpunkt omfattande nybyggnads- och förbättringsarbeten redan

under de närmaste åren äro i hög grad påkallade. Nu avsedda bostadsförhållanden

hava också redan i ett flertal fall varit föremål för ingripanden

från vederbörande hälsovårdsnämnd. Det är emellertid uppenbart, att ett

genomförande i önskvärd omfattning och inom skälig tid av dylika bostadsforbättringsarbeten

måste mycket avsevärt försvåras genom erläggandet av

ifrågavarande arvsskatt. Härtill kommer, att enligt länsstyrelsens åsikt dels

det å Ericsbergs fideikommiss befintliga slottet med dess parkanläggning och

samlingar är av så stort kulturhistoriskt värde, att det måste anses vara

förbundet med ett allmänt intresse, att detsamma kan vidmakthållas i gott

skick, och dels med hänsyn till det stora antal personer, som genom anställning

eller på annat sätt erhålla sin försörjning från fideikommisset, det

jämväl är ett för bygden vägande socialt intresse att sådana ekonomiska

rubbningar, som skulle kunna äventyra omförmälda personers försörjnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

7

möjligheter, i möjligaste mån förebyggas. Även för sist avsedda ändamål

torde vissa kapitalutlägg äga sitt fulla berättigande.

Den arvsskatt, som det författningsenligt åligger friherre Bonde att erlägga,

torde, enligt vad länsstyrelsen inhämtat, komma att uppgå till ett

belopp av omkring 1,000,000 kronor. Ett erläggande av ett så betydande

belopp synes länsstyrelsen vara förbundet med så stora svårigheter, att det

skäligen kan befaras medföra sådan rubbning i fideikommissinnehavarens

ekonomiska ställning, att han icke för framtiden blir i stånd vare sig att

vederbörligen vidmakthålla det å egendomen befintliga slottet med dess kulturhistoriskt

värdefulla samlingar samt trädgårds- och parkanläggningar och

ej heller att kunna driva till fideikommisset hörande jord- och skogsbruk

samt industriella anläggningar på sådant sätt, att det stora antal personer,

som därifrån för närvarande ha sin försörjning, jämväl för framtiden kunna

beräknas där erhålla en tryggad utkomst under sådana bostadsförhållanden,

som skäligen måste påfordras. På grund härav och då det synes

länsstyrelsen, att ifrågavarande fall väl överensstämmer med vad som avses

i 7 § sista stycket av kungl, förordningen den 19 november 1914 om arvsskatt

och skatt för gåva, anser länsstyrelsen sig böra i underdånighet tillstyrka,

att Eders Kungl. Majit medgiver, att till grund för arvsskattens beräkning

lägges för ifrågavarande fideikommissfastigheter i Södermanlands

län ett lägre värde än taxeringsvärdet, vilket värde länsstyrelsen anser skäligen

böra bestämmas till 5,000,000 kronor.

I och för sig skulle emellertid länsstyrelsen anse det ur social synpunkt

till fullo berättigat, örn lindring kunde medgivas jämväl i den arvsskatt, som

det skulle åligga friherre Bonde att erlägga om berörda fideikommissfastigheters

värde beräknas till sistnämnda belopp, dock under förutsättning att

det belopp, varmed arvsskatten sålunda komme att nedgå, under viss tid,

exempelvis en tioårsperiod, med visst belopp årligen under betryggande kontroll

användes till sådant nybyggande och förbättrande av bostadslägenheterna

å fideikommisset, som vid omprövning under därför av Eders

Kungl. Majit bestämda former, exempelvis under medverkan av utav länsstyrelsen

utsedda sakkunniga, befinnas nödiga. Länsstyrelsen tillåter sig

därför hemställa, att Eders Kungl. Majit ville taga under övervägande, huruvida

icke på villkor i enlighet med vad sålunda antytts det kunde medgivas,

att vid arvsskattens beräkning värdet å fideikommissfastigheterna inom

Södermanlands län beräknas till förslagsvis 3,500,000 kronor, varmed skulle

följa, att 25,000 kronor skulle av fideikommissarie!! årligen under sagda

tidsperiod användas för omförmält bostadsförbättringsändamål.

Sedermera har friherre Bonde i skrivelse den 18 oktober 1938 förklarat,

alt han, därest Kungl. Majit fattade beslut i enlighet med länsstyrelsens förslag,

förbunde sig att under åren 1938—1947 för en årlig medelkostnad av

25,000 kronor verkställa sådana nybyggnader och förbättringar av bostäder

och sanitära anordningar å fideikommisset, som i samråd med av länsstyrelsen

utsedda sakkunniga befunnes nödiga och lämpliga. Ilan vore jämväl

villig att underställa sig den kontroll beträffande de nedlagda årliga medelkostnaderna,

som kunde varda av Kungl. Majit föreskriven.

Riksförbundet Landsbygdens Folk har i skrivelse den 28 oktober 1938

anhållit, att Kungl. Majit måtte låta utföra en särskild undersökning av bostadsbeståndet

å Ericsbergs fideikommiss, innan beslut fattades i arvsskattefrågan,

för att möjligen därigenom en lösning skulle kunna vinnas i frå
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 185.

ga om en snar förbättring av bostäderna och ekonomihusen för samtliga

arrendatorer, i anledning varav länsstyrelsen, efter remiss, i yttrande den 4

november 1938 förklarat, att i händelse Kungl. Majit skulle finna åtgärder

i anslutning till länsstyrelsens förslag böra närmare övervägas, länsstyrelsen

vore beredd att på uppdrag av Kungl. Majit låta genom vederbörande

tjänstemän och myndigheter verkställa närmare utredning rörande byggnadsbeståndet

på fideikommisset.

Statskontoret har den 19 december 1938 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid yttrat:

På av länsstyrelsen anförda skäl får statskontoret i likhet med länsstyrelsen

tillstyrka, att Kungl. Majit jämlikt 7 § 3 stycket arvsskatteförordningen

medgiver, att till grund för beräkningen av arvsskatten för de till Ericsbergs

fideikommiss hörande, i Södermanlands län belägna fastigheterna må läggas

ett lägre värde än det, vartill fideikommissrätten eljest skolat uppskattas. Olika

meningar kunna givetvis göra sig gällande i fråga om storleken av den nedsättning,

som bör medgivas i förevarande fall. Länsstyrelsen har i sådant

hänseende föreslagit en sänkning av fastigheternas värde från taxeringsvärdet

6,686,460 kronor till 5,000,000 kronor. Ehuruväl det synes statskontoret

tveksamt, örn de av sökanden till grund för ansökningen i ärendet åberopade

omständigheterna kunna anses motivera en så stor nedsättning av

taxeringsvärdet, som länsstyrelsen förordat, vill ämbetsverket dock, under

beaktande av den speciella kännedom örn förhållandena å orten, som förefinnes

hos länsstyrelsen, icke motsätta sig bifall till vad sålunda föreslagits.

Med anledning av länsstyrelsens förslag örn ytterligare lindring i den arvsskatt,

som sökanden har att erlägga, samt sökandens förklaring att han,

därest Kungl. Majit beslutade i enlighet med länsstyrelsens förslag, förbunde

sig att uppfylla för honom i följd härav uppkommande åligganden, har statskontoret

vidare anfört:

Statskontoret vill i anledning härav erinra, att frågan örn vidtagande av

förbättringsåtgärder beträffande landsbygdens bostadsförhållanden sedan

flera år tillbaka varit föremål för statsmakternas intresse ävensom att understöd

av statsmedel för nu nämnt ändamål utgått i form av bidrag och

lån på vissa villkor. Under femte huvudtiteln i riksstaten finnes för närvarande

bland annat uppfört ett anslag för bidrag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden, från vilket anslag förbättringsbidrag och nybyggnadslån

enligt särskilda föreskrifter i kungörelse den 30 juni 1937 (nr

654) utgå.

Erinras må härjämte, att Kungl. Majit genom beslut den 8 juli innevarande

år åt bostadssociala utredningen uppdragit att verkställa utredning

rörande möjligheterna att genom statliga åtgärder åstadkomma en förbättrad

standard hos lönebostäderna på landsbygden. Uti det i anledning härav

av utredningen numera utarbetade förslaget, varöver statskontoret denna

dag avgivit utlåtande, till vilket ämbetsverket tillåter sig hänvisa, har förordats,

att lån från lånefonden för lantarbetarbostäder (lantarbetarbostadslån)

skulle på avsevärt förmånligare villkor än förut kunna beviljas ägare

eller brukare av jordbruksfastighet för uppförande å fastigheten av nya

bostäder för fastighetens lantarbetare så ock för ombyggnad av och annat

mera omfattande förbättringsarbete å dylika bostäder.

Vid nu angivna förhållanden förmenar statskontoret, att åtgärder från

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

9

statens sida till förbättrande av bostadsförhållandena å Ericsbergs fideikommiss

icke böra företagas i viss för detta fall särskilt föreskriven ordning

utan inom ramen för den hjälpverksamhet i förevarande hänseende, som

staten för närvarande bedriver eller framdeles kan komma att bedriva. Med

hänsyn härtill ävensom till de konsekvenser, ett bifall till länsstyrelsens

förslag i förevarande avseende skulle kunna medföra, anser sig statskontoret

icke kunna tillstyrka bifall till framställningen i denna del.

Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört har friherre Bonde

sedermera i en under hand ingiven promemoria framhållit, att de bostäder

å fideikommisset, som krävde förbättringar av olika slag, innehades av arrendatorer,

skogstorpare, industriarbetare, ett relativt ringa antal lantbruksarbetare

vid gårdar i eget bruk och större arrendegårdar, pensionärer m. fl.

samt att statsbidrag till bostadsförbättringar för samtliga dessa olika kategorier,

som icke bodde i egna hus, ej funnes. Egna hem förekomme ej. Hittills

hade det ej heller varit möjligt för sökanden att erhålla statsbidrag,

enär han skattade för en betydande behållen förmögenhet, ehuru han saknade

kapital. Den av statskontoret nämnda hjälpverksamhet, som staten

för närvarande bedreve, eller som staten framdeles kunde komma att bedriva,

kunde icke leda till det praktiska resultat för befolkningen på fideikommisset,

som länsstyrelsens förslag avsåge.

Den rörelse som bedrives vid Ericsbergs fideikommissfastigheter i Söder- Departement#- manlands län företer i sin ekonomiska organisation särdrag av väsentlig be- chefentydelse

för bedömandet av föreliggande framställningar och förslag i frågan

örn bestämmandet av den arvsskatt, som det skall åligga den nye fideikommissinnehavaren

att gälda.

Den öppna jorden är till övervägande delen utarrenderad. Då arrendegårdarna

i regel äro av relativt ringa storlek, sysselsättas på godset ett i förhållande

till dess omfång förhållandevis litet antal statare. Arrendatorerna på

de mindre gårdarna äro för sin försörjning beroende av arbete i fideikommissets

skogar, vilka i ekonomiskt hänseende behandlas såsom en särskild

förvaltningsenhet. På skogsbruket, som bedrives intensivt, baseras i sin ordning

ett par mindre industriföretag, vilkas energibehov kan tillgodoses genom

utnyttjande av egen vattenkraft. Avfallsvirket användes som bränsle

vid ett fideikommisset tillhörigt kalkbruk grundat på egna kalktillgångar.

Den genom rationalisering av jordbruksdriften frigjorda arbetskraften har

hittills kunnat beredas sysselsättning vid nämnda industrier.

Ett företag baserat på en samverkan mellan olika produktionsformer av

här karakteriserat slag är givetvis för sin utveckling beroende av tillgång till

eget rörelsekapital och medel, vilka kunna ges en riskbundcn investering.

I motsvarande fall torde också eljest i regel aktiebolagsformen ha kommit

till användning. Redan för en enskild ägare med fri äganderätt kan det

erbjuda svårigheter att vidmakthålla och förkovra driften. Vanskligheterna

ökas genom de restriktioner sorn åläggas innehavaren, när egendomen förvaltas

såsom fideikommiss.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 185-

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

I den mån en enskild innehavare av ett företag av den typ, varpå Ericsbergs

fideikommissegendomar erbjuda ett exempel, ej har tillgång till fri,

likvid förmögenhet, är det ur ekonomisk synpunkt angeläget, att eget kapital

successivt bildas ur löpande överskott å rörelsen. Örn en sådan utveckling

försvåras, föreligger risk för att sysselsättningen kan vidmakthållas blott

på bekostnad av en viss kapitalförtäring som närmast måste taga formen av

ett eftersättande av underhållet av byggnader och övriga fasta anläggningar.

En otillräcklig kapitalförsörjning är därför förbunden med sociala olägenheter

av betydelse i synnerhet om bostadsbeståndet är otillfredsställande och

kräver nyinvesteringar.

Av handlingarna i ärendet framgår, att den nuvarande fideikommissinnehavaren

på Ericsberg saknar enskild förmögenhet. Samtidigt föreligger

starkt behov av medel för höjande av bostadsstandarden på godset. Av nyss

angivna skäl synes mig därför läget i förevarande fall väl uppfylla de förutsättningar

som måste anses gälla för nedsättning enligt arvsskatteförordningen

i det värde å fast egendom av fideikommissnatur som skall läggas till

grund för arvsskattens beräkning. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att

sådan nedsättning skall ske.

En prövning av den omfattning i vilken lindring i arvsskatten på anförda

grunder lämpligen bör medgivas måste få karaktären av en skälighetsbedömning,

för vilken likväl ett visst stöd kan hämtas i den framlagda inkomstoch

utgiftsstaten för egendomarna. För egen del finner jag den å godset

bedrivna rörelsens här förut antydda ekonomiska karaktär motivera, att

Kungl. Majit — av hänsyn till behovet av medel för bibehållande av sysselsättningen

å godset utan uppgivande av kraven på fullgott underhåll av

de fasta anläggningarna och på en omfattande förbättring av bostadsbeståndet

— medgiver en nedsättning av egendomens taxeringsvärde i den av

länsstyrelsen i första hand föreslagna omfattningen, eller till 5 miljoner

kronor.

Om det med skattelindringen avsedda målet och icke minst den nämnda

förbättringen av bostadsbeståndet skall tryggas, kan det emellertid ifrågasättas,

om ej ytterligare någon ekonomisk lättnad är av behovet påkallad. Det

av länsstyrelsen framförda förslaget att utöver förut angivna reduktion av

taxeringsvärdet från 6.7 till 5.0 miljoner kronor minska detta ned till 3.5

miljoner kronor mot villkor att ett belopp ungefärligen motsvarande den därigenom

vunna skattelindringen under vederbörlig kontroll skulle disponeras

för bostadsförbättringar å godset, synes mig emellertid giva rum för vägande

erinringar.

Efter en sänkning av skattebeloppet i den ovan av mig förordade omfattningen

torde nämligen förbättringsprogrammets genomförande icke längre

hindras av egendomens bristande bärkraft utan endast av eventuella svårigheter

vid finansieringen. Detta synes icke böra föranleda statliga åtgärder,

som gå längre än syftet kräver.

En utväg som synes stå till buds, om man vill nå det av länsstyrelsen

åsyftade resultatet utan att ur senast angivna synpunkter ge rum för invänd
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 185.

11

ningar, är att i lämplig form bereda fideikommissinnehavare!! ett lån av

statsmedel. Då de fonder som avsetts för likartade syften ej torde kunna

disponeras i detta fall, måste särskilda medel anvisas för ändamålet. Jag

vill förorda, att så sker.

I viss anslutning till länsstyrelsens förslag synes lånebeloppet lämpligen

kunna fastställas till 250,000 kronor. Något särskilt villkor beträffande användningen

av medlen torde icke behöva knytas till lånet, eftersom den av

mig förordade skattelindringen ej torde böra av Kungl. Majit medgivas med

mindre fideikommissinnehavaren dessförinnan avgiver en förbindelse att genomföra

en förbättring av bostadsbeståndet i en omfattning ej understigande

den av länsstyrelsen angivna. Kungl. Majit torde få fastställa räntevillkoren

för lånet, vilka lämpligen böra ansluta sig till de vid primärbelåning

av fastigheter nu gängse. Amorteringsfrihet torde av Kungl. Majit få medgivas

för tio år eller den kortare tid inom vilken bostadsförbättringarna kunna genomföras.

Efter den amorteringsfria tidens utgång bör återbetalning ske med

en fast annuitet så bestämd, att krediten är slutligt avvecklad på ytterligare

tio år; det bör dock givetvis stå låntagaren fritt att på kortare tid återbetala

lånet. Någon särskild säkerhet torde ej böra krävas; det egentliga värdet

för verksamheten å Ericsberg av ett lån utformat på här föreslaget sätt

ligger däri, att rörelsekapital erhålles för den tid, då arvsbeskattningen och

bostadsförbättringarna ställa särskilt stora krav på fideikommissets ekonomi,

utan att egendomens värde såsom kreditunderlag till följd därav minskas.

Ur statens synpunkt blir en kredit efter angivna linjer närmast att jämföra

med en partiell förlängning av den tid, för vilken anstånd må medgivas med

erläggande av arvsskatt, från tio till högst tjugo år. I så måtto ligger den

föreslagna åtgärden i linje med de utvägar som redan anlitas för att underlätta

erläggandet av arvsskatt å fast egendom.

För lånet erforderligt anslag av kapitalmedel bör anvisas under fonden

för låneunderstöd.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Låneunderstöd för innehavaren av Ericsbergs fideikommiss

å riksstaten för budgetåret 1939/40 under kapitalbudgeten:

fonden för låneunderstöd anvisa ett anslag

av .................................... kronor 250,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. MacDowall-Pihlström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:448 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till grunder för dgrtidstillägg dt präster för budgetåret 1939140. s. 1 i texten
  2. SU 1939:246 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående låneunderstöd för innehavaren av Ericsbergs fideikommiss jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten