Sök i Ratio Lex

Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

1939-03-10 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:194, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

1

Nr 194.

Kungl. Maj-ts proposition till riksdagen angående pension åt

vissa i statens tjänst anställda personer; given Stockholms

slott den 10 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—18 :o hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 10 mars 1939.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna

frågor om pension åt i det följande angivna, i statens tjänst anställda personer

och anför därvid:

l:o.

Indclte korpralen vid Västerbottens regemente, furiren Edvard Appel

fäldt. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Appelfäldt är född den 9 september 1874 och således 64 år gammal;

att han innehaft fast anställning vid armén under tiden 1 maj 1894—30

april 1898;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 194.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

att han anställts såsom indelt soldat vid Västerbottens regemente den 11

februari 1899 samt befordrats till korpral vid regementet den 9 oktober 1901

och till furir i regementet den 4 februari 1922;

att han under tiden december 1911—augusti 1919 varit antagen i tillfälligt

arbete vid statens järnvägar;

att han under åren 1920—1938 varit inkallad till ständig tjänstgöring vid

regementet, senast i egenskap av biträde åt förrådsvaktmästare å liuvudförrådet,

under en tid av sammanlagt något över 15 år, därvid frånräknats den

tid av omkring 30 dagar årligen, varunder han fullgjort honom såsom indelt

soldat åliggande repetitionsövningar;

att Appelfäldts avlöning under de senaste fem åren uppgått till i medeltal omkring

1,200 kronor för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner;

samt att Appelfäldt är ägare av en fastighet, taxeringsvärderad till 2,500

kronor, och ett kapital av 1,400 kronor.

Enär Appelfäldt före uppnådda 60 levnadsår icke varit under en tid av sammanlagt

minst 15 år inkallad till ständig tjänstgöring, är han ej berättigad

till pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, jämförd

med kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 449) angående tillämpning å viss indelt

personal vid armén av förstnämnda kungörelse.

Appelfäldt har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Chefen för Västerbottens regemente och chefen för övre Norrlands trupper

hava tillstyrkt ansökningen.

Arméförvaltningens civila departement har erinrat, att 1938 års riksdag

(prop. nr 244, p. 3 och 4; bankoutsk. uti. nr 31, p. 4 och 5; riksd. skr. nr 194)

beviljat pension till belopp av 468 kronor åt envar av förre indelte soldaten

vid Dalregementet, furiren A. Falk och indelte furiren vid Västerbottens regemente,

sergeanten S. E. Widmark, vilka varit inkallade till ständig tjänstgöring

under respektive 18 år 8 månader och 16 år 6 månader men i likhet med

Appelfäldt icke haft dylik tjänstgöring under en tid av minst 15 år före 60

års ålder, och har departementet hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen bevilja Appelfäldt en årlig pension till belopp av 468 kronor.

Statskontoret har anslutit sig till vad arméförvaltningens civila departement

föreslagit.

Med biträdande av myndigheternas förslag hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att indelte korpralen vid Västerbottens regemente, furiren

Edvard Appelfäldt må från och med månaden näst efter den,

varunder hans tjänstgöring vid regementet upphör, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 468 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

3

2:o.

Förra maskintvätterskan vid Norrlands artilleriregemente Anna Edit Barbara

Petterson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Petterson är född den 4 december 1882 och således 56 år gammal;

att hon varit anställd i statens tjänst som maskintvätterska vid Norrlands

artilleriregementes tvättinrättning under tiden från och med den 1 maj 1924

till och med den 31 mars 1936, eller sammanlagt 11 år 11 månader, och

därunder haft en arbetstid av 48 timmar i veckan;

att hennes avlöningsförmåner uppgått till omkring 1,720 kronor för år;

att hon från och med den 1 april 1936 till följd av sjukdom — lungtuberkulos

— entledigats från sin anställning, vilket entledigande grundats

på intyg av vederbörande regementsläkare, dagtecknat den 9 januari 1936

och av innehåll, bland annat, ait Petterson med till visshet gränsande sannolikhet

icke bleve återställd från sin sjukdom före den 1 juli 1936, att

ytterligare minst sex månaders sjukledighet räknat från och med sistnämnda

dag syntes för Petterson bliva erforderlig, samt att Petterson, såvitt vid

intygets utfärdande kunde bedömas, icke kunde anses för framtiden komma

att bliva oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra henne åliggande

arbete men att — under hänsynstagande till de tänkbara risker, för vilka såväl

hon själv som medpersonalen och möjligen också truppen kunde komma

att utsättas — det icke syntes tillrådligt, att hon i fortsättningen finge fullgöra

sitt arbete vid tvättinrättningen;

att Petterson enligt år 1938 utfärdat läkarintyg lider av allmän svaghet på

grund av lungtuberkulos och att hennes arbetsförmåga i anledning härav är i

väsentlig grad nedsatt;

att Petterson, som från och med den 1 januari 1935 varit underkastad tjänstepensionsreglementet

för arbetare, på grund av de i detta reglemente innefattade

bestämmelserna örn viss reduktion av anställningstid före reglementets

ikraftträdande äger att av förenämnda tjänstetid örn 11 år 11 månader såsom

tjänstår för pension tillgodoräkna allenast 9 år 9 månader 12 dagar;

att statens pensionsanstalt i anledning av en av Petterson gjord ansökning

örn sjukpension förklarat sig, enär Petterson icke kunde räkna minst 10 tjänstår

för pension, jämlikt 7 § c) tjänstepensionsreglementet för arbetare förhindrad

tilldela henne någon pension;

att Petterson däremot enligt nämnda reglemente är tillförsäkrad rätt till

uppskjuten livränta till belopp av omkring 200 kronor för år, utgående från

och med månaden näst efter den, varunder Petterson uppnår 63 års ålder;

samt att Petterson, efter det hon entledigats från anställningen vid Norrlands

artilleriregemente, på grund av sin nedsatta arbetsförmåga icke kunnat

vinna förnyad anställning och, enär hon saknar egna tillgångar, numera är

för sitt uppehälle hänvisad till understöd av fattigvården.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Petterson har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Regementsbefälhavaren vid Norrlands artilleriregemente har tillstyrkt en

årlig pension åt Petterson.

Chefen för norra arméfördelningen har med hänsyn till att Pettersons entledigande

till stor del orsakats av den risk, som hennes kvarstannande i tjänst

kunnat innebära för andra, tillstyrkt pension åt henne med i förhållande till

tjänstetiden skäligt belopp.

Arméförvaltningens intendents- och civila departement hava under hänvisning

till bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet för arbetare förklarat

sig förhindrade tillstyrka pension åt Petterson men däremot icke vilja avstyrka

beredande åt Petterson av understöd i form av gratifikation.

Statskontoret och statens pensionsanstalt hava icke framställt erinran mot

beviljande av gratifikation åt Petterson.

På sätt av det föregående framgår har Petterson på grund av lungtuberkulos

och därmed förenad smittorisk entledigats från sin anställning kort innan

hon uppnått sådan tjänstålder, att statens pensionsanstalt kunnat tillerkänna

henne sjukpension enligt bestämmelserna i tjänstepensionsreglemetet för arbetare.

Med hänsyn till omständigheterna i samband med entledigandet ävensom

vad i ärendet blivit upplyst rörande Pettersons nuvarande hälsotillstånd

och försörjningsmöjligheter anser jag emellertid billigheten bjuda, att Petterson

—- med frånträdande av henne tillkommande rätt att efter uppnådd ålder

av 63 år uppbära uppskjuten livränta — redan nu får komma i åtnjutande

av understöd av statsmedel i form av pension.

Pensionsbeloppet synes mig skäligen böra bestämmas till ett belopp av 504

kronor för år, att utgå från och med ingången av innevarande år. Jag vill

härvid till jämförelse framhålla, att Petterson skulle hava varit författningsenligt

berättigad till sjukpension till belopp av 600 kronor för år, om

hon fått kvarstå i tjänst den korta tid av knappt tre månader, varmed hennes

för pension beräkneliga tjänstetid understiger för sjukpension erforderliga

tio tjänstår.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra maskintvätterskan vid Norrlands artilleriregementes

tvättinrättning Anna Edit Barbara Petterson må, räknat

från och med den 1 januari 1939, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 504 kronor, under villkor dock att

hon frånträder den rätt till uppskjuten livränta, som enligt

tjänstepensionsreglementet för arbetare kan tillkomma henne.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

3:o.

F. d. undcrståthållaren Vilhelm Adolf Tamm. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Tamm är född den 26 maj 1867 och således nära 72 år gammal;

att han efter avlagd juris utriusque kandidatexamen antogs till extra

ordinarie notarie i Svea hovrätt den 29 september 1891;

att han under tiden 1 oktober 1891—20 juli 1895 tjänstgjorde i domsaga

och därunder förrättade fem lagtima ting örn tillhopa 20 rättegångsdagar

och förvaltade domarämbete under 88 dagar;

att han under vissa perioder av nyssnämnda tid, då han icke var sysselsatt

med arbete i domsagan, tjänstgjorde i Stockholm dels i Svea hovrätt

och dels — efter den 9 mars 1893 — jämväl i finansdepartementet, i vilka

verk han efter avslutad tingstjänstgöring den 20 juli 1895 stadigvarande

tjänstgjorde intill den 1 april 1899;

att han under sin tjänstgöring i finansdepartementet innehade förordnande

såsom registrator under 1 månad och såsom kanslisekreterare under

IV2 månad;

att han vid 1896 och 1897 års riksdagar tjänstgjorde i statsutskottet, förstnämnda

år såsom kanslist och sistnämnda år såsom notarie;

att han, som sedan den 8 juni 1896 varit extra tjänsteman vid överståthållarämbetets

avdelning för polisärenden, under tiden 1 april 1899—4 februari

1918 innehade befattningar i Stockholms stads tjänst såsom andre

polisintendent, förste polisindendent och polismästare, till vilka befattningar

han av Kungl. Majit förordnats respektive den 24 mars 1899, den 23

januari 1903 och den 23 juli 1908;

att Tamm, efter att under tiden 21 juli—5 augusti 1917 och 1 november

1917_4 februari 1918 hava på förordnande uppehållit befattningen såsom

underståthållare i Stockholm, den 5 februari 1918 av Kungl. Majit utnämndes

till innehavare av denna befattning, i vilken han kvarstod intill utgången

av år 1929, då avsked beviljades honom;

att han under större delen av år 1928 på grund av dåvarande överståthållarens

sjukdom förrättade jämväl överståthållarens åligganden;

att Tamm i egenskap av underståthållare under de senaste åren av sin

anställning åtnjöt avlöning av statsmedel med 10,600 kronor för år, därav

7,400 kronor lön och 3,200 kronor tjänstgöringspenningar, samt avlöning

av Stockholms stad med 2,850 kronor för år;

samt att Tamm år 1929 respektive 1930 av allmänne åklagaren ställdes

under åtal för förseelser i samband med fullgörande av uppdrag dels såsom

övers tå thållarämbetets ombud hos aktiebolaget Stockholms hypotekskassa

och dels såsom allmänt ombud i Allmänna sparbanken i Stockholm

samt att de mot Tamm sålunda anliängiggjorda målen blevo slutligen avgjorda

genom högsta domstolens utslag den 11 februari 1933, varigenom

Tamm dömdes dels för visat oförstånd såsom ombud hos förenämnda bolag

att böta sexhundra kronor och dels för vårdslöshet och försummelse

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

såsom allmänt ombud i omförmälda sparbank att böta likaledes sexhundra

kronor, motsvarande beloppet för ett år av det med uppdraget förenade

arvodet.

Genom brev till Överståthållarämbetet den 9 juli 1920 har Kungl. Maj:t.

i överensstämmelse med riksdagens beslut (prop. nr 154/1920; riksd. skriv,

nr 139/1920), förordnat, att pensionsunderlaget för överståthållaren och

underståthållaren skulle utgöra 6,000 kronor. Å överståthållare eller underståthållare

i enlighet härmed tillkommande pension utgår pensionsförhöjning

jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Enär Tamm avgått

ur tjänst före uppnådd pensionsålder, 67 år, är han författningsenligt

icke berättigad till pension enligt sålunda fastställda grunder.

I skrivelser den 3 och 11 oktober 1933 hemställde Överståthållarämbetet,

med anledning av en av Tamm till ämbetet ingiven, till Kungl. Majit ställd

ansökning, örn utverkande av pension åt Tamm med något av alternativt

föreslagna belopp, lägst 5,244 kronor, och anförde därvid, bland annat, följande:
De

Tamm ådömda bestraffningarna avsågo icke någon försummelse vid

fullgörande av hans beställning såsom underståthållare. Tvärtom har

Tamm såväl i denna tjänst som i andra av honom innehavda befattningar

i Överståthållarämbetet bakom sig en väl vitsordad tjänstgöring. Detta oaktat

har Tamm till följd allenast av sina förseelser i vid sidan av statstjänsten

fullgjorda uppdrag nödgats att avgå från sin utan anmärkning under

många år bestridda förtroendesyssla och därmed efter en långvarig, klanderfri

tjänstgöring blivit berövad icke blott sin inkomst av lön utan även

den Pått till pension, varav han eljest efter ett fåtal år skulle hava kommit

i åtnjutande. Förlusten av pensionsrätten torde näppeligen hava varit avsedd

och kan ej heller anses vara förenlig med billighet, helst om man besinnar,

att den Tamm ådömda bestraffningen icke skulle, därest han innehaft

s. k. fullmaktstjänst, kunnat föranleda hans avskedande.

Enligt vad ämbetet inhämtat befinner sig Tamm för närvarande i en

mycket bekymmersam ekonomisk situation och saknar utsikt till förvärvande

av för hans uppehälle erforderlig arbetsinkomst.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter måste Överståthållarämbetet

för sin del finna rättvisa och billighet kräva, att Tamm från sitt inträde

i pensionsåldern kommer i åtnjutande av pension till skäligt belopp.

Pensionsunderlaget för underståthållaren utgör för närvarande allenast

6,000 kronor och är alltså avsevärt mindre än vad som gäller för andra befattningshavare

i liknande tjänsteställning. Hade Tamm kvarstått i tjänsten

till pensionsåldern, skulle han också säkerligen kunnat påräkna, att

pension till högre belopp blivit åt honom utverkad. Till stöd för ett sådant

antagande kan åberopas, bland annat, att på sin tid överståthållaren Hederstierna,

vilken såsom överståthållare haft författningsenlig rätt till pension

av allenast 6,000 kronor, fått sig beviljad tilläggspension till sådant belopp,

att sammanlagda pensionen skulle uppgå till 9,996 kronor årligen

(prop. nr 78/1928, p. 7; riksd. skriv, nr 352/1928, p. 44).

Vid beräknande av det pensionsbelopp, som skäligen må anses böra tillkomma

Tamm, synas nu angivna särskilda förhållanden böra vinna beaktande

åtminstone såtillvida, att den reduktion av underståthållarens författningsenliga

pension, som för Tamms vidkommande lär böra äga rum på

grund av tidpunkten för hans avgång, icke göres allt för kraftig.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 194-

7

I utlåtande den 27 oktober 1933 tillstyrkte statskontoret pension åt Tamm

till belopp av 6,000 kronor för år.

I proposition nr 245, punkt 16, till 1934 års riksdag föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen medgiva, att Tamm finge från och med den 1 juni 1934

under återstående livstiden å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 4,008 kronor.

Vid anmälan inför Kungl. Majit av förevarande ärende anförde jag, att

jag i likhet med myndigheterna ansåge mig på grund av föreliggande omständigheter

böra tillstyrka, att pension utverkades åt Tamm. I fråga örn

pensionsbeloppet kunde jag dock icke ansluta mig till något av de förslag,

som framställts av myndigheterna. Då Tamm före uppnådd pensionsålder

lämnat tjänsten utan rätt till pension, syntes nämligen skälig minskning

böra ske i det belopp, som enligt gällande bestämmelser utgjorde hel pension

för underståthållaren. För egen del förordade jag, att pensionen bestämdes

till nyssnämnda belopp, 4,008 kronor.

I utlåtande nr 42, punkt 29, anförde bankoutskottet, att utskottet vid det

förhållandet att Tamm icke vore berättigad till pension och med hänsyn till

de omständigheter, som föranlett hans avskedstagande från underståthållarbefattningen,

icke ansåge sig kunna tillstyrka, att pension beviljades honom,

och hemställde utskottet förty örn avslag å propositionen.

Riksdagen (skriv, nr 278) beslöt i enlighet med vad bankoutskottet sålunda

hemställt.

I skrivelse den 2 februari 1939 har nu Överståthållarämbetet gjort framställning

om utverkande åt Tamm av pension av statsmedel till belopp av

1,536 kronor och därvid anfört följande:

Sedan Stockholms stadsfullmäktige för stadens befattningshavare antagit

principen örn rätt till uppskjuten livränta i fall, då sådan befattningshavare

avgår före den för befattningen bestämda pensionsåldern, ansåg ämbetet

det böra övervägas, huruvida icke Tamm, sorn, därest denna princip

gällt vid hans avgång från polismästartjänsten, hade ägt rätt till en årlig livränta

av i runt tal 4,000 kronor, borde med en analogisk tillämpning av

principen kunna tillerkännas en däremot svarande pension.

I skrivelse till stadsfullmäktige den 19 maj 1938 hemställde därför ämbetet,

att stadsfullmäktige ville tilldela Tamm en årlig pension till belopp av

4,000 kronor.

I sin skrivelse erinrade ämbetet därom att det givetvis icke förefanns någon

juridisk skyldighet för staden att lämna Tamm pension, ehuru han

hade bakom sig en lång tjänstetid i befattning å stadens lönestat. Vid sidan

av statlig befattning hade han nämligen varit extra tjänsteman i ämbetets

avdelning för polisärenden från den 8 juni 1896, till dess han den 1

april 1899 utsågs till andre polisintendent. Från denna befattning hade han

förordnats till förste polisintendent. Polismästarens ämbete hade han beklätt

från den 23 juli 1908 till den 5 februari 1918, då han utnämndes till underståthållare.

Han hade alltså innehaft fulltidstjänst med avlöning av stadens

medel under en tid av något mer än 18 år 10 månader.

Framställningen har icke gjorts till föremål för behandling av stadsfullmäktige.

Stadskollegiet har enligt skrivelse till Överståthållarämbetet den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr Wi
-

lh december 1938 beslutat bordlägga ärendet, sedan tjänstenämnden i yttrande

den 16 november 1938 avstyrkt bifall till framställningen. Samtidigt

har emellertid stadskollegiet meddelat, att kollegiet vore villigt att, under

förutsättning att staten beviljade Tamm en däremot svarande förmån

med avseende å den tid, han innehaft understålliållartjänsten, föreslå stadsfullmäktige

att bevilja Tamm uppskjuten livränta för den tid han innehaft

fulltidstjänst med avlöning av stadens medel, med iakttagande av att

beloppet å livräntan från staden erhölle den begränsning, som betingades av

att Tamm såsom underståthållare hade rätt till en till 6,000 kronor vid fullt

antal tjänstår begränsad ålderspension samt att staden ej borde svara för

större kvotdel av denna pension än vad som belöpte å staden vid fördelning

efter antalet tjänstår på å ena sidan underståthållartjänsten och å andra

sidan de kommunalt avlönade tjänsterna.

Överståthållarämbetet vill i anslutning härtill omnämna, att Tamm efter

avgången från sin tjänst kunnat nödtorftigt draga sig fram huvudsakligen

endast tack vare inkomst av visst arbete, som blivit honom betrott, samt att

hans ålder, 72 år, nu gör, att det måste räknas med att han icke så länge till

kan behålla åsyftade arbetsuppgift, med påföljd att läget blir för honom synnerligen

brydsamt.

Med hänsyn till det nya läge, vari frågan sålunda genom stadskollegiets

erbjudande kommit, tillåter sig Överståthållarämbetet att på nytt vända

sig till Kungl. Majit med hemställan, att jämväl från statens sida Tamms

nödställda belägenhet måtte behjärtas och bidrag lämnas till hans pensionering.

Överståthållarämbetet får i sådant avseende föreslå, att Tamm

beviljas pension med så stort belopp, att hans sammanlagda pensionsförmåner

från staten och staden komma att uppgå till det av föredragande departementschefen

vid frågans tidigare behandling förordade beloppet 4,008

kronor.

I enlighet med stadskollegiets skrivelse får Överståthållarämbetet föreslå

en uppdelning av beloppet på grundval av Tamms tjänstgöring under tiden

efter den 1 april 1899, då Tamm tillträdde ordinarie fulltidstjänst hos

Stockholms stad. Då Tamms tjänstgöring efter sistnämnda dag omfattar

sammanlagt 30 år 9 månader, därav 11 år 10 månader 26 dagar i statlig

samt 18 år 10 månader 4 dagar i stadens tjänst, skulle en uppdelning efter

dessa grunder medföra, att statsverkets andel av pensionen skulle uppgå

till 1,536 kronor. Enligt vad Överståthållarämbetet inhämtat, skulle den

å staden belöpande andelen av pensionen komma att understiga det årliga

beloppet av en uppskjuten livränta, beräknad på det sätt, som angives i

stadskollegiets skrivelse.

Statskontoret har i utlåtande den 4 mars 1939 biträtt överståthållarämbetets

framställning och därvid anfört följande:

Ämbetsverket saknar anledning frångå sin tidigare uppfattning om skäligheten

av att en årlig pension av statsmedel utverkas åt Tamm.

Av handlingarna i ärendet framgår, att denna pensionsfråga kommit i ett

helt annat läge sedan 1934 års riksdag fattat sitt i föreliggande framställning

omförmälda beslut.

Sålunda kan Tamm på grund av sin höga ålder, 72 år, icke längre genom

eget arbete bidraga till sin försörjning med påföljd att läget för honom

blivit synnerligen brydsamt. Vidare har stadskollegiet i Stockholms stad

meddelat, att kollegiet vore villigt att, under förutsättning att staten beviljade

Tamm en däremot svarande förmån med avseende å den tid, han

innehaft underståthållartjänsten, föreslå stadsfullmäktige att bevilja Tamm

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 19d.

uppskjuten livränta efter vissa angivna grunder för den tid, han innehaft

fulltidstjänst nied avlöning av stadens medel.

I betraktande av vad sålunda förekommit får statskontoret under hänvisning

till den av Överståthållarämbetet anförda motiveringen förorda, att

hänvändelse till riksdagen göres örn beviljande åt Tamm av en årlig pension

till det av Överståthållarämbetet föreslagna beloppet 1,536 kronor. Pensionen

synes lämpligen böra utgå från och med den 1 januari 1939.

Det synes även mig skäligt, att staten medverkar till Tamms pensionering

i enlighet med det förslag, som innefattas i överståthållarämbetets nu föreliggande

framställning. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att f. d. underståthållaren Vilhelm Adolf Tamm må, räknat

från och med den 1 januari 1939, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 1,536 kronor.

4:o.

Förre t. f. landsfogden Anton Johan Arvid Jacobson. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Jacobson är född den 5 december 1881 och således 57 år gammal;

att han efter år 1905 avlagd examen till rikets rättegångsverk tjänstgjort

vid polisväsendet under tiden 26 april 1906—30 juni 1914;

att han under tiden 28 januari 1918—3 mars 1919 tjänstgjort å landskontoret

i Kronobergs län;

att han under tiden 31 mars 1919—9 september 1924 tjänstgjort såsom

rättsbildat biträde i olika domsagor, därav såsom förste notarie från och med

den 1 juli 1920;

att han varit av länsstyrelsen i Hallands län förordnad att från och med

den 10 september 1924 intill utgången av samma år uppehålla befattningen

såsom landsfogde i länet;

att han den 19 december 1924 av Kungl. Maj:t förordnats att tillsvidare

vara landsfogde i Hallands län, vilket förordnande upphört med utgången

av juni månad 1936, dock att Jacobson under tiden 9 februari 1934—30

juni 1936 åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom;

att Jacobson för tid, varunder han i enlighet med sistnämnda förordnande

uppehållit landsfogdebefattningen, åtnjutit för befattningen i stat upptagen

lön — med avdrag av ett belopp, motsvarande ordinarie innehavare av

landsfogdebefattning åvilande avgift för egen pensionering — ävensom

tjänstgöringspenningar, varjämte han från och med den 1 juli 1926 uppburit

tillfällig löneförbättring;

att Jacobson under den tid av omkring 18 år, varunder han alltså varit

anställd i statens tjänst, icke varit tjänstledig av anledning, som enligt 1907

års civila pensionslag medför avbrott i tjänstårsberäkning, i annan mån än

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 194.

att han under en tid av två månader varit suspenderad från tjänsten enligt

av Göta hovrätt meddelat utslag;

samt att, därest Jacobson varit ordinarie innehavare av landsfogdetjänsten,

för honom skulle hava gällt ett pensionsunderlag av lägst 3,400 kronor

och högst 4,900 kronor.

Frågan om pension åt Jacobson har tidigare varit föremål för Kungl.

Maj:ts och riksdagens prövning med anledning av en år 1935 ingiven ansökning

av Jacobson örn erhållande av pension.

Till stöd för nyssnämnda ansökning åberopade Jacobson ett av professorn

H. Sjöbring den 29 januari 1935 utfärdat läkarintyg av innehåll, att Jacobson,

vilken senast sedan den 29 augusti 1934 vårdats å psykiatriska kliniken

i Lund, på grund av sjukdom (organisk hjärnsjukdom) vore för framtiden

oförmögen till tjänstgöring.

I utlåtande den 13 februari 1935 över berörda ansökning hemställde länsstyrelsen

i Hallands län om utverkande åt Jacobson av sjukpension med 75

procent av det för landsfogdetjänst gällande högsta pensionsunderlaget, 4,900

kronor, med tillägg av pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni

1925 (nr 280). Länsstyrelsen framhöll därvid, att det förhållandet, att Jacobson

icke blivit utnämnd till ordinarie landsfogde, grundade sig på av Kungl.

Majit tidigare — före Jacobsons förordnande såsom landsfogde — meddelad

föreskrift och alltså icke sammanhängde med omständigheter, som kunde

hänföras till Jacobsons person.

Statskontoret anförde i utlåtande den 28 februari 1935, bland annat, att

Jacobson, som ej tillhörde sådan personalgrupp, å vilken civila tjänstepensionsreglementet

från och med den 1 juli 1935 bleve tillämpligt, icke vöre

innehavare av ordinarie tjänst och således icke heller kunde bliva berättigad

till pension jämlikt 1907 års civila pensionslag. Emellertid syntes billighetsskäl

tala för att Jacobson, i överensstämmelse med vad som tidigare

medgivits i åtskilliga likartade fall, erhölle någon pension av statsmedel, när

han på grund av sjukdom nödgades lämna sin statsanställning. Vid beräknande

av storleken av berörda pension syntes såsom utgångspunkt böra tjäna

det pensionsunderlag, som gällde för ordinarie landsfogde, vilken ännu

icke kommit i åtnjutande av något ålderstillägg, eller 3,400 kronor. I likhet

med länsstyrelsen ansåge statskontoret, att i förevarande fall såsom grund

för den fortsatta beräkningen borde tagas 75 procent av pensionsunderlaget

eller sålunda 2,550 kronor. Om därefter omvandling skedde till s. k. ny

pension, framkomme ett belopp av 3,468 kronor. Sistnämnda belopp syntes

böra reduceras med 10 procent med hänsyn därtill att pensionsavgifter

icke blivit erlagda, varvid efter avrundning erhölles ett pensionsbelopp av

3,120 kronor.

I proposition nr 207, punkt 13, till 1935 års riksdag föreslog Kungl. Majit

riksdagen medgiva, att Jacobson finge från och med månaden näst efter

den, varunder han frånträdde förordnandet såsom landsfogde, under återstående

livstiden från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194. 11

uppbära en årlig pension till det av statskontoret föreslagna beloppet, 3,120

kronor.

I utlåtande nr 45, punkt 35, anförde bankoutskott et, att utskottet för sin

del icke funnit tillräckliga skäl föreligga för beredande av sjukpension åt

Jacobson. Frånsett att Jacobsons tjänstgöring icke varit fri från anmärkning

kunde, enligt vad utskottet hade sig bekant, den sjukdom, på grund av

vilken Jacobson jämlikt läkarintyg för framtiden förklarats oförmögen till

tjänstgöring, anses vara i väsentlig mån självförvållad. Utskottet kunde följaktligen

icke biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag. Under åberopande

härav hemställde bankoutskottet, att Kungl. Maj:ts förevarande framställning

icke måtte av riksdagen bifallas.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad bankoutskottet sålunda hemställt

(riksd. skriv, nr 256).

Sedan Jacobson i maj 1935 till Kungl. Majit inkommit med ett i samma

månad av professorn Sjöbring utfärdat läkarintyg, däri anförts, att Jacobson

lede av dementia paralytica, vilken sjukdom icke skäligen kunde betraktas

såsom självförvållad i sådan mening, att den ej skulle medföra rätt till pension,

anbefallde Kungl. Majit medicinalstyrelsen att inkomma med utlåtande

rörande frågan om beredande av pension åt Jacobson.

Medicinalstyrelsen (rättspsykiatriska nämnden) avgav i anledning härav

den 19 september 1935 utlåtande i ärendet, därvid styrelsen — med bifogande

av protokoll, hållet hos rättspsykiatriska nämnden — anförde, att den

sjukdom, varav Jacobson lede, enligt gängse medicinsk åskådning icke kunde

anses såsom självförvållad.

Förnyade yttranden i ärendet avgåvos sedermera, efter särskilda remisser,

av länsstyrelsen i Hallands län den 28 oktober och av statskontoret den 23

december 1935.

Länsstyrelsen i Hallands län anförde i nyssberörda yttrande — med åberopande

av medicinalstyrelsens utlåtande och då det enligt länsstyrelsens mening

vöre uppenbart obilligt att lämna Jacobson utan all pension, när han

på grund av sjukdom entledigades från landsfogdeförordnandet — att länsstyrelsen

anslöte sig till det av statskontoret i dess förenämnda utlåtande

den 28 februari 1935 framlagda förslaget örn beredande av pension åt Jacobson

till belopp av 3,120 kronor för år.

Statskontoret anförde i sitt förnyade utlåtande att, även örn i förevarande

fall sjukdomen skulle vara självförvållad, denna omständighet enligt tidigare

praxis icke ansetts böra inverka vid bedömandet av frågan om sjukpension.

Under erinran härom och med hänvisning till medicinalstyrelsens utlåtande

tillstyrkte statskontoret, att hos 1936 års riksdag måtte utverkas pension åt

Jacobson med det av ämbetsverket tidigare föreslagna beloppet, 3,120 kronor

för år.

I proposition nr 92, punkt 4, till 1936 års riksdag framlade Kungl. Majit

därefter förnyat förslag örn pension åt Jacobson, därvid förordades ett pen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

sionsbelopp av 2,700 kronor för år. Vid anmälan av ärendet inför Kungl.

Maj:t anförde jag följande:

Den ytterligare utredning rörande Jacobsons sjukdom, som förebragts

efter det frågan om pension åt honom år 1935 var föremål för prövning,

synes mig böra föranleda ett förnyat övervägande från statsmakternas sida

av denna fråga. Enligt min mening skulle det vara obilligt, örn Jacobson —

vilken haft statsanställning under omkring 18 år och dessförinnan under

cirka 8 år fullgjort annan allmän tjänst — skulle efter entledigande lämnas

utan pension. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att förslag i ämnet ånyo

förelägges riksdagen.

Vad pensionens storlek beträffar, har det i 1935 års proposition föreslagna

och av myndigheterna nu ånyo tillstyrkta beloppet av 3,120 kronor uträknats

i anslutning till de grunder, som gälla beträffande sjukpension för pensionsberättigade

befattningshavare i statens tjänst. Såsom av utredningen framgår,

har emellertid Jacobsons tjänstgöring såsom landsfogde icke varit fri

från anmärkning. Även örn detta förhållande måhända kan finna sin förklaring

i hans sjukdom, bör det kanske tillmätas viss betydelse vid bestämmandet

av pensionens storlek. Med hänsyn härtill vill jag nu för min del

förorda, att pensionen bestämmes till 2,700 kronor för år.

I sitt i anledning av sistberörda förslag avgivna utlåtande (nr 20, p. 14)

anförde bankoutskottet vid 1936 års riksdag, att enligt utskottets uppfattning

omständigheterna i förevarande fall vore sådana, att pension av statsmedel

icke borde beviljas. Utskottet hemställde i anledning härav, att den föreliggande

framställningen icke måtte av riksdagen bifallas, och riksdagen (skriv,

nr 364) beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I skrivelse till chefen för finansdepartementet av den 2 februari 1939 har

nu länsstyrelsen i Hallands län gjort framställning i syfte att förslag ånyo

måtte föreläggas riksdagen om pension åt Jacobson enligt i propositionen till

1936 års riksdag angivna grunder. Länsstyrelsen har därvid anfört följande:

Jacobson lever under bekymmersamma omständigheter, och enligt egen

uppgift äro hans ekonomiska hjälpkällor snart utsinade. Jacobson har haft

en lång tjänstetid i statens tjänst. Att han ej varit berättigad till pension,

beror endast därpå att den befattning, för vilken pension sökts för honom, ej

varit ordinarie utan uppehållits på förordnande, vilket, med frånräknande

av den tid han varit tjänstledig för sjukdom, sträcker sig över en tidrymd

av nära 10 år. Den sjukdom, som föranlett hans avgång, förklaras av den

medicinska sakkunskapen vara av den art, att han för sin hälsa varit beroende

av faktorer, över vilka han praktiskt taget icke har något inflytande.

Under sådana förhållanden måste länsstyrelsen, i trots av vad som kunnat

anföras mot Jacobson under hans tjänstetid, finna så starka skäl tala för

att staten drager försorg om hans försörjning under återstående dagar, att

länsstyrelsen vågar göra hemställan om förnyad framställning till riksdagen

om beredande av pension åt Jacobson.

Statskontoret har häröver avgivit ett den 24 februari 1939 dagtecknat yttrande

av följande innehåll:

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, har frågan örn beredande av

pension åt Jacobson redan varit föremål för prövning vid 1935 och 1936

års riksdagar.

Beträffande då föreliggande framställningar har statskontoret avgivit ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

13

låtanden den 28 februari 1935 och den 23 december 1935 och därvid tillstyrkt,

att en årlig pension å 3,120 kronor måtte utverkas åt Jacobson. Då

det uttryckligen angivits vara en för medicinsk åskådning främmande uppfattning,

att här avsedda sjukdom skulle anses i så mån självförvållad, att

den skulle utgöra hinder för pension, saknar statskontoret anledning frångå

sin i nämnda utlåtanden uttalade uppfattning i ämnet.

Därjämte vill statskontoret erinra, att ämbetsverket i sistnämnda utlåtande

uttalade, att — även om den sjukdom, varav Jacobson lede, skulle vara självförvållad

— denna omständighet enligt tidigare praxis icke ansetts böra inverka

vid bedömandet av frågan om sjukpension.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har statskontoret för sin del intet

att erinra mot att en årlig pension utverkas åt Jacobson till ovannämnda

belopp.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår har i ärendet icke ifrågasatts

annat än att Jacobson i avseende å omfattningen av sin verksamhet i

statens tjänst uppfyller förutsättningarna för erhållande av sjukpension.

Att riksdagen trots detta ställt sig avvisande gentemot tidigare framlagda

förslag om beredande av pension åt Jacobson synes hava sin grund dels i

framkomna anmärkningar mot Jacobson med avseende å hans ämbetsutövning

och dels däri, att riksdagen med hänsyn till arten av Jacobsons sjukdom

icke ansett sig böra tillmäta denna den betydelse för grundläggande av

rätt till pension, som eljest regelmässigt tillägges i vederbörlig ordning

styrkt sjukdom. Då det emellertid måste antagas, att vad Jacobson låtit komma

sig till last beträffande utövningen av sin tjänst åtminstone i väsentlig

mån haft sin grund i hans sjukliga tillstånd och då det icke synes förenligt

med hittills tillämpade principer att, på det sätt som skett i detta fall, vid

avgörande av fråga om beviljande av sjukpension taga hänsyn till sjukdomens

beskaffenhet, anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att förvägra

Jacobson varje pension. I enlighet härmed och med hänsyn till det ekonomiskt

bekymmersamma läge, vari Jacobson numera efter avgång ur tjänst befinner

sig, anser jag mig -—- i anslutning till de tillstyrkande utlåtanden, som avgivits

av de i ärendet hörda myndigheterna — böra förorda, att förevarande

pensionsfråga ånyo bringas under riksdagens prövning. Med hänsyn till de

betänkligheter, som framkommit mot de tidigare framlagda förslagen, enligt

vilka till utgångspunkt vid pensionsberäkningen tagits för landsfogde

gällande pensionsunderlag, vill jag nu tillstyrka, att pensionen beräknas efter

fri prövning till belopp, som kan bereda Jacobson skälig bärgning under

återstående livstiden, och anser jag mig böra i dylikt hänseende föreslå ett

belopp av 2,004 kronor för år. Pensionen synes skäligen böra få av Jacobson

åtnjutas från och med ingången av innevarande år.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre t. f. landsfogden i Hallands län Anton Johan Arvid

Jacobson må, räknat från och med den 1 januari 1939,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 2,004

kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

5:o.

Direktören vid musikkonservatoriet professorn Sven Kjellström. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att Kjellström är född den 30 mars 1875 och alltså nära 64 år gammal;

att Kjellström uppehållit befattningen såsom direktör vid det med musikaliska

akademien förenade musikkonservatoriet sedan den 29 juli 1929;

samt att hans nuvarande förordnande i nyssnämnda egenskap utgår den

30 mars 1940, då han förväntas komma att lämna sin befattning.

Direktör vid musikkonservatoriet utses av musikaliska akademien genom

val för en tid av sex år i sänder. Arvodet till direktören utgör 8,600 kronor,

som efter 3, 6 och 9 år kan höjas med 480 kronor för varje gång. Kjellström

åtnjuter samtliga arvodesförhöjningar, i anledning varav hans avlöningsförmåner

för närvarande uppgå till 10,040 kronor för år jämte dyrtidstilllägg.

Dessa löneförmåner motsvara närmast lönen i 26 lönegraden i gällande

löneplan för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Innehavare av befattningen såsom direktör vid musikkonservatoriet äger

icke enligt gällande bestämmelser rätt till pension. Frågan om ordnande av

pensionsrätt för ifrågavarande befattning har senast varit föremål för övervägande

i samband med ikraftträdandet av civila tjänstepensionsreglementet

men föranledde därvid icke någon åtgärd. I anledning av framkommet förslag,

att konservatoriedirektörens pensionsrätt borde regleras enligt de bestämmelser,

som gälla för ordinarie tjänstemän, tillsatta genom förordnande

på viss tid (3 kap. civila tjänstepensionsreglementet), uttalade chefen för finansdepartementet

i den till grund för civila tjänstepensionsreglementet liggande

propositionen nr 222 till 1934 års riksdag (sid. 67), att en förutsättning

för beredande av pensionsrätt åt konservatoriedirektören enligt nämnda

grunder vore att befattningen inordnades under 5 § 1 mom. av det för

allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet såsom sådan ordinarie

befattning, vars innehavare tillsättes genom förordnande på viss tid.

Dylikt inordnande har hittills icke skett.

I skrivelse till Kungl. Majit den 27 maj 1938 har musikaliska akademien

— i samband med framläggande av vissa förslag i fråga om konservatoriedirektörens

ävensom sekreterarens och de fast anställda lärarnas vid akademien

löneförhållanden, avseende bland annat förhöjt arvode åt konservatoriedirektören

— gjort framställning i syfte att Kjellström måtte komma i

åtnjutande av pension. Akademien har därvid anfört bland annat följande:

Redan under förarbetena till nu gällande stat för akademien och även

sedermera efter dess fastställelse hava åtskilliga förslag till ordnande av pensionsfrågan

för direktören framkommit. Senast har akademien i skrivelse

den 31 januari 1935 hemställt, att pensionsrätt borde beredas direktören,

därvid alltefter tjänstetidens längd över eller under 12 år skulle fastställas

ett högre pensionsbelopp av 6,000 kronor och ett lägre å 5,000 kronor med en

pensionsavgift av 360 kronor för år räknat och en pensionsålder av 65 år.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

15

Dessa förslag hava emellertid ej lett till något resultat. Interimsvis ordnades

frågan för förre direktören Bror Beckman på det sätt, att efter proposition

till 1929 års riksdag en personlig pension å 6,000 kronor beviljades Beckman,

som emellertid avled innan han kom i åtnjutande av densamma.

Frågan om ordnande av pensionsförhållandena för direktören synes lämpligast

böra lösas i samband med frågan om omreglering av lönen för direktörsbefattningen,

varvid pensionens storlek bör rättas efter den lön, som

kommer att fastställas för befattningen. Kan en sådan reglering ej ske förrän

efter det den nuvarande direktören avgått från sin befattning, torde det bliva

nödvändigt, att i likhet med vad som skett beträffande Beckman även för

Kjellström frågan ordnas interimistiskt, och får akademien i sådant avseende

hemställa, att en personlig pension utverkas för Kjellström. Vid sin avgång

den 30 mars 1940 kommer han att räkna en tjänstetid som direktör av

omkring 10 år 8 månader. Trots detta torde pensionen böra sättas till samma

belopp som för Beckman eller 6,000 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Kjellström och därvid anfört följande:
Bestämmelser

örn rätt till pension för innehavare av befattningen som direktör

vid musikkonservatoriet torde kunna meddelas först i samband med

cn blivande reglering av de med befattningen förenade löneförmånerna.

Därest berörda spörsmål icke kan vinna sin lösning innan den nuvarande

innehavaren av befattningen i fråga avgår, torde frågan om hans pensionering

böra, såsom i förevarande framställning föreslagits, lösas genom särskild

framställning till riksdagen.

Vad angår storleken av det pensionsbelopp, som härvid bör fastställas, har

statskontoret i anslutning till 1929 års riksdags beslut i fråga örn pension åt

dåvarande innehavaren av ifrågavarande befattning, professor B. Beckman

(prop. nr 69; bankoutsk. uti. nr 24, p. 101; riksd. skr. nr 215, p. 77), intet att

erinra mot att pensionsbeloppet avväges enligt de grunder, som gälla beträffande

pensionering av befattningshavare, som tillsättas genom förordnande

på viss tid. Då Kjellström emellertid vid en uppnådd ålder av 65 år icke

kommer att innehava längre tjänstetid än 10 år 8 månader, torde pensionen

i detta fall icke böra medgivas utgå med högre belopp än 5,000 kronor för

år räknat. Därjämte synes jämväl ytterligare någon reduktion böra vidtagas

med hänsyn till att Kjellström icke haft att erlägga några pensionsavgifter

eller vidkännas pensionsavdrag.

I anledning av statskontorets utlåtande har musikaliska akademien inkommit

med en ytterligare skrivelse i ärendet, däri akademien anfört följande:

Då akademien i sin skrivelse den 27 maj 1938 föreslog, att pensionen för

Kjellström skulle sättas till 6,000 kronor, oaktat hans tjänstetid ej uppginge

till fullt 11 år, var närmaste anledningen den, att Kjellström under en tidrymd

av 20 år närmast före sin utnämning år 1929 till konscrvatoriedirektör utövat

en högt skattad verksamhet i folkbildningens tjänst. Under denna 20-årsperiod

gav han efter lämnad uppgift omkring 3,000 musikaftnar och konserter,

till största delen under folkbildningsförbundets ledning och under uppmärksammande

av det från förbundets sida uppställda önskemålet att musikutövningen

skulle åtföljas av belysande föredrag. År 1911 bildade han en

kvartett, som åren 1911—1929 gav omkring 50 konserter per år. Bland dessa

ingingo de uppmärksammade musikveckor, som på Grängesbergsbolagets

bekostnad ägde rum i de lappländska malmfälten varje år. Under många år

har Kjellström varit av folkbildningsförbundet anlitad som oavlönad konsult

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

i musikaliska frågor och har han sedan ett tiotal år varit ledamot i dess

nämnd.

Med hänsyn till vad nu anförts om Kjellströms omfattande verksamhet i

folkbildningens tjänst synas akademien starka skäl tala för att pensionen

bestämmes till 6,000 kronor samt att i varje fall ej någon reduktion göres på

grund därav att Kjellström ej erlagt pensionsavgifter eller vidkänts pensionsavdrag.

Då frågan örn omreglering av löneförhållandena för innehavaren av direktörsbefattningen

vid musikkonservatoriet icke kan väntas bliva slutligt

avgjord före professor Kjellströms avgång, synes mig spörsmålet om utfärdande

av generella pensionsbestämmelser för nämnda befattning icke böra

för närvarande upptagas till avgörande. Beträffande frågan örn beredande

av pension åt Kjellström personligen finner jag mig böra tillstyrka, att denne

efter avgången från direktörsbefattningen kommer i åtnjutande av pension

med belopp, som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt. Vid

övervägande härutinnan har jag funnit mig kunna förorda ett pensionsbelopp

av 5,000 kronor för år, för vinnande av delbarhet med tolv lämpligen jämkat

till 5,004 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att direktören vid musikkonservatoriet professorn Sven

Kjellström må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin befattning, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 5,004 kronor.

6:o.

Kontorsbiträdet vid akademiska sjukhuset i Uppsala Agnes Vilhelmina

Thulin. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Thulin är född den 27 januari 1873 och således 66 år gammal;

att hon från och med den 15 mars 1907 innehaft anställning såsom kontorsbiträde

vid akademiska sjukhuset i Uppsala med en daglig arbetstid av minst

7 timmar;

att hon dessförinnan under en tid av sammanlagt omkring 2 år 4 månader

tjänstgjort såsom extra biträde vid nämnda sjukhus;

samt att hennes avlöning utgör 3,192 kronor för år, å vilket belopp utgår

dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid statens nyreglerade verk gällande

bestämmelser.

Enligt av Kungl. Maj:t den 16 september 1932 utfärdat reglemente för akademiska

sjukhuset i Uppsala är sjukhuset en till universitetet i Uppsala hörande

institution med uppgift att vara en vårdanstalt för sjuka och en undervisningsanstalt

för utbildande av läkare. Kontorspersonalen vid sjukhuset

antages och entledigas av sjukhusets direktion, vilken för viss tid utses av

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

det mindre akademiska konsistoriet och Uppsala läns landsting, och lönerna

för samma personal fastställas av det mindre akademiska konsistoriet efter

förslag av direktionen. Beträffande pensionsförliållandena för kontorspersonalen

må erinras, att direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala år

1935 gjorde framställning hos Kungl. Maj:t om vidtagande av åtgärder för

beredande av delaktighet i statens pensionsanstalt för bland annat denna

personal. I häröver avgivet utlåtande av den 7 december 1935 yttrade startskontoret

i huvudsak följande:

Även om de i föreliggande framställning avsedda anställningshavama, vilka

samtliga torde vara att hänföra till tjänstemannapersonal, kunna anses

vara statsanställda, anser statskontoret uteslutet, att civila tjänstepensionsreglementet

erhåller tillämpning å dem, så länge nuvarande förvaltningsorganisation

vid sjukhuset bibehålies.

Vid sådant förhållande och då — örn man utgår fran att personalen i fråga

är att anse som statlig personal — en anslutning till statens pensionsanstalt

ej heller torde kunna ifrågakomma, vill det förefalla statskontoret lämpligast,

att med avgörandet av frågan om pensionsrätt för i framställningen

avsedda tjänstemän tills vidare får ansta och att en pensionering i förekommande

fall således liksom hittills får ske genom hänvändelse till riksdagen

från fall till fall.

Kungl. Majrt fann genom beslut den 14 februari 1936 nu berörda framställning

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Kanslern för rikets universitet har i skrivelse den 17 november 1938 med

anledning av framställningar av direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala

och större akademiska konsistoriet hemställt om utverkande av pension

åt Thulin.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Thulin till belopp av 1,548 kronor

för år och därvid beträffande pensionsbeloppets storlek anfört, bland annat,

följande:

De avlöningsförmåner, 3,192 kronor förutom dyrtidstillägg, som Thulin åtnjutit,

motsvara närmast lön enligt 10 löneklassen å F-ort i de för nyreglerade

verk inom allmänna civilförvaltningen gällande löneplanerna. Avlöningen

å A-ort i samina löneklass utgör 2,580 kronor. Med utgångspunkt från U

av detta belopp, eller 1,720 kronor, synes pensionen med hänsyn till att Thulin

har en tjänstetid av mer än 30 år böra bestämmas till 1,720 kronor,

minskat med 10 procent på grund av att pensionsavgifter icke blivit erlagda,

eller sålunda till 1,548 kronor för år.

Beträffande sättet för bestridande av ifrågavarande pensioneringskostnad

bär statskontoret vidare anfört i huvudsak följande:

Akademiska sjukhuset i Uppsala är en statsinstitution, som med sin verksamhet

även tillgodoser Uppsala läns landstingsområde i fråga örn dess sjukvårdsbehov.

Landstingets ställning till sjukhuset regleras genom ett mellan

universitetet och landstinget upprättat kontrakt (av ar 1900 med sedel mera

vidtagna ändringar), enligt vilket landstinget har att ersätta universitetet

bland annat dels med viss avgift för varje sjukdag, dels ock med hälften av

den brist, som kan uppstå i kostnaderna för vård vid sjukhuset av sjuka

från Uppsala län. Den andra hälften av denna brist täckes från det under

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sand. Nr 194.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

riksstatens åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till akademiska sjukhuset.

Statskontoret har för sin del intet att i och för sig erinra mot att sjukhusets

personal genom framställning till riksdagen från fall till fall beredes pension i

enlighet med de grunder, som tillämpas beträffande övriga befattningshavare i

statens tjänst, men anser i anslutning till vad nyss framhållits angående fördelningen

mellan staten och landstinget av sjukhusets utgifter, att landstinget

i lika mån med staten bör vidkännas kostnaderna för denna pensionering,

i vilket syfte dessa kostnader torde böra uppföras å sjukhusets stat såsom

driftskostnad för sjukhuset.

I likhet med myndigheterna anser jag, att Thulin bör komma i åtnjutande

av pension efter avgången ur tjänst, och jag vill ej heller rikta erinran

mot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet, 1,548 kronor för år.

Beträffande sättet för bestridandet av kostnaden för ifrågavarande pensionering

finner jag mig kunna förorda, att kostnaden i första hand bestrides från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. Jag kan sålunda icke

biträda förslaget, att pensionskostnaden skulle uppföras på akademiska sjukhusets

stat, men förutsätter att i stället vad av statskontoret anförts på det

sätt beaktas att såvitt möjligt hänsyn till ifrågavarande kostnad tages vid

fastställandet av den ersättning, som Uppsala läns landsting har att erlägga

till universitetet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kontorsbiträdet vid akademiska sjukhuset i Uppsala

Agnes Vilhelmina Thulin må från och med månaden näst

efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,548 kronor.

7 :o.

Förre specialläraren vid tekniska högskolan Otto Waldemar Strandman.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Strandman är född den 26 december 1871 och alltså 67 år gammal;

att han tjänstgjort vid tekniska högskolan under tiden 8 december 1906—

30 juni 1938, därav under tiden intill utgången av år 1911 såsom extralärare

i modellering, under tiden 1 januari 1912—30 juni 1931 såsom speciallärare i

samma läroämne samt under tiden därefter såsom speciallärare i frihandsteckning

och modellering;

att Strandmans undervisningsskyldighet sedan år 1913 omfattat ett antal

veckotimmar, som varierat mellan 5 och 9 timmar, vartill kommit granskning

och bedömning av inlämnade övningsuppgifter samt tentamen av de

studerande, vilkas antal under senare år uppgått till i medeltal 60;

att avlöningen åt Strandman utgått i form av arvode, som från och med

läsåret 1931/1932 utgjort 3,900 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-As proposition nr 194.

19

att Strandmans anställning vid högskolan utgjort hans huvudsyssla;

att han härjämte berett sig viss inkomst såsom utövande konstnär, vilken

inkomst emellertid varit synnerligen växlande och i allmänhet av icke avsevärd

omfattning;

samt att Strandman är i avsaknad av personlig förmögenhet.

Tekniska högskolans lärarkollegium har gjort framställning om utverkande

av pension åt Strandman från och med den 1 juli 1938.

Styrelsen för tekniska högskolan har tillstyrkt den av lärarkollegiet gjorda

framställningen.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Strandman till belopp av 1,836 kronor

för år och därvid anfört, bland annat, följande:

Statskontoret har under hand inhämtat, att den av Strandman innehavda

befattningen såsom speciallärare i frihandsteckning och modellering vid tekniska

högskolan utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

På grund härav och under erinran, att 1931 års riksdag i samband med sammanförandet

av de då skilda lärarbefattningarna i frihandsteckning och modellering

i en enda befattning, vilken därefter innehafts av Strandman, tillerkänt

dåvarande innehavaren av lärarbefattningen i frihandsteckning C. A.

E. Kjellin en tilläggspension å 1,152 kronor (prop. nr 82, p. 4; bankoutsk.

uti. nr 27, p. 76; riksd. skr. nr 202, p. 67) finner sig statskontoret böra tillstyrka,

att pension beviljas Strandman.

Enligt vad i ärendet upplysts har Strandman å sin speciallärarbefattning

uppburit ett arvode av 3,900 kronor för år, vartill kommit dyrtidstillägg enligt

nyreglerade grunder. Med utgångspunkt från lönen vid samma befattnings

placering å A-ort — 3,060 kronor — skulle, med beaktande av att

Strandmans anställning vid högskolan omfattat en tid av mer än trettio år,

pensionen för Strandman kunna fastställas till två tredjedelar av detta belopp

d. v. s. 2,040 kronor efter avdrag med tio procent på grund av att pensionsavgifter

icke blivit erlagda eller till 1,836 kronor.

Med hänsyn till att anställningen vid tekniska högskolan varit Strandmans

huvudsyssla och att Strandman av denna anställning haft sin väsentliga bärgning

vill jag icke motsätta mig, att pension av statsmedel beredes Strandman.

Icke heller anser jag mig böra rikta erinran mot det av statskontoret ifrågasatta

pensionsbeloppet. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att förre specialläraren vid tekniska högskolan Otto Waldemar

Strandman må, räknat från och med den 1 juli 1938,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,836

kronor.

8:o.

Sömmerskorna vid serafimerlasarettet Hilma Augusta Nilsson och Engla

Helena Nordin saint badbiträdet därstädes Hilda Sofia Johansson. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att förenämnda anställaingshavare äro födda, Nilsson den 10 mars 1878,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 19-1.

Nordin den 23 februari 1878 och Johansson den 23 september 1873 samt

således uppnått en levnadsålder av, Nilsson och Nordin 61 år och Johansson

65 år;

att de varit anställda vid serafimerlasarettet, Nilsson under tiden 1 september

1915—30 juni 1916, 1 oktober 1916—15 november 1920 samt från och

med den 15 oktober 1921, Nordin under tiden 1 november 1910—31 augusti

1919 samt från och med den 1 augusti 1921 samt Johansson från och med

den 17 september 1913;

att -—- sedan staten från och med den 1 juli 1937 övertagit serafimerlasarettets

drift, varvid lasarettet ställts under direktionens för karolinska sjukhuset

förvaltning —- ifrågavarande anställningshavare erhållit ställning såsom

extra tjänstemän med avlöning enligt av nämnda direktion fastställd

löneplan (U);

att avlöningsförmånerna, inberäknat dyrtidstillägg, under tiden 1 juli 1933

-—30 juni 1938 uppgått till i medeltal 2,083 kronor för år för var och en av

Nilsson och Nordin samt 1,948 kronor för år för Johansson;

samt att omförmälda anställningshavare förväntas bliva entledigade från

sin tjänst, sedan beslut fattats i fråga örn deras rätt till pension.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i skrivelse den 29 december 1937

hemställt om beredande av årlig pension åt Nilsson med 720 kronor, åt Nordin

med 852 kronor och åt Johansson med 732 kronor och därvid anfört i

huvudsak följande:

Vid den lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet, som genomfördes

vid statens övertagande av driften den 1 juli 1937, erhöll en avsevärd

del av personalen ställning som extra tjänstemän. Civila tjänstepensionsreglementet

är sålunda icke tillämpligt å denna del av personalen.

Bland ifrågavarande personal har en betydande grupp sjukvårds- och ekonomipersonal

fått en särställning, i det avlöningen utgår efter en löneplan

(benämnd U), som är lägre än statens allmänna löneplan för extra tjänstemän.

Denna grupp omfattar fotografibiträde vid röntgenavdelningen, baderska

och badbiträden, sköterskebiträden, sömmerskor, städerskor samt biträden

och första biträden i kök och tvätt, sammanlagt omkring 170 personer.

Enligt av direktionen fattat beslut skola befattningshavare tillhörande löneplan

U vara skyldiga att avgå vid 60 års ålder. Enligt civila tjänstepensionsreglementets

allmänna bestämmelser får tjänsteman icke räkna tjänstår

längre än till dess han uppnår den för hans tjänst stadgade pensionsåldern.

Under de tidigare anställningsförhållandena -— under vilka pension beviljats

efter prövning i varje särskilt fall — hade emellertid ifrågavarande tre

befattningshavare icke blott kunnat påräkna att få kvarstå så länge de voro

arbetsföra utan även att få räkna tjänstår till och med avgångsdagen. Det

synes därför direktionen skäligt att de få räkna tjänstår till och med utgången

av juni månad 1938, då de beräknas avgå ur tjänst.

Vid sålunda beräknad avgång ur tjänst kommer Nilssons tjänstetid att

uppgå till 21 år 7 månader och Nordins till 25 år 8 månader. Deras genomsnittliga

bruttoavlöning under vart och ett av de fem sista åren har beräknats

till 2,083 kronor. Dragés härifrån beräknat värde av åtnjutna naturaförmåner,

906 kronor för år, återstår en kontant lön av 1,177 kronor för år. En
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19å.

21

ligt tidigare tillämpade grunder — därvid till utgångspunkt för pensionsberäkningen

tagits den kontanta nettoavlöningen, vilken reducerats dels i förhållande

till antalet tjänstår och dels med 15 procent på grund av att pensionsavgifter

icke erlagts — kan pensionen åt Nilsson beräknas till 720 kronor

för år samt åt Nordin till 852 kronor för år.

Tjänstetiden för Johansson kommer vid beräknad avgång från tjänsten att

uppgå till sammanlagt 24 år 9 månader. Genomsnittliga bruttoavlöningen

under tjänstgöringens fem sista år har beräknats till 1,948 kronor. Efter

avdrag härifrån av 906 kronor, motsvarande årliga värdet av åtnjutna naturaförmåner,

återstår en kontant lön av 1,042 kronor. Enligt forenämnda tidigare

tillämpade grunder kan pensionen åt Johansson beräknas till 732 kronor,

för år.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava något att erinra

mot att pension beredes ifrågavarande anställningshavare med de av

direktionen för karolinska sjukhuset föreslagna beloppen.

Med biträdande av myndigheternas förslag hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

alt sömmerskorna vid serafimerlasarettet Hilma Augusta

Nilsson och Engla Helena Nordin samt badbiträdet därstädes

Hilda Sofia Johansson må från och med månaden näst

efter den, varunder de lämna sina anställningar, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära årliga pensioner, Nilsson med 720

kronor, Nordin med 852 kronor och Johansson med 732 kronor.

9:o.

Förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Norrköping Clas

Johan Classon Mild. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Mild är född den 6 juni 1870 och således 68 år gammal;

att han under tiden 10 oktober 1890—22 oktober 1901 innehaft manskapsanställning

vid armén;

att han sedan den 1 oktober 1900 eller under mer än 38 år varit anställd

vid högre allmänna läroverket i Norrköping, därav såsom eldare och biträdande

vaktmästare intill utgången av juli månad 1917 samt såsom förste

vaktmästare under tiden därefter;

att hans kontanta avlöningsförmåner — förutom dyrtidstillägg — uppgå

till 2,400 kronor för år, varjämte Mild åtnjuter till 600 kronor för år uppskattad

förmån av fri bostad jämte värme och lyse;

samt att han beräknas komma att frånträda sin befattning med utgången

av juni månad 1939.

Mild har hos Kungl. Maj:t anhållit att varda tillerkänd pension.

Itektorn vid högre allmänna läroverket i Norrköping har tillstyrkt pension

åt Mild till högsta möjliga belopp och därvid anfört i huvudsak följande:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

I utredning och förslag den 29 december 1937 i fråga om lönereglering för

vaktmästarpersonalen vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter

har skolöverstyrelsen föreslagit, att Milds befattning vid läroverket

skulle placeras i lönegraden B 7 i avlöningsreglementet för ordinarie

befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen. Finnes möjlighet att utverka

pension åt Mild till belopp, motsvarande till befattningshavare i nämnda

lönegrad enligt civila tjänstepensionsreglementet utgående pension, tillstyrkes

detta.

Skolöverstyrelsen har — under erinran att riksdagen under senare år vid

upprepade tillfällen beviljat förste vaktmästare vid allmänt läroverk vid en

levnadsålder av omkring 65 år och en tjänstålder av minst 30 år pension till

belopp av 1,584 kronor för år — tillstyrkt pension åt Mild med detta belopp,

därest högre belopp i enlighet med vad rektor ifrågasatt ej kunde beviljas

honom.

Statskontoret har förordat, att pensionen åt Mild i enlighet med hittills tilllämpade

grunder måtte bestämmas till 1,584 kronor för år.

I likhet med myndigheterna anser jag, att pension bör utverkas åt Mild.

Pensionen synes mig böra i överensstämmelse med hittills tillämpade beräkningsgrunder

bestämmas till 1,584 kronor för år. Jag hemställer alltså, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i

Norrköping Clas Johan Classon Mild må från och med månaden

näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

10:o.

Förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Växjö August Samuelsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Samuelsson är född den 3 december 1871 och således 67 år gammal;

att han sedan den 1 januari 1899 eller under mer än 40 år varit anställd

vid högre allmänna läroverket i Växjö, därav såsom eldare intill utgången av

juli månad 1913 och såsom förste vaktmästare under tiden därefter;

att hans kontanta avlöningsförmåner — förutom dyrtidstillägg — uppgå

till 2,160 kronor för år, varjämte han åtnjuter till 600 kronor för år uppskattad

förmån av fri bostad jämte bränsle;

samt att han beräknas komma att lämna sin anställning med utgången av

juni månad 1939.

Hos Kungl. Majit har Samuelsson anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Rektorn vid högre allmänna läroverket i Växjö har tillstyrkt den av Samuelsson

gjorda ansökningen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Skolöverstyrelsen har föreslagit pension åt Samuelsson till samma belopp,

som komme att tillerkännas den i nästföregående punkt omförmälde förste

vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Norrköping C. J. C. Mild.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Samuelsson, att i enlighet med hittills

tillämpade grunder utgå med 1,584 kronor för år.

Med biträdande av statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i

Växjö August Samuelsson må från och med månaden näst

efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

ll:o.

Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Jönköping Karl Richard

Widegren. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Widegren är född den 18 november 1867 och således 71 år gammal;

att han sedan den 3 februari 1900 eller under mer än 39 år varit anställd

såsom vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Jönköping;

att hans kontanta avlöningsförmåner — inberäknat dyrtidstillägg — uppgå

till 2,692 kronor för år, varjämte han åtnjuter till 600 kronor för år uppskattad

förmån av fri bostad jämte vedbrand och lyse;

samt att han beräknas komma att frånträda sin anställning med utgången

av juni månad 1939.

Widegren har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Rektorn vid högre allmänna läroverket i Jönköping har tillstyrkt pension

åt Widegren.

Jämväl skolöverstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Widegren.

Beträffande storleken av pensionen har överstyrelsen — under förutsättning

att pensionen icke finge beräknas enligt bestämmelserna i civila

tjänstepensionsreglementet — hemställt att pensionsbeloppet måtte bestämmas

till 1,584 kronor för år, motsvarande vad riksdagen hittills plägat i hel

pension tillerkänna förste vaktmästare vid högre allmänt läroverk, med vilken

Widegren enligt överstyrelsens förmenande borde jämställas i pensionshänseende.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att ämbetsverket med hänsyn

därtill att Widegrens avlöningsförmåner hitintills närmast syntes hava motsvarat

en förste vaktmästares icke ville motsätta sig, att pension bereddes

Widegren till belopp av 1,584 kronor för år.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Även jag finner mig kunna förorda, att pension beredes Widegren, att utgå

med 1,584 kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Jönköping

Karl Richard Widegren må från och med månaden näst

efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

12:o.

Förste vaktmästaren vid realskolan i Malmö Albert Edvard Hallgren.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hallgren är född den 20 juli 1874 och således 64 år gammal;

att han under läsåren 1894/1895—1901/1902 tjänstgjort såsom eldare och

biträdande vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Malmö;

att han från och med höstterminen 1902 varit anställd såsom vaktmästare

vid realskolan i Malmö;

att han vid avgång ur tjänst den 30 juni 1939 kan tillgodoräkna en tjänstetid

i statens tjänst av 45 år;

samt att hans kontanta avlöningsförmåner uppgå till 3,762 kronor för år,

varjämte han åtnjuter till omkring 1,000 kronor för år uppskattad förmån

av fri bostad jämte värme och lyse.

Skolöverstyrelsen har, med anledning av framställning av rektorn vid realskolan

i Malmö, hemställt örn pension åt Hallgren och därvid föreslagit, att

Hallgren — därest han icke kunde erhålla pension jämlikt i civila tjänstepensionsreglementet

angivna grunder — måtte i enlighet med av riksdagen

hittills tillämpad praxis i fråga om pensionering av läroverksvaktmästare

berättigas att efter avgången åtnjuta pension till belopp av 1,584 kronor

för år.

Jag tillstyrker, att Hallgren vid avgång ur tjänst den 30 juni 1939 får

komma i åtnjutande av pension med det i skolöverstyrelsens skrivelse omförmälda

beloppet, 1,584 kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förste vaktmästaren vid realskolan i Malmö Albert Edvard

Hallgren må från och med månaden näst efter den,

varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

13:ö.

25

Gymnastikvaktmästare!! vid högre allmänna läroverket i Linköping Carl

Ludvig Karlsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson är född den 27 juni 1871 och således 67 år gammal;

att han från och med den 1 september 1922 varit anställd såsom gymnastikvaktmästare

vid högre allmänna läroverket i Linköping;

att han vid beräknad avgång ur tjänst den 30 juni 1939 sålunda kan tillgodoräkna

en tjänstetid av i det närmaste 17 år;

samt att hans avlöningsförmåner — förutom dyrtidstillägg — uppgå till

2,000 kronor för år.

Hos Kungl. Majit har Karlsson anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Rektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping har tillstyrkt ansökningen.

Skolöverstgrelsen har hemställt om pension åt Karlsson till belopp av

lägst 756 kronor för år och därvid anfört i huvudsak följande:

Den av Karlsson innehavda gymnastikvaktmästarbefattningen torde motsvara

sådan befattning, till vars innehavare full pension hittills plägat utgå

med 1,320 kronor för år. Med utgångspunkt från detta belopp skulle pensionen

åt Karlsson komma att uppgå till (17/30 X 1,320 =) 748 kronor eller,

efter vederbörlig avrundning, till 756 kronor för år.

Statskontoret har föreslagit pension åt Karlsson, att utgå med nyss omförmält

belopp, 756 kronor för år.

Med biträdande av statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket

i Linköping Carl Ludvig Karlsson må från och med månaden

näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 756 kronor.

14:o.

Vaktmästaren vid samrealskolan i Anderslöv Nils Persson Nydahl. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nydahl är född den 10 april 1871 och sålunda nära 68 år gammal;

att han från och med den 1 november 1919 tjänstgjort såsom vaktmästare

först vid kommunala mellanskolan i Anderslöv, vilken skola enligt beslut av

1927 års riksdag successivt med början den 1 juli 1929 ombildats till statlig

samrealskola, och därefter vid denna skola;

att han av samrealskolans lokalstyrelse på egen begäran entledigats från

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

vaktmästarbefattningen från och med den 1 november 1937 men erhållit tillstånd

att kvarstå i tjänst såsom vikarie intill utgången av juni månad 1939;

att hans avlöningsförmåner utgöras av dels kontant lön å 1,950 kronor för

år och dels av förmån av fri bostad jämte värme och lyse, vilka naturaförmåner

värderats till 450 kronor för år;

att han intill utgången av år 1925 jämsides med anställningen vid kommunala

mellanskolan tjänstgjort såsom vaktmästare vid folkskolan och epidemisjukhuset

i Anderslöv;

samt att Nydahl icke är medlem i någon pensionskassa eller på annat sätt

tillförsäkrad pension.

Hos Kungl. Maj:t har Nydahl anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Lokalstyrelsen för samrealskolan i Anderslöv Ilar tillstyrkt Nydahls ansökan.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 24 februari 1937 förordat pension åt

Nydahl med belopp av 792 kronor för år. överstyrelsen har därvid såsom

tjänstår tillgodoräknat Nydahl hela tiden 1 november 1919—1 november

1937, under vilken han innehaft vaktmästarbefattning vid kommunala mellanskolan

eller samrealskolan i Anderslöv, samt såsom utgångspunkt vid pensionsberäkningen

tagit det pensionsbelopp, 1,320 kronor, som riksdagen plägat

vid fullt antal tjänstår tillerkänna vaktmästare i motsvarande ställning.

Statskontoret har i utlåtande den 10 maj 1937 tillstyrkt pension åt Nydahl

med 624 kronor för år och därvid anfört i huvudsak följande:

Med hänsyn till omständigheterna i ärendet finner sig statskontoret böra

tillstyrka, att genom framställning till riksdagen pension av statsmedel utverkas

åt Nydahl på grund av hans anställning vid samrealskolan i Anderslöv

samt att vid bestämmandet av pensionsbeloppet hänsyn tages jämväl till

hans tidigare anställning såsom vaktmästare vid den statsunderstödda kommunala

mellanskolan. Beträffande spörsmålet i vilken utsträckning den

utomstatliga anställningen må i pensionshänseende räknas Nydahl tillgodo,

vill statskontoret förorda, att, såsom i tidigare liknande fall plägat ske, den

ifrågavarande anställningen tillgodoräknas till två tredjedelar. Vid bifall härtill

synes Nydahl i händelse av avgång den 1 november 1937 kunna för pension

åberopa en sammanlagd anställningstid av 14 hela år.

På grund av vad sålunda anförts och med utgångspunkt från det av skolöverstyrelsen

angivna pensionsunderlaget, 1,320 kronor, lärer pensionen till

sökanden böra bestämmas till (14/3o X 1,320 =) 616 kronor eller, efter vederbörlig

avrundning, till 624 kronor.

Även jag tillstyrker, att pension utverkas åt Nydahl. Pensionen synes mig

böra bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse med av statskontoret angivna

grunder, dock att pensionen med hänsyn till att Nydahl numera kan räkna

något längre tjänstetid än statskontoret förutsatt synes mig böra jämkas

uppåt till 708 kronor. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid samrealskolan i Anderslöv Nils Persson

Nydahl må från och med månaden näst efter den, var
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

27

under han avgår ur tjänst, under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 708 kronor.

15:o.

Vaktmästaren och eldaren vid samrealskolan i Ström Per Walfrid Persson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Persson är född den 5 oktober 1867 och således 71 år gammal;

att han från och med höstterminen 1885 till och med vårterminen 1894

varit anställd såsom småskollärare i Ströms kommun;

att han från och med den 1 juli 1919 innehaft anställning såsom vaktmästare

först vid kommunala mellanskolan i Ström, vilken skola enligt beslut

av 1927 års riksdag successivt med början den 1 juli 1928 ombildats till statlig

samrealskola, och därefter vid sistnämnda skola;

att han beräknas komma att avgå från nämnda anställning den 30 juni

1939;

att han från samrealskolan uppbär avlöning med inalles 1,725 kronor för

år;

att Persson sedan den 1 juli 1919 jämsides med sin anställning vid förenämnda

skolor tjänstgjort såsom vaktmästare vid folkskolan i Strömsund;

att hans avlöningsförmåner från folkskolan för närvarande utgöras av

kontant lön å 1,950 kronor för år jämte förmån av fri bostad med värme;

samt att han icke åtnjuter pension vare sig för tjänstgöringen såsom vakt

mästare vid kommunala mellanskolan eller för anställningen såsom småskollärare.

Hos Kungl. Majit har Persson anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Rektorn vid samrealskolan i Ström har tillstyrkt ansökningen.

Skolöverstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Persson till

belopp av 756 kronor för år och därvid beträffande beräkningen av pensionsbeloppet

anfört i huvudsak följande:

I överensstämmelse med 1937 års riksdags beslut i fråga om pension åt

vaktmästaren vid samrealskolan i Ulricehamn Adelina Justina Carlson (prop.

nr 259, p. 14; bankoutsk. uti. nr 35, p. 20; riksd. skr. nr 245) torde Persson

böra vid beräkning av pensionen för nu innehavande statstjänst tillgodoräknas

två tredjedelar av sin tjänstgöring vid den kommunala mellanskolan

i Ström eller 6 år, till följd varav han viel avgång ur tjänst synes för pension

kunna åberopa en sammanlagd anställningstid av 17 år.

Perssons befattning torde motsvara sådan befattning, åt vars innehavare

riksdagen vid fullt antal tjänstår plägat bevilja pension å 1,320 kronor för

år. Med utgångspunkt från detta belopp torde pensionen böra bestämmas

till (17/30 X 1,320 =) 748 kronor eller, efter vederbörlig avrundning, till

756 kronor för år.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Persson till belopp av 540 kronor

för år och därvid anfört, bland annat, följande:

Av utredningen i ärendet framgår, att Persson förutom sin tjänst vid samrealskolan

även uppehåller befattning som vaktmästare vid folkskolan i Ström

och för denna tjänst uppbär ungefär samma kontanta avlöning som för sin

statstjänst och därjämte fri bostad och bränsle. Statskontoret, som förutsätter

att Persson vid sin avgång såsom vaktmästare vid folkskolan kommer

att tillerkännas pension för denna befattning av kommunala medel, finner sig

böra föreslå, att Persson å sin vaktmästartjänst vid samrealskolan beredes

pension av statsmedel till ett i förhållande till skolöverstyrelsens förslag något

reducerat belopp eller till 540 kronor, vilket belopp synes statskontoret väl

avvägt med hänsyn till Perssons avlöningsförmåner å ifrågavarande tjänst.

Med biträdande av statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren och eldaren vid samrealskolan i Ström

Per Walfrid Persson må från och med månaden näst efter

den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 540 kronor.

16:o.

Vaktmästaren och eldaren vid samrealskolan i Askersund Karl Johan

Karlsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson är född den 10 september 1863 och således 75 år gammal;

att han sedan den 1 oktober 1906 eller under mer än 32 år tjänstgjort såsom

vaktmästare och eldare vid samrealskolan i Askersund;

att hans avlöningsförmåner under åren 1928—1937 utgått med i medeltal

636 kronor för år;

att han beräknas komma att lämna anställningen vid samrealskolan den

30 juni 1939;

samt att han jämsides med nämnda anställning tidigare varit anställd såsom

kyrkvaktare i Askersund, i vilken egenskap han från staden åtnjuter en

årlig gratifikation av 500 kronor.

Hos Kungl. Majit har Karlsson anhållit att komma i åtnjutande av pension

av statsmedel.

Rektorn vid samrealskolan i Askersund har tillstyrkt ansökningen.

Skolöverstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Karlsson till

belopp av 432 kronor för år, motsvarande, i avrundat belopp, två tredjedelar

av medeltalet av Karlssons avlöning från skolan under åren 1928—1937.

Statskontoret har anfört följande:

Då det synes statskontoret kunna starkt ifrågasättas, huruvida Karlssons

befattning är av den natur, att han för densamma bör tillerkännas årlig pension,

vill ämbetsverket förorda, att Karlsson, som under 32 år varit knuten till

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

29

samrealskolan som eldare och vaktmästare, i stället mätte komma i åtnjutande

av en engångsgratifikation, till ett belopp av förslagsvis 600 kronor.

Med hänsyn till den långa tid, varunder Karlsson varit anställd i statens

tjänst, vill jag icke motsätta mig, att förslag förelägges riksdagen örn beredande

åt honom av en mindre pension, förslagsvis 360 kronor för år. Jag

hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren och eldaren vid samrealskolan i Askersund

Karl Johan Karlsson må från och med månaden näst

efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.

17 :o.

Förra reservtelegrafexpeditören Hanna Elisabeth Arnberg, född Arnelius.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Arnberg är född den 4 augusti 1869 och således 69 år gammal;

att hon antogs till elev vid telegrafverket den 4 november 1887 och till e. o.

telegrafist den 7 maj 1889, utnämndes till ordinarie telegrafist från och med

den 1 januari 1903, erhöll på grund av ingånget äktenskap avsked från sistnämnda

befattning med utgången av oktober 1912 med rätt att kvarstå såsom

e. o. telegrafist, klassificerades såsom reservtelegrafist från och med den

1 juli 1920 samt avfördes ur vederbörlig tjänsteförteckning med utgången av

år 1933;

att hon under tiden för anställningen vid telegrafverket tagits i anspråk för

effektiv tjänstgöring under sammanlagt omkring 26 år 3 månader, nämligen

såsom extra ordinarie befattningshavare under omkring 13 år 1 månad, såsom

ordinarie tjänsteman under 9 år 10 månader samt såsom reservtelegrafist

under omkring 3 år 4 månader;

att Arnbergs inkomster från telegrafverket — bortsett från dyrtidstillägg —

under åren 1929—1933 uppgått till i medeltal 1,268 kronor för år;

att Arnberg efter sin den 17 september 1937 avlidne man, telegrafkommissarien

i Sollefteå Adolf Arnberg uppbär familjepension, vilken för henne jämte

en omyndig dotter utgår med 2,925 (1,950 + 975) kronor för år jämte

rörligt tillägg;

att Arnberg utöver nyssnämnda dotter äger två barn, nämligen en son och

en dotter;

samt att barnen ännu icke vunnit anställningar, varav de kunna erhålla sin

försörjning.

I skrivelse den 14 .september 1934 hemställde telegrafstyrelsen örn utver
kande

av en årlig pension åt Arnberg till belopp av 732 kronor, vilket belopp

motsvarade I 2/:i av medeltalet av Arnbergs under de fem senaste anställnings
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

åren åtnjutna inkomst, 1,268 kronor, reducerad med hänsyn till antalet tjänstår

till 29/50.

I ett den 13 november 1934 dagtecknat utlåtande över nämnda framställning

anförde statskontoret, bland annat, följande:

Av handlingarna i ärendet framgår att Arnberg, som alltsedan den 7 maj

1889 eller över 44 år — därav 9 år 10 månader såsom ordinarie telegrafist

— stått till telegrafverkets förfogande, innehar en sammanlagd effektiv tjänstetid

i verkets tjänst av över 26 år. Med hänsyn härtill synes det statskontoret,

att vissa skäl tala för att någon pension beredes henne. Då, såvitt statskontoret

på grundval av inhämtade upplysningar kunnat finna, ett bifall till

framställningen icke torde kunna medföra några mera vittgående konsekvenser,

anser sig ämbetsverket — örn ock med viss tvekan — icke böra motsätta

sig, att hos riksdagen utverkas medgivande att av telegrafverkets medel till

Arnberg utbetala en årlig pension till av telegrafstyrelsen föreslaget belopp av

732 kronor.

Genom beslut den 8 februari 1935 fann Kungl. Maj:t telegrafstyrelsens förenämnda

framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 13 november 1938 dagtecknad skrift har

nu Arnberg anhållit, att Kungl. Majit ville utverka en årlig pension åt henne

till belopp av 732 kronor för år.

Telegrafstyrelsen har i häröver avgivet utlåtande av den 25 november 1938

tillstyrkt ansökningen samt därvid framhållit, att Arnberg numera vore änka

och således befunne sig i väsentligt ogynnsammare ekonomiskt läge än vid

den tidpunkt, då frågan om pension åt henne tidigare behandlats av Kungl.

Majit.

Statskontoret har i utlåtande den 11 januari 1939 förklarat sig i betraktande

av de ändrade förhållanden, som numera inträtt för Arnberg på grund

av mannens frånfälle, och med hänvisning till vad ämbetsverket i dess tidigare

utlåtande anfört icke vilja motsätta sig bifall till föreliggande ansökning.

För egen del hyser jag tvekan, huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga

att bereda Arnberg pension på grund av hennes tjänstgöring vid telegrafverket.

Med hänsyn till vad i samband med den nu föreliggande ansökningen

anförts till stöd för tillmötesgående av framställningen vill jag dock

icke motsätta mig, att — i enlighet med den ståndpunkt de båda hörda ämbetsverken

intagit — förslag förelägges riksdagen om tjänstepension åt Arnberg.

Mot det av ämbetsverken ifrågasatta pensionsbeloppet, 732 kronor,

vill jag icke rikta erinran. Pensionen torde böra utgå från och med den 1

januari 1939.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra reservtelegrafexpeditören Hanna Elisabeth Arnberg,

född Arnelius, må, räknat från och med den 1 januari

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

31

1939, under sin återstående livstid uppbära — utöver henne

författningsenligt tillkommande familjepension — en årlig

pension av 732 kronor, att utgå av telegrafverkets medel.

18:o.

Förre kronoskogvaktaren Daniel Jansson. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Jansson är född 7 mars 1870 och således 69 år gammal;

att han under tiden 11 april 1896—12 november 1904 tjänstgjort såsom

skogvaktare å Burängsbergs gruvallmänningsskog i Västerdalarnas revir i dåvarande

nyttjanderättshavarens tjänst;

att han under tiden 13 november 1904—31 december 1915 varit av domänstyrelsen

förordnad såsom kronoskogvaktare å nämnda gruvallmänning;

att Jansson under åren 1916—1926 tjänstgjort såsom av domänstyrelsen

förordnad extra kronojägare med placering företrädesvis å Burängsbergs

gruvallmänning, därunder avlöningen uppgått till 500 å 600 kronor för år

jämte förekommande kristids- och dyrtidstillägg;

att, sedan driften vid Burängsbergs gruva under september månad 1907

upphört, avlöningen till Jansson liksom övriga kostnader för förvaltningen

av Burängsbergs gruvallmännings skog, vilka kostnader tidigare bestritts av

nyttjanderättshavaren, jämlikt särskilda Kungl. Maj:ts beslut bestritts av

gruvallmänningens skogsavkastning samt att nettobehållningen av denna under

samma tid tillgodoförts statsverket;

att han under tiden 1 december 1917—30 april 1938 varit — intill utgången

av år 1926 jämsides med tjänstgöringen å Burängsbergs gruvallmänning

— av domänstyrelsen förordnad såsom kronoskogvaktare å Grängesbergs

gruvallmännings skog med avlöning av nyttjanderättshavaren med årliga

belopp, växlande mellan 600 och 1,200 kronor, vartill kommit förmån av fri

bostad och vedbrand;

att han av domänstyrelsen från och med den 1 maj 1938 erhållit avsked

från kronoskogvaktarbefattningen med rätt för honom att av nyttjanderättshavaren

till Grängesbergs gruvallmänning uppbära en årlig pension med av

vederbörande gruvförvaltning erbjudet belopp av 900 kronor för år;

samt att han härutöver från Grängesbergs gruvförvaltning för annat arbete

för gruvförvaltningens räkning såsom pension åtnjuter ett belopp av 400

kronor för år.

Domänstgrelsen har hemställt, att Jansson måtte för sin tjänstgöring å

Burängsbergs gruvallmänning komma i åtnjutande av pension från statens domäners

fond till belopp av 660 kronor för år, att utgå från och med den 1

maj 1938, och därvid anfört, bland annat, följande:

Janssons pensionär reglerad för den tid, 1 december 1917—30 april 1938,

under vilken han tjänstgjort såsom kronoskogvaktare å Grängesbergs gruv
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 194-

allmänning. Däremot har han ej erhållit någon pension för sitt arbete å

Burängsbergs gruvallmänning, där han tjänstgjort under tiden 11 april 1896

—31 december 1926 eller mer än 30 år. Någon pension torde ej heller vara

att påräkna från nyttjanderättshavaren.

Enligt domänstyrelsens uppfattning bör Jansson tilldelas pension för sin

långa och väl vitsordade tjänstgöring å Burängsbergs gruvallmänning, vilket

även tillstyrkts av vederbörande jägmästare och Överjägmästare. Med hänsyn

till att statsverket alltsedan september månad 1907 tillgodonjutit gruvallmänningens

skogsavkastning, bör denna pension utgå av statsmedel.

Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet saknas bestämmelser, som

i detta fall kunna tillämpas. Styrelsen har emellertid — med utgångspunkt

från den pension Jansson tilldelats av Grängesbergs gruvförvaltning, de arealer

han haft att bevaka samt den tid tjänstgöringen på respektive skogar omfattat

—- beräknat pensionen till ett belopp av 660 kronor för år. Såsom

tjänstetid vid Burängsbergs gruvallmänning har domänstyrelsen därvid tillgodoräknat

Jansson allenast nyssnämnda tid, varunder gruvallmänningens

skogsavkastning tillgodoförts statsverket.

Statskontoret bar i avgivet utlåtande anfört, att enär Jansson i egenskap

av kronoskogvaktare å Burängsbergs gruvskog icke varit anställd i statens

tjänst, ämbetsverket måste hysa vissa betänkligheter mot bifall till förevarande

framställning om beredande av pension åt honom av statsmedel. I

betraktande emellertid av att nettoavkastningen från nämnda gruvskog, enligt

vad domänstyrelsen i ärendet uppgivit, tillgodoförts statsverket under

icke mindre än 19 år av den tid, Jansson tjänstgjort som skogvaktare därstädes,

och då någon pension från vederbörande nyttjanderättsinnehavare icke

vore att förvänta, ville statskontoret icke motsätta sig, att hänvändelse gjordes

till riksdagen örn en årlig pension åt Jansson, att utgå av statens domäners

fond.

Med utgångspunkt från Janssons tjänstetid å omförmälda gruvallmänning

och de avlöningsförmåner, han för denna tjänstgöring åtnjutit, har statskontoret

ansett, att pensionen borde beräknas till belopp ej överstigande 228

kronor för år.

För egen del finner jag mig böra tillstyrka, att någon pension av statsmedel

utverkas åt Jansson på grund av dennes tjänstgöring vid Burängsbergs gruvallmänning.

Beträffande pensionsbeloppets storlek vill jag såsom i förevarande

fall skälig pension förorda 360 kronor för år, att utgå från och med

den 1 maj 1938. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre kronoskogvaktare!! Daniel Jansson må, räknat

från och med den 1 maj 1938, under sin återstående livstid

uppbära en årlig pension av 360 kronor, att utgå av statens

domäners fond.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—

18:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instäm
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

33

ina, bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Wcerneman.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami.

Nr 194.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1939:39 Bankoutskottets utlåtande Nr 39 s. 1 i texten