Sök i Ratio Lex

Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för viss personal hos vågdistrikten

1939-03-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:219, Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för viss personal hos vågdistrikten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 219.

1

i. <!■:■'' ■ i''»f i i! " <• ''Eli . Ci»-'':" v -”.I r-c! l''.r •

it..’ 1 <:;) A • : i > ■ ; I ■ i . > ’: l :'' iJ ; ■ i

Nr 219. ■- • ■T"''.-.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående delaktighet i

statens pensionsanstalt för viss personal hos vågdistrikten;

given Stockholms slott den 10 mars 1939.

■A y< it :-!i <

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansäreöiden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

••f ’;hr„p'' *■«•. ti: J u ; _{; f <. •, > 4; ''. : . } rt‘* . <-J) rv \ y *-i?! ;

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för kommunikationsdepartementet:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga om delaktighet

i statens pensionsanstalt för den tekniska personalen hos vägdistrikten,

därvid jag till en början ber att få lämna följande redogörelse för statens hittillsvarande

medverkan till pensionering av nämnda personal.

1 skrivelse till Kungl. Majit den 6 februari 1933 hemställde föreningen

Sveriges vägmästare att, till dess pensionsfrågan kunde bliva löst på annat

Bihang till riksdagens protokoll 193!). 1 sami. Nr 219.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Ma}:ts proposition nr 219.

sätt, medgivande måtte lämnas vägdistrikten att i det belopp för vägunderhållskostnader,

varå statsbidragen beräknades, få inräkna kostnaderna för

pensionering av den tekniska personalen.

Sedan utlåtande över skrivelsen inhämtats från vederbörande myndigheter,

anmäldes frågan i 1937 års statsterksproposition (sjätte huvudtiteln,

punkt 15), därvid dåvarande departementschefen anförde bland annat

följande:

För min del har jag, i betraktande av att ifrågavarande personals löneförmåner

ingå i kostnadsunderlaget för beräknande av statsbidragen till vägdistrikten

— delvis på anläggningskonton och delvis såsom vägunderhållskostnad

— funnit mig böra tillstyrka, att vägdistrikten må inräkna även sin

andel i kostnaden för ifrågavarande personals egen pensionering bland kostnader,

å vilka statsbidrag må utgå. Av praktiska skäl torde distriktens sålunda

havda pensioneringskostnad böra i sin helhet inräknas i kostnaderna

för vägunderhåll. I syfte att befrämja enhetlighet i fråga om pensioneringen

och då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i varje fall har att i efterhand verkställa

prövning av frågan om det statsbidrag, som skall utgå till vägunderhållet,

synes det åtminstone till en början lämpligt, att såsom villkor för

pensioneringskostnadens inräknande i den bidragsberättigande vägunderhållskostnaden

bestämmes, att fråga örn pensionering av nämnda befattningshavare

i varje särskilt fall underställes väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

prövning.

Enligt vad jag inhämtat torde den personal, varom här är fråga, komma

att sammanlagt uppgå till inemot 430 personer.

Med hänsyn till det nu behandlade spörsmålets betydelse har jag ansett

mig böra i förevarande sammanhang beröra detsamma i syfte att bereda riksdagen

tillfälle att, om den så önskar, yttra sig i ärendet. Därest riksdagen

icke uttalar erinran mot det här framlagda förslaget, lärer Kungl. Maj :t framdeles

vilja meddela bestämmelser i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag förordat.

Riksdagen gjorde intet annat uttalande i frågan än, att det syntes riksdagen

lämpligt, att genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg utarbetades

allmänna normer att tillämpas vid dylik pensionering.

Genom brev till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 16 april 1937 har

Kungl. Majit därefter dels medgivit, att i kostnadsunderlaget för beräknande

av statsbidrag till vägdistrikten för vägunderhåll må inräknas vägdistrikts

kostnad för pensionering av vägmästare eller annan dylik befattningshavare

för tillsyn å eller ledning av väghållningen under villkor, att fråga om pensionering

av nämnda befattningshavare i varje särskilt fall underställes vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, som äger bestämma det belopp, varmed pensioneringskostnaden

må inräknas i sagda kostnadsunderlag, dels ock anbefallt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att utfärda allmänna normer att tilllämpas

vid dylik pensionering. I anslutning härtill har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

genom beslut den 14 maj 1937 till efterrättelse för vägstyrelserna

fastställt dylika allmänna normer för ifrågavarande pensionering.

Enligt förordningen den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag till den

allmänna väghållningen i riket erhålla vägdistrikten i mån av tillgång å därtill

anslagna medel (automobilskattemedel) årligen statsbidrag med regel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

3

mässigt 85 procent av distriktens verkliga kostnader för vägunderhåll. Vägdistrikt,

som begagnar sig av nämnda medgivande, har sålunda i allmänhet

att av kostnaden för av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd tjänstepensionering

med andra medel än statsbidrag bestrida allenast 15 procent

av den del av denna kostnad, som ej täckes av vederbörande befattningshavares

avgifter. Till sådana kostnader för tjänstepensionering, som icke

enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens bestämmande må inräknas i kostnadsunderlaget

för beräknande av statsbidrag, kunna vägdistrikten däremot

för närvarande icke erhålla statsbidrag.

Enligt de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställda allmänna normerna,

vilka innefatta bestämmelser om hur tjänstepensioneringen skall vara

ordnad för att vägdistrikts pensioneringskostnad skall få inräknas i förenämnda

kostnadsunderlag, bör pensioneringen i regel ske genom pensionsförsäkring

i pensionsanstalt. Därvid synes hava förutsatts, att individuell

försäkring mot årspremie i varje särskilt fall skall tagas i enskild försäkringsinrättning

samt att statsbidrag till premien, minskad med befattningshavarens

andel i densamma, skall utgå efter samma procenttal, med vilket vägunderhållsbidraget

utgår.

I skrivelse till Kungl. Maj:t av den 30 september 1937 har Västerbottens

läns vågstyrelseförening, vilken utgör en sammanslutning av länets samtliga

fjorton vägstyrelser, gjort framställning i syfte att pensionsrätt i statens pensionsanstalt

måtte beredas vägdistriktens tekniska personal. Till stöd för

denna framställning har vägstyrelseföreningen anfört följande:

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt av Kungl. Maj:t lämnat

uppdrag utfärdat allmänna normer för pensionering av vägdistriktens tekniska

personal, har föreningen genom sin styrelse verkställt viss utredning i syfte

att åstadkomma enhetlighet inom länet vid ordnandet av pensioneringen

för ifrågavarande personal. Sålunda har dels införskaffats vissa uppgifter och

offerter från en del enskilda försäkringsbolag, som förmedla pensionsförsäkringar,

och dels inhämtats vissa upplysningar beträffande pensioneringen hos

statens pensionsanstalt av vissa tjänstemannagrupper. Denna utredning har

givit vid handen, att de årsavgifter, som enskilda försäkringsbolag betinga

sig för ifrågavarande personals pensionering, äro jämförelsevis höga och flerdubbelt

högre än för motsvarande pensionering hos statens pensionsanstalt.

För vägdistrikten och de olika befattningshavarna skulle därför pensionering

hos denna anstalt medföra avsevärda besparingar. Enligt vad vägstyrelseföreningen

har sig bekant äro vissa befattningshavare hos kommuner och

landsting samt hos en del allmänna icke statliga inrättningar tillerkända pensionsrätt

i pensionsanstalten, såsom folk- och småskollärare, barnmorskor,

sjuksköterskor, kommunalt anställda veterinärer samt befattningshavare hos

hushållningssällskap och polisväsendet m. fl. Då dylika befattningshavare

beretts pensionsrätt i statens pensionsanstalt, har vägstyrelseföreningen den

uppfattningen, att det vore minst lika berättigat, att vägdistriktens tekniska

personal kunde pensioneras hos samma anstalt, så mycket mer som ej mindre

än 85 procent av vägdistriktens kostnader för personalens egen pensionering

skola enligt nu gällande bestämmelser bestridas av .statsmedel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har i utlåtande den 8 oktober 1937 förklarat

sig vilja på det livligaste tillstyrka bifall till vägstyreiseföreningens

framställning.

1 utlåtande den 7 december 1937 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört.

att styrelsen för sin del ej funnit anledning framställa någon erinran mot

den av vägstyrelseföreningen gjorda framställningen, och har styrelsen där

vid tillika meddelat, att, såvitt styrelsen kunnat finna, vägdistrikt, som vidtagit

åtgärder för pensionering av sin personal, i allmänhet gjort detta genom

anlitande av privat försäkringsanstalt.

Statens pensionsanstalt bär den 4 januari 1938 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid till en början anfört följande:

Såsom skäl för vägstyreiseföreningens förslag örn beredande av pensionsrätt

i statens pensionsanstalt för den tekniska personalen hos vägdistrikten

har uppgivits, att verkställd utredning givit vid handen, att de årsavgifter, som

enskilda försäkringsbolag betinga sig för personalens pensionering, äro jämförelsevis

höga och flerdubbelt högre än för motsvarande pensionering hos

pensionsanstalten samt att en pensionering hos anstalten därför skulle medföra

avsevärda besparingar för vägdistrikten och de olika befattningshavarna.

Det ligger emellertid i sakens natur, att en pensionering genom statens

pensionsanstalt icke, bortsett från förvaltningskostnaderna, kan ordnas nämnvärt

billigare än motsvarande pensionering genom enskilt försäkringsbolag.

Då försäkring hos sådant företag i allmänhet torde lämnas till självkostnadspris

jämte mindre betydande säkerhets- och förvaltningskostnadstillägg, kan

pensioneringens överflyttande på pensionsanstalten icke gärna medföra mera

avsevärda besparingar för vare sig vägdistrikten eller deras befattningshavare

under annan förutsättning, än att statsbidrag i en eller annan form lämnas

till sagda befattningshavares pensionering i större utsträckning än vad som

nu är fallet.

På grund härav och med hänsyn till att gällande pensionsordning för vägdistriktens

tekniska personal fastställts så nyligen som år 1937 synes lämpligheten

av att nu bereda denna personal pensionsrätt i statens pensionsanstalt

kunna starkt ifrågasättas. Pensionsanstalten vill emellertid icke motsätta

sig införandet av sådan pensionsrätt, dock under förutsättning, att däri

ej inbegripes annan personal än sådan, som avses i 62 § b) lagen den 7

juni 1934 (nr 242) om vägdistrikt (vägmästare eller annan dylik befattningshavare

för tillsyn å eller ledning av väghållningen), samt att pensionsvillkoren

avpassas efter bestämmelserna i anstaltens reglemente.

Beträffande de närmare bestämmelser i pensionshänseende, som borde

gälla för den ifrågavarande personalen i händelse av bifall till den föreliggande

framställningen, har pensionsanstalten därefter anfört följande:

Då minimiårsavlöning icke är författningsenligt fastställd för befattning

hos vägdistrikt, bör pensionsrätten göras beroende av reglering enligt § 5 av

anstaltens reglemente. Därav följer, att pensionsrätt ej får beviljas för befattning

med mindre reglering genomförts beträffande alla de befattningshavare

hos vägdistriktet i fråga, som reglementsenligt kunna beredas pensionsrätt,

och därjämte samtliga sålunda reglerade befattningar anmälts för

erhållande av sådan rätt. Fråga örn godkännande av reglering samt örn medgivande

att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder synes böra avgöras

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, eventuellt av vederbörande länsstyrelse

efter inhämtande av yttrande från väg- och vattenbyggnadsstyreisen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

5

Vägdisfriktens befattningshavare torde lämpligen böra inordnas linder kap.

VII och i huvudsak underkastas de pensionsvillkor, vilka gälla för övriga till

sagda kapitel hänförda befattningshavare (befattningshavare hos hushållningssällskap,

skogsvårdsstyrelser m. fl.).

Pensionsrätten skulle i anslutning härtill avse ej endast tjänstepensionering

utan jämväl familjepensionering. Pensionsåldern skulle utgöra 65 år

för manlig och 60 år för kvinnlig befattningshavare med möjlighet för pensionsanstalten

att på vägdistrikts framställning bestämma pensionsåldern till

62 år för manlig befattningshavare, där tjänstgöringens art prövas vara sådan,

att den gör dylik nedsättning av pensionsåldern synnerligen önskvärd.

För hel pension skulle erfordras 33 tjänstår för manlig och 30 tjänstår för

kvinnlig befattningshavare. I fråga om tjänstårsberäkning skulle bestämmelserna

i §§ 21 och 22 bliva tillämpliga. Genast börjande tjänstepension

skulle komma att beräknas försäkringstekniskt i fall, som avses i § 24

mom. 2.

Befattningshavarnas årliga pensionsavgifter synas skäligen böra bestämmas

till samma belopp, som gälla för de nu till kap. VII hänförda befattningshavarna,

eller för tjänstepensionering till 3 1/fl procent av tjänstepensionsunderlaget

samt för familjepensionering till 18 procent av familjepensionsunderlaget

för manliga befattningshavare och till 1 procent av sistnämnda

underlag för kvinnliga befattningshavare.

Vad åter angår huvudmannens (vägdistriktets) årliga avgift synes densamma

lämpligen böra avpassas så, att det enligt Kungl. Maj:ts brev den

16 april 1937 medgivna bidraget till pensioneringskostnaderna av automobilskattemedel

förblir ungefär oförändrat. En minskning av nämnda bidrag

skulle nämligen föranleda motsvarande ökning av pensionsanstaltens fondbrist

och bör därför enligt anstaltens mening undvikas. Och en ökning av

samma bidrag lärer icke böra ifrågasättas i detta sammanhang.

Den vid tillämpning av nu föreslagna pensionsvillkor totalt erforderliga

t jänstepensionsavgiften (beräknad efter 3 procent ränta och dödlighetstabell

K 32 för män samt under antagande, att samtliga befattningshavare äro

manliga med 65 års pensionsålder) kan antagas utgöra omkring 15 procent

av hel pension. Förutsätter man, att samma avgift kräves även vid nu förekommande

pensionsförsäkring i enskilt försäkringsföretag ° och att vägdistrikts

andel i densamma utgör omkring 2/3, bör för bibehållande av pensioneringsbidraget

av automobilskattemedel vid ungefär oförändrat belopp,

vägdistrikts årliga avgift till statens pensionsanstalt, om hänsyn tages

till dyrtidstillägg å därifrån utgående pension, bestämmas till omkring

11 2/:, procent av tjänstepensionsunderlaget. Vägdistrikt skulle då hava att

med andra medel än nämnda pensioneringsbidrag bestrida 0.15 X 11 2,s =

1 procent av tjänstepensionsunderlaget.

Därest den vägdistrikt medgivna rätten att i kostnadsunderlaget för statsbidrag

till vägunderhåll inräkna sin andel i pensionskostnaderna får gälla ej

•endast i fråga örn vägdistriktets årliga avgifter utan jämväl, såsom synes

vara rimligt, beträffande den del av de vid anslutning till pensionsanstalten

ifrågakommande engångsavgifterna för retroaktiv tjänstårsberäkning enligt

§ 6, för vilken distriktet ej äger uttaga ersättning av vederbörande befattningshavare,

synes anledning icke löreligga att ifrågasätta särskild lindring

i sistnämnda avgifter.

De sålunda föreslagna avgifterna kunna antagas förslå till tackande av

kostnaderna för pensionering enligt bestämmelserna i reglementet för statens

pensionsanstalt. Vid sådant förhållande skulle pensioneringens överflyttande

till pensionsanstalten icke i och för sig föranleda någon fondbrisi.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

Departementschefen

.

Dyrtidstilläggen å tjänste- och familjepensionerna skulle dock komma att

föranleda en ökning av de statliga kostnaderna för pensioneringen. Vid nuvarande

indextal och en räntefot av 3 procent motsvarar denna kostnadsökning

enligt pensionsanstaltens beräkning ett kapitalvärde av omkring

1,650,000 kronor. Härvid har antagits, att tjänstepensionsunderlaget kommer

att bliva i genomsnitt 3,000 kronor, att antalet av överflyttningen berörda

befattningar utgör 430 samt att pensionsrätt i pensionsanstalten beredes

innehavare av samtliga dessa befattningar.

Slutligen har statskontoret den 17 juni 1938 avgivit utlåtande i ärendet,

därvid ämbetsverket anfört:

I anslutning till vad statens pensionsanstalt framhållit, vill statskontoret

erinra, att staten regelmässigt bestrider omkring en tredjedel av kostnaderna

för pensioneringen av de icke-statliga befattningshavare, som erhållit pensionsrätt

i anstalten. Därjämte bekostas dyrtidstillägg å pensionerna helt avstatsmedel.

Ett medgivande av pensionsrätt i anstalten för vägdi strikt ens

tekniska personal enligt dessa grunder skulle alltså innebära en ganska betydande

utökning av statsbidraget till vägdistrikten. Framhållas må i detta

sammanhang, att denna utökning av statsbidraget skulle komma att belasta

riksstatens elfte huvudtitel och sålunda icke utgå av bilskattemedel såsom

övriga statsbidrag till vägdistrikten.

Da fragan örn storleken av statens bidrag till vägdistrikten torde böra behandlas

i ett sammanhang och i sin helhet utgå av bilskattemedel, kan statskontoret

icke tillstyrka en anordning, varigenom på annat sätt statsbidrag

skulle komma att utgå till vägdistrikten i samband med pensionering av här

avsedda personalgrupper. Därest det av praktiska skäl skulle befinnas lämpligt

att ordna ifrågavarande pensionering genom statens pensionsanstalt, torde

det fördenskull enligt statskontorets mening böra sörjas för att statens

pensionsanstalt av vägdistrikten erhåller ersättning för samtliga kostnader,

som pensioneringen drager utöver befattningshavarnas egna avgifter, varvid

förutsättes, att vägdistrikten för dessa utgifter komma i åtnjutande av

sedvanligt statsbidrag av automobilskattemedel.

En omläggning i nu antydd riktning synes emellertid vara av sådan principiell

innebörd, att densamma bör genomföras först i samband med revision

av reglementet för statens pensionsanstalt.

Vad vägstyrelseföreningen andragit synes vara värt beaktande, och jag

finner tillräckliga skäl av principiell natur icke vara anförda för avvisande

av föreningens framställning. Det av statens pensionsanstalt framlagda förslaget

i fråga örn det närmare anordnandet av en dylik pensionering synes

innebära en godtagbar fördelning av kostnaderna för pensioneringen. Jag

vill härvid med anledning av vad statskontoret i sitt utlåtande anfört framhålla,

att de föreslagna avgifterna — i motsats till vad i allmänhet gäller

— kunna antagas komma att förslå till täckande av kostnaderna för pensionering

enligt bestämmelserna i anstaltens reglemente och att statens kostnader

för pensioneringen — bortsett från det sedvanliga för närvarande

utgående bidraget till vägdistriktens kostnader, vilket jag förutsätter skola

avse jämväl vägdistriktens kostnader för nu ifrågasatt pensionering —

komma att inskränka sig väsentligen till belopp, motsvarande utgift för dyrtidstillägg.

Då jag ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot pensions
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

7

anstaltens förslag, förordar jag, att hänvändelse göres till riksdagen om delaktighet

i pensionsanstalten för nu ifrågavarande personal i huvudsaklig

överensstämmelse med vad sålunda föreslagits.

Det synes böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen meddelat

beslut i ärendet, vidtaga erforderliga ändringar i reglementet för statens

pensionsanstalt. Ändringarna synas böra träda i kraft den 1 juli 1939.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående förordade grunder,

utfärda bestämmelser i fråga om delaktighet i statens pensionsanstalt

för viss personal hos vägdistrikten.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Wcerneman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:237 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för viss personal hos v lig distrikt en. a1 i texten
  2. BU 1939:42 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för viss personal hos vågdistrikten. s. 1 i texten