Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8)

1939-03-10 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:223, Angående ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

1

Nr 223.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrad lydelse

av 35 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939

(nr 8); given Stockholms slott den 10 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att godkänna

härvid fogat förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 35 §

civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8).

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 223.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

Sjukhusvård.

Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, att 35 § civila avlöningsreglementet den 4 januari

1939 skall erhålla följande ändrade lydelse:

35 §.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej nedan

annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksiäkaren

eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom.

ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i övrigt,

som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats

å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—8;

i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum beträffande

tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 9—23; samt

i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34,

B 1—3 och C 1—17;

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften

för vård

å allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—

23; samt

å avdelning för runis patienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna

A 24—34, B 1—3 och C 1—17.

Till kostnader för sjukhusvård hänföres ock sådant arvode, som i enskilt

eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården ansvarig sjukhusläkare.

Bidrag av statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta

tillämpliga beloppet enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade

rådgivande taxan. Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må

likväl efter prövning av vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå,

dock icke med större belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande

taxan högst skulle hava erlagts.

Där beträffande tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—8,

verksiäkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt eller, örn

sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum, må, utan hinder av vad ovan stad
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

3

gas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad, som

överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal. I kostnaden må härvid läkararvode inberäknas med

högst det belopp, som vid tillämpning av sista punkten i nästföregående stycke

skolat ersättas av statsmedel.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill

det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;

dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets

prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre belopp än

nu sagts.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1939.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter:

I 35 § civila avlöningsreglementet stadgas, att i fråga örn vård å allmänt

sjukhus och ersättning därför skall gälla vad av Kungl. Maj:t och riksdagen

i sådant hänseende särskilt beslutes. Angående stadgandets tillkomst

må följande erinras.

I det förslag till civilt avlöningsreglemente, som genom propositionen nr

263 förelädes 1938 års riksdag, hade 35 § denna lydelse:

35 §.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas vid olycksfall

i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften av statsmedel,

under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen

enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård

nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats

å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—8;

i halvenskilt rum eller, örn sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum beträffande

tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 9—23; samt

i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34,

B 1—3 och C 1—17;

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda

avgiften för vård

å allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna Al —

23; samt

å avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna

A 24—34, B 1—3 och C 1—17.

Där beträffande tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—8,

verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård å halvenskilt rum, må,

utan hinder av vad här ovan under a) stadgas, kostnaderna för egentlig

sjukhusvård beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats i halvenskilt

eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 223-

Till kostnader för sjukhusvård, som bestridas av statsmedel, hänföres ock

sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt

till för vården ansvarig sjukhusläkare. Ersättning för dylikt läkararvode

må dock icke beräknas efter större arvodesbelopp än som högst finnes angivet

i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivande taxa.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel

intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt

sjukhus; dock att, där fråga är örn olycksfall i tjänsten, på vederbörande

myndighets prövning må bero, huruvida vårdkostnaden ma ersättas med

högre belopp än nu sagts.

Propositionsförslaget skilde sig i sak från det av 1936 års lönekommitté

framlagda förslaget i ämnet endast så till vida, alt vid departementsbehandlingen

tillagts bestämmelsen i 1 mom. tredje stycket om rätt för tjänsteman,

tillhörande någon av lönegraderna A 1—8, att under viss förutsättning få

kostnaden för sjukhusvård beräknad enligt fastställd legosängsavgift för

plats i halvenskilt eller enskilt rum.

I två med anledning av propositionen väckta motioner (II: 448 och 449)

ifrågasattes sådan ändring i propositionsförslaget, att kostnaden för sjukhusvård

skulle, oberoende av befattningshavarens lönegrad, i regel beräknas

efter avgift för plats å allmän sal eller avdelning, varjämte i den ena motionen

föreslogs ersättning av statsmedel för hela kostnaden även då fråga icke

vore örn olycksfall i tjänsten eller fall av tuberkulos.

I skrivelse nr 388 förklarade riksdagen sig icke vara beredd att då fatta

definitiv ståndpunkt till huru kostnaderna för vården å allmänt sjukhus

skulle ersättas och huru de i samband därmed framlagda detaljspörsmålen

borde slutligt regleras. Riksdagen hade enligt skrivelsen i sak den uppfattningen,

att för de särskilda befattningshavarna dessa frågor borde lösas på

ett likformigt sätt, men hade funnit vissa svårigheter föreligga bland annat

därutinnan, att vid åtskilliga av landsting drivna sjukvårdsinrättningar vården

å enskilda och halvenskilda rum ersattes enligt av landstingen fastställda

legosängsavgifter, varvid särskild ersättning för läkarvård icke utginge.

På grund härav hade riksdagen ansett en omarbetning av 35 § böra

ske, sedan ytterligare utredning i ärendet verkställts.

Paragrafen kom i följd härav att i sin av riksdagen antagna lydelse endast

innehålla den i det föregående återgivna hänvisningen.

Genom beslut den 17 juni 1938 anbefallde Kungl. Maj:t allmänna civilförvaltningens

lönenämnd och kommunikationsverkens lönenämnd att gemensamt,

med beaktande av vad riksdagen i ämnet anfört, efter den ytterligare

utredning nämnderna kunde befinna erforderlig inkomma med förslag

till föreskrifter örn sjukhusvård lill komplettering av eller ersättning för

bestämmelsen i 35 § civila avlöningsreglementet med dess av riksdagen be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 223.

slutade lydelse. Med skrivelse den 10 november 1938 lia lönenämnderna

överlämnat förslag till ny lydelse av paragrafen.

Lönenämnderna lia beträffande riksdagens uttalande framhållit, att därav

syntes framgå, att riksdagen åsyftat en för de särskilda befattningshavarna

likformig lösning av frågan örn bidrag av statsmedel till sådant arvode, som

å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården ansvarig

sjukhusläkare, men att riksdagen funnit svårigheter möta för en dylik

lösning av sagda fråga därutinnan, att läkararvodet å vissa sjukhus vore

inkluderat i den fastställda legosängsavgiften.

Det av lönenämnderna framlagda förslaget upptager de i 1938 års proposition

föreslagna bestämmelserna i ämnet med jämkningar i fråga örn dels

bidraget till sjukhusläkares arvode och dels bestridandet av kostnader i vissa

fall för vård i halvenskilt eller enskilt rum av befattningshavare i någon av

lönegraderna A 1—8.

Beträffande frågan örn bidraget till sjukhusläkares arvode

ha lönenämnderna anfört i huvudsak följande.

Enligt 19 § lagen den 22 juni 1928 örn vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus gäller, att för sjukvård å lasarett eller sjukstuga ansvarig

läkare icke må mottaga särskild ersättning för undersökning, behandling

eller skötsel av den, som vårdas å allmän sal eller å särskilt rum, avsett för

sjuka å sådan sal. I den mån ej mellan den, som driver sjukhuset, och

den för sjukvården ansvarige läkaren överenskommits, att läkaren ej heller

må mottaga särskild ersättning för vård av person, som intagits å halvenskilt

eller enskilt rum, må läkaren för undersökning, behandling eller

skötsel av sådan person mottaga frivilligt tillbjuden ersättning; dock må i

intet fall ersättning för dylik åtgärd begäras. Det åligger jämlikt samma

lagrum medicinalstyrelsen att till ledning för den, som vill erlägga ersättning

för vård å halvenskilt eller enskilt rum, utfärda en för sjukhuset

avsedd taxa. I enlighet härmed har medicinalstyrelsen för de sjukvårdsinrättningar,

å vilka lagen äger tillämpning, utfärdat rådgivande taxor.

Vid sinnessjukhusen, sanatorierna och de av pensionsstyrelsen disponerade

kuranstalterna förekomma inga arvoden av här ifrågavarande slag.

Såsom framgår av det ovan återgivna innehållet i 19 § av nyssnämnda

lag, förutsätter lagen, att överenskommelse kan träffas mellan den, som

driver sjukhuset, och vederbörande läkare därom, att läkaren ej heller för

undersökning, behandling eller skötsel av sådan person, som intagits å

halvenskilt eller enskilt rum, skall få mottaga särskild ersättning. Dylika

överenskommelser hava avslutats beträffande vissa sjukhus eller läkare.

För att kompensera vederbörande läkare för inkomstminskningen genom

uteblivna läkararvoden har läkarnas avlöning i samband med överenskommelsen

undergått förhöjning, s. k. evalvering. För den härav föranledda

kostnadsökningen har i viss omfattning bereus täckning genom förhöjda

legosängsavgifter för plats å halvenskilt och enskilt rum. Vid de sjukhus,

där evalvering hittills genomförts, har sådan höjning av legosängsavgifterna

skett med belopp, i allmänhet varierande mellan 2 och 5 kronor för

enskilt samt 1 och 2 kronor för halvenskilt rum beträffande inomlänspatienter

samt mellan 2 och 5 kronor för enskilt samt 1 och 3 kronor för

halvenskilt rum beträffande utomlänspatienter. De belopp, varmed legosängsavgifterna

å enskilda och halvenskilda rum höjts i samband med

evalvering, hålla sig i regel inom gränserna för arvodesskalan för icke ope
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

7

rerade patienter i den för respektive sjukhus före evalveringen gällande

rådgivande taxan och torde i stort sett kunna sägas genomsnittligt motsvara

2 gånger minimibeloppen i arvodesskalorna.

Såsom framgår av det anförda, innebär evalveringssystemet, att det särskilda

läkararvode, som avses i rådgivande taxa, inräknats i legosängsavgifterna

med fixa, av patienternas ekonomiska ställning oberoende belopp.

Enligt de rådgivande taxorna är det däremot avsett, att varje patient på

enskilt eller halvenskilt rum skall erlägga ett mot bans ekonomiska ställning

svarande läkararvode inom gränserna för den å det särskilda fallet

tillämpliga skalan i den rådgivande taxan.

Från dessa utgångspunkter ha lönenämnderna föreslagit, att sådant arvode,

som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården

ansvarig läkare, i regel, liksom övriga kostnader för sjukhusvård, ersättes

till hälften av statsmedel, men att statens bidrag till dylikt arvode

dock på sådant sätt begränsas, att det icke överstiger minimibeloppet i den

på det särskilda sjukvårdsfallet tillämpliga arvodesskalan i den rådgivande

taxan. Lönenämnderna ha framhållit, att beloppet av statens bidrag till läkararvode

härigenom bleve praktiskt taget oberoende av tjänstemannens

ekonomiska ställning. Med hänsyn till att evalveringen innebure ett inräknande

av läkararvodet i legosängsavgifterna med dubbla minimibeloppet

i arvodesskalorna, kunde det föreslagna stadgandet även sägas realisera det

uppställda önskemålet örn likformighet på detta område så till vida, som

med tillämpning av stadgandet det högsta möjliga statsbidraget till läkararvode

skulle utgå med ett belopp, motsvarande minimiarvode enligt rådgivande

taxa, vare sig tjänstemannen vårdades å sjukhus, beträffande vilket

evalvering genomförts, eller å sjukhus, där systemet med rådgivande taxa

tillämpades. Samtidigt fasthölle förslaget vid den eljest i fråga om sjukhusvården

hävdade principen, att staten i allmänhet skulle bidraga med kostnaderna

till hälften.

Vad angår olycksfall i tjänsten och fall av tuberkulos är det enligt lönenämndernas

förslag avsett, att läkararvodet i regel skall, i likhet med annan

kostnad för sjukhusvård, ersättas helt av statsmedel. Likväl skall

enligt förslaget denna regel icke vara ovillkorlig utan beroende på vederbörande

myndighets prövning, så att staten icke nödgas utgiva högre

läkararvode än som med hänsyn till tjänstemannens ekonomiska ställning

kan anses skäligt. Lönenämndernas förslag på denna punkt innebär även,

att statens bidrag till läkararvode icke i något fall får överstiga maximibeloppet

enligt rådgivande taxa, även om tjänstemannen erlagt ett högre belopp.

Beträffande kostnaden för vård i halvenskilt eller enskilt

rum av befattningshavare i någon av lönegraderna

A 1—8 innehåller lönenämndernas förslag, att, där verksläkaren

prövar den sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt eller, om sådant ej

finnes tillgängligt, enskilt rum, må av statsmedel bestridas hela kostnaden

för vården, läkararvode inbegripet, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall

av tuberkulos och eljest den del av sagda kostnad, som överskjuter halva

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 223.

beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän

sal. Lönenämnderna ha framhållit, att en dylik jämkning av det tidigare

föreslagna stadgandet i ämnet vore nödvändig, enär de ifrågavarande

tjänstemännen eljest av kostnadsskäl icke annat än i undantagsfall syntes

kunna begagna sig av den möjlighet till bättre vård, som stadgandet innebure.

Fyra av lönenämndernas ledamöter, nämligen herrar Wahlmark, Eriksson,

Reinman och Mattelin, ha avgivit särskilda yttranden.

Herrar Wahlmark och Eriksson förorda i gemensamt yttrande, att vid

bestämmande av ersättningen för sjukhusvård kostnaderna beräknas i fråga

örn egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal, samt i fråga örn vård å sinnessjukhus enligt den

för sjukhuset fastställda avgiften för vård å allmän avdelning. I anslutning

härtill föreslå reservanterna, att, då fråga är om egentlig sjukhusvård och

verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård å halvenskilt eller, om

sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum, av statsmedel må bestridas hela

kostnaden för dylik vård vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

och eljest den del av kostnaden, som överskjuter halva beloppet av den

för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal. Härvid

skall enligt reservanternas förslag till kostnad för sjukhusvård, som bestrides

av statsmedel, hänföras sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt

rum vårdad tjänsteman erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren.

Herr Reinman anför:

I särskilt yttrande rörande 1936 års lönekommittés betänkande med förslag

till civilt avlöningsreglemente (sid. 353 i betänkandet) har jag tillsammans

med en annan personalrepresentant på anförda skäl ifrågasatt, huruvida

det icke vore möjligt, att staten för sina tjänstemän iklädde sig hela kostnaden

för sjukhusvård å allmän sal. Jag har vidare framhållit, att det

skulle förefalla mera sympatiskt, om man icke gjorde åtskillnad på tjänstemännen

med hänsyn till deras lönegradsplacering, när de på grund av sjukdom

äro i behov av sjukhusvård.

Riksdagen har sedermera i skrivelse den 8 juni 1938, nr 388, i fråga

om huru kostnaderna för vården å allmänt sjukhus skola ersättas och

huru de i samband därmed framlagda detaljspörsmålen böra slutligt regleras

bland annat uttalat, att för de särskilda befattningshavarna dessa frågor

böra lösas på ett likformigt sätt.

Då lönenämndernas majoritet, vid framläggande av förslag till huru nyssnämnda

frågor böra lösas, i likhet med 1936 års lönekommitté uppdelar

tjänstemännen i tre särskilda lönegradsgrupper, för vilka olika stora förmåner

i ifrågavarande avseende skulle utgå, anser jag mig icke kunna biträda

majoritetens förslag utan finner mig böra framföra särskild mening i ärendet.

Visserligen skulle enligt majoritetens förslag även de lägst avlönade tjänstemännen

i enstaka fall — om verksläkaren prövade den sjukes tillstånd

kräva detta — kunna komma i åtnjutande av ersättning för sådan kostsammare

sjukhusvård, för vilken tjänstemän i den närmast högre gruppen

regelmässigt skulle erhålla ersättning, men, då verksläkaren näppeligen skulle

kunna med för sjukhusmyndigheten bindande verkan giva föreskrifter om

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

patienternas placering å allmänt sjukhus, skulle en sådan förmån sannolikt

bli av föga praktiskt värde.

Jag håller före att tjänstemännens rätt till ersättning för sjukhusvård bör

grunda sig på kostnaden för plats å allmän sal, vid vars begagnande han

kommer i åtnjutande av kostnadsfri läkarvård. Är tjänstemannen i en sådan

ekonomisk situation, att han kan erhålla och kosta på sig en dyrare

plats å sjukhuset, bör detta enligt min mening vara han ensak.

Då enligt inför lönenämnderna framlagd kostnadsberäkning hela kostnaden

för sjukhusvård å allmän sal icke torde uppgå till större belopp än

omkring kronor 3: 50 per år och befattningshavare, dristar jag mig föreslå,

att statens ersättning för tjänstemännens sjukhusvård måtte få utgå med belopp,

som svarar mot hela kostnaden för vård å allmän sal vid allmänt sjukhus

eller — i fråga om sinnessjukhus -—- för vård å allmän avdelning.

Herr Mattelin anför:

Kungl. Maj:ts proposition till 1938 års riksdag med förslag till lönereglering

för statens ordinarie tjänstemän innehöll också regler för statens bidrag

vid gäldandet av kostnaderna för tjänstemännens sjukhusvård. Dessa regler

hade antagits vid den överläggning som ägde rum mellan tjänstemännens

representanter och 1936 års lönekommitté och utgjorde alltså en del i den

överenskommelse i lönefrågan som kom till stånd. Riksdagen ansåg sig dock

av principiella skäl icke kunna godtaga de föreslagna bestämmelserna till

ersättnings utbetalande av statsmedel för tjänstemännens sjukhusvård, men

har jag därför ansett att förslag från statsmakternas sida om att staten betalar

hela sjukhusvården på allmän sal lika för alla tjänstemän borde kompletterat

riksdagens begäran örn ny utredning. Då så icke blivit förhållandet

instämmer jag i lönenämndernas majoritetsförslag till bestämmelser för statens

bidrag till tjänstemännens sjukhusvård.

Såsom av det anförda framgår, överensstämmer lönenämndernas förslag Departementstill

sina huvudgrunder med 1938 års propositionsförslag angående sjukhus- cMenvården.

Den nu ifrågasatta jämkningen beträffande bidraget till sjukhusläkares

arvode åsyftar närmast att, i anslutning till riksdagens uttalande,

åvägabringa en mera likformig reglering av sådan ersättning med hänsyn

tagen till det av riksdagen anmärkta förhållandet, att läkararvodet å vissa

sjukhus ingår i den fastställda legosängsavgiften. Den differentiering av ersättningsgrunderna

efter lönegrader, som kännetecknar det tidigare förslaget,

har däremot lämnats orubbad i lönenämndernas förslag.

Väl anser jag goda skäl tala för den av reservanter inom lönenämnderna

hävdade uppfattningen, att likställighet olika lönegrader emellan bör åvägabringas

vid regleringen av statens bidrag till kostnaderna för sjukhusvård.

Närmast tänker jag mig härvid, liksom reservanterna i lönenämnderna, att

vid ersättningens bestämmande kostnaderna i regel skulle beräknas enligt

den fastställda avgiften för vård å allmän sal eller avdelning. Vid avvägningen

av övriga avlöningsförmåner för de olika lönegraderna har emellertid

i det för 1938 års riksdag framlagda löneregleringsförslaget förutsatts,

att ersättningsgrunderna för sjukvård skulle differentieras efter lönegrad.

Riksdagens uttalande rörande sjukhusvården synes icke innebära ett underkännande

av den härutinnan intagna ståndpunkten. För egen del anser jag

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. Nr 223. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

mig icke heller böra på denna punkt ifrågasätta ett frångående av 1938 års

förslag.

Lönenämndernas förslag till jämkning av bestämmelserna om bidrag till

arvode åt sjukhusläkare vill jag emellertid tillstyrka.

Det nu föreslagna stadgandet om bidrag i förekommande fall till kostnaden

för vård av befattningshavare i lönegraderna A 1—8 i halvenskilt

eller enskilt rum innebär, att dessa befattningshavare kunna få större bidrag

till kostnaden, än som för motsvarande fall medgives andra befattningshavare.

I betraktande av det av lönenämnderna angivna praktiska syftet med

stadgandet finner jag berörda förhållande icke giva anledning till erinran

från min sida. Emellertid torde böra tilläggas en föreskrift, varigenom bidraget

till läkararvode i dessa fall begränsas i samma mån som enligt lönenämndernas

förslag är avsett för tjänstemän i högre lönegrader vid bland

annat olycksfall i tjänsten.

I överensstämmelse med vad nu anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 35 § civila

avlöningsreglementet den i januari 1939 (nr 8). Förslaget överensstämmer,

frånsett nyssnämnda tillägg och smärre formella jämkningar, med det av

lönenämnderna framlagda.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att godkänna förberörda förslag till kungörelse.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

R. Wcerneman.

397526. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:326 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrad Igdelse av 35 § civila avlöningsreglementet den i januari 1939 s. 7 i texten
  2. SU 1939:147 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 a1 i texten