Sök i Ratio Lex

Angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna

1939-03-10 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:228, Angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

1

Nr 228.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående disposition av

fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna;

given Stockholms slott den 10 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn disposition av

fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna:

I propositionen nr 248 till 1938 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen

att till avsättning till fond för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna

under sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag av 3 miljoner kronor. Vissa

vid anmälan av ärendet för Kungl. Majit angivna allmänna riktlinjer för

medlens användning skulle enligt förslaget vara vägledande för Kungl. Maj:ts

förfogande över fondmedlen, intill dess att närmare bestämmelser för fondens

disposition blivit utarbetade och av riksdagen fastställda.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 228.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

I skrivelse den 6 april 1938, nr 179, anmälde riksdagen, att den funnit sig

böra bifalla Kungl. Maj:ts i propositionen framlagda förslag. I anledning

av två likalydande, i ämnet väckta motioner uttalade riksdagen, att den

icke velat motsätta sig att vid den förestående utredningen motionärernas

yrkande om delaktighet för Norrbottens läns landsting i de ifrågasatta stödåtgärderna

toges under övervägande, därest och i den omfattning förhållandena

därtill kunde föranleda.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande har jag sedermera tillkallat

f. d. generaldirektören C. G. O. Malm att såsom sakkunnig inom departementet

biträda med utarbetande av förslag till disposition av fondmedlen enligt

de direktiv, som innefattades i den av riksdagen godkända propositionen.

Den sakkunnige, som besökt Malmberget och Kiruna för överläggningar med

representanter för malmkommunerna, har med skrivelse den 20 februari

1939 överlämnat en promemoria angående dispositionsbestämmelser för fond

för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna.

över förslaget ha infordrats yttranden av socialstyrelsen, statens arbetslöshetskommission,

statskontoret och länsstyrelsen i Norrbottens län.

Den sakkunnige har därefter till mig ingivit en promemoria med vissa

påminnelser i anledning av remissutlåtandena.

•

Den sakkunnige har i promemorian erinrat om propositionens uttalanden

angående syftemålet med fonden och de allmänna riktlinjerna för medlens

användning.

I propositionen anfördes såsom skäl för staten att åtaga sig det ekonomiska

ansvaret för vissa direkta hjälpåtgärder vid nedgång i sysselsättningen

inom malmkommunerna, att staten såsom hälftendelägare i malmbolaget i

viss mån vore ansvarig för produktionspolitiken vid gruvorna. Då det ekonomiska

stödet åt kommunerna icke finge ha karaktären av extraordinärt

skatteutjämningsbidrag, varemot principiella invändningar kunde riktas,

skulle bidraget bindas vid bestämt ändamål, nämligen vissa förbättringar i

de sociala hjälpåtgärderna. Vid utformningen av dessa åtgärder skulle

iakttagas, att de strängt begränsades till att avse en sådan förbättring i omvårdnaden

örn de arbetslösa, som staten i arbetsgivarställning hade anledning

att främja.

Sakkunnigförslaget har utformats med utgångspunkt från dessa uttalanden.

De förordade dispositionsbestämmelserna ha av den sakkunnige givits

en summarisk utformning bland annat för att vid framtida tillämpning kunna

stå väl samman med de allmänna hjälpåtgärderna, vilka för närvarande

ligga under omprövning hos tvenne kommittéer, socialvårdskommittén och

1937 års arbetslöshetssakkunniga.

Förslagets grundlinjer ha av den sakkunnige sammanfattats i följande

femton punkter:

1. Fondmedlen få användas, när nedgången i sysselsättningen vid

Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolags1 gruvor på grund av läget på den

1 I fortsättningen benämnt LKAB.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

3

allmänna marknaden för järnmalm är av sådan omfattning och synes bliva

av sådan varaktighet, att hjälpåtgärder medelst fondmedlen äro motiverade.

2. Av fondmedlen må bekostas hjälpåtgärder för sådana inom Jukkasjärvi

och Gällivare socknar mantalsskrivna arbetslösa (gruvarbetare och privatanställda),

som närmast före iråkad arbetslöshet haft sin väsentliga årsinkomst

genom arbete hos LKAB, ävensom bidrag till sådana anställda hos

LKAB, vilka arbeta med starkt inskränkt arbetsvecka.

3. Hjälpåtgärderna lia karaktär antingen av med fondmedel drivna allmänna

arbeten eller av kontant bidragsverksamhet. Principiellt gives företräde

åt arbetslinjen.

4. Fondverksamheten utformas i båda fallen såsom en fristående hjälpverksamhet

utan sammanblandning med de allmänna (statliga och statskommunala)

arbetslöshetsåtgärderna inom malmkommunerna. Där viss anpassning

är erforderlig, sker denna från fondens sida.

Vid prövning av ansökningar från malmkommun örn olika arbetslöshetsåtgärder

skall sålunda statens arbetslöshetskommission eller motsvarande

statliga centralorgan (nedan benämnt AK) bedöma läget med bortseende

från fondens hela verksamhet, dock att vid fondföretag anställda arbetslösa

betraktas såsom sysselsatta vid arbete i öppna marknaden.

5. Fondens arbeten skola i regel drivas i regi av vederbörande malmkommun.

Där arbetet såsom färdigställt avser att komma landstinget, visst

municipalsamhälle eller annan myndighet till godo, må det utföras i vederbörande

myndighets egen regi. Om lämpligt kommunalt organ för drivande

av fondarbete i egen regi icke skulle stå till buds, må Kungl. Majit kunna

uppdraga åt statlig myndighet att omhänderhava ledningen av arbetet

under villkor av visst skäligt bidrag från den kommun, för vars räkning

arbetet skall färdigställas.

Till fondföretag utgår bidrag i förhållande till antalet därvid fullgjorda

dagsverken av arbetslösa gruvarbetare med belopp per dagsverke, som bestämmes

av Kungl. Majit, samt, därest Kungl. Majit finner skäligt, med visst

belopp därutöver för verkställda utredningar rörande fondföretaget och för

administrationen av arbetet.

Över lönesättningen bestämmer den myndighet, i vars regi arbetet utföres,

dock att lönerna vid företaget icke må överstiga öppna marknadens löner

för arbete av det slag, varom är fråga. Veckoförtjänsterna få ej heller överstiga

den genomsnittliga veckoinkomsten för vid gruvorna kvarvarande arbetare.

Sistnämnda begränsning gäller dock ej, örn dessas arbetsvecka nedsatts

till mindre än fyra dagar.

6. Kontantbidragsverksamhet bland totalarbetslösa må förekomma endast,

därest Kungl. Majit prövat icke lämpligt att vid ifrågavarande tidpunkt

igångsätta eller i tillräcklig omfattning driva fondarbeten. Sådan kontantunderstödsverksamhet

kan vara av två slag, dels självständig, dels supplementär

kontantbidragsverksamhet.

7. Fondens självständiga kontantbidragsverksamhet avser främst att

bringa hjälp i det tidigare skedet av en depression. Vid ett eventuellt mera

permanent behov av kontantunderstöd skall denna del av fondverksamheten

i regel ersättas av understödsverksamhet genom AK.

8. Grunderna för fondens självständiga kontantbidragsverksamhet, vilka

för varje särskilt fall bestämmas av Kungl. Maj :t, böra utformas i viss anslutning

till den dagunderstödsverksamhet, som vid ifrågavarande tidpunkt

bedrives genom AK.

Från fonden må i samband därmed jämväl utgå bidrag till hyreshjälp

åt familjeförsörjare, som erhålla kontantbidrag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

Så snart kommun utbetalar dagunderstöd med statsbidrag från AK, skall

här nämnd kontantbidragsverksamhet upphöra.

Kommunen äger rätt att till arbetslösa gruvarbetare lämna bidrag av kommunala

medel utöver ifrågavarande fondbidrag, dock att Kungl. Maj:t kan

föreskriva, att sammanlagda understödet ej må överstiga visst belopp.

Tillika äger kommunen rätt att till andra arbetslösa än gruvarbetare utgiva

kontantunderstöd av egna medel intill de belopp, till vilka understöden

åt arbetslösa gruvarbetare uppgå.

9. Kungl. Maj:t må, där kommunen med hjälp av statsbidragen till dagunderstöd

m. m. från AK svårligen är i stånd att vid långvarig arbetslöshet

bereda de arbetslösa en önskvärd dagunderstödsstandard, medgiva, att supplementära

kontantbidrag av skälig storlek utgå från fonden. Dessa bidrag,

beräknade efter antalet arbetslösa gruvarbetare, skola icke bereda gruvarbetarna

en högre standard än övriga utan skola av kommunen användas

till förbättring av standarden överlag för de understödda arbetslösa.

Statsbidragen från AK skola icke röna någon inverkan av förekomsten

av supplementära fondbidrag.

10. Kungl. Maj:t äger medgiva, att till komplettering av arbetsinkomsterna

för LKAB:s anställda må, sedan arbetstiden vid gruvorna blivit stark!

nedsatt, efter av Kungl. Majit fastställda grunder utgå bidrag ur fonden,

graderade efter familjeförsörjningsbördan.

11. Kostnader för utbildning och förbättring av yrkesdugligheten hos arbetslösa

gruvarbetare och deras anhöriga må jämväl enligt Kungl. Majits

bestämmande bestridas av fondmedel.

12. De av riksdagen anvisade medlen böra ställas till länsstyrelsens i

Norrbottens län förfogande att disponeras och utbetalas i enlighet med föreskrifter,

som Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelar. Av länsstyrelsen

i enlighet härmed lyftare medel skola insättas å statsverkets checkräkning

och bokföras såsom s. k. diverse medel.

13. Initiativ till anlitande av fonden tages av vederbörande kommun. Ansökan,

som ställes till Konungen och insändes till socialdepartementet, skall

vara åtföljd av utredning örn möjliga fondarbeten samt lämna uppgifter till

bedömande av om förutsättningarna för fondmedlens användning föreligga.

Ärendet bör givas en skyndsam behandling och korta tider utmätas vid erforderliga

remisser.

14. Kungl. Majits beslut bör i detalj angiva grunderna för användning av

beviljat anslag.

Kungl. Majit tillsätter en kontrollant, vilken åligger att, förutom utövandet

av en allmän kontroll över fondverksamheten, insända månadsrapporter till

länsstyrelsen för anslagets successiva utbetalande.

15. I revision av den med fondmedel finansierade verksamheten deltager

såsom statens representant en av länsstyrelsen utsedd revisor.

Länsstyrelsen åligger att årligen till socialdepartementet före viss tid insända

en detaljerad redogörelse för användningen av fondmedlen.

Då mera betydande belopp av fondmedel under ett budgetår förbrukats,

skall Kungl. Majit lämna riksdagen redogörelse härför.

Det framlagda förslaget har i vissa remissyttranden gjorts till föremål för

en principiell kritik, som emellertid närmast riktat sig mot den för fondbildningen

grundläggande tanken.

Socialstyrelsen har sålunda efter en diskussion örn det sätt, varpå LKAB

kunde hjälpa sina arbetare vid arbetslöshet, anfört, att ett enskilt företag

givetvis kunde ordna hjälp åt sina arbetslösa, som det funne lämpligt. Men

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228-

5

då enligt styrelsens mening här vore fråga om rena statsmedel, måste andra

synpunkter anläggas. Enligt den sakkunniges förslag skulle statsmedel användas

till upprätthållande i vissa kommuner av en högre standard på arbetslöshetshjälpen

än i andra. Styrelsen hade icke kunnat finna, att några

skäl kunde anföras till stöd för en dylik åsikt, eller att av handlingarna

framginge, att detta varit statsmakternas avsikt, då de beslöto uppläggandet

av fonden i fråga. Den samhälleliga arbetslöshetshjälpen borde enligt styrelsens

mening utgå efter samma normer i Jukkasjärvi och Gällivare som

inom andra kommuner.

Styrelsen har avstyrkt, att det framlagda förslaget utan en genomgripande

överarbetning lades till grund för disposition av fondmedlen.

Statens arbetslöshetskommission har likaledes framhållit, att förslaget innebure

ett brott mot principen örn de arbetslösas likställighet ifråga om arbetslöshetshjälpen.

Enligt grunderna för den allmänna hjälpverksamheten

bland arbetslösa skulle hjälpen utmätas åt samtliga individer efter enhetliga

normer; variationer i hjälpens art och omfattning finge endast betingas

av det individuella hjälpbehovet och den mellan olika orter rådande skillnaden

i löneläge på arbetsmarknaden. Arbetslösa från malmkommunerna

skulle enligt förslaget erhålla arbetslöshetshjälp enligt liberalare grunder än

rikets övriga arbetslösa, oberoende av om dessa tidigare haft anställning i

statlig eller enskild tjänst. Detta vore ägnat att skapa prejudikat, vilkas konsekvenser

icke kunde överblickas. Även andra kommuner i riket kunde utsättas

för särskilt svåra ekonomiska påfrestningar på grund av nedgång i

en i orten dominerande industri. Den gynnade ställningen skulle dessutom

tillkomna ett arbetslöshetsklientel, som under normala förhållanden tillhörde

de högst avlönade arbetargrupperna i riket.

Kommissionen har ansett fastställandet av dispositionsbestämmelser höra

anstå, till dess att pågående revision av åtminstone hjälpverksamheten för

arbetslösa genomförts, och hemställt, att förslaget, som enligt kommissionens

mening icke i oförändrat skick borde läggas till grund för disposition

av fondmedlen, skulle överlämnas till 1937 års arbetslöshetssakkunniga för

att behandlas i samband med utformningen av de framtida riktlinjerna för

svensk arbetslöshetspolitik. Medlen kunde utan olägenhet tills vidare stå

till Kungl. Maj:ts disposition enligt i propositionen angivna riktlinjer.

Den sakkunnige har i sina påminnelser härtill erinrat, att hans uppdrag

endast inneburit att inkomma med förslag till bestämmelser, som kunde

föreläggas årets riksdag. Då fondbestämmelserna på grund av ovisshet om

de framtida socialhjälpsformerna på vissa punkter givits en mera allmän

form, hade förutsatts, att Kungl. Majit vid tillämpningen skulle, där så erfordrades,

komplettera dem nied mera preciserade detaljbestämmelser.

En viss utformning av fondåtgärderna bundt antagas snart nog vara behövlig

på grund av de osäkra förhållandena vid malmexporten.

Gentemot anmärkningen att förslaget i vissa punkter avveke från de allmänna

grunderna för AK:s hjälpverksamhet har den sakkunnige framhållit,

att det varit tämligen meningslöst med en fond för malmfältens arbetare, örn

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 228.

dispositionen blint skulle ha följt AK-bestämmelserna. Beslutet om fonden

hade motiverats med statens delägaransvar i malmbolaget, och då måste bestämmelserna

utformas med hänsyn till de säregna förhållandena vid företaget

och vid de i ödemarken isolerat belägna malmfälten. Det vore oriktigt

att, som socialstyrelsen gjort, identifiera »fondhjälpen» och »den samhälleliga

hjälpen». Även enligt förslaget skulle den samhälleliga hjälpen utgå

efter samma normer inom Jukkasjärvi och Gällivare som inom andra kommuner.

Så snart denna hjälp i form av dagunderstöd trädde i funktion,

skulle fondhjälpen i form av kontantbidrag i regel försvinna.

Beträffande de särskilda punkterna i förslaget må följande anföras.

Punkt 1. Efter en utredning rörande sysselsättnings- och skatteförhållandena

inom malmkommunerna under den senaste depressionen har den

sakkunnige kommit till resultatet, att några siffermässigt fixerade villkor

för fondmedlens användning lämpligen icke kunde uppställas. I bestämmelserna

hade därför endast givits en allmän formulering för det läge, i vilket

användningen efter Kungl. Maj:ts bedömande må äga rum.

Den sakkunnige har ansett det vara en obetingad förutsättning för fondmedlens

användning, att arbetslösheten bland gruvarbetarna nått en viss

omfattning. Att använda en siffra å totalarbetslösheten bland gruvarbetarna

som mått på sysselsättningsnedgången eller det kommunala hjälpbehovet

vore dock icke möjligt på grund av formerna för driftsinskränkning vid

LKAB. I stor utsträckning fördelades nämligen arbetstillgången vid gruvorna

på ett större antal händer genom allmän nedsättning av arbetstiden per

vecka. En adekvat siffermässig bestämning av sysselsättningen kunde då erhållas

i antalet dagsverken vid gruvorna per vecka eller månad. Men hjälpbehovet

stöde icke i entydigt förhållande till en sådan siffra. En sysselsättningsnedgång

med exempelvis 30 procent i form av reduktion i arbetsstyrkan

skulle betyda ett prononcerat hjälpbehov, medan samma nedgång i form

av arbetstidsförkortning icke behövde föranleda hjälp.

Villkorsbestämmelser kunna enligt den sakkunnige lämpligen ej heller

anknyta till skattestatistiska data; den försening med vilken dessa data reagerade

gjorde dem vanskliga såsom mått på hjälpbehovet särskilt i kommuner,

där förskjutningarna i skatteunderlaget vore exceptionellt snabba och

starka. Vid den tidpunkt, då en årssiffra för skatteunderlaget kunde erhållas,

vore denna föråldrad som mätare av det aktuella inkomstläget i kommunen.

Siffran vore desutom missvisande på grund av de kraftiga växlingarna

i restantierna.

Samma kritik träffade siffror för arbetslöshetskostnaden per skattekrona.

En naken siffra å summan av kommunens årliga arbetslöshetsutgifter vore

å andra sidan olämplig att uppställa såsom villkor, då fondens användning

därmed gjordes öppet beroende av förhållanden, över vilka kommunen själv

hade viss rådighet.

På denna punkt har icke gjorts någon erinran mot förslaget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

7

Punkt 2. Den principiella begränsningen av fondhjälpen till personer,

som stått i anställningsförhållande till bolaget, har den sakkunnige ansett

nödvändig med hänsyn till propositionens krav på en sträng begränsning

till sådan förbättring i omvårdnaden, som staten i arbetsgivarställning hade

anledning främja. Då förhållandet till arbetsgivaren icke borde ha varit

alltför löst, har jämväl det villkoret uppställts, att den anställde haft sin

väsentliga årsinkomst från LKAB.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har ansett tillbörligt, att fondåtgärderna

utsträcktes till de arbetslösa över huvud taget inom kommunerna, enär befolkningens

försörjning i gruvsamhällena och även i övriga delar av socknarna

vore ekonomiskt starkt beroende av gruvdriften. Dock vore det enligt

länsstyrelsens mening berättigat, att bolagets arbetare i första hand hjälptes.

Punkt 3. Den sakkunnige har givit arbetslinjen ett bestämt företräde

framför understödslinjen och uttalat, att fondmedlen skulle, i den mån så

vore möjligt, användas till produktiv sysselsättning av arbetslösa. Endast i

andra hand skulle medlen få tagas i anspråk för understödsverksamhet. Dock

finge man räkna med, att de första åtgärderna vid en inbrytande depression,

innan arbeten kommit i gång, måste bli av understödjande karaktär. Och

även längre fram torde ett sysselsättande av de arbetslösa gruvarbetarna

kunna bereda svårigheter, då tillgången för malmkommunernas del på lämpliga

arbeten icke vore särskilt riklig eller representerade alltför betydande

belopp. Detta framginge av den sammanställning av arbetsobjekt, som 1936

års utredning angående beredskapsarbeten verkställt.

Socialstyrelsen har ansett principiellt riktigt att använda fondmedlen till

bedrivande av arbeten, varvid styrelsen dock även velat framhålla, att tillgången

till lämpliga arbetsobjekt utom gruvorna inte vore särskilt riklig.

Understödsverksamhet borde däremot icke förekomma i andra former än de

för närvarande tillämpade. Efter ett uttalande att de förhållandevis högt

avlönade gruvarbetarna borde skaffa sig tillräckligt försäkringsskydd i stället

för nu beslutade daghjälpsbelopp örn 1: 50 och 2 kronor, och att LKAB ägde

rätt att deltaga i kostnaderna härför, har styrelsen framhållit, att fondmedel

ej borde användas för samma ändamål.

Statens arbetslöshetskommission har icke gjort erinran mot att fondmedel

användas till bedrivande av allmänna arbeten. Fondarbetena kunde dock

icke enligt kommissionens mening upptaga större delen av antalet under

en svårare kris arbetslösa gruvarbetare, även örn dylika arbeten såsom föreslagits

bedreves i största möjliga omfattning. I fråga om understödslinjen

har kommissionen godtagit förslaget örn fondens självständiga kontantbidragsverksamhet,

men gjort vissa erinringar mot förslaget örn supplementära

kontantbidrag, dock utan att med dessa uttalanden vilja modifiera sitt principiella

avstyrkande av att en grupp arbetslösa skulle sättas i särställning.

Punkt 4. Den sakkunnige har anfört, att örn fondåtgärderna till syftet och

tiden väsentligen komme att sammanfalla med åtgärder genom AK eller

med statsunderstödda beredskapsarbeten, hade den bekvämaste utvägen va
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

rit att låta fonden disponeras av AK till olika stödåtgärder, eventuellt delvis

även av Kungl. Maj:t till beredskapsarbeten inom malmkommunerna. Den

sakkunnige har dock icke funnit det vara någon mening med att bilda en

särskild fond för att finansiera AK:s åtgärder i malmkommunerna. AK:s

verksamhet borde även där drivas med dess egna anslag och utan sammanblandning

med fondmedlen. Förhållandet till de allmänna arbetslöshetsåtgärderna

borde regleras så, att fondarbeten liksom beredskapsarbeten dreves

oberoende av och parallellt med vilken AK-verksamhet som helst, medan

fondens kontantbidragsverksamhet anpassades efter AK:s kontantunderstödsverksamhet.

Socialstyrelsen har icke ansett möjligt för den statliga myndigheten att vid

beslut om stödåtgärder inom kommunerna bortse från hjälp genom fonden.

Punkt 5. Efter diskussion om lämpligheten att utforma fondens arbetslinje

efter mönster av någon av nuvarande typer för allmänna arbeten halden

sakkunnige stannat vid att rekommendera en självständigt utformad

arbetslinje. För att icke belasta fonden nied kostnader för arbetsledning

och mera ingående kontroll har föreslagits, att fondarbetena i regel skola drivas

i regi av den myndighet, som erhållit anslag ur fonden. Då skulle endast

erfordras övervakning över att arbetet drives på sätt i Kungl. Maj:ts

beslut förutsatts och att föreskrivna villkor uppfylldes.

Endast sådana arbetsföretag borde ifrågakomma som färdigställda avsåge

att komma malmkommunerna, municipalsamhällena i dessa eller landstinget

till del. Om sådana företag icke stöde till buds, borde hinder i bestämmelserna

dock icke resas mot att utföra arbeten till gagn för staten och vägdistrikten.

Vid i övrigt lika förhållanden borde företag, där de omedelbara lönekostnaderna

utgjorde en relativt större del av totalkostnaden, givas företräde.

Fondbidraget skulle i princip normeras efter den sysselsättning, som vid

företaget bereddes åt arbetslösa gruvarbetare. Det belopp per dagsverke,

efter vilket bidraget väsentligen beräknades, skulle Kungl. Maj:t i varje särskilt

fall avgöra. Den sakkunnige har ansett sig böra avstå från att i bestämmelserna

fixera en övre gräns för detta bidrag med tanke dels på lönenivåns

variationer, dels på att fondföretagen icke borde i framtiden komma i

sämre ställning i bidragshänseende än alternativa former av allmänna arbeten

inom kommunerna. I förhållande till statsbidragen under förra depressionen

kunde enligt den sakkunnige en maximigräns icke gärna ha satts

lägre än till åtta kronor per dagsverke. Den sakkunnige har emellertid förutsatt,

att Kungl. Majit skulle fastställa bidraget så, att det icke hindrade

de kommunala lönernas anpassning efter ändrade konjunkturförhållanden.

Lönerna vid fondens arbeten har den sakkunnige ansett lämpligen böra

bestämmas av företagarekommunen. Lönesättningen har sålunda lämnats

oreglerad i bestämmelserna, dock med den begränsningen, att lönerna givetvis

icke finge överstiga öppna marknadens löner för det arbete, varom vore

fråga, och ej heller arbetsinkomsterna för vid gruvorna kvarvarande arbetare,

även örn dessa arbetares arbetsvecka nedsatts till fyra dagar per vecka.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 228.

9

Socialstyrelsen har uttalat farhågor för att bestämmelsen om gruvförtjänsterna

såsom övre gräns kunde leda till svårigheter och icke erbjuda en i alla

situationer framkomlig väg.

Statens arbetslöshetskommission har med stöd av mångårig erfarenhet

velat framhålla, att en verksamhet av här avsett slag måste kontrolleras noggrant

och fortlöpande i fall, där endast en ringare del av kostnaderna belöpa

å den, i vars regi verksamheten bedrives. Kommissionen har ansett mera

detaljerade föreskrifter erforderliga dels i fråga om lönesättningen, där friktioner

och svårlösta tvister kunde uppkomma vid tillämpning av de föreslagna

bestämmelserna, dels i fråga om urvalet av arbetslösa till å ena sidan

fondarbetena och å andra sidan beredskapsarbetena respektive för de arbetslösa

mindre förmånlig hjälpverksamhet, dels ock i fråga örn eventuell

skyldighet för arbetslös som vore anställd vid fondarbete eller eljest understödd

av fonden att antaga erbjudet arbete, ävensom påföljderna vid

vägran.

Punkterna 6—8. Den sakkunnige har föreslagit, att kontantbidragsverksamhet

från fonden skulle kunna förekomma i de fall då det icke vöre möjligt

att igångsätta eller i tillräcklig omfattning driva fondarbeten. Självständig

kontantbidragsverksamhet skulle icke få förekomma samtidigt med

annan kontant understödsverksamhet med statsbidrag. Så snart kommun

erhållit dagunderstöd genom AK, skulle fondbidragen upphöra att utgå. Den

sakkunnige har dock ansett lämpligt att icke utesluta möjligheten för Kungl.

Maj:t att i undantagsfall och på särskilda skäl medgiva en annan form av

kontanta bidrag från fonden, att utgå såsom tillskott till AK:s dagunderstöd,

s. k. supplementära kontantbidrag.

Enligt förslaget skulle Kungl. Majit anvisa medel ur fonden till kontantbidragsverksamhet

endast för en kortare tidsperiod varje gång. Fondhjälpen

skulle enligt den sakkunnige kunna dels komma snabbare i gång, dels

göras relativt fördelaktigare än de statsbidrag till dagunderstöd, på vilka

kommunen kunde räkna från AK. Vid utgivande av understöden har förutsatts

viss individuell behovsprövning, dock något mindre sträng än enligt

AK:s direktiv av hänsyn till bidragens karaktär av i viss mån arbetsgivarbidrag.

Fondbidragsverksamheten har ansetts böra handhavas av den lokala arbetslöshetskommittén,

örn sådan finnes.

Storleken av de självständiga kontantbidragen har den sakkunnige ansett

sig icke böra siffermässigt fixera i fondbestämmelsema, i syfte att icke

hindra en anpassning efter framtida understödsregler. Det borde ligga i

Kungl. Maj:ts hand att bestämma fondbidraget till högst de belopp, som de

arbetslösa kunde erhålla enligt vid olika tidpunkter gällande allmänna understödsskalor.

Till ledning har den sakkunnige angivit beloppen enligt

AK:s nuvarande understödsskala:

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 228.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

Kiruna

m:e

Malmberget

och Gällivare

kyrkostads

m:e

Gällivare

kommun

i övrigt

Man och hustru tillhopa .......

..... 3.10

2.80

2.20

Ensam person över 18 år .....

..... 2.10

1.85

1.45

» » 16—17 år.......

..... 1.25

1.10

0.85

Barn under 16 år.............

0.70

0.45

Maximum per dag............

4.80

3.47

» » vecka ...........

..... 33.60

28.80

20.80

Kommunen har förutsatts skola till de arbetslösa gruvarbetarna utbetala

minst det belopp, som från fonden mottagits. Om kommunen ville genom

egna tillskott höja standarden över fondbidraget skulle från fondens sida

icke resas hinder däremot. Kungl. Majit borde dock, om så påfordrades av

situationen, föreskriva en övre gräns för det sammanlagda kontanta understödet.

Den sakkunnige har ansett det för trivseln inom kommunerna mindre

lämpligt, om de arbetslösa gruvarbetarna erhölle en högre understödsstandard

än andra arbetslösa inom kommunerna. Då några ålägganden att

giva andra arbetslösa samma understöd icke kunde ifrågakomma, men kommunerna

sannolikt utan föreskrift skulle giva samtliga lika understöd, örn

möjlighet därtill funnes, borde kommunen i de av Kungl. Majit och riksdagen

fastställda fondbestämmelserna givas en befogenhet att besluta om utgivande

av motsvarande kontantunderstöd åt övriga arbetslösa, att bestridas av

allmänna kommunala medel.

Socialstyrelsen, som avböjt andra än nuvarande understödsformer, har

icke kunnat finna anledning till en mindre sträng behovsprövning för gruvarbetare

än för exempelvis skogsarbetare med deras väsentligt lägre lönelägen.

Ett snabbare igångsättande av fondverksamheten än av utbetalningen

av AK-understöd har styrelsen icke ansett sannolikt. I fråga om den

föreslagna befogenheten för kommun att av egna medel bereda andra arbetslösa

ett med gruvarbetarna lika understöd har styrelsen uttalat, att det

icke synts den möjligt att sålunda meddela undantag från fattigvårdslagens

bestämmelser, enligt vilken kommun icke ägde rätt att annat än med stöd

av särskild författning utgiva kontantunderstöd i annan form än den fattigvårdslagen

föreskreve.

Statens arbetslöshetskommission, vilken som nämnts icke haft något att

erinra mot utformningen av den självständiga kontantbidragsverksamheten

i och för sig, har, med hänvisning till den raska behandlingen av malmkommunernas

ansökningar örn dagunderstöd under föregående depression, ansett

föga troligt, att Kungl. Majits handläggning av dylikt ärende skulle

kunna ske snabbare än kommissionens.

Punkt 9. Som skäl att icke för Kungl. Majit utesluta möjligheten att

vid relativt långvarig arbetslöshet medgiva supplementära fondbidrag såsom

viss hjälp utöver dagunderstöden från AK har den sakkunnige anfört,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

11

att AK:s dagunderstöd lia tillmätts med tanke på försörjning för arbetslösa

under en relativt kort period och icke för långtidsfallen. Återhållsamhet

borde iakttagas med denna hjälpform, enär den innefattade ett ingrepp i

det fungerande AK-systemet. Då svårighet för kommunen att bereda de

arbetslösa önskvärd dagunderstödsstandard uppställts som förutsättning för

beviljande av bidrag, skulle bidraget ej gå enbart till gruvarbetarna utan

kommunen få använda beloppet till förbättring av samtliga understöddas

standard. Det supplementära fondbidraget borde emellertid utmätas i relation

till antalet arbetslösa gruvarbetare.

För att denna hjälp skulle fylla sitt syfte borde någon nedsättning av statsbidragen

från AK i anledning av beslut om dylika fondbidrag icke äga rum.

Detta har ansetts böra komma till uttryck i fondbestämmelserna.

Från sina principiella utgångspunkter ha både socialstyrelsen och statens

arbetslöshetskommission avstyrkt de supplementära fondbidragen och uttalat

tvivelsmål örn möjligheten att genom fondbestämmelse göra undantag

från kungörelsen angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid

arbetslöshet.

Punkt 10. Den sakkunnige har som en tredje hjälpform för fonden upptagit

bidrag till korttidsarbetande gruvarbetare. Sådan inkomstfyllnad kunde

måhända inte utan vidare anses falla under den omvårdnad om arbetslösa,

varom propositionen talat. Men då även anställda med organiserat

korttidsarbete kunde ingå bland försäkringsfallen vid gällande arbetslöshetsförsäkring

har den sakkunnige ansett propositionens riktlinjer icke hindra

en sådan bidragsform. Det egentliga skälet att reflektera därpå vore enligt

den sakkunnige, att en dylik anordning kunde tänkas främja inriktningen

av LKAB:s sysselsättningspolitik mot en ytterligare utbredning av arbetstillfällena

på ett större antal arbetare. Endast med stor försiktighet kunde man

dock gå in för sådana bidrag åt korttidsarbetande gruvarbetare. I förhållande

till de egentliga arbetslösa hade dessa förmånen av väl avlönat arbete.

Efter avvägning av olika på frågan inverkande omständigheter har den sakkunnige

funnit rimligt, att bidrag kunde medgivas först sedan arbetsveckan

nedgått till tre dagar. Under den senaste krisen hade fattigvården i motsvarande

läge fått ingripa och hjälpa familjeförsörjare med ett flertal barn.

Antalet korttidsarbetande vore emellertid mycket stort, och även ett blygsamt

belopp per arbetare och dag skulle allvarligt minska tillgången på

fondmedel för andra nödvändigare ändamål. Den sakkunnige har för den

skull ansett, att eventuella bidrag måste graderas efter familjeförsörjningsbördan

samt att ungkarlar ej borde bli delaktiga därav. Inkomstfyllnadens

belopp per arbetsledig dag har av den sakkunnige ansetts böra vid tre dagars

arbetsvecka få uppgå till högst hälften av de dagunderstödsbelopp, som

enligt gällande understödsskala erhölles för hustru och för barn.

Socialstyrelsen och statens arbetslöshetskommission lia båda avstyrkt tanken

på komplettering av inkomsterna vid korttidsarbete, socialstyrelsen under

hänvisning till att gruvarbetarna genom arbetslöshetsförsäkringen kunde

bereda sig effektiv arbetslöshetshjälp och kommissionen med motivering att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

korttidsarbetande principiellt icke betraktas som arbetslösa och sålunda ej

heller ansetts kunna ifrågakomma till arbetslöshetshjälp med bidrag av

statsmedel. Kommissionen har hänvisat till ett riksdagens uttalande av år

1921. I fall av behov finge fattigvården inträda.

Punkt 11. Den sakkunnige har föreslagit, att fondmedlen skulle kunna

användas jämväl för utbildning och förbättring av arbetskraften, därvid

även anhöriga till gruvarbetarna borde kunna bli delaktiga av hjälpen.

Om vid gruvorna uppkomme långvariga sysselsättningssvårigheter under en

period av arbetslöshet i andra delar av landet, skulle en omskolning av arbetskraften

vara särskilt önskvärd.

Häremot har ingen erinran riktats.

Punkterna 12—15 avse fondens förvaltning, formerna för anslags beviljande

samt revisionen av fondverksamheten.

Statskontoret har ur budgetteknisk synpunkt icke funnit anledning till

erinran mot den föreslagna redovisningen och dispositionen av de anvisade

medlen.

Det av vissa motionärer i riksdagen gjorda yrkandet om delaktighet för

Norrbottens läns landsting i stödåtgärderna, därest och i den omfattning förhållandena

därtill kunde föranleda, har varit föremål för den sakkunniges

övervägande. Då fondens hjälpåtgärder enligt propositionens riktlinjer

skulle begränsas till sådana hjälpåtgärder för arbetslösa, som staten i arbetsgivarställning

hade anledning att främja, kunde landstinget enligt den

sakkunniges mening bliva delaktigt av fonden endast i den formen, att arbetsföretag

till gagn för landstinget utfördes såsom fondarbete. Det måste

sålunda vara fråga örn företag, som i avsevärd grad sysselsatte arbetslösa

gruvarbetare.

Länsstyrelsen i Norrbottens lån har med hänsyn till landstingets ekonomiska

svårigheter vid inskränkningar i gruvdriften hemställt, att vidgad

möjlighet till hjälp ur fonden måtte medgivas landstinget efter Kungl.

Maj:ts prövning i varje särskilt fall.

Departements- När fjolårets riksdag beslöt avsätta medel till en fond för vissa stödåtgärder

inom malmkommunema, motiverades detta med att staten såsom hälftendelägare

i malmbolaget vore i viss mån ansvarig för produktionspolitiken

vid gruvorna. Jag vill även erinra örn att medelsanvisningen ansågs böra

föranleda en motsvarande uttagning av staten tillkommande vinst i LKAB.

Åtgärder finansierade med fondmedel äro under dessa omständigheter tydligen

närmast att jämföra med extraordinära arbeten, vilka inom gruvdriftens

ram organiseras av malmbolaget i syfte att hålla uppe sysselsättningen,

och skilja sig sålunda helt från den socialpolitiskt motiverade allmänna

hjälpverksamhet bland arbetslösa, till vilken medel normalt anvisas över

allmänna budgeten. Detta förhållande ändras icke av att fondmedlen ansetts

böra avsättas över driftbudgeten eller av att de — för undvikande av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

13

en rubbning av rättsförhållandena inom malmbolaget — disponeras för åtgärder

utom ramen av den av bolaget bedrivna verksamheten.

Från dessa utgångspunkter kan jag ej dela de invändningar mot nu föreliggande

förslag till dispositionsbestämmelser för malmfonden som grunda

sig på den uppfattningen, att fondmedlen principiellt äro att likställa med

statsmedel disponerade för allmän socialhjälp. Jag vill även erinra om, att

kravet på de arbetslösas principiella likställighet vid organisationen av

hjälpåtgärder icke ansetts hindra användning av statsmedel till finansiering

av beredskapsarbeten.

En definitiv utformning av ifrågavarande bestämmelser är, såsom av den

sakkunnige anmärkts, icke möjlig, så länge oklarhet råder om riktlinjerna

för den framtida arbetslöshetspolitiken. Emellertid är det önskvärt, att möjlighet

redan nu erhålles att disponera fondmedlen i händelse av arbetslöshet.

De föreslagna dispositionsbestämmelsema synas mig erbjuda en

godtagbar provisorisk utgångspunkt för medelsanvändningen. Jag vill därför

förorda att — i avvaktan på ett slutligt ställningstagande, vilket lämpligen

kan ske i samband med prövningen av 1937 års arbetslöshetssakkunnigas förslag

— riksdagens medgivande inhämtas till disposition av fondmedlen i enlighet

med de vid anslagets beviljande angivna allmänna riktlinjerna, sådana

dessa utvecklats i sakkunnigförslaget, men med beaktande av under remissförfarandet

framkomna synpunkter. Vad som i yttrandena över sakkunnigförslaget

anförts på särskilda punkter synes mig sålunda böra tagas

under övervägande, örn och när fråga uppkommer om användning av fondmedlen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att till fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna

avsatta medel tillsvidare måtte få av Kungl. Majit

disponeras i enlighet med vad jag i det föregående förordat.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

R. W(Erneman.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 228.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:364 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna. a1 i texten
  2. SU 1939:211 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna. s. 1 i texten