Sök i Ratio Lex

Med förslag till beredskapsstat för försvarsvåsendet m. m. för budgetåret 1939/40

1939-03-10 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:235, Med förslag till beredskapsstat för försvarsvåsendet m. m. för budgetåret 1939/40

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

1

Nr 235.

Kungl. Majda proposition till riksdagen med förslag till beredskapsstat

för försvarsvåsendet m. m. för budgetåret

1939/40; given Stockholms slott den 10 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter förslag till beredskapsstat

för försvarsvåsendet m. m. för budgetåret 1939/40 och anför därvid följande.

De medel som anvisas för försvarsändamål å riksstaten avse att upprätthålla

eller förbättra den bestående försvarsberedskapen. Vid ett utnyttjande

av denna beredskap i händelse av krig eller krigsfara tillkomma

med nödvändighet nya medelsbehov, som kunna bli av mycket betydande

omfattning. Att på förhand inom ramen för en i fredstid uppgjord riksstat

bereda täckning för sådana behov kan av naturliga skäl ej ifrågaBihang

lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 235. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 23-3.

komma. Man är hänvisad att för oförutsedda utgifter av detta slag lita

till finansieringsformer vid sidan av den ordinarie riksstaten. En tillfredsställande

reglering av dessa former för de fall då riksdagen icke är

samlad har hittills ej kommit till stånd men synes höra ingå som ett led

i det pågående arbetet för ökad finansiell och ekonomisk försvarsberedskap.

De utgifter som under angivna omständigheter tillkomma kunna betingas

dels av krav på ökad personell beredskap, dels av forcerad materielanskaffning.

I förra fallet böra de normalt hänföra sig til] å riksstaten redan uppförda

anslag; ett exempel på kostnadsfördelningen vid en viss förstärkning

av den personella beredskapen föreligger från hösten 1938 (jfr propositionen

nr 2 till 1939 års riksdag, bilaga 5 punkterna 3 och 10). I det senare

fallet kunna utgifterna i större eller mindre utsträckning väntas avse nya

ändamål. De största och mest pressande medelsbehoven böra i en krissituation

uppkomma i anledning av forcerade materielinköp; försvarsväsendets

förråd måste då snabbt kompletteras med bland annat materiel, varav tillgång

normalt föreligger på hemmamarknaden och som det därför icke kan

anses rationellt att i större utsträckning lagra redan under fredstid.

Frågan om sättet för finansiering av de extraordinära försvarsutgifter,

som tillkomma vid krig eller krigsfara, har upptagits till behandling i en

inom finansdepartementet utarbetad promemoria angående beredskapsstat

för försvarsväsendet, vilken genom remiss underställts statskontoret, riksräkenskapsverket,

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och

fullmäktige i riksgäldskontoret för yttrande.

Promemorian är av följande huvudsakliga innehåll.

Täckning av extraordinära försvarsutgifter inom ramen för riksstatsanslagen.

Vid finansieringen av de utgifter som blevo följden av den förstärkning

av den personella beredskapen, vilken genomfördes hösten 1938, valdes

den lösningen, att de tillsvidare bestredos av de anslag från vilka motsvarande

kostnader eljest utgingo och därvid upptogos till redovisning under

särskild underrubrik. Frågan om reglering av den merbelastning på

vissa riksstatsanslag, som till följd härav uppkommit, har sedermera förelagts

årets riksdag i propositionen nr 2. Därvid har föreslagits, att från de

berörda reservationsanslagen skola avlastas de av ifrågavarande åtgärder

föranledda, ej förutsedda utgifterna medan däremot någon förstärkning ej

skall ske av de förslagsanslag på vilka en ökad belastning uppkommit. I

anslutning härtill ha å tilläggsstat belopp motsvarande den extra belastningen

å reservationsanslagen äskats under nya, bestämda anslag på vilka

de å respektive riksstatsanslag under särskild underrubrik temporärt redovisade

utgifterna för beredskapsåtgärderna skola efter Kungl. Maj:ts bestämmande

slutligt avföras.

Det här skildrade förfaringssättet ligger i allt väsentligt inom ramen för

äldre budgetpraxis. Det innebär icke ett ställningstagande till det allmänna

budgettekniska spörsmål som här upptagits till diskussion och kan, för den

händelse ej en av riksdagen lämnad fullmakt kan åberopas till stöd för förfarandet,

erbjuda en utväg, blott när de opåräknade kostnaderna äro av den

mindre storleksordning, att en senare anslagsförstärkning ej framtvingas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

3

Täckning av utgifterna från anslaget till oförutsedda utgifter. Ett alternativ

till den metod som kommit till användning vid den budgetära behandlingen

av nyss berörda beredskapsutgifter hade givetvis varit att för

finansieringen anlita anslaget till oförutsedda utgifter. Även i detta fall hade

man handlat inom ramen för äldre budgetpraxis. Man hade emellertid icke

erhållit en lika tillfredsställande bild av kostnadsfördelningen och dessutom

förlorat möjligheten att pröva, i vad mån kostnadsökningen eventuellt borde

kompenseras genom minskad medelsdisposition för andra ändamål.

Enligt de villkor som av riksdagen fastställts för anlitande av anslaget till

oförutsedda utgifter få kostnader som avses i g 63 regeringsformen ej täckas

av detta. Till stöd för tolkningen av detta villkor må åberopas följande, vid

utformningen av de för anslaget gällande dispositionsvillkoren vägledande

uttalande av kassaförlagskommittén.

Då beträffande ett visst slag av oförutsedda utgifter grundlagen anvisar en utväg

för deras bestridande nämligen det i § 63 regeringsformen omförmälda s. k.

mindre kreditivet, vilket är för oförutsedda händelser tillgängligt, då Konungen, till

rikets försvar eller andra högst viktiga och angelägna ändamål, sedan hela statsrådets

tankar däröver blivit inhämtade, finner det vara oundvikligen nödigt, bör

givetvis nu ifrågavarande anslag ej för sådant fall komma till användning. Att på

förhand, vare sig genom att fastställa visst maximibelopp för utgift från anslaget

till oförutsedda utgifter eller på annat sätt, uppdraga någon bestämd gräns mellan

de fall, då detta anslag bör anlitas, och dem, i vilka det mindre kreditivet bör tagas

i anspråk, torde möta svårigheter och synes ej heller nödvändigt. Om det

föreskrives, att anslaget ej bör användas i sådana fall, för vilka nyssnämnda kreditiv

enligt regeringsformen är avsett, torde det nämligen kunna överlåtas åt Kungl.

Majit att pröva, huruvida förutsättningarna för kreditivets anlitande föreligga

eller icke. I regel komme väl den ifrågavarande utgiftens storlek att härvid bliva

avgörande. Örn en oförutsedd utgift å t. ex. en eller flera miljoners storlek är

av den brådskande art, att frågan ej hinner underställas riksdagen, kan väl ock

i allmänhet förutsättas, att densamma avser sådant »högst viktigt och angeläget

ändamål», som i § 63 i regeringsformen omförmäles. Då enligt kommitténs mening

t. ex. bärgningen oell reparationen av pansarbåten Tapperheten varit ett sådant

ändamål, torde hinder icke hava mött att för denna utgift anlita kreditivet, i

vilket fall förskottsvägen kunnat helt och hållet undvikas.

Om :in gränsen mellan användningsområdena för anslaget till oförutsedda

utgifter respektive det s. k. mindre kreditivet — och därmed innebörden av

ifrågavarande villkor för anslagsdispositionen — icke kan anses fullt klar,

är det dock tydligt, att i alla händelser blott smärre utgifter för försvarsändamål

varit avsedda att påföras anslaget. Möjligheten att anlita anslaget

till oförutsedda utgifter i en krissituation är alltså underkastad en liknande

begränsning som möjligheten att belasta de å riksstatens fjärde huvudtitel

uppförda anslagen. För hittillsvarande praxis vid anlitandet av anslaget till

oförutsedda utgifter må hänvisas till bilaga A till denna promemoria.1

Täckning av utgifterna nied stöd av § 63 regeringsformen. För finansieringen

av mera omfattande utgifter för lörsvarsbercdskapens omedelbara

stärkande i en krissituation är man, såsom av det anförda framgått, hänvisad

till det kreditiv som av riksdagen anvisas jämlikt g 63 regeringsformen.

I relevanta delar är detta stadgande av följande lydelse.

Dessutom böra, för oförutsedda händelser, tvenne särskilda tillräckliga summor

anslås och till utbetalning å riksgäldskontoret anvisas; den ena att vara tillgänglig,

då Konungen, till rikets försvar eller andra högst viktiga och angelägna ända
1

Här utesluten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

mål, sedan liela statsrådets tankar däröver blivit inhämtade, finner den vara

oundgängligen nödig;---.

Med stöd av detta stadgande anvisar riksdagen för närvarande till berörda

ändamål genom en förseglad anordning ett belopp av 15 miljoner kronor

till utbetalning å riksgäldskontoret.

Grundlagsstadgandet har å ena sidan karaktären av ett bemyndigande att

intill det av riksdagen bestämda beloppet bestrida oförutsedda utgifter för

vissa ändamål (summan »anslås») men innefattar å andra sidan en föreskrift

örn en viss form för kassaförstärkning i angivna krisläge (summan

»anvisas till utbetalning å riksgäldskontoret»). Detta sista moment saknar

praktisk betydelse, sedan numera den uppfattningen torde få anses godtagen,

att om statsverkets tillgängliga likvida tillgångar ej förslå till täckande av

det löpande utgiftsbehovet. Kungl. Majit Ilar att, på hemställan av den myndighet

som omhänderhar kontrollen över statsverkets checkräkning, påkalla

riksgäldskontorets medverkan för vinnande av kassaförstärkning (jfr propositionen

1937: 225, bil. A, sid. 23). Budgettekniskt erbjuder den föreskrivna

formen för anskaffande av medel vissa svårigheter, emedan den

bryter igenom den eljest konsekvent genomförda gränsdragningen mellan

den formella medelsdispositionen enligt riksstaten och de egentliga kassatransaktionerna.

När mindre kreditivet senast anlitades (den 13 januari 1915), skedde detta

genom ett Kungl. Maj :ts brev till fullmäktige i riksgäldskontoret, vari

Kungl. Majit förordnade, att riksgäldskontoret skulle till statskontoret utbetala

ett belopp av 15 miljoner kronor (bilaga B).1 Beloppet behandlades av

statskontoret såsom ren kassaförstärkning. Några särskilda utgifter äro icke

att anse såsom bestridda av dessa medel. Kungl. Majits utgiftsbeslut i anslutning

tili anlitandet av det mindre kreditivet utformades såsom anbefallningar

till statskontoret att av tillgängliga medel förskottsvis utanordna erforderliga

belopp till olika medelsdisponerande myndigheter (jfr bilaga C

till denna promemoria).1 Å riksstaten för budgetåret 1917 uppfördes sedermera

ett anslag under fjärde huvudtiteln för återbetalning till riksgäldskontoret

av mindre kreditivet.

Vid övervägande av frågan på vad sätt mindre kreditivet lämpligen bör

anlitas för finansiering av extraordinära utgifter för försvarsändamål torde

till en början få konstateras, att den år 1915 anlitade formen icke ter sig

lämplig med hänsyn till de krav på en fullständig utgiftsredovisning över

budgeten som numera upprätthållas. För den händelse man anser sig böra

taga fasta på grundlagsstadgandets faktiska utformning såsom en bestämmelse

även om viss finansieringsform, torde medelsanvändningen för att tillfredsställa

dessa krav böra ske på så sätt, att de extraordinära utgifterna i

första hand påföras vederbörande anslag under riksstatens fjärde huvudtitel,

varefter motsvarande belopp tillföras anslagen såsom uppbörd genom utbetalning

av kreditivmedel från riksgäldskontoret till de anslagsdisponerande

myndigheterna. Anlitandet av mindre kreditivet torde sålunda få ske genom

beslut av ungefär följande innehåll.

a. K. br. till de anslagsdisponerande myndigheterna innefattande föreskrift,

att de av beredskapsåtgärderna föranledda kostnaderna skola bokföras

å de anslag, från vilka motsvarande utgifter normalt bestridas, och

därvid upptagas under särskild underrubrik.

b. K. br. till de anslagsdisponerande myndigheterna: »---Kungl.

Majit bemyndigar (arméförvaltningen) att i riksgäldskontoret intill en totalsumma

av högst —---lyfta belopp motsvarande de kostnader som av

1 Här utesluten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

5

(arméförvaltningen) bestritts eller bestridas jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den

---att av (arméförvaltningen) bokföras såsom uppbörd å de anslag vilka

ifrågavarande kostnader påförts.»

c. K. br till fullmäktige i riksgäldskontoret: »---Kungl. Maid som

denna dag bemyndigar (arméförvaltningen) att ----hemställer till full
mäktige

i riksgäldskontoret att verkställa omförmälda utbetalningar av det

kreditiv å 15 miljoner kronor som jämlikt § 63 regeringsformen ställts till

Kungl. Maj:ts disposition för rikets försvar eller andra högst viktiga och

angelägna ändamål.»

d. Riksdagsframställning. För riksdagen framlägges förslag till tilläggsstat

utformad på samma sätt som den i propositionen nr 2 till årets riksdag

föreslagna staten (jfr propositionen bilaga 5) med den modifikationen, att

medel äskas även för reglering av de berörda förslagsanslagen. Riksdagens

beslut expedieras genom regleringsbrev till vederbörande myndigheter av

innehåll, att anslagen skola av myndigheterna disponeras för återbetalning

till riksgäldskontoret av de i riksgäldskontoret jämlikt Kungl. Maj:ts beslut

lyftade beloppen.

Förslag till beredskapsstat för försvarsväsendet. Vid en granskning av

det mindre kreditivets ändamålsenlighet såsom underlag för finansieringen

av här ifrågavarande utgifter är det den tunga och för det nuvarande budgetsystemet

främmande teknik som följer av grundlagsstadgandets utformning,

vilken i främsta rummet bör beaktas. Kreditivet är visserligen för närvarande

icke tillräckligt för att tillgodose de omedelbara medelsbehov som

äro att påräkna vid en allvarligare kris, men intet hinder föreligger för en

höjning därav till det belopp som anses under nu rådande förhållanden skäligen

böra stå till Kungl. Maj :ts förfogande, innan en urtima riksdag sammankallas

eller sammanträder. En utvidgning av kreditivet är emellertid av

mindre värde, örn själva den finansiella formen icke är ändamålsenlig. Fasthåller

man vid en sträng grundlagstolkning blir en finansfullmakt vid sidan

av kreditivet och alltså utan de diskuterade formella svagheterna att föredraga.

Det kan nu emellertid med visst fog hävdas, att anledning ej föreligger att

tillmäta den av grundlagen direkt anvisade formen för medelsanskaffning så

stor betydelse som här skett. Örn man i kreditivet ser blott en förskottsfullmakt,

öppnas givetvis möjligheter för en smidigare budgetär utformning av

finansieringen av beredskapsutgifterna, närmast då den som vunnit tillämpning

förfluten höst och vid framläggandet av tilläggsstaten till årets riksdag.

Därmed förlorar emellertid anknytningen till § 63 regeringsformen varje betydelse

och en av riksdagen på förslag av Kungl. Majit besluten fri förskottsfullmakt

å lämpligt belopp — vilken berörda grundlagsstadgande icke hindrar

riksdagen att lämna — framstår såsom ett ändamålsenligare underlag för

beredskapsfinansieringen än det till sin innebörd ej fullt klara kreditivet.

Vare sig man vill giva grundlagsstadgandet en formellt sträng tolkning eller

man tager fasta blott på den fullmakt att bestrida vissa utgifter vid sidan av

riksstaten som det innefattar, ledes man, såsom föregående överväganden

ge vid banden, att ifrågasätta tillskapandet av en ny finansieringsform. Den

form som då närmast kommer i åtanke är den som av 1938 års riksdag godkänts

för finansieringen mellan riksdagarna av större oförutsedda utgifter

för bekämpande av arbetslösheten, alltså en fri finansfullmakt utformad såsom

en beredskapsstat, vilken under vissa omständigheter får sättas i kraft

såsom förskottsstat, avsedd att underställas nästföljande riksdag genom

framläggande av tilläggsstat.

Att en förskottsfullmakt avsedd för finansiering av oparaknade försvars
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

beredskapsutgifter utformas såsom en beredskapsstat, synes lämpligt med

hänsyn till den större reda och klarhet i redovisningshänseende och — i synnerhet

— den större fasthet i anslagsprövningen och i regleringen av Kungl.

Maj:ts befogenheter, som därigenom vinnes. Beredskapsfullmaktens budgeträttsliga

utformning gjordes av fjolårets riksdag till föremål för en ingående

prövning. Om än tekniska modifikationer kunna komma att befinnas påkallade,

har dock med beredskapsstaten skapats en fullmaktsform som i fall

av här förevarande slag icke utan starka skäl bör frångås.

En beredskapsstat för försvarsväsendet kan icke i allt erhålla samma tekniska

utformning som en beredskapsstat för arbetslösheten. Det är omöjligt

att i detalj förutse i vilken mån olika anslag kunna komma att beröras av de

beredskapsåtgärder som i en krissituation kunna visa sig påkallade. Särskilt

gäller detta de olika anslagen för personalkostnader. Det kan med hänsyn

därtill ifrågasättas, om icke beredskapsstaten — i nära anslutning till vad

som föreslagits beträffande fjärde huvudtiteln å tilläggsstaten till årets riksstat

— dels borde innefatta samlingsanslag för de skilda försvarsgrenarna, avsedda

för finansiering av utgifter som normalt utgå av maximerade anslag,

jämte ett gemensamt materielanslag under huvudtitelns sista, allmänna avdelning,

dels förbindas med ett bemyndigande att i erforderlig utsträckning

belasta de å riksstaten uppförda förslagsanslagen med till dessa hänförliga

utgifter. I sistnämnda avseende skulle den äskade fullmakten få en vidare

och även obestämdare innebörd än beredskapsstaten för arbetslösheten, vars

samtliga anslag äro maximerade. Med hänsyn till arten av de utgifter som

under fjärde huvudtiteln utgå av förslagsanslag synes denna utvidgning dock

icke behöva inge betänkligheter. För de å den ifrågasatta nya beredskapsstaten

uppförda anslagen bör förutsättas en behovsprövning från Kungl.

Maj:ts och riksdagens sida, baserad på utredningar rörande de kompletteringskrav

m. m. som kunna väntas aktualiserade i händelse av krig eller

krigsfara. I motsats till vad som gäller för beredskapsstaten för arbetslösheten

kan en avvägning av anslagen efter det beräknade årsbehovet av naturliga

skäl ej genomföras. Någon övre gräns för årsbehovet kan nämligen

ej fastställas.

Vid prövningen av beredskapsstatens omfattning bör beaktas, att man vid

utmätandet av det mindre kreditivet bland annat torde ha avsett att i finansiell

väg ange den gräns vid vilken de oförutsedda händelserna ansågos vara

av sådan räckvidd, att urtima riksdag borde inkallas. Att den här föreslagna

beredskapsstatens omslutning på denna grund bör direkt baseras på en avvägning

av Kungl. Maj:ts och riksdagens inbördes befogenheter innebär ett

särdrag i förhållande till beredskapsstaten för arbetslösheten.

Till den i promemorian framförda kritiken mot nu medgivna

finansieringsformer ha de hörda ämbetsverken uttalat sin anslutning.

Närmare behandlas frågan endast av riksräkenskapsverket, som anför

i huvudsak följande.

Såsom i promemorian utvecklats, har för de fall då riksdagen icke är

samlad någon tillfredsställande ordning för täckning av de nya medelsbehov,

som i händelse av krig eller krigsfara med nödvändighet tillkomma,

hittills icke genomförts. Möjligheten att i en krissituation belasta de å riksstatens

fjärde huvudtitel uppförda anslagen eller att anlita anslaget till

oförutsedda utgifter kan utnyttjas allenast då fråga är örn jämförelsevis

mindre utgifter. För finansieringen av mera omfattande utgifter för försvarsberedskapens

omedelbara stärkande i en krissituation är man hänvisad

till det s. k. lilla kreditivet, som av riksdagen årligen anvisas jämlikt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

7

g 63 regeringsformen. Grundlagsstadgandet avser dels ett bemyndigande att

intill det av riksdagen bestämda beloppet bestrida oförutsedda utgifter tor

vissa ändamål, dels en form för åstadkommande av kassaförstärkning. Den

teknik för finansieringen av här ifrågavarande utgifter, som följer av grundlagsstadgandets

utformning, är tung och för det nuvarande budgetsystemet

främmande. Föreskriften örn kassaförstärkning saknar därjämte praktisk

betydelse.

Riksräkenskapsverket vill uttala sin anslutning till den i promemorian hävdade

meningen rörande den begränsade omfattning, i vilken —- för de fall

då riksdagen icke är samlad — de å riksstatens fjärde huvudtitel uppförda

anslagen eller anslaget till oförutsedda utgifter enligt gällande grunder kunna

i en krissituation anlitas för utgifter till försvarsberedskapens omedelbara

stärkande.

Riksräkenskapsverket delar vidare den i promemorian uttalade uppfattningen,

att formen för den med stöd av § 63 regeringsformen genomförda

täckningen av omhandlade utgifter icke är ändamålsenlig. Ämbetsverket

tillmäter härvid särskild betydelse det i promemorian berörda förhållandet,

att den i grundlagen föreskrivna formen för medelsanskaffningen genombryter

den gränsdragning mellan den formella medelsdispositionen enligt

riksstaten och de egentliga kassatransaktionerna, som varit vägledande vid

utformningen av den från och med innevarande budgetår gällande nya budgetordningen.

Den i promemorian förordade lösningen av föreliggande problem, alltså

upprättandet av en särskild beredskapsstat för försvarsväsendet

har allmänt ansetts ändamålsenlig. I formellt hänseende

har statskontoret erinrat, att beredskapsstaten icke kan inskränkas till

att omfatta blott fjärde huvudtiteln; verket ifrågasätter örn ej ett kompletterande

anslag borde upptagas förslagsvis under sjunde huvudtiteln. Riksräkenskapsverket

har förordat vissa formella modifikationer i promemorieförslaget,

främst i syfte att erhålla en reglering jämväl av de utgifter, som

normalt utgå av förslagsanslag och som enligt promemorian skulle lämnas

utanför staten, men även i avsikt att bereda Kungl. Maj:t vidgade möjligheter

att med stöd av finansfullmakten träffa erforderliga anstalter till försvarsberedskapens

omedelbara stärkande. Ämbetsverket anför i huvudsak

följande.

Genom att den för finansiering av opåräkneliga försvarsberedskapsutgifter

avsedda förskottsfullmakten utformas såsom en beredskapsstat skulle

såväl medelsanvisning som utgiftsredovisning nära anpassas till den ordning,

som gäller ifråga om utgifterna å riksstaten. Sålunda skulle förskottsfullmaktens

omfattning kunna för varje budgetår avvägas med hänsyn till det

föreliggande utrikespolitiska lägets risker och försvarsväsendets aktuella tillstånd.

Vidare skulle, i den utsträckning så med hänsyn till arten av hithörande

utgifter kan befinnas vara lämpligt, en uppdelning av förskottsfullmakten

på ett flertal i beredskapsstaten upptagna självständiga anslag

kunna genomföras.

För att den fasthet i anslagsprövningen och den klarhet i redovisningshänseende,

som tillkomsten av en beredskapsstat för försvarsväsendet förväntas

skola medföra, skall bliva av verklig betydelse, erfordras emellertid,

att samtliga försvarsberedskapsutgifter upptagas till redovisning å beredskapsstaten.

I motsats till den i promemorian intagna ståndpunkten anser

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

salunda riksräkenskapsverket, att beredskapsstaten bör omfatta såväl utgifter,

vilka normalt belasta maximerade anslag, som utgifter, vilka normalt

belasta icke maximerade anslag. Först härigenom kommer beredskapsstaten

att giva ett korrekt uttryck för beredskapskostnadernas omfattning och

för avvägningen av Kungl. Majrts och riksdagens inbördes befogenheter.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning bör vidare beredskapsstaten så

utformas, att genom den nya ordningen en viss motsvarighet erhålles till såväl

lilla som stora kreditivet. Detta syfte kan ernås därigenom, att anslagen

å beredskapsstaten anvisas förslagsvis men att till medelsanvisningen knvtes

det villkoret, att anslagen icke få överskridas utan att inkallelse av riksdagen

utfärdas. Beredskapsstatens olika anslag tänkta såsom maximerade

medelsanvisningar skulle härvid motsvara det lilla kreditivet, medan de

överskridanden av anslagen, som i vissa lägen befinnas icke kunna undvikas,

närmast skulle motsvara det stora kreditivet.

Parallellismen mellan å ena sidan de sålunda å beredskapsstaten upptagna

medelsanvisningarna och å andra sidan lilla och stora kreditiven är

emellertid icke fullständig. Skiljaktigheten hänför sig främst till det förhållandet,

att enligt den här föreslagna ordningen medelsanvisningarna för

tiden mellan riksdagens sammankallande och riksdagens sammanträdande

äro obegränsade, medan enligt gällande ordning motsvarande medelsanvisning

är maximerad.

I håga örn beredskapsstatens anslagsuppdelning har riksräkenskapsverket

hänvisat till en yttrandet närsluten bilaga med förslag till uppställning av

specifikationen till beredskapsstat för försvarsväsendet. I enlighet med riksräkenskapsverkets

uppfattning, att samtliga försvarsberedskapsutgifter skola

upptagas till redovisning å beredskapsstaten, hava de i promemorian upptagna

fyra samlingsanslagen under IV huvudtiteln utökats med fyra nya

samlingsanslag. Härvid förutsättes, att å anslagen till personalkostnader

in. m. skola avföras utgifter, vilka normalt belasta icke maximerade anslag,

medan a anslagen till materielkostnader m. m. skola avföras utgifter, vilka

normalt belasta maximerade anslag. Riksräkenskapsverket har slutligen

ansett sig böra under »Oförutsedda utgifter» uppföra ett anslag till allmänna

utgifter för krigsberedskap, vilket anslag huvudsakligen torde böra

avse utgifter under andra huvudtitlar än den fjärde.

För det fall att beredskapsstaten sättes i kraft såsom förskottsstat, bör enligt

riksräkenskapsverkets åsikt föreskrivas, att redovisningen av utgifterna

å de sålunda föreslagna nio samlingsanslagen så specificeras, att den uppdelning

av utgifterna, som tillämpas vid redovisningen av riksstatens normala

utgifter, kan genomföras jämväl för nu ifrågavarande utgifter.

I vissa yttranden beröres även frågan örn de konsekvenser för utformningen

av § 63 regeringsformen som övergången till

en anordning med särskild beredskapsstat för försvarsväsendet bör erhålla.

Följande uttalanden må här återgivas.

Statskontoret:

Därest en beredskapsstat för ifrågavarande ändamål kommer till stånd, bör

enligt statskontorets mening därav följa, att ändring snarast möjligt vidtages

i § 63 regeringsformen, så att de i detta lagrum omförmälda kreditivsummorna

icke längre komma att stå till disposition. I samband härmed torde åt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

9

gärder böra vidtagas för att i regeringsformen fastslå, att till Kungl. Maj:ts

förfogande skall stå en beredskapsstat av här berörda art, ävensom reglera

de befogenheter, som tillkomma Kungl. Maj:t med avseende å dispositionen

av de å staten upptagna anvisningarna. I sistnämnda avseende må framhållas,

att, i principiell anslutning till vad nu gäller, föreskrift synes böra meddelas,

att beredskapsstaten må tagas i anspråk allenast intill visst sammanlagt

belopp, innan riksdagen sammankallas. Intill dess sådan grundlagsändring

genomförts, torde beredskapsstaten av riksdagen böra ställas till förfogande

under villkor av enahanda innebörd oell torde av riksdagen övervägas

örn och i vad mån de i § 63 regeringsformen omförmälda kreditivsununorna

böra jämkas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret:

Redan för länge sedan har påvisats, att våra grundlagar inrymma ett flertal

stadganden, vilka härstamma från en tid med delvis helt andra förhållanden

än den nuvarande. Dessa stadganden hava emellertid fått stå kvar,

därför att de ej gjort någon skada; den levande verkligheten har sökt sig

väg vid sidan av dem. Ett en gång givet författningssystem undergår i verkligheten

förändringar genom ändrad uppfattning av vissa paragrafers innebörd

och ännu mera genom en vid sidan av paragraferna uppväxande praxis.

Först när sådan praxis vuxit sig så stark eller tagit sådan omfattning, att

grundlagens stadganden hålla på att sprängas sönder, kan tiden vara inne

att genomföra en anpassning efter moderna krav, även formellt, genom

grundlagsändring.

Örn riksdagen godkänner det förslag till införandet av en beredskapsstat

för försvarsväsendet, varom den remitterade promemorian handlar, torde anledning

förefinnas att till prövning upptaga frågan, huruvida § 63 i regeringsformen

bör bibehållas i sin nuvarande lydelse. Att det s. k. stora kreditivet

ej skulle hava någon nämnvärd betydelse vid infallande krig, har länge varit

tydligt; dess belopp utgör helt visst blott en bråkdel av medelsbehovet i en sådan

situation, och det^ har ej på allvar ifrågasatts att få det utskrivet på ett

tillräckligt högt belopp. Det är närmast det s. k. mindre kreditivet, som på

senaste tiden givit den nämnda grundlagsparagrafen en viss betydelse.

Införandet av en beredsskapsstat för försvarsväsendet skulle här innebära

en väsentlig förändring. Det mindre kreditivet passar ej in i det nuvarande

budgetsystemet och svårigheterna därvidlag skulle icke övervinnas genom

en ökning av kreditivbeloppet. Beredskapsstatens form kan bättre anpassas

till en situation med i förväg oberäkneliga utgiftskrav. Det är nämligen

omöjligt att i förväg maximera en finansfullmakt av här angivet slag. Men

§ 63 regeringsformen är byggd på förutsättningen, att vartdera kreditivet

skall lyda på en i förväg bestämd summa. Det synes då vara välbetänkt, att

åtgärder vidtagas för att ur vår grundlag borttaga ett stadgande, som ej längre

kan med fördel efterlevas. Fullmäktige vilja därför ifrågasätta, att ett förslag

till grundlagsstadgande om beredskapsstater av olika slag utarbetas och

förelägges riksdagen för den handläggning, som grundlagsändringar kräva,

och att det nya stadgandet införes i regeringsformen i stället för det nuvarande,

föråldrade stadgandet.

Slutligen må nämnas, att rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

velat framhålla vikten av att uppmärksamhet i förevarande sammanhang

jämväl ägnas sättet för uppbringande vid en kris av medel för beredskapsstatens

finansiering. Likartade synpunkter lia närmare utvecklats i

ett vid rikskommissionens yttrande fogat särskilt uttalande av herr Orne.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 235-

Departement''

chefen.

Den omedelbara förstärkning av rikets försvarsberedskap som blir erforderlig

vid krig eller krigsfara förutsätter utgifter av betydande storleksordning.

En efter nuvarande försvarspolitiska förhållanden avpassad reglering

av Kungl. Maj:ts finansiella befogenheter i ett sådant läge, vilken på en gång

tillgodoser kravet på nödvändig rörelsefrihet och lämnar riksdagens konstitutionella

rätt oförkränkt, har hittills ej kommit till stånd.

I den i ärendet utarbetade departementspromemorian, för vars innehåll

jag nyss redogjort, har förordats, att behovet av reservtillgångar för finansiering

av de beredskapsåtgärder, som bli erforderliga vid krig eller krigsfara,

skall tillgodoses genom en finansfullmakt utformad såsom en särskild

beredskapsstat, prövad och fastställd i samma former som den beredskapsstat

vilken för andra ändamål beslöts av fjolårets riksdag, samt av samma

rättsliga innebörd som denna. Detta förslag bär i de över promemorian avgivna

yttrandena vunnit allmän anslutning. Den förebragta utredningen synes

även mig ha visat lämpligheten av att, med Dångående av de möjligheter

som stå till buds inom det äldre budgetsystemets ram, söka lösningen av förevarande

problem i anslutning till den nya fullmaktsform som beredskapsstaten

representerar. Avgörande synes mig vara, att en finansfullmakt av

den omfattning, som i detta sammanhang erfordras, icke bör lämnas utan att

riksdagen på förhand prövat medelsbehoven för olika ändamål samt fastställt

även de budgettekniska former i vilka medel må disponeras för dessa. Beredskapsstaten

bör få utnyttjas endast när riksdagen ej är samlad. Örn en

beredskapsstat för försvarsväsendet fastställes av riksdagen, torde de av riksdagen

lämnade kreditiven ej böra av Kungl. Majit tagas i anspråk för med

staten avsedda ändamål.

I departementspromemorian har föreslagits, att å en eventuell beredskapsstat

för försvarsväsendet skulle uppföras förskottsanslag blott för de ändamål,

som under fjärde huvudtiteln på riksstaten tillgodoses med maximerade

anslag, samt att beredskapsstaten skulle kompletteras med ett bemyndigande

för Kungl. Majit att under för beredskapsstaten gällande förutsättningar

disponera förslagsanslagen på riksstaten även för de beredskapsutgifter som

äro hänförliga till dessa anslag. I likhet med riksräkenskapsverket finner

jag dock lämpligare, att förskottsanslag upptagas för samtliga ifrågakommande

beredskapsutgifter.

En naturlig konsekvens av beredskapsstatens karaktär av finansfullmakt

är att anslagen å staten ej böra få överskridas. Detta gäller också ovillkorligt

för den av fjolårets riksdag beslutade staten. Med hänvisning till

den nuvarande anordningen med två kreditiv för försvarsutgifter, av vilka

det ena får disponeras av Kungl. Majit utan formella förbehåll men det

andra blott under förutsättning av riksdagskallelse, har riksräkenskapsverket

föreslagit, att förskottsanslagen å den nya beredskapsstaten för försvarsväsendet

skola anvisas förslagsvis men att till medelsanvisningen skall knytas

det villkoret, att anslagen icke få överskridas utan att riksdagskallelse

utfärdas. Beredskapsstatens olika anslag, tänkta såsom maximerade medelsanvisningar,

skulle härvid motsvara det mindre kreditivet, medan de

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

11

överskridanden av anslagen, som i vissa lägen befinnas oundvikliga, närmast

skulle motsvara det större kreditivet. Jag vill i anslutning till riksräkenskapsverkets

förslag erinra örn att även riksgäldsfullmäktige synas förutsätta,

att 1''örskottsanslagen på den nya beredskapsstaten ej skola i förväg ovillkorligt

maximeras.

Den av riksräkenskapsverket sålunda förordade utformningen av förskottsanslagen

å beredskapsstaten för försvarsväsendet synes mig tillgodose

behovet av ökad handlingsfrihet för Kungl. Majit i extrema krislägen på ett

sätt, som är fullt förenligt med statens fullmaktskaraktär. Den ger även

en säkrare utgångspunkt för beräkningen av förskottsanslagen än som under

andra förutsättningar står att vinna. Med den föreslagna anordningen

blir riksdagens huvuduppgift vid anslagsprövningen att bedöma, vilka belopp

som erfordras för beredskapsåtgärder som Kungl. Majit rimligen bör

kunna få vidtaga utan riksdagskallelse, under det att man eljest, alltså i händelse

anslagen anvisades såsom ovillkorligt begränsade, vid anslagsberäkningen

måste taga hänsyn även till de ytterligare belopp som kunna erfordras,

innan riksdagen efter kallelse hinner sammanträda och fatta beslut.

Trots att riksräkenskapsverkets linje kan synas innebära en långtgående

uppmjukning av gränserna för fullmakten, kommer den dock av sist angivna

skäl att i konstitutionellt hänseende erbjuda riksdagen en starkare ställning.

På anförda grunder vill jag förorda, att förskottsanslagen på försvarsväsendets

beredskapsstat upptagas med förslagsvis angivna belopp samt att riksdagens

medgivande utverkas till överskridande av beloppen under förutsättning

att riksdagen omedelbart inkallas eller ändock skall sammanträda inom tjugo

dagar. Med ett faktiskt överskridande bör därvid jämställas ett beslut, som

med visshet förutses medföra ett överskridande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret lia ifrågasatt att, om riksdagen godkänner

förslaget om införande av beredskapsstat för försvarsväsendet, de nu i

§ 63 regeringsformen meddelade bestämmelserna om kreditiven borde ersättas

med ett grundlagsstadgande om beredskapsstater av olika slag. För

en revision av § 63 regeringsformen har även statskontoret uttalat sig. Riksgäldsfullmäktiges

förslag synes mig böra upptagas till övervägande. Det

förslag i ämnet, vartill efter erforderlig utredning må finnas anledning, torde

få underställas 1940 års riksdag.

Den av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap väckta frågan

örn sättet för finansiering av de extraordinära försvarsutgifterna är givetvis

av största vikt. Då emellertid finansieringssättet måste bli i hög grad

beroende av de omständigheter under vilka beredskapsstaten kan komma att

utnyttjas, finner jag ej anledning att frångå den princip, som av riksdagen

godkänts vid fastställande av beredskapsstaten för budgetåret 1938/39, nämligen

att finansieringen skall regleras i samband med att de utgifter, som

bestritts med stöd av beredskapsstaten, genom framläggande av tilläggsstat

anmälas för riksdagen. Till den allmänna frågan örn finanspolitikens utformning

i händelse av krig är jag icke beredd att i detta sammanhang taga

ställning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Jag övergår så till frågan om utformningen av en beredskapsstat för försvarsväsendet

för nästföljande budgetår.

Av motiven för att den erforderliga finansfullmakten utformas som en

beredskapsstat följer, att en anslagsuppdelning efter utgiftsändamål bör eftersträvas.

Vid övervägande av frågan har jag dock funnit det av praktiska

skäl olämpligt att gå längre än till en fördelning av medelsanvisningen för

egentliga försvarsutgifter på samlingsanslag för de olika försvarsgrenarna samt

för allmänna försvarsändamål. Att såsom riksräkenskapsverket föreslagit

uppdela försvarsgrenarnas samlingsanslag på två delanslag, det ena avseende

utgifter som normalt utgå av förslagsanslag, det andra utgifter som normalt

utgå av maximerade anslag, synes ej tillräckligt motiverat av den sakliga

skillnad som finnes mellan dessa båda grupper av utgifter; den på riksstaten

genomförda gränsdragningen mellan olika anslagstyper är icke av sådan art,

att den direkt kan läggas till grund för en uppdelning av förskottsanslagen.

I likhet med de hörda ämbetsverken finner jag nödvändigt, att medel avses

även för beredskapsutgifter utanför det egentliga försvarsväsendets ram.

Dessa synas lämpligen böra upptagas å dels ett anslag under sjunde huvudtiteln,

dels ett anslag å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket.

De svagheter som äro förbundna med anvisandet av samlingsanslag kunna

i viss utsträckning elimineras genom att de utgifter, som bestridas av anslagen,

redovisas i anslutning till riksstatens anslagsuppdelning och specificeras

på detta sätt även på den tilläggsstat, med vilken de böra anmälas för riksdagen

för täckning. Jag förordar därför att så sker.

Utredningar rörande de olika försvarsgrenarnas extra beredskapskostnader

under sådana förhållanden som icke i sig behöva föranleda, att riksdagen

inkallas, ha på anmodan från försvarsdepartementet verkställts hos de olika

förvaltningarna. Till utgångspunkt lia därvid enligt givna direktiv tagits kostnaderna

för viss förstärkt försvarsberedskap under en månad.

Efter överarbetning av det inkomna materialet inom försvarsdepartementet

har departementschefen meddelat mig, att man bör räkna med följande

ungefärliga medelsbehov för de särskilda försvarsgrenarna, nämligen

för lantförsvaret .................................. 45,000,000 kronor,

för sjöförsvaret .................................. 40,000,000 »

för flygvapnet .................................... 30,000,000 »

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet vill jag förorda, att

förskottsanslagen för de olika försvarsgrenarna i förslaget till beredskapsstat

upptagas med angivna belopp.

Det för försvarsgrenarna gemensamma förskottsanslag, som bör avses närmast

för engångsanskaffning av materiel, bör enligt inom försvarsdepartementet

verkställda utredningar för nästföljande budgetår beräknas till

100,000,000 kronor.

En närmare redogörelse för de för anslagsberäkningarna grundläggande

utredningarna torde få lämnas riksdagens vederbörande utskott.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

13

De förskottsanslag, som enligt min mening böra upptagas under sjunde huvudtiteln

respektive fonden för förlag till statsverket, avse utgifter för exempelvis

forcerad materielanskaffning för det civila luftskyddet, vissa extraordinära

administrationskostnader samt skyddsåtgärder vid statens järnvägar

och statens vattenfallsverk. Medelsbehovet låter sig icke nu beräkna.

Man synes därför vara hänvisad till att upptaga ifrågavarande förskottsanslag

med belopp bestämda med utgångspunkt från en avvägning av de finansiella

befogenheter, som lämpligen synas böra tillkomma Kungl. Maj:t

i händelse av krigsfara. Under dessa förutsättningar vill jag förorda, att under

sjunde huvudtiteln uppföres ett förskottsanslag av 5,000,000 kronor och

under fonden för förlag till statsverket ett förskottsanslag, reserverat

för kommunikationsverkens bruk, av 10,000,000 kronor, alltså ett sammanlagt

belopp motsvarande det nuvarande mindre kreditivet. Inom berörda

verk torde böra verkställas de utredningar, som erfordras för att beredskapsplaner

skola föreligga utarbetade till ledning för de åtgärder, som må befinnas

erforderliga vid krig eller krigsfara och för vilkas finansiering ifrågavarande

förskottsanslag äro avsedda.

Liksom fallet var beträffande den för krisutgifter avsedda beredskapsstat,

vars principiella utformning prövades av fjolårets riksdag, torde för beredskapsstaten

för försvarsväsendet böra gälla, att den skall kunna sättas i kraft

i sin helhet eller blott i vissa delar. Jag vill i detta sammanhang understryka

den skillnad i fråga om förutsättningarna för anslagens anlitande, som föreligger

mellan de tre samlingsanslagen för försvarsgrenarna och övriga tre å

beredskapsstaten uppförda anslag. Medan de förra anslagen avse utgifter av

en i ett skärpt utrikespolitiskt läge relativt normal natur och böra få tagas

i anspråk, så snart av sådan anledning skäl för en omedelbar förstärkning

av försvarsberedskapen anses föreligga, måste väsentligt strängare krav uppställas

för disposition av de senare, närmast för extraordinära engångsutgifter

avsedda anslagen.

En beredskapsstat för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1939/40, upprättad

i enlighet med det anförda, torde få såsom bilaga fogas vid detta

protokoll.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det sålunda upprättade förslaget till beredskapsstat

för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1939/40,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t alt vid krig eller krigsfara

fastställa denna beredskapsstat eller viss del därav att lända

till efterrättelse såsom förskottsstat, samt att ställa å för

skottsstaten uppförda anslag till vederbörande myndigheters

förfogande,

dels ock medgiva, att de i beredskapsstaten angivna anslagsbeloppen

må överskridas, under förutsättning att Konungen

låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock

skall inom tjugo dagar sammanträda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. W(Erneman.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

15

Bilaga.

Beredskapsstat för försvarsväsendet m. m. för budgetåret

1939/40.

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter:

IV. Försvarsdepartementet..........

VII. Finansdepartementet...........

........ 215,000,000

........ 5,000,000

Kronor

220,000,000

Summa

220,000,000

Kapitalbudgeten.

Kronor

Kapitalinvestering:

VI. Fonden för förlag till statsverket

lfl.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Egentliga statsutgifter.

IV. Försvarsdepartementet.

Kronor

Kronor

a

D. Lantförsvaret.

Lantförsvaret, förslagsvis........................

45,000,000

a

E. Sjöförsvaret.

Sjöförsvaret, förslagsvis.........................

40,000,000

a

F. Flygvapnet.

Flygvapnet, förslagsvis..........................

30,000,000

a

G. Gemensamma anslag.

Försvarsväsendet i allmänhet, förslagsvis..........

100.000,000

Summa

|21ö,000,000

VII. Finansdepartementet.

Kronor

Kronor

a

Allmänna utgifter för försvarsberedskap, förslagsvis

6,000,000

Kapitalinvestering.

VI. Fonden för förlag till statsverket.

Kronor

Kronor

a

Kommunikationsverken, förslagsvis...............

10,000,000

397607. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till beredskapsstat för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1939/40 jämte en i äm s. 4 i texten
  2. SU 1939:137 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till beredskapsstat för försvarsväsendet m. m. för budgetåret 1939/40 jämte en i ämnet väckt mot s. 1 i texten