Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag för anläggande av gemensamma tvättinrättningar på landsbygden

1939-03-17 · 12 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:238, Angående statsbidrag för anläggande av gemensamma tvättinrättningar på landsbygden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

1

Nr 238.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag för

anläggande av gemensamma tvättinrättningar på

landsbygden; given Stockholms slott den 17 mars

1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 17 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Eriksson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

1 årets statsverksproposition har Kungl. Majit under nionde huvudtiteln,

punkt 148, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde bliva riksdagen förelagd, till Åtgärder till lättande av hemarbetet

på landsbygden för budgetåret 1939/40 beräkna ett reservationsanslag

av 50,000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla detta ärende för Kungl.

Majit.

Genom beslut den 29 januari 1937 bemyndigade Kungl. Majit chefen för

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 238. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 238.

jordbruksdepartementet att tillkalla särskilda utredningsmän för att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande vissa åtgärder till lättande av

arbetsförhållandena inom det mindre jordbruket. Med stöd av detta bemyndigande

tillkallade jag såsom utredningsmän professorn vid lantbrukshögskolan

P. L. Nanneson, tillika ordförande, ingenjören N. H. Berglund i

Ultuna, ledamoten av riksdagens första kammare lantbrukaren A. Andersson

i Bussjö, ledamoten av riksdagens andra kammare agronomen S. Janson

i Sparreholm samt lantbrukaren F. Karlsson i Nöttja. Den 30 oktober 1937

avgav utredningen, vilken antagit benämningen 1937 års utredning angående

det mindre jordbrukets arbetsförhållanden, betänkande med förslag till åtgärder

för befrämjande av gemensam maskinanvändning inom det mindre

jordbruket. Sedermera bemyndigade Kungl. Maj:t den 14 januari 1938 chefen

för jordbruksdepartementet dels att uppdraga åt nyssnämnda utredningsmän

att verkställa utredning och inkomma med förslag rörande utnyttjandet

av tekniska hjälpmedel, ägnade att underlätta arbetet inom

ekonomi- och bostadshus på landsbygden, dels ock att för denna utredning

tillkalla ytterligare tre utredningsmän. Med stöd av detta bemyndigande

tillkallade jag såsom nya ledamöter i utredningen fru Alfrida Linders

i Staffanstorp, vice ordföranden i Svenska landsbygdens kvinnoförbund

fröken Karin Collin i Njutånger och hemkonsulenten fröken Greta Nordlund

i Uddevalla. Den 27 februari 1939 har utredningen avgivit förslag om

statsunderstöd för inrättande av gemensamma tvättanläggningar, över detta

förslag lia yttranden avgivits den 1 mars 1939 av lantbruksstyrelsen och den

9 i samma månad av statens egnahemsstyrelse.

Utredningen har därefter den 10 mars 1939 inkommit med betänkande

med förslag till åtgärder för underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre

lanthemmen (stat. off. utr. 1939: 6), i vilket betänkande jämväl nyssnämnda

förslag upptagits.

Utredningens förslag.

Utredningens förslag i fråga örn statsunderstöd för inrättandet av gemensamma

tvättanläggningar innebär i huvudsak följande.

Vissa olika försökstyper av tvättanläggningar skulle utföras. Antalet typer

av tvättanläggningar, som utredningen tänkt sig böra utföras, uppgår

till 19. Av vissa typer skulle två eller tre försöksanläggningar komma till utförande.

Enligt utredningens mening skulle sammanlagt 31 anläggningar utföras.

Statsbidrag skulle lämnas till föreningar, som utförde anläggningarna,

med 25 procent av anläggningskostnaderna. Såsom villkor för erhållande

av statsbidrag borde krävas, att tvättförenings stadgar godkänts av

vederbörande tillsynsmyndighet, att anläggningen utförts i fullständig överensstämmelse

med fastställd plan, samt att föreningen förbundit sig att under

en tid av tre år utföra noggrann kontroll över avverkning och driftskostnader

enligt fastställt formulär. Av det föreslagna statsbidraget skall 70

procent utgå sedan anläggningen färdigställts och godkänts samt återstående

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

3

30 procent med 10 procent för vart och ett av de följande tre åren, sedan omförmälda

kontrollmaterial avlämnats och godkänts.

Det administrativa handhavandet av denna bidragsverksamhet borde överlåtas

på lantbruksstyrelsen. Organiserandet av verksamheten liksom kontrollen

av anläggningarna samt det inkomna kontrollmaterialets bearbetning

skulle däremot handhavas av ett av utredningen föreslaget institut för hemarbetets

rationalisering.

De totala kostnaderna för försöksanläggningarna beräknades till 370,300

kronor. Enligt de föreslagna grunderna för bidrag skulle kostnaderna för

staten för uppförandet av försöksanläggningarna utgöra 92,575 kronor. Därest

en tredjedel av de föreslagna anläggningarna hunne att bli färdiga före

utgången av nästa budgetår, skulle enligt utredningens uttalande av detta

belopp under budgetåret 1939/40 erfordras (30,000 X 0.7 =) 21,000 kronor.

Härutöver skulle erfordras ett belopp av omkring 1,000 kronor för anlitande

av nödig expertis för planläggning och organiserande av verksamheten under

ett första halvår, till dess nyssnämnda institut hunne att träda i funktion

och övertaga dessa uppgifter liksom kontrollen av verksamheten. För budgetåret

1940/41 skulle erfordras 45,000 kronor. Återstoden av bidraget syntes

böra fördelas på de tre därpå följande budgetåren.

Utredningen har även föreslagit, att medel ställas till förfogande för viss

upplysningsverksamhet.

Utredningen har såsom allmän motivering till förslaget anfört i huvudsak

följande.

I den allmänna diskussionen om lämpliga åtgärder för att förbättra arbetsförhållandena

för landsbygdens husmödrar har under de senaste åren

frågan om anordnandet av gemensamma, maskinellt utrustade tvättstugor

varit föremål för livligt intresse. Så har Hallands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott tillsatt en särskild kommitté, som den 30 maj 1938 avlämnat

utredning och förslag rörande anordnandet av andelstväUxtugor i

Hallands län. Även inom andra hushållningssällskap har denna fråga behandlats.

Av de arbeten, som fortfarande allmänt utföras i hemmen av kvinnorna,

torde tvättarbetet höra till de mest betungande. Vid många gardar utföres

tvättarbetet alltjämt under de mest primitiva förhållanden, ofta ute under

bar himmel, även vintertid. Att arbetet därigenom blir icke endast onödigt

tungt utan även hälsovådligt torde vara uppenbart. Åstadkommandet av

bättre arbetsförhållanden för tvätt är därför i hög grad behövligt. Redan

genom ordnandet av enkla tvättstugor för handtvätt, utrustade med bykgryta,

sköljbassäng, tvättbaljor och vattenledning, åstadkommes avsevärda

förbättringar. Det är emellertid först genom användning av^ moderna tvättmaskiner,

som någon större minskning av arbetet^ kan ernås. Maskintvätt

medför ej endast den fördelen, att den tid, som åtgår för arbetets utförande,

minskas högst avsevärt, utan själva arbetet blir även mycket lättare. Förutom

dessa fördelar innebär maskintvätt dessutom att kläderna nötas långt

mindre, därför att den mekaniska påfrestningen i en god tvättmaskin är

mindre än vid handtvätt, därför att mindre frätande tvättmedel kunna användas

samt också därför, att torkningen medelst centrifugering samt eventuellt

användning av varmluft sker mycket snabbare. Många husmödrar

lia visserligen den uppfattningen, att maskintvätt skulle vara mera pafres
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

tande för kläderna än handtvätt. Undersökningar lia emellertid visat, att

detta icke är förhållandet. Om samma anspråk ställas på den färdiga tvättens

renhet, medför riktigt utförd maskintvätt väsentligt mindre åverkan på

kläderna än handtvätt, utförd med användning av de kemiskt verkande

tvättmedel, som nu allmänt brukas för att underlätta tvättarbetet.

Införandet av moderna tvättmaskiner vid jordbrukarhemmen skulle därför

medföra stora fördelar i hygieniskt, arbetsbesparande och ekonomiskt

hänseende. Förekommande goda och effektiva tvättmaskiner äro emellertid

så dyrbara, att deras användning i de enskilda jordbrukarhemmen endast

kan bli möjlig i undantagsfall. Tvättmaskinernas stora fördelar kunna emellertid

komma den enskilde till godo genom upprättandet av gemensamma

tvättanläggningar, så att maskinernas kapacitet kan effektivt utnyttjas och

anläggningskostnaderna för den enskilde på så sätt reduceras till en bråkdel.

I en vid betänkandet fogad bilaga har civilingenjören Sven Grähs framlagt

olika förslag till tvättanläggningar, som skulle kunna komma till utförande.

Dessa förslag avse 19 olika typer av anläggningar. Bland dessa typer

kan urskiljas följande fyra huvudgrupper, nämligen transportabla tvättanläggningar,

stationära tvättanläggningar för upp till 120 familjer, stationära

anläggningar för mer än 120 familjer, avsedda för uppvärmning med

lågtrycksånga, samt stationära anläggningar, där arbetet helt utföres av anläggningens

personal.

Rörande de olika anläggningarnas lämplighet och utrustning har utredningen

anfört bland annat.

Det torde vara uppenbart att det är nödvändigt, att de kontanta utgifterna

för tvätten hållas låga, örn husmödrarna, i all synnerhet vid de mindre jordbruken,

skola ha ekonomisk möjlighet att använda sig av tvättanläggningarna.

Det kan därför synas naturligast att husmödrarna själva sköta maskintvätten,

varigenom de kontanta utgifterna kunna begränsas till vad som är

erforderligt för bestridande av räntor och amortering för anläggningen jämte

kostnaderna för tillsyn, bränsle, kraft och tvättmedel. Å andra sidan torde

det för många husmödrar möta stora svårigheter att ordna med transport

av tvättkläderna till och från anläggningen samt även att vara borta från

hemmet. Dessa svårigheter torde bli särskilt stora i trakter med gles befolkning

och därmed följande relativt stora avstånd till tvättstugan. I många

fall torde man därför bli nödsakad räkna med att tvättarbetet utföres av

andra. Detta torde i och för sig ej möta större svårigheter, tvättarbetet kan

exempelvis utföras av den, som har övervakningen av tvättanläggningen sig

anförtrodd. För många husmödrar kan dock den ökning av kostnaderna

för tvätten, som därav måste bli följden åtminstone vid mindre anläggningar,

bliva betungande.

Då emellertid de maskiner, som användas i en fullt modern tvättanläggning,

eJ äro särskilt tunga eller skrymmande, och då utrymmesbehovet ej är

stort, bör det ej vara omöjligt att göra hela tvättanläggningen flyttbar. Att

köra en dylik tvättvagn från gård till gård torde i vissa fall vara lättare än

att transportera både husmodern och tvätten till och från en stationär anläggning.

Man vinner genom en dylik anordning även den fördelen, att husmodern

ej behöver lämna gården utan hela tiden kan ha uppsikt över

hemmet.

Beträffande tvättanläggningarnas utrustning är det önskvärt, att denna är

fullständig, d. v. s. även innefattar anordningar för klädernas torkning och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

mangling. Först därigenom blir arbetsbesparingen den största möjliga.

Strykning av kläderna torde däremot utan olägenhet kunna ske i hemmen.

Vissa skäl tala emellertid även för mindre fullständiga utrustningar. Dels

bli därigenom kostnaderna för anläggningens amortering, förräntning och

skötsel mindre, dels blir den tid, som husmodern är nödsakad uppehålla sig

i tvättanläggningen, kortare. Dylika små tvättanläggningar utrustas lämpligen

med endast tvättmaskin och centrifug. Kläderna transporteras då

halvtorra hem, varefter torkning och mangling sker i hemmet. Detta medför

givetvis ökat arbete men torde dock kunna anses lämpligt i vissa fall.

I de norra delarna av landet bör dock denna typ undvikas, enär torkning i

hemmet under vintern där medför stora svårigheter.

Det är uppenbart, att större anläggningar, avsedda för ett stort antal familjer,

medföra lägre omkostnader per kilogram tvätt, dels därigenom att

maskinerna kunna göras större och effektivare, dels därigenom att maskinerna

kunna utnyttjas bättre. Å andra sidan medföra stora anläggningar, särskilt

i glest befolkade trakter, långa transporter. Anläggningens storlek bör

därför i varje enskilt fall anpassas efter de lokala förhållandena.

Även i andra avseenden äro tvättanläggningarnas utrustning beroende av

förhållandena på platsen. I vissa fall kan en befintlig vattenledning användas,

i andra erfordras en särskild hydrofor för anläggningens behov. ^ Inom

elektrifierad trakt kan elektrisk energi erhållas från ledningsnätet då däremot

i trakter utan elektrisk energi generatoraggregat bör installeras.

Förut har påpekats att tvättanläggningar kunna användas antingen så,

att husmödrarna själva utföra tvättarbetet, eller så, att de uppdraga åt andra

att där tvätta deras kläder. Det torde dock vara uppenbart, att i de fall

tvättarbetet ej utföres av husmödrarna själva, detta kan rationellare ske i

härför specieilt inrättade större tvättanläggningar. I en dylik stor anläggning,

som lämpligen benämnes tvättanstalt, bör nämligen arbetet genom insättandet

av stora maskiner och anlitandet av utbildad personal kunna avsevärt

rationaliseras och förbilligas. Under förutsättning att anläggningen

drives som andelsföretag torde även flera för enskilda dylika företag fördyrande

faktorer kunna elimineras. Så t. ex. kan den dyrbara märkningen

göras obehövlig, örn varje medlem själv anbringar ett permanent märke på

varje plagg. Transporterna kunna göras billigare, örn hämtning och avlämning

av kläder planeras med tanke på lägsta transportkostnader. Tvättanstaiterna

måste dock vara tämligen stora, örn driften skall bli billig, och

denna typ av tvättanläggningar passar därför bäst i tättbebyggd ort.

Som av det förut anförda framgår kunna gemensamma tvättanläggningar

anordnas på flera olika sätt. De typer som kunna ifrågakomma äro dels

mindre, transportabla anläggningar, i vilka tvättarbetet utföres på gårdarna,

dels stationära anläggningar av varierande storlek, där arbetet kan utföras

antingen av husmödrarna själva eller av lejd arbetskraft, samt dels egentliga

tvättanstalter där tvättarbetet utföres uteslutande av anställd personal.

Vilken typ och storlek som i visst fall bör föredragas är beroende dels av

de lokala förhållandena, dels av anläggnings- och driftskostnadernas storlek

per kilogram tvätt.

I en vid betänkandet fogad tabell (s. 88—89) lia upptagits de viktigaste

uppgifterna rörande de olika anläggningarnas utrustning samt anläggningsoch

driftskostnaderna ävensom de beräknade tvättningskostnaderna för varje

typ av anläggning. Beträffande det närmare innehållet i dessa uppgifter tilllåter

jag mig hänvisa till tabellen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

I fråga om innehållet av berörda uppgifter har utredningen anfört iliand

annat:

Avsevärd skillnad råder mellan tvättkostnaderna i tvättanläggningar med

torkrum och mangel och tvättkostnaderna i anläggningar med i övrigt lika

utrustning, men där kläderna endast tvättas och centrifugeras. I de fall, då

husmodern själv utför arbetet, är denna skillnad i medeltal 6.2 öre per

kilogram tvätt, samt i de fall, då hon anlitar betald hjälp för utförande av

arbetet, i medeltal 15 öre. Då elektrisk kraft ej finnes tillgänglig och strömmen

måste tagas från särskilt generatoraggregat, ökas kostnaderna med i

genomsnitt 4.2 öre per kilogram tvätt. Vidare framgår, att tvättningskostnaderna

äro avsevärt lägre i de större anläggningarna än i de mindre. Så

äro kostnaderna, arbetskraften medräknad, i stationära anläggningar med

mangel för 40 familjer 34.6 öre, för 60 familjer 29.0 öre samt för 120 till 360

familjer mellan 26.5 och 27.8 öre per kilogram tvätt. En särställning intager

den största anläggningen för 600 familjer med fast anställd tvättpersonal,

där tvättkostnaderna uppgå till endast 18.9 öre per kilogram.

Vid jämförelse mellan de olika anläggningarna bör även själva anläggningskostnaden

per familj tillmätas betydelse. Svårigheterna vid genomförande

av gemensamma anläggningar torde nämligen i ej ringa grad bestå

i anskaffande av anläggningskapitalet. Även här äro helt naturligt skillnaderna

mellan anläggningar med och utan mangel avsevärda. Större anläggningar

medföra i allmänhet lägre kostnader per familj. Så äro kostnaderna

för tvättanläggningar med varmmangel och utan generator för 30 familjer

235 kronor, för 60 familjer 143 kronor och för 120 familjer 124 kronor. Även

här intager den största anläggningen för 600 familjer en särställning med

en anläggningskostnad av endast 84 kronor per familj.

I jämförelse med nämnda kostnader för tvätt i maskinella gemensamma

tvättstugor äro tvättkostnaderna i enskilda eller gemensamma tvättstugor

för handtvätt väsentligt högre, ungefär det dubbla, om husmoderns eget arbete

anlitas. Även anläggningskostnaderna per familj äro för de enklaste

tvättstugorna högre än för maskinella anläggningar med motsvarande utrustning,

d. v. s. utan mangel. Detta beror huvudsakligen på att tvättstugor

utan maskiner ha en avsevärt mindre kapacitet än de med maskiner, varigenom

anläggningskostnaden måste delas mellan ett mindre antal familjer. I

en modernt utrustad tvättanläggning kan en familj utföra hela tvättarbetet

på mindre tid än en dag, en tvättstuga för handtvätt måste däremot disponeras

2 å 3 dagar av en enda familj vid varje tvättillfälle. Till de högre

tvättningskostnaderna bidrager även att det för handtvätt fordras ungefär

dubbelt så mycket tvättmedel som vid maskintvätt. Byggnadskostnaden för

enkel tvättstuga för en familj har, med hänsyn till att i vissa fall tillgängligt

utrymme med endast ringa omändring kan användas, uppskattats till

i medeltal 200 kronor. Denna kostnad kan synas mycket låg, men årskostnaden

höjes genom att man å andra sidan räknat med samma korta amorteringstid

som för de maskinella anläggningarna.

Utredningen har härefter såsom motivering till förslaget anfört bland annat

följande.

Av de framlagda beräkningarna synes framgå att betydande fördelar

kunna uppnås genom ett utbyte av den vanliga handtvätten mot maskintvätt.

Först och främst skulle betydande besparing av manuellt arbete kunna göras.

Vid handtvätt har arbetsförbrukningen, inberäknat vattenbärning, eldning,

tvättning, sköljning och vridning, uppskattats till i medeltal 30 minuter

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

7

per kilogram tvätt. Vid maskintvätt förbrukas endast 5 ä 7 minuter för

motsvarande arbete. Omkring 70 å 80 procent av arbetstiden skulle sålunda

inbesparas. Härtill kommer att handtvätt är ett tungt arbete, under det att

vid maskintvätt det manuella arbetet består — förutom eldning —• endast i

att lägga kläderna i maskinen, reglera vattenkranar och avlopp, taga de

rena och färdigsköljda kläderna ur maskinen samt packa dem i centrifugen,

där urpressningen sker så fullständigt, att endast en mindre del av vattnet

blir kvar i kläderna. Av de 5 å 7 minuter per kilogram kläder, som förbrukas

vid maskintvätt är endast 3 minuter effektivt arbete, under det att

de för handtvätt angivna 30 minuterna avse tungt arbete nästan hela tiden.

Även rent ekonomiskt skulle maskintvälten ställa sig lönande och detta

också örn man bortser från skillnaderna i använd arbetstid. Om ingen ersättning

i någotdera fallet beräknas för det manuella arbetet, skulle kostnaderna

per kilogram tvätt vid maskinell anläggning uppgå till högst 16.5 öre vid

transportabel och till högst 13.8 öre vid stationär anläggning mot 24.3 resp.

30.3 öre vid handtvätt.

I tvättanläggningar, som utrustas med torkrum samt med kall- eller varmmangel,

ha kostnaderna per kilogram tvätt exklusive arbetskostnaderna visserligen

beräknats avsevärt större än de för maskintvätt här ovan anförda

eller i transportabla anläggningar högst 25.4 öre och i stationära anläggningar

högst 19.2 öre per kilogram, men även här understiga dessa övriga kostnader

de för enbart handtvätt (alltså exklusive arbetet även med torkning och

mangling) beräknade.

Genom övergång till maskintvätt skulle sålunda, förutom besparingar i

arbetstid, även uppnås avsevärda besparingar i övriga på tvätten belöpande

kostnader. Härtill kommer, att nötningen av kläderna bör bli mindre än

vid den efter vanliga metoder utförda handtvätten.

Utredningen har emellertid framhållit, att de av utredningen gjorda kostnadsberäkningarna

på vissa punkter äro tämligen osäkra.

Såsom motivering för den omfattning, vari försöken enligt utredningens

förslag borde utföras, har utredningen anfört i huvudsak följande.

Om utredningen hyser en viss tveksamhet mot att redan nu rekommendera

anordnandet av gemensamma tvättanläggningar i stor omfattning är det

dock icke därför, att den ekonomiska lönsamheten av dylika anläggningar

kan anses osäker. Utredningen anser däremot, att innan en sådan aktion

igångsättes, större erfarenhet bör inhämtas framförallt om de för olika lokala

förhållanden mest lämpliga typerna av anläggningar. I anslutning till

dessa synpunkter finner utredningen det därför mest ändamålsenligt, att

statens medverkan för befrämjandet av en sund utveckling på ifrågavarande

område lämnas i form av vissa bidrag för åstadkommande snarast möjligt av

ett icke allt för litet antal försökstvättstugor.

Dylika försökstvättstugor bol de representera med hänsyn till storleken och

utrustningen varierande typer av sådana anläggningar, vilka kunna antagas

vara mest lämpliga under skilda, mera allmänt förekommande lokala förutsättningar.

Vid dessa försöksanläggningar borde noggrann kontroll föras

över anläggningskostnaden samt över den löpande driften. Fortlöpande anteckningar

borde sålunda töras beträffande tvättmängd, använd arbetstid,

förbrukade driftsmedel o. s. v. Härigenom skulle ett värdefullt erfarenhetsmaterial

kunna vinnas till gagn för den fortsatta utvecklingen på området.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ls proposition nr 238.

Yttranden.

I de avgivna yttrandena har utredningens förslag i huvudsak tillstyrkts.

Lantbruksstyrelsen har emellertid ansett, att tillsynsmyndighet för ifrågavarande

verksamhet borde bliva statens egnahemsstyrelse. Styrelsen har

även ansett, att antalet typer för anläggningar kunde något begränsas. Liknande

uttalande har gjorts av egnahemsstyrelsen. Denna har även ifrågasatt

inrättande av en särskild lånefond för att underlätta finansieringen av

anläggningarna.

Ur yttrandena må i övrigt här återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har anfört bland annat:

Det torde vara obestridligt, att tvättarbetet på landsbygden, som alltjämt

på många håll utföres under synnerligen primitiva förhållanden, är ett av de

tyngsta och ofta även mest hälsovådliga arbeten, som landsbygdens kvinnor

hava att utföra. Det är därför naturligt, att då det gällt övervägandet

av åtgärder till lättandet av hemarbetet på landsbygden, förslag om anordnande

av gemensamma, maskinellt utrustade tvättstugor varit föremål för

livligt intresse.

Lantbruksstyrelsen kan därför helt ansluta sig till de sakkunnigas åsikt,

att gemensamma tvättstugor med modern maskinell utrustning skulle i hög

grad underlätta arbetet för landsbygdens kvinnor. Dock vill lantbruksstyrelsen

betona, att — såsom även de sakkunniga framhållit — förhållandena

äro så olika i olika delar av landet, att större erfarenhet bör vinnas beträffande

lämpliga typer av anläggningar, tvättstugornas anläggnings- och driftskostnader

m. m., innan staten lämnar sin medverkan i större utsträckning

till anordnandet av dylika gemensamma tvättanläggningar.

Det synes lantbruksstyrelsen, att antalet typer av tvättanläggningar, som

föreslagits att komma till utförande, borde kunna begränsas och likaså antalet

av varje typ, varigenom de totala anläggningskostnaderna skulle kunna

minskas och sålunda även det ifrågasatta statsbidraget.

Beträffande utredningens förslag att det administrativa handhavandet av

ifrågavarande bidragsverksamhet bör ombesörjas av lantbruksstyrelsen men

att organiserandet av verksamheten liksom kontrollen av anläggningarna

samt det inkomna kontrollmaterialets bearbetning bör anförtros åt ett särskilt

organ, institutet för hemarbetets rationalisering, så vill lantbruksstyrelsen

ifrågasätta lämpligheten av att uppdela verksamheten på två olika

organ. Vidare torde det kunna ifrågasättas, om icke statens egnahemsstyrelse,

som handhar den statsunderstödda byggnadsverksamheten på landsbygden,

borde i stället för lantbruksstyrelsen ombesörja det administrativa

handhavandet av här föreslagen bidragsverksamhet.

Statens egnahemsstyrelse har i huvudsak uttalat:

Egnahemsstyrelsen delar till fullo de av utredningen gjorda uttalandena

om behovet av, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande av bättre

arbetsförhållanden för tvätt å den egentliga landsbygden. De av utredningen

föreslagna statligt understödda försöksanordningarna i sådant syfte finner

egnahemsstyrelsen därför vara behjärtansvärda.

Med hänsyn till de på landsbygden i dess skilda delar rådande olika förhållanden

finner emellertid egnahemsstyrelsen — i likhet med lantbruksstyrelsen

— det ur flera synpunkter vara tillrådligt, att försöksverksamheten på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 238.

9

hithörande område, åtminstone till en början, innan någon erfarenhet vunnits,

begränsas till att avse ett färre antal såväl anläggningar som typer än

vad utredningen tänkt sig. Sålunda synes med anordnande av sådana dyrbara

anläggningar, som utredningen benämnt tvättanstalter, tills vidare böra

anstå. Med den inställning, som i allmänhet alltjämt torde förefinnas bland

landsbygdens husmödrar, finnes anledning befara, att det kominer att taga

en icke ringa tid, innan husmödrarna i större omfattning lärt sig uppskatta

de fördelar, som kunna ligga i att få sin tvätt helt ombesörjd vid med enbart

maskinell utrustning försedda större tvättinrättningar. Härigenom och

med hänsyn även till den relativt giesa bebyggelse, som vanligtvis kännetecknar

den egentliga landsbygden, torde under närmaste framtiden -— ej ens på

mera tättbebyggda orter — näppeligen den anslutning till och det utnyttjande

av större maskinellt utrustade tvättanläggningar vara att förvänta, som

torde erfordras för att en ekonomisk drift av desamma skall kunna möjliggöras.

Den typ på gemensamma tvättstugor, som på den verkliga landsbygden

mest torde motsvara husmödrarnas önskemål, synes styrelsen vara sådan,

där både handtvätt och maskintvätt kunna utföras. Ett mycket stort

antal av landsbygdens husmödrar — troligen det övervägande flertalet —

torde säkerligen för en avsevärd tid framåt helst önska att själva få övervaka

och ombesörja sin tvätt. Det huvudsakliga önskemålet för dem torde

vara att få möjlighet att kunna utföra tvätten i för handtvätt ordentligt inredda

och härför väl utrustade tvättstugor. Att anordna gemensamma tvättstugor,

avsedda för enbart maskintvätt, torde enligt styrelsens mening därför

icke vara tillrådligt, om man vill giva husmödrarna möjlighet att mera allmänt

övergiva sitt gamla oftast mycket både arbetskrävande och hälsovådliga

tvättsystem hemma vid gårdarna. Nu åsyftad för hand- och maskintvätt

kombinerad typ på tvättstugor, som egnahemsstyrelsen finner särskilt

värd att prövas, borde dock lämpligen vara försedd med både centrifug,

mangel och torkrum. Anläggningens storlek finge givetvis i vart särskilt

fall anpassas med hänsyn till den på platsen rådande bebyggelsetätheten och

den påräkneliga anslutningen till företaget.

Då genom den skedda och alltjämt pågående rationaliseringen och

centraliseringen av mejerihanteringen inom vårt land driften vid åtskilliga

mejerier i särskilt mellersta och södra Sverige blivit nedlagd, torde ännu

kvarvarande mejeribyggnader med deras vanligtvis centrala belägenhet vara

väl ägnade att tillvaratagas och i erforderlig mån omändras till gemensamma

tvättstugor, alldenstund i dylika mejeribyggnader, som nu stå oanvända, för

tvätt erforderliga och oftast mycket kostnadskrävande vatten- och avloppsfrågor

redan i huvudsak finnas ordnade, och där måhända i viss mån förefintlig

även maskinell utrustning, såsom exempelvis ångpanna, skulle kunna

användas.

En fråga, som försöksvis torde söka lösas i samband med anordnande

av gemensamma tvättstugor, vore även badhusfrågan på landsbygden. Tillkomsten

av badhus har rönt stort intresse från landsbygdens befolkning i

respektive kommuner, och badhusen hava varit mycket livligt frekventerade.

Då emellertid anordnandet av dylika friställda badhus kräva rätt höga anläggningskostnader,

torde en kombination av tvättstugor och badhus vara

väl värd att närmare prövas i samband med tvättstugufrågans tilltänkta lösning.

I fråga örn på vilket sätt, blivande tvättföreningar lämpligen borde kunna

anskaffa det för gemensamma tvättstugor erforderliga anläggningskapitalet,

hava — såvitt av remisshandlingarna framgår — inga närmare riktlinjer

angivits. Måhända torde erforderligt kapital av föreningarna kunna an
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 238. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

skaffas genom upplåning i jordbrukskassor mot tecknade andelar såsom

säkerhet. För ernående av en god lösning av denna penninganskaffningsfråga

vid blivande tvättstuguanläggningar torde dock måhända en statlig

fond för ändamålet behöva inrättas, från vilken föreningarna eventuellt mot

kommuns borgen skulle på förmånliga villkor kunna upplåna erforderligt

anläggningskapital.

I det^ av lantbruksstyrelsen över utredningens förslag avgivna yttrandet

har ifrågasatts, örn icke egnahemsstyrelsen, som handhar den statsunderstödda

byggnadsverksamheten på landsbygden, borde i stället för lantbruksstyrelsen

ombesörja det administrativa handhavandet av den föreslagna bidragsverksamheten.

Häremot har egnahemsstyrelsen intet att erinra. Därest

försöksverksamheten i fråga skulle komma att omhänderhavas av egnahemsstyrelsen,

synas egnahemsnämnderna lämpligen böra få fungera såsom

underorgan.

2HPdtfTrU>'' Arbetsförhallandena för husmödrar i de mindre lanthemmen torde i allmänhet

vara synnerligen otillfredsställande och tyngande. Detta sammanhänger

med att bostäderna ofta äro obekväma och olämpligt ordnade ur

arbetssynpunkt. Köksinredningen och hemmets utrustning i övrigt lämna

såväl ur arbetstekniska som hygieniska synpunkter mycket övrigt att önska.

Härtill kommer att arbetsbördan är mycket betydande till följd av att husmodem

i många fall kanske mer än erforderligt även deltager i lantbruksarbetet

såväl vid djurens skötsel som, i varje fall tidvis, i arbetet på fälten.

Härigenom blir arbetsdagen för husmodern i allmänhet lång och synnerligen

krävande. Den starka flykten av kvinnlig ungdom från landsbygden torde i

icke ringa utsträckning sammanhänga med den stora arbetsbelastning och de

i många fall alltför obekväma och svåra förhållanden, under vilka kvinnorna

ha att utföra sitt arbete i lanthushållen, även örn en bidragande orsak är

att arbetskraften i vissa fall är större än behövligt och den ersättning ungdomen

kan erhålla för sitt arbete till följd härav icke blir tillfredsställande.

Varje uppslag ägnat att råda bot för nyssberörda missförhållanden bör hälsas

med tillfredsställelse. Utredningen har i sitt betänkande framlagt ett

flertal förslag i ämnet. Det nu ifrågavarande förslaget avser att genom

statsbidrag söka få fram olika slags tvättanläggningar med maskinell utrustning

för underlättande av arbetet med tvätten i de mindre lanthushållen.

Såsom utredningen framhållit utföres tvättarbetet å landsbygden i allmänhet

under primitiva förhållanden. Några maskinella anordningar finnas såsom

regel icke och ofta saknas till och med vanliga tvättstugor. Arbetet utföres

ofta i det fria även vintertid. En betydande hjälp skulle sålunda lämnas

husmödrarna på landsbygden därest frågan om anordnande av gemensamma

tvättanläggningar med maskinell utrustning kunde lösas på ett tillfredsställande

sätt. För hemmen skulle en stor vinst uppstå genom besparing

i tid, arbete och kostnader vid tvätt i sådana anläggningar. Ett

steg mot en lösning av nyssberörda spörsmål synes vara den av utredningen

föreslagna bidragsverksamheten för uppförande av försöksanläggningar. Jag

förordar alltså att en bidragsverksamhet i nyssberörda syfte igångsättes.

Vad angår formerna för den nu ifrågasatta bidragsverksamheten kan jag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

11

i huvudsak biträda vad utredningen härutinnan föreslagit. Statsbidrag torde

sålunda böra lämnas för anskaffande av antingen fasta eller flyttbara

tvättanläggningar. Bidragen böra uppenbarligen för att nå syftet med verksamheten

lämnas endast i de fall då fråga är örn anläggningar avsedda att

underlätta tvättandet för husmödrar å den egentliga landsbygden. Storleken

av statsbidraget torde i allmänhet böra bliva av den omfattning utredningen

förordat. Sålunda torde staten böra lämna bidrag med 25 procent av anläggningskostnaderna.

Emellertid synes möjlighet böra finnas att lämna

större bidrag än nu nämnts. Det torde nämligen kunna befaras att i vissa

fall svårigheter skola uppstå att med nyssnämnda bidragsbelopp vinna anslutning

till verksamheten. Särskilt torde detta komma att bliva fallet i glesare

bebyggda trakter där på grund av avståndet icke alltid den mest ekonomiska

anordningen kan åstadkommas och där befolkningens ekonomiska

ställning motiverar ett kraftigare handtag. Då verksamheten till en början

måste betraktas som ett försök och avser att bereda erfarenhet rörande

de olika anläggningstypernas användbarhet, torde även i vissa fall för att få

verksamheten i gång vara önskvärt att kunna tillämpa en högre bidragsprocent

än utredningen föreslagit. Statsbidraget torde dock icke böra överstiga

40 procent av kostnaderna. Anskaffandet av övriga medel för täckande

av anläggningskostnaderna torde kunna ske på privat väg. Att inrätta

en lånefond för ändamålet synes i varje fall icke för närvarande böra ske.

De av utredningen förordade villkoren för erhållande av statsbidrag torde

i huvudsak böra godtagas. Såsom villkor härför torde sålunda böra krävas,

att stadgarna för den förening, som skall handha anläggningen, godkänts av

vederbörande tillsynsmyndighet, att anläggningen utförts i överensstämmelse

med godkänd plan samt att föreningen förbundit sig att under en tid av

tre år utföra noggrann kontroll över anläggningens driftskostnader och arbete.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna angående bidragens utbetalande

synas mig något kunna mildras och bidragen sålunda utbetalas

åtminstone i viss utsträckning redan innan anläggningen helt slutförts. Att

godtaga bestämmelsen att 30 procent av bidragsbeloppet skulle utbetalas

först viss tid efter det anläggningen färdigställts synes mig mindre lämpligt.

Genom att till bidraget knyta villkor om återbetalningsskyldighet, därest vid

bidragets beviljande uppställda föreskrifter icke iakttagas, torde garantier

för föreskrifternas iakttagande kunna vinnas.

I likhet med de hörda myndigheterna anser jag att antalet typer av anläggningar

som skola komma till användning bör kunna begränsas. Det

torde även kunna ifrågasättas huruvida, i varje fall till en början, det är lamp

ligt att låta bidragsverksamheten avse anläggningar av de föreslagna största

typerna. Särskilt torde tvekan kunna råda örn lämpligheten av att bidrag

lämnas till anläggningar, vilka skola drivas av anställd personal och där husmödrarna

sålunda icke själva ombesörja sin tvätt. Dylika anläggningar synas

i hög grad vara att jämställa med privatekonomiska företag på ifrågavarande

område och falla utanför ramen för ifrågavarande verksamhet. Möjligheterna

att realisera de av egnahemsstyrelsen framförda förslagen att in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

reda byggnader, som använts av nedlagda mejerier, till tvättanläggningar

samt att i ett sammanhang lösa bad- och tvättanläggningsfrågorna torde få

övervägas från fall till fall. Det synes mig emellertid önskvärt, att i den utsträckning

befintliga byggnader äro praktiska för ändamålet desamma böra

komma till användning.

Beträffande bidragsverksamhetens handhavande torde på sätt myndigheterna

förordat densamma böra anförtros åt egnahemsstyrelsen. Med hänsyn

till den befattning med bostadsförbättringsbidragen som styrelsen har

torde det vara mest ändamålsenligt att även ifrågavarande verksamhet övertages

av styrelsen. Det torde jämväl böra tills vidare få ankomma på styrelsen

att handha insamlandet av kontrollmaterial för anläggningarna.

Vad angår kostnaderna för den nu föreslagna verksamheten torde en viss

ökning av det av utredningen för ändamålet beräknade beloppet bliva erforderlig

med hänsyn till den av mig förordade möjligheten att höja bidragsprocenten.

Genom den av mig ifrågasatta inskränkningen i antalet typer

av anläggningar torde emellertid denna kostnadsökning kunna hållas inom

förhållandevis snäva gränser. Då det torde vara svårt att närmare beräkna

vilken omfattning verksamheten kommer att få under första verksamhetsaret,

synes lämpligast att för nästa budgetår hela det under nionde huvudtiteln

beräknade beloppet 50,000 kronor anvisas för ändamålet. Anslaget

torde böra benämnas »Bidrag för anläggande av gemensamma tvättinrättningar

på landsbygden». Med hänsyn till behovet av upplysningsverksamhet

pa ifrågavarande område torde Kungl. Majit böra äga att härför av

nämnda medel disponera erforderligt belopp.

Proposition i ärendet lärer jämlikt 54 § riksdagsordningen kunna avlåtas,

utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända.

Under åberopande av det anförda får jag sålunda hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag för anläggande av gemensamma tvättinrättningar

på landsbygden för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag

av ...................... kronor 50,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

397612. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:305 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag för anläggande av gemensamma tvättinrättningar på landsbygden. a1 i texten
  2. JoU 1939:68 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag för anläggande av gemensamma tvättinrättningar på landsbygden. s. 10 i texten