Sök i Ratio Lex

Med förslag till avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet under krig stjänst g öring (krigsavlöningsreglemente)

1939-03-24 · 101 sidor, varav 100 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 100 av 101 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:246, Med förslag till avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet under krig stjänst g öring (krigsavlöningsreglemente)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 246.

1

Nr 246.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet

under krig stjänst g öring (krigsavlöningsreglemente);

given Stockholms slott den 24 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels att godkänna härvid fogade förslag till avlöningsreglemente för

personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente)

med tillhörande tjänsteförteckning angivande de särskilda krigslöneklasser,

till vilka försvarsväsendets personal enligt krigsavlöningsreglementet

hänföres,

dels ock att bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1939

1 sami. Nr 246.

692 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 246.

Förslag

till

avlöuingsreglemente för personal Tiel försvarsväsendet under

krigstjänstgöring (krigsaTlöningsreglemente).

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Reglementets tillämpning.

1. Detta reglemente skall, i enlighet med vad nedan stadgas och i den mån

Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, tillämpas under krigstjänstgöring.

Krigstjänstgöring anses enligt detta reglemente fullgöras av den, som tillhör

mobiliserad del av försvarsväsendet. Krigstjänstgöringen tager sin

början första mobiliseringsdagen eller, örn inryckning sker senare, inryckningsdagen,

samt pågår till och med tionde dagen efter den, då demobiliseringen

börjat, dock att däri icke i något fall inräknas hemförlovningstid.

2. Sker annorledes än genom mobilisering inkallelse av personal för ändamål,

som omförmäles i § 28 moni. 1 och § 36 mom. 2 värnpliktslagen, äger

Kungl. Majit föreskriva, örn och i vad män stadgandena i detta reglemente

skola gälla i fråga örn tjänstgöring vid icke mobiliserad del av krigsmakten,

som beröres av inkallelsen; och skall därvid å sådan tjänstgöring tillämpas

vad i reglementet stadgas om krigstjänstgöring.

3. I den mån detta reglemente vinner tillämpning, skola i fredstid gällande

avlönings- och pensionsbestämmelser för militär och civilmilitär personal

tillämpas allenast i den utsträckning reglementet stadgar.

2 §•

Under reglementet hänförllg personal.

1. Detta reglemente gäller med i 3 § angivna undantag för följande personal:
militär

och civilmilitär personal på aktiv stat, över stat, på reservstat, på

övergångsstat och i reserven;

officerare i väg- och vattenbyggnadskåren;

i fredstid konstituerade landstormsofficerare;

värnpliktiga; samt

annan personal, sorn, utan att på grund av värnpliktslagens föreskrifter

eller eljest vara krigstjänstskyldig, antagits såsom frivillig eller anställts i

särskild befattning.

2. Envar, för vilken detta reglemente gäller, hänföres till viss mot hans

tjänsteställning svarande krigslöneklass enligt en till reglementet hörande

tjänsteförtecknin g.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 246.

3 §•

Särskilda bestämmelser för viss personal.

1. För civil anställningshavare i statens tjänst, vilken vid mobiliserad del

av försvarsväsendet placeras i befattning med arbetsuppgifter motsvarande

dem, som åligga honom i fredstid, skola tillämpas i fred gällande avlöningsbestämmelser

jämte de ytterligare föreskrifter, som kunna varda meddelade.

2. Beordras värnpliktig att fullgöra honom åliggande krigstjänstgöring vid

någon statens anstalt eller vid industri eller annat företag, som drives för

statens räkning, skall beträffande honom tillkommande förmåner tillämpas

13 § i detta reglemente samt i övrigt, där ej Kungl. Majit eller, enligt Kungl.

Majits bestämmande, särskild myndighet annorlunda förordnar, vad som gäller

i fråga örn avlöning för den vid anstalten eller företaget i övrigt anställda

personalen i motsvarande befattning.

3. Angående avlöning i andra fall än ovan sägs till personal, som vid mobilisering

eller i krig tages i anspråk för annat försvarsändamål än militär

tjänstgöring, gäller vad därom särskilt stadgas.

4 §•

Avlöningsförmåner m. m.

1. Den personal, å vilken detta reglemente är tillämpligt, äger med i 9 §

stadgade undantag under krigstjänstgöringen uppbära tingslätt. Krigslönen

är för personal i 4—16 krigslöneklasserna uppdelad i månadslön och terminslön

samt utgår till övrig personal i form av terminslön. Till familjeförsörjare

utgår därjämte i vissa fall familjebidrag enligt vad därom särskilt stadgas.

Kungl. Maj :t bestämmer, i vad mån krigslön skall utgå för viss tid efter krigstjänstgöringens

slut.

I den mån i reglementet sådant medgives, utgå till personalen härjämte

tirigsutrustningsbidrag, stabsbidrag, gottgörelse för tjänsteresa m. m., ersättning

för inställelse till och hemförlovning från tingstjänstgöring samt ersättning

för resetiostnad i samband med tjänstledighet och permission. I vissa

fall utgår till avliden löntagares dödsbo begravningshjälp.

2. Enligt föreskrifter, som meddelas i särskild ordning, äger personalen

vidare åtnjuta förplägnad, inkvartering, utrustning och sjukvård ävensom viss

fribrevsrätt.

3. I fråga örn rätt till flyttningsersättning skola i fredstid gällande bestämmelser

äga tillämpning, i den mån Kungl. Majit ej annorlunda förordnar.

Ändå att enligt nyssnämnda bestämmelser beställningshavare, som förpliktas

tillträda eller frånträda tjänstebostad, icke är berättigad till ersättning för

flyttningskostnad, må han efter vederbörande förvaltningsmyndighets beprövande

kunna erhålla skälig gottgörelse för kostnader, som förorsakas av

sådan flyttning.

5 §•

Månadslön.

1. Månadslön för den fast anställda personalen skall, med iakttagande av

vad nedan i denna paragraf föreskrives, utgå med belopp motsvarande en

tolftedel av årslönen enligt vederbörligt, för personal å aktiv stat gällande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 246.

fredsavlöningsreglemente. Där ej nedan under b), g) och h) saint i 7 inom.

annorlunda stadgas, skall lönen bestämmas efter den lönegrad, till vilken

vedeiböiandes beställning a aktiv stat eller, för icke aktiv personal, den mot

beställningen svarande tjänstegraden (tjänsteklassen) är att hänföra. Vidare

skall iakttagas, att lönen utgår:

a) för peisonal pa aktiv stat med undantag av sådan, som omförmäles under

b) här nedan, efter den löneklass, vederbörande vid krigstjänstgöringens

början tillhörde;

b) för bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av 2. graden och

marinläkarstipendiater efter lägsta löneklassen av den för bataljonsläkare

bestämda lönegraden;

c) för officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare på

reservstat ävensom personal i reserven, som avgått från nämnda stat, efter

löneklass motsvarande den, enligt vilken löntagaren uppbär eller omedelbart

före inträdet i reserven uppbar avlöning på reservstat;

d) för reserven tillhörande, från aktiv stat pensionsavgångna officerare,

underofficerare och civilmilitära beställningshavare efter den löneklass (efter

löneklass motsvarande den), löntagaren omedelbart före inträdet i reserven

tillhörde;

e) för reserven tillhörande, förtidsavgångna eller i reserven utnämnda

officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare, personal, som

lönlös kvarstår i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet eller i flygvapnet,

samt officerare i väg- och vattenbyggnadskåren efter lägsta löneklassen eller

den högre löneklass, löntagaren på grund av fullgjord tjänstgöring tillhör;

f) för underbefäl i reserv, som avgått från beställning på aktiv stat, efter

löntagarens tjänstegrad och den tjänstetid, han uppnått omedelbart före

inträdet i reserven;

g) för reservkadetter vid flottan efter flaggkorprals grad och 72 månaders

tjänstetid;

h) för i fredstid konstituerade landstormskaptener, landstormslöjtnanter

och landstormsfänrikar efter respektive löneklasserna Oa 6, Oa 2 och Oc a i

gällande fredsavlöningsreglemente.

Månadslönen utgår, där densamma är beroende av löntagarens placering i

ortsgrupp, till personal, som omförmäles under a), efter den ortsgrupp, vederbörandes

förläggningsort vid krigstjänstgöringens början tillhörde, samt till

övrig fast anställd personal efter den ortsgrupp, till vilken den för vederbörande

vid samma tid gällande mantalsskrivningsorten hänföres.

2. För värnpliktiga tillhörande nedan angivna krigslöneklasser utgår

månadslön med följande belopp:

4 krigslöneklassen ........................... 15 kronor

5 » 30 »

6 » 35 »

7 » 45 »

8 » ........................... 60 »

9 » 75 »

10 » 90

11 » 105

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 246.

Beträffande värnpliktiga, vilka tillköra frivilliga försvarsorganisationer,

äger Kungl. Majit meddela särskilda bestämmelser.

Aspiranter ock kadetten vilka ej konstituerats i officers eller motsvarande

grad, räknas såsom värnpliktiga, i den mån ej under 1 mom. g) kär ovan

annorlunda stadgas.

Frivilliga likställas med värnpliktiga, där ej Kungl. Majit för visst fall

eller för viss personal annorlunda förordnar.

3. Sådant rörligt tillägg eller dyrtidstillägg, som enligt gällande fredsbestämmelser

utgår å vissa löneförmåner, skall utgå å motsvarande förmåner

enligt detta reglemente under de förutsättningar och enligt de grunder, som

gälla för fredstid, samt hänföras till månadslönen. Till ledning vid sådant

tilläggs uträknande tjäna de tabeller ock anvisningar, som må kava av Kungl.

Majit utfärdats med avseende å fredsavlöningsbestämmelsernas tillämpning.

4. Kallortstillägg, hyresbidrag eller ersättning för inkvartering skall, där

ej Kungl. Maj :t annorlunda föreskriver, inräknas i månadslönen för tid, under

vilken dylik förmån enligt vederbörligt fredsavlöningsreglemente skolat utgå.

5. Beträffande andra enligt gällande fredsavlöningsbestämmelser utöver

lön (penningbidrag) eller pension utgående arvoden ock tillägg än i 4 mom.

sägs skall gälla följande:

a) till därtill berättigad personal utgående flygtillägg, mekanikertillägg

och elevtillägg skola för den tid vederbörande fullgör tjänstgöring eller innehar

befattning, för vilken ifrågavarande förmån är avsedd såsom ersättning,

inräknas i månadslönen eller, örn sådan icke eljest uppbäres, anses såsom

månadslön;

b) övriga till beställningshavare å aktiv stat utgående arvoden och lönetillägg,

vilka icke utgöras av traktamenten eller kommenderingstillägg ock

som ej enligt 7 § ingå i terminslön, skola för tid, som ovan under a) sägs,

inräknas i månadslönen;

c) till pensionsavgången beställningshavare i reserven utgående arvode

skall för tid, som under a) sägs, inräknas i månadslönen, i den mån summan

av arvodet och pensionen jämte dyrtids- eller därmed jämförligt tillägg överstiger

den månadslön, som enligt 1—3 mom. skall utgå.

6. Uppflyttning till högre löneklass eller tillträde till löneförhöjning må,

där ej dylik åtgärd sker i anledning av befordran, äga rum endast i den mån

Kungl. Majit sådant föreskriver; och skall, när sedermera jämlikt dylik föreskrift

eller vederbörliga fredsbestämmelser uppflyttning i löneklass eller tillträde

till löneförhöjning äger rum, löntagare gottgöras för den inkomstminskning,

som han i följd av uppskovet med nämnda åtgärd fatt vidkännas.

7. Beställningshavare på aktiv stat, över stat eller på reservstat, som innehar

högre tjänstegrad eller tillhör högre tjänsteklass än som motsvarar hans

beställning, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. här ovan hänföras

till lägsta löneklassen inom den mot den högre tjänstegraden (tjänsteklassen)

svarande lönegrad på aktiv stat, som för honom medför högre lön

än den, vartill enligt detta reglemente hans beställning berättigar honom.

Yad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, då fast anställd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 246.

personal för krigstjänstgöringstiden konstitueras i högre tjänstegrad (tjänsteklass)

än den han eljest innehar. Yid tillämpning av bestämmelserna i detta

moment skall hänsyn ej tagas till naturaförmåner.

I andra fall än i föregående stycke sägs inverkar högre tjänstegrad (tjänsteklass)

än som svarar mot innehavd beställning icke på den fast anställda

personalens månadslön.

8. För pensionsavgången beställningshavare skall det enligt 1 mom. beräknade

lönebeloppet minskas med lika stort belopp som summan av tjänsteoch

familjepensionsavdragen för innehavare av motsvarande beställning å

aktiv stat.

9. För icke pensionsavgången personal, som är underkastad bestämmelser

örn tjänstepension eller familjepension, skall från det enligt 1 mom. beräknade

lönebeloppet avdrag ske för pensionsavgifter enligt därom för fredstid

meddelade bestämmelser) dock skall beställningshavare å reservstat vidkännas

enahanda pensionsavdrag som innehavare av motsvarande beställning å

aktiv stat.

10. Månadslön utbetalas månadsvis i efterskott i den ordning Kungl.

Majit bestämmer.

6§-

Allmänna föreskrifter beträffande terminslön.

1. Terminslön utgår, i den mån icke nedan annorlunda föreskrives, enligt

högre eller lägre tariff med belopp, som framgår av nedanstående tabell.

Krigslöneklass

Terminslön för lönetermin

Högre tariff

kronor

Lägre tariff

kronor

i......................

10

5

2 ............................

15

10

3 ......................

18

n

4 .........................

20

12

5 ....................

25

13

G ......................

28

14

7 .................

30

15

8 ........................

40

20

9 .........................

50

25

10 ..................

60

30

11 ............

70

35

12 .........

80

40

13 ..................

90

45

14 ................

110

55

15 .............

130

65

16 .....................

150

75

2. Där ej i 7, 8 eller 9 § annorlunda stadgas, tillämpas den högre tariffen

å personal, som befinner sig inom krigsskådeplats eller inom fästning, vilken

förklarats i belägringstillstånd, ävensom å personal, beträffande vilken

Kungl. Majit särskilt förordnat, att nämnda tariff skall gälla, samt den lägre

tariffen å övrig personal.

3. Terminslön utbetalas kontant i förskott för lönetermin, därvid varje

månad uppdelas i tre löneterminer med början den 1, den 11 och den 21

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 24 H.

dagen i månaden, samt utgår oavkortad för lönetermin, även örn krigstjänstgöringen

pågår endast en del av terminen.

4. Terminslönen bestämmes med hänsyn till förhållandena å första tjänstgöringsdagen

av löneterminen och röner ej inverkan av förändringar, som

inträffa senare.

7 §■

Särskilda föreskrifter beträffande terminslön linder sjötjänstgöring.

Personal, som fullgör sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv, ägei

såsom terminslön uppbära ett belopp motsvarande summan av vad som enligt

gällande fredsbestämmelser skulle hava utgått till vederbörande i sjötillägg

(ersättning för uppbörd), mässpenningar (servisbidrag) och representationspenningar

för tio dagar, dock att därvid sjötillägget för marinläkare av 2. graden

och marinläkarstipendiat skall beräknas till samma belopp som för officer

i motsvarande tjänstegrad. Härutöver äger personal av manskaps tjänstegrad,

som icke mässar i underofficersmäss, åtnjuta terminslön enligt den i

6 § 1 mom. intagna lägre tariffen.

Under tjänstgöring, som i första stycket avses, må terminslönen icke understiga

vid sjötjänstgöring med stationär förläggning eller tjänstgöring i sjöreserv

det belopp, som skulle hava utgått med tillämpning av bestämmelserna

i 6 §, och vid sjötjänstgöring med rörlig förläggning det belopp, som skulle

hava utgått enligt den i 6 § 1 mom. intagna högre tariffen.

8§-

Särskilda föreskrifter beträffande terminslön under flygtjänstgöring.

Personal, som enligt 5 § 5 mom. a) äger åtnjuta flygtillägg, mekanikertillägg

eller elevtillägg, skall erhålla terminslön enligt den i 6 § 1 mom. intagna

lägre tariffen.

9 §.

Krigslön för sjuka, tjänstlediga, tillfångatagna m. fl.

saint begravningshjälp.

1. Krigslön till sjuka och sårade utgår efter samma grunder som till annan

personal; dock äger vederbörande chef efter läkares hörande besluta, att

terminslön icke skall utgå, då skälig anledning finnes till antagande, att sjukdomen

är självförvållad.

Örn ersättning till sjuka och sårade efter krigstjänstgöringens slut gäller

vad därom särskilt stadgas.

2. Under tjänstledighet eller permission bibehålies krigslön, därest icke

Kungl. Maj:t för visst fall annorlunda förordnar; och skall därvid terminslönen

utgå efter den vid ledighetens början tillämpade tariffen.

3. Hen, som undergår arreststraff med förbud att tjänstgöra, äger icke

uppbära terminslön, som därunder förfaller till betalning.

Hen, som undergår annat frihetsstraff än arrest eller som är avstängd flan

tjänstgöring eller hålles häktad för brott, må icke uppbära månadslön för

sådan tid eller terminslön, som därunder förfaller till betalning, så framt ej

prövas skäligt att låta honom åtnjuta någon dol av lönen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 246.

Prövas undergånget arreststraff böra ej räknas vederbörande till last, finnes

avstangningsåtgärd hava varit obefogad eller blir för brott häktad frikänd,

skall vad av hans avlöning på grund av stadgande i detta moment innehållits

utbetalas till honom.

A ad här stadgas i fråga örn den, vilken hålles häktad för brott, skall gälla

jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt

för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, vederbörande skall äga

åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet.

4. Under krigsfångenskap bibehålies rätt till månadslön.

5. Den, som utan känd anledning är frånvarande, är icke berättigad till

terminslön, som under frånvaron förfaller till betalning, ej heller till annan

löneförmån i vidare mån än att månadslönen till och med kalendermånaden

nast efter den, varunder han anmälts såsom saknad, skall insättas för hans

eller hans rättsinnehavares räkning. Yisas förfall, som av vederbörande chef

godkännes, må han tillgodonjuta de löneförmåner, vartill han skulle hava varit

berättigad, örn förfallet varit känt.

6. Avliden löntagares dödsbo är berättigat till månadslön till och med

kalendermånaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat. Sker begravningen

genom dödsboets försorg, skola förefintliga, för fredstid gällande bestämmelser

örn begravningshjälp äga tillämpning.

10 §.

Krigsutrustningsbidrag.

1. För fullständigande av egen personlig krigsutrustning äger personal,

som enligt i fredstid gällande bestämmelser är skyldig att hålla sig med

uniformspersedlar, åtnjuta bidrag, utöver i fredstid utgående ekiperingshjäip,

med 250 kronor (krigsutrustningsbidrag). Sådant bidrag utbetalas samtidigt

med första terminslönen eller, örn rätten till bidraget inträder senare,

samtidigt med första därefter förfallande terminslön.

2. Örn krigstjänstgöringen blir av längre varaktighet, må här ifrågavarande

personal, i den mån förhållandena därtill giva anledning, antingen erhålla erforderlig

komplettering av krigsutrustningen genom statens försorg eller ock

komma i åtnjutande av förnyade krigsutrustningsbidrag enligt de grunder,

som av Kungl. Majit bestämmas.

11 §■

Stabsbidrag.

För bestridande av sådana med tjänsten förenade utgifter, vilka icke lämpligen

kunna redovisas i vanlig ordning, såsom kostnader för förplägnad av

tillfälligt besökande, representationskostnader m. m., kunna stabsbidrag med

belopp, som Kungl. Majit för varje särskilt fall bestämmer, utgå till överbefälhavaren,

kommendant i fästning, chef för högre truppförband vid armén,

militärområdesbefälhavare, etappgruppchef, chefen för kustflottan, eskader

chef och avdelningschef Aud flottan, chef för marindistrikt, chefen för Gotlands

kustartilleriförsvar, eskaderchef och flottiljchef vid flygvapnet samt

chef för basgruppsstab.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

12 §.

Gottgörelse för tjänsteresa m. in.

1. Yid tjänsteresa eller tjänsteförrättning utom den egentliga krigsförläggningsorten

utgår med nedan i 2 mom. omförmälda undantag ersättning enligt

räkning, som av vederbörande chef godkännes, för resekostnader med de verkliga

utgifternas belopp samt för inkvarterings- och förplägnadskostnader med

nedanstående belopp, därvid dock skall iakttagas, att ersättning för enstaka

måltider under ett dygn ej må utgå sammanlagt med mera än för helt dygn

angivet belopp.

Förplägnad

Krigslöneklass

Inkvartering

per dygn

kronor

för helt dygn

kronor

för enstaka måltider

middag

kronor

annan måltid

kronor

1 6 ..................

4:-

6:-

3: —

1:50

1:75

7 8 ....................

5: —

7: —

3: 50

9 iQ .................

6: —

8: —

4: —

4:50

2:~

2:25 1

2:50

2:75 1

Il’ ......................

7: —

9: —

.......

i 12 13 .................

8: —

10: —

5: —

14—16 ............................

9:-

11: —

5: 50

2. Ersättning utgår ej vid färd eller förrättning med trupp, ej heller i den

mån transportmedel, inkvartering eller förplägnad, som tillhandahållits av

staten, kunnat utan men för tjänsten anlitas.

13 §.

Ersättning för inställelse till och hemförlovning från

krigstj änstgöring.

1 Yid inställelse till krigstjänstgöring utgår ersättning för färd inom riket

från vistelseorten till inställelseorten enligt de i 12 § angivna grunder och

med där stadgade undantag; dock icke för färd till anbefalld samlingsplats

eller närmaste ort, varest transportmedel kostnadsfritt tillhandahålles, da

väglängden understiger 20 kilometer. Är den inkallade boende utrikes eller

inmönstrad å fartyg, med vilket hemresan icke kan företagas, utgår ersättning

för färd utom riket enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas.

2. Vid hemförlovning från krigstj änstgöring utgår, med motsvarande tilllämpning

av de grunder, som i 1 mom. angivas, ersättning för färd från tjänsto

öringsorten till ort inom eller utom riket, varest den hemförlovade är mantalsskriven

eller före inkallelsen haft sin bostad eller huvudsakliga verksamhet.

3. Kungl. Majit äger meddela föreskrifter om ersättning i särskilda fall åt

annan i utlandet vistande krigstjänstgöringsskyldig än i 1 mom. sägs för

kostnader i anledning av färd utom riket, som han i samband med inkallelse

eller hemförlovning företagit.

14 §.

Ersättning för resekostnad i samband med tjänstledighet

och permission.

1. \iå tjänstledighet på grund av sjukdom, angelägenhet av betydelse för

det allmänna eller enskild angelägenhet av vikt samt vid sådan permission,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

som meddelas personalen vid visst förband eller annan personalgrupp, utgår

ersättning för färd fran tjänstgöringsorten till annan ort inom riket, som

vederbörande chef med hänsyn till ändamålet med ledigheten bestämmer

ävensom for återresa.

• 11; Vld -,annan tianstledigliet än i 1 morn. sägs äger vederbörande chef, med

iakttagande av de särskilda föreskrifter, som må hava utfärdats, medgiva, att

ersättning må utgå för resa till viss ort inom riket ävensom för återresa. ''

3. Beträffande ersättning, som avses i denna paragraf, skola stadgandena i

14 9 aga motsvarande tillämpning.

15 §.

Avlöning åt krigsfångar.

Kiagsfångar från land, med vilket överenskommelse träffats örn ersättning

för förskjuten avlöning åt krigsfångar, åtnjuta under fångenskap avlöning!

enlighet med vad därom må varda särskilt stadgat.

16 §.

Tillämpningsföreskrifter.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av detta

reglemente, meddelas av Kungl. Majit.

17 §.

Övergående bestämmelser.

1. Personal på övergångsstat ävensom från sådan stat avgången, reserven

tillhörande personal äger uppbära månadslön med belopp motsvarande Via

ay årslönen enligt det för likställd personal å aktiv stat gällande fredsavlöningsreglementet

i den löneklass (löneklass motsvarande den), enligt vilken

vederbörande löntagare uppbär eller vid inträdet i reserven uppbar avlöning

på övergångsstat; och skall lönen därvid utgå efter den ortsgrupp, till vilken

den för löntagaren vid nyssnämnda tid gällande mantalsskrivningsorten hänför

es.

Beträffande beställnmgshavare å övergångsstat, som innehar högre tjänstedr8^

(tjänsteklass) än som motsvarar hans beställning, skall vad i 5 § 7 mom.

första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

2. Furirer pa reservstat vid Gotlands trupper samt furirer i reserv, som

avgått från nämnda stat, äga uppbära månadslön med belopp, motsvarande

V12 av årslönen för furir på aktiv stat enligt gällande fredsavlöningsreglemente,

beräknad efter en tjänstetid av 72 månader för furir på reservstat och

84 månader för furir i reserv.

3. I övrigt skola föreskrifterna i detta reglemente i tillämpliga delar gälla

för den personal, som avses i 1 och 2 mom.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Tjä 11 stoföl-teckning

augivande de särskilda krigslöneklasser, till vilka försvarsväsendets personal

enligt krigsavlöningsregleinentet liänföres. _

Krigs
löne
klass
-

Armén

Marinen

Flygvapnet

Menig, som

Menig, som

Vicekorpral

Landstorms vicekorpral

Korpral

Konstapel

Lands tormskorpral

Furir

Landstormsfurir

Förrådsvaktmästare

Eldare av 1. klassen

Montör

icke fullgjort soldat(rekryt-)utbildning.

full gi ort soldat/rekry^utbildning.

Vicekorpral

Sergeant

Musiksergeant

Landstormssergeant

^Tygskrivare

*Tyghantverkare

av 2. klassen

*Fortmaskinist

* Vapenhantve ekare

Maskinist

Förste montör

^Poliskonstapel

Underlöjtnant

Landstorm sund erlöj tnant

Fanjunkare

Styckjunkare

Musikfanjunkare

Musikstyckjunkare

Fänrik

Landstormsfänrik''

Lands tormsfanjunkare

Tygförvaltare av 2. klassen

Tygverkmästare

av 2. klassen

Ty gb ant ve rkare

av 1. klassen

Övermaskinist

Polisöverkonstapel

*Tygskrivare

^Tyghantverkare

av 2. klassen

*Fortmaskinist

*Vapenhantverkare

*Poliskon stapel

Löjtnant

Landstormslöj tnant

*Bataljonsläkare vid fältläkarkåren
^Bataljonsläkare

i reserven

*Bataljonsveterinär

1. klass sjöman

1. klass kustartillerist

Korpral

Högbåtsman

Eldare av 1. klassen

Flaggkorpral

Underofficer av 3. graden

Icke-ordinarie poliskonstapel
Underofficer

av 2. graden

Flaggkadett

Maskinist

Poliskonstapel

Underlöjtnant

Flaggunderofficer

Fänrik

Marinläkarstipendiat över

stat

Polisöverkonstapel, tillika

poliskommissarie

Korpral

Furir

Förrådsvaktm ästare

Eldare av 1. klassen

Sergeant

Verkmästare av 2. klassen

Hantverkare

Maskinist

Underlöjtnant

Fanjunkare

Fänrik

Verkmästare av 1. klassen

Löjtnant

Förrådsförvaltare

Mariningenjör av 2. graden

Extra mariningenjör

Specialingenjör av 3.graden

Marinunderin genj ör

Löjtnant

Förrådsförvaltare

*Flygingenjör av 2. graden

Flygingenjör av 3. graden

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

Krigs-

i

löne-

klass

Armén

Marinen

j

Flygvapnet

^Bataljonsveterinär

i reserven

i*Tygingenjör av 1. klassen

j*Tygingenjör av 2. klassen

I* Musikdirektör

i Förvaltare

Regementskassör

Tygförvaltare av 1. klassen

Fortifikationskassör

Ingenjörförrådsförvaltare

Signalförrådsförvaltare

Departementsskrivare

Tygverkmästare

av 1. klassen

Poliskommissarie

10 i Kapten

Hyttmästare

| Landstormskapten

| Bataljonsläkare

^Bataljonsläkare vid faltläkarkåren
^Bataljonsläkare

i reserven

^Regementsveterinär

^Bataljonsveterinär

^Bataljonsveterinär

i reserven

|*Tygingenjör av 1. klassen

|*Tygingenjör av 2. klassen

^Musikdirektör

11 , Maj or

Regementsläkare

j*Fältveterinär

^Regementsveterinär

|*Ty»ingenjör av 1. klassen

12 i Överstelöjtnant

[ Fältläkare

*Fältveterinär

13 j Överste

Överfältläkare

| Överfältveterinär

I 14 Generalsperson

[ Generalfältläkaren

15 j Chefen för armén

Marinläkare av 2. graden

Marinläkarstipendiat på

stat

^Musikdirektör

Kapten j Kapten

Förste mariningenjör | Flygingenjör av 1. graden

Mariningenjör av 1. gradenj*Flygingenjör av 2. graden

Speeialingenjör j Flygläkare av 1. graden

av 2. graden

Marinläkare av 1. graden

Ögonläkare vid marinläkarkåren
*Musikdirektör
-

Kommendörkapten

av 2. graden

Major

Marindirektör av 2. graden

Specialingenjör av 1.graden

Förste marinläkare i marinläkarkåren

eller marinen

Kommendörkapten

av 1. graden

Överstelöjtnant

Marindirektör av 1. graden

Förste marinläkare vid

marinläkarkåren

Kommendör

Överste

Marinöverdirektör

Marinöverläkare

Flaggman

Generalsperson

Chefen för marinen

j Major

! Flygdirektör av 2. graden

|*Förste flygläkare

Överstelöjtnant

Flygdirektör av 1. graden!

|*Förste flygläkare

Överste

16 |

Chefen för försvarsstaben

Överbefälhavaren

| Generalsperson

| Chefen för flygvapnet

A n m är lening a r.

•J^knet framför en befattning angiver, att denna, örn befattningshavarens tjänsteställning

därtill föranleder, skall hänföras till annan krigslöneklass.

Innehavare av här ovan ej särskilt nämnd befattning hänföres till den krigslöneklass

som motsvarar hans tjänsteställning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

13

Utdrag av protokollet över för svar sär enden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 24 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:

Sedan arméförvaltningens civila departement i skrivelse den 16 mars 1923

hos Kungl. Maj:t hemställt örn vidtagande av åtgärder för åvägabringande

av ett krigsavlöningsreglemente, uppdrog Kungl. Maj:t genom resolution den

12 maj 1923 åt försvarsväsendets lönenämnd att inkomma med utlåtande

rörande den väckta frågan om krigsavlöningsbestämmelser samt eventuellt

avgiva förslag i ämnet. Lönenämnden har med skrivelse den 7 december

1937 avgivit förslag till reglemente angående avlöning för personal vid försvarsväsendet

under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente), åtföljt av

motivering. Över förslaget, vilket torde få såsom bilaga A fogas vid statsrådsprotokollet,

hava i anledning av remiss utlåtanden avgivits av cheferna

för försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet, av den sistnämnde gemensamt

nied flygförvaltningen, samt av arméförvaltningen, marinförvaltningen,

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och generalpoststyrelsen.

Marinförvaltningen har vid sitt utlåtande fogat yttranden från cheferna för

ostkustens, sydkustens och västkustens marindistrikt, chefen för kustflottan,

chefen för Stockholms örlogsstation, chefen för sjökrigsskolan, chefen för

kustartilleriet, cheferna för Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen

saint kommendanterna i Afholms, Älvsborgs och Hemsö fästningar.

Äldre krigsavlöningsreglementen och förarbeten till desamma.

Armén.

Frågan örn utfärdande av särskilda bestämmelser rörande avlöning till

arméns personal vid mobilisering och i krig har under årens lopp upprepade

gånger varit föremål för utredning.

Sålunda avlämnade 1888 års fältförvaltningskommitté år 1892 ett förslag

till fältavlöningsreglemente. I detta föreslogs, att en var, som vore anställd

vid lantförsvaret på krigsfot, skulle — förutom vissa naturaförmåner, däri

bland annat ingick rätt till portion — åtnjuta ett s. 1c. fälttraktamente. Till

aktiv personal i fredstid utgående avlöningsförmåner — med undantag av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 246.

dagavlöning och vissa, arvoden m. m. — ävensom pensioner till f. d. fast anställd

personal skulle bibehållas i krigstid. Fälttraktamentet skulle utgå för

dag med olika belopp för 11 särskilda fälttraktamentsklasser och kunde vara

antingen lägre — vid tjänstgöring utom krigsskådeplats — eller högre — vid

tjänst inom krigsskådeplats eller i fästning, som förklarats i belägringstillstånd.

Både det högre och det lägre fälttraktamentet avsågo att bereda ökade löneförmåner

i förhållande till fredsavlöningen för all fast anställd personal. Den

personal vid armén, vilken icke i fredstid uppbar lön eller pension, ävensom

frivillig personal skulle äga att utöver fälttraktamentet åtnjuta fältarvode till

samma belopp för månad som de till motsvarande fast anställd personal utgående

löneförmånerna. Därutöver skulle till viss personal utgå fältutrustningspenningar

eller bekläclnadspenningar m. m.

Förslaget föranledde emellertid ej till utfärdande av några föreskrifter i

ämnet.

År 1905 avgav arméförvaltningens civila departement enligt uppdrag ett

»förslag till bestämmelser rörande arméns avlöning vid mobilisering och i

fält (fältavlöning)», vilket förslag väsentligt skilde sig från fältförvaltningskommitténs

förslag. Enligt civila departementets förslag skulle arméns fast

anställda personal av officers och underofficers tjänsteställning såsom »fältavlöning»

bibehålla samtliga i fred utgående ordinarie avlöningsförmåner

samt därutöver åtnjuta ett dagtraktamente motsvarande det, som i fred utgick

vid större fälttjänstövningar m. m. Fast anställt underbefäl skulle bibehålla

samma förmåner som i fred, medan fast anställda meniga skulle få dagavlöningen

fördubblad. Personal över stat, reservpersonal och konstituerad

personal skulle äga uppbära samma avlöningsförmåner som motsvarande

personalkategori på stat. Värnpliktiga meniga skulle åtnjuta penningbidrag

nied 50 öre örn dagen. Viss personal skulle erhålla ekiperingshjälp.

Ej heller detta förslag föranledde utfärdande av bestämmelser i ämnet.

Den 15 maj 1911 avgavs av särskilt tillkallade sakkunniga ett nytt förslag

till krigsavlöningsreglemente, vilket låg till grund för krigsavlöningsreglementet

den 22 augusti 1914 (nr 149). Detta reglemente skulle dock gälla

endast för tiden intill utgången av år 1915. Enligt 1914 års reglemente skulle

all arméns personal vid mobilisering åtnjuta —- förutom naturaportion —

ordinarie fredsavlöningsförmåner jämte, vad officerare och underofficerare

vidkom, dagtraktamente motsvarande vad som i fredstid utgick vid tjänstgöring

i trupp å annan ort än egen förläggningsort. I syfte att förenkla och

underlätta kassa- och redovisningsväsendet vid den mobiliserade armén bestämdes,

att samtliga avlöningsförmåner skulle sammanslås till en enda avlöningsförmån,

s. k. »krigslön», vilken skulle utbetalas i förskott termins vis

den 1, den 11 och den 21 i varje månad. Krigslönen, vilken var lika för personal

på stat, över stat och i reserv, fastställdes till olika belopp för olika

tjänsteklasser. Tillträdande av krigslön medförde skyldighet att frånträda

fredsavlöningsförmåner eller pension och fyllnadspension. Inkallade värnskulle

i manskapsklasserna erhålla samma avlöning som den fast

anställda personalen. För de värnpliktiga åter, som skulle konstitueras till

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. ]\laj:ts proposition nr 246.

officers-, underofficers- eller likställda befattningar, upptog feglementet särskilda

tjänsteklasser med krigslön till vissa lägre belopp för termin än för

övrig personal. Till grund för dessa belopps uträknande hade lagts det vid

tiden för reglementets utarbetande gällande beloppet av penningbidraget för

värnpliktiga under repetitionsövningar, 50 öre för dag, med tillägg av det

lägre dagtraktamentet för personal av vederbörlig officers- eller underofficersgrad.

För personal, som icke befann sig å mobiliseringsorten, uppdelades

krigslönen i två särskilda belopp, varav det ena skulle uppbäras i krigs!jänstgöringsorten

och det andra för löntagarens räkning insättas i bank. Någon

skillnad i avlöningen för personal inom krigsskådeplats och i hemorten förekom

icke. Särskild ersättning skulle utgå till personal, som var skyldig att

på egen bekostnad förse sig med utrustning.

Sedan under hösten 1914 särskilda sakkunniga tillkallats för att biträda

med revision av bestämmelserna angående krigsmaktens avlöning under krigstjänstgöringstid,

avlämnade dessa sakkunniga ett den 27 mars 1915 dagtecknat

betänkande med yttrande och förslag i ämnet. De sakkunniga gjorde därvid

till en början en sammanfattning av de anmärkningar, vartill 1914 års reglemente

givit anledning. Härutinnan anfördes huvudsakligen följande. Ehuruväl

nämnda reglemente icke åsyftat att för arméns personal införa någon

allmän löneförhöjning i krigstid, hade dock genom bestämmelserna i detsamma

i själva verket en ökning i avlöningen kommit till stånd för vissa

personalgrupper. Detta hade blivit en följd av att man, för vinnande av

enkelhet och överskådlighet i avlöningsväsendet, sökt i största utsträckning

generalisera den upprättade krigslönetariffen. Dessa förenklingar i systemet

hade medfört, att från fredsstaterna avvikande och icke oväsentligt förbättrade

löneförmåner vid reglementets tillämpning bomme ett stort antal av

personalen till del. Då vidare i fråga örn krigsavlöning all personal av officers

eller underofficers tjänsteställning, oberoende av tjänstgöringsförhållanden,

fått krigslönen beräknad efter det sammanlagda beloppet av den ordinarie

fredsavlöningen och det lägre traktamentet, så innebure detta, att en genomgående

löneförhöjning uppstått även för den personal, sorn efter mobiliseringen

kvarstannade å fredsförläggningsorten och sålunda enligt fredsbestämmelserna

icke skulle åtnjutit något traktamente.

De sakkunnigas förslag innehöll följande grundlinjer. Avlöningen skulle

utgå i form av krigslön efter olika krigslönetariffer med däri upptagna krigslöneklasser.

Avlöningsförmånerna för fast anställd personal skulle enligt den

lägre tariffen uppgå till ungefär samma belopp som i fredstid. Enligt den

högre tariffen motsvarade krigslönen fredslönen med tillägg av ett belopp,

ungefär motsvarande det tjänstgöringstraktamente, som utgick vid tjänstgöring

utom förläggningsorten. I båda fallen skedde dock viss avjämning av

beloppen. Krigslön enligt den högre krigslönetariffen skulle utgå till all personal,

redovisad vid mobiliserat truppförband, stab, formation o. s. v., då

truppförbandet tillhörde fälthären eller, utan att tillhöra fälthären, befann sig

inom avdelad krigsskådeplats eller inom fästning, som förklarats i belägringstillstånd.

Krigslönen skulle utgå enligt den lägre krigslönetariffen, då mobili
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

sering ägt raaf, men de ovan angivna tjänstgörings- eller förläggningsförhållandena

icke vore tillämpliga i avseende på truppförbandet o. s. v. Av

krigslönen enligt den högre krigslönetariffen skulle visst belopp, omkring

60 procent, avsättas i bank, under det att återstoden skulle uppbäras å krigstjänstgöringsorten.

Detta gällde dock icke värnpliktig menig, som erhöll hela

lönen kontant. Krigslön enligt den lägre krigslönetariffen skulle i sin helhet

kontant utbetalas till löntagaren. - Krigslöneklasserna voro till antalet 29, av

vilka löneklasserna 1—20 avsågo personal, krigstjänstgöringsskyldig oberoende

av värnpliktslagens bestämmelser, och löneklasserna 21—29 värnpliktig personal.

I överensstämmelse med de då för utbetalning av lön i fredstid gällande

bestämmelserna skulle krigslönen uppbäras i förskott för lönetermin, därvid

varje månad indelades i tre löneterminer med början den 1, den 11 och den

21 dagen i månaden. Till personal, som åtnjöt krigslön, skulle icke utgå densamma

å stat eller eljest tillförsäkrade fredsavlöningsförmåner eller pension

och fyllnadspension. Förutom krigslön kunde till personalen utgå bland annat

ki igsutrustningsbidrag, stabskvartersbidrag, resekostnads- och traktamentsersättning

samt vissa naturaförmåner.

I proposition nr 172 till 1915 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag till

nytt krigsavlöningsreglemente, vilket i allt väsentligt överensstämde med de

sakkunnigas förslag. Sedan riksdagen i skrivelse nr 170 bemyndigat Kungl.

Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget utfärda

nytt reglemente, att gälla från och med den dag Kungl. Majit bestämde till

och med utgången av år 1916, utfärdades den 11 juni 1915 nytt krigsavlöningsreglemente

(nr 245), vilket skulle träda i kraft den 1 augusti 1915 och gälla

tills vidare till och med utgången av år 1916.

Efter att hava inhämtat yttrande från arméförvaltningens civila departement

framlade Kungl. Majit i proposition till 1916 års riksdag, nr 125, förslag

till krigsavlöningsreglemente, vilket med vissa mindre jämkningar

överensstämde med 1915 års reglemente. Riksdagen — som i samband med

propositionen till behandling förehaft dels två i ärendet väckta motioner, dels

ock en till vederbörande utskott från riksdagens militieombudsman inkommen

framställning i ämnet — anförde i skrivelse nr 216, att det framlagda förslaget

även denna gång borde erhålla provisorisk karaktär samt utfärdas att

gälla till och med utgången av år 1917, samt bemyndigade Kungl. Majit att i

huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget utfärda nytt reglemente.

Kiksdagen uttalade samtidigt sin förväntan, att tillfälle måtte beledas

1917 ars riksdag att taga ärendet under förnyad och definitiv prövning.

Nytt krigsavlöningsreglemente enligt det för riksdagen framlagda förslaget

utfärdades härefter den 24 november 1916 (nr 515), att gälla från och med

den 1 januari 1917 till och med utgången av samma år.

Arméförvaltningens civila departement avgav, efter erhållet uppdrag, den

16 december 1916 förslag till nytt krigsavlöningsreglemente, däri departementet,

med utgångspunkt från det senast fastställda reglementet, infört de

ändringar och tillägg, vilka departementet funnit erforderliga dels på grund

av vad vid ärendets behandling vid 1916 års riksdag förekommit, dels ock i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

anledning av departementets dittills vunna erfarenheter vid de gällande bestämmelsernas

tillämpning. De föreslagna ändringarna och tilläggen avsågo

icke någon ändring i grundprinciperna för de senast gällande reglementena

utan gingo huvudsakligen ut på att i viss mån begränsa reglementets tillämplighet

samt att göra föreskrifterna om inkallad personals förmåner klara och

tydliga.

I proposition nr 191 till 1917 års riksdag framlades härefter förslag till

nytt krigsavlöningsreglemente i huvudsaklig överensstämmelse med vad civila

departementet hemställt. Riksdagen anmälde emellertid i skrivelse nr 210,

att riksdagen ej kunnat ingå i den omfattande sakliga prövning, som ärendet

fordrade, örn förslaget skulle definitivt kunna fastställas, och icke hellei

medhunnit en grundlig granskning av förslaget till reglemente i de avseenden

det avveke från det då gällande, varför riksdagen ansett det lämpligast, att

giltighetstiden för det år 1916 fastställda reglementet utsträcktes till den

1 juli 1918. I anledning härav förordnade Kungl. Maj:t den 16 november 1917

(nr 743), att nyssnämnda reglemente skulle äga fortsatt giltighet även efter

utgången av år 1917 till och nied den 30 juni 1918.

Det år 1917 framlagda förslaget till krigsavlöningsreglemente underställdes

härefter i proposition nr 24 1918 års riksdag i oförändrat skick. Riksdagen

anförde i skrivelse nr 309, att riksdagens samma ar fattade beslut örn tillfällig

löneförbättring för arméns personal samt vissa av riksdagen medgivna förhöjningar

i rese- och tjänstgörings traktamentena måste föranleda omarbetning

av det föreliggande förslaget, varför riksdagen icke ansett förslaget

böra definitivt fastställas och icke heller underkastat detsamma den detaljgranskning,

som erfordrats i händelse förslaget skolat vinna sådan fastställelse.

Riksdagen hade emellertid ansett sig kunna medgiva, att förslaget

fastställdes att gälla till 1919 års utgång, därvid Kungl. Majit skulle äga vidtaga

de förtydliganden, som eventuellt kunde bliva erforderliga i anledning

av riksdagens nyssnämnda beslut örn tillfällig löneförbättring, ävensom de av

riksdagens beslut påkallade höjningarna i de föreslagna krigstraktamentena.

I enlighet med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Majit härefter nytt lcrigsavlöningsreglemente

den 28 juni 1918 (nr 505), vilket skulle gälla från och

med den 1 juli 1918 till och med utgången av år 1919.

För tiden efter nämnda år har något krigsavlöningsreglemente ej utfärdats.

Marinen.

Några särskilda bestämmelser, avsedda att reglera avlöningsförhållandena

för marinens personal under krigstjänstgöringstid, hava ej funnits meddelade

före utfärdandet av lcrigsavlöningsreglementet för marinen den 25 september

1914 (nr 236). Detta reglemente innebar huvudsakligen, att under sjötjänstgöring

ett krigsavlöningstillägg skulle utgå jämte de under sådan tjänstgöring

eljest utgående löneförmånerna, medan marinens personal vid tjänstgöring i

land i huvudsak skulle erhålla samma förmåner som enligt det den 22 augusti

1914 utfärdade krigsavlöningsreglementet skulle utgå till motsvarande personal

vid armén.

Ovannämnda ur 1914 tillsatta sakkunniga, i vilkas uppdrag ingick att

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 216. G92 39 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

granska gällande bestämmelser rörande avlöning under krigstjänstgöringstid

vid såväl armén som marinen, anförde i sitt den 27 mars 1915 avgivna betänkande,

att de sakkunniga till behandling upptagit frågan, huruvida beträffande

marinen kunde anses föreligga enahanda behov som vid armén av

ett särskilt reglemente med sammanförande däri av samtliga bestämmelser

rörande de avlöningsförmåner, som skulle tillkomma personal vid mobiliserade

delar av marinen. De sakkunniga yttrade i detta avseende, att det

beträffande de i fredstid gällande avlöningsbestämmelserna förelåge en

väsentlig olikhet mellan armén och marinen. Medan för armén funnes ett

avlöningsreglemente, som endast reglerade personalens avlöningsförhållanden

under fred, vore däremot de för marinen gällande avlöningsbestämmelserna

så avfattade, att de kunde gälla för olika tjänstgöringsförhållanden under

såväl fred som krig. Detsamma gällde även beträffande bestämmelserna om

de till personalen utgående naturaförmånerna. Med avseende härå hade de

sakkunniga kommit till den uppfattningen, att ett hela frågan omfattande

kngsavlöningsreglemente för marinen icke behövde utfärdas, utan att fastmer

de bestämmelser i avseende å avlöningsförmånerna till marinens personal,

som föranleddes av under krigstjänstgöringstid inträdande förändrade förhållanden,

syntes hava sin plats i en förordning med endast sådana tillägg

angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot, vilka erfordrades

utöver vad därom eljest vore stadgat.

I enlighet med vad sålunda anförts uppgjorde de sakkunniga ett förslag

till förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m.

vid marinen på krigsfot. Förslaget upptog såsom ett allmänt stadgande, att

den marinens personal, som icke vore att likställa med de värnpliktiga, under

krigstjänstgöringstid skulle bibehålla de kontanta avlöningsförmåner, som

enligt reglementet för marinen, fastställda stater eller eljest vore personalen

tillförsäkrade. För att såvitt möjligt likställa marinens personal med arméns,

hade det emellertid befunnits nödvändigt att upptaga vissa bestämmelser

till fullständigande eller jämkning av nämnda allmänna stadgande. I sådant

avseende hade för marinens i land placerade personal föreslagits införande

av ett särskilt krigstillägg, som skulle utgå vid tjänstgöring inom avdelad

krigsskådeplats eller inom fästning, som förklarats i belägringstillstånd,

d. v. s. under enahanda förhållanden, som enligt förslaget till arméns krigsavlöningsreglemente

skulle medföra rätt att tillträda högre krigslön. Under

sjötjänstgöring skulle däremot enligt förslaget något allmänt tillägg icke utgå

till de vid sjökommendering enligt reglementet för marinen fastställda förmånerna,

vilka i stort sett motsvarade den extra ersättning av ett s. k. lägre

dagtraktamente, som vid tjänstgöring utom förläggningsort i fredstid kunde

tillkomma arméns personal.

I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag utfärdades härefter den

11 juni 1915 en särskild förordning (nr 248) angående avlöningsförmåner m. m.

för marinen å krigsfot, vilken förordning skulle träda i kraft den 1 augusti

1915 och gälla till och med utgången av år 1916.

Sedermera utfärdades årligen dylika förordningar till och med år 1918.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Den sistnämnda år den 28 juni utfärdade förordningen i ämnet (nr 507)

skulle lända till efterrättelse tills vidare till och med utgången av år 1919.

Därefter hava några bestämmelser i ämnet icke utfärdats.

Flygvapnet.

För flygvapnets personal hava några särskilda föreskrifter angående avlöning

under krigs tjänstgöringstid icke blivit utfärdade.

Allmän motivering.

Allmänna synpunkter.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava tidigare särskilda reglementen,

innehållande fullständiga föreskrifter rörande all avlöning, som

skulle utgå till personal under krigst jäns tgöringstid, ansetts böra utfärdas

för armén. För marinens vidkommande utfärdades ett dylikt fullständigt

krigsavlöningsreglemente år 1914, varemot det sedermera ansetts tillräckligt

att utfärda särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid

marinen på krigsfot, avsedda att tillämpas jämte gällande fredsavlöningsbestämmelser.

För flygvapnet hava några särskilda föreskrifter rörande avlöning

under krigs tjänstgöring icke blivit utfärdade.

Till och med år 1921 hava de i fredstid utgående avlöningsförmånerna

reglerats genom särskilda föreskrifter för varje försvarsgren. Med hänsyn

härtill har det vid meddelande av bestämmelser angående avlöning under

krigstjänstgöringstid ansetts nödvändigt att, så länge nämnda förhållande ägt

bestånd, utfärda särskilda föreskrifter för de skilda försvarsgrenarna även

beträffande avlöningsförhållandena under krigstjänstgöringstid.

Nämnda olikhet mellan de särskilda försvarsgrenarna äger emellertid icke

bestånd efter införandet av det år 1921 beslutade nya lönesystemet för personal

vid försvarsväsendet. Nu gällande bestämmelser angående avlöning i

fredstid till nämnda personal återfinnas i två särskilda reglementen, avlöningsreglementet

den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet

samt avlöningsreglementet den 11 maj 1928 (nr 128) för fast anställt manskap

vid försvarsväsendet. Båda reglementena avse personalen vid samtliga tre

försvarsgrenar. Beglementena kompletteras av kungörelsen den 22 juni 1928

(nr 260) med vissa tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet den 20 maj

1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet och avlöningsreglementet

den 11 maj 1928 (nr 128) för fast anställt manskap vid försvarsväsendet.

Sedan åt 1936 års lönekommitté uppdragits att verkställa revision av gällande

avlöningsbestämmelser för bland annat den militära statsförvaltningen, har

nämnda kommitté den 23 december 1938 framlagt förslag till avlöningsreglemente

för beställningshavare vid försvarsväsendet (militära avlöningsreglementet),

avseende officerare och underofficerare m. fl. Ett på grundval av

nämnda förslag utarbetat förslag till militärt avlöningsreglemente hemställer

chefen för finansdepartementet denna dag skola genom särskild proposition

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

föreläggas riksdagen till antagande. Med manskapsavlöningsreglementets

revision måste däremot ännu någon tid anstå.

Lönenämndens år 1937 avgivna förslag till krigsavlöningsreglemente är

avsett att gälla för samtliga försvarsgrenar. Lönenämnden har förklarat sig

hava utgått ifrån att det eller de nya avlöningsreglementen, vilka komma att

framgå såsom resultat av 1936 års lönekommittés arbete, i likhet med nu

gällande reglementen bomme att grundas på ett system, som i stort sett

överensstämde med det nu gällande, så att de hänvisningar, som i förslaget

gjorts till gällande fredsavlöningsreglementen, även efter införandet av nya

sådana reglementen skulle kunna tillämpas.

Försvarsväsendets olika formationer komma att vid mobilisering sammansättas

av personal, huvudsakligen tillhörande endera av följande två grupper,

nämligen dels personal, tjänstgöringsskyldig utan avseende å värnpliktslagens

föreskrifter, och dels värnpliktig personal. Härjämte kan även förekomma

frivillig personal. I den först nämnda gruppen, omfattande den fast anställda

personalen, ingå — förutom personal på aktiv stat — personal över stat, på

övergångsstat (tvångsvis och frivilligt överförda), på reservstat och i reserv

samt slutligen officerare i väg- och vattenbyggnadskåren och landstormsofficerare,

vilka numera tillhöra arméns reservpersonal. Personal på övergångsstat

åtnjuter i fredstid lön enligt i huvudsak samma bestämmelser som

de för beställningshavare på aktiv stat gällande, därvid lönen till tvångsöverförd

personal, som ej är ständigt tjänstgörande, beräknas efter ortsgrupp

B, medan till personal å frivillig övergångsstat lönen utgår med endast

75 procent av det för motsvarande beställningshavare på aktiv stat å A-ort

bestämda beloppet. Även reservstatspersonalen åtnjuter i fredstid årlig lön

enligt särskilda löneplaner, upptagande beställningar i olika lönegrader och

löneklasser med samma nummer som motsvarande beställningar å aktiv stat,

därvid lönebeloppen i allmänhet upptagits till cirka 60 procent av lönerna i

ortsgrupp A för personal å aktiv stat. övrig här avsedd personal uppbär däremot

— örn man bortser från personal i reserv, som avgått med pension från

beställning å aktiv stat, övergångsstat eller reservstat samt viss civilmilitär

personal - ersättning av staten endast under tid, då densamma är

inkallad till tjänstgöring. Värnpliktiga äga under fullgörande av värnpliktstjänstgöring

i fredstid utom andra förmåner åtnjuta penningbidrag med visst

belopp för dag.

Frågan om den lämpligaste formen för meddelande av krigsav

löningsbestämmelser har gjorts till föremål för övervägande

såväl av de år 1914 tillkallade sakkunniga som av lönenämnden.

1914 års krigsavlöningssakkunniga undersökte, huruvida det kunde låta sig

göra att reglera frågan örn arméns avlöning i krigstid genom att tillämpa

gällande fredsavlöningsreglemente med tillägg av vissa bestämmelser, avseende

speciellt förhållandena vid mobiliserade avdelningar och grundade

därpå, att å ena sidan den fast anställda personalen, med bibehållande av sina

ordinarie fredsavlöningsförmåner, finge i erforderliga fall härutöver åtnjuta

traktamente eller annat krigstillägg samt att å andra sidan viss bestämd

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majis proposition nr 246.

ersättning under krigstjänstgöring tillerkändes den personal, för vilken sådan

över huvud taget ej funnes annorledes fastställd, såsom beträffande värnpliktiga

och frivilliga. De sakkunniga kommo emellertid till den uppfattningen,

att vad armén beträffade saken icke med fördel läte sig ordna genom

ett sådant tillvägagångssätt, enär därigenom synnerligen invecklade avlöningsbestämmelser

skulle komma till användning, i vilka de många specialbestämmelserna

och undantagsfallen fullständigt skulle skymma bort de allmänna

reglerna. Detta berodde framför allt därpå, att de i fredstid bestående truppförbanden

icke ägde sin fulla motsvarighet i särskilda mobiliserade förband,

samt även därpå, att inom samma förband personal kunde förekomma, som

enligt fredsbestämmelserna åtnjöte lön efter olika grunder. Härtill komme,

bland annat, att en stor mängd nyformationer uppsattes vid mobilisering

samt att nya befälsinstanser och nya förvaltningsmyndigheter bildades. Behovet

av ett enhetligt utarbetat krigsavlöningsreglemente, uppbyggt på enkla

grunder med speciell hänsyn till förhållandena efter mobilisering, framträdde

enligt de sakkunnigas mening än skarpare, då man toge i betraktande vilken

personal, som skulle handlägga hithörande angelägenheter. Den fast anställda

intendenturpersonalen kunde nämligen icke räcka till för förvaltningsärendenas

skötande vid mer än ett ringa fatal av de mobiliserade truppföibanden,

medan i övrigt hithörande frågor måste ombesörjas av personal, som

saknade större erfarenhet inom den militära förvaltningen. De sakkunniga

hade efter övervägande av samtliga på frågan inverkande omständighetei

kommit till den uppfattningen, att avlöningen för armén på krigsfot borde

bestämmas genom ett hela fragan omfattande särskilt reglemente.

Lönenämnden har beträffande förevarande fråga anfört:

De skäl, som 1914 års krigsavlöningssakkunniga åberopat, äga fortfarande

i huvudsak giltighet. Sedan det senast gällande krigsavlömngsreglementet

fastställdes, har dessutom ett helt nytt avlöningssystem kommit till användning

i fråga örn avlöningen till försvarsväsendets fast anställda personal,

vilket system i vissa avseenden ställer betydligt större krav på de personer,

som skola tillämpa detsamma, än tidigare gällande avlöningsf öreskrifter.

Lönenämnden har med avseende därå kommit till den uppfattningen, att det

är nödvändigt att sammanfatta de avlöningsbestämmelser, som vid mobilisering

och i krig skola gälla för försvarsväsendets personal av olika kategorier,

i ett särskilt reglemente.

I fråga om lönesystemet för den vid krigsmakten fast

anställda personalen stadgades i 1918 års krigsavlöningsreglemente

för armén, att den ständigt tjänstgörande personalen helt och hållet skulle

frånträda sina fredsförmåner och i stället tillträda s. k. krigslön. Denna utgick

enligt två olika tariffer, en högre och en lägre, av vilka den högre skulle tilllämpas

vid tjänstgöring inom avdelad krigsskådeplats samt under vissa andra

förutsättningar, medan eljest den lägre tariffen skulle gälla. Den lägre tariffen

innebar i huvudsak bibehållande av fredslönen, därvid dock inkvarterings- och

servisbidrag beräknades enligt Stockholmstariff samt avjämning skedde till

närmast högre 5- eller 10-tal kronor. Den högre tariffen upptog nyssnämnda

fredslön med tillägg av visst belopp, i huvudsak motsvarande den traktaments
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 246.

ersättning, som i fredstid utgick vid tjänstgöring utom förläggningsorten, därvid

avjämning skedde till närmast lägre 5- eller 10-tal kronor. Krigslön utgick

enligt båda tarifferna med visst belopp för varje beställning, därvid dock för

de beställningar, som i fredstid voro uppdelade i två löneklasser, krigslönen

upptogs till olika belopp för varje löneklass. Särskild ortsgruppering förekom

enligt det då för fredstid gällande lönesystemet ej på annat sätt än att

inkvarterings- och servisbidrag utgick med något högre belopp i Stockholm

och Göteborg än på andra förläggningsorter. Dessa högre belopp lågo såsom

nyss nämnts till grund för beräkningen av krigslönebeloppen, varigenom

alltså den personal, som hade sin fredsförläggningsort utom dessa städer,

erhöll någon löneförhöjning även vid tillämpning av krigsavlöningsreglementets

lägre tariff.

Lönenämnden har i sitt förslag utgått från den även i 1918 års reglemente

iakttagna grundsatsen, att den ständigt tjänstgörande personalen vid mobilisering

och i krig måste bibehållas vid sina fredsavlöningsförmåner och i varje

fall ej lida minskning i desamma. Enligt förslaget skall fredslönen (för personal

i reserv pensionen), liksom enligt 1918 års författning ersättas med

leri galon. Emellertid sker en uppdelning av krigslönen i månadslön, bestämd

med hänsyn till den åt personal på aktiv stat utgående fredslönen, och

terminslön, i viss mån motsvarande i fredstid utgående särskild gottgörelse

vid tjänstgöring i fält, till sjöss eller eljest utom förläggningsorten. Även

sådan reservpersonal, vilken i fredstid som regel icke uppbär någon lön från

föisvarsväsendet, föreslås inordnad i detta system. Såsom allmän motivering

till sitt förslag i denna del har lönenämnden anfört följande:

..Med hänsyn till konstruktionen av det för försvarsväsendets personal nu

gällande fredsavlöningsreglementet — enligt vilket lönen inom varje lönegrad

utgår med olika belopp för olika ortsgrupper och för vissa lönegrader,

bland annat dem, som omfatta det största antalet beställningshavare, dessutom

ytterligare graderas efter ett flertal löneklasser — har det icke varit

möjligt att utan vidare bestämma krigslönen till ett visst enhetligt belopp

för varje lönegrad. I detta avseende torde det vara tillräckligt att hänvisa

Ricn i eX'' en kapten i lägsta löneklassen å A-ort åtnjuter en årlig lön av

° medanTlTn för en kapten i högsta löneklassen å Gört utgår

. kronor. Härtill komma dyrtidstillägg och provisoriskt dyrorts1

V1^a förmåner ytterligare öka skillnaden mellan lönerna å billigare

,°™ fyrare °^er- Då man icke gärna kan låta en beställningshavare vid krigstillfaile

erhålla lägre löneförmåner än i fredstid, skulle det icke vara möjligt

att bestämma lönen till ett enhetligt lönebelopp för alla beställningshavare

i en och samma lönegrad utan att därvid det högsta i lönegraden utgående

beloppet toges till utgångspunkt. Som detta ur kostnadssvnpunkt måste anses

uteslutet, har lönenämnden ansett sig böra utgå från att personal å aktiv

stat och tvångsvis å övergångsstat överförd personal vid krigstjänstgöring

huvudsakligen bibehålies vid sina fredsförmåner, medan övrig fast anställd

personal under inkallelse till krigstjänstgöring hänföres till viss för personal

a aktiv stat gallande lönegrad och löneklass. ''

Enligt de tidigare utfärdade krigsavlöningsreglementena har krigslönen i

allmänhet uppdelats i två skilda delar, av vilka den ena, den mindre delen

skulle uppbaras å tjänstgöringsorten samt återstoden för vederbörandes räkning

avsättas i hemorten. Lönenämnden har ansett en sådan uppdelning

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 246.

alltjämt vara nödvändig och har därför i sitt förslag upptagit en motsvarande

anordning, ehuru uppdelningen skett enligt andra grunder an som tidigare

t! Ilmo pats anförts framgår, att lönenämnden anser krigsavloningen for

försvarsväsendets ständigt tjänstgörande personal bora i stort sett motsvara

fredsavlöningen jämte visst tillägg. Enligt de intill utgången av år 19

gällande fredsavlöningsbestämmelserna skulle den fasta årslönen utbetalas

månadsvis i förskott, medan återstoden, den s. k. daga vinningen, vilken utgick

endast i män av fullgjord tjänstgöring, uppbars manadsvis i efterskott Ee

tidigare gällande krigsavlöningsreglementena hava innehållit föreskrift, att

krigslönen skulle utbetalas i förskott för lönetermin, för vilket ändamål varje

månad indelades i tre terminer nied början den 1, den 11 och den 21 dagen i

månaden Jämlikt numera gällande fredsavlönmgsreglementen utgår hela

avlöningen månadsvis i efterskott. I den män krigsavloningen motsvarar

fredsavlöningen synes anledning därför icke föreligga att toresia någon

ändring i detta förhållande. Emellertid måste det för deli mobiliserade personalen

— särskilt för de värnpliktiga — anses vara av behovet pakaliat att

erhålla någon del av krigsavloningen utbetalad oftare än en gång i manaden.

Lönenämnden har på grund härav från äldre kngsavlonmgsreglementen bibehållit

bestämmelsen örn månadens indelning i löneterminer i fråga örn elen

del av krigsavloningen, som lönenämnden anser böra utbetalas a tjästgonngsorten.

En dylik indelning gäller för övrigt jämväl i fråga örn den ersättning,

som under tjänstgöring i fredstid utgår till inkallade värnpliktiga. Lonenämnden

har nied avseende å vad här anförts ansett sig bora toresia, att

krigsavloningen uppdelas i två delar, vilka med hänsyn till den ordning, i

vilken de avses skola utbetalas, benämnts månadslön och termmslon.

Beträffande utbetalningen av de särskilda delar, vilka sålunda enligt lonenämndens

förslag tillsammans skola utgöra krigslönen har lönenämnden

förutsatt, att månadslönen av krigskassaavdelningen vid depån för det truppförband,

vederbörande tillhör, för vederbörandes rakning insattes pa särskilt

konto i postsparbanken eller i statens intressekontor, där beställningshavarna

efter önskan kunna disponera över sina tillgodohavanden. Enligt vad lonenämnden

under hand inhämtat, är generalpoststyrelsen villig att medverka

till en sådan anordning, som här ifrågasatts. Termmslönen anser lönenämnden

däremot böra av vederbörande krigskassaavdelning kontant utbetalas a

tjänstgöringsorten. =

I fråga om a v l ö n i n gssy stern et f ö r värnpliktiga må till

en början beröras äldre bestämmelser i ämnet. Samtliga äldre krigsavlöningsreglementen

hava varit grundade på den uppfattningen, att ersättningen

under krigstjänstgöring icke kunnat sättas till samma belopp för alla

värnpliktiga. 1905 års förslag upptog bestämmelser om att värnpliktiga,

konstituerade till befäl av officers- eller underofficers tjänsteställning, skulle

erhålla samma avlöning som det fast anställda befälet. 1914 ais kiigsavlöningsreglemente

föreskrev, att nmniga och till underbefäl av manskapet

konstituerade värnpliktiga skulle äga uppbära krigslön lika med den fast

anställda personalen i de olika tjänsteklasserna. varemot detsamma upptog

särskilda tjänsteklasser med lägre krigslön än leir personal på aktiv stat för

do värnpliktiga, som konstituerats till officerare och underofficerare.

l''J14 ars militära avlöningssakkunniga uttalade, att, do för sin del funnit

det nödvändigt att bestämma särskilda krigslönebelopp l(ir den konstituerade

värnpliktiga personalen, då de ökade skyldigheter och det stone ansvar, som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr 246.

komme att påläggas de^ konstituerade, krävde, att dem tillädes en krigslön,

som stöde i skäligt förhållande till skyldigheterna och ansvaret. I olikhet med

vad som gällde enligt 1914 års reglemente hade emellertid de sakkunniga

funnit sig böra upptaga särskilda krigslöneklasser även för de meniga värnpliktiga

och de värnpliktiga, vilka konstituerats såsom underbefäl av manskapet.

Att lägga den fast anställda personalens fredsavlöning till grund för

krigslönen för vissa värnpliktiga syntes icke vara riktigt. Fredsavlöningen

vore nämligen beräknad för personal, som gjort militäryrket till sitt levnadskall.

Denna avlöning avsåge sålunda att tillgodose möjligheten att på ett

tillfredsställande sätt rekrytera arméns fast anställda personal. Beträffande

de värnpliktiga vore däremot att märka, att deras krigs tjänstgöring grundade

sig på värnpliktslagens bestämmelser och endast innebure fullgörandet av en

medborgerlig skyldighet. I enlighet med de sålunda angivna grundsatserna

utgingo de sakkunniga vid beräknandet av de värnpliktigas krigslönebelopp

fiån de ersättningsbelopp, som tillkomme värnpliktiga under fredstjänstgöring,

Då penningbidraget för all tjänstgöring i linjen bestämts till 50 öre

för dag, föreslogo de sakkunniga, att krigslönen för de värnpliktiga meniga

skulle sättas till ett belopp av 5 kronor för termin. Detta belopp vore visserligen

ingalunda tillräckligt för den som hade familj att försörja, men hade

icke — lika litet som det under fredstjänstgöring utgående penningbidraget

— annat ändamål än att för de värnpliktiga möjliggöra bestridandet av förekommande

mindre personliga utgifter under tjänstgöringstiden. I övrigt borde

de medel, som behövde ställas till förfogande för försörjning av de värnpliktigas

familjer, liksom förut utgå i form av familjeunderstöd. I fråga örn värnpliktigt

underbefäl av manskapet föreslogo de sakkunniga,''att krigslönen för

lönetermin skulle utgå: till konstituerad vice korpral med 7 kronor 50 öre, till

konstituerad korpral med 10 kronor och till konstituerad furir med 12 kronor

50 öre. För värnpliktiga officerare och underofficerare föreslogos särskilda

belopp, utgörande för lönetermin: för sergeant 15 kronor, för fanjunkare 20

kronor, för underlöjtnant 25 kronor, för löjtnant 30 kronor och för kapten

40 kronor. För officerare och underofficerare skulle vidare viss förhöjning av

krigslönen ske i sådana fall, då den högre krigslönetariffen skulle tillämpas

för den fast anställda personalen. Sådan förhöjning skulle däremot icke ske

för värnpliktiga med manskaps tjänsteställning. De av de sakkunniga sålunda

föreslagna beloppen hava med viss ändring av de för officerare enligt den

högre tariffen utgående beloppen upptagits i de krigsavlöningsreglementen,

som fastställts år 1915 och därefter.

Lönenämnden har i fråga örn bestämmande av krigslönen för värnpliktig

personal i huvudsak utgått fran samma synpunkter som de av nyssnämnda

sakkunniga i sådant avseende tillämpade. Lönenämnden har sålunda till grund

för kngslönens belopp lagt det penningbidrag, som i fredstid utgår till värnpliktiga,

samt beräknat, att ersättning till de värnpliktigas familjer skall utgå

i form av familjebidrag, vilka icke skola utbetalas genom de militära myndigheternas

försorg. I enlighet härmed har krigslönen föreslagits till 50 öre

örn dagen för värnpliktig, som icke fullgjort rekrytutbildning, samt till 1 krona

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 246.

örn dagen för värnpliktig, som genomgått dylik utbildning men icke konstituerats

till högre tjänstegrad. För värnpliktiga, som konstitueras till högre

tjänstegrad, har krigslönen beräknats efter en stigande skala. Därvid härmed

hänsyn till de relativt obetydliga belopp, som sålunda skulle utgå till

meniga och till vicekorpraler, någon uppdelning av dessa belopp ej ansetts

böra sker utan har hela den nämnda värnpliktiga tillkommande krigslönen

föreslagits skola utbetalas å tjänstgöringsorten och till följd härav

utgå i form av terminslön. De belopp, sorn ansetts böra utgå trll dessa kategorier

värnpliktiga , vore för övrigt enligt lönenämndens åsikt ej större än

att de helt torde behöva tagas i anspråk för personalens egna behov. För

värnpliktiga, som konstituerats till högre tjänstegrad än vicekorpral, har

däremot krigslönen, liksom för annan inkallad personal, uppdelats i månadslön

och terminslön. Terminslönen har därvid ansetts böra utgå med samma

belopp som föreslagits för fast anställd personal i motsvarande tjänstegrad,

medan månadslönen satts till 15 kronor för korpral med 15 kronors förhöjning

för varje högre tjänstegrad till och med majors, vilken är den högsta, till

vilken värnpliktig personal antagits komma att konstitueras. Lönenämnden

Ilar framhållit, att dessa belopp visserligen vore obetydliga men dock utgjorde

någon ersättning för de ökade skyldigheter och det större ansvar, som

konstituering till högre tjänsteställning medförde.

Behovet av krigsavlöningsbestämmelser har framhållits av flera av de hörda

myndigheterna, bland andra chefen för försvarsstaben, som därom yttrat föl
-

jande:

Avsaknaden sedan utgången av år 1919 av krigsavlöningsbestämmelser har

medfört allvarliga nackdelar av ekonomisk och annan art. Bland annat haltin

följd av att dylika bestämmelser saknats utarbetandet av tillioriitliga

mobiliseringskostnadsberäkningar icke kunnat äga rum. Dessutom har träffande

av avtal med civil personal i många fall försvårats på grund av att

ifrågavarande personal icke kunnat garanteras viss ersättning. Det ar salunda

av stor betydelse, att krigsavlöningsbestämmelser snarast iaststallas.

Förslaget att sammanföra ifrågavarande bestämmelser till ett för de olika

försvarsgrenarna gemensamt reglemente har godtagits av flertalet hörda myndigheter.

Marinförvaltningen har emellertid förordat, att ett särskilt reglemente

utfärdas för marinen, samt härom anfört följande.

Den motivering, som av lönenämnden anförts för utfärdandet av ett för de

tre försvarsgrenarna gemensamt krigsavlöningsreglemente, grundar sig närmast

på förhållandena vid armén. Marinförvaltningen får emellertid erlI}ra, att

vid armén krigstillståndet innebär en i förhållande till fredstillståndet till stor

del helt ny organisation, därvid expeditionstjänsten ofta kommer att skotas av

mindre erfaren personal. Vid marinen däremot såväl vid flottan som vid

kustartilleriet — kommer organisationen — såväl ombord som ock i land —

att i stort sett vara densamma som i fredstid. Därför föreligger ej heller tor

marinen samma behov av förenkling som vid armén. Marmforvaltningen

anser därför, att, örn förhållandena vid armén nödvändiggöra en särskild och

förenklad ordning i avseende å avlöningsförhållandena under mobilisering och

krig men några sådana förhållanden icke föreligga för mannens del det vore

till synnerlig båtnad såväl för det förvaltnings- och kassamassiga arbetet som

för de berörda beställnings- och befattningshavarna att speciella arrangemang

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 246.

med afseende å avlöningarna icke vidtoges i annan eller större utsträckning

än vad förkallandena kunna anses oundgängligen nödvändiggöra.

Med hänsyn till de av marinförvaltningen nu uttalade förutsättningarna

finner ämbetsverket det högeligen önskvärt, att för de tre försvarsgrenarna

gällande krigsavlöningsbestämmelser, vilka ju ock enligt sakens natur måste

komma att äga en mera provisorisk karaktär än bestämmelserna i det för de

tre försvarsgrenarna gemensamma fredsavlöningsreglementet, utfärdas i tre

olika reglementen. Härigenom torde man — förutom vad nyss antytts örn

sakligt ändrat innehåll — ock vinna möjligheter att göra bestämmelserna mera

lättlästa ävensom att på ett smidigare sätt vidtaga ändringar i dem.

Mot det av lönenämnden föreslagna lönesystemet med krigslön, uppdelad

i månadslön och terminslön, lia i de avgivna utlåtandena icke framställts några

egentliga invändningar. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava dock

anfört följande:

Skulle vårt land råka i krig, kunna uppenbarligen förhållandena komma att

gestalta sig helt annorlunda än vad fallet för vårt vidkommande var under

världskriget. Det är icke otänkbart att därvid förutsättningarna undanryckas

för det vid försvarsväsendet gällande fredslönesystemet med ålders- och

ortstillägg. Ovissheten om läget härutinnan betingar, att det remitterade förslaget

i vad angår avlöningsformen månadslön måste betraktas som en provisorisk

anordning, avsedd att vid krigstillfälle komma i tillämpning tillsvidare.

Med denna reservation kunna chefen för flygvapnet och flygförvaltningen giva

sin anslutning till huvudgrunderna för förslaget.

Vissa av chefen för marinen framförda synpunkter, som kunna hava betydelse

för lönesystemet, skola närmare beröras i det följande.

De i fredstid gällande avlöningsbestämmelserna för krigsmaktens personal

äro icke a\ passade för de förhallanden, som råda i krig, vid mobilisering eller

då eljest med hänsyn till rikets säkerhet personal i större omfattning inkallas

till tjänstgöring vid krigsmakten. Sedan med utgången av år 1919 de under

världskriget gällande krigsavlöningsbestämmelserna trätt ur kraft, hava några

särskilda stadganden pa detta område icke funnits. Då fredsavlöningsbestämmelserna

för försvarsväsendets personal sedan 1919 undergått avsevärda förändringar,

kan det numera icke komma ifråga att i händelse av mobilisering

återuppliva de tidigare gällande författningarna örn krigsavlöning. En genomgripande

omarbetning av de senast gällande krigsavlöningsförfattningarna —

utfärdade den 28 juni 1918 —- har därför varit nödvändig. En dylik omarbetning

har verkställts av försvarsväsendets lönenämnd i dess nu framlagda förslag.

Nämnda förslag har i anslutning till det föreslagna nya militära fredsavlöningsreglementet

och med anledning av de erinringar, som framställts i

anledning av remissen, undergått överarbetning inom försvarsdepartementet.

Från flera militära myndigheters sida har starkt betonats behovet av att bestämmelser

på detta område med det snaraste utfärdas. Då dylika bestämmelser

torde böra tillämpas redan vid en mobiliserings början och därför, i

likhet med rekvisitionsbestämmelser m. m., torde böra antagas redan i fredstid,

har jag ansett mig böra nu framlägga förslag i ämnet. Jag skall i det

följande redogöra för det sålunda föreliggande förslaget till avlöningsreglemente

för personal vid försvarsväsendet (krigsavlöningsreglemente) — här

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 246.

kallat departementsförslaget — samt för de skäl, som föranlett mig att beträffande

åtskilliga detaljer däri förorda avvikelser från vad lönenämnden

föreslagit.

Yad först beträffar bestämmelsernas yttre ram bär lönenämnden sammanfört

bestämmelserna för de olika försvarsgrenarna i ett reglemente. Visserligen

hava med hänsyn till särskilda vid marinen och flygvapnet förekommande

avlöningsförmåner fullt enhetliga föreskrifter för de skilda försvarsgrenarna

icke kunnat åstadkommas, men då de i fredstid gällande löneförfattningarna,

trots förefintliga särbestämmelser, äro gemensamma, synes tillräcklig anledning

icke föreligga att, såsom marinförvaltningen föreslagit, utfärda särskilda

krigsavlöningsreglementen för de olika försvarsgrenarna. Mot lönenämndens

förslag att uppdela krigslönen i månadslön, huvudsakligen motsvarande fredslönen,

och terminslön, i viss mån motsvarande de för tjänstgöring utom förläggningsorten

i fredstid utgående traktamenten, hava några erinringar icke

framställts i de avgivna utlåtandena. Det föreslagna lönesystemet torde ock

i huvudsak vara ändamålsenligt. Den invändningen torde likväl kunna göras,

att den av lönenämnden eftersträvade förenklingen icke i någon större utsträckning

kunnat genomföras i fråga örn månadslönen och beträffande marinen

ej heller i fråga om terminslönen, då dessa löneförmåner i det väsentliga fortfarande

komma att regleras av de i fredstid gällande, tämligen komplicerade

författningarna. Såsom av marinförvaltningens yttrande framgår, torde detta

för marinens del icke medföra någon större olägenhet, och vad beträffar försvarsväsendet

i övrigt vinnes en avsevärd förenkling, där den är mest av

behovet, nämligen såvitt angår den del av lönen — terminslönen — som skall

utbetalas i fält. Tydligt är, att ett reglemente av detta slag, som utarbetas

i fredstid, svårligen kan erhålla en så definitiv karaktär, att icke ändringar

däri kunna bli erforderliga i följd av de omvälvningar och opåräknade situationer,

som ett krig kan medföra. Såvitt nu kan bedömas torde emellertid det

föreslagna lönesystemet vara väl lämpat för de förhållanden, under vilka det

kan komma att tillämpas, och jag har därför ej funnit anledning till avvikelse

från lönenämndens förslag i detta för reglementets utformning grundläggande

avseende.

Grunderna för månadslönens bestämmande.

Såsom förut nämnts går lönenämndens förslag beträffande den f a st a nställda

personalen ut därpå, att månadslönen skall bestämmas med

hänsyn till motsvarande lön i fredstid för personal å aktiv stat. Vissa förenklingar

ha dock föreslagits. Sålunda skulle uppflyttning i löneklass för därtill

berättigade vara suspenderad, intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnade.

Vidare skulle icke ständigt tjänstgörande personal placeras i en gemensam

ortsgrupp (B). Slutligen har lönenämnden ifragasatt, huruvida icke

befrielse borde äga rum från erläggande av pensionsavgifter under tid, då

krigslön utginge, men till denna fråga har nämnden ansett ståndpunkt icke

kunnat tagas, innan 1936 års lönekommitté framlagt sitt förslag till nya avlöningsbestämmelser

och statsmakterna tagit ställning till detsamma. De

båda sist omnämnda förenklingarna beröra endast officerare, underofficerare

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

och likställda, då ortsgruppering och pensionsavdrag icke förekomma enligt

avlöningsreglementet för manskap. Beträffande dyrtidstillägg eller rörligt

tillägg innehåller förslaget icke några bestämmelser; även frågan örn anordnande

av ett dylikt tillägg har ansetts vara beroende på utformningen av motsvarande

bestämmelser i fredsavlöningsreglementena.

Den närmare innebörden av lönenämndens förslag beträffande l ö n ek lassplaceringen

framgår av följande av nämnden lämnade motivering och

redogörelse för detsamma:

I krigskassaavdelningen vid depåerna torde i regel komma att ingå fullt

utbildad personal — depåintendent och kassör — varför uträkning av månadslönens

belopp på grundval av gällande fredsavlöningsbestämmelser icke torde

böra medföra några större svårigheter, om man undantager frågor örn löneklassuppflyttning,

vilka stundom kunna vara av rätt invecklad natur och -— vad

särskilt angår personal, som vid mobilisering placeras vid annat än eget truppförband

— måhända icke kunna avgöras utan skriftväxling med annan myndighet.

Lönenämnden har därför ansett, att frågor örn löneklassuppflyttning

lämpligen böra få tillsvidare anstå, då krigsavlöningsreglementet träder i

tillämpning. Givetvis bör personalen härigenom icke gå förlustig densamma

tillkommande rätt till löneklassuppflyttning, vadan den föreslagna bestämmelsen

endast innebär ett uppskov till lämpligare tidpunkt. Att helt undgå

prövning av frågor örn inplacering i löneklass, sedan krigsavlöningsreglementet

börjat tillämpas, är dock ej möjligt, då sådan inplacering måste ske vid förekommande

befordringar till beställning, uppdelad i flera löneklasser.

Under här angiven förutsättning kunna i regel senaste månadens fredsavlöningslistor

i huvudsak läggas till grund för bestämmande av månadslönens

belopp för försvarsväsendets fast anställda personal. Beträffande personal på

aktiv stat och på övergångsstat (tvångsvis överförd) framgår löneklassen direkt

av avlöningslistorna. Detta är visserligen ej fallet med personal å frivillig övergångsstat

och å reservstat, men även denna personal tillhör löneklass med

nummerbeteckning, som motsvarar viss löneklass i fredsavlöningsreglementet,

vadan jämväl för densamma månadslönen kan bestämmas på grundval av

vederbörande befattningshavares fredsavlöning.

Pensionsavgången och förtidsavgången personal i reserv har före inträdet

i reserven tillhört viss löneklass i fredsavlöningsreglementet eller, vad avser

från beställning på reservstat efter den 1 juli 1936 avgången personal, löneklass

med nummer, motsvarande viss löneklass i nyssnämnda reglemente, och bör,

där ej annat föreskrives, vid krigstjänstgöring få uppbära månadslön med

belopp, som enligt fredsavlöningsreglementet utgår i motsvarande löneklass

i fredsavlöningsreglementet. För personal, som före den 1 juli 1936 avgått

från beställning å reservstat, erfordras särskilda föreskrifter, till vilka lonenämnden

återkommer under specialmotiveringen.

I reserven utnämnd personal äger vid tjänstgöring i fredstid i allmänhet

åtnjuta avlöning i lägsta löneklassen i vederbörlig lönegrad, i den män densamma

icke på grund av fullgjord tjänstgöring skall hänföras till högre löneklass.

Häri synes någon ändring ej böra ske under krigstjänstgöringstid.

I den mån personal vid krigst jänstgöring placeras vid annat truppförband

än densamma tillhör i fredstid och månadslönen skall utbetalas vid förstnämnda

truppförband, är det mahända icke möjligt att bestämma vederbörandes

krigslön utan skriftväxling. Till grund för sådan placering torde

emellertid i regel ligga en årligen förnyad personlig krigst jänstgö ringsorder,

utfärdad av chefen för det truppförband, där beställningshavaren i fredstid

redovisas. En lämplig åtgärd i syfte att underlätta krigskassaavdelningens

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

arbete skulle enligt lönenämndens mening vara, att i nämnda order alltid

angåves numret på den löneklass, vederbörande vid inställelse till lmgstjanstgöring

bör tillhöra.

I fråga örn månadslönens hänförande till viss orts grupp

har lönenämnden anfört följande:

Personal å aktiv stat och tvångsvis på övergångsstat överförd personal,

som är ständigt tjänstgörande, äger i fredstid åtnjuta avlöning efter den ortsorupp,

till vilken förläggningsorten för vederbörande truppförband (ordinarie

tjänstgöringsorten) blivit hänförd. Någon ändring i detta förhållande synes

icke böra ske under krigs tjänstgöring, vadan denna ortsgrupp bör läggas till

grund för månadslönens bestämmande. . .......

Personal i reserv åtnjuter under densamma i fredstid åliggande tjänstgöring

avlöning efter den ortsgrupp, till vilken förläggningsorten för det truppförband,

vid vilket tjänstgöringen äger rum, blivit hänförd.

Personal på reservstat och till övergångsstat frivilligt överförd personal

åtnjuter under densamma i fredstid åliggande tjänstgöring ingen särskild ersättning

utöver årslönen, örn tjänstgöringen äger rum å bostadsorten, men

eljest traktamentsersättning.

På övergångsstat tvångsvis överförd personal, som icke ar inkallad till

ständig tjänstgöring, äger vid tjänstgöring uppbära lön efter tjänstgöringsortens

ortsgrupp, därest tjänstgöringen äger rum å bostadsorten, men eljest

lön efter ortsgrupp B samt traktamentsersättning. Bör tid, då har avsedd

personal icke tages i anspråk för tjänstgöring, äger densamma uppbära Ion

efter ortsgrupp B. Sistnämnda personal bör givetvis under kngshjanstgormg

icke uppbära månadslön med lägre belopp än densamma sålunda, i fredstid

under tid, då densamma icke tages i anspråk för tjänstgöring, tillkommande

avlöning. De skäl, som på sin tid föranledde riksdagen att hänföra den tvångsvis

på Övergångsstat överförda personalen till sistnämnda ortsgrupp, synas

motivera, att även övrig icke ständigt tjänstgörande personal vid försvarsväsendet

under krigstjänstgöring får åtnjuta månadslön, beräknad efter samma

ortsgrupp. Härför talar särskilt den omständigheten, att — med några enstaka

undantag — nämnda ortsgrupp är den lägsta, till vilken någon förlaggningsort

för ett större antal beställningshavare vid försvarsväsendet över huvud taget

blivit hänförd. Då någon skyldighet att vara bosatt å viss ort för ifrågavarande

personal icke föreligger, synes å andra sidan anledning icke föreligga att

bestämma månadslönen efter högre ortsgrupp än ortsgrupp B, även om forläggningsorten

för det truppförband, vid vilket tjänstgöringen äger rum, tillhör

annan ortsgrupp. ... .. ,, „ ,

Lönenämnden har med avseende härå ansett sig bora föreslå, att månadslönen

skall bestämmas, för personal, som i fredstid är ständigt tjänstgörande,

efter den ortsgrupp, som tillämpas under fredstjänstgöringen, samt for annan

vid försvarsväsendet fast anställd personal efter ortsgrupp B.

Angående pensionsavdrag och d y t tidstil lägg har lönenämnden

yttrat följande:

Personal å aktiv stat, å övergångsstat och å reservstat Ilar att under fredstid

vidkännas avdrag å lönen för pensionsavgifter, aveende såväl tjänst^- som

familjepension. Personal i reserv åtnjuter däremot under densamma i fredstid

åliggande tjänstgöring sin avlöning oavkortad. Utöver de löneförmåner,

som utgå enligt gällande fredsavlöningsreglementen, är emellertid personalen

för närvarande berättigad att uppbära dyrtidstillägg, provisorisk avlonmgsförstärkning

samt i vissa fall provisoriskt dyrortstillägg enligt särskilda

bestämmelser.

Lönenämnden har tagit under övervägande, huruvida det icke — med han
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majda proposition nr 246.

syn bland annat därtill, att löneklassuppflyttningar förutsättas tillsvidare icke

skola äga ruin vore skäligt att vid tillämpning av krigsavlöningsreglementet

låta månadslönen utgå utan avdrag för pensionsavgifter. En sådan

åtgärd skulle givetvis innebära en stor lättnad vid tillämpningen av reglementets

föreskrifter samt tillika innebära den fördelen, att månadslönen utgår

med samma belopp till personal på aktiv stat, på övergångsstat och på reservstat

som till personal i reserv.

Emellertid ingår i det uppdrag, som lämnats 1936 års lönekommitté, bland

annat att undersöka, dels huruvida lönernas anpassning efter förändringar i

-?,1?. a^männa prisnivån lämpligen bör ske genom ett system av rörliga lönell!.

(dyrtidstillägg) eller i annan ordning, dels ock huruvida möjlighet

föreligger att ersätta det nuvarande bruttolönesystemet — därvid från det i

vederbörlig löneplan upptagna lönebeloppet avdrag sker för pensionsavgifter

med ett nettolönesystem, som skulle innebära, att löneplanerna upptoge

endast de behållna lönebelopp, som återstode sedan avdrag för tjänste- och

familjepension frånräknats. Med avseende härå torde det icke vara möjligt

att, innan 1936 års lönekommitté framlagt sitt förslag till nya avlöningsbestämmelser

och statsmakterna tagit ställning till detsamma, slutgiltigt bestämma,

huruvida avdrag för pensionsavgifter bör ske eller icke från de belopp, som

enligt lonenämndens förslag skola utgå såsom månadslön, samt huruvida,

dyrtidstillägg eller däremot svarande förmån, örn dylikt tillägg fortfarande

kommer att utgå utöver den fast lönen, skall beräknas på hela månadslönen

eller endast på viss del av densamma.

o Lönenämnden vill emellertid framhålla, att staten torde vara nödsakad att

på ett eller annat sätt draga försorg örn all personal, som under krigstjänstgöring

åsamkas invaliditet, ävensom efterlevande efter personal, som avlider

under sådan tjänstgöring, även örn denna personal tillhör sådana kategorier,

som icke äro tillförsäkrade tjänste- eller familjepension.

Beträffande månadslönen till värnpliktiga har lönenämnden, såsom

förut omtalats, föreslagits, att dylik lön skulle utgå till värnpliktiga i

befälsställning —- dock icke vicekorpraler — med följande belopp:

till korpral (konstapel) vid armén och flygvapnet, 1. klass sjöman

respektive kustartillerist ................................................ 15 kronor

» furir, korpral vid marinen, högbåtsman .............................. 30 »

» sergeant, underofficer av 2. graden .................................... 45 »

» fanjunkare, styckjunkare, fänrik, underlöjtnant, flaggunderofficer

........................................................................... 60 »

» löjtnant, förvaltare, regementskassör, förrådsförvaltare ......... 75 »

» kapten, ryttmästare ......................................................... 90 »

» major, kommendörkapten av 2. graden .............................. 105 »

Beträffande motiveringen till lonenämndens förslag i denna del må, utöver

det förut anförda, återgivas följande uttalande av lönenämnden:

Erforderliga bidrag till de värnpliktigas familjer har lönenämnden ansett

bora liksom tidigare varit bestämt utgå, i form av särskilda familjebidrag enligt

de grunder som efter särskild utredning kunna komma att bliva fastställda.

Däivid synes, i den man en värnpliktig, till vilkens familj här ifrågavarande

indrag utgår, på grund av konstituering till högre tjänstegrad erhåller högre

krigslon, härigenom icke böra föranledas minskning eller indragning av

ti argare utgående familjeunderstöd, då eljest en dylik konstituering skulle

hilva utan ekonomiskt värde för den konstituerade.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majus proposition nr 246.

Mot lönenämndens förslag ifråga om månadslönerna lia framställts erinringar

i åtskilliga remissutlåtanden. Vissa militära myndigheter ha förordat

bibehållande av rätten till uppflyttning i löneklass utan den föreslagna inskränkningen.

Förslaget till reservpersonalens placering i ortsgrupp har även

från åtskilliga håll kritiserats. Flera myndigheter ha gjort gällande, att

pensionsavdrag ej böra ske från krigslön, och behovet av lönernas anpassning

efter prisnivån har likaledes från flera håll framhävts. I den mån den framkomna

kritiken går ut därpå, att krigslönen över huvud är för knappt tillmätt,

redogöres för yttrandena i samband med framställningen av grunderna för

terminslönens bestämmande.

Beträffande lön eklas s place ringen har chefen för försvarsstaben

uttalat, att den föreslagna suspenderingen av uppflyttnmgen

i löneklass medförde vissa orättvisor för den militära personalen i jämförelse

med den civila men dock kunde godtagas under förutsättning, att Kungl. Maj:!,

därest reglementet komme att tillämpas under längre tidrymd, upptoge frågan

om löneklassuppflyttning till omprövning.

Chefen för armén har anfört följande:

Av lönenämnden anförda motiv för att löneklassuppflyttning icke skall

äga rum under krigstid synes mig icke bärande. Då ifrågavarande uppflyttning

sker endast fyra gånger om året och depåernas krigskassapersonal är

kompetent för handläggning av hithörande frågor, synes den ökade arbetsbördan

knappast kunna tagas till intäkt för genomförande av föreslaget system,

vilket vore ägnat att åstadkomma vissa orättvisor för den militära personalen

i jämförelse med den civila. För att minska krigskassaavdelningarnas arbetsbörda

under första tiden av reglementets tillämpning, kan det dock synas

skäligt föreskriva, att i vederbörliga personliga krigstjänstgöringsorder skall

angivas såväl numret på den löneklass vederbörande vid inställelse till krigstjänstgöring

bör tillhöra som ock tidpunkten, från vilken löneklassplaceringen

räknas.

Chefen för marinen har framhållit, att för marinens del anledning saknades

att göra avsteg från fredsavlöningsreglementets bestämmelser för löneklassuppflyttningar.

Arméförvaltningen har anfört följande:

Det framgår icke med klarhet, huruvida avsikten är att vederbörande vid

krigstjänstgöringens slut skall erhålla löneklassuppflyttning med bortseende

från uppskovstiden eller örn denna skall inräknas i tjänstetiden med eller

utan retroaktiv löneklassuppflyttning. Arméförvaltningen anser det med skäl

kunna ifrågasättas, örn ett alternativ såsom det sist nämnda med retroaktiva

löneutbetalningar är praktiskt genomförbart med hänsyn såväl till personalomsättningen

i krig som de mångahanda åligganden, vilka komma att betunga

myndigheterna vid övergången till fredsfot.

Oberoende av hur härmed må förhålla sig, anser arméförvaltningen det

knappast vara skäligt, att personalen för krigstjänstgöringstiden mer eller

mindre skall gå miste örn densamma enligt fredsavlöningsreglementet tillförsäkrad

förmån av löneklassuppflyttning. Olägenheterna av att löneklassuppflyttning

äger rum i vanlig ordning synas för övrigt knappats vara av den

art, som lönenämnden gjort gällande, då här endast är fråga örn de jämförelsevis

enkla reguljära 3-års uppf lyftningarna. På sätt lönenämnden framhållit,

kan man i varje fall icke undgå prövning av frågor om inplacering i löneklass

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 246.

vid förekommande befordringar och det torde närmast vara dessa, som äro

mera svårbedömda. Härtill kommer att bestyret med löneklassplacering avses

skola åvila depåernas krigskassapersonal, som kan antagas vara kompetent

för handläggning av hithörande spörsmål.

För att emellertid i möjligaste mån underlätta arbetet med löneklassplacering

synes uppfattning i löneklass under krigstjänstgöringstid böra få äga

rum utan hinder av den i fredsavlöningsreglementet stadgade bestämmelsen,

att vederbörande skall hava tjänstgjort minst 4/s av den tid, som erfordras för

löneklassuppflyttning.

I övrigt lärer behandlingen av frågor örn löneklassuppflyttning underlättas,

därest i vederbörliga personliga krigs t jänstgö ringsorder angives icke blott,

såsom lönenämnden i sin motivering tänkt sig, numret på den löneklass vederbörande

vid inställelse till krigstjänstgöring bör tillhöra utan även tidpunkten,

från vilken löneklassplaceringen räknas.

Mot löneklassuppflyttningens suspendering ha invändningar vidare framställts

av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen samt chefen för ostkustens

marindistrikt.

Marinförvaltningen har yttrat, att det, därest lönenämndens förslag komme

att godtagas, syntes marinförvaltningen erforderligt, att författningen finge

innehålla uttryckligt stadgande örn tidpunkten för företagande av löneklassuppflyttningarna

och dessa uppflyttningars retroaktiva verkan.

I fråga om den icke ständigt tjänstgörande perso nålens

placering i orts grupp ha bland de myndigheter, som framställt

invändningar mot lönenämndens förslag i denna del, olika meningar kommit

till synes, i det att vissa myndigheter förordat lönens bestämmande med

hänsyn till löntagarens mantalsskrivningsort och från annat håll hävdats, att

fredsförläggningsorten för vederbörande truppförband borde vara avgörande.

Chefen för armén har beträffande denna fråga anfört följande:

Lönenämndens förslag att samtliga grupper bland den fast anställda personalen,

vilka icke ständigt tjänstgöra i fred, skola erhålla månadslön enligt

B ort, synes utgöra ett avsteg från principen örn krigslönens anpassande efter

vederbörandes fredslön. Enligt verkställd utredning kan för närvarande endast

4.5 procent av ifrågavarande personal beräknas hänförlig till B ort. Därest

samtliga skulle hänföras till viss dyrort borde detta avse E-ort. Då emellertid

genomförande av ett förslag, grundat på gemensam dyrort, även skulle medföra

vissa svårigheter för den tekniska kassatjänsten, torde jämväl andra utvägar

till frågans lösande böra tagas under omprövning. Principiellt sett synes

härvid månadslönen i ifrågavarande fall kunna bestämmas alternativt efter

tre olika orter, nämligen vederbörandes hemort (mantalsskrivningsort), förläggningsort

eller viss gemensam dyrort (lönenämndens förslag).

Avlöning enligt förläggningsortens dyrort är den kassatekniskt enklaste

formen men tillika den, som skapar de största orättvisorna ur försörjningssynpunkt.

Så kunna enligt detta system exempelvis två reservofficerare, båda

i fredstid boende i Stockholm och båda tjänstgörande vid fronten och inom

samma högre förband erhålla, den ene lön efter B ort och den andre lön efter

F-ort.

XJr synpunkten att månadslönen närmast torde avses för familjeförsörjning

är systemet med månadslönens bestämmande efter vederbörandes hemort mest

att föredraga. En nackdel med detta system är dock, att det medför, att personal

tillhörande samma förband (stab) kommer att avlönas efter olika dyrorter.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majus proposition nr 246.

Ur den tekniska kassatjänstens synpunkt inverkar emellertid detta förhållande

endast på de första krigsavlöningslistornas uppgörande vid krigskassaavdelning

tillhörande depå, där redan i fred uppgifter om vederbörandes mantalsskrivningsort

kunna finnas tillgängliga. På grund härav synas de tekniska

svårigheterna ej vara av den grad, att de i föreliggande avseende nödvändiggöra

avsteg från kravet på ekonomisk rättvisa. Yld detta spörsmåls bedömande

bör därjämte beaktas, att avlöningens hänförande till viss dyrort för ständigt

tjänstgörande fast anställd personal närmast bestämts med hänsyn till familjeförsörjningskravet

och att familjebidrag till värnpliktig personal även synes

böra beräknas med hänsyn till motsvarande förhållanden.

På grund av vad sålunda anförts synes mig månadslönens hänförande till

viss dyrort närmast böra avse vederbörandes mantalsskrivningsort.

Chefen för försvarsstaben har yttrat sig i huvudsak överensstämmande

med chefen för armén.

Arméförvaltningen har anfört följande:

Arméförvaltningen har stannat i tvekan örn riktigheten av förslaget örn att

månadslönen — för annan än militär och civilmilitär personal på aktiv stat

samt ständigt tjänstgörande personal på övergångsstat (tvångsvis) — under

alla förhållanden skall beräknas efter ortsgruppen B. Då månadslönen närmast

är avsedd att tillgodokomma vederbörandes familj i hemorten, synes det bättre

överensstämma med de allmänna principerna för gällande lönesystem att låta

månadslönen utgå efter den dyrortsgrupp, som omfattar vederbörandes

mantalsskrivningsort vid tiden för krigstjänstgöringens början. På sätt löne•n

ärrm deri framhållit, föreligger visserligen icke någon skyldighet för ifrågavarande

personal att vara bosatt å viss ort, men flertalet av personalen torde

dock för sin utkomst vara hänvisad till civilt arbete och därför också nödsakad

att bo å eller i närheten av den ort, där arbetsplatsen är belägen. Under

krigs tjänstgörings tiden torde denna förvärvsmöjlighet som regel bortfalla och

i varje fall bliva mycket beskuren.

På grund härav anser arméförvaltningen, att dyrortsförhållandena å bosättnings-

(mantalsskrivnings-) orten även för dessa befattningshavare under här

avsedda förhållanden böra vara avgörande vid månadslönens utmätande, och

vill alltså föreslå, att till grund för beräkningen tages den dyrortsgrupp, till

vilken nämnda ort är hänförd.

Emot detta förslag kan visserligen anföras, att det ur teknisk kassasynpunkt

är omständligare än det av lönenämnden förordade. Då emellertid uträknandet

av månadslönens belopp är en engångsåtgärd och utanordnandet av månadslönerna

förutsättes skola ske i krigskassaavdelning vid depåerna, där för ändamålet

kompetent personal lär vara att tillgå, föreställer sig arméförvaltningen,

att det av ämbetsverket förordade beräkningssättet skall kunna tillämpas utan

några större svårigheter.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen lia uttalat sig för månadslönens

bestämmande med hänsyn till den för fredsförläggningsorten (depån) gällande

ortsgrupperingen. Lönen borde emellertid icke fastlåsas — vare sig för personal

å aktiv stat eller annan personal — vid den ortsgrupp, vederbörande tillhörde

vid krigstjänstgöringens början, utan ändring borde ske vid överföring

till annan depå.

Chefen för ostkustens marindistrikt och kommendanten i Hemsö fästning

ha även förordat, att ändring skulle kunna sko i lönens ortsgruppering, då

sådant föranleddes av överflyttning till annan förläggningsort.

Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. Nr 246.

692 89 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departements
chefen.

•Kungl. Magda proposition nr 246.

Beträffande frågan om avdrag för pensionsavgifter har arméförvaltningen

anfört följande:

I förslaget har, med hänvisning till det 1936 års lönekommitté anförtrodda

uppdraget, lämnats öppet, huruvida månadslönen skall minskas med pensionsavdrag.

Nämnda kommitté har numera i sitt förslag till civilt avlöningsreglemente

förordat bibehållande av ett bruttolönesystem. På grund härav och

med hänsyn till den lättnad, som vid tillämpningen av krigsavlöningsreglementet

skulle uppstå, därest månadslönen utginge utan pensionsavdrag, får

arméförvaltningen tillstyrka, att bestämmelse härom införes i reglementet. I

betraktande av de belopp, med vilka de föreslagna terminslönerna skola utgå,

synes det icke heller oskäligt, att vederbörande under tiden för krigstjänstgöring

få komma i åtnjutande av sin lön utan pensionsavdrag.

1 samma riktning ha cheferna för försvarsstaben, armén och marinen uttalat

sig.

I fråga örn dyrtid stil lägg (rörligt tillägg) har arméförvaltningen

yttrat följande:

Arméförvaltningen förutsätter, att i månadslönen skola inräknas, förutom

det i vederbörliga löneplaner upptagna lönebeloppet, samtliga övriga enligt

fredsavlöningsbestämmelserna vid krigstjänstgöringens början utgående särskilda

förmåner. För undvikande av tvekan härom synes böra uttryckligen

angivas vad som avses med årslön. Beträffande dyrtidstillägg (rörligt tillägg)

bör emellertid angivas, att vederbörande skall äga åtnjuta på månadslönen

belöpande sådant tillägg.

Marinförvaltningen har anfört följande:

En bestämmelse örn att dyrtidstillägg skall uträknas å bruttomånadslönen

vöre till fördel. Därigenom skulle nämligen enhetlighet vinnas beträffande

dyrtidstilläggets storlek mellan å ena sidan personal å aktiv stat, reservstat

och övergångsstat, vilka personalgrupper vidkännas pensionsavdrag, samt å

andra sidan personal i reserv, som icke drabbas av pensionsavdrag. Föreskrift

härom synes önskvärd.

Månadslönen utgör enligt lönenämndens förslag den väsentliga delen av

krigslönen för flertalet av de löntagare, till vilka månadslön utgår. Då emellertid

enligt förslaget månadslönen för den fast anställda personalen som

regel skulle utgå med samma belopp som fredslönen, torde frågan örn den

sammanlagda krigslönens storlek för nämnda personal lämpligast böra behandlas

i samband med terminslönen. Jag lämnar därför tillsvidare åsido

frågan, i vad mån den till krigsmakten fast knutna personalen genom de av

lönenämnden föreslagna bestämmelserna erhåller skälig avlöning. Då spörsmålet

örn lönenivån för de värnpliktiga torde böra avhandlas i samband med

förstnämnda fråga, förbigår jag även detta. Till nämnda frågor återkommer

jag alltså i samband med ställningstagande till grunderna för terminslönens

bestämmande. Den närmast följande framställningen kommer sålunda att begränsas

till vissa frågor av väsentligen löneteknisk natur, delvis av betydelse

för månadslönens avvägning mellan vissa grupper av löntagare.

Enligt lönenämndens förslag skulle under krigsavlöningsreglementets giltighetstid

uppflyttning i löneklass (beträffande manskap tillträde till löneförhöjning,

vartill vederbörande på grund av sin tjänstgöringstid skulle hava

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majus proposition nr 246.

varit berättigad) icke få äga ruin i vidare man än Kungl. Majit medgåve. Den

föreslagna bestämmelsen, som endast är avsedd att innebära ett uppskov med

löneklassuppflyttningen till en lämpligare tidpunkt, har sin grund däri, att

vid mobilisering avlöningsärenden beräknas komma att i stor utstickning,

särskilt vid armén och flygvapnet, handläggas av relativt oerfaren personal.

Den av lönenämnden föreslagna anordningen innebär otvivelaktigt en förenkling,

som åtminstone vid armén och flygvapnet torde under den första

mobiliseringstiden vara av behovet påkallad. Vid marinen synes visserligen

icke föreligga samma behov av ett dylikt uppskov som vid övriga försvar sgrenar,

men en särbestämmelse för marinen synes dock icke tilli äckligt motiverad.

Örn jag sålunda i likhet med lönenämnden anser, att löneklassuppflyttningen

bör under den första mobiliseringstiden suspenderas, vill jag emellertid

understryka, att denna suspension bör bliva av sa kort varaktighet som möjligt.

Att på förhand bestämma en viss tid, efter vilken uppfattning i löneklass

åter skall få äga rum, synes dock icke lämpligt. Däremot anser jag mig böra

förorda, att, på sätt marinförvaltningen föreslagit, en särskild bestämmelse

upptages örn rätt för löntagaren att, när den uppskjutna löneklassuppflytimligen

äger rum, erhålla gottgörelse för den inkomstminskning, som han i

följd av uppskovet fått vidkännas.

Utgångspunkten för lönenämndens förslag, att den fast anställda, icke

ständigt tjänstgörande personalen vid krigstjänsgöring skulle erhålla månadslön

enligt ortsgrupp B, har varit ortsgruppsplaceringen för den personal, som

i samband med genomförandet av 1925 års härordning tvångsvis överfördes

till övergångsstat. Då den nämnda personal åliggande tjänsgöringsskyldigheten

beräknades behöva tagas i anspråk i endast ringa omfattning, ansågs

att personalen, som åtnjöt full lön, kunde bosätta sig a ort med billiga levnadskostnader,

och med hänsyn härtill placerades denna personal i ortsgrupp

B. Beträffande övrig icke ständigt tjänstgörande personal föreligga emellertid

icke analoga förhållanden, i det att denna som regel icke åtnjuter sådan

inkomst av lön eller pension från försvarsväsendet, att personalen kan välja

bostadsort oavsett möjligheten att från annat håll skaffa sig inkomst. Det

synes vid sådant förhållande icke vara skäligt, att hänföra all ifrågavarande

personal till någon av de billigaste ortsgrupperna, utan valet torde böra stå

mellan mantalsskrivningsortens eller förläggningsortens (depåns) ortsgrupp.

Vid övervägande av de skäl, som i de avgivna utlåtandena anförts för ett

vart av dessa alternativ, har jag ansett avgörande vikt böra tillmätas den

synpunkten, att månadslönen väsentligen är avsedd för familjeförsörjning.

Med hänsyn härtill vill jag förorda, att månadslönen för ifrågavarande personal

bestämmes efter den ortsgrupp, till vilken den för vederbörande vid

krigstjänstgöringens början gällande mantalsskrivningsorten luinföres. Då

det synes överflödigt att för don till övergångsstat tvångsvis överförda

personal, som ännu kvarstår i tjänst, införa en särskild undantagsbestämmelse,

torde den angivna regeln böra gälla ali icke ständigt tjänstgörande personal,

för vilken ortsgruppsplacering kan ifrågakomma. Enligt verkställda beräkningar

har ortsgruppen E befunnits motsvara den genomsnittliga ortsgrupps
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majus proposition nr 246.

placeringen, räknat efter förläggningsorten, för ifrågavarande personal (uppgifter

angående personalens mantalsskrivningsorter lia icke varit tillgängliga).

Under förutsättning att en ortsgruppsplacering efter mantalsskrivningsorten

genomsnittligen leder till ungefär samma resultat, skulle en bestämmelse

örn avlöning av all ifrågavarande personal efter mantalsskrivningsort

i stället för B ort medföra en kostnadsökning, för månad räknat, av

ungefär 380,000 kronor.

Såsom skäl för att krigslön borde utgå utan pensionsavdrag bär anförts, att

härigenom kompensation i viss mån skulle beredas personalen för utebliven

uppfattning i löneklass, att stor lättnad skulle vinnas vid tillämpning av

reglementets föreskrifter och slutligen, att lönen skulle komma att utgå med

samma belopp till personal på aktiv stat, övergångsstat och reservstat som till

personal i reserv. Då jag tidigare förordat, att personalen i annan ordning

skulle erhålla gottgörelse för uppskov med löneklassuppflyttningen, lämnas

det första av de tre angivna skälen här ur räkningen. Att en viss förenkling

skulle åstadkommas genom pensionsavdragens borttagande är otvivelaktigt.

Då emellertid månadslönen för pensionsberättigad personal avses skola som

regel bestämmas med ledning av fredsavlöningslistorna, torde uppgift örn

nettolönen i flertalet fall kunna erhållas därur likaväl som uppgiften örn bruttolönen.

Yad beträffar den olikhet i fråga örn de kontant utgående löneförmånerna

för olika personalgrupper, som pensionsavdragens bibehållande skulle

medföra, synes det knappast behöva möta några betänkligheter, att den i

reserven utnämnda personalen (ävensom förtidsavgången personal och officerare

i väg- och vattenbyggnadskåren) i detta avseende får en gynnsammare

löneställning än motsvarande personal på aktiv stat. Ifrågavarande reservpersonal

åtnjuter nämligen icke samma förmånliga ställning i pensionshänseende

som personalen å stat och är till stor del genom placering i lägsta

löneklassen sämre ställd även i lönehänseende. Mera oegentligt skulle vara,

örn pensionsavgången personal, vilken måste antagas komma att i allmänhet

nyttjas i mindre ansvarsfulla befattningar än motsvarande personal å aktiv

stat, skulle i följd av sin redan fullgjorda pensionsinbetalning komma att överlag

ställas icke oväsentligt gynnsammare i lönehänseende. Det vore ej heller

tillfredsställande, om reservstatspersonalen, för vilken avgifterna till tjänstepensioneringen

äro avsevärt lägre än för aktiv personal, skulle bibehålla denna

under krigstjänstgöring icke motiverade särställning. Då det av såväl principiella

som statsfinansiella skäl synes betänkligt att medgiva befrielse från

skyldigheten att erlägga pensionsavgifter, torde den önskvärda likställigheten

mellan å ena sidan personal å aktiv stat och å andra sidan reservstatspersonal

och reserven tillhörande pensionsavgången personal böra åvägabringas genom

jämkning i de föreslagna villkoren för sistnämnda personalgrupper. Detta

torde kunna ske på det sätt, att dels reservstatspersonalen får under krigstjänstgöringen

vidkännas enahanda pensionsavdrag som personal å aktiv stat

och dels pensionsavgången personal röner en löneminskning med belopp, som

motsvarar pensionsavgifterna. Av vad här yttrats framgår, att jag icke kan

biträda förslaget örn befrielse från skyldighet att erlägga pensionsavgifter.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Vad slutligen angår frågan om dyrtidstillägg hava i förslaget till det för

fredstid avsedda militära avlöningsreglementet lönerna omräknats till 1935

års prisnivå, varjämte införts bestämmelser (34—36 §§) om rörligt tillägg

såsom kompensation för den ytterligare ökning i de allmänna levnadskostnaderna.

som därefter kan inträda. Tillägget utgår å bruttolönen samt bestämmes

med ledning av det av Kungl. Majit fastställda levnadskostnadstalet

enligt vissa i reglementet angivna regler. Tillägget är enligt förslaget

maximerat till 15 procent och utgår ej å belopp, varmed lönen överstiger

900 kronor i månaden. Till fast anställt manskap utgår dyrtidstillägg enligt

kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 200) angående dyrtidstillägg åt fast anställt

manskap vid armén och marinen m. fl. (med vissa senare vidtagna ändringar).

En följd av månadslönens anpassning efter fredsavlöningen torde bliva,

att rörligt tillägg respektive dyrtidstillägg bör utgå i överensstämmelse med

de för fredstid gällande bestämmelserna samt hänföras till månadslönen.

Härigenom kompliceras otvivelaktigt lönebestämmelserna, men även härvidlag

kunna fredsavlöningslistorna i stor utsträckning läggas till grund för

lönernas uträknande och för övrigt kunna förefintliga, med avseende å fredsavlöningsbestämmelsernas

tillämpning utfärdade tabeller och anvisningar

tjäna till ledning. Då såsom nämnts lönenämndens förslag icke innehåller

någon bestämmelse örn tillägg av ifrågavarande slag, har ett dylikt stadgande

infogats i förslaget.

Grunderna för terminslönens bestämmande.

I fråga örn krigslönens uppdelning i olika tariffer med hänsyn till olikartade

tjänstgöringsförhållanden har i det föregående omnämnts, hurusom enligt de

förut gällande krigsavlöningsreglementena tillämpades en högre tariff, då ett

truppförband tillhörde fälthären eller befann sig inom avdelad krigsskådeplats

eller i fästning, vilken förklarats i belägringstillstånd, medan en lägre

tariff skulle gälla i övriga fall.

Lönenämnden har i sitt förslag genomfört en motsvarande uppdelning av

fprim''nslönen. För menig, som ej fullgjort rekrytutbildning, skulle dock den

högre och lägre tariffen sammanfalla. Vid befälsgraderna inom manskapet

framträder emellertid en differentiering efter en stigande skala, och för den

högsta manskapsgraden (flaggkorpral) är enligt förslaget lönen enligt den

högre tariffen dubbelt så stor som enligt den lägre. För underofficers- och

officersgraderna är genomgående förhållandet mellan lön enligt de båda tarifferna

lika med 2 till 1.

Såsom motivering för en dylik differentiering och över huvud för ett lönetillägg

under krigstjänstgöring har lönenämnden, efter att hava omnämnt de

förut gällande reglementenas bestämmelser, anfört följande:

Enligt lönenämndens mening tala fortfarande starka skäl för att bestämma

krigslönen till olika belopp under skilda tjänstgöringsförhållanden. Inom

krigsskådeplats, liksom i fästning, som förklarats i belägringstillstånd, komma

förhållandena med nödvändighet att förete många olikheter mot tillståndet

inom övriga delar av riket. Personal, som tillhör inom nu angivna områden

befintliga truppförband, kommer att i hög grad utsättas för de olägenheter,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

som där kunna väntas uppstå på grund av försvårad tillförsel av förnödenheter

och den allmänna osäkerhet, icke minst på det ekonomiska området, som

måste förväntas bliva rådande. Med avseende härpå synes det befogat, att

högre ersättning utgår till personalen inom dessa områden än inom övriga

delar av landet. Men även i dessa övriga delar måste tjänsten äga rum under

förhållanden, som i många avseenden avvika från tjänsten i fredstid. Enligt

gällande planer skola truppförbanden vid mobilisering med hänsyn till risken

för flyganfall i regel lämna sina kaserner och intaga fältmässiga förläggningar.

Tjänsten i hemorten kommer under alla förhållanden att bliva betydligt intensivare

och mera krävande än under fredstid. Övningar måste ofta äga

rum utom förläggningsorten eller eljest under fältmässiga förhållanden av

sådan beskaffenhet, att även i fredstid traktamentsersättning därunder skulle

utgå. Särskilda avdelningar måste i stor utsträckning användas för bevaknings-

och luftskyddstjänst å skilda platser o. s. v. Allt detta gör, att det enligt

lönenämndens åsikt är rättvist och billigt, att personalen under all krigstjänstgöring

kommer i åtnjutande av skäligt tillägg till de avlöningsförmåner,

som utgå under fredstjänstgöring, därvid detta tillägg synes böra beräknas

till högre belopp vid tjänstgöring inom krigsskådeplats eller inom fästning i

i belägringstillstånd än i övriga fall. I stort sett torde tjänstgöringen under

först angivna förhållanden kunna jämföras med fälttjänstövningar under

fredstid, därvid full traktamentsersättning enligt resereglementet åtnjutes,

medan krigstjänstgöring i övrigt synes kunna jämföras med sådan tjänstgöring

i fredstid, för vilken reducerat tjänstgöringstraktamente utgår.

Enligt det år 1938 fastställda fältreglementet för armén skola linjetrupperna

omfatta fälttrupper, avsedda för de egentliga operationerna, fästningstrupper,

avsedda att ingå i fästnings krigsbesättning, samt depåtrupper, avsedda att

ersätta avgång vid fält- och fästningstrupperna. Det synes uppenbart, att för

personal vid fälttrupper, som befinna sig inom krigsskådeplats, och för krigsbesättning

i fästning, som förklarats i belägringstillstånd, sådana förhållanden

med säkerhet måste antagas komma att råda, att personalen bör komma i åtnjutande

av terminslön enligt den högre tariffen. Föreskrift i sådant syfte har

på grund härav införts i krigsavlöningsreglementet. Då det ej är uteslutet,

att även i andra fall den högre terminslönen kan befinnas böra utgå, har föreslagits

upptagande i reglementet av en bestämmelse, som överlämnar åt Kungl.

Maj:t att förordna, att den högre terminslönetariffen skall tillämpas även i

andra fall än de här ovan särskilt angivna.

I fråga örn termin slön ens storlek har lönenämnden föreslagit

en indelning av personalen efter vederbörandes grad, oavsett innehavande

beställning, i femton krigslöneklasser, 1—6 omfattande manskap, 6—8 omfattande

underofficerare och 8—15 omfattande officerare. Lönebeloppen per

termin skulle enligt de olika tarifferna utgöra för manskap lägst 5 kronor,

högst 28 respektive 14 kronor, för underofficer lägst sistnämnda belopp, högst

40 respektive 20 kronor och för officer lägst dessa belopp och högst 110

respektive 55 kronor. För varje krigslöneklass från och med den 7 (sergeant

eller likställd) skulle höjningen utgöra enligt den högre tariffen 10 kronor och

enligt den lägre 5 kronor. För sitt förslag har lönenämnden lämnat följande

motivering:

Vid avvägandet av de belopp, som avses skola utgå såsom terminslön under

krigstjänstgöring, har lönenämnden såsom utgångspunkt för terminslönebeloppen

enligt den lägre tariffen tagit de penningbidrag, som under fullgörande

av värnpliktstjänstgöring i fredstid tillkomma värnpliktig personal,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

eller 50 öre respektive 1 krona, av vilka sistnämnda belopp utgår till vissa

kategorier värnpliktiga med längre tjänstgöringstid än 180 dagar tor den tid,

som överskjuter nämnda dagantal, samt till värnpliktiga tillhörande landstormen,

medan 50 öre utgår under all annan tjänstgöring. I anslutning härtill

har lönenämnden föreslagit, att terminslön till meniga stamans tällda skall

utgå med 5 kronor för lönetermin till den, som ej fullgjort rekrytutbildning,

och med 10 kronor för lönetermin till den, som fullgjort sådan utbildning.

För övrig personal tillhörande manskapet äro olika förhållanden radande vid,

ä ena sidan, armén och flygvapnet och, å anelia sidan, marinen. Vid förstnämnda

försvarsgrenar finnas beställningar för vicekorpral, korpral (konstapel)

och furir, medan marinens organisation upptager beställningar för underbefäl

endast å två lönegrader, nämligen korpraler (högbåtsmän) och flaggkorpraler.

Korpraler (högbåtsman) motsvara med avseende å utbildning, tjänstgöring

och avlöningsförmåner närmast furirer vid de övriga försvarsgrenarna och

böra därför i fråga örn terminslön likställas med dessa, Flaggkorpraler intaga

i nämnda avseenden en högre ställning än furirer och böra på grund härav

placeras mellan dessa och beställningshavare tillhörande lägsta underofficersgraden

vid armén och flygvapnet. Med flaggkorpraler böra likställas

underofficerare av 3. graden vid marinen, vilka beställningar enligt gällande

organisation skola försvinna i mån av de nuvarande innehavarnas avgång.

Menig vid marinen, som uppflyttats till 1. klass sjöman eller 1. klass kustartillerist,

är enligt fredsavlöningsreglementet i vissa, avseenden likställd med

korpral vid armén eller flygvapnet samt äger under sjötjänstgöring åtnjuta sjötillägg

med samma belopp som korpral. För att vinna uppflyttning till 1.

klass sjöman eller 1. klass kustartillerist erfordras bland annat att hava med

»odkända betyg genomgått föreskriven korpralsutbildning. Med avseende

härå har lönenämnden ansett 1. klass sjöman och 1. klass kustartillerist böra

i färna örn åtnjutande av terminslön likställas nied korpral vid armén eller

flygvapnet. I anslutning till vad sålunda anförts har lönenämnden föreslagit,

att terminslönebeloppen enligt den lägre tariffen skola utgöra:

för vicekorpral 11 kronor,

för korpral (konstapel) vid armén och flygvapnet, 1. klass sjöman, 1. klass

kustartillerist 12 kronor,

för furir, korpral vid marinen, högbåtsman 13 kronor,

för flaggkorpral, underofficer av 3. graden 14 kronor.

För officerare, underofficerare och likställda har lönenämnden vid bestämmande

av terminslönebeloppen enligt den lägre tariffen utgått från det enligt

8 kap. 3 § tilläggsbestämmelserna till de militära fredsavlöningsreglementena

vid viss tjänstgöring med egen trupp utom förläggningsorten utgående reducerade

tjänstgöringstraktamentet, minskat med hänsyn till att krigsportion

tillkommer all krigstjänstskyldig personal. Medan tjänstgöringstraktamente

i regel utgår med samma belopp till beställningshavare i flera angränsande

lönegrader, har lönenämnden ansett terminslönen alltid böra utgå med högre

belopp till den, som tilldelats högre tjänsteställning. Härigenom vinnes bland

annat den fördelen, att fast anställd beställningshavare, som för krigst,jänstgöringstiden

konstitueras till högre tjänstegrad utan att samtidigt befordras

till högre beställning, genom att han får tillträda förhöjd terminslön alltid

herodes en viss ekonomisk förmån. Med utgångspunkt från ett terminslöncbelopp

för sergeant av 15 kronor — 1 krona utöver det för personal i manskapsbeställning

föreslagna högsta beloppet — har lönenämnden uppgjort en

skala, enligt vilken terminslönen för varje högre tjänstegrad ökas med 5

kronor i förhållande till närmast lägre tjänstegrad.

Från och med sjätte krigslöneklassen och uppåt har lönenämnden ansett

terminslönen enligt den hö (pre tariffen böra utgå med dubbla beloppet av de

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majus proposition nr 246.

i den lägre tariffen upptagna beloppen. För de lägre krigslöneklasserna har

förhöjning av terminslönen enligt den lägre tariffen skett efter en fallande

skala, därvid dock någon förhöjning ej ansetts påkallad för första löneklassen,

omfattande meniga, som icke fullgjort rekrytutbildning.

Å terminslönen bör dyrtidstillägg ej utgå.

I fråga örn marinen och flygvapnet har lönenämnden föreslagit vissa särskilda

bestämmelser.

Till fast anställd personal vid marinen utgår enligt nu gällande föreskrifter

under sjötjänstgöring å flottans fartyg ersättning enligt särskilda, mycket

detaljerade bestämmelser, vilka helt avvika från de allmänna föreskrifterna örn

ersättning under tjänstgöring utom förläggningsorten för annan personal. De

förmåner, som därvid utgå, äro dels sjötillägg, vartill i vissa fall kommer särskild

ersättning för uppbörd, och dels mässpenningar eller servisbidrag. Mässpenningar

tillkomma officerare, underofficerare och likställda vid all sjötjänstgöring

med belopp, som växla i förhållande till antalet mässmedlemmar.

Manskap erhåller i stället för mässpenningar skeppsportion samt därjämte i

vissa fall servisbidrag. Vissa befälhavare erhålla förutom mässpenningar

representationspenningar med belopp, som bestämmas av vederbörandes

tjänstegrad. Sjötillägg utgår enligt en särskild i 15 kap. tilläggsbestämmelserna

till fredsavlöningsreglementena intagen tabell, som för varje tjänstegrad

upptager ett flertal olika, under skilda tjänstgöringsförhållanden utgående

belopp.

Beträffande terminslön åt marinens personal har lönenämnden anfört

följande:

Vid jämförelse mellan sjötilläggen och de belopp, som enligt lönenämnden»

förslag skola utgå såsom terminslön till personal vid armén, har befunnits,

att under sjötjänstgöring i fredstid till officerare och underofficerare utgående

sjötillägg och mässpenningar, örn man bortser från s. k. stationär förläggning,

sammanlagt i allmänhet icke understiga de av lönenämnden föreslagna terminslönebeloppen

enligt den högre tariffen. Då personalen givetvis icke bör

erhålla sämre förmåner under krigstjänstgöring än under sjötjänstgöring i

fredstid samt tjänstgöringsförhållandena ombord under krigstjänstgöringstid

icke i samma utsträckning som fallet är i fråga örn tjänstgöring i land skilja

sig från förhållandena i fred, har lönenämnden ansett sig böra föreslå, att de

under sjötjänstgöring i fredstid utgående särskilda förmånerna under krigstjänstgöring

måtte få bibehållas och utgå såsom terminslön. I motsats till

vad som är förhållandet vid armén, där ett stort antal reservformationer måste

uppsättas vid krigstjänstgöring, komma avlöningsärendena å flottans fartyg

även vid sådan tjänstgöring att i regel handläggas av fullt utbildad personal,

varför anledning icke synes föreligga att uppgöra ett särskilt för förhållandena

under krigstjänstgöring avsett förenklat system för ersättning åt personal vid

flottan under sjötjänstgöring.

I ett avseende har det befunnits nödvändigt att meddela särskilda föresknfter

utöver de i fredstid gällande beträffande ersättning under sjötjänstgöring.

Detta gäller bestäilningshavare i manskapsbeställning. Dessa

åtnjuta under sjötjänstgöring sjötillägg och skeppsportion, men däremot i

allmänhet icke någon kontant ersättning, motsvarande till annan personal

utgående mässpenningar, dock att flaggkorpral (underofficer av 3. graden)

ävensom korpral (högbåtsman) under vissa förutsättningar äger åtnjuta, förutom

skeppsportion, servisbidrag med 40 öre för dag. 3. klass sjömän äga

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus proposition nr 246.

under vanlig sjötjänstgöring ej ens uppbära sjötillägg. Flottans personal i

manskapsbeställning skulle alltså, om endast fredsavlömngsbestammelserna

tillämpades, under krigstjänstgöring ombord å flottans fartyg, komma att

bliva sämre ställd än annan motsvarande personal vid försvarsvasendet under

tjänstgöring i land. Ett sådant resultat skulle i stort sett undgås, örn de

under sjötjänstgöring utgående särskilda förmånerna utbyttes mot den tor

krigstjänstgöring i land föreslagna högre terminslönen. Detta skulle emellertid

innebära, att den personal, som under sjötjänstgöring i fredstid ansetts

böra åtnjuta sjötillägg med högre belopp än annan personal i samma tjansteRrad

— vilket huvudsakligen gäller maskinistpersonal och personal, inmönstrad

å undervattensbåt — skulle mista den förmånligare ställning i lonehanseende

under sjötjänstgöring, sorn förhållandena befunnits motivera. Med hänsyn

härtill har lönenämnden ansett sig böra föreslå, att personal i manskapsbestaiining

under krigstjänstgöring ombord å flottans fartyg får bibehålla i fredstid

utgående sjötillägg samt därjämte åtnjuta terminslön enligt den lägre

tariffen. Härigenom bibehålies sjöavlöningens nuvarande gradering med

hänsyn till olika tjänstegrenar och tjänstgöringsförhållanden, samtidigt som

flottans manskap under krigstjänstgöring icke blir sämre tillgodosett än annan

motsvarande personal.

Under annan tjänstgöring än sjötjänstgöring synes personal vid marinen

böra komma i åtnjutande av terminslön enligt de allmänna föreskrifterna.

Enligt det av 1936 års lönekommitté angivna förslaget till militärt avlöningsreglemente

skola sjötillägg och ersättning för uppbörd bibehållas såsom

en särskild förmån under sjötjänstgöring. Bestämmelser härom ha intagits

i förslagets 26 §. Tilläggen utgå enligt förslaget efter fem olika uariffer,

av vilka tre avse tjänstgöring å annat fartyg än undervattensbåt och de återstående

tjänstgöring å undervattensbåt. I båda fallen skiljes på rörlig förläggning

och stationär förläggning. Beträffande annat fartyg än undervattensbåt

göres ytterligare skillnad mellan stationär förläggning a egen förläggningsort

och dylik förläggning å annan förläggningsort. Tilläggen vid rörlig förläggning

å annat fartyg än undervattensbåt äro att anse såsom de normala

sjötilläggen. Vid stationär förläggning å egen respektive annan förläggningsort

reduceras beloppen till 40 respektive 60 procent av normalbeloppen. Sjötilläggen

vid rörlig förläggning å undervattensbåt utgöra för officerare respektive

underofficerare inemot 3 respektive 4 gånger normalbeloppen. Vid

stationär förläggning å undervattensbåt utgöra tilläggen 70 procent av de för

rörlig förläggning å sådant fartyg enligt förslaget stadgade beloppen. Till

maskinister och torpedmästare (inom underofficersgraderna) utgå förhöjda

belopp. Normalbeloppen enligt lönenämndens förslag innefatta någon förhöjning

av de nu utgående tilläggen för sjötjänstgöring med rörlig förläggning

under sommartid, vilka enligt gällande bestämmelser torde kunna anses

såsom normalbelopp.

Enligt det föreslagna fredsavlöningsreglementet utgår sjötillägg — liksom

för närvarande — även vid tjänstgöring i sjöreserv. Icke blott flottans personal

utan även personal tillhörande kustartilleriet och flygvapnet är berättigad

till sjötillägg, sistnämnda personal dock icke, då flygtillagg,

mekanikertillägg eller elevtillägg utgår.

Sjötillägget utgår enligt förslaget som regel efter den bestallning, vederbörande

innehar. I vissa fall tagos dock hänsyn till det befäl, som beställ
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts proposition nr 2d6.

ningshavaren under sjötjänstgöringen utövar. Sålunda utgår sjötillägget med

förhöjt belopp dels till fartygschefer och dels till kommendörkaptener, vilka

utöva befattning såsom eskaderchef, avdelningschef eller divisionschef.

Stadgandet örn uppbördsersättning till underofficerare har bibehållits i

förslaget. Likaledes har i förslaget intagits ett stadgande (30 §) angående

mässpenningar och representationspenningar, vilket dock endast innehåller

hänvisning till de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

Beträffande de föreslagna sjötilläggens belopp torde jag få hänvisa till

propositionen med förslag till militärt avlöningsreglemente. En jämförelse

mellan å ena sidan summan av de föreslagna sjötilläggens normalbelopp och

nu utgående mässpenningar (beräknade efter genomsnittsbelopp) samt å andra

sidan den av lönenämnden föreslagna högre terminslönen giver vid handen,

att nämnda summa för samtliga officers- och underofficersgrader överstiger

terminslönen med cirka 1 å 2 kronor. Örn man vid jämförelsen utbyter normaltilläggen

mot sjötilläggen vid stationär förläggning å annat fartyg än undervattensbåt,

visar det sig, att det högre terminslönebeloppet understiger

summan av sjötilläggen och mässpenningarna för underofficersgraderna och

de lägre officersgraderna men eljest uppgår till högre belopp än nämnda

summa.

Personal vid flygvapnet, som tjänstgör såsom flygförare, flygspanare eller

mekaniker, är enligt ett kungl, brev den 23 december 1926 berättigad till vissa

lönetillägg. För förare och spanare utgår sålunda flygtillägg enligt två tariffer,

av vilka den lägre gäller under de första 10 månadernas tjänstgöring och den

högre för tiden därefter. Tilläggen utgöra enligt de båda tarifferna för

löjtnant och högre befattningshavare 150 respektive 270 kronor, för fänrik

och underofficer 150 respektive 210 kronor, för fast anställt manskap 90

respektive 150 kronor samt för värnpliktiga och reservofficersaspiranter

60 respektive 150 kronor. Till chefsmekaniker utgår mekanikertillägg med 60

kronor och för annan mekaniker utgör nämnda tillägg 30 kronor. Särskilda

föreskrifter äro i samma brev meddelade angående flygtraktamente, vilket

utgår till pei sonal, som icke är berättigad till flygtillägg eller mekanikertdlägg,

för varje dag, då densamma för fullgörande av inspektionsskyldighet

eller på grund av särskild kommendering deltager i flygning.

Beträffande terminslön åt personal, som åtnjuter flygtillägg och mekanikertillägg,

har lönenämnden anfört följande:

Genom åtnjutande av dessa förmåner erhåller den till flygtjänstgöring

beordrade personalen ett icke oväsentligt tillskott till eljest för vederbörlig

bestallning utgående månadslön. Med avseende härå har lönenämnden ansett

sig bora föreslå, att den personal, som äger uppbära flygtillägg eller mekamkertiliagg,

under krigstjänstgöring alltid skall utbekomma terminslön endast

enligt den lägre tariffen. Härvid har lönenämnden jämväl beaktat, att flyg.

vapnets personal vid krigstjänstgöring i stor utsträckning kommer att hava

små flygbaser förlagda i hemorten eller eljest på mindre utsatta platser, ävensom

till flygvapnets stora rörlighet, som kan medföra ofta återkommande

andringar i de förhållanden, vilka skola ligga till grund för terminslönens belaknancle

enligt den högre eller lägre tariffen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majda proposition nr 246.

I fråga om flygtraktamente har lönenämnden uttalat, att bärande skäl för

att under krigstjänstgöring bibehålla dylik särskild förmån icke torde forell

sitt förslag till fredsavlöningsreglemente föreslår 1936 års lönekommitté

bibehållande av flygtilläggen. Bestämmelserna härom (27 §) skilja sig dock

i vissa hänseenden från nu gällande föreskrifter. Tilläggen skola sålunda utgå

med fulla belopp (270 respektive 210 kronor) även under de första 10 månadernas

tjänstgöring. Till provflygare utgår, oberoende av beställningen, flygtillägg

med 270 kronor. Vidare utgår flygtillägg till flygingenjor under

kontrollflygning med 210 kronor och till underofficer, som tjänstgör såsom

flygsignalist, med 150 kronor. Tillägget till chefsmekaniker (underofficer)

föreslås bibehållet vid 60 kronor. Såsom en nyhet stadgar förslaget, att beställningshavare

vid armén eller marinen, som undergår utbildning ti ygspanare,

därunder äger uppbära ett elevtillägg med 150 kronor för månad. —

Även bestämmelserna örn flygtraktamente skola enligt lönekommitténs förslag

inryckas i avlöningsreglementet.

För erhållande av en översikt av det av lönenämnden uppgjorda förslagets

innebörd i jämförelse med såväl gällande fredsbestämmelser för armén som

1918 års krigsavlöningsreglemente samt för vinnande av upplysning örn de

kostnader för statsverket, som föranledas av bestämmelserna örn termmslon,

ha inom försvarsdepartementet upprättats vissa tabeller (Bil. B—D). Med

hänsyn till innebörden av 1918 års stadgande!! för marinen och de nu för

marinen och flygvapnet föreslagna bestämmelserna har icke ansetts erforderligt

att upprätta motsvarande tabeller för sistnämnda båda försvarsgrenar.

Dyrtidstillägg hava icke medräknats i tabellerna och av ortsgruppsplacering

beroende löner lia hänförts till ortsgrupp E. Hänsyn till naturaförmåner har

ej tagits. Av Bil. B framgår, att den lägre krigslönen enligt 1918 års reglemente

praktiskt taget motsvarade fredslönen under det att den högre krigslönen

obetydligt översteg summan av fredslönen och dagtraktamente enligt

då gällande bestämmelser. I Bil. C jämföras de av lönenämnden föreslagna

lönerna med fredslön jämte traktamente under olika förhållanden. I sistnämnda

hänseende har räknats med a) traktamente under tjänstgöring utom

förläggningsorten under 1—15 dygnet (högre tjänstgöringstraktamentet),

b) traktamente under sådan tjänstgöring efter 15 dygnet (lägre tjanstgonngstraktamentet)

och c) traktamente för vanliga övningar med egen trupp utom

förläggningsorten från och med fjärde tjänstgöringsdagen (truppövningstraktamentet).

Storleken av dessa traktamenten förhåller sig, i den ordning

de här nämnts, såsom 6:3:2. Vid jämförelse mellan å ena sidan kngslon

enligt högre tariffen och å andra sidan fredslön jämte högre tjanstgonngstraktamente

visar det sig, att för officerare och underofficerare krigslönen

understiger fredslönen jämte traktamentet med ett procenttal, sorn varierar

mellan 6.7 och 27.8. För fast anställt manskap inträder däremot vid krigstjänstgöring

en löneförbättring på cirka 60 å 70 Procent. Jämför man den

högre krigslönen med fredslön jämte det lägre tjänstgöringstraktamentet,

visar sig för flertalet officers- och un delof ficersgrader krigslönen överens
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 246.

stämma med eller obetydligt överstiga fredslönen jämte traktamentet, under

det för sergeanter krigslönen medför en inkomstminskning med 7.2 procent.

Föi det fast anställda manskapet blir ökningen densamma som i nyssnämnda

fall.^ En sammanställning av den högre krigslönen och fredsmil med truppövmngstraktamente

utvisar för officerare och underofficerare ett plus till

förmån för krigslönen med cirka 10 procent (för sergeanter dock endast 2.4

procent). För det fast anställda manskapets vidkommande blir resultatet av

jämförelsen detsamma som i föregående båda fall. Örn man slutligen jämför

å ena sidan kngslön enligt den lägre tariffen och å andra sidan fredslön jämte

truppövningstraktamente, visar sig krigslönen för kaptener och högre befattningshavare

medföra praktiskt taget ingen förändring under det att den för

graderna löjtnant sergeant medför en minskning med cirka 5 å 10 procent.

För det fast anställda manskapet inträder även i detta fall en avsevärd förhöjning

(cirka 30 å 60 procent).

Merkostnaderna för statsverket utöver fredslönen för avlöning under en

månad enligt olika alternativ av personalen vid en fördelning i fält (20,000

man) belyses av Bil. D. Dessa kostnader skulle för officerare och underofficerare

utgöra enligt högre tjänstgöringstraktamentet 155,000 kronor, enligt

lägre tjänstgöringstraktamentet 78,000 kronor och enligt truppövningstraktamentet

52,000 kronor samt, vid tillämpning av lönenämndens förslag, med

terminslön enligt högre tariffen 76,000 kronor och enligt lägre tariffen 38,000

kionor. Ej heller här är den ökade kostnaden för naturaförmåner medräknad.

I de över lönenämndens förslag avgivna ijttrandena har förslaget att uppdela

terminslönen i högre och lägre tariff efter olika tjänstgöringsförhållanden

icke mött några gensagor. Beträffande frågan örn olika tariffer

för krigsskådeplats och fästning respektive hemort har chefen för försvarsstaben

anfört följande:

Motiv för tillämpande av olika lönetariffer för personalen kunna i huvudsak

vara, att viss personal utsättes för större risker än annan, samt att viss

personal vistas under sådana förhållanden, att rikligare tillgång på pennkmmedel

kraves för att upprätthålla en godtagbar levnadsstandard. Med hänsyn

tall det matida krigets karaktär synes ofta omöjligt att uppdraga en någorgeografisk

grans mellan den personal, för vilken ur risksynpunkt

bor tillampas en högre lönetariff och den personal, för vilken ur samma synpunkt

lagie lönetariff bor komma till användning. Det torde exempelvis

knappast med fog kunna göras gällande, att personal inom bakre delen av

ngsskadeplats ar utsatt for större risker än personal inom vissa delar av

hemorten. Ur risksynpunkt torde sålunda föreslagen användning av olika

°n,e!?,n f näppeligen vara motiverad. Ur levnadskostnadssynpunkt synes

förhånandet vara annorlunda Det är sannolikt, att inom krigsskådeplats

(fästning) svårigheterna att uppbringa förnödenheter, som icke tillhandahållas

av kronan, komma att hilva betydligt större än inom hemorten, till fölid

varav priserna inom krigsskådeplats (fästning) å ifrågavarande förnödenheter

komma att ligga icke oväsentligt över priserna i hemorten. Det torde alltså

!u''/,el11r!a synpunkt vara berättigat, att såsom lönenämnden föreslagit i allmänhet

tillämpa en högre tariff för krigsskådeplats (fästning). Emellertid bör den

högre tanffen tillampas for all personal inom krigsskådeplats, ej blott för

lalttrupperna. I övrigt bor, såsom lönenämnden föreslagit, Kungl. Majk hava

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

möilighet att anbefalla den högre tariffen, där så prövas erforderligt, eller att

i övrigt utfärda reglerande föreskrifter, exempelvis för personal, som ofta

flyttas över gränsen mellan hemort och krigsskådeplats.

Beträffande löneförmånernas storlek har i flera yttranden

gjorts gällande, att terminslönerna och följaktligen även de sammanlagda löneförmånerna

vore för knappt tillmätta. Betta har särskilt framhållits av chefen

för marinen, som till behandling upptagit frågan örn krigslönens förhållande

till de löner, vilka i hemorten utbetalas till krigsindustriarbetare m. fl., samt

därom anfört följande:

Ur militär synpunkt måste den principen förfäktas, att den stridande personalens

avlöningsförmåner åtminstone icke böra understiga vad övriga krigstjänstgörande

tillerkännas vid tjänsten i hemorten eller de bakre zonerna.

Men det är icke tillfyllest, att man tillser att värnpliktiga åtnjuta samma Ion,

vare sig de tjänstgöra vid fronterna eller vid krigsindustrier, varv och dylikt.

Då kvarstår olägenheten, att t. ex. å ett varv två från varandra vitt skilda lönekategorier

uppstå.

Hela problemet måste ses ur annan synvinkel. Det mäste skapas likhet

över hela linjen; samtliga löner måste inrangeras i parallella löneskalor, vare

sig lönerna gälla krigsindustriarbetare, värnpliktiga dylika eller personal i

krigstjänst. Örn några skulle åtnjuta större inkomster vöre det de senare,

som mera direkt än de andra arbeta med livet som insats. Riskpengar betalas

redan i fredstid vid flygvapnet och. något skäl att icke låta ali krigstjänstpersonal

få del av den förmånen efter riskgraderad skala finnes icke. Såsom

sådan riskpremie föreslås t. ex. den s. k. terminslönen, vilken skall utgöra

en påbyggnad på de löner, som efter en lämpligt avvägd skala utgå till all

slags personal, som direkt eller indirekt tagits i anspråk för krigföringens

Sker så bör den menige vid fronten få samma lön som en ordinär arbetare,

medan t. ex. en korpral åtnjuter en lön likvärdig med en lägre specialarbetare

o. s. v. Därtill kommer för frontsoldaten ett risktillägg i form av termmslon

enligt förslaget, Endast på detta sätt kan man undvika de uppenbara orättvisor,

som man under världskriget gjorde sig skyldig till bland annat i England

och som gåvo anledning till både myterier och svåra oroligheter.

Det resonemang, som av kommitterade föres angående konsekvenserna av

krigslön för värnpliktig industriarbetare, kan icke godtagas. Medan den vid

krigsindustrien tjänstgörande värnpliktige går hemma i relativt^lugn jämfört

med den fronttjänstgörande, så får den förra som extra förman Ion enligt

gällande avtal, medan den senare får en lön, som är så låg, att hans familj blir

hänvisad till understöd av allmänna medel. Erontsoldaten blir alltså i viss

mån jämställd med en understödstagare, en arbetslös, som får betrakta krigstjänstgöringen

som ett »Alv-arbete» och därutöver lita sig till understöd.

Man gjorde likadant i England och resultatet blev, att vid demobiliseiingen

»ahle senman», som allt som allt lyfte en lön på 1 shilling 11 pence per dag—- cirka 11 kronor per vecka, vid sin hemkomst fann, att hans 16-åriga dotter förtjänade

4 £, d. v. s. cirka 70 kronor i veckan. Att fadern åtnjöt förmånen av

fri kost och’logi var för honom såsom familjeförsörjare en klen tröst, och den

lilla favören uppvägdes många gånger om av den nackdelen, att han vid

demobiliseringen fann sig automatiskt inrangerad bland de arbetslösas skara,

emedan hans plats i samhället intagits av någon noncombattant. _

Hela krigsavlöningssystemet bör sålunda byggas på det industriarbetareavtal,

som då gäller. Lönesystemet skall troget följa skiftningar i detta avtal.

De argument, som anföras av kommitterade, att det är svårt att räkna ut löne
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majus proposition nr 246.

förhöjningar och dylikt, gäller alltjämt, men det måste vara möjligt att göra

detta vid krigsmakten liksom vid krigsindustrien, där man även måste utföra

de besvärliga ackords- och övertidslöneberäkningarna.

Detta skulle komma att innebära en betydande ökning i krigskostnaderna,

men det kan icke hjälpas. Det kan icke vara rätt, att staten skall försöka föra

krig billigare genom att hålla ned lönen för frontpersonalen. Detta galler icke

bara industriarbetarens motsvarighet — det gäller för alla klassers och

graders motsvarighet. Den som för befälet över och bär ansvaret för en flotta

eller en armékår skall icke avspisas med en lön i paritet med en överingenjör,

hans lön skall läggas på ett högre plan.

Frågan om avlöningens relativa storlek vid de olika försvarsgrenarna har

särskilt upptagits till behandling av chefen för försvarsstaben, som därom

anfört följande:

_ Enligt vad i lönenämndens förslag angives har förslaget utgått från att

fri portion tilldelas ali krigstjänstskyldig personal. En jämförelse under denna

förutsättning mellan de krigslöner, som skola utgå enligt reglementet, giver

vid handen, att sjökommenderad personal vid marinen och till flygtjänstgöring

beordrad personal vid flygvapnet i allmänhet erhåller icke oväsentligt högre

lön än övriga befattningshavare. I fred äro större löneförmåner för ifrågavarande

personal befogade med hänsyn till bland annat att sjökommenderad

personal under längre perioder vistas utom sin ordinarie förläggningsort,

delvis även under riskablare förhållanden än i land, och till att flygkommenderad

personal är utsatt för större livsrisk och större »förslitning» än övriga.

Detsamma torde gälla även vid försvarsberedskap och neutralitetsskydd i

allmänhet. I krig kommer emellertid den övervägande delen av samtliga befattningshavare

vid krigsmakten att tjänstgöra utom sin förläggningsort och

— om den flygande personalen undantages — för den stridande personalen

livsr iskorna bliva ungefär likvärdiga. Det bör bland annat beaktas, att visserligen

icke all, men en mycket stor del av arméns personal under ett modernt

krig kommer att leva under förhållanden, som i olikhet mot under fredstid

icke äro lättare än den sjökommenderade personalens (jfr bland annat skyttegravsknget).

Vad den flygande personalen beträffar, torde denna i allmänhet

även i krigstid vara utsatt för de största livsriskerna, varför mot för denna

personal föreslagen krigslön ingen erinran synes böra göras.

Av det anförda synes, som örn en utjämning mellan vissa föreslagna krigsloner

vöre önskvärd. De för sjökommenderad personal föreslagna krmsavlönmgsförmånerna

äro emellertid, frånsett den fria portionen för viss personal,

i huvudsak desamma, som utgå i fred, och torde icke böra sänkas En

allman höjning av kngslönen för markpersonalen skulle ock för vissa kategorier

medföra en ur nu behandlad synpunkt icke fullt motiverad avlöningsökning.

En differentiering är svar att åstadkomma utan att alltför mycket komplicera

reglementet. På grund av ovanstående framställer jag intet yrkande angående

större likställighet mellan försvarsgrenarna.

Chefen för försvarsstaben har vidare anfört följande:

Principiellt sett vore med hänsyn till under krig jämväl i hemorten rådande

från det normala avvikande förhållanden — främst så tillvida att personalen

i stor utsträckning torde komma att vara förlagd utom boningsorten -— önskvärt,

att krigslönen icke understege den avlöning (med avdrag för portion),

som personalen erhåller i fredstid vid annan tjänstgöring utom förlä^gningsorten

an ovnmgsmarscher och dylikt. Terminslönens tariffer borde därför

underkastas sådan revidering. Detta skulle emellertid medföra så väsentligt

okade merkostnader, att principens genomförande icke kan förbehållslöst

payrkas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majus proposition nr 246.

Med hänsyn till det anförda har chefen för försvarsstaben emellertid velat

framhålla önskvärdheten av att, om så skulle befinnas ur ekonomisk synpunkt

möjligt, löneförmånerna för personalen vid armén, icke sjökommenderad personal

vid marinen samt flygvapnets markpersonal något ökades. Därjämte har

föreslagits, att överbefälhavaren placeras i en särskild högsta krigslöneklass.

Chefen för armén har yttrat:

I reglementet föreslagna avlöningsbelopp synas mig i regel vara val lågt

beräknade. Under krig torde emellertid på grund av penningvärdets fall en

omräkning av beloppen tid efter annan bliva erforderlig. På grund narav vil

jag icke nu ifrågasätta en allmän höjning av lönerna.

Marinförvaltningen har anfört följande:

Enligt lönenämndens mening bör personalen under sjötjänstgöring vid

mobilisering och i krig bibehålla de under tjänstgöring i fredstid utgående

förmånerna, enär »personalen givetvis icke bör erhålla sämre förmåner rinder

krigstjänstgöring än under sjötjänstgöring i fredstid samt tjänstgöringsförhållandena

ombord under krigs tjänstgöringstid icke i samma utsträckning, som

fallet är i fråga örn tjänstgöring i land, skilja sig från förhållandena i fred».

Ett sådant resonemang kan näppeligen godtagas. Tjänsten ombord a iiottans

fartyg vid mobilisering oell i krig kommer att i allmänhet ställa betydligt

skärpta krav på personalen, varjämte det personliga ansvaret avsevärt stegras.

Erfarenheterna vid neutralitetsvakten under världskriget utvisa även, att därunder

ofta förekommo synnerligen långa och strapatsrika sjökommendenngar,

ofta på små och gamla, under vanliga förhallanden icke rustade fartyg, med

därav följande omöjlighet att annat än i sällsynta fall besöka hemorten. I detta

avseende visa sig förhållandena vid armén och marinen vara tämligen likartade.

Det synes marinförvaltningen därför påkallat, att även till annan sjötjänstgörande

personal än manskap någon förhöjning av avlöningsförmånerna vid

krigstjänstgöring åstadkommes på grund av de större insatser denna personal

då måste göra, och får marinförvaltningen därför föreslå, att nämnda personal

utöver personalen i fredstid tillkommande förmåner jämväl erhåller termmslön

enligt den lägre tariffen. Den under fr edst jänstgöring rådande relationen

mellan olika personalgruppers avlöningsförhållanden kommer därigenom icke

att rubbas, såsom fallet skulle bli vid bifall till lönenämndens förslag.

I samma riktning hava chefen för marinen och chefen för sydkustens marindistrikt

uttalat sig.

Chefen för kustartilleriet, kommendanten i Vaxholms fästning och chefen

för Karlskrona kustartilleriregemente hava funnit de föreslagna löneförmånerna

genomgående vara för knappt tillmätta. Nyssnämnda regementschef

har sålunda anfört: .

Tillbörlig hänsyn synes icke hava tagits till den fara till liv och lern, som

i krigstid hotar krigsmaktens personal, och de ansträngningar och umbäranden,

som härunder krävas av densamma. Otillräckligheten av de föreslagna lönebeloppen

framträder med särskild skärpa i fråga örn de högre befalhavarna.

I sådant hänseende må såsom exempel framhållas att överbefälhavaren, som

dock är ansvarig för användningen av rikets samlade forsvarskrafter enligt

förslaget skulle erhålla väsentligt lägre sammanlagda avlöningsförmåner an

vissa generaldirektörer. Terminslönebeloppen for de olika krigs! oneklasserna

synas därför böra kraftigt höjas.

Flera marinm g ud igh eter hava särskilt anmärkt på vissa fall, då enligt deras

förmenande krigslönen skulle komma att understiga löneförmånerna i fred.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Departements

chefen.

Kungl. Majus proposition nr 216.

I vissa yttranden har särskilt uppmärksammats frågan örn terminslönens

anpassning efter ändrad prisnivå. Härom har cliejen för sydkustens marindistrikt

gjort följande uttalande, som även upptagits av marinförvaltningen i

dess utlåtande:

På grund av den allmänna stegringen i levnadskostnaderna, som kan väntas

inträda vid mobilisering och i krig, synes det nödvändigt, att därest av praktiska

skäl dyrtidstillägg icke bör utgå å terminslönen, denna icke fastlåses

vid de föreslagna ganska ringa beloppen. Jag vill därför föreslå, att i det

föreslagna reglementet meddelas föreskrift, att de angivna terminslönerna äro

grundbelopp, och att terminslönerna enligt Kungl. Maj:ts bestämmande skola

regleras i relation till inom landet inträffande ekonomiska förhållanden. En

dylik föreskrift synes nödvändig med hänsyn till att terminslönen eljest kan

bliva av mycket ringa värde för personalen.

Chefen för kustartilleriet har med hänsyn till sannolikheten av penningvärdets

nedgående under krigstid förordat att stadgande av den innebörden,

att Kungl. Maj:t finge, t. ex. kvartalsvis, bestämma terminslönen per lönetermin

m. fl. ersättningar.

Lönenämnden har från äldre författningar upptagit principen, att krigslönen

bör, beroende på tjänstgöringsförhållandena, utgå med högre eller lägre

belopp. Detta har föreslagits skola ske genom en uppdelning av terminslönen

i två tariffer, av vilka den högre skulle tillämpas å personal, som inginge i

fälttrupperna inom krigsskådeplats eller i krigsbesättning i fästning, vilken

förklarats i belägringstillstånd, och den lägre å annan personal, dock att

Kungl. Maj:t skulle äga förordna örn tillämpning av den högre tariffen även

i andra fall än nyss sagts. Av lönenämndens motivering för denna uppdelning

synes framgå, att avgörande för nämndens förslag i denna del icke varit

de större risker, som den stridande personalen skulle löpa, utan snarare de

försvårade tjänstgöringsförhållandena i allmänhet inom krigsskådeplats eller

belägrad fästning, däri inbegripet bristen på förnödenheter och allmän osäkerhet

på det ekonomiska området. Chefen för försvarsstaben har i sitt utlåtande

understrukit, att den föreslagna uppdelningen huvudsakligen är motiverad ur

dylika synpunkter. I nämnda utlåtande ävensom i några andra yttranden har

emellertid även den synpunkten framkommit, att en högre ersättning kan

vara motiverad med hänsyn till de större riskerna under viss tjänstgöring,

t. ex. flygtjänstgöring. Att helt hålla i sär de olika grunder, varpå den föreslagna

differentieringen kan byggas, möter visserligen i* praktiken svårigheter,

men det principiellt riktiga synes vara att betrakta den högre lönen

såsom kompensation icke för större livsrisk utan för allmänt taget besvärligare

tjänstgörings- och levnadsförhållanden. En annan sak är, att envar, som i krig

riskerar livet, bör hava visshet örn att staten på ett tillfredsställande sätt sörjer

för hans efterlevande. Att därutöver lämna särskilt ekonomiskt vederlag åt

dem, som nödgas taga större risker än andra, synes icke överensstämma med

den allmänna försvarspliktens idé, och för övrigt torde det möta stora svårigheter

att i praktiken genomföra ett på sådana grunder fotat lönesystem.

Annorlunda ter sig ett vederlag för svårare tjänstgörings- och levnadsförhållanden,

t. ex. inom krigsskådeplats. Ett sådant vederlag är över huvud

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

erforderligt, om icke den där tjänstgörande personalen skall, ekonomiskt sett,

bliva sämre ställd än de i hemorten stationerade. Nu anförda synpunkter leda

emellertid därtill, att, såsom chefen för försvarsstaben föreslagit, icke blott

till fälthären hörande utan även annan under krigsavlöningsreglementet

lydande personal inom krigsskådeplats bör erhålla lön enligt den högre

tariffen. Motsvarande bör gälla beträffande personal inom belägrad fästning.

Örn månadslönen i enlighet med vad tidigare anförts bestämmes sålunda,

att den i huvudsak motsvarar fredsavlöningen, kommer lönenivån för den fast

anställda personalen att bestämmas av terminslönen. Lönenämndens förslag

i fråga örn terminslönens storlek har godtagits av flertalet hörda myndigheter;

dock har i vissa yttranden över förslaget gjorts gällande, att löneförmånerna

i allmänhet vore för knappt tillmätta. Särskilt har anmärkts, att de arvoden,

som i krig skulle tillkomma de högsta befälhavarna, icke stöde i rimligt förhållande

till deras ansvar. Av vad tidigare anförts rörande förhållandet

mellan avlöning till officerare och underofficerare enligt det föreslagna krigsavlöningsreglementet

samt fredsavlöningen framgår, att terminslön enligt den

högre tariffen motsvarar det lägre tjänstgöringstraktamentet och att sådan

lön enligt den lägre tariffen har sin närmaste motsvarighet i truppövningstraktamentet.

Därtill kommer emellertid för nämnda befälspersonal under

tid, då krigsavlöningsreglementet är tillämpligt, förmånen av fri kost och

inkvartering. För det fast anställda manskapet, vilket icke i fredstid är berättigat

till nyssnämnda traktamentsersättning, innebär såväl den högre som

den lägre terminslönen inom samtliga grader en avsevärd höjning av den

kontanta lönen; däremot tillkommer för denna personal, som redan i fredstid

åtnjuter fri portion och inkvartering, icke några ytterligare naturaförmåner.

Den fast anställda personal vid marinen, som fullgör sjötjänstgöring, äger

i fredstid uppbära vissa tillägg utöver lönen, vilka i viss mån motsvara traktamentsersättning

samt utgå med olika belopp, beroende på tjänstegraden,

tjänstgöringens art eller andra förhållanden. För officerare och underofficerare

överstiga dessa särskilda tillägg — utom för regements- och högre

officerare vid s. k. stationär förläggning — terminslön enligt den högre

tariffen, under det att tilläggen för manskap, som åtnjuter fri kost, som regel

icke uppgå ens till den lägre terminslönens belopp. Häri sker genom det

föreslagna nya militära avlöningsreglementet i stort sett ingen ändring.

Enligt lönenämndens förslag skulle, till undvikande av löneminskning, de

särskilda förmånerna av all personal få åtnjutas såsom terminslön och till

manskapet skulle därutöver utgå ett belopp, motsvarande terminslönen enligt

den lägre tariffen. Tillämpningen av det föreslagna krigsavlöningsreglementet

å personal under sjötjänstgöring skulle således för officerare och

underofficerare i realiteten innebära — liksom för arméns motsvarande personal

— bibehållandet av i fredstid utgående förmåner och därutöver åtnjutande

av fri kost samt för manskap medföra ett kontant lönetillägg motsvarande

terminslön enligt lägre tariffen.

För flygvapnets vidkommande har lönenämnden föreslagit den särskilda

anordningen, att personal, som uppbär flygtillägg eller mekanikertillägg,

Bihang Ull riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Ar 24 6. 692 89 ^

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

skulle äga behålla dessa jämväl enligt det föreslagna nya fredsavlöningsreglernentet

utgående förmåner men därutöver endast uppbära terminslön enligt

den lägre tariffen.

Den föreslagna lönenivån för den fast anställda personalen innebär sålunda

allmänt taget bibehållande av de löneförmåner, som i fredstid utgå under

närmast motsvarande tjänstgöringsförhållanden, samt därutöver för officerare

och underofficerare fri kost och inkvartering (vid sjötjänstgöring endast fri

kost) och för manskap ett kontant lönetillskott. Den förbättring i personalens

villkor, som det föreslagna reglementets tillämpning skulle medföra, är

sålunda icke särdeles stor, men av statsfinansiella skäl torde det icke vara

möjligt att åstadkomma någon mera avsevärd allmän höjning i lönestandarden

för ifrågavarande personal. Det torde emellertid vara obestridligt, att de

skäl, som föranlett lönenämnden att för viss tjänstgöring föreslå terminslön

enligt en högre tariff, med särskild styrka göra sig gällande beträffande

meniga och befäl i de lägsta graderna, i det att tjänstgöringsförhållandena för

dem inom krigsskådeplats eller under motsvarande förhållanden måste te

sig i särskild grad försvårade. För fast anställd personal tillhörande dessa

kategorier innebär visserligen krigslönen enligt lönenämndens förslag relativt

sett en ansenlig löneförbättring, men skillnaden mellan terminslön enligt den

högre och den lägre tariffen enligt förslaget är i lägsta krigslöneklassen

l menig, som ej genomgått rekrytutbildning) ingen och i 2-^4 krigslöneklasserna

(annan menig, vicekorpral, korpral) både relativt och absolut taget

ringa. Att lönen för menig, som ej genomgått rekrytutbildning, satts lika

enligt de båda tarifferna torde lia sin grund däri, att man icke räknat med

att dylika meniga kunna förekomma inom krigsskådeplats eller belägrad fästning.

Givetvis hör det till undantagen att så sker, men otänkbart är väl ej

att det kan inträffa, och terminslönen till den menige bör då enligt min

mening utgå med förhöjt belopp, förslagsvis 10 kronor. Med hänsyn till

det nyss anförda torde även en höjning vara påkallad av den högre terminslonen

i 2—4 krigslöneklasserna, vilken enligt lönenämndens förslag utgår

med 12, 14 respektive 18 kronor. Höjningen torde lämpligen kunna tillmätas

så, att terminslönen i dessa klasser kommer att utgå med respektive 15 18

och 20 kronor. I övrigt finner jag, såvitt angår den fast anställda personalen

lönenämndens förslag vara i stort sett väl avvägt. Därest den av mig förordade

andringen i fråga örn reservpersonalens ortsgruppsplacering vidtages

Wiva villkoren for denna personal ytterligare förbättrade. Avvägningen av

lönenivån mellan de olika försvarsgrenarna, beträffande vilken yrkanden framstallts

i olika riktningar, finner jag för min del, då i fredstid föreliggande

skiljaktigheter icke gärna kunna elimineras, överensstämma med rättvisa och

billighet. Jag biträder följaktligen i princip förslaget örn terminslönens

anknytning i vissa fall till de under sjötjänstgöring för marinens personal

" få™dÄe sarsl.alda formånerna och örn flygtilläggens bibehållande. Till vissa

c etaljfragor skall jag emellertid återkomma i samband med specialmotiveringen.

Dock vill jag redan här framhålla, att vad som i vissa remissutlåtanden

invants rörande de högsta befälhavarnas löneställning icke helt synes

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majlis proposition nr 246.

sakna fog. Givetvis kail man icke i fråga om dessa löner anlägga samma synpunkter

som beträffande arvoden åt cheferna för statens affärsdrivande verk,

men även andra högre chefer bruka i lönesystemen intaga en särskild ställning.

Detta synes 111ig icke hava blivit beaktat i fråga örn terminslönerna i

de högsta krigslöneklasserna. Jag föreslår med hänsyn härtill, såsom i specialmotiveringen

skall närmare angivas, någon höjning av terminslönen i krigslöneklasserna

14 och 15 samt därutöver inrättande av en särskild krigslöneklass

för överbefälhavaren.

I fråga örn krigslönen åt de värnpliktiga har lönenämnden, såsom förut omtalats,

föreslagit samma terminslön som för de fast anställda, d. v. s. för icke

rekrytutbildad menig 5 kronor (lika med fredslönen), för annan menig 10

respektive 12 kronor, samt för befälsgraderna lön efter en från 11 respektive

14 kronor (för vice korpral) till 35 respektive 70 kronor (för major) stigande

skala. Inom graderna från och med korpral till och med major skulle dessutom

utgå månadslön med 15 kronor till korpral och därefter 15 kronors förhöjning

för varje grad, i följd varav en värnpliktig major skulle erhålla 105

kronor i månadslön. Lönenämndens förslag förutsätter, att därutöver familjeunderstöd

skola utgå enligt särskilda bestämmelser. Förslaget i denna del

har i allmänhet godtagits av de hörda myndigheterna. Chefen för marinen

har emellertid i sitt utlåtande intagit en från lönenämndens förslag vitt skiljaktig

ståndpunkt samt angivit vissa riktlinjer för huru enligt hans mening de

värnpliktiga borde avlönas under krig. Sålunda borde hela krigsavlöningssystemet

uppbyggas på gällande industriarbetareavtal samt troget följa skiftningarna

i detta, Härigenom skulle kunna undvikas, att frontsoldaten bleve

behandlad som en understödstagare, en arbetslös, vars familj bleve hänvisad

till understöd av allmänna medel.

Ett avlöningssystem sådant som det av chefen för marinen föreslagna torde

av praktiska och ekonomiska skäl svårligen kunna genomföras. Den till grund

för nämnda förslag liggande tanken, att underhållet till den värnpliktiges

familj även bör betraktas såsom en den värnpliktiges löneförmån synes dock

beaktansvärd. Därav torde dock icke med nödvändighet behöva följa, att

denna del av lönen regleras genom krigsavlöningsreglementet. Det torde nämligen

allt framgent bliva nödvändigt — såsom är föreskrivet i kungörelsen

den 14 augusti 1914 (nr 138) angående tillämpning av förordningen den 13

augusti 1914 örn understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som fullgör

tjänstgöring till rikets försvar — att familjeunderhållet fastställes och utbetalas

av civila myndigheter. Jag anser mig därför böra biträda lönenämndens

förslag att beträffande familjeunderhållet endast hänvisa till särskilda

bestämmelser; dock anser jag benämningen »familjebidrag» vara att föredraga

framför »familjeunderstöd». I detta sammanhang vill jag erinra örn att

frågan örn revidering av de i sistnämnda hänseende gällande bestämmelserna

nyligen överlämnats till särskilda inom försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga

för utredning.

Här föreligger således till bedömande allenast frågan örn vilken lön, som

skall utgå till värnpliktiga i olika grader, oberoende av deras försörjningsskvl
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majus proposition nr 246.

clighet. Mot att därvid terminslönen skall utgå efter samma grunder sorn

för den fast anställda personalen torde svårligen någon invändning kunna

göras. En sådan anordning synes tillgodose kraven såväl på enkelhet och

reda som rättvisa och billighet. Särskilt må framhållas, att de skäl, som tala

för en höjning av terminslönen enligt den högre tariffen för fast anställd personal

i 1—4 krigslöneklasserna, i minst lika hög grad äga giltighet beträffande

värnpliktiga. Endast i fråga om månadslönen skulle sålunda en differentiering

efter andra grunder än tjänsteställningen, t. ex. efter levnadsålder

eller enligt behovsynpunkter, kunna ifrågasättas. Med hänsyn till det stora

antalet värnpliktiga måste emellertid varje komplicering av lönesystemet för

denna personalkategori — åtminstone i den mån avlöningen ombesörjes av

militära organ — medföra avgörande praktiska olägenheter. Jag anser därför

en sådan differentiering näppeligen kunna komma i fråga. Beträffande månadslönens

gradering efter tjänstegraden delar jag lönenämndens uppfattning,

att en sådan gradering bör ske, och jag finner icke anledning till erinran mot

de grunder, efter vilka graderingen av lönenämnden verkställts. Frågan örn

själva lönenivån kan helt naturligt, då jämförelsepunkterna äro så få, giva

anledning till olika uppfattningar. För egen del anser jag, att lönenämndens

förslag väl motsvarar skälighetens krav.

Vad beträffar den av vissa myndigheter uppmärksammade frågan örn terminslönens

anpassning efter ändringar i prisnivån, synes nämnda fråga böra

lösas på det sätt, att terminslönerna, örn så erfordras, höjas med fixa, av

rundade belopp. Detsamma torde böra gälla örn månadslön åt värnpliktiga.

Frågor örn sådan höjning av lönebeloppen torde icke vara mera brådskande,

än att riksdagens beslut därom kan inhämtas, och med hänsyn därtill torde

icke, åtminstone för närvarande, i krigsavlöningsreglementet behöva intagas

något stadgande örn bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta örn dylik

lönehöjning.

Grunderna för avlöning åt mobiliserad

personal vid annan än militär

tjänstgöring.

Lönenämndens förslag till krigsavlöningsreglemente upptager vissa bestämmelser

angående personal, som för försvarsväsendets räkning tages i anspråk

för annat ändamål än militär tjänstgöring. Nämnda personal utgöres

dels av vissa civila tjänstemän, dels av arbetare m. fl. vid företag, som drivas

för statens räkning, och dels av personal, som ställes till förfogande för kristidskommissioner

eller andra myndigheter. .Beträffande förstnämnda kategori

har lönenämnden anfört följande:

Enligt vederbörliga planer avses att en del befattningshavare, såsom personal

vid krigsdomstolarna samt post-, telegraf- och jämvägspersonal, vilka i

tred åtnjuta avlöning av andra medel än försvarsväsendets anslag, skola tillhora

mobiliserade delar av krigsmakten. Dessa befattningshavare synas i allmänhet

böra bibehålla sina i fredstid utgående avlöningsförmåner däri inbegripet

i förekommande fall utgående särskild gottgörelse för tjänstgöring

utom ordinarie tjänstgöringsort. I den mån särskilda föreskrifter om ersättrung

för tjänstgöring vid mobiliserad avdelning av krigsmakten kunna be
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Majus proposition nr 246.

finnas påkallade, torde vissa stadganden i krigsavlöningsreglementet lämpligen

kunna göras tillämpliga å sådan personal.

Beträffande arbetare nr. fl. vid företag, som drivas för statens räkning, har

lönenämnden föreslagit, att av reglementets bestämmelser endast stadgande^

rörande ersättning för inställelse till och hemförlovning från krigstjänstgöring

skulle vara tillämpliga och att i övrigt beträffande sådan värnpliktig tillkommande

förmåner skulle tillämpas vad som gällde i fråga örn avlöningen för

den vid vederbörande företag anställda personalen i motsvarande befattning.

För detta förslag har lönenämnden anfört följande motivering:

Erfarenheterna från världskriget giva vid handen, att bestämmandet av avlöningen

för de värnpliktiga, som tagas i anspråk för hemortens krigsindustri

m. m., är en mycket svårlöst fråga. Därest dessa värnpliktiga endast erhölle

krigslön, skulle staten bliva nödsakad att genom familjebidrag underhålla

deras familjer. Ett betydande missnöje måste väntas uppstå, örn två arbetare

i samma företag, vilka utföra samma arbete, skulle få uppbära olika avlöning,

den ene enligt gällande arbetsavtal och den andre enligt krigsavlöningsreglementet,

därvid den senare för sin familjs underhåll skulle vara hänvisad till

understöd av allmänna medel. Härtill kommer, att genom den besparing av

kostnaderna för arbetskraft, som användandet av värnpliktiga mot åtnjutande

av krigslön skulle utgöra, vissa företagare skulle kunna göra oskäliga vinster,

medan staten måste bidraga till underhåll av deras arbetares familjer. De

flesta av de stater, som deltogo i världskriget, nödgades förr eller senare —

även örn vissa av dem till en början läto värnpliktiga, som användes för arbete

i krigsindustrien, åtnöjas med militära avlöningsförmåner — övergå till att

avlöna dessa värnpliktiga enligt samma grunder som övriga arbetare. Mot ett

sådant system för avlöning av värnpliktiga arbetare kan visserligen med visst

fog anföras, att en hemmavarande värnpliktig därigenom blir bättre ställd i

ekonomiskt avseende än den, som fullgör den riskfulla tjänstgöringen vid

fronten. Lönenämnden har emellertid utgått från att under krigstid staten

måste ingripa reglerande på arbetsförhållandena i allmänhet. Lönerna måste

därvid avvägas på ett sådant sätt, att de stå i rimligt förhållande till levnadskostnaderna,

medan samtliga de värnpliktiga arbetarna måste finna sig i vissa

inskränkningar i fråga örn rätt att byta arbetsanställning m. m.

Den personal, som är avsedd att ställas till kristidskommissioners eller

andra myndigheters förfogande, har lönenämnden icke ansett böra falla under

reglementet, varför däri endast hänvisning gjorts till de särskilda stadganden,

som kunna komma att utfärdas i sådant avseende.

I vissa utlåtanden har framhållits, att krigslön borde utgå även till civila

tjänstemän, som tjänstgjorde vid mobiliserad del av försvarsväsendet.

Chefen för armén har sålunda framhållit, att ifrågavarande personal under

krig sannolikt komme att få sina levnadsförhållanden ändrade på motsvarande

sätt som den militära personal, som tjänstgjorde på samma plats. Med hänsyn

härtill borde den civila personalen beträffande naturaförmåner och terminslön

jämställas med den militära. Däremot borde månadsavlöningen utgå

enligt de för vederbörande civila verk gällande grunder.

Generalpoststyrelsen har givit uttryck åt samma uppfattning.

Arméförvaltningen har förklarat sig förutsätta, att för ifrågavarande personalkategori

komme att meddelas bestämmelser av samma innebörd som de

av lönenämnden för den militära personalen föreslagna samt vidare yttrat:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Det synes uteslutet, att militär och civil personal, som under varandra motsvarande

tjänstgöringsförhållanden fullgör sitt arbete vid en och samma institution,

skall härför åtnjuta avlöning enligt väsentligt olika grunder. Detta

gäller alltså även försvarsväsendets centrala förvaltningsverk. Även örn anledning

ma saknas att för den civila personalen meddela från fredsavlöningsbestämmelserna

avvikande regler ifråga örn månadslönen, bör nämnda personal

dock komma i åtnjutande av terminslön och naturaförmåner efter de

grunder, som ma komma att gälla för militära och civilmilitära beställningshavare.

Det synes angeläget, att såväl dessa som de övriga särskilda föreskrifter,

varom talas i förslaget och i motiveringen till detsamma, bliva

snarast möjligt utarbetade.

Beträffande principerna för avlöning av arbetare m. fl. vid företag, som

drivas för statens räkning, ha olika meningar kommit till uttryck. Flertalet

hörda myndigheter hava emellertid icke framställt någon erinran mot de föreslagna

bestämmelserna.

Rikskommissionen har ifrågasatt, örn icke även beträffande denna kategori

hänvisning borde ske till framdeles meddelade bestämmelser. Sådana kompletterande

föreskrifter syntes kunna bliva erforderliga särskilt med avseende

på ersättning för under tjänstgöringen ådragen sjukdom eller därunder

inträffande olycksfall. De syntes ock möjligen komma att erfordras, därest

en lagstiftning om allmän tjänsteplikt skulle komma att genomföras.

För den ståndpunkt, som intagits av chefen för marinen, har redogjorts

i sammanhang med vad nämnde chef anfört rörande grunderna för terminslönens

bestämmande m. m.

Marinförvaltningen har, i nära överensstämmelse med synpunkter, som

framhållits av chefen för ostkustens marindistrikt, anfört följande:

Marinförvaltningen får understryka det för krigsmoralens hållande på högsta

möjliga nivå betydelsefulla uti att man söker finna en sådan anordning, varigenom

värnpliktiga, kommenderade till arbete inom industrier, i allmänhet

icke givas högre avlöning än som utgår till dem, som uttagas till egentlig

tjänst vid fronten. Härvid måste emellertid viss varsamhet iakttagas, ty de

arbetare, som kvarhållas vid industrien, torde i regel utgöras av folk med

särskild yrkeskunskap och med högre kompetens. För övrigt förekommer vid

flottan redan i fredstid system med personal av olika avlöningskategorier på

arbetsplatserna, i det att å örlogsvarven värnpliktiga ur ersättningsreserven

arbeta jämsides med fast anställda arbetare utan att härav förmärkts någon

speciell olägenhet av den art, som av lönenämnden befarats skola uppstå i

krigstid. De fullgöra ju dessutom en medborgerlig skyldighet. Även örn,

såsom i motiveringen framhållits, erfarenheten från världskriget givit stöd för

den synpunkten, att industriens värnpliktiga lämpligast böra avlönas i likhet

med inom densamma anställda arbetare, är icke givet, att det i framtiden kommer

att visa sig vara nödvändigt att tillgripa ett dylikt avlöningssystem.

Den krigsorganisation av industrien, som numera i fredstid förberedes efter

ett betydligt mera detaljerat system, än fallet torde varit inom de i världskriget

invecklade länderna omedelbart före krigsutbrottet, giver nämligen

statsmyndigheterna möjlighet att ingripa reglerande på arbetslönerna inom

industrien i syfte att trots större efterfrågan på arbetskraft hålla lönerna nere

på sådan nivå, att anledning till missnöje från de värnpliktigas sida förebygges.

På, grund härav synas skäl tala för att ifrågavarande värnpliktiga

arbetare erhålla värnpliktigs förmåner, försåvitt icke skäl skulle uppstå, som

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 246. 55

göra en sådan ordning ohållbar. I så fall borde det få ankomma på Kungl.

Maj:t att utfärda särskilda föreskrifter.

Den av vissa myndigheter uttalade åsikten, att civila tjänstemän, vilka Departement,- tjänstgöra vid mobiliserad del av försvarsväsendet, böra i fråga örn extra förmåner

utöver fredslönen likställas med personal, som åtnjuter krigslön, kan

väl såsom allmän regel synas riktig, men att i förevarande reglemente fastslå

en dylik grundsats utan att dessförinnan utreda, vilka ifrågavarande befattningshavare

äro och huru de under motsvarande tjänstgöring i fredstid a\- lönas, torde icke vara lämpligt. Då en utredning av den ifrågavarande peisonalens

ställning torde bliva ganska omfattande och något omedelbart behov

av föreskrifter på detta område ej synes föreligga, har jag, i likhet med lönenämnden,

ansett en hänvisning till i fredstid gällande avlöningsbestämmelsei

jämte de ytterligare föreskrifter, som kunna meddelas, vara tillfyllest.

Beträffande värnpliktiga, vilka fullgöra sin krigstjänstgöring vid statliga

eller för statens räkning drivna företag, har lönenämnden föreslagit, att avlöningen

skulle ske efter samma grunder, som tillämpas i fråga örn annan vid

vederbörande företag anställd personal i motsvarande befattningar. Härvidlag

är jag i huvudsak ense med lönenämnden. Emellertid torde böra beaktas,

att särskilda förhållanden i vissa fall kunna påkalla undantag från en sådan

regel, och med hänsyn härtill lär Kungl. Majit eller, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande,

särskild myndighet, t. ex. en kristidskommission, böra kunna

föreskriva annan ordning för dylika värnpliktigas avlönande.

Såsom lönenämnden föreslagit, torde i övriga fall avlöningsförhållandena

för personal, som vid mobilisering eller i krig tages i anspråk för annat försvarsändamål

än militär tjänstgöring, icke böra behandlas i kiigsavlönings

reglementet utan regleras genom särskilda bestämmelser, till vilka reglementet

bör innehålla en hänvisning.

Speciell motivering.

1 §. Reglementets tillämpning.

I denna paragraf hava sammanförts bestämmelser, motsvarande 1 § 1 och

2 morn., 3 § och 5 § 8 mom. i lönenämndens förslag.

I remissyttrandena hava framställts åtskilliga ändringsförslag avseende

förevarande paragraf, delvis berörande disposition av denna och närmast följande

paragrafers innehåll.

Arméförvaltningen har sålunda föreslagit, att 1 § 3 mom. i lönenämndens

förslag skulle sammanföras med 2 § 2 och 3 mom. i samma förslag till en

särskild paragraf (3 §) under rubriken »Annan personal». Ämbetsverket hai

vidare beträffande 1 mom. i den av lönenämnden föreslagna 1 § anfört följande:
Enligt

1 § 1 morn. förslaget innehåller reglementet föreskrifter rörande

avlöning till personal tillhörande försvarsväsendet vid mobilisering och i

krig och i 2 § 1 mom. uppräknas de olika personalkategorier, å vilka reglementet

skall gälla. Dessa båda bestämmelser synas icke stå i överensstäm
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Departements

chefen.

Å ringi. Majus proposition nr 246.

melse med varandra. Det i 1 § 1 mom. använda uttrycket »personal tillhörande

försvarsväsendet» måste nämligen i sig även innefatta vid försvarsi

asendet anställda civila ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare samt

arbetare och är alltså betydligt mera omfattande än den 2 § 1 mom. gjorda

uppräkningen. Häldin kommer, att det i sistnämnda författningsrum begagnade

uttiycket »personal på aktiv stat» synes kunna föranleda tvekan örn därmed

avses annan än militär och civilmilitär personal på aktiv stat. Vidare

synes uttrycket »vid mobilisering och i krig» i 1 § 1 moni. såtillvida ofullständigt,

som reglementet uppenbarligen avses skola tillämpas allenast å den

personal, som — frånsett sjuka och sårade m. fl. — tjänstgör vid mobiliserad

del av försvarsväsendet. Arméförvaltningen föreslår därför, att 1 § 1 mom.

och 2 § 1 mom. erhålla därav betingad ändrad lydelse.

Chefen för försvarsstaben har yttrat följande:

Enligt 1 § 2 moni. skall reglementet automatiskt och utan inskränkning

gälla endast vid allmän mobilisering. Vid partiell mobilisering eller i övrigt,

då värnpliktiga inkallas för rikets eller hemortens försvar eller säkerhet, avses

Kungl. Majit i varje särskilt fall lämna föreskrift, huruvida och i vilken omfattning

reglementet skall äga tillämpning. Till följd av ifrågavarande stadganden

synes onödig osäkerhet komma att råda, huruvida reglementet kommer

att tillämpas vid partiell mobilisering och landstormsmobilisering eller

för personal, som vid försvarsberedskap jämlikt gällande bestämmelser är

att anse såsom mobiliserad. Härigenom försvåras bland annat kostnadsberäkningars

utförande för olika alternativ. Dessutom är otvetydigt, att betryggande

möjligheter att i fredstid träffa avtal med frivillig personal för

tjänstgöring vid partiell mobilisering, landstormsmobilisering och försvarsberedskap

icke skapas. Då det ur krigsberedskapssynpunkt är erforderligt,

att goda möjligheter till träffande av avtal i fredstid med frivilliga förefinnas’

och då osäkerhet rörande reglementets avsedda användning överhuvudtaget

bör undvikas, torde reglementets berörda stadganden lämpligen böra omformuleras.

Chefen för armén har mot den av lönenämnden föreslagna avfattningen av

1 § 1 och 2 mom. anmärkt, att förslaget icke skapade någon klar bakgrund

för reglementets tillämpning, i det att dess ikraftträdande sattes i beroende

av uttryck, som ej täckte all inkallelse till krigstjänstgöring. Med hänsyn härtill

förordades en avfattning, som närmare anslöte sig till § 28 mom. 1 och

§ 36 mom. 2 värnpliktslagen.

De erinringar, som framställts mot den av lönenämnden föreslagna lydelsen

av 1 §, hava i stort sett beaktats vid förslagets överarbetning; dock har jag

ansett erforderligt, att Kungl. Majit förbehålles prövningsrätt i fråga om

reglementets tillämplighet vid all inkallelse, som sker annorledes än genom

mobilisering. Därutöver hava vissa ändringar vidtagits. Sålunda har den i

3 § av lönenämndens förslag innefattade, från 1918 års reglemente hämtade

definitionen på krigstjänstgöringstid ansetts kunna såsom obehövlig utgå,

medan i stället hänsyn tagits till nämnda paragrafs innehåll vid bestämmandet

av begreppet »krigstjänstgöring» i 1 mom. av förevarande paragraf. Det

av lönenämnden föreslagna stadgandet (5 § 8 morn.), att vid försvarsväsendet

fast anställd personal i fredstid tillkommande avlönings- eller pensionsförmåner

skulle för tid, varunder krigslön åtnjötes, anses ingå i månadslönen,

har ersatts med ett stadgande, som generellt reglerar fredsbestämmelsernas

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majus proposition nr 246.

förhållande till krigsavlöningsreglementet. Ett sådant stadgande torde icke

kunna undvaras, och dess naturliga plats synes vara reglementets 1 §, varest

det_i stället för en till 3 § överförd bestämmelse — upptagits såsom 3 mom.

Anmärkas bör, att civil personal, som lyder under militära avlöningsreglementet,

ej beröres av det här föreslagna 3 inom., utan bibehåller vid inkallelse

till krigstjänstgöring sin lön (med B-avdrag) enligt nämnda reglemente.

2 §. Under reglementet hänfbrlig

personal.

1 mom. har sin motsvarighet i samma moment i lönenämndens förslag,

under det att stadgandet i 2 mom. tillagts i departementsförslaget.

I avgivna yttranden över förslaget hava åtskilliga myndigheter påpekat,

att i fredstid konstituerade landstormsofficerare böra medräknas bland den

personal, för vilka reglementet gäller.

I 1 mom. hava medtagits, på sätt föreslagits, i fredstid konstituerade land- Departementsstormsofficerare

samt därutöver personal pa övergångsstat, vilken, ehuru

endast omnämnd i »övergående bestämmelser», likväl får anses omfattad av

reglementet. I övrigt har detta moment underkastats någon jämkning i avfattningen.

Såsom 2 mom. har i departementsförslaget upptagits en allmän bestämmelse

örn hänförande till krigslöneklass och en hänvisning till tjänsteförteckningen.

3 §. Särskilda bestämmelser för viss

personal.

Denna paragraf motsvarar 1 § 3 mom. samt 2 § 2 och 3 moni. i lönenämndens

förslag.

Beträffande yttrandena över ifrågavarande bestämmelser hänvisas till vad

som under den allmänna motiveringen anförts angående grunderna för avlöning

av mobiliserad personal vid annan än militär tjänstgöring. Härutöver

må anföras följande av marinförvaltningen beträffande 2 § 2 mom. i lönenämndens

förslag gjorda uttalande:

I detta sammanhang synes böra upptagas frågan örn värnpliktiga och reservofficerare,

som fullgöra krigstjänstgöring å sina ordinarie tjänster vid förvaltningsmyndigheter

inom försvaret. Denna personal synes nämligen icke

böra erhålla avlöning enligt krigsavlöningsreglementet, utan böra bibehållas

vid sina löner enligt civila avlöningsreglementen med därmed följande förmåner.

Med hänsyn emellertid till det såväl kvalitativt som kvantitivt betydande

arbete, som denna och övrig civil personal vid nämnda förvaltningsmyndigheter

vid krigstillfälle kan beräknas komma att utföra, ifrågasättes

huruvida icke även å dessas löner enligt civila avlöningsreglementen visst

krigsavlöningstillägg bör utgå, förslagsvis motsvarande terminslönen enligt

lägre tariffen. Under alla omständigheter synes i krigsavlöningsreglementet

åtminstone böra intagas bestämmelse, att ifråga om nämnda personal gäller

vad därom särskilt stadgas.

Beträffande denna paragraf må, utöver det i den allmänna motiveringen Departementsanförda,

tilläggas, att under uttrycket »civil anställningshavare» i 1 mom. chefen
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Departements
chefen.

Kungl. Majas proposition nr 246.

bör inbegiipas även en statstjänsteman, som är reservofficer. Även 3 mom.

omfattar personal i reserven. En reservofficer, som ställes till kristidskommissions

förfogande för att tjänstgöra vid krigsindustrien, skall således icke avlönas

enligt krigsavlöningsreglementet.

4 § Avlöningsförmåner m. m.

Vid förslagets överarbetning lia bestämmelserna örn familjebidrag (4 mom.

i lönenämndens förslag) överförts till 1 mom.

I yttrandena hava beträffande denna paragraf framställts vissa detaljanmärkningar.

Beträffande 2 moni. har salunda generalpoststyrelsen yttrat:

Enligt 4 §2 mom. skulle personalen äga åtnjuta bland annat »rätt att använda

tjänstebrev». Bestämmelsen torde avse den rätt, som genom kungl,

kungörelsen den 15 augusti 1929 rörande postbehandling vid krig eller krigsfara

(nr 266) § 8 mom. 2 tillförsäkrats krigsmakten tillhörande personal och

dennes hemmavarande anhöriga, att sända vissa avgiftsfria meddelanden. Rätten

att använda tjänstebrev (tjänstebrevsrätt) regleras genom mom. 1 i samma

paragraf. Därest innebörden av förslagets 4 § 2 mom. är den av generalpoststyrelsen

här ovan förutsatta, böra orden »rätt att använda tjänstebrev» utbytas

mot »ratt att med posten avgiftsfritt utväxla meddelanden med hemmavarande

anhöriga». c g
Chefen

för kustartilleriet, kommendanten i Vaxholms fästning och chefen

för Vaxholms kustartilleriregemente hava beträffande 3 mom. framhållit, att

ersättning vid frånträdande av tjänstebostad under alla förhållanden bör utgå

och att endast beloppets storlek bör prövas av Kungl. Majit.

Chefen för försvarsstaben har ansett dylik prövning böra ankomma på

vederbörande förvaltningsmyndighet.

Chefen för ostkustens marindistrikt har framhållit, att ersättning jämväl

borde utgå för kostnader i samband med tillträdande av tjänstebostad.

I anslutning till vad jag förut anfört angående karaktären av de bidrag

till underhåll av familj, som böra tillkomma värnpliktiga familjeförsörjare,

hai jag funnit den i tidigare författningar använda, av lönenämnden upptagna

termen familjeunderstöd böra utbytas mot uttrycket familjebidrag. Såsom

ett ytterligare framhävande av familjebidragets karaktär av löneförmån har

bestämmelsen örn detsamma framflyttats till 1 mom. Till det i 1 mom. första

stycket gjorda tillägget angående krigslön efter krigstjänstgöringstidens slut

skall jag återkomma i samband med följande paragraf, och den i samma moment

andra stycket tillfogade punkten örn begravningshjälp kommer att erhålla sin

motivering i samband med 9 §. Den ändrade avfattningen i övrigt av 1 mom.

första stycket torde icke tarva någon särskild motivering. I anledning av vad

geneialpoststyrelsen anfört har en jämkning vidtagits i 2 momentets formulering.

Sedan i departementsförslaget 1 § 3 mom. införts en bestämmelse därom,

att i fredstid gällande avlöningsbestämmelser — dit jämväl bestämmelserna

örn flyttningsersättning torde få hänföras — skola tillämpas allenast i den

utsträckning krigsavlöningsreglementet stadgar, tarvas en hänvisning till

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

fredsbestämmelserna angående flyttningsersättning. Då det emellertid torde

kunna inträffa, att transport av en beställningshavare under krigstid icke kan

eller bör föranleda flyttning till det nya förbandets fredsförläggningsort, bör

Kungl. Maj:t kunna förordna, att flyttningsersättning i visst fall ej skall utgå.

Den av lönenänmden föreslagna bestämmelsen örn ersättning i samband med

avträdande av tjänstebostad torde huva varit avsedd såsom ett komplement

till bestämmelserna örn flyttningsersättning i fredsavlöningsreglementena för

det fall, att flyttning måste äga rum inom en och samma ort. I förslaget till

nytt militärt avlöningsreglemente har upptagits ett allmänt stadgande örn ersättning

för sådant fall. Nyssnämnda ersättningsbestämmelse i förslaget till

krigsavlöningsreglemente skulle därför, såvitt angar officerare, underofficerare

och likställda, kunna uteslutas. Då emellertid motsvarande bestämmelser

saknas beträffande manskap, torde dock ett stadgande av den föreslagna innebörden

böra bibehållas i förslaget. Då prövning av frågor örn rätt till flyttningsersättning

i allmänhet verkställes av vederbörande förvaltningsmyndigheter,

torde, såsom i ett remissutlåtande föreslagits, även i detta särskilda fall

prövningen böra ankomma på sådan myndighet. För vinnande av överensstämmelse

med stadgandena i förslaget till nytt fredsavlöningsreglemente

bör ersättning medgivas även för utgifter i samband med tillträde av tjänstebostad.

Vid avfattandet av 3 mom. i förevarande paragraf hava nu anförda

synpunkter beaktats.

5 §. Månadslön.

Denna paragraf företer i förhållande till lönenämndens förslag vissa

skiljaktigheter i dispositionen. I 1 mom. ha sålunda vissa allmänna bestämmelser

sammanförts i början av första stycket, och såsom ett andra stycke ha

upptagits stadganden örn ortsgruppsplacering. Stadgandena angående värnpliktiga,

aspiranter, kadetter och frivilliga ha sammanförts i 2 mom. I 3 mom.

har införts en ny bestämmelse örn rörligt tillägg och dyrtidstillägg och i 4 och

5 mom. avhandlas de olika tillägg — i lönenämndens förslag delvis omnämnda

i 3 mom. — vilka i fredstid förekomma utöver lön och pension. Bestämmelsen

örn löneklassuppflyttning har överförts från 4 till 6 mom. och i 7 mom. ha sammanförts

de stadganden, som av lönenämnden upptagits i 5 och 6 mom. I 8

och 9 mom. — utan motsvarighet i lönenämndens förslag — ha meddelats

bestämmelser örn avdrag å lönen för pensionsavgången personal och örn pen

sionsavdrag. 10 mom. motsvarar delvis 7 mom. i lönenämndens förslag under

det att 8 mom. i sistnämnda förslag såsom förut omtalats har sin närmaste

motsvarighet i 1 § 3 mom. av departementsförslaget.

Utöver det i den allmänna motiveringen anförda har lönenämnden lämnat

följande motivering till förevarande paragraf (momentbeteckningarna hänföra

sig till lönenämndens förslag):

1 mom. Såsom lönenämnden under den allmänna motiveringen anfört Ilar

lönenämnden vid bestämmande av månadslönens belopp för den fast anställda

personalen vid försvarsväsendet ansett sig böra utgå från att personal å aktn

stat och tvångsvis å övergångsstat överförd personal vid mobilisering i huvudsak

bibehålies vid sina fredsförmåner, medan övrig fast anställd personal under

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majus proposition nr 246.

inkallelse till krigstjänstgöring hänföres till viss för personal å aktiv stat

gällande lönegrad och löneklass. För värnpliktig personal Ilar upprättats en

löneskala, upptagande särskilda belopp för olika krigslöneklasser. Formuleringen

av bestämmelserna i 1 mom. har skett med hänsyn till vad sålunda

uttalats samt med iakttagande av de synpunkter, för vilka redogjorts under den

allmänna motiveringen.

Utöver vad sålunda tidigare anförts får lönenämnden beträffande vissa

beställningshavare ytterligare framhålla följande.

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater

äga i fredstid uppbära årslön eller årsarvode med vissa belopp,

som avvägts enligt andra grunder än lönerna för personalen på aktiv stat,

samt åtnjuta härjämte under dem åliggande tjänstgöring vissa dagarvoden.

I fråga om åtnjutande av krigsavlöning hava de likställts med bataljonsläkare

på aktiv stat.

För reservkadetter vid flottan har månadslönen bestämts enligt samma

grunder som under fredstjänstgöring.

övriga kadetter vid marien samt officers- och reservofficersaspiranter vid

armén och flygvapnet hava likställts med värnpliktiga.

2 moni. Under krigstjänstgöringstid kan frivillig personal beräknas komma

att tagas i anspråk för tjänstgöring vid krigsmakten. I den mån så sker, synes

sadan personal i allmänhet böra likställas med värnpliktiga.

I den allmänna motiveringen har lönenämnden uttalat, att s. k. kommenderingstillägg,

vilket vid vissa kommenderingar utom förläggningsorten utginge

till last anställt manskap, som vore familjeförsörjare, icke syntes böra

utgå till personal som åtnjöte krigsavlöning. I specialmotiveringen har lönenämnden

vidare anfört följande:

3 moni. De i detta moment intagna bestämmelserna hava införts för att

förhindra, att personalen under krigstjänstgöring skall lida minskning i de

förmåner, som densamma äger åtnjuta under fredstid.

4 moni. Beträffande detta moment hänvisas till vad som anförts i den allmänna

motiveringen.

5 och 6 morn. Under fredstid äger beställningshavare på aktiv stat, på

reservstat eller på övergångsstat åtnjuta avlöning i den beställning, han innehar.

Befordran till högre tjänstegrad (tjänsteklass) i regemente (kår osv)

medför icke någon förändring i detta förhållande. Sålunda befordrade beställningshavare

torde under krigstjänstgöringstid i regel komma att tilldelas

befäl, som motsvarar deras tjänstegrad. På grund av sin större rutin komma

de sannolikt även att placeras i mera ansvarsfulla befattningar än personal i

reserv i motsvarande tjänstegrad. Med hänsyn härtill synes det rättvist och

billigt, att här avsedda beställningshavare under krigstjänstgöring få upphäla

månadslön i lägsta löneklassen i den högre lönegraden, varigenom de

likställas med personal i reserv i motsvarande tjänstegrad. Underofficerare

och civilmilitära beställningshavare, för vilka enligt gällande löneplan vissa

loneklasser äro gemensamma för angränsande lönegrader, synas därvid böra

få uppbära månadslön efter närmast högre löneklass.

Jamte de i 5 mom. angivna befordringarna till högre tjänstegrad av beställnmgshavare,

tillhörande vissa personalkategorier, förekommer även befordran

till högre tjänstegrad (tjänsteklass) i armén eller i marinen. Sådan befordran

har ej ansetts böra inverka på månadslönens bestämmande. För flygvapnets

vidkommande torde befordran till högre tjänstegrad i flygvapnet kunna gälla

sådana fall, som för övriga försvarsgrenar avses såväl i 5 mom. som i 6 mom

Annan personal än sådan på aktiv stat eller över stat. som vunnit befordran

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Majus proposition nr 246.

i flygvapnet, synes på grund av sådan befordran icke böra erhålla förhöjd

månadslön.

Enligt gällande föreskrifter är fast anställd militär eller civilmilitär personal,

som konstituerats för krigstjänstgöring, skyldig att, då förordnandet upphör,

återgå till före konstitueringen innehavd befattning vid försvarsväsendet.

Med avseende härå har konsti biering av Ilar avsedd personal till högre tjänstegrad

(tjänsteklass) för krigstjänstgöringstiden ansetts ej böra föranleda

ändring av eljest utgående månadslön.

Enligt lönenämndens mening bör befordran till högre tjänstegrad, även örn

den är av det slag, som avses i 5 eller 6 morn., alltid innebära rätt att uppbära

dormin slön i elen krigslöneklass, som svarar mot den högre tjänstegraden

(tjänsteklassen).

7 och 8 mom. Vid övergång från freds- till kngstjänstgönng måste den

vid försvarsväsendet fast anställda personalen, som under fredstid uppbär

lön eller pension, frånträda dessa förmåner, vilka under krigstjänstgöringstiden

skola anses ingå i krigslönen.

En stor del av den inkallade personalen torde vid krigs tjänstgöringens avslutande

icke hava möjlighet att återgå till tidigare innehavd verksamhet eller

att eljest omedelbart erhålla förvärvsarbete. Med hänsyn därtill har det ansetts

skäligt att låta personalen uppbära månadslön intill utgången av kalendermånaden

näst efter den, varunder krigs tjänstgöringen upphör. För den personal,

som i fredstid åtnjuter avlöning av försvarsväsendets medel eller pension

på grund av tidigare anställning vid försvarsväsendet, innebär detta ej någon

ekonomisk fördel annat än i den mån månadslönen överstiger fredsavlöningen

eller pensionen, vilka förmåner icke skola utgå under den tid, för vilken krigslön

åtnjutes.

I de över förslaget avgivna yttrandena ha beträffande 1 mom. åtskilliga

detalj erinringar framställts.

Chefen för armén har i sådant hänseende anfört följande:

Till under a) angiven personalgrupp synes även böra hänföras pensionsavgången

personal, som i fredstid tjänstgör i arvodesbefattningar. I annat

fall kan krigslönen för t. ex. militärområdesbefälhavare komma att bliva mindre

än fredslönen.

I fredstid konstituerade landstormsofficerare tillhöra numera den fast anställda

personalen, varför bestämmelser angående nämnda personals månadslön

torde böra införas som ett särskilt stycke efter 1 mom. f). Vid fastställande

av lönebeloppens storlek synas följande principer böra beaktas. Landstormsofficerarnas

ansvarsställning under krig är densamma som för övrig officerspersonal,

vilket talar för att månadslönen bör utgå med enahanda belopp som

för övriga motsvarande officerare. Övriga i fred ej ständigt tjänstgörande

personalgrupper hava i lönehänseende satts lägre än ständigt tjänstgörande

personal, vilket närmast beror på fredsavlöningsbestämmelsernas avfattning.

Då dessa i sin tur torde hava uppbyggts på principen örn lägre lön till lägre

kvalificerad personal, synes denna princip böra tillämpas jämväl vid bestämmande

av landstormsofficerarnas löner. Dessa löner synas å andra sidan ej

böra sättas allt för lågt, vilket, trots det stora intresse, som för närvarande

visas för den frivilliga landstormsofficersutbildningen, skulle kunna leda till

en försämrad rekrytering, beroende på att ifrågavarande personal i eget lättförståeligt

intresse ej kan vara hågad ikläda sig förbindelser, som uppenbarligen

kunna äventyra vederbörandes ekonomi. Vid fastställande av avlöningsbestämmelserna

för landstormsofficerare bör reglementets genomgående strävan

att skapa enkla enhetliga normer bibehållas.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

I anslutning till vad sålunda anförts har chefen för armén föreslagit, att

månadslönen skall utgöra för i fredstid konstituerade landstormsoffinerare V12

av årslönen enligt vederbörligt fredsavlöningsreglemente i följande lönegrader

respektive löneklasser, nämligen för landstormskapten O. 2 och 6, för landstormslöjtnant

O. 1 och 2 samt för landstormsfänrik UO. 2 och 3.

Samma förslag beträffande landstormsofficerares avlöning har, efter samråd

med chefen för armén, framlagts av arméförvaltningen.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava hemställt om sådant förtydligande

av stadgandet i 1 morn. ai, att därav framgår, att även meniga

inbegripas under detsamma. Vidare hava dessa myndigheter framhållit, att

i 1 mom. sista stycket borde nämnas även flygingenjörsaspiranter.

Marinförvaltningen har anfört följande:

Enligt reglementsförslaget skola till värnpliktiga hänföras bland annat

kadetter vid marinen, dock ej reservkadetter vid flottan. Uppmärksammas

bör emellertid, att mariningenjörskadetter efter någon tids utbildning lämna

marinens kadettkår och antagas till mariningenjörsaspiranter vid mariningenjörkåren,

dock med bibehållande av kadetts vid marinen avlöningsförmåner

under ali tjänstgöring vid marinen i fredstid, varjämte officersaspiranter vid

kustartilleriet ävenledes äro att i avlöningshänseende likställa med värnpliktiga.

Då intet skäl torde förefinnas, att icke även i krigstid dessa aspiranter

skola åtnjuta samma förmåner som kadetter vid marinen, bör stadgandet ifråga

ändras att omfatta jämväl aspiranter vid marinen.

Den krigslön, som enligt reglementsförslaget utgår, är uppdelad i olika

krigslöneklasser. En till reglementsförslaget såsom bilaga fogad tjänsteförteckning

angiver till vilken krigslöneklass beställningshavare hänföres. Till

lia krigslöneklassen hänföres sålunda menig utan rekrytutbildning, till 2:a

menig med rekrytutbildning, till 4:e 1. klass sjöman och kustartillerist o. s. v.

Värnpliktiga kunna vara av menigs grad eller hava konstituterats till högre

tjänsteställning. Dessa äro även inplacerade i någon av ovannämnda krigslöneklasser,

beroende på den tillagda tjänsteställningen. Beträffande marinens

kadetter, officersaspiranter och mariningen jörsaspiranter är emellertid förhållandet

det, att dessa redan i fredstid tillagts tjänsteställning i likhet med

menig, korpral eller flaggkorpral eller utnämnts till flaggkadetter. Keglementet

ger intet klart uttryck åt sättet för kadetternas och aspiranternas inplacerande

i de olika krigslöneklasserna, I 5 § bör därför inryckas en föreskrift, att kadett

och aspirant vid marinen inplaceras i den krigslöneklass, som motsvarar hans

tjänsteställning. Enär flaggkadett i fredstid räknar tjänsteställning mellan

underofficer av 2. graden och fänrik, erfordras emellertid även en bestämmelse

att flaggkadett och mariningenjörsaspirant med flaggkadetts tjänsteklass hänföras

till 7:e krigslöneklassen.

Chefen för kustartilleriet och chefen för sjökrigsskolan hava även framställt

erinringar i vissa av de av marinförvaltningen berörda hänseendena.

I frågan örn 3 morn., enligt lönenämndens förslag har chefen för marinen

yttrat följande:

Jag anser mig böra utgå från, att krigsavlöning icke får medföra någon

minskning i personalens sammanlagda avlönings- och övriga förmåner under

fred, däri inbegripet jämväl sådana extra förmåner och tillägg, som för närvarande

utgå till flottans manskap (t. ex. lönetillägg till riktare och avståndsobervatörer,

prispenningar i signalering och skjutning m. m.). Huruvida lönenämnden

i här föreliggande förslag avsett att bibehålla dylika extra förmåner

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 246.

63

är icke fullt klart. Av vissa uttalanden synes detta framgå, under det att i

specialmotiveringen till bestämmelserna säges, att lönenämnden tänkt sig, att

den ständigt tjänstgörande personalen »i huvudsak skulle bibehållas vid sina

fredsförmåner». Vissa av de för marinen speciella avlöningsformerna äro

sålunda icke omnämnda i de reglementspunkter, som avhandla fredsförmånernas

bibehållande, och i annat sammanhang förklaras, att s. k. kommenderingstillägg

till manskap ej avsetts bibehållas för personal med krigslön, ej

heller nuvarande förmåner av flygtraktamente och dylikt.

Marinförvaltningen har framställt följande erinringar:

Marinförvaltningen föreslår, att de för marinen säregna avlöningsbestämmelserna

fortfarande i stort sett bibehållas. Ämbetsverket får i detta sammanhang

särskilt erinra örn de avlöningstillägg, som utgå enligt staten för flottans

officerskår, underofficerskår, sjömanskår och skeppsgossekår m. fl., nämligen

lönetillägg åt flaggkorpraler och korpraler, riktare samt plutonbefälhavare

vid luftvärnsartilleri och avståndsobservatörer. Därest dessa tillägg icke fortfarande

skola för sig utgå, böra de medräknas vid månadslönens bestämmande.

Samma är förhållandet med den för manskapet synnerligen viktiga avlöningsförmånen

av inkvarteringsersättning, särskilt när den utgår till dem av stammen,

som äro gifta eller ock varit gifta och fortfarande hava minderårigt barn

att draga försorg örn, men ej inneha 72 månaders tjänstetid och alltså enligt

manskapsavlöningsreglementet ej äro berättigade att erhålla hyresbidrag. Sådan

inkvarteringsersättning bör även i krig utgå enligt i tilläggsbestämmelserna

till de militära avlöningsreglementena fastställda grunder, och sålunda under

hela den tid, krigsavlöningsreglementet tillämpas, utgå eller eventuellt medräknas

vid bestämmande av månadslönen till sådant stammanskap, som ovan

nämnts, oavsett örn vederbörande tjänstgör i land eller ombord. Marinförvaltningen

anser vidare att bärande skäl icke av lönenämnden anförts för att icke

en för det gifta stammanskapet så väsentlig avlöningsförmån som kommenderingstillägg

skall utgå.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava påpekat, att lärartillägg

numera icke upptages som arvode samt att flygtillägg kan utgå även till personal,

som ej uppbär månadslön. Detta borde beaktas vid avfattningen av förevarande

bestämmelser. Beträffande kallortstillägg och hyresbidrag borde

stadgas, att dylika förmåner skulle utgå i enlighet med bestämmelserna i

fredstid.

Bestämmelserna i de av lönenämnden föreslagna 5 och 6 morn. lia föranlett

vissa erinringar i yttrandena.

Chefen för försvarsstaben har ifrågasatt, huruvida de i dessa moment stadgade

skiljaktigheterna beträffande månadslön åt olika kategorier vore fullt

motiverade, då med befordran (konstituering) i krig i allmänhet torde följa

användning i högre och ansvarsfullare befattning, helst som den ökning i de

ekonomiska fördelarna, som läge i höjd terminslön, vore tämligen obetydlig.

Chefen för marinen har anfört följande:

Det torde ingalunda vara otänkbart, att stammanskap befordras till högre

tjänstegrad antingen såsom underbefäl över stat eller till officer eller underofficer

i regemente etc. Samma anledning som föranlett lönenämnden att i dylika

fall föreslå en förbättring av löneförhållandena för övrig sådan personal,

nämligen ökat ansvar och större rutin, synes vara bärande även vid dylik befordran

av manskap.

För den händelse konstituering för krigstjänstgöringstiden av fast anställd

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majus proposition nr 24.6.

personal i högre tjänstegrad (tjänsteklass) prövas erforderlig, synes den i regel

böra förenas med motsvarande höjning av månadslönen. Avsikten med konstitueringen

är nämligen att kunna pålägga vederbörande ett större ansvar, vilket

givetvis bör kompenseras i lönehänseende.

Höjd månadslön vid konstituering för krigstjänstgöringstiden har även

påyrkats av marinförvaltningen, chefen för kustartilleriet, kommendanten i

Vaxholms fästning och chefen för Vaxholms kustartilleriregemente.

1 detta sammanhang må återgivas följande uttalande av chefen för armén:

Vid bestämmande av såväl månadslönens som terminslönens storlek har

enligt lönenämndens förslag hänsyn uteslutande tagits till vederbörandes grad.

Redan i fredsavlöningsföreskrifterna finnas emellertid intagna särbestämmelser

för avlöning av personal, som placeras i högre befattning än som vanligen motsvarar

graden (exempelvis vikariatsersättning för kapten, som placeras såsom

bataljonschef). Då dylik placering under krig blir mera vanlig än i fred, och

personal, som sålunda kommer att föra tillfälligt befäl, har alla den ordinarie

personalens skyldigheter och dess ansvar såväl i ekonomiskt som moraliskt avseende,

synes vid ifrågavarande placering viss tillfällig ersättning böra utgå.

Lämplig storlek å dylik vikariatsersättning har chefen för armén ansett vara

3 kronor för dygn. Ersättningen borde utgå till lägre beställningshavare än

kapten, som förde befäl över bataljon, till lägre beställningshavare än löjtnant,

som förde befäl över kompani, och till lägre beställningshavare än furir, som

förde befäl över pluton.

Beträffande 7 mom. i lönenämndens förslag har marinförvaltningen yttrat

följande:

Det är givetvis angeläget, att personalen närmaste tiden efter demobiliseringen

genom statens stöd erhåller möjlighet att klara sitt uppehälle. Det synes

marinförvaltningen, som örn en viss generositet här vore på sin plats. Föreliggande

förslag skulle innebära, därest hemförlovningen skedde i slutet av en

månad, att krigsmånadslönen skulle utgå endast under en månad, en tid då

de flesta krigs deltagarna lära vara i behov av en viss vila och avspänning. I

mångå fall lärer förvärvsarbetet icke kunna påbörjas så snart efter krigstjänstgöringens

avslutande. Marinförvaltningen föreslår därför, att månadslönen

utgår minst till och med andra månaden efter den, varunder krigstjänstgöringen

upphör.

Vad avser ordningen för krigslönens utbetalning vill marinförvaltningen

framhålla, att inom flottan några svårigheter icke föreligga, att lönen utbetalas

till i land å örlogsstationen tjänstgörande i vederbörlig flottans kassa samt till

ombord tjänstgörande delvis ombord liksom i fredstid. Sista delen av mom.

7 anser marinförvaltningen därför böra erhålla följande tillägg: »Månadslönen

må dock vid flottan utbetalas antingen helt i land eller till sjökommenderad

personal dels i land och dels ombord enligt i fred gällande ordning.»

Bestämmelser örn rätt till ytterligare en månads avlöning hava även förordats

av chefen för mannell och chefen för ostkustens marindistrikt.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava yttrat, att, då det torde

erfordras särskilda bestämmelser av Kungl. Maj:t för närmare reglering av utbetalningarna,

hänvisning borde göras därom.

Chefen för armén har anfört följande:

I fredstid skall jämlikt gällande avlöningsbestämmelser viss del av fast anställt

manskap tillkommande avlöning insättas på postsparbanken. Genom den

i reglementsförslaget föreskrivna obligatoriska insättningen av månadslönen

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 246. 65

torde särskilda sparmedel ej behöva förekomma under den tid krigslön utgår.

Bestämmelser härom synas böra ingå i detta moment.

En erinran av liknande innebörd har framställts av arméförvaltningen.

Vid överarbetningen av förevarande paragraf hava åtskilliga ändringar vid- Departementstagits.

Såvitt dessa beröra dyrortsgrupperingen (1 morn.), dyrtidskompense- chefölingen

(3 mom.) och löneklassplaceringen (6 mom.) hava de avhandlats i den

allmänna motiveringen. Härutöver hava beaktats flertalet av de detaljerinringar,

som framställts i de avgivna utlåtandena. I det följande skall huvudsakligen

redogöras för dels de ändringar i lönenämndens förslag, vilka ej direkt

ansluta sig till i remissyttrandena gjorda yrkanden, dels ock för de fall, i

vilka jag ansett mig icke kunna tillmötesgå de framställda ändringsförslagen.

Åtskilliga jämkningar hava måst vidtagas i syfte att anpassa förevarande

bestämmelser efter det numera föreliggande förslaget till nytt militärt avlöningsreglemente.

Hå enligt nämnda förslag fänrik alltid skall beredas lön

enligt avlöningsreglementet, har den av lönenämnden i 5 § 1 mom. b) föreslagna

bestämmelsen kunnat ufeslutas. Löneplanerna i det föreslagna fredsavlöningsreglementet

skilja sig avsevärt från de nu gällande och korrespondera ej heller

med de i reservstatsförordningarna intagna löneplanerna. I de fall (1 mom.

första stycket c) och d)), då enligt lönenämndens förslag placeringen i löneklass

å reservstat eller tidigare löneklassplacering å aktiv stat eller reservstat skulle

vara avgörande för löntagarens placering i löneklass enligt krigsavlöningsreglementet,

kan följaktligen hänvisning till »samma löneklass» eller »löneklass

med samma nummer» icke längre ske. I departementsförslaget har hänvisning

i stället gjorts till »motsvarande» löneklass. Avsikten har därvid varit, att i en

tillämpningsförfattning till reglementet intaga en jämförande tabell mellan

löneklasserna enligt de olika äldre och nyare stater, som kunna ifrågakomma.

Härigenom torde reglementets tillämpning väsentligen underlättas. Genom

en hänvisning till »motsvarande» löneklass i 1 mom. första stycket c) vinnes

därjämte den fördelen, att detta stadgande kan omfatta även personal, som före

den 1 juli 1936 avgått från reservstat, och det av lönenämnden föreslagna 2

mom. i »övergående bestämmelser» blir följaktligen obehövligt.

Beträffande löneställningen för landstormsofficerare har det av chefen för

armén och arméförvaltningen framlagda förslaget följts med den jämkning,

som betingats av de nya allmänna löneplanerna. Bestämmelsen härom har

upptagits i 1 mom. första stycket h).

Det av chefen för armén väckta förslaget att till 1 mom. a) hänföra arvodespersonal

synes knappast var det lämpligaste sättet att sörja för, att nämnda

personal icke vid mobilisering lider löneminskning. Jag har i stället sökt

vinna nämnda syfte genom den i 5 mom. c) tillagda bestämmelsen. Av ordalagen

i 1 mom. a) torde framgå, att även meniga inbegripas under stadgandet,

varför något förtydligande i sådan riktning, såsom ett par myndigheter föreslagit,

icke ansetts erforderligt. Bestämmelsen om aspiranters och kadetters

ställning har i anledning av gjorda erinringar förtydligats, bland annat genom

att i tjänsteförteckningen flaggkadett upptagits i 7 krigslöneklassen och for
Biliang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 246. 69* 39 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

muleringen av anmärkningen till sagda förteckning jämkats. Vid sådant förhållande

har en särskild föreskrift i 5 § örn att aspirant eller kadett vid

marinen skall inplaceras i den mot hans tjänsteställning svarande krigslöneklassen

ansetts obehövlig. I 2 mom. har intagits ett stadgande därom, att

Kungl. Majit beträffande värnpliktiga, vilka tillhöra frivilliga försvarsorganisationer,

äger meddela särskilda bestämmelser. Härigenom vinnes möjlighet

att bereda särskild gottgörelse åt personer, som frivilligt utbildat sig till befäl

vid sådan frivillig organisation.

Beträffande den i 4 och 5 mom. reglerade frågan i vad mån i fredstid utgående

särskilda förmåner utöver den egentliga lönen skola inräknas i månadslönen

erinras därom, att terminslönen är avsedd att utgöra ersättning för i fredstid

utgående traktamenten och att för marinens personal vissa för marinen

säregna löneförmåner av traktamentsnatur skulle under sjötjänstgöring sammantagna

utgöra terminslön, i fråga örn manskap dock med tillägg av ett belopp,

motsvarande den allmänna terminslönen enligt lägre tariffen. Med

hänsyn härtill torde anledning saknas i månadslöne» inräkna de till fast anställt

manskap vid de olika försvarsgrenarna enligt särskilda kungl, brev den

9 juli 1937 utgående kommenderingstilläggen, vilka till sin natur närmast äro

att hänföra till traktamenten. Av övriga extra löneförmåner hava vissa karaktären

av en löneförbättring för därav berörda personalkategorier. Detta torde

vara fallet med kallortstillägg enligt 12 § avlöningsreglementet för officerare

och underofficerare m. fl. (24 § förslaget till militärt avlöningsreglemente),

hyresbidrag enligt 11 § manskapsavlöningsreglementet samt ersättning för

inkvartering åt viss personal vid sjömanskåren enl. 6 kap. tilläggsbestämmelserna

till avlöningsreglementena. Kallortstillägg och hyresbidrag — men

ej inkvarteringsersättning — skola enligt lönenämndens förslag bibehållas för

personal, som vid krigstjänstgöringens början åtnjöt sådan förmån. I vad

mån t. ex. kallortstillägg bör utgå under krig synes visserligen kunna vara

föremål för tvekan, men hänsyn måste ock tagas därtill, att krigsavlöningsreglementet

kan komma att tillämpas under en måhända flerårig neutralitetsbevakning.

Att under en sådan indraga nu ifrågavarande, ur rekryteringssynpunkt

betydelsefulla förmåner för personal, som under reglementets tilllämpning

befordras eller transporteras, torde knappast med hänsyn till kravet

på förenkling vara erforderligt och torde ur annan synpunkt icke vara motiverat.

4 mom. har därför i departementsförslaget avfattats sålunda, att ifrågavarande

förmåner skola, där ej Kungl. Majit annorlunda föreskriver, inräknas i månadslönen

för tid, under vilken dylik förmån enligt vederbörligt fredsavlöningsreglemente

skolat utgå. övriga extra avlöningsförmåner — frånsett de i terminslönen

vid sjötjänstgöring ingående — torde i stort sett kunna sägas ha karaktären av

ersättning för visst slag av arbete och därmed förbundna risker och obehag

eller utgöra en premiering av särskild yrkesskicklighet. Hit höra — förutom

flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg — felräkningspenningar för redogörare

inom de olika försvarsgrenarna (11 kap. tilläggsbestämmelserna till

avlöningsreglementena, särskilda kungl, brev den 16 januari 1930, 32 § för
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Majus proposition nr 246.

slaget till militärt avlöningsreglemente) samt för personal vid marinen ersättning

för dykeriarbete (17 kap. tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet),

särskilda förmåner under sjömätningsexpeditioner (kungl, brev den

27 maj 1927), avlöningstillägg till riktare (kungl, brev den 27 mars 1936) och

till plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri m. fl. (kungl, brev den 30 juni

1937) samt prispenningar i skjutning med artilleri och signalering. Att borttaga

dessa för rekryteringen av vissa befattningar och utbildningen betydelsefulla

förmåner under förhållanden, då större krav än eljest måste ställas

på personalen och resultatet av utbildningen, torde icke vara lämpligt. 5 mom.

har därför avfattats med hänsyn till att även andra dylika tillägg än de under

flygtjänstgöring utgående böra inräknas i månadslönen för personal å aktiv

stat. Beträffande det i fråga örn pensionsavgången arvodespersonal gjorda tilllägget

hänvisas till vad som anförts i samband med 1 mom.

Bestämmelserna i 7 mom. i departementsförslaget skilja sig avsevärt från

motsvarande stadganden i lönenämndens förslag. Departementsförslaget

bygger på den grundsatsen, att lönen för den fast anställda personalen bör

anpassas efter det befäl, vederbörande på ett stadigvarande sätt utövar. Jag

har emellertid därvid ansett mig kunna presumera, att beställningshavare på

aktiv stat, över stat eller på reservstat, som tillagts högre tjänstegrad eller

tjänsteklass än som motsvarar hans beställning — vare sig i regemente, kår

etc. eller i armén, marinen eller flygvapnet — anförtros ett befäl, som svarar

mot den högre tjänsteställningen. Beträffande denna kategori bibehålies

sålunda den löneställning, som av lönenämnden föreslagits för samtliga i

regemente, kår etc. utnämnda befattningshavare, nämligen lön efter lägsta löneklass

inom den högre lönegraden, som innebär höjning utöver den mot vederbörandes

beställning svarande lönen. I fråga örn övriga befattningshavare, som

inneha högre tjänsteställning än som normalt är förenad med deras beställning,

t. ex. en pensionerad kapten, som utnämnts till major i armén, torde man däremot

icke utan vidare kunna antaga, att de komma att anförtros befäl, som

motsvarar deras högre tjänsteställning. I all synnerhet torde detta gälla örn

sådan i reserven kvarstående personal, som uppnått relativt hög ålder. För

att nu ifrågavarande personal skall erhålla lön enligt sin tjänsteställning,

erfordras enligt departementsförslaget konstituering för krigstjänstgörings-''

tiden i den högre befattningen. Sådan konstituering har nämligen ansetts böra

i samtliga fall för den fast anställda personalen föranleda avlöning efter den

grad, vari konstitueringen skett. Ett dylikt system torde bättre än det av

lönenämnden föreslagna medföra en anpassning av lönen efter det ansvar,

som pålägges varje befälhavare, och det lärer i krig mer än eljest ligga vikt

uppå, att lönegraderingen sker efter en sådan grundsats. Av praktiska skäl

måste jag dock ställa mig avvisande mot förslaget att vikariatsersättning skall

utgå vid tillfälligt utövande av högre befäl.

I 8 mom. Ilar intagits en bestämmelse om avdrag å lönen för pensionsavgången

personal med belopp, motsvarande pensionsavgifterna, och i 9 mom.

har intagits en erinran örn de i pensionsförfattningarna stadgade avdragen

ävensom en föreskrift av innebörd, att beställningshavare å reservstat skall

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majus proposition nr 246.

vidkännas enahanda pensionsavdrag som innehavare av motsvarande beställning

å aktiv stat. Beträffande dessa moment hänvisas till den allmänna motiveringen.

Stadgandet i 10 mom. innefattar avsteg från lönenämndens förslag bland

annat därutinnan, att bestämmelsen örn rätt till månadslön för viss tid efter

krigstjänstgöringens upphörande uteslutits. I stället har i 4 § 1 mom. intagits

ett stadgande därom, att Kungl. Maj :t bestämmer, i vad mån krigslön skall utgå

för viss tid efter krigstjänstgöringens slut. Den vidtagna ändringen innebär

icke något underkännande av de skäl, som anförts för en förlängning av den

tid, varunder krigslön bör få åtnjutas. Emellertid har jag ansett det omöjligt

att på förhand bestämma, örn krigslön skall utgå under en, två eller eventuellt

flera månader efter en demobilisering. Man kan ej heller bortse från, att

reglementet även kan komma att gälla vid en mobilisering, utan att vårt land

indrages i krig. Örn i en hotfull situation en omfattande mobilisering äger ram

och några dagar senare, sedan en fredlig uppgörelse träffats, krigsmakten

demobiliseras, skulle det te sig som en orimlighet, örn all personal, som varit

inkallad, skulle få lyfta krigslön en eller två månader efter utryckningen. Den

föreslagna tiden av tio dagar efter demobiliseringens början torde i en sådan

situation vara fullt tillräcklig. För den händelse demobilisering äger ram

efter ett krig, lämnar den föreslagna formuleringen möjlighet för en anpassning

och differentiering efter då rådande förhållanden.

Yad beträffar sättet för månadslönens utbetalande torde bestämmelsen

härom höra hemma i en tillämpningsförfattning till reglementet.

Frågan örn hänvisning till tillämpningsföreskrifter kommer jag att beröra

i samband med 16 §.

Insättning av manskapets lön enligt de i fredstid gällande bestämmelserna

torde icke böra äga rum under tid, då krigsavlöningsreglementet gäller. Med

hänsyn till den allmänna formulering, som stadgandet i 1 § 3 mom. departementsförslaget

erhållit, torde någon särskild bestämmelse härom icke erfordras.

6 §. Allmänna föreskrifter beträffande

terminslön.

Även denna paragraf har i departementsförslaget erhållit en något ändrad

disposition. Sålunda svarar enligt nämnda förslag 2 mom. mot 2 och 3 mom.

i lönenämndens förslag, 3 mom. mot 4 mom. i lönenämndens förslag samt

4 mom. mot 6 mom. i sistnämnda förslag. Det av lönenämnden upptagna

5 mom. har vid förslagets överarbetning uteslutits.

Lönenämnden har, utöver den allmänna motiveringen, beträffande sitt förslag

i denna del anfört bland annat följande:

Bestämmelserna i 4—6 mom. äro avfattade med särskild hänsyn till att

de utan svårighet skola kunna tillämpas av den ofta mindre erfarna personal

—- reservpersonal och värnpliktiga — som i många fall kommer att handhava

utbetalningen av terminslönen, och överensstämma i stort sett med motsvarande

föreskrifter i 1918 års krigsavlöningsreglemente. Någon återbäringsskyldighet

har icke ansetts böra förekomma, även örn under en löpande lönetermin

förhållanden inträffa, som eljest skulle medföra, att terminslön skulle

upphöra att utgå eller ock skulle utgå enligt annan tariff eller krigslöneklass.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ta proposition nr 246.

I sitt yttrande över förslaget har chefen för ostkustens mar indistrikt förordat

bibehållande för flottans del av i fredstid gällande lönebetalningsterminer.

I 1 moni. hava, förutom en av det i 2 § tillagda 2 mom. betingad jämkning Dep^*J"^nts~

i avfattningen, vidtagits de ändringarna, att terminslönen enligt den högre

tariffen höjts för 1—4 krigslöneklasserna, att terminslönen enligt båda tarifferna

höjts för 14 och 15 krigslöneklasserna samt att en ny krigslöneklass

(16) tillkommit för överbefälhavaren. Skälen härför hava angivits i den allmänna

motiveringen. Ändringarna i tarifferna för de högsta krigslöneklasserna

hava vidtagits på det sätt, att löneökningen i förhållande till närmast

lägre krigslöneklass från och med 14 klassen (generalsperson, flaggman)

höjts från 10 respektive 5 kronor till 20 respektive 10 kronor. Terminslönen

för överbefälhavaren kommer härigenom att höjas från 120 respektive 60

kronor till 150 respektive 75 kronor.

Bestämmelsen örn tariffernas tillämplighet (2 mom.) har i enlighet med vad

förut anförts ändrats sålunda, att den högre tariffen utgår till personal, som

befinner sig inom krigsskådeplats eller fästning, som förklarats i belägringstillstånd,

oavsett huruvida vederbörande är att räkna till fälttrupperna eller

till krigsbesättning. Uttrycket »befinner sig» har valts för att passa in även

på sjuka och sårade (jfr 9 § 1 morn.); beträffande tjänstlediga gäller däremot

en särskild bestämmelse (se 9 § 2 morn.).

Bet av lönenämnden föreslagna 5 mom. har uteslutits, såvitt angår första

punkten däri med anledning av den ändrade formuleringen av 4 § 1 mom. och

i övrigt av samma skäl, som föranlett motsvarande uteslutning av 5 § 7 mom.

enligt lönenämndens förslag. I sistnämnda hänseende får jag hänvisa till det

beträffande föregående paragraf anförda.

Åt sista momentet i förevarande paragraf har, för vinnande av större tydlighet,

givits en ändrad formulering och i övrigt ha, i samband med förut

angivna ändringar i paragrafen, vidtagits åtskilliga jämkningar i avfattningen.

7 §. Särskilda föreskrifter beträffande

terminslön under sjötjänstgöring.

Beträffande lönenämndens motivering i denna del hänvisas till det i samband

med den allmänna motiveringen återgivna.

Marinförvaltningen har i förevarande hänseende yttrat följande:

Bestämmelsen att förmånerna skola utgå efter innehavande tjänstegrad

(tjänsteklass) bör utgå. Sjötillägg och representationspengar äro nämligen

redan i fred utmätta efter tjänstegrad (tjänsteklass). Mässpengar och servisbidrag

böra utgå efter samma grunder som i fred, då mässhållningen även

under krigsförhållanden kommer att medföra särskilda för samtliga mässmed

lemmar lika stora utgifter. Ersättningen för uppbörd bör såsom hittills vara

lika för alla uppbördsmän.

Marinläkares av 2. graden och marinläkarstipendiaters årsarvoden, dagavlöningar

och sjötillägg synas vid kommendering, varunder krigsavlöning

skall utgå, böra höjas på sådant sätt, att höjningarna motsvara de höjningar,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

som äga rum för övriga beställningshavare i motsvarande tjänstegrader och

tjänsteklasser. Yad sålunda anförts synes även böra gälla dagavlöningar och

sjötillägg till marinläkarstipendiater över stat.

Ifråga om det fast anställda manskapet, som ej mässar i underofficersmess,

har terminslönen för detta på ett undantag när blivit tillfredsställande

löst genom att denna personal förutom sjötillägg (servisbidrag) erhåller ett

tillägg, motsvarande den lägre terminslönen för manskap, tjänstgörande i

land. Härigenom kommer allt manskap utom korpraler upp till minst samma

terminslönenivå som i land tjänstgörande personal av manskaps grad. Då

även korpralerna böra hava samma förmån, bör ett tillägg till momentets sista

punkt göras av sådant innehåll, att korpral erhåller terminslön till så stort

belopp, att summan av detsamma och övriga kontanta förmåner för sjötjänstgöringen

(sjötillägg och eventuellt servisbidrag) uppgår till samma belopp,

som kan utgå till korpral med terminslön under tjänstgöring i land.

Enär beställningshavare vid kustartilleriet i vissa fall enligt fredsavlöningsreglementet

åtnjuta sjötillägg, bör samma förmån utgå till dem enligt

krigsavlöningsreglementet.

Chefen för knstflottan har framställt samma erinringar som marinförvaltningen;

dock har nämnde chef ansett marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater

hava erhållit full kompensation för minskningen i sjötillläggen

genom den för dem föreslagna månadslönen.

Chefen för marinen har förmenat, att den föreslagna avfattningen av 7 §

syntes komma att medföra bortfallandet av en del högst väsentliga förmåner

ombord å flottans fartyg, nämligen, förutom i samband med månadslönen berörda

ersättningar, tillägg till sjötillägget för befälhavaren å tankfartyget

Brännaren (kungl, brev den 16 oktober 1936), förhöjning i sjötillägg till personal

å ubåt (kungl, brev den 29 juni 1926), sjötillägg till flottans personal

under tjänstgöring å statens isbrytarfartyg (kungl, brev den 4 december 1936),

förhöjt sjötillägg till personal under minsvepningsarbete (kungl, brev den 15

april 1919), mässpenningar eller servisbidrag till värnpliktig flaggkorpral

(kungl, brev den 28 augusti 1936) samt förhöjda mässpenningar till personal

vid arbeten med militärleder (kungl, brev den 2 november 1928). På grund

härav har chefen för marinen förordat sådan ändrad formulering av paragrafen,

att dessa förmåner finge bibehållas.

Såsom jag i den allmänna motiveringen anfört, biträder jag i princip förslaget

örn terminslönens anknytning i vissa fall till de under sjötjänstgöring

för marinens personal utgående särskilda förmånerna. Den avfattning, som

förslagets bestämmelser i denna del erhållit, torde emellertid — främst med

hänsyn till innehållet i 26 § av det nu föreliggande förslaget till nytt fredsavlöningsreglemente

— böra underkastas vissa jämkningar. Den omständigheten,

att stadgandena i nämnda paragraf icke äro begränsade till enbart

marinens personal och flottans fartyg, föranleder sålunda en mera allmän avfattning

av nu ifrågavarande bestämmelser. Härigenom tillgodoses det av

marinförvaltningen uttalade önskemålet örn sjötillägg i vissa fall för kustartilleriets

personal. Då vidare sjötilläggen i de nya bestämmelserna anknutits

direkt till vissa lönegrader och därjämte i vissa fall gjorts beroende av

vilket befäl vederbörande utövar, torde den av lönenämnden föreslagna be
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

stämmelsen, att sjötilläggen och övriga ifrågavarande förmåner skola utgå

efter innehavande tjänstegrad (tjänsteklass) icke kunna bibehållas, utan torde

förmånerna böra utgå efter samma grunder som i fredstid. Beträffande storleken

av den föreslagna terminslönen under sjötjänstgöring har anmärkts, att

terminslönen för korpral skulle — även under rörlig förläggning — bliva lägre

än den högre terminslönen under tjänstgöring i land. Detsamma skulle, såsom

framgår av den förut lämnade redogörelsen för förslaget till nytt fredsavlöningsreglemente,

vid stationär förläggning — då representationspenningar

icke utgå — bliva fallet beträffande vissa av officersgraderna. Härtill

kommer, att sjötillägg överhuvud icke utgår till värnpliktiga. Till förebyggande

av att sjötjänstgöring medför lägre betalning än tjänstgöring i land

torde därför böra införas en subsidiär bestämmelse, som garanterar personalen

åtminstone den terminslön, som skulle hava utgått med tillämpning av de

allmänna bestämmelserna i 6 §. Då emellertid tillämpningen av nämnda stadganden

förutsätter en bestämd förläggningsort, erfordras en ytterligare föreskrift

angående vilken tariff, som är tillämplig under sjötjänstgöring med

rörlig förläggning. Med hänsyn till den genomsnittliga storleken av de särskilda

förmånerna under dylik tjänstgöring torde tvekan ej kunna råda därom,

att lägsta terminslönen vid rörlig förläggning bör sättas lika med den högre

tariffens belopp. Den föreslagna anordningen medför den ytterligare fördelen,

att förändringar i de förmåner, som under sjötjänstgöring skola utgöra terminslön,

ej med nödvändighet behöva föranleda ändring i krigsavlöningsreglementet.

I anledning av vad sålunda anförts har — i stället för det av lönenämnden

föreslagna 2 morn., vilket ansetts kunna såsom obehövligt utgå

såsom 2 mom. i förevarande paragraf stadgats, att terminslönen icke må understiga

vid sjötjänstgöring med stationär förläggning eller tjänstgöring i sjöreserv

det belopp, som skulle hava utgått med tillämpning av bestämmelserna

i 6 §, och vid sjötjänstgöring med rörlig förläggning det belopp, som skulle

hava utgått enligt den i 6 § 1 mom. intagna högre tariffen.

Yad beträffar marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater, för

vilka marinförvaltningen föreslagit en höjning av terminslönen, erinras därom,

att dessa i viss mån äro ett slags reservpersonal, vilka åtnjuta jämförelsevis

obetydligt fast arvode men under sjötjänstgöring uppbära avsevärt högre

sjötillägg än annan personal. Enligt 5 § 1 mom. b) erhålla dessa läkare och

stipendiater månadslön i likhet med bataljonsläkare på stat. Under sådana

förhållanden torde anledning saknas till erinran mot den föreslagna bestämmelsen,

att nämnda personal skall erhålla sjötillägg med samma belopp som

officer av motsvarande tjänstegrad. Yad slutligen angår chefens för marinen

påpekande rörande de bestämmelser, som vid olika tillfällen utfärdats angående

särskilda oller förhöjda sjötillägg, mässpenningar eller servisbidrag,

torde de i lönenämndens förslag använda ordalagen »enligt i fredstid gällande

bestämmelser» täcka även dylika extra förmåner, i den mån de äro avsedda

att kvarstå efter det nya fredslönereglementets utfärdande. Något förtydligande

i den riktning, som chefen för marinen förordat, torde sålunda icke

vara erforderligt. Däremot har i förtydligande syfte angivits, att sjötillägg

m. m., som utgår såsom terminslön, skall räknas för tio dagar.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

S §. Särskilda föreskrifter beträffande

terminslön under flygtjänstgöring.

Beträffande denna paragraf hänvisas till det i den allmänna motiveringen

anförda. De jämkningar, som vidtagits i paragrafens avfattning, äro föranledda

dels av stadgandet i 1 § 3 mom. och dels av bestämmelserna i 27 §■

förslaget till militärt avlöningsreglemente, för vilka förut redogjorts.

9 §. Krigslön för sjuka, tjänstlediga,

tillfångatagna m. fl. saint begravningshjälp.

Innehållet i denna paragraf motsvarar i väsentliga delar föreskrifterna i

14 § av 1918 års krigsavlöningsreglemente.

Såsom motivering till sitt förslag har lönenämnden anfört följande:

1 mom. Enligt 1918 års reglemente skulle krigslön bibehållas av sjuka

och sårade, så länge krigstjänstgöringstiden för dem fortfor. Då en sådan

föreskrift synes kunna giva anledning till viss tveksamhet vid tillämpningen,

har lönenämnden ansett uttryckligen böra angivas, att krigslön under

tid, då krigsavlöningsreglementet äger tillämpning, må bibehållas av sjuka

och sårade, så länge de vårdas å sjukvårdsanstalt. För tid, då reglementet

icke längre skall tillämpas, har det synts skäligt, att dess bestämmelser örn

rätt till krigslön dock skola under någon tid få gälla för den personal, som

kvarligger å sjukvårdsanstalt. Denna tid har föreslagits till 3 månader.

Sjuka och sårade, vilka icke kunna beräknas inom kort åter bliva tjänstbara,

skola enligt gällande föreskrifter så snart ske kan undanföras till hemorten,

d. v. s. till delar av riket, som ligga utanför själva krigsskådeplatsen.

Lönenämnden har ansett sig böra undersöka, huruvida sådan personal bör

fä bibehålla terminslön eller uppbära sådan med lägre belopp än som eljest

skulle utgå. Att helt borttaga denna förmån synes icke vara möjligt, framför

allt beträffande värnpliktiga, vilka i fredstid äro berättigade att bibehålla

penningbidrag för tid, då de till följd av sjukdom eller skada, till vilken

tjänstgöringen kan antagas hava varit orsak, äro förhindrade deltaga i tjänstgöring.

Lönenämnden har verkställt en beräkning rörande de kostnader, som

kunde beräknas uppstå, örn terminslönen, med utgångspunkt från värnpliktiga

tillkommande penningbidrag, för ett visst genomsnittligt antal sjuka och

sårade beräknades efter en för högre beställningar än meniga i förhållande till

den lägre terminslönetariffen betydligt reducerade skala. Därvid har befunnits,

att härigenom skulle ernås en besparing av endast omkring 2 procent i jämförelse

med det belopp, som skulle hava utgått, om den lägre krigslönetariffen

skulle hava tillämpats. Då denna besparing icke synes motsvara de tekniska

svårigheter, som införandet av en särskild sjuktariff skulle medföra, har lönenämnden

ansett sig böra föreslå, att terminslönen till sjuka och sårade i hemorten

skall utgå enligt den i 6 § intagna lägre tariffen.

Föreskriften i 5 mom. har föreslagits dels med hänsyn därtill, att det kan

dröja någon tid, innan anledningen till frånvaron blir känd, och dels för att

i någon män tillgodose den saknades familj.

Beträffande 1 mom. hava maring ör vältning en och chefen för ostkustens

mwrindistrikt anfört följande:

Någon föreskrift örn att månadslön skall utgå även till sådan sjuk eller

sårad personal, som icke vårdas å sjukvårdsanstalt, finnes icke. Med hänsyn

till att jämlikt 2 mom. månadslön i allmänhet får bibehållas vid tjänstledighet,

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 2d6.

synes avsikten vara, att dylik lön även får bibehållas oavkortad vid sjukdom.

Föreskrifter härom synas därför böra intagas i reglementet.

Chefen för marinen har yttrat följande:

Erfarenheterna senast från världskriget utvisa, att man måste räkna med

en kategori vapenföra, som mer eller mindre med berått mod ådraga sig en

sjukdom, för att slippa undan en mindre populär kommendering eller dylikt.

I all synnerhet kunna dylika åtgärder vara besvärande för fartygsexpeditioner.

I fredstid kan en person, som ådragit sig en dylik sjukdom, beläggas med

disciplinstraff, men under krigsförhållanden synes man som ytterligare hämmande

moment böra tillgripa indragning helt eller delvis av krigslönen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hav chefen för marinen föreslagit ett

tillägg i 1 mom. av innebörd, att terminslön icke skulle utgå då skälig anledning

funnes till antagandet, att sjukdomen vore självförvållad eller med normal

försiktighet kunnat undvikas.

I fråga örn 2 mom. har chefen för armén yttrat följande:

I fredstid beredes ledighet från tjänsten genom permission, tjänstledighet

eller hemförlovning. I krig avser sistnämnt begrepp upphörande av kngstjänstgöring.

Personalen kan sålunda under krigstid beredas ledighet antingen

genom tjänstledighet eller genom permission. Förstnämnda förfaringssätt tilllämpas

endast, när det är fråga örn enstaka individer, under det att permission

även torde kunna avse helt förband och härvid närmast är att jämföra med

hemförlovning i fred. Då förbandet under permission emellertid bibehåller

sin organisation och permission kan avbrytas pa grund av inträffade förändringar

i krigsläget är den enskilde härunder i viss mån förhindrad att

skaffa sig utkomst genom civilt arbete. Det synes därför skäligt, att avlöningsbestämmelserna

för tjänstledighet utvidgas att omfatta även permission.

Beträffande 3 mom. har chefen för armén framhållit, att häktad, som sedermera

frikändes, rättvisligen borde få retroaktivt åtnjuta den avlöning, som

belöpte på häktningstiden.

Arméförvaltningen har ifrågasatt, huruvida icke i momentet borde intagas

föreskrift örn hur med avlöningen skulle förfaras för tid, varunder vederbörande

avstängdes från tjänstgöring. Därest dylika fall icke ansåges böra likställas

med dem, som avses i momentets första stycke, torde böra föreskrivas, att det

skulle ankomma på vederbörande befälhavare att besluta, huruvida tiden för

avstängning terminslön finge helt eller delvis bibehållas.

Vad slutligen beträffar 5 mom. hava chefen för armén och arméförvaltningen

förordat en utsträckning av den tid, under vilken den saknades månadslön

skulle för hans räkning insättas, förslagsvis med en månad.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava ansett det icke kunna

ifrågakomma att beröva den saknades familj hela månadslönen utan att åtminstone

en del därav borde utbetalas, till dess anledningen till frånvaron

bleve känd.

I syfte att förtydliga motsvarande bestämmelse i 1918 års reglemente har

lönenämnden föreslagit, att krigslön under tid, då krigsavlöningsreglementet

vöre tillämpligt, skulle få behållas av sjuka och sårade, så länge de vårdades

å sjukvårdsanstalt. Mot den föreslagna bestämmelsen kan emellertid invändas,

Departements
chefen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

att behov av krigslönens bibehållande måhända i högre grad föreligger för

sådana sjuka och sårade, som icke vårdas å sjukvårdsanstalt och åtnjuta därmed

förenade naturaförmåner. Den mest rationella lösningen av förevarande

fråga synes vara, att de sjuka och sårade i lönehänseende likställas med annan

personal. Så länge personalen tillhör mobiliserad del av krigsmakten kommer

den följaktligen att åtnjuta krigslön, därvid terminslönen utgår enligt den

högre tariffen vid vistelse inom krigsskådeplats och enligt den lägre tariffen

vid uppehåll i hemorten (det förutsättes såsom självfallet, att personalen icke

äger att helt godtyckligt välja vistelseort). Avföres personalen på grund av

sjukdomens varaktighet eller på grund av invaliditet från mobiliserat förband,

upphör rätten till krigslön. För personal å aktiv stat och till tjänstepension

berättigad personal inträder då rätt till sjuklön eller pension enligt i fredstid

gällande bestämmelser. För reservofficerare, landstormsofficerare, värnpliktiga

m. fl. böra utfärdas särskilda bestämmelser om sjuklön och pension, vilka

träda i tillämpning, då krigsavlöningsreglementet upphör att gälla för vederbörande.

Enligt vad sålunda föreslagits kommer all sjukskriven personal, som

är avsedd att kvarbliva i krigstjänstgöring, att bibehålla krigslön. Av det anförda

framgår, att den av lönenämnden föreslagna bestämmelsen örn krigslön

åt personal, som efter det reglementet upphört att gälla kvarligger å sjukvårdsanstalt,

enligt min mening bör utgå ur förslaget. I anledning av det av chefen

för marinen gjorda påpekandet har i förevarande moment gjorts ett tillägg

för det fall, att skälig anledning finnes till antagande, att sjukdom är självförvållad.

Därvid har föreskrivits, att innan terminslön av sådan anledning

indrages läkare skall höras.

Bestämmelsen i 2 mom. örn lön under tjänstledighet, mot vilken jag i sak

intet har att erinra, har i anledning av vad chefen för armén yttrat utsträckts

att omfatta även permission.

Stadgandena i 3 mom. torde böra ansluta sig till motsvarande bestämmelser

i det numera föreliggande förslaget till nytt militärt avlöningsreglemente

(23 §). Härigenom bliva även de vid remissen framställda erinringarna beaktade.

De personer, vilka anmälas såsom saknade, torde såvitt angår understöd

åt deras anhöriga få behandlas på samma sätt som de, vilka avlidit. Innan

vederbörliga pensionsbestämmelser kunna träda i tillämpning, måste emellertid

med nödvändighet någon tid förflyta, och med hänsyn härtill torde en förlängning

av den av lönenämnden föreslagna tid, varunder månadslön skulle få

åtnjutas, få anses ofrånkomlig. Jag har därför ansett mig böra biträda de

framställda yrkandena örn förlängning av nämnda tid med en månad. I övrigt

har 5 mom. i formellt hänseende undergått vissa jämkningar.

Vad i föregående stycke anförts torde belysa behovet av en motsvarande

bestämmelse örn rätt till månadslön under viss tid för en avliden löntagares

efterlevande. För att bespara de militära myndigheterna arbetet med att företaga

utredning om personalens familje- och försörjningsförhållanden torde

rätten till viss tids månadslön böra göras lika för alla dödsbon. Vidare fordras

en bestämmelse om rätt till begravningshjälp i sådana fall, där dylik skulle

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majlis proposition nr 246.

hava utgått enligt vederbörligt fredsavlöningsreglemente och begravningen

ombesörj es av dödsboet, vilket väl ofta kommer att ske, då en militär befattningshavare

avlider på ett sjukhus i hemorten. De sålunda erforderliga ytterligare

bestämmelserna hava i departementsförslaget sammanförts i 6 mom.

I anledning av den vidgade omfattning, 9 § sålunda erhållit, har avfattningen

av paragrafens rubrik och av 4 § 1 mom. andra stycket underkastats erforderlig

jämkning. För att förenkla proceduren med utbetalningen kan ifrågasättas

att genom särskilda tillämpningsbestämmelser — varutinnan hänvisas till 16 §

— giva fortsatt giltighet åt av löntagaren utfärdad fullmakt, såvida icke fullmaktshavarens

befogenhet att företräda löntagaren eller hans dödsbo bestrides.

10 §. Krigsutrustningsbidrag.

Enligt 1918 års krigsavlöningsreglemente skulle — såsom bidrag till fullständigande

vid mobilisering av egen personlig krigsutrustning ävensom till

krigsutrustningspersedlars underhåll och ersättande i nian av förslitning - - utgå krigsutrustningsbidrag till personal, som var skyldig att själv hålla sig

med dylik utrustning. Detta bidrag utgick med 200 kronor till officer (likställd)

och med 100 kronor till underofficer (likställd). Efter varje ytterligare

period av 3 månader kunde förnyat sådant bidrag utgå med högst hälften av

nämnda belopp.

Såsom motivering till denna paragraf har lönenämnden anfört följande:

Fast anställd personal i officers- och underofficersbeställning är fortfarande

liksom år 1918 skyldig att i fredstid hålla sig med uniform och övrig personlig

utrustning. Staten tillhandahåller dock numera en del persedlar, såsom kikare,

tjänstevapen och remtygspersedlar, som personal i officers tjänsteställning

tidigare varit skyldig att anskaffa på egen bekostnad. Enligt lönenämndens

mening skulle det kunna ifrågasättas, örn ej staten lämpligen borde under

krigstjänstgöring hålla ali personal med erforderlig krigsutrustning. Emellertid

måste intendenturverkstäderna antagas vid början av en mobilisering

bliva synnerligen hårt ansträngda för tillgodoseende av behovet av utrustningspersedlar

för den personal, som enligt hittills tillämpade regler skall

utrustas genom statens försorg. Med hänsyn härtill har lönenämnden icke

ansett sig böra nu ifrågasätta någon ändring i förevarande avseende, utan

har i reglementet intagits en föreskrift, att sådan personal, som är skyldig att

hålla sig med uniformspersedlar, skall erhålla ett krigsutrustningsbidrag vid

inställelse till krigstjänstgöring. De i 1918 års krigsavlöningsreglemente angivna

beloppen synas dock vara väl knappa. Vid utrustandet år 1934 av den

s. k. Saarbataljonen utgick utrustningsbidrag med 400 kronor till officer och

250 kronor till’ underofficer. Någon anledning att bestämma olika belopp för

nämnda båda personalkategorier torde emellertid numera, knappast föreligga.

Lönenämnden har därför ansett sig böra föreslå, att krigsutrustningsbidrag

måtte få utgå nied samma belopp till såväl officerare som underofficerare samt

att detta bidrag måtte fastställas till 250 kronor eller samma belopp, sorn

utgick till underofficerare vid Saarbataljonen.

I den mån krigstjänstgöring fortgår under längre tid, måste givetvis

försliten eller av annan anledning obrukbar krigsutrustning ersättas. I mångå

fall kan det givetvis vara förenat med stora svårigheter för personalen att själv

ombesörja sådan ersättning. Det synes därför böra tagas under övervägande,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

om ej staten bör tillhandahålla de persedlar, som erfordras för ersättande av

obrukbar krigsutrustning. Därest det vid en blivande utredning befinnes,

att förevarande fråga ej lämpligen kan lösas i den här angivna riktningen,

synes i stället förnyat krigsutrustningsbidrag böra få utgå enligt de grunder,

som av Kungl. Maj:t bestämmas.

I åtskilliga över förslaget avgivna yttranden har förordats en höjning av

krigsutrustningsbidragen. Sålunda har chefen för armén anfört följande:

Principen att krigsutrustningsbidrag skall utgå med samma belopp till

officerare och underofficerare synes mig i huvudsak bärande. Å andra sidan

torde det föreslagna beloppet härför — 250 kronor — vara alltför lågt. Sålunda

kostar erforderlig utrustning enligt gällande fältutrustningslista närmare

300 kronor vid inköp från kronans förråd. Härtill komma vidare kostnader för

erforderliga ändringar m. m. Beloppet synes med anledning härav böra sättas

till 400 kronor.

Chefen för marinen har yttrat följande:

Det bör till att börja med otvetydligt framgå, att krigsutrustningsbidraget

icke är avsett att ersätta ekiperingshjälp enligt gällande fredsavlöningsbestämmelser.

Vad angår beloppets avvägning torde viss differentiering mellan officer

och underofficer vara motiverad åtminstone för flottans vidkommande.

Fordringarna på utrustningspersedlar äro nämligen högst olika. På grund

därav synes beloppet böra bestämmas för officer och vederlike till 350 (ev. 300)

kronor och för underofficer till 250 (ev. 200) kronor.

Marinförvaltningen har, i nära överensstämmelse med vad chefen för lcustflottan

i sitt remissutlåtande förordat, anfört följande:

I fråga örn den sjögående personalen är såväl det kvantitativa som kvalitativa

behovet av utrustningspersedlar större för officeren än för underofficeren.

Den förre har större delen av sin tjänstgöring förlagd till däck med

avsevärt längre törnar, vartill kommer att officeren i de flesta fall under vaktgöringen

är utan skydd för regn och blåst. Underofficerens vaktgöring är i

regel begränsad ett par timmar åt gången och under törnen har han ofta möjlighet

stå i skydd under tak såsom t. ex. i kanontorn, styrhytt och dylikt. På

grund av dessa olikheter i tjänstgöringsförhållandena bliva officerens personliga

utrustningsbehov och slitage större. Marinförvaltningen anser därför,

att krigsutrustningsbidraget till denne även bör vara större än till underofficeren,

förslagsvis 350 respektive 250 kronor.

Även chefen för ostkustens marindistrikt har påyrkat en höjning av utrustningsbidraget.

Arméförvaltningen har förordat, att staten in natura skulle tillhandahålla

personalen de persedlar, som erfordrades för ersättande av obrukbar krigsutrustning.

bePche?enntS Krigsutrustningsbidraget är icke avsett för anskaffning av krigsutrustC

£ ningen, ty sådan utrustning måste redan i fredstid hava anskaffats av här

ifrågavarande personal. Det är sålunda endast fråga örn iståndsättande och

komplettering av utrustningen, däri inbegripet förslitna persedlars ersättande

med nya. Under sådana omständigheter lärer det föreslagna beloppet 250

kronor få anses tillfyllest; tillräckliga skäl synas ej heller föreligga att bestämma

bidraget till olika belopp för officerare och underofficerare. Däremot

bör tydligt angivas, att bidragen icke äro avsedda att ersätta den enligt

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kuvgl. Maj:ts proposition nr 246.

vederbörliga fredsbestämmelser utgående ekiperingshjälpen. Frågan i vad

män ersättning för förbrukad krigsutrustning bör ske in natura eller kontant

anser jag i likhet nied lönenämnden böra lämnas öppen. Avgörandet därvidlag

torde i icke ringa mån vara beroende på huruvida reglementet tillämpas

under krig eller neutralitetsbevakning. Vid överarbetningen av förevarande

paragraf har, utöver här omförmälda förtydligande, vidtagits vissa ändringar

av formell natur.

11 §. Stabsbidrag.

11914 års Icrigsavlöningsreglemente upptogs en förmån, benämnd representationsersättning,

avsedd till underhåll m. m. åt personal, som komme att uppehålla

sig i vederbörandes kvarter utan att tillhöra detsamma. Dylik ersättning

skulle för tid, som av Kungl. Majit bestämdes, utgå förskottsvis för lönetermin

med 1,500 kronor till högste befälhavaren för fälthären, 1,000 kronor till

arméchef och likställd samt 500 kronor till arméfördelningschef och likställd.

I det år 1915 avgivna sakkunnigbetänkandet angående nytt krigsavlönmgsreglemente

uttalades, att bestämmelse i reglementet borde finnas, varigenom

möjlighet skulle förefinnas att bereda ifrågavarande befälhavare ersättning

för vissa utgifter, som under krig komme att uppsta vid de olika stabskvarteren.

Ifrågavarande utgifter vore visserligen delvis att räkna såsom representationskostnader,

men påkallades dock även av andra förhållanden och närmast därav,

att i de olika kvarteren måste mottagas och förplägas personer, vare sig tillhörande

krigsmakten eller civila, för vilka förplägnad vid kvarteret icke enligt

gällande föreskrifter kunde utrekvireras såsom för dess fasta personal. Av

sådan anledning föreslogo de sakkunniga, att ersättningen skulle upptagas

under den dess ändamål bättre motsvarande benämningen stabskvartersbidrag.

Ersättningen syntes emellertid icke böra utgå såsom en avlöningsförmån med

visst i reglementet bestämt belopp för lönetermin, utan borde det ankomma på

Kungl. Majit att med hänsyn till omständigheterna bestämma ej blott tiden

för ersättningens utgående utan även det belopp, som kunde behöva tilldelas

de särskilda befattningshavarna. Föreskrifterna i ämnet i de år 1915 och

senare utfärdade krigsavlöningsreglementena hava avfattats i enlighet med de

sakkunnigas förslag. I 1918 års reglemente upptogos stadgandena om stabskvartersbidrag

i § 19.

Lönenämnden har förklarat, att nämnden i huvudsak anslöte sig till de

synpunkter, som framhållits av förut nämnda sakkunniga. Nämndens förslag

överensstämmer ock, såvitt angår armén, i det väsentliga med § 19 i 1918 års

reglemente.

Marinförvaltningen har i sitt yttrande anfört följande:

Bland de befälhavare, som äga åtnjuta stabskvartersbidrag, återfinnes

endast en befälhavare å den sjögående flottan, nämligen chefen för kustflottan.

Detta anser marinförvaltningen otillfredsställande. Förutom kustflottan

komma under mobilisering och krig större eskadrar att sammandragas, vilka

uppträda självständigt och ha till uppgift att i samarbete med övriga vapenslag

försvara vissa kuststräckor. Cheferna för dessa eskadrar synas vara i lika stort

behov av stabskvartersbidrag som exempelvis en flottiljchef vid flygvapnet

s. 78 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

78 Kungl. Majus proposition nr 246.

eller en chef för basgruppstab. De i 11 § 2 morn. omförmälda befälhavarna

böra därför utökas med eskaderchef vid flottan. Momentet synes marinförvaltningen

i övrigt vara i behov av omredigering i sådan riktning, att arméns

befälhavare tågås upp för sig, flottans för sig o. s. v. 12 mom. bör vidare införas

chefen för Gotlands kustartilleriförsvar, vilken i detta avseende får

anses motsvara kommendant i fästning.

Chefen för marinen har förordat, att stabskvartersbidrag tillerkännes, förutom

de av marinförvaltningen nämnda befälhavarna, även avdelningschef vid

flottan.

Chefen för armén har föreslagit, att bidragets benämning förenklas till

stabsbidrag.

Förevarande paragraf har överarbetats med beaktande av de framställda

erinringarna.

12 §. Gottgörelse för tjänsteresa m. m.

1918 års Jcrigsavlöningsreglemente innehöll i fråga örn ersättning för tjänsteresor

föreskrifter, som i huvudsak överensstämde med de i sådant avseende

i fred gällande bestämmelserna. Eesekostnadsersättning skulle dock utgå med

de verkliga utgifternas belopp enligt såvitt möjligt verifierad och av vederbörande

chef godkänd räkning.

Såsom motivering till förevarande paragraf har lönenämnden anfört

följande:

Beträffande resekostnadsersättning för tjänsteresor avviker det nu föreliggande

förslaget från de under fred gällande bestämmelserna endast i det

avseendet, att sådan ersättning under alla förhållanden, alltså även vid färd

med bil m. m., skall utgå med de verkliga utgifternas belopp. Det torde

nämligen icke vara möjligt att vid mobilisering och i krig fastslå några absoluta

maximibelopp för olika färdmedel. Såsom en garanti för att oskälig ersättning

ej skall komma att utgå har ansetts böra föreskrivas, att räkning alltid skall

godkännas av vederbörande chef.

Traktamentsersättning är avsedd att bereda personalen gottgörelse för de

merkostnader i fråga örn inkvartering och förplägnad, som uppstå vid tjänsteresor

och vid tjänstgöring utom egen förläggningsort. All personal är emellertid

under krigstjänstgöring tillförsäkrad fri inkvartering och förplägnad

(krigsportion) av staten. Merkostnader för dessa ändamål kunna sålunda

under dylik tjänstgöring uppstå endast i de fall, då staten icke kan tillhandahålla

dessa förmåner eller då ett användande av naturaförmånerna skulle

utgöra hinder för vederbörligt uppdrags behöriga fullgörande (genom tidsförlust

o. s. v.). Möjlighet att erhålla krigsportion kommer att finnas överallt,

där trupp är förlagd, samt vid ett antal måltidsstationer över hela landet!

Inkvartering torde i allmänhet kunna anordnas vid militära förläggningar.

Med avseende hära skulle en tillämpning av i fredstid gällande bestämmelser

angående traktamentsersättning medföra större kostnader för staten än som

äro erforderliga för att förse personalen med inkvartering och förplägnad.

Med hänsyn till den ofta oerfarna personalen vid krigskassaavdelningarna

skulle det vidare kunna befaras, att tillämpningen av resereglementets

skiftande bestämmelser skulle bereda stora svårigheter. Även örn en avsevärd

förenkling av dessa bestämmelser skedde, måste det förutsättas, att

arbetet med granskning av reseräkningar skulle bliva mycket omfattande.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Majus proposition nr 2d6.

Bestämmandet av den ersättning, som bör utgå i sådana fall, då det icke

varit möjligt att tillhandaliålla inkvartering och förplägnad in natura, skulle

kunna ske på ettdera av följande sätt. Antingen skall förrättningsmannen för

varje utgift för inkvartering eller måltid förete en kvitterad räkning, vilken efter

vederbörlig chefs godkännande ersättes, eller ock skall ett visst belopp fastslås,

som mot kvitto utbetalas till förrättningsmannen i den mån han gör det sannolikt,

att han icke kunnat använda sig av inkvartering eller förplägnad in natura,

som tillhandaliålles av staten. Även örn det förra alternativet väljes, är det

nödvändigt att fastslå vissa belopp, som ej få överskridas. Man måste då

antaga, att flertalet verifikationer komma att upptaga högsta tillåtna belopp.

Genom att uppställa fordran på verifikationer kommer sålunda sannolikt ej

någon nämnvärd besparing att uppstå för staten, men däremot uppkommer

för myndigheterna ett omständligt granskningsarbete. Därest i stället vissa

belopp fastställas såsom ersättning för nattkvarter och förplägnad, i den mån

dessa förmåner enligt vad ovan anförts icke kunna fa atnjutas in natura, underlättas

myndigheternas granskningsarbete högst betydligt, utan att staten torde

åsamkas större utgifter än som av omständigheterna påkallas. Lönenämnden

har ansett sig böra förorda det senare alternativet.

Vid fastställandet av ersättningsbeloppen torde man böra förutsätta, att

för den, som ej kan erhålla inkvartering och förplägnad in natura, kostnaden

för anskaffande av dessa förmåner kommer att för helt dygn räknat i stort

sett motsvara enligt gällande resereglemente utgående traktamentsersättning.

Emellertid måste beaktas, att den förmån av terminslön, som föreslagits skola

utgå till all mobiliserad personal, i viss män är avsedd för bestridande av

sådana utgifter, som förorsakas av en beställningshavares vistelse utom hemmet.

Terminslönen har föreslagits skola utgå med olika belopp, beroende på

örn den lägre eller den högre tariffen skall tillämpas. Det skulle ur tillämpningssynpunkt

vara synnerligen önskvärt, örn ersättningen för inkvartering

och förplägnad kunde utgå med samma belopp, oberoende av örn den resande

uppbär högre eller lägre terminslön. I de områden, där den högre tariffen

galler, torde möjligheterna att använda av kronan tillhandahållen inkvartering

och förplägnad vara större än inom andra delar av landet. De tillfällen, då

kontant ersättning kommer att utgå för anskaffande av nämnda förmåner,

kunna därför antagas här bliva relativt få. I den mån inkvartering och förplägnad

måste ombesörjas av förrättningsmannen själv, synes man däremot

böra räkna med, att kostnaderna härför kunna komma att ej obetydligt överstiga

motsvarande kostnader inom övriga delar av riket. Inom dessa övriga

delar torde däremot ifrågavarande kostnader, åtminstone under den närmaste

tiden efter mobiliseringen, kunna antagas i huvudsak överensstämma med

kostnaderna i fredstid. Vid bestämmande av den ersättning för inkvartering

och förplägnad, som bör utgå, när dessa förmåner icke kunna av staten tillhandahållas

in natura, synes man därför böra beräkna densamma såsom ett

tillägg till terminslönen enligt den lägre tariffen.

Terminslönen torde komma att till stor del användas för beredande åt personalen

av portionsförbättring, extra förplägnad eller dylikt. Den reduktion av

ersättningen för inkvartering och förplägnad, som betingas av att terminslön

samtidigt uppbäres, synes därför helt böra läggas på ersättningen för förplägnad.

I likhet med vad som föreslagits i fråga örn terminslönen har lönenämnden

ansett även här ifrågavarande ersättning böra utgå med belopp, som motsvarar

vedcrbörandes tjänstegrad (tjänsteklass). Dyrtidstillägg bör ej utgå

på denna ersättning.

Chefen för marinen och marinförvallningen m. fl. marinmyndigheter hava

i sina yttranden hemställt, att till förebyggande av missförstånd rörande den

s. 80 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

80 Kungl. Majus proposition nr 246.

ifrågavarande förmånens innebörd i paragrafens rubrik och text måtte angivas,

att ersättningen avser icke blott resa utan även annan tjänstgöring utom förläggningsorten.

Chefen för ostkustens marindistrikt har framhållit, att förhållanden givetvis

kunde inträffa, som gjorde, att utgifterna omöjligen kunde hålla sig inom

fastställd ram. Med hänsyn därtill borde, när särskilda skäl förelåge, ersättning

kunna utgå med högre belopp enligt vederbörande befälhavares beprövande.

Gentemot det i 2 mom. gjorda förbehållet »utan att därigenom fördröjande

av färden eller eftersättande av vederbörligt uppdrag förorsakats» hava

cheferna för armén och flygvapnet, flygförvaltningen och kommendanten i

Hemsö fästning anmärkt, att detsamma kunde giva anledning till tvekan vid

tolkningen. Förstnämnda tre myndigheter hava hemställt, att förbehållet

måtte få utgå.

Mot lönenämndens förslag i denna del har jag i sak intet att erinra. Med

hänsyn till i krigs- eller kristid gällande prisregleringssystem anser jag en

sådan bestämmelse örn rätt till högre ersättning än den för normala fall

gällande, som den av chefen för ostkustens marindistrikt föreslagits, knappast

erforderlig, och då ett dylikt stadgande lätt kunde inbjuda till missbruk, har

jag ansett det icke böra upptagas i förslaget. Vissa förtydliganden har jag

emellertid, i anslutning till vad i yttrandena anförts, funnit erforderliga.

Sålunda har angivits, att ersättning enligt förevarande paragraf avser icke blott

resa utan även tjänsteförrättning utom den egentliga krigsförläggningsorten.

Med sistnämnda uttryck avses för personal, som tillhör visst truppförband,

den plats, där förbandet uppehåller sig, och detta även örn uppehållet är

tillfälligt. Till undvikande av misstolkning har ytterligare (i 2 mom.) stadgats,

att ersättning ej utgår vid färd eller förrättning med trupp. I övrigt har 2 mom.

i förtydligande syfte omformulerats.

13 §. Ersättning för inställelse till

och hemförlovning från krigstjänstgöring.

Enligt § 22 i 1918 års krigsavlöningsreglemente skulle ersättning för inställelse

till krigstjänstgöring för särskilt inkallad personal beräknas för färd

från eller till vars och ens hemvist i kyrkobokföringsorten, dock att den, som

vid anträdande av färd för inställelse uppehöll sig å annan ort, ägde utbekomma

ersättning för färd från vistelseorten inom riket eller, vid vistelse

utom riket, från den plats inom riket, å vilken han vid färden först inträffade.

Där annat fortskaffningsmedel än järnväg eller ångfartyg använts för färden

eller någon del därav, utgick dock icke resekostnadsersättning i annat fall

än då den väglängd, för vilken sådant fortskaffningsmedel anlitats, uppgått

till minst 10 kilometer. För färd till hemorten efter avslutad krigstjänstgöring

skulle ersättning utgå enligt enahanda grunder.

Lönenämnden har såsom motivering till förevarande paragraf anfört:

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

I fredstid åtnjuter värnpliktig, som för inställelse till tjänstgöring har att

tillryggalägga mer än 2 nymil från sitt hemvist i kyrkobokföringsorten till

vederbörlig tjänstgöringsort (samlingsplats), för såväl inställelse som återfärden

från tjänstgöringsorten (fastställd upplösningsplats) uppbära gottgörelse

med en krona för varje överskjutande nymil, i den mån han ej beredes

fri resa å järnväg eller vattenfarled.

Enligt lönenämndens mening synes till krigstjänstgöring inkallad personal

böra erhålla ersättning för inställelse till och hemfärd från tjänstgöring endast

i den mån sådan ersättning utgår till värnpliktig i fredstid, d. v. s. när väglängden

till vederbörlig samlingsplats eller närmaste ort, där transportmedel

kostnadsfritt tillhandahålles, uppgår till minst 20 kilometer.

Jämlikt föreskrift i militärt järnvägsreglemente har den, som genom uppvisande

av inskrivningsbok eller inkallelseorder eller på annat sätt styrker,

att han är berättigad till avsedd färd, rätt till kostnadsfri transport å järnväg.

Resekostnadsersättning behöver alltså utgå endast i den mån annat färdsätt

måste användas. Då det synes skäligt, att de kostnader, till krigstjänstgöring

inkallad personal måste vidkännas för inställelsen, bliva ersatta, har lönenämnden

föreslagit, att sådan ersättning, i den mån densamma enligt vad ovan sagts

överhuvudtaget må åtnjutas, skall utgå med de verkliga kostnadernas belopp

enligt samma grunder, som enligt 12 § föreslagits skola gälla i fråga örn

tjänsteresor. I den mån vederbörande icke begagnat sig av färdmedel, inkvartering

eller förplägnad, som kostnadsfritt tillhandahållits av staten, bör

alltså ersättning icke utgå.

Chefen för marmén har i sitt yttrande till 1 mom. av förevarande paragraf

föreslagit ett tillägg av innebörd, att inkallad, som vistades utom riket, skulle

vara berättigad till ersättning för av inkallelsen direkt föranledda, oundvikliga

resekostnader utom riket i enlighet med av Kungl. Majit utfärdade bestämmelser.

Såsom motivering härför har anförts följande:

Det måste beaktas, att en mycket stor del av till krigstjänstgöring vid

flottan inryckande värnpliktiga, nämligen yrkessjömän, vid inträffande mobilisering

befinna sig strödda runt alla världens hav eller hamnstäder. Redan

under inryckning till fredstjänstgöring ställas stora krav på denna personals

lojalitet, då den utan någon som helst statlig ersättning måste taga sig hem

kanske tvärs över jordklotet för att fullgöra sina medborgerliga plikter. Enär

tidpunkten för fredstjänstgöring i allmänhet är på förhand bekant, kan man

dock förvänta sig, att den värnpliktiga eller eljest tjänstgöringsskyldiga personalen

lämplig tid före inryckningen kan få hyra till en hemlandshamn. Helt

annat blir förhållandet vid en inträffad mobilisering, som inträffar oväntat

och då man ju förväntar sig ett punktligt inträffande av den tjänstgöringsskyldiga

personalen. En inkallelse, som sålunda träffar även äldre, i utlandet

i många fall bofasta svenska medborgare måste i och för sig vara tämligen

ovälkommen. Då den även är förknippad med större eller mindre ekonomiska

uppoffringar, må man icke förvånas, om entusiasmen att våga liv och lem i

landets tjänst icke kan förväntas bliva överväldigande. Helt annat vore

givetvis förhållandet, örn den i utlandet befintliga, här ifrågavarande personalen

åtnjöte ersättning för av inryckningen föranledda, oundvikliga utgifter

för resor och dylikt.

Marinförv al Isingen och chefen för ostkustens marindistrikt hava föreslagit

det tillägget i 2 morn., att från krigstjänstgöring hemförlovad alternativt

skall kunna erhålla ersättning för resa till den ort inom riket, där han hade

sitt huvudsakliga förvärvsarbete före inställelsen till krigstjänstgöring.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sand. Nr 24 6. 692 89 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

DePchef?nnta'' ^önenämndens förslag i denna del, såvitt angår resor inom riket, har jag

i sak ingen annan erinran än att bestämmelserna i 2 mom. synas vara i behov

av någon uppmjukning. Jag är emellertid ense med lönenämnden därutinnan,

att ersättning ej bör utgå för resa till vilken ort som helst, dit den hemförlovade

önskar begiva sig efter krigstjänstgöringens slut. Därav skulle nämligen

kunna föranledas en icke önskvärd tillströmning till vissa platser, varest

man av en eller annan anledning väntade sig bättre tillgång på arbete än annorstädes.

Att såsom lönenämnden föreslagit endast medgiva ersättning för resa

till hemvistet i mantalsskrivningsorten synes å andra sidan väl snävt. Man

torde icke kunna bortse från det icke ovanliga förhållandet, att en person har

sin bostad å annan ort än den, varest han är mantalsskriven. Hänsyn torde

ock böra tagas till de fall, då en person vid inkallelsen ännu icke hunnit flytta

med familj och bohag till den ort, där han har sin huvudsakliga verksamhet,

och flyttningen i följd av mobiliseringen ej heller senare blivit av. Har han

anledning att vid hemförlovningen begiva sig till den ort, där han senast haft

arbete, bör han skäligen kunna få ersättning för resan dit. I enlighet med vad

sålunda anförts, har 2 mom. i departementsförslaget ändrats sålunda, att reseersättning

vid hemförlovning från krigstjänstgöring må utgå för färd till ort,

varest den hemförlovade är mantalsskriven eller före inkallelsen haft sin bostad

eller huvudsakliga verksamhet.

För resa utom riket skulle enligt lönenämndens förslag ersättning över

huvud icke vara medgiven. De invändningar, som chefen för marinen anfört

emot denna ståndpunkt, synas dock värda beaktande. Därest en mobiliseringsorder

skall medföra någon effekt beträffande sjömän och utrikes boende

svenska medborgare, lär det icke kunna undgås, att kronan lämnar skälig

ersättning för hemresan. Även andra fall kunna tänkas, då staten rimligen

måste bestrida resekostnaderna för en utrikes vistande, till krigstjänst inkallad

person, t. ex. då denne saknar medel för hemresan. De grunder, efter

vilka ersättning bör utgå för resa utom riket, torde lämpligen böra bestämmas

i administrativ ordning. I samband därmed torde erforderliga föreskrifter

böra givas om ersättningens förskotterande genom konsulatens försorg. Yad

här anförts rörande reseersättning vid inkallelse till krigstjänstgöring bör äga

motsvarande tillämpning vid hemförlovning. Härvid bör, i enlighet med vad

förut yttrats, ersättning medgivas för resa icke blott till mantalsskrivningsorten

utan alternativt även till bostads- eller verksamhetsorten. I departementsförslaget

har 13 § avfattats i överensstämmelse med vad sålunda anförts,

därvid även vissa jämkningar i formellt hänseende vidtagits.

14 §. Ersättning för resekostnad i

samband med tjänstledighet och

permission.

I 1918 års Jcrigsavlöningsreglemente infördes särskilda bestämmelser örn

rätt till resekostnadsersättning för mobiliserad personal under tjänstledighetsresor.

Dessa bestämmelser tillkommo bland annat för att tillmötesgå inom

riksdagen gjorda uttalanden och avsågo att bereda möjlighet att utbetala

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

kontant ersättning i sådana fall, då tjänstledighetsresa måste företagas med

annat fortskaffningsmedel än krigs] ärnväg, å vilken sådan resa kunde ske

utan kontant betalning. Dylik ersättning kunde dock utgå endast vid tjänstledighet,

som beviljats för vissa särskilt angivna ändamål.

Såsom motivering till förevarande paragraf har lönenämnden anfört

följande:

De av lönenämnden här föreslagna bestämmelserna överensstämma i stort

sett med motsvarande föreskrifter i 1918 års reglemente och avse att möjliggöra

utbetalande av ersättning för själva färdmedlet men däremot icke för

inkvartering och förplägnad. Utöver de i förslaget angivna fall, da ersättning

för tjänstledighetsresa må kunna utgå, vilka fall även voro särskilt angivna

i 1918 års reglemente, har lönenämnden ansett i reglementet böra intagas

föreskrift örn ett allmänt bemyndigande för vederbörande chef att

medgiva utbetalning av ersättning för tjänstledighetsresor i sådana fall, då

ömmande omständigheter föreligga eller eljest synnerliga skäl äro för handen.

Chefen för armén har i sitt yttrande, under hänvisning till vad han i samband

med 9 § anfört rörande permission, hemställt, att i förevarande paragraf

måtte införas bestämmelser för permissionsresor och att sådana i ekonomiskt

hänseende måtte jämställas med hemförlovningsresor.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava ansett det med billighet

överensstämmande, att tjänstledighetsresa mellan tjänstgöringsorten och

vederbörlig depå i allmänhet finge företagas utan avgift med statens transportmedel.

Tjänstledighet och permission från krigs tjänstgöring torde icke helt eller

ens huvudsakligen kunna betraktas såsom den enskildes angelägenhet, utan

den ledighet, som kan beviljas, lärer i främsta rummet hava till syfte att

bereda personalen nödig vila och rekreation, så att den blir bättre ägnad att

fylla sina uppgifter i försvarets tjänst. Med detta syfte torde icke vara oförenligt

ett skäligt hänsyntagande till de personliga anledningar till tjänstledighet,

som kunna yppa sig för den enskilde. En synpunkt av största vikt,

som emellertid måste beaktas i samband med tjänstledighet och permission

för den militära personalen, är att ledigheten så anordnas, att icke andan inom

försvarsväsendet undergräves. Det bör av sådana hänsyn icke få bliva beroende

på den enskildes ekonomiska ställning, huruvida tillfälle beredes

honom under beviljad ledighet att t. ex. besöka hustru och barn, utan i dylika

avseenden bör inom varje personalkategori råda jämlikhet. Bestämmelserna

örn beviljandet av ledighet böra följaktligen korrespondera med stadgaudena

örn reseersättning, så att dylik ersättning som regel åtnjutes i de fall, då

ledighet beviljas. Detta innebär visserligen i förhållande till lönenämndens

förslag en betydande utsträckning av antalet fall, i vilka reseersättning

skulle få åtnjutas. I betraktande av de stora bördor, som fordras av krigsmaktens

personal i jämförelse med rikets övriga befolkning, synes det dock

befogat, att dessa bördor lindras när såsom här torde vara fallet så kan ske.

Den kostnadsökning, som därav föranledes, torde, relativt sett, icke vara av

den storleksordning, att den bör få hindra en rationell lösning av det spörsmål,

som nu är i fråga.

Departementschefen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majus proposition nr 246.

Förevarande paragraf har omarbetats med hänsyn tagen till här anförda

synpunkter. I 1 mom. hava sålunda upptagits bestämmelser örn ersättning —

även för inkvartering och förplägnad — vid vissa fall av tjänstledighet och

vid sådan permission, som meddelas personalen vid visst förband eller annan

personalgrupp. Ersättningen skulle utgå enligt 12 paragrafens bestämmelser,

varför kontant gottgörelse ej ifrågakommer, då staten, såsom torde bliva regel,

tillhandahåller transportmedel, inkvartering och förplägnad. De fall av tjänstledighet,

som medtagits, äro tjänstledighet på grund av sjukdom, angelägenhet

av betydelse för det allmänna och enskild angelägenhet av vikt. Beträffande

förstnämnda anledning till tjänstledighet må framhållas, att det som

regel måste antagas vara för staten fördelaktigt, örn en sjuk, åtminstone under

rekonvalescenstiden, kan få vård i sitt hem eller eljest genom enskild försorg,

givetvis under kontroll av tjänsteläkare. Förslaget att ersättning skall utgå

vid tjänstledighetsresa, föranledd av någon angelägenhet av betydelse för det

allmänna, torde icke tarva närmare motivering. Såsom exempel på sådana

angelägenheter kunna nämnas, att en kommunal förtroendemans närvaro påkallats

vid revision av en av honom förvaltad kassa, eller att en ingenjör

hemkallats för att medverka vid etablerandet av en viss krigsindustri. Yad

slutligen beträffar uttrycket »enskild angelägenhet av vikt» har detta hämtats

från förslaget till nytt militärt avlöningsreglemente (21 §), enligt vilket Bavdrag

skall åtnjutas vid tjänstledighet av sådan anledning. Ersättningen avser

i samtliga nu angivna fall resa från tjänstgöringsorten till annan ort inom

riket, som vederbörande chef med hänsyn till ändamålet med ledigheten bestämmer.

I 2 mom. hava meddelats bestämmelser örn ersättning för annan

tjänstledighetsresa än förut sagts. Enligt dessa ankommer det på vederbörande

chef att med iakttagande av de särskilda föreskrifter, som förutsättas komma

att utfärdas, pröva, huruvida reseersättning må utgå enligt förut angivna

grunder. Genom nyssnämnda särskilda föreskrifter torde möjliggöras, att bestämmelserna

örn rätt till tjänstledighet och stadgandena örn ersättning

bringas i erforderlig överensstämmelse med varandra.

15 §. Avlöning åt krigsfångar.

Denna paragraf, som endast innehåller en hänvisning till gällande internationella

överenskommelser, har i oförändrat skick upptagits från lönenämndens

förslag.

16 §. Tillämpningsföreskrifter.

Denna paragraf saknar motsvarighet i lönenämndens förslag. Såsom av

det förut anförda framgår, torde i vissa fall närmare föreskrifter erfordras med

avseende å krigsavlöningsreglementets tillämpning. Utfärdandet av dylika

föreskrifter bör tydligen ankomma på Kungl. Maj:t. Det har ansetts lämpligt

att i en särskild paragraf intaga en bestämmelse härom.

17 §. Övergående bestämmelser.

Lönenämnden har såsom motivering till dessa bestämmelser, vilka med

uteslutande av det av lönenämnden föreslagna 2 mom. i departementsförslaget

upptagits såsom 17 §, anfört följande:

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

De under 1 och 3 mom. intagna stadgandena beträffande månadslönens beräknande

för vissa personalgrupper, vilka i mån av de nuvarande beställningshavarnas

avgång icke vidare skola ingå i försvarsorganisationen, överensstämma

i huvudsak med föreskrifterna i 5 § för där angiven personal.

Stadgandena i 1 mom. hava underkastats de jämkningar, vilka funnits

erforderliga dels med hänsyn till de ändringar, som vidtagits i föregående

paragrafer, och dels med hänsyn till det föreliggande förslaget till nytt mili

tärt fredsavlöningsreglemente. På grund av den förmånligare placering i ortsgrupp,

som enligt departementsförslaget kommer övergångsstatspersonalen till

del, har den av lönenämnden i 1 mom. upptagna bestämmelsen om bibehållande

av ortsgruppsplaceringen för beställningshavare, som vid krigstjänstgöringens

början varit inkallad och åtnjutit lön enligt högre ortsgrupp än B-grupp, ansetts

kunna utgå. I följd av den ändrade avfattningen av 5 § 1 mom. första

stycket d) har, såsom i motiveringen till nämnda stadgande framhållits, det

av lönenämnden föreslagna 2 mom. i förevarande paragraf kunnat uteslutas.

Övriga moment i paragrafen äro i huvudsak oförändrade.

Promulgationsbestämmelsen.

I departementsförslaget har tillfogats ett stadgande av innehåll, att reglementet

träder i kraft den 1 juli 1939, vilken dag det nya militära fredsavlöningsreglementet

är avsett att träda i kraft.

Tj änsteförteckningen.

Lönenämnden hade i tjänsteförteckningen endast upptagit de särskilda

rent militära beställningarna samt i en till förteckningen fogad anmärkning

intagit föreskrift därom, att innehavare av ej särskilt nämnd befattning skulle

hänföras till den krigslöneklass, som motsvarade honom genom utnämning

eller konstituering tilldelad tjänstegrad eller tjänsteklass.

I avgivna yttranden hava cheferna för armén och flygvapnet samt arméförvaltningen

och flygförvaltningen föreslagit, att all vid försvarsväsendet tjänstgörande

personal särskilt upptages i tjänsteförteckningen. Då emellertid en

dylik förteckning kunde bliva mindre överskådlig, har chefen för armén därjämte

förordat, att förteckningen uppdelas i tre bilagor, en för varje försvarsgren.

Med beaktande av vad i remissutlåtandena anförts och med hänsyn tagen

till förslaget till nytt fredsavlöningsreglemente har tjänsteförteckningen fullständigats

samt uppdelats i tre kolumner, en för varje försvarsgren. Då nya

befattningar givetvis kunna tillkomma, har anmärkningen angående inplacering

av i förteckningen ej särskilt nämnda befattningshavare bibehållits. Den

har, i enlighet med vad förut anförts, formulerats sålunda, att vederbörande

skall hänföras till den krigslöneklass, som motsvarar hans tjänsteställning.

För överbefälhavaren har, såsom nämnts, tillagts en särskild krigslöneklass.

För att icke organisatoriska förändringar med avseende å de i tjänsteförteckningen

upptagna befattningarna skola behöva föranleda proposition till riks
-

Departementschefen

.

Departements
chefen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj-.ts proposition nr 246.

dagen angående ändring i tjänsteförteckningen, torde Kungl. Majit böra bemyndigas

att, sedan riksdagen godkänt tjänsteförteckningen, däri vidtaga de

jämkningar, som kunna föranledas av ändrade förhållanden.

Departementschefens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget

till avlöningsreglemente för personal vid försvarsväsendet under

krigst jänstgöring (krigsmlöningsreglemente) med tillhörande

tjänst ef örte ökning, angivande de särskilda krigslöneklasser, till

vilka) försvarsväsendets personal enligt krigsavlöningsreglementet

hänföres;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i omförmälda tjänsteförteckning

framdeles vidtaga de jämkningar, som kunna föranledas

av ändrade förhållanden.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Broberg.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 246.

87

Bilaga A.

Lönenämndens förslag till krigsavlöningsreglemente.

Kungl. Marits reglemente

angående avlöning för personal vid försvarsväsendet under krigstjiinstgöring

(krigsavlöningsreglemente).

1 §•

Reglementets tillämpning.

1. Detta reglemente innehåller föreskrifter rörande avlöning till personal

tillhörande försvarsväsendet vid mobilisering och i krig samt då Kungl. Majit

eljest därom förordnar. Sådan tjänstgöring, som här avses, benämnes i reglementet

Tcrigstjänstgöring.

2. Då allmän mobilisering anbefalles, gäller reglementet utan inskränkning,

så framt icke Kungl. Majit för visst fall eller i avseende å visst stadgande

i reglementet annorlunda förordnar.

Vid partiell mobilisering eller då värnpliktiga eljest, inkallas för rikets

eller hemortens försvar eller säkerhet, lämnar Kungl. Majit i varje fall föreskrift,

huruvida och i vilken omfattning reglementet skall äga tillämpning.

3. Angående avlöning vid sådana förhållanden, som i 2 mom. avses, till

personal, som för försvarsväsendets räkning tages i anspråk för annat ändamål

än till militär tjänstgöring, gäller vad därom särskilt stadgas.

2 §■

Under reglementet hänförlig personal.

1. Detta reglemente gäller för nedanstående, försvarsväsendet tillhörande

personal, nämligen:

på aktiv stat,

över stat,

på reservstat,

i reserv,

i väg- och vattenbyggnadskåren, ävensom

värnpliktiga, dock med den i 3 mom. här nedan stadgade inskränkning,

samt

personal, som, utan att på grund av värnpliktslagens föreskrifter eller

eljest vara krigstjänstskyldig, antagits såsom frivillig eller anställts i särskild

befattning.

2. Beordras värnpliktig att fullgöra honom åliggande krigstjänstgöring

vid någon statens anstalt eller vid industri eller annat företag, som drives

för statens räkning, skola av detta reglementes bestämmelser på honom

tillämpas allenast stadgandena rörande ersättning för inställelse till och

hemförlovning från krigstjänstgöring. Beträffande sådan värnpliktig i övrigt

tillkommande förmåner skall tillämpas vad som gäller i fråga om avlöningen

för den vid vederbörlig anstalt eller företag i övrigt anställda personalen i

motsvarande befattning.

3. För civil anställningshavare i statens tjänst, vilken vid mobiliserad

del av försvarsväsendet placeras i befattning med arbetsuppgifter motsva
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 246.

rande dem, som åligga honom i fredstid, skola tillämpas i fred gällande

aVl^^g!b6Stammelser jämte ytterligare föreskrifter, som kunna varda

3§-

Krigstj änstgöringstid.

1. Tjänstgöringstid enligt detta reglemente omfattar, i den män icke här

nen, .an,?0riu,n(ta stadgas, tiden från och med första mobiliseringsdagen för

vederbörlig del av försvarsväsendet till och med tionde dagen efter den då

demobilisenngen av denna del tagit sin början.

rijr .Pef®®na,l> som senare än första mobiliseringsdagen inträffar på

anbefalld mstallelseort, anses krigstjänstgöringstiden inträda först från och

med dagen efter inställelsen.

,3-. För personal, som hemförlovas tidigare än då demobilisering av vederbörlig

del av försvarsväsendet tagit sin början, upphör krigstjänstgöringstiden

med den dag, då hemförlovning sker. & b

4. Därest krigstjänstgöring indelas i tjänstgöringsomgångar, gäller detta

reglemente icke under hemförlovningstid.

, 5;..Tld sådan inkallelse, som avses i 1 § 2 mom. andra stycket, skola

bestämmelserna i 1—4 mom. här ovan i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

4 §■

Avlönings- m. fl. förmåner.

F. Den personal, å vilken detta reglemente är tillämpligt, äger uppbära

kngslön, uppdelad i månadslön och terminslön, enligt de i reglementet givna

föreskrifter. ”

... ^ ^en ,m^n i detta reglemente sådant medgives, utgår till personalen härjämte

krigsutrustningsbidrag, stabskvartersbidrag, gottgörelse för tjänsteresa, ersättning

för inställelse till och hemförlovning från krigstjänstgöring samt resekostnadsersättning

under tjänstledighetsresa.

2- Enligt föreskrifter, som meddelas i särskild ordning, äger personalen

vidare åtnjuta förplägnad, inkvartering, utrustning och sjukvård ävensom

rätt att använda tjänstebrev.

3. Därest beställningshavare förpliktas frånträda honom anvisad tjänstebostad,

beror på Kungl. Maj:ts prövning, i vad mån ersättning må utgå för

härav förorsakade kostnader.

.4- Angående understöd till värnpliktigas familjer gäller vad därom särskilt

stadgas.

5§-

Månadslön.

1. Månadslön utgår — i den mån beställningshavare icke vinner befordran

till annan beställning — till:

a) personal på aktiv stat — med undantag av i c) nedan angiven personal

— nied belopp motsvarande Via av årslönen (mot årslön svarande arvode)

enligt gällande fredsavlöningsreglemente i den löneklass och den ortsgrupp,

vederbörande vid krigstjänstgöringens början tillhörde;

b) fänrik i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet eller i flygvapnet med

belopp motsvarande Via av årslönen enligt gällande fredsavlöningsreglemente

i lägsta löneklassen och den ortsgrupp, vederbörlig fredsförläggningsort tillhör,

av den för fänrik gällande lönegraden;

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

c) bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater

med belopp motsvarande V12 av årslönen enligt gällande

fredsavlöningsreglemente i ortsgrupp B av lägsta löneklassen i den för

bataljonsläkare bestämda lönegraden;

d) officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare på reserv
stat

ävensom personal i reserv, som efter den 1 juli 1936 avgått från nämnda

stat, med belopp motsvarande V12 av årslönen enligt gällande fredsavlöningsreglemente

i ortsgrupp B och i löneklass med samma nummer som den,

enligt vilken vederbörande uppbär eller vid inträdet i reserven uppbar avlöning

på reservstat; .

e) från aktiv stat pensionsavgångna officerare, underofficerare och civilmilitära

beställningshavare i reserv med belopp motsvarande Via av årslönen

enligt gällande fredsavlöningsreglemente i ortsgrupp B av den löneklass,

vederbörande omedelbart före inträdet i reserven tillhörde;

f) förtidsavgångna och i reserven utnämnda officerare, underofficerare och

civilmilitära beställningshavare i reserv, personal, som lönlös kvarstår i regemente

(kår), i flottan, i kustartilleriet eller i flygvapnet, samt ^ officerare 1

väg- och vattenbyggnadskåren med belopp motsvarande V12 av årslönen enligt

gällande fredsavlöningsreglemente i ortsgrupp B av lägsta löneklassen

eller den högre löneklass, vederbörande på grund av fullgjord tjänstgöringtillhör,

i den för vederbörande tjänstegrad (tjänsteklass) bestämda lönegraden;

g) underbefäl i reserv, som avgått från beställning på aktiv stat, med

belopp motsvarande V12 av årslönen enligt gällande fredsavlöningsreglemente,

beräknad efter vederbörandes tjänstegrad och den tjänstetid, han uppnått

omedelbart före inträdet i reserven;

h) reservkadetter vid flottan med belopp motsvarande b 12 av årslönen

enligt gällande fredsavlöningsreglemente för flaggkorpral på stat med 72

månaders tjänstetid;

i) värnpliktiga tillhörande nedan angivna krigslöneklasser med följande

belopp:

4 krigslöneklassen .............. kronor 15

5 » » 30

6 > .............. 35

7 » » 45

8 » .............. » 60

9 » » 75

10 » » 90

11 » » 105

Officers- och reservofficersaspiranter vid armén och flygvapnet samt kadetter

vid marinen räknas såsom värnpliktiga, i den mån ej under h) här ovan

annorlunda stadgas. .

2. Frivilliga likställas, därest icke Kungl. Majit för visst fall eller for

viss personal annorlunda förordnar, med värnpliktiga.

3. Beträffande personal, som avses i 1 mom. a) bär ovan, skall iakttagas,

att för den, som vid krigstjänstgöringens början åtnjöt kallortstillägg eller

hyresbidrag, dessa förmåner skola medräknas vid månadslönens bestämmande,

så länge dylik förmån enligt vederbörligt fredsavlöningsreglemente

skall utgå.

Flygtillägg, lärartillägg, mekanikertillägg eller arvode, som utgår utöver

lön i vederbörlig beställning, skall, så länge beställningshavaren fullgör

flygtjänstgöring eller kvarstår i den befattning, med vilken tillägget eller

arvodet är förenat, medräknas vid månadslönens bestämmande.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

4- Uppfattning till högre löneklass eller tillträde av löneförhöjning må,

därest ej annat följer av föreskrift i 1 mom. a) och b) här ovan, under den

tid, detta reglemente är tillämpligt, ske endast i den män Kungl. Majit

sådant medgiver.

5. Officer eller underofficer (likställd) på aktiv stat, över stat eller på

reservstat, som befordrats till högre tjänstegrad (tjänsteklass) i regemente

(kar), i flottan, i kustartilleriet, i flygvapnet eller på reservstat, skall vid tillämpning

av bestämmelserna i 1 mom. här ovan hänföras till lägsta löneklassen

i den mot den högre tjänstegraden (tjänsteklassen) svarande lönegraden

på aktiv stat eller, där han redan tillhör löneklass, som jämväl förekommer

i den högre lönegraden, till löneklass med närmast högre nummer i vederbörlig

löneplan. Denna bestämmelse skall i förekommande fall äga tillämpnmg

å bär ifrågavarande personal även efter det densamma inträtt i reserv.

6. Befordran till högre tjänstegrad (tjänsteklass) i armén, i marinen samt,

utom i fall som avses i 5 mom. här ovan, i flygvapnet inverkar icke på

månadslönens bestämmande.

Fast anställd personal, som för krigstjänstgöringstiden konstitueras till

högre tjänstegrad (tjänsteklass), bibehåller månadslön enligt den lägre tjänstegraden

(tjänsteklassen), därest icke Kungl. Majit för visst fall eller för viss

personal annorlunda förordnar.

7. Månadslön utgår från och med den dag, då krigstjänstgöringen tager

sm början, till och med utgången av kalendermånaden näst efter den, varunder

krigstjänstgöringen upphör, samt utbetalas månadsvis i efterskott

genom insättning för vederbörandes räkning på konto hos jiostverket.

8. Yid försvars väsendet fast anställd personal i fredstid tillkommande

avlönings-^ eller pensionsförmåner skola för tid, varunder krigslön åtnjutes,

anses ingå i månadslönen.

6 §.

Terminslön, allmänna föreskrifter.

1. Terminslön utgår, i den mån icke i 7 eller 8 §§ här nedan annorlunda

föreskrives, enligt högre eller lägre tariff med belopp, som i nedanstående

tabell upptages för den mot vederbörandes tjänstegrad (tjänsteklass)

svarande krigslöneklass.

Krigslöneklass

Terminslön per lönetermin

Högre tariff

kr.

Lägre tariff

kr.

1

5

5

2

12

10

3

14

11

4

18

12

5

25

13

6

28

14

7

30

15

8

40

20

9

50

25

10

60

30

11

70

35

12

80

40

13

90

45

14

100

50

15

*

ilo

55

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Majda proposition nr 246.

2. Den högre tariffen tillämpas å personal, som ingår i fälttrupperna

inom krigsskådeplats eller i krigsbesättning i fästning, vilken förklarats i

belägringstillstånd, samt då Kungl. Majit eljest därom förordnar.

3. Den lägre tariffen tillämpas, då icke jämlikt föreskrift i 2 mom. nar

ovan den högre tariffen skall gälla. .....

4. Terminslön utbetalas kontant i förskott för lönetermin, daivid varje

månad uppdelas i tre löneterminer med början den 1., den 11. och den 21.

dagen i månaden, samt utgår oavkortad för lönetermin, aven om tjänstgöringen

pågår endast en del av terminen.

5. Terminslön åtnjutes från och med den lönetermin, varunder kiigstjänstgöringen

tager sin början, till och med. den lönetermin, under vilken

krigstjänstgöringen upphör. Personal, som icke äger uppbära månadslön,

må dock åtnjuta terminslön enligt den lägre tariffen för ytterligare en lönetermin,

vilket belopp utbetalas kontant vid krigstjänstgönngens upphörande.

6. Därest terminslön skall utgå efter ändrad beräkningsgrund, sker liarav

föranlett ombyte först från och med näst infallande lönetermin.

7 §•

Särskilda föreskrifter beträffande terminslön för personal vid marinen.

1. Under sjötjänstgöring ombord å flottans fartyg äger personal vid

marinen såsom terminslön uppbära ett belopp, motsvarande summan av

sjötillägg (ersättning för uppbörd), mässpenningar (servisbidrag) och representationspenningar

enligt i fredstid gällande bestämmelser, därvid dock

alf ali iakttagas, att nämnda förmåner skola utgå efter innehavande tjänstegrad

(tjänsteklass) samt att marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater

skola åtnjuta sjötillägg till samma belopp som officer i den mot

tjänsteklassen svarande tjänstegraden. Härutöver äger personal av manskaps

tjänstegrad, som icke mässar i underofficersmäss, åtnjuta terminslön enligt

den i 6 § 1 mom. intagna lägre tariffen.......

2. Under annan tjänstgöring än sjötjänstgöring ombord a flottans fartyg

utgår till personal vid marinen terminslön enligt bestämmelserna i 6 §.

8 §•

Särskilda föreskrifter beträffande terminslön för personal vid flygvapnet.

1. Personal vid flygvapnet, som åtnjuter flygtillägg eller mekanikertillägg,

äger uppbära terminslön enligt den i 6 § 1 mom. intagna lägre tariffen.

2. Till personal vid flygvapnet, som icke åtnjuter flygtillägg eller mekanikertillägg,

utgår terminslön enligt bestämmelserna i Ö §.

9 §■

Krigslön för sjuka, tjänstlediga, tillfångatagna m. fl.

1. Under tid, då detta reglemente är tillämpligt, bibehålies krigslön av

sjuka och sårade, så länge de vårdas å sjukvårdsanstalt. Beträffande personal

med terminslön enligt den högre tariffen iakttages, att, därest densamma

undanföres för vård i hemorten, terminslönen från och med närmast

följande lönetermin utgår allenast efter den lägre tariffen.

Personal, som efter det detta reglemente upphört att gälla kvarligger på

sjukvårdsanstalt, bibehåller krigslön, varvid terminslönen utgår enligt den

lägre tariffen, under en tid av högst tre månader efter krigstjänstgönngens

slut. I vad mån avlöning må utgå för tid därefter, beror på provning av

Kungl. Majit.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

2. Under tjänstledighet bibehålies, därest icke Kungl Maj:t för visst fall

annorlunda forordnar, kngslön enligt den omedelbart före tjänstledighetens

början for vederbörande gällande tariffen.

3. Den, som är rymd eller tagits i häkte eller dömts till fängelse eller

straffarbete, ma icke åtnjuta den terminslön, som förfaller till betalning

under rymnings-, häktnings- eller strafftiden.

• Peni SOm ,ar Uyomcl el!er av t jan ar straffarbete, må ej heller komma i åtnjutande

av den månadslön, som belöper på rymnings- eller strafftiden

4. Under kngsfångenskap bibehålies rätt till månadslön.

5'' aumales såsom saknad, är han icke berättigad till krigslön

som forfaller till betalning under den tid, då han utan känd anledning är

ranvarande, i vidare mån än att månadslönen för den månad, under vilken

sadan anmälan skett, oavkortad insättes för hans räkning,

nr återinträde i tjänstgöring eller då anledningen till frånvaron eljest

blivit kand, atervinnes dock rätt till krigslön, i den mån sådan enligt bestämmelserna

i denna paragraf bort utgå, för sådan tid, för vilken visas förtall,

som av vederbörande chef godkännes.

10 §.

Krigsutrustningsbidrag.

1. Krigsutrustningsbidrag, vilket avser att utgöra bidrag till fullständigt®

,aJ ege» personlig krigsutrustning, åtnjutes av sådan personal, som

enligt i fredstid gallande^ bestämmelser är skyldig att hålla sig med uniformspersedlar

Bidraget utgår vid krigstjänstgöringens början med 250 kronor

samt utbetalas samtidigt med första terminslönebeloppet. Örn ovan nämnd

skyldighet inträder senare, utbetalas ifrågavarande bidrag samtidigt med

termmslonen för näst infallande lönetermin.

2. Örn krigstjänstgöringen blir av längre varaktighet, må här ifråga
varande

personal, i den mån. förhållandena därtill giva anledning, antingen

erhålla erforderlig komplettering av krigsutrustningen genom statens försorg

eller ock komma i åtnjutande av förnyade krigsutrustningsbidrag enligt de

grunder, som av Kungl. Majit bestämmas. &

11 §•

Stabskvartersbidrag.

1. För bestridande av sådana oundgängligen nödvändiga utgifter, vilka

icke lämpligen kunna redovisas i vanlig ordning — såsom kostnader för förplagnad

av tillfälliga besökare i vederbörligt kvarter (ombord på vederbörligt

fartyg), representationskostnader m. m. — kunna stabskvartersbidrag ställas

till vissa högre befälhavares förfogande.

2. Stabskvartersbidrag, vilka utgå med belopp, som Kungl. Majit för

varje särskild befälhavare bestämmer, må tillkomma överbefälhavaren armékarclief,

chefen för kustflottan, eskaderchef vid flygvapnet, fördelningschef

marindistrikt, flottiljchef vid flygvapnet, kommendant i fästning''

militarbefälhavaren på Gotland, chef för kavalleribrigad, militärområdesbefalhavare,

etappgruppchef samt chef för basgruppstab.

12 §.

Gottgörelse för tjänsteresa.

U, Vid resa för förrättning i statens ärenden utgår ersättning enligt

rakning, som av vederbörande chef godkännes, för resekostnader med de

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Majus proposition nr 246.

verkliga utgifternas belopp samt för inkvarterings- och förplägnadskostnader

med nedanstående belopp, därvid dock skall iakttagas, att ersättning för enstaka

måltider under ett dygn ej må utgå sammanlagt med mera än för helt

dygn angivet belopp.

Förplägna

(1

Krigslöneklass

Inkvartering

per dygn

för helt dygn

kr.

för enstaka måltider

kr.

middag

kr.

annan måltid

kr.

1—6 ............................

4: —

6: —

•

3: —

1:50

7, 8.............................

5: —

7: —

3:50

1:75

9j 10 ............................

6: —

8: —

4: —

2: —

Il''................................

7: —

9: —

4:50

2: 25

12, 13 ............................

8: -

10: —

5: —

2: 50

14, 15 ............................

9: —

11: —

5:50

2: 75

2. Ersättning enligt denna paragraf utgår endast för det fall att av staten

kostnadsfritt tillhandahållet transportmedel eller av staten tillhandahållen

inkvartering eller förplägnad icke kunnat utnyttjas utan att därigenom fördröjande

av färden eller eftersättande av vederbörligt uppdrag förorsakats.

13 §.

Ersättning för inställelse till och hemförlovning från

krigstjänstgöring.

1. För inställelse till krigstjänstgöring åtnjuter inkallad personal — i

den mån vederbörande icke på statens bekostnad beredes fri transport, förplägnad

och i förekommande fall inkvartering — ersättning för färd från

vistelseorten till anbefalld inställelseort enligt i 12 § angivna grunder. Sådan

ersättning utgår dock endast, därest våglängden till anbefalld samlingsplats

eller närmaste ort, där transportmedel kostnadsfritt tillhandahålles, uppgår

till minst 20 kilometer. Inkallad, som vistas utom riket, äger enligt ovan

angivna grunder utbekomma ersättning för färd från den plats inom riket,

där han först inträffar.

2. Vid avslutande av eller hemförlovning från krigstjänstgöring utgår

ersättning enligt ovan angivna grunder och med där angiven inskränkning

för färd från den ort, där krigstjänstgöringen upphör, till hemvistet i kyrkobokföringsorten.

14 §.

Resekostnadsersättning under tjänstledighetsresa.

1. Har någon erhållit tjänstledighet av orsak, varom i 2 mom. här nedan

sägs, äger den tjänstledige att för resa, som han under ledigheten företager

från tjänstgöringsorten till annan ort inom riket och åter, åtnjuta resekostnadsersättning

i den mån sådan enligt 12 § 2 mom. kan utgå.

I dylikt fall utgår icke ersättning för inkvartering och förplägnad.

2. Ersättning enligt 1 mom. utgår, då tjänstledighet beviljats

a) i anledning därav, att den tjänstlediges hustru, barn, fader, moder eller

annan av hans närmaste svårt insjuknat eller avlidit, samt

b) för avläggande av inträdesprov, examen eller annat prov för fortskriden

lärokurs.

3. Vid tjänstledighet av annan anledning än i 2 mom. avses, ankommer

det på vederbörande chef att bestämma, huruvida med hänsyn till förelig
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Majlis proposition nr 246.

gande ömmande omständigheter eller där eljest synnerliga skäl äro för

handen ersättning enligt 1 mom. må utgå.

15 §.

Avlöning åt krigsfångar.

Krigsfångar från land, med vilket överenskommelse träffats om ersättning

för förskjuten avlöning åt krigsfångar, åtnjuta under fångenskap avlöning i

enlighet med vad därom må vara särskilt stadgat.

. Övergående bestämmelser.

1. Personal på övergångsstat ävensom från sådan stat avgången personal

i reserv äger uppbära månadslön med belopp motsvarande V12 av årslönen

enligt gällande fredsavlöningsreglemente i ortsgrupp B och i löneklass med

samma nummer som den, enligt vilken vederbörande uppbär eller vid inträdet

i reserven uppbar avlöning på övergångsstat. Därvid skall dock iakttagas,

dels att tvångsvis överförd beställningshavare, som vid krigstjänstgöringens

början varit inkallad till ständig tjänstgöring och därvid åtnjutit

lön enligt högre ortsgrupp, fortfarande skall anses tillhöra denna ortsgrupp,

dels oek att beträffande beställningshavare på övergångsstat, som befordrats

till högre tjänstegrad (tjänsteklass) i regemente (kår), i flottan eller i kustartilleriet,

samt beträffande beställningshavare i reserv, som före avgången

från övergångsstat erhållit dylik befordran, skola i tillämpliga delar gälla

bestämmelserna i 5 § 5 mom.

2. Officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare i reserv,

vilka före den 1 juli 1936 avgått från beställning på reservstat, äga uppbära

månadslön med belopp motsvarande V12 av årslönen enligt gällande fredsavlöningsreglemente

i ortsgrupp B och i löneklass, som framgår av nedanstående

tabell:

Före inträdet i reserven innehavd beställning på reservstat

Äger uppbära månadslön

med belopp motsvarande lön

i löneklass

Generalmajor....................................

0 15

Överste ............................................

0 14

Major ........................................

0 12

Kompaniofficer, högsta löneklassen .........................

010

» mellersta löneklassen .................

0 8

» lägsta löneklassen .........................

0 5

Underofficer, högre löneklassen .......................

Uo 9

» , lägre löneklassen ..............................

Uo 6

Fältläkare ...................................

C 24

Regementsläkare ................................

C 22

Beträffande under detta mom. hänförlig personal, som före avgången

från reservstat befordrats till högre tjänstegrad på reservstat, skola dock i

tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 5 § 5 mom.

3. Furirer på reservstat vid Gotlands trupper samt furirer i reserv, som

avgått från nämnda stat, äga uppbära månadslön med belopp motsvarande

Vis av årslönen för furir på aktiv stat enligt gällande fredsavlöningsreglemente,

beräknad efter en tjänstetid av 72 månader för furir på reservstat

samt 84 månader för furir i reserv.

4. I övrigt skola föreskrifterna i detta reglemente i tillämpliga delar gälla

för den personal, som avses i 1—3 mom.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 246.

95

Bilaga till lönenämndens förslag till Jcrigsavlöningsreglemente.

Tj änsteför teckning

angivande de särskilda krigslöneklasser, till vilka den vid försvarsväsendet

vid mobilisering och i krig anställda personalen

är att hänföra.

1. h-igslöneMassen. *

Menig, som icke fullgjort rekrytutbildning.

2. JcrigslöneMassen.

Menig, som fullgjort rekrytutbildning.

3. JcrigslöneMassen.

Vicekorpral.

4. h-igslöneMassen.

Korpral (konstapel) vid armén och flygvapnet, 1 klass sjöman, 1. klass

kustartillerist.

5. h-igslöneMassen.

Furir, korpral vid marinen, högbåtsman.

6. h-igslöneMassen.

Flaggkorpral, underofficer av 3. graden.

7. h-igslöneMassen.

Sergeant, underofficer av 2. graden.

<9. h-igslöneMassen.

Fanjunkare, styckjunkare, fänrik, underlöjtnant, flaggunderofficer.

9. JcrigslöneMassen.

Löjtnant, förvaltare, regementskassör, förrådsförvaltare.

10. h-igslöneMassen.

Kapten, ryttmästare.

11. JcrigslöneMassen.

Major, kommendörkapten av 2. graden.

12. JcrigslöneMassen.

Överstelöjtnant, kommendörkapten av 1. graden.

13. JcrigslöneMassen.

Överste, kommendör.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

96

14. Icrigslönelclassen.

Generalsperson, flaggman.

15. Icrigslönelclassen.

Överbefälhavaren, cheferna för försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet.

Anm. Innehavare av här ovan ej särskilt nämnd beställning hänföres till

den krigslöneklass, som motsvarar honom genom utnämning eller konstituering

tilldelad tjänstegrad ellea: tjänsteklass.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

97

Bilaga B.

Jämförelse mellan år 1918 gällande fredsaTlöningsbestämmelser för armén samt 1918 års

krigsavlöningsreglemente.

1

2 1

s

i

5

6

i

8

9

10

11

Beställning

Kontanta förmåner enligt år 1918

gällande bestämmelser

1918 års krigslönebelopp

jämförda med samtidigt

gällande fredslönebelopp

Anmärkningar

1907 års reglemente

för arméns avlöning

i fred

(SFS nr 110/1907)

1918 års krigs- avlöningsregle- mente (SFS nr

505/ ,1918)

Kol. 2 och 5

ökning

Kol. 4 och 6

ökning

Lön

m. m.

kr.

Dag-

trakta-

mente

kr.

Summa

kol. 2

och 3

kr.

Lägre

tariff

kr.

Högre

tariff

kr.

kr.

%

kr.

%

Generalsperson (arméför-

1. Samtliga siffror

delningschef) ........

1005

274

1279

1005

1290

—

—

u

0.9

avse belopp per

Generalsperson (kommen-

månad.

dant) ................

866

274

1140

870

1155

4

0.5

15

1.3

Överste (brigadehef) ....

824

213

1037

825

1080

1

O.i

43

4.1

» (regementschef)

782

213

995

795

1050

13

1.6

55

5.6

mäste hela kron-

Överstelöjtnant ........

610

183

793

615

840

5

0.8

47

5.9

Major..................

569

152

721

570

765

i

0.2

44

6.i

Kapten 1. klass ........

447

122

569

450

615

3

0.7

46

8.1

3. Dyrtid stillägghar

» 2. » ........

363

122

485

375

540

12

3.3

55

11.3

icke medräknats.

Löjtnant 1. klass ......

250

91

341

255

375

5

2

34

10

» 2. » ......

210

91

301

225

345

15

7.1

44

14.6

Underlöjtnant (fänrik) ..

185

91

276

225

330

40

21.6

54

20

Fanjunkare ............

212

76

288

225

323

13

6-i

35

12.2

Sergeant 1. klass ......

164

61

225

180

255

16

9.8

30

13.3

» 2. » ......

154

61

215

165

240

11

7.1

25

12.1

Furir 1. klass ..........

65

—

65

66

66

1

1.5

1

1.5

» 2. » ..........

45

—

45

47

47

2

4.4

2

4.4

Korpral................

37

—

37

38

38

1

2.7

1

2.7

Vice korpral............

29

—

29

30

30

1

3.4

1

3.4

Mening beställningsman

24

—

24

24

24

—

—

—

—

» volontär ......

21

—

21

21

21

—

—

—

—

Vpl kapten ............

15

—

15

120

300

105

285

» löjtnant............

15

—

15

90

225

75

210

» underlöjtnant (fän-

rik)................

15

—

15

75

210

60

195

»> fanjunkare ........

15

—

15

60

173

45

158

» sergeant ..........

15

—

15

45

135

30

120

» furir ..............

15

—

15

38

38

23

23

» korpral............

15

—

15

30

30

15

15

» vice korpral........

15

—

15

23

23

8

8

» mening............

15

—

15

15

15

—

—

esa 39 7

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami.

Nr 246.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Majus proposition nr 246.

Jämförelse mellan år 1938 gällande fredsavlöningsbestämmelser

1

2

3

*

5

8

9

10

ii

Kontanta förmåner enligt år 1938 gällande fredsaylönings-

bestämm

elser (SFS nr 170/1927, 260/1928,128/1928, 60/1926)

Tj än stgörin gstr aktamente

för dag enligt SFS nr

Beställning

arvode,

260/1928, 8.

kap.

Summan av beloppen i

Terminslön

penning-

bidrag

.Enligt 1. §

lön

(E-ort)

1.—15.

fr. o. m.

Enligt

3 A

kol. 2

kol. 2

kol. 2

Lägre

Högre

dagen

16. dagen

ö■ 9

och 3

och 4

och 5

tariff

tariff

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr

kr.

kr.

kr

Generalsperson (arvode) ..

1,750

480

240

162

2,230

1,990

1,912

1.750

165

330

))

1,370

480

240

162

1,850

1,610

1,532

1,370

150

300

Överste (inspektör m. fl.)..

1,200

480

240

162

l,68o

1.440

1,362

1,200

135

270

n

1,045

420

210

141

1,465

1,255

1.186

1,045

135

270

Överstelöjtnant ..........

835

420

210

141

1,255

1,045

976

835

120

240

Major....................

785

360

180

120

1.145

965

905

785

105

210

Kapten ..................

606

300

150

102

906

756

708

606

90

180

Löjtnant ................

396

300

150

102

696

546

498

396

75

150

Fänrik, underlöjtnant ....

267

240

120

81

507

387

348

267

60

120

F ör valtare, regementskassör

408

300

150

102

708

558

510

408

75

150

Fanjunkare ..............

352

240

120

81

592

472

433

352

60

120

Sergeant ................

299

240

120

81

539

419

380

299

45

90

Furir ....................

116

—

—

—

116

116

116

116

39

75

Korpral..................

81

—

—

—

81

81

81

81

36

54

Vice korpral..............

62

—

—

—

62

62

62

62

33

42

Menig....................

50

—

—

—

50

50

50

50

30

36

Vpl major................

30

—

—

—

30

30

30

105

105

210

» kapten ..............

30

—

—

—

30

30

30

90

90

180

» löjtnant..............

30

—

—

—

30

30

30

75

75

150

» fänrik, underlöjtnant..

30

—

—

—

30

30

30

60

60

120

» fanjunkare ..........

30

—

—

—

30

30

30

60

60

120

» sergeant..............

30

—

—

—

30

30

30

45

45

90

» furir ................

30

—

—

—

30

30

30

30

39

75

» korpral ..............

30

—

—

—

30

30

30

15

36

54

» vice korpral..........

30

—

—

—

30

30

30

—

33

42

» menig................

30

—

—

—

30

30

30

—

30

36

» menig (rekryt)........

15

—

—

—

15

15

15

—

15

15

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 246.

99

Bilaga C.

samt lönenäm ndens förslag till krigsavlöningsregleinente.

12

is

14

15

16

17

18

19

20

21

22

ligt förslaget

Föreslagna krigslönebelopp jämförda med gällande fredslönebelopp

Summa

krigslön

Kol. 6 och 18

ökning

minskning (—)

Kol. 7 och 13

ökning

minskning (—)

Kol. 8 och 12

ökning

minskning (—)

Kol. 8 och 13

ökning

minskning (—)

Anmärkningar

kol. 9

och. 10

kol. 9

och 11

kr.

%

kr.

%

kr.

%

kr.

%

kr

kr

1,915

1,520

1.335

1,180

955

890

696

471

327

483

412

344

155

117

95

80

210

180

150

120

120

90

69

51

33

30

15

2,080

1,670

1,470

1,315

1,075

995

786

546

387

558

472

389

191

135

104

86

315

270

225

180

180

135

105

69

42

36

15

— 150

— 180

— 210

— 150

— 180

- 150

- 120

- 150

— 120

— 150

— 120

- 150

75

54

42

36

285

240

195

150

150

105

75

39

12

6

— 6.7

— 9.7

— 12.5

— 10.2

— 14.3

— 13.1

— 13.3

-21.6

— 23.7

— 21.2

— 20.3

— 27-8

64-7

66.7

67.7

72

90

60

30

60

30

30

30

- 30

75

54

42

36

285

240

195

150

150

105

75

39

12

6

4.5

3.7

4.1

4.8

2.9

3.1

4

- 7.2

64.7

66.7

67.7

72

3

- 12

— 27

— 6

— 21

- 15

— 12

- 27

— 21

— 27

- 21

— 36

39

36

33

30

180

150

120

90

90

60

39

21

3

0.2

— 0.8

2

— 0.5

— 2.2

— 1.7

— 1.7

— 5.4

— 6

— 5.3

— 4.8

— 9.5

33.6

44.4

53.2

60

168

138

108

129

99

90

78

48

39

48

39

9

75

54

42

36

285

240

195

150

150

105

75

39

12

6

8.8

9

7-9

10.9

10.1

9.9

11

9.6

11.2

9.4

9

2.4

64.7

66.7

67.7

72

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Samtliga siffror avse belopp

pr månad.

Siffrorna äro avrundade till

närmaste hela krontal.

Ortgrupp E har valts för

erhållande av lämplig medel- siffra (kol. 2).

Dyrtidstillägg har icke med- räknats.

Där en lönegrad innehåller

mera än en löneklass ha be- räkningarna grundats så- lunda :

vid 2 löneklasser,

den högsta,

vid 3 eller flera löne- klasser,

den näst högsta.

För manskap ha fredslönerna

upptagits efter följande antal

tjänstgöringsmånader:

furir...... 48 månader

korpral . . 24 •>

vice korpral 12 »

menig mindre än 12 må- nader.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Bilaga D.

Ungefärlig merkostnad (utöver fredsen) för avlöning under en månad av personalen

vid en fördelning i fält (20,000 man).

Kostnader enligt:

Värn- pliktiga

av alla

grader

kr.

Fast

anställt

manskap

kr.

Övriga

kr.

Summa

kr.

1918 års krigsavlöningsreglemente (SFS nr 505),

lägre tariffen................................

55,000

1,000

9.000

65,000

1918 års krigsavlöningsreglemente (SFS nr 505),

högre tariffen................................

98,000

1.000

23,000

122,000

Ar 1938 gällande fredsavlöningsbestämmelser,

traktamente enligt tilläggsbestämmelserna till

avlöningsreglementena, 8 kap. 1 § (SFS nr 260/

1928) för 1—15 dagen........................

155,000

155,000

Ar 1938 gällande fredsavlöningsbestämmelser,

traktamente enligt tilläggsbestämmelserna till

avlöningsreglementena, 8 kap. 1 § fr. o. m. 16

dagen ......................................

78,000

78,000

År 1938 gällande fredsavlöningsbestämmelser,

traktamente enligt tilläggsbestämmelserna till

avlöningsreglementena, 8 kap. 3 §............

52,000

52,000

Lönenämndens förslag till krigsavlöningsregle- mente, lägre tariffen ........................

84,000

20,000

38,000

142,000

Lönenämndens förslag till krigsavlöningsregle- mente, högre tariffen........................

250,000

31,000

76,000

357,000

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

101

INNEHÅLLSFÖETECKNING.

Sid.

Propositionen .................................................................... ^

Förslag till avlöningsregleniente för personal Tid försvars väsendet under krigstjänstgöring

(krigsavlöningsreglemente)........................................ 2

Utdrag av statsrådsprotokollet ....................................................

Äldre krigsavlöningsreglementen och förarbeten till desamma ............ 13

Armén s. 13 — Marinen s. 17 — Flygvapnet s. 19.

Allmän motivering .......................................................... 13

Allmänna synpunkter s. 19 — Grunderna för månadslönens bestämmande s. 27

Grunderna för terminslönens bestämmande s. 37 — Grunderna för avlöning åt

mobiliserad personal vid annan än militär tjänstgöring s. 52.

Speciell motivering .......................................................... 35

Bilagor .......................................................................... 87

Bilaga A. Lönenämndens förslag till krigsavlöningsreglemente ............ 87

Bilaga B. Jämförelse mellan år 1918 gällande fredsavlöningsbestämmelser

för armén samt 1918 års krigsavlöningsreglemente .................... 97

Bilaga G. Jämförelse mellan år 1938 gällande fredsavlöningsbestämmelser

samt lönenämndens förslag till krigsavlöningsreglemente .............. 98

Bilaga D. Ungefärlig merkostnad (utöver fredslön) för avlöning under en

månad av personalen vid en fördelning i fält (20,000 man)............ 100

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet under krigstjänst g öri s. 9 i texten
  2. SU 1939:136 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet under lerig stjänstgöring a1 i texten