Med förslag till avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet under krig stjänst g öring (krigsavlöningsreglemente)
1939-03-24 · 101 sidor, varav 100 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 100 av 101 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:246, Med förslag till avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet under krig stjänst g öring (krigsavlöningsreglemente)
Dokumentets text
Kungl. Ma.j:ts proposition nr 246.
1
Nr 246.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet
under krig stjänst g öring (krigsavlöningsreglemente);
given Stockholms slott den 24 mars 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
dels att godkänna härvid fogade förslag till avlöningsreglemente för
personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente)
med tillhörande tjänsteförteckning angivande de särskilda krigslöneklasser,
till vilka försvarsväsendets personal enligt krigsavlöningsreglementet
hänföres,
dels ock att bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Bihang till riksdagens protokoll 1939
1 sami. Nr 246.
692 39
2
Kungl. Majus proposition nr 246.
Förslag
till
avlöuingsreglemente för personal Tiel försvarsväsendet under
krigstjänstgöring (krigsaTlöningsreglemente).
Härigenom förordnas som följer:
1 §.
Reglementets tillämpning.
1. Detta reglemente skall, i enlighet med vad nedan stadgas och i den mån
Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, tillämpas under krigstjänstgöring.
Krigstjänstgöring anses enligt detta reglemente fullgöras av den, som tillhör
mobiliserad del av försvarsväsendet. Krigstjänstgöringen tager sin
början första mobiliseringsdagen eller, örn inryckning sker senare, inryckningsdagen,
samt pågår till och med tionde dagen efter den, då demobiliseringen
börjat, dock att däri icke i något fall inräknas hemförlovningstid.
2. Sker annorledes än genom mobilisering inkallelse av personal för ändamål,
som omförmäles i § 28 moni. 1 och § 36 mom. 2 värnpliktslagen, äger
Kungl. Majit föreskriva, örn och i vad män stadgandena i detta reglemente
skola gälla i fråga örn tjänstgöring vid icke mobiliserad del av krigsmakten,
som beröres av inkallelsen; och skall därvid å sådan tjänstgöring tillämpas
vad i reglementet stadgas om krigstjänstgöring.
3. I den mån detta reglemente vinner tillämpning, skola i fredstid gällande
avlönings- och pensionsbestämmelser för militär och civilmilitär personal
tillämpas allenast i den utsträckning reglementet stadgar.
2 §•
Under reglementet hänförllg personal.
1. Detta reglemente gäller med i 3 § angivna undantag för följande personal:
militär
och civilmilitär personal på aktiv stat, över stat, på reservstat, på
övergångsstat och i reserven;
officerare i väg- och vattenbyggnadskåren;
i fredstid konstituerade landstormsofficerare;
värnpliktiga; samt
annan personal, sorn, utan att på grund av värnpliktslagens föreskrifter
eller eljest vara krigstjänstskyldig, antagits såsom frivillig eller anställts i
särskild befattning.
2. Envar, för vilken detta reglemente gäller, hänföres till viss mot hans
tjänsteställning svarande krigslöneklass enligt en till reglementet hörande
tjänsteförtecknin g.
3
Kungl. Majus proposition nr 246.
3 §•
Särskilda bestämmelser för viss personal.
1. För civil anställningshavare i statens tjänst, vilken vid mobiliserad del
av försvarsväsendet placeras i befattning med arbetsuppgifter motsvarande
dem, som åligga honom i fredstid, skola tillämpas i fred gällande avlöningsbestämmelser
jämte de ytterligare föreskrifter, som kunna varda meddelade.
2. Beordras värnpliktig att fullgöra honom åliggande krigstjänstgöring vid
någon statens anstalt eller vid industri eller annat företag, som drives för
statens räkning, skall beträffande honom tillkommande förmåner tillämpas
13 § i detta reglemente samt i övrigt, där ej Kungl. Majit eller, enligt Kungl.
Majits bestämmande, särskild myndighet annorlunda förordnar, vad som gäller
i fråga örn avlöning för den vid anstalten eller företaget i övrigt anställda
personalen i motsvarande befattning.
3. Angående avlöning i andra fall än ovan sägs till personal, som vid mobilisering
eller i krig tages i anspråk för annat försvarsändamål än militär
tjänstgöring, gäller vad därom särskilt stadgas.
4 §•
Avlöningsförmåner m. m.
1. Den personal, å vilken detta reglemente är tillämpligt, äger med i 9 §
stadgade undantag under krigstjänstgöringen uppbära tingslätt. Krigslönen
är för personal i 4—16 krigslöneklasserna uppdelad i månadslön och terminslön
samt utgår till övrig personal i form av terminslön. Till familjeförsörjare
utgår därjämte i vissa fall familjebidrag enligt vad därom särskilt stadgas.
Kungl. Maj :t bestämmer, i vad mån krigslön skall utgå för viss tid efter krigstjänstgöringens
slut.
I den mån i reglementet sådant medgives, utgå till personalen härjämte
tirigsutrustningsbidrag, stabsbidrag, gottgörelse för tjänsteresa m. m., ersättning
för inställelse till och hemförlovning från tingstjänstgöring samt ersättning
för resetiostnad i samband med tjänstledighet och permission. I vissa
fall utgår till avliden löntagares dödsbo begravningshjälp.
2. Enligt föreskrifter, som meddelas i särskild ordning, äger personalen
vidare åtnjuta förplägnad, inkvartering, utrustning och sjukvård ävensom viss
fribrevsrätt.
3. I fråga örn rätt till flyttningsersättning skola i fredstid gällande bestämmelser
äga tillämpning, i den mån Kungl. Majit ej annorlunda förordnar.
Ändå att enligt nyssnämnda bestämmelser beställningshavare, som förpliktas
tillträda eller frånträda tjänstebostad, icke är berättigad till ersättning för
flyttningskostnad, må han efter vederbörande förvaltningsmyndighets beprövande
kunna erhålla skälig gottgörelse för kostnader, som förorsakas av
sådan flyttning.
5 §•
Månadslön.
1. Månadslön för den fast anställda personalen skall, med iakttagande av
vad nedan i denna paragraf föreskrives, utgå med belopp motsvarande en
tolftedel av årslönen enligt vederbörligt, för personal å aktiv stat gällande
4
Kungl. Majus proposition nr 246.
fredsavlöningsreglemente. Där ej nedan under b), g) och h) saint i 7 inom.
annorlunda stadgas, skall lönen bestämmas efter den lönegrad, till vilken
vedeiböiandes beställning a aktiv stat eller, för icke aktiv personal, den mot
beställningen svarande tjänstegraden (tjänsteklassen) är att hänföra. Vidare
skall iakttagas, att lönen utgår:
a) för peisonal pa aktiv stat med undantag av sådan, som omförmäles under
b) här nedan, efter den löneklass, vederbörande vid krigstjänstgöringens
början tillhörde;
b) för bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av 2. graden och
marinläkarstipendiater efter lägsta löneklassen av den för bataljonsläkare
bestämda lönegraden;
c) för officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare på
reservstat ävensom personal i reserven, som avgått från nämnda stat, efter
löneklass motsvarande den, enligt vilken löntagaren uppbär eller omedelbart
före inträdet i reserven uppbar avlöning på reservstat;
d) för reserven tillhörande, från aktiv stat pensionsavgångna officerare,
underofficerare och civilmilitära beställningshavare efter den löneklass (efter
löneklass motsvarande den), löntagaren omedelbart före inträdet i reserven
tillhörde;
e) för reserven tillhörande, förtidsavgångna eller i reserven utnämnda
officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare, personal, som
lönlös kvarstår i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet eller i flygvapnet,
samt officerare i väg- och vattenbyggnadskåren efter lägsta löneklassen eller
den högre löneklass, löntagaren på grund av fullgjord tjänstgöring tillhör;
f) för underbefäl i reserv, som avgått från beställning på aktiv stat, efter
löntagarens tjänstegrad och den tjänstetid, han uppnått omedelbart före
inträdet i reserven;
g) för reservkadetter vid flottan efter flaggkorprals grad och 72 månaders
tjänstetid;
h) för i fredstid konstituerade landstormskaptener, landstormslöjtnanter
och landstormsfänrikar efter respektive löneklasserna Oa 6, Oa 2 och Oc a i
gällande fredsavlöningsreglemente.
Månadslönen utgår, där densamma är beroende av löntagarens placering i
ortsgrupp, till personal, som omförmäles under a), efter den ortsgrupp, vederbörandes
förläggningsort vid krigstjänstgöringens början tillhörde, samt till
övrig fast anställd personal efter den ortsgrupp, till vilken den för vederbörande
vid samma tid gällande mantalsskrivningsorten hänföres.
2. För värnpliktiga tillhörande nedan angivna krigslöneklasser utgår
månadslön med följande belopp:
4 krigslöneklassen ........................... 15 kronor
5 » 30 »
6 » 35 »
7 » 45 »
8 » ........................... 60 »
9 » 75 »
10 » 90
11 » 105
5
Kungl. Majus proposition nr 246.
Beträffande värnpliktiga, vilka tillköra frivilliga försvarsorganisationer,
äger Kungl. Majit meddela särskilda bestämmelser.
Aspiranter ock kadetten vilka ej konstituerats i officers eller motsvarande
grad, räknas såsom värnpliktiga, i den mån ej under 1 mom. g) kär ovan
annorlunda stadgas.
Frivilliga likställas med värnpliktiga, där ej Kungl. Majit för visst fall
eller för viss personal annorlunda förordnar.
3. Sådant rörligt tillägg eller dyrtidstillägg, som enligt gällande fredsbestämmelser
utgår å vissa löneförmåner, skall utgå å motsvarande förmåner
enligt detta reglemente under de förutsättningar och enligt de grunder, som
gälla för fredstid, samt hänföras till månadslönen. Till ledning vid sådant
tilläggs uträknande tjäna de tabeller ock anvisningar, som må kava av Kungl.
Majit utfärdats med avseende å fredsavlöningsbestämmelsernas tillämpning.
4. Kallortstillägg, hyresbidrag eller ersättning för inkvartering skall, där
ej Kungl. Maj :t annorlunda föreskriver, inräknas i månadslönen för tid, under
vilken dylik förmån enligt vederbörligt fredsavlöningsreglemente skolat utgå.
5. Beträffande andra enligt gällande fredsavlöningsbestämmelser utöver
lön (penningbidrag) eller pension utgående arvoden ock tillägg än i 4 mom.
sägs skall gälla följande:
a) till därtill berättigad personal utgående flygtillägg, mekanikertillägg
och elevtillägg skola för den tid vederbörande fullgör tjänstgöring eller innehar
befattning, för vilken ifrågavarande förmån är avsedd såsom ersättning,
inräknas i månadslönen eller, örn sådan icke eljest uppbäres, anses såsom
månadslön;
b) övriga till beställningshavare å aktiv stat utgående arvoden och lönetillägg,
vilka icke utgöras av traktamenten eller kommenderingstillägg ock
som ej enligt 7 § ingå i terminslön, skola för tid, som ovan under a) sägs,
inräknas i månadslönen;
c) till pensionsavgången beställningshavare i reserven utgående arvode
skall för tid, som under a) sägs, inräknas i månadslönen, i den mån summan
av arvodet och pensionen jämte dyrtids- eller därmed jämförligt tillägg överstiger
den månadslön, som enligt 1—3 mom. skall utgå.
6. Uppflyttning till högre löneklass eller tillträde till löneförhöjning må,
där ej dylik åtgärd sker i anledning av befordran, äga rum endast i den mån
Kungl. Majit sådant föreskriver; och skall, när sedermera jämlikt dylik föreskrift
eller vederbörliga fredsbestämmelser uppflyttning i löneklass eller tillträde
till löneförhöjning äger rum, löntagare gottgöras för den inkomstminskning,
som han i följd av uppskovet med nämnda åtgärd fatt vidkännas.
7. Beställningshavare på aktiv stat, över stat eller på reservstat, som innehar
högre tjänstegrad eller tillhör högre tjänsteklass än som motsvarar hans
beställning, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. här ovan hänföras
till lägsta löneklassen inom den mot den högre tjänstegraden (tjänsteklassen)
svarande lönegrad på aktiv stat, som för honom medför högre lön
än den, vartill enligt detta reglemente hans beställning berättigar honom.
Yad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, då fast anställd
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majus proposition nr 246.
personal för krigstjänstgöringstiden konstitueras i högre tjänstegrad (tjänsteklass)
än den han eljest innehar. Yid tillämpning av bestämmelserna i detta
moment skall hänsyn ej tagas till naturaförmåner.
I andra fall än i föregående stycke sägs inverkar högre tjänstegrad (tjänsteklass)
än som svarar mot innehavd beställning icke på den fast anställda
personalens månadslön.
8. För pensionsavgången beställningshavare skall det enligt 1 mom. beräknade
lönebeloppet minskas med lika stort belopp som summan av tjänsteoch
familjepensionsavdragen för innehavare av motsvarande beställning å
aktiv stat.
9. För icke pensionsavgången personal, som är underkastad bestämmelser
örn tjänstepension eller familjepension, skall från det enligt 1 mom. beräknade
lönebeloppet avdrag ske för pensionsavgifter enligt därom för fredstid
meddelade bestämmelser) dock skall beställningshavare å reservstat vidkännas
enahanda pensionsavdrag som innehavare av motsvarande beställning å
aktiv stat.
10. Månadslön utbetalas månadsvis i efterskott i den ordning Kungl.
Majit bestämmer.
6§-
Allmänna föreskrifter beträffande terminslön.
1. Terminslön utgår, i den mån icke nedan annorlunda föreskrives, enligt
högre eller lägre tariff med belopp, som framgår av nedanstående tabell.
Krigslöneklass
Terminslön för lönetermin
Högre tariff
kronor
Lägre tariff
kronor
i......................
10
5
2 ............................
15
10
3 ......................
18
n
4 .........................
20
12
5 ....................
25
13
G ......................
28
14
7 .................
30
15
8 ........................
40
20
9 .........................
50
25
10 ..................
60
30
11 ............
70
35
12 .........
80
40
13 ..................
90
45
14 ................
110
55
15 .............
130
65
16 .....................
150
75
2. Där ej i 7, 8 eller 9 § annorlunda stadgas, tillämpas den högre tariffen
å personal, som befinner sig inom krigsskådeplats eller inom fästning, vilken
förklarats i belägringstillstånd, ävensom å personal, beträffande vilken
Kungl. Majit särskilt förordnat, att nämnda tariff skall gälla, samt den lägre
tariffen å övrig personal.
3. Terminslön utbetalas kontant i förskott för lönetermin, därvid varje
månad uppdelas i tre löneterminer med början den 1, den 11 och den 21
7
Kungl. Majus proposition nr 24 H.
dagen i månaden, samt utgår oavkortad för lönetermin, även örn krigstjänstgöringen
pågår endast en del av terminen.
4. Terminslönen bestämmes med hänsyn till förhållandena å första tjänstgöringsdagen
av löneterminen och röner ej inverkan av förändringar, som
inträffa senare.
7 §■
Särskilda föreskrifter beträffande terminslön linder sjötjänstgöring.
Personal, som fullgör sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv, ägei
såsom terminslön uppbära ett belopp motsvarande summan av vad som enligt
gällande fredsbestämmelser skulle hava utgått till vederbörande i sjötillägg
(ersättning för uppbörd), mässpenningar (servisbidrag) och representationspenningar
för tio dagar, dock att därvid sjötillägget för marinläkare av 2. graden
och marinläkarstipendiat skall beräknas till samma belopp som för officer
i motsvarande tjänstegrad. Härutöver äger personal av manskaps tjänstegrad,
som icke mässar i underofficersmäss, åtnjuta terminslön enligt den i
6 § 1 mom. intagna lägre tariffen.
Under tjänstgöring, som i första stycket avses, må terminslönen icke understiga
vid sjötjänstgöring med stationär förläggning eller tjänstgöring i sjöreserv
det belopp, som skulle hava utgått med tillämpning av bestämmelserna
i 6 §, och vid sjötjänstgöring med rörlig förläggning det belopp, som skulle
hava utgått enligt den i 6 § 1 mom. intagna högre tariffen.
8§-
Särskilda föreskrifter beträffande terminslön under flygtjänstgöring.
Personal, som enligt 5 § 5 mom. a) äger åtnjuta flygtillägg, mekanikertillägg
eller elevtillägg, skall erhålla terminslön enligt den i 6 § 1 mom. intagna
lägre tariffen.
9 §.
Krigslön för sjuka, tjänstlediga, tillfångatagna m. fl.
saint begravningshjälp.
1. Krigslön till sjuka och sårade utgår efter samma grunder som till annan
personal; dock äger vederbörande chef efter läkares hörande besluta, att
terminslön icke skall utgå, då skälig anledning finnes till antagande, att sjukdomen
är självförvållad.
Örn ersättning till sjuka och sårade efter krigstjänstgöringens slut gäller
vad därom särskilt stadgas.
2. Under tjänstledighet eller permission bibehålies krigslön, därest icke
Kungl. Maj:t för visst fall annorlunda förordnar; och skall därvid terminslönen
utgå efter den vid ledighetens början tillämpade tariffen.
3. Hen, som undergår arreststraff med förbud att tjänstgöra, äger icke
uppbära terminslön, som därunder förfaller till betalning.
Hen, som undergår annat frihetsstraff än arrest eller som är avstängd flan
tjänstgöring eller hålles häktad för brott, må icke uppbära månadslön för
sådan tid eller terminslön, som därunder förfaller till betalning, så framt ej
prövas skäligt att låta honom åtnjuta någon dol av lönen.
8
Kungl. Majus proposition nr 246.
Prövas undergånget arreststraff böra ej räknas vederbörande till last, finnes
avstangningsåtgärd hava varit obefogad eller blir för brott häktad frikänd,
skall vad av hans avlöning på grund av stadgande i detta moment innehållits
utbetalas till honom.
A ad här stadgas i fråga örn den, vilken hålles häktad för brott, skall gälla
jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt
för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, vederbörande skall äga
åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet.
4. Under krigsfångenskap bibehålies rätt till månadslön.
5. Den, som utan känd anledning är frånvarande, är icke berättigad till
terminslön, som under frånvaron förfaller till betalning, ej heller till annan
löneförmån i vidare mån än att månadslönen till och med kalendermånaden
nast efter den, varunder han anmälts såsom saknad, skall insättas för hans
eller hans rättsinnehavares räkning. Yisas förfall, som av vederbörande chef
godkännes, må han tillgodonjuta de löneförmåner, vartill han skulle hava varit
berättigad, örn förfallet varit känt.
6. Avliden löntagares dödsbo är berättigat till månadslön till och med
kalendermånaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat. Sker begravningen
genom dödsboets försorg, skola förefintliga, för fredstid gällande bestämmelser
örn begravningshjälp äga tillämpning.
10 §.
Krigsutrustningsbidrag.
1. För fullständigande av egen personlig krigsutrustning äger personal,
som enligt i fredstid gällande bestämmelser är skyldig att hålla sig med
uniformspersedlar, åtnjuta bidrag, utöver i fredstid utgående ekiperingshjäip,
med 250 kronor (krigsutrustningsbidrag). Sådant bidrag utbetalas samtidigt
med första terminslönen eller, örn rätten till bidraget inträder senare,
samtidigt med första därefter förfallande terminslön.
2. Örn krigstjänstgöringen blir av längre varaktighet, må här ifrågavarande
personal, i den mån förhållandena därtill giva anledning, antingen erhålla erforderlig
komplettering av krigsutrustningen genom statens försorg eller ock
komma i åtnjutande av förnyade krigsutrustningsbidrag enligt de grunder,
som av Kungl. Majit bestämmas.
11 §■
Stabsbidrag.
För bestridande av sådana med tjänsten förenade utgifter, vilka icke lämpligen
kunna redovisas i vanlig ordning, såsom kostnader för förplägnad av
tillfälligt besökande, representationskostnader m. m., kunna stabsbidrag med
belopp, som Kungl. Majit för varje särskilt fall bestämmer, utgå till överbefälhavaren,
kommendant i fästning, chef för högre truppförband vid armén,
militärområdesbefälhavare, etappgruppchef, chefen för kustflottan, eskader
chef och avdelningschef Aud flottan, chef för marindistrikt, chefen för Gotlands
kustartilleriförsvar, eskaderchef och flottiljchef vid flygvapnet samt
chef för basgruppsstab.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
12 §.
Gottgörelse för tjänsteresa m. in.
1. Yid tjänsteresa eller tjänsteförrättning utom den egentliga krigsförläggningsorten
utgår med nedan i 2 mom. omförmälda undantag ersättning enligt
räkning, som av vederbörande chef godkännes, för resekostnader med de verkliga
utgifternas belopp samt för inkvarterings- och förplägnadskostnader med
nedanstående belopp, därvid dock skall iakttagas, att ersättning för enstaka
måltider under ett dygn ej må utgå sammanlagt med mera än för helt dygn
angivet belopp.
Förplägnad
Krigslöneklass
Inkvartering
per dygn
kronor
för helt dygn
kronor
för enstaka måltider
middag
kronor
annan måltid
kronor
1 6 ..................
4:-
6:-
3: —
1:50
1:75
7 8 ....................
5: —
7: —
3: 50
9 iQ .................
6: —
8: —
4: —
4:50
2:~
2:25 1
2:50
2:75 1
Il’ ......................
7: —
9: —
.......
i 12 13 .................
8: —
10: —
5: —
14—16 ............................
9:-
11: —
5: 50
2. Ersättning utgår ej vid färd eller förrättning med trupp, ej heller i den
mån transportmedel, inkvartering eller förplägnad, som tillhandahållits av
staten, kunnat utan men för tjänsten anlitas.
13 §.
Ersättning för inställelse till och hemförlovning från
krigstj änstgöring.
1 Yid inställelse till krigstjänstgöring utgår ersättning för färd inom riket
från vistelseorten till inställelseorten enligt de i 12 § angivna grunder och
med där stadgade undantag; dock icke för färd till anbefalld samlingsplats
eller närmaste ort, varest transportmedel kostnadsfritt tillhandahålles, da
väglängden understiger 20 kilometer. Är den inkallade boende utrikes eller
inmönstrad å fartyg, med vilket hemresan icke kan företagas, utgår ersättning
för färd utom riket enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas.
2. Vid hemförlovning från krigstj änstgöring utgår, med motsvarande tilllämpning
av de grunder, som i 1 mom. angivas, ersättning för färd från tjänsto
öringsorten till ort inom eller utom riket, varest den hemförlovade är mantalsskriven
eller före inkallelsen haft sin bostad eller huvudsakliga verksamhet.
3. Kungl. Majit äger meddela föreskrifter om ersättning i särskilda fall åt
annan i utlandet vistande krigstjänstgöringsskyldig än i 1 mom. sägs för
kostnader i anledning av färd utom riket, som han i samband med inkallelse
eller hemförlovning företagit.
14 §.
Ersättning för resekostnad i samband med tjänstledighet
och permission.
1. \iå tjänstledighet på grund av sjukdom, angelägenhet av betydelse för
det allmänna eller enskild angelägenhet av vikt samt vid sådan permission,
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
som meddelas personalen vid visst förband eller annan personalgrupp, utgår
ersättning för färd fran tjänstgöringsorten till annan ort inom riket, som
vederbörande chef med hänsyn till ändamålet med ledigheten bestämmer
ävensom for återresa.
• 11; Vld -,annan tianstledigliet än i 1 morn. sägs äger vederbörande chef, med
iakttagande av de särskilda föreskrifter, som må hava utfärdats, medgiva, att
ersättning må utgå för resa till viss ort inom riket ävensom för återresa. ''
3. Beträffande ersättning, som avses i denna paragraf, skola stadgandena i
14 9 aga motsvarande tillämpning.
15 §.
Avlöning åt krigsfångar.
Kiagsfångar från land, med vilket överenskommelse träffats örn ersättning
för förskjuten avlöning åt krigsfångar, åtnjuta under fångenskap avlöning!
enlighet med vad därom må varda särskilt stadgat.
16 §.
Tillämpningsföreskrifter.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av detta
reglemente, meddelas av Kungl. Majit.
17 §.
Övergående bestämmelser.
1. Personal på övergångsstat ävensom från sådan stat avgången, reserven
tillhörande personal äger uppbära månadslön med belopp motsvarande Via
ay årslönen enligt det för likställd personal å aktiv stat gällande fredsavlöningsreglementet
i den löneklass (löneklass motsvarande den), enligt vilken
vederbörande löntagare uppbär eller vid inträdet i reserven uppbar avlöning
på övergångsstat; och skall lönen därvid utgå efter den ortsgrupp, till vilken
den för löntagaren vid nyssnämnda tid gällande mantalsskrivningsorten hänför
es.
Beträffande beställnmgshavare å övergångsstat, som innehar högre tjänstedr8^
(tjänsteklass) än som motsvarar hans beställning, skall vad i 5 § 7 mom.
första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.
2. Furirer pa reservstat vid Gotlands trupper samt furirer i reserv, som
avgått från nämnda stat, äga uppbära månadslön med belopp, motsvarande
V12 av årslönen för furir på aktiv stat enligt gällande fredsavlöningsreglemente,
beräknad efter en tjänstetid av 72 månader för furir på reservstat och
84 månader för furir i reserv.
3. I övrigt skola föreskrifterna i detta reglemente i tillämpliga delar gälla
för den personal, som avses i 1 och 2 mom.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Tjä 11 stoföl-teckning
augivande de särskilda krigslöneklasser, till vilka försvarsväsendets personal
enligt krigsavlöningsregleinentet liänföres. _
Krigs
löne
klass
-
Armén
Marinen
Flygvapnet
Menig, som
Menig, som
Vicekorpral
Landstorms vicekorpral
Korpral
Konstapel
Lands tormskorpral
Furir
Landstormsfurir
Förrådsvaktmästare
Eldare av 1. klassen
Montör
icke fullgjort soldat(rekryt-)utbildning.
full gi ort soldat/rekry^utbildning.
Vicekorpral
Sergeant
Musiksergeant
Landstormssergeant
^Tygskrivare
*Tyghantverkare
av 2. klassen
*Fortmaskinist
* Vapenhantve ekare
Maskinist
Förste montör
^Poliskonstapel
Underlöjtnant
Landstorm sund erlöj tnant
Fanjunkare
Styckjunkare
Musikfanjunkare
Musikstyckjunkare
Fänrik
Landstormsfänrik''
Lands tormsfanjunkare
Tygförvaltare av 2. klassen
Tygverkmästare
av 2. klassen
Ty gb ant ve rkare
av 1. klassen
Övermaskinist
Polisöverkonstapel
*Tygskrivare
^Tyghantverkare
av 2. klassen
*Fortmaskinist
*Vapenhantverkare
*Poliskon stapel
Löjtnant
Landstormslöj tnant
*Bataljonsläkare vid fältläkarkåren
^Bataljonsläkare
i reserven
*Bataljonsveterinär
1. klass sjöman
1. klass kustartillerist
Korpral
Högbåtsman
Eldare av 1. klassen
Flaggkorpral
Underofficer av 3. graden
Icke-ordinarie poliskonstapel
Underofficer
av 2. graden
Flaggkadett
Maskinist
Poliskonstapel
Underlöjtnant
Flaggunderofficer
Fänrik
Marinläkarstipendiat över
stat
Polisöverkonstapel, tillika
poliskommissarie
Korpral
Furir
Förrådsvaktm ästare
Eldare av 1. klassen
Sergeant
Verkmästare av 2. klassen
Hantverkare
Maskinist
Underlöjtnant
Fanjunkare
Fänrik
Verkmästare av 1. klassen
Löjtnant
Förrådsförvaltare
Mariningenjör av 2. graden
Extra mariningenjör
Specialingenjör av 3.graden
Marinunderin genj ör
Löjtnant
Förrådsförvaltare
*Flygingenjör av 2. graden
Flygingenjör av 3. graden
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 246.
Krigs-
i
löne-
klass
Armén
Marinen
j
Flygvapnet
^Bataljonsveterinär
i reserven
i*Tygingenjör av 1. klassen
j*Tygingenjör av 2. klassen
I* Musikdirektör
i Förvaltare
Regementskassör
Tygförvaltare av 1. klassen
Fortifikationskassör
Ingenjörförrådsförvaltare
Signalförrådsförvaltare
Departementsskrivare
Tygverkmästare
av 1. klassen
Poliskommissarie
10 i Kapten
Hyttmästare
| Landstormskapten
| Bataljonsläkare
^Bataljonsläkare vid faltläkarkåren
^Bataljonsläkare
i reserven
^Regementsveterinär
^Bataljonsveterinär
^Bataljonsveterinär
i reserven
|*Tygingenjör av 1. klassen
|*Tygingenjör av 2. klassen
^Musikdirektör
11 , Maj or
Regementsläkare
j*Fältveterinär
^Regementsveterinär
|*Ty»ingenjör av 1. klassen
12 i Överstelöjtnant
[ Fältläkare
*Fältveterinär
13 j Överste
Överfältläkare
| Överfältveterinär
I 14 Generalsperson
[ Generalfältläkaren
15 j Chefen för armén
Marinläkare av 2. graden
Marinläkarstipendiat på
stat
^Musikdirektör
Kapten j Kapten
Förste mariningenjör | Flygingenjör av 1. graden
Mariningenjör av 1. gradenj*Flygingenjör av 2. graden
Speeialingenjör j Flygläkare av 1. graden
av 2. graden
Marinläkare av 1. graden
Ögonläkare vid marinläkarkåren
*Musikdirektör
-
Kommendörkapten
av 2. graden
Major
Marindirektör av 2. graden
Specialingenjör av 1.graden
Förste marinläkare i marinläkarkåren
eller marinen
Kommendörkapten
av 1. graden
Överstelöjtnant
Marindirektör av 1. graden
Förste marinläkare vid
marinläkarkåren
Kommendör
Överste
Marinöverdirektör
Marinöverläkare
Flaggman
Generalsperson
Chefen för marinen
j Major
! Flygdirektör av 2. graden
|*Förste flygläkare
Överstelöjtnant
Flygdirektör av 1. graden!
|*Förste flygläkare
Överste
16 |
Chefen för försvarsstaben
Överbefälhavaren
| Generalsperson
| Chefen för flygvapnet
A n m är lening a r.
•J^knet framför en befattning angiver, att denna, örn befattningshavarens tjänsteställning
därtill föranleder, skall hänföras till annan krigslöneklass.
Innehavare av här ovan ej särskilt nämnd befattning hänföres till den krigslöneklass
som motsvarar hans tjänsteställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
13
Utdrag av protokollet över för svar sär enden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 24 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:
Sedan arméförvaltningens civila departement i skrivelse den 16 mars 1923
hos Kungl. Maj:t hemställt örn vidtagande av åtgärder för åvägabringande
av ett krigsavlöningsreglemente, uppdrog Kungl. Maj:t genom resolution den
12 maj 1923 åt försvarsväsendets lönenämnd att inkomma med utlåtande
rörande den väckta frågan om krigsavlöningsbestämmelser samt eventuellt
avgiva förslag i ämnet. Lönenämnden har med skrivelse den 7 december
1937 avgivit förslag till reglemente angående avlöning för personal vid försvarsväsendet
under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente), åtföljt av
motivering. Över förslaget, vilket torde få såsom bilaga A fogas vid statsrådsprotokollet,
hava i anledning av remiss utlåtanden avgivits av cheferna
för försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet, av den sistnämnde gemensamt
nied flygförvaltningen, samt av arméförvaltningen, marinförvaltningen,
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och generalpoststyrelsen.
Marinförvaltningen har vid sitt utlåtande fogat yttranden från cheferna för
ostkustens, sydkustens och västkustens marindistrikt, chefen för kustflottan,
chefen för Stockholms örlogsstation, chefen för sjökrigsskolan, chefen för
kustartilleriet, cheferna för Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen
saint kommendanterna i Afholms, Älvsborgs och Hemsö fästningar.
Äldre krigsavlöningsreglementen och förarbeten till desamma.
Armén.
Frågan örn utfärdande av särskilda bestämmelser rörande avlöning till
arméns personal vid mobilisering och i krig har under årens lopp upprepade
gånger varit föremål för utredning.
Sålunda avlämnade 1888 års fältförvaltningskommitté år 1892 ett förslag
till fältavlöningsreglemente. I detta föreslogs, att en var, som vore anställd
vid lantförsvaret på krigsfot, skulle — förutom vissa naturaförmåner, däri
bland annat ingick rätt till portion — åtnjuta ett s. 1c. fälttraktamente. Till
aktiv personal i fredstid utgående avlöningsförmåner — med undantag av
14
Kungl. Majlis proposition nr 246.
dagavlöning och vissa, arvoden m. m. — ävensom pensioner till f. d. fast anställd
personal skulle bibehållas i krigstid. Fälttraktamentet skulle utgå för
dag med olika belopp för 11 särskilda fälttraktamentsklasser och kunde vara
antingen lägre — vid tjänstgöring utom krigsskådeplats — eller högre — vid
tjänst inom krigsskådeplats eller i fästning, som förklarats i belägringstillstånd.
Både det högre och det lägre fälttraktamentet avsågo att bereda ökade löneförmåner
i förhållande till fredsavlöningen för all fast anställd personal. Den
personal vid armén, vilken icke i fredstid uppbar lön eller pension, ävensom
frivillig personal skulle äga att utöver fälttraktamentet åtnjuta fältarvode till
samma belopp för månad som de till motsvarande fast anställd personal utgående
löneförmånerna. Därutöver skulle till viss personal utgå fältutrustningspenningar
eller bekläclnadspenningar m. m.
Förslaget föranledde emellertid ej till utfärdande av några föreskrifter i
ämnet.
År 1905 avgav arméförvaltningens civila departement enligt uppdrag ett
»förslag till bestämmelser rörande arméns avlöning vid mobilisering och i
fält (fältavlöning)», vilket förslag väsentligt skilde sig från fältförvaltningskommitténs
förslag. Enligt civila departementets förslag skulle arméns fast
anställda personal av officers och underofficers tjänsteställning såsom »fältavlöning»
bibehålla samtliga i fred utgående ordinarie avlöningsförmåner
samt därutöver åtnjuta ett dagtraktamente motsvarande det, som i fred utgick
vid större fälttjänstövningar m. m. Fast anställt underbefäl skulle bibehålla
samma förmåner som i fred, medan fast anställda meniga skulle få dagavlöningen
fördubblad. Personal över stat, reservpersonal och konstituerad
personal skulle äga uppbära samma avlöningsförmåner som motsvarande
personalkategori på stat. Värnpliktiga meniga skulle åtnjuta penningbidrag
nied 50 öre örn dagen. Viss personal skulle erhålla ekiperingshjälp.
Ej heller detta förslag föranledde utfärdande av bestämmelser i ämnet.
Den 15 maj 1911 avgavs av särskilt tillkallade sakkunniga ett nytt förslag
till krigsavlöningsreglemente, vilket låg till grund för krigsavlöningsreglementet
den 22 augusti 1914 (nr 149). Detta reglemente skulle dock gälla
endast för tiden intill utgången av år 1915. Enligt 1914 års reglemente skulle
all arméns personal vid mobilisering åtnjuta —- förutom naturaportion —
ordinarie fredsavlöningsförmåner jämte, vad officerare och underofficerare
vidkom, dagtraktamente motsvarande vad som i fredstid utgick vid tjänstgöring
i trupp å annan ort än egen förläggningsort. I syfte att förenkla och
underlätta kassa- och redovisningsväsendet vid den mobiliserade armén bestämdes,
att samtliga avlöningsförmåner skulle sammanslås till en enda avlöningsförmån,
s. k. »krigslön», vilken skulle utbetalas i förskott termins vis
den 1, den 11 och den 21 i varje månad. Krigslönen, vilken var lika för personal
på stat, över stat och i reserv, fastställdes till olika belopp för olika
tjänsteklasser. Tillträdande av krigslön medförde skyldighet att frånträda
fredsavlöningsförmåner eller pension och fyllnadspension. Inkallade värnskulle
i manskapsklasserna erhålla samma avlöning som den fast
anställda personalen. För de värnpliktiga åter, som skulle konstitueras till
15
Kungl. ]\laj:ts proposition nr 246.
officers-, underofficers- eller likställda befattningar, upptog feglementet särskilda
tjänsteklasser med krigslön till vissa lägre belopp för termin än för
övrig personal. Till grund för dessa belopps uträknande hade lagts det vid
tiden för reglementets utarbetande gällande beloppet av penningbidraget för
värnpliktiga under repetitionsövningar, 50 öre för dag, med tillägg av det
lägre dagtraktamentet för personal av vederbörlig officers- eller underofficersgrad.
För personal, som icke befann sig å mobiliseringsorten, uppdelades
krigslönen i två särskilda belopp, varav det ena skulle uppbäras i krigs!jänstgöringsorten
och det andra för löntagarens räkning insättas i bank. Någon
skillnad i avlöningen för personal inom krigsskådeplats och i hemorten förekom
icke. Särskild ersättning skulle utgå till personal, som var skyldig att
på egen bekostnad förse sig med utrustning.
Sedan under hösten 1914 särskilda sakkunniga tillkallats för att biträda
med revision av bestämmelserna angående krigsmaktens avlöning under krigstjänstgöringstid,
avlämnade dessa sakkunniga ett den 27 mars 1915 dagtecknat
betänkande med yttrande och förslag i ämnet. De sakkunniga gjorde därvid
till en början en sammanfattning av de anmärkningar, vartill 1914 års reglemente
givit anledning. Härutinnan anfördes huvudsakligen följande. Ehuruväl
nämnda reglemente icke åsyftat att för arméns personal införa någon
allmän löneförhöjning i krigstid, hade dock genom bestämmelserna i detsamma
i själva verket en ökning i avlöningen kommit till stånd för vissa
personalgrupper. Detta hade blivit en följd av att man, för vinnande av
enkelhet och överskådlighet i avlöningsväsendet, sökt i största utsträckning
generalisera den upprättade krigslönetariffen. Dessa förenklingar i systemet
hade medfört, att från fredsstaterna avvikande och icke oväsentligt förbättrade
löneförmåner vid reglementets tillämpning bomme ett stort antal av
personalen till del. Då vidare i fråga örn krigsavlöning all personal av officers
eller underofficers tjänsteställning, oberoende av tjänstgöringsförhållanden,
fått krigslönen beräknad efter det sammanlagda beloppet av den ordinarie
fredsavlöningen och det lägre traktamentet, så innebure detta, att en genomgående
löneförhöjning uppstått även för den personal, sorn efter mobiliseringen
kvarstannade å fredsförläggningsorten och sålunda enligt fredsbestämmelserna
icke skulle åtnjutit något traktamente.
De sakkunnigas förslag innehöll följande grundlinjer. Avlöningen skulle
utgå i form av krigslön efter olika krigslönetariffer med däri upptagna krigslöneklasser.
Avlöningsförmånerna för fast anställd personal skulle enligt den
lägre tariffen uppgå till ungefär samma belopp som i fredstid. Enligt den
högre tariffen motsvarade krigslönen fredslönen med tillägg av ett belopp,
ungefär motsvarande det tjänstgöringstraktamente, som utgick vid tjänstgöring
utom förläggningsorten. I båda fallen skedde dock viss avjämning av
beloppen. Krigslön enligt den högre krigslönetariffen skulle utgå till all personal,
redovisad vid mobiliserat truppförband, stab, formation o. s. v., då
truppförbandet tillhörde fälthären eller, utan att tillhöra fälthären, befann sig
inom avdelad krigsskådeplats eller inom fästning, som förklarats i belägringstillstånd.
Krigslönen skulle utgå enligt den lägre krigslönetariffen, då mobili
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
sering ägt raaf, men de ovan angivna tjänstgörings- eller förläggningsförhållandena
icke vore tillämpliga i avseende på truppförbandet o. s. v. Av
krigslönen enligt den högre krigslönetariffen skulle visst belopp, omkring
60 procent, avsättas i bank, under det att återstoden skulle uppbäras å krigstjänstgöringsorten.
Detta gällde dock icke värnpliktig menig, som erhöll hela
lönen kontant. Krigslön enligt den lägre krigslönetariffen skulle i sin helhet
kontant utbetalas till löntagaren. - Krigslöneklasserna voro till antalet 29, av
vilka löneklasserna 1—20 avsågo personal, krigstjänstgöringsskyldig oberoende
av värnpliktslagens bestämmelser, och löneklasserna 21—29 värnpliktig personal.
I överensstämmelse med de då för utbetalning av lön i fredstid gällande
bestämmelserna skulle krigslönen uppbäras i förskott för lönetermin, därvid
varje månad indelades i tre löneterminer med början den 1, den 11 och den
21 dagen i månaden. Till personal, som åtnjöt krigslön, skulle icke utgå densamma
å stat eller eljest tillförsäkrade fredsavlöningsförmåner eller pension
och fyllnadspension. Förutom krigslön kunde till personalen utgå bland annat
ki igsutrustningsbidrag, stabskvartersbidrag, resekostnads- och traktamentsersättning
samt vissa naturaförmåner.
I proposition nr 172 till 1915 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag till
nytt krigsavlöningsreglemente, vilket i allt väsentligt överensstämde med de
sakkunnigas förslag. Sedan riksdagen i skrivelse nr 170 bemyndigat Kungl.
Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget utfärda
nytt reglemente, att gälla från och med den dag Kungl. Majit bestämde till
och med utgången av år 1916, utfärdades den 11 juni 1915 nytt krigsavlöningsreglemente
(nr 245), vilket skulle träda i kraft den 1 augusti 1915 och gälla
tills vidare till och med utgången av år 1916.
Efter att hava inhämtat yttrande från arméförvaltningens civila departement
framlade Kungl. Majit i proposition till 1916 års riksdag, nr 125, förslag
till krigsavlöningsreglemente, vilket med vissa mindre jämkningar
överensstämde med 1915 års reglemente. Riksdagen — som i samband med
propositionen till behandling förehaft dels två i ärendet väckta motioner, dels
ock en till vederbörande utskott från riksdagens militieombudsman inkommen
framställning i ämnet — anförde i skrivelse nr 216, att det framlagda förslaget
även denna gång borde erhålla provisorisk karaktär samt utfärdas att
gälla till och med utgången av år 1917, samt bemyndigade Kungl. Majit att i
huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget utfärda nytt reglemente.
Kiksdagen uttalade samtidigt sin förväntan, att tillfälle måtte beledas
1917 ars riksdag att taga ärendet under förnyad och definitiv prövning.
Nytt krigsavlöningsreglemente enligt det för riksdagen framlagda förslaget
utfärdades härefter den 24 november 1916 (nr 515), att gälla från och med
den 1 januari 1917 till och med utgången av samma år.
Arméförvaltningens civila departement avgav, efter erhållet uppdrag, den
16 december 1916 förslag till nytt krigsavlöningsreglemente, däri departementet,
med utgångspunkt från det senast fastställda reglementet, infört de
ändringar och tillägg, vilka departementet funnit erforderliga dels på grund
av vad vid ärendets behandling vid 1916 års riksdag förekommit, dels ock i
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
anledning av departementets dittills vunna erfarenheter vid de gällande bestämmelsernas
tillämpning. De föreslagna ändringarna och tilläggen avsågo
icke någon ändring i grundprinciperna för de senast gällande reglementena
utan gingo huvudsakligen ut på att i viss mån begränsa reglementets tillämplighet
samt att göra föreskrifterna om inkallad personals förmåner klara och
tydliga.
I proposition nr 191 till 1917 års riksdag framlades härefter förslag till
nytt krigsavlöningsreglemente i huvudsaklig överensstämmelse med vad civila
departementet hemställt. Riksdagen anmälde emellertid i skrivelse nr 210,
att riksdagen ej kunnat ingå i den omfattande sakliga prövning, som ärendet
fordrade, örn förslaget skulle definitivt kunna fastställas, och icke hellei
medhunnit en grundlig granskning av förslaget till reglemente i de avseenden
det avveke från det då gällande, varför riksdagen ansett det lämpligast, att
giltighetstiden för det år 1916 fastställda reglementet utsträcktes till den
1 juli 1918. I anledning härav förordnade Kungl. Maj:t den 16 november 1917
(nr 743), att nyssnämnda reglemente skulle äga fortsatt giltighet även efter
utgången av år 1917 till och nied den 30 juni 1918.
Det år 1917 framlagda förslaget till krigsavlöningsreglemente underställdes
härefter i proposition nr 24 1918 års riksdag i oförändrat skick. Riksdagen
anförde i skrivelse nr 309, att riksdagens samma ar fattade beslut örn tillfällig
löneförbättring för arméns personal samt vissa av riksdagen medgivna förhöjningar
i rese- och tjänstgörings traktamentena måste föranleda omarbetning
av det föreliggande förslaget, varför riksdagen icke ansett förslaget
böra definitivt fastställas och icke heller underkastat detsamma den detaljgranskning,
som erfordrats i händelse förslaget skolat vinna sådan fastställelse.
Riksdagen hade emellertid ansett sig kunna medgiva, att förslaget
fastställdes att gälla till 1919 års utgång, därvid Kungl. Majit skulle äga vidtaga
de förtydliganden, som eventuellt kunde bliva erforderliga i anledning
av riksdagens nyssnämnda beslut örn tillfällig löneförbättring, ävensom de av
riksdagens beslut påkallade höjningarna i de föreslagna krigstraktamentena.
I enlighet med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Majit härefter nytt lcrigsavlöningsreglemente
den 28 juni 1918 (nr 505), vilket skulle gälla från och
med den 1 juli 1918 till och med utgången av år 1919.
För tiden efter nämnda år har något krigsavlöningsreglemente ej utfärdats.
Marinen.
Några särskilda bestämmelser, avsedda att reglera avlöningsförhållandena
för marinens personal under krigstjänstgöringstid, hava ej funnits meddelade
före utfärdandet av lcrigsavlöningsreglementet för marinen den 25 september
1914 (nr 236). Detta reglemente innebar huvudsakligen, att under sjötjänstgöring
ett krigsavlöningstillägg skulle utgå jämte de under sådan tjänstgöring
eljest utgående löneförmånerna, medan marinens personal vid tjänstgöring i
land i huvudsak skulle erhålla samma förmåner som enligt det den 22 augusti
1914 utfärdade krigsavlöningsreglementet skulle utgå till motsvarande personal
vid armén.
Ovannämnda ur 1914 tillsatta sakkunniga, i vilkas uppdrag ingick att
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 216. G92 39 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
granska gällande bestämmelser rörande avlöning under krigstjänstgöringstid
vid såväl armén som marinen, anförde i sitt den 27 mars 1915 avgivna betänkande,
att de sakkunniga till behandling upptagit frågan, huruvida beträffande
marinen kunde anses föreligga enahanda behov som vid armén av
ett särskilt reglemente med sammanförande däri av samtliga bestämmelser
rörande de avlöningsförmåner, som skulle tillkomma personal vid mobiliserade
delar av marinen. De sakkunniga yttrade i detta avseende, att det
beträffande de i fredstid gällande avlöningsbestämmelserna förelåge en
väsentlig olikhet mellan armén och marinen. Medan för armén funnes ett
avlöningsreglemente, som endast reglerade personalens avlöningsförhållanden
under fred, vore däremot de för marinen gällande avlöningsbestämmelserna
så avfattade, att de kunde gälla för olika tjänstgöringsförhållanden under
såväl fred som krig. Detsamma gällde även beträffande bestämmelserna om
de till personalen utgående naturaförmånerna. Med avseende härå hade de
sakkunniga kommit till den uppfattningen, att ett hela frågan omfattande
kngsavlöningsreglemente för marinen icke behövde utfärdas, utan att fastmer
de bestämmelser i avseende å avlöningsförmånerna till marinens personal,
som föranleddes av under krigstjänstgöringstid inträdande förändrade förhållanden,
syntes hava sin plats i en förordning med endast sådana tillägg
angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot, vilka erfordrades
utöver vad därom eljest vore stadgat.
I enlighet med vad sålunda anförts uppgjorde de sakkunniga ett förslag
till förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m.
vid marinen på krigsfot. Förslaget upptog såsom ett allmänt stadgande, att
den marinens personal, som icke vore att likställa med de värnpliktiga, under
krigstjänstgöringstid skulle bibehålla de kontanta avlöningsförmåner, som
enligt reglementet för marinen, fastställda stater eller eljest vore personalen
tillförsäkrade. För att såvitt möjligt likställa marinens personal med arméns,
hade det emellertid befunnits nödvändigt att upptaga vissa bestämmelser
till fullständigande eller jämkning av nämnda allmänna stadgande. I sådant
avseende hade för marinens i land placerade personal föreslagits införande
av ett särskilt krigstillägg, som skulle utgå vid tjänstgöring inom avdelad
krigsskådeplats eller inom fästning, som förklarats i belägringstillstånd,
d. v. s. under enahanda förhållanden, som enligt förslaget till arméns krigsavlöningsreglemente
skulle medföra rätt att tillträda högre krigslön. Under
sjötjänstgöring skulle däremot enligt förslaget något allmänt tillägg icke utgå
till de vid sjökommendering enligt reglementet för marinen fastställda förmånerna,
vilka i stort sett motsvarade den extra ersättning av ett s. k. lägre
dagtraktamente, som vid tjänstgöring utom förläggningsort i fredstid kunde
tillkomma arméns personal.
I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag utfärdades härefter den
11 juni 1915 en särskild förordning (nr 248) angående avlöningsförmåner m. m.
för marinen å krigsfot, vilken förordning skulle träda i kraft den 1 augusti
1915 och gälla till och med utgången av år 1916.
Sedermera utfärdades årligen dylika förordningar till och med år 1918.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Den sistnämnda år den 28 juni utfärdade förordningen i ämnet (nr 507)
skulle lända till efterrättelse tills vidare till och med utgången av år 1919.
Därefter hava några bestämmelser i ämnet icke utfärdats.
Flygvapnet.
För flygvapnets personal hava några särskilda föreskrifter angående avlöning
under krigs tjänstgöringstid icke blivit utfärdade.
Allmän motivering.
Allmänna synpunkter.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava tidigare särskilda reglementen,
innehållande fullständiga föreskrifter rörande all avlöning, som
skulle utgå till personal under krigst jäns tgöringstid, ansetts böra utfärdas
för armén. För marinens vidkommande utfärdades ett dylikt fullständigt
krigsavlöningsreglemente år 1914, varemot det sedermera ansetts tillräckligt
att utfärda särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid
marinen på krigsfot, avsedda att tillämpas jämte gällande fredsavlöningsbestämmelser.
För flygvapnet hava några särskilda föreskrifter rörande avlöning
under krigs tjänstgöring icke blivit utfärdade.
Till och med år 1921 hava de i fredstid utgående avlöningsförmånerna
reglerats genom särskilda föreskrifter för varje försvarsgren. Med hänsyn
härtill har det vid meddelande av bestämmelser angående avlöning under
krigstjänstgöringstid ansetts nödvändigt att, så länge nämnda förhållande ägt
bestånd, utfärda särskilda föreskrifter för de skilda försvarsgrenarna även
beträffande avlöningsförhållandena under krigstjänstgöringstid.
Nämnda olikhet mellan de särskilda försvarsgrenarna äger emellertid icke
bestånd efter införandet av det år 1921 beslutade nya lönesystemet för personal
vid försvarsväsendet. Nu gällande bestämmelser angående avlöning i
fredstid till nämnda personal återfinnas i två särskilda reglementen, avlöningsreglementet
den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet
samt avlöningsreglementet den 11 maj 1928 (nr 128) för fast anställt manskap
vid försvarsväsendet. Båda reglementena avse personalen vid samtliga tre
försvarsgrenar. Beglementena kompletteras av kungörelsen den 22 juni 1928
(nr 260) med vissa tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet den 20 maj
1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet och avlöningsreglementet
den 11 maj 1928 (nr 128) för fast anställt manskap vid försvarsväsendet.
Sedan åt 1936 års lönekommitté uppdragits att verkställa revision av gällande
avlöningsbestämmelser för bland annat den militära statsförvaltningen, har
nämnda kommitté den 23 december 1938 framlagt förslag till avlöningsreglemente
för beställningshavare vid försvarsväsendet (militära avlöningsreglementet),
avseende officerare och underofficerare m. fl. Ett på grundval av
nämnda förslag utarbetat förslag till militärt avlöningsreglemente hemställer
chefen för finansdepartementet denna dag skola genom särskild proposition
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
föreläggas riksdagen till antagande. Med manskapsavlöningsreglementets
revision måste däremot ännu någon tid anstå.
Lönenämndens år 1937 avgivna förslag till krigsavlöningsreglemente är
avsett att gälla för samtliga försvarsgrenar. Lönenämnden har förklarat sig
hava utgått ifrån att det eller de nya avlöningsreglementen, vilka komma att
framgå såsom resultat av 1936 års lönekommittés arbete, i likhet med nu
gällande reglementen bomme att grundas på ett system, som i stort sett
överensstämde med det nu gällande, så att de hänvisningar, som i förslaget
gjorts till gällande fredsavlöningsreglementen, även efter införandet av nya
sådana reglementen skulle kunna tillämpas.
Försvarsväsendets olika formationer komma att vid mobilisering sammansättas
av personal, huvudsakligen tillhörande endera av följande två grupper,
nämligen dels personal, tjänstgöringsskyldig utan avseende å värnpliktslagens
föreskrifter, och dels värnpliktig personal. Härjämte kan även förekomma
frivillig personal. I den först nämnda gruppen, omfattande den fast anställda
personalen, ingå — förutom personal på aktiv stat — personal över stat, på
övergångsstat (tvångsvis och frivilligt överförda), på reservstat och i reserv
samt slutligen officerare i väg- och vattenbyggnadskåren och landstormsofficerare,
vilka numera tillhöra arméns reservpersonal. Personal på övergångsstat
åtnjuter i fredstid lön enligt i huvudsak samma bestämmelser som
de för beställningshavare på aktiv stat gällande, därvid lönen till tvångsöverförd
personal, som ej är ständigt tjänstgörande, beräknas efter ortsgrupp
B, medan till personal å frivillig övergångsstat lönen utgår med endast
75 procent av det för motsvarande beställningshavare på aktiv stat å A-ort
bestämda beloppet. Även reservstatspersonalen åtnjuter i fredstid årlig lön
enligt särskilda löneplaner, upptagande beställningar i olika lönegrader och
löneklasser med samma nummer som motsvarande beställningar å aktiv stat,
därvid lönebeloppen i allmänhet upptagits till cirka 60 procent av lönerna i
ortsgrupp A för personal å aktiv stat. övrig här avsedd personal uppbär däremot
— örn man bortser från personal i reserv, som avgått med pension från
beställning å aktiv stat, övergångsstat eller reservstat samt viss civilmilitär
personal - ersättning av staten endast under tid, då densamma är
inkallad till tjänstgöring. Värnpliktiga äga under fullgörande av värnpliktstjänstgöring
i fredstid utom andra förmåner åtnjuta penningbidrag med visst
belopp för dag.
Frågan om den lämpligaste formen för meddelande av krigsav
löningsbestämmelser har gjorts till föremål för övervägande
såväl av de år 1914 tillkallade sakkunniga som av lönenämnden.
1914 års krigsavlöningssakkunniga undersökte, huruvida det kunde låta sig
göra att reglera frågan örn arméns avlöning i krigstid genom att tillämpa
gällande fredsavlöningsreglemente med tillägg av vissa bestämmelser, avseende
speciellt förhållandena vid mobiliserade avdelningar och grundade
därpå, att å ena sidan den fast anställda personalen, med bibehållande av sina
ordinarie fredsavlöningsförmåner, finge i erforderliga fall härutöver åtnjuta
traktamente eller annat krigstillägg samt att å andra sidan viss bestämd
21
Kungl. Majis proposition nr 246.
ersättning under krigstjänstgöring tillerkändes den personal, för vilken sådan
över huvud taget ej funnes annorledes fastställd, såsom beträffande värnpliktiga
och frivilliga. De sakkunniga kommo emellertid till den uppfattningen,
att vad armén beträffade saken icke med fördel läte sig ordna genom
ett sådant tillvägagångssätt, enär därigenom synnerligen invecklade avlöningsbestämmelser
skulle komma till användning, i vilka de många specialbestämmelserna
och undantagsfallen fullständigt skulle skymma bort de allmänna
reglerna. Detta berodde framför allt därpå, att de i fredstid bestående truppförbanden
icke ägde sin fulla motsvarighet i särskilda mobiliserade förband,
samt även därpå, att inom samma förband personal kunde förekomma, som
enligt fredsbestämmelserna åtnjöte lön efter olika grunder. Härtill komme,
bland annat, att en stor mängd nyformationer uppsattes vid mobilisering
samt att nya befälsinstanser och nya förvaltningsmyndigheter bildades. Behovet
av ett enhetligt utarbetat krigsavlöningsreglemente, uppbyggt på enkla
grunder med speciell hänsyn till förhållandena efter mobilisering, framträdde
enligt de sakkunnigas mening än skarpare, då man toge i betraktande vilken
personal, som skulle handlägga hithörande angelägenheter. Den fast anställda
intendenturpersonalen kunde nämligen icke räcka till för förvaltningsärendenas
skötande vid mer än ett ringa fatal av de mobiliserade truppföibanden,
medan i övrigt hithörande frågor måste ombesörjas av personal, som
saknade större erfarenhet inom den militära förvaltningen. De sakkunniga
hade efter övervägande av samtliga på frågan inverkande omständighetei
kommit till den uppfattningen, att avlöningen för armén på krigsfot borde
bestämmas genom ett hela fragan omfattande särskilt reglemente.
Lönenämnden har beträffande förevarande fråga anfört:
De skäl, som 1914 års krigsavlöningssakkunniga åberopat, äga fortfarande
i huvudsak giltighet. Sedan det senast gällande krigsavlömngsreglementet
fastställdes, har dessutom ett helt nytt avlöningssystem kommit till användning
i fråga örn avlöningen till försvarsväsendets fast anställda personal,
vilket system i vissa avseenden ställer betydligt större krav på de personer,
som skola tillämpa detsamma, än tidigare gällande avlöningsf öreskrifter.
Lönenämnden har med avseende därå kommit till den uppfattningen, att det
är nödvändigt att sammanfatta de avlöningsbestämmelser, som vid mobilisering
och i krig skola gälla för försvarsväsendets personal av olika kategorier,
i ett särskilt reglemente.
I fråga om lönesystemet för den vid krigsmakten fast
anställda personalen stadgades i 1918 års krigsavlöningsreglemente
för armén, att den ständigt tjänstgörande personalen helt och hållet skulle
frånträda sina fredsförmåner och i stället tillträda s. k. krigslön. Denna utgick
enligt två olika tariffer, en högre och en lägre, av vilka den högre skulle tilllämpas
vid tjänstgöring inom avdelad krigsskådeplats samt under vissa andra
förutsättningar, medan eljest den lägre tariffen skulle gälla. Den lägre tariffen
innebar i huvudsak bibehållande av fredslönen, därvid dock inkvarterings- och
servisbidrag beräknades enligt Stockholmstariff samt avjämning skedde till
närmast högre 5- eller 10-tal kronor. Den högre tariffen upptog nyssnämnda
fredslön med tillägg av visst belopp, i huvudsak motsvarande den traktaments
-
22
Kungl. Majus proposition nr 246.
ersättning, som i fredstid utgick vid tjänstgöring utom förläggningsorten, därvid
avjämning skedde till närmast lägre 5- eller 10-tal kronor. Krigslön utgick
enligt båda tarifferna med visst belopp för varje beställning, därvid dock för
de beställningar, som i fredstid voro uppdelade i två löneklasser, krigslönen
upptogs till olika belopp för varje löneklass. Särskild ortsgruppering förekom
enligt det då för fredstid gällande lönesystemet ej på annat sätt än att
inkvarterings- och servisbidrag utgick med något högre belopp i Stockholm
och Göteborg än på andra förläggningsorter. Dessa högre belopp lågo såsom
nyss nämnts till grund för beräkningen av krigslönebeloppen, varigenom
alltså den personal, som hade sin fredsförläggningsort utom dessa städer,
erhöll någon löneförhöjning även vid tillämpning av krigsavlöningsreglementets
lägre tariff.
Lönenämnden har i sitt förslag utgått från den även i 1918 års reglemente
iakttagna grundsatsen, att den ständigt tjänstgörande personalen vid mobilisering
och i krig måste bibehållas vid sina fredsavlöningsförmåner och i varje
fall ej lida minskning i desamma. Enligt förslaget skall fredslönen (för personal
i reserv pensionen), liksom enligt 1918 års författning ersättas med
leri galon. Emellertid sker en uppdelning av krigslönen i månadslön, bestämd
med hänsyn till den åt personal på aktiv stat utgående fredslönen, och
terminslön, i viss mån motsvarande i fredstid utgående särskild gottgörelse
vid tjänstgöring i fält, till sjöss eller eljest utom förläggningsorten. Även
sådan reservpersonal, vilken i fredstid som regel icke uppbär någon lön från
föisvarsväsendet, föreslås inordnad i detta system. Såsom allmän motivering
till sitt förslag i denna del har lönenämnden anfört följande:
..Med hänsyn till konstruktionen av det för försvarsväsendets personal nu
gällande fredsavlöningsreglementet — enligt vilket lönen inom varje lönegrad
utgår med olika belopp för olika ortsgrupper och för vissa lönegrader,
bland annat dem, som omfatta det största antalet beställningshavare, dessutom
ytterligare graderas efter ett flertal löneklasser — har det icke varit
möjligt att utan vidare bestämma krigslönen till ett visst enhetligt belopp
för varje lönegrad. I detta avseende torde det vara tillräckligt att hänvisa
Ricn i eX'' en kapten i lägsta löneklassen å A-ort åtnjuter en årlig lön av
° medanTlTn för en kapten i högsta löneklassen å Gört utgår
. kronor. Härtill komma dyrtidstillägg och provisoriskt dyrorts1
V1^a förmåner ytterligare öka skillnaden mellan lönerna å billigare
,°™ fyrare °^er- Då man icke gärna kan låta en beställningshavare vid krigstillfaile
erhålla lägre löneförmåner än i fredstid, skulle det icke vara möjligt
att bestämma lönen till ett enhetligt lönebelopp för alla beställningshavare
i en och samma lönegrad utan att därvid det högsta i lönegraden utgående
beloppet toges till utgångspunkt. Som detta ur kostnadssvnpunkt måste anses
uteslutet, har lönenämnden ansett sig böra utgå från att personal å aktiv
stat och tvångsvis å övergångsstat överförd personal vid krigstjänstgöring
huvudsakligen bibehålies vid sina fredsförmåner, medan övrig fast anställd
personal under inkallelse till krigstjänstgöring hänföres till viss för personal
a aktiv stat gallande lönegrad och löneklass. ''
Enligt de tidigare utfärdade krigsavlöningsreglementena har krigslönen i
allmänhet uppdelats i två skilda delar, av vilka den ena, den mindre delen
skulle uppbaras å tjänstgöringsorten samt återstoden för vederbörandes räkning
avsättas i hemorten. Lönenämnden har ansett en sådan uppdelning
23
Kungl. Majus proposition nr 246.
alltjämt vara nödvändig och har därför i sitt förslag upptagit en motsvarande
anordning, ehuru uppdelningen skett enligt andra grunder an som tidigare
t! Ilmo pats anförts framgår, att lönenämnden anser krigsavloningen for
försvarsväsendets ständigt tjänstgörande personal bora i stort sett motsvara
fredsavlöningen jämte visst tillägg. Enligt de intill utgången av år 19
gällande fredsavlöningsbestämmelserna skulle den fasta årslönen utbetalas
månadsvis i förskott, medan återstoden, den s. k. daga vinningen, vilken utgick
endast i män av fullgjord tjänstgöring, uppbars manadsvis i efterskott Ee
tidigare gällande krigsavlöningsreglementena hava innehållit föreskrift, att
krigslönen skulle utbetalas i förskott för lönetermin, för vilket ändamål varje
månad indelades i tre terminer nied början den 1, den 11 och den 21 dagen i
månaden Jämlikt numera gällande fredsavlönmgsreglementen utgår hela
avlöningen månadsvis i efterskott. I den män krigsavloningen motsvarar
fredsavlöningen synes anledning därför icke föreligga att toresia någon
ändring i detta förhållande. Emellertid måste det för deli mobiliserade personalen
— särskilt för de värnpliktiga — anses vara av behovet pakaliat att
erhålla någon del av krigsavloningen utbetalad oftare än en gång i manaden.
Lönenämnden har på grund härav från äldre kngsavlonmgsreglementen bibehållit
bestämmelsen örn månadens indelning i löneterminer i fråga örn elen
del av krigsavloningen, som lönenämnden anser böra utbetalas a tjästgonngsorten.
En dylik indelning gäller för övrigt jämväl i fråga örn den ersättning,
som under tjänstgöring i fredstid utgår till inkallade värnpliktiga. Lonenämnden
har nied avseende å vad här anförts ansett sig bora toresia, att
krigsavloningen uppdelas i två delar, vilka med hänsyn till den ordning, i
vilken de avses skola utbetalas, benämnts månadslön och termmslon.
Beträffande utbetalningen av de särskilda delar, vilka sålunda enligt lonenämndens
förslag tillsammans skola utgöra krigslönen har lönenämnden
förutsatt, att månadslönen av krigskassaavdelningen vid depån för det truppförband,
vederbörande tillhör, för vederbörandes rakning insattes pa särskilt
konto i postsparbanken eller i statens intressekontor, där beställningshavarna
efter önskan kunna disponera över sina tillgodohavanden. Enligt vad lonenämnden
under hand inhämtat, är generalpoststyrelsen villig att medverka
till en sådan anordning, som här ifrågasatts. Termmslönen anser lönenämnden
däremot böra av vederbörande krigskassaavdelning kontant utbetalas a
tjänstgöringsorten. =
I fråga om a v l ö n i n gssy stern et f ö r värnpliktiga må till
en början beröras äldre bestämmelser i ämnet. Samtliga äldre krigsavlöningsreglementen
hava varit grundade på den uppfattningen, att ersättningen
under krigstjänstgöring icke kunnat sättas till samma belopp för alla
värnpliktiga. 1905 års förslag upptog bestämmelser om att värnpliktiga,
konstituerade till befäl av officers- eller underofficers tjänsteställning, skulle
erhålla samma avlöning som det fast anställda befälet. 1914 ais kiigsavlöningsreglemente
föreskrev, att nmniga och till underbefäl av manskapet
konstituerade värnpliktiga skulle äga uppbära krigslön lika med den fast
anställda personalen i de olika tjänsteklasserna. varemot detsamma upptog
särskilda tjänsteklasser med lägre krigslön än leir personal på aktiv stat för
do värnpliktiga, som konstituerats till officerare och underofficerare.
l''J14 ars militära avlöningssakkunniga uttalade, att, do för sin del funnit
det nödvändigt att bestämma särskilda krigslönebelopp l(ir den konstituerade
värnpliktiga personalen, då de ökade skyldigheter och det stone ansvar, som
24
Kungl. Majlis proposition nr 246.
komme att påläggas de^ konstituerade, krävde, att dem tillädes en krigslön,
som stöde i skäligt förhållande till skyldigheterna och ansvaret. I olikhet med
vad som gällde enligt 1914 års reglemente hade emellertid de sakkunniga
funnit sig böra upptaga särskilda krigslöneklasser även för de meniga värnpliktiga
och de värnpliktiga, vilka konstituerats såsom underbefäl av manskapet.
Att lägga den fast anställda personalens fredsavlöning till grund för
krigslönen för vissa värnpliktiga syntes icke vara riktigt. Fredsavlöningen
vore nämligen beräknad för personal, som gjort militäryrket till sitt levnadskall.
Denna avlöning avsåge sålunda att tillgodose möjligheten att på ett
tillfredsställande sätt rekrytera arméns fast anställda personal. Beträffande
de värnpliktiga vore däremot att märka, att deras krigs tjänstgöring grundade
sig på värnpliktslagens bestämmelser och endast innebure fullgörandet av en
medborgerlig skyldighet. I enlighet med de sålunda angivna grundsatserna
utgingo de sakkunniga vid beräknandet av de värnpliktigas krigslönebelopp
fiån de ersättningsbelopp, som tillkomme värnpliktiga under fredstjänstgöring,
Då penningbidraget för all tjänstgöring i linjen bestämts till 50 öre
för dag, föreslogo de sakkunniga, att krigslönen för de värnpliktiga meniga
skulle sättas till ett belopp av 5 kronor för termin. Detta belopp vore visserligen
ingalunda tillräckligt för den som hade familj att försörja, men hade
icke — lika litet som det under fredstjänstgöring utgående penningbidraget
— annat ändamål än att för de värnpliktiga möjliggöra bestridandet av förekommande
mindre personliga utgifter under tjänstgöringstiden. I övrigt borde
de medel, som behövde ställas till förfogande för försörjning av de värnpliktigas
familjer, liksom förut utgå i form av familjeunderstöd. I fråga örn värnpliktigt
underbefäl av manskapet föreslogo de sakkunniga,''att krigslönen för
lönetermin skulle utgå: till konstituerad vice korpral med 7 kronor 50 öre, till
konstituerad korpral med 10 kronor och till konstituerad furir med 12 kronor
50 öre. För värnpliktiga officerare och underofficerare föreslogos särskilda
belopp, utgörande för lönetermin: för sergeant 15 kronor, för fanjunkare 20
kronor, för underlöjtnant 25 kronor, för löjtnant 30 kronor och för kapten
40 kronor. För officerare och underofficerare skulle vidare viss förhöjning av
krigslönen ske i sådana fall, då den högre krigslönetariffen skulle tillämpas
för den fast anställda personalen. Sådan förhöjning skulle däremot icke ske
för värnpliktiga med manskaps tjänsteställning. De av de sakkunniga sålunda
föreslagna beloppen hava med viss ändring av de för officerare enligt den
högre tariffen utgående beloppen upptagits i de krigsavlöningsreglementen,
som fastställts år 1915 och därefter.
Lönenämnden har i fråga örn bestämmande av krigslönen för värnpliktig
personal i huvudsak utgått fran samma synpunkter som de av nyssnämnda
sakkunniga i sådant avseende tillämpade. Lönenämnden har sålunda till grund
för kngslönens belopp lagt det penningbidrag, som i fredstid utgår till värnpliktiga,
samt beräknat, att ersättning till de värnpliktigas familjer skall utgå
i form av familjebidrag, vilka icke skola utbetalas genom de militära myndigheternas
försorg. I enlighet härmed har krigslönen föreslagits till 50 öre
örn dagen för värnpliktig, som icke fullgjort rekrytutbildning, samt till 1 krona
25
Kungl. Majus proposition nr 246.
örn dagen för värnpliktig, som genomgått dylik utbildning men icke konstituerats
till högre tjänstegrad. För värnpliktiga, som konstitueras till högre
tjänstegrad, har krigslönen beräknats efter en stigande skala. Därvid härmed
hänsyn till de relativt obetydliga belopp, som sålunda skulle utgå till
meniga och till vicekorpraler, någon uppdelning av dessa belopp ej ansetts
böra sker utan har hela den nämnda värnpliktiga tillkommande krigslönen
föreslagits skola utbetalas å tjänstgöringsorten och till följd härav
utgå i form av terminslön. De belopp, sorn ansetts böra utgå trll dessa kategorier
värnpliktiga , vore för övrigt enligt lönenämndens åsikt ej större än
att de helt torde behöva tagas i anspråk för personalens egna behov. För
värnpliktiga, som konstituerats till högre tjänstegrad än vicekorpral, har
däremot krigslönen, liksom för annan inkallad personal, uppdelats i månadslön
och terminslön. Terminslönen har därvid ansetts böra utgå med samma
belopp som föreslagits för fast anställd personal i motsvarande tjänstegrad,
medan månadslönen satts till 15 kronor för korpral med 15 kronors förhöjning
för varje högre tjänstegrad till och med majors, vilken är den högsta, till
vilken värnpliktig personal antagits komma att konstitueras. Lönenämnden
Ilar framhållit, att dessa belopp visserligen vore obetydliga men dock utgjorde
någon ersättning för de ökade skyldigheter och det större ansvar, som
konstituering till högre tjänsteställning medförde.
Behovet av krigsavlöningsbestämmelser har framhållits av flera av de hörda
myndigheterna, bland andra chefen för försvarsstaben, som därom yttrat föl
-
jande:
Avsaknaden sedan utgången av år 1919 av krigsavlöningsbestämmelser har
medfört allvarliga nackdelar av ekonomisk och annan art. Bland annat haltin
följd av att dylika bestämmelser saknats utarbetandet av tillioriitliga
mobiliseringskostnadsberäkningar icke kunnat äga rum. Dessutom har träffande
av avtal med civil personal i många fall försvårats på grund av att
ifrågavarande personal icke kunnat garanteras viss ersättning. Det ar salunda
av stor betydelse, att krigsavlöningsbestämmelser snarast iaststallas.
Förslaget att sammanföra ifrågavarande bestämmelser till ett för de olika
försvarsgrenarna gemensamt reglemente har godtagits av flertalet hörda myndigheter.
Marinförvaltningen har emellertid förordat, att ett särskilt reglemente
utfärdas för marinen, samt härom anfört följande.
Den motivering, som av lönenämnden anförts för utfärdandet av ett för de
tre försvarsgrenarna gemensamt krigsavlöningsreglemente, grundar sig närmast
på förhållandena vid armén. Marinförvaltningen får emellertid erlI}ra, att
vid armén krigstillståndet innebär en i förhållande till fredstillståndet till stor
del helt ny organisation, därvid expeditionstjänsten ofta kommer att skotas av
mindre erfaren personal. Vid marinen däremot såväl vid flottan som vid
kustartilleriet — kommer organisationen — såväl ombord som ock i land —
att i stort sett vara densamma som i fredstid. Därför föreligger ej heller tor
marinen samma behov av förenkling som vid armén. Marmforvaltningen
anser därför, att, örn förhållandena vid armén nödvändiggöra en särskild och
förenklad ordning i avseende å avlöningsförhållandena under mobilisering och
krig men några sådana förhållanden icke föreligga för mannens del det vore
till synnerlig båtnad såväl för det förvaltnings- och kassamassiga arbetet som
för de berörda beställnings- och befattningshavarna att speciella arrangemang
26
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 246.
med afseende å avlöningarna icke vidtoges i annan eller större utsträckning
än vad förkallandena kunna anses oundgängligen nödvändiggöra.
Med hänsyn till de av marinförvaltningen nu uttalade förutsättningarna
finner ämbetsverket det högeligen önskvärt, att för de tre försvarsgrenarna
gällande krigsavlöningsbestämmelser, vilka ju ock enligt sakens natur måste
komma att äga en mera provisorisk karaktär än bestämmelserna i det för de
tre försvarsgrenarna gemensamma fredsavlöningsreglementet, utfärdas i tre
olika reglementen. Härigenom torde man — förutom vad nyss antytts örn
sakligt ändrat innehåll — ock vinna möjligheter att göra bestämmelserna mera
lättlästa ävensom att på ett smidigare sätt vidtaga ändringar i dem.
Mot det av lönenämnden föreslagna lönesystemet med krigslön, uppdelad
i månadslön och terminslön, lia i de avgivna utlåtandena icke framställts några
egentliga invändningar. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava dock
anfört följande:
Skulle vårt land råka i krig, kunna uppenbarligen förhållandena komma att
gestalta sig helt annorlunda än vad fallet för vårt vidkommande var under
världskriget. Det är icke otänkbart att därvid förutsättningarna undanryckas
för det vid försvarsväsendet gällande fredslönesystemet med ålders- och
ortstillägg. Ovissheten om läget härutinnan betingar, att det remitterade förslaget
i vad angår avlöningsformen månadslön måste betraktas som en provisorisk
anordning, avsedd att vid krigstillfälle komma i tillämpning tillsvidare.
Med denna reservation kunna chefen för flygvapnet och flygförvaltningen giva
sin anslutning till huvudgrunderna för förslaget.
Vissa av chefen för marinen framförda synpunkter, som kunna hava betydelse
för lönesystemet, skola närmare beröras i det följande.
De i fredstid gällande avlöningsbestämmelserna för krigsmaktens personal
äro icke a\ passade för de förhallanden, som råda i krig, vid mobilisering eller
då eljest med hänsyn till rikets säkerhet personal i större omfattning inkallas
till tjänstgöring vid krigsmakten. Sedan med utgången av år 1919 de under
världskriget gällande krigsavlöningsbestämmelserna trätt ur kraft, hava några
särskilda stadganden pa detta område icke funnits. Då fredsavlöningsbestämmelserna
för försvarsväsendets personal sedan 1919 undergått avsevärda förändringar,
kan det numera icke komma ifråga att i händelse av mobilisering
återuppliva de tidigare gällande författningarna örn krigsavlöning. En genomgripande
omarbetning av de senast gällande krigsavlöningsförfattningarna —
utfärdade den 28 juni 1918 —- har därför varit nödvändig. En dylik omarbetning
har verkställts av försvarsväsendets lönenämnd i dess nu framlagda förslag.
Nämnda förslag har i anslutning till det föreslagna nya militära fredsavlöningsreglementet
och med anledning av de erinringar, som framställts i
anledning av remissen, undergått överarbetning inom försvarsdepartementet.
Från flera militära myndigheters sida har starkt betonats behovet av att bestämmelser
på detta område med det snaraste utfärdas. Då dylika bestämmelser
torde böra tillämpas redan vid en mobiliserings början och därför, i
likhet med rekvisitionsbestämmelser m. m., torde böra antagas redan i fredstid,
har jag ansett mig böra nu framlägga förslag i ämnet. Jag skall i det
följande redogöra för det sålunda föreliggande förslaget till avlöningsreglemente
för personal vid försvarsväsendet (krigsavlöningsreglemente) — här
27
Kungl. Majus proposition nr 246.
kallat departementsförslaget — samt för de skäl, som föranlett mig att beträffande
åtskilliga detaljer däri förorda avvikelser från vad lönenämnden
föreslagit.
Yad först beträffar bestämmelsernas yttre ram bär lönenämnden sammanfört
bestämmelserna för de olika försvarsgrenarna i ett reglemente. Visserligen
hava med hänsyn till särskilda vid marinen och flygvapnet förekommande
avlöningsförmåner fullt enhetliga föreskrifter för de skilda försvarsgrenarna
icke kunnat åstadkommas, men då de i fredstid gällande löneförfattningarna,
trots förefintliga särbestämmelser, äro gemensamma, synes tillräcklig anledning
icke föreligga att, såsom marinförvaltningen föreslagit, utfärda särskilda
krigsavlöningsreglementen för de olika försvarsgrenarna. Mot lönenämndens
förslag att uppdela krigslönen i månadslön, huvudsakligen motsvarande fredslönen,
och terminslön, i viss mån motsvarande de för tjänstgöring utom förläggningsorten
i fredstid utgående traktamenten, hava några erinringar icke
framställts i de avgivna utlåtandena. Det föreslagna lönesystemet torde ock
i huvudsak vara ändamålsenligt. Den invändningen torde likväl kunna göras,
att den av lönenämnden eftersträvade förenklingen icke i någon större utsträckning
kunnat genomföras i fråga örn månadslönen och beträffande marinen
ej heller i fråga om terminslönen, då dessa löneförmåner i det väsentliga fortfarande
komma att regleras av de i fredstid gällande, tämligen komplicerade
författningarna. Såsom av marinförvaltningens yttrande framgår, torde detta
för marinens del icke medföra någon större olägenhet, och vad beträffar försvarsväsendet
i övrigt vinnes en avsevärd förenkling, där den är mest av
behovet, nämligen såvitt angår den del av lönen — terminslönen — som skall
utbetalas i fält. Tydligt är, att ett reglemente av detta slag, som utarbetas
i fredstid, svårligen kan erhålla en så definitiv karaktär, att icke ändringar
däri kunna bli erforderliga i följd av de omvälvningar och opåräknade situationer,
som ett krig kan medföra. Såvitt nu kan bedömas torde emellertid det
föreslagna lönesystemet vara väl lämpat för de förhållanden, under vilka det
kan komma att tillämpas, och jag har därför ej funnit anledning till avvikelse
från lönenämndens förslag i detta för reglementets utformning grundläggande
avseende.
Grunderna för månadslönens bestämmande.
Såsom förut nämnts går lönenämndens förslag beträffande den f a st a nställda
personalen ut därpå, att månadslönen skall bestämmas med
hänsyn till motsvarande lön i fredstid för personal å aktiv stat. Vissa förenklingar
ha dock föreslagits. Sålunda skulle uppflyttning i löneklass för därtill
berättigade vara suspenderad, intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnade.
Vidare skulle icke ständigt tjänstgörande personal placeras i en gemensam
ortsgrupp (B). Slutligen har lönenämnden ifragasatt, huruvida icke
befrielse borde äga rum från erläggande av pensionsavgifter under tid, då
krigslön utginge, men till denna fråga har nämnden ansett ståndpunkt icke
kunnat tagas, innan 1936 års lönekommitté framlagt sitt förslag till nya avlöningsbestämmelser
och statsmakterna tagit ställning till detsamma. De
båda sist omnämnda förenklingarna beröra endast officerare, underofficerare
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
och likställda, då ortsgruppering och pensionsavdrag icke förekomma enligt
avlöningsreglementet för manskap. Beträffande dyrtidstillägg eller rörligt
tillägg innehåller förslaget icke några bestämmelser; även frågan örn anordnande
av ett dylikt tillägg har ansetts vara beroende på utformningen av motsvarande
bestämmelser i fredsavlöningsreglementena.
Den närmare innebörden av lönenämndens förslag beträffande l ö n ek lassplaceringen
framgår av följande av nämnden lämnade motivering och
redogörelse för detsamma:
I krigskassaavdelningen vid depåerna torde i regel komma att ingå fullt
utbildad personal — depåintendent och kassör — varför uträkning av månadslönens
belopp på grundval av gällande fredsavlöningsbestämmelser icke torde
böra medföra några större svårigheter, om man undantager frågor örn löneklassuppflyttning,
vilka stundom kunna vara av rätt invecklad natur och -— vad
särskilt angår personal, som vid mobilisering placeras vid annat än eget truppförband
— måhända icke kunna avgöras utan skriftväxling med annan myndighet.
Lönenämnden har därför ansett, att frågor örn löneklassuppflyttning
lämpligen böra få tillsvidare anstå, då krigsavlöningsreglementet träder i
tillämpning. Givetvis bör personalen härigenom icke gå förlustig densamma
tillkommande rätt till löneklassuppflyttning, vadan den föreslagna bestämmelsen
endast innebär ett uppskov till lämpligare tidpunkt. Att helt undgå
prövning av frågor örn inplacering i löneklass, sedan krigsavlöningsreglementet
börjat tillämpas, är dock ej möjligt, då sådan inplacering måste ske vid förekommande
befordringar till beställning, uppdelad i flera löneklasser.
Under här angiven förutsättning kunna i regel senaste månadens fredsavlöningslistor
i huvudsak läggas till grund för bestämmande av månadslönens
belopp för försvarsväsendets fast anställda personal. Beträffande personal på
aktiv stat och på övergångsstat (tvångsvis överförd) framgår löneklassen direkt
av avlöningslistorna. Detta är visserligen ej fallet med personal å frivillig övergångsstat
och å reservstat, men även denna personal tillhör löneklass med
nummerbeteckning, som motsvarar viss löneklass i fredsavlöningsreglementet,
vadan jämväl för densamma månadslönen kan bestämmas på grundval av
vederbörande befattningshavares fredsavlöning.
Pensionsavgången och förtidsavgången personal i reserv har före inträdet
i reserven tillhört viss löneklass i fredsavlöningsreglementet eller, vad avser
från beställning på reservstat efter den 1 juli 1936 avgången personal, löneklass
med nummer, motsvarande viss löneklass i nyssnämnda reglemente, och bör,
där ej annat föreskrives, vid krigstjänstgöring få uppbära månadslön med
belopp, som enligt fredsavlöningsreglementet utgår i motsvarande löneklass
i fredsavlöningsreglementet. För personal, som före den 1 juli 1936 avgått
från beställning å reservstat, erfordras särskilda föreskrifter, till vilka lonenämnden
återkommer under specialmotiveringen.
I reserven utnämnd personal äger vid tjänstgöring i fredstid i allmänhet
åtnjuta avlöning i lägsta löneklassen i vederbörlig lönegrad, i den män densamma
icke på grund av fullgjord tjänstgöring skall hänföras till högre löneklass.
Häri synes någon ändring ej böra ske under krigstjänstgöringstid.
I den mån personal vid krigst jänstgöring placeras vid annat truppförband
än densamma tillhör i fredstid och månadslönen skall utbetalas vid förstnämnda
truppförband, är det mahända icke möjligt att bestämma vederbörandes
krigslön utan skriftväxling. Till grund för sådan placering torde
emellertid i regel ligga en årligen förnyad personlig krigst jänstgö ringsorder,
utfärdad av chefen för det truppförband, där beställningshavaren i fredstid
redovisas. En lämplig åtgärd i syfte att underlätta krigskassaavdelningens
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
arbete skulle enligt lönenämndens mening vara, att i nämnda order alltid
angåves numret på den löneklass, vederbörande vid inställelse till lmgstjanstgöring
bör tillhöra.
I fråga örn månadslönens hänförande till viss orts grupp
har lönenämnden anfört följande:
Personal å aktiv stat och tvångsvis på övergångsstat överförd personal,
som är ständigt tjänstgörande, äger i fredstid åtnjuta avlöning efter den ortsorupp,
till vilken förläggningsorten för vederbörande truppförband (ordinarie
tjänstgöringsorten) blivit hänförd. Någon ändring i detta förhållande synes
icke böra ske under krigs tjänstgöring, vadan denna ortsgrupp bör läggas till
grund för månadslönens bestämmande. . .......
Personal i reserv åtnjuter under densamma i fredstid åliggande tjänstgöring
avlöning efter den ortsgrupp, till vilken förläggningsorten för det truppförband,
vid vilket tjänstgöringen äger rum, blivit hänförd.
Personal på reservstat och till övergångsstat frivilligt överförd personal
åtnjuter under densamma i fredstid åliggande tjänstgöring ingen särskild ersättning
utöver årslönen, örn tjänstgöringen äger rum å bostadsorten, men
eljest traktamentsersättning.
På övergångsstat tvångsvis överförd personal, som icke ar inkallad till
ständig tjänstgöring, äger vid tjänstgöring uppbära lön efter tjänstgöringsortens
ortsgrupp, därest tjänstgöringen äger rum å bostadsorten, men eljest
lön efter ortsgrupp B samt traktamentsersättning. Bör tid, då har avsedd
personal icke tages i anspråk för tjänstgöring, äger densamma uppbära Ion
efter ortsgrupp B. Sistnämnda personal bör givetvis under kngshjanstgormg
icke uppbära månadslön med lägre belopp än densamma sålunda, i fredstid
under tid, då densamma icke tages i anspråk för tjänstgöring, tillkommande
avlöning. De skäl, som på sin tid föranledde riksdagen att hänföra den tvångsvis
på Övergångsstat överförda personalen till sistnämnda ortsgrupp, synas
motivera, att även övrig icke ständigt tjänstgörande personal vid försvarsväsendet
under krigstjänstgöring får åtnjuta månadslön, beräknad efter samma
ortsgrupp. Härför talar särskilt den omständigheten, att — med några enstaka
undantag — nämnda ortsgrupp är den lägsta, till vilken någon förlaggningsort
för ett större antal beställningshavare vid försvarsväsendet över huvud taget
blivit hänförd. Då någon skyldighet att vara bosatt å viss ort för ifrågavarande
personal icke föreligger, synes å andra sidan anledning icke föreligga att
bestämma månadslönen efter högre ortsgrupp än ortsgrupp B, även om forläggningsorten
för det truppförband, vid vilket tjänstgöringen äger rum, tillhör
annan ortsgrupp. ... .. ,, „ ,
Lönenämnden har med avseende härå ansett sig bora föreslå, att månadslönen
skall bestämmas, för personal, som i fredstid är ständigt tjänstgörande,
efter den ortsgrupp, som tillämpas under fredstjänstgöringen, samt for annan
vid försvarsväsendet fast anställd personal efter ortsgrupp B.
Angående pensionsavdrag och d y t tidstil lägg har lönenämnden
yttrat följande:
Personal å aktiv stat, å övergångsstat och å reservstat Ilar att under fredstid
vidkännas avdrag å lönen för pensionsavgifter, aveende såväl tjänst^- som
familjepension. Personal i reserv åtnjuter däremot under densamma i fredstid
åliggande tjänstgöring sin avlöning oavkortad. Utöver de löneförmåner,
som utgå enligt gällande fredsavlöningsreglementen, är emellertid personalen
för närvarande berättigad att uppbära dyrtidstillägg, provisorisk avlonmgsförstärkning
samt i vissa fall provisoriskt dyrortstillägg enligt särskilda
bestämmelser.
Lönenämnden har tagit under övervägande, huruvida det icke — med han
-
30
Kungl. Majda proposition nr 246.
syn bland annat därtill, att löneklassuppflyttningar förutsättas tillsvidare icke
skola äga ruin vore skäligt att vid tillämpning av krigsavlöningsreglementet
låta månadslönen utgå utan avdrag för pensionsavgifter. En sådan
åtgärd skulle givetvis innebära en stor lättnad vid tillämpningen av reglementets
föreskrifter samt tillika innebära den fördelen, att månadslönen utgår
med samma belopp till personal på aktiv stat, på övergångsstat och på reservstat
som till personal i reserv.
Emellertid ingår i det uppdrag, som lämnats 1936 års lönekommitté, bland
annat att undersöka, dels huruvida lönernas anpassning efter förändringar i
-?,1?. a^männa prisnivån lämpligen bör ske genom ett system av rörliga lönell!.
(dyrtidstillägg) eller i annan ordning, dels ock huruvida möjlighet
föreligger att ersätta det nuvarande bruttolönesystemet — därvid från det i
vederbörlig löneplan upptagna lönebeloppet avdrag sker för pensionsavgifter
med ett nettolönesystem, som skulle innebära, att löneplanerna upptoge
endast de behållna lönebelopp, som återstode sedan avdrag för tjänste- och
familjepension frånräknats. Med avseende härå torde det icke vara möjligt
att, innan 1936 års lönekommitté framlagt sitt förslag till nya avlöningsbestämmelser
och statsmakterna tagit ställning till detsamma, slutgiltigt bestämma,
huruvida avdrag för pensionsavgifter bör ske eller icke från de belopp, som
enligt lonenämndens förslag skola utgå såsom månadslön, samt huruvida,
dyrtidstillägg eller däremot svarande förmån, örn dylikt tillägg fortfarande
kommer att utgå utöver den fast lönen, skall beräknas på hela månadslönen
eller endast på viss del av densamma.
o Lönenämnden vill emellertid framhålla, att staten torde vara nödsakad att
på ett eller annat sätt draga försorg örn all personal, som under krigstjänstgöring
åsamkas invaliditet, ävensom efterlevande efter personal, som avlider
under sådan tjänstgöring, även örn denna personal tillhör sådana kategorier,
som icke äro tillförsäkrade tjänste- eller familjepension.
Beträffande månadslönen till värnpliktiga har lönenämnden, såsom
förut omtalats, föreslagits, att dylik lön skulle utgå till värnpliktiga i
befälsställning —- dock icke vicekorpraler — med följande belopp:
till korpral (konstapel) vid armén och flygvapnet, 1. klass sjöman
respektive kustartillerist ................................................ 15 kronor
» furir, korpral vid marinen, högbåtsman .............................. 30 »
» sergeant, underofficer av 2. graden .................................... 45 »
» fanjunkare, styckjunkare, fänrik, underlöjtnant, flaggunderofficer
........................................................................... 60 »
» löjtnant, förvaltare, regementskassör, förrådsförvaltare ......... 75 »
» kapten, ryttmästare ......................................................... 90 »
» major, kommendörkapten av 2. graden .............................. 105 »
Beträffande motiveringen till lonenämndens förslag i denna del må, utöver
det förut anförda, återgivas följande uttalande av lönenämnden:
Erforderliga bidrag till de värnpliktigas familjer har lönenämnden ansett
bora liksom tidigare varit bestämt utgå, i form av särskilda familjebidrag enligt
de grunder som efter särskild utredning kunna komma att bliva fastställda.
Däivid synes, i den man en värnpliktig, till vilkens familj här ifrågavarande
indrag utgår, på grund av konstituering till högre tjänstegrad erhåller högre
krigslon, härigenom icke böra föranledas minskning eller indragning av
ti argare utgående familjeunderstöd, då eljest en dylik konstituering skulle
hilva utan ekonomiskt värde för den konstituerade.
31
Kungl. Majus proposition nr 246.
Mot lönenämndens förslag ifråga om månadslönerna lia framställts erinringar
i åtskilliga remissutlåtanden. Vissa militära myndigheter ha förordat
bibehållande av rätten till uppflyttning i löneklass utan den föreslagna inskränkningen.
Förslaget till reservpersonalens placering i ortsgrupp har även
från åtskilliga håll kritiserats. Flera myndigheter ha gjort gällande, att
pensionsavdrag ej böra ske från krigslön, och behovet av lönernas anpassning
efter prisnivån har likaledes från flera håll framhävts. I den mån den framkomna
kritiken går ut därpå, att krigslönen över huvud är för knappt tillmätt,
redogöres för yttrandena i samband med framställningen av grunderna för
terminslönens bestämmande.
Beträffande lön eklas s place ringen har chefen för försvarsstaben
uttalat, att den föreslagna suspenderingen av uppflyttnmgen
i löneklass medförde vissa orättvisor för den militära personalen i jämförelse
med den civila men dock kunde godtagas under förutsättning, att Kungl. Maj:!,
därest reglementet komme att tillämpas under längre tidrymd, upptoge frågan
om löneklassuppflyttning till omprövning.
Chefen för armén har anfört följande:
Av lönenämnden anförda motiv för att löneklassuppflyttning icke skall
äga rum under krigstid synes mig icke bärande. Då ifrågavarande uppflyttning
sker endast fyra gånger om året och depåernas krigskassapersonal är
kompetent för handläggning av hithörande frågor, synes den ökade arbetsbördan
knappast kunna tagas till intäkt för genomförande av föreslaget system,
vilket vore ägnat att åstadkomma vissa orättvisor för den militära personalen
i jämförelse med den civila. För att minska krigskassaavdelningarnas arbetsbörda
under första tiden av reglementets tillämpning, kan det dock synas
skäligt föreskriva, att i vederbörliga personliga krigstjänstgöringsorder skall
angivas såväl numret på den löneklass vederbörande vid inställelse till krigstjänstgöring
bör tillhöra som ock tidpunkten, från vilken löneklassplaceringen
räknas.
Chefen för marinen har framhållit, att för marinens del anledning saknades
att göra avsteg från fredsavlöningsreglementets bestämmelser för löneklassuppflyttningar.
Arméförvaltningen har anfört följande:
Det framgår icke med klarhet, huruvida avsikten är att vederbörande vid
krigstjänstgöringens slut skall erhålla löneklassuppflyttning med bortseende
från uppskovstiden eller örn denna skall inräknas i tjänstetiden med eller
utan retroaktiv löneklassuppflyttning. Arméförvaltningen anser det med skäl
kunna ifrågasättas, örn ett alternativ såsom det sist nämnda med retroaktiva
löneutbetalningar är praktiskt genomförbart med hänsyn såväl till personalomsättningen
i krig som de mångahanda åligganden, vilka komma att betunga
myndigheterna vid övergången till fredsfot.
Oberoende av hur härmed må förhålla sig, anser arméförvaltningen det
knappast vara skäligt, att personalen för krigstjänstgöringstiden mer eller
mindre skall gå miste örn densamma enligt fredsavlöningsreglementet tillförsäkrad
förmån av löneklassuppflyttning. Olägenheterna av att löneklassuppflyttning
äger rum i vanlig ordning synas för övrigt knappats vara av den
art, som lönenämnden gjort gällande, då här endast är fråga örn de jämförelsevis
enkla reguljära 3-års uppf lyftningarna. På sätt lönenämnden framhållit,
kan man i varje fall icke undgå prövning av frågor om inplacering i löneklass
32
Kungl. Majus proposition nr 246.
vid förekommande befordringar och det torde närmast vara dessa, som äro
mera svårbedömda. Härtill kommer att bestyret med löneklassplacering avses
skola åvila depåernas krigskassapersonal, som kan antagas vara kompetent
för handläggning av hithörande spörsmål.
För att emellertid i möjligaste mån underlätta arbetet med löneklassplacering
synes uppfattning i löneklass under krigstjänstgöringstid böra få äga
rum utan hinder av den i fredsavlöningsreglementet stadgade bestämmelsen,
att vederbörande skall hava tjänstgjort minst 4/s av den tid, som erfordras för
löneklassuppflyttning.
I övrigt lärer behandlingen av frågor örn löneklassuppflyttning underlättas,
därest i vederbörliga personliga krigs t jänstgö ringsorder angives icke blott,
såsom lönenämnden i sin motivering tänkt sig, numret på den löneklass vederbörande
vid inställelse till krigstjänstgöring bör tillhöra utan även tidpunkten,
från vilken löneklassplaceringen räknas.
Mot löneklassuppflyttningens suspendering ha invändningar vidare framställts
av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen samt chefen för ostkustens
marindistrikt.
Marinförvaltningen har yttrat, att det, därest lönenämndens förslag komme
att godtagas, syntes marinförvaltningen erforderligt, att författningen finge
innehålla uttryckligt stadgande örn tidpunkten för företagande av löneklassuppflyttningarna
och dessa uppflyttningars retroaktiva verkan.
I fråga om den icke ständigt tjänstgörande perso nålens
placering i orts grupp ha bland de myndigheter, som framställt
invändningar mot lönenämndens förslag i denna del, olika meningar kommit
till synes, i det att vissa myndigheter förordat lönens bestämmande med
hänsyn till löntagarens mantalsskrivningsort och från annat håll hävdats, att
fredsförläggningsorten för vederbörande truppförband borde vara avgörande.
Chefen för armén har beträffande denna fråga anfört följande:
Lönenämndens förslag att samtliga grupper bland den fast anställda personalen,
vilka icke ständigt tjänstgöra i fred, skola erhålla månadslön enligt
B ort, synes utgöra ett avsteg från principen örn krigslönens anpassande efter
vederbörandes fredslön. Enligt verkställd utredning kan för närvarande endast
4.5 procent av ifrågavarande personal beräknas hänförlig till B ort. Därest
samtliga skulle hänföras till viss dyrort borde detta avse E-ort. Då emellertid
genomförande av ett förslag, grundat på gemensam dyrort, även skulle medföra
vissa svårigheter för den tekniska kassatjänsten, torde jämväl andra utvägar
till frågans lösande böra tagas under omprövning. Principiellt sett synes
härvid månadslönen i ifrågavarande fall kunna bestämmas alternativt efter
tre olika orter, nämligen vederbörandes hemort (mantalsskrivningsort), förläggningsort
eller viss gemensam dyrort (lönenämndens förslag).
Avlöning enligt förläggningsortens dyrort är den kassatekniskt enklaste
formen men tillika den, som skapar de största orättvisorna ur försörjningssynpunkt.
Så kunna enligt detta system exempelvis två reservofficerare, båda
i fredstid boende i Stockholm och båda tjänstgörande vid fronten och inom
samma högre förband erhålla, den ene lön efter B ort och den andre lön efter
F-ort.
XJr synpunkten att månadslönen närmast torde avses för familjeförsörjning
är systemet med månadslönens bestämmande efter vederbörandes hemort mest
att föredraga. En nackdel med detta system är dock, att det medför, att personal
tillhörande samma förband (stab) kommer att avlönas efter olika dyrorter.
33
Kungl. Majus proposition nr 246.
Ur den tekniska kassatjänstens synpunkt inverkar emellertid detta förhållande
endast på de första krigsavlöningslistornas uppgörande vid krigskassaavdelning
tillhörande depå, där redan i fred uppgifter om vederbörandes mantalsskrivningsort
kunna finnas tillgängliga. På grund härav synas de tekniska
svårigheterna ej vara av den grad, att de i föreliggande avseende nödvändiggöra
avsteg från kravet på ekonomisk rättvisa. Yld detta spörsmåls bedömande
bör därjämte beaktas, att avlöningens hänförande till viss dyrort för ständigt
tjänstgörande fast anställd personal närmast bestämts med hänsyn till familjeförsörjningskravet
och att familjebidrag till värnpliktig personal även synes
böra beräknas med hänsyn till motsvarande förhållanden.
På grund av vad sålunda anförts synes mig månadslönens hänförande till
viss dyrort närmast böra avse vederbörandes mantalsskrivningsort.
Chefen för försvarsstaben har yttrat sig i huvudsak överensstämmande
med chefen för armén.
Arméförvaltningen har anfört följande:
Arméförvaltningen har stannat i tvekan örn riktigheten av förslaget örn att
månadslönen — för annan än militär och civilmilitär personal på aktiv stat
samt ständigt tjänstgörande personal på övergångsstat (tvångsvis) — under
alla förhållanden skall beräknas efter ortsgruppen B. Då månadslönen närmast
är avsedd att tillgodokomma vederbörandes familj i hemorten, synes det bättre
överensstämma med de allmänna principerna för gällande lönesystem att låta
månadslönen utgå efter den dyrortsgrupp, som omfattar vederbörandes
mantalsskrivningsort vid tiden för krigstjänstgöringens början. På sätt löne•n
ärrm deri framhållit, föreligger visserligen icke någon skyldighet för ifrågavarande
personal att vara bosatt å viss ort, men flertalet av personalen torde
dock för sin utkomst vara hänvisad till civilt arbete och därför också nödsakad
att bo å eller i närheten av den ort, där arbetsplatsen är belägen. Under
krigs tjänstgörings tiden torde denna förvärvsmöjlighet som regel bortfalla och
i varje fall bliva mycket beskuren.
På grund härav anser arméförvaltningen, att dyrortsförhållandena å bosättnings-
(mantalsskrivnings-) orten även för dessa befattningshavare under här
avsedda förhållanden böra vara avgörande vid månadslönens utmätande, och
vill alltså föreslå, att till grund för beräkningen tages den dyrortsgrupp, till
vilken nämnda ort är hänförd.
Emot detta förslag kan visserligen anföras, att det ur teknisk kassasynpunkt
är omständligare än det av lönenämnden förordade. Då emellertid uträknandet
av månadslönens belopp är en engångsåtgärd och utanordnandet av månadslönerna
förutsättes skola ske i krigskassaavdelning vid depåerna, där för ändamålet
kompetent personal lär vara att tillgå, föreställer sig arméförvaltningen,
att det av ämbetsverket förordade beräkningssättet skall kunna tillämpas utan
några större svårigheter.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen lia uttalat sig för månadslönens
bestämmande med hänsyn till den för fredsförläggningsorten (depån) gällande
ortsgrupperingen. Lönen borde emellertid icke fastlåsas — vare sig för personal
å aktiv stat eller annan personal — vid den ortsgrupp, vederbörande tillhörde
vid krigstjänstgöringens början, utan ändring borde ske vid överföring
till annan depå.
Chefen för ostkustens marindistrikt och kommendanten i Hemsö fästning
ha även förordat, att ändring skulle kunna sko i lönens ortsgruppering, då
sådant föranleddes av överflyttning till annan förläggningsort.
Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. Nr 246.
692 89 3
34
Departements
chefen.
•Kungl. Magda proposition nr 246.
Beträffande frågan om avdrag för pensionsavgifter har arméförvaltningen
anfört följande:
I förslaget har, med hänvisning till det 1936 års lönekommitté anförtrodda
uppdraget, lämnats öppet, huruvida månadslönen skall minskas med pensionsavdrag.
Nämnda kommitté har numera i sitt förslag till civilt avlöningsreglemente
förordat bibehållande av ett bruttolönesystem. På grund härav och
med hänsyn till den lättnad, som vid tillämpningen av krigsavlöningsreglementet
skulle uppstå, därest månadslönen utginge utan pensionsavdrag, får
arméförvaltningen tillstyrka, att bestämmelse härom införes i reglementet. I
betraktande av de belopp, med vilka de föreslagna terminslönerna skola utgå,
synes det icke heller oskäligt, att vederbörande under tiden för krigstjänstgöring
få komma i åtnjutande av sin lön utan pensionsavdrag.
1 samma riktning ha cheferna för försvarsstaben, armén och marinen uttalat
sig.
I fråga örn dyrtid stil lägg (rörligt tillägg) har arméförvaltningen
yttrat följande:
Arméförvaltningen förutsätter, att i månadslönen skola inräknas, förutom
det i vederbörliga löneplaner upptagna lönebeloppet, samtliga övriga enligt
fredsavlöningsbestämmelserna vid krigstjänstgöringens början utgående särskilda
förmåner. För undvikande av tvekan härom synes böra uttryckligen
angivas vad som avses med årslön. Beträffande dyrtidstillägg (rörligt tillägg)
bör emellertid angivas, att vederbörande skall äga åtnjuta på månadslönen
belöpande sådant tillägg.
Marinförvaltningen har anfört följande:
En bestämmelse örn att dyrtidstillägg skall uträknas å bruttomånadslönen
vöre till fördel. Därigenom skulle nämligen enhetlighet vinnas beträffande
dyrtidstilläggets storlek mellan å ena sidan personal å aktiv stat, reservstat
och övergångsstat, vilka personalgrupper vidkännas pensionsavdrag, samt å
andra sidan personal i reserv, som icke drabbas av pensionsavdrag. Föreskrift
härom synes önskvärd.
Månadslönen utgör enligt lönenämndens förslag den väsentliga delen av
krigslönen för flertalet av de löntagare, till vilka månadslön utgår. Då emellertid
enligt förslaget månadslönen för den fast anställda personalen som
regel skulle utgå med samma belopp som fredslönen, torde frågan örn den
sammanlagda krigslönens storlek för nämnda personal lämpligast böra behandlas
i samband med terminslönen. Jag lämnar därför tillsvidare åsido
frågan, i vad mån den till krigsmakten fast knutna personalen genom de av
lönenämnden föreslagna bestämmelserna erhåller skälig avlöning. Då spörsmålet
örn lönenivån för de värnpliktiga torde böra avhandlas i samband med
förstnämnda fråga, förbigår jag även detta. Till nämnda frågor återkommer
jag alltså i samband med ställningstagande till grunderna för terminslönens
bestämmande. Den närmast följande framställningen kommer sålunda att begränsas
till vissa frågor av väsentligen löneteknisk natur, delvis av betydelse
för månadslönens avvägning mellan vissa grupper av löntagare.
Enligt lönenämndens förslag skulle under krigsavlöningsreglementets giltighetstid
uppflyttning i löneklass (beträffande manskap tillträde till löneförhöjning,
vartill vederbörande på grund av sin tjänstgöringstid skulle hava
35
Kungl. Majus proposition nr 246.
varit berättigad) icke få äga ruin i vidare man än Kungl. Majit medgåve. Den
föreslagna bestämmelsen, som endast är avsedd att innebära ett uppskov med
löneklassuppflyttningen till en lämpligare tidpunkt, har sin grund däri, att
vid mobilisering avlöningsärenden beräknas komma att i stor utstickning,
särskilt vid armén och flygvapnet, handläggas av relativt oerfaren personal.
Den av lönenämnden föreslagna anordningen innebär otvivelaktigt en förenkling,
som åtminstone vid armén och flygvapnet torde under den första
mobiliseringstiden vara av behovet påkallad. Vid marinen synes visserligen
icke föreligga samma behov av ett dylikt uppskov som vid övriga försvar sgrenar,
men en särbestämmelse för marinen synes dock icke tilli äckligt motiverad.
Örn jag sålunda i likhet med lönenämnden anser, att löneklassuppflyttningen
bör under den första mobiliseringstiden suspenderas, vill jag emellertid
understryka, att denna suspension bör bliva av sa kort varaktighet som möjligt.
Att på förhand bestämma en viss tid, efter vilken uppfattning i löneklass
åter skall få äga rum, synes dock icke lämpligt. Däremot anser jag mig böra
förorda, att, på sätt marinförvaltningen föreslagit, en särskild bestämmelse
upptages örn rätt för löntagaren att, när den uppskjutna löneklassuppflytimligen
äger rum, erhålla gottgörelse för den inkomstminskning, som han i
följd av uppskovet fått vidkännas.
Utgångspunkten för lönenämndens förslag, att den fast anställda, icke
ständigt tjänstgörande personalen vid krigstjänsgöring skulle erhålla månadslön
enligt ortsgrupp B, har varit ortsgruppsplaceringen för den personal, som
i samband med genomförandet av 1925 års härordning tvångsvis överfördes
till övergångsstat. Då den nämnda personal åliggande tjänsgöringsskyldigheten
beräknades behöva tagas i anspråk i endast ringa omfattning, ansågs
att personalen, som åtnjöt full lön, kunde bosätta sig a ort med billiga levnadskostnader,
och med hänsyn härtill placerades denna personal i ortsgrupp
B. Beträffande övrig icke ständigt tjänstgörande personal föreligga emellertid
icke analoga förhållanden, i det att denna som regel icke åtnjuter sådan
inkomst av lön eller pension från försvarsväsendet, att personalen kan välja
bostadsort oavsett möjligheten att från annat håll skaffa sig inkomst. Det
synes vid sådant förhållande icke vara skäligt, att hänföra all ifrågavarande
personal till någon av de billigaste ortsgrupperna, utan valet torde böra stå
mellan mantalsskrivningsortens eller förläggningsortens (depåns) ortsgrupp.
Vid övervägande av de skäl, som i de avgivna utlåtandena anförts för ett
vart av dessa alternativ, har jag ansett avgörande vikt böra tillmätas den
synpunkten, att månadslönen väsentligen är avsedd för familjeförsörjning.
Med hänsyn härtill vill jag förorda, att månadslönen för ifrågavarande personal
bestämmes efter den ortsgrupp, till vilken den för vederbörande vid
krigstjänstgöringens början gällande mantalsskrivningsorten luinföres. Då
det synes överflödigt att för don till övergångsstat tvångsvis överförda
personal, som ännu kvarstår i tjänst, införa en särskild undantagsbestämmelse,
torde den angivna regeln böra gälla ali icke ständigt tjänstgörande personal,
för vilken ortsgruppsplacering kan ifrågakomma. Enligt verkställda beräkningar
har ortsgruppen E befunnits motsvara den genomsnittliga ortsgrupps
-
36
Kungl. Majus proposition nr 246.
placeringen, räknat efter förläggningsorten, för ifrågavarande personal (uppgifter
angående personalens mantalsskrivningsorter lia icke varit tillgängliga).
Under förutsättning att en ortsgruppsplacering efter mantalsskrivningsorten
genomsnittligen leder till ungefär samma resultat, skulle en bestämmelse
örn avlöning av all ifrågavarande personal efter mantalsskrivningsort
i stället för B ort medföra en kostnadsökning, för månad räknat, av
ungefär 380,000 kronor.
Såsom skäl för att krigslön borde utgå utan pensionsavdrag bär anförts, att
härigenom kompensation i viss mån skulle beredas personalen för utebliven
uppfattning i löneklass, att stor lättnad skulle vinnas vid tillämpning av
reglementets föreskrifter och slutligen, att lönen skulle komma att utgå med
samma belopp till personal på aktiv stat, övergångsstat och reservstat som till
personal i reserv. Då jag tidigare förordat, att personalen i annan ordning
skulle erhålla gottgörelse för uppskov med löneklassuppflyttningen, lämnas
det första av de tre angivna skälen här ur räkningen. Att en viss förenkling
skulle åstadkommas genom pensionsavdragens borttagande är otvivelaktigt.
Då emellertid månadslönen för pensionsberättigad personal avses skola som
regel bestämmas med ledning av fredsavlöningslistorna, torde uppgift örn
nettolönen i flertalet fall kunna erhållas därur likaväl som uppgiften örn bruttolönen.
Yad beträffar den olikhet i fråga örn de kontant utgående löneförmånerna
för olika personalgrupper, som pensionsavdragens bibehållande skulle
medföra, synes det knappast behöva möta några betänkligheter, att den i
reserven utnämnda personalen (ävensom förtidsavgången personal och officerare
i väg- och vattenbyggnadskåren) i detta avseende får en gynnsammare
löneställning än motsvarande personal på aktiv stat. Ifrågavarande reservpersonal
åtnjuter nämligen icke samma förmånliga ställning i pensionshänseende
som personalen å stat och är till stor del genom placering i lägsta
löneklassen sämre ställd även i lönehänseende. Mera oegentligt skulle vara,
örn pensionsavgången personal, vilken måste antagas komma att i allmänhet
nyttjas i mindre ansvarsfulla befattningar än motsvarande personal å aktiv
stat, skulle i följd av sin redan fullgjorda pensionsinbetalning komma att överlag
ställas icke oväsentligt gynnsammare i lönehänseende. Det vore ej heller
tillfredsställande, om reservstatspersonalen, för vilken avgifterna till tjänstepensioneringen
äro avsevärt lägre än för aktiv personal, skulle bibehålla denna
under krigstjänstgöring icke motiverade särställning. Då det av såväl principiella
som statsfinansiella skäl synes betänkligt att medgiva befrielse från
skyldigheten att erlägga pensionsavgifter, torde den önskvärda likställigheten
mellan å ena sidan personal å aktiv stat och å andra sidan reservstatspersonal
och reserven tillhörande pensionsavgången personal böra åvägabringas genom
jämkning i de föreslagna villkoren för sistnämnda personalgrupper. Detta
torde kunna ske på det sätt, att dels reservstatspersonalen får under krigstjänstgöringen
vidkännas enahanda pensionsavdrag som personal å aktiv stat
och dels pensionsavgången personal röner en löneminskning med belopp, som
motsvarar pensionsavgifterna. Av vad här yttrats framgår, att jag icke kan
biträda förslaget örn befrielse från skyldighet att erlägga pensionsavgifter.
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Vad slutligen angår frågan om dyrtidstillägg hava i förslaget till det för
fredstid avsedda militära avlöningsreglementet lönerna omräknats till 1935
års prisnivå, varjämte införts bestämmelser (34—36 §§) om rörligt tillägg
såsom kompensation för den ytterligare ökning i de allmänna levnadskostnaderna.
som därefter kan inträda. Tillägget utgår å bruttolönen samt bestämmes
med ledning av det av Kungl. Majit fastställda levnadskostnadstalet
enligt vissa i reglementet angivna regler. Tillägget är enligt förslaget
maximerat till 15 procent och utgår ej å belopp, varmed lönen överstiger
900 kronor i månaden. Till fast anställt manskap utgår dyrtidstillägg enligt
kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 200) angående dyrtidstillägg åt fast anställt
manskap vid armén och marinen m. fl. (med vissa senare vidtagna ändringar).
En följd av månadslönens anpassning efter fredsavlöningen torde bliva,
att rörligt tillägg respektive dyrtidstillägg bör utgå i överensstämmelse med
de för fredstid gällande bestämmelserna samt hänföras till månadslönen.
Härigenom kompliceras otvivelaktigt lönebestämmelserna, men även härvidlag
kunna fredsavlöningslistorna i stor utsträckning läggas till grund för
lönernas uträknande och för övrigt kunna förefintliga, med avseende å fredsavlöningsbestämmelsernas
tillämpning utfärdade tabeller och anvisningar
tjäna till ledning. Då såsom nämnts lönenämndens förslag icke innehåller
någon bestämmelse örn tillägg av ifrågavarande slag, har ett dylikt stadgande
infogats i förslaget.
Grunderna för terminslönens bestämmande.
I fråga örn krigslönens uppdelning i olika tariffer med hänsyn till olikartade
tjänstgöringsförhållanden har i det föregående omnämnts, hurusom enligt de
förut gällande krigsavlöningsreglementena tillämpades en högre tariff, då ett
truppförband tillhörde fälthären eller befann sig inom avdelad krigsskådeplats
eller i fästning, vilken förklarats i belägringstillstånd, medan en lägre
tariff skulle gälla i övriga fall.
Lönenämnden har i sitt förslag genomfört en motsvarande uppdelning av
fprim''nslönen. För menig, som ej fullgjort rekrytutbildning, skulle dock den
högre och lägre tariffen sammanfalla. Vid befälsgraderna inom manskapet
framträder emellertid en differentiering efter en stigande skala, och för den
högsta manskapsgraden (flaggkorpral) är enligt förslaget lönen enligt den
högre tariffen dubbelt så stor som enligt den lägre. För underofficers- och
officersgraderna är genomgående förhållandet mellan lön enligt de båda tarifferna
lika med 2 till 1.
Såsom motivering för en dylik differentiering och över huvud för ett lönetillägg
under krigstjänstgöring har lönenämnden, efter att hava omnämnt de
förut gällande reglementenas bestämmelser, anfört följande:
Enligt lönenämndens mening tala fortfarande starka skäl för att bestämma
krigslönen till olika belopp under skilda tjänstgöringsförhållanden. Inom
krigsskådeplats, liksom i fästning, som förklarats i belägringstillstånd, komma
förhållandena med nödvändighet att förete många olikheter mot tillståndet
inom övriga delar av riket. Personal, som tillhör inom nu angivna områden
befintliga truppförband, kommer att i hög grad utsättas för de olägenheter,
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
som där kunna väntas uppstå på grund av försvårad tillförsel av förnödenheter
och den allmänna osäkerhet, icke minst på det ekonomiska området, som
måste förväntas bliva rådande. Med avseende härpå synes det befogat, att
högre ersättning utgår till personalen inom dessa områden än inom övriga
delar av landet. Men även i dessa övriga delar måste tjänsten äga rum under
förhållanden, som i många avseenden avvika från tjänsten i fredstid. Enligt
gällande planer skola truppförbanden vid mobilisering med hänsyn till risken
för flyganfall i regel lämna sina kaserner och intaga fältmässiga förläggningar.
Tjänsten i hemorten kommer under alla förhållanden att bliva betydligt intensivare
och mera krävande än under fredstid. Övningar måste ofta äga
rum utom förläggningsorten eller eljest under fältmässiga förhållanden av
sådan beskaffenhet, att även i fredstid traktamentsersättning därunder skulle
utgå. Särskilda avdelningar måste i stor utsträckning användas för bevaknings-
och luftskyddstjänst å skilda platser o. s. v. Allt detta gör, att det enligt
lönenämndens åsikt är rättvist och billigt, att personalen under all krigstjänstgöring
kommer i åtnjutande av skäligt tillägg till de avlöningsförmåner,
som utgå under fredstjänstgöring, därvid detta tillägg synes böra beräknas
till högre belopp vid tjänstgöring inom krigsskådeplats eller inom fästning i
i belägringstillstånd än i övriga fall. I stort sett torde tjänstgöringen under
först angivna förhållanden kunna jämföras med fälttjänstövningar under
fredstid, därvid full traktamentsersättning enligt resereglementet åtnjutes,
medan krigstjänstgöring i övrigt synes kunna jämföras med sådan tjänstgöring
i fredstid, för vilken reducerat tjänstgöringstraktamente utgår.
Enligt det år 1938 fastställda fältreglementet för armén skola linjetrupperna
omfatta fälttrupper, avsedda för de egentliga operationerna, fästningstrupper,
avsedda att ingå i fästnings krigsbesättning, samt depåtrupper, avsedda att
ersätta avgång vid fält- och fästningstrupperna. Det synes uppenbart, att för
personal vid fälttrupper, som befinna sig inom krigsskådeplats, och för krigsbesättning
i fästning, som förklarats i belägringstillstånd, sådana förhållanden
med säkerhet måste antagas komma att råda, att personalen bör komma i åtnjutande
av terminslön enligt den högre tariffen. Föreskrift i sådant syfte har
på grund härav införts i krigsavlöningsreglementet. Då det ej är uteslutet,
att även i andra fall den högre terminslönen kan befinnas böra utgå, har föreslagits
upptagande i reglementet av en bestämmelse, som överlämnar åt Kungl.
Maj:t att förordna, att den högre terminslönetariffen skall tillämpas även i
andra fall än de här ovan särskilt angivna.
I fråga örn termin slön ens storlek har lönenämnden föreslagit
en indelning av personalen efter vederbörandes grad, oavsett innehavande
beställning, i femton krigslöneklasser, 1—6 omfattande manskap, 6—8 omfattande
underofficerare och 8—15 omfattande officerare. Lönebeloppen per
termin skulle enligt de olika tarifferna utgöra för manskap lägst 5 kronor,
högst 28 respektive 14 kronor, för underofficer lägst sistnämnda belopp, högst
40 respektive 20 kronor och för officer lägst dessa belopp och högst 110
respektive 55 kronor. För varje krigslöneklass från och med den 7 (sergeant
eller likställd) skulle höjningen utgöra enligt den högre tariffen 10 kronor och
enligt den lägre 5 kronor. För sitt förslag har lönenämnden lämnat följande
motivering:
Vid avvägandet av de belopp, som avses skola utgå såsom terminslön under
krigstjänstgöring, har lönenämnden såsom utgångspunkt för terminslönebeloppen
enligt den lägre tariffen tagit de penningbidrag, som under fullgörande
av värnpliktstjänstgöring i fredstid tillkomma värnpliktig personal,
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
eller 50 öre respektive 1 krona, av vilka sistnämnda belopp utgår till vissa
kategorier värnpliktiga med längre tjänstgöringstid än 180 dagar tor den tid,
som överskjuter nämnda dagantal, samt till värnpliktiga tillhörande landstormen,
medan 50 öre utgår under all annan tjänstgöring. I anslutning härtill
har lönenämnden föreslagit, att terminslön till meniga stamans tällda skall
utgå med 5 kronor för lönetermin till den, som ej fullgjort rekrytutbildning,
och med 10 kronor för lönetermin till den, som fullgjort sådan utbildning.
För övrig personal tillhörande manskapet äro olika förhållanden radande vid,
ä ena sidan, armén och flygvapnet och, å anelia sidan, marinen. Vid förstnämnda
försvarsgrenar finnas beställningar för vicekorpral, korpral (konstapel)
och furir, medan marinens organisation upptager beställningar för underbefäl
endast å två lönegrader, nämligen korpraler (högbåtsmän) och flaggkorpraler.
Korpraler (högbåtsman) motsvara med avseende å utbildning, tjänstgöring
och avlöningsförmåner närmast furirer vid de övriga försvarsgrenarna och
böra därför i fråga örn terminslön likställas med dessa, Flaggkorpraler intaga
i nämnda avseenden en högre ställning än furirer och böra på grund härav
placeras mellan dessa och beställningshavare tillhörande lägsta underofficersgraden
vid armén och flygvapnet. Med flaggkorpraler böra likställas
underofficerare av 3. graden vid marinen, vilka beställningar enligt gällande
organisation skola försvinna i mån av de nuvarande innehavarnas avgång.
Menig vid marinen, som uppflyttats till 1. klass sjöman eller 1. klass kustartillerist,
är enligt fredsavlöningsreglementet i vissa, avseenden likställd med
korpral vid armén eller flygvapnet samt äger under sjötjänstgöring åtnjuta sjötillägg
med samma belopp som korpral. För att vinna uppflyttning till 1.
klass sjöman eller 1. klass kustartillerist erfordras bland annat att hava med
»odkända betyg genomgått föreskriven korpralsutbildning. Med avseende
härå har lönenämnden ansett 1. klass sjöman och 1. klass kustartillerist böra
i färna örn åtnjutande av terminslön likställas nied korpral vid armén eller
flygvapnet. I anslutning till vad sålunda anförts har lönenämnden föreslagit,
att terminslönebeloppen enligt den lägre tariffen skola utgöra:
för vicekorpral 11 kronor,
för korpral (konstapel) vid armén och flygvapnet, 1. klass sjöman, 1. klass
kustartillerist 12 kronor,
för furir, korpral vid marinen, högbåtsman 13 kronor,
för flaggkorpral, underofficer av 3. graden 14 kronor.
För officerare, underofficerare och likställda har lönenämnden vid bestämmande
av terminslönebeloppen enligt den lägre tariffen utgått från det enligt
8 kap. 3 § tilläggsbestämmelserna till de militära fredsavlöningsreglementena
vid viss tjänstgöring med egen trupp utom förläggningsorten utgående reducerade
tjänstgöringstraktamentet, minskat med hänsyn till att krigsportion
tillkommer all krigstjänstskyldig personal. Medan tjänstgöringstraktamente
i regel utgår med samma belopp till beställningshavare i flera angränsande
lönegrader, har lönenämnden ansett terminslönen alltid böra utgå med högre
belopp till den, som tilldelats högre tjänsteställning. Härigenom vinnes bland
annat den fördelen, att fast anställd beställningshavare, som för krigst,jänstgöringstiden
konstitueras till högre tjänstegrad utan att samtidigt befordras
till högre beställning, genom att han får tillträda förhöjd terminslön alltid
herodes en viss ekonomisk förmån. Med utgångspunkt från ett terminslöncbelopp
för sergeant av 15 kronor — 1 krona utöver det för personal i manskapsbeställning
föreslagna högsta beloppet — har lönenämnden uppgjort en
skala, enligt vilken terminslönen för varje högre tjänstegrad ökas med 5
kronor i förhållande till närmast lägre tjänstegrad.
Från och med sjätte krigslöneklassen och uppåt har lönenämnden ansett
terminslönen enligt den hö (pre tariffen böra utgå med dubbla beloppet av de
40
Kungl. Majus proposition nr 246.
i den lägre tariffen upptagna beloppen. För de lägre krigslöneklasserna har
förhöjning av terminslönen enligt den lägre tariffen skett efter en fallande
skala, därvid dock någon förhöjning ej ansetts påkallad för första löneklassen,
omfattande meniga, som icke fullgjort rekrytutbildning.
Å terminslönen bör dyrtidstillägg ej utgå.
I fråga örn marinen och flygvapnet har lönenämnden föreslagit vissa särskilda
bestämmelser.
Till fast anställd personal vid marinen utgår enligt nu gällande föreskrifter
under sjötjänstgöring å flottans fartyg ersättning enligt särskilda, mycket
detaljerade bestämmelser, vilka helt avvika från de allmänna föreskrifterna örn
ersättning under tjänstgöring utom förläggningsorten för annan personal. De
förmåner, som därvid utgå, äro dels sjötillägg, vartill i vissa fall kommer särskild
ersättning för uppbörd, och dels mässpenningar eller servisbidrag. Mässpenningar
tillkomma officerare, underofficerare och likställda vid all sjötjänstgöring
med belopp, som växla i förhållande till antalet mässmedlemmar.
Manskap erhåller i stället för mässpenningar skeppsportion samt därjämte i
vissa fall servisbidrag. Vissa befälhavare erhålla förutom mässpenningar
representationspenningar med belopp, som bestämmas av vederbörandes
tjänstegrad. Sjötillägg utgår enligt en särskild i 15 kap. tilläggsbestämmelserna
till fredsavlöningsreglementena intagen tabell, som för varje tjänstegrad
upptager ett flertal olika, under skilda tjänstgöringsförhållanden utgående
belopp.
Beträffande terminslön åt marinens personal har lönenämnden anfört
följande:
Vid jämförelse mellan sjötilläggen och de belopp, som enligt lönenämnden»
förslag skola utgå såsom terminslön till personal vid armén, har befunnits,
att under sjötjänstgöring i fredstid till officerare och underofficerare utgående
sjötillägg och mässpenningar, örn man bortser från s. k. stationär förläggning,
sammanlagt i allmänhet icke understiga de av lönenämnden föreslagna terminslönebeloppen
enligt den högre tariffen. Då personalen givetvis icke bör
erhålla sämre förmåner under krigstjänstgöring än under sjötjänstgöring i
fredstid samt tjänstgöringsförhållandena ombord under krigstjänstgöringstid
icke i samma utsträckning som fallet är i fråga örn tjänstgöring i land skilja
sig från förhållandena i fred, har lönenämnden ansett sig böra föreslå, att de
under sjötjänstgöring i fredstid utgående särskilda förmånerna under krigstjänstgöring
måtte få bibehållas och utgå såsom terminslön. I motsats till
vad som är förhållandet vid armén, där ett stort antal reservformationer måste
uppsättas vid krigstjänstgöring, komma avlöningsärendena å flottans fartyg
även vid sådan tjänstgöring att i regel handläggas av fullt utbildad personal,
varför anledning icke synes föreligga att uppgöra ett särskilt för förhållandena
under krigstjänstgöring avsett förenklat system för ersättning åt personal vid
flottan under sjötjänstgöring.
I ett avseende har det befunnits nödvändigt att meddela särskilda föresknfter
utöver de i fredstid gällande beträffande ersättning under sjötjänstgöring.
Detta gäller bestäilningshavare i manskapsbeställning. Dessa
åtnjuta under sjötjänstgöring sjötillägg och skeppsportion, men däremot i
allmänhet icke någon kontant ersättning, motsvarande till annan personal
utgående mässpenningar, dock att flaggkorpral (underofficer av 3. graden)
ävensom korpral (högbåtsman) under vissa förutsättningar äger åtnjuta, förutom
skeppsportion, servisbidrag med 40 öre för dag. 3. klass sjömän äga
41
Kungl. Majus proposition nr 246.
under vanlig sjötjänstgöring ej ens uppbära sjötillägg. Flottans personal i
manskapsbeställning skulle alltså, om endast fredsavlömngsbestammelserna
tillämpades, under krigstjänstgöring ombord å flottans fartyg, komma att
bliva sämre ställd än annan motsvarande personal vid försvarsvasendet under
tjänstgöring i land. Ett sådant resultat skulle i stort sett undgås, örn de
under sjötjänstgöring utgående särskilda förmånerna utbyttes mot den tor
krigstjänstgöring i land föreslagna högre terminslönen. Detta skulle emellertid
innebära, att den personal, som under sjötjänstgöring i fredstid ansetts
böra åtnjuta sjötillägg med högre belopp än annan personal i samma tjansteRrad
— vilket huvudsakligen gäller maskinistpersonal och personal, inmönstrad
å undervattensbåt — skulle mista den förmånligare ställning i lonehanseende
under sjötjänstgöring, sorn förhållandena befunnits motivera. Med hänsyn
härtill har lönenämnden ansett sig böra föreslå, att personal i manskapsbestaiining
under krigstjänstgöring ombord å flottans fartyg får bibehålla i fredstid
utgående sjötillägg samt därjämte åtnjuta terminslön enligt den lägre
tariffen. Härigenom bibehålies sjöavlöningens nuvarande gradering med
hänsyn till olika tjänstegrenar och tjänstgöringsförhållanden, samtidigt som
flottans manskap under krigstjänstgöring icke blir sämre tillgodosett än annan
motsvarande personal.
Under annan tjänstgöring än sjötjänstgöring synes personal vid marinen
böra komma i åtnjutande av terminslön enligt de allmänna föreskrifterna.
Enligt det av 1936 års lönekommitté angivna förslaget till militärt avlöningsreglemente
skola sjötillägg och ersättning för uppbörd bibehållas såsom
en särskild förmån under sjötjänstgöring. Bestämmelser härom ha intagits
i förslagets 26 §. Tilläggen utgå enligt förslaget efter fem olika uariffer,
av vilka tre avse tjänstgöring å annat fartyg än undervattensbåt och de återstående
tjänstgöring å undervattensbåt. I båda fallen skiljes på rörlig förläggning
och stationär förläggning. Beträffande annat fartyg än undervattensbåt
göres ytterligare skillnad mellan stationär förläggning a egen förläggningsort
och dylik förläggning å annan förläggningsort. Tilläggen vid rörlig förläggning
å annat fartyg än undervattensbåt äro att anse såsom de normala
sjötilläggen. Vid stationär förläggning å egen respektive annan förläggningsort
reduceras beloppen till 40 respektive 60 procent av normalbeloppen. Sjötilläggen
vid rörlig förläggning å undervattensbåt utgöra för officerare respektive
underofficerare inemot 3 respektive 4 gånger normalbeloppen. Vid
stationär förläggning å undervattensbåt utgöra tilläggen 70 procent av de för
rörlig förläggning å sådant fartyg enligt förslaget stadgade beloppen. Till
maskinister och torpedmästare (inom underofficersgraderna) utgå förhöjda
belopp. Normalbeloppen enligt lönenämndens förslag innefatta någon förhöjning
av de nu utgående tilläggen för sjötjänstgöring med rörlig förläggning
under sommartid, vilka enligt gällande bestämmelser torde kunna anses
såsom normalbelopp.
Enligt det föreslagna fredsavlöningsreglementet utgår sjötillägg — liksom
för närvarande — även vid tjänstgöring i sjöreserv. Icke blott flottans personal
utan även personal tillhörande kustartilleriet och flygvapnet är berättigad
till sjötillägg, sistnämnda personal dock icke, då flygtillagg,
mekanikertillägg eller elevtillägg utgår.
Sjötillägget utgår enligt förslaget som regel efter den bestallning, vederbörande
innehar. I vissa fall tagos dock hänsyn till det befäl, som beställ
-
42
Kungl. May.ts proposition nr 2d6.
ningshavaren under sjötjänstgöringen utövar. Sålunda utgår sjötillägget med
förhöjt belopp dels till fartygschefer och dels till kommendörkaptener, vilka
utöva befattning såsom eskaderchef, avdelningschef eller divisionschef.
Stadgandet örn uppbördsersättning till underofficerare har bibehållits i
förslaget. Likaledes har i förslaget intagits ett stadgande (30 §) angående
mässpenningar och representationspenningar, vilket dock endast innehåller
hänvisning till de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.
Beträffande de föreslagna sjötilläggens belopp torde jag få hänvisa till
propositionen med förslag till militärt avlöningsreglemente. En jämförelse
mellan å ena sidan summan av de föreslagna sjötilläggens normalbelopp och
nu utgående mässpenningar (beräknade efter genomsnittsbelopp) samt å andra
sidan den av lönenämnden föreslagna högre terminslönen giver vid handen,
att nämnda summa för samtliga officers- och underofficersgrader överstiger
terminslönen med cirka 1 å 2 kronor. Örn man vid jämförelsen utbyter normaltilläggen
mot sjötilläggen vid stationär förläggning å annat fartyg än undervattensbåt,
visar det sig, att det högre terminslönebeloppet understiger
summan av sjötilläggen och mässpenningarna för underofficersgraderna och
de lägre officersgraderna men eljest uppgår till högre belopp än nämnda
summa.
Personal vid flygvapnet, som tjänstgör såsom flygförare, flygspanare eller
mekaniker, är enligt ett kungl, brev den 23 december 1926 berättigad till vissa
lönetillägg. För förare och spanare utgår sålunda flygtillägg enligt två tariffer,
av vilka den lägre gäller under de första 10 månadernas tjänstgöring och den
högre för tiden därefter. Tilläggen utgöra enligt de båda tarifferna för
löjtnant och högre befattningshavare 150 respektive 270 kronor, för fänrik
och underofficer 150 respektive 210 kronor, för fast anställt manskap 90
respektive 150 kronor samt för värnpliktiga och reservofficersaspiranter
60 respektive 150 kronor. Till chefsmekaniker utgår mekanikertillägg med 60
kronor och för annan mekaniker utgör nämnda tillägg 30 kronor. Särskilda
föreskrifter äro i samma brev meddelade angående flygtraktamente, vilket
utgår till pei sonal, som icke är berättigad till flygtillägg eller mekanikertdlägg,
för varje dag, då densamma för fullgörande av inspektionsskyldighet
eller på grund av särskild kommendering deltager i flygning.
Beträffande terminslön åt personal, som åtnjuter flygtillägg och mekanikertillägg,
har lönenämnden anfört följande:
Genom åtnjutande av dessa förmåner erhåller den till flygtjänstgöring
beordrade personalen ett icke oväsentligt tillskott till eljest för vederbörlig
bestallning utgående månadslön. Med avseende härå har lönenämnden ansett
sig bora föreslå, att den personal, som äger uppbära flygtillägg eller mekamkertiliagg,
under krigstjänstgöring alltid skall utbekomma terminslön endast
enligt den lägre tariffen. Härvid har lönenämnden jämväl beaktat, att flyg.
vapnets personal vid krigstjänstgöring i stor utsträckning kommer att hava
små flygbaser förlagda i hemorten eller eljest på mindre utsatta platser, ävensom
till flygvapnets stora rörlighet, som kan medföra ofta återkommande
andringar i de förhållanden, vilka skola ligga till grund för terminslönens belaknancle
enligt den högre eller lägre tariffen.
43
Kungl. Majda proposition nr 246.
I fråga om flygtraktamente har lönenämnden uttalat, att bärande skäl för
att under krigstjänstgöring bibehålla dylik särskild förmån icke torde forell
sitt förslag till fredsavlöningsreglemente föreslår 1936 års lönekommitté
bibehållande av flygtilläggen. Bestämmelserna härom (27 §) skilja sig dock
i vissa hänseenden från nu gällande föreskrifter. Tilläggen skola sålunda utgå
med fulla belopp (270 respektive 210 kronor) även under de första 10 månadernas
tjänstgöring. Till provflygare utgår, oberoende av beställningen, flygtillägg
med 270 kronor. Vidare utgår flygtillägg till flygingenjor under
kontrollflygning med 210 kronor och till underofficer, som tjänstgör såsom
flygsignalist, med 150 kronor. Tillägget till chefsmekaniker (underofficer)
föreslås bibehållet vid 60 kronor. Såsom en nyhet stadgar förslaget, att beställningshavare
vid armén eller marinen, som undergår utbildning ti ygspanare,
därunder äger uppbära ett elevtillägg med 150 kronor för månad. —
Även bestämmelserna örn flygtraktamente skola enligt lönekommitténs förslag
inryckas i avlöningsreglementet.
För erhållande av en översikt av det av lönenämnden uppgjorda förslagets
innebörd i jämförelse med såväl gällande fredsbestämmelser för armén som
1918 års krigsavlöningsreglemente samt för vinnande av upplysning örn de
kostnader för statsverket, som föranledas av bestämmelserna örn termmslon,
ha inom försvarsdepartementet upprättats vissa tabeller (Bil. B—D). Med
hänsyn till innebörden av 1918 års stadgande!! för marinen och de nu för
marinen och flygvapnet föreslagna bestämmelserna har icke ansetts erforderligt
att upprätta motsvarande tabeller för sistnämnda båda försvarsgrenar.
Dyrtidstillägg hava icke medräknats i tabellerna och av ortsgruppsplacering
beroende löner lia hänförts till ortsgrupp E. Hänsyn till naturaförmåner har
ej tagits. Av Bil. B framgår, att den lägre krigslönen enligt 1918 års reglemente
praktiskt taget motsvarade fredslönen under det att den högre krigslönen
obetydligt översteg summan av fredslönen och dagtraktamente enligt
då gällande bestämmelser. I Bil. C jämföras de av lönenämnden föreslagna
lönerna med fredslön jämte traktamente under olika förhållanden. I sistnämnda
hänseende har räknats med a) traktamente under tjänstgöring utom
förläggningsorten under 1—15 dygnet (högre tjänstgöringstraktamentet),
b) traktamente under sådan tjänstgöring efter 15 dygnet (lägre tjanstgonngstraktamentet)
och c) traktamente för vanliga övningar med egen trupp utom
förläggningsorten från och med fjärde tjänstgöringsdagen (truppövningstraktamentet).
Storleken av dessa traktamenten förhåller sig, i den ordning
de här nämnts, såsom 6:3:2. Vid jämförelse mellan å ena sidan kngslon
enligt högre tariffen och å andra sidan fredslön jämte högre tjanstgonngstraktamente
visar det sig, att för officerare och underofficerare krigslönen
understiger fredslönen jämte traktamentet med ett procenttal, sorn varierar
mellan 6.7 och 27.8. För fast anställt manskap inträder däremot vid krigstjänstgöring
en löneförbättring på cirka 60 å 70 Procent. Jämför man den
högre krigslönen med fredslön jämte det lägre tjänstgöringstraktamentet,
visar sig för flertalet officers- och un delof ficersgrader krigslönen överens
-
44
Kungl. Majlis proposition nr 246.
stämma med eller obetydligt överstiga fredslönen jämte traktamentet, under
det för sergeanter krigslönen medför en inkomstminskning med 7.2 procent.
Föi det fast anställda manskapet blir ökningen densamma som i nyssnämnda
fall.^ En sammanställning av den högre krigslönen och fredsmil med truppövmngstraktamente
utvisar för officerare och underofficerare ett plus till
förmån för krigslönen med cirka 10 procent (för sergeanter dock endast 2.4
procent). För det fast anställda manskapets vidkommande blir resultatet av
jämförelsen detsamma som i föregående båda fall. Örn man slutligen jämför
å ena sidan kngslön enligt den lägre tariffen och å andra sidan fredslön jämte
truppövningstraktamente, visar sig krigslönen för kaptener och högre befattningshavare
medföra praktiskt taget ingen förändring under det att den för
graderna löjtnant sergeant medför en minskning med cirka 5 å 10 procent.
För det fast anställda manskapet inträder även i detta fall en avsevärd förhöjning
(cirka 30 å 60 procent).
Merkostnaderna för statsverket utöver fredslönen för avlöning under en
månad enligt olika alternativ av personalen vid en fördelning i fält (20,000
man) belyses av Bil. D. Dessa kostnader skulle för officerare och underofficerare
utgöra enligt högre tjänstgöringstraktamentet 155,000 kronor, enligt
lägre tjänstgöringstraktamentet 78,000 kronor och enligt truppövningstraktamentet
52,000 kronor samt, vid tillämpning av lönenämndens förslag, med
terminslön enligt högre tariffen 76,000 kronor och enligt lägre tariffen 38,000
kionor. Ej heller här är den ökade kostnaden för naturaförmåner medräknad.
I de över lönenämndens förslag avgivna ijttrandena har förslaget att uppdela
terminslönen i högre och lägre tariff efter olika tjänstgöringsförhållanden
icke mött några gensagor. Beträffande frågan örn olika tariffer
för krigsskådeplats och fästning respektive hemort har chefen för försvarsstaben
anfört följande:
Motiv för tillämpande av olika lönetariffer för personalen kunna i huvudsak
vara, att viss personal utsättes för större risker än annan, samt att viss
personal vistas under sådana förhållanden, att rikligare tillgång på pennkmmedel
kraves för att upprätthålla en godtagbar levnadsstandard. Med hänsyn
tall det matida krigets karaktär synes ofta omöjligt att uppdraga en någorgeografisk
grans mellan den personal, för vilken ur risksynpunkt
bor tillampas en högre lönetariff och den personal, för vilken ur samma synpunkt
lagie lönetariff bor komma till användning. Det torde exempelvis
knappast med fog kunna göras gällande, att personal inom bakre delen av
ngsskadeplats ar utsatt for större risker än personal inom vissa delar av
hemorten. Ur risksynpunkt torde sålunda föreslagen användning av olika
°n,e!?,n f näppeligen vara motiverad. Ur levnadskostnadssynpunkt synes
förhånandet vara annorlunda Det är sannolikt, att inom krigsskådeplats
(fästning) svårigheterna att uppbringa förnödenheter, som icke tillhandahållas
av kronan, komma att hilva betydligt större än inom hemorten, till fölid
varav priserna inom krigsskådeplats (fästning) å ifrågavarande förnödenheter
komma att ligga icke oväsentligt över priserna i hemorten. Det torde alltså
!u''/,el11r!a synpunkt vara berättigat, att såsom lönenämnden föreslagit i allmänhet
tillämpa en högre tariff för krigsskådeplats (fästning). Emellertid bör den
högre tanffen tillampas for all personal inom krigsskådeplats, ej blott för
lalttrupperna. I övrigt bor, såsom lönenämnden föreslagit, Kungl. Majk hava
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
möilighet att anbefalla den högre tariffen, där så prövas erforderligt, eller att
i övrigt utfärda reglerande föreskrifter, exempelvis för personal, som ofta
flyttas över gränsen mellan hemort och krigsskådeplats.
Beträffande löneförmånernas storlek har i flera yttranden
gjorts gällande, att terminslönerna och följaktligen även de sammanlagda löneförmånerna
vore för knappt tillmätta. Betta har särskilt framhållits av chefen
för marinen, som till behandling upptagit frågan örn krigslönens förhållande
till de löner, vilka i hemorten utbetalas till krigsindustriarbetare m. fl., samt
därom anfört följande:
Ur militär synpunkt måste den principen förfäktas, att den stridande personalens
avlöningsförmåner åtminstone icke böra understiga vad övriga krigstjänstgörande
tillerkännas vid tjänsten i hemorten eller de bakre zonerna.
Men det är icke tillfyllest, att man tillser att värnpliktiga åtnjuta samma Ion,
vare sig de tjänstgöra vid fronterna eller vid krigsindustrier, varv och dylikt.
Då kvarstår olägenheten, att t. ex. å ett varv två från varandra vitt skilda lönekategorier
uppstå.
Hela problemet måste ses ur annan synvinkel. Det mäste skapas likhet
över hela linjen; samtliga löner måste inrangeras i parallella löneskalor, vare
sig lönerna gälla krigsindustriarbetare, värnpliktiga dylika eller personal i
krigstjänst. Örn några skulle åtnjuta större inkomster vöre det de senare,
som mera direkt än de andra arbeta med livet som insats. Riskpengar betalas
redan i fredstid vid flygvapnet och. något skäl att icke låta ali krigstjänstpersonal
få del av den förmånen efter riskgraderad skala finnes icke. Såsom
sådan riskpremie föreslås t. ex. den s. k. terminslönen, vilken skall utgöra
en påbyggnad på de löner, som efter en lämpligt avvägd skala utgå till all
slags personal, som direkt eller indirekt tagits i anspråk för krigföringens
Sker så bör den menige vid fronten få samma lön som en ordinär arbetare,
medan t. ex. en korpral åtnjuter en lön likvärdig med en lägre specialarbetare
o. s. v. Därtill kommer för frontsoldaten ett risktillägg i form av termmslon
enligt förslaget, Endast på detta sätt kan man undvika de uppenbara orättvisor,
som man under världskriget gjorde sig skyldig till bland annat i England
och som gåvo anledning till både myterier och svåra oroligheter.
Det resonemang, som av kommitterade föres angående konsekvenserna av
krigslön för värnpliktig industriarbetare, kan icke godtagas. Medan den vid
krigsindustrien tjänstgörande värnpliktige går hemma i relativt^lugn jämfört
med den fronttjänstgörande, så får den förra som extra förman Ion enligt
gällande avtal, medan den senare får en lön, som är så låg, att hans familj blir
hänvisad till understöd av allmänna medel. Erontsoldaten blir alltså i viss
mån jämställd med en understödstagare, en arbetslös, som får betrakta krigstjänstgöringen
som ett »Alv-arbete» och därutöver lita sig till understöd.
Man gjorde likadant i England och resultatet blev, att vid demobiliseiingen
»ahle senman», som allt som allt lyfte en lön på 1 shilling 11 pence per dag—- cirka 11 kronor per vecka, vid sin hemkomst fann, att hans 16-åriga dotter förtjänade
4 £, d. v. s. cirka 70 kronor i veckan. Att fadern åtnjöt förmånen av
fri kost och’logi var för honom såsom familjeförsörjare en klen tröst, och den
lilla favören uppvägdes många gånger om av den nackdelen, att han vid
demobiliseringen fann sig automatiskt inrangerad bland de arbetslösas skara,
emedan hans plats i samhället intagits av någon noncombattant. _
Hela krigsavlöningssystemet bör sålunda byggas på det industriarbetareavtal,
som då gäller. Lönesystemet skall troget följa skiftningar i detta avtal.
De argument, som anföras av kommitterade, att det är svårt att räkna ut löne
-
46
Kungl. Majus proposition nr 246.
förhöjningar och dylikt, gäller alltjämt, men det måste vara möjligt att göra
detta vid krigsmakten liksom vid krigsindustrien, där man även måste utföra
de besvärliga ackords- och övertidslöneberäkningarna.
Detta skulle komma att innebära en betydande ökning i krigskostnaderna,
men det kan icke hjälpas. Det kan icke vara rätt, att staten skall försöka föra
krig billigare genom att hålla ned lönen för frontpersonalen. Detta galler icke
bara industriarbetarens motsvarighet — det gäller för alla klassers och
graders motsvarighet. Den som för befälet över och bär ansvaret för en flotta
eller en armékår skall icke avspisas med en lön i paritet med en överingenjör,
hans lön skall läggas på ett högre plan.
Frågan om avlöningens relativa storlek vid de olika försvarsgrenarna har
särskilt upptagits till behandling av chefen för försvarsstaben, som därom
anfört följande:
_ Enligt vad i lönenämndens förslag angives har förslaget utgått från att
fri portion tilldelas ali krigstjänstskyldig personal. En jämförelse under denna
förutsättning mellan de krigslöner, som skola utgå enligt reglementet, giver
vid handen, att sjökommenderad personal vid marinen och till flygtjänstgöring
beordrad personal vid flygvapnet i allmänhet erhåller icke oväsentligt högre
lön än övriga befattningshavare. I fred äro större löneförmåner för ifrågavarande
personal befogade med hänsyn till bland annat att sjökommenderad
personal under längre perioder vistas utom sin ordinarie förläggningsort,
delvis även under riskablare förhållanden än i land, och till att flygkommenderad
personal är utsatt för större livsrisk och större »förslitning» än övriga.
Detsamma torde gälla även vid försvarsberedskap och neutralitetsskydd i
allmänhet. I krig kommer emellertid den övervägande delen av samtliga befattningshavare
vid krigsmakten att tjänstgöra utom sin förläggningsort och
— om den flygande personalen undantages — för den stridande personalen
livsr iskorna bliva ungefär likvärdiga. Det bör bland annat beaktas, att visserligen
icke all, men en mycket stor del av arméns personal under ett modernt
krig kommer att leva under förhållanden, som i olikhet mot under fredstid
icke äro lättare än den sjökommenderade personalens (jfr bland annat skyttegravsknget).
Vad den flygande personalen beträffar, torde denna i allmänhet
även i krigstid vara utsatt för de största livsriskerna, varför mot för denna
personal föreslagen krigslön ingen erinran synes böra göras.
Av det anförda synes, som örn en utjämning mellan vissa föreslagna krigsloner
vöre önskvärd. De för sjökommenderad personal föreslagna krmsavlönmgsförmånerna
äro emellertid, frånsett den fria portionen för viss personal,
i huvudsak desamma, som utgå i fred, och torde icke böra sänkas En
allman höjning av kngslönen för markpersonalen skulle ock för vissa kategorier
medföra en ur nu behandlad synpunkt icke fullt motiverad avlöningsökning.
En differentiering är svar att åstadkomma utan att alltför mycket komplicera
reglementet. På grund av ovanstående framställer jag intet yrkande angående
större likställighet mellan försvarsgrenarna.
Chefen för försvarsstaben har vidare anfört följande:
Principiellt sett vore med hänsyn till under krig jämväl i hemorten rådande
från det normala avvikande förhållanden — främst så tillvida att personalen
i stor utsträckning torde komma att vara förlagd utom boningsorten -— önskvärt,
att krigslönen icke understege den avlöning (med avdrag för portion),
som personalen erhåller i fredstid vid annan tjänstgöring utom förlä^gningsorten
an ovnmgsmarscher och dylikt. Terminslönens tariffer borde därför
underkastas sådan revidering. Detta skulle emellertid medföra så väsentligt
okade merkostnader, att principens genomförande icke kan förbehållslöst
payrkas.
47
Kungl. Majus proposition nr 246.
Med hänsyn till det anförda har chefen för försvarsstaben emellertid velat
framhålla önskvärdheten av att, om så skulle befinnas ur ekonomisk synpunkt
möjligt, löneförmånerna för personalen vid armén, icke sjökommenderad personal
vid marinen samt flygvapnets markpersonal något ökades. Därjämte har
föreslagits, att överbefälhavaren placeras i en särskild högsta krigslöneklass.
Chefen för armén har yttrat:
I reglementet föreslagna avlöningsbelopp synas mig i regel vara val lågt
beräknade. Under krig torde emellertid på grund av penningvärdets fall en
omräkning av beloppen tid efter annan bliva erforderlig. På grund narav vil
jag icke nu ifrågasätta en allmän höjning av lönerna.
Marinförvaltningen har anfört följande:
Enligt lönenämndens mening bör personalen under sjötjänstgöring vid
mobilisering och i krig bibehålla de under tjänstgöring i fredstid utgående
förmånerna, enär »personalen givetvis icke bör erhålla sämre förmåner rinder
krigstjänstgöring än under sjötjänstgöring i fredstid samt tjänstgöringsförhållandena
ombord under krigs tjänstgöringstid icke i samma utsträckning, som
fallet är i fråga örn tjänstgöring i land, skilja sig från förhållandena i fred».
Ett sådant resonemang kan näppeligen godtagas. Tjänsten ombord a iiottans
fartyg vid mobilisering oell i krig kommer att i allmänhet ställa betydligt
skärpta krav på personalen, varjämte det personliga ansvaret avsevärt stegras.
Erfarenheterna vid neutralitetsvakten under världskriget utvisa även, att därunder
ofta förekommo synnerligen långa och strapatsrika sjökommendenngar,
ofta på små och gamla, under vanliga förhallanden icke rustade fartyg, med
därav följande omöjlighet att annat än i sällsynta fall besöka hemorten. I detta
avseende visa sig förhållandena vid armén och marinen vara tämligen likartade.
Det synes marinförvaltningen därför påkallat, att även till annan sjötjänstgörande
personal än manskap någon förhöjning av avlöningsförmånerna vid
krigstjänstgöring åstadkommes på grund av de större insatser denna personal
då måste göra, och får marinförvaltningen därför föreslå, att nämnda personal
utöver personalen i fredstid tillkommande förmåner jämväl erhåller termmslön
enligt den lägre tariffen. Den under fr edst jänstgöring rådande relationen
mellan olika personalgruppers avlöningsförhållanden kommer därigenom icke
att rubbas, såsom fallet skulle bli vid bifall till lönenämndens förslag.
I samma riktning hava chefen för marinen och chefen för sydkustens marindistrikt
uttalat sig.
Chefen för kustartilleriet, kommendanten i Vaxholms fästning och chefen
för Karlskrona kustartilleriregemente hava funnit de föreslagna löneförmånerna
genomgående vara för knappt tillmätta. Nyssnämnda regementschef
har sålunda anfört: .
Tillbörlig hänsyn synes icke hava tagits till den fara till liv och lern, som
i krigstid hotar krigsmaktens personal, och de ansträngningar och umbäranden,
som härunder krävas av densamma. Otillräckligheten av de föreslagna lönebeloppen
framträder med särskild skärpa i fråga örn de högre befalhavarna.
I sådant hänseende må såsom exempel framhållas att överbefälhavaren, som
dock är ansvarig för användningen av rikets samlade forsvarskrafter enligt
förslaget skulle erhålla väsentligt lägre sammanlagda avlöningsförmåner an
vissa generaldirektörer. Terminslönebeloppen for de olika krigs! oneklasserna
synas därför böra kraftigt höjas.
Flera marinm g ud igh eter hava särskilt anmärkt på vissa fall, då enligt deras
förmenande krigslönen skulle komma att understiga löneförmånerna i fred.
48
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 216.
I vissa yttranden har särskilt uppmärksammats frågan örn terminslönens
anpassning efter ändrad prisnivå. Härom har cliejen för sydkustens marindistrikt
gjort följande uttalande, som även upptagits av marinförvaltningen i
dess utlåtande:
På grund av den allmänna stegringen i levnadskostnaderna, som kan väntas
inträda vid mobilisering och i krig, synes det nödvändigt, att därest av praktiska
skäl dyrtidstillägg icke bör utgå å terminslönen, denna icke fastlåses
vid de föreslagna ganska ringa beloppen. Jag vill därför föreslå, att i det
föreslagna reglementet meddelas föreskrift, att de angivna terminslönerna äro
grundbelopp, och att terminslönerna enligt Kungl. Maj:ts bestämmande skola
regleras i relation till inom landet inträffande ekonomiska förhållanden. En
dylik föreskrift synes nödvändig med hänsyn till att terminslönen eljest kan
bliva av mycket ringa värde för personalen.
Chefen för kustartilleriet har med hänsyn till sannolikheten av penningvärdets
nedgående under krigstid förordat att stadgande av den innebörden,
att Kungl. Maj:t finge, t. ex. kvartalsvis, bestämma terminslönen per lönetermin
m. fl. ersättningar.
Lönenämnden har från äldre författningar upptagit principen, att krigslönen
bör, beroende på tjänstgöringsförhållandena, utgå med högre eller lägre
belopp. Detta har föreslagits skola ske genom en uppdelning av terminslönen
i två tariffer, av vilka den högre skulle tillämpas å personal, som inginge i
fälttrupperna inom krigsskådeplats eller i krigsbesättning i fästning, vilken
förklarats i belägringstillstånd, och den lägre å annan personal, dock att
Kungl. Maj:t skulle äga förordna örn tillämpning av den högre tariffen även
i andra fall än nyss sagts. Av lönenämndens motivering för denna uppdelning
synes framgå, att avgörande för nämndens förslag i denna del icke varit
de större risker, som den stridande personalen skulle löpa, utan snarare de
försvårade tjänstgöringsförhållandena i allmänhet inom krigsskådeplats eller
belägrad fästning, däri inbegripet bristen på förnödenheter och allmän osäkerhet
på det ekonomiska området. Chefen för försvarsstaben har i sitt utlåtande
understrukit, att den föreslagna uppdelningen huvudsakligen är motiverad ur
dylika synpunkter. I nämnda utlåtande ävensom i några andra yttranden har
emellertid även den synpunkten framkommit, att en högre ersättning kan
vara motiverad med hänsyn till de större riskerna under viss tjänstgöring,
t. ex. flygtjänstgöring. Att helt hålla i sär de olika grunder, varpå den föreslagna
differentieringen kan byggas, möter visserligen i* praktiken svårigheter,
men det principiellt riktiga synes vara att betrakta den högre lönen
såsom kompensation icke för större livsrisk utan för allmänt taget besvärligare
tjänstgörings- och levnadsförhållanden. En annan sak är, att envar, som i krig
riskerar livet, bör hava visshet örn att staten på ett tillfredsställande sätt sörjer
för hans efterlevande. Att därutöver lämna särskilt ekonomiskt vederlag åt
dem, som nödgas taga större risker än andra, synes icke överensstämma med
den allmänna försvarspliktens idé, och för övrigt torde det möta stora svårigheter
att i praktiken genomföra ett på sådana grunder fotat lönesystem.
Annorlunda ter sig ett vederlag för svårare tjänstgörings- och levnadsförhållanden,
t. ex. inom krigsskådeplats. Ett sådant vederlag är över huvud
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
erforderligt, om icke den där tjänstgörande personalen skall, ekonomiskt sett,
bliva sämre ställd än de i hemorten stationerade. Nu anförda synpunkter leda
emellertid därtill, att, såsom chefen för försvarsstaben föreslagit, icke blott
till fälthären hörande utan även annan under krigsavlöningsreglementet
lydande personal inom krigsskådeplats bör erhålla lön enligt den högre
tariffen. Motsvarande bör gälla beträffande personal inom belägrad fästning.
Örn månadslönen i enlighet med vad tidigare anförts bestämmes sålunda,
att den i huvudsak motsvarar fredsavlöningen, kommer lönenivån för den fast
anställda personalen att bestämmas av terminslönen. Lönenämndens förslag
i fråga örn terminslönens storlek har godtagits av flertalet hörda myndigheter;
dock har i vissa yttranden över förslaget gjorts gällande, att löneförmånerna
i allmänhet vore för knappt tillmätta. Särskilt har anmärkts, att de arvoden,
som i krig skulle tillkomma de högsta befälhavarna, icke stöde i rimligt förhållande
till deras ansvar. Av vad tidigare anförts rörande förhållandet
mellan avlöning till officerare och underofficerare enligt det föreslagna krigsavlöningsreglementet
samt fredsavlöningen framgår, att terminslön enligt den
högre tariffen motsvarar det lägre tjänstgöringstraktamentet och att sådan
lön enligt den lägre tariffen har sin närmaste motsvarighet i truppövningstraktamentet.
Därtill kommer emellertid för nämnda befälspersonal under
tid, då krigsavlöningsreglementet är tillämpligt, förmånen av fri kost och
inkvartering. För det fast anställda manskapet, vilket icke i fredstid är berättigat
till nyssnämnda traktamentsersättning, innebär såväl den högre som
den lägre terminslönen inom samtliga grader en avsevärd höjning av den
kontanta lönen; däremot tillkommer för denna personal, som redan i fredstid
åtnjuter fri portion och inkvartering, icke några ytterligare naturaförmåner.
Den fast anställda personal vid marinen, som fullgör sjötjänstgöring, äger
i fredstid uppbära vissa tillägg utöver lönen, vilka i viss mån motsvara traktamentsersättning
samt utgå med olika belopp, beroende på tjänstegraden,
tjänstgöringens art eller andra förhållanden. För officerare och underofficerare
överstiga dessa särskilda tillägg — utom för regements- och högre
officerare vid s. k. stationär förläggning — terminslön enligt den högre
tariffen, under det att tilläggen för manskap, som åtnjuter fri kost, som regel
icke uppgå ens till den lägre terminslönens belopp. Häri sker genom det
föreslagna nya militära avlöningsreglementet i stort sett ingen ändring.
Enligt lönenämndens förslag skulle, till undvikande av löneminskning, de
särskilda förmånerna av all personal få åtnjutas såsom terminslön och till
manskapet skulle därutöver utgå ett belopp, motsvarande terminslönen enligt
den lägre tariffen. Tillämpningen av det föreslagna krigsavlöningsreglementet
å personal under sjötjänstgöring skulle således för officerare och
underofficerare i realiteten innebära — liksom för arméns motsvarande personal
— bibehållandet av i fredstid utgående förmåner och därutöver åtnjutande
av fri kost samt för manskap medföra ett kontant lönetillägg motsvarande
terminslön enligt lägre tariffen.
För flygvapnets vidkommande har lönenämnden föreslagit den särskilda
anordningen, att personal, som uppbär flygtillägg eller mekanikertillägg,
Bihang Ull riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Ar 24 6. 692 89 ^
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
skulle äga behålla dessa jämväl enligt det föreslagna nya fredsavlöningsreglernentet
utgående förmåner men därutöver endast uppbära terminslön enligt
den lägre tariffen.
Den föreslagna lönenivån för den fast anställda personalen innebär sålunda
allmänt taget bibehållande av de löneförmåner, som i fredstid utgå under
närmast motsvarande tjänstgöringsförhållanden, samt därutöver för officerare
och underofficerare fri kost och inkvartering (vid sjötjänstgöring endast fri
kost) och för manskap ett kontant lönetillskott. Den förbättring i personalens
villkor, som det föreslagna reglementets tillämpning skulle medföra, är
sålunda icke särdeles stor, men av statsfinansiella skäl torde det icke vara
möjligt att åstadkomma någon mera avsevärd allmän höjning i lönestandarden
för ifrågavarande personal. Det torde emellertid vara obestridligt, att de
skäl, som föranlett lönenämnden att för viss tjänstgöring föreslå terminslön
enligt en högre tariff, med särskild styrka göra sig gällande beträffande
meniga och befäl i de lägsta graderna, i det att tjänstgöringsförhållandena för
dem inom krigsskådeplats eller under motsvarande förhållanden måste te
sig i särskild grad försvårade. För fast anställd personal tillhörande dessa
kategorier innebär visserligen krigslönen enligt lönenämndens förslag relativt
sett en ansenlig löneförbättring, men skillnaden mellan terminslön enligt den
högre och den lägre tariffen enligt förslaget är i lägsta krigslöneklassen
l menig, som ej genomgått rekrytutbildning) ingen och i 2-^4 krigslöneklasserna
(annan menig, vicekorpral, korpral) både relativt och absolut taget
ringa. Att lönen för menig, som ej genomgått rekrytutbildning, satts lika
enligt de båda tarifferna torde lia sin grund däri, att man icke räknat med
att dylika meniga kunna förekomma inom krigsskådeplats eller belägrad fästning.
Givetvis hör det till undantagen att så sker, men otänkbart är väl ej
att det kan inträffa, och terminslönen till den menige bör då enligt min
mening utgå med förhöjt belopp, förslagsvis 10 kronor. Med hänsyn till
det nyss anförda torde även en höjning vara påkallad av den högre terminslonen
i 2—4 krigslöneklasserna, vilken enligt lönenämndens förslag utgår
med 12, 14 respektive 18 kronor. Höjningen torde lämpligen kunna tillmätas
så, att terminslönen i dessa klasser kommer att utgå med respektive 15 18
och 20 kronor. I övrigt finner jag, såvitt angår den fast anställda personalen
lönenämndens förslag vara i stort sett väl avvägt. Därest den av mig förordade
andringen i fråga örn reservpersonalens ortsgruppsplacering vidtages
Wiva villkoren for denna personal ytterligare förbättrade. Avvägningen av
lönenivån mellan de olika försvarsgrenarna, beträffande vilken yrkanden framstallts
i olika riktningar, finner jag för min del, då i fredstid föreliggande
skiljaktigheter icke gärna kunna elimineras, överensstämma med rättvisa och
billighet. Jag biträder följaktligen i princip förslaget örn terminslönens
anknytning i vissa fall till de under sjötjänstgöring för marinens personal
" få™dÄe sarsl.alda formånerna och örn flygtilläggens bibehållande. Till vissa
c etaljfragor skall jag emellertid återkomma i samband med specialmotiveringen.
Dock vill jag redan här framhålla, att vad som i vissa remissutlåtanden
invants rörande de högsta befälhavarnas löneställning icke helt synes
51
Kungl. Majlis proposition nr 246.
sakna fog. Givetvis kail man icke i fråga om dessa löner anlägga samma synpunkter
som beträffande arvoden åt cheferna för statens affärsdrivande verk,
men även andra högre chefer bruka i lönesystemen intaga en särskild ställning.
Detta synes 111ig icke hava blivit beaktat i fråga örn terminslönerna i
de högsta krigslöneklasserna. Jag föreslår med hänsyn härtill, såsom i specialmotiveringen
skall närmare angivas, någon höjning av terminslönen i krigslöneklasserna
14 och 15 samt därutöver inrättande av en särskild krigslöneklass
för överbefälhavaren.
I fråga örn krigslönen åt de värnpliktiga har lönenämnden, såsom förut omtalats,
föreslagit samma terminslön som för de fast anställda, d. v. s. för icke
rekrytutbildad menig 5 kronor (lika med fredslönen), för annan menig 10
respektive 12 kronor, samt för befälsgraderna lön efter en från 11 respektive
14 kronor (för vice korpral) till 35 respektive 70 kronor (för major) stigande
skala. Inom graderna från och med korpral till och med major skulle dessutom
utgå månadslön med 15 kronor till korpral och därefter 15 kronors förhöjning
för varje grad, i följd varav en värnpliktig major skulle erhålla 105
kronor i månadslön. Lönenämndens förslag förutsätter, att därutöver familjeunderstöd
skola utgå enligt särskilda bestämmelser. Förslaget i denna del
har i allmänhet godtagits av de hörda myndigheterna. Chefen för marinen
har emellertid i sitt utlåtande intagit en från lönenämndens förslag vitt skiljaktig
ståndpunkt samt angivit vissa riktlinjer för huru enligt hans mening de
värnpliktiga borde avlönas under krig. Sålunda borde hela krigsavlöningssystemet
uppbyggas på gällande industriarbetareavtal samt troget följa skiftningarna
i detta, Härigenom skulle kunna undvikas, att frontsoldaten bleve
behandlad som en understödstagare, en arbetslös, vars familj bleve hänvisad
till understöd av allmänna medel.
Ett avlöningssystem sådant som det av chefen för marinen föreslagna torde
av praktiska och ekonomiska skäl svårligen kunna genomföras. Den till grund
för nämnda förslag liggande tanken, att underhållet till den värnpliktiges
familj även bör betraktas såsom en den värnpliktiges löneförmån synes dock
beaktansvärd. Därav torde dock icke med nödvändighet behöva följa, att
denna del av lönen regleras genom krigsavlöningsreglementet. Det torde nämligen
allt framgent bliva nödvändigt — såsom är föreskrivet i kungörelsen
den 14 augusti 1914 (nr 138) angående tillämpning av förordningen den 13
augusti 1914 örn understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som fullgör
tjänstgöring till rikets försvar — att familjeunderhållet fastställes och utbetalas
av civila myndigheter. Jag anser mig därför böra biträda lönenämndens
förslag att beträffande familjeunderhållet endast hänvisa till särskilda
bestämmelser; dock anser jag benämningen »familjebidrag» vara att föredraga
framför »familjeunderstöd». I detta sammanhang vill jag erinra örn att
frågan örn revidering av de i sistnämnda hänseende gällande bestämmelserna
nyligen överlämnats till särskilda inom försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga
för utredning.
Här föreligger således till bedömande allenast frågan örn vilken lön, som
skall utgå till värnpliktiga i olika grader, oberoende av deras försörjningsskvl
-
52
Kungl. Majus proposition nr 246.
clighet. Mot att därvid terminslönen skall utgå efter samma grunder sorn
för den fast anställda personalen torde svårligen någon invändning kunna
göras. En sådan anordning synes tillgodose kraven såväl på enkelhet och
reda som rättvisa och billighet. Särskilt må framhållas, att de skäl, som tala
för en höjning av terminslönen enligt den högre tariffen för fast anställd personal
i 1—4 krigslöneklasserna, i minst lika hög grad äga giltighet beträffande
värnpliktiga. Endast i fråga om månadslönen skulle sålunda en differentiering
efter andra grunder än tjänsteställningen, t. ex. efter levnadsålder
eller enligt behovsynpunkter, kunna ifrågasättas. Med hänsyn till det stora
antalet värnpliktiga måste emellertid varje komplicering av lönesystemet för
denna personalkategori — åtminstone i den mån avlöningen ombesörjes av
militära organ — medföra avgörande praktiska olägenheter. Jag anser därför
en sådan differentiering näppeligen kunna komma i fråga. Beträffande månadslönens
gradering efter tjänstegraden delar jag lönenämndens uppfattning,
att en sådan gradering bör ske, och jag finner icke anledning till erinran mot
de grunder, efter vilka graderingen av lönenämnden verkställts. Frågan örn
själva lönenivån kan helt naturligt, då jämförelsepunkterna äro så få, giva
anledning till olika uppfattningar. För egen del anser jag, att lönenämndens
förslag väl motsvarar skälighetens krav.
Vad beträffar den av vissa myndigheter uppmärksammade frågan örn terminslönens
anpassning efter ändringar i prisnivån, synes nämnda fråga böra
lösas på det sätt, att terminslönerna, örn så erfordras, höjas med fixa, av
rundade belopp. Detsamma torde böra gälla örn månadslön åt värnpliktiga.
Frågor örn sådan höjning av lönebeloppen torde icke vara mera brådskande,
än att riksdagens beslut därom kan inhämtas, och med hänsyn därtill torde
icke, åtminstone för närvarande, i krigsavlöningsreglementet behöva intagas
något stadgande örn bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta örn dylik
lönehöjning.
Grunderna för avlöning åt mobiliserad
personal vid annan än militär
tjänstgöring.
Lönenämndens förslag till krigsavlöningsreglemente upptager vissa bestämmelser
angående personal, som för försvarsväsendets räkning tages i anspråk
för annat ändamål än militär tjänstgöring. Nämnda personal utgöres
dels av vissa civila tjänstemän, dels av arbetare m. fl. vid företag, som drivas
för statens räkning, och dels av personal, som ställes till förfogande för kristidskommissioner
eller andra myndigheter. .Beträffande förstnämnda kategori
har lönenämnden anfört följande:
Enligt vederbörliga planer avses att en del befattningshavare, såsom personal
vid krigsdomstolarna samt post-, telegraf- och jämvägspersonal, vilka i
tred åtnjuta avlöning av andra medel än försvarsväsendets anslag, skola tillhora
mobiliserade delar av krigsmakten. Dessa befattningshavare synas i allmänhet
böra bibehålla sina i fredstid utgående avlöningsförmåner däri inbegripet
i förekommande fall utgående särskild gottgörelse för tjänstgöring
utom ordinarie tjänstgöringsort. I den mån särskilda föreskrifter om ersättrung
för tjänstgöring vid mobiliserad avdelning av krigsmakten kunna be
-
53
Kungl. Majus proposition nr 246.
finnas påkallade, torde vissa stadganden i krigsavlöningsreglementet lämpligen
kunna göras tillämpliga å sådan personal.
Beträffande arbetare nr. fl. vid företag, som drivas för statens räkning, har
lönenämnden föreslagit, att av reglementets bestämmelser endast stadgande^
rörande ersättning för inställelse till och hemförlovning från krigstjänstgöring
skulle vara tillämpliga och att i övrigt beträffande sådan värnpliktig tillkommande
förmåner skulle tillämpas vad som gällde i fråga örn avlöningen för
den vid vederbörande företag anställda personalen i motsvarande befattning.
För detta förslag har lönenämnden anfört följande motivering:
Erfarenheterna från världskriget giva vid handen, att bestämmandet av avlöningen
för de värnpliktiga, som tagas i anspråk för hemortens krigsindustri
m. m., är en mycket svårlöst fråga. Därest dessa värnpliktiga endast erhölle
krigslön, skulle staten bliva nödsakad att genom familjebidrag underhålla
deras familjer. Ett betydande missnöje måste väntas uppstå, örn två arbetare
i samma företag, vilka utföra samma arbete, skulle få uppbära olika avlöning,
den ene enligt gällande arbetsavtal och den andre enligt krigsavlöningsreglementet,
därvid den senare för sin familjs underhåll skulle vara hänvisad till
understöd av allmänna medel. Härtill kommer, att genom den besparing av
kostnaderna för arbetskraft, som användandet av värnpliktiga mot åtnjutande
av krigslön skulle utgöra, vissa företagare skulle kunna göra oskäliga vinster,
medan staten måste bidraga till underhåll av deras arbetares familjer. De
flesta av de stater, som deltogo i världskriget, nödgades förr eller senare —
även örn vissa av dem till en början läto värnpliktiga, som användes för arbete
i krigsindustrien, åtnöjas med militära avlöningsförmåner — övergå till att
avlöna dessa värnpliktiga enligt samma grunder som övriga arbetare. Mot ett
sådant system för avlöning av värnpliktiga arbetare kan visserligen med visst
fog anföras, att en hemmavarande värnpliktig därigenom blir bättre ställd i
ekonomiskt avseende än den, som fullgör den riskfulla tjänstgöringen vid
fronten. Lönenämnden har emellertid utgått från att under krigstid staten
måste ingripa reglerande på arbetsförhållandena i allmänhet. Lönerna måste
därvid avvägas på ett sådant sätt, att de stå i rimligt förhållande till levnadskostnaderna,
medan samtliga de värnpliktiga arbetarna måste finna sig i vissa
inskränkningar i fråga örn rätt att byta arbetsanställning m. m.
Den personal, som är avsedd att ställas till kristidskommissioners eller
andra myndigheters förfogande, har lönenämnden icke ansett böra falla under
reglementet, varför däri endast hänvisning gjorts till de särskilda stadganden,
som kunna komma att utfärdas i sådant avseende.
I vissa utlåtanden har framhållits, att krigslön borde utgå även till civila
tjänstemän, som tjänstgjorde vid mobiliserad del av försvarsväsendet.
Chefen för armén har sålunda framhållit, att ifrågavarande personal under
krig sannolikt komme att få sina levnadsförhållanden ändrade på motsvarande
sätt som den militära personal, som tjänstgjorde på samma plats. Med hänsyn
härtill borde den civila personalen beträffande naturaförmåner och terminslön
jämställas med den militära. Däremot borde månadsavlöningen utgå
enligt de för vederbörande civila verk gällande grunder.
Generalpoststyrelsen har givit uttryck åt samma uppfattning.
Arméförvaltningen har förklarat sig förutsätta, att för ifrågavarande personalkategori
komme att meddelas bestämmelser av samma innebörd som de
av lönenämnden för den militära personalen föreslagna samt vidare yttrat:
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Det synes uteslutet, att militär och civil personal, som under varandra motsvarande
tjänstgöringsförhållanden fullgör sitt arbete vid en och samma institution,
skall härför åtnjuta avlöning enligt väsentligt olika grunder. Detta
gäller alltså även försvarsväsendets centrala förvaltningsverk. Även örn anledning
ma saknas att för den civila personalen meddela från fredsavlöningsbestämmelserna
avvikande regler ifråga örn månadslönen, bör nämnda personal
dock komma i åtnjutande av terminslön och naturaförmåner efter de
grunder, som ma komma att gälla för militära och civilmilitära beställningshavare.
Det synes angeläget, att såväl dessa som de övriga särskilda föreskrifter,
varom talas i förslaget och i motiveringen till detsamma, bliva
snarast möjligt utarbetade.
Beträffande principerna för avlöning av arbetare m. fl. vid företag, som
drivas för statens räkning, ha olika meningar kommit till uttryck. Flertalet
hörda myndigheter hava emellertid icke framställt någon erinran mot de föreslagna
bestämmelserna.
Rikskommissionen har ifrågasatt, örn icke även beträffande denna kategori
hänvisning borde ske till framdeles meddelade bestämmelser. Sådana kompletterande
föreskrifter syntes kunna bliva erforderliga särskilt med avseende
på ersättning för under tjänstgöringen ådragen sjukdom eller därunder
inträffande olycksfall. De syntes ock möjligen komma att erfordras, därest
en lagstiftning om allmän tjänsteplikt skulle komma att genomföras.
För den ståndpunkt, som intagits av chefen för marinen, har redogjorts
i sammanhang med vad nämnde chef anfört rörande grunderna för terminslönens
bestämmande m. m.
Marinförvaltningen har, i nära överensstämmelse med synpunkter, som
framhållits av chefen för ostkustens marindistrikt, anfört följande:
Marinförvaltningen får understryka det för krigsmoralens hållande på högsta
möjliga nivå betydelsefulla uti att man söker finna en sådan anordning, varigenom
värnpliktiga, kommenderade till arbete inom industrier, i allmänhet
icke givas högre avlöning än som utgår till dem, som uttagas till egentlig
tjänst vid fronten. Härvid måste emellertid viss varsamhet iakttagas, ty de
arbetare, som kvarhållas vid industrien, torde i regel utgöras av folk med
särskild yrkeskunskap och med högre kompetens. För övrigt förekommer vid
flottan redan i fredstid system med personal av olika avlöningskategorier på
arbetsplatserna, i det att å örlogsvarven värnpliktiga ur ersättningsreserven
arbeta jämsides med fast anställda arbetare utan att härav förmärkts någon
speciell olägenhet av den art, som av lönenämnden befarats skola uppstå i
krigstid. De fullgöra ju dessutom en medborgerlig skyldighet. Även örn,
såsom i motiveringen framhållits, erfarenheten från världskriget givit stöd för
den synpunkten, att industriens värnpliktiga lämpligast böra avlönas i likhet
med inom densamma anställda arbetare, är icke givet, att det i framtiden kommer
att visa sig vara nödvändigt att tillgripa ett dylikt avlöningssystem.
Den krigsorganisation av industrien, som numera i fredstid förberedes efter
ett betydligt mera detaljerat system, än fallet torde varit inom de i världskriget
invecklade länderna omedelbart före krigsutbrottet, giver nämligen
statsmyndigheterna möjlighet att ingripa reglerande på arbetslönerna inom
industrien i syfte att trots större efterfrågan på arbetskraft hålla lönerna nere
på sådan nivå, att anledning till missnöje från de värnpliktigas sida förebygges.
På, grund härav synas skäl tala för att ifrågavarande värnpliktiga
arbetare erhålla värnpliktigs förmåner, försåvitt icke skäl skulle uppstå, som
Kungl. Majus proposition nr 246. 55
göra en sådan ordning ohållbar. I så fall borde det få ankomma på Kungl.
Maj:t att utfärda särskilda föreskrifter.
Den av vissa myndigheter uttalade åsikten, att civila tjänstemän, vilka Departement,- tjänstgöra vid mobiliserad del av försvarsväsendet, böra i fråga örn extra förmåner
utöver fredslönen likställas med personal, som åtnjuter krigslön, kan
väl såsom allmän regel synas riktig, men att i förevarande reglemente fastslå
en dylik grundsats utan att dessförinnan utreda, vilka ifrågavarande befattningshavare
äro och huru de under motsvarande tjänstgöring i fredstid a\- lönas, torde icke vara lämpligt. Då en utredning av den ifrågavarande peisonalens
ställning torde bliva ganska omfattande och något omedelbart behov
av föreskrifter på detta område ej synes föreligga, har jag, i likhet med lönenämnden,
ansett en hänvisning till i fredstid gällande avlöningsbestämmelsei
jämte de ytterligare föreskrifter, som kunna meddelas, vara tillfyllest.
Beträffande värnpliktiga, vilka fullgöra sin krigstjänstgöring vid statliga
eller för statens räkning drivna företag, har lönenämnden föreslagit, att avlöningen
skulle ske efter samma grunder, som tillämpas i fråga örn annan vid
vederbörande företag anställd personal i motsvarande befattningar. Härvidlag
är jag i huvudsak ense med lönenämnden. Emellertid torde böra beaktas,
att särskilda förhållanden i vissa fall kunna påkalla undantag från en sådan
regel, och med hänsyn härtill lär Kungl. Majit eller, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande,
särskild myndighet, t. ex. en kristidskommission, böra kunna
föreskriva annan ordning för dylika värnpliktigas avlönande.
Såsom lönenämnden föreslagit, torde i övriga fall avlöningsförhållandena
för personal, som vid mobilisering eller i krig tages i anspråk för annat försvarsändamål
än militär tjänstgöring, icke böra behandlas i kiigsavlönings
reglementet utan regleras genom särskilda bestämmelser, till vilka reglementet
bör innehålla en hänvisning.
Speciell motivering.
1 §. Reglementets tillämpning.
I denna paragraf hava sammanförts bestämmelser, motsvarande 1 § 1 och
2 morn., 3 § och 5 § 8 mom. i lönenämndens förslag.
I remissyttrandena hava framställts åtskilliga ändringsförslag avseende
förevarande paragraf, delvis berörande disposition av denna och närmast följande
paragrafers innehåll.
Arméförvaltningen har sålunda föreslagit, att 1 § 3 mom. i lönenämndens
förslag skulle sammanföras med 2 § 2 och 3 mom. i samma förslag till en
särskild paragraf (3 §) under rubriken »Annan personal». Ämbetsverket hai
vidare beträffande 1 mom. i den av lönenämnden föreslagna 1 § anfört följande:
Enligt
1 § 1 morn. förslaget innehåller reglementet föreskrifter rörande
avlöning till personal tillhörande försvarsväsendet vid mobilisering och i
krig och i 2 § 1 mom. uppräknas de olika personalkategorier, å vilka reglementet
skall gälla. Dessa båda bestämmelser synas icke stå i överensstäm
-
56
Departements
chefen.
Å ringi. Majus proposition nr 246.
melse med varandra. Det i 1 § 1 mom. använda uttrycket »personal tillhörande
försvarsväsendet» måste nämligen i sig även innefatta vid försvarsi
asendet anställda civila ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare samt
arbetare och är alltså betydligt mera omfattande än den 2 § 1 mom. gjorda
uppräkningen. Häldin kommer, att det i sistnämnda författningsrum begagnade
uttiycket »personal på aktiv stat» synes kunna föranleda tvekan örn därmed
avses annan än militär och civilmilitär personal på aktiv stat. Vidare
synes uttrycket »vid mobilisering och i krig» i 1 § 1 moni. såtillvida ofullständigt,
som reglementet uppenbarligen avses skola tillämpas allenast å den
personal, som — frånsett sjuka och sårade m. fl. — tjänstgör vid mobiliserad
del av försvarsväsendet. Arméförvaltningen föreslår därför, att 1 § 1 mom.
och 2 § 1 mom. erhålla därav betingad ändrad lydelse.
Chefen för försvarsstaben har yttrat följande:
Enligt 1 § 2 moni. skall reglementet automatiskt och utan inskränkning
gälla endast vid allmän mobilisering. Vid partiell mobilisering eller i övrigt,
då värnpliktiga inkallas för rikets eller hemortens försvar eller säkerhet, avses
Kungl. Majit i varje särskilt fall lämna föreskrift, huruvida och i vilken omfattning
reglementet skall äga tillämpning. Till följd av ifrågavarande stadganden
synes onödig osäkerhet komma att råda, huruvida reglementet kommer
att tillämpas vid partiell mobilisering och landstormsmobilisering eller
för personal, som vid försvarsberedskap jämlikt gällande bestämmelser är
att anse såsom mobiliserad. Härigenom försvåras bland annat kostnadsberäkningars
utförande för olika alternativ. Dessutom är otvetydigt, att betryggande
möjligheter att i fredstid träffa avtal med frivillig personal för
tjänstgöring vid partiell mobilisering, landstormsmobilisering och försvarsberedskap
icke skapas. Då det ur krigsberedskapssynpunkt är erforderligt,
att goda möjligheter till träffande av avtal i fredstid med frivilliga förefinnas’
och då osäkerhet rörande reglementets avsedda användning överhuvudtaget
bör undvikas, torde reglementets berörda stadganden lämpligen böra omformuleras.
Chefen för armén har mot den av lönenämnden föreslagna avfattningen av
1 § 1 och 2 mom. anmärkt, att förslaget icke skapade någon klar bakgrund
för reglementets tillämpning, i det att dess ikraftträdande sattes i beroende
av uttryck, som ej täckte all inkallelse till krigstjänstgöring. Med hänsyn härtill
förordades en avfattning, som närmare anslöte sig till § 28 mom. 1 och
§ 36 mom. 2 värnpliktslagen.
De erinringar, som framställts mot den av lönenämnden föreslagna lydelsen
av 1 §, hava i stort sett beaktats vid förslagets överarbetning; dock har jag
ansett erforderligt, att Kungl. Majit förbehålles prövningsrätt i fråga om
reglementets tillämplighet vid all inkallelse, som sker annorledes än genom
mobilisering. Därutöver hava vissa ändringar vidtagits. Sålunda har den i
3 § av lönenämndens förslag innefattade, från 1918 års reglemente hämtade
definitionen på krigstjänstgöringstid ansetts kunna såsom obehövlig utgå,
medan i stället hänsyn tagits till nämnda paragrafs innehåll vid bestämmandet
av begreppet »krigstjänstgöring» i 1 mom. av förevarande paragraf. Det
av lönenämnden föreslagna stadgandet (5 § 8 morn.), att vid försvarsväsendet
fast anställd personal i fredstid tillkommande avlönings- eller pensionsförmåner
skulle för tid, varunder krigslön åtnjötes, anses ingå i månadslönen,
har ersatts med ett stadgande, som generellt reglerar fredsbestämmelsernas
57
Kungl. Majus proposition nr 246.
förhållande till krigsavlöningsreglementet. Ett sådant stadgande torde icke
kunna undvaras, och dess naturliga plats synes vara reglementets 1 §, varest
det_i stället för en till 3 § överförd bestämmelse — upptagits såsom 3 mom.
Anmärkas bör, att civil personal, som lyder under militära avlöningsreglementet,
ej beröres av det här föreslagna 3 inom., utan bibehåller vid inkallelse
till krigstjänstgöring sin lön (med B-avdrag) enligt nämnda reglemente.
2 §. Under reglementet hänfbrlig
personal.
1 mom. har sin motsvarighet i samma moment i lönenämndens förslag,
under det att stadgandet i 2 mom. tillagts i departementsförslaget.
I avgivna yttranden över förslaget hava åtskilliga myndigheter påpekat,
att i fredstid konstituerade landstormsofficerare böra medräknas bland den
personal, för vilka reglementet gäller.
I 1 mom. hava medtagits, på sätt föreslagits, i fredstid konstituerade land- Departementsstormsofficerare
samt därutöver personal pa övergångsstat, vilken, ehuru
endast omnämnd i »övergående bestämmelser», likväl får anses omfattad av
reglementet. I övrigt har detta moment underkastats någon jämkning i avfattningen.
Såsom 2 mom. har i departementsförslaget upptagits en allmän bestämmelse
örn hänförande till krigslöneklass och en hänvisning till tjänsteförteckningen.
3 §. Särskilda bestämmelser för viss
personal.
Denna paragraf motsvarar 1 § 3 mom. samt 2 § 2 och 3 moni. i lönenämndens
förslag.
Beträffande yttrandena över ifrågavarande bestämmelser hänvisas till vad
som under den allmänna motiveringen anförts angående grunderna för avlöning
av mobiliserad personal vid annan än militär tjänstgöring. Härutöver
må anföras följande av marinförvaltningen beträffande 2 § 2 mom. i lönenämndens
förslag gjorda uttalande:
I detta sammanhang synes böra upptagas frågan örn värnpliktiga och reservofficerare,
som fullgöra krigstjänstgöring å sina ordinarie tjänster vid förvaltningsmyndigheter
inom försvaret. Denna personal synes nämligen icke
böra erhålla avlöning enligt krigsavlöningsreglementet, utan böra bibehållas
vid sina löner enligt civila avlöningsreglementen med därmed följande förmåner.
Med hänsyn emellertid till det såväl kvalitativt som kvantitivt betydande
arbete, som denna och övrig civil personal vid nämnda förvaltningsmyndigheter
vid krigstillfälle kan beräknas komma att utföra, ifrågasättes
huruvida icke även å dessas löner enligt civila avlöningsreglementen visst
krigsavlöningstillägg bör utgå, förslagsvis motsvarande terminslönen enligt
lägre tariffen. Under alla omständigheter synes i krigsavlöningsreglementet
åtminstone böra intagas bestämmelse, att ifråga om nämnda personal gäller
vad därom särskilt stadgas.
Beträffande denna paragraf må, utöver det i den allmänna motiveringen Departementsanförda,
tilläggas, att under uttrycket »civil anställningshavare» i 1 mom. chefen
-
58
Departements
chefen.
Kungl. Majas proposition nr 246.
bör inbegiipas även en statstjänsteman, som är reservofficer. Även 3 mom.
omfattar personal i reserven. En reservofficer, som ställes till kristidskommissions
förfogande för att tjänstgöra vid krigsindustrien, skall således icke avlönas
enligt krigsavlöningsreglementet.
4 § Avlöningsförmåner m. m.
Vid förslagets överarbetning lia bestämmelserna örn familjebidrag (4 mom.
i lönenämndens förslag) överförts till 1 mom.
I yttrandena hava beträffande denna paragraf framställts vissa detaljanmärkningar.
Beträffande 2 moni. har salunda generalpoststyrelsen yttrat:
Enligt 4 §2 mom. skulle personalen äga åtnjuta bland annat »rätt att använda
tjänstebrev». Bestämmelsen torde avse den rätt, som genom kungl,
kungörelsen den 15 augusti 1929 rörande postbehandling vid krig eller krigsfara
(nr 266) § 8 mom. 2 tillförsäkrats krigsmakten tillhörande personal och
dennes hemmavarande anhöriga, att sända vissa avgiftsfria meddelanden. Rätten
att använda tjänstebrev (tjänstebrevsrätt) regleras genom mom. 1 i samma
paragraf. Därest innebörden av förslagets 4 § 2 mom. är den av generalpoststyrelsen
här ovan förutsatta, böra orden »rätt att använda tjänstebrev» utbytas
mot »ratt att med posten avgiftsfritt utväxla meddelanden med hemmavarande
anhöriga». c g
Chefen
för kustartilleriet, kommendanten i Vaxholms fästning och chefen
för Vaxholms kustartilleriregemente hava beträffande 3 mom. framhållit, att
ersättning vid frånträdande av tjänstebostad under alla förhållanden bör utgå
och att endast beloppets storlek bör prövas av Kungl. Majit.
Chefen för försvarsstaben har ansett dylik prövning böra ankomma på
vederbörande förvaltningsmyndighet.
Chefen för ostkustens marindistrikt har framhållit, att ersättning jämväl
borde utgå för kostnader i samband med tillträdande av tjänstebostad.
I anslutning till vad jag förut anfört angående karaktären av de bidrag
till underhåll av familj, som böra tillkomma värnpliktiga familjeförsörjare,
hai jag funnit den i tidigare författningar använda, av lönenämnden upptagna
termen familjeunderstöd böra utbytas mot uttrycket familjebidrag. Såsom
ett ytterligare framhävande av familjebidragets karaktär av löneförmån har
bestämmelsen örn detsamma framflyttats till 1 mom. Till det i 1 mom. första
stycket gjorda tillägget angående krigslön efter krigstjänstgöringstidens slut
skall jag återkomma i samband med följande paragraf, och den i samma moment
andra stycket tillfogade punkten örn begravningshjälp kommer att erhålla sin
motivering i samband med 9 §. Den ändrade avfattningen i övrigt av 1 mom.
första stycket torde icke tarva någon särskild motivering. I anledning av vad
geneialpoststyrelsen anfört har en jämkning vidtagits i 2 momentets formulering.
Sedan i departementsförslaget 1 § 3 mom. införts en bestämmelse därom,
att i fredstid gällande avlöningsbestämmelser — dit jämväl bestämmelserna
örn flyttningsersättning torde få hänföras — skola tillämpas allenast i den
utsträckning krigsavlöningsreglementet stadgar, tarvas en hänvisning till
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
fredsbestämmelserna angående flyttningsersättning. Då det emellertid torde
kunna inträffa, att transport av en beställningshavare under krigstid icke kan
eller bör föranleda flyttning till det nya förbandets fredsförläggningsort, bör
Kungl. Maj:t kunna förordna, att flyttningsersättning i visst fall ej skall utgå.
Den av lönenänmden föreslagna bestämmelsen örn ersättning i samband med
avträdande av tjänstebostad torde huva varit avsedd såsom ett komplement
till bestämmelserna örn flyttningsersättning i fredsavlöningsreglementena för
det fall, att flyttning måste äga rum inom en och samma ort. I förslaget till
nytt militärt avlöningsreglemente har upptagits ett allmänt stadgande örn ersättning
för sådant fall. Nyssnämnda ersättningsbestämmelse i förslaget till
krigsavlöningsreglemente skulle därför, såvitt angar officerare, underofficerare
och likställda, kunna uteslutas. Då emellertid motsvarande bestämmelser
saknas beträffande manskap, torde dock ett stadgande av den föreslagna innebörden
böra bibehållas i förslaget. Då prövning av frågor örn rätt till flyttningsersättning
i allmänhet verkställes av vederbörande förvaltningsmyndigheter,
torde, såsom i ett remissutlåtande föreslagits, även i detta särskilda fall
prövningen böra ankomma på sådan myndighet. För vinnande av överensstämmelse
med stadgandena i förslaget till nytt fredsavlöningsreglemente
bör ersättning medgivas även för utgifter i samband med tillträde av tjänstebostad.
Vid avfattandet av 3 mom. i förevarande paragraf hava nu anförda
synpunkter beaktats.
5 §. Månadslön.
Denna paragraf företer i förhållande till lönenämndens förslag vissa
skiljaktigheter i dispositionen. I 1 mom. ha sålunda vissa allmänna bestämmelser
sammanförts i början av första stycket, och såsom ett andra stycke ha
upptagits stadganden örn ortsgruppsplacering. Stadgandena angående värnpliktiga,
aspiranter, kadetter och frivilliga ha sammanförts i 2 mom. I 3 mom.
har införts en ny bestämmelse örn rörligt tillägg och dyrtidstillägg och i 4 och
5 mom. avhandlas de olika tillägg — i lönenämndens förslag delvis omnämnda
i 3 mom. — vilka i fredstid förekomma utöver lön och pension. Bestämmelsen
örn löneklassuppflyttning har överförts från 4 till 6 mom. och i 7 mom. ha sammanförts
de stadganden, som av lönenämnden upptagits i 5 och 6 mom. I 8
och 9 mom. — utan motsvarighet i lönenämndens förslag — ha meddelats
bestämmelser örn avdrag å lönen för pensionsavgången personal och örn pen
sionsavdrag. 10 mom. motsvarar delvis 7 mom. i lönenämndens förslag under
det att 8 mom. i sistnämnda förslag såsom förut omtalats har sin närmaste
motsvarighet i 1 § 3 mom. av departementsförslaget.
Utöver det i den allmänna motiveringen anförda har lönenämnden lämnat
följande motivering till förevarande paragraf (momentbeteckningarna hänföra
sig till lönenämndens förslag):
1 mom. Såsom lönenämnden under den allmänna motiveringen anfört Ilar
lönenämnden vid bestämmande av månadslönens belopp för den fast anställda
personalen vid försvarsväsendet ansett sig böra utgå från att personal å aktn
stat och tvångsvis å övergångsstat överförd personal vid mobilisering i huvudsak
bibehålies vid sina fredsförmåner, medan övrig fast anställd personal under
60
Kungl. Majus proposition nr 246.
inkallelse till krigstjänstgöring hänföres till viss för personal å aktiv stat
gällande lönegrad och löneklass. För värnpliktig personal Ilar upprättats en
löneskala, upptagande särskilda belopp för olika krigslöneklasser. Formuleringen
av bestämmelserna i 1 mom. har skett med hänsyn till vad sålunda
uttalats samt med iakttagande av de synpunkter, för vilka redogjorts under den
allmänna motiveringen.
Utöver vad sålunda tidigare anförts får lönenämnden beträffande vissa
beställningshavare ytterligare framhålla följande.
Bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater
äga i fredstid uppbära årslön eller årsarvode med vissa belopp,
som avvägts enligt andra grunder än lönerna för personalen på aktiv stat,
samt åtnjuta härjämte under dem åliggande tjänstgöring vissa dagarvoden.
I fråga om åtnjutande av krigsavlöning hava de likställts med bataljonsläkare
på aktiv stat.
För reservkadetter vid flottan har månadslönen bestämts enligt samma
grunder som under fredstjänstgöring.
övriga kadetter vid marien samt officers- och reservofficersaspiranter vid
armén och flygvapnet hava likställts med värnpliktiga.
2 moni. Under krigstjänstgöringstid kan frivillig personal beräknas komma
att tagas i anspråk för tjänstgöring vid krigsmakten. I den mån så sker, synes
sadan personal i allmänhet böra likställas med värnpliktiga.
I den allmänna motiveringen har lönenämnden uttalat, att s. k. kommenderingstillägg,
vilket vid vissa kommenderingar utom förläggningsorten utginge
till last anställt manskap, som vore familjeförsörjare, icke syntes böra
utgå till personal som åtnjöte krigsavlöning. I specialmotiveringen har lönenämnden
vidare anfört följande:
3 moni. De i detta moment intagna bestämmelserna hava införts för att
förhindra, att personalen under krigstjänstgöring skall lida minskning i de
förmåner, som densamma äger åtnjuta under fredstid.
4 moni. Beträffande detta moment hänvisas till vad som anförts i den allmänna
motiveringen.
5 och 6 morn. Under fredstid äger beställningshavare på aktiv stat, på
reservstat eller på övergångsstat åtnjuta avlöning i den beställning, han innehar.
Befordran till högre tjänstegrad (tjänsteklass) i regemente (kår osv)
medför icke någon förändring i detta förhållande. Sålunda befordrade beställningshavare
torde under krigstjänstgöringstid i regel komma att tilldelas
befäl, som motsvarar deras tjänstegrad. På grund av sin större rutin komma
de sannolikt även att placeras i mera ansvarsfulla befattningar än personal i
reserv i motsvarande tjänstegrad. Med hänsyn härtill synes det rättvist och
billigt, att här avsedda beställningshavare under krigstjänstgöring få upphäla
månadslön i lägsta löneklassen i den högre lönegraden, varigenom de
likställas med personal i reserv i motsvarande tjänstegrad. Underofficerare
och civilmilitära beställningshavare, för vilka enligt gällande löneplan vissa
loneklasser äro gemensamma för angränsande lönegrader, synas därvid böra
få uppbära månadslön efter närmast högre löneklass.
Jamte de i 5 mom. angivna befordringarna till högre tjänstegrad av beställnmgshavare,
tillhörande vissa personalkategorier, förekommer även befordran
till högre tjänstegrad (tjänsteklass) i armén eller i marinen. Sådan befordran
har ej ansetts böra inverka på månadslönens bestämmande. För flygvapnets
vidkommande torde befordran till högre tjänstegrad i flygvapnet kunna gälla
sådana fall, som för övriga försvarsgrenar avses såväl i 5 mom. som i 6 mom
Annan personal än sådan på aktiv stat eller över stat. som vunnit befordran
61
Kungl. Majus proposition nr 246.
i flygvapnet, synes på grund av sådan befordran icke böra erhålla förhöjd
månadslön.
Enligt gällande föreskrifter är fast anställd militär eller civilmilitär personal,
som konstituerats för krigstjänstgöring, skyldig att, då förordnandet upphör,
återgå till före konstitueringen innehavd befattning vid försvarsväsendet.
Med avseende härå har konsti biering av Ilar avsedd personal till högre tjänstegrad
(tjänsteklass) för krigstjänstgöringstiden ansetts ej böra föranleda
ändring av eljest utgående månadslön.
Enligt lönenämndens mening bör befordran till högre tjänstegrad, även örn
den är av det slag, som avses i 5 eller 6 morn., alltid innebära rätt att uppbära
dormin slön i elen krigslöneklass, som svarar mot den högre tjänstegraden
(tjänsteklassen).
7 och 8 mom. Vid övergång från freds- till kngstjänstgönng måste den
vid försvarsväsendet fast anställda personalen, som under fredstid uppbär
lön eller pension, frånträda dessa förmåner, vilka under krigstjänstgöringstiden
skola anses ingå i krigslönen.
En stor del av den inkallade personalen torde vid krigs tjänstgöringens avslutande
icke hava möjlighet att återgå till tidigare innehavd verksamhet eller
att eljest omedelbart erhålla förvärvsarbete. Med hänsyn därtill har det ansetts
skäligt att låta personalen uppbära månadslön intill utgången av kalendermånaden
näst efter den, varunder krigs tjänstgöringen upphör. För den personal,
som i fredstid åtnjuter avlöning av försvarsväsendets medel eller pension
på grund av tidigare anställning vid försvarsväsendet, innebär detta ej någon
ekonomisk fördel annat än i den mån månadslönen överstiger fredsavlöningen
eller pensionen, vilka förmåner icke skola utgå under den tid, för vilken krigslön
åtnjutes.
I de över förslaget avgivna yttrandena ha beträffande 1 mom. åtskilliga
detalj erinringar framställts.
Chefen för armén har i sådant hänseende anfört följande:
Till under a) angiven personalgrupp synes även böra hänföras pensionsavgången
personal, som i fredstid tjänstgör i arvodesbefattningar. I annat
fall kan krigslönen för t. ex. militärområdesbefälhavare komma att bliva mindre
än fredslönen.
I fredstid konstituerade landstormsofficerare tillhöra numera den fast anställda
personalen, varför bestämmelser angående nämnda personals månadslön
torde böra införas som ett särskilt stycke efter 1 mom. f). Vid fastställande
av lönebeloppens storlek synas följande principer böra beaktas. Landstormsofficerarnas
ansvarsställning under krig är densamma som för övrig officerspersonal,
vilket talar för att månadslönen bör utgå med enahanda belopp som
för övriga motsvarande officerare. Övriga i fred ej ständigt tjänstgörande
personalgrupper hava i lönehänseende satts lägre än ständigt tjänstgörande
personal, vilket närmast beror på fredsavlöningsbestämmelsernas avfattning.
Då dessa i sin tur torde hava uppbyggts på principen örn lägre lön till lägre
kvalificerad personal, synes denna princip böra tillämpas jämväl vid bestämmande
av landstormsofficerarnas löner. Dessa löner synas å andra sidan ej
böra sättas allt för lågt, vilket, trots det stora intresse, som för närvarande
visas för den frivilliga landstormsofficersutbildningen, skulle kunna leda till
en försämrad rekrytering, beroende på att ifrågavarande personal i eget lättförståeligt
intresse ej kan vara hågad ikläda sig förbindelser, som uppenbarligen
kunna äventyra vederbörandes ekonomi. Vid fastställande av avlöningsbestämmelserna
för landstormsofficerare bör reglementets genomgående strävan
att skapa enkla enhetliga normer bibehållas.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
I anslutning till vad sålunda anförts har chefen för armén föreslagit, att
månadslönen skall utgöra för i fredstid konstituerade landstormsoffinerare V12
av årslönen enligt vederbörligt fredsavlöningsreglemente i följande lönegrader
respektive löneklasser, nämligen för landstormskapten O. 2 och 6, för landstormslöjtnant
O. 1 och 2 samt för landstormsfänrik UO. 2 och 3.
Samma förslag beträffande landstormsofficerares avlöning har, efter samråd
med chefen för armén, framlagts av arméförvaltningen.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava hemställt om sådant förtydligande
av stadgandet i 1 morn. ai, att därav framgår, att även meniga
inbegripas under detsamma. Vidare hava dessa myndigheter framhållit, att
i 1 mom. sista stycket borde nämnas även flygingenjörsaspiranter.
Marinförvaltningen har anfört följande:
Enligt reglementsförslaget skola till värnpliktiga hänföras bland annat
kadetter vid marinen, dock ej reservkadetter vid flottan. Uppmärksammas
bör emellertid, att mariningenjörskadetter efter någon tids utbildning lämna
marinens kadettkår och antagas till mariningenjörsaspiranter vid mariningenjörkåren,
dock med bibehållande av kadetts vid marinen avlöningsförmåner
under ali tjänstgöring vid marinen i fredstid, varjämte officersaspiranter vid
kustartilleriet ävenledes äro att i avlöningshänseende likställa med värnpliktiga.
Då intet skäl torde förefinnas, att icke även i krigstid dessa aspiranter
skola åtnjuta samma förmåner som kadetter vid marinen, bör stadgandet ifråga
ändras att omfatta jämväl aspiranter vid marinen.
Den krigslön, som enligt reglementsförslaget utgår, är uppdelad i olika
krigslöneklasser. En till reglementsförslaget såsom bilaga fogad tjänsteförteckning
angiver till vilken krigslöneklass beställningshavare hänföres. Till
lia krigslöneklassen hänföres sålunda menig utan rekrytutbildning, till 2:a
menig med rekrytutbildning, till 4:e 1. klass sjöman och kustartillerist o. s. v.
Värnpliktiga kunna vara av menigs grad eller hava konstituterats till högre
tjänsteställning. Dessa äro även inplacerade i någon av ovannämnda krigslöneklasser,
beroende på den tillagda tjänsteställningen. Beträffande marinens
kadetter, officersaspiranter och mariningen jörsaspiranter är emellertid förhållandet
det, att dessa redan i fredstid tillagts tjänsteställning i likhet med
menig, korpral eller flaggkorpral eller utnämnts till flaggkadetter. Keglementet
ger intet klart uttryck åt sättet för kadetternas och aspiranternas inplacerande
i de olika krigslöneklasserna, I 5 § bör därför inryckas en föreskrift, att kadett
och aspirant vid marinen inplaceras i den krigslöneklass, som motsvarar hans
tjänsteställning. Enär flaggkadett i fredstid räknar tjänsteställning mellan
underofficer av 2. graden och fänrik, erfordras emellertid även en bestämmelse
att flaggkadett och mariningenjörsaspirant med flaggkadetts tjänsteklass hänföras
till 7:e krigslöneklassen.
Chefen för kustartilleriet och chefen för sjökrigsskolan hava även framställt
erinringar i vissa av de av marinförvaltningen berörda hänseendena.
I frågan örn 3 morn., enligt lönenämndens förslag har chefen för marinen
yttrat följande:
Jag anser mig böra utgå från, att krigsavlöning icke får medföra någon
minskning i personalens sammanlagda avlönings- och övriga förmåner under
fred, däri inbegripet jämväl sådana extra förmåner och tillägg, som för närvarande
utgå till flottans manskap (t. ex. lönetillägg till riktare och avståndsobervatörer,
prispenningar i signalering och skjutning m. m.). Huruvida lönenämnden
i här föreliggande förslag avsett att bibehålla dylika extra förmåner
Kungl. Majus proposition nr 246.
63
är icke fullt klart. Av vissa uttalanden synes detta framgå, under det att i
specialmotiveringen till bestämmelserna säges, att lönenämnden tänkt sig, att
den ständigt tjänstgörande personalen »i huvudsak skulle bibehållas vid sina
fredsförmåner». Vissa av de för marinen speciella avlöningsformerna äro
sålunda icke omnämnda i de reglementspunkter, som avhandla fredsförmånernas
bibehållande, och i annat sammanhang förklaras, att s. k. kommenderingstillägg
till manskap ej avsetts bibehållas för personal med krigslön, ej
heller nuvarande förmåner av flygtraktamente och dylikt.
Marinförvaltningen har framställt följande erinringar:
Marinförvaltningen föreslår, att de för marinen säregna avlöningsbestämmelserna
fortfarande i stort sett bibehållas. Ämbetsverket får i detta sammanhang
särskilt erinra örn de avlöningstillägg, som utgå enligt staten för flottans
officerskår, underofficerskår, sjömanskår och skeppsgossekår m. fl., nämligen
lönetillägg åt flaggkorpraler och korpraler, riktare samt plutonbefälhavare
vid luftvärnsartilleri och avståndsobservatörer. Därest dessa tillägg icke fortfarande
skola för sig utgå, böra de medräknas vid månadslönens bestämmande.
Samma är förhållandet med den för manskapet synnerligen viktiga avlöningsförmånen
av inkvarteringsersättning, särskilt när den utgår till dem av stammen,
som äro gifta eller ock varit gifta och fortfarande hava minderårigt barn
att draga försorg örn, men ej inneha 72 månaders tjänstetid och alltså enligt
manskapsavlöningsreglementet ej äro berättigade att erhålla hyresbidrag. Sådan
inkvarteringsersättning bör även i krig utgå enligt i tilläggsbestämmelserna
till de militära avlöningsreglementena fastställda grunder, och sålunda under
hela den tid, krigsavlöningsreglementet tillämpas, utgå eller eventuellt medräknas
vid bestämmande av månadslönen till sådant stammanskap, som ovan
nämnts, oavsett örn vederbörande tjänstgör i land eller ombord. Marinförvaltningen
anser vidare att bärande skäl icke av lönenämnden anförts för att icke
en för det gifta stammanskapet så väsentlig avlöningsförmån som kommenderingstillägg
skall utgå.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava påpekat, att lärartillägg
numera icke upptages som arvode samt att flygtillägg kan utgå även till personal,
som ej uppbär månadslön. Detta borde beaktas vid avfattningen av förevarande
bestämmelser. Beträffande kallortstillägg och hyresbidrag borde
stadgas, att dylika förmåner skulle utgå i enlighet med bestämmelserna i
fredstid.
Bestämmelserna i de av lönenämnden föreslagna 5 och 6 morn. lia föranlett
vissa erinringar i yttrandena.
Chefen för försvarsstaben har ifrågasatt, huruvida de i dessa moment stadgade
skiljaktigheterna beträffande månadslön åt olika kategorier vore fullt
motiverade, då med befordran (konstituering) i krig i allmänhet torde följa
användning i högre och ansvarsfullare befattning, helst som den ökning i de
ekonomiska fördelarna, som läge i höjd terminslön, vore tämligen obetydlig.
Chefen för marinen har anfört följande:
Det torde ingalunda vara otänkbart, att stammanskap befordras till högre
tjänstegrad antingen såsom underbefäl över stat eller till officer eller underofficer
i regemente etc. Samma anledning som föranlett lönenämnden att i dylika
fall föreslå en förbättring av löneförhållandena för övrig sådan personal,
nämligen ökat ansvar och större rutin, synes vara bärande även vid dylik befordran
av manskap.
För den händelse konstituering för krigstjänstgöringstiden av fast anställd
64
Kungl. Majus proposition nr 24.6.
personal i högre tjänstegrad (tjänsteklass) prövas erforderlig, synes den i regel
böra förenas med motsvarande höjning av månadslönen. Avsikten med konstitueringen
är nämligen att kunna pålägga vederbörande ett större ansvar, vilket
givetvis bör kompenseras i lönehänseende.
Höjd månadslön vid konstituering för krigstjänstgöringstiden har även
påyrkats av marinförvaltningen, chefen för kustartilleriet, kommendanten i
Vaxholms fästning och chefen för Vaxholms kustartilleriregemente.
1 detta sammanhang må återgivas följande uttalande av chefen för armén:
Vid bestämmande av såväl månadslönens som terminslönens storlek har
enligt lönenämndens förslag hänsyn uteslutande tagits till vederbörandes grad.
Redan i fredsavlöningsföreskrifterna finnas emellertid intagna särbestämmelser
för avlöning av personal, som placeras i högre befattning än som vanligen motsvarar
graden (exempelvis vikariatsersättning för kapten, som placeras såsom
bataljonschef). Då dylik placering under krig blir mera vanlig än i fred, och
personal, som sålunda kommer att föra tillfälligt befäl, har alla den ordinarie
personalens skyldigheter och dess ansvar såväl i ekonomiskt som moraliskt avseende,
synes vid ifrågavarande placering viss tillfällig ersättning böra utgå.
Lämplig storlek å dylik vikariatsersättning har chefen för armén ansett vara
3 kronor för dygn. Ersättningen borde utgå till lägre beställningshavare än
kapten, som förde befäl över bataljon, till lägre beställningshavare än löjtnant,
som förde befäl över kompani, och till lägre beställningshavare än furir, som
förde befäl över pluton.
Beträffande 7 mom. i lönenämndens förslag har marinförvaltningen yttrat
följande:
Det är givetvis angeläget, att personalen närmaste tiden efter demobiliseringen
genom statens stöd erhåller möjlighet att klara sitt uppehälle. Det synes
marinförvaltningen, som örn en viss generositet här vore på sin plats. Föreliggande
förslag skulle innebära, därest hemförlovningen skedde i slutet av en
månad, att krigsmånadslönen skulle utgå endast under en månad, en tid då
de flesta krigs deltagarna lära vara i behov av en viss vila och avspänning. I
mångå fall lärer förvärvsarbetet icke kunna påbörjas så snart efter krigstjänstgöringens
avslutande. Marinförvaltningen föreslår därför, att månadslönen
utgår minst till och med andra månaden efter den, varunder krigstjänstgöringen
upphör.
Vad avser ordningen för krigslönens utbetalning vill marinförvaltningen
framhålla, att inom flottan några svårigheter icke föreligga, att lönen utbetalas
till i land å örlogsstationen tjänstgörande i vederbörlig flottans kassa samt till
ombord tjänstgörande delvis ombord liksom i fredstid. Sista delen av mom.
7 anser marinförvaltningen därför böra erhålla följande tillägg: »Månadslönen
må dock vid flottan utbetalas antingen helt i land eller till sjökommenderad
personal dels i land och dels ombord enligt i fred gällande ordning.»
Bestämmelser örn rätt till ytterligare en månads avlöning hava även förordats
av chefen för mannell och chefen för ostkustens marindistrikt.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava yttrat, att, då det torde
erfordras särskilda bestämmelser av Kungl. Maj:t för närmare reglering av utbetalningarna,
hänvisning borde göras därom.
Chefen för armén har anfört följande:
I fredstid skall jämlikt gällande avlöningsbestämmelser viss del av fast anställt
manskap tillkommande avlöning insättas på postsparbanken. Genom den
i reglementsförslaget föreskrivna obligatoriska insättningen av månadslönen
Kungl. Majis proposition nr 246. 65
torde särskilda sparmedel ej behöva förekomma under den tid krigslön utgår.
Bestämmelser härom synas böra ingå i detta moment.
En erinran av liknande innebörd har framställts av arméförvaltningen.
Vid överarbetningen av förevarande paragraf hava åtskilliga ändringar vid- Departementstagits.
Såvitt dessa beröra dyrortsgrupperingen (1 morn.), dyrtidskompense- chefölingen
(3 mom.) och löneklassplaceringen (6 mom.) hava de avhandlats i den
allmänna motiveringen. Härutöver hava beaktats flertalet av de detaljerinringar,
som framställts i de avgivna utlåtandena. I det följande skall huvudsakligen
redogöras för dels de ändringar i lönenämndens förslag, vilka ej direkt
ansluta sig till i remissyttrandena gjorda yrkanden, dels ock för de fall, i
vilka jag ansett mig icke kunna tillmötesgå de framställda ändringsförslagen.
Åtskilliga jämkningar hava måst vidtagas i syfte att anpassa förevarande
bestämmelser efter det numera föreliggande förslaget till nytt militärt avlöningsreglemente.
Hå enligt nämnda förslag fänrik alltid skall beredas lön
enligt avlöningsreglementet, har den av lönenämnden i 5 § 1 mom. b) föreslagna
bestämmelsen kunnat ufeslutas. Löneplanerna i det föreslagna fredsavlöningsreglementet
skilja sig avsevärt från de nu gällande och korrespondera ej heller
med de i reservstatsförordningarna intagna löneplanerna. I de fall (1 mom.
första stycket c) och d)), då enligt lönenämndens förslag placeringen i löneklass
å reservstat eller tidigare löneklassplacering å aktiv stat eller reservstat skulle
vara avgörande för löntagarens placering i löneklass enligt krigsavlöningsreglementet,
kan följaktligen hänvisning till »samma löneklass» eller »löneklass
med samma nummer» icke längre ske. I departementsförslaget har hänvisning
i stället gjorts till »motsvarande» löneklass. Avsikten har därvid varit, att i en
tillämpningsförfattning till reglementet intaga en jämförande tabell mellan
löneklasserna enligt de olika äldre och nyare stater, som kunna ifrågakomma.
Härigenom torde reglementets tillämpning väsentligen underlättas. Genom
en hänvisning till »motsvarande» löneklass i 1 mom. första stycket c) vinnes
därjämte den fördelen, att detta stadgande kan omfatta även personal, som före
den 1 juli 1936 avgått från reservstat, och det av lönenämnden föreslagna 2
mom. i »övergående bestämmelser» blir följaktligen obehövligt.
Beträffande löneställningen för landstormsofficerare har det av chefen för
armén och arméförvaltningen framlagda förslaget följts med den jämkning,
som betingats av de nya allmänna löneplanerna. Bestämmelsen härom har
upptagits i 1 mom. första stycket h).
Det av chefen för armén väckta förslaget att till 1 mom. a) hänföra arvodespersonal
synes knappast var det lämpligaste sättet att sörja för, att nämnda
personal icke vid mobilisering lider löneminskning. Jag har i stället sökt
vinna nämnda syfte genom den i 5 mom. c) tillagda bestämmelsen. Av ordalagen
i 1 mom. a) torde framgå, att även meniga inbegripas under stadgandet,
varför något förtydligande i sådan riktning, såsom ett par myndigheter föreslagit,
icke ansetts erforderligt. Bestämmelsen om aspiranters och kadetters
ställning har i anledning av gjorda erinringar förtydligats, bland annat genom
att i tjänsteförteckningen flaggkadett upptagits i 7 krigslöneklassen och for
Biliang
till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 246. 69* 39 5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
muleringen av anmärkningen till sagda förteckning jämkats. Vid sådant förhållande
har en särskild föreskrift i 5 § örn att aspirant eller kadett vid
marinen skall inplaceras i den mot hans tjänsteställning svarande krigslöneklassen
ansetts obehövlig. I 2 mom. har intagits ett stadgande därom, att
Kungl. Majit beträffande värnpliktiga, vilka tillhöra frivilliga försvarsorganisationer,
äger meddela särskilda bestämmelser. Härigenom vinnes möjlighet
att bereda särskild gottgörelse åt personer, som frivilligt utbildat sig till befäl
vid sådan frivillig organisation.
Beträffande den i 4 och 5 mom. reglerade frågan i vad mån i fredstid utgående
särskilda förmåner utöver den egentliga lönen skola inräknas i månadslönen
erinras därom, att terminslönen är avsedd att utgöra ersättning för i fredstid
utgående traktamenten och att för marinens personal vissa för marinen
säregna löneförmåner av traktamentsnatur skulle under sjötjänstgöring sammantagna
utgöra terminslön, i fråga örn manskap dock med tillägg av ett belopp,
motsvarande den allmänna terminslönen enligt lägre tariffen. Med
hänsyn härtill torde anledning saknas i månadslöne» inräkna de till fast anställt
manskap vid de olika försvarsgrenarna enligt särskilda kungl, brev den
9 juli 1937 utgående kommenderingstilläggen, vilka till sin natur närmast äro
att hänföra till traktamenten. Av övriga extra löneförmåner hava vissa karaktären
av en löneförbättring för därav berörda personalkategorier. Detta torde
vara fallet med kallortstillägg enligt 12 § avlöningsreglementet för officerare
och underofficerare m. fl. (24 § förslaget till militärt avlöningsreglemente),
hyresbidrag enligt 11 § manskapsavlöningsreglementet samt ersättning för
inkvartering åt viss personal vid sjömanskåren enl. 6 kap. tilläggsbestämmelserna
till avlöningsreglementena. Kallortstillägg och hyresbidrag — men
ej inkvarteringsersättning — skola enligt lönenämndens förslag bibehållas för
personal, som vid krigstjänstgöringens början åtnjöt sådan förmån. I vad
mån t. ex. kallortstillägg bör utgå under krig synes visserligen kunna vara
föremål för tvekan, men hänsyn måste ock tagas därtill, att krigsavlöningsreglementet
kan komma att tillämpas under en måhända flerårig neutralitetsbevakning.
Att under en sådan indraga nu ifrågavarande, ur rekryteringssynpunkt
betydelsefulla förmåner för personal, som under reglementets tilllämpning
befordras eller transporteras, torde knappast med hänsyn till kravet
på förenkling vara erforderligt och torde ur annan synpunkt icke vara motiverat.
4 mom. har därför i departementsförslaget avfattats sålunda, att ifrågavarande
förmåner skola, där ej Kungl. Majit annorlunda föreskriver, inräknas i månadslönen
för tid, under vilken dylik förmån enligt vederbörligt fredsavlöningsreglemente
skolat utgå. övriga extra avlöningsförmåner — frånsett de i terminslönen
vid sjötjänstgöring ingående — torde i stort sett kunna sägas ha karaktären av
ersättning för visst slag av arbete och därmed förbundna risker och obehag
eller utgöra en premiering av särskild yrkesskicklighet. Hit höra — förutom
flygtillägg, mekanikertillägg och elevtillägg — felräkningspenningar för redogörare
inom de olika försvarsgrenarna (11 kap. tilläggsbestämmelserna till
avlöningsreglementena, särskilda kungl, brev den 16 januari 1930, 32 § för
-
67
Kungl. Majus proposition nr 246.
slaget till militärt avlöningsreglemente) samt för personal vid marinen ersättning
för dykeriarbete (17 kap. tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet),
särskilda förmåner under sjömätningsexpeditioner (kungl, brev den
27 maj 1927), avlöningstillägg till riktare (kungl, brev den 27 mars 1936) och
till plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri m. fl. (kungl, brev den 30 juni
1937) samt prispenningar i skjutning med artilleri och signalering. Att borttaga
dessa för rekryteringen av vissa befattningar och utbildningen betydelsefulla
förmåner under förhållanden, då större krav än eljest måste ställas
på personalen och resultatet av utbildningen, torde icke vara lämpligt. 5 mom.
har därför avfattats med hänsyn till att även andra dylika tillägg än de under
flygtjänstgöring utgående böra inräknas i månadslönen för personal å aktiv
stat. Beträffande det i fråga örn pensionsavgången arvodespersonal gjorda tilllägget
hänvisas till vad som anförts i samband med 1 mom.
Bestämmelserna i 7 mom. i departementsförslaget skilja sig avsevärt från
motsvarande stadganden i lönenämndens förslag. Departementsförslaget
bygger på den grundsatsen, att lönen för den fast anställda personalen bör
anpassas efter det befäl, vederbörande på ett stadigvarande sätt utövar. Jag
har emellertid därvid ansett mig kunna presumera, att beställningshavare på
aktiv stat, över stat eller på reservstat, som tillagts högre tjänstegrad eller
tjänsteklass än som motsvarar hans beställning — vare sig i regemente, kår
etc. eller i armén, marinen eller flygvapnet — anförtros ett befäl, som svarar
mot den högre tjänsteställningen. Beträffande denna kategori bibehålies
sålunda den löneställning, som av lönenämnden föreslagits för samtliga i
regemente, kår etc. utnämnda befattningshavare, nämligen lön efter lägsta löneklass
inom den högre lönegraden, som innebär höjning utöver den mot vederbörandes
beställning svarande lönen. I fråga örn övriga befattningshavare, som
inneha högre tjänsteställning än som normalt är förenad med deras beställning,
t. ex. en pensionerad kapten, som utnämnts till major i armén, torde man däremot
icke utan vidare kunna antaga, att de komma att anförtros befäl, som
motsvarar deras högre tjänsteställning. I all synnerhet torde detta gälla örn
sådan i reserven kvarstående personal, som uppnått relativt hög ålder. För
att nu ifrågavarande personal skall erhålla lön enligt sin tjänsteställning,
erfordras enligt departementsförslaget konstituering för krigstjänstgörings-''
tiden i den högre befattningen. Sådan konstituering har nämligen ansetts böra
i samtliga fall för den fast anställda personalen föranleda avlöning efter den
grad, vari konstitueringen skett. Ett dylikt system torde bättre än det av
lönenämnden föreslagna medföra en anpassning av lönen efter det ansvar,
som pålägges varje befälhavare, och det lärer i krig mer än eljest ligga vikt
uppå, att lönegraderingen sker efter en sådan grundsats. Av praktiska skäl
måste jag dock ställa mig avvisande mot förslaget att vikariatsersättning skall
utgå vid tillfälligt utövande av högre befäl.
I 8 mom. Ilar intagits en bestämmelse om avdrag å lönen för pensionsavgången
personal med belopp, motsvarande pensionsavgifterna, och i 9 mom.
har intagits en erinran örn de i pensionsförfattningarna stadgade avdragen
ävensom en föreskrift av innebörd, att beställningshavare å reservstat skall
68
Kungl. Majus proposition nr 246.
vidkännas enahanda pensionsavdrag som innehavare av motsvarande beställning
å aktiv stat. Beträffande dessa moment hänvisas till den allmänna motiveringen.
Stadgandet i 10 mom. innefattar avsteg från lönenämndens förslag bland
annat därutinnan, att bestämmelsen örn rätt till månadslön för viss tid efter
krigstjänstgöringens upphörande uteslutits. I stället har i 4 § 1 mom. intagits
ett stadgande därom, att Kungl. Maj :t bestämmer, i vad mån krigslön skall utgå
för viss tid efter krigstjänstgöringens slut. Den vidtagna ändringen innebär
icke något underkännande av de skäl, som anförts för en förlängning av den
tid, varunder krigslön bör få åtnjutas. Emellertid har jag ansett det omöjligt
att på förhand bestämma, örn krigslön skall utgå under en, två eller eventuellt
flera månader efter en demobilisering. Man kan ej heller bortse från, att
reglementet även kan komma att gälla vid en mobilisering, utan att vårt land
indrages i krig. Örn i en hotfull situation en omfattande mobilisering äger ram
och några dagar senare, sedan en fredlig uppgörelse träffats, krigsmakten
demobiliseras, skulle det te sig som en orimlighet, örn all personal, som varit
inkallad, skulle få lyfta krigslön en eller två månader efter utryckningen. Den
föreslagna tiden av tio dagar efter demobiliseringens början torde i en sådan
situation vara fullt tillräcklig. För den händelse demobilisering äger ram
efter ett krig, lämnar den föreslagna formuleringen möjlighet för en anpassning
och differentiering efter då rådande förhållanden.
Yad beträffar sättet för månadslönens utbetalande torde bestämmelsen
härom höra hemma i en tillämpningsförfattning till reglementet.
Frågan örn hänvisning till tillämpningsföreskrifter kommer jag att beröra
i samband med 16 §.
Insättning av manskapets lön enligt de i fredstid gällande bestämmelserna
torde icke böra äga rum under tid, då krigsavlöningsreglementet gäller. Med
hänsyn till den allmänna formulering, som stadgandet i 1 § 3 mom. departementsförslaget
erhållit, torde någon särskild bestämmelse härom icke erfordras.
6 §. Allmänna föreskrifter beträffande
terminslön.
Även denna paragraf har i departementsförslaget erhållit en något ändrad
disposition. Sålunda svarar enligt nämnda förslag 2 mom. mot 2 och 3 mom.
i lönenämndens förslag, 3 mom. mot 4 mom. i lönenämndens förslag samt
4 mom. mot 6 mom. i sistnämnda förslag. Det av lönenämnden upptagna
5 mom. har vid förslagets överarbetning uteslutits.
Lönenämnden har, utöver den allmänna motiveringen, beträffande sitt förslag
i denna del anfört bland annat följande:
Bestämmelserna i 4—6 mom. äro avfattade med särskild hänsyn till att
de utan svårighet skola kunna tillämpas av den ofta mindre erfarna personal
—- reservpersonal och värnpliktiga — som i många fall kommer att handhava
utbetalningen av terminslönen, och överensstämma i stort sett med motsvarande
föreskrifter i 1918 års krigsavlöningsreglemente. Någon återbäringsskyldighet
har icke ansetts böra förekomma, även örn under en löpande lönetermin
förhållanden inträffa, som eljest skulle medföra, att terminslön skulle
upphöra att utgå eller ock skulle utgå enligt annan tariff eller krigslöneklass.
69
Kungl. Maj:ta proposition nr 246.
I sitt yttrande över förslaget har chefen för ostkustens mar indistrikt förordat
bibehållande för flottans del av i fredstid gällande lönebetalningsterminer.
I 1 moni. hava, förutom en av det i 2 § tillagda 2 mom. betingad jämkning Dep^*J"^nts~
i avfattningen, vidtagits de ändringarna, att terminslönen enligt den högre
tariffen höjts för 1—4 krigslöneklasserna, att terminslönen enligt båda tarifferna
höjts för 14 och 15 krigslöneklasserna samt att en ny krigslöneklass
(16) tillkommit för överbefälhavaren. Skälen härför hava angivits i den allmänna
motiveringen. Ändringarna i tarifferna för de högsta krigslöneklasserna
hava vidtagits på det sätt, att löneökningen i förhållande till närmast
lägre krigslöneklass från och med 14 klassen (generalsperson, flaggman)
höjts från 10 respektive 5 kronor till 20 respektive 10 kronor. Terminslönen
för överbefälhavaren kommer härigenom att höjas från 120 respektive 60
kronor till 150 respektive 75 kronor.
Bestämmelsen örn tariffernas tillämplighet (2 mom.) har i enlighet med vad
förut anförts ändrats sålunda, att den högre tariffen utgår till personal, som
befinner sig inom krigsskådeplats eller fästning, som förklarats i belägringstillstånd,
oavsett huruvida vederbörande är att räkna till fälttrupperna eller
till krigsbesättning. Uttrycket »befinner sig» har valts för att passa in även
på sjuka och sårade (jfr 9 § 1 morn.); beträffande tjänstlediga gäller däremot
en särskild bestämmelse (se 9 § 2 morn.).
Bet av lönenämnden föreslagna 5 mom. har uteslutits, såvitt angår första
punkten däri med anledning av den ändrade formuleringen av 4 § 1 mom. och
i övrigt av samma skäl, som föranlett motsvarande uteslutning av 5 § 7 mom.
enligt lönenämndens förslag. I sistnämnda hänseende får jag hänvisa till det
beträffande föregående paragraf anförda.
Åt sista momentet i förevarande paragraf har, för vinnande av större tydlighet,
givits en ändrad formulering och i övrigt ha, i samband med förut
angivna ändringar i paragrafen, vidtagits åtskilliga jämkningar i avfattningen.
7 §. Särskilda föreskrifter beträffande
terminslön under sjötjänstgöring.
Beträffande lönenämndens motivering i denna del hänvisas till det i samband
med den allmänna motiveringen återgivna.
Marinförvaltningen har i förevarande hänseende yttrat följande:
Bestämmelsen att förmånerna skola utgå efter innehavande tjänstegrad
(tjänsteklass) bör utgå. Sjötillägg och representationspengar äro nämligen
redan i fred utmätta efter tjänstegrad (tjänsteklass). Mässpengar och servisbidrag
böra utgå efter samma grunder som i fred, då mässhållningen även
under krigsförhållanden kommer att medföra särskilda för samtliga mässmed
lemmar lika stora utgifter. Ersättningen för uppbörd bör såsom hittills vara
lika för alla uppbördsmän.
Marinläkares av 2. graden och marinläkarstipendiaters årsarvoden, dagavlöningar
och sjötillägg synas vid kommendering, varunder krigsavlöning
skall utgå, böra höjas på sådant sätt, att höjningarna motsvara de höjningar,
70
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
som äga rum för övriga beställningshavare i motsvarande tjänstegrader och
tjänsteklasser. Yad sålunda anförts synes även böra gälla dagavlöningar och
sjötillägg till marinläkarstipendiater över stat.
Ifråga om det fast anställda manskapet, som ej mässar i underofficersmess,
har terminslönen för detta på ett undantag när blivit tillfredsställande
löst genom att denna personal förutom sjötillägg (servisbidrag) erhåller ett
tillägg, motsvarande den lägre terminslönen för manskap, tjänstgörande i
land. Härigenom kommer allt manskap utom korpraler upp till minst samma
terminslönenivå som i land tjänstgörande personal av manskaps grad. Då
även korpralerna böra hava samma förmån, bör ett tillägg till momentets sista
punkt göras av sådant innehåll, att korpral erhåller terminslön till så stort
belopp, att summan av detsamma och övriga kontanta förmåner för sjötjänstgöringen
(sjötillägg och eventuellt servisbidrag) uppgår till samma belopp,
som kan utgå till korpral med terminslön under tjänstgöring i land.
Enär beställningshavare vid kustartilleriet i vissa fall enligt fredsavlöningsreglementet
åtnjuta sjötillägg, bör samma förmån utgå till dem enligt
krigsavlöningsreglementet.
Chefen för knstflottan har framställt samma erinringar som marinförvaltningen;
dock har nämnde chef ansett marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater
hava erhållit full kompensation för minskningen i sjötillläggen
genom den för dem föreslagna månadslönen.
Chefen för marinen har förmenat, att den föreslagna avfattningen av 7 §
syntes komma att medföra bortfallandet av en del högst väsentliga förmåner
ombord å flottans fartyg, nämligen, förutom i samband med månadslönen berörda
ersättningar, tillägg till sjötillägget för befälhavaren å tankfartyget
Brännaren (kungl, brev den 16 oktober 1936), förhöjning i sjötillägg till personal
å ubåt (kungl, brev den 29 juni 1926), sjötillägg till flottans personal
under tjänstgöring å statens isbrytarfartyg (kungl, brev den 4 december 1936),
förhöjt sjötillägg till personal under minsvepningsarbete (kungl, brev den 15
april 1919), mässpenningar eller servisbidrag till värnpliktig flaggkorpral
(kungl, brev den 28 augusti 1936) samt förhöjda mässpenningar till personal
vid arbeten med militärleder (kungl, brev den 2 november 1928). På grund
härav har chefen för marinen förordat sådan ändrad formulering av paragrafen,
att dessa förmåner finge bibehållas.
Såsom jag i den allmänna motiveringen anfört, biträder jag i princip förslaget
örn terminslönens anknytning i vissa fall till de under sjötjänstgöring
för marinens personal utgående särskilda förmånerna. Den avfattning, som
förslagets bestämmelser i denna del erhållit, torde emellertid — främst med
hänsyn till innehållet i 26 § av det nu föreliggande förslaget till nytt fredsavlöningsreglemente
— böra underkastas vissa jämkningar. Den omständigheten,
att stadgandena i nämnda paragraf icke äro begränsade till enbart
marinens personal och flottans fartyg, föranleder sålunda en mera allmän avfattning
av nu ifrågavarande bestämmelser. Härigenom tillgodoses det av
marinförvaltningen uttalade önskemålet örn sjötillägg i vissa fall för kustartilleriets
personal. Då vidare sjötilläggen i de nya bestämmelserna anknutits
direkt till vissa lönegrader och därjämte i vissa fall gjorts beroende av
vilket befäl vederbörande utövar, torde den av lönenämnden föreslagna be
-
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
stämmelsen, att sjötilläggen och övriga ifrågavarande förmåner skola utgå
efter innehavande tjänstegrad (tjänsteklass) icke kunna bibehållas, utan torde
förmånerna böra utgå efter samma grunder som i fredstid. Beträffande storleken
av den föreslagna terminslönen under sjötjänstgöring har anmärkts, att
terminslönen för korpral skulle — även under rörlig förläggning — bliva lägre
än den högre terminslönen under tjänstgöring i land. Detsamma skulle, såsom
framgår av den förut lämnade redogörelsen för förslaget till nytt fredsavlöningsreglemente,
vid stationär förläggning — då representationspenningar
icke utgå — bliva fallet beträffande vissa av officersgraderna. Härtill
kommer, att sjötillägg överhuvud icke utgår till värnpliktiga. Till förebyggande
av att sjötjänstgöring medför lägre betalning än tjänstgöring i land
torde därför böra införas en subsidiär bestämmelse, som garanterar personalen
åtminstone den terminslön, som skulle hava utgått med tillämpning av de
allmänna bestämmelserna i 6 §. Då emellertid tillämpningen av nämnda stadganden
förutsätter en bestämd förläggningsort, erfordras en ytterligare föreskrift
angående vilken tariff, som är tillämplig under sjötjänstgöring med
rörlig förläggning. Med hänsyn till den genomsnittliga storleken av de särskilda
förmånerna under dylik tjänstgöring torde tvekan ej kunna råda därom,
att lägsta terminslönen vid rörlig förläggning bör sättas lika med den högre
tariffens belopp. Den föreslagna anordningen medför den ytterligare fördelen,
att förändringar i de förmåner, som under sjötjänstgöring skola utgöra terminslön,
ej med nödvändighet behöva föranleda ändring i krigsavlöningsreglementet.
I anledning av vad sålunda anförts har — i stället för det av lönenämnden
föreslagna 2 morn., vilket ansetts kunna såsom obehövligt utgå
såsom 2 mom. i förevarande paragraf stadgats, att terminslönen icke må understiga
vid sjötjänstgöring med stationär förläggning eller tjänstgöring i sjöreserv
det belopp, som skulle hava utgått med tillämpning av bestämmelserna
i 6 §, och vid sjötjänstgöring med rörlig förläggning det belopp, som skulle
hava utgått enligt den i 6 § 1 mom. intagna högre tariffen.
Yad beträffar marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater, för
vilka marinförvaltningen föreslagit en höjning av terminslönen, erinras därom,
att dessa i viss mån äro ett slags reservpersonal, vilka åtnjuta jämförelsevis
obetydligt fast arvode men under sjötjänstgöring uppbära avsevärt högre
sjötillägg än annan personal. Enligt 5 § 1 mom. b) erhålla dessa läkare och
stipendiater månadslön i likhet med bataljonsläkare på stat. Under sådana
förhållanden torde anledning saknas till erinran mot den föreslagna bestämmelsen,
att nämnda personal skall erhålla sjötillägg med samma belopp som
officer av motsvarande tjänstegrad. Yad slutligen angår chefens för marinen
påpekande rörande de bestämmelser, som vid olika tillfällen utfärdats angående
särskilda oller förhöjda sjötillägg, mässpenningar eller servisbidrag,
torde de i lönenämndens förslag använda ordalagen »enligt i fredstid gällande
bestämmelser» täcka även dylika extra förmåner, i den mån de äro avsedda
att kvarstå efter det nya fredslönereglementets utfärdande. Något förtydligande
i den riktning, som chefen för marinen förordat, torde sålunda icke
vara erforderligt. Däremot har i förtydligande syfte angivits, att sjötillägg
m. m., som utgår såsom terminslön, skall räknas för tio dagar.
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
S §. Särskilda föreskrifter beträffande
terminslön under flygtjänstgöring.
Beträffande denna paragraf hänvisas till det i den allmänna motiveringen
anförda. De jämkningar, som vidtagits i paragrafens avfattning, äro föranledda
dels av stadgandet i 1 § 3 mom. och dels av bestämmelserna i 27 §■
förslaget till militärt avlöningsreglemente, för vilka förut redogjorts.
9 §. Krigslön för sjuka, tjänstlediga,
tillfångatagna m. fl. saint begravningshjälp.
Innehållet i denna paragraf motsvarar i väsentliga delar föreskrifterna i
14 § av 1918 års krigsavlöningsreglemente.
Såsom motivering till sitt förslag har lönenämnden anfört följande:
1 mom. Enligt 1918 års reglemente skulle krigslön bibehållas av sjuka
och sårade, så länge krigstjänstgöringstiden för dem fortfor. Då en sådan
föreskrift synes kunna giva anledning till viss tveksamhet vid tillämpningen,
har lönenämnden ansett uttryckligen böra angivas, att krigslön under
tid, då krigsavlöningsreglementet äger tillämpning, må bibehållas av sjuka
och sårade, så länge de vårdas å sjukvårdsanstalt. För tid, då reglementet
icke längre skall tillämpas, har det synts skäligt, att dess bestämmelser örn
rätt till krigslön dock skola under någon tid få gälla för den personal, som
kvarligger å sjukvårdsanstalt. Denna tid har föreslagits till 3 månader.
Sjuka och sårade, vilka icke kunna beräknas inom kort åter bliva tjänstbara,
skola enligt gällande föreskrifter så snart ske kan undanföras till hemorten,
d. v. s. till delar av riket, som ligga utanför själva krigsskådeplatsen.
Lönenämnden har ansett sig böra undersöka, huruvida sådan personal bör
fä bibehålla terminslön eller uppbära sådan med lägre belopp än som eljest
skulle utgå. Att helt borttaga denna förmån synes icke vara möjligt, framför
allt beträffande värnpliktiga, vilka i fredstid äro berättigade att bibehålla
penningbidrag för tid, då de till följd av sjukdom eller skada, till vilken
tjänstgöringen kan antagas hava varit orsak, äro förhindrade deltaga i tjänstgöring.
Lönenämnden har verkställt en beräkning rörande de kostnader, som
kunde beräknas uppstå, örn terminslönen, med utgångspunkt från värnpliktiga
tillkommande penningbidrag, för ett visst genomsnittligt antal sjuka och
sårade beräknades efter en för högre beställningar än meniga i förhållande till
den lägre terminslönetariffen betydligt reducerade skala. Därvid har befunnits,
att härigenom skulle ernås en besparing av endast omkring 2 procent i jämförelse
med det belopp, som skulle hava utgått, om den lägre krigslönetariffen
skulle hava tillämpats. Då denna besparing icke synes motsvara de tekniska
svårigheter, som införandet av en särskild sjuktariff skulle medföra, har lönenämnden
ansett sig böra föreslå, att terminslönen till sjuka och sårade i hemorten
skall utgå enligt den i 6 § intagna lägre tariffen.
Föreskriften i 5 mom. har föreslagits dels med hänsyn därtill, att det kan
dröja någon tid, innan anledningen till frånvaron blir känd, och dels för att
i någon män tillgodose den saknades familj.
Beträffande 1 mom. hava maring ör vältning en och chefen för ostkustens
mwrindistrikt anfört följande:
Någon föreskrift örn att månadslön skall utgå även till sådan sjuk eller
sårad personal, som icke vårdas å sjukvårdsanstalt, finnes icke. Med hänsyn
till att jämlikt 2 mom. månadslön i allmänhet får bibehållas vid tjänstledighet,
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 2d6.
synes avsikten vara, att dylik lön även får bibehållas oavkortad vid sjukdom.
Föreskrifter härom synas därför böra intagas i reglementet.
Chefen för marinen har yttrat följande:
Erfarenheterna senast från världskriget utvisa, att man måste räkna med
en kategori vapenföra, som mer eller mindre med berått mod ådraga sig en
sjukdom, för att slippa undan en mindre populär kommendering eller dylikt.
I all synnerhet kunna dylika åtgärder vara besvärande för fartygsexpeditioner.
I fredstid kan en person, som ådragit sig en dylik sjukdom, beläggas med
disciplinstraff, men under krigsförhållanden synes man som ytterligare hämmande
moment böra tillgripa indragning helt eller delvis av krigslönen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts hav chefen för marinen föreslagit ett
tillägg i 1 mom. av innebörd, att terminslön icke skulle utgå då skälig anledning
funnes till antagandet, att sjukdomen vore självförvållad eller med normal
försiktighet kunnat undvikas.
I fråga örn 2 mom. har chefen för armén yttrat följande:
I fredstid beredes ledighet från tjänsten genom permission, tjänstledighet
eller hemförlovning. I krig avser sistnämnt begrepp upphörande av kngstjänstgöring.
Personalen kan sålunda under krigstid beredas ledighet antingen
genom tjänstledighet eller genom permission. Förstnämnda förfaringssätt tilllämpas
endast, när det är fråga örn enstaka individer, under det att permission
även torde kunna avse helt förband och härvid närmast är att jämföra med
hemförlovning i fred. Då förbandet under permission emellertid bibehåller
sin organisation och permission kan avbrytas pa grund av inträffade förändringar
i krigsläget är den enskilde härunder i viss mån förhindrad att
skaffa sig utkomst genom civilt arbete. Det synes därför skäligt, att avlöningsbestämmelserna
för tjänstledighet utvidgas att omfatta även permission.
Beträffande 3 mom. har chefen för armén framhållit, att häktad, som sedermera
frikändes, rättvisligen borde få retroaktivt åtnjuta den avlöning, som
belöpte på häktningstiden.
Arméförvaltningen har ifrågasatt, huruvida icke i momentet borde intagas
föreskrift örn hur med avlöningen skulle förfaras för tid, varunder vederbörande
avstängdes från tjänstgöring. Därest dylika fall icke ansåges böra likställas
med dem, som avses i momentets första stycke, torde böra föreskrivas, att det
skulle ankomma på vederbörande befälhavare att besluta, huruvida tiden för
avstängning terminslön finge helt eller delvis bibehållas.
Vad slutligen beträffar 5 mom. hava chefen för armén och arméförvaltningen
förordat en utsträckning av den tid, under vilken den saknades månadslön
skulle för hans räkning insättas, förslagsvis med en månad.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava ansett det icke kunna
ifrågakomma att beröva den saknades familj hela månadslönen utan att åtminstone
en del därav borde utbetalas, till dess anledningen till frånvaron
bleve känd.
I syfte att förtydliga motsvarande bestämmelse i 1918 års reglemente har
lönenämnden föreslagit, att krigslön under tid, då krigsavlöningsreglementet
vöre tillämpligt, skulle få behållas av sjuka och sårade, så länge de vårdades
å sjukvårdsanstalt. Mot den föreslagna bestämmelsen kan emellertid invändas,
Departements
chefen.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
att behov av krigslönens bibehållande måhända i högre grad föreligger för
sådana sjuka och sårade, som icke vårdas å sjukvårdsanstalt och åtnjuta därmed
förenade naturaförmåner. Den mest rationella lösningen av förevarande
fråga synes vara, att de sjuka och sårade i lönehänseende likställas med annan
personal. Så länge personalen tillhör mobiliserad del av krigsmakten kommer
den följaktligen att åtnjuta krigslön, därvid terminslönen utgår enligt den
högre tariffen vid vistelse inom krigsskådeplats och enligt den lägre tariffen
vid uppehåll i hemorten (det förutsättes såsom självfallet, att personalen icke
äger att helt godtyckligt välja vistelseort). Avföres personalen på grund av
sjukdomens varaktighet eller på grund av invaliditet från mobiliserat förband,
upphör rätten till krigslön. För personal å aktiv stat och till tjänstepension
berättigad personal inträder då rätt till sjuklön eller pension enligt i fredstid
gällande bestämmelser. För reservofficerare, landstormsofficerare, värnpliktiga
m. fl. böra utfärdas särskilda bestämmelser om sjuklön och pension, vilka
träda i tillämpning, då krigsavlöningsreglementet upphör att gälla för vederbörande.
Enligt vad sålunda föreslagits kommer all sjukskriven personal, som
är avsedd att kvarbliva i krigstjänstgöring, att bibehålla krigslön. Av det anförda
framgår, att den av lönenämnden föreslagna bestämmelsen örn krigslön
åt personal, som efter det reglementet upphört att gälla kvarligger å sjukvårdsanstalt,
enligt min mening bör utgå ur förslaget. I anledning av det av chefen
för marinen gjorda påpekandet har i förevarande moment gjorts ett tillägg
för det fall, att skälig anledning finnes till antagande, att sjukdom är självförvållad.
Därvid har föreskrivits, att innan terminslön av sådan anledning
indrages läkare skall höras.
Bestämmelsen i 2 mom. örn lön under tjänstledighet, mot vilken jag i sak
intet har att erinra, har i anledning av vad chefen för armén yttrat utsträckts
att omfatta även permission.
Stadgandena i 3 mom. torde böra ansluta sig till motsvarande bestämmelser
i det numera föreliggande förslaget till nytt militärt avlöningsreglemente
(23 §). Härigenom bliva även de vid remissen framställda erinringarna beaktade.
De personer, vilka anmälas såsom saknade, torde såvitt angår understöd
åt deras anhöriga få behandlas på samma sätt som de, vilka avlidit. Innan
vederbörliga pensionsbestämmelser kunna träda i tillämpning, måste emellertid
med nödvändighet någon tid förflyta, och med hänsyn härtill torde en förlängning
av den av lönenämnden föreslagna tid, varunder månadslön skulle få
åtnjutas, få anses ofrånkomlig. Jag har därför ansett mig böra biträda de
framställda yrkandena örn förlängning av nämnda tid med en månad. I övrigt
har 5 mom. i formellt hänseende undergått vissa jämkningar.
Vad i föregående stycke anförts torde belysa behovet av en motsvarande
bestämmelse örn rätt till månadslön under viss tid för en avliden löntagares
efterlevande. För att bespara de militära myndigheterna arbetet med att företaga
utredning om personalens familje- och försörjningsförhållanden torde
rätten till viss tids månadslön böra göras lika för alla dödsbon. Vidare fordras
en bestämmelse om rätt till begravningshjälp i sådana fall, där dylik skulle
75
Kungl. Majlis proposition nr 246.
hava utgått enligt vederbörligt fredsavlöningsreglemente och begravningen
ombesörj es av dödsboet, vilket väl ofta kommer att ske, då en militär befattningshavare
avlider på ett sjukhus i hemorten. De sålunda erforderliga ytterligare
bestämmelserna hava i departementsförslaget sammanförts i 6 mom.
I anledning av den vidgade omfattning, 9 § sålunda erhållit, har avfattningen
av paragrafens rubrik och av 4 § 1 mom. andra stycket underkastats erforderlig
jämkning. För att förenkla proceduren med utbetalningen kan ifrågasättas
att genom särskilda tillämpningsbestämmelser — varutinnan hänvisas till 16 §
— giva fortsatt giltighet åt av löntagaren utfärdad fullmakt, såvida icke fullmaktshavarens
befogenhet att företräda löntagaren eller hans dödsbo bestrides.
10 §. Krigsutrustningsbidrag.
Enligt 1918 års krigsavlöningsreglemente skulle — såsom bidrag till fullständigande
vid mobilisering av egen personlig krigsutrustning ävensom till
krigsutrustningspersedlars underhåll och ersättande i nian av förslitning - - utgå krigsutrustningsbidrag till personal, som var skyldig att själv hålla sig
med dylik utrustning. Detta bidrag utgick med 200 kronor till officer (likställd)
och med 100 kronor till underofficer (likställd). Efter varje ytterligare
period av 3 månader kunde förnyat sådant bidrag utgå med högst hälften av
nämnda belopp.
Såsom motivering till denna paragraf har lönenämnden anfört följande:
Fast anställd personal i officers- och underofficersbeställning är fortfarande
liksom år 1918 skyldig att i fredstid hålla sig med uniform och övrig personlig
utrustning. Staten tillhandahåller dock numera en del persedlar, såsom kikare,
tjänstevapen och remtygspersedlar, som personal i officers tjänsteställning
tidigare varit skyldig att anskaffa på egen bekostnad. Enligt lönenämndens
mening skulle det kunna ifrågasättas, örn ej staten lämpligen borde under
krigstjänstgöring hålla ali personal med erforderlig krigsutrustning. Emellertid
måste intendenturverkstäderna antagas vid början av en mobilisering
bliva synnerligen hårt ansträngda för tillgodoseende av behovet av utrustningspersedlar
för den personal, som enligt hittills tillämpade regler skall
utrustas genom statens försorg. Med hänsyn härtill har lönenämnden icke
ansett sig böra nu ifrågasätta någon ändring i förevarande avseende, utan
har i reglementet intagits en föreskrift, att sådan personal, som är skyldig att
hålla sig med uniformspersedlar, skall erhålla ett krigsutrustningsbidrag vid
inställelse till krigstjänstgöring. De i 1918 års krigsavlöningsreglemente angivna
beloppen synas dock vara väl knappa. Vid utrustandet år 1934 av den
s. k. Saarbataljonen utgick utrustningsbidrag med 400 kronor till officer och
250 kronor till’ underofficer. Någon anledning att bestämma olika belopp för
nämnda båda personalkategorier torde emellertid numera, knappast föreligga.
Lönenämnden har därför ansett sig böra föreslå, att krigsutrustningsbidrag
måtte få utgå nied samma belopp till såväl officerare som underofficerare samt
att detta bidrag måtte fastställas till 250 kronor eller samma belopp, sorn
utgick till underofficerare vid Saarbataljonen.
I den mån krigstjänstgöring fortgår under längre tid, måste givetvis
försliten eller av annan anledning obrukbar krigsutrustning ersättas. I mångå
fall kan det givetvis vara förenat med stora svårigheter för personalen att själv
ombesörja sådan ersättning. Det synes därför böra tagas under övervägande,
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
om ej staten bör tillhandahålla de persedlar, som erfordras för ersättande av
obrukbar krigsutrustning. Därest det vid en blivande utredning befinnes,
att förevarande fråga ej lämpligen kan lösas i den här angivna riktningen,
synes i stället förnyat krigsutrustningsbidrag böra få utgå enligt de grunder,
som av Kungl. Maj:t bestämmas.
I åtskilliga över förslaget avgivna yttranden har förordats en höjning av
krigsutrustningsbidragen. Sålunda har chefen för armén anfört följande:
Principen att krigsutrustningsbidrag skall utgå med samma belopp till
officerare och underofficerare synes mig i huvudsak bärande. Å andra sidan
torde det föreslagna beloppet härför — 250 kronor — vara alltför lågt. Sålunda
kostar erforderlig utrustning enligt gällande fältutrustningslista närmare
300 kronor vid inköp från kronans förråd. Härtill komma vidare kostnader för
erforderliga ändringar m. m. Beloppet synes med anledning härav böra sättas
till 400 kronor.
Chefen för marinen har yttrat följande:
Det bör till att börja med otvetydligt framgå, att krigsutrustningsbidraget
icke är avsett att ersätta ekiperingshjälp enligt gällande fredsavlöningsbestämmelser.
Vad angår beloppets avvägning torde viss differentiering mellan officer
och underofficer vara motiverad åtminstone för flottans vidkommande.
Fordringarna på utrustningspersedlar äro nämligen högst olika. På grund
därav synes beloppet böra bestämmas för officer och vederlike till 350 (ev. 300)
kronor och för underofficer till 250 (ev. 200) kronor.
Marinförvaltningen har, i nära överensstämmelse med vad chefen för lcustflottan
i sitt remissutlåtande förordat, anfört följande:
I fråga örn den sjögående personalen är såväl det kvantitativa som kvalitativa
behovet av utrustningspersedlar större för officeren än för underofficeren.
Den förre har större delen av sin tjänstgöring förlagd till däck med
avsevärt längre törnar, vartill kommer att officeren i de flesta fall under vaktgöringen
är utan skydd för regn och blåst. Underofficerens vaktgöring är i
regel begränsad ett par timmar åt gången och under törnen har han ofta möjlighet
stå i skydd under tak såsom t. ex. i kanontorn, styrhytt och dylikt. På
grund av dessa olikheter i tjänstgöringsförhållandena bliva officerens personliga
utrustningsbehov och slitage större. Marinförvaltningen anser därför,
att krigsutrustningsbidraget till denne även bör vara större än till underofficeren,
förslagsvis 350 respektive 250 kronor.
Även chefen för ostkustens marindistrikt har påyrkat en höjning av utrustningsbidraget.
Arméförvaltningen har förordat, att staten in natura skulle tillhandahålla
personalen de persedlar, som erfordrades för ersättande av obrukbar krigsutrustning.
bePche?enntS Krigsutrustningsbidraget är icke avsett för anskaffning av krigsutrustC
£ ningen, ty sådan utrustning måste redan i fredstid hava anskaffats av här
ifrågavarande personal. Det är sålunda endast fråga örn iståndsättande och
komplettering av utrustningen, däri inbegripet förslitna persedlars ersättande
med nya. Under sådana omständigheter lärer det föreslagna beloppet 250
kronor få anses tillfyllest; tillräckliga skäl synas ej heller föreligga att bestämma
bidraget till olika belopp för officerare och underofficerare. Däremot
bör tydligt angivas, att bidragen icke äro avsedda att ersätta den enligt
77
Kuvgl. Maj:ts proposition nr 246.
vederbörliga fredsbestämmelser utgående ekiperingshjälpen. Frågan i vad
män ersättning för förbrukad krigsutrustning bör ske in natura eller kontant
anser jag i likhet nied lönenämnden böra lämnas öppen. Avgörandet därvidlag
torde i icke ringa mån vara beroende på huruvida reglementet tillämpas
under krig eller neutralitetsbevakning. Vid överarbetningen av förevarande
paragraf har, utöver här omförmälda förtydligande, vidtagits vissa ändringar
av formell natur.
11 §. Stabsbidrag.
11914 års Icrigsavlöningsreglemente upptogs en förmån, benämnd representationsersättning,
avsedd till underhåll m. m. åt personal, som komme att uppehålla
sig i vederbörandes kvarter utan att tillhöra detsamma. Dylik ersättning
skulle för tid, som av Kungl. Majit bestämdes, utgå förskottsvis för lönetermin
med 1,500 kronor till högste befälhavaren för fälthären, 1,000 kronor till
arméchef och likställd samt 500 kronor till arméfördelningschef och likställd.
I det år 1915 avgivna sakkunnigbetänkandet angående nytt krigsavlönmgsreglemente
uttalades, att bestämmelse i reglementet borde finnas, varigenom
möjlighet skulle förefinnas att bereda ifrågavarande befälhavare ersättning
för vissa utgifter, som under krig komme att uppsta vid de olika stabskvarteren.
Ifrågavarande utgifter vore visserligen delvis att räkna såsom representationskostnader,
men påkallades dock även av andra förhållanden och närmast därav,
att i de olika kvarteren måste mottagas och förplägas personer, vare sig tillhörande
krigsmakten eller civila, för vilka förplägnad vid kvarteret icke enligt
gällande föreskrifter kunde utrekvireras såsom för dess fasta personal. Av
sådan anledning föreslogo de sakkunniga, att ersättningen skulle upptagas
under den dess ändamål bättre motsvarande benämningen stabskvartersbidrag.
Ersättningen syntes emellertid icke böra utgå såsom en avlöningsförmån med
visst i reglementet bestämt belopp för lönetermin, utan borde det ankomma på
Kungl. Majit att med hänsyn till omständigheterna bestämma ej blott tiden
för ersättningens utgående utan även det belopp, som kunde behöva tilldelas
de särskilda befattningshavarna. Föreskrifterna i ämnet i de år 1915 och
senare utfärdade krigsavlöningsreglementena hava avfattats i enlighet med de
sakkunnigas förslag. I 1918 års reglemente upptogos stadgandena om stabskvartersbidrag
i § 19.
Lönenämnden har förklarat, att nämnden i huvudsak anslöte sig till de
synpunkter, som framhållits av förut nämnda sakkunniga. Nämndens förslag
överensstämmer ock, såvitt angår armén, i det väsentliga med § 19 i 1918 års
reglemente.
Marinförvaltningen har i sitt yttrande anfört följande:
Bland de befälhavare, som äga åtnjuta stabskvartersbidrag, återfinnes
endast en befälhavare å den sjögående flottan, nämligen chefen för kustflottan.
Detta anser marinförvaltningen otillfredsställande. Förutom kustflottan
komma under mobilisering och krig större eskadrar att sammandragas, vilka
uppträda självständigt och ha till uppgift att i samarbete med övriga vapenslag
försvara vissa kuststräckor. Cheferna för dessa eskadrar synas vara i lika stort
behov av stabskvartersbidrag som exempelvis en flottiljchef vid flygvapnet
Departements
chefen.
78 Kungl. Majus proposition nr 246.
eller en chef för basgruppstab. De i 11 § 2 morn. omförmälda befälhavarna
böra därför utökas med eskaderchef vid flottan. Momentet synes marinförvaltningen
i övrigt vara i behov av omredigering i sådan riktning, att arméns
befälhavare tågås upp för sig, flottans för sig o. s. v. 12 mom. bör vidare införas
chefen för Gotlands kustartilleriförsvar, vilken i detta avseende får
anses motsvara kommendant i fästning.
Chefen för marinen har förordat, att stabskvartersbidrag tillerkännes, förutom
de av marinförvaltningen nämnda befälhavarna, även avdelningschef vid
flottan.
Chefen för armén har föreslagit, att bidragets benämning förenklas till
stabsbidrag.
Förevarande paragraf har överarbetats med beaktande av de framställda
erinringarna.
12 §. Gottgörelse för tjänsteresa m. m.
1918 års Jcrigsavlöningsreglemente innehöll i fråga örn ersättning för tjänsteresor
föreskrifter, som i huvudsak överensstämde med de i sådant avseende
i fred gällande bestämmelserna. Eesekostnadsersättning skulle dock utgå med
de verkliga utgifternas belopp enligt såvitt möjligt verifierad och av vederbörande
chef godkänd räkning.
Såsom motivering till förevarande paragraf har lönenämnden anfört
följande:
Beträffande resekostnadsersättning för tjänsteresor avviker det nu föreliggande
förslaget från de under fred gällande bestämmelserna endast i det
avseendet, att sådan ersättning under alla förhållanden, alltså även vid färd
med bil m. m., skall utgå med de verkliga utgifternas belopp. Det torde
nämligen icke vara möjligt att vid mobilisering och i krig fastslå några absoluta
maximibelopp för olika färdmedel. Såsom en garanti för att oskälig ersättning
ej skall komma att utgå har ansetts böra föreskrivas, att räkning alltid skall
godkännas av vederbörande chef.
Traktamentsersättning är avsedd att bereda personalen gottgörelse för de
merkostnader i fråga örn inkvartering och förplägnad, som uppstå vid tjänsteresor
och vid tjänstgöring utom egen förläggningsort. All personal är emellertid
under krigstjänstgöring tillförsäkrad fri inkvartering och förplägnad
(krigsportion) av staten. Merkostnader för dessa ändamål kunna sålunda
under dylik tjänstgöring uppstå endast i de fall, då staten icke kan tillhandahålla
dessa förmåner eller då ett användande av naturaförmånerna skulle
utgöra hinder för vederbörligt uppdrags behöriga fullgörande (genom tidsförlust
o. s. v.). Möjlighet att erhålla krigsportion kommer att finnas överallt,
där trupp är förlagd, samt vid ett antal måltidsstationer över hela landet!
Inkvartering torde i allmänhet kunna anordnas vid militära förläggningar.
Med avseende hära skulle en tillämpning av i fredstid gällande bestämmelser
angående traktamentsersättning medföra större kostnader för staten än som
äro erforderliga för att förse personalen med inkvartering och förplägnad.
Med hänsyn till den ofta oerfarna personalen vid krigskassaavdelningarna
skulle det vidare kunna befaras, att tillämpningen av resereglementets
skiftande bestämmelser skulle bereda stora svårigheter. Även örn en avsevärd
förenkling av dessa bestämmelser skedde, måste det förutsättas, att
arbetet med granskning av reseräkningar skulle bliva mycket omfattande.
79
Kungl. Majus proposition nr 2d6.
Bestämmandet av den ersättning, som bör utgå i sådana fall, då det icke
varit möjligt att tillhandaliålla inkvartering och förplägnad in natura, skulle
kunna ske på ettdera av följande sätt. Antingen skall förrättningsmannen för
varje utgift för inkvartering eller måltid förete en kvitterad räkning, vilken efter
vederbörlig chefs godkännande ersättes, eller ock skall ett visst belopp fastslås,
som mot kvitto utbetalas till förrättningsmannen i den mån han gör det sannolikt,
att han icke kunnat använda sig av inkvartering eller förplägnad in natura,
som tillhandaliålles av staten. Även örn det förra alternativet väljes, är det
nödvändigt att fastslå vissa belopp, som ej få överskridas. Man måste då
antaga, att flertalet verifikationer komma att upptaga högsta tillåtna belopp.
Genom att uppställa fordran på verifikationer kommer sålunda sannolikt ej
någon nämnvärd besparing att uppstå för staten, men däremot uppkommer
för myndigheterna ett omständligt granskningsarbete. Därest i stället vissa
belopp fastställas såsom ersättning för nattkvarter och förplägnad, i den mån
dessa förmåner enligt vad ovan anförts icke kunna fa atnjutas in natura, underlättas
myndigheternas granskningsarbete högst betydligt, utan att staten torde
åsamkas större utgifter än som av omständigheterna påkallas. Lönenämnden
har ansett sig böra förorda det senare alternativet.
Vid fastställandet av ersättningsbeloppen torde man böra förutsätta, att
för den, som ej kan erhålla inkvartering och förplägnad in natura, kostnaden
för anskaffande av dessa förmåner kommer att för helt dygn räknat i stort
sett motsvara enligt gällande resereglemente utgående traktamentsersättning.
Emellertid måste beaktas, att den förmån av terminslön, som föreslagits skola
utgå till all mobiliserad personal, i viss män är avsedd för bestridande av
sådana utgifter, som förorsakas av en beställningshavares vistelse utom hemmet.
Terminslönen har föreslagits skola utgå med olika belopp, beroende på
örn den lägre eller den högre tariffen skall tillämpas. Det skulle ur tillämpningssynpunkt
vara synnerligen önskvärt, örn ersättningen för inkvartering
och förplägnad kunde utgå med samma belopp, oberoende av örn den resande
uppbär högre eller lägre terminslön. I de områden, där den högre tariffen
galler, torde möjligheterna att använda av kronan tillhandahållen inkvartering
och förplägnad vara större än inom andra delar av landet. De tillfällen, då
kontant ersättning kommer att utgå för anskaffande av nämnda förmåner,
kunna därför antagas här bliva relativt få. I den mån inkvartering och förplägnad
måste ombesörjas av förrättningsmannen själv, synes man däremot
böra räkna med, att kostnaderna härför kunna komma att ej obetydligt överstiga
motsvarande kostnader inom övriga delar av riket. Inom dessa övriga
delar torde däremot ifrågavarande kostnader, åtminstone under den närmaste
tiden efter mobiliseringen, kunna antagas i huvudsak överensstämma med
kostnaderna i fredstid. Vid bestämmande av den ersättning för inkvartering
och förplägnad, som bör utgå, när dessa förmåner icke kunna av staten tillhandahållas
in natura, synes man därför böra beräkna densamma såsom ett
tillägg till terminslönen enligt den lägre tariffen.
Terminslönen torde komma att till stor del användas för beredande åt personalen
av portionsförbättring, extra förplägnad eller dylikt. Den reduktion av
ersättningen för inkvartering och förplägnad, som betingas av att terminslön
samtidigt uppbäres, synes därför helt böra läggas på ersättningen för förplägnad.
I likhet med vad som föreslagits i fråga örn terminslönen har lönenämnden
ansett även här ifrågavarande ersättning böra utgå med belopp, som motsvarar
vedcrbörandes tjänstegrad (tjänsteklass). Dyrtidstillägg bör ej utgå
på denna ersättning.
Chefen för marinen och marinförvallningen m. fl. marinmyndigheter hava
i sina yttranden hemställt, att till förebyggande av missförstånd rörande den
Departements
chefen.
80 Kungl. Majus proposition nr 246.
ifrågavarande förmånens innebörd i paragrafens rubrik och text måtte angivas,
att ersättningen avser icke blott resa utan även annan tjänstgöring utom förläggningsorten.
Chefen för ostkustens marindistrikt har framhållit, att förhållanden givetvis
kunde inträffa, som gjorde, att utgifterna omöjligen kunde hålla sig inom
fastställd ram. Med hänsyn därtill borde, när särskilda skäl förelåge, ersättning
kunna utgå med högre belopp enligt vederbörande befälhavares beprövande.
Gentemot det i 2 mom. gjorda förbehållet »utan att därigenom fördröjande
av färden eller eftersättande av vederbörligt uppdrag förorsakats» hava
cheferna för armén och flygvapnet, flygförvaltningen och kommendanten i
Hemsö fästning anmärkt, att detsamma kunde giva anledning till tvekan vid
tolkningen. Förstnämnda tre myndigheter hava hemställt, att förbehållet
måtte få utgå.
Mot lönenämndens förslag i denna del har jag i sak intet att erinra. Med
hänsyn till i krigs- eller kristid gällande prisregleringssystem anser jag en
sådan bestämmelse örn rätt till högre ersättning än den för normala fall
gällande, som den av chefen för ostkustens marindistrikt föreslagits, knappast
erforderlig, och då ett dylikt stadgande lätt kunde inbjuda till missbruk, har
jag ansett det icke böra upptagas i förslaget. Vissa förtydliganden har jag
emellertid, i anslutning till vad i yttrandena anförts, funnit erforderliga.
Sålunda har angivits, att ersättning enligt förevarande paragraf avser icke blott
resa utan även tjänsteförrättning utom den egentliga krigsförläggningsorten.
Med sistnämnda uttryck avses för personal, som tillhör visst truppförband,
den plats, där förbandet uppehåller sig, och detta även örn uppehållet är
tillfälligt. Till undvikande av misstolkning har ytterligare (i 2 mom.) stadgats,
att ersättning ej utgår vid färd eller förrättning med trupp. I övrigt har 2 mom.
i förtydligande syfte omformulerats.
13 §. Ersättning för inställelse till
och hemförlovning från krigstjänstgöring.
Enligt § 22 i 1918 års krigsavlöningsreglemente skulle ersättning för inställelse
till krigstjänstgöring för särskilt inkallad personal beräknas för färd
från eller till vars och ens hemvist i kyrkobokföringsorten, dock att den, som
vid anträdande av färd för inställelse uppehöll sig å annan ort, ägde utbekomma
ersättning för färd från vistelseorten inom riket eller, vid vistelse
utom riket, från den plats inom riket, å vilken han vid färden först inträffade.
Där annat fortskaffningsmedel än järnväg eller ångfartyg använts för färden
eller någon del därav, utgick dock icke resekostnadsersättning i annat fall
än då den väglängd, för vilken sådant fortskaffningsmedel anlitats, uppgått
till minst 10 kilometer. För färd till hemorten efter avslutad krigstjänstgöring
skulle ersättning utgå enligt enahanda grunder.
Lönenämnden har såsom motivering till förevarande paragraf anfört:
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
I fredstid åtnjuter värnpliktig, som för inställelse till tjänstgöring har att
tillryggalägga mer än 2 nymil från sitt hemvist i kyrkobokföringsorten till
vederbörlig tjänstgöringsort (samlingsplats), för såväl inställelse som återfärden
från tjänstgöringsorten (fastställd upplösningsplats) uppbära gottgörelse
med en krona för varje överskjutande nymil, i den mån han ej beredes
fri resa å järnväg eller vattenfarled.
Enligt lönenämndens mening synes till krigstjänstgöring inkallad personal
böra erhålla ersättning för inställelse till och hemfärd från tjänstgöring endast
i den mån sådan ersättning utgår till värnpliktig i fredstid, d. v. s. när väglängden
till vederbörlig samlingsplats eller närmaste ort, där transportmedel
kostnadsfritt tillhandahålles, uppgår till minst 20 kilometer.
Jämlikt föreskrift i militärt järnvägsreglemente har den, som genom uppvisande
av inskrivningsbok eller inkallelseorder eller på annat sätt styrker,
att han är berättigad till avsedd färd, rätt till kostnadsfri transport å järnväg.
Resekostnadsersättning behöver alltså utgå endast i den mån annat färdsätt
måste användas. Då det synes skäligt, att de kostnader, till krigstjänstgöring
inkallad personal måste vidkännas för inställelsen, bliva ersatta, har lönenämnden
föreslagit, att sådan ersättning, i den mån densamma enligt vad ovan sagts
överhuvudtaget må åtnjutas, skall utgå med de verkliga kostnadernas belopp
enligt samma grunder, som enligt 12 § föreslagits skola gälla i fråga örn
tjänsteresor. I den mån vederbörande icke begagnat sig av färdmedel, inkvartering
eller förplägnad, som kostnadsfritt tillhandahållits av staten, bör
alltså ersättning icke utgå.
Chefen för marmén har i sitt yttrande till 1 mom. av förevarande paragraf
föreslagit ett tillägg av innebörd, att inkallad, som vistades utom riket, skulle
vara berättigad till ersättning för av inkallelsen direkt föranledda, oundvikliga
resekostnader utom riket i enlighet med av Kungl. Majit utfärdade bestämmelser.
Såsom motivering härför har anförts följande:
Det måste beaktas, att en mycket stor del av till krigstjänstgöring vid
flottan inryckande värnpliktiga, nämligen yrkessjömän, vid inträffande mobilisering
befinna sig strödda runt alla världens hav eller hamnstäder. Redan
under inryckning till fredstjänstgöring ställas stora krav på denna personals
lojalitet, då den utan någon som helst statlig ersättning måste taga sig hem
kanske tvärs över jordklotet för att fullgöra sina medborgerliga plikter. Enär
tidpunkten för fredstjänstgöring i allmänhet är på förhand bekant, kan man
dock förvänta sig, att den värnpliktiga eller eljest tjänstgöringsskyldiga personalen
lämplig tid före inryckningen kan få hyra till en hemlandshamn. Helt
annat blir förhållandet vid en inträffad mobilisering, som inträffar oväntat
och då man ju förväntar sig ett punktligt inträffande av den tjänstgöringsskyldiga
personalen. En inkallelse, som sålunda träffar även äldre, i utlandet
i många fall bofasta svenska medborgare måste i och för sig vara tämligen
ovälkommen. Då den även är förknippad med större eller mindre ekonomiska
uppoffringar, må man icke förvånas, om entusiasmen att våga liv och lem i
landets tjänst icke kan förväntas bliva överväldigande. Helt annat vore
givetvis förhållandet, örn den i utlandet befintliga, här ifrågavarande personalen
åtnjöte ersättning för av inryckningen föranledda, oundvikliga utgifter
för resor och dylikt.
Marinförv al Isingen och chefen för ostkustens marindistrikt hava föreslagit
det tillägget i 2 morn., att från krigstjänstgöring hemförlovad alternativt
skall kunna erhålla ersättning för resa till den ort inom riket, där han hade
sitt huvudsakliga förvärvsarbete före inställelsen till krigstjänstgöring.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sand. Nr 24 6. 692 89 6
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
DePchef?nnta'' ^önenämndens förslag i denna del, såvitt angår resor inom riket, har jag
i sak ingen annan erinran än att bestämmelserna i 2 mom. synas vara i behov
av någon uppmjukning. Jag är emellertid ense med lönenämnden därutinnan,
att ersättning ej bör utgå för resa till vilken ort som helst, dit den hemförlovade
önskar begiva sig efter krigstjänstgöringens slut. Därav skulle nämligen
kunna föranledas en icke önskvärd tillströmning till vissa platser, varest
man av en eller annan anledning väntade sig bättre tillgång på arbete än annorstädes.
Att såsom lönenämnden föreslagit endast medgiva ersättning för resa
till hemvistet i mantalsskrivningsorten synes å andra sidan väl snävt. Man
torde icke kunna bortse från det icke ovanliga förhållandet, att en person har
sin bostad å annan ort än den, varest han är mantalsskriven. Hänsyn torde
ock böra tagas till de fall, då en person vid inkallelsen ännu icke hunnit flytta
med familj och bohag till den ort, där han har sin huvudsakliga verksamhet,
och flyttningen i följd av mobiliseringen ej heller senare blivit av. Har han
anledning att vid hemförlovningen begiva sig till den ort, där han senast haft
arbete, bör han skäligen kunna få ersättning för resan dit. I enlighet med vad
sålunda anförts, har 2 mom. i departementsförslaget ändrats sålunda, att reseersättning
vid hemförlovning från krigstjänstgöring må utgå för färd till ort,
varest den hemförlovade är mantalsskriven eller före inkallelsen haft sin bostad
eller huvudsakliga verksamhet.
För resa utom riket skulle enligt lönenämndens förslag ersättning över
huvud icke vara medgiven. De invändningar, som chefen för marinen anfört
emot denna ståndpunkt, synas dock värda beaktande. Därest en mobiliseringsorder
skall medföra någon effekt beträffande sjömän och utrikes boende
svenska medborgare, lär det icke kunna undgås, att kronan lämnar skälig
ersättning för hemresan. Även andra fall kunna tänkas, då staten rimligen
måste bestrida resekostnaderna för en utrikes vistande, till krigstjänst inkallad
person, t. ex. då denne saknar medel för hemresan. De grunder, efter
vilka ersättning bör utgå för resa utom riket, torde lämpligen böra bestämmas
i administrativ ordning. I samband därmed torde erforderliga föreskrifter
böra givas om ersättningens förskotterande genom konsulatens försorg. Yad
här anförts rörande reseersättning vid inkallelse till krigstjänstgöring bör äga
motsvarande tillämpning vid hemförlovning. Härvid bör, i enlighet med vad
förut yttrats, ersättning medgivas för resa icke blott till mantalsskrivningsorten
utan alternativt även till bostads- eller verksamhetsorten. I departementsförslaget
har 13 § avfattats i överensstämmelse med vad sålunda anförts,
därvid även vissa jämkningar i formellt hänseende vidtagits.
14 §. Ersättning för resekostnad i
samband med tjänstledighet och
permission.
I 1918 års Jcrigsavlöningsreglemente infördes särskilda bestämmelser örn
rätt till resekostnadsersättning för mobiliserad personal under tjänstledighetsresor.
Dessa bestämmelser tillkommo bland annat för att tillmötesgå inom
riksdagen gjorda uttalanden och avsågo att bereda möjlighet att utbetala
83
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
kontant ersättning i sådana fall, då tjänstledighetsresa måste företagas med
annat fortskaffningsmedel än krigs] ärnväg, å vilken sådan resa kunde ske
utan kontant betalning. Dylik ersättning kunde dock utgå endast vid tjänstledighet,
som beviljats för vissa särskilt angivna ändamål.
Såsom motivering till förevarande paragraf har lönenämnden anfört
följande:
De av lönenämnden här föreslagna bestämmelserna överensstämma i stort
sett med motsvarande föreskrifter i 1918 års reglemente och avse att möjliggöra
utbetalande av ersättning för själva färdmedlet men däremot icke för
inkvartering och förplägnad. Utöver de i förslaget angivna fall, da ersättning
för tjänstledighetsresa må kunna utgå, vilka fall även voro särskilt angivna
i 1918 års reglemente, har lönenämnden ansett i reglementet böra intagas
föreskrift örn ett allmänt bemyndigande för vederbörande chef att
medgiva utbetalning av ersättning för tjänstledighetsresor i sådana fall, då
ömmande omständigheter föreligga eller eljest synnerliga skäl äro för handen.
Chefen för armén har i sitt yttrande, under hänvisning till vad han i samband
med 9 § anfört rörande permission, hemställt, att i förevarande paragraf
måtte införas bestämmelser för permissionsresor och att sådana i ekonomiskt
hänseende måtte jämställas med hemförlovningsresor.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava ansett det med billighet
överensstämmande, att tjänstledighetsresa mellan tjänstgöringsorten och
vederbörlig depå i allmänhet finge företagas utan avgift med statens transportmedel.
Tjänstledighet och permission från krigs tjänstgöring torde icke helt eller
ens huvudsakligen kunna betraktas såsom den enskildes angelägenhet, utan
den ledighet, som kan beviljas, lärer i främsta rummet hava till syfte att
bereda personalen nödig vila och rekreation, så att den blir bättre ägnad att
fylla sina uppgifter i försvarets tjänst. Med detta syfte torde icke vara oförenligt
ett skäligt hänsyntagande till de personliga anledningar till tjänstledighet,
som kunna yppa sig för den enskilde. En synpunkt av största vikt,
som emellertid måste beaktas i samband med tjänstledighet och permission
för den militära personalen, är att ledigheten så anordnas, att icke andan inom
försvarsväsendet undergräves. Det bör av sådana hänsyn icke få bliva beroende
på den enskildes ekonomiska ställning, huruvida tillfälle beredes
honom under beviljad ledighet att t. ex. besöka hustru och barn, utan i dylika
avseenden bör inom varje personalkategori råda jämlikhet. Bestämmelserna
örn beviljandet av ledighet böra följaktligen korrespondera med stadgaudena
örn reseersättning, så att dylik ersättning som regel åtnjutes i de fall, då
ledighet beviljas. Detta innebär visserligen i förhållande till lönenämndens
förslag en betydande utsträckning av antalet fall, i vilka reseersättning
skulle få åtnjutas. I betraktande av de stora bördor, som fordras av krigsmaktens
personal i jämförelse med rikets övriga befolkning, synes det dock
befogat, att dessa bördor lindras när såsom här torde vara fallet så kan ske.
Den kostnadsökning, som därav föranledes, torde, relativt sett, icke vara av
den storleksordning, att den bör få hindra en rationell lösning av det spörsmål,
som nu är i fråga.
Departementschefen.
84
Kungl. Majus proposition nr 246.
Förevarande paragraf har omarbetats med hänsyn tagen till här anförda
synpunkter. I 1 mom. hava sålunda upptagits bestämmelser örn ersättning —
även för inkvartering och förplägnad — vid vissa fall av tjänstledighet och
vid sådan permission, som meddelas personalen vid visst förband eller annan
personalgrupp. Ersättningen skulle utgå enligt 12 paragrafens bestämmelser,
varför kontant gottgörelse ej ifrågakommer, då staten, såsom torde bliva regel,
tillhandahåller transportmedel, inkvartering och förplägnad. De fall av tjänstledighet,
som medtagits, äro tjänstledighet på grund av sjukdom, angelägenhet
av betydelse för det allmänna och enskild angelägenhet av vikt. Beträffande
förstnämnda anledning till tjänstledighet må framhållas, att det som
regel måste antagas vara för staten fördelaktigt, örn en sjuk, åtminstone under
rekonvalescenstiden, kan få vård i sitt hem eller eljest genom enskild försorg,
givetvis under kontroll av tjänsteläkare. Förslaget att ersättning skall utgå
vid tjänstledighetsresa, föranledd av någon angelägenhet av betydelse för det
allmänna, torde icke tarva närmare motivering. Såsom exempel på sådana
angelägenheter kunna nämnas, att en kommunal förtroendemans närvaro påkallats
vid revision av en av honom förvaltad kassa, eller att en ingenjör
hemkallats för att medverka vid etablerandet av en viss krigsindustri. Yad
slutligen beträffar uttrycket »enskild angelägenhet av vikt» har detta hämtats
från förslaget till nytt militärt avlöningsreglemente (21 §), enligt vilket Bavdrag
skall åtnjutas vid tjänstledighet av sådan anledning. Ersättningen avser
i samtliga nu angivna fall resa från tjänstgöringsorten till annan ort inom
riket, som vederbörande chef med hänsyn till ändamålet med ledigheten bestämmer.
I 2 mom. hava meddelats bestämmelser örn ersättning för annan
tjänstledighetsresa än förut sagts. Enligt dessa ankommer det på vederbörande
chef att med iakttagande av de särskilda föreskrifter, som förutsättas komma
att utfärdas, pröva, huruvida reseersättning må utgå enligt förut angivna
grunder. Genom nyssnämnda särskilda föreskrifter torde möjliggöras, att bestämmelserna
örn rätt till tjänstledighet och stadgandena örn ersättning
bringas i erforderlig överensstämmelse med varandra.
15 §. Avlöning åt krigsfångar.
Denna paragraf, som endast innehåller en hänvisning till gällande internationella
överenskommelser, har i oförändrat skick upptagits från lönenämndens
förslag.
16 §. Tillämpningsföreskrifter.
Denna paragraf saknar motsvarighet i lönenämndens förslag. Såsom av
det förut anförda framgår, torde i vissa fall närmare föreskrifter erfordras med
avseende å krigsavlöningsreglementets tillämpning. Utfärdandet av dylika
föreskrifter bör tydligen ankomma på Kungl. Maj:t. Det har ansetts lämpligt
att i en särskild paragraf intaga en bestämmelse härom.
17 §. Övergående bestämmelser.
Lönenämnden har såsom motivering till dessa bestämmelser, vilka med
uteslutande av det av lönenämnden föreslagna 2 mom. i departementsförslaget
upptagits såsom 17 §, anfört följande:
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
De under 1 och 3 mom. intagna stadgandena beträffande månadslönens beräknande
för vissa personalgrupper, vilka i mån av de nuvarande beställningshavarnas
avgång icke vidare skola ingå i försvarsorganisationen, överensstämma
i huvudsak med föreskrifterna i 5 § för där angiven personal.
Stadgandena i 1 mom. hava underkastats de jämkningar, vilka funnits
erforderliga dels med hänsyn till de ändringar, som vidtagits i föregående
paragrafer, och dels med hänsyn till det föreliggande förslaget till nytt mili
tärt fredsavlöningsreglemente. På grund av den förmånligare placering i ortsgrupp,
som enligt departementsförslaget kommer övergångsstatspersonalen till
del, har den av lönenämnden i 1 mom. upptagna bestämmelsen om bibehållande
av ortsgruppsplaceringen för beställningshavare, som vid krigstjänstgöringens
början varit inkallad och åtnjutit lön enligt högre ortsgrupp än B-grupp, ansetts
kunna utgå. I följd av den ändrade avfattningen av 5 § 1 mom. första
stycket d) har, såsom i motiveringen till nämnda stadgande framhållits, det
av lönenämnden föreslagna 2 mom. i förevarande paragraf kunnat uteslutas.
Övriga moment i paragrafen äro i huvudsak oförändrade.
Promulgationsbestämmelsen.
I departementsförslaget har tillfogats ett stadgande av innehåll, att reglementet
träder i kraft den 1 juli 1939, vilken dag det nya militära fredsavlöningsreglementet
är avsett att träda i kraft.
Tj änsteförteckningen.
Lönenämnden hade i tjänsteförteckningen endast upptagit de särskilda
rent militära beställningarna samt i en till förteckningen fogad anmärkning
intagit föreskrift därom, att innehavare av ej särskilt nämnd befattning skulle
hänföras till den krigslöneklass, som motsvarade honom genom utnämning
eller konstituering tilldelad tjänstegrad eller tjänsteklass.
I avgivna yttranden hava cheferna för armén och flygvapnet samt arméförvaltningen
och flygförvaltningen föreslagit, att all vid försvarsväsendet tjänstgörande
personal särskilt upptages i tjänsteförteckningen. Då emellertid en
dylik förteckning kunde bliva mindre överskådlig, har chefen för armén därjämte
förordat, att förteckningen uppdelas i tre bilagor, en för varje försvarsgren.
Med beaktande av vad i remissutlåtandena anförts och med hänsyn tagen
till förslaget till nytt fredsavlöningsreglemente har tjänsteförteckningen fullständigats
samt uppdelats i tre kolumner, en för varje försvarsgren. Då nya
befattningar givetvis kunna tillkomma, har anmärkningen angående inplacering
av i förteckningen ej särskilt nämnda befattningshavare bibehållits. Den
har, i enlighet med vad förut anförts, formulerats sålunda, att vederbörande
skall hänföras till den krigslöneklass, som motsvarar hans tjänsteställning.
För överbefälhavaren har, såsom nämnts, tillagts en särskild krigslöneklass.
För att icke organisatoriska förändringar med avseende å de i tjänsteförteckningen
upptagna befattningarna skola behöva föranleda proposition till riks
-
Departementschefen
.
Departements
chefen.
86
Kungl. Maj-.ts proposition nr 246.
dagen angående ändring i tjänsteförteckningen, torde Kungl. Majit böra bemyndigas
att, sedan riksdagen godkänt tjänsteförteckningen, däri vidtaga de
jämkningar, som kunna föranledas av ändrade förhållanden.
Departementschefens hemställan.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att
dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget
till avlöningsreglemente för personal vid försvarsväsendet under
krigst jänstgöring (krigsmlöningsreglemente) med tillhörande
tjänst ef örte ökning, angivande de särskilda krigslöneklasser, till
vilka) försvarsväsendets personal enligt krigsavlöningsreglementet
hänföres;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i omförmälda tjänsteförteckning
framdeles vidtaga de jämkningar, som kunna föranledas
av ändrade förhållanden.
Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Anders Broberg.
Kungl. Majus proposition nr 246.
87
Bilaga A.
Lönenämndens förslag till krigsavlöningsreglemente.
Kungl. Marits reglemente
angående avlöning för personal vid försvarsväsendet under krigstjiinstgöring
(krigsavlöningsreglemente).
1 §•
Reglementets tillämpning.
1. Detta reglemente innehåller föreskrifter rörande avlöning till personal
tillhörande försvarsväsendet vid mobilisering och i krig samt då Kungl. Majit
eljest därom förordnar. Sådan tjänstgöring, som här avses, benämnes i reglementet
Tcrigstjänstgöring.
2. Då allmän mobilisering anbefalles, gäller reglementet utan inskränkning,
så framt icke Kungl. Majit för visst fall eller i avseende å visst stadgande
i reglementet annorlunda förordnar.
Vid partiell mobilisering eller då värnpliktiga eljest, inkallas för rikets
eller hemortens försvar eller säkerhet, lämnar Kungl. Majit i varje fall föreskrift,
huruvida och i vilken omfattning reglementet skall äga tillämpning.
3. Angående avlöning vid sådana förhållanden, som i 2 mom. avses, till
personal, som för försvarsväsendets räkning tages i anspråk för annat ändamål
än till militär tjänstgöring, gäller vad därom särskilt stadgas.
2 §■
Under reglementet hänförlig personal.
1. Detta reglemente gäller för nedanstående, försvarsväsendet tillhörande
personal, nämligen:
på aktiv stat,
över stat,
på reservstat,
i reserv,
i väg- och vattenbyggnadskåren, ävensom
värnpliktiga, dock med den i 3 mom. här nedan stadgade inskränkning,
samt
personal, som, utan att på grund av värnpliktslagens föreskrifter eller
eljest vara krigstjänstskyldig, antagits såsom frivillig eller anställts i särskild
befattning.
2. Beordras värnpliktig att fullgöra honom åliggande krigstjänstgöring
vid någon statens anstalt eller vid industri eller annat företag, som drives
för statens räkning, skola av detta reglementes bestämmelser på honom
tillämpas allenast stadgandena rörande ersättning för inställelse till och
hemförlovning från krigstjänstgöring. Beträffande sådan värnpliktig i övrigt
tillkommande förmåner skall tillämpas vad som gäller i fråga om avlöningen
för den vid vederbörlig anstalt eller företag i övrigt anställda personalen i
motsvarande befattning.
3. För civil anställningshavare i statens tjänst, vilken vid mobiliserad
del av försvarsväsendet placeras i befattning med arbetsuppgifter motsva
-
88
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 246.
rande dem, som åligga honom i fredstid, skola tillämpas i fred gällande
aVl^^g!b6Stammelser jämte ytterligare föreskrifter, som kunna varda
3§-
Krigstj änstgöringstid.
1. Tjänstgöringstid enligt detta reglemente omfattar, i den män icke här
nen, .an,?0riu,n(ta stadgas, tiden från och med första mobiliseringsdagen för
vederbörlig del av försvarsväsendet till och med tionde dagen efter den då
demobilisenngen av denna del tagit sin början.
rijr .Pef®®na,l> som senare än första mobiliseringsdagen inträffar på
anbefalld mstallelseort, anses krigstjänstgöringstiden inträda först från och
med dagen efter inställelsen.
,3-. För personal, som hemförlovas tidigare än då demobilisering av vederbörlig
del av försvarsväsendet tagit sin början, upphör krigstjänstgöringstiden
med den dag, då hemförlovning sker. & b
4. Därest krigstjänstgöring indelas i tjänstgöringsomgångar, gäller detta
reglemente icke under hemförlovningstid.
, 5;..Tld sådan inkallelse, som avses i 1 § 2 mom. andra stycket, skola
bestämmelserna i 1—4 mom. här ovan i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
4 §■
Avlönings- m. fl. förmåner.
F. Den personal, å vilken detta reglemente är tillämpligt, äger uppbära
kngslön, uppdelad i månadslön och terminslön, enligt de i reglementet givna
föreskrifter. ”
... ^ ^en ,m^n i detta reglemente sådant medgives, utgår till personalen härjämte
krigsutrustningsbidrag, stabskvartersbidrag, gottgörelse för tjänsteresa, ersättning
för inställelse till och hemförlovning från krigstjänstgöring samt resekostnadsersättning
under tjänstledighetsresa.
2- Enligt föreskrifter, som meddelas i särskild ordning, äger personalen
vidare åtnjuta förplägnad, inkvartering, utrustning och sjukvård ävensom
rätt att använda tjänstebrev.
3. Därest beställningshavare förpliktas frånträda honom anvisad tjänstebostad,
beror på Kungl. Maj:ts prövning, i vad mån ersättning må utgå för
härav förorsakade kostnader.
.4- Angående understöd till värnpliktigas familjer gäller vad därom särskilt
stadgas.
5§-
Månadslön.
1. Månadslön utgår — i den mån beställningshavare icke vinner befordran
till annan beställning — till:
a) personal på aktiv stat — med undantag av i c) nedan angiven personal
— nied belopp motsvarande Via av årslönen (mot årslön svarande arvode)
enligt gällande fredsavlöningsreglemente i den löneklass och den ortsgrupp,
vederbörande vid krigstjänstgöringens början tillhörde;
b) fänrik i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet eller i flygvapnet med
belopp motsvarande Via av årslönen enligt gällande fredsavlöningsreglemente
i lägsta löneklassen och den ortsgrupp, vederbörlig fredsförläggningsort tillhör,
av den för fänrik gällande lönegraden;
89
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
c) bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater
med belopp motsvarande V12 av årslönen enligt gällande
fredsavlöningsreglemente i ortsgrupp B av lägsta löneklassen i den för
bataljonsläkare bestämda lönegraden;
d) officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare på reserv
stat
ävensom personal i reserv, som efter den 1 juli 1936 avgått från nämnda
stat, med belopp motsvarande V12 av årslönen enligt gällande fredsavlöningsreglemente
i ortsgrupp B och i löneklass med samma nummer som den,
enligt vilken vederbörande uppbär eller vid inträdet i reserven uppbar avlöning
på reservstat; .
e) från aktiv stat pensionsavgångna officerare, underofficerare och civilmilitära
beställningshavare i reserv med belopp motsvarande Via av årslönen
enligt gällande fredsavlöningsreglemente i ortsgrupp B av den löneklass,
vederbörande omedelbart före inträdet i reserven tillhörde;
f) förtidsavgångna och i reserven utnämnda officerare, underofficerare och
civilmilitära beställningshavare i reserv, personal, som lönlös kvarstår i regemente
(kår), i flottan, i kustartilleriet eller i flygvapnet, samt ^ officerare 1
väg- och vattenbyggnadskåren med belopp motsvarande V12 av årslönen enligt
gällande fredsavlöningsreglemente i ortsgrupp B av lägsta löneklassen
eller den högre löneklass, vederbörande på grund av fullgjord tjänstgöringtillhör,
i den för vederbörande tjänstegrad (tjänsteklass) bestämda lönegraden;
g) underbefäl i reserv, som avgått från beställning på aktiv stat, med
belopp motsvarande V12 av årslönen enligt gällande fredsavlöningsreglemente,
beräknad efter vederbörandes tjänstegrad och den tjänstetid, han uppnått
omedelbart före inträdet i reserven;
h) reservkadetter vid flottan med belopp motsvarande b 12 av årslönen
enligt gällande fredsavlöningsreglemente för flaggkorpral på stat med 72
månaders tjänstetid;
i) värnpliktiga tillhörande nedan angivna krigslöneklasser med följande
belopp:
4 krigslöneklassen .............. kronor 15
5 » » 30
6 > .............. 35
7 » » 45
8 » .............. » 60
9 » » 75
10 » » 90
11 » » 105
Officers- och reservofficersaspiranter vid armén och flygvapnet samt kadetter
vid marinen räknas såsom värnpliktiga, i den mån ej under h) här ovan
annorlunda stadgas. .
2. Frivilliga likställas, därest icke Kungl. Majit för visst fall eller for
viss personal annorlunda förordnar, med värnpliktiga.
3. Beträffande personal, som avses i 1 mom. a) bär ovan, skall iakttagas,
att för den, som vid krigstjänstgöringens början åtnjöt kallortstillägg eller
hyresbidrag, dessa förmåner skola medräknas vid månadslönens bestämmande,
så länge dylik förmån enligt vederbörligt fredsavlöningsreglemente
skall utgå.
Flygtillägg, lärartillägg, mekanikertillägg eller arvode, som utgår utöver
lön i vederbörlig beställning, skall, så länge beställningshavaren fullgör
flygtjänstgöring eller kvarstår i den befattning, med vilken tillägget eller
arvodet är förenat, medräknas vid månadslönens bestämmande.
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
4- Uppfattning till högre löneklass eller tillträde av löneförhöjning må,
därest ej annat följer av föreskrift i 1 mom. a) och b) här ovan, under den
tid, detta reglemente är tillämpligt, ske endast i den män Kungl. Majit
sådant medgiver.
5. Officer eller underofficer (likställd) på aktiv stat, över stat eller på
reservstat, som befordrats till högre tjänstegrad (tjänsteklass) i regemente
(kar), i flottan, i kustartilleriet, i flygvapnet eller på reservstat, skall vid tillämpning
av bestämmelserna i 1 mom. här ovan hänföras till lägsta löneklassen
i den mot den högre tjänstegraden (tjänsteklassen) svarande lönegraden
på aktiv stat eller, där han redan tillhör löneklass, som jämväl förekommer
i den högre lönegraden, till löneklass med närmast högre nummer i vederbörlig
löneplan. Denna bestämmelse skall i förekommande fall äga tillämpnmg
å bär ifrågavarande personal även efter det densamma inträtt i reserv.
6. Befordran till högre tjänstegrad (tjänsteklass) i armén, i marinen samt,
utom i fall som avses i 5 mom. här ovan, i flygvapnet inverkar icke på
månadslönens bestämmande.
Fast anställd personal, som för krigstjänstgöringstiden konstitueras till
högre tjänstegrad (tjänsteklass), bibehåller månadslön enligt den lägre tjänstegraden
(tjänsteklassen), därest icke Kungl. Majit för visst fall eller för viss
personal annorlunda förordnar.
7. Månadslön utgår från och med den dag, då krigstjänstgöringen tager
sm början, till och med utgången av kalendermånaden näst efter den, varunder
krigstjänstgöringen upphör, samt utbetalas månadsvis i efterskott
genom insättning för vederbörandes räkning på konto hos jiostverket.
8. Yid försvars väsendet fast anställd personal i fredstid tillkommande
avlönings-^ eller pensionsförmåner skola för tid, varunder krigslön åtnjutes,
anses ingå i månadslönen.
6 §.
Terminslön, allmänna föreskrifter.
1. Terminslön utgår, i den mån icke i 7 eller 8 §§ här nedan annorlunda
föreskrives, enligt högre eller lägre tariff med belopp, som i nedanstående
tabell upptages för den mot vederbörandes tjänstegrad (tjänsteklass)
svarande krigslöneklass.
Krigslöneklass
Terminslön per lönetermin
Högre tariff
kr.
Lägre tariff
kr.
1
5
5
2
12
10
3
14
11
4
18
12
5
25
13
6
28
14
7
30
15
8
40
20
9
50
25
10
60
30
11
70
35
12
80
40
13
90
45
14
100
50
15
*
ilo
55
91
Kungl. Majda proposition nr 246.
2. Den högre tariffen tillämpas å personal, som ingår i fälttrupperna
inom krigsskådeplats eller i krigsbesättning i fästning, vilken förklarats i
belägringstillstånd, samt då Kungl. Majit eljest därom förordnar.
3. Den lägre tariffen tillämpas, då icke jämlikt föreskrift i 2 mom. nar
ovan den högre tariffen skall gälla. .....
4. Terminslön utbetalas kontant i förskott för lönetermin, daivid varje
månad uppdelas i tre löneterminer med början den 1., den 11. och den 21.
dagen i månaden, samt utgår oavkortad för lönetermin, aven om tjänstgöringen
pågår endast en del av terminen.
5. Terminslön åtnjutes från och med den lönetermin, varunder kiigstjänstgöringen
tager sin början, till och med. den lönetermin, under vilken
krigstjänstgöringen upphör. Personal, som icke äger uppbära månadslön,
må dock åtnjuta terminslön enligt den lägre tariffen för ytterligare en lönetermin,
vilket belopp utbetalas kontant vid krigstjänstgönngens upphörande.
6. Därest terminslön skall utgå efter ändrad beräkningsgrund, sker liarav
föranlett ombyte först från och med näst infallande lönetermin.
7 §•
Särskilda föreskrifter beträffande terminslön för personal vid marinen.
1. Under sjötjänstgöring ombord å flottans fartyg äger personal vid
marinen såsom terminslön uppbära ett belopp, motsvarande summan av
sjötillägg (ersättning för uppbörd), mässpenningar (servisbidrag) och representationspenningar
enligt i fredstid gällande bestämmelser, därvid dock
alf ali iakttagas, att nämnda förmåner skola utgå efter innehavande tjänstegrad
(tjänsteklass) samt att marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater
skola åtnjuta sjötillägg till samma belopp som officer i den mot
tjänsteklassen svarande tjänstegraden. Härutöver äger personal av manskaps
tjänstegrad, som icke mässar i underofficersmäss, åtnjuta terminslön enligt
den i 6 § 1 mom. intagna lägre tariffen.......
2. Under annan tjänstgöring än sjötjänstgöring ombord a flottans fartyg
utgår till personal vid marinen terminslön enligt bestämmelserna i 6 §.
8 §•
Särskilda föreskrifter beträffande terminslön för personal vid flygvapnet.
1. Personal vid flygvapnet, som åtnjuter flygtillägg eller mekanikertillägg,
äger uppbära terminslön enligt den i 6 § 1 mom. intagna lägre tariffen.
2. Till personal vid flygvapnet, som icke åtnjuter flygtillägg eller mekanikertillägg,
utgår terminslön enligt bestämmelserna i Ö §.
9 §■
Krigslön för sjuka, tjänstlediga, tillfångatagna m. fl.
1. Under tid, då detta reglemente är tillämpligt, bibehålies krigslön av
sjuka och sårade, så länge de vårdas å sjukvårdsanstalt. Beträffande personal
med terminslön enligt den högre tariffen iakttages, att, därest densamma
undanföres för vård i hemorten, terminslönen från och med närmast
följande lönetermin utgår allenast efter den lägre tariffen.
Personal, som efter det detta reglemente upphört att gälla kvarligger på
sjukvårdsanstalt, bibehåller krigslön, varvid terminslönen utgår enligt den
lägre tariffen, under en tid av högst tre månader efter krigstjänstgönngens
slut. I vad mån avlöning må utgå för tid därefter, beror på provning av
Kungl. Majit.
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
2. Under tjänstledighet bibehålies, därest icke Kungl Maj:t för visst fall
annorlunda forordnar, kngslön enligt den omedelbart före tjänstledighetens
början for vederbörande gällande tariffen.
3. Den, som är rymd eller tagits i häkte eller dömts till fängelse eller
straffarbete, ma icke åtnjuta den terminslön, som förfaller till betalning
under rymnings-, häktnings- eller strafftiden.
• Peni SOm ,ar Uyomcl el!er av t jan ar straffarbete, må ej heller komma i åtnjutande
av den månadslön, som belöper på rymnings- eller strafftiden
4. Under kngsfångenskap bibehålies rätt till månadslön.
5'' aumales såsom saknad, är han icke berättigad till krigslön
som forfaller till betalning under den tid, då han utan känd anledning är
ranvarande, i vidare mån än att månadslönen för den månad, under vilken
sadan anmälan skett, oavkortad insättes för hans räkning,
nr återinträde i tjänstgöring eller då anledningen till frånvaron eljest
blivit kand, atervinnes dock rätt till krigslön, i den mån sådan enligt bestämmelserna
i denna paragraf bort utgå, för sådan tid, för vilken visas förtall,
som av vederbörande chef godkännes.
10 §.
Krigsutrustningsbidrag.
1. Krigsutrustningsbidrag, vilket avser att utgöra bidrag till fullständigt®
,aJ ege» personlig krigsutrustning, åtnjutes av sådan personal, som
enligt i fredstid gallande^ bestämmelser är skyldig att hålla sig med uniformspersedlar
Bidraget utgår vid krigstjänstgöringens början med 250 kronor
samt utbetalas samtidigt med första terminslönebeloppet. Örn ovan nämnd
skyldighet inträder senare, utbetalas ifrågavarande bidrag samtidigt med
termmslonen för näst infallande lönetermin.
2. Örn krigstjänstgöringen blir av längre varaktighet, må här ifråga
varande
personal, i den mån. förhållandena därtill giva anledning, antingen
erhålla erforderlig komplettering av krigsutrustningen genom statens försorg
eller ock komma i åtnjutande av förnyade krigsutrustningsbidrag enligt de
grunder, som av Kungl. Majit bestämmas. &
11 §•
Stabskvartersbidrag.
1. För bestridande av sådana oundgängligen nödvändiga utgifter, vilka
icke lämpligen kunna redovisas i vanlig ordning — såsom kostnader för förplagnad
av tillfälliga besökare i vederbörligt kvarter (ombord på vederbörligt
fartyg), representationskostnader m. m. — kunna stabskvartersbidrag ställas
till vissa högre befälhavares förfogande.
2. Stabskvartersbidrag, vilka utgå med belopp, som Kungl. Majit för
varje särskild befälhavare bestämmer, må tillkomma överbefälhavaren armékarclief,
chefen för kustflottan, eskaderchef vid flygvapnet, fördelningschef
marindistrikt, flottiljchef vid flygvapnet, kommendant i fästning''
militarbefälhavaren på Gotland, chef för kavalleribrigad, militärområdesbefalhavare,
etappgruppchef samt chef för basgruppstab.
12 §.
Gottgörelse för tjänsteresa.
U, Vid resa för förrättning i statens ärenden utgår ersättning enligt
rakning, som av vederbörande chef godkännes, för resekostnader med de
93
Kungl. Majus proposition nr 246.
verkliga utgifternas belopp samt för inkvarterings- och förplägnadskostnader
med nedanstående belopp, därvid dock skall iakttagas, att ersättning för enstaka
måltider under ett dygn ej må utgå sammanlagt med mera än för helt
dygn angivet belopp.
Förplägna
(1
Krigslöneklass
Inkvartering
per dygn
för helt dygn
kr.
för enstaka måltider
kr.
middag
kr.
annan måltid
kr.
1—6 ............................
4: —
6: —
•
3: —
1:50
7, 8.............................
5: —
7: —
3:50
1:75
9j 10 ............................
6: —
8: —
4: —
2: —
Il''................................
7: —
9: —
4:50
2: 25
12, 13 ............................
8: -
10: —
5: —
2: 50
14, 15 ............................
9: —
11: —
5:50
2: 75
2. Ersättning enligt denna paragraf utgår endast för det fall att av staten
kostnadsfritt tillhandahållet transportmedel eller av staten tillhandahållen
inkvartering eller förplägnad icke kunnat utnyttjas utan att därigenom fördröjande
av färden eller eftersättande av vederbörligt uppdrag förorsakats.
13 §.
Ersättning för inställelse till och hemförlovning från
krigstjänstgöring.
1. För inställelse till krigstjänstgöring åtnjuter inkallad personal — i
den mån vederbörande icke på statens bekostnad beredes fri transport, förplägnad
och i förekommande fall inkvartering — ersättning för färd från
vistelseorten till anbefalld inställelseort enligt i 12 § angivna grunder. Sådan
ersättning utgår dock endast, därest våglängden till anbefalld samlingsplats
eller närmaste ort, där transportmedel kostnadsfritt tillhandahålles, uppgår
till minst 20 kilometer. Inkallad, som vistas utom riket, äger enligt ovan
angivna grunder utbekomma ersättning för färd från den plats inom riket,
där han först inträffar.
2. Vid avslutande av eller hemförlovning från krigstjänstgöring utgår
ersättning enligt ovan angivna grunder och med där angiven inskränkning
för färd från den ort, där krigstjänstgöringen upphör, till hemvistet i kyrkobokföringsorten.
14 §.
Resekostnadsersättning under tjänstledighetsresa.
1. Har någon erhållit tjänstledighet av orsak, varom i 2 mom. här nedan
sägs, äger den tjänstledige att för resa, som han under ledigheten företager
från tjänstgöringsorten till annan ort inom riket och åter, åtnjuta resekostnadsersättning
i den mån sådan enligt 12 § 2 mom. kan utgå.
I dylikt fall utgår icke ersättning för inkvartering och förplägnad.
2. Ersättning enligt 1 mom. utgår, då tjänstledighet beviljats
a) i anledning därav, att den tjänstlediges hustru, barn, fader, moder eller
annan av hans närmaste svårt insjuknat eller avlidit, samt
b) för avläggande av inträdesprov, examen eller annat prov för fortskriden
lärokurs.
3. Vid tjänstledighet av annan anledning än i 2 mom. avses, ankommer
det på vederbörande chef att bestämma, huruvida med hänsyn till förelig
-
94
Kungl. Majlis proposition nr 246.
gande ömmande omständigheter eller där eljest synnerliga skäl äro för
handen ersättning enligt 1 mom. må utgå.
15 §.
Avlöning åt krigsfångar.
Krigsfångar från land, med vilket överenskommelse träffats om ersättning
för förskjuten avlöning åt krigsfångar, åtnjuta under fångenskap avlöning i
enlighet med vad därom må vara särskilt stadgat.
. Övergående bestämmelser.
1. Personal på övergångsstat ävensom från sådan stat avgången personal
i reserv äger uppbära månadslön med belopp motsvarande V12 av årslönen
enligt gällande fredsavlöningsreglemente i ortsgrupp B och i löneklass med
samma nummer som den, enligt vilken vederbörande uppbär eller vid inträdet
i reserven uppbar avlöning på övergångsstat. Därvid skall dock iakttagas,
dels att tvångsvis överförd beställningshavare, som vid krigstjänstgöringens
början varit inkallad till ständig tjänstgöring och därvid åtnjutit
lön enligt högre ortsgrupp, fortfarande skall anses tillhöra denna ortsgrupp,
dels oek att beträffande beställningshavare på övergångsstat, som befordrats
till högre tjänstegrad (tjänsteklass) i regemente (kår), i flottan eller i kustartilleriet,
samt beträffande beställningshavare i reserv, som före avgången
från övergångsstat erhållit dylik befordran, skola i tillämpliga delar gälla
bestämmelserna i 5 § 5 mom.
2. Officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare i reserv,
vilka före den 1 juli 1936 avgått från beställning på reservstat, äga uppbära
månadslön med belopp motsvarande V12 av årslönen enligt gällande fredsavlöningsreglemente
i ortsgrupp B och i löneklass, som framgår av nedanstående
tabell:
Före inträdet i reserven innehavd beställning på reservstat
Äger uppbära månadslön
med belopp motsvarande lön
i löneklass
Generalmajor....................................
0 15
Överste ............................................
0 14
Major ........................................
0 12
Kompaniofficer, högsta löneklassen .........................
010
» mellersta löneklassen .................
0 8
» lägsta löneklassen .........................
0 5
Underofficer, högre löneklassen .......................
Uo 9
» , lägre löneklassen ..............................
Uo 6
Fältläkare ...................................
C 24
Regementsläkare ................................
C 22
Beträffande under detta mom. hänförlig personal, som före avgången
från reservstat befordrats till högre tjänstegrad på reservstat, skola dock i
tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 5 § 5 mom.
3. Furirer på reservstat vid Gotlands trupper samt furirer i reserv, som
avgått från nämnda stat, äga uppbära månadslön med belopp motsvarande
Vis av årslönen för furir på aktiv stat enligt gällande fredsavlöningsreglemente,
beräknad efter en tjänstetid av 72 månader för furir på reservstat
samt 84 månader för furir i reserv.
4. I övrigt skola föreskrifterna i detta reglemente i tillämpliga delar gälla
för den personal, som avses i 1—3 mom.
Kungl. Majus proposition nr 246.
95
Bilaga till lönenämndens förslag till Jcrigsavlöningsreglemente.
Tj änsteför teckning
angivande de särskilda krigslöneklasser, till vilka den vid försvarsväsendet
vid mobilisering och i krig anställda personalen
är att hänföra.
1. h-igslöneMassen. *
Menig, som icke fullgjort rekrytutbildning.
2. JcrigslöneMassen.
Menig, som fullgjort rekrytutbildning.
3. JcrigslöneMassen.
Vicekorpral.
4. h-igslöneMassen.
Korpral (konstapel) vid armén och flygvapnet, 1 klass sjöman, 1. klass
kustartillerist.
5. h-igslöneMassen.
Furir, korpral vid marinen, högbåtsman.
6. h-igslöneMassen.
Flaggkorpral, underofficer av 3. graden.
7. h-igslöneMassen.
Sergeant, underofficer av 2. graden.
<9. h-igslöneMassen.
Fanjunkare, styckjunkare, fänrik, underlöjtnant, flaggunderofficer.
9. JcrigslöneMassen.
Löjtnant, förvaltare, regementskassör, förrådsförvaltare.
10. h-igslöneMassen.
Kapten, ryttmästare.
11. JcrigslöneMassen.
Major, kommendörkapten av 2. graden.
12. JcrigslöneMassen.
Överstelöjtnant, kommendörkapten av 1. graden.
13. JcrigslöneMassen.
Överste, kommendör.
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
96
14. Icrigslönelclassen.
Generalsperson, flaggman.
15. Icrigslönelclassen.
Överbefälhavaren, cheferna för försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet.
Anm. Innehavare av här ovan ej särskilt nämnd beställning hänföres till
den krigslöneklass, som motsvarar honom genom utnämning eller konstituering
tilldelad tjänstegrad ellea: tjänsteklass.
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
97
Bilaga B.
Jämförelse mellan år 1918 gällande fredsaTlöningsbestämmelser för armén samt 1918 års
krigsavlöningsreglemente.
1
2 1
s
i
5
6
i
8
9
10
11
Beställning
Kontanta förmåner enligt år 1918
gällande bestämmelser
1918 års krigslönebelopp
jämförda med samtidigt
gällande fredslönebelopp
Anmärkningar
1907 års reglemente
för arméns avlöning
i fred
(SFS nr 110/1907)
1918 års krigs- avlöningsregle- mente (SFS nr
505/ ,1918)
Kol. 2 och 5
ökning
Kol. 4 och 6
ökning
Lön
m. m.
kr.
Dag-
trakta-
mente
kr.
Summa
kol. 2
och 3
kr.
Lägre
tariff
kr.
Högre
tariff
kr.
kr.
%
kr.
%
Generalsperson (arméför-
1. Samtliga siffror
delningschef) ........
1005
274
1279
1005
1290
—
—
u
0.9
avse belopp per
Generalsperson (kommen-
månad.
dant) ................
866
274
1140
870
1155
4
0.5
15
1.3
Överste (brigadehef) ....
824
213
1037
825
1080
1
O.i
43
4.1
» (regementschef)
782
213
995
795
1050
13
1.6
55
5.6
mäste hela kron-
Överstelöjtnant ........
610
183
793
615
840
5
0.8
47
5.9
Major..................
569
152
721
570
765
i
0.2
44
6.i
Kapten 1. klass ........
447
122
569
450
615
3
0.7
46
8.1
3. Dyrtid stillägghar
» 2. » ........
363
122
485
375
540
12
3.3
55
11.3
icke medräknats.
Löjtnant 1. klass ......
250
91
341
255
375
5
2
34
10
» 2. » ......
210
91
301
225
345
15
7.1
44
14.6
Underlöjtnant (fänrik) ..
185
91
276
225
330
40
21.6
54
20
Fanjunkare ............
212
76
288
225
323
13
6-i
35
12.2
Sergeant 1. klass ......
164
61
225
180
255
16
9.8
30
13.3
» 2. » ......
154
61
215
165
240
11
7.1
25
12.1
Furir 1. klass ..........
65
—
65
66
66
1
1.5
1
1.5
» 2. » ..........
45
—
45
47
47
2
4.4
2
4.4
Korpral................
37
—
37
38
38
1
2.7
1
2.7
Vice korpral............
29
—
29
30
30
1
3.4
1
3.4
Mening beställningsman
24
—
24
24
24
—
—
—
—
» volontär ......
21
—
21
21
21
—
—
—
—
Vpl kapten ............
15
—
15
120
300
105
285
» löjtnant............
15
—
15
90
225
75
210
» underlöjtnant (fän-
rik)................
15
—
15
75
210
60
195
»> fanjunkare ........
15
—
15
60
173
45
158
» sergeant ..........
15
—
15
45
135
30
120
» furir ..............
15
—
15
38
38
23
23
» korpral............
15
—
15
30
30
15
15
» vice korpral........
15
—
15
23
23
8
8
» mening............
15
—
15
15
15
—
—
esa 39 7
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami.
Nr 246.
98
Kungl. Majus proposition nr 246.
Jämförelse mellan år 1938 gällande fredsavlöningsbestämmelser
1
2
3
*
5
8
9
10
ii
Kontanta förmåner enligt år 1938 gällande fredsaylönings-
bestämm
elser (SFS nr 170/1927, 260/1928,128/1928, 60/1926)
Tj än stgörin gstr aktamente
för dag enligt SFS nr
Beställning
arvode,
260/1928, 8.
kap.
Summan av beloppen i
Terminslön
penning-
bidrag
.Enligt 1. §
lön
(E-ort)
1.—15.
fr. o. m.
Enligt
3 A
kol. 2
kol. 2
kol. 2
Lägre
Högre
dagen
16. dagen
ö■ 9
och 3
och 4
och 5
tariff
tariff
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr
kr.
kr.
kr
Generalsperson (arvode) ..
1,750
480
240
162
2,230
1,990
1,912
1.750
165
330
))
1,370
480
240
162
1,850
1,610
1,532
1,370
150
300
Överste (inspektör m. fl.)..
1,200
480
240
162
l,68o
1.440
1,362
1,200
135
270
n
1,045
420
210
141
1,465
1,255
1.186
1,045
135
270
Överstelöjtnant ..........
835
420
210
141
1,255
1,045
976
835
120
240
Major....................
785
360
180
120
1.145
965
905
785
105
210
Kapten ..................
606
300
150
102
906
756
708
606
90
180
Löjtnant ................
396
300
150
102
696
546
498
396
75
150
Fänrik, underlöjtnant ....
267
240
120
81
507
387
348
267
60
120
F ör valtare, regementskassör
408
300
150
102
708
558
510
408
75
150
Fanjunkare ..............
352
240
120
81
592
472
433
352
60
120
Sergeant ................
299
240
120
81
539
419
380
299
45
90
Furir ....................
116
—
—
—
116
116
116
116
39
75
Korpral..................
81
—
—
—
81
81
81
81
36
54
Vice korpral..............
62
—
—
—
62
62
62
62
33
42
Menig....................
50
—
—
—
50
50
50
50
30
36
Vpl major................
30
—
—
—
30
30
30
105
105
210
» kapten ..............
30
—
—
—
30
30
30
90
90
180
» löjtnant..............
30
—
—
—
30
30
30
75
75
150
» fänrik, underlöjtnant..
30
—
—
—
30
30
30
60
60
120
» fanjunkare ..........
30
—
—
—
30
30
30
60
60
120
» sergeant..............
30
—
—
—
30
30
30
45
45
90
» furir ................
30
—
—
—
30
30
30
30
39
75
» korpral ..............
30
—
—
—
30
30
30
15
36
54
» vice korpral..........
30
—
—
—
30
30
30
—
33
42
» menig................
30
—
—
—
30
30
30
—
30
36
» menig (rekryt)........
15
—
—
—
15
15
15
—
15
15
Kungl. Majus proposition nr 246.
99
Bilaga C.
samt lönenäm ndens förslag till krigsavlöningsregleinente.
12
is
14
15
16
17
18
19
20
21
22
ligt förslaget
Föreslagna krigslönebelopp jämförda med gällande fredslönebelopp
Summa
krigslön
Kol. 6 och 18
ökning
minskning (—)
Kol. 7 och 13
ökning
minskning (—)
Kol. 8 och 12
ökning
minskning (—)
Kol. 8 och 13
ökning
minskning (—)
Anmärkningar
kol. 9
och. 10
kol. 9
och 11
kr.
%
kr.
%
kr.
%
kr.
%
kr
kr
1,915
1,520
1.335
1,180
955
890
696
471
327
483
412
344
155
117
95
80
210
180
150
120
120
90
69
51
33
30
15
2,080
1,670
1,470
1,315
1,075
995
786
546
387
558
472
389
191
135
104
86
315
270
225
180
180
135
105
69
42
36
15
— 150
— 180
— 210
— 150
— 180
- 150
- 120
- 150
— 120
— 150
— 120
- 150
75
54
42
36
285
240
195
150
150
105
75
39
12
6
— 6.7
— 9.7
— 12.5
— 10.2
— 14.3
— 13.1
— 13.3
-21.6
— 23.7
— 21.2
— 20.3
— 27-8
64-7
66.7
67.7
72
90
60
30
60
30
30
30
- 30
75
54
42
36
285
240
195
150
150
105
75
39
12
6
4.5
3.7
4.1
4.8
2.9
3.1
4
- 7.2
64.7
66.7
67.7
72
3
- 12
— 27
— 6
— 21
- 15
— 12
- 27
— 21
— 27
- 21
— 36
39
36
33
30
180
150
120
90
90
60
39
21
3
0.2
— 0.8
2
— 0.5
— 2.2
— 1.7
— 1.7
— 5.4
— 6
— 5.3
— 4.8
— 9.5
33.6
44.4
53.2
60
168
138
108
129
99
90
78
48
39
48
39
9
75
54
42
36
285
240
195
150
150
105
75
39
12
6
8.8
9
7-9
10.9
10.1
9.9
11
9.6
11.2
9.4
9
2.4
64.7
66.7
67.7
72
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Samtliga siffror avse belopp
pr månad.
Siffrorna äro avrundade till
närmaste hela krontal.
Ortgrupp E har valts för
erhållande av lämplig medel- siffra (kol. 2).
Dyrtidstillägg har icke med- räknats.
Där en lönegrad innehåller
mera än en löneklass ha be- räkningarna grundats så- lunda :
vid 2 löneklasser,
den högsta,
vid 3 eller flera löne- klasser,
den näst högsta.
För manskap ha fredslönerna
upptagits efter följande antal
tjänstgöringsmånader:
furir...... 48 månader
korpral . . 24 •>
vice korpral 12 »
menig mindre än 12 må- nader.
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Bilaga D.
Ungefärlig merkostnad (utöver fredsen) för avlöning under en månad av personalen
vid en fördelning i fält (20,000 man).
Kostnader enligt:
Värn- pliktiga
av alla
grader
kr.
Fast
anställt
manskap
kr.
Övriga
kr.
Summa
kr.
1918 års krigsavlöningsreglemente (SFS nr 505),
lägre tariffen................................
55,000
1,000
9.000
65,000
1918 års krigsavlöningsreglemente (SFS nr 505),
högre tariffen................................
98,000
1.000
23,000
122,000
Ar 1938 gällande fredsavlöningsbestämmelser,
traktamente enligt tilläggsbestämmelserna till
avlöningsreglementena, 8 kap. 1 § (SFS nr 260/
1928) för 1—15 dagen........................
155,000
155,000
Ar 1938 gällande fredsavlöningsbestämmelser,
traktamente enligt tilläggsbestämmelserna till
avlöningsreglementena, 8 kap. 1 § fr. o. m. 16
dagen ......................................
78,000
78,000
År 1938 gällande fredsavlöningsbestämmelser,
traktamente enligt tilläggsbestämmelserna till
avlöningsreglementena, 8 kap. 3 §............
52,000
52,000
Lönenämndens förslag till krigsavlöningsregle- mente, lägre tariffen ........................
84,000
20,000
38,000
142,000
Lönenämndens förslag till krigsavlöningsregle- mente, högre tariffen........................
250,000
31,000
76,000
357,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
101
INNEHÅLLSFÖETECKNING.
Sid.
Propositionen .................................................................... ^
Förslag till avlöningsregleniente för personal Tid försvars väsendet under krigstjänstgöring
(krigsavlöningsreglemente)........................................ 2
Utdrag av statsrådsprotokollet ....................................................
Äldre krigsavlöningsreglementen och förarbeten till desamma ............ 13
Armén s. 13 — Marinen s. 17 — Flygvapnet s. 19.
Allmän motivering .......................................................... 13
Allmänna synpunkter s. 19 — Grunderna för månadslönens bestämmande s. 27
Grunderna för terminslönens bestämmande s. 37 — Grunderna för avlöning åt
mobiliserad personal vid annan än militär tjänstgöring s. 52.
Speciell motivering .......................................................... 35
Bilagor .......................................................................... 87
Bilaga A. Lönenämndens förslag till krigsavlöningsreglemente ............ 87
Bilaga B. Jämförelse mellan år 1918 gällande fredsavlöningsbestämmelser
för armén samt 1918 års krigsavlöningsreglemente .................... 97
Bilaga G. Jämförelse mellan år 1938 gällande fredsavlöningsbestämmelser
samt lönenämndens förslag till krigsavlöningsreglemente .............. 98
Bilaga D. Ungefärlig merkostnad (utöver fredslön) för avlöning under en
månad av personalen vid en fördelning i fält (20,000 man)............ 100
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet under krigstjänst g öri s. 9 i texten
- SU 1939:136 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet under lerig stjänstgöring a1 i texten